Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af gällande bestämmelser i fråga om prenumeration å tidningar.

1899-04-20 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:28, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af gällande bestämmelser i fråga om prenumeration å tidningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28,

1

ST:o £8.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1899, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af gällande

bestämmelser i fråga om prenumeration å tidningar.

(l:a A.)

I § 1 mom. 1 af kongl. kungörelsen angående vilkoren för tidningars

och tidskrifters postbefordran den 11 maj 1883 stadgas följande:

»önskar någon, att tidning, som inom riket utgifves å annan ort än

der han bor eller vistas, skall honom genom postverkets försorg tillhandahållas,

och anmäler han sig för sådant ändamål vid postanstalt till prenumeration

å samma tidning, har han dervid att i förskott för den tid,

hvarför prenumerationen sker, utöfver belöpande prenumerationspris, till

postkassan erlägga en särskild afgift för tidningens postbefordran, hvilken

afgift skall i allmänhet motsvara: för tidning, som utkommer mer än en

gång i veckan, en femtedel af prenumerationspriset och för tidning, som

utkommer endast en gång i veckan eller mindre ofta, en tiondedel af

samma pris; men ej må för år och i förhållande dertill för kortare prenumerationstider

öfverstiga

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 27 Häft. (N:o 28)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

4 kronor, om tidningen utkommer oftare än två gånger i veckan och

hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke öfverstiger

90 qvadratdecimeter;

1 krona 20 öre, om tidningen utkommer två gånger i veckan och

hvarje nummers ytinnehåll icke öfver stiger 90 qvadratdecimeter;

60^ öre, om tidningen utkommer en gång i veckan och hvarje nummers

ytinnehåll icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter; eller

50 öre, om tidningen utkommer mindre ofta än en gång i veckan

och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 220 qvadratdecimeter;

börande dock härvid tillika iakttagas, att för hvarje gång, prenumeration

a tidning vid postanstalt sker, beloppet af ifrågavarande afgift, ehvad

prenumerationen afser längre eller kortare tid och ehvad tidningens prenumerationspris

är högre eller lägre, alltid skall utgöra minst 20 öre för

hvarje särskilt tidningsexemplar.»

Till nämnda moment är enligt kongl. kungörelsen den 11 december

1891 fogadt ett tillägg, så lydande:

»A tidning, som utkommer högst eu gång i veckan, må prenumeration

ske. å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den ort, der tidningen

utgifves.»

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 100, har nu af

herr J. Byström föreslagits, att Riksdagen måtte besluta, att omförmälda

tillägg„ skall erhålla följande förändrade lydelse:

»A tidning, som utkommer högst två gånger i veckan, må prenumeration

ske å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den ort, der

tidningen utgifves.»

Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:

»Riksdagen beslöt år 1891, att prenumeration på tidning, som utkomine

högst en gång i veckan, skulle få ega rum äfven på postanstalt

å den ort, der sådan tidning utgifves. Då detta beslut fattades, sade en

ärad talare i Första Kammaren, att det var »ett steg i den rätta rigtningen».

Tiden är nu enligt mitt förmenande inne, då ännu ett steg bör

tagas i samma rigtning, nemligen så, att nuvarande bestämmelser härom

ändras derhän, att å tidning, som utkommer till och med två gånger i

veckan, ma prenumeration kunna ske på enahanda vilkor, som för veckotidning

äro gällande jemväl vid postanstalt å den ort, der tidningen utgifves.

Detta anser jag som ett tillbörligt tillmötesgående mot så väl

tidningsutgifvare som den tidningsläsande allmänheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

Eu mängd af de tidningsutgifvare, som denna sak närmast berör,

ha i skrifvelse till mig framhållit önskvärdheten af att få rättighet att å

postkontor prenumerera på tidningar i den stad, der de utgifvas. Så

skrifver en af de mera inflytelserika tidningsutgifvarne i en af våra

största städer:

''Att en förändring i gällande poststadga derhän, att man skulle

kunna få prenumerera på postkontor å utgifningsorten, äfven om tidning

i fråga utkommer två gånger i veckan, skulle vara högst välkommen för

oss halfveckotidningsutgifvare, derom kan nog ej råda mer än en mening.’

Och eu tidningsutgifvare i en mindre landsortsstad säger:

''Som min tidning utkommer två gånger i veckan, har jag nog varit

i tillfälle att se obehag uppstå derigenom, att personer inom staden,

hvilka anse med sin fördel förenligt att verkställa prenumeration på

stadens postkontor, förnekats detta. Jag skulle sålunda för min del med

största tillfredsställelse se, om den ifrågasatta reformen blefve förverkligad.’

En annan tidningsutgifvare yttrar:

''Att å postkontor få prenumerera å tidning, som utkommer blott en

gång i veckan, är väl numera till ringa nytta vare sig för tidningspressen

eller allmänheten. De allra flesta tidningar, som utkomma blott en gång

i veckan, äro väl veckoupplagor af hufvudnumren, och dessa äro väl i de

flesta fall afsedda för landsbok stadsbor nöja sig nog icke numera med

en sådan tidning. Återstår således några religiösa tidningar och illustrerade

veckotidningar — de allra flesta utgifna i hufvudstaden — hvilka skulle

hafva fördel af den nuvarande förordningen. Landsortsstäderna hafva på

några få undantag när ingen nytta af nuvarande förordning. Det ligger

i sakens natur, att ett långt större antal tidningar skulle hafva fördel af

en förändring, hvarigenom det blefve möjligt att få prenumerera på halfveckotidningar

å postanstalt i den stad, der de utgifvas. Bäst vore ju,

om postverket inottoge prenumeration för stad, oberoende af huru ofta eu

tidning utkomme; först då anse vi, att vi erhållit full rättvisa. Men det

är ju bättre att taga något än intet. På grund af ofvanstående finna vi

sålunda här åsyftade förslag vara förtjent af framgång.’

Det nuvarande stadgandet är emellertid särdeles ogynsamt för de

stora städerna med de der rådande, relativt taget stora utstånden och de

i förhållande till folkmängden fåtaliga postkontoren. T all synnerhet

gäller detta Stockholm. En person på landsbygden kan, förutsatt, att han

ej bor i närhet af stad, på ett ställe verkställa prenumeration på alla de

tidningar, han önskar. Den, som bor i städerna och deras närhet, får ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

göra på samma sätt, utan måste vända sig till hvarje tidningsexpedition

särskild! för att erhålla de i staden utgifna tidningar, som han önskar

hålla. Om exempelvis en person, som bor på Östermalm i Stockholm,

finge på dervarande postanstalt prenumerera på en tidning, som utgifves

på Södermalm, kunde ju nuvarande bestämmelser i någon mån försvaras.

Stockholm vore då åtminstone icke sämre lottadt än sådana städer som

Gefle m. fl. Men ehuru Stockholm har flera postanstalter, betraktas det

dock i förevarande hänseende som en »ort» och lemnas derigenom i en

säregen undantagsställning. Detta förhållande bör naturligen rättas.

En del postkontor tyckas dock, trots det nuvarande stadgandet, insett

det . berättigade i krafvet på utvidgad prenumerationsrätt, hvilket

bland annat framgår af följande skrifvelse från en tidningsutgifvare i

Norrland.

''Såsom hörande till saken i fråga, skrifver denne, torde det kunna

vara af intresse att veta, att här i staden har prenumeration — så var

åtminstone fallet i fjol — å den af mig utgifna tidningen, hvilken utkommer

två gånger i veckan, mottagits å härvarande postkontor för personer

eller inrättningar inom staden.''

Men icke blott allmänheten i städerna skulle ha fördel af den

reform, som här är ifrågasatt, äfven den talrika befolkning, som bor så

nära städerna, att den erhåller sin post genom städernas postanstalter,

skulle ha nytta deraf. Det är naturligtvis för denna mest praktiskt och

ändamålsenligt att på ett ställe få prenumerera på de tidningar, som den

önskar hålla. Och i all synnerhet gäller det om de personer, som med

s. k. väska hemta sin post i stadens postkontor. Nu måste dessa bud

hemta en del post på postkontoret och en annan del, nemligen stadens

tidningar, på de respektive expeditionerna.

För att afhjelpa denna olägenhet, ingingo för några år sedan flera

i närheten af Jönköping boende personer med en skrifvelse till generalpoststyrelsen

och anhöllo att å postkontoret i Jönköping få prenumerera

på i den staden utkommande tidningar. Denna deras begäran blef äfven

af generalpoststyrelsen beviljad. När man kunnat förfara på detta sätt

i Jönköping, kunde man väl vänta, att samma förmåner skulle kunna

gifvas äfven åt andra städer.

Jag anser visserligen, att den nu ifrågasatta reformen borde sträcka

sig till alla tidningar. Hvad de dagliga tidningarna beträffar, torde emellertid

deras utgifvare fortfarande genom egna bud vilja ombesörja tid
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 5

ningsutbärningen på utgifningsorten, då deri dagliga tidningen, som ju i

speciel mening är nyhetstidning, derigenom i de flesta fall kommer prenumeranterna

tidigare till hända, än om postverket efter nuvarande utbärningssätt

skulle göra det. Ett liknande förhållande torde göra sig

gällande med hvarannandagstidningar, som utgifvas i åtskilliga städer.

Deremot vore det med hänsyn till halfveckotidningar obestridligen en stor

fördel för så väl utgifvaren som prenumeranten, om s. k. lokalprenumeration

finge verkställas å postkontoret. Derför har jag icke ansett mig böra

begära större utsträckning af lokalprenumerationsrätten, än att den skulle

omfatta till och med halfveckotidningar.

Hvad nu angår postverket och den ekonomiska sidan af denna sak,

så synes mig, att den allmänt önskade reformen ej bör vara outförbar.

Ty då postverket kan åtaga sig att för ett visst pris befordra en tidning

från Stockholm till Luleå och der låta hembära den till prenumerantens

bostad i den i förhållande till postkontoret mest aflägsna stadsdelen, så

bör det ock för ett lika stort belopp kunna åtaga sig att befordra samma

tidning från posthuset vid Rödbotorget till en prenumerant, hvilken bor

i ett hus vid samma torg. Och då postverket mot ett visst belopp kan

befordra en tidning från Ystad till Stockholm och sedan låta hembära

den till en prenumerant vid Skanstull, så bör det för samma pris kunna

åtaga sig att befordra samma tidning tvärs öfver gatan i Ystad. Vi instämma

till fullo med en af de många tidningsutgifvare, som uttalat sig

för förändring af nuvarande bestämmelser.

’Min uppfattning är’, säger han, ’att då postverket mot det sedvanliga

postarfvodet kan frakta en tidning från Malmö till Haparanda och

der bära ut den, borde det också för samma pris kunna bära ut den i

utgifningsorten, oafsedt hur många gånger i veckan den utgifves.’»

Bevillningsutskottet, som ansett nödigt att för denna frågas bedömande

erhålla utredning om de ökade kostnader, som den sålunda

föreslagna förändringen skulle för postverket medföra, har för sådant ändamål

i vederbörlig ordning utverkat Kongl. Maj:ts befallning till generalpoststyrelsen

att till utskottet inkomma med utredning i berörda hänseende;

och har i anledning häraf uti en den 28 nästlidne mars dagtecknad,

till bevillningsutskottet stäld skrifvelse generalpoststyrelsen, efter

en redogörelse för motionärens framställning, yttrat följande:

»Enligt ofvan nämnda nådiga kungörelse den 11 maj 1883 angående

vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran, var prenumeration

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

genom postverket medgifven allenast å sådan tidning eller tidskrift, som

inom riket utgåfves å annan ort än den, der prenumeranten bodde eller

vistades. För tidningar och dylikt, som såsom försändelser under band med

post befordrades, utan att prenumeration derå egt rum vid postanstalt,

skulle befordringsafgiften per försändelse utgöra 1 öre för hvar vigt af

50 gram eller Överskjutande del deraf, dock så, att icke i något fall afgiften

för en särskild försändelse understege 4 öre.

Genom Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 22 maj 18 91, angående

ändring i ofvannämnda nådiga kungörelse den 11 maj 1888, medgafs, att

å tidning, som utkomme mindre ofta än en gång i veckan, prenumei''ation

finge ske jemväl vid postanstalt å den ort, der tidningen utgåfves,

och bestämdes, att minimiafgiften för foÅuibefordran af korsbandsförsändelser,

innehållande tidningar och dylikt, skulle utgöra 2 öre i stället

för 4 öre.

Slutligen har genom nådig kungörelse den 11 december 1891 medgifvits,

att å tidning, som utkomme högst en gång i veckan, prenumeration

finge ske jemväl vid postanstalt å den ort, der tidningen utgåfves.

Den motion, hvarom nu är fråga, afser, att för närvarande skulle

allenast till s. k. lialfveckotidningar utsträckas postverkets skyldighet att

mottaga s. k. lokalprenumeration å vissa tidningar; men har, vid utvecklandet

af skälen för motionen, motionären uttalat den åsigt, att den ifrågasatta

reformen borde sträcka sig till alla tidningar.

Af tillgängliga poststatistiska uppgifter har generalpoststyrelsen icke

kunnat hemta material för verkställande af beräkning rörande de ekonomiska

verkningarna för postverket af den i motionen ifrågasatta ändringens

genomförande; och tiden har ej medgifvit anordnande af några fullständigare

statistiska undersökningar vid vederbörande postanstalter i riket.

Det torde ej heller vara möjligt att — då icke kan förutses, i hvilken

mån allmänheten må komma att begagna sig af lokalprenumerationens

eventuella utsträckning till halfveckotidningarna, eller i hvilken mån nya

lialfveckotidningar inå komma att uppstå i följd af möjligheten att påkalla

postverkets biträde uti ifrågavarande hänseende — kunna på förhand

på ett tillfredsställande sätt beräkna de inkomster och de utgifter,

som deraf skulle följa för postverket. Emellertid har generalpoststyrelsen

inhemtat utlåtanden i ämnet af samtlige postdirektörer och postinspektörer

i riket.

Med stöd af sålunda inhemtade upplysningar och af förut kända

förhållanden anser generalpoststyrelsen sig kunna uttala den åsigt, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:n 28.

genom hvarje steg, hvarigenom lokalprenumerationen utsträckes utöfver

hvad för närvarande är medgifvet, postverket skall — derest i öfrigt

nuvarande lagstiftning rörande prenumeration genom postverket å inrikes

tidningar och tidskrifter bibehålles oförändrad — komma att drabbas af

kostnader, hvilka i allt högre mån skola komma att öfverstiga de inkomster,

som kunna vara att förvänta genom samma utsträckning.

Ju oftare en tidning utkommer, af desto större intresse är det i

allmänhet för alla vederbörande, att hvarje nummer kommer prenumeranten

fortast möjligt till hända. Detta gäller icke minst beträffande

tidning, som utkommer å samma ort som den, der prenumeranten bor

eller vistas. Verkställes utdelningen genom vederbörande utgifvares försorg,

kan detta ske omedelbart efter det tidningen blifvit färdigtryckt och

genom en personal, som icke har några andra försändelser att kringbära,

i följd hvaraf prenumeranterna kunna inom kortaste tid få tidningsnumren

sig tillstälda. Annorlunda måste förhållandena ställa sig, om oftare utkommande

tidningar skulle utdelas genom eller på föranstaltande af postanstalten

å utgifningsorten. Det ligger nemligen i sakens natur, att, med

undantag för särskilda s. k. expressförsändelser, postförsändelserna måste

utsändas från postanstalterna på bestämda tider och att dessa tider i

främsta rummet måste blifva beroende af tiden för posternas ankomst

från andra orter, samt sålunda kunna komma att mycket litet passa in

med den ena eller andra tidningens utgifningstid. Dessa oftare utkommande

tidningar skulle således — derest icke för deras skull särskilda

utdelningsturer anordnades, hvilket naturligtvis skulle medföra en betydlig

ökning af postpersonalen och deraf följande betydliga kostnader för

postverket — kunna komma att ligga obefordrade liera timmar å postanstalten,

hvilket åter icke utan skäl skulle framkalla missbelåtenhet hos

så väl tidningsutgifvarne som prenumeranterna. Då generalpoststyrelsen tillstyrkte

lokalprenumerationens utsträckning till tidningar, som utkomma

högst en gång i veckan, skedde detta också under förutsättning, att hvarken

utgifvarne eller allmänheten skulle lägga någon större vigt på, att

veckotidningarna befordrades till prenumeranterna med samma skyndsamhet,

som brelposten utdelades, samt att spridningen af veckotidningarna

kunde fördelas på flera, å lämpliga tider utgående brefbärareturer, för

hvilkas behöriga fullgörande i öfriga hänseenden ifrågavarande spridning

kunde anses vara minst hinderlig. Beträffande flera städer i riket, har

dock denna förutsättning sedermera, till följd af så vill tidningsrörelsens som

den öfriga poströrelsens stora och hastiga utveckling, icke gått i fullbor
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

dan; och särskildt i Stockholm har man för utdelning af postabonnerade

lokaltidningar nödgats anordna icke allenast särskilda utdelningsturer, utan

äfven särskild tjenstemanna- och vaktbetjentpersonal med en särskild expeditionslokal.

Det är generalpoststyrelsens bestämda åsigt, att postverkets bestyr

med de genom dess förmedling abonnerade tidningar och tidskrifter redan

förorsaka postverket mycket stora kostnader utöfver de för sagda bestyr

inflytande afgifter. Vid en i detta hänseende för åtskilliga år sedan verkstad

approximativ kalkyl beräknades berörda öfverskjutande kostnader

till ett mycket betydande belopp, hvilket säkerligen ökats och ökas för

hvarje följande år, så länge nuvarande grunder för postbefordringsafgiftens

beräkning gälla.

Enligt nu gällande bestämmelser i detta afseende, innefattade i

ofvanberörda nådiga kungörelse den 11 maj 1883, utgör den postverket

tillkommande ersättningen för tidningars och tidskrifters abonnerande genom

postverket (den s. k. postbefor dr ing saf giften) i allmänhet för tidning,

som utkommer mer än en gång i veckan, en femtedel af den afgift, som

skall redovisas till tidningsutgifvaren (den s. k. prenumerationsafgiften eller

prenumerationspriset), och för tidning, som utkommer endast en gång i

veckan eller mindre ofta, en tiondedel af sistnämnda afgift; dock så, att

postbefordringsafgiften icke må för år och i förhållande dertill för kortare

prenumerationstider öfverstiga

4 kronor, om tidningen utkommer oftare ä.n två gånger i veckan

och hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke

öfverstiger 90 qvadratdecimeter;

1 krona 20 öre, om tidningen utkommer två gånger i veckan och

hvarje nummers ytinnehåll icke öfvei’stiger 90 qvadratdecimeter;

60 öre, om tidningen utkommer en gång i veckan och hvarje nummers

ytinnehåll icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter; eller

50 öre, om tidningen utkommer mindre ofta än en gång i veckan

och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 220 qvadratdecimeter.

Postbefordringsafgiftens minimibelopp är bestämdt till 20 öre för

hvarje särskildt tidningsexemplar.

Det nämnda sättet att beräkna postbeforingsafgiften leder dertill,

att ju större förmåner postverket lemnar tidningsutgifvare, desto lägre

kan denne sätta sin prenumerationsafgift, samt att ju lägre denna tid
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

9

ningsutgifvaren tillkommande afgift är, desto mindre varder postbefordringsafgiften

(d. v. s. postverkets inkomst).

Det torde ej heller böra lemnas obemärkt, hurusom, enligt nådiga

kungörelsen den 11 maj 1883, planscher, hörande till tidning, som genom

postanstalt blifvit förskrifven, varda afgiftsfritt med posten befordrade,

när de utan särskild betalning utöfver prenumerationspriset (= den tidningsutgifvaren

tillkommande afgift för tidningen) åtfölja tidningen samt

tillkännagifvande derom i denna finnes infördt; samt att enahanda förmån,

under samma vilkor, äfven tillkommer tidningen åtföljande, af dess redaktion

utgifna bihang dertill, dock med visst förbehåll beträffande bihang

till tidning, för hvilken nedsättning i den mot prenumerationspriset svarande

befordringsafgift åtnjutes.

För att åtminstone i någon mån visa, huru ringa ofvan berörda

ersättning kan te sig i förhållande till de skyldigheter, som redan nu

åligga postverket i afseende å spridningen af abonnerade tidningar inom

landet, och huru obilligt det, enligt generalpoststyrelsens mening, skulle

vara att, med bibehållande af nuvarande grunder för ersättningens beräknande,

ytterligare öka dessa åligganden, torde här få lemnas några exempel.

För bestyren med tidningsprenumerationen och hvad dermed sammanhänger

erhåller postverket för närvarande ersättning (postbefordringsafgift)

pr nummerexemplar (d. v. s. hvart exemplar af hvarje nummer

af tidning eller tidskrift) med ungefär följande belopp för nedannämnda

tidningar, som utkomma:

a) 1 gång i veckan

öre

Affärslistan ...

Söndags-Nisse

Figaro ............

b) 2 gånger i veckan

Dalpilen................

Alingsås Tidning

Avesta Tidning....

c) 3 gånger i veckan

Nya Vexiöbladet med Ljungbyposten

Bästads-Posten .........................................

Bärgslagsblad et.........................................

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

d) 4 gånger i veckan

Gotlands-Posten ..................................................................... y

Engelholms Tidning.............................................................. y

e) 6 gånger i veckan

Dagen...................................... 2/

^ ............................................... / io

Dagbladet Ystads-Posten...................................................... y.

Aftonbladet, dagliga landsortsupplagan, ........................... 3/lo

En så ringa ersättning, som den här ofvan angifna, torde icke kunna

anses såsom skälig godtgörelse för det arbete och de utgifter, som af

postverkets redan atagna bestyr med afseende å tidningsprenumeration förorsakas

(såsom t. ex. tidningstaxas upprättande och utgifvande till trycket,

afgifters uppbärande och bokföring, liqvider med tidningsutgifvare, tidningsexemplars

blädning, adresspåteckning och postbefordran samt tidningsnumrens

utdelning, enligt nuvarande regler och bestämmelser, till

vederbörande prenumeranter). Ännu mindre lärer ersättning, beräknad enligt

nu gällande grunder, vara tillräcklig för att jemväl betacka de kostnader,

som för postverket skulle uppstå genom åtagandet att i städer, der en

eller flera oftare än en gång i veckan utkommande tidningar utgifvas och

dessa i regeln torde hafva sina flesta prenumeranter, vidtaga de åtgärder,

som erfordras för att hvarje särskild prenumerant må kunna på bestämda

tider, flere gånger i veckan, regelbundet få hvarje postabonneradt nummerexemplar

sig tillburet.

Då nu emellertid anspråken på postverket med afseende å dess befattning

med tidningsrörelsen allt mera ökas, men deremot allt mera aflägsnas

möjligheten för postverket att tillfredsställa dessa anspråk utan anlitande

af andra inkomster än dem, som, med tillämpning af nu gällande

bestämmelser, inflyta af nämnda rörelse, vill det synas generalpoststyrelsen,

som tiden kunde vara inne för att underkasta nuvarande författnin
-

gar angående postverkets tidningsrörelse en revision, särskildt i fråga om

grunderna, efter hvilka postverkets ersättning för dess bestyr med tidningsprenumeration

hädanefter bör beräknas.

Såsom ofvan är antydt, gäller för närvarande såsom hufvudgrund,

att postverkets ersättning utgår efter en viss procent af den prenumerationsafgift

eller det prenumerationspris, som tidningsutgifvare sjelf bestämmer.

Erfarenheten visar emellertid, att prenumerationsafgifterna ingalunda

vuxit i samma mån som tidningarnas antal och upplagor. Tvärtom

ha, till följd af nutidens utvecklade annonseringsväsende, vissa utgifvare

kunnat sätta sitt pris för tidningen till en obetydlighet, ja till och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28. 11

med lemna tidningen utan att derför äska någon prenumerationsafgift.

I följd deraf har ej heller postverkets ersättning stigit i proportion med

tidningsrörelsen.

Till stöd för lämpligheten af en revision, under den närmaste framtiden,

af den svenska lagstiftningen i förevarande ämne torde ock kunna

åberopas förhållandena uti ifrågavarande hänseende inom vissa andra länder.

I Norge beräknas postverkets ersättning för abonnement å inrikes tidningar

uteslutande efter tidnings vigt, nemligen till 12 7, öre per kilogram

för tidningar, som utkomma minst 3 gånger i veckan, och 15 öre

per kilogram för andra tidningar.

I Danmark beräknas vid tidningsabonnement genom postverket dels

abonnementsafgift, utgående med 8 % af prenumerationspriset för tidningar,

som passera mer än ett räkenskapsförande postkontor, och 4 %

för öfriga tidningar, dels ock, för postbefordringen samt utdelning eller

kringbäring, 1/J öre för hvarje nummer om högst 125 grams vigt, dock

ej under 5 öre för ett qvartal.

I Tyskland beräknas för närvarande postverkets ersättning för befattningen

med tidningsabonnement efter enahanda hufvudgrund som hos

oss; dock äro ersättningsbeloppen högre enligt de i Tyskland gällande

bestämmelserna. Emellertid har, efter förberedande arbeten sedan åtskilliga

år tillbaka, för tyska riksdagen innevarande år framlagts förslag till

en genomgripande förändring af sagda bestämmelser. Enligt ifrågavarande

inom tyska rikspostamtet utarbetade förslag, hvilket, så vidt för generalpoststyrelsen

kändt är, ännu icke undergått slutlig behandling inom

tyska riksdagen, skulle afgiften för tidningsabonnement genom postverkets

försorg beräknas på följande sätt:

a) 10 pfennig (8,9 öre) för hvarje abonnementstermin utan hänsyn

till dess längd;

b) 15 pfennig (13,35 öre) årligen för tidning, som utkommer en

o-åner i veckan eller mindre ofta, och derutöfver 15 pfennig årligen för

o o

hvarje ytterligare nummer i veckan; samt

c) 10 pfennig årligen för hvarje kilogram af tidningens vigt för

hela året.

Minimum skulle utgöra 40 pfennig (35,6 öre) årligen för hvarje tidning.

Det är generalpoststyrelsens lifliga öfvertygelse, att äfven frågan om

vidare utsträckning af svenska postverkets skyldighet att mottaga lokalprenumeration

å vissa tidningar bör ställas i samband med en revision

af författningarna angående postverkets tidningsrörelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

En sådan revision kommer emellertid att blifva ett arbete af mycket

grannlaga och delvis ömtålig beskaffenhet. Vid dess utförande måste behörig

och noggrann hänsyn tagas både till postverkets samt till allmänhetens

och tidningsutgifvarnes skäliga intressen. Den betydelsefulla och

i flera hänseenden djupt ingripande frågan lärer alltså, för dess rätta lösning,

kräfva, att vid revisionens verkställande medverkan erhålles af

kompetenta personer äfven utom postverket.»

I betraktande af hvad general poststyrelsen i sitt yttrande anfört

finner sig . utskottet icke kunna under nuvarande förhållanden tillstyrka

det i motionen framstälda förslaget. På sätt generalpoststyrelsen framhållit,

synes det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke en revision

af nu gällande föreskrifter om postverkets tidningsrörelse är af behofvet

påkallad. Frågan om utsträckning af postverkets skyldighet att mottaga

okalprenumeration a vissa tidningar, så vidt en sådan utsträckning må

anses behöflig eller önskvärd, anser utskottet i likhet med generalpoststyrelsen

böra förekomma i sammanhang med en dylik revision. Utskottet

hemställer fördenskull,

l:o) att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte taga under om
pröfning,

huruvida skäl kunna förefinnas att föranstalta

om en revision af gällande stadganden angående tillhandahållande

af tidningar genom postverkets försorg

i det af generalpoststyrelsen angifna syfte samt, i sådant

fall, till Riksdagen inkomma med det förslag i

berörda hänseende, hvartill förhållandena kunna föranleda;

samt

2:o) att herr Byströms ifrågavarande motion måtte

anses besvarad genom utskottets under l:o) här ofvan

gjorda hemställan.

Stockholm den 20 april 1899.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillninysutskotiets Betänkande N:o 28.

13

Reservation

vid punkten l:o) af herr af Buren, hvilken ansett, att utskottets hemställan

i nämnda punkt bort hafva följande lydelse:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta verkställa revision

af gällande stadganden angående tillhandahållande af

tidningar genom postverkets försorg i det af generalpoststyrelsen

angifna syfte samt till Riksdagen inkomma

med det förslag i berörda hänseende, hvartill

förhållandena kunna föranleda.

3

Bih. till Riksd. Prot. 1899.

5 Sami.

1 Afd. 27 Haft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:57 Skrifvelse till Konungen, angående ändring af gällande bestämmelser i fråga om prenumeration å tidningar. s. 5 i texten