Sök i Ratio Lex

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningsummans utgörande.

1899-05-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:33, Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningsummans utgörande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

1

N:o 33.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1899, kl. 12 midd.

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningsummans

utgörande.

Sedan summan af den bevillning, som erfordras för fyllande af

statsverkets behof för år 1900, blifvit på statsutskottets hemställan af

Riksdagen faststäld till 6,000,000 kronor, åligger det bevillningsutskottet

att afgifva förslag till denna bevillnings utgörande.

Enligt statskontorets vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof fogade inkomstberäkning för

år 1900 har bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort:

år 1895 ...................................................... kronor 5,408,384: —

» 1896 » 5,730,320: —

j> 1897 ........................................................ » 6,108,078: —

eller i medeltal för dessa tre år ..................... j> 5,748,927: —.

För år 1898 har enligt det af statskontoret upprättade generalsammandrag

bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort

6,840,873 kronor.

Beträffande denna inkomsttitel, som i riksstaten för innevarande

år uppförts med 5,600,000 kronor, har statskontoret hemstält, att, då

denna inkomst under flere år visat sig vara i oafbrutet stigande med

omkring 200,000 till 300,000 kronor årligen, densamma måtte upptagas

i riksstaten för år 1900 med ett till 6,000,000 kronor förhöjdt

belopp.

Bih. till Iiiksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 31 Höft. (N:o 33.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

I syfte att allmänna bevillningen måtte kunna för framtiden beräknas

såsom tillgång för det år, under hvilket den inflyter, har Kongl.

Maj:t, som i anledning deraf icke biträdt statskontorets omförmälda

hemställan, i den till innevarande Riksdag aflåtna proposition angående

statsverkets tillstånd och behof framstält förslag till förändrad anordning

för bevillningens utgörande.

Af det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokoll inhemtas,

att vid föredragning inför Kongl. Maj:t af frågan om beräkning af allmänna

bevillningen för år 1900 chefen för finansdepartementet omförmält,

hurusom redan vid beräkningen af statsverkets inkomster för

innevarande år ifrågasatts, huruvida icke skäl kunde förefinnas att åt

en del af det, enligt hvad redan då kunde förutses, betydliga öfverskottet

å 1897 års statsreglering söka bereda en sådan användning, att

derigenom på ett verksamt och varaktigt sätt bereddes ökad styrka

åt kommande statsregleringar. Det hade nemligen sedan längre tid

tillbaka anmärkts såsom en oegentlighet, att flere inkomsttitlar och

främst bland dem bevillningen af fast egendom samt af inkomst inflöte

till statsverket först under året näst efter det, till bestridande af hvars

utgifter de påräknats. Tydligt vore, att, om anordningar kunde vidtagas,

genom hvilka sagda inkomster kunde beräknas såsom tillgång

för det år, under hvilket de verkligen inflöte, härigenom skulle för all

framtid beredas en mot ifrågavarande inkomsters belopp svarande tillökning

i statsverkets rörelsekapital eller kassaförlag. Det vore endast

eu tidsfråga, när den direkta beskattningen komme att intaga ett mera

betydande rum i statens skattesystem än dittills, och det vore icke

länge sedan en tilläggsbevillning till lika belopp med bevillningen utgick.

Det vore derför önskvärdt, att en förändrad ordning för särskildt

bevillningens upptagande i riksstaten läte sig genomföras.

Efter anmälan af statskontorets och kammarrättens i denna fråga

afgifna underdåniga utlåtande yttrade departementschefen vidare:

»Den för statsverkets behof af rörelsekapital afsedda kassaförlagsfonden

har genom afsättningar vid statsregleringarne för åren 1882—

1893 samt 1897 —1899 efter hand ökats så, att densamma vid innevarande

års slut kommer att utgöra 15,000,000 kronor, till hvilket belopp

nämnda fond ansetts böra minst uppgå, enligt en af särskildt förordnade

komiterade år 1890 gjord utredning, hvilken är bilagd Eders Kongl.

Maj:ts nådiga proposition till 1891 års Riksdag angående statsverkets

tillstånd och behof.

Statskontoret och kammarrätten hafva i sitt förutnämnda utlåtande

uttalat den åsigt, att den ifrågasatta förändringen borde för bibe
-

I

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 3

hållande i möjligaste måtto af reda och öfverskådlighet i redovisningen

omfatta alla de statsinkomster, som inflyta vid kronouppbördsstämmorna

året efter det, för hvilket de äro beräknade, och således omfatta äfven grundskatt,

kavalleriregementenas hästvakansspanmål, afgifter för persedelunderhållet

vid rusthållsinfanteriet, den af rusthåll utgående trosspassevolansafgiften,

tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift, båtsmansvakansafgift,

arrendemedel och mantalspenningar, hvilka inkomsttitlar,

i händelse förändringen skulle genomföras vid den statsreglering, som

skall upprättas af 1899 års Riksdag, skulle uteslutas ur 1900 års riksstat.

Hvad särskild! bevillningen angår, kafva embetsverken ansett, att

ändamålet kunde vinnas på det sätt, att 1899 års Riksdag pa^ förslag

af Eders Kongl. Maj:t beslöte, att den i riksstaten för samma ar redan

såsom tillgång beräknade bevillningssumma skulle utgå ur nämnda ars

af 1898 års Riksdag faststälda riksstat och i stället upptagas i statsregleringen

för år 1900 samt såsom fyllnad i staten för år 1899 anvisas

ett berörda bevillningssumma motsvarande belopp af öfverskotten a

1897 års statsreglering.

Utan att vilja förneka, att skäl tala för att, såsom embetsverken

ifrågasatt, låta förändringen omfatta samtliga ofvan uppräknade inkomsttitlar,

anser jag mig dock böra för närvarande endast tillstyrka atgarden

i hvad den afser bevillningen af fast egendom samt af inkomst. l)a de

olika slagen af inkomster i fögderiernas och städernas specialrakenskaper

redovisas, en hvar under sitt särskilda konto, lärer från räkenskapssynpunkt

ingen betänklighet böra möta, om ej förändringen genom öres

i sin helhet. Med undantag af bevillningen samt mantalspenmngarne

och arrendemedlen äro samtliga ofvanomförmälda skattetitlar af sådan

natur, att de jemlikt föreskrifterna i lagarne af den 2 december 1892

komma att inom kort upphöra att utgå eller ock ersättas de skattskyldige

till hela sitt belopp, och med afseende å det jemförelsevis konstanta

belopp, hvarmed mantalspenningarne och arrendemedlen inflyta, kan det

afsedda ändamålet, såvidt dessa skattetitlar angår, lika väl vinnas genom

afsättande till kassaförlagsfonden af ett deremot svarande belopp. Men

äfven om man skulle anse lämpligare så anordna, att dessa skatter

inflöte under det år, till bestridande af hvars utgifter de påraknats,

lärer dock en sådan åtgärd ej böra vidtagas, förr än den ojemförligt

vigtigare åtgärden med bevillningen blifvit genomförd.

Men vigten af att reformen i denna del genomföres ligger för

öppen dag dels till följd af den stegring i bevillningssumman, som ar

en följd af landets ökade välstånd och rörelse, dels och an mera nar,

såsom afsedt varit och af statsrådet och chefen för finansdepartementet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

till statsrådsprotokollet sistlidet år framhölls, den direkta beskattningen

i högre grad än hittills tages i anspråk för fyllande af statsverkets

behof.

Jag vågar dock icke förorda det sätt att dervid gå till väga, som

af embetsverken föreslagits. Enligt detsamma skulle visserligen bevillning

hvarje år utgöras af den skattskyldige, men bevillningssumman

skulle dock för ett år uteslutas ur riksstaten och ersättas med andra

statsverkets tillgångar till motsvarande belopp. Tilläfventyrs skulle

då någon betänklighet kunna uppstå rörande tillämpningen af vissa i

riksdagsordningen meddelade bestämmelser angående valbarhet och valrätt.

Någon sådan betänklighet torde deremot ej vara att befara, om

förändringen genomföres på det sätt, jag nu tillåter mig föreslå, nemligen

att, utan rubbning i den för år 1899 faststälda riksstat, innevarande

års Riksdag åtager sig en bevillning för år 1900, hvilken, i

enlighet med nu gällande bestämmelser, inflyter vid uppbördsstämmorna

år 1901, men hvilken skulle utgå endast med halfva beloppet af den

nuvarande bevillningen eller med 3 öre för hvarje fulla 100 kronor af

det uppskattade värdet af jordbruksfastighet, med 2J- öre för samma

belopp af det uppskattade värdet af annan fastighet och frälseränta

samt med en half procent af uppskattad beskattningsbar inkomst. Det

återstående halfva beloppet åt den nuvarande bevillningen skulle betäckas

från öfverskotten å 1897 års statsreglering.

Men härmed vore förändringen icke genomförd. Den förutsätter

medverkan äfven af 1900 års Riksdag. Då jag likväl ej kan antaga

annat, än att äfven denna Riksdag skall befinnas villig att fortsätta den

så vigtiga och nyttiga åtgärd, som af 1899 års Riksdag påbörjats,

kan jag i denna omständighet ej finna något, som skulle göra detta

förslag olämpligt eller oantagligt. På 1900 års Riksdag skulle nemligen

ankomma, då den reglerade staten för år 1901, att bestämma, att den

bevillning, den åtoge sig för nämnda år, äfven skulle inbetalas‘samma

år. Lämpligast borde bevillningen äfven då bestämmas till hälften af

nu utgående belopp. Den skattskyldige finge således år 1901 betala

bevillning både för år 1900 och 1901, men dock tillsammans endast

med samma skattesats, som nu utgår på ett år, och de redan kända

öfverskotten å 1898 års statsreglering lemna tillgång till betäckande i

1901 års riksstat af skilnaden mellan hel och half bevillning. Förändringen

vore härmed genomförd, då den bevillning, 1901 års Riksdag

åtoge sig för år 1902, komme att sistnämnda år inflyta o. s. v. Riksdagen

både då för hvarje år åtagit sig bevillning, för hvarje år hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

uppskattning af fast egendom och af inkomst egt rum och för hvarje

år hade bevillning influtit.

Några ändringar i hittills gällande bestämmelser erfordras emellertid.

Om än, såsom embetsverken anfört, åtgärderna för bevillningens påförande

måste vidtagas under året näst före det, då bevillningen erlägges,

och dessa åtgärder måste förberedas och delvis verkställas redan innan

Riksdagen kan komma i tillfälle att besluta om den bevillning, som skall

i nästföljande års riksstat uppföras och samma år erläggas, anser jag

dock ej nödvändigt att, såsom af embetsverken ifrågasatts, från sjelfva

bevillningsförordningen utbryta och i en särskild tills vidare och intill

dess annorlunda förordnas gällande författning upptaga alla de i bevillningsförordningen

nu befintliga föreskrifter om uppskattning af fast

egendom samt af inkomst genom dertill särskildt utsedda taxeringsmyndigheter,

om verkställighet af och besvärs anförande öfver dessa

myndigheters beslut, om debitering, uppbörd och redovisning äfvensom

instruktionen för taxeringsmyndigheterna. Då nemligen taxeringsnämnderna

sammaträda först efter den 20 juni samt den af Riksdagen efter

den nya ordningens införande antagna bevillningsförordning kan utfärdas

och vara tillgänglig före denna tid, äro dessa nämnder i tillfälle att

tillämpa de af Riksdagen sist antagna bevillningsstadgar. De föregående

taxeringsåtgärderna afse hufvudsakligen insamlande af erforderliga uppgifter,

och bevillningsberedniugarne uppgöra endast förslag till uppskattningar,

hvilket arbete alltid torde komma de blifvande taxeringarne till

godo, äfven om de blifvit verkstälda efter den förut gällande bevillningsförordningen.

Då det för öfrigt är antagligt, att med bevillningsförordningen

måste företagas en väsentlig omarbetning med anledning af det

förslag, som från den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning

angående sättet för kommunalbeskattningens skiljande från bevillningen

är att förvänta, anser jag, att ändringar i bevillningsförordningen

nu böra begränsas så långt möjligt är.

Sistlidet års Riksdag föreskref, såsom vanligt, att nu gällande

bevillningsförordning skulle lända till efterrättelse för år 1899 och intill

slutet af det år, under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning

blefve af Riksdagen faststäld. Då det beslut om bevillningen för

1901, hvilket 1900 års Riksdag kommer att fatta, måste kunna omedelbart

tillämpas, på det att samma bevillning må kunna under år 1901

inflyta, lärer innevarande års Riksdag besluta om nu gällande bevillningsförordnings

tillämpning, icke till slutet af år 1900, utan till dess annorlunda

af Riksdagen förordnas; hvarjemte det är klart, att de i sjelfva

bevillningsförordningen intagna skattesatserna »sex öre», »fem öre» och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

»en för hundra» skulle af innevarande års Riksdag ändras till resp.

»tre öre», »två och ett hälft öre» samt »en half procent». Om tilläfventyrs

erforderlig höjning af det i § 70 af nu gällande bevillningsförordning

till viss procent af bevillningssumman bestämda belopp, som

skall användas till arfvoden och bestridande af andra kostnader för taxeringen,

torde 1900 års Riksdag komma att besluta.

Mot embetsverkens utlåtande, i hvad det afser den anordning, som,

under förutsättning att den här ofvan omförmälda förändring angående

bevillningen komme till stånd, erfordras för att revision af räkenskaperna,

hvad bevillningen angår, ändock komme att ega rum å samma tid och

i samma ordning som nu, har jag intet att erinra; lärande detjemlikt

nådiga brefvet den 5 juli 1884 ankomma på statskontoret att vidtaga

de jemkningar i räkenskapsformulären, som af förändringen påkallas.

Då vid bestämmande af kommunalbeskattningen densamma skall

enligt gällande författningar alltid utgå efter visst förhållande till den

erlagda bevillningen, lärer, ehvad denna utgår med större eller mindre

belopp, någon ändring i dessa bestämmelser ej vara erforderlig.»

Departementschefens sålunda framstälda förslag har af Kongl.

Maj:t biträdts; och har Kongl. Maj:t med åberopande häraf och under

de af departementschefen angifna förutsättningar föreslagit, att bevillningen

af fast egendom samt af inkomst måtte för år 1900 beräknas

till 3,000,000 kronor.

Ehuru, sedan numera summan af den bevillning, som erfordras

för fyllande af statsverkets behof för år 1900, blifvit bestämd till

6,000,000 kronor, det af departementschefen uppgjorda förslaget icke

lärer kunna föranleda någon Riksdagens åtgärd, har utskottet dock

ansett sig böra påvisa de betänkligheter, som utskottet i allt fall ansett

möta mot ett antagande af förslaget.

Till en början vill utskottet i anledning af departementschefens

yttrande framhålla, att enligt utskottets åsigt en bevillning, som Riksdagen

åtager sig för ett visst år, alltid måste vara den bevillning, som

efter verkstäld taxering påföres den för samma år mantalsskrifna befolkningen

; och det torde derför kunna ifrågasättas, huruvida det icke

vore lämpligare att bestämma, att, sedan 1899 års Riksdag åtagit sig

half bevillning för år 1900 att upptagas i nämnda års riksstat och

inbetalas år 1901, 1900 års Riksdag skulle åtaga sig ytterligare half

bevillning för samma år (men ej för 1901), likaledes att inbetalas år

1901, men att upptagas i sistnämnda års riksstat.

Den nu föreslagna förändringen vid bevillningens beräkning,

hvilken förändring redan förut vid flere tillfällen ifrågasatts, synes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 7

visserligen synnerligen önskvärd såsom egnad att bereda ökad styrka

åt kommande statsregleringar, liksom ock de betydliga öfverskotten

å statsregleringarna för föregående år gifvit anledning till att nu

vidtaga densamma. För dess genomförande erfordras emellertid, såsom

äfven i statsverkspropositionen antydts, åtskilliga ändringar såväl

i bevillningsförordningens allmänna bestämmelser som uti instruktionen

för taxeringsmyndigheterna och möjligen äfven i andra författningar.

Om än dessa ändringar icke behöfde vid denna riksdag vidtagas, torde

dock en fullständig utredning rörande desamma böra vara för Riksdagen

tillgänglig, innan förslaget biträdes, enär, i händelse innevarande Riksdag

i hvad på densamma ankomme bifölle detta förslag, nästkommande

års Riksdag derigenom blefve på visst sätt bunden, då jemväl dess

medverkan förutsatts. Då likväl någon sådan utredning icke föreligger,

samt det derjemte — särskildt med hänsyn till den af utskottet här

ofvan uttalade mening om hvad som bör afses med bevillning för ett

visst år — kan ifrågasättas, huruvida det af departementschefen förordade

eller möjligen något annat förfaringssätt bör anses såsom det

lämpligaste för vinnande af det åsyftade resultatet, har utskottet ansett

tillräckliga skäl förefinnas för utskottet att för närvarande ställa

sig tveksamt mot förslaget, äfven under förutsättning att omständigheterna

i öfrigt kunnat medgifva dess antagande; och torde i allt fall

utan olägenhet dermed kunna anstå till kommande år, då tillräckliga

medel sannolikt fortfarande äro att för ändamålet påräkna.

Då det belopp, eller 6,000,000 kronor, som, enligt hvad ofvan

nämnts, nu återstår att i riksstaten fylla, ej obetydligt understiger

hvad allmänna bevillningen under det sistförflutna året inbragt, anser

utskottet afkastningen af denna bevillning kunna beräknas till sagda

belopp.

I enlighet med hvad sålunda anförts och under erinran, att Riksdagen

vid innevarande riksmöte besluta ändring af 4 § d) i bevillningsförordningen,

hemställer utskottet,

l:o) att alla de i nu gällande förordning angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst

stadgade afgifts- och procentbelopp måtte af Riksdagen

fastställas samt beräknas lemna en inkomst

af 6,000,000 kronor;

2:o) att nu gällande förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst måtte, med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

den vid innevarande riksdag beslutade ändring af

4 § d), antagas att lända till efterrättelse för år 1900

och intill slutet af det år, under hvars lopp ny förordning

angående denna bevillning varder af Riksdagen

faststäld; samt

3:o) att Riksdagen måtte, med anmälan att

Riksdagen stadfäst nu gällande förordning angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst med den

i punkten 2:6) omförmälda ändring att lända till efterrättelse

för år 1900 och intill slutet af det år,

under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning

varder af Riksdagen faststäld, i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta

utfärda allmän kungörelse derom.

Stockholm den 9 maj 1899.

På bevillningsutskottets vägnar;

H. CAVALLI.

Reservationer

mot utskottets motivering

dels af herr Fredholm, som ansett, att nämnda motivering bort —

efter de å sid. 7 i första stycket förekommande slutorden »då tillräckliga

medel sannolikt fortfarande äro att för ändamålet påräkna» — fullständigas

genom följande tillägg:

»I samband härmed anser sig utskottet böra uttala icke blott

önskvärdheten utan nödvändigheten af att bevillningsutskottet vid början

af den riksdag, då förnyadt förslag till reform i antydd rigtning ånyo

framlägges, blifver satt i tillfälle att taga under ompröfning de ändringar

i bevillningsförordningen, som med förslaget i fråga kunna vara förbundna.

»

dels ock af herr G. Jansson.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTKYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:129 Skrifvelse till Konungen, angående bevillning af fast egendom samt af inkomst. a1 i texten