Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2
1899-03-21 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1899:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 22 mars 1899, kl. 4 e. m.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning
af väckt fråga om ordnande af bostadsförhållandena
för en del af rikets fiskeribefdikning.
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 maj 1896 anhållit,
att Kongl. Maj:t måtte låta verkställa och till Riksdagens kännedom
meddela utredning angående fiskeribefolkningens i Göteborg och Bohus
län nuvarande bostadsförhållanden, hafva komiterade, som Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i nämnda län enligt nådigt bemyndigande utsett, i
ämnet verkstält utredning och afgifvit utlåtande. Af dessa handlingar,
som blifvit till trycket befordrade och bland Riksdagens ledamöter utdelade,
iuhemtas, att å länets 131 fiskelägen bodde 26,924 invånare samt
funnos 5,609 hus och 1,986 sjöbodar, af hvilka stodo:
hus sjöbodar
å egen grund .................................................................................. 1,453 430
» ofri grund, tillhörig kronan..................................................... 726 251
» » » , » Hvitfeltska stipendieinrättningen... 1,197 630
» » » , » enskild, med inteckningsrätt ..... 317 128
» » J> , » » utan » .......... 1,916 547
summa 5,609 1,986;
samt att inom dessa fiskelägen fastighetstaxeringsvärdet utgjorde 5,751,000
kronor och inkomsten af kapital och arbete 2,748,635 kronor.
Bill. till Eiksd. Prof. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. (N:o 2.) 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
Och hafva komiterade föreslagit:
att i fiskeläge å kronojord vid saltsjön, der jorden kunde afhändas
kronan, måtte på statens bekostnad verkställas tomtindelning och
reglering af redan bebygdt område och lämpligt utrymme derutöfver,
och att derefter dels bebyggda tomter måtte hembjudas innehafvarnc
till inlösen för ett efter förhållandena å platsen lämpadt pris och dels
obebyggda tomter, i män af efterfrågan, försäljas för bebyggande, allt
i den ordning, som för hvarje fiskeläge blefve stadgad;
att, till gagn för de å Kongl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningens
hemman befintliga fiskelägen, lagen angående hvad till fast
egendom är att hänföra den 24 maj 1895 måtte ändras sa, att såsom
fast egendom jemväl finge anses: byggnad å ofri tomt i köping, så ock
i fiskeläge eller annat ställe med större sammanträngd befolkning å
landet, der sådan tomtindelning, som omförmäldes i 9 § af kongl. förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875,
funnes, derest med byggnaden vore förenad sådan rätt till tomten, att
den ej finge af egaren återtagas utan att lösen för byggnaden gåfves;
att staten beviljade anslag för att efter ansökan till sådant inom
Göteborgs och Bohus län å enskild jordegares grund beläget fiskeläge,
som utgjorde antingen egen kommun eller eljest ett i afseende å dess
ordnings- och hushållsangelägenheter särskildt samhälle, lemna billig
försträckning för att dermed inköpa dervarande tomter, som antingen
af fiskare, hvilkas hus vore belägna å ofri grund, innehades eller kunde
vara lämpliga att i mån af efterfrågan till fiskare för bebyggande försäljas;
hvarvid såsom vilkor för lånet borde stadgas, dels att detsamma skulle
återbetalas genom amortering under viss längre tid, dels att fiskare
skulle ega att tillösa sig af dem nyttjade och på berörda sätt inköpta
tomter för hvad fiskeläget erlagt för dem, dels att priset för de inköpta
tomter, som för bebyggande försåldes till fiskare, ej finge öfverstiga
hvad de kostat fiskeläget, och dels att, derest nyssnämnda bestämmelser
öfverskredes, statslånet ansåges till betalning förfallet;
att anslag måtte af staten beviljas för att till sådan vid saltsjön
i Göteborgs och Bohus län boende fiskare, hvilkens hus vore belägna å
ofri, enskild jordegare tillhörig grund och som visat såväl att hinder
mött för honom att för skäligt pris inköpa grunden till husen som att
han till annan tomt i samma fiskeläge eller å annan lämplig plats i
skärgården förvärfvat antingen eganderätt eller sådan rätt, som om
upplåtelse af skärgårdstomter å Kongl. och Hvitfeldtska. stipendeinrättningens
fastigheter funnes stadgad, samt derstädes påbörjat husens uppförande,
lemna bidrag till husflyttningen med två tredjedelar af den
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
i
enligt behörig tjenstemans uppskattning derför utgående kostnad, dock
icke i något fall med högre belopp än 200 kronor;
att, sedan byggnadsstadgan för rikets städer i behörig ordning
förklarats skola i tillämpliga delar gälla för ett fiskeläge vid saltsjön
och efter undersökning befunnits, att befolkningen derstädes icke förmådde
anskaffa medel för uppgörande af byggnadsplan eller för inlösen
af mark till gator och torg, möjlighet måtte beredas fiskeläget att dertill
af statsmedel erhålla anslag eller för någon tid räntefritt lån; samt
att kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 14 april 1866 måtte sålunda ändras, att på de
ställen å landet, för hvilka byggnadsstadgan för rikets städer i tillämpliga
delar gälde, till torg och gata behöflig mark kunde exproprieras.
I ett den 5 april 1898 afgifvet underdånigt utlåtande har Kong],
Maj:ts befallningshafvande i länet, som ansett det icke böra i lagen
inrymmas rätt för fiskarena att till deras behof af tomtplatser anlita
expropriationsförfarandet, livilket deremot kunde lämpligen förordas
för tillgodoseendet af fiskelägenas allmänna behof af mark till torg,
gata eller dylika för gemensamt begagnande afsedda platser, instämt
uti samtliga till frågans lösning afgifna förslag.
Med anledning af den sålunda verkställa undersökningen hafva
vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren väckts två motioner.
Herr J. E. Nordin i Sättna har i motionen n:o 66, i hvars syfte herrar
E. Eriksson och Henne Ohngren instämt, anfört:
»Sedan en utredning af fiskeribefolkningens bostadsförhållanden
inom Göteborgs och Bohus län blifvit verkstäld, torde tiden vara inne,
att samma åtgärd vidtages äfven vid Östersjökusten, specielt Norrland.
Mången torde visserligen föreställa sig, att det är endast på vestkusten,
som vi hafva någon egentlig fiskeribefolkning, och att det
är endast der fisket är af större betydelse; men så är dock ej förhållandet.
Af statistiska uppgifter inhemtas, att afkastningen af fiskerierna
vid Östersjökusten •— Norrland inräknadt — hittills i allmänhet varit
betydligt större än af fiskerierna i Bohuslän, och att antalet personer,
som hufvudsakligen lifnära sig af fiske, är äfven här betydligt större
än i nämnda län. Häraf följer, att en utredning i förut nämndt syfte
är fullkomligt lika behöflig i den öfriga delen af vårt land som i
Bohuslän.
Rörande under hvilka vilkor hafs- och skärgårdsfisket, bedrifves
inom Norrland får jag, dels på grund af egna iakttagelser och dels
med stöd af de uppgifter om fisket, som under en följd af år genom
4 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcoäs (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
landstingets och hushållningssällskapets försorg insamlats inom Vesternorrlands
län, bland annat anföra följande:
Den egentliga fiskeribefolkningen inom nämnda län uppskattades
år 1897 till 2,399 personer, och utom dess uppgifvas 775 personer
hafva idkat fisket dels såsom binäring och dels till husbehof. Bruttoinkomsten
af fisket uppgick till kronor 308,495, och häraf kommer på
strömmingsfisket den största delen, eller kronor 264,060. Anmärkas
bör, att värdet af fångsterna beräknas efter det pris, varan i första
hand betingar. Af dessa siffror kan man göra sig en föreställning om
såväl det betydliga fångstvärdet för hela Östersjökusten som det stora
antalet personer, hvilka hafva sitt lifsuppehälle af fisket. Men denna
till tusentals familjer uppgående befolkning, som har fisket till sitt lefvebröd,
är nästan öfverallt beroende af jordegarnes godtycke angående
bostads- och fiskerätt, och jordegarne hafva sålunda faktiskt rätt att,
om de ansåge det för sig vara ekonomiskt fördelaktigt, nästan totalt
förhindra allt idkande af hafsfiske af andra än dem sjelfva. När derför
fisket på en plats varit mera gifvande några år, så höjas ej sällan
arrendeafgifterna, tills ingen gerna vill fortsätta att drifva fisket der;
hvarefter de åter sänkas och så vidare i oafbruten följd. Vanligtvis
upplåtas rättigheterna endast på ett år i sänder, hvilket gifvetvis vållar
en stor osäkerhet för fiskaren och i sin mån verkar skadligt på hela
fiskerinäringen samt förlamar all verkan af andra åtgärder till dess upphjelpande.
Något så kalladt fritt strömmingsfiske vid annans strand, i enlighet
med hvad i § 3 i gällande lag om rätt till fiske är stadgadt, lär,
märkligt nog, icke i någon nämnvärd grad förekomma inom Norrland;
men af dem, som arrendera fiske- och bostadsrättigheter, idkas mycket
fiske å utanför kusten belägna undervattensgrund, som gifvetvis till
intet hemman höra. Arrendeafgifterna äro mycket olika å såväl skilda
platser som äfven å samma plats; ty lägenheterna eller »bodarna» äro
vanligen delade mellan jordegarne, och derför händer det ej sällan, att
när den ene fordrar t. ex. 20 kronor i årligt arrende, så kan en annan
fordra 50 å 60 kronor för dylika rättigheter. När dessutom jordegarne
drifva fiske å platsen och då för sin räkning förbehålla sig de bästa
platserna samt ej sällan föreskrifva, hvilken redskap fiskaren får nyttja,
på det ej någon för jordegarens fiske förment skadlig sådan skall användas,
så kan man häraf finna, under hvilka vilkor fiskeribefolkningen
har att lifnära sig. Det är också fara värdt, att, om ingen ändring
häruti sker, alla driftigare och arbetsdugliga personer öfvergifva detta
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
yrke; också utgöres fiskeripersonalen i vissa hamnar numera hufvudsakligen
af mycket åldriga personer och barn.
En stor nationalförlust, och långt större än hvad siffrorna för
fångstvärdet angifva, blefve det dock, om hafsfisket t. ex. inom Norrland
skulle till sist inskränkas att idkas endast af dem, som ega i
mantal satt jord; ty tillgången på ett både sundt. och billigt födoämne
blefve då obetydlig, och detta är en fråga, som i betraktande af den
hastiga folkmängdsökningen inom kort får en allt större betydelse.
För att verksamt förbättra fiskeribefolkningens ställning och derjemte
äfven upphjelpa fiskerinäringen i dess helhet, finnes derför, enligt
min uppfattning, endast den utvägen, att staten ingriper och, på sätt
som efter verkstäld utredning lämpligast synes, vidtager sådana åtgärder,
att ofvan påpekade olägenheter kunde, om icke alldeles upphöra,
åtminstone till väsentlig del minskas. Härtill kommer, att det är af
stor betydelse, om vi inom vårt land alltid få påräkna att med lätthet
kunna rekrytera såväl vår handels- som krigsflotta med sjövant folk.
* På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen
måtte besluta att i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t ville på lämpligt sätt låta verkställa en utredning af fiskeribefolkningens
vid Östersjökusten och specielt Norrland bostadsförhållanden,
samt derefter för Riksdagen framlägga förslag till ordnande af dessa
bostadsförhållanden på ett för den fiskeriidkande befolkningen mera
betryggande sätt.»
Den andra motionen, n:o 222 af herr A. Olsson i Visby, har denna
lydelse:
»Af »Handlingar rörande utredning angående fiskeribefolkningens
i Göteborgs och Bohus län bostadsförhållanden» finner man, att fiskeribefolkningen
i nämnda län har osäkra bostadsförhållanden, att å de större
fiskelägena byggnadstomterna blifvit högt uppdrifna i pris och att tomtegarne
funnit sig kunna skärpa sina fordringar på tomtafgifternas utgörande,
att jordegarne för att af fiskeribefolkningen tilltvinga sig höga
afgifter användt det medlet att undanhålla fiskarena ömsesidigt bindande
kontrakt, samt att åtminstone en del jordegare bestämdt vägra utfärdande
af skriftliga afhandlingar eller ock ställa sådana på viss kort
eller obestämd tid samt med intaget förbud mot inteckningsrätt. Genom
utredningen har vidare framhållits, hurusom fiskelägena utmärka sig för
en känbar brist på ordnadt byggnads- och brandväsende samt sundhetsbefrämjande
anstalter; beroende detta missförhållande dels på bristande
sjelfstyrelse och dels på fiskeribefolkningens benägenhet att tätt sammantränga
sig å de för fisket väl belägna strandplatser.
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
Utredningen har, för att bruka Konungens befallningshafvandes i
Göteborgs och Bohus län uttryck, »fullständigt ådagalagt, huru angeläget
och befogadt det må vara, att statsmagterna ingrepe till ett bättre
ordnande af den bohusländska fiskeribefolkningens bostadsförhållanden».
Af de föreslagna åtgärderna i nämnda syfte må här endast anföras,
hvad nämnda Konungens befallningshafvande föreslår rörande byggnadstomter
på kronojord: »Det är Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
åsigt, att den af fiskeribefolkningen nyttjade mark af ifrågavarande
beskaffenhet i allmänhet icke kan bättre användas än till upplåtande
åt fiskerinäringens behof, enär densamma eger ringa jordvärde
och endast undantagsvis torde vara för särskilda statsändamål erforderlig,
hvarjemte, det förtjenar framhållas, att, genom eganderättens
öfvergång på enskilde, statens inkomst af skattskyldig jord kommc
att ökas.»
Det är dock icke blott inom Göteborgs och Bohus län, som dylika
förhållanden ega rum. I sin motion, n:o 66, väckt i Andra Kammaren
under denna riksdag, framhåller herr J. E. Nordin i Sättna, hvilka
missförhållanden som finnas rörande fiskeribefolkningens bostadsförhållanden
inom Vesternorrlands län, och föreslår eu skrifvelse till Kongl.
Maj:t om utredning af fiskeribefolkningens vid Östersjökusten, speciel
den norrländska, bostadsförhållanden m. m. Han har inskränkt
utredningens verkställande endast bland fiskeribefolkningen vid nämnda
kuster.
Som jag är af den öfvertygelsen, att en undersökning och utredning
rörande nämnda sak kan vara lika behöflig på andra ställen, der
fiskerinäringen idkas, anser jag, att eu undersökning och utredning rörande
densamma bör ske vid fiskelägena vid alla hafskuster i hela
landet.
För att särskild! meddela något om fisket och fiskeribefolkningen
i Malmöhus län, vill jag ur Kongl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse
för 1891—1895 anföra, att värdet af båtar, som vid fisket
användas, utgjorde för'' 1892 550,455 kronor och af fiskeredskap för
samma år 738,578 kronor, att år 1895 utgjorde antalet fiskare 1,492
samt antalet öfriga deltagande 121 personer, att fiskets värde utgjorde
summa 437,541 kronor, samt att i medeltal under nämnda period kustfiskets
årliga värde ufgjorde 660,376 kronor.
Beträffande fiskeribefolkningens bostadsförhållanden, är det en
känd sak, att eu stor del fiskare uppfört sina bostäder på arrenderad
mark, att det för en stor del af dessa husegare är en omöjlighet att
på frivillighetens väg förvärfva eganderätt till sina hustomter, samt i
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 7
somliga fiskelägen husen äro planlöst och tätt intill hvarandra uppförda,
till följd hvaraf, om eldsvådor inträffa, å dessa ställen stor fara är för
handen, att flera hus eller större delar af hela fiskeläget blefve lågornas
rof.
Nödiga medel att afhjelpa bristen på byggnadstomter å egen grund,
och för att från fiskelägen för framtiden afvända faran af planlöst och
tätt till hvarandra lagda byggnader, synas mig, åtminstone vid vissa
fiskelägen, icke saknas. Härom vill jag endast nämna, att vid somliga
kuster finnas stora områden af strandmark, som har föga värde. I
dessa strandmarker hafva äfven statens domäner sina andelar. På flera
ställen äro strandmarkerna dels delade till byarne inom angränsande
socknar, dels ligga de gemensamt odelade och tillhöra s. k. »marklag».
Om nu vid blifvande delningar den strandmark, som tillfaller statens
domäner, lades, med de andra strandmarksegarnes medgifvande, intill
närmast belägna fiskeläge, så kunde dermed beredas tillfälle för befolkningen
att köpa tomter för att på dem uppföra sina hus. På andra
ställen, der strandmarker äro delade och statens domäner fått sina andelar
längre eller kortare väg från fiskeläge, torde det icke vara omöjligt
att utbyta dessa mot sådana andelar, som ligga fiskeläge nära och
som lämpa sig till byggnadstomter.
Efter den utredning, som beträffande Göteborgs och Bohus län
blifvit företagen, torde Riksdagen snart hafva att från Kongl. Maj:t
motse ett förslag till ordnande af här berörda förhållanden. Önskligt
synes mig vara, att detta förslag måtte blifva sådant, att det kunde erhålla
tillämpning äfven på fiskeribefolkningen inom det öfriga Sverige.
För detta ändamål torde det möjligen vara af nöden, att det föreginges
af en undersökning, genom hvilken kunde blifva klart, huruvida och i
hvilken utsträckning de inom Göteborgs och Bohus län rådande förhållandena
äfven förefinnas inom öfriga intill hafvet belägna län.
På grund af de skäl, som sålunda blifvit anförda, vågar jag vördsamt
hemställa,
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t ville låta verkställa en utredning af fiskeribefolkningens
bostadsförhållanden vid hafskusterna inom hela landet
med undantag af Göteborgs och Bohus län samt derefter för Riksdagen
framlägga ^förslag till ordnande af dessa bostadsförhållanden på ett för
den fiskeriidkande befolkningen betryggande sätt.»
8
Första Kammar ens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskott, till hvilket motionerna
hänvisats, har i utlåtande n:o 5 (i samlingen n:o 6), med erinran att
till Riksdagens ledamöter utdelats handlingar rörande utredning angående
fiskeribefolkningens i Göteborgs och Bohus län bostadsförhållanden,
vidare utlåtit sig:
»Hvad denna omsorgsfullt verkstälda utredning innehåller i iråga
om den för bohuslänska fiskeribefolkningens näringsfång ödesdigra
osäkerheten i fiskeriidkarnes bostadsförhållanden, finner man i flera
hänseenden återgifvet uti de beskrifningar, hvilka motionärerna lemnat
rörande tillståndet bland landets öfrige fiskare.
Någon detaljerad granskning af de i motionerna förekommande
uppgifter har gifvetvis ej inom utskottet kunnat ega rum, men sadant
oaktadt har dock utskottet under ärendets behandling jemväl på
grund af meddelanden med i ämnet hemmastadde personer samt. efter
tagen del af hvad länsstyrelsernas senaste femårsberättelser derutinnan
innehålla — kommit till den uppfattning, att fiskerinäringens stora betydelse
för landet ej ännu blifvit tillbörligen beaktad, samt att en stor
del af de missförhållanden, hvilka vid undersökningen inom Bohuslän
kommit i dagen, i större eller mindre mån förefinnas bland fiskeri
befolkningen
å rikets öfriga kuster. . i
Att på grund deraf, såsom motionärerna påyrkat, direkt hemställa
om en utredning i nämnda hänseenden anser sig emellertid utskottet
ej kunna förorda, dels emedan densamma med föranledande af materialets
stora omfattning kunde komma att medföra kostnader, besvär och
tidsutdrägt, hvilka ej stode i rimligt förhållande till de ytterligare erfarenheter,
som till äfventyrs derigenom kunde vinnas, dels emedan en
dylik utredning måhända skulle förorsaka ett beklagligt dröjsmål med
afseende å den redan utredda bohuslänska bostadsfrågans lösning, och
dels emedan regeringen, derest den i speciella fall skulle finna eu utredning
af behofvet påkallad, icke lärer underlåta att, äfven utan särskild
påminnelse från Riksdagens sida, åstadkomma en sådan.
Fastän utskottet sålunda ställer sig afvisande gent emot motionärernas
yrkanden om utredning, finner dock utskottet giltiga skäl tala
för att motionärernas sträfvanden till fiskeribefolkningens fromma, så
vidt sig göra låter, af statsmagterna understödjas.
Detta synes utskottet lämpligast kunna ske på det sätt, att vid
affattandet af de lagar och öfriga bestämmelser, hvartill den bohuslänska
utredningen kan gifva anledning, man söker gifva de nya föreskrifterna
den allmängiltighet, att de i största möjliga omfattning må
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 9
kunna tillämpas äfven på likartade förhållanden i rikets öfriga skärgårdar.
Skulle nu, såsom utskottet förutsätter, regeringen påskynda utarbetandet
och framläggandet af förslag i ämnet, så torde väl, derest
dessa blifva praktiska, allmängiltiga och lätt utförbara, samt de verkställande
myndigheterna efter förslagens antagande göra allt, hvad på
dem beror, för att underlätta bestämmelsernas genomförande, grundad
anledning förefinnas för den förhoppning, att dymedelst ett ingalunda
oväsentligt steg skulle varda taget till realiserande af den med rätta
allt mera framträdande s. k. egna-hem-frågan.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Andra Kammaren i anledning af ifrågavarande motioner måtte för
sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
det Kongl. Maj:t, vid utarbetande af de förslag, hvartill den i anledning
af Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1896 verkstälda utredningen
angående fiskeribefolkningens i Göteborgs och Bohus län bostadsförhållanden
kan gifva anledning, jemväl täcktes taga i öfvervägande
hvad som i sammanhang dermed må kunna åtgöras till förbättrande
af bostadsförhållandena bland fiskeribefolkningen vid landets
öfriga kuster.»
Sedan utskottets berörda hemställan blifvit af Andra Kammaren
bifallen, har beslutet derom jemlikt § 63 mom. 3 riksdagsordningen
genom utdrag af''protokollet delgifvits Första Kammaren, som hänvisat
ärendet till sitt första tillfälliga utskott.
Då Första Kammarens första tillfälliga utskott i följd häraf går
att yttra sig i ärendet, finner utskottet det icke kunna ifrågasättas
annat, än att Kongl. Maj:t har uppmärksamheten fästad å hvad i ett
eller annat afseende kan lända till landets båtnad. Utskottet föreställer
sig äfven att, derest den verkstälda utredningen angående den bohuslänska
fiskeribefolkningens bostadsförhållanden skulle föranleda ändring
af allmän lag eller författning, en sådan ändring skall blifva gällande
för hela riket och således äfven för fiskeribefolkningen utom Göteborgs
och Bohus län. I visst afseende synes således den ifrågasatta skrifvelsen
icke vara nödig. I öfrigt torde den ej vara välbetänkt. Den
utredning, som vunnits angående bostadsförhållandena vid fiskelägena
inom nämnda län, kan ju icke, beträffande riket i öfrigt, innebära någon
Bih. till Ri/csd. Prof. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 lläft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
upplysning om hvilka fiskelägen äro belägna å kronojord under sådana
förhållanden, att kronan borde bekosta tomtindelning och reglering af
redan bebygdt område samt derefter hembjuda bebyggda tomter åt
innehafvarne eller sälja obebyggda tomter till bebyggande, huru vida
fiskelägen äro belägna å allmänna inrättningars egor, eller huru vida
och till hvilket ungefärligt belopp anslag må kunna vara erforderligt
för ordnande af bostadsförhållandena inom fiskelägen, belägna å enskild
persons mark. För åtgärder i dylikt syfte kräfves således en sådan
omfattande utredning, som .Andra Kammarens utskott på goda grunder
ansett sig ej kunna förorda. Den rätta vägen synes vara, att fiskeläge,
der de lokala förhållandena kunna påkalla något ingripande från Kongl.
Maj:ts sida i de hänseenden, som i komiterades utlåtande beröras, derom
gör en underdånig framställning, hvilken, efter verkstäld utredning,
då må förekomma till pröfning.
Då herr Nordin i sin motion yttrat, att i Norrbottens län fiskarena
nästan öfver allt vore beroende af jordegarnes godtycke angående bostad
och fiskerätt, samt att jordegarne således faktiskt hade rätt att, om de
ansåge det för sig vara ekonomiskt fördelaktigt, nästan totalt förhindra
allt idkande af hafsfiske af andra än dem sjelfva, vill utskottet uttala,
att det ju alltid måste bero af egaren, huru vida och mot hvilken ersättning
han vill till nyttjande upplåta sin egendom, den må nu bestå af
vare sig land eller vatten.
Med anledning af hvad herr Olsson anfört angående beredande
af byggnadsplatser från kronans domäner, får utskottet erinra derom, att
vid uppskattning af kronans domäner för desammas försäljning eller
förnyade utarrendering tages under ompröfning, huru vida särskilda
omständigheter föranleda egendomens styckning eller jords afsöndring
från densamma.
Utskottet, som anser framställning till Kongl. Maj:t icke i ärendets
skick böra ega rum, får således hemställa,
att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
KammarenB ifrågavarande beslut.
Stockholm den 21 mars 1899.
På utskottets vägnar:
ROBERT DICKSON.
STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1899.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.