Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8
1899-04-12 · 48 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 44 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1899:8, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
1
iV.*o 8.
Ankom till Riksd. kansli den 13 april 1899, kl. 6 e. m.
Första Kammarens tillfälliga utskotts n-o 2 utlåtande n:o /, med
anledning af väckt motion om inrättande vid fullständiga
och femklassiga allmänna läroverk af en särskild afgångsexamen
för lärjungar, som vid 15—16-års-äldern önska
sluta sin skolgång.
I eu inom Första Kammaren väckt motion, n:o 30, som blifvit till
utskottet hänvisad, hemställer herr Filip Boström: »att Riksdagen måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande inför Riksdagen
af förslag till inrättande vid rikets fullständiga och femklassiga
allmänna läroverk af en under offentlig kontroll stäld och af viss kompetens
åtföljd afgångsexamen för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern
önska sluta sin skolgång, samt till de ändringar i läroverkens organisation,
hvilka dermed stå i samband».
Motionären åberopar i hufvudsak den motivering, som innehålles
i en i Andra Kammaren af herr Ernst Carlson väckt motion (n:o 214)
af följande lydelse:
»Att den nuvarande organisationen af de allmänna läroverken i flera afseen- EU hufvudfel
den tarfvar en förbättring, har så ofta och på ett så öfvertygande sätt blifvit fram- t den nuvahållet,
att krafvet på en tidsenlig läroverksreform längesedan kan sägas ha ingått i rafde lärodet
allmänna medvetandet. Under afvaktan på denna frågas lösning ha emellertid ver
de klagomål, som från olika håll — från föräldrar och målsmän, från universitetsRih.
till Riksd. Prof,. 1899. 8 Samt. 2 Afd. 7 Rand. 7 Höft. (N:o 8). 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utsfcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
lärare och från läroverkens egen lärarecorps — rigtats mot den nuvarande organisationen,
allt mera tilltagit i styrka. Låt vara, att åtskilliga af dessa klagomål kunna
anses öfverdrifna eller rent af obefogade, så torde dock vid en opartisk granskning
tillräckligt mycket af klandret finnas berättigadt för att vittna om tillvaron af betänkliga
brister. Utan att bär inlåta mig på frågan i hela dess vidd, vill jag dock
framhålla ett af de väsentligaste felen i den nuvarande organisationen, hvilket med
första och på ett verksamt sätt måste afhjelpas, om de allmänna läroverken skola
kunna motsvara sin vigtiga kulturuppgift
Undersöker man närmare de många och alltjemt upprepade anmärkningarna
mot läroverken, skall man nemligen finna, att de till mycket stor del ha sin grund
i den omständigheten, att läroverkens undervisning nästan allt igenom är ordnad
med hänsyn till mogenhetsexamen, hvilken aflägges först efter genomgåendet af en
nioårig skolkurs. Och detta har ostördt fått fortgå, oaktadt skolstat istiken år efter
år gifvit vid handen, att nämnda examen aflägges blott af ett mindretal åt de lärjungar,
som inträda i läroverket. Nämnda missförhållande framgår, bland annat, på
ett oförtydbart sätt af följande tabell, hvars uppgifter äro hemtade ur den genom
ecklesiastikdepartementets försorg årligen offentliggjorda »Berättelse om statens läroverk
för gossar»;
Storleken af den generation af lärjungar,
Af denna generation af lärjungar, förstärkt
som inträdde i läroverkens
med tillskott i följande klasser,
l:a klass:
återstod i klass 7: 2:
År 1884: 2,121
År 1892: 648 eller 30,6 procent
» 1885: 2,052
» 1893: 587 »28,6
» 1886: 2,139
» 1894: 600 » 28, i »
» 1887: 2,143
» 1895: 598 » 27,9 »
* 1888: 2,209
» 1896: 710 » 32, i
Anm. Den verkliga återstoden i klass
7: 2 af de lärjungar, som nio år tidigare börjat
sina skolstudier i l:a klassen, är dock till följd af mängden i följande klasser intagna icke
oväsentligt mindre än ofvan angifna proc., och antalet af dem, som af samma skolgeneration
nå fram till mogenhetsexamen, har i medeltal beräknats till 26 proc. (Se H. Dahlgren, Läroverks-
frågan, Stockholm, 1897, sid. 5.)
Sålunda når i allmänhet af en generation lärjungar, som inträder i läroverkets
första klass, efter nio års studier endast 26 proc. eller föga mer än 1/i fram till
mogenhetsexamen; alla de öfriga hafva af en eller annan anledning afgått på ett
tidigare stadium. Den särdeles stora mängd lärjungar — i regeln bortåt 3/t af de
inträdande — som sålunda strömmar ut ur läroverkens mellanklasser, måste under
nuvarande förhållanden åtnöja sig med lösryckta stycken af en bildning, som egentligen
är afsedd för ett helt annat ändamål än deras och som alltså för dem måste
blifva af föga gagn. Under de år, som dessa i mellanklasserna afgående lärjungar
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8-
suttit qvar på skolbänken, följande sina karmater från klass till klass, till dess de
ej längre ha råd eller förmåga att fortsätta, har emellertid ej blott en dyrbar tid,
utan äfven tillfället att vinna en afslutad, för deras kommande lefnadskall lämpad
utbildning för dem gått förlorade.
Trots läroverkens i § 1 af gällande skolstadga angifna dubbla ändamål, att dels
»utöfver omfånget af folkskolans verksamhet meddela medborlig bildning» och dels
»grundlägga de vetenskapliga insigter, som vid universitet eller högre tillämpningsskola
vidare utbildas», måste nemligen af hvarje sakkunnig erkännas, att läroverken
i sin nuvarande gestalt, så väl å real- som å latinlinien, väsentligen äro inrättade på
att tillgodose det senare ändamålet, den vetenskapliga förbildningen, medan den
medborgerliga bildningens kraf allt för mycket fått sitta emellan. Ty genom förhållandenas
magt verkar mogenhetsexamen tillbaka ända ned i läroverkens lägsta
klasser. Det har alltså småningom kommit derhän, att ett litet, låt vara mycket
vigtigt, antal af lärjungar i betänklig grad gynnas på den stora mängdens bekostnad.
Och erfarenheten visar, såsom nämndt, att detta ej är ett enstaka fall, utan fast mer
ett konstant förhållande.
För att afhjelpa ett så väsentligt fel i organisationen ha redan flera, dock ej Tidigare
nog genomgripande åtgärder blifvit föreslagna. tejormfor
De
i 1878 års läroverks3tadga upptagna s. k. afslutningskurserna i tredje och 3''
femte klasserna syftade till ett sådant mål. Men dessa afslutningskurser ha, såsom
de äro anordnade och å de stadier, dit de blifvit förlagda, visat sig vara af löga
betydelse. Statistiken intygar nemligen, att lärjungar lemna läroverket lika mycket
i fjerde och nedre sjette klasserna, der ingen afslutningskurs finnes, som i tredje och
femte klasserna, der en sådan är anordnad.
Derför sökte man finna en annan lösning af frågan, och i kongl. propositionen
till 1887 års lagtima Riksdag föreslogs, att för de lärjungars behof, som tidigare
önska träda ut i lifvet, skulle vid flera allmänna läroverk upprättas en ny s. k.
»praktisk linie», hvilken i sex klasser skulle löpa jemnsides med latin- och reallinien,
men ha ämnen och kurser olika dessa liniers. Detta förslag kom dock till följd af
nämnda Riksdags upplösning aldrig under behandling. Förslaget har sedan i en
mera inskränkt form, afseende endast att ett läroverk i Stockholm skulle förvandlas
till ett »försöksläroverk» för en dylik praktisk linie, lefvat upp igen först i en kongl.
proposition år 1890 och vidare äfven i en motion inom Andra Kammaren vid sistlidet
års riksdag, men båda gångerna afslagits, i fjol med stor majoritet. Dessa förslag
torde ock, om de kommit till utförande, föga hafva båtat, enär de skulle lemnat
de nuvarande otillfredsställande förhållandena å latin- och reallinien så godt som oberörda
Dessutom torde den s. k. praktiska linien i tillämpningen ända från början
ha visat sig opraktisk derutinnan, att man för densamma kommit att lida brist på
lärjungar. Ty huru många föräldrar kunna väl, redan då en gosse är 9 eller 10 år
gammal, bestämma arten af hans anlag och på grund deraf sätta honom in på en ny,
från den öfriga undervisningen afvikande linie? Först efter flera års skolgång torde
i de allra flesta fall ett dylikt val lämpligen kunna träffas, och det är derför utan
tvifvel eu stor praktisk fördel, om de olika bildningslinierna så länge som möjligt
kunna hållas tillsammans.
Andra förslag, framstälda vid 1893 års riksdag, ha åsyftat att tillgodose ifrågavarande
bildningsbehof genom att ersätta de treklassiga läroverken och pedagogierna
med fem- eller treklassiga samskolor, i senare fallet byggda på genomgången full
-
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
ständig folkskolekurs. Dylika förslag torde å somliga orter med fördel kunna genomföras
och innebära måhända en lämplig lösning beträffande en del af småläroverkens
ombildning. Men frågan om de mindre läroverkens framtida öde är en detalj-hkgu,
som gerna kan lemnas å sido, tills den stora reformfrågan vunnit sin lösning. Och
denna fråga gäller framför allt för de fullständiga läroverken (för närvarande $6) och
de femklassiga (för närvarande 22), hvilka böra tänkas utgöra stommen i en ny läroverksorganisation.
I afseende å de fullständiga och femklassiga läroverken åter ha många reformvänner
tänkt sig, att krafvot på en allmän medborgerlig bildningskurs, afslutad vid
lärjungarnes 15:de—16:de år, borde kunna tillgodoses inom densamma genom upprättande
af en särskild afslutningsklass ofvanpå nuvarande femte realklassen och
parallel med nedre sjette klassen. Vid slutet af denna nya klass borde vidare inrättas eu
afgångsexamen, hvars afläggande skulle medföra kompetens för vissa lefnadsbanor.
Detta var det reformförslag, som vid 1896 års riksdag vann mest anklang
från olika håll. Och den behandling, frågan om läroverkens organisation rönte vid
1898 års riksdag, kan sägas peka åt samma håll. Ty lat vara, att intet positivt
resultat den gången uppnåddes, så gjordes dock af statsutskottet (utlåt. n:o 9, sid.
93) och af Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 (utlåt. n:o 19, sid. 12) samt
inom båda kamrarna i denna fråga vigtiga uttalanden om den allmänna rigtning, i
hvilken en läroverksreform bör gå. Två ledande grundsatser kunna dervid sägas ha
blifvit allmänt omfattade, nemligen latinets uppskjutande till nedre sjette klassen och
nederskolans enhetliga organisation.
Dessa grundsatser medföra i sjelfva verket, då de skola tillämpas, såsom en
nödvändig konseqvens, hvad som här nedan föreslås, nemligen läroverkets delning i
två stadier, ett högre och ett lägre, samt åtgärder för det lägre stadiets afslutning
genom en särskild examen.
Afslutnings- Vill man vid de allmänna läroverken före mogenhetsexamen åstadkomma en
kurs och aj- afslutning, som skall medföra åsyftadt gagn, måste denna afgjordt förläggas till konmdko^dirma-
örmationsåldern, hvilken både i fysiskt och praktiskt afseende bildar en vigtig vändtionsåldern.
punkt i ungdomens lif. De genomgångna kurserna måste vidare anordnas så, att de
mera än nu lämpas efter det praktiska lifvets behof, och de böra, hvilket icke är
minst vigtigt, afslutas med eu under vederbörlig kontroll stäld afgångsexamen, hvars
afläggande medför vissa rättigheter.
Först med en sådan anordning af läroverket kan man vänta, att den ungdom,
som vid tidigare år behöfver gå ut i lifvet, skall gifva sig till tåls på skolbänken så
länge, tills studierna nått en viss afrundning och en härom vittnande examen blifvit
aflagd. Först derigenom kan man hoppas, att från läroverkens högre stadium skola
afsöndras många till fortsatta studier föga beqväma lärjungar, som nu, sig sjelfva och
läroverket till men, söka släpa sig fram till mogenhetsexamen, hvilken hittills utgjort
den enda slutpunkten för dem, som vilja ega någon säker förmån af sina skolstudier.
Sålunda skall ock den i våra dagar onaturligt starka tillströmningen till studentexamen
på ett effektivt sätt motverkas, och åt de praktiska yrkena beredas tillfälle
att mottaga sina ämnessvenner tidigare och med både lämpligare och grundligare
förbildning än hittills.
Åstadkommandet af en afslutad kurs för lärjungar i 15—16-års-åldern och en
dermed följande, lämpligt inrättad afgångsexamen utgör derför enligt min och många
andras mening för närvarande det vigtigaste och mest trängande reformkrafvet på
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5
ifrågavarande område. Det är tillika den punkt, hvarom de eljest stridiga meningarna
i läroverksfrågan mest torde hafva enat sig. Från regeringens sida har ock
häråt gifvits ett erkännande, då vid nya elementarskolan i Stockholm från hösten
1897 på försök inrättats ett slags afslutningeklass ofvanpå den femte klassen, ett
försök, för hvilket i förra årets statsverksproposition (VIII, sid. 73—77) närmare
redogjordes. Detta försök lider emellertid — såsom i det betänkande, som ligger
till grund för det af direktionen och lärarekollegiet vid nämnda läroverk afgifna förslag
till undervisningsplan för ifrågavarande klass, kraftigt framhållits — af flera
organisatoriska brister, nvilka medverkat dertill, att endast få lärjungar begagnat sig
af tillfället att genomgå nämnda klass. Först och främst måste nemligen, hvilket
här icke skett, de lägre klassernas kurser i viss mån jemkas för att passa såsom
grundval för den nya afslutningsklassen. Vidare är det ett oeftergiflig! vilkor för
att den nya afslutningsklassen skall få någon betydelse, att denna afslutas med en af
viss kompetens åtföljd afgångsexamen och såsom ett led infogas i läroverksorganisationen,
men ej såsom ett främmande bihang löst pålappas densamma.
Af ett försök, så inrättadt som det vid nya elementarskolan anstälda, torde
alltså någon särdeles vägledande erfarenhet vid lösningen af den vigtiga organisationsfråga,
som det här gäller, ej vara att förvänta, och öfver hufvud taget torde, då fråga
är om ett så dyrbart försöksmateriel som den uppväxande ungdomen, experimenter
så mycket som möjligt böra undvikas beträffande organisationen och endast böra
förekomma vid pröfvandet af olika undervisningsmetoders lämplighet. Hvad nu särskildt
angår en afsilning på mellanstadiet och dermed följande examen, torde dessutom
redan tillräcklig erfarenhet vara vunnen dels inom vårt land, der de nuvarande
förhållandena utan en sådan afslutning visat sig alldeles ohållbara, och dels i våra
grannländer, Danmark och Norge, der man sedan länge haft en praktiskt ordnad afslutning
jemte åtföljande examen och funnit sig särdeles väl dervid.
Det är just någonting motsvarande »Middelskolens Afgangsexamen» i Norge
och »Almindelig Forberedelsesexamen» eller »Fjerde Klasses Hovedexamen» i Danmark
jag tror hos oss böra eftersträfvas, ehuru endast för de lärjungars del, som afgå
vid konfirmationsåldern, icke jemväl för dem som fortsätta, såsom förhållandet är i
nämnda länder. Ifrågavarande examina afläggas nemligen der af alla den lärda skolans
elever, i Norge hittills efter sex års skolgång, i Danmark åter efter fyra års skolgång,
hvarvid emellertid är att märka, att första klassen i Danmarks lärda skolor motsvarar
fjerde klassen af de svenska läroverken. Examinanderna befinna sig alltså vanligen
i 15—16-års-åldern, och pröfningen sker dels skriftligen genom uppgifter, utfärdade på
föranstaltande af vederbörande statsdepartement, och dels muntligen inför censorer,
utsedda på föranstaltande af samma myndighet. Ifrågavarande examina berättiga till
ansökning af en mängd lägre civila befattningar, till inträde vid tekniska skolor,
landtbruksskolor, apotek, militärskolor o. s. v. De fordras allmänt för anställning ä
kontor och i handel, ja, en hvar, som vill gälla för bildad man eller qvinna, måste
ha tagit dylik examen. Denna betraktas såsom ett erkändt märke på en praktisk
bildning, som står högt i kurs och som så växt in i folkmedvetandet, att man numera
ej skulle kunna tänka sig möjligheten af att undvara nämnda examina. Härigenom
åstadkommes ock, att många ynglingar, som eljest måst taga studentexamen för att
derigenom vinna kompetens i visst afseende, med fördel kunna sluta sina studier
tidigare och vid yngre år börja speciella fackstudier eller tiäda ut i det praktiska
lifvet.
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o tf.
Ben nya af- I likhet med nämnda examina i Danmark och Norge och i hufvudsaklig öfver
fiangsexaimm
ensstämmelse med de vid 1896 års riksdag af flere motionärer framstälda förslag bör
jes offert e . antgä( såsom jag antydt, vid våra allmänna läroverk ju förr dess hellre inrättas eu
afgångsexamen, afsedd för de lärjungars behof, som vid 15—16-års-åldern önska träda
ut i det praktiska lifvet.
Denna examen bör emellertid förläggas — icke till slutet af femte klassen,
ty i nämnda klass äro lärjungarne ännu i allmänhet något år för unga — utan till
en särskildt för ändamålet bildad afslutningsklass, jemsides med nuvarande nedre
sjette klassen. Här har nemligen erfarenheten visat, att gränsen för en afgång på
läroverkets mellanstadium helst bör sättas. Lärjungen har då i allmänhet fullbordat
sin nattvardsläsning; han får under det sista året tillfälle att genom repetitioner och
utvidgningar afrunda sitt vetande. Vid nämnda tidpunkt bör ock i de flesta fall hos
honom eller åtminstone hos hans målsman tillräcklig klarhet ha vunnits i den vigtiga
frågan, huru vida han bör fortsätta skolstudierna eller öfvergå till det praktiska lifvet.
Hvad särskildt angår de ämnen och det kunskapsmått, som höra ingå i den
här ifrågasatta afgångsexamen, torde i afseende å de främmande språken vara för
ändamålet tillräckligt, om lärjungen visar sig ha inhemtat en viss färdighet i att behandla
de två för det allmänna lifvets behof vigtigaste af dessa, nemligen tyskan
och engelskan, samt någon kännedom om deras litteratur. Dessa språk böra framför
allt läsas på ett praktiskt sätt och det ena af dem, det grundläggande, med starkare
grammatikalisk underbyggnad än det andra. Derjemte bör lärjungen ådagalägga, att
han fått en öfversigt af religionsläran, af historien, så väl den allmänna som den specielt
nordiska, af geografien och af svenska statskunskapens grunder samt att han
inhemtat så mycket af matematik och naturlära, som kan anses nödvändigt för praktiska
ändamål. Särskildt måste han visa sig ha förvärfvat öfning i sådana färdigheter
som modersmålets behandling, räkning, välskrifning, teckning och bokföring,
hvilka komma till direkt användning vid en mängd befattningar.
Att närmare gå i detalj i fråga om fordringarna till nämnda examen, torde
ej här vara lämpligt eller behöfligt, utan får jag i detta afseende hufvudsakligen hänvisa
till det program för kunskapsmåttet i de olika ämnena, som återfinnes i det af
nya elementarskolans lärarekollegium utarbetade, i ofvanberörda statsverksproposition
intagna förslag. Detta kan nemligen sägas utgöra en utveckling af realliniens kurs
på motsvarande stadier, dock något mera än nu lämpad efter det praktiska lifvets
behof och något ändrad med hänsyn till den åsyftade afslutningsklassen. Det sista
skolåret måste nemligen enligt sakens natur för de afgående lärjungarne till stor del
blifva ett samlings- och repetitionsår.
En dylik nyinrättad »läroverkets afgångsexamen», förlagd till en afslutningsklass,
motsvarande den nuvarande nedre sjette klassen, skulle sålunda både till ändamål
och omfattning väsentligen skilja sig från »mogenhetsexamen». Men den borde
försiggå under former, likartade med dem, under hvilka sistnämnda examen uflägges,
det vill säga med skriftlig och muntlig pröfning under offentlig kontroll. För de
skriftliga profven i modersmålet, ett af språken och räkning, hvilka prof skulle försiggå
samtidigt öfver hela riket, borde ämnen utfärdas genom ecklesiastikdepartementets
försorg. Den muntliga pröfningen åter, som ej behöfde omfatta alla, endast de
vigtigaste på schemat upptagna ämnena, och som i en del ämnen må hända kunde
afläggas en termin förut, borde försiggå i närvaro af sakkunniga personer (»censorer»),
utsedda af samma myndighet, och examensvittnen, tillkallade af vederbörande läroverks
styrelse. Betyg öfver aflagd examen borde utfärdas af läroverkets rektor på
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 8. 7
liknande sätt som vid mogenhetsexamen och påtecknas af vederbörande eforus eller
inspektor.
Naturligtvis borde äfven för privatister beredas tillfälle att aflägga nämnda
.... Afläggande t af en afgångsexamen, sådan som den här föreslagna, borde be- Fördelame
ritttiga tdl inträde md vissa fackskolor, såsom lägre tekniska läroverk, handelsskolor, nf K af~
iarmaceutiska institutet m. fl., äfvensom medföra kompetens för sökande af åtskilliaa gangs~ »
lägre administrativa befattningar, såsom vid jernvägarne, postanstalterna och tullar- ''läroverkets
teleg™fen och landsstaten. Dessutom skulle denna examen naturligen för en- mellanSKild
anställning i handel och yrhe komma att spela en vigtig rol. stadium.
, , Ny“an a,f..en sakernas ordning ligger i öppen0dag.'' Den måste först
och främst medföra en högst betydande tidsbesparing för ett stort antal lärjungar
vid läroverken, hvilka enligt nu gällande bestämmelser måste genomgå alla de nio
årsklasserna och taga mogenhetsexamen för att bana sig väg i lifvet. Den skulle
vidare, ratt afvagd, utan tvifvel vara särdeles egnad att gifva förberedande utbildning
till en mängd praktiska värf, för hvilka ett tidigt handläggande af dithörande sysslor
betyder vida mer an ytterligare några års qvarsittande på skolbänken, hvarmed ofta
följer ovana vid, for att ej saga ohåg för, annat arbete än studier. Derigenom skulle
äfven undervisningen på läroverkens högre stadium främjas, i det att endast de lärJVn7af’
so,m hadf, afgJor(ia anlag i sådan rigtning, finge intresse af att fortsätta sin
tilffigt/rami^til mogenhetsexamen, medan för de öfriga öppnades ett fördelaktigt
tillfälle att med ett for dem tillräckligt kunskapsmått afgå tidigare
Denom den föreslagna anordningen skulle alltså ej blott väl’sörjas för den nu
mycket illa tillgodosedda mängden af läroverkens elever, som utan afslutad kurs och
u,tsanf.examen. strömma ut ur mellanklasserna, utan äfven beaktansvärda fördelar uppni
eL 1 a° högre klasserna qvarstannande eliten af lärjungar. Derigenom skulle
ock, såsom redan antydts, ett valbehofligt medel kunna vinnas att småningom minska
den rådande trangsein på den lärda banan och deraf följande olägenheter. Läroverksfrågan
har ju äfven sin social-ekonomiska sida, och ur denna synpunkt är af
vigt, att ingen i otid lockas in på studievägen eller, om han redan beträdt densamma
tvingas att på sin förberedelse för lefnadskallet offra mera tid och penningar
an nödvändigt Det missrigtade sträfvande! att för en mängd ställningar i lifvet,
vflkofCstk,an af-d,e eS ?I(Velrflodlgt. fordra aflagd mogenhetsexamen såsom kompetenslikör
skulle förlora sitt berättigande och derigenom hämmas.
1 ,DenJ''lr, beskaffenhet ofvan skildrade afslutningsklassen med en af viss Härmed
kompetens åtföljd afgångsexamen bor, såsom afsedd att fylla ett vigtigt och allmänt * samband
kandt samhallsbehof inrattas vid rikets samtliga fullständiga och femklassiffa all-8i“e.w<fe än.d~
manna läroverk i anslutning till realliniens nuvarande femte klass. ringar i
nisationHvhff iTåSte e^llerUd bllfVa, ei? föyd> att vissa ändringar i läroverkens orga- org°animfriirn
t d ^ ’ andn“gar. 8°nj. dock, långt ifrån att motverka, tvärt om skulle Pionen.
främja dessa läroanstalters utveckling i tidsenlig rigtning.
• , ,°ch främfst m,åste naturligen kurserna ä reallinien i de lägre klasserna i
derför 1 , lamPas e[ter det nya ändamålet, utan att reallinien på det högre stadiet
derför behofver förlora sin hittillsvarande karakter. Så borde studiet af franskan
uppskjutas till nedre sjette klassen en ändring, som i och för sig af rent pedagogiska
grunder ar önskvärd, enär detta språk, som för närvarande inträder i femte
opaginerad Kontrollera mot PDF
S Förda Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
klassen, kommer allt för tätt på den näst föregående år inträdande engelskan.
Vidare böra kurserna äfven i andra ämnen, till exempel i historia och matematik,
jemkas med hänsyn till afslutningsklassen, och i allmänhet en mera praktisk retning
än,hittills gifvas åt hela undervisningen på det lägre stadiet.
Äfven å latinlinien borde i sammanhang härmed vissa tidsenliga jemkmngar
företagas. Ty inrättandet af en dylik afslutningsklass står, såsom redan antyda, i
nära samband med hvad som äfven af andra vigtiga grunder är önskligt, nemligen
en delning af läroverkets hittills varande nioåriga kurs i två afdelning ar, en lägre
och en högre, den ena byggd på den andra. „
Den lägre afdelningen, hvilken fortfarande lämpligen kunde bara namn åt
»allmänna läroverket», borde bestå af de lägre klasserna till och med nuvarande
femte klassen samt den nya afslutningsklassen. Den högre afdelningen åter, som
kunde kallas »latin»- eller »realgymnasiet», skulle utgöras af de fyra högsta årsklasserna
samt vara en omedelbar fortsättning af det »allmänna läroverkets» klasser
med undantag af afslutningsklassen. Båda af delningarna kunde hädanefter som hittills
godt inrymmas under samma tak, men de skulle få en olika karakter och en
olika uppgift. Den lägre afdelningen, »det allmänna läroverket», skulle nemligen
vara en slcola för barna- och öfvergångsåldern (9—15 år) och afse meddelandet af
allmän medborgerlig bildning till det kunskapsmått utöfver folkskolans, som lampade
sig för ifrågavarande stadium och ansågs nödigt för det praktiska lifvets behof. Den
högre afdelningen åter, »latin»- och »realgymnasiet», skulle vara en skola för ynglingaåldern
(15 — 18 år) och afse meddelandet af vetenskaplig förbildning för de lärjungars
behof, som ämnade fortsätta sina studier vid universitetet eller annan högre
^ En^ dylik organisation af läroverken är oneklig redan af vigtiga psykologiska
skäl. Den skulle medföra ett återupplifvande af den gamla, år 1849 genom ett hastigt
penndrag utplånade skilnaden mellan skola och gymnasium, en skilnad, som har sin
grundval i sjelfva menniskonaturens beskaffenhet och som derför ej låter sig rubba
af tidens vexlande vindkast. Det var — såsom Esaias Tegnér i ett af sina berömda
skoltal träffande uttryckt det — »en helsosam yttring af våra fäders vishet, att genom
läroverket gick en middagslinea, som klöf det i tvenne hälfter: på ena sidan gymnasium
med ynglingarna och på den andra skolan med barnen. Samma ämnen
kunna läsas i skolan och på gymnasium, men de kräfva en helt annan metod för
meddelandet, enär lärjungens uppfattningsgåfva är så olika beskaffad på de olika
stadierna Medan hos barnet minnet och fantasien äro de själskrafter, på hvilka
undervisaren hufvudsakligen måste bygga, börjar hos ynglingen förståndet att taga
ut sin rätt och måste tillgodoses. Denna vigtiga öfvergång i sjalslifvets utveckling
bör äfven i läroverkets organisation finna sitt uttryck.»
Med hänsyn till barnets psykologiska utveckling är det alltså både möjligt
och lämpligt att bygga den vetenskapliga bildningen på den allmänt medborgerliga.
Äfven en blifvande vetenskapsidkare är till sitt ursprung ett barn och far otvifvelaktigt
bäst af att såsom sådant i barnaåren behandlas; han skall, såsom andra, en
gång blifva fullmyndig samhällsmedlem och bör alltså bibringas förutsättningarna
derför vid sidan af eller rättare före sin vetenskapliga utbildning. Det är en svår
pedagogisk villfarelse, om någon — såsom verkligen skett — vill påstå, att en vetenskaplig
bildning kan och bör grundläggas redan från första klassen; detta vore att
gifva barnen stenar i stället för bröd. Först i pubertetsåldern vinner i allmänhet
det unga sinnet den mognad, att det med fördel kan tillegna sig en i egentlig
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 9
mening vetenskaplig framställning, och först då torde ock i de flesta fall med framgång
kunna träffas det afgörande valet, om en yngling bör egna sig åt fortsatta
studier och dermed följande specialfack eller ej.
Vid sidan af principiella skäl talar alltså äfven ett vigtigt praktiskt intresse
till förmån för en sådan anordning som den här föreslagna med en gemensam underskola
för medborgerlig bildning och ett derpå bygdt latin- och realgymnasium. Att
valet af studierigtning uppskjutes till en tid, då lärjungens anlag huDnit bestämdare
framträda och då både föräldrar, lärare och lärjungen sjelf något så när kunna bedöma,
hvilken rigtning han lämpligast bör välja, innebär i de flesta fall en oskattbar
fördel. Och detta vinnes, om de olika linierna hållas tillsammans till och med nu
varande femte klassen, såsom af statsutskottet vid förra riksdagen förordades. Efter
genomgåendet af femte klassen skulle ynglingen sedan hafva att välja mellan ett
fyraårigt latin- eller realgymnasium med mogenhetsexamen, om han ville gå den
lärda banan, och en ett-årig afslutningsklnss med en mindre afgångsexamen, derest
han mer eller mindre direkt ville träda ut i det praktiska lifvet.
En gifven. följd af en sådan organisation blefve, att de främmande språken,
som spela en vigtig rol på den lärda skolans schema, måste komma att inträda i en
något annan ordning än för närvarande. På lägre stadiet borde nemligen, såsom
antydts, endast förekomma två främmande språk, tyskan och engelskan, medan franskan
utginge från femte klassens schema. På realgymnasiet åter borde franskan inträda
i första gymnasialklassen (= nuvarande klass 6: i), på latingymnasiet latin i
samma klass och franskan i andra gymnasialklassen (— nuvarande klass 6: 2). På
latingymnasiet kunde vidare för lärjunge, som åstundade läsa grekiska, tillfälle beredas
att läsa detta språk i stället för franska under de tre sista skolåren.
Med en sådan anordning af språkstudierna skulle de moderna språken kunna
bedrifvas väsentligen praktiskt, så att lärjungen vid sidan af nödig grammatikalisk
insigt och någon kännedom om litteraturen förvärfvade förmågan att läsa en vanlig
prosatext från bladet och en viss talfärdighet. Studiet af de klassiska språken åter
skulle endast afse att bibringa lärjungen de grammatiska hufvudreglerna och färdigheten
att kursivt öfversätta eu lättare författare, med andra ord att gifva en orientering
på området och en grundläggning för fortsatta akademiska studier i ämnet.
Sålunda skulle språkstudierna vid läroverken vinna betydligt i praktiskt bildande
kraft, ämnenas trängsel på schemat minskas och dermed äfven faran för intellektuell
öfveransträngning af de unga på ett effektivt sätt motverkas. De klassiska
språkens framskjutande på schemat står i öfverensstämmelse med tidens kraf och
torde blifva alldeles nödvändigt, om vi skola kunna följa med de stora kulturfolkens
utveckling på andra vida vigtigare områden. Att åter tillfälle att närmare studera
nämnda språk allt fortfarande bör vid universitet beredas dem, som deraf kunna vara
i behof, det är gifven sak.
Ett annat vigtigt moment vid en sådan delning af läroverket i ett lägre och
ett högre stadium, som här förutsättes, borde äfven blifva, att hvardera stadiet kunde
bättre än nu lämpas för den ålders behof och för det ändamål, hvarför det är afsedt.
Särskilt borde på det högre stadiet en viss valfrihet i fråga om en del ämnen kunna
införas, till exempel i fråga om språken. Vidare borde ock på gymnasierna undervisningen
meddelas på ett annat sätt än på det lägre stadiet, delvis genom föredrag
af läraren och referat af lärjungen, sä att den senares sjelfverksamhet mer än hittills
tages i anspråk. Sålunda skulle öfvergången från skolan till universitetet förmedlas
Bih. Ull Rik sd. Prof. 1899. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Häft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
och ynglingar^ småningom vänjas att arbeta på egen hand, en förmåga, öfver hvars
bristande utveckling hos de unga studenterna universitetslärare nu ofta klaga.
Utan att närmare ingå på den nya undervisningsplanens detaljer, hvilket här
ej torde vara behöfligt eller lämpligt, vill jag dock till slut framhålla önskvärdheten
deraf, att på båda linierna, på den reala lika väl som på den klassiska, det nationella
bildningselementet mer än hittills må komma till sin rätt. Medan de s. k. fackstudierna,
latinet å den ena och matematiken å den andra linien, utan skada torde
kunna något inskränkas, bör deremot ökad vigt läggas på studiet af svenska språket
och litteraturen, svenska historien och svenska samhällsförfattningen. Då skall det
fosterländska lärostoffet, vid sidan af det religiöst-etiska, kunna läggas till grund för
och ge en bestämd färg åt den bildning, som meddelas landets ungdom vid läroverken,
studiernas rigtning må nu kallas klassisk, real eller rent praktisk.
Utredning En annan fråga, som flera gånger blifvit satt i samband med omorganisationen
a''de frågor '' af de allmänna läroverken, är den om första klassens indragning. I afseende härå
önsklig. uttalade statsutskottet vid förlidet års riksdag, att öfvervägandet af denna fråga sjelfmant
torde erbjuda sig vid utarbetandet af en förändrad undervisningsplan och att
det då torde visa sig, huru vida de betänkligheter, som framstälts mot en dylik åtgärd,
skulle komma att qvarstå eller befinnas tillräckligt afsevärda i jemförelse med
de fördelar densamma skulle medföra. Utan att här närmare inlåta mig på detta
ingalunda lättlösta spörsmål, vill jag, med anslutning till detta statsutskottets uttalande
om lämpligheten af en dylik utredning, endast framhålla, att anordningen af
den ifrågasatta afslutningsklassen med åtföljande afgångsexamen med fördel kan
tänkas genomförd alldeles oberoende af nämnda indragning.
Hvad slutligen vidkommer kostnaderna för de af mig ifrågasatta ändringarna
i läroverkens organisation, så lära dessa först efter verkstäld fackmessig utredning
kunna med noggrannhet beräknas. Dock torde kunna förutses, att desamma ej behöfva
blifva så stora, att de spela någon afsevärd rol i jemförelse med den högst
betydande vinst, som dessa ändringars genomförande i flera afseenden skulle tillskynda
vårt högre undervisningsväsen.
Visserligen är, såsom bekant, en utredning i åtskilliga läroverken angående
frågor af statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet nyligen igångsatt. Men
för att den åsyftade utredningen må blifva tillräckligt mångsidig och ledas i en för
läroverksfrågans lösning fruktbärande rigtning, synes ett uttalande från Riksdagens
sida i ofvanberörda vigtiga principfrågor redan nu påkalladt och egnadt att underlätta
sakens framgång.
I denna motion hade instämt herrar J. Persson, M. Arhusiander, Olof Melin,
O. A. Brodin, Ivar Månsson, Hans Andersson, Johan Hjelmérus, Th. Nordström,
J. II. G. Fredholm, Oskar Nyländer, E. Bloman och T. Zetterstrand.
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Då utskottet nu går att yttra sig om ifrågavarande motion, kan
det till en början icke annat än uttala sitt gillande af den uppfattning,
som ligger till grund för densamma, nemligen att en förändring i organisationen
af våra allmänna läroverk synes vara af behofvet påkallad.
De många yrkanden härpå, som sedan åtskilliga år tillbaka allt som
oftast framkommit både i offentliga och enskilda förhandlingar, tyckas
också gifva vid handen, att denna mening är ganska allmänt utbredd,
ehuru å andra sidan röster icke saknats, som med framhållande af
det betänkliga i att genom vidtagande af allt för täta förändringar i
läroverkens organisation göra dessa till experimentalfält påyrka, att
man skulle låta läroverken tills vidare vara i fred och vänta, tills man
hunnit se, huru den nuvarande organisationen i längden verkade.
I fråga om den rigtning, i hvilken en reform af läroverken bör
ske, kan utskottet icke heller annat än gilla motionärens uppfattning,
då han yrkar, att reformen bör gå i den rigtningen, att de båda syften,
för hvilka läroverken ha att verka, nemligen att meddela medborgerlig
bildning och att lägga grund till fortsatta vetenskapliga studier, böra
träda i någon mån i sär inom läroverket derigenom, att dels en särskild
afslutningskurs jemte dermed förbunden, af viss kompetens åtföljd
afgångsexamen anordnas för lärjungar, som vid 15 å 16 års ålder önska
sluta sin skolgång, dels och vid slutet af femte klassen en delning sker
af läroverkets hittills varande nioåriga kurs i två afdelningar, en lägre
och eu högre, den ena byggd på den andra, motsvarande de före år
1849 existerande skolformerna gymnasium och skola.
Betydande fördelar synas genom en sådan anordning beredas
både dem, som ämna genomgå skolan i dess helhet, och dem, hvilka
af en eller annan anledning tidigare lemna studierna. De senare finge
tillfälle att inhemta en kurs, som utgjorde ett mera afslutadt helt och
som vore för dem af mera omedelbart gagn för inträdet på de praktiska
banor, åt hvilka de ämna egna sig, och de besparades frestelsen
att för genomgående af skolans öfverstå klasser spilla en dyrbar tid,
som skulle kunna bättre användas till förberedelse för det blifvande
kallet. För dem åter, som genomgå läroverket i dess helhet, skulle
vinsten blifva den, att arbetet i de öfverstå klasserna, sedan dessa blifva
befriade från en del för teoretiska studier mindre väl skickade ynglingar,
skulle kunna bedrifvas med vida större intensitet och dermed
en fastare grund läggas för fortsatta studier samt större mogenhet
förvärfvas för öfvergången till universitetet. Detta sistnämnda syfte
skulle utan tvifvel också främjas, derest metoden för undervisningen i
den högre afdelningen blefve i någon mån en annan än i den lägre,
12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
så att man lemnade åt lärjungarne något större frihet i deras studier
och något mera sökte öfva dem i sjelfverksamhet, hvarjemte borde
tagas i öfvervägande, huruvida icke mogenhetsexamen skulle kunna
delas på det sätt, att två eller flera ämnen finge afslutas tidigare.
Hvad den ifrågasatta
afgångsexamen vid 15—16-års-åldern
beträffar, torde det vara i alla hänseenden lämpligast, att den, såsom
motionären föreslagit, förlägges till en klass, parabel med nedre sjette
klassen, dels emedan först då för de flesta lärjungar den lämpliga tidpunkten
är hunnen för inträde i det praktiska lifvet eller i de förskolor,
som förbereda dertill, dels emedan efter genomgången af femte klassen
kurserna i flera ämnen lättare skulle kunna ordnas så, att en viss
utslutning ernåddes, dels ock slutligen derför att det afgörande valet i
fråga om en ynglings lefnadsrigtning då säkrare kan träffas. Den farhåga,
som uttalats, att den nya afslutningsklassen skulle komma att
återverka ofördelaktigt på hela nederskolan i så måtto, att efter dess
upprättande undervisningen i de fem lägre klasserna skulle komma att
ensidigt bedrifvas i rigtning af att utgöra en förberedelse för det praktiska
lifvets värf och grundläggningen för de vetenskapliga studierna
bli försummad, anser utskottet icke vara befogad, utan tror fastmer, att
undervisningen på det lägre stadiet både kan och bör ordnas så, att
den gagnar såväl dem, som skola egna sig åt fortsatta studier, som
dem, hvilka ämna utgå i det praktiska lifvet.
I fråga om det sätt, hvarpå man ungefär tänkt sig den föreslagna
afslutningsklassen inrättad och bragt i anslutning till läroverkets fem
nedre klasser, vill utskottet korteligen, utan att för sin del uttala något
godkännande af detaljerna, i afseende å hufvuddrageu hänvisa till det förslag
till en s. k. praktisk afslutningsklass, hvilket af Nya elementarskolans
läroverkskollegii komiterade år 1897 uppgjorts och härhos bifogas (Bil.
Litt. A). Visserligen finner utskottet det försök, hvilket vid Nya elementarskolan
gjorts att bringa nämnda förslag till verkställighet, på
skäl, som af motionären anförts, icke kunna betraktas såsom varande i
organisatoriskt afseende vägledande. Men dervid torde dock genom det
nitiska arbete, som af lärarne i nämnda klass nedlagts för att lämpa
undervisningen efter det nya ändamålet, i metodiskt afseende, i afseende
å läroböcker m. m. ha vunnits erfarenheter för meddelande af
det slags utbildning, som här är i fråga.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 13
Då afslutad konfirmationsläsning bildar en vigtig vändpunkt i
ungdomens lif och statistiken otvetydigt utvisar, att vid genomgången af
nedre sjette klassen det allra största antalet af läroverkens lärjungar slutat
sin nattvardsläsning (Bil. Lätt. B), och då det vida öfvervägande flertalet
af lärjungar eller öfver 80 proc. i nämnda klass vid höstterminens slut nått
en ålder af 14, 15 eller 16 år, så torde många skäl tala för att slutpunkten af
en allmän medborgerlig bildningskurs bör förläggas till detta stadium.
Visserligen förete för närvarande nämnda ålderskategorier starka siffror
äfven i femte klassen; men dervid är att märka, dels att femte klassen
länge betraktats såsom ett slags afslutningsklass för de lärjungar, som
der uppnått lämplig afgångsålder, och dels att medelålderu för lärjungarne
både å real- och latinlinien i senare tider visat nedåtgående tendens.
Blifver en nyupprättad klass, jemnstäld med nedre sjette klassen, bestämd
till afslutningsklass, torde den normala afgångsåldern på detta
stadium i förhållande till den stadgade inträdesåldern vid läroverket
snart nog af sig sjelf reglera sig i önskvärd rigtning.
Skall emellertid den föreslagna afslutningsklassen för läroverken
och för lärjungarne blifva till verklig nytta, så torde den böra upprättas
vid samtliga fullständiga och femklassiga läroverk samt åtföljas
af en examen, medförande kompetens för vissa praktiska banor, något
som derför i och med dess upprättande lärer böra stadgas. För att utröna,
i hvilken utsträckning sådan kompetens skulle kunna vara att påräkna, har
utskottet dels från vissa administrativa myndigheter, som vid anställande
af åtskilliga under dem lydande tjensteinnehafvare af ifrågavarande examen
kunde väntas draga fördel, dels ock från Stockholms handels- och sjöfartsnämnd
samt Stockholms fabriksförenings fullmägtige, hvilka styrelser
måste anses vara förtrogna med de af dem representerade näringsgrenarnes
intressen, förskaffat sig utlåtanden, huruvida en afgångsexamen af ungefär
det omfång och förlagd till den ålder, som af motionären föreslagits,
skulle med eller utan derpå följande specialkurs kunna anses för deras
ändamål lämplig såsom teoretiskt kunskapsmått.
Af de i sådan anledning afgifna utlåtandena, som härhos bifogas
(Bil. Lutt. C—K), inhemtas i kompetensfrågan hufvudsakligen följande:
Generalpoststyrelsen har såsom sin mening uttalat, att en afgångsexamen
af den föreslagna beskaffenheten och omfånget skulle, hvad
angår tjenstemän vid postanstalterna, kunna anses för ändamålet lämplig
under förutsättning, att vederbörande aspirant efter denna examens
afläggande förvärfvade sig öfriga för posttjensten erforderliga insigter
och färdigheter genom att, allt efter som lägre eller högre tjenst eftersträfvades,
genomgå eu eller flera specialkurser. Den, som aflagt den
14
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
nya afgångsexamen, skulle komma att i vissa ämnen ega kunskaper
och färdigheter, hvilka för närvarande icke besittas af flertalet af dem,
som erhålla tillträde till postelevkurs, men hvilka kunskaper och färdigheter
för blifvande posttjenstemän äro af vigt. Den hittillsvarande
postelevkursen på sex månader, hvilken måste genomgås af hvarje
aspirant, innan han anställes som extra ordinarie postexpeditör, vore
ifrågasatt att utvidgas till ettårig och kunde då lämpligen omfatta äfven
meddelande af en viss, för postala ändamål önsklig kännedom af franska
språket. I sammanhang med denna kursutvidgning kunde den för närvarande
för inträde i postverkets tjenst bestämda åldern af 18 år något
minskas. Afläggande! af den föreslagna afgångsexamen och genomgåendet
af nämnda postelevkurs borde medföra kompetens för befordran
till ordinarie postexpeditör och jemväl till postmästare i postverket;
men för befordran till kontrollör, postmästare, som utnämnes af Kongl.
Maj:t, postinspektor eller postdirektör skulle erfordras att ytterligare
efter vissa års tjenstgöring, derest vederbörande befunnes dertill lämplig,
hafva genomgått en högre postutbildningskurs.
Telegrafstyrelsen har ansett de nu gällande kompetensfordringarna
för de vid telegrafverket anstälde stationstjenstemännen, d. v. s. mogenhetsexamen
å reallinien för manlig och afgångsexamen från statens
normalskola för flickor eller dermed jemförligt läroverk för qvinlig
telegrafelev, innebära eu teoretisk utbildning, som är högre än hvad
som måste vara nödvändigt, samt att, då den specialkurs, som äfven
för närvarande erfordras, i alla händelser komme att omändras och
dervid utan svårighet kunde lämpas efter den ifrågasatta tidigare afgångsexamen,
intet vore att erinra mot denna examens beskaffenhet
och omfång eller mot den årsålder, som för dess afläggande föreslagits.
Derför har telegrafstyrelsen för sin del funnit samma examen vara
lämpad att i förening med en derpå följande specialkurs och praktisk
tjenstgöring vid telegrafverket tjena som teoretisk kompetensfordran för
anställning vid stationstjenstgöringen inom telegrafverket.
Jernvägsstyrelsen, som helt nyligen såsom kompetensvilkor för de
flesta tjenstemannabefattningar vid styrelsen och distrikten uppstält,
intyg om kunskaper, motsvarande de för mogenhetsexamen faststälda i
tre ämnen, har till en början erinrat om det kända förhållande, att sedan
flera år tillbaka inom statsbaneförvaltningen i ganska stor omfattningså
förfarits, att vid inträffande ledigheter stationsinspektorsbefattningar
å mindre stationer ersatts med stationsmästare befattningar samt stationsskrifvarebefattningar
med kontorsbiträdesbefattningar, äfvensom att vid
inrättandet af nya platser vid stationsförvaltningen dessa likaledes, så
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 8. 15
vidt möjligt varit, besatts med personal af betjentgraden. För sin del
har styrelsen derför icke kunnat finna annat, än att den i motionen
ifrågasatta afgångsexamen, hvad det stora flertalet lägre tjenstemannabefattningar
vid linien angår, såsom kompetensfordran är till fyllest,
under förutsättning att den efterföljes af en särskild, teoretisk utbildningskurs
inom. verket, för hvars inrättande styrelsen vore betänkt på
att inom kort vidtaga åtgärder. Men för de mera öfverordnade befattningarna
vid linieförvaltningen — från de tekniska bortsåges naturligen
helt och hållet syntes denna examen styrelsen icke såsom regel
kunna vara tillräcklig och icke heller rätt väl lämpa sig för anställning
vid styrelsens egna byråer och vid flertalet af dess kontor.
Generaltullstyrelsen har, under erinran derom, att allt sedan år 1865
mogenhetsexamen och allt sedan år 1831 en åldersgräns af 18 år varit
faststälda för behörighet till anställning vid styrelsens byråer och tullverkets
lokalförvaltningar, på.anförda skäl uttalat den åsigten, att ifrågavarande
afslutningsexamen icke lämpligen bör få medföra kompetens
för anställning i vare sig ena eller andra tjenstemannagraden inom
tullverket.
Domänstyrelsen har väl icke ansett den ifrågasatta afgångsexamen
lämpad att. uppställa såsom teoretisk kompetensfordran för inträde i
den för utbildning af statens skogstjenstemän afsedda högre kursen vid
skogsinstitutet, för hvilket ändamål maturitetsexamen alltsedan 1871 varit
föi eskrifven, men däremot funnit den föreslagna nya afgångsexamen i
sådant afseende synnerligen väl lämpad för den lägre kurs vid samma
institut, hvilken har till ändamål att utbilda enskilda skogsförvaltare.
Medicinalstyrelsen har ansett, att beträffande veterinärer svårligen
kunde ifrågasättas att utbyta den nu föreskrifna mogenhetsexamen mot
en föreslagen afgångsexamen från nedre sjette klassen. Men i fråga
om apotekselev.vore styrelsen af den mening, att elever, som genomgått
en sådan afgångspröfning, som i motionen föreslås, under elevtiden
på apotek skulle vida bättre än äldre tiders apotekselever, af hvilka
man fordrade kunskaper motsvarande öfre sjette klassens genomgångna
kurs, kunna förskaffa sig nödig mogenhet för att sedan med fördel tillgodogöra
sig den fackutbildning, som lemuas af farmaceutiska institutet.
Den tidsvinst, som sålunda skulle uppstå för apotekseleverna, vore så
mycket mer beaktansvärd, som erfarenheten visat, att befordran på
apotekarebanan vore synnerligen långsam, hvadan farmaceuterna ända
till vid pass 45 års ålder finge tjenstgöra mot så anspråkslös aflöning,
att den icke kunde anses stå i lämjiligt förhållande till den långa utbildningstid,
som följde med nödvändigheten att aflägga maturitets
-
16 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
examen, innan elevtjenstgöringen kunde börja. Men då så nyligen som
från och med år 1896 mogenhetsexamen föreskrifvits som vilkor för
att vinna anställning såsom apotekselev, ansåg styrelsen icke, att häri
någon ändring borde vidtagas, förrän mera erfarenhet i detta afseende
vunnits. Hvad åter tandläkareelever anginge, för hvilka sedan år 1879
aflagd mogenhetsexamen uppstälts såsom kompetensfordran, fann styrelsen
det vara påtagligt, att en person, som först vid 18 å 20 års ålder
skulle börja att arbeta sig in i ett yrke, som erfordrade ganska stor
manuel färdighet, hade svårare att tillegna sig denna än den, som börjat
sysselsätta sig dermed vid en tidigare ålder. Följden häraf har äfven
hlifvit den, att vid tandläkareexamina, åtminstone under de senare åren,
ett oproportionerligt stort antal bland examinanderna, uppgående stundom
till hälften, blifvit underkändt i protesarbetena. Huru vida sagda
missförhållande kunde komma att inskränkas eller upphäfvas derigenom
att, såsom numera skett, ett tandläkareinstitut inrättats vid den medicinska
högskolan i Stockholm, vore en fråga, hvaröfver medicinalstyrelsen
icke ansåge sig kunna afgifva något yttrande, utan syntes
lärarekollegiet vid sagda högskola vara den myndighet, som bäst kunde
bedöma, huru vida aflagd godkänd maturitetsexamen fortfarande kunde
anses erforderlig för anställning såsom tandläkareelev. Skulle lärarekollegiet
vara af den åsigt, att denna examen kunde med fördel utbytas
mot den i föreliggande riksdagsmotion åsyftade afgångsexamen, hade
medicinalstyrelsen för sin del intet att deremot erinra.
Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd har funnit det vara en
bjudande nödvändighet, att den nuvarande läroverksorganisationen ändras
derhän, att de praktiska yrkenas intressen bättre tillgodoses.
Nämnden har derför på det lifligaste instämt i motionens syfte och
uttalat såsom sin mening att förberedelserna till ifrågavarande afgångsexamen
framför allt böra afse att bibringa lärjungarne sådana insigter
och färdigheter, hvilka med minsta möjliga tidsutdrägt kunna göra dem
användbara i det praktiska lifvet, antingen de omedelbart efter aflagd
examen söka vinna praktisk anställning eller de ämna förvärfva sig
vidare utbildning för något särskilt yrke i befintliga yrkesskolor.
Stockholms fabriksförenings fullmägtige hafva likaledes med hänsyn
till den nytta, den ifrågasatta anordningen synes kunna medföra ej blott
för dem, som söka anställning i industriens tjenst, utan äfven för dem,
i hvilkas tjenst inträde sökes, funnit sig tilltalade af motionens syfte
samt uttalat ej mindre, att den åsyftade afgångsexamen synes vara egnad
att bilda ett godt och lämpligt underlag för inträde i de lägre tekniska
skolorna och de af staten understödda handelsskolorna, än äfven att den
17
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
tidsperiod, då examen skulle afläggas, eller 15 å 16 års ålder, synes
vara väl vald. J
Härtill kommer, att äfven för landsstaten, enligt hvad utskottet från
flera af de vid Riksdagen vistande landshöfdingarne erfarit, den ifrågasatta
afgångsexamen skulle åtminstone vid anställande af länsmän blifva
af stor brukbarhet.
Af den förebragta utredningen, hvilken, äfven om den icke kan
göra anspråk på fullständighet, dock belyser de vigtigaste partierna af
frågan, framgår såsom resultat, att förutom generaltullstyrelsen, som ansett
andra ålders- och kompetensvilkor för sina underlydande tjenstemän
vara af nöden, hafva samtliga de statsmyndigheter och representanter
för olika näringar, som haft tillfälle att yttra sig öfver förslaget,
ställt sig välvilligt till detsamma och mer eller mindre bestämdt uttalat
såsom sin mening, att en afgångsexamen vid läroverken af ungefär
det omfång och vid den ålder motionären tänkt sig skulle, med eller
utan derpå följande specialkurs, i vidare eller trängre omfattning visa
sig för ändamålet lämplig; ja, Stockholms handels- och sjöfartsnämnd
har till och med betecknat en reform af den nuvarande läroverksorganisationen
i åsyftad rigtning såsom »en bjudande nödvändighet» och
anfört skäl för den uppfattningen, att den föreslagna »afgångsexamen
kraftigt borde bidraga att höja bildningsnivån hos dem, som egna sig
åt de praktiska yrkena». I sjelfva verket måste det betraktas såsom
en ganska märklig omständighet, att så många myndigheter på det
förberedande stadium, hvari fragan ännu befunne sig, redan yttrat sietill
förmån för förslaget.
Af de sakkunniges uttalanden framgår för öfrigt, att i många fall,
t. ex. för de flesta anställningar i handel och yrke och för lägre landtstatstjenster,
torde en dylik examen, som vid konfirmationsåldern afslutar
en för det praktiska lifvets behof afsedd kurs af allmän medborgerlig
bildning, vara fullt tillräcklig. I andra fall åter, t. ex. för anställning
i en mängd befattningar vid post- och telegrafanstalterna, vid
jernvägarne samt möjligen vid antagande såsom apoteks- och tandläkareelev,
hvarvid genomgående af en redan påbjuden eller tillämnad
specialkurs utgjorde ett vilkor för inträde på banan, torde den ifrågasatta
afgångsexamen komma att val lämpa sig såsom inträdesfordran
för eu dylik specialkurs. På flera af nu nämnda områden visade sig en
tid en stark tendens att få inaturitetsexamen, antingen fullständig eller
i vissa ämnen, uppställd såsom kompetensvilkor; men följden häraf blef
på somliga håll, att man fick åtnöja sig med den sämre delen af studentmaterialet,
och på andra, att man rent af kom att lida brist på
Bill. till Rilesd. Prat. 189!). 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 7 Käft. 3
18 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o S.
qvalificerade sökande. Den åsigten liar derför hos våra administrativa
myndigheter allt mera vunnit insteg, att eu mindre och tidigare aflagd
afgångsexamen med derpå följande specialkurs för yrket innebure en
bättre garanti för att erhålla lämpligt personligt material för besättande
af en mängd befattningar än fasthållande af maturitetsexamen
såsom kompetensvilkor, ett vilkor, som för öfrig! bunde den blifvande
tjensteaspiranten tre år längre vid skolbänken, men dervid ofta komme
honom att öfverskatta bokstudiers värde och blifva olämplig för
praktiska värf.
För den allmänna brukbarbeten af en dylik, till läroverkets mellanstadium
förlagd mindre afgångsexamen talar äfven, såsom motionären
anfört, den i våra grannländer under en längre följd af år vunna
erfarenheten. I Norge bär nemligen »Middelskolens afgångsexamen»
(inrättad 1869) och i Danmark »Almindelig Forberedelseseksamen» (inrättad
1881 i st. f. den gamla »Realafgangseksamen» m. fl. dylika äldre examina)
städse haft att glädja sig åt växande förtroende både bos allmänheten
och bos myndigheterna. Ej nog med att i Norge »Middelskolens
afgangsexamen», som der äfven utgör vilkor lör intagning i gymnasiet,
fordras vid nästan hvarje enskild anställning af någon som helst betydenhet;
den kräfves vidare af dem, som vilja gå in vid en teknisk
skola eller ämna aflägga tandläkareexamen eller söka anställning i postverkets
tjenst; på visst sätt aflagd berättigar den till inträde i sjökrigsskolan,
till att blifva telegrafistelev, apotekslärling’ o. s. v. Dessutom
tages nämnda examen numera i stor utsträckning af qvinnor, som tänka
blifva lärarinnor eller söka anställning på kontor. Liknande är förhållandet
med »Almindelig Forberedelseseksamen» i Danmark.
Med denna erfarenhet och ofvan lemnade utredning för ögonen
tvekar utskottet icke att såsom sin mening uttala, att inrättandet af eu
afgångsexamen, ungefärligen af den beskaffenhet och förlagd till det
stadium, som i motionen angifvits, bör uppställas såsom ett af de viktigaste
målen vid läroverkens omorganisation.
Att denna afgångsexamen till undvikande af ungdomens öfveransträngning
och för att ej omintetgöra frukterna af studierna i afslutningsklassen
ej bör göras alltför rigorös, utan tvärt om noga lämpas
efter ifrågavarande ålderstadiums förmåga, torde knappt behöfva särskild!
framhållas. Men då examen skulle åtföljas af kompetens i olika
rigtningar, är naturligen af nöden, att den ställes under offentlig kontroll
och enhetlig ledning. För att åt densamma inför allmänheten och lärjungarne
måtte tilläggas vederbörlig vigt och anseende, bör den vidare
ega mm under något högtidligare former än en vanlig årsexamen
Första Kammarens Tillfällig a Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 19
och öfver densamma fullständigt afgångsbetyg enligt faststäldt formulär
meddelas. Huruvida de former, under hvilka denna examen bör
afläggas, kunna tänkas något enklare än motionären förutsatt, det torde,
liksom äfven omfattningen af den kompetens, som bör åtfölja afläggandet
af densamma, böra öfverlemnas åt den kommande utredningen att närmare
föreslå.
Hvad angår
öfriga ändringar i läroverksorganisationen,
som af motionären ställts i samband med den nya afslutningsklassens
och afgångsexamens inrättande, bar utskottet redan inledningsvis uttalat
sin anslutning till den vigtigaste af dessa, nemligen återupplifvandet
af den gamla indelningen af läroverket i tvenne för olika åldrar och
olika uppgifter afsedda stadier: skola och gymnasium, hvilka likväl
hädanefter såsom hittills skulle kunna stå under gemensam ledning och
begagna gemensamt läroverkshus.
Enligt utskottets uppfattning har uppgifvandet af nämnda, både
af psykologiska och af rent praktiska grunder betydelsefulla tudelning
af läroverket i flera afseenden menligt inverkat på vårt skolväsendes
utveckling efter 1849. Icke minst har detta framträdt deruti, att det
lägre stadiet i följd af studentexamens fortplantade tryck nedåt blifvit
lidande särskild! i afseende å sin kursfördelning, och att det högre
stadiet i följd af lexläsningssystemets fortsättande upp till högsta klassen
förlorat den sjelfständiga ställning i afseende å studiernas bedrifvande,
det fordom intog. Det är att hoppas, att dessa menliga verkningar
småningom skulle kunna aflägsnas, om den gamla delningsprincipen åter
infördes och hvardera stadiet, såsom motionären föreslagit, organiserades
för sitt specifika ändamål: det lägre (klass 1—5) att vara en skola för
barna- och öfvergångsåldern med uppgift att meddela allmän medborgerlig
bildning, det högre (klass 6:1—7:2) att vara eu skola för
ynglingåldern med uppgift att gifva förbildning för studier, afsedda att
fortsättas vid universitetet eller annan högre tillämpningsskola.
Ur antagandet af denna vigtiga princip angående läroverkets delning
i tvenne ålders-stadier följa vigtiga konseqvenser med afseende å studiernas
anordning. Utan att ingå i sådana undervisningsplanens detaljer,
hvilka det bör tillhöra en kommande utredning att klargöra, vill utskottet
här endast påpeka, huru derigenom möjligheter öppnas att vida
mer än hittills inrätta metod och kursfördelning efter de olika åldrarnes
behof.
20 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
På det högre stadiet bör dervid valfrihet, särskildt i fråga om
språken, kunna införas i större omfång än nu. Vidare bör genom en dylik
anordning, såsom i motionen framhållits, undervisningssättet lättare
kunna ändras derhän, att gymnasiet, såsom förr var fallet, måtte uppfostra
till börjande sjelfständiga studier och sålunda åter blifva ett
mellanled mellan nederskolan och universitetet. Den brist på förmåga
att drifva vetenskapligt arbete på egen hand, hvaröfver i fråga om våra
dagars abiturienter klagomål ofta försports, skulle man derigenom söka
få afhjelpt.
Vid den förestående omarbetningen af undervisningsplanen bör
derjemte enligt utskottets mening uppställas det af motionären framhållna
önskemålet, att det nationella bildningselementet måtte förstärkas.
Icke minst bör detta ske derigenom, att inom afslutningsklassen och
på gymnasialstadiet tillräcklig tid tillmätes åt modersmålet och historien.
Åt lärjungen måste beredas tillfälle att under lärarens ledning få läsa
det bästa af våra egna klassiska författare från olika perioder för att
rätt bringas att fatta, huru deras framställning står i samband med den
inhemska kulturens utveckling. Åt lärjungen måste äfven meddelas
en efter stadiet lämpad kännedom af vår statsförfattning och våra
samhällsförhållanden, en kännedom, af hvilken han en gång såsom fullmyndig
samhällsmedlem bör kunna draga gagn. Särskildt bör på det
högre stadiet, der mottagligheten är större och förutsättningarna för
att anställa jemförelser med förhållandena annorstädes förefinnas, mera
utrymme än hittills gifvas åt eu fyllig framställning af fosterlandets
historia under senare tider.
I dessa afseenden finnas väl ansatser i den nuvarande undervisningsplanen,
men de måste genom anvisande af ökad tid och lämplig
kursfördelning förstärkas. Det närmare sättet, hvarpå detta lämpligast
bör genomföras, måste öfverlemnas åt den kommande utredningen att
föreslå; men utskottet anser ändamålet vara af den vigt, att andra syften
här få vika något tillbaka. Våra grannländer, Norge och Danmark,
ha i afseende å främjandet af studiet af den inhemska litteraturen,
historien och statsförfattningen gått före med exempel, och det i dessa
länder lifliga nationalmedvetandet har ej undgått att deraf taga intryck.
Särskildt har utskottet ej kunnat underlåta att taga i öfvervägande
det af motionären i samband med hans reformförslag framstälda
yrkandet, att början af undervisningen i latin skulle framflyttas till
nedre sjette klassen. För en sådan anordning sjmes i främsta rummet
tala den förmån, som skulle ligga deri, att man finge en enhetlig nederslå,
och deri, att man kunde för lärjungarne och deras målsmän
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 21
framflytta valet af studierigtning till en tid, då anlagen träda mera tydligt
fram. En annan förmån skulle, enligt hvad motionären framhållit,
vara den, att de främmande språken på skolans mellanstadium (= 4:de
och 5:te klasserna) icke skulle så tätt på hvarandra inträda, som nu
är fallet. Slutligen skulle äfven genom latinundervisningens framskjutande
till 6:te klassen en besparing vinnas, hvarigenom till god del
medel skulle kunna erhållas till inrättande af den nya afslutningsklasseu.
Beträffande latinstudiets betydelse i våra dagar bar, såsom det
synes utskottet, icke utan skäl framhållits, att detsamma numera icke
kan, förutom för några få undantagsfall, afse latinets användande i tal
och skrift, utan endast att kunna tillgodogöra sig innehållet hos latinske
författare. Det har då satts i fråga, om icke, för vinnande af den del
af detta mål, som kan och bör tillkomma allmänna läroverken, en fyraårig
kurs kunde vara tillräcklig, särskilt om hänsyn tages dertill, att
genom den föreslagna afgångsexamen vid konfirmationsåldern med deraf
följande kompetens ett stort antal för gymnasialstudier mindre lämpliga
lärjungar utan tvifvel skulle dragas ifrån sådana studier och alltså latinklasserna
erhålla ett bättre urval af lärjungar. En vigtig omständighet
att beakta har ock ansetts vara, att med den utveckling i språkligt
hänseende, lärjungen på gymnasialstadiet vunnit, latinet der skulle
kunna läsas på ett helt annat och mera fruktbärande sätt än på ett
lägre stadium.
Gent emot yrkandet på latinets uppflyttande har dock från andra
håll framhållits, att en sådan åtgärd skulle innebära ett allt för stort
och ovarsamt steg på reformernas väg, att det skulle allt för mycket
försvaga de klassiska studierna i vårt land och sålunda äfven bidraga
till att öfver hufvud försvaga den humanistiska bildningen ibland oss
och försvåra den vetenskapliga forskningen särskild! på det historiska,
teologiska och juridiska området. Derjemte har man erinrat, hurusom
det vore opedagogiskt att ytterligare framflytta inlärandet af elementerna
i två språk, från vårt så aflägset liggande som latin och grekiska,
ett tillvägagående, som skulle kunna ha till följd, att ett slags skolverksamhet
skulle behöfva förläggas äfven till universiteten.
I syfte att åvägabringa ett medlingsförslag mellan de nu antydda,
mot hvarandra ganska skarpt stående meningarna och att sålunda, om
möjligt, åstadkomma en brygga för genomförandet af förut nämnda reformer
på skolans område, om hvilkas lämplighet en mera allmän enighet
synes råda, har derför äfven yrkats, att man skulle uppflytta latinet i
eu del läroverk, men i de öfriga bibehålla den nuvarande anordningen
med alseende på detta ämne. Att vissa olägenheter skulle uppstå deri
-
22 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N.o S.
genom, att latinundervisningen blefve anordnad på olika sätt i olika
skolor, har man väl icke förnekat, men dock icke trött, dem bli af den
betydenhet, att de behöfde verka afskräckande för vidtagande af^en
åtgärd, som skulle bereda den förmånen, att man finge pröfva de båda
metoderna vid sidan af hvarandra. Derigenom kunde vinnas en verklig
erfarenhet rörande den enas eller andras företräde, en erfarenhet,
som ännu icke kan sägas vara för handen, om ock de vid statens profskola,
Nya elementarskolan i Stockholm, allt sedan 1851 gjorda försöken
med latinets uppflyttning i detta afseende måste erkännas lemna beaktansvärda
lärdomar.
Äfven andra förslag hafva i motionens syfte under tidernas lopp
framstälts och diskuterats, men synas icke vare sig nu föreligga eller
vara af beskaffenhet att böra komma under utskottets ompröfning.
Rörande denna fråga om latinets ställning inom läroverket har
utskottet ansett sig böra endast referera olika yrkanden, som blifvit
gjorda, och icke uttala något bestämdt omdöme, hvilket borde stödja
sig på en utredning, som enligt sakens natur icke kan åstadkommas
af ett riksdagens utskott.
Utskottet får alltså på grund af hvad ofvan blifvit anfördt hemställa,
'' att Första Kammaren för sin del beslutar, att
Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande
och framläggande inför Riksdagen af förslag
till inrättande vid rikets fullständiga och femklassiga
allmänna läroverk af en under offentlig kontroll
ställd och af viss kompetens åtföljd afgångsexamen
för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern önska sluta
sin , skolgång, samt till de ändringar i läroverkens
organisation, som dermed stå i samband.
Stockholm den 12 april 1899.
På utskottets vägnar:
E. H. RODHE.
Reservation
af herr Sandberg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 8.
OO
Bilaga Litt. A.
Förslag till Undervisning splan för Af slutning sklassen, upprättadt af läroverkskollegii
kommitterade vid Nya Elementarskolan i Stockholm är 1897.
A. Antal undervisningstimmar i hvarje vecka för de särskilda läroämnena i klass 1—6.
Undervisningsämnen
Klass.
1.
Klass.
2.
Klass.
3.
Klass.
4.
Klass.
5.
Klass.
6.
Summa.
Kristendom ..............................
3
3
3
2
2
1
14
Modersmålet..............................
5
5
6
4
4
4
28
Tyska ......................................
6
7
6
4
4
5
32
Engelska....................................
—
—
—
6
6
(5)
12(17)
Historia ....................................
2
3
3
3
3
2
16
Geografi ....................................
2
2
3
1
1
2
11
Matematik................................
4
5
5
5
4
5
28
Naturlära .
2
2
2
3
3
—
12
Naturalhistoria ........................
—
--
—
—
—
2
2
Fysik .......................................
—
—
—
—
—
2
2 .
Välskrifniug..............................
2
2
1
1
1
1
8
Teckning .................................
1
1
1
1
2
2
8
Bokhålleri.................................
—
—
—
—
—
3
3
Praktiska språköfningar .........
—
—
—
—
—
2
2
Skrifning på lärorummet.........
—
—
—
—
—
2
2
27
30
30
30
30
33
180
B. Lärokurserna i afslutningsklassen.
Kristendom. Kortfattad öfversigt af religionshistorien.
Modersmålet. Litteraturläsning (2 t.). Hufvuddragen af svenska litteraturens utveckling
(epokerna), förnämligast genom litteraturprof men äfven delvis med
ledning af en kortare litteraturhistoria. Deklamation. Läsning af prosastycken,
helst efter en för ändamålet lämpad läsebok.
Talöfningar (l t.). Referat, diskussionsöfningar med inledande föredrag,
memorering af kortare tal o. d.
24
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande A-o 8.
Uppsatsskrifning (1 t.). Berättelser, beskrifningar, referat, bref o. d.;
en uppsats på lärorummet hvar 3:e vecka.
Grammatik, i samband med uppsatsskrifningen: hänvisning, då så befinnes
nödigt, till i föregående klasser genomgångna grammatikaliska regler och
exempel.
Tyska eller Engelska. Grammatik. Grundlig repetion af formläran samt af det vigtigaste
i syntaxen, efter en kortare lärobok.
Litteratur. Läsebok; ett sammanhängande prosaarbete af någon modern
författare; ett eller flere tidningsnummer jemte sakförklaringar; lämpligt urval
af handskrifter.
Vokabulär. Grundlig genomgång och repetition af en lämplig vokabelsamling.
Talöfningar. — Skriftliga öfningar, dels på lärorummet hvar 3:e
vecka, dels i hemmet.
Historia (statskunskap), öfversigt af de olika samhällsformerna; de vigtigaste
delarne af Sveriges grundlagar och kommunalförfattningar samt af bevillningsförordningen;
redogörelse för de mera betydande statsembetsverken.
Geografi. Repetition af de olika verldsdelarnes fysiska förhållanden i jemförande
''framställning; jemförelse mellan de olika kulturländerna med hänsyn till produkter,
industri, handel, samfärdsel, konst och religion samt befolknings- och
samhällsförhållanden.
Matematik Geometri (1 å 2 t.). Planimetri och stereometri. I anslutning härtill:
»Förhållande», »likformiga trianglar», »rotutdragning af siffertal», qvadratrötter
och kubikrötter äfven efter tabeller. — Enklare öfningar på fältet.
Aritmetik (3 å 4 t.). Repetion med öfning af brukliga genvägar, ränteräkning,
handelsrabatt, diskont, obligationer, enklare sammansatt ränteräkning
efter tabeller, bolag, medeltal och »blandning». Reduktion mellan svenska och
utländska mått- och myntsystem. Ränteräkning vid kreditiv och kontokuranter.
Planimetriska och stereometriska sifferuppgifter.
Matematisk skrifning, dels på lärorummet hvar 3:e vecka, dels i hemmet.
Naturalhistoria. (2 t.). Botanik. Genomgång af in- och utländska växter af allmännare
betydelse. Enklare växtfysiologiska försök. Parasitsvampar, jästsvampar
och bakterier. — Någon öfning i användning af mikroskop.
Zoologi. Menniskokroppen^ byggnad och förrättningar. Möjligen i sammanhang
dermed en s. k. samaritkurs. — Våra husdjur, något utförligare än
i de lägre klasserna. För industrien vigtiga produkter ur djurriket. Af ryggradlösa
djur: vigtigare skadeinsekter och maskar.
Fysik. (2 t.). De allmännaste meteorologiska fenomenen. Vigtigare och mera
lättfattliga delar af fysiken, hufvudsakligen experimentelt, såsom vågen, termometern,
barometern, ångmaskinen, kompassen, glaselektricitetsmaskinen, den
elektriska strömmen och dess användning vid telegrafen och telefonen.
Välskrifining. öfningar i latinsk och tysk stil äfvensom i affärs- och rubrikstil samt
rundskrift.
Teckning. Geometrisk ritning. Frihandsteckning: klots och enkla fristående föremål,
skuggning efter gips samt croquisritning.
Bokhålleri. En utförlig kurs i enklare bokföring jemte öfning i att uppsätta, efter
formulär, räkningar, skuldförbindelser, vexlar, fraktsedlar enklare kontrakt in. m.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 8.
25
Bilaga Litt. B.
A. Antalet konfirmander vid de allmänna läroverken läsåret 1898—1899.
(Källa: uppgifter inhemtade genom ecklesiastikdepartementet.)
Vid de högre läroverken:1)
Klass 1
—
Klass R. 6 : 1 .......
........ 1372)
» 2 ........
....... 10
» L. 6: 1 .......
....... 159
» 3 ........
....... 88
» R. 6 : 2
663)
» It. 4
190
» L. 6: 2 .......
1034 i
» L. 4.......
....... 48
» R. 7 : 1 ........
....... 6
» R. 5........
263
» L. 7 : 1 ........
....... 9
» L. 5........
118
» R. 7 : 2 ........
—
» L. 7 : 2 .......
—
= 1191
Vid de femklassiga läroverken: B)
Klass
1
......... 3
»
2 ......
........ 5
»
3 .....
......... 46
»
R. 4
104
»
L. 4
......... 6
»
R. 5.....
90
»
L. 5......
......... 16
= 270
Sammandrag: Summa konfirmander 1898—99
Deraf före och i klass 6:1
1,461
1,277
’) Utom Umeå, för hvilket uppgifter ännu saknas.
Deraf 52 i Stockholm, 12 i Göteborg.
*) > 32 >
*) » 42 > >
®) Utom Mariestad och Piteå, för hvilka uppgifter ännu saknas.
Bill. till Riksd. Vrot. 1880. 8 Sami. 2 Af l. 1 Band.
7 Häft.
4
26
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
B. Antalet höstterminerna 1889, 1894 i de allmänna läroverken (pedagogierna ej
medräknade) närvarande lärjungar i klasserna IV—VI:2 som vid slutet af
resp. av (31 der.) uppnått nedannämnda antal lefnadsår. (Kidla.: Berättelse om
statens läroverk för gossar 1889—90 och 1894—95.)
1
1
Ej
14
14, ej 15
15, ej 16
16, e
17
17 el.
mer
1
Summa
Klass
Linie
Tid
An-
An-
An-
Antal
1
tal
%
tal
%
tal
%
tal
%
tal
%
% i
1
Höstterm.
1889
596
48,7
352
28,7
222
28,i
51
4,2
4
0,3
1225
400,o
Rj
»
1894
710
48,3
463
52,5
229
45,61
60
7
0,5
1469
400,o
Medeltal f. båda term.
653
48,5
407,5
30,3
225,5
16,7
55,5
dp
5,
5 0,4
1347
400, o
IV
|
Höstterm.
1889
640
68,9
180
19,4
79
8,5
22
2,4
8
0.8
929
400, o
L
»
1894
561
63,7
197
22,3
85
25
2,8
12
4,4
880
400,o
t
Medeltal f. båda term.
600,5
6‘6'',4|
188,5
20, s,
82
0,1|
23,5
2,6
10
4(1
904,5
100, o
|
Höstterm.
1889
1236
57,4
532
24,7
301
44,0
73
5,4
12
0,5
2154
400,o
lr;
»
1894
1271
54,1
660
28, i
314
45,4
85
5,6
19
0,8
2349
400,o
t
Medeltal f. båda term..
1253,
’>55a
596
26,4
307,5
45,7
79
5,5
15,
5 0,7
2251,5
400,o
Höstterm.
ls89
122
16,7
259
35,6
225
30, a
96
45,2
26
5,6
728
400,o
R
»
1894
156
15,5
347
54,:,
328
52,7
139
55,8
35
8,5
1005
400,o
1
Medeltal f. båda term.
139
16,0
303
35,0
276,5
54,9
117,5
45,6
30,
5 3,5
866,5
400.o!
1
Höstterm.
1889
255
31, o
279
55,9
175
25,2
76
,9,2
39
4,7
824
100, o
v
L
»
1894
221
27, a
292
56’,o
186
22,9
77
9,5
36
4,4
812
400,o
1
Medeltal f. båda term.
238
29, i
285,5
.54,9
180.5
22,i
76,5
0,4
37,
5 4,5
818
400,o
1
Höstterm.
1889
377
24,3
538
54 6
400
<25,8
L2
44,1
65
4,2
1552
400,o
LR
»
1894
377
20,7
639
55,2|514
2(8,3
216
44,9
71
5,9
1817
400,o
1
Medeltal f. båda term.
377
22,4
588,5
.23, o
457
27,i
194
44,5
68
4,0
1684,5
100, o
Höstterm.
1889
13
3,7
85
24, o
108
50,5
89
25,1
59
16,2
3j4
100,o
R
»
1894
11
2,0
116
20,8
175
54,3
165
29,5
92
40,4
559
400,o
l
Medeltal f. båda term.
12
2,6
100,5
22,o
141,5
54,o
127
27,8
75,5
40,6
456,5
400,o
|
Höstterm.
1889
36
4,5
222
27,5
249
50,9
165
20,4
135
40,7
807
400,o
Vill
L
»
1894
19
2,7
191
26,6
241
55,6
172
24,o
94
45,1
717
400,o
1
Medeltal f. båda term.
27
,5 5,6
206,
27, i
245
52,2
168,5
22,i
114,5
45,o
762
400,o
(
Höstterm.
1889
49
4,2
307
.20,4
357
50,8
254
22,9
194
40,7
1161
100, o
LR
»
1894
30
2,3
307
.24,1
416
52,6
337
20,4
186
44,6
1276
400,o
1
Medeltal f. båda term.
38
5 5,2
307
25,2
j386,c
54,7
295,5
24,3
190
45,6
1218,5
409,0|
1
Höstterm.
1889
1
0,5
3
4,4
43
4.9,5
77
55,o
96
45,6
220
400,o
R
1894
1
0,3
9
2,6
97
27,9
124
55,6
117
55,6
348
400,o
1
Medeltal 1''. båda term.
1
0,4
6
£,1
70
24,6
100,5
3o, 4
106,5
57,5
284
400,o
i i
Höstterm.
1889
2
0,3
i 27
4,1
|180
27,5
1210
54,8
!242
50,6
661
400,o
i VI:2
L
»
1894
-
0,o
| 23
4,o
157
27,e
181
54,4
215
57,3
576
400,o
Medeltal f. båda term.
1
0,2
25
4,o
168,5
27,2
195,5
54,6
228, f
57,o
618,
400, o
Höstterm.
1889
3
0,3
30
•7,4
223
25,
287
52,6
338
58,4
881
100,o
i
LR
»
1894
1
0,1
32
5,5
254
27,
305
55,0
332
55,9
924
100,o
1
Medeltal f. båda term.
2
0,2
i 31
5,5
238,
20,4 296
52,8
335
57,1
902,
10 0,o
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
21
Bilaga Litt. C.
Till Riksdagens Första Kammures tillfälliga utskott n:o 2.
Sedan vid nu pågående lagtima riksdag såväl inom Första som inom Andra
Kammaren väckts motion derom, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om
utarbetande och framläggande inför Riksdagen af förslag till inrättande vid rikets
fullständiga och femklassiga allmänna läroverk af en under offentlig kontroll stöld
och af viss kompetens åtföljd afgångsexamen för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern
önskade sluta sin skolgång, samt till de ändringar i läroverkens organisation, hvilka
dermed stode i samband;
samt Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 och Andra Kammarens tillfälliga
utskott n:o 1 genom sina ordförande i skrifvelse den 25 nästlidne februari
gjort framställning att, för utredning af omförmälda motioner, från kongl. generalpoststyrelsen
erhålla upplysningar, hvilka kompetensfordringar för närvarande vore
gällande för anställande af de under embetsverket lydande administrativa tjensteman
i de lägre graderna, äfvensom huruvida den uti ifrågavarande motioner föreslagna,
under offentlig kontroll stälda afgångsexamen, afsedd att afläggas af lärjungar vid
15—16-årsåldern vid utgången från en klass, motsvarande läroverkens nedre sjette
klass, och af beskaffenhet oeh omfång, som ungefärligen kunde inhemtas af den
inom Andra Kammaren väckta motionen i ämnet och af ett ur Nya elementarskolans
i Stockholm årsredogörelse 1897 hemtadt särtryck, innehållande ett af läroverkskollegii
komiterade utarbetadt förslag till s. k. »praktisk afslutningsklass»,
skulle kunna anses lämpad att med eller utan derpå följande specialkurs och praktisk
tjenstgöring vid verket tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning
vid vissa tjenster, och i så fall i hvilken omfattning,
så har Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af ifrågavarande båda motioner
äfvensom af ett exemplar utaf ofvannämnda särtryck ur Nya elementarskolans i
Stockholm årsredogörelse 1897, i nåder anbefalt generalpoststyrelsen att till eder
meddela de sålunda begärda upplysningarna;
och får med anledning deraf styrelsen äran anföra följande.
Hvad först angår gällande kompetensfordringar för anställande af de under
generalpoststyrelsen lydande administrativa tjensteman i de lägre graderna — med
hvilken benämning generalpoststyrelsen, med hänsyn jemväl till uttalande, å sid. 10,
i den inom Andra Kammaren väckta motionen i förevarande ämne, ansett vara afsedda
tjensteman vid postanstalterna i riket, men ej tjensteman hos styrelsen — så
fordras för närvarande för vinnande af anställning såsom extra ordinarie tjensteman
vid postanstalt att vara 18 år gammal och att hafva genomgått en 6 månader lång
postelevkurs; varande för erhållande af sökt tillträde till denna kurs uppstäldt såsom
vilkor att sökanden, derest han icke aflagt godkänd mogenhetsexamen, skall företes
af hufvudlärare i vederbörande ämne vid högre allmänt läroverk eller af universitetslärare
i ämnet utfärdade betyg om allagda godkända prof i svensk ämnesskrifning,
28 Första Kammarens TilljäUiga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
allmän och i synnerhet fäderneslandets geografi, aritmetik samt tyska eller franska
språket, i hvilka ämnen sökandens ådagalagda kunskaper böra i allmänhet fullt motsvara
hvad som fordras i afgångsexamen från högre allmänt läroverk, dock att, de’- i ett eller annat ämne ett sådant kunskapsmått icke kan vitsordas, i vederbörande
betyg bör anmärkas den lärokurs i ämnet, å hvilken det meddelade betyget har afseende.
Tillika har föreskrifvits, att sökande, som icke aflagt mogenhetsexamen,
skall vid sin ansökning foga jemväl det för honom senast utfärdade terminsbetyg
från det läroverk, han tillhört. Sökanden åligger jemväl att förete, jemte prestbevis,
läkarebetyg, utvisande huru vida sökanden är fri från lyte och kroppsfel.
I de af generalpoststyrelsen uppstäda vilkor för vinnande af tillträde till
postelevkurs hafva emellertid på senare tider gång efter annan medgifvits vissa modifikationer
med anledning deraf, att det antal sökande, som, med företeende af betyg
om aflagd godkänd mogenhetsexamen eller om föreskrifvet kunskapsmått i ofvan angifna
särskilda ämnen, anmält sig till deltagande i postelevkurser, befunnits vara
otillräckligt för postverkets behof.
Med hittillsvarande postelevkurser har afsetts att genom teoretisk undervisning
i förening med praktiska öfningar bibringa eleverna kunskaper och färdigheter,
som äro för tjenstgöringen vid postanstalterna nödvändiga, såsom kännedom om
gällande post- och postsparbanks författningar, insigter i postal geografi, färdighet i
uppsättande af tjensteskrifvelser samt i öfversättningar åt franska och tyska postala
texter, särskilt med hänsyn till tjenstekorrespondensen, öfning i postförsändelsers
taxering och dirigering samt i postverkets och postsparbankens räkenskapsväsende,
o. s. v.
Efter afslutandet af en postelevkurs anställes med deltagarne såväl skriftlig
som muntlig examen, och varda de elever, som i denna examen godkännas och
hvilka uppnått ofvannämnda ålder af 18 år, af generalpoststyrelsen antagna till e. o.
postexpeditörer.
I sammanhang med hvad nu anförts, torde jemväl böra omförmälas, hurusom,
i anledning af förslag från generalpoststyrelsen, anslaget till gratifikationer m. m.
åt tjensteman och betjente blifvit i postverkets stater för år 1899 höjdt med 2,000
kronor för att sätta styrelsen i tillfälle att bekosta språkkurser för posttjenstemän.
Dylika kurser komma i följd deraf att anordnas; men de äro, såsom antydt blifvit,
afsedda för personer, som redan vunnit anställning i postverkets tjenst.
Beträffande derefter frågan, huru vida den i de nämnda motionerna föreslagna
afgångsexamen från allmänt läroverk skulle kunna anses lämpad att med eller utan
derpå följande specialkurs och praktisk tjenstgöring vid postverket tjena såsom teoretisk
kompetensfordran för anställning vid vissa posttjenster,
får generalpoststyrelsen såsom sin mening uttala, att, hvad angår tjensteman
vid postanstalterna, eu afgångsexamen af föreslagna beskaffenhet och omfång skulle
kunna anses lämplig för berörda ändamål under förutsättning, att efter denna examens
afläggande vederbörande förvärfvade sig öfriga för posttjensten erforderliga insigter
och färdigheter genom att, allt efter som lägre eller högre tjenst eftersträfvades,
genomgå en eller flera specialkurser.
Härvid anser sig generalpoststyrelsen böra särskildt fästa uppmärksamheten
derå, att i den föreslagna afgångsexamen från allmänt läroverk icke skulle ingå pröfning
i franska språket. Detta språk måste emellertid, framför allt på grund af de inom
verldspostföreningen gällande bestämmelser, ur postal synpunkt betraktas såsom minst
lika vigtigt som det tyska och vigtigare än det engelska språket, i hvilka båda sist
-
29
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
nämnda språk prof skulle vid den föreslagna afgångsexamen afläggas. Tillfälle måste
alltså beredas att under de specialkurser, som må varda anordnade inom postverket,
må kunna förvärfvas för posttjensten erforderlig kunskap och färdighet i franska
språket.
Hvad nu blifvit sagdt innebär icke från generalpoststyrelsens sida någon
anmärkning mot den ifrågastälda planen för den i de nämnda motionerna föreslagna
nya afgångsexamen från allmänt läroverk. Enligt de nu gällande, ofvan anförda
bestämmelserna rörande vilkoren för tillträde till postelevkurs är ju kunskap i
franska språket icke obligatorisk för att varda antagen till postelev; men så har ock,
med den internationella postutvexlingens starka tillväxt och allt större kraf, behofvet
att ega tillgång till ett tillräckligt antal posttjenstemän med nödig kunskap och
färdighet särskilt i franska språket tagit sig uttryck i generalpoststyrelsens ofvannämnda,
numera bifallna förslag om medels anvisande till anordnande af språkkurser
för posttjenstemän.
Utan att i öfrigt ingå på vidare närmare yttrande rörande planen för den
föreslagna nya afgångsexamen och den afslutningskurs, som skulle föregå densamma,
anser sig dock generalpoststyrelsen böra uttala, att enligt nämnda plan den, som
aflagt den nya afgångsexamen från .allmänt läroverk, skulle komma att i vissa ämnen
besitta kunskaper och färdigheter, som för närvarande icke besittas åtminstone af
flertalet af dem, som erhålla tillträde till postelevkurs, men hvilka kunskaper och
färdigheter för blifvande tjenstemän vid postanstalterna äro af vigt.
Den ifrågastälda undervisningen i enklare bokföring inom den tilltänkta
afslutningsklassen komme i nyssberörda hänseende att varda af särskild betydelse.
Beträffande omfattningen af den postelevkurs, som den, hvilken aflagt den
föreslagna nya afgångsexamen från allmänt läroverk, skulle hafva att genomgå för
vinnande af anställning såsom extra ordinarie postexpeditör, anser sig generalpoststyrelsen
nu kunna inskränka sig till det yttrande, att tidslängden för denna kurs
ej synes kunna sättas kortare än ett år. Redan under nuvarande förhålladen har det
understundom synts, som om önskvärdt vore att utsträcka postelevkursen utöfver
sex månader.
Äfven med den antydda förlängningen af postelevkursen skulle emellertid, då
den föreslagna afgångsexamen vore afsedd att afläggas af lärjungar vid 15—16-årsåldern,
kunna inträffa, att fordringarna för vinnande af anställning såsom extra
ordinarie postexpeditör hunne^pf en eller annan aspirant fullgöras, innan han uppnått
den för närvarande bestämda åldern af 18 år; men detta åldersmått torde måhända
kunna i någon mån minskas, helst som genom förlängning af elevkursen vunnes
möjlighet att, noggrannare än nu kan ske, pröfva vederbörande aspiranters lämplighet
för anställning vid postverket.
Den föreslagna nya afgångsexamen från allmänt läroverk med derefter följande
postelevkurs borde, enligt generalpoststyrelsens mening, för dem, som, efter det de
aflagt nämnda examen och behörigen genomgått elevkursen, blifvit af styrelsen
antagna till extra ordinarie postexpeditörer, medföra kompetens för befordran till
ordinarie postexpeditör och jemväl till postmästare i postverket, d. v. s. föreståndare
för postkontor af lägre klass än den nuvarande 4:de. Dessa lägre postmästaretjenster
tillsättas af generalpoststyrelsen.
Hvad åter angår kontrollörtjenst vid postverket, postmästareljenst, som tillsättes
af Kongl. Maj:t, samt befattning såsom postinspektor eller postdirektör, anser generalpoststyrelsen
mera omfattande kompetensvilkor vara af nöden.
30 Förslå Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 8.
Den, som vunnit inträde i postverket på den föreslagna nya afgångsexainen
från allmänt läroverk jemte en derefter följande postelevkurs och sedermera eftersträfvade
annan anställning än postexpeditörstjenst eller lägre postmästarebefattning,
borde, efter styrelsens uppfattning, beredas tillfälle att, om lian pröfvades vara
dertill qvalificerad, genomgå en högre postutbildningskurs. Med den utveckling och
den omfattning, poströrelsen numera ernått och synes allt vidare ernå, samt de större
fordringar jemväl i teoretiskt hänseende, som i anledning deraf måste ställas särskildt
på de högre funktionärerna vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, skulle
en dylik högre postutbildningskurs för visso blifva af stor betydelse för posttjensten.
Fråga om anordnande af en sådan kurs har ock mer än en gång varit å bane.
Stockholm den 3 mars 1899.
F. H. SCHLYTERN.
Herman Askberg.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
31
Bilaga lätt. D.
Till Riksdagens Första Kammares tillfälliga utskott n:o 2.
Genom nådigt bref den 1 innevarande månad har Kongl. Maj:t anbefalt kongl.
telegrafstyrelsen att till Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 och till Andra
Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 meddela af utskotten, för utredning af två inom
Riksdagen väckta motioner, begärda upplysningar dels om hvilka kompetensfordringar
för närvarande vore gällande för anställande af de under kongl. styrelsen lydande
administrativa tjensteman i de, lägre graderna, dels huruvida den i nämnda motioner
föreslagna, under offentlig kontroll stälda afgångsexamen kunde anses lämpad att
med eller utan derpå följande specialkurs och praktisk tjenstgöring vid telegrafverket
tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning vid vissa tjenster och i så
fall i hvilken omfattning; och får kongl. telegrafstyrelsen med anledning häraf meddela
följande.
De nu gällande kompetensfordringarna för de vid telegrafverket anstälde
tjensteman, för hvilka endast den föreslagna afgångsexamen kan tänkas vara lämpad,
eller stationstjenstemännen, äro intagna i §§ 120 och 122 af senare delen af instruktionen
för stationstjenstgöringen vid telegrafverket i riket, af hvilken instruktion
härjemte ett exemplar öfverlemnas.
Då dessa fordringar innebära en teoretisk utbildning, som är högre än hvad
som måste anses vara nödvändigt, samt den specialkurs, som äfven för närvarande
erfordras, i alla händelser kommer att omändras och dervid utan svårighet kan lämpas
efter den ifrågasatta tidigare afgångsexamen, har kongl. telegrafstyrelsen, som
för öfrigt icke haft något att erinra mot denna examens beskaffenhet och omfång
eller mot den årsålder, som för dess afläggande föreslagits, för sin del funnit samma
examen vara lämpad att i förening med en derpå följande specialkurs och praktisk
tjenstgöring vid telegrafverket tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning
vid stationstjenstgöringen inom telegrafverket.
Utdrag af kongl. styrelsens protokoll denna dag, innefattande undertecknad ''
Wennmans skiljaktiga mening, varder härhos bifogadt.
Stockholm den 3 mars 1899.
ERIK STORCKENFELDT.
M. WENNMAN. HERMAN RYDIN. B. STAFSING.
Ernst Carlberg.
32 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Utdrag af ''protokollet, hållet hos kongl. telegrafstyrelsen den 3 mars 1899.
Närvarande:
Generaldirektören och Kommendören in. m. E. Storckenfeldt,
Byråchefen m. m. M. Wennman,
t. f. Byråchefen H. Rydin samt
t. f. Byråchefen F. B. Stafsing.
S. D. Byråchefen Wennman föredrog Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 1
dennes, genom hvilken telegrafstyrelsen anbefalla att till Första Kammarens tillfälliga
utskott n:o 2 och Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 meddela af utskotten
för utredning af två inom Riksdagen väckta motioner begärda upplysningar,
dels hvilka kompetensfordringar vore för närvarande gällande för anställande af de
under embetsverket lydande administrativa tjenstemännen i de lägre graderna, dels
huruvida den i nämnda motioner föreslagna, under offentlig kontroll stälda afgångsexamen
kunde anses lämpad att tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning
vid vissa tjenster och i så fall i hvilken omfattning.
Generaldirektören Storckenfeldt yttrade: »Då den fråga, som i de det nådiga
brefvet bilagda motionerna bragts på tal, synes mig ega en för det allmänna lifvet
särskildt stor betydelse, anser jag mig böra vid det tillfälle, som nu gifvits kongl.
telegrafstyrelsen att derom yttra sig, inom kongl. styrelsen något närmare angifva
den ställning, som jag personligen intager till denna fråga.
Under flera år har, som bekant pågått, en af olika behof framkallad sträfvan
att vinna en omorganisation af undervisningsväsendet vid våra allmänna läroverk i
sådant syfte, att inom dem skulle beredas tillfälle för lärjunge att vid en något tidigare
ålder genomgå en afslutningskurs som innebure en tillräcklig teoretisk utbildning
för en mängd praktiska värf. Bemödandena härutinnan hafva likväl hittills
strandat hufvudsakligen på den grund, att man ej varit öfverens om hvilka ämnen
en dylik kurs skulle omfatta. Emellertid synes man nu slutligen hafva kommit
denna frågas lösning så nära, att utsigt finnes till att enhet kan nås angående de
ämnen, som böra ingå i en tidigare afslutningskurs, och sedan frågan om införande
af en tidigare afgångsexamen blifvit föremål för den nu församlade Riksdagens behandling,
hafva de embetsverk, för hvilka en dylik examen skulle kunna tänkas
vara lämplig såsom teoretisk kompetensfordran till vissa tjenster, blifvit satta i tillfälle
att yttra sig om densammas lämplighet derutinnan.
Vid jemförelse, hvad telegrafverket beträffar, af de kompetensfordringar, som
för närvarande äro gällande för anställning såsom stationstjensteman — den enda
anställning inom verket, för hvilken den ifrågasatta afgångsexamen kan tänkas lämpad
—, med den teoretiska utbildning, som innefattas i denna afgångsexamen, vill
jag till en början framhålla, att ehuru de nuvarande kompetensfordringarne måste
33
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
förefalla väl höga, någon ändring af desamma likväl ej har af mig ansetts höra
ifrågasättas förr, än den sedan en tid tillbaka på dagordningen uppkomna frågan om
en praktisk afslutningskurs vid någon af läroverkens lägre klasser vunnit sin lösning.
När nu till närmare granskning föreligger ett förslag till en sådan afslutningsexamen,
måste jag, som naturligtvis ingalunda kan göra någon erinran mot de deri
föreslagna kunskapsmåtten i de ämnen, deri betyget »godkänd» i studentexamen för
n rvarande ej är föreskrifvet, likaledes finna insigterna i tyska och engelska språken
vara fullt tillräckliga, hvaremot i ämnena fysik och matematik ytterligare någon utbildning
kräfves, likasom två för den fullständiga telegraftjenstemannakompetensen
till en viss omfattning erforderliga ämnen, nemligen kemi och franska språket, icke
alls återfinnas i den föreslagna afgångsexamen. Skulle jag då inskränka synpunkten
allenast till telegraftjenstens, blefve frågan om den föreslagna examens lämplighet
enkelt nog besvarad sålunda, att derest i densamma inrymdes högre kunskapsmått i
fysik och matematik äfvensom två nya ämnen: kemi och franska språket, eller med
andra ord allt hvad som fordras för att vinna anställning specielt vid telegrafverket,
så kunde icke något finnas mot densamma att i öfrigt erinra. Men då denna
fråga, såsom jag här ofvan antydt, har en betydligt vidsträcktare innebörd såsom
afseende att fylla ett inom det praktiska lifvet länge kändt behof, synes mig just
kongl. telegrafstyrelsen, hvars eget verksamhetsområde nästan uteslutande tillhör
det praktiska lifvet, böra se denna fråga från eu allmännare och större synpunkt,
helst som enligt min åsigt kongl. styrelsen utan svårighet äfven Tean göra det. Kongl.
styrelsen bör göra det, emedan det för telegrafverket gäller endast ett antal af allra
högst tjugu adepter årligen, hvilket ju är ett försvinnande fåtal i jemförelse med den
mängd unge män, för hvilkas teoretiska utbildning den föreslagna afgångsexamen är
afsedd. Kongl. styrelsen kan äfven göra det, emedan den speciella utbildningskurs
som måste finnas för att i förening med praktisk tjenstgöring dana en telegraftjensteman,
i alla händelser och utan hänsyn till nu föreliggande fråga måste undergå
förändring i flera afseenden, och det dervid, efter mitt förmenande, icke skall möta
någon svårighet att ordna den nya specialkursen så, att de blifvande tjenstemännen
bibringas den kunskap i kemi och franska språket samt den utbildning i fysik och
matematik, som kan utöfver den föreslagna afgångsexamen erfordras.
I detta sammanhang kan jag slutligen ej underlåta att särskildt betona den
direkta och enligt min åsigt oomtvistliga fördel, som jag funnit den föreslagna afgångsexamen
medföra derutinnan, att tidsåldern för dess afläggande tre år tidigare,
än nu är fallet, lemnar i verkets händer dess blifvande tjensteman, för hvilka, såsom
i motionerna framhålles, ett tidigare handläggande af dithörande sysslor betyder vida
mera än ytterligare dessa års qvarsittande på skolbänken.
På de grunder jag nu anfört anser jag att kongl. styrelsen icke bör lägga något
hinder i vägen för den ifrågasatta afgångsexamens införande genom att göra någon
erinran emot densammas lämplighet och tillräcklighet såsom teoretisk kompetensfordran
för anställning vid stationstjenstgöringen inom telegrafverket — icke ens
genom att angifva de i sig sjelf obetydliga och vid verkets specialkurs lätteligen tillgodosedda
fordringar, som eljest skulle kunnat ställas på denna examen för att fä
den att till alla delar motsvara en blifvande telegrafstationstjenstemans teoretiska
kompetens.»
Härefter beslöt kongl. styrelsen att till Riksdagens ofvanberörda utskott aflåta
skrifvel8er af den lydelse registraturet för dagen utvisar.
Bill. till Riksd. Vrot. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Haft. It
34 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Mot kongl. styrelsens beslut anmälde föredraganden, byråchefen M. Wennman
sin afvikande mening, och anförde dervid följande:
Såsom kompetensfordringar för inträde i telegrafverket i och för utbildning
till stationstjensteman vore nu föreskrifvet, att sökanden skulle hafva aflagt fullständig
afgångsexamen vid högre elementarläroverk eller vid teknisk elementarskola, och
att han dervid erhållit betyget godkänd i matematik, fysik och kemi till det omfång
som fordrades på reala linien, samt i franska, tyska och engelska språken, dock med
tillstånd äfven för sådan inträdessökande, som aflagt fullständig afgångsexamen från
elementarläroverk, utan att hafva erhållit föreskrifna betyg, att vinna inträde så vida
han antingen företedde vederbörliga kompletteringsbetyg i de ämnen, hvari betyg
fordrades, men icke funnes i afgångsbetyget, eller ock inför en af styrelsen förordnad
examenskommission i samma ämnen underginge särskild pröfning och dervid blefve
godkänd.
Föredraganden kunde med stöd af mångårig erfarenhet vid stationstjenstgöringen
och såsom lärare och föreståndare vid telegrafverkets undervisningsanstalt
vitsorda, att nu gällande inträdesfordringar i ofvannämnda sex ämnen, matematik,
fysik och kemi samt franska, tyska och engelska språken icke vore i ringaste män
öfverdrifna, och åberopades dervid i afseende å de tre språken, att godkända insigter
i dessa fordrats allt ifrån den första tiden då det elektriska telegrafverket blef ordnadt
i Sverige samt att anspråken på språkkunskap blifvit snarare ökade än minskade på
senare tiden, då antalet per telefon befordrade telegrammer år från år vuxit, och
äfven handläggningen af s. k. code-telegrammer såväl per telegraf som per telefon
gjort en mera allsidig språkbildning högst nyttig och nödvändig. Kunskap i matematik,
fysik och kemi vore behöflig för inhemtande af en äfven blott elementär
kurs i telegrafi; fordringarne i matematik höjdes på förslag af dåvarande föreståndaren
för telegrafverkets undervisningsanstalt, sedermera byråchefen Nyström, till de för
mogenhetsexamen på reala linien föreskrifna, i den af telegrafstyrelsen år 1878 afgifna
förnyade instruktionen för stationstjenstgöringen i riket. I alla öfriga ämnen utom
de sex här nämnda, funne sig äfven föredraganden fullt tillfredsstäld med de kunskapsmått,
om hvilkas inhemtande den föreslagna afgångsexamen skulle komma att
lemna vitsord.
För att emellertid äfven hvad telegrafverket viakomme så långt möjligt vore
tillmötesgå den allmänna önskan, att kunna för tjensteman i de lägre graderna nedsätta
kompetensfordringarne, ville föredraganden tillstyrka, dels att de föreslagna
kunskapsmåtten för den nya afgångsexamen måtte i tyska och engelska språken samt
i fysik anses nöjaktiga, så att betyget »godkänd» i berörda afgångsexamen skulle i
dessa ämnen vara tillfyllest för inträde i telegrafverket, dels att inträdesfordringarne
i kemi skulle helt och hållet bortfalla, enär detta ämne, jemte hvad utöfver det föreslagna
kunskapsmåttet i fysik erfordrades för inträde i telegrafverket, kunde utan svårighet
upptagas i den tekniskt-praktiska lärokurs, hvilken fortfarande måste ingå i den fullständiga
utbildning till telegraftjensteman; dels ock slutligen, att, derest nu gällande
kurser i algebra och franska språket finge bibehållas i elementarskolans femte klass
och ytterligare utbildning deri meddelas i afslutningsklassen, »godkända» insigter jemväl
i dessa ämnen, skulle få anses nöjaktiga, och sålunda den föreslagna afgångsexamen
i dess helhet gälla för inträde för tjensteman vid telegrafverket.
Om deremot sist anförda förslag om bibehållande i den nya afgångsexamen
af algebra och franska språket icke kunde genomföras, ansåge sig föredraganden
böra förorda, att för inträde vid telegrafverket skulle, utom den nya afgångsexamen
35
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
fordras antingen kompletteringsbetyg i franska språket och matematik åtminstone till
det omfång, som fordras för mogenhetsexamen på klassiska linien eller ock efterpröfning
vid inträdet. Denna komplettering eller efterpröfning borde ej nedsätta
aen föreslagna afgångsexamens värde mera, än hvad de nu gällande inträdesfordringarne
nedsatte studentexamens värde för sådana inträdessökande, hvilka i nämnda
examen icke erhållit betyget »godkänd» i föreskrifna ämnen. Att åter uti den särskilda
telegrafkursen upptaga ämnena algebra och franska språket till det omfång,
som motsvarade åtminstone tre års kurs i elementarskolan kunde föredraganden icke
tillråda, enär detta skulle helt och hållet förrycka berörda telegrafkurs, som nu omfattade
endast tekniska och praktiska ämnen, hvilka icke inhemtades i lärdomskolor,
samt skulle dessutom förlänga densamma högst betydligt, och derigenom förorsaka
kostnad och tidsutdrägt så väl för telegrafverket som för den inträdessökande; detta
förhållande ansåges hafva sä mycket större betydelse, som här vore fråga om vanliga
skolämnen, hvari undervisning meddelades i samtliga fullständiga elementarläroverk
och sålunda lätt kunde inhemtas före inträdet i telegrafverkets lärokurs.
Föredraganden hade visserligen förnummit, att kongl. generalpoststyrelsen afsåge att
uti sin postelevkurs kunna upptaga franska språket, derest detta ämne ej blefve upptaget
i den nya afslutningsexamen; men denna olikhet vore lätt förklarlig deraf, att
kunskap i franska språket för posttjenstemän icke behöfd^s till samma omfång, som
för telegraftjenstemän, enär de förre hade att befatta sig allenast med försändelsernas
utanskrifter och ifyllningen af dertill hörande tjensteblanketter, hvilket erfordrade
kännedom hufvudsakligen om brukliga tekniska termer; då deremot telegraftjenstemannen
dessutom måste kunna rätt taxera, afläsa och telefonera telegrammer på
franskt språk, af hvilket innehåll som helst.
Stockholm som ofvan.
Enligt protokollet:
Carl G. Bertholff.
36 Första Kammarens Tillfällig a Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Bilaga Litt. E.
Till Riksdagens Första Kammares tillfälliga utskott n:o 2.
Sedan för utredning beträffande två inom Riksdagen väckta motioner om inrättande
vid fullständiga och femklassiga allmänna läroverk af en särskild afgångsexamen
för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern önskade sluta sin skolgång, Första
Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 och Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1
genom sina ordförande i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 nästlidne februari gjort
framställning om erhållande från kongl. jernvägsstyrelsen af upplysningar, dels hvilka
kompetensfordringar för närvarande vore gällande för anställande af de under kongl.
styrelsen lydande adminiftrativa tjensteman i de lägre graderna, dels ock huruvida
och i så fall i hvilken omfattning den i nämnda motioner föreslagna, under offentlig
kontroll stälda afgångsexamen — afsedd att afläggas af lärjungar vid 15—16-årsåldern
vid utgången från en klass, motsvarande läroverkets nedre sjette klass, och af
beskaffenhet och omfång, som kunde ungefärligen inhemtas å sidorna 9 och 10 i
motionen n:o 214 inom Andra Kammaren samt å sidorna 13 och 14 af läroverkskollegiets
vid Nya elementarskolan i Stockholm komiterades förslag till s. k. »Praktisk
afslutningskurs» — kunde anses lämpad att med eller utan derpå följande specialkurs
och praktisk tjenstgöring vid verket tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning
vid vissa tjenster, så har Kongl. Maj:t genom nådig skrifvelse den 1 innevarande
mars anbefalt jernvägsstyrelsen att till Eder meddela de sålunda begärda
upplysningarna.
Med anledning häraf får kongl. jernvägsstyrelsen anföra följande.
Före ingången af år 1898, då instruktionen för jernvägsstyrelsen med underlydande
distriktsförvaltningar af den 15 oktober 1897 började att tillämpas, gälde
för erhållande af ordinarie anställning vid statens jern vägstrafik enligt äldre instruktioner,
förutom vissa vilkor i fråga om svensk medborgarrätt och fräjd, ålder, helsotillstånd
m. m., den fordran, att vederbörande skulle »förete bevis om eller undergå
sådana kunskapsprof, som styrelsen funne nödiga». Några allmänna föreskrifter angående
hvilka kunskapsprof styrelsen funnit vara för de olika befattningarna nödiga,
hade emellertid icke utfärdats; och någon bestämdare praxis kunde icke heller sägas
hafva i detta hänseende utvecklat sig beträffande de lägre tjenstemannabefattningarna,
än att för erhållande af anställning såsom ordinarie tjensteman vid trafikafdelningen,
och särskildt dess linieförvaltaing, under senaste tiden derförut i allmänhet gjorts
gällande följande vilkor, nemligen:
a) intyg om kunskaper, motsvarande flyttning från sjette till sjunde klassen i
statens högre allmänna läroverk, dock med företräde för den, som aflagt mogenhetsexamen;
b)
fyra till sex månaders vistelse utomlands samt intyg om derunder förvärfvad
förmåga att någorlunda reda sig med ett af kulturspråken; samt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o S. Öl
c) särskilt för telegrafister: godkänd examen från telegrafverkets undervisningskurs
för manliga elever.
I § § 50 och 87 af nu gällande instruktion har för tjenstemannabefattningar
i allmänhet vid styrelsen och distrikten — d. v. s. för alla dylika befattningar med
undantag af vissa uppräknade — i öfverensstämmelse med 1893 års jernvägskomités
förslag uppstälts den fordran, att vederbörande bör hafva aflagt »antingen afgångsexamen
från högre allmänt läroverk, handelsinstitut eller teknisk elementarskola
eller ock kunna förete intyg om kunskaper, motsvarande de för mogenhetsexamen
faststälda, i vissa ämnen, deri enligt styrelsens bepröfvande ett sådant kunskapsmått
är för jernvägstjensten erforderligt.» I detta senare hänseende har styrelsen genom
beslut den 1 mars 1898 uppstält intyg om kunskaper, motsvarande de för mogenhetsexamen
faststälda, i, förutom modersmålet, minst två af ämnena 1) historia och
geografi, 2) matematik samt 3) ett af de såsom ämnen i mogenhetsexamen ingående
lefvande språk; och har vid tillämpning häraf, hvad qvinliga tjensteman angår, såsom
intyg om vederbörliga insigter i modersmålet, historia och geografi samt lefvande
språk godkänts betyg om afgångsexamen från 8-klassigt elementarläroverk för flickor.
Hvad derefter angår frågan, huruvida och i hvilken omfattning den i motionerna
föreslagna afgångsexamen kan anses lämpad att tjena såsom teoretisk kompetensfordran
för anställning vid vissa tjenster vid jernvägsstaten, så tillåter sig styrelsen
till en början erinra om det kända förhållande, att sedan flera år tillbaka inom
statsbaneförvaltningen i ganska stor omfattning så förfarits, att vid inträffande
ledigheter stationsinspektorsbefattningar å mindre stationer ersatts med stationsmästarebefattningar
samt stationsskrifvarebefattningar med kontorsbiträdesbefattningar,
äfvensom att vid inrättandet af nya platser vid stationsförvaltningen dessa likaledes,
så vidt möjligt varit, besatts med personal af betjentgraden. Då alltså
antalet tjensteman inskränkts till allenast sådana platser, der en relativt högre bildning
ansetts erforderlig, ligger det uppenbarligen vigt uppå att man för dessa
återstående befattningar icke uppställer för låga teoretiska kompetensfordringar. För
sin del kan styrelsen emellertid icke finna annat, än att den af motionärerna ifrågasatta
afgångsexamen i detta hänseende, hvad det stora flertalet lägre tjenstemannabefattningar
vid linien angår, är till fyllest, under förutsättning att den efterföljes af
en särskild, teoretisk utbildningskurs inom verket, för hvars inrättande styrelsen är
betänkt på att inom kort vidtaga åtgärder. För de mera öfverordnade befattningarna
vid linieförvaltningen — från de tekniska bortses naturligen helt och hållet — synes
den emellertid icke såsom regel kunna vara tillräcklig; och för anställning vid styrelsens
egna byråer och vid flertalet af dess kontor torde den icke heller rätt väl
lämpa sig, då en större allmänbildning här bör kunna påräknas.
Stockholm den 20 mars 1899.
TH. NORDSTRÖM.
SVEN GYLLENSVÄRD.
Per Kjellin.
38
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Bilaga Litt. F.
Till Riksdagens Första Kammares tillfälliga utskott n:o 2.
Sedan i och för utredning af två inom Riksdagen väckta motioner I och
Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 hos Kongl. Maj:t gjort framställning om
erhållande från generaltullstyrelsen af upplysningar i nedan angifna afseenden, har
Kongl. Maj:t anbefalt generaltullstyrelsen att meddela eder de sålunda begärda upplysningarne;
och får i anledning häraf styrelsen äran anföra följande.
De afseenden, i hvilka upplysningar begärts, äro:
l:o. Hvilka kompetensfordringar äro för närvarande gällande för anställande
af de under embetsverket lydande administrativa tjensteman i de lägre graderna?
2:o. Skulle den i nämnda motioner föreslagna, under offentlig kontroll stälda
afgångsexamen, afsedd att afläggas af lärjungar vid 15—16-års-åldern vid utgången
från en klass, motsvarande läroverkens nedre sjette klass, och af beskaffenhet och
omfång, som ungefärligen kunde inhemtas af två vid det nådiga brefvet fogade bilagor,
kunna anses lämpad att med eller utan derpå följande specialkurs och praktisk
tjenstgöring vid verket tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning vid
vissa tjenstår och i så fall i hvilken omfattning?
De till generaltullstyrelsens byråer och tullverkets lokalförvaltningar hörande
tjensteman indelas i tre grader. Såsom gemensamt vilkor för behörighet till anställning
i nämnda grader har Kongl. Maj:t genom nådiga kungörelsen den 12 maj 1865
föreskrifvit afgångsexamen vid högre elementarläroverk. Härjemte har Kongl. Maj:t
den 1 oktober 1831, i sammanhang med utfärdande af nytt tjenstgöringsreglemente
för tullverket, stadgat, att ingen må anmälas till inträde i tullverket, som ej fyllt
18 år. Några särskilda kompetensvilkor, gällande för anställning endast i vissa tjenstegrader
inom tullverket, förefinnas för närvarande icke.
För bedömande af frågan, huru vida omförmälda kompetensfordringar kunna,
på sätt i ofvannämnda motioner ifrågasatts, i någon mån sänkas, lär hänsyn böra
tagas till de anspråk, som i allmänhet och särskild ur synpunkten af teoretisk förbildning
ställas på en tjensteman i tullverket. De uppdrag, som anförtros en tulltjensteman,
äro af både omfattande, ansvarsfull och grannlaga beskaffenhet. För
deras nöjaktiga fullgörande erfordras, att han förvärfvat icke blott den grad af humanistisk
bildning, som sätter honom i stånd, bland annat, att med viss färdighet behandla
de för tjensten vigtigaste främmande språken, tyska, franska och engelska,
samt att gifva en till innehåll och form rigtig skriftlig framställning åt förekommande
utlåtanden och förklaringar, utan äfven den mognad i omdömet, som bereder honom
möjlighet att sjelfständigt tolka och tillämpa de olika och ofta svårtydda författningar,
hvilkas iakttagande ankommer på tullmyndigheterna, såsom tullstadgan och andra
tullförfattningar, skeppsmätningsförfattningarne och vissa författningar rörande far
-
Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 8. 39
soter. Dessa anspråk kunna möjligen synas höga, särskildt i fråga om tjenstemännen
i lägsta graden, men tillika måste i betraktande tagas, att t. ex. en kammarskrifvare
skall besitta qvalifikation för skötande, i synnerhet på de mindre tullplatserna, af
fullt sjelfständiga, med beskattning och ansvar förenade göromål samt kunna förordnas
å och befordras till högre, med än större ansvar förenade tjenster. Oaktadt
sålunda dessa anspråk måste, enligt styrelsens åsigt, ställas på en tulltjensteman,
oafsedt hvilken grad han tillhör, vill styrelsen dock icke bestrida, att den i motionerna
föreslagna afslutningsexamen kan, helst om deri ingår, jemte öfriga ifrågasatta
ämnen, äfven franska språket samt större fordringar än som beräknats ställas på modersmålets
behandling, anses i och för sig medföra tillräcklig teoretisk förbildning
för anställning såsom tulltjensteman. Fordran på uppnådd 18 års ålder för dylik
anställning kan deremot, af hänsyn till de med ansvar förenade göromål, som anförtros
en tulltjensteman, och det förmanskap eller åtminstone öfverordnade förhållande,
hvari han står till tullpersonalen i betjentgraderna, icke eftergifvas. Vid sådant förhållande
och då omförmälda afslutningsexamen, enligt motionerna, är afsedd att
afläggas åt ynglingar vid 15—16 års ålder, under det att deremot mogenhetsexamen
beräknas afiagd vid 18 år, samt vid täflan om tjenst i tullverket den, som aflagt
sistnämnda examen, måste anses framför den, som aflagt endast sagda afslutningsexamen,
hafva hunnit sådan förståndets och omdömets utveckling och förvärfvat
sådan för tjensten passande bildning i öfrigt, att företräde måste lemnas honom, lär
det emellertid icke vara förenligt med sådan ynglings intresse, som önskar anställning
såsom tulltjensteman, att nan afbryter studierna, innan han aflagt mogenhetsexamen.
Om med bibehållande af 18 år såsom åldersgräns för anställning i tullverkets
tjenst kompetens för dylik anställning tillägges ifrågavarande afslutningsexamen,
torde man derför också kunna förutse, att endast ynglingar, som försenats i sina
studier, skola med begagnande af sagda kompetensvilkor söka inträde i tullverket
för att, då de vid täflan med kamrater, som aflagt mogenhetsexamen, komme att stå
tillbaka för dessa, slutligen söka erhålla någon af de med större inkomster förenade
betjentsysslorna. För dessa åter gälla inga särskilda kompetensvilkor.
Med stöd af hvad sålunda anförts, vågar styrelsen uttala den åsigten, att
ifrågavarande afslutningsexamen lämpligen icke bör få medföra kompetens för
anställning i vare sig ena eller andra tjenstemannagraden inom tullverket,
Stockholm den 27 mars 1899.
STAFFAN OEDERSCH1ÖLD.
John Ewerlöf.
40
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Bilaga Litt. Gr.
Till Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2.
För utredning af två inom Riksdagen väckta motioner hafva Första Kammarens
tillfälliga utskott n:o 2 och Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 genom
sine ordförande hos Kongl. Maj:t gjort framställning om erhållande af upplysningar
i följande afseenden:
1) Hvilka kompetensfordringar äro för närvarande gällande lör anställande al
de under embetsverket lydande administrativa tjensteman i de lägre graderna?
2) Skulle den i nämnda motioner föreslagna, under offentligt kontroll stälda
afgångsexamen, afsedd att afläggas af lärjungar vid 15 16-års-åldern vid utgången
från en klass, motsvarande läroverkens nedre sjette klass, och al beskaffenhet och
omfång, som ungefärligen kan inhemtas af skrifvelsen bilagda handlingar, kunna
anses lämpad att med eller utan derpå följande specialkurs och. praktisk tjenstgöring
vid verket tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning vid vissa tjenster
och i så fall i hvilken omfattning?
Och har kongl. domänstyrelsen i anledning häraf erhållit nådig befallning att
meddela de sålunda begärda upplysningarne, hvadan kongl. styrelsen, som infordrat
yttrande från direktören vid kongl. skogsinstitutet, hvilket yttrande bifogas, härmed
får meddela följande:
Under kongl. styrelsen lyder skogsstaten, hvars tjensteman utgöras åt öfverjägmästare,
jägmästare, assistenter och extra jägmästare. För anställning såsom sådana
fordras att vid kongl. skogsinstitutet hafva aflagt fullständig afgångsexamen;
och för inträde vid sagde institut och dess förberedande kurs vid Ombergs skogsskola
erfordras att vid fullständigt läroverk hafva aflagt godkänd mogenhetsexamen
och, i händelse afgångsbetyg erhållits från den klassiska linien, sedermera vid dylikt
läroverk eller inför institutets vederbörande lärare undergått kompletteringsexamen
i matematik, fysik och kemi samt dervid visat sig i dessa ämnen ega insigter, motsvarande
fordringarne för mogenhetsbetyg å den reala linien. Extra jägmästare och
assistenter äro extra ordinarie tjensteman utan lön på stat, och finnas fördenskull
inom skoo-sstaten icke ordinarie tjensteman af lägre grad än jägmästare.
Hvad nu beträffar frågan, huruvida den i förenämnda motioner föreslagna afo-ångsexamen
vid utgången "från en klass, motsvarande nuvarande nedre sjette, kan
anses lämpad såsom teoretisk kompetensfordran för inträde vid de allmänna skogsläroverken
för utbildning af tjensteman vid skogsstaten, får styrelsen, med åberopande
af hvad direktören vid skogsinstitutet i sitt förenämnda utlåtande anfört, meddela
att styrelsen icke anser berörda examen vara för sagde ändamål lämplig; och får
styrelsen såsom skäl för denna åsigt, bland annat, framhålla, att, derest de nu gällande
inträdesfordringarna skulle sänkas till det kunskapsmått, som med denna afgångsexamen
afses, följden skulle blifva den, att undervisningen vid skogsinstitutet
måste omorganiseras och kursen derstädes väsentligen förlängas.
41
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Ehuru egentligen liggande utom ämnet för utskottets framställning, hvilken
endast afser utredning om den ifrågasatta afgångsexamens lämplighet såsom kompetens
för anställning i statens tjenst, får styrelsen i detta sammanhang i anledning
af hvad direktören vid skogsinstitutet anfört om den lägre kursen vid skogsinstitutet,
hvilken har till ändamål att utbilda enskilda skogsförvaltare, meddela, dels att för
inträde i denna kurs nu fordras att hafva erhållit flyttningsbevis från minst femte
klassen i allmänt läroverk med godkända insigter i matematik och naturlära förutom
viss förberedande praktisk utbildning, dels att styrelsen för sin del anser det för
framtiden vara till fördel, om lärjungar i denna kurs innehade den allmänna medborgerliga
bildning, som med den förberörda afgångsexamen afses, hvarför denne
examen synes styrelsen vara synnerligen väl lämpad såsom teoretisk kompetensfordran
för den lägre kursen vid skogsinstitutet.
Stockholm den 21 mars 1899.
F. C:son WACHTMEISTER.
E. G. Sundberg.
(Afskrift.)
Till kongl. domänstyr elsen.
Återställande remissakten n:o 993, angående infordrade upplysningar i anledning
af tvenne inom Riksdagen väckta motioner i läroverksfrågan, får jag med anledning
af densamma vördsamt anföra.
För vinnande af inträde såsom elev vid kongl. skogsinstitutet fordras sedan
1871 bland annat maturitetsexamen, hvilken fordran ytterligare skärptes uti 1886 års
nådiga stadgar för skogsläroverken genom föreskriften, att, derest mogenhetsexamen
var aflagd på klassiska linien, sökanden skulle förete kompletteringsbetyg i matematik,
fysik och kemi, motsvarande fordringarne för mogenhetsbetyg å den reala linien.
Genom nådiga kungörelsen den 30 december 1893 anordnades vid skogsinstitutet,
förutom den redan befintliga högre kursen för utbildandet af skogsstatstjenstemän,
en lägre kurs för sådana ynglingar, som önska utbilda sig till privata skogsförvaltare.
Såsom inträdesfordran i denna kurs föreskrefs bland annat flyttningsbevis från
minst femte klassen i allmänt läroverk med godkända insigter i matematik och
naturlära.
Bih. till Biksd. Prof. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 6
42
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Den år 1886 vidtagna skärpningen af inträdesfordringarne till skogsinstitutet
har visat sig vara ändamålsenlig, emedan man i följd deraf kunnat indraga den förut
erforderliga repetitionskursen i matematik och på ett ändamålsenligare sätt ordna
undervisningen i kemi och fysik, än hvad förut var fallet.
Äfven med de nu gällande inträdesfordringarne möter det rätt stora svårigheter
att ordna föreläsningarne på sådant sätt, att studierna vid institutet kunna afslutas
på två år. Någon minskning i inträdesfordringarne till högre kursen kan
således ej ega rum.
För den lägre kursen torde deremot den ifrågasatta afslutningskursen vid de
allmänna läroverken vara särdeles lämplig såsom kompetensvilkor för inträde till
institutet.
Stockholm den 9 mars 1899.
G. HOLMERZ.
Vidimeras ex officio
Gustaf Halldin.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
43
Bilaga Litt. H.
Till ordföranden i Riksdagens Första Kammares tillfälliga utskott n:o 2.
Sedan för utredning af en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion om
inrättande vid rikets allmänna läroverk af en utaf viss kompetens åtföljd afgångsexamen
för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern önska sluta sin skolgång, kammarens
tillfälliga utskott n:o 2 hos Kongl. Maj:t gjort framställning om erhållande af upplysningar
i vissa, uti nådigt bref till kongl. medicinalstyrelsen af den 1 innevarande
månad angifna afseenden, har Kongl. Maj:t i samma nådiga bref befalt styrelsen att
till utskottet meddela de sålunda begärda upplysningarna.
Till åtlydnad häraf har kongl. medicinalstyrelsen äran anföra följande.
Hvad först beträffar kompetensvilkoren för anställning såsom tjensteman i
embetsverket, äro dessa faststälda genom kongl. kungörelsen den 12 maj 1865, hvari
stadgas, att för vinnande af dylik anställning såväl å kansliet som å kameral- och
räkenskapsafdelningen erfordras aflagd examen till Kongl. Maj:ts kansli eller ock
examen till rättegångsverken. Någon ändring i dessa bestämmelser synes kongl.
styrelsen hvarken önskvärd eller nödig, då icke blott vid inträffad ledighet i dylik
befattning kompetenta sökande städse funnits att tillgå, utan äfven sådana i fullt tillräckligt
antal plägat anmäla sig för anställning såsom extra ordinarie tjensteman i
verket.
Hvad härefter angår de under medicinalstyrelsens administration stående tjenstegrenarna,
så torde det beträffande läkare och veterinärer svårligen kunna ifrågasättas
att utbyta den föreskrifna maturitetsexamen mot en afgångsexamen från en klass,
motsvarande läroverkens nedre sjette, då följden häraf skulle blifva, att en del skolstudier
komme att förläggas till universiteten eller veterinärinstitutet.
För anställning såsom elev å apotek är maturitetsexamen föreskrifven genom
kongl. kungörelsen den 22 mars 1895, hvilken föreskrift börjat tillämpas med ingången
af år 1896. Kongl. medicinalstyrelsen har vid föregående tillfällen uttalat såsom
sin åsigt, att afläggandet af dylik examen icke borde kunna anses nödvändig för dem,
som egna sig åt apotekareyrket. Då styrelsen emellertid, oaktadt sina betänkligheter,
icke afstyrkte bifall till en af apotekaresocietetens direktion år 1894 gjord underdånig
anhållan om föreskrift, att aflagd maturitetsexamen skulle utgöra vilkor för anställning
som elev på apotek, så skedde detta dels emedan styrelsen fann det ådagalagdt,
att apotekselevernas förkunskaper under de dåvarande förhållandena vore otillräckliga,
dels emedan apoteksinnehafvarne sjelfva vid flera tillfällen förklarat sig villiga
att underkasta sig de ökade svårigheter och kostnader, som för dem syntes blifva
förenade med de stegrade fordringarna.
Före år 1896 fordrades af en yngling, som ville antagas till elev på apotek,
att han skulle jemte vitsord om godt uppförande antingen förete betyg från högre
allmänt läroverk, utvisande, att han derstädes tillhört åtminstone sjette klassens öfre
afdelning, eller ock medelst intyg af vederbörande rektor styrkte sig hafva vid dylikt
44 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2") Utlåtande N:o 8.
läroverk ådagalagt sådana kunskaper, att han förklarats berättigad till uppflyttning
eller intagning i förenämnda klass och afdelning. Vid olika tillfällen framhöll farmaceutiska
institutets styrelse otillräckligheten af dessa fordringar. Erfarenheten från
examina vid institutet hade nemligen gifvit vid handen, att kunskapsmåttet i berörda
klass vore synnerligen ojemnt, och att de af klassens lärjungar, som sökte inträde på
apotekarebanan, i allmänhet utgjorde klassens svagaste element. Ja, man kunde vid
institutet icke värja sig för intrycket, att i många fall uppfiyttningsbetyget utfärdades
under den förutsättning, att ynglingen skulle lemna skolan för att blifva apotekselev.
Dessa olägenheter skulle uppenbarligen kunnat undanrödjas genom en sådan afslutningsklass
med kontrollerad afgångspröfning, som genom den remitterade motionen
nu föreslagits.
Medicinalstyrelsen hyser också den mening, att elever, som genomgått dylik
pröfning, under elevtiden på apotek skulle vida bättre än äldre tiders apotekselever
kunna förskaffa sig nödig mogenhet för att sedan med fördel tillgodogöra sig den
fackutbildning, som lemnas af farmaceutiska institutet. Den tidsvinst, som sålunda
skulle uppstå för apotekseleverna, vore så mycket mer beaktansvärd, som erfarenheten
visat, att befordran på apotekarebanan är synnerligen långsam, hvadan farmaceuterna
ända till vid pass 45 års ålder få tjenstgöra mot så anspråkslös aflöning, att den icke
kan anses stå i lämpligt förhållande till den långa utbildningstid, som följer med
nödvändigheten att aflägga maturitetsexamen, innan elevtjenstgöringen kan börja.
Och då hinder naturligtvis icke skulle finnas för student att ingå på apotekarebanan
och eventuelt genom djupare studier och vetenskaplig farmaceutisk verksamhet förvärfva
sig utsigt till snabbare befordran, så behöfde icke heller farmacien i vårt land
sakna den utsigt till rikare utveckling, hvilken man trott sig ernå genom föreskriften
om aflagd maturitetsexamen såsom vilkor för anställning som elev på apotek.
Då emellertid föreskriften om aflagd maturitetsexamen såsom vilkor för vinnande
af anställning såsom elev å apotek börjat så nyligen tillämpas, att icke någon
som helst erfarenhet hunnit hittills vinnas om dess inflytande på apotekareutbildningen,
torde för närvarande icke någon ändring deri böra vidtagas, helst då ingen
brist synes finnas på personer, hvilka, äfven med nu gällande föreskrifter, vilja egna
sig åt apotekareyrket.
För rättighet att antagas till tandläkare^lev erfordras, enligt medicinalstyrelsens
på nådigt bemyndigande utfärdade cirkulär den 8 december 1879, aflagd godkänd
afgångsexamen vid något af rikets allmänna läroverk. Onekligt torde vara, att tandläkarnes
vetenskapliga utbildning genom denna föreskrift i icke oväsentlig mån
främjats. A andra sidan har det icke kunnat undgå medicinalstyrelsens uppmärksamhet,
att den handtverksmessiga delen af yrket deraf antagligen kommit att lida.
Det torde nemligen vara påtagligt att en person, som först vid 18 a 20 års ålder
skall börja att arbeta sig in i ett yrke, som erfordrar ganska stor manuel färdighet,
har svårare att tillegna sig denna än den, som börjat sysselsätta sig dermed vid en
tidigare ålder. Följden häraf har äfven blifvit den, att vid tandläkareexamina, åtminstone
under de senare åren, ett oproportionerligt stort antal bland examinanderna,
uppgående stundom till hälften, blifvit underkändt i protesarbetena. Huru vida sagda
missförhållande kan komma att inskränkas eller upphäfvas derigenom att, såsom
numera skett, ett tandläkareinstitut inrättats vid den medicinska högskolan i Stockholm,
är en fråga, hvaröfver medicinalstyrelsen icke anser sig kunna afgifva något
yttrande. I alla händelser synes nu lärarekollegiet vid sagda högskola vara den
myndighet, som bäst kan bedöma, huru vida aflagd godkänd maturitetsexamen fort
-
Förda Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 45
farande kan anses erforderlig för anställning såsom tandläkareelev. Skulle lärarekollegiet
vara af den åsigt, att denna examen kunde med fördel utbytas mot den i
föreliggande riksdagsmotion åsyftade afgångsexamen, har medicinalstyrelsen för sin
del intet att deremot erinra.
öfriga under kongl. medicinalstyrelsen hörande tjenstegrenar, såsom barnmorske-
och vaccinationsväsendet m. fl., torde icke beröras af den föreliggande
frågan.
Stockholm den 20 mars 1899.
KLAS LINROTH.
D. M. PONTIN. G. BOLLING. R. A. WAWRINSKY. G. DUNÉR.
Gustaf Tägtström.
46
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:u 8,
Bilaga Litt. 1.
Till Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 och Andra Kammarens
tillfälliga utskott n:o 1.
Med afseende å tvenne inom Riksdagen innevarande år väckta motioner, nemligen
inom Första Kammaren af herr F. Boström (n:o 30) och inom Andra Kammaren
af herr E. Carlson (n:o 214), hafven I uti skrifvelse till Stockholms stads handels
och sjöfartsnämnd den 6 i denna månad infordrat nämndens yttrande, huruvida den
i sagda motioner föreslagna, under offentlig kontroll stälda afgångsexamen, afsedd att
afiäggas af lärjungar i åldern af 15—16 år vid utgången från en klass, motsvarande
allmänna läroverkens nedre sjette klass, och af den ungefärliga beskaffenhet och omfång,
som närmare inhemtades dels af herr Carlsons förenämnda motion, dels ock af
ett skrifvelsen åtföljande förslag till en så kallad »praktisk afslutningsklass,» hvilket
den 13 maj 1897 efter uppdrag afgifvits till läroverkskollegiet vid nya elementarskolan
i Stockholm, kunde anses lämpad att tjena som kunskapsmått för vissa i de af
nämnden representerade näringar anstälda personer vid deras antagande till tjenst.
Med anledning deraf får nämnden, som med intresse tagit kännedom om innehållet
i de båda motionerna äfvensom i nyssnämnda förslag till praktisk afslutningsklass,
härigenom anföra följande.
Enligt nämndens åsigt är det ur synpunkten af lärjungarnes utbildning för
det praktiska lifvets kraf en betänklig brist hos den nuvarande läroverksordningen,
att undervisningen hela läroverket igenom är ordnad med hufvudsakligt. syfte att
förbereda till läroverkets högsta kunskapsprof, mogenhetsexamen, i följd hvaraf
lärjungarne — äfven de, som icke skola aflägga denna examen för att sedermera vid
högre läroanstalter fortsätta sina studier — måste sträfva att på sin skolgång uppnå
den enda afslutning, som läroverksstadgan egentligen medgifver. Förutom det att
med hänsyn till undervisningens berörda syfte sjelfva läsordningen synes lägga allt
för mycken vigt vid kunskaper, som i det praktiska lifvet finna föga eller ingen
användning, följer nemligen af ofvan anmärkta förhållande, å ena sidan, att de
lärjungar, som lyckas aflägga mogenhetsexamen och derefter egna sig åt praktiska
yrken, först vid en allt för sen ålder blifva fullt användbara inom dessa yrken, och,
å andra sidan, att de lärjungar, som icke fortsätta skolgången ända till mogenhetsexamen,
ej på något stadium af skolan kunna lemna denna med ett mått af kunskaper,
hvilket, om än mindre omfattande, likväl kan anses utgöra ett sammanhängande och
afslutadt helt.
Med den storartade utveckling, som näringslifvet inom vårt land uppnått
under de senare årtiondena, och med den häraf föranledda ökade användningen af
arbetskrafter inom de praktiska yrkena har ofvan antydda brist hos gällande läroverksordning
gjort sig allt mera känbar. De allra flesta af dem, som efter att hafva
åtnjutit undervisning^ i de allmänna läroverken egnat sig åt nämnda yrken, hafva,
framför att efter aflagd mogenhetsexamen vid senare år erhålla en måhända förmån
-
Första Kammarens Tillfällig a Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 8. 47
ligare anställning, föredragit att vid en tidigare ålder komma ut i det praktiska
lifvet; och i följd af bristen på en naturlig afsilning af skolgången å ett lägre städj11™
hafva efter omständigheterna somliga slutat i eu klass, andra i en annan,
skolbildningen hos dem, som sålunda afbrutit sina studier för att egna sig åt det
praktiska lifvet, har följaktligen varit mycket ojemn, och hafva derjemte, på grund
af den meddelade undervisningens beskaffenhet, äfven de ynglingar, som först på ett
senare stadium lemnat skolan, varit nödsakade att efter utträdet ur skolan använda
åtskillig tid till inhämtande af kunskaper och färdigheter, som äro nödvändiga förutsättningar
för praktisk verksamhet.
Då nu, enligt hvad statistiken utvisar, ifrågavarande kategori af lärjungar utgör
den vida större delen af de allmänna läroverkens alumner, anser nämnden det
vara en bjudande nödvändighet, att läroverksordningen ändras, så att de praktiska
yrkenas intressen bättre tillgodoses. Härtill kräfves enligt nämndens åsigt i första
rummet, att en särskild afgångsexamen införes på det stadium af skolan, då ynglingarne.
i allmänhet äro bäst lämpade för inträde i det praktiska lifvet, det vill säga
omkring konfirmationsåldern. &
. .. *?vad nämnden sålunda anfört torde framgå, att nämnden på det lifligaste
instämmer i de ifrågavarande motionernas syfte. Utan att ingå på någon närmare
granskning af vare sig fordringarna i den föreslagna afgångsexamen eller de ändringar,
som af denna examens införande kunna föranledas i de lägre klassernas läsordning,
vill nämnden i detta afseende endast uttala, att förberedelsen till examen i fråga
synes böra framför allt afse att bibringa lärjungarne sådana insigter och färdigheter,
hvilka med minsta möjliga tidsutdrägt kunna göra dem användbara i det praktiska
lifvet, antingen de omedelbart efter aflagd afgångsexamen söka vinna praktisk anställning
eller de ämna förvärfva sig vidare utbildning för något särskildt yrke i befintliga
praktiska yrkesskolor. B
På sådant sätt anordnad, bör ifrågavarande examen, enligt nämndens uppfattning,
kraftigt bidraga att höja bildningsnivån hos dem, som egna sig åt de praktiska
yrkena, i det att den för många af de ynglingar, som eljest skulle afbryta sin skolgång
i de lägre klasserna, skall utgöra en sporre till att fortsätta studierna och söka
uppnå den kompetens, som bör åtfölja vitsord om en i föreskrifven ordning aflagd
afgångsexamen. & &
Stockholm den 16 mala 1899.
För Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd.
LUDW. PEYRON.
Fred?-. Grönwall.
48
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
Bilaga Litt. K.
Till Riksdagms Första Kammares tillfälliga utskott n:o 2 och Andra Kammarens
tillfälliga utskott n:o 1.
I skrifvelse till Stockholms fabriksförenings fullmägtige hafven I för utredning
af två inom riksdagen väckta motioner, af herr Filip Boström (F. K. n:o oO)
och af herr Ernst Carlson (A. K. n:o 214), hemstält, att fullmägtige måtte taga
under ompröfning och till utskotten meddela sin uppfattning rörande följande fråga.
Skulle den i nämnda motioner föreslagna, under offentlig kontroll stälda
afgångsexamen, afsedd att afläggas af lärjungar i 15—16-års-åldern vid utgången
från en klass, motsvarande allmänna läroverkens nedre sjette klass, och af den ungefärliga
beskaffenhet och omfång, som af bil. 2 till skrifvelsen sid. 9 och 10 samt
bil. 3 sid. 13 och 14 kunde närmare inhemtas, kunna anses lämpad att tjena som
kunskapsmått för vissa i de af fullmägtige representerade näringarne anstälda personer
vid deras antagande till tjenst; varande vid denna skrifvelse såsom bilagor
fogade, under n:o 1 herr Boströms motioner, under n:o 2 herr Carlsons motion samt
under n:o 3 »förslag till s. k. praktisk afslutningsklass, utarbetadt af läroverkskollegii
vid Nya elementarskolan i Stockholm komiterade».
I anledning häraf få fullmägtige äran meddela, att fullmägtige, som tagit del
af de till dem sålunda öfverlemnade handlingar, finna sig, beträffande sakens allmänhet,
med hänsyn till den nytta, den ifrågasatta anordningen synes kunna medföra ej
blott för dem, som söka anställning i industriens tjenst, utan äfven för dem, i hvars
tjenst inträde sökes, tilltalade af ifrågavarande motioners syfte.
I fråga om förslagets detaljer i organisatoriskt eller pedagogiskt afseende anse
fullmägtige sig hvarken kunna eller böra afgifva något omdöme, men vilja dock icke
underlåta att såsom sin uppfattning uttala ej mindre, att den med motionerna åsyftade
afgångsexamen synes vara egnad att bilda ett godt och lämpligt underlag för inträde
i de lägre tekniska skolorna och de af staten understödda handelsskolorna, än äfven
att den tidsperiod, då berörda examen skulle afläggas, eller vid 15—16 års ålder,
synes vara väl vald.
Stockholm den 20 mars 1899.
På Stockholms fabriksförenings fullmägtiges vägnar:
JOH. BACKSTRÖM.
Ernst Giinther.
OTOCKHOIJU. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 189».
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.