Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2

1899-03-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1899:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 22 mars 1899, kl. 4 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning

af väckt fråga om ordnande af bostadsförhållandena

för en del af rikets fiskeribefdikning.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 maj 1896 anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte låta verkställa och till Riksdagens kännedom

meddela utredning angående fiskeribefolkningens i Göteborg och Bohus

län nuvarande bostadsförhållanden, hafva komiterade, som Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i nämnda län enligt nådigt bemyndigande utsett, i

ämnet verkstält utredning och afgifvit utlåtande. Af dessa handlingar,

som blifvit till trycket befordrade och bland Riksdagens ledamöter utdelade,

iuhemtas, att å länets 131 fiskelägen bodde 26,924 invånare samt

funnos 5,609 hus och 1,986 sjöbodar, af hvilka stodo:

hus sjöbodar

å egen grund .................................................................................. 1,453 430

» ofri grund, tillhörig kronan..................................................... 726 251

» » » , » Hvitfeltska stipendieinrättningen... 1,197 630

» » » , » enskild, med inteckningsrätt ..... 317 128

» » J> , » » utan » .......... 1,916 547

summa 5,609 1,986;

samt att inom dessa fiskelägen fastighetstaxeringsvärdet utgjorde 5,751,000

kronor och inkomsten af kapital och arbete 2,748,635 kronor.

Bill. till Eiksd. Prof. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

Och hafva komiterade föreslagit:

att i fiskeläge å kronojord vid saltsjön, der jorden kunde afhändas

kronan, måtte på statens bekostnad verkställas tomtindelning och

reglering af redan bebygdt område och lämpligt utrymme derutöfver,

och att derefter dels bebyggda tomter måtte hembjudas innehafvarnc

till inlösen för ett efter förhållandena å platsen lämpadt pris och dels

obebyggda tomter, i män af efterfrågan, försäljas för bebyggande, allt

i den ordning, som för hvarje fiskeläge blefve stadgad;

att, till gagn för de å Kongl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningens

hemman befintliga fiskelägen, lagen angående hvad till fast

egendom är att hänföra den 24 maj 1895 måtte ändras sa, att såsom

fast egendom jemväl finge anses: byggnad å ofri tomt i köping, så ock

i fiskeläge eller annat ställe med större sammanträngd befolkning å

landet, der sådan tomtindelning, som omförmäldes i 9 § af kongl. förordningen

angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875,

funnes, derest med byggnaden vore förenad sådan rätt till tomten, att

den ej finge af egaren återtagas utan att lösen för byggnaden gåfves;

att staten beviljade anslag för att efter ansökan till sådant inom

Göteborgs och Bohus län å enskild jordegares grund beläget fiskeläge,

som utgjorde antingen egen kommun eller eljest ett i afseende å dess

ordnings- och hushållsangelägenheter särskildt samhälle, lemna billig

försträckning för att dermed inköpa dervarande tomter, som antingen

af fiskare, hvilkas hus vore belägna å ofri grund, innehades eller kunde

vara lämpliga att i mån af efterfrågan till fiskare för bebyggande försäljas;

hvarvid såsom vilkor för lånet borde stadgas, dels att detsamma skulle

återbetalas genom amortering under viss längre tid, dels att fiskare

skulle ega att tillösa sig af dem nyttjade och på berörda sätt inköpta

tomter för hvad fiskeläget erlagt för dem, dels att priset för de inköpta

tomter, som för bebyggande försåldes till fiskare, ej finge öfverstiga

hvad de kostat fiskeläget, och dels att, derest nyssnämnda bestämmelser

öfverskredes, statslånet ansåges till betalning förfallet;

att anslag måtte af staten beviljas för att till sådan vid saltsjön

i Göteborgs och Bohus län boende fiskare, hvilkens hus vore belägna å

ofri, enskild jordegare tillhörig grund och som visat såväl att hinder

mött för honom att för skäligt pris inköpa grunden till husen som att

han till annan tomt i samma fiskeläge eller å annan lämplig plats i

skärgården förvärfvat antingen eganderätt eller sådan rätt, som om

upplåtelse af skärgårdstomter å Kongl. och Hvitfeldtska. stipendeinrättningens

fastigheter funnes stadgad, samt derstädes påbörjat husens uppförande,

lemna bidrag till husflyttningen med två tredjedelar af den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

i

enligt behörig tjenstemans uppskattning derför utgående kostnad, dock

icke i något fall med högre belopp än 200 kronor;

att, sedan byggnadsstadgan för rikets städer i behörig ordning

förklarats skola i tillämpliga delar gälla för ett fiskeläge vid saltsjön

och efter undersökning befunnits, att befolkningen derstädes icke förmådde

anskaffa medel för uppgörande af byggnadsplan eller för inlösen

af mark till gator och torg, möjlighet måtte beredas fiskeläget att dertill

af statsmedel erhålla anslag eller för någon tid räntefritt lån; samt

att kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof den 14 april 1866 måtte sålunda ändras, att på de

ställen å landet, för hvilka byggnadsstadgan för rikets städer i tillämpliga

delar gälde, till torg och gata behöflig mark kunde exproprieras.

I ett den 5 april 1898 afgifvet underdånigt utlåtande har Kong],

Maj:ts befallningshafvande i länet, som ansett det icke böra i lagen

inrymmas rätt för fiskarena att till deras behof af tomtplatser anlita

expropriationsförfarandet, livilket deremot kunde lämpligen förordas

för tillgodoseendet af fiskelägenas allmänna behof af mark till torg,

gata eller dylika för gemensamt begagnande afsedda platser, instämt

uti samtliga till frågans lösning afgifna förslag.

Med anledning af den sålunda verkställa undersökningen hafva

vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren väckts två motioner.

Herr J. E. Nordin i Sättna har i motionen n:o 66, i hvars syfte herrar

E. Eriksson och Henne Ohngren instämt, anfört:

»Sedan en utredning af fiskeribefolkningens bostadsförhållanden

inom Göteborgs och Bohus län blifvit verkstäld, torde tiden vara inne,

att samma åtgärd vidtages äfven vid Östersjökusten, specielt Norrland.

Mången torde visserligen föreställa sig, att det är endast på vestkusten,

som vi hafva någon egentlig fiskeribefolkning, och att det

är endast der fisket är af större betydelse; men så är dock ej förhållandet.

Af statistiska uppgifter inhemtas, att afkastningen af fiskerierna

vid Östersjökusten •— Norrland inräknadt — hittills i allmänhet varit

betydligt större än af fiskerierna i Bohuslän, och att antalet personer,

som hufvudsakligen lifnära sig af fiske, är äfven här betydligt större

än i nämnda län. Häraf följer, att en utredning i förut nämndt syfte

är fullkomligt lika behöflig i den öfriga delen af vårt land som i

Bohuslän.

Rörande under hvilka vilkor hafs- och skärgårdsfisket, bedrifves

inom Norrland får jag, dels på grund af egna iakttagelser och dels

med stöd af de uppgifter om fisket, som under en följd af år genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcoäs (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

landstingets och hushållningssällskapets försorg insamlats inom Vesternorrlands

län, bland annat anföra följande:

Den egentliga fiskeribefolkningen inom nämnda län uppskattades

år 1897 till 2,399 personer, och utom dess uppgifvas 775 personer

hafva idkat fisket dels såsom binäring och dels till husbehof. Bruttoinkomsten

af fisket uppgick till kronor 308,495, och häraf kommer på

strömmingsfisket den största delen, eller kronor 264,060. Anmärkas

bör, att värdet af fångsterna beräknas efter det pris, varan i första

hand betingar. Af dessa siffror kan man göra sig en föreställning om

såväl det betydliga fångstvärdet för hela Östersjökusten som det stora

antalet personer, hvilka hafva sitt lifsuppehälle af fisket. Men denna

till tusentals familjer uppgående befolkning, som har fisket till sitt lefvebröd,

är nästan öfverallt beroende af jordegarnes godtycke angående

bostads- och fiskerätt, och jordegarne hafva sålunda faktiskt rätt att,

om de ansåge det för sig vara ekonomiskt fördelaktigt, nästan totalt

förhindra allt idkande af hafsfiske af andra än dem sjelfva. När derför

fisket på en plats varit mera gifvande några år, så höjas ej sällan

arrendeafgifterna, tills ingen gerna vill fortsätta att drifva fisket der;

hvarefter de åter sänkas och så vidare i oafbruten följd. Vanligtvis

upplåtas rättigheterna endast på ett år i sänder, hvilket gifvetvis vållar

en stor osäkerhet för fiskaren och i sin mån verkar skadligt på hela

fiskerinäringen samt förlamar all verkan af andra åtgärder till dess upphjelpande.

Något så kalladt fritt strömmingsfiske vid annans strand, i enlighet

med hvad i § 3 i gällande lag om rätt till fiske är stadgadt, lär,

märkligt nog, icke i någon nämnvärd grad förekomma inom Norrland;

men af dem, som arrendera fiske- och bostadsrättigheter, idkas mycket

fiske å utanför kusten belägna undervattensgrund, som gifvetvis till

intet hemman höra. Arrendeafgifterna äro mycket olika å såväl skilda

platser som äfven å samma plats; ty lägenheterna eller »bodarna» äro

vanligen delade mellan jordegarne, och derför händer det ej sällan, att

när den ene fordrar t. ex. 20 kronor i årligt arrende, så kan en annan

fordra 50 å 60 kronor för dylika rättigheter. När dessutom jordegarne

drifva fiske å platsen och då för sin räkning förbehålla sig de bästa

platserna samt ej sällan föreskrifva, hvilken redskap fiskaren får nyttja,

på det ej någon för jordegarens fiske förment skadlig sådan skall användas,

så kan man häraf finna, under hvilka vilkor fiskeribefolkningen

har att lifnära sig. Det är också fara värdt, att, om ingen ändring

häruti sker, alla driftigare och arbetsdugliga personer öfvergifva detta

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

yrke; också utgöres fiskeripersonalen i vissa hamnar numera hufvudsakligen

af mycket åldriga personer och barn.

En stor nationalförlust, och långt större än hvad siffrorna för

fångstvärdet angifva, blefve det dock, om hafsfisket t. ex. inom Norrland

skulle till sist inskränkas att idkas endast af dem, som ega i

mantal satt jord; ty tillgången på ett både sundt. och billigt födoämne

blefve då obetydlig, och detta är en fråga, som i betraktande af den

hastiga folkmängdsökningen inom kort får en allt större betydelse.

För att verksamt förbättra fiskeribefolkningens ställning och derjemte

äfven upphjelpa fiskerinäringen i dess helhet, finnes derför, enligt

min uppfattning, endast den utvägen, att staten ingriper och, på sätt

som efter verkstäld utredning lämpligast synes, vidtager sådana åtgärder,

att ofvan påpekade olägenheter kunde, om icke alldeles upphöra,

åtminstone till väsentlig del minskas. Härtill kommer, att det är af

stor betydelse, om vi inom vårt land alltid få påräkna att med lätthet

kunna rekrytera såväl vår handels- som krigsflotta med sjövant folk.

* På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen

måtte besluta att i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t ville på lämpligt sätt låta verkställa en utredning af fiskeribefolkningens

vid Östersjökusten och specielt Norrland bostadsförhållanden,

samt derefter för Riksdagen framlägga förslag till ordnande af dessa

bostadsförhållanden på ett för den fiskeriidkande befolkningen mera

betryggande sätt.»

Den andra motionen, n:o 222 af herr A. Olsson i Visby, har denna

lydelse:

»Af »Handlingar rörande utredning angående fiskeribefolkningens

i Göteborgs och Bohus län bostadsförhållanden» finner man, att fiskeribefolkningen

i nämnda län har osäkra bostadsförhållanden, att å de större

fiskelägena byggnadstomterna blifvit högt uppdrifna i pris och att tomtegarne

funnit sig kunna skärpa sina fordringar på tomtafgifternas utgörande,

att jordegarne för att af fiskeribefolkningen tilltvinga sig höga

afgifter användt det medlet att undanhålla fiskarena ömsesidigt bindande

kontrakt, samt att åtminstone en del jordegare bestämdt vägra utfärdande

af skriftliga afhandlingar eller ock ställa sådana på viss kort

eller obestämd tid samt med intaget förbud mot inteckningsrätt. Genom

utredningen har vidare framhållits, hurusom fiskelägena utmärka sig för

en känbar brist på ordnadt byggnads- och brandväsende samt sundhetsbefrämjande

anstalter; beroende detta missförhållande dels på bristande

sjelfstyrelse och dels på fiskeribefolkningens benägenhet att tätt sammantränga

sig å de för fisket väl belägna strandplatser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

Utredningen har, för att bruka Konungens befallningshafvandes i

Göteborgs och Bohus län uttryck, »fullständigt ådagalagt, huru angeläget

och befogadt det må vara, att statsmagterna ingrepe till ett bättre

ordnande af den bohusländska fiskeribefolkningens bostadsförhållanden».

Af de föreslagna åtgärderna i nämnda syfte må här endast anföras,

hvad nämnda Konungens befallningshafvande föreslår rörande byggnadstomter

på kronojord: »Det är Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

åsigt, att den af fiskeribefolkningen nyttjade mark af ifrågavarande

beskaffenhet i allmänhet icke kan bättre användas än till upplåtande

åt fiskerinäringens behof, enär densamma eger ringa jordvärde

och endast undantagsvis torde vara för särskilda statsändamål erforderlig,

hvarjemte, det förtjenar framhållas, att, genom eganderättens

öfvergång på enskilde, statens inkomst af skattskyldig jord kommc

att ökas.»

Det är dock icke blott inom Göteborgs och Bohus län, som dylika

förhållanden ega rum. I sin motion, n:o 66, väckt i Andra Kammaren

under denna riksdag, framhåller herr J. E. Nordin i Sättna, hvilka

missförhållanden som finnas rörande fiskeribefolkningens bostadsförhållanden

inom Vesternorrlands län, och föreslår eu skrifvelse till Kongl.

Maj:t om utredning af fiskeribefolkningens vid Östersjökusten, speciel

den norrländska, bostadsförhållanden m. m. Han har inskränkt

utredningens verkställande endast bland fiskeribefolkningen vid nämnda

kuster.

Som jag är af den öfvertygelsen, att en undersökning och utredning

rörande nämnda sak kan vara lika behöflig på andra ställen, der

fiskerinäringen idkas, anser jag, att eu undersökning och utredning rörande

densamma bör ske vid fiskelägena vid alla hafskuster i hela

landet.

För att särskild! meddela något om fisket och fiskeribefolkningen

i Malmöhus län, vill jag ur Kongl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse

för 1891—1895 anföra, att värdet af båtar, som vid fisket

användas, utgjorde för'' 1892 550,455 kronor och af fiskeredskap för

samma år 738,578 kronor, att år 1895 utgjorde antalet fiskare 1,492

samt antalet öfriga deltagande 121 personer, att fiskets värde utgjorde

summa 437,541 kronor, samt att i medeltal under nämnda period kustfiskets

årliga värde ufgjorde 660,376 kronor.

Beträffande fiskeribefolkningens bostadsförhållanden, är det en

känd sak, att eu stor del fiskare uppfört sina bostäder på arrenderad

mark, att det för en stor del af dessa husegare är en omöjlighet att

på frivillighetens väg förvärfva eganderätt till sina hustomter, samt i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 7

somliga fiskelägen husen äro planlöst och tätt intill hvarandra uppförda,

till följd hvaraf, om eldsvådor inträffa, å dessa ställen stor fara är för

handen, att flera hus eller större delar af hela fiskeläget blefve lågornas

rof.

Nödiga medel att afhjelpa bristen på byggnadstomter å egen grund,

och för att från fiskelägen för framtiden afvända faran af planlöst och

tätt till hvarandra lagda byggnader, synas mig, åtminstone vid vissa

fiskelägen, icke saknas. Härom vill jag endast nämna, att vid somliga

kuster finnas stora områden af strandmark, som har föga värde. I

dessa strandmarker hafva äfven statens domäner sina andelar. På flera

ställen äro strandmarkerna dels delade till byarne inom angränsande

socknar, dels ligga de gemensamt odelade och tillhöra s. k. »marklag».

Om nu vid blifvande delningar den strandmark, som tillfaller statens

domäner, lades, med de andra strandmarksegarnes medgifvande, intill

närmast belägna fiskeläge, så kunde dermed beredas tillfälle för befolkningen

att köpa tomter för att på dem uppföra sina hus. På andra

ställen, der strandmarker äro delade och statens domäner fått sina andelar

längre eller kortare väg från fiskeläge, torde det icke vara omöjligt

att utbyta dessa mot sådana andelar, som ligga fiskeläge nära och

som lämpa sig till byggnadstomter.

Efter den utredning, som beträffande Göteborgs och Bohus län

blifvit företagen, torde Riksdagen snart hafva att från Kongl. Maj:t

motse ett förslag till ordnande af här berörda förhållanden. Önskligt

synes mig vara, att detta förslag måtte blifva sådant, att det kunde erhålla

tillämpning äfven på fiskeribefolkningen inom det öfriga Sverige.

För detta ändamål torde det möjligen vara af nöden, att det föreginges

af en undersökning, genom hvilken kunde blifva klart, huruvida och i

hvilken utsträckning de inom Göteborgs och Bohus län rådande förhållandena

äfven förefinnas inom öfriga intill hafvet belägna län.

På grund af de skäl, som sålunda blifvit anförda, vågar jag vördsamt

hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse hos Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t ville låta verkställa en utredning af fiskeribefolkningens

bostadsförhållanden vid hafskusterna inom hela landet

med undantag af Göteborgs och Bohus län samt derefter för Riksdagen

framlägga ^förslag till ordnande af dessa bostadsförhållanden på ett för

den fiskeriidkande befolkningen betryggande sätt.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammar ens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskott, till hvilket motionerna

hänvisats, har i utlåtande n:o 5 (i samlingen n:o 6), med erinran att

till Riksdagens ledamöter utdelats handlingar rörande utredning angående

fiskeribefolkningens i Göteborgs och Bohus län bostadsförhållanden,

vidare utlåtit sig:

»Hvad denna omsorgsfullt verkstälda utredning innehåller i iråga

om den för bohuslänska fiskeribefolkningens näringsfång ödesdigra

osäkerheten i fiskeriidkarnes bostadsförhållanden, finner man i flera

hänseenden återgifvet uti de beskrifningar, hvilka motionärerna lemnat

rörande tillståndet bland landets öfrige fiskare.

Någon detaljerad granskning af de i motionerna förekommande

uppgifter har gifvetvis ej inom utskottet kunnat ega rum, men sadant

oaktadt har dock utskottet under ärendets behandling jemväl på

grund af meddelanden med i ämnet hemmastadde personer samt. efter

tagen del af hvad länsstyrelsernas senaste femårsberättelser derutinnan

innehålla — kommit till den uppfattning, att fiskerinäringens stora betydelse

för landet ej ännu blifvit tillbörligen beaktad, samt att en stor

del af de missförhållanden, hvilka vid undersökningen inom Bohuslän

kommit i dagen, i större eller mindre mån förefinnas bland fiskeri
befolkningen

å rikets öfriga kuster. . i

Att på grund deraf, såsom motionärerna påyrkat, direkt hemställa

om en utredning i nämnda hänseenden anser sig emellertid utskottet

ej kunna förorda, dels emedan densamma med föranledande af materialets

stora omfattning kunde komma att medföra kostnader, besvär och

tidsutdrägt, hvilka ej stode i rimligt förhållande till de ytterligare erfarenheter,

som till äfventyrs derigenom kunde vinnas, dels emedan en

dylik utredning måhända skulle förorsaka ett beklagligt dröjsmål med

afseende å den redan utredda bohuslänska bostadsfrågans lösning, och

dels emedan regeringen, derest den i speciella fall skulle finna eu utredning

af behofvet påkallad, icke lärer underlåta att, äfven utan särskild

påminnelse från Riksdagens sida, åstadkomma en sådan.

Fastän utskottet sålunda ställer sig afvisande gent emot motionärernas

yrkanden om utredning, finner dock utskottet giltiga skäl tala

för att motionärernas sträfvanden till fiskeribefolkningens fromma, så

vidt sig göra låter, af statsmagterna understödjas.

Detta synes utskottet lämpligast kunna ske på det sätt, att vid

affattandet af de lagar och öfriga bestämmelser, hvartill den bohuslänska

utredningen kan gifva anledning, man söker gifva de nya föreskrifterna

den allmängiltighet, att de i största möjliga omfattning må

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 9

kunna tillämpas äfven på likartade förhållanden i rikets öfriga skärgårdar.

Skulle nu, såsom utskottet förutsätter, regeringen påskynda utarbetandet

och framläggandet af förslag i ämnet, så torde väl, derest

dessa blifva praktiska, allmängiltiga och lätt utförbara, samt de verkställande

myndigheterna efter förslagens antagande göra allt, hvad på

dem beror, för att underlätta bestämmelsernas genomförande, grundad

anledning förefinnas för den förhoppning, att dymedelst ett ingalunda

oväsentligt steg skulle varda taget till realiserande af den med rätta

allt mera framträdande s. k. egna-hem-frågan.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Andra Kammaren i anledning af ifrågavarande motioner måtte för

sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

det Kongl. Maj:t, vid utarbetande af de förslag, hvartill den i anledning

af Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1896 verkstälda utredningen

angående fiskeribefolkningens i Göteborgs och Bohus län bostadsförhållanden

kan gifva anledning, jemväl täcktes taga i öfvervägande

hvad som i sammanhang dermed må kunna åtgöras till förbättrande

af bostadsförhållandena bland fiskeribefolkningen vid landets

öfriga kuster.»

Sedan utskottets berörda hemställan blifvit af Andra Kammaren

bifallen, har beslutet derom jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen

genom utdrag af''protokollet delgifvits Första Kammaren, som hänvisat

ärendet till sitt första tillfälliga utskott.

Då Första Kammarens första tillfälliga utskott i följd häraf går

att yttra sig i ärendet, finner utskottet det icke kunna ifrågasättas

annat, än att Kongl. Maj:t har uppmärksamheten fästad å hvad i ett

eller annat afseende kan lända till landets båtnad. Utskottet föreställer

sig äfven att, derest den verkstälda utredningen angående den bohuslänska

fiskeribefolkningens bostadsförhållanden skulle föranleda ändring

af allmän lag eller författning, en sådan ändring skall blifva gällande

för hela riket och således äfven för fiskeribefolkningen utom Göteborgs

och Bohus län. I visst afseende synes således den ifrågasatta skrifvelsen

icke vara nödig. I öfrigt torde den ej vara välbetänkt. Den

utredning, som vunnits angående bostadsförhållandena vid fiskelägena

inom nämnda län, kan ju icke, beträffande riket i öfrigt, innebära någon

Bih. till Ri/csd. Prof. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

upplysning om hvilka fiskelägen äro belägna å kronojord under sådana

förhållanden, att kronan borde bekosta tomtindelning och reglering af

redan bebygdt område samt derefter hembjuda bebyggda tomter åt

innehafvarne eller sälja obebyggda tomter till bebyggande, huru vida

fiskelägen äro belägna å allmänna inrättningars egor, eller huru vida

och till hvilket ungefärligt belopp anslag må kunna vara erforderligt

för ordnande af bostadsförhållandena inom fiskelägen, belägna å enskild

persons mark. För åtgärder i dylikt syfte kräfves således en sådan

omfattande utredning, som .Andra Kammarens utskott på goda grunder

ansett sig ej kunna förorda. Den rätta vägen synes vara, att fiskeläge,

der de lokala förhållandena kunna påkalla något ingripande från Kongl.

Maj:ts sida i de hänseenden, som i komiterades utlåtande beröras, derom

gör en underdånig framställning, hvilken, efter verkstäld utredning,

då må förekomma till pröfning.

Då herr Nordin i sin motion yttrat, att i Norrbottens län fiskarena

nästan öfver allt vore beroende af jordegarnes godtycke angående bostad

och fiskerätt, samt att jordegarne således faktiskt hade rätt att, om de

ansåge det för sig vara ekonomiskt fördelaktigt, nästan totalt förhindra

allt idkande af hafsfiske af andra än dem sjelfva, vill utskottet uttala,

att det ju alltid måste bero af egaren, huru vida och mot hvilken ersättning

han vill till nyttjande upplåta sin egendom, den må nu bestå af

vare sig land eller vatten.

Med anledning af hvad herr Olsson anfört angående beredande

af byggnadsplatser från kronans domäner, får utskottet erinra derom, att

vid uppskattning af kronans domäner för desammas försäljning eller

förnyade utarrendering tages under ompröfning, huru vida särskilda

omständigheter föranleda egendomens styckning eller jords afsöndring

från densamma.

Utskottet, som anser framställning till Kongl. Maj:t icke i ärendets

skick böra ega rum, får således hemställa,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

KammarenB ifrågavarande beslut.

Stockholm den 21 mars 1899.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.