Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om förbud mot försäljning af spirituösa drycker mot postförskott.

1899-02-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1899:7, Betänkande, i anledning af väckt motion om förbud mot försäljning af spirituösa drycker mot postförskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutslcottets Betänkande JS:o 7.

1

W:o 7.

Ant. till Riksd. kansli den 20 februari 1899, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om förbud mot försäljning

af spirituösa drycker mot postförskott.

(2:a A.) I

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 191, har herr O. H.

Ström hemstält:

»att Riksdagen måtte besluta ett sådant tillägg i bränvinsförsäljningsförordningen

af 24 maj 1895, att förbud mot försäljningen af spirituösa mot

postförskott må varda stadgadt, eller ock att i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag till sådant

tillägg.»

Motionären erinrar, att 4 § 2 mom. i kongl. förordningen angående

vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker den 24 maj 1895, med anledning af en utaf honom

år 1896 väckt och af Riksdagen bifallen motion, genom kongl. kungörelsen

den 25 september 1897 erhållit följande förändrade lydelse: »Ej

heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin låta vare

sig mot efterkraf för köpeskillingen eller genom ombud å annat ställe än

det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare utlemna mindre belopp

än 250 liter.»

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 7 IJäft. (N:o 7).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Vidare anför motionären:

»Emellertid började man kringgå förbudet på så sätt, att samtidigt

med det man sänder reqvirerade spritdrycker, hvilka adresseras i afsändare^

eget namn, en fullmagt sändes till reqvirenten, hvarå är taget

postförskott, motsvarande det belopp sändningen går till, och när reqvirenten

utlöst fullmagten, har han endast att gå till jern vägsstationen eller

ångbåtskommissionären och utqvittera varan.»

Motionären erinrar härefter, att han, med anledning af detta kringgående

af förbudet mot försäljning af spirituösa mot efterkraf, väckte

motion vid 1898 års riksdag om att förbud mot försäljning af spirituösa

mot postförskott äfven skulle stadgas genom att uti ifrågavarande lagrum

inflicka orden »eller postförskott», hvilken motion emellertid blef af bevillningsutskottet

afstyrkt och af Riksdagen afslagen.

I sitt betänkande med anledning af denna motion yttrade bevillningsutskottet

vid 1898 års riksdag, att förbud mot betalningens uttagande

genom postförskott måhända skulle ega fog för sig, derest ett

sådant förbud kunde göras effektivt, hvilken dock icke torde vara möjligt.

Innehafvare af rättighet till minuthandel med eller utskänkning af

bränvin kunde nemligen icke förvägras att till hvem det vara må

afsända brefförsän delser mot postförskott. Postverket kunde omöjligen

kontrollera, huruvida en dylik försändelse innehölle någon fullmagt af

det slag, motionären omtalat, eller eljest stode i samband med köp af

spirituösa. För öfrigt skulle det, om den föreslagna lagändringen antoges,

blifva ytterst svårt för åklagaren att, vid beifrandet af öfverträdelse af

förbudet, åstadkomma någon bevisning derom, att en utlöst postförskottsförsändelse

skulle utgöra liqvid för den fullmagt, på grund hvaraf brefemottagaren

sedermera uttager och qvitterar de öfversända spritvarorna.

Uti sin vid innevarande års riksdag väckta motion i förevarande

ämne åberopar motionären gent emot hvad utskottet sålunda anfört följande

af honom vid frågans behandling i Andra Kammaren afgifna yttrande:

»Häremot1 ber jag få säga, att ett sådant förbud blir lika effektivt,

som förbudet mot efterkraf sförsäljningen är, då så väl i ena som i andra

fallet köparne kunna få höras som vittnen. Till att få reda på köparne

torde nog en nitisk åklagare finna utvägar, såsom t. ex. vid åtal för salning

till den postförskottsköpta varan etc.

Då bränvinet försändes på statens jemvägar, kan åklagaren genom

qvittenserna på fulltnagterna eller på öfverlåtna fraktsedlar äfven få reda

på vittnen. Någon kontroll från postverkets sida erfordras ej.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Om också icke alla öfverträdelser af förbudet mot postförskottsföiv

säljning af spirituösa kunde beifras, skulle dock blotta tillvaron af ett

sådant förbud, till följd af den med öfverträdandet af detsamma förenade

risken, verka afskräckande på mången afsändare, och redan med detta

vore mycket vunnet. Småningom skulle, i_ synnerhet om någon afsändare

blir fäld, postförskottsförsäljningen upphöra likasom efterkrafsförsäijfflingen

redan lär hafva gjort, sedan förbud häremot stadgades.

Genom afslag på min motion kommer deremot försäljningen af spirituösa

mot postförskott att tilltaga och dryckenskapen i hög grad att befrämjas,

synnerligast bland den arbetande klassen på större arbetsplatser.

Särskildt kommer på den till min valkrets, hörande stora platsen Gellivare

Malmberg, der tusentals arbetare finnas, superiet att i betänklig grad tilltaga,

synnerligast då förbudet mot införsel till lappmarkerna af spirituösa

nu är upphäfdt.

Det kan dessutom icke vara tillbörligt, att staten sjelf, om än indirekt,

skall bidraga till dryckenskapens ökande, genom att postförskott för spirituösa

uttages genom postverket och den postförskotterade varan befordras

på statens jernvägar.

Om mitt förslag till ändring af 4 § 2 mom. i förordningen om

försäljning af bränvin skulle ansetts opraktiskt, hade ju utskottet kunnat

föreslå de ändringar i förordningen, som ansetts vara mera lämpliga för

ernående af min motions syfte, hvars ernående utskottet sjelft ansett önskvärdt:

ty icke är väl lagen så vanillägtig, att ej någonting kan stadgas

till ett verksamt stäfjande af det anmärkta missförhållandet.»

Motionären tillägger derjemte att hans fruktan, att försäljningen af

spirituösa mot postförskott skulle tilltaga, besannats, i det att ensamt till

den kommun, der han vore bosatt, ankommit mot postförskott med de

senaste ångbåtarne under hösten sistlidna år hundratals ankare och lådor

med spirituösa.

Det lär icke kunna bestridas, att den af motionären omförmälda försäljningen

af spirituösa mot postförskott innebär ett uppenbart kringgående

af bränvinsförsäljningsförordningens ofvan åberopade föreskrifter, med

hvilka tydligen åsyftats att i möjligaste mån främja de enskilda kommunernas

sträfvan att hvar inom sitt område motarbeta missbruket af spirituösa.

Efter motionärens uppgifter att döma synes ock användningen af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 7.

det anmärkta tillvägagåendet, åtminstone på vissa orter, redan hafva vunnit

en betänklig utsträckning. Utskottet ansåg sig visserligen icke vid

fjolårets riksdag kunna förorda motionärens då i ämnet gjorda framställning

och är fortfarande tveksamt, huruvida ett enkelt förbud mot försäljning

af spirituösa i mindre qvantiteter mot postförskott skulle kunna

göras effektivt. Möjligen skulle deremot det afsedda målet kunna vinnas

på annan väg, då den, som på grund af fullmagt uttager ett i afsändare^

namn afsändt parti spirituösa, i sjelfva verket torde vara att anse

såsom afsändarens ombud för varans utlemnande. Utan att dock för närvarande

härutinnan uttala någon bestämd åsigt har utskottet, med hänsyn

till den nu ånyo väckta frågans obestridliga vigt, icke ansett sig böra

motsätta sig motionärens alternativt framstälda yrkande om en riksdagsskrivelse

i ämnet. Enligt utskottets uppfattning bör dock denna skrifvelse

i första hand afse en mera omfattande undersökning af det anmärkta

förhållandet, hvarigenom ock utan tvifvel bäst vinnes insigt om

i hvad mån och på hvad sätt det öfverklagade missbruket skulle kunna

förekommas.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen med anledning af herr Ströms

förevarande motion måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning

rörande de uti motionen omförinälda missförhållanden

samt till Riksdagen inkomma med förslag

till den ändring i kongl. förordningen angående vildren

för försäljning af bränvin och andra brända eller

destillerade spirituösa drycker, hvartill berörda undersökning

möjligen kan gifva anledning.

Stockholm den 20 februari 1899.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 7.

5

Reservation

af herr Cavalli, som anfört:

»Vid nästlidet års riksdag väcktes af herr Ström en motion, hvari

yrkades, att förbud mot försäljning af spirituösa mot postförskott måtte

stadgas. Bevillningsutskottet afstyrkte motionen och anförde såsom skäl

härför följande:

»En utsträckning af det förbud, som nu finnes stadgadt, att mot

efterkraf för köpeskillingen utlemna bränvin i mindre partier än 250 liter

jemväl till förbud mot betalningens uttagande genom postförskott skulle

måhända ega fog för sig, derest ett sådant förbud kunde göras effektivt.

Detta torde dock icke vara möjligt. Innehafvare af rättighet till minuthandel

med eller utskänkning af bränvin kan nemligen icke förvägras

att till hvem det vara må afsända brefförsändelser mot postförskott. Hur

skulle man då kunna afgöra, om en dylik försändelse innehölle en fullmagt

af det slag, motionären omtalat, eller eljest stode i samband med

ett aftal om köp af spirituösa? Kontroll i detta hänseende är från postverkets

sida omöjlig. För öfrigt skulle det, om deu föreslagna lagändringen

antoges, blifva ytterst svårt för åklagaren att, vid beifrandet af öfverträdelse

af förbudet, åstadkomma någon bevisning derom, att en utlöst

postförskottsförsändelse skulle utgöra liqvid för den fullmagt, på grund

hvaraf brefemottagaren sedermera uttager och qvitterar de öfversända

spritvarorna.»

I eldighet med utskottets hemställan blef motionen af Riksdagen afslagen

i båda kamrarne utan votering och i Första kammaren jemväl

utan diskussion.

Bih. till Riksd. Frat. 1899. 5 Samt. 1 Åfd. 7 Iläft. (N:o 7.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 7.

På grund häraf och då, såvidt mig kändt är, några ändrade förhållanden

icke sedan sistlidet år inträdt, har jag ansett, att utskottet bort

liksom nästlidet år hemställa,

att förevarande motion ej måtte af Riksdagen

bifallas.»

Herr Odelberg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i utskottets

beslut i förestående ärende.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMANS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:31 Skrifvelse till Konungen, angående förbud mot försäljning af spirituösa drycker mot postförskott. a1 i texten