Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

1899-04-12 · 48 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 44 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1899:8, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

1

iV.*o 8.

Ankom till Riksd. kansli den 13 april 1899, kl. 6 e. m.

Första Kammarens tillfälliga utskotts n-o 2 utlåtande n:o /, med

anledning af väckt motion om inrättande vid fullständiga

och femklassiga allmänna läroverk af en särskild afgångsexamen

för lärjungar, som vid 15—16-års-äldern önska

sluta sin skolgång.

I eu inom Första Kammaren väckt motion, n:o 30, som blifvit till

utskottet hänvisad, hemställer herr Filip Boström: »att Riksdagen måtte

hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande inför Riksdagen

af förslag till inrättande vid rikets fullständiga och femklassiga

allmänna läroverk af en under offentlig kontroll stäld och af viss kompetens

åtföljd afgångsexamen för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern

önska sluta sin skolgång, samt till de ändringar i läroverkens organisation,

hvilka dermed stå i samband».

Motionären åberopar i hufvudsak den motivering, som innehålles

i en i Andra Kammaren af herr Ernst Carlson väckt motion (n:o 214)

af följande lydelse:

»Att den nuvarande organisationen af de allmänna läroverken i flera afseen- EU hufvudfel

den tarfvar en förbättring, har så ofta och på ett så öfvertygande sätt blifvit fram- t den nuvahållet,

att krafvet på en tidsenlig läroverksreform längesedan kan sägas ha ingått i rafde lärodet

allmänna medvetandet. Under afvaktan på denna frågas lösning ha emellertid ver

de klagomål, som från olika håll — från föräldrar och målsmän, från universitetsRih.

till Riksd. Prof,. 1899. 8 Samt. 2 Afd. 7 Rand. 7 Höft. (N:o 8). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utsfcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

lärare och från läroverkens egen lärarecorps — rigtats mot den nuvarande organisationen,

allt mera tilltagit i styrka. Låt vara, att åtskilliga af dessa klagomål kunna

anses öfverdrifna eller rent af obefogade, så torde dock vid en opartisk granskning

tillräckligt mycket af klandret finnas berättigadt för att vittna om tillvaron af betänkliga

brister. Utan att bär inlåta mig på frågan i hela dess vidd, vill jag dock

framhålla ett af de väsentligaste felen i den nuvarande organisationen, hvilket med

första och på ett verksamt sätt måste afhjelpas, om de allmänna läroverken skola

kunna motsvara sin vigtiga kulturuppgift

Undersöker man närmare de många och alltjemt upprepade anmärkningarna

mot läroverken, skall man nemligen finna, att de till mycket stor del ha sin grund

i den omständigheten, att läroverkens undervisning nästan allt igenom är ordnad

med hänsyn till mogenhetsexamen, hvilken aflägges först efter genomgåendet af en

nioårig skolkurs. Och detta har ostördt fått fortgå, oaktadt skolstat istiken år efter

år gifvit vid handen, att nämnda examen aflägges blott af ett mindretal åt de lärjungar,

som inträda i läroverket. Nämnda missförhållande framgår, bland annat, på

ett oförtydbart sätt af följande tabell, hvars uppgifter äro hemtade ur den genom

ecklesiastikdepartementets försorg årligen offentliggjorda »Berättelse om statens läroverk

för gossar»;

Storleken af den generation af lärjungar,

Af denna generation af lärjungar, förstärkt

som inträdde i läroverkens

med tillskott i följande klasser,

l:a klass:

återstod i klass 7: 2:

År 1884: 2,121

År 1892: 648 eller 30,6 procent

» 1885: 2,052

» 1893: 587 »28,6

» 1886: 2,139

» 1894: 600 » 28, i »

» 1887: 2,143

» 1895: 598 » 27,9 »

* 1888: 2,209

» 1896: 710 » 32, i

Anm. Den verkliga återstoden i klass

7: 2 af de lärjungar, som nio år tidigare börjat

sina skolstudier i l:a klassen, är dock till följd af mängden i följande klasser intagna icke

oväsentligt mindre än ofvan angifna proc., och antalet af dem, som af samma skolgeneration

nå fram till mogenhetsexamen, har i medeltal beräknats till 26 proc. (Se H. Dahlgren, Läroverks-

frågan, Stockholm, 1897, sid. 5.)

Sålunda når i allmänhet af en generation lärjungar, som inträder i läroverkets

första klass, efter nio års studier endast 26 proc. eller föga mer än 1/i fram till

mogenhetsexamen; alla de öfriga hafva af en eller annan anledning afgått på ett

tidigare stadium. Den särdeles stora mängd lärjungar — i regeln bortåt 3/t af de

inträdande — som sålunda strömmar ut ur läroverkens mellanklasser, måste under

nuvarande förhållanden åtnöja sig med lösryckta stycken af en bildning, som egentligen

är afsedd för ett helt annat ändamål än deras och som alltså för dem måste

blifva af föga gagn. Under de år, som dessa i mellanklasserna afgående lärjungar

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8-

suttit qvar på skolbänken, följande sina karmater från klass till klass, till dess de

ej längre ha råd eller förmåga att fortsätta, har emellertid ej blott en dyrbar tid,

utan äfven tillfället att vinna en afslutad, för deras kommande lefnadskall lämpad

utbildning för dem gått förlorade.

Trots läroverkens i § 1 af gällande skolstadga angifna dubbla ändamål, att dels

»utöfver omfånget af folkskolans verksamhet meddela medborlig bildning» och dels

»grundlägga de vetenskapliga insigter, som vid universitet eller högre tillämpningsskola

vidare utbildas», måste nemligen af hvarje sakkunnig erkännas, att läroverken

i sin nuvarande gestalt, så väl å real- som å latinlinien, väsentligen äro inrättade på

att tillgodose det senare ändamålet, den vetenskapliga förbildningen, medan den

medborgerliga bildningens kraf allt för mycket fått sitta emellan. Ty genom förhållandenas

magt verkar mogenhetsexamen tillbaka ända ned i läroverkens lägsta

klasser. Det har alltså småningom kommit derhän, att ett litet, låt vara mycket

vigtigt, antal af lärjungar i betänklig grad gynnas på den stora mängdens bekostnad.

Och erfarenheten visar, såsom nämndt, att detta ej är ett enstaka fall, utan fast mer

ett konstant förhållande.

För att afhjelpa ett så väsentligt fel i organisationen ha redan flera, dock ej Tidigare

nog genomgripande åtgärder blifvit föreslagna. tejormfor
De

i 1878 års läroverks3tadga upptagna s. k. afslutningskurserna i tredje och 3''

femte klasserna syftade till ett sådant mål. Men dessa afslutningskurser ha, såsom

de äro anordnade och å de stadier, dit de blifvit förlagda, visat sig vara af löga

betydelse. Statistiken intygar nemligen, att lärjungar lemna läroverket lika mycket

i fjerde och nedre sjette klasserna, der ingen afslutningskurs finnes, som i tredje och

femte klasserna, der en sådan är anordnad.

Derför sökte man finna en annan lösning af frågan, och i kongl. propositionen

till 1887 års lagtima Riksdag föreslogs, att för de lärjungars behof, som tidigare

önska träda ut i lifvet, skulle vid flera allmänna läroverk upprättas en ny s. k.

»praktisk linie», hvilken i sex klasser skulle löpa jemnsides med latin- och reallinien,

men ha ämnen och kurser olika dessa liniers. Detta förslag kom dock till följd af

nämnda Riksdags upplösning aldrig under behandling. Förslaget har sedan i en

mera inskränkt form, afseende endast att ett läroverk i Stockholm skulle förvandlas

till ett »försöksläroverk» för en dylik praktisk linie, lefvat upp igen först i en kongl.

proposition år 1890 och vidare äfven i en motion inom Andra Kammaren vid sistlidet

års riksdag, men båda gångerna afslagits, i fjol med stor majoritet. Dessa förslag

torde ock, om de kommit till utförande, föga hafva båtat, enär de skulle lemnat

de nuvarande otillfredsställande förhållandena å latin- och reallinien så godt som oberörda

Dessutom torde den s. k. praktiska linien i tillämpningen ända från början

ha visat sig opraktisk derutinnan, att man för densamma kommit att lida brist på

lärjungar. Ty huru många föräldrar kunna väl, redan då en gosse är 9 eller 10 år

gammal, bestämma arten af hans anlag och på grund deraf sätta honom in på en ny,

från den öfriga undervisningen afvikande linie? Först efter flera års skolgång torde

i de allra flesta fall ett dylikt val lämpligen kunna träffas, och det är derför utan

tvifvel eu stor praktisk fördel, om de olika bildningslinierna så länge som möjligt

kunna hållas tillsammans.

Andra förslag, framstälda vid 1893 års riksdag, ha åsyftat att tillgodose ifrågavarande

bildningsbehof genom att ersätta de treklassiga läroverken och pedagogierna

med fem- eller treklassiga samskolor, i senare fallet byggda på genomgången full
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

ständig folkskolekurs. Dylika förslag torde å somliga orter med fördel kunna genomföras

och innebära måhända en lämplig lösning beträffande en del af småläroverkens

ombildning. Men frågan om de mindre läroverkens framtida öde är en detalj-hkgu,

som gerna kan lemnas å sido, tills den stora reformfrågan vunnit sin lösning. Och

denna fråga gäller framför allt för de fullständiga läroverken (för närvarande $6) och

de femklassiga (för närvarande 22), hvilka böra tänkas utgöra stommen i en ny läroverksorganisation.

I afseende å de fullständiga och femklassiga läroverken åter ha många reformvänner

tänkt sig, att krafvot på en allmän medborgerlig bildningskurs, afslutad vid

lärjungarnes 15:de—16:de år, borde kunna tillgodoses inom densamma genom upprättande

af en särskild afslutningsklass ofvanpå nuvarande femte realklassen och

parallel med nedre sjette klassen. Vid slutet af denna nya klass borde vidare inrättas eu

afgångsexamen, hvars afläggande skulle medföra kompetens för vissa lefnadsbanor.

Detta var det reformförslag, som vid 1896 års riksdag vann mest anklang

från olika håll. Och den behandling, frågan om läroverkens organisation rönte vid

1898 års riksdag, kan sägas peka åt samma håll. Ty lat vara, att intet positivt

resultat den gången uppnåddes, så gjordes dock af statsutskottet (utlåt. n:o 9, sid.

93) och af Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 (utlåt. n:o 19, sid. 12) samt

inom båda kamrarna i denna fråga vigtiga uttalanden om den allmänna rigtning, i

hvilken en läroverksreform bör gå. Två ledande grundsatser kunna dervid sägas ha

blifvit allmänt omfattade, nemligen latinets uppskjutande till nedre sjette klassen och

nederskolans enhetliga organisation.

Dessa grundsatser medföra i sjelfva verket, då de skola tillämpas, såsom en

nödvändig konseqvens, hvad som här nedan föreslås, nemligen läroverkets delning i

två stadier, ett högre och ett lägre, samt åtgärder för det lägre stadiets afslutning

genom en särskild examen.

Afslutnings- Vill man vid de allmänna läroverken före mogenhetsexamen åstadkomma en

kurs och aj- afslutning, som skall medföra åsyftadt gagn, måste denna afgjordt förläggas till konmdko^dirma-

örmationsåldern, hvilken både i fysiskt och praktiskt afseende bildar en vigtig vändtionsåldern.

punkt i ungdomens lif. De genomgångna kurserna måste vidare anordnas så, att de

mera än nu lämpas efter det praktiska lifvets behof, och de böra, hvilket icke är

minst vigtigt, afslutas med eu under vederbörlig kontroll stäld afgångsexamen, hvars

afläggande medför vissa rättigheter.

Först med en sådan anordning af läroverket kan man vänta, att den ungdom,

som vid tidigare år behöfver gå ut i lifvet, skall gifva sig till tåls på skolbänken så

länge, tills studierna nått en viss afrundning och en härom vittnande examen blifvit

aflagd. Först derigenom kan man hoppas, att från läroverkens högre stadium skola

afsöndras många till fortsatta studier föga beqväma lärjungar, som nu, sig sjelfva och

läroverket till men, söka släpa sig fram till mogenhetsexamen, hvilken hittills utgjort

den enda slutpunkten för dem, som vilja ega någon säker förmån af sina skolstudier.

Sålunda skall ock den i våra dagar onaturligt starka tillströmningen till studentexamen

på ett effektivt sätt motverkas, och åt de praktiska yrkena beredas tillfälle

att mottaga sina ämnessvenner tidigare och med både lämpligare och grundligare

förbildning än hittills.

Åstadkommandet af en afslutad kurs för lärjungar i 15—16-års-åldern och en

dermed följande, lämpligt inrättad afgångsexamen utgör derför enligt min och många

andras mening för närvarande det vigtigaste och mest trängande reformkrafvet på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5

ifrågavarande område. Det är tillika den punkt, hvarom de eljest stridiga meningarna

i läroverksfrågan mest torde hafva enat sig. Från regeringens sida har ock

häråt gifvits ett erkännande, då vid nya elementarskolan i Stockholm från hösten

1897 på försök inrättats ett slags afslutningeklass ofvanpå den femte klassen, ett

försök, för hvilket i förra årets statsverksproposition (VIII, sid. 73—77) närmare

redogjordes. Detta försök lider emellertid — såsom i det betänkande, som ligger

till grund för det af direktionen och lärarekollegiet vid nämnda läroverk afgifna förslag

till undervisningsplan för ifrågavarande klass, kraftigt framhållits — af flera

organisatoriska brister, nvilka medverkat dertill, att endast få lärjungar begagnat sig

af tillfället att genomgå nämnda klass. Först och främst måste nemligen, hvilket

här icke skett, de lägre klassernas kurser i viss mån jemkas för att passa såsom

grundval för den nya afslutningsklassen. Vidare är det ett oeftergiflig! vilkor för

att den nya afslutningsklassen skall få någon betydelse, att denna afslutas med en af

viss kompetens åtföljd afgångsexamen och såsom ett led infogas i läroverksorganisationen,

men ej såsom ett främmande bihang löst pålappas densamma.

Af ett försök, så inrättadt som det vid nya elementarskolan anstälda, torde

alltså någon särdeles vägledande erfarenhet vid lösningen af den vigtiga organisationsfråga,

som det här gäller, ej vara att förvänta, och öfver hufvud taget torde, då fråga

är om ett så dyrbart försöksmateriel som den uppväxande ungdomen, experimenter

så mycket som möjligt böra undvikas beträffande organisationen och endast böra

förekomma vid pröfvandet af olika undervisningsmetoders lämplighet. Hvad nu särskildt

angår en afsilning på mellanstadiet och dermed följande examen, torde dessutom

redan tillräcklig erfarenhet vara vunnen dels inom vårt land, der de nuvarande

förhållandena utan en sådan afslutning visat sig alldeles ohållbara, och dels i våra

grannländer, Danmark och Norge, der man sedan länge haft en praktiskt ordnad afslutning

jemte åtföljande examen och funnit sig särdeles väl dervid.

Det är just någonting motsvarande »Middelskolens Afgangsexamen» i Norge

och »Almindelig Forberedelsesexamen» eller »Fjerde Klasses Hovedexamen» i Danmark

jag tror hos oss böra eftersträfvas, ehuru endast för de lärjungars del, som afgå

vid konfirmationsåldern, icke jemväl för dem som fortsätta, såsom förhållandet är i

nämnda länder. Ifrågavarande examina afläggas nemligen der af alla den lärda skolans

elever, i Norge hittills efter sex års skolgång, i Danmark åter efter fyra års skolgång,

hvarvid emellertid är att märka, att första klassen i Danmarks lärda skolor motsvarar

fjerde klassen af de svenska läroverken. Examinanderna befinna sig alltså vanligen

i 15—16-års-åldern, och pröfningen sker dels skriftligen genom uppgifter, utfärdade på

föranstaltande af vederbörande statsdepartement, och dels muntligen inför censorer,

utsedda på föranstaltande af samma myndighet. Ifrågavarande examina berättiga till

ansökning af en mängd lägre civila befattningar, till inträde vid tekniska skolor,

landtbruksskolor, apotek, militärskolor o. s. v. De fordras allmänt för anställning ä

kontor och i handel, ja, en hvar, som vill gälla för bildad man eller qvinna, måste

ha tagit dylik examen. Denna betraktas såsom ett erkändt märke på en praktisk

bildning, som står högt i kurs och som så växt in i folkmedvetandet, att man numera

ej skulle kunna tänka sig möjligheten af att undvara nämnda examina. Härigenom

åstadkommes ock, att många ynglingar, som eljest måst taga studentexamen för att

derigenom vinna kompetens i visst afseende, med fördel kunna sluta sina studier

tidigare och vid yngre år börja speciella fackstudier eller tiäda ut i det praktiska

lifvet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o tf.

Ben nya af- I likhet med nämnda examina i Danmark och Norge och i hufvudsaklig öfver
fiangsexaimm

ensstämmelse med de vid 1896 års riksdag af flere motionärer framstälda förslag bör

jes offert e . antgä( såsom jag antydt, vid våra allmänna läroverk ju förr dess hellre inrättas eu

afgångsexamen, afsedd för de lärjungars behof, som vid 15—16-års-åldern önska träda

ut i det praktiska lifvet.

Denna examen bör emellertid förläggas — icke till slutet af femte klassen,

ty i nämnda klass äro lärjungarne ännu i allmänhet något år för unga — utan till

en särskildt för ändamålet bildad afslutningsklass, jemsides med nuvarande nedre

sjette klassen. Här har nemligen erfarenheten visat, att gränsen för en afgång på

läroverkets mellanstadium helst bör sättas. Lärjungen har då i allmänhet fullbordat

sin nattvardsläsning; han får under det sista året tillfälle att genom repetitioner och

utvidgningar afrunda sitt vetande. Vid nämnda tidpunkt bör ock i de flesta fall hos

honom eller åtminstone hos hans målsman tillräcklig klarhet ha vunnits i den vigtiga

frågan, huru vida han bör fortsätta skolstudierna eller öfvergå till det praktiska lifvet.

Hvad särskildt angår de ämnen och det kunskapsmått, som höra ingå i den

här ifrågasatta afgångsexamen, torde i afseende å de främmande språken vara för

ändamålet tillräckligt, om lärjungen visar sig ha inhemtat en viss färdighet i att behandla

de två för det allmänna lifvets behof vigtigaste af dessa, nemligen tyskan

och engelskan, samt någon kännedom om deras litteratur. Dessa språk böra framför

allt läsas på ett praktiskt sätt och det ena af dem, det grundläggande, med starkare

grammatikalisk underbyggnad än det andra. Derjemte bör lärjungen ådagalägga, att

han fått en öfversigt af religionsläran, af historien, så väl den allmänna som den specielt

nordiska, af geografien och af svenska statskunskapens grunder samt att han

inhemtat så mycket af matematik och naturlära, som kan anses nödvändigt för praktiska

ändamål. Särskildt måste han visa sig ha förvärfvat öfning i sådana färdigheter

som modersmålets behandling, räkning, välskrifning, teckning och bokföring,

hvilka komma till direkt användning vid en mängd befattningar.

Att närmare gå i detalj i fråga om fordringarna till nämnda examen, torde

ej här vara lämpligt eller behöfligt, utan får jag i detta afseende hufvudsakligen hänvisa

till det program för kunskapsmåttet i de olika ämnena, som återfinnes i det af

nya elementarskolans lärarekollegium utarbetade, i ofvanberörda statsverksproposition

intagna förslag. Detta kan nemligen sägas utgöra en utveckling af realliniens kurs

på motsvarande stadier, dock något mera än nu lämpad efter det praktiska lifvets

behof och något ändrad med hänsyn till den åsyftade afslutningsklassen. Det sista

skolåret måste nemligen enligt sakens natur för de afgående lärjungarne till stor del

blifva ett samlings- och repetitionsår.

En dylik nyinrättad »läroverkets afgångsexamen», förlagd till en afslutningsklass,

motsvarande den nuvarande nedre sjette klassen, skulle sålunda både till ändamål

och omfattning väsentligen skilja sig från »mogenhetsexamen». Men den borde

försiggå under former, likartade med dem, under hvilka sistnämnda examen uflägges,

det vill säga med skriftlig och muntlig pröfning under offentlig kontroll. För de

skriftliga profven i modersmålet, ett af språken och räkning, hvilka prof skulle försiggå

samtidigt öfver hela riket, borde ämnen utfärdas genom ecklesiastikdepartementets

försorg. Den muntliga pröfningen åter, som ej behöfde omfatta alla, endast de

vigtigaste på schemat upptagna ämnena, och som i en del ämnen må hända kunde

afläggas en termin förut, borde försiggå i närvaro af sakkunniga personer (»censorer»),

utsedda af samma myndighet, och examensvittnen, tillkallade af vederbörande läroverks

styrelse. Betyg öfver aflagd examen borde utfärdas af läroverkets rektor på

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 8. 7

liknande sätt som vid mogenhetsexamen och påtecknas af vederbörande eforus eller

inspektor.

Naturligtvis borde äfven för privatister beredas tillfälle att aflägga nämnda

.... Afläggande t af en afgångsexamen, sådan som den här föreslagna, borde be- Fördelame

ritttiga tdl inträde md vissa fackskolor, såsom lägre tekniska läroverk, handelsskolor, nf K af~

iarmaceutiska institutet m. fl., äfvensom medföra kompetens för sökande af åtskilliaa gangs~ »

lägre administrativa befattningar, såsom vid jernvägarne, postanstalterna och tullar- ''läroverkets

teleg™fen och landsstaten. Dessutom skulle denna examen naturligen för en- mellanSKild

anställning i handel och yrhe komma att spela en vigtig rol. stadium.

, , Ny“an a,f..en sakernas ordning ligger i öppen0dag.'' Den måste först

och främst medföra en högst betydande tidsbesparing för ett stort antal lärjungar

vid läroverken, hvilka enligt nu gällande bestämmelser måste genomgå alla de nio

årsklasserna och taga mogenhetsexamen för att bana sig väg i lifvet. Den skulle

vidare, ratt afvagd, utan tvifvel vara särdeles egnad att gifva förberedande utbildning

till en mängd praktiska värf, för hvilka ett tidigt handläggande af dithörande sysslor

betyder vida mer an ytterligare några års qvarsittande på skolbänken, hvarmed ofta

följer ovana vid, for att ej saga ohåg för, annat arbete än studier. Derigenom skulle

äfven undervisningen på läroverkens högre stadium främjas, i det att endast de lärJVn7af’

so,m hadf, afgJor(ia anlag i sådan rigtning, finge intresse af att fortsätta sin

tilffigt/rami^til mogenhetsexamen, medan för de öfriga öppnades ett fördelaktigt

tillfälle att med ett for dem tillräckligt kunskapsmått afgå tidigare

Denom den föreslagna anordningen skulle alltså ej blott väl’sörjas för den nu

mycket illa tillgodosedda mängden af läroverkens elever, som utan afslutad kurs och

u,tsanf.examen. strömma ut ur mellanklasserna, utan äfven beaktansvärda fördelar uppni

eL 1 a° högre klasserna qvarstannande eliten af lärjungar. Derigenom skulle

ock, såsom redan antydts, ett valbehofligt medel kunna vinnas att småningom minska

den rådande trangsein på den lärda banan och deraf följande olägenheter. Läroverksfrågan

har ju äfven sin social-ekonomiska sida, och ur denna synpunkt är af

vigt, att ingen i otid lockas in på studievägen eller, om han redan beträdt densamma

tvingas att på sin förberedelse för lefnadskallet offra mera tid och penningar

an nödvändigt Det missrigtade sträfvande! att för en mängd ställningar i lifvet,

vflkofCstk,an af-d,e eS ?I(Velrflodlgt. fordra aflagd mogenhetsexamen såsom kompetenslikör

skulle förlora sitt berättigande och derigenom hämmas.

1 ,DenJ''lr, beskaffenhet ofvan skildrade afslutningsklassen med en af viss Härmed

kompetens åtföljd afgångsexamen bor, såsom afsedd att fylla ett vigtigt och allmänt * samband

kandt samhallsbehof inrattas vid rikets samtliga fullständiga och femklassiffa all-8i“e.w<fe än.d~

manna läroverk i anslutning till realliniens nuvarande femte klass. ringar i

nisationHvhff iTåSte e^llerUd bllfVa, ei? föyd> att vissa ändringar i läroverkens orga- org°animfriirn

t d ^ ’ andn“gar. 8°nj. dock, långt ifrån att motverka, tvärt om skulle Pionen.

främja dessa läroanstalters utveckling i tidsenlig rigtning.

• , ,°ch främfst m,åste naturligen kurserna ä reallinien i de lägre klasserna i

derför 1 , lamPas e[ter det nya ändamålet, utan att reallinien på det högre stadiet

derför behofver förlora sin hittillsvarande karakter. Så borde studiet af franskan

uppskjutas till nedre sjette klassen en ändring, som i och för sig af rent pedagogiska

grunder ar önskvärd, enär detta språk, som för närvarande inträder i femte

opaginerad Kontrollera mot PDF

S Förda Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

klassen, kommer allt för tätt på den näst föregående år inträdande engelskan.

Vidare böra kurserna äfven i andra ämnen, till exempel i historia och matematik,

jemkas med hänsyn till afslutningsklassen, och i allmänhet en mera praktisk retning

än,hittills gifvas åt hela undervisningen på det lägre stadiet.

Äfven å latinlinien borde i sammanhang härmed vissa tidsenliga jemkmngar

företagas. Ty inrättandet af en dylik afslutningsklass står, såsom redan antyda, i

nära samband med hvad som äfven af andra vigtiga grunder är önskligt, nemligen

en delning af läroverkets hittills varande nioåriga kurs i två afdelning ar, en lägre

och en högre, den ena byggd på den andra. „

Den lägre afdelningen, hvilken fortfarande lämpligen kunde bara namn åt

»allmänna läroverket», borde bestå af de lägre klasserna till och med nuvarande

femte klassen samt den nya afslutningsklassen. Den högre afdelningen åter, som

kunde kallas »latin»- eller »realgymnasiet», skulle utgöras af de fyra högsta årsklasserna

samt vara en omedelbar fortsättning af det »allmänna läroverkets» klasser

med undantag af afslutningsklassen. Båda af delningarna kunde hädanefter som hittills

godt inrymmas under samma tak, men de skulle få en olika karakter och en

olika uppgift. Den lägre afdelningen, »det allmänna läroverket», skulle nemligen

vara en slcola för barna- och öfvergångsåldern (9—15 år) och afse meddelandet af

allmän medborgerlig bildning till det kunskapsmått utöfver folkskolans, som lampade

sig för ifrågavarande stadium och ansågs nödigt för det praktiska lifvets behof. Den

högre afdelningen åter, »latin»- och »realgymnasiet», skulle vara en skola för ynglingaåldern

(15 — 18 år) och afse meddelandet af vetenskaplig förbildning för de lärjungars

behof, som ämnade fortsätta sina studier vid universitetet eller annan högre

^ En^ dylik organisation af läroverken är oneklig redan af vigtiga psykologiska

skäl. Den skulle medföra ett återupplifvande af den gamla, år 1849 genom ett hastigt

penndrag utplånade skilnaden mellan skola och gymnasium, en skilnad, som har sin

grundval i sjelfva menniskonaturens beskaffenhet och som derför ej låter sig rubba

af tidens vexlande vindkast. Det var — såsom Esaias Tegnér i ett af sina berömda

skoltal träffande uttryckt det — »en helsosam yttring af våra fäders vishet, att genom

läroverket gick en middagslinea, som klöf det i tvenne hälfter: på ena sidan gymnasium

med ynglingarna och på den andra skolan med barnen. Samma ämnen

kunna läsas i skolan och på gymnasium, men de kräfva en helt annan metod för

meddelandet, enär lärjungens uppfattningsgåfva är så olika beskaffad på de olika

stadierna Medan hos barnet minnet och fantasien äro de själskrafter, på hvilka

undervisaren hufvudsakligen måste bygga, börjar hos ynglingen förståndet att taga

ut sin rätt och måste tillgodoses. Denna vigtiga öfvergång i sjalslifvets utveckling

bör äfven i läroverkets organisation finna sitt uttryck.»

Med hänsyn till barnets psykologiska utveckling är det alltså både möjligt

och lämpligt att bygga den vetenskapliga bildningen på den allmänt medborgerliga.

Äfven en blifvande vetenskapsidkare är till sitt ursprung ett barn och far otvifvelaktigt

bäst af att såsom sådant i barnaåren behandlas; han skall, såsom andra, en

gång blifva fullmyndig samhällsmedlem och bör alltså bibringas förutsättningarna

derför vid sidan af eller rättare före sin vetenskapliga utbildning. Det är en svår

pedagogisk villfarelse, om någon — såsom verkligen skett — vill påstå, att en vetenskaplig

bildning kan och bör grundläggas redan från första klassen; detta vore att

gifva barnen stenar i stället för bröd. Först i pubertetsåldern vinner i allmänhet

det unga sinnet den mognad, att det med fördel kan tillegna sig en i egentlig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 9

mening vetenskaplig framställning, och först då torde ock i de flesta fall med framgång

kunna träffas det afgörande valet, om en yngling bör egna sig åt fortsatta

studier och dermed följande specialfack eller ej.

Vid sidan af principiella skäl talar alltså äfven ett vigtigt praktiskt intresse

till förmån för en sådan anordning som den här föreslagna med en gemensam underskola

för medborgerlig bildning och ett derpå bygdt latin- och realgymnasium. Att

valet af studierigtning uppskjutes till en tid, då lärjungens anlag huDnit bestämdare

framträda och då både föräldrar, lärare och lärjungen sjelf något så när kunna bedöma,

hvilken rigtning han lämpligast bör välja, innebär i de flesta fall en oskattbar

fördel. Och detta vinnes, om de olika linierna hållas tillsammans till och med nu

varande femte klassen, såsom af statsutskottet vid förra riksdagen förordades. Efter

genomgåendet af femte klassen skulle ynglingen sedan hafva att välja mellan ett

fyraårigt latin- eller realgymnasium med mogenhetsexamen, om han ville gå den

lärda banan, och en ett-årig afslutningsklnss med en mindre afgångsexamen, derest

han mer eller mindre direkt ville träda ut i det praktiska lifvet.

En gifven. följd af en sådan organisation blefve, att de främmande språken,

som spela en vigtig rol på den lärda skolans schema, måste komma att inträda i en

något annan ordning än för närvarande. På lägre stadiet borde nemligen, såsom

antydts, endast förekomma två främmande språk, tyskan och engelskan, medan franskan

utginge från femte klassens schema. På realgymnasiet åter borde franskan inträda

i första gymnasialklassen (= nuvarande klass 6: i), på latingymnasiet latin i

samma klass och franskan i andra gymnasialklassen (— nuvarande klass 6: 2). På

latingymnasiet kunde vidare för lärjunge, som åstundade läsa grekiska, tillfälle beredas

att läsa detta språk i stället för franska under de tre sista skolåren.

Med en sådan anordning af språkstudierna skulle de moderna språken kunna

bedrifvas väsentligen praktiskt, så att lärjungen vid sidan af nödig grammatikalisk

insigt och någon kännedom om litteraturen förvärfvade förmågan att läsa en vanlig

prosatext från bladet och en viss talfärdighet. Studiet af de klassiska språken åter

skulle endast afse att bibringa lärjungen de grammatiska hufvudreglerna och färdigheten

att kursivt öfversätta eu lättare författare, med andra ord att gifva en orientering

på området och en grundläggning för fortsatta akademiska studier i ämnet.

Sålunda skulle språkstudierna vid läroverken vinna betydligt i praktiskt bildande

kraft, ämnenas trängsel på schemat minskas och dermed äfven faran för intellektuell

öfveransträngning af de unga på ett effektivt sätt motverkas. De klassiska

språkens framskjutande på schemat står i öfverensstämmelse med tidens kraf och

torde blifva alldeles nödvändigt, om vi skola kunna följa med de stora kulturfolkens

utveckling på andra vida vigtigare områden. Att åter tillfälle att närmare studera

nämnda språk allt fortfarande bör vid universitet beredas dem, som deraf kunna vara

i behof, det är gifven sak.

Ett annat vigtigt moment vid en sådan delning af läroverket i ett lägre och

ett högre stadium, som här förutsättes, borde äfven blifva, att hvardera stadiet kunde

bättre än nu lämpas för den ålders behof och för det ändamål, hvarför det är afsedt.

Särskilt borde på det högre stadiet en viss valfrihet i fråga om en del ämnen kunna

införas, till exempel i fråga om språken. Vidare borde ock på gymnasierna undervisningen

meddelas på ett annat sätt än på det lägre stadiet, delvis genom föredrag

af läraren och referat af lärjungen, sä att den senares sjelfverksamhet mer än hittills

tages i anspråk. Sålunda skulle öfvergången från skolan till universitetet förmedlas

Bih. Ull Rik sd. Prof. 1899. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

och ynglingar^ småningom vänjas att arbeta på egen hand, en förmåga, öfver hvars

bristande utveckling hos de unga studenterna universitetslärare nu ofta klaga.

Utan att närmare ingå på den nya undervisningsplanens detaljer, hvilket här

ej torde vara behöfligt eller lämpligt, vill jag dock till slut framhålla önskvärdheten

deraf, att på båda linierna, på den reala lika väl som på den klassiska, det nationella

bildningselementet mer än hittills må komma till sin rätt. Medan de s. k. fackstudierna,

latinet å den ena och matematiken å den andra linien, utan skada torde

kunna något inskränkas, bör deremot ökad vigt läggas på studiet af svenska språket

och litteraturen, svenska historien och svenska samhällsförfattningen. Då skall det

fosterländska lärostoffet, vid sidan af det religiöst-etiska, kunna läggas till grund för

och ge en bestämd färg åt den bildning, som meddelas landets ungdom vid läroverken,

studiernas rigtning må nu kallas klassisk, real eller rent praktisk.

Utredning En annan fråga, som flera gånger blifvit satt i samband med omorganisationen

a''de frågor '' af de allmänna läroverken, är den om första klassens indragning. I afseende härå

önsklig. uttalade statsutskottet vid förlidet års riksdag, att öfvervägandet af denna fråga sjelfmant

torde erbjuda sig vid utarbetandet af en förändrad undervisningsplan och att

det då torde visa sig, huru vida de betänkligheter, som framstälts mot en dylik åtgärd,

skulle komma att qvarstå eller befinnas tillräckligt afsevärda i jemförelse med

de fördelar densamma skulle medföra. Utan att här närmare inlåta mig på detta

ingalunda lättlösta spörsmål, vill jag, med anslutning till detta statsutskottets uttalande

om lämpligheten af en dylik utredning, endast framhålla, att anordningen af

den ifrågasatta afslutningsklassen med åtföljande afgångsexamen med fördel kan

tänkas genomförd alldeles oberoende af nämnda indragning.

Hvad slutligen vidkommer kostnaderna för de af mig ifrågasatta ändringarna

i läroverkens organisation, så lära dessa först efter verkstäld fackmessig utredning

kunna med noggrannhet beräknas. Dock torde kunna förutses, att desamma ej behöfva

blifva så stora, att de spela någon afsevärd rol i jemförelse med den högst

betydande vinst, som dessa ändringars genomförande i flera afseenden skulle tillskynda

vårt högre undervisningsväsen.

Visserligen är, såsom bekant, en utredning i åtskilliga läroverken angående

frågor af statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet nyligen igångsatt. Men

för att den åsyftade utredningen må blifva tillräckligt mångsidig och ledas i en för

läroverksfrågans lösning fruktbärande rigtning, synes ett uttalande från Riksdagens

sida i ofvanberörda vigtiga principfrågor redan nu påkalladt och egnadt att underlätta

sakens framgång.

I denna motion hade instämt herrar J. Persson, M. Arhusiander, Olof Melin,

O. A. Brodin, Ivar Månsson, Hans Andersson, Johan Hjelmérus, Th. Nordström,

J. II. G. Fredholm, Oskar Nyländer, E. Bloman och T. Zetterstrand.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Då utskottet nu går att yttra sig om ifrågavarande motion, kan

det till en början icke annat än uttala sitt gillande af den uppfattning,

som ligger till grund för densamma, nemligen att en förändring i organisationen

af våra allmänna läroverk synes vara af behofvet påkallad.

De många yrkanden härpå, som sedan åtskilliga år tillbaka allt som

oftast framkommit både i offentliga och enskilda förhandlingar, tyckas

också gifva vid handen, att denna mening är ganska allmänt utbredd,

ehuru å andra sidan röster icke saknats, som med framhållande af

det betänkliga i att genom vidtagande af allt för täta förändringar i

läroverkens organisation göra dessa till experimentalfält påyrka, att

man skulle låta läroverken tills vidare vara i fred och vänta, tills man

hunnit se, huru den nuvarande organisationen i längden verkade.

I fråga om den rigtning, i hvilken en reform af läroverken bör

ske, kan utskottet icke heller annat än gilla motionärens uppfattning,

då han yrkar, att reformen bör gå i den rigtningen, att de båda syften,

för hvilka läroverken ha att verka, nemligen att meddela medborgerlig

bildning och att lägga grund till fortsatta vetenskapliga studier, böra

träda i någon mån i sär inom läroverket derigenom, att dels en särskild

afslutningskurs jemte dermed förbunden, af viss kompetens åtföljd

afgångsexamen anordnas för lärjungar, som vid 15 å 16 års ålder önska

sluta sin skolgång, dels och vid slutet af femte klassen en delning sker

af läroverkets hittills varande nioåriga kurs i två afdelningar, en lägre

och eu högre, den ena byggd på den andra, motsvarande de före år

1849 existerande skolformerna gymnasium och skola.

Betydande fördelar synas genom en sådan anordning beredas

både dem, som ämna genomgå skolan i dess helhet, och dem, hvilka

af en eller annan anledning tidigare lemna studierna. De senare finge

tillfälle att inhemta en kurs, som utgjorde ett mera afslutadt helt och

som vore för dem af mera omedelbart gagn för inträdet på de praktiska

banor, åt hvilka de ämna egna sig, och de besparades frestelsen

att för genomgående af skolans öfverstå klasser spilla en dyrbar tid,

som skulle kunna bättre användas till förberedelse för det blifvande

kallet. För dem åter, som genomgå läroverket i dess helhet, skulle

vinsten blifva den, att arbetet i de öfverstå klasserna, sedan dessa blifva

befriade från en del för teoretiska studier mindre väl skickade ynglingar,

skulle kunna bedrifvas med vida större intensitet och dermed

en fastare grund läggas för fortsatta studier samt större mogenhet

förvärfvas för öfvergången till universitetet. Detta sistnämnda syfte

skulle utan tvifvel också främjas, derest metoden för undervisningen i

den högre afdelningen blefve i någon mån en annan än i den lägre,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

så att man lemnade åt lärjungarne något större frihet i deras studier

och något mera sökte öfva dem i sjelfverksamhet, hvarjemte borde

tagas i öfvervägande, huruvida icke mogenhetsexamen skulle kunna

delas på det sätt, att två eller flera ämnen finge afslutas tidigare.

Hvad den ifrågasatta

afgångsexamen vid 15—16-års-åldern

beträffar, torde det vara i alla hänseenden lämpligast, att den, såsom

motionären föreslagit, förlägges till en klass, parabel med nedre sjette

klassen, dels emedan först då för de flesta lärjungar den lämpliga tidpunkten

är hunnen för inträde i det praktiska lifvet eller i de förskolor,

som förbereda dertill, dels emedan efter genomgången af femte klassen

kurserna i flera ämnen lättare skulle kunna ordnas så, att en viss

utslutning ernåddes, dels ock slutligen derför att det afgörande valet i

fråga om en ynglings lefnadsrigtning då säkrare kan träffas. Den farhåga,

som uttalats, att den nya afslutningsklassen skulle komma att

återverka ofördelaktigt på hela nederskolan i så måtto, att efter dess

upprättande undervisningen i de fem lägre klasserna skulle komma att

ensidigt bedrifvas i rigtning af att utgöra en förberedelse för det praktiska

lifvets värf och grundläggningen för de vetenskapliga studierna

bli försummad, anser utskottet icke vara befogad, utan tror fastmer, att

undervisningen på det lägre stadiet både kan och bör ordnas så, att

den gagnar såväl dem, som skola egna sig åt fortsatta studier, som

dem, hvilka ämna utgå i det praktiska lifvet.

I fråga om det sätt, hvarpå man ungefär tänkt sig den föreslagna

afslutningsklassen inrättad och bragt i anslutning till läroverkets fem

nedre klasser, vill utskottet korteligen, utan att för sin del uttala något

godkännande af detaljerna, i afseende å hufvuddrageu hänvisa till det förslag

till en s. k. praktisk afslutningsklass, hvilket af Nya elementarskolans

läroverkskollegii komiterade år 1897 uppgjorts och härhos bifogas (Bil.

Litt. A). Visserligen finner utskottet det försök, hvilket vid Nya elementarskolan

gjorts att bringa nämnda förslag till verkställighet, på

skäl, som af motionären anförts, icke kunna betraktas såsom varande i

organisatoriskt afseende vägledande. Men dervid torde dock genom det

nitiska arbete, som af lärarne i nämnda klass nedlagts för att lämpa

undervisningen efter det nya ändamålet, i metodiskt afseende, i afseende

å läroböcker m. m. ha vunnits erfarenheter för meddelande af

det slags utbildning, som här är i fråga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 13

Då afslutad konfirmationsläsning bildar en vigtig vändpunkt i

ungdomens lif och statistiken otvetydigt utvisar, att vid genomgången af

nedre sjette klassen det allra största antalet af läroverkens lärjungar slutat

sin nattvardsläsning (Bil. Lätt. B), och då det vida öfvervägande flertalet

af lärjungar eller öfver 80 proc. i nämnda klass vid höstterminens slut nått

en ålder af 14, 15 eller 16 år, så torde många skäl tala för att slutpunkten af

en allmän medborgerlig bildningskurs bör förläggas till detta stadium.

Visserligen förete för närvarande nämnda ålderskategorier starka siffror

äfven i femte klassen; men dervid är att märka, dels att femte klassen

länge betraktats såsom ett slags afslutningsklass för de lärjungar, som

der uppnått lämplig afgångsålder, och dels att medelålderu för lärjungarne

både å real- och latinlinien i senare tider visat nedåtgående tendens.

Blifver en nyupprättad klass, jemnstäld med nedre sjette klassen, bestämd

till afslutningsklass, torde den normala afgångsåldern på detta

stadium i förhållande till den stadgade inträdesåldern vid läroverket

snart nog af sig sjelf reglera sig i önskvärd rigtning.

Skall emellertid den föreslagna afslutningsklassen för läroverken

och för lärjungarne blifva till verklig nytta, så torde den böra upprättas

vid samtliga fullständiga och femklassiga läroverk samt åtföljas

af en examen, medförande kompetens för vissa praktiska banor, något

som derför i och med dess upprättande lärer böra stadgas. För att utröna,

i hvilken utsträckning sådan kompetens skulle kunna vara att påräkna, har

utskottet dels från vissa administrativa myndigheter, som vid anställande

af åtskilliga under dem lydande tjensteinnehafvare af ifrågavarande examen

kunde väntas draga fördel, dels ock från Stockholms handels- och sjöfartsnämnd

samt Stockholms fabriksförenings fullmägtige, hvilka styrelser

måste anses vara förtrogna med de af dem representerade näringsgrenarnes

intressen, förskaffat sig utlåtanden, huruvida en afgångsexamen af ungefär

det omfång och förlagd till den ålder, som af motionären föreslagits,

skulle med eller utan derpå följande specialkurs kunna anses för deras

ändamål lämplig såsom teoretiskt kunskapsmått.

Af de i sådan anledning afgifna utlåtandena, som härhos bifogas

(Bil. Lutt. C—K), inhemtas i kompetensfrågan hufvudsakligen följande:

Generalpoststyrelsen har såsom sin mening uttalat, att en afgångsexamen

af den föreslagna beskaffenheten och omfånget skulle, hvad

angår tjenstemän vid postanstalterna, kunna anses för ändamålet lämplig

under förutsättning, att vederbörande aspirant efter denna examens

afläggande förvärfvade sig öfriga för posttjensten erforderliga insigter

och färdigheter genom att, allt efter som lägre eller högre tjenst eftersträfvades,

genomgå eu eller flera specialkurser. Den, som aflagt den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

nya afgångsexamen, skulle komma att i vissa ämnen ega kunskaper

och färdigheter, hvilka för närvarande icke besittas af flertalet af dem,

som erhålla tillträde till postelevkurs, men hvilka kunskaper och färdigheter

för blifvande posttjenstemän äro af vigt. Den hittillsvarande

postelevkursen på sex månader, hvilken måste genomgås af hvarje

aspirant, innan han anställes som extra ordinarie postexpeditör, vore

ifrågasatt att utvidgas till ettårig och kunde då lämpligen omfatta äfven

meddelande af en viss, för postala ändamål önsklig kännedom af franska

språket. I sammanhang med denna kursutvidgning kunde den för närvarande

för inträde i postverkets tjenst bestämda åldern af 18 år något

minskas. Afläggande! af den föreslagna afgångsexamen och genomgåendet

af nämnda postelevkurs borde medföra kompetens för befordran

till ordinarie postexpeditör och jemväl till postmästare i postverket;

men för befordran till kontrollör, postmästare, som utnämnes af Kongl.

Maj:t, postinspektor eller postdirektör skulle erfordras att ytterligare

efter vissa års tjenstgöring, derest vederbörande befunnes dertill lämplig,

hafva genomgått en högre postutbildningskurs.

Telegrafstyrelsen har ansett de nu gällande kompetensfordringarna

för de vid telegrafverket anstälde stationstjenstemännen, d. v. s. mogenhetsexamen

å reallinien för manlig och afgångsexamen från statens

normalskola för flickor eller dermed jemförligt läroverk för qvinlig

telegrafelev, innebära eu teoretisk utbildning, som är högre än hvad

som måste vara nödvändigt, samt att, då den specialkurs, som äfven

för närvarande erfordras, i alla händelser komme att omändras och

dervid utan svårighet kunde lämpas efter den ifrågasatta tidigare afgångsexamen,

intet vore att erinra mot denna examens beskaffenhet

och omfång eller mot den årsålder, som för dess afläggande föreslagits.

Derför har telegrafstyrelsen för sin del funnit samma examen vara

lämpad att i förening med en derpå följande specialkurs och praktisk

tjenstgöring vid telegrafverket tjena som teoretisk kompetensfordran för

anställning vid stationstjenstgöringen inom telegrafverket.

Jernvägsstyrelsen, som helt nyligen såsom kompetensvilkor för de

flesta tjenstemannabefattningar vid styrelsen och distrikten uppstält,

intyg om kunskaper, motsvarande de för mogenhetsexamen faststälda i

tre ämnen, har till en början erinrat om det kända förhållande, att sedan

flera år tillbaka inom statsbaneförvaltningen i ganska stor omfattningså

förfarits, att vid inträffande ledigheter stationsinspektorsbefattningar

å mindre stationer ersatts med stationsmästare befattningar samt stationsskrifvarebefattningar

med kontorsbiträdesbefattningar, äfvensom att vid

inrättandet af nya platser vid stationsförvaltningen dessa likaledes, så

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande N:o 8. 15

vidt möjligt varit, besatts med personal af betjentgraden. För sin del

har styrelsen derför icke kunnat finna annat, än att den i motionen

ifrågasatta afgångsexamen, hvad det stora flertalet lägre tjenstemannabefattningar

vid linien angår, såsom kompetensfordran är till fyllest,

under förutsättning att den efterföljes af en särskild, teoretisk utbildningskurs

inom. verket, för hvars inrättande styrelsen vore betänkt på

att inom kort vidtaga åtgärder. Men för de mera öfverordnade befattningarna

vid linieförvaltningen — från de tekniska bortsåges naturligen

helt och hållet syntes denna examen styrelsen icke såsom regel

kunna vara tillräcklig och icke heller rätt väl lämpa sig för anställning

vid styrelsens egna byråer och vid flertalet af dess kontor.

Generaltullstyrelsen har, under erinran derom, att allt sedan år 1865

mogenhetsexamen och allt sedan år 1831 en åldersgräns af 18 år varit

faststälda för behörighet till anställning vid styrelsens byråer och tullverkets

lokalförvaltningar, på.anförda skäl uttalat den åsigten, att ifrågavarande

afslutningsexamen icke lämpligen bör få medföra kompetens

för anställning i vare sig ena eller andra tjenstemannagraden inom

tullverket.

Domänstyrelsen har väl icke ansett den ifrågasatta afgångsexamen

lämpad att. uppställa såsom teoretisk kompetensfordran för inträde i

den för utbildning af statens skogstjenstemän afsedda högre kursen vid

skogsinstitutet, för hvilket ändamål maturitetsexamen alltsedan 1871 varit

föi eskrifven, men däremot funnit den föreslagna nya afgångsexamen i

sådant afseende synnerligen väl lämpad för den lägre kurs vid samma

institut, hvilken har till ändamål att utbilda enskilda skogsförvaltare.

Medicinalstyrelsen har ansett, att beträffande veterinärer svårligen

kunde ifrågasättas att utbyta den nu föreskrifna mogenhetsexamen mot

en föreslagen afgångsexamen från nedre sjette klassen. Men i fråga

om apotekselev.vore styrelsen af den mening, att elever, som genomgått

en sådan afgångspröfning, som i motionen föreslås, under elevtiden

på apotek skulle vida bättre än äldre tiders apotekselever, af hvilka

man fordrade kunskaper motsvarande öfre sjette klassens genomgångna

kurs, kunna förskaffa sig nödig mogenhet för att sedan med fördel tillgodogöra

sig den fackutbildning, som lemuas af farmaceutiska institutet.

Den tidsvinst, som sålunda skulle uppstå för apotekseleverna, vore så

mycket mer beaktansvärd, som erfarenheten visat, att befordran på

apotekarebanan vore synnerligen långsam, hvadan farmaceuterna ända

till vid pass 45 års ålder finge tjenstgöra mot så anspråkslös aflöning,

att den icke kunde anses stå i lämjiligt förhållande till den långa utbildningstid,

som följde med nödvändigheten att aflägga maturitets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

examen, innan elevtjenstgöringen kunde börja. Men då så nyligen som

från och med år 1896 mogenhetsexamen föreskrifvits som vilkor för

att vinna anställning såsom apotekselev, ansåg styrelsen icke, att häri

någon ändring borde vidtagas, förrän mera erfarenhet i detta afseende

vunnits. Hvad åter tandläkareelever anginge, för hvilka sedan år 1879

aflagd mogenhetsexamen uppstälts såsom kompetensfordran, fann styrelsen

det vara påtagligt, att en person, som först vid 18 å 20 års ålder

skulle börja att arbeta sig in i ett yrke, som erfordrade ganska stor

manuel färdighet, hade svårare att tillegna sig denna än den, som börjat

sysselsätta sig dermed vid en tidigare ålder. Följden häraf har äfven

hlifvit den, att vid tandläkareexamina, åtminstone under de senare åren,

ett oproportionerligt stort antal bland examinanderna, uppgående stundom

till hälften, blifvit underkändt i protesarbetena. Huru vida sagda

missförhållande kunde komma att inskränkas eller upphäfvas derigenom

att, såsom numera skett, ett tandläkareinstitut inrättats vid den medicinska

högskolan i Stockholm, vore en fråga, hvaröfver medicinalstyrelsen

icke ansåge sig kunna afgifva något yttrande, utan syntes

lärarekollegiet vid sagda högskola vara den myndighet, som bäst kunde

bedöma, huru vida aflagd godkänd maturitetsexamen fortfarande kunde

anses erforderlig för anställning såsom tandläkareelev. Skulle lärarekollegiet

vara af den åsigt, att denna examen kunde med fördel utbytas

mot den i föreliggande riksdagsmotion åsyftade afgångsexamen, hade

medicinalstyrelsen för sin del intet att deremot erinra.

Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd har funnit det vara en

bjudande nödvändighet, att den nuvarande läroverksorganisationen ändras

derhän, att de praktiska yrkenas intressen bättre tillgodoses.

Nämnden har derför på det lifligaste instämt i motionens syfte och

uttalat såsom sin mening att förberedelserna till ifrågavarande afgångsexamen

framför allt böra afse att bibringa lärjungarne sådana insigter

och färdigheter, hvilka med minsta möjliga tidsutdrägt kunna göra dem

användbara i det praktiska lifvet, antingen de omedelbart efter aflagd

examen söka vinna praktisk anställning eller de ämna förvärfva sig

vidare utbildning för något särskilt yrke i befintliga yrkesskolor.

Stockholms fabriksförenings fullmägtige hafva likaledes med hänsyn

till den nytta, den ifrågasatta anordningen synes kunna medföra ej blott

för dem, som söka anställning i industriens tjenst, utan äfven för dem,

i hvilkas tjenst inträde sökes, funnit sig tilltalade af motionens syfte

samt uttalat ej mindre, att den åsyftade afgångsexamen synes vara egnad

att bilda ett godt och lämpligt underlag för inträde i de lägre tekniska

skolorna och de af staten understödda handelsskolorna, än äfven att den

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

tidsperiod, då examen skulle afläggas, eller 15 å 16 års ålder, synes

vara väl vald. J

Härtill kommer, att äfven för landsstaten, enligt hvad utskottet från

flera af de vid Riksdagen vistande landshöfdingarne erfarit, den ifrågasatta

afgångsexamen skulle åtminstone vid anställande af länsmän blifva

af stor brukbarhet.

Af den förebragta utredningen, hvilken, äfven om den icke kan

göra anspråk på fullständighet, dock belyser de vigtigaste partierna af

frågan, framgår såsom resultat, att förutom generaltullstyrelsen, som ansett

andra ålders- och kompetensvilkor för sina underlydande tjenstemän

vara af nöden, hafva samtliga de statsmyndigheter och representanter

för olika näringar, som haft tillfälle att yttra sig öfver förslaget,

ställt sig välvilligt till detsamma och mer eller mindre bestämdt uttalat

såsom sin mening, att en afgångsexamen vid läroverken af ungefär

det omfång och vid den ålder motionären tänkt sig skulle, med eller

utan derpå följande specialkurs, i vidare eller trängre omfattning visa

sig för ändamålet lämplig; ja, Stockholms handels- och sjöfartsnämnd

har till och med betecknat en reform af den nuvarande läroverksorganisationen

i åsyftad rigtning såsom »en bjudande nödvändighet» och

anfört skäl för den uppfattningen, att den föreslagna »afgångsexamen

kraftigt borde bidraga att höja bildningsnivån hos dem, som egna sig

åt de praktiska yrkena». I sjelfva verket måste det betraktas såsom

en ganska märklig omständighet, att så många myndigheter på det

förberedande stadium, hvari fragan ännu befunne sig, redan yttrat sietill

förmån för förslaget.

Af de sakkunniges uttalanden framgår för öfrigt, att i många fall,

t. ex. för de flesta anställningar i handel och yrke och för lägre landtstatstjenster,

torde en dylik examen, som vid konfirmationsåldern afslutar

en för det praktiska lifvets behof afsedd kurs af allmän medborgerlig

bildning, vara fullt tillräcklig. I andra fall åter, t. ex. för anställning

i en mängd befattningar vid post- och telegrafanstalterna, vid

jernvägarne samt möjligen vid antagande såsom apoteks- och tandläkareelev,

hvarvid genomgående af en redan påbjuden eller tillämnad

specialkurs utgjorde ett vilkor för inträde på banan, torde den ifrågasatta

afgångsexamen komma att val lämpa sig såsom inträdesfordran

för eu dylik specialkurs. På flera af nu nämnda områden visade sig en

tid en stark tendens att få inaturitetsexamen, antingen fullständig eller

i vissa ämnen, uppställd såsom kompetensvilkor; men följden häraf blef

på somliga håll, att man fick åtnöja sig med den sämre delen af studentmaterialet,

och på andra, att man rent af kom att lida brist på

Bill. till Rilesd. Prat. 189!). 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 7 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o S.

qvalificerade sökande. Den åsigten liar derför hos våra administrativa

myndigheter allt mera vunnit insteg, att eu mindre och tidigare aflagd

afgångsexamen med derpå följande specialkurs för yrket innebure en

bättre garanti för att erhålla lämpligt personligt material för besättande

af en mängd befattningar än fasthållande af maturitetsexamen

såsom kompetensvilkor, ett vilkor, som för öfrig! bunde den blifvande

tjensteaspiranten tre år längre vid skolbänken, men dervid ofta komme

honom att öfverskatta bokstudiers värde och blifva olämplig för

praktiska värf.

För den allmänna brukbarbeten af en dylik, till läroverkets mellanstadium

förlagd mindre afgångsexamen talar äfven, såsom motionären

anfört, den i våra grannländer under en längre följd af år vunna

erfarenheten. I Norge bär nemligen »Middelskolens afgångsexamen»

(inrättad 1869) och i Danmark »Almindelig Forberedelseseksamen» (inrättad

1881 i st. f. den gamla »Realafgangseksamen» m. fl. dylika äldre examina)

städse haft att glädja sig åt växande förtroende både bos allmänheten

och bos myndigheterna. Ej nog med att i Norge »Middelskolens

afgangsexamen», som der äfven utgör vilkor lör intagning i gymnasiet,

fordras vid nästan hvarje enskild anställning af någon som helst betydenhet;

den kräfves vidare af dem, som vilja gå in vid en teknisk

skola eller ämna aflägga tandläkareexamen eller söka anställning i postverkets

tjenst; på visst sätt aflagd berättigar den till inträde i sjökrigsskolan,

till att blifva telegrafistelev, apotekslärling’ o. s. v. Dessutom

tages nämnda examen numera i stor utsträckning af qvinnor, som tänka

blifva lärarinnor eller söka anställning på kontor. Liknande är förhållandet

med »Almindelig Forberedelseseksamen» i Danmark.

Med denna erfarenhet och ofvan lemnade utredning för ögonen

tvekar utskottet icke att såsom sin mening uttala, att inrättandet af eu

afgångsexamen, ungefärligen af den beskaffenhet och förlagd till det

stadium, som i motionen angifvits, bör uppställas såsom ett af de viktigaste

målen vid läroverkens omorganisation.

Att denna afgångsexamen till undvikande af ungdomens öfveransträngning

och för att ej omintetgöra frukterna af studierna i afslutningsklassen

ej bör göras alltför rigorös, utan tvärt om noga lämpas

efter ifrågavarande ålderstadiums förmåga, torde knappt behöfva särskild!

framhållas. Men då examen skulle åtföljas af kompetens i olika

rigtningar, är naturligen af nöden, att den ställes under offentlig kontroll

och enhetlig ledning. För att åt densamma inför allmänheten och lärjungarne

måtte tilläggas vederbörlig vigt och anseende, bör den vidare

ega mm under något högtidligare former än en vanlig årsexamen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfällig a Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 19

och öfver densamma fullständigt afgångsbetyg enligt faststäldt formulär

meddelas. Huruvida de former, under hvilka denna examen bör

afläggas, kunna tänkas något enklare än motionären förutsatt, det torde,

liksom äfven omfattningen af den kompetens, som bör åtfölja afläggandet

af densamma, böra öfverlemnas åt den kommande utredningen att närmare

föreslå.

Hvad angår

öfriga ändringar i läroverksorganisationen,

som af motionären ställts i samband med den nya afslutningsklassens

och afgångsexamens inrättande, bar utskottet redan inledningsvis uttalat

sin anslutning till den vigtigaste af dessa, nemligen återupplifvandet

af den gamla indelningen af läroverket i tvenne för olika åldrar och

olika uppgifter afsedda stadier: skola och gymnasium, hvilka likväl

hädanefter såsom hittills skulle kunna stå under gemensam ledning och

begagna gemensamt läroverkshus.

Enligt utskottets uppfattning har uppgifvandet af nämnda, både

af psykologiska och af rent praktiska grunder betydelsefulla tudelning

af läroverket i flera afseenden menligt inverkat på vårt skolväsendes

utveckling efter 1849. Icke minst har detta framträdt deruti, att det

lägre stadiet i följd af studentexamens fortplantade tryck nedåt blifvit

lidande särskild! i afseende å sin kursfördelning, och att det högre

stadiet i följd af lexläsningssystemets fortsättande upp till högsta klassen

förlorat den sjelfständiga ställning i afseende å studiernas bedrifvande,

det fordom intog. Det är att hoppas, att dessa menliga verkningar

småningom skulle kunna aflägsnas, om den gamla delningsprincipen åter

infördes och hvardera stadiet, såsom motionären föreslagit, organiserades

för sitt specifika ändamål: det lägre (klass 1—5) att vara en skola för

barna- och öfvergångsåldern med uppgift att meddela allmän medborgerlig

bildning, det högre (klass 6:1—7:2) att vara eu skola för

ynglingåldern med uppgift att gifva förbildning för studier, afsedda att

fortsättas vid universitetet eller annan högre tillämpningsskola.

Ur antagandet af denna vigtiga princip angående läroverkets delning

i tvenne ålders-stadier följa vigtiga konseqvenser med afseende å studiernas

anordning. Utan att ingå i sådana undervisningsplanens detaljer,

hvilka det bör tillhöra en kommande utredning att klargöra, vill utskottet

här endast påpeka, huru derigenom möjligheter öppnas att vida

mer än hittills inrätta metod och kursfördelning efter de olika åldrarnes

behof.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

På det högre stadiet bör dervid valfrihet, särskildt i fråga om

språken, kunna införas i större omfång än nu. Vidare bör genom en dylik

anordning, såsom i motionen framhållits, undervisningssättet lättare

kunna ändras derhän, att gymnasiet, såsom förr var fallet, måtte uppfostra

till börjande sjelfständiga studier och sålunda åter blifva ett

mellanled mellan nederskolan och universitetet. Den brist på förmåga

att drifva vetenskapligt arbete på egen hand, hvaröfver i fråga om våra

dagars abiturienter klagomål ofta försports, skulle man derigenom söka

få afhjelpt.

Vid den förestående omarbetningen af undervisningsplanen bör

derjemte enligt utskottets mening uppställas det af motionären framhållna

önskemålet, att det nationella bildningselementet måtte förstärkas.

Icke minst bör detta ske derigenom, att inom afslutningsklassen och

på gymnasialstadiet tillräcklig tid tillmätes åt modersmålet och historien.

Åt lärjungen måste beredas tillfälle att under lärarens ledning få läsa

det bästa af våra egna klassiska författare från olika perioder för att

rätt bringas att fatta, huru deras framställning står i samband med den

inhemska kulturens utveckling. Åt lärjungen måste äfven meddelas

en efter stadiet lämpad kännedom af vår statsförfattning och våra

samhällsförhållanden, en kännedom, af hvilken han en gång såsom fullmyndig

samhällsmedlem bör kunna draga gagn. Särskildt bör på det

högre stadiet, der mottagligheten är större och förutsättningarna för

att anställa jemförelser med förhållandena annorstädes förefinnas, mera

utrymme än hittills gifvas åt eu fyllig framställning af fosterlandets

historia under senare tider.

I dessa afseenden finnas väl ansatser i den nuvarande undervisningsplanen,

men de måste genom anvisande af ökad tid och lämplig

kursfördelning förstärkas. Det närmare sättet, hvarpå detta lämpligast

bör genomföras, måste öfverlemnas åt den kommande utredningen att

föreslå; men utskottet anser ändamålet vara af den vigt, att andra syften

här få vika något tillbaka. Våra grannländer, Norge och Danmark,

ha i afseende å främjandet af studiet af den inhemska litteraturen,

historien och statsförfattningen gått före med exempel, och det i dessa

länder lifliga nationalmedvetandet har ej undgått att deraf taga intryck.

Särskildt har utskottet ej kunnat underlåta att taga i öfvervägande

det af motionären i samband med hans reformförslag framstälda

yrkandet, att början af undervisningen i latin skulle framflyttas till

nedre sjette klassen. För en sådan anordning sjmes i främsta rummet

tala den förmån, som skulle ligga deri, att man finge en enhetlig nederslå,

och deri, att man kunde för lärjungarne och deras målsmän

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 21

framflytta valet af studierigtning till en tid, då anlagen träda mera tydligt

fram. En annan förmån skulle, enligt hvad motionären framhållit,

vara den, att de främmande språken på skolans mellanstadium (= 4:de

och 5:te klasserna) icke skulle så tätt på hvarandra inträda, som nu

är fallet. Slutligen skulle äfven genom latinundervisningens framskjutande

till 6:te klassen en besparing vinnas, hvarigenom till god del

medel skulle kunna erhållas till inrättande af den nya afslutningsklasseu.

Beträffande latinstudiets betydelse i våra dagar bar, såsom det

synes utskottet, icke utan skäl framhållits, att detsamma numera icke

kan, förutom för några få undantagsfall, afse latinets användande i tal

och skrift, utan endast att kunna tillgodogöra sig innehållet hos latinske

författare. Det har då satts i fråga, om icke, för vinnande af den del

af detta mål, som kan och bör tillkomma allmänna läroverken, en fyraårig

kurs kunde vara tillräcklig, särskilt om hänsyn tages dertill, att

genom den föreslagna afgångsexamen vid konfirmationsåldern med deraf

följande kompetens ett stort antal för gymnasialstudier mindre lämpliga

lärjungar utan tvifvel skulle dragas ifrån sådana studier och alltså latinklasserna

erhålla ett bättre urval af lärjungar. En vigtig omständighet

att beakta har ock ansetts vara, att med den utveckling i språkligt

hänseende, lärjungen på gymnasialstadiet vunnit, latinet der skulle

kunna läsas på ett helt annat och mera fruktbärande sätt än på ett

lägre stadium.

Gent emot yrkandet på latinets uppflyttande har dock från andra

håll framhållits, att en sådan åtgärd skulle innebära ett allt för stort

och ovarsamt steg på reformernas väg, att det skulle allt för mycket

försvaga de klassiska studierna i vårt land och sålunda äfven bidraga

till att öfver hufvud försvaga den humanistiska bildningen ibland oss

och försvåra den vetenskapliga forskningen särskild! på det historiska,

teologiska och juridiska området. Derjemte har man erinrat, hurusom

det vore opedagogiskt att ytterligare framflytta inlärandet af elementerna

i två språk, från vårt så aflägset liggande som latin och grekiska,

ett tillvägagående, som skulle kunna ha till följd, att ett slags skolverksamhet

skulle behöfva förläggas äfven till universiteten.

I syfte att åvägabringa ett medlingsförslag mellan de nu antydda,

mot hvarandra ganska skarpt stående meningarna och att sålunda, om

möjligt, åstadkomma en brygga för genomförandet af förut nämnda reformer

på skolans område, om hvilkas lämplighet en mera allmän enighet

synes råda, har derför äfven yrkats, att man skulle uppflytta latinet i

eu del läroverk, men i de öfriga bibehålla den nuvarande anordningen

med alseende på detta ämne. Att vissa olägenheter skulle uppstå deri
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N.o S.

genom, att latinundervisningen blefve anordnad på olika sätt i olika

skolor, har man väl icke förnekat, men dock icke trött, dem bli af den

betydenhet, att de behöfde verka afskräckande för vidtagande af^en

åtgärd, som skulle bereda den förmånen, att man finge pröfva de båda

metoderna vid sidan af hvarandra. Derigenom kunde vinnas en verklig

erfarenhet rörande den enas eller andras företräde, en erfarenhet,

som ännu icke kan sägas vara för handen, om ock de vid statens profskola,

Nya elementarskolan i Stockholm, allt sedan 1851 gjorda försöken

med latinets uppflyttning i detta afseende måste erkännas lemna beaktansvärda

lärdomar.

Äfven andra förslag hafva i motionens syfte under tidernas lopp

framstälts och diskuterats, men synas icke vare sig nu föreligga eller

vara af beskaffenhet att böra komma under utskottets ompröfning.

Rörande denna fråga om latinets ställning inom läroverket har

utskottet ansett sig böra endast referera olika yrkanden, som blifvit

gjorda, och icke uttala något bestämdt omdöme, hvilket borde stödja

sig på en utredning, som enligt sakens natur icke kan åstadkommas

af ett riksdagens utskott.

Utskottet får alltså på grund af hvad ofvan blifvit anfördt hemställa,

'' att Första Kammaren för sin del beslutar, att

Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande

och framläggande inför Riksdagen af förslag

till inrättande vid rikets fullständiga och femklassiga

allmänna läroverk af en under offentlig kontroll

ställd och af viss kompetens åtföljd afgångsexamen

för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern önska sluta

sin , skolgång, samt till de ändringar i läroverkens

organisation, som dermed stå i samband.

Stockholm den 12 april 1899.

På utskottets vägnar:

E. H. RODHE.

Reservation

af herr Sandberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 8.

OO

Bilaga Litt. A.

Förslag till Undervisning splan för Af slutning sklassen, upprättadt af läroverkskollegii

kommitterade vid Nya Elementarskolan i Stockholm är 1897.

A. Antal undervisningstimmar i hvarje vecka för de särskilda läroämnena i klass 1—6.

Undervisningsämnen

Klass.

1.

Klass.

2.

Klass.

3.

Klass.

4.

Klass.

5.

Klass.

6.

Summa.

Kristendom ..............................

3

3

3

2

2

1

14

Modersmålet..............................

5

5

6

4

4

4

28

Tyska ......................................

6

7

6

4

4

5

32

Engelska....................................

—

—

—

6

6

(5)

12(17)

Historia ....................................

2

3

3

3

3

2

16

Geografi ....................................

2

2

3

1

1

2

11

Matematik................................

4

5

5

5

4

5

28

Naturlära .

2

2

2

3

3

—

12

Naturalhistoria ........................

—

--

—

—

—

2

2

Fysik .......................................

—

—

—

—

—

2

2 .

Välskrifniug..............................

2

2

1

1

1

1

8

Teckning .................................

1

1

1

1

2

2

8

Bokhålleri.................................

—

—

—

—

—

3

3

Praktiska språköfningar .........

—

—

—

—

—

2

2

Skrifning på lärorummet.........

—

—

—

—

—

2

2

27

30

30

30

30

33

180

B. Lärokurserna i afslutningsklassen.

Kristendom. Kortfattad öfversigt af religionshistorien.

Modersmålet. Litteraturläsning (2 t.). Hufvuddragen af svenska litteraturens utveckling

(epokerna), förnämligast genom litteraturprof men äfven delvis med

ledning af en kortare litteraturhistoria. Deklamation. Läsning af prosastycken,

helst efter en för ändamålet lämpad läsebok.

Talöfningar (l t.). Referat, diskussionsöfningar med inledande föredrag,

memorering af kortare tal o. d.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande A-o 8.

Uppsatsskrifning (1 t.). Berättelser, beskrifningar, referat, bref o. d.;

en uppsats på lärorummet hvar 3:e vecka.

Grammatik, i samband med uppsatsskrifningen: hänvisning, då så befinnes

nödigt, till i föregående klasser genomgångna grammatikaliska regler och

exempel.

Tyska eller Engelska. Grammatik. Grundlig repetion af formläran samt af det vigtigaste

i syntaxen, efter en kortare lärobok.

Litteratur. Läsebok; ett sammanhängande prosaarbete af någon modern

författare; ett eller flere tidningsnummer jemte sakförklaringar; lämpligt urval

af handskrifter.

Vokabulär. Grundlig genomgång och repetition af en lämplig vokabelsamling.

Talöfningar. — Skriftliga öfningar, dels på lärorummet hvar 3:e

vecka, dels i hemmet.

Historia (statskunskap), öfversigt af de olika samhällsformerna; de vigtigaste

delarne af Sveriges grundlagar och kommunalförfattningar samt af bevillningsförordningen;

redogörelse för de mera betydande statsembetsverken.

Geografi. Repetition af de olika verldsdelarnes fysiska förhållanden i jemförande

''framställning; jemförelse mellan de olika kulturländerna med hänsyn till produkter,

industri, handel, samfärdsel, konst och religion samt befolknings- och

samhällsförhållanden.

Matematik Geometri (1 å 2 t.). Planimetri och stereometri. I anslutning härtill:

»Förhållande», »likformiga trianglar», »rotutdragning af siffertal», qvadratrötter

och kubikrötter äfven efter tabeller. — Enklare öfningar på fältet.

Aritmetik (3 å 4 t.). Repetion med öfning af brukliga genvägar, ränteräkning,

handelsrabatt, diskont, obligationer, enklare sammansatt ränteräkning

efter tabeller, bolag, medeltal och »blandning». Reduktion mellan svenska och

utländska mått- och myntsystem. Ränteräkning vid kreditiv och kontokuranter.

Planimetriska och stereometriska sifferuppgifter.

Matematisk skrifning, dels på lärorummet hvar 3:e vecka, dels i hemmet.

Naturalhistoria. (2 t.). Botanik. Genomgång af in- och utländska växter af allmännare

betydelse. Enklare växtfysiologiska försök. Parasitsvampar, jästsvampar

och bakterier. — Någon öfning i användning af mikroskop.

Zoologi. Menniskokroppen^ byggnad och förrättningar. Möjligen i sammanhang

dermed en s. k. samaritkurs. — Våra husdjur, något utförligare än

i de lägre klasserna. För industrien vigtiga produkter ur djurriket. Af ryggradlösa

djur: vigtigare skadeinsekter och maskar.

Fysik. (2 t.). De allmännaste meteorologiska fenomenen. Vigtigare och mera

lättfattliga delar af fysiken, hufvudsakligen experimentelt, såsom vågen, termometern,

barometern, ångmaskinen, kompassen, glaselektricitetsmaskinen, den

elektriska strömmen och dess användning vid telegrafen och telefonen.

Välskrifining. öfningar i latinsk och tysk stil äfvensom i affärs- och rubrikstil samt

rundskrift.

Teckning. Geometrisk ritning. Frihandsteckning: klots och enkla fristående föremål,

skuggning efter gips samt croquisritning.

Bokhålleri. En utförlig kurs i enklare bokföring jemte öfning i att uppsätta, efter

formulär, räkningar, skuldförbindelser, vexlar, fraktsedlar enklare kontrakt in. m.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 8.

25

Bilaga Litt. B.

A. Antalet konfirmander vid de allmänna läroverken läsåret 1898—1899.

(Källa: uppgifter inhemtade genom ecklesiastikdepartementet.)

Vid de högre läroverken:1)

Klass 1

—

Klass R. 6 : 1 .......

........ 1372)

» 2 ........

....... 10

» L. 6: 1 .......

....... 159

» 3 ........

....... 88

» R. 6 : 2

663)

» It. 4

190

» L. 6: 2 .......

1034 i

» L. 4.......

....... 48

» R. 7 : 1 ........

....... 6

» R. 5........

263

» L. 7 : 1 ........

....... 9

» L. 5........

118

» R. 7 : 2 ........

—

» L. 7 : 2 .......

—

= 1191

Vid de femklassiga läroverken: B)

Klass

1

......... 3

»

2 ......

........ 5

»

3 .....

......... 46

»

R. 4

104

»

L. 4

......... 6

»

R. 5.....

90

»

L. 5......

......... 16

= 270

Sammandrag: Summa konfirmander 1898—99

Deraf före och i klass 6:1

1,461

1,277

’) Utom Umeå, för hvilket uppgifter ännu saknas.

Deraf 52 i Stockholm, 12 i Göteborg.

*) > 32 >

*) » 42 > >

®) Utom Mariestad och Piteå, för hvilka uppgifter ännu saknas.

Bill. till Riksd. Vrot. 1880. 8 Sami. 2 Af l. 1 Band.

7 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

B. Antalet höstterminerna 1889, 1894 i de allmänna läroverken (pedagogierna ej

medräknade) närvarande lärjungar i klasserna IV—VI:2 som vid slutet af

resp. av (31 der.) uppnått nedannämnda antal lefnadsår. (Kidla.: Berättelse om

statens läroverk för gossar 1889—90 och 1894—95.)

1

1

Ej

14

14, ej 15

15, ej 16

16, e

17

17 el.

mer

1

Summa

Klass

Linie

Tid

An-

An-

An-

Antal

1

tal

%

tal

%

tal

%

tal

%

tal

%

% i

1

Höstterm.

1889

596

48,7

352

28,7

222

28,i

51

4,2

4

0,3

1225

400,o

Rj

»

1894

710

48,3

463

52,5

229

45,61

60

7

0,5

1469

400,o

Medeltal f. båda term.

653

48,5

407,5

30,3

225,5

16,7

55,5

dp

5,

5 0,4

1347

400, o

IV

|

Höstterm.

1889

640

68,9

180

19,4

79

8,5

22

2,4

8

0.8

929

400, o

L

»

1894

561

63,7

197

22,3

85

25

2,8

12

4,4

880

400,o

t

Medeltal f. båda term.

600,5

6‘6'',4|

188,5

20, s,

82

0,1|

23,5

2,6

10

4(1

904,5

100, o

|

Höstterm.

1889

1236

57,4

532

24,7

301

44,0

73

5,4

12

0,5

2154

400,o

lr;

»

1894

1271

54,1

660

28, i

314

45,4

85

5,6

19

0,8

2349

400,o

t

Medeltal f. båda term..

1253,

’>55a

596

26,4

307,5

45,7

79

5,5

15,

5 0,7

2251,5

400,o

Höstterm.

ls89

122

16,7

259

35,6

225

30, a

96

45,2

26

5,6

728

400,o

R

»

1894

156

15,5

347

54,:,

328

52,7

139

55,8

35

8,5

1005

400,o

1

Medeltal f. båda term.

139

16,0

303

35,0

276,5

54,9

117,5

45,6

30,

5 3,5

866,5

400.o!

1

Höstterm.

1889

255

31, o

279

55,9

175

25,2

76

,9,2

39

4,7

824

100, o

v

L

»

1894

221

27, a

292

56’,o

186

22,9

77

9,5

36

4,4

812

400,o

1

Medeltal f. båda term.

238

29, i

285,5

.54,9

180.5

22,i

76,5

0,4

37,

5 4,5

818

400,o

1

Höstterm.

1889

377

24,3

538

54 6

400

<25,8

L2

44,1

65

4,2

1552

400,o

LR

»

1894

377

20,7

639

55,2|514

2(8,3

216

44,9

71

5,9

1817

400,o

1

Medeltal f. båda term.

377

22,4

588,5

.23, o

457

27,i

194

44,5

68

4,0

1684,5

100, o

Höstterm.

1889

13

3,7

85

24, o

108

50,5

89

25,1

59

16,2

3j4

100,o

R

»

1894

11

2,0

116

20,8

175

54,3

165

29,5

92

40,4

559

400,o

l

Medeltal f. båda term.

12

2,6

100,5

22,o

141,5

54,o

127

27,8

75,5

40,6

456,5

400,o

|

Höstterm.

1889

36

4,5

222

27,5

249

50,9

165

20,4

135

40,7

807

400,o

Vill

L

»

1894

19

2,7

191

26,6

241

55,6

172

24,o

94

45,1

717

400,o

1

Medeltal f. båda term.

27

,5 5,6

206,

27, i

245

52,2

168,5

22,i

114,5

45,o

762

400,o

(

Höstterm.

1889

49

4,2

307

.20,4

357

50,8

254

22,9

194

40,7

1161

100, o

LR

»

1894

30

2,3

307

.24,1

416

52,6

337

20,4

186

44,6

1276

400,o

1

Medeltal f. båda term.

38

5 5,2

307

25,2

j386,c

54,7

295,5

24,3

190

45,6

1218,5

409,0|

1

Höstterm.

1889

1

0,5

3

4,4

43

4.9,5

77

55,o

96

45,6

220

400,o

R

1894

1

0,3

9

2,6

97

27,9

124

55,6

117

55,6

348

400,o

1

Medeltal 1''. båda term.

1

0,4

6

£,1

70

24,6

100,5

3o, 4

106,5

57,5

284

400,o

i i

Höstterm.

1889

2

0,3

i 27

4,1

|180

27,5

1210

54,8

!242

50,6

661

400,o

i VI:2

L

»

1894

-

0,o

| 23

4,o

157

27,e

181

54,4

215

57,3

576

400,o

Medeltal f. båda term.

1

0,2

25

4,o

168,5

27,2

195,5

54,6

228, f

57,o

618,

400, o

Höstterm.

1889

3

0,3

30

•7,4

223

25,

287

52,6

338

58,4

881

100,o

i

LR

»

1894

1

0,1

32

5,5

254

27,

305

55,0

332

55,9

924

100,o

1

Medeltal f. båda term.

2

0,2

i 31

5,5

238,

20,4 296

52,8

335

57,1

902,

10 0,o

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

21

Bilaga Litt. C.

Till Riksdagens Första Kammures tillfälliga utskott n:o 2.

Sedan vid nu pågående lagtima riksdag såväl inom Första som inom Andra

Kammaren väckts motion derom, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om

utarbetande och framläggande inför Riksdagen af förslag till inrättande vid rikets

fullständiga och femklassiga allmänna läroverk af en under offentlig kontroll stöld

och af viss kompetens åtföljd afgångsexamen för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern

önskade sluta sin skolgång, samt till de ändringar i läroverkens organisation, hvilka

dermed stode i samband;

samt Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 och Andra Kammarens tillfälliga

utskott n:o 1 genom sina ordförande i skrifvelse den 25 nästlidne februari

gjort framställning att, för utredning af omförmälda motioner, från kongl. generalpoststyrelsen

erhålla upplysningar, hvilka kompetensfordringar för närvarande vore

gällande för anställande af de under embetsverket lydande administrativa tjensteman

i de lägre graderna, äfvensom huruvida den uti ifrågavarande motioner föreslagna,

under offentlig kontroll stälda afgångsexamen, afsedd att afläggas af lärjungar vid

15—16-årsåldern vid utgången från en klass, motsvarande läroverkens nedre sjette

klass, och af beskaffenhet oeh omfång, som ungefärligen kunde inhemtas af den

inom Andra Kammaren väckta motionen i ämnet och af ett ur Nya elementarskolans

i Stockholm årsredogörelse 1897 hemtadt särtryck, innehållande ett af läroverkskollegii

komiterade utarbetadt förslag till s. k. »praktisk afslutningsklass»,

skulle kunna anses lämpad att med eller utan derpå följande specialkurs och praktisk

tjenstgöring vid verket tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning

vid vissa tjenster, och i så fall i hvilken omfattning,

så har Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af ifrågavarande båda motioner

äfvensom af ett exemplar utaf ofvannämnda särtryck ur Nya elementarskolans i

Stockholm årsredogörelse 1897, i nåder anbefalt generalpoststyrelsen att till eder

meddela de sålunda begärda upplysningarna;

och får med anledning deraf styrelsen äran anföra följande.

Hvad först angår gällande kompetensfordringar för anställande af de under

generalpoststyrelsen lydande administrativa tjensteman i de lägre graderna — med

hvilken benämning generalpoststyrelsen, med hänsyn jemväl till uttalande, å sid. 10,

i den inom Andra Kammaren väckta motionen i förevarande ämne, ansett vara afsedda

tjensteman vid postanstalterna i riket, men ej tjensteman hos styrelsen — så

fordras för närvarande för vinnande af anställning såsom extra ordinarie tjensteman

vid postanstalt att vara 18 år gammal och att hafva genomgått en 6 månader lång

postelevkurs; varande för erhållande af sökt tillträde till denna kurs uppstäldt såsom

vilkor att sökanden, derest han icke aflagt godkänd mogenhetsexamen, skall företes

af hufvudlärare i vederbörande ämne vid högre allmänt läroverk eller af universitetslärare

i ämnet utfärdade betyg om allagda godkända prof i svensk ämnesskrifning,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Första Kammarens TilljäUiga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

allmän och i synnerhet fäderneslandets geografi, aritmetik samt tyska eller franska

språket, i hvilka ämnen sökandens ådagalagda kunskaper böra i allmänhet fullt motsvara

hvad som fordras i afgångsexamen från högre allmänt läroverk, dock att, de’- i ett eller annat ämne ett sådant kunskapsmått icke kan vitsordas, i vederbörande

betyg bör anmärkas den lärokurs i ämnet, å hvilken det meddelade betyget har afseende.

Tillika har föreskrifvits, att sökande, som icke aflagt mogenhetsexamen,

skall vid sin ansökning foga jemväl det för honom senast utfärdade terminsbetyg

från det läroverk, han tillhört. Sökanden åligger jemväl att förete, jemte prestbevis,

läkarebetyg, utvisande huru vida sökanden är fri från lyte och kroppsfel.

I de af generalpoststyrelsen uppstäda vilkor för vinnande af tillträde till

postelevkurs hafva emellertid på senare tider gång efter annan medgifvits vissa modifikationer

med anledning deraf, att det antal sökande, som, med företeende af betyg

om aflagd godkänd mogenhetsexamen eller om föreskrifvet kunskapsmått i ofvan angifna

särskilda ämnen, anmält sig till deltagande i postelevkurser, befunnits vara

otillräckligt för postverkets behof.

Med hittillsvarande postelevkurser har afsetts att genom teoretisk undervisning

i förening med praktiska öfningar bibringa eleverna kunskaper och färdigheter,

som äro för tjenstgöringen vid postanstalterna nödvändiga, såsom kännedom om

gällande post- och postsparbanks författningar, insigter i postal geografi, färdighet i

uppsättande af tjensteskrifvelser samt i öfversättningar åt franska och tyska postala

texter, särskilt med hänsyn till tjenstekorrespondensen, öfning i postförsändelsers

taxering och dirigering samt i postverkets och postsparbankens räkenskapsväsende,

o. s. v.

Efter afslutandet af en postelevkurs anställes med deltagarne såväl skriftlig

som muntlig examen, och varda de elever, som i denna examen godkännas och

hvilka uppnått ofvannämnda ålder af 18 år, af generalpoststyrelsen antagna till e. o.

postexpeditörer.

I sammanhang med hvad nu anförts, torde jemväl böra omförmälas, hurusom,

i anledning af förslag från generalpoststyrelsen, anslaget till gratifikationer m. m.

åt tjensteman och betjente blifvit i postverkets stater för år 1899 höjdt med 2,000

kronor för att sätta styrelsen i tillfälle att bekosta språkkurser för posttjenstemän.

Dylika kurser komma i följd deraf att anordnas; men de äro, såsom antydt blifvit,

afsedda för personer, som redan vunnit anställning i postverkets tjenst.

Beträffande derefter frågan, huru vida den i de nämnda motionerna föreslagna

afgångsexamen från allmänt läroverk skulle kunna anses lämpad att med eller utan

derpå följande specialkurs och praktisk tjenstgöring vid postverket tjena såsom teoretisk

kompetensfordran för anställning vid vissa posttjenster,

får generalpoststyrelsen såsom sin mening uttala, att, hvad angår tjensteman

vid postanstalterna, eu afgångsexamen af föreslagna beskaffenhet och omfång skulle

kunna anses lämplig för berörda ändamål under förutsättning, att efter denna examens

afläggande vederbörande förvärfvade sig öfriga för posttjensten erforderliga insigter

och färdigheter genom att, allt efter som lägre eller högre tjenst eftersträfvades,

genomgå en eller flera specialkurser.

Härvid anser sig generalpoststyrelsen böra särskildt fästa uppmärksamheten

derå, att i den föreslagna afgångsexamen från allmänt läroverk icke skulle ingå pröfning

i franska språket. Detta språk måste emellertid, framför allt på grund af de inom

verldspostföreningen gällande bestämmelser, ur postal synpunkt betraktas såsom minst

lika vigtigt som det tyska och vigtigare än det engelska språket, i hvilka båda sist
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

nämnda språk prof skulle vid den föreslagna afgångsexamen afläggas. Tillfälle måste

alltså beredas att under de specialkurser, som må varda anordnade inom postverket,

må kunna förvärfvas för posttjensten erforderlig kunskap och färdighet i franska

språket.

Hvad nu blifvit sagdt innebär icke från generalpoststyrelsens sida någon

anmärkning mot den ifrågastälda planen för den i de nämnda motionerna föreslagna

nya afgångsexamen från allmänt läroverk. Enligt de nu gällande, ofvan anförda

bestämmelserna rörande vilkoren för tillträde till postelevkurs är ju kunskap i

franska språket icke obligatorisk för att varda antagen till postelev; men så har ock,

med den internationella postutvexlingens starka tillväxt och allt större kraf, behofvet

att ega tillgång till ett tillräckligt antal posttjenstemän med nödig kunskap och

färdighet särskilt i franska språket tagit sig uttryck i generalpoststyrelsens ofvannämnda,

numera bifallna förslag om medels anvisande till anordnande af språkkurser

för posttjenstemän.

Utan att i öfrigt ingå på vidare närmare yttrande rörande planen för den

föreslagna nya afgångsexamen och den afslutningskurs, som skulle föregå densamma,

anser sig dock generalpoststyrelsen böra uttala, att enligt nämnda plan den, som

aflagt den nya afgångsexamen från .allmänt läroverk, skulle komma att i vissa ämnen

besitta kunskaper och färdigheter, som för närvarande icke besittas åtminstone af

flertalet af dem, som erhålla tillträde till postelevkurs, men hvilka kunskaper och

färdigheter för blifvande tjenstemän vid postanstalterna äro af vigt.

Den ifrågastälda undervisningen i enklare bokföring inom den tilltänkta

afslutningsklassen komme i nyssberörda hänseende att varda af särskild betydelse.

Beträffande omfattningen af den postelevkurs, som den, hvilken aflagt den

föreslagna nya afgångsexamen från allmänt läroverk, skulle hafva att genomgå för

vinnande af anställning såsom extra ordinarie postexpeditör, anser sig generalpoststyrelsen

nu kunna inskränka sig till det yttrande, att tidslängden för denna kurs

ej synes kunna sättas kortare än ett år. Redan under nuvarande förhålladen har det

understundom synts, som om önskvärdt vore att utsträcka postelevkursen utöfver

sex månader.

Äfven med den antydda förlängningen af postelevkursen skulle emellertid, då

den föreslagna afgångsexamen vore afsedd att afläggas af lärjungar vid 15—16-årsåldern,

kunna inträffa, att fordringarna för vinnande af anställning såsom extra

ordinarie postexpeditör hunne^pf en eller annan aspirant fullgöras, innan han uppnått

den för närvarande bestämda åldern af 18 år; men detta åldersmått torde måhända

kunna i någon mån minskas, helst som genom förlängning af elevkursen vunnes

möjlighet att, noggrannare än nu kan ske, pröfva vederbörande aspiranters lämplighet

för anställning vid postverket.

Den föreslagna nya afgångsexamen från allmänt läroverk med derefter följande

postelevkurs borde, enligt generalpoststyrelsens mening, för dem, som, efter det de

aflagt nämnda examen och behörigen genomgått elevkursen, blifvit af styrelsen

antagna till extra ordinarie postexpeditörer, medföra kompetens för befordran till

ordinarie postexpeditör och jemväl till postmästare i postverket, d. v. s. föreståndare

för postkontor af lägre klass än den nuvarande 4:de. Dessa lägre postmästaretjenster

tillsättas af generalpoststyrelsen.

Hvad åter angår kontrollörtjenst vid postverket, postmästareljenst, som tillsättes

af Kongl. Maj:t, samt befattning såsom postinspektor eller postdirektör, anser generalpoststyrelsen

mera omfattande kompetensvilkor vara af nöden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Förslå Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 8.

Den, som vunnit inträde i postverket på den föreslagna nya afgångsexainen

från allmänt läroverk jemte en derefter följande postelevkurs och sedermera eftersträfvade

annan anställning än postexpeditörstjenst eller lägre postmästarebefattning,

borde, efter styrelsens uppfattning, beredas tillfälle att, om lian pröfvades vara

dertill qvalificerad, genomgå en högre postutbildningskurs. Med den utveckling och

den omfattning, poströrelsen numera ernått och synes allt vidare ernå, samt de större

fordringar jemväl i teoretiskt hänseende, som i anledning deraf måste ställas särskildt

på de högre funktionärerna vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, skulle

en dylik högre postutbildningskurs för visso blifva af stor betydelse för posttjensten.

Fråga om anordnande af en sådan kurs har ock mer än en gång varit å bane.

Stockholm den 3 mars 1899.

F. H. SCHLYTERN.

Herman Askberg.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

31

Bilaga lätt. D.

Till Riksdagens Första Kammares tillfälliga utskott n:o 2.

Genom nådigt bref den 1 innevarande månad har Kongl. Maj:t anbefalt kongl.

telegrafstyrelsen att till Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 och till Andra

Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 meddela af utskotten, för utredning af två inom

Riksdagen väckta motioner, begärda upplysningar dels om hvilka kompetensfordringar

för närvarande vore gällande för anställande af de under kongl. styrelsen lydande

administrativa tjensteman i de, lägre graderna, dels huruvida den i nämnda motioner

föreslagna, under offentlig kontroll stälda afgångsexamen kunde anses lämpad att

med eller utan derpå följande specialkurs och praktisk tjenstgöring vid telegrafverket

tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning vid vissa tjenster och i så

fall i hvilken omfattning; och får kongl. telegrafstyrelsen med anledning häraf meddela

följande.

De nu gällande kompetensfordringarna för de vid telegrafverket anstälde

tjensteman, för hvilka endast den föreslagna afgångsexamen kan tänkas vara lämpad,

eller stationstjenstemännen, äro intagna i §§ 120 och 122 af senare delen af instruktionen

för stationstjenstgöringen vid telegrafverket i riket, af hvilken instruktion

härjemte ett exemplar öfverlemnas.

Då dessa fordringar innebära en teoretisk utbildning, som är högre än hvad

som måste anses vara nödvändigt, samt den specialkurs, som äfven för närvarande

erfordras, i alla händelser kommer att omändras och dervid utan svårighet kan lämpas

efter den ifrågasatta tidigare afgångsexamen, har kongl. telegrafstyrelsen, som

för öfrigt icke haft något att erinra mot denna examens beskaffenhet och omfång

eller mot den årsålder, som för dess afläggande föreslagits, för sin del funnit samma

examen vara lämpad att i förening med en derpå följande specialkurs och praktisk

tjenstgöring vid telegrafverket tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning

vid stationstjenstgöringen inom telegrafverket.

Utdrag af kongl. styrelsens protokoll denna dag, innefattande undertecknad ''

Wennmans skiljaktiga mening, varder härhos bifogadt.

Stockholm den 3 mars 1899.

ERIK STORCKENFELDT.

M. WENNMAN. HERMAN RYDIN. B. STAFSING.

Ernst Carlberg.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Utdrag af ''protokollet, hållet hos kongl. telegrafstyrelsen den 3 mars 1899.

Närvarande:

Generaldirektören och Kommendören in. m. E. Storckenfeldt,

Byråchefen m. m. M. Wennman,

t. f. Byråchefen H. Rydin samt

t. f. Byråchefen F. B. Stafsing.

S. D. Byråchefen Wennman föredrog Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 1

dennes, genom hvilken telegrafstyrelsen anbefalla att till Första Kammarens tillfälliga

utskott n:o 2 och Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 meddela af utskotten

för utredning af två inom Riksdagen väckta motioner begärda upplysningar,

dels hvilka kompetensfordringar vore för närvarande gällande för anställande af de

under embetsverket lydande administrativa tjenstemännen i de lägre graderna, dels

huruvida den i nämnda motioner föreslagna, under offentlig kontroll stälda afgångsexamen

kunde anses lämpad att tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning

vid vissa tjenster och i så fall i hvilken omfattning.

Generaldirektören Storckenfeldt yttrade: »Då den fråga, som i de det nådiga

brefvet bilagda motionerna bragts på tal, synes mig ega en för det allmänna lifvet

särskildt stor betydelse, anser jag mig böra vid det tillfälle, som nu gifvits kongl.

telegrafstyrelsen att derom yttra sig, inom kongl. styrelsen något närmare angifva

den ställning, som jag personligen intager till denna fråga.

Under flera år har, som bekant pågått, en af olika behof framkallad sträfvan

att vinna en omorganisation af undervisningsväsendet vid våra allmänna läroverk i

sådant syfte, att inom dem skulle beredas tillfälle för lärjunge att vid en något tidigare

ålder genomgå en afslutningskurs som innebure en tillräcklig teoretisk utbildning

för en mängd praktiska värf. Bemödandena härutinnan hafva likväl hittills

strandat hufvudsakligen på den grund, att man ej varit öfverens om hvilka ämnen

en dylik kurs skulle omfatta. Emellertid synes man nu slutligen hafva kommit

denna frågas lösning så nära, att utsigt finnes till att enhet kan nås angående de

ämnen, som böra ingå i en tidigare afslutningskurs, och sedan frågan om införande

af en tidigare afgångsexamen blifvit föremål för den nu församlade Riksdagens behandling,

hafva de embetsverk, för hvilka en dylik examen skulle kunna tänkas

vara lämplig såsom teoretisk kompetensfordran till vissa tjenster, blifvit satta i tillfälle

att yttra sig om densammas lämplighet derutinnan.

Vid jemförelse, hvad telegrafverket beträffar, af de kompetensfordringar, som

för närvarande äro gällande för anställning såsom stationstjensteman — den enda

anställning inom verket, för hvilken den ifrågasatta afgångsexamen kan tänkas lämpad

—, med den teoretiska utbildning, som innefattas i denna afgångsexamen, vill

jag till en början framhålla, att ehuru de nuvarande kompetensfordringarne måste

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

förefalla väl höga, någon ändring af desamma likväl ej har af mig ansetts höra

ifrågasättas förr, än den sedan en tid tillbaka på dagordningen uppkomna frågan om

en praktisk afslutningskurs vid någon af läroverkens lägre klasser vunnit sin lösning.

När nu till närmare granskning föreligger ett förslag till en sådan afslutningsexamen,

måste jag, som naturligtvis ingalunda kan göra någon erinran mot de deri

föreslagna kunskapsmåtten i de ämnen, deri betyget »godkänd» i studentexamen för

n rvarande ej är föreskrifvet, likaledes finna insigterna i tyska och engelska språken

vara fullt tillräckliga, hvaremot i ämnena fysik och matematik ytterligare någon utbildning

kräfves, likasom två för den fullständiga telegraftjenstemannakompetensen

till en viss omfattning erforderliga ämnen, nemligen kemi och franska språket, icke

alls återfinnas i den föreslagna afgångsexamen. Skulle jag då inskränka synpunkten

allenast till telegraftjenstens, blefve frågan om den föreslagna examens lämplighet

enkelt nog besvarad sålunda, att derest i densamma inrymdes högre kunskapsmått i

fysik och matematik äfvensom två nya ämnen: kemi och franska språket, eller med

andra ord allt hvad som fordras för att vinna anställning specielt vid telegrafverket,

så kunde icke något finnas mot densamma att i öfrigt erinra. Men då denna

fråga, såsom jag här ofvan antydt, har en betydligt vidsträcktare innebörd såsom

afseende att fylla ett inom det praktiska lifvet länge kändt behof, synes mig just

kongl. telegrafstyrelsen, hvars eget verksamhetsområde nästan uteslutande tillhör

det praktiska lifvet, böra se denna fråga från eu allmännare och större synpunkt,

helst som enligt min åsigt kongl. styrelsen utan svårighet äfven Tean göra det. Kongl.

styrelsen bör göra det, emedan det för telegrafverket gäller endast ett antal af allra

högst tjugu adepter årligen, hvilket ju är ett försvinnande fåtal i jemförelse med den

mängd unge män, för hvilkas teoretiska utbildning den föreslagna afgångsexamen är

afsedd. Kongl. styrelsen kan äfven göra det, emedan den speciella utbildningskurs

som måste finnas för att i förening med praktisk tjenstgöring dana en telegraftjensteman,

i alla händelser och utan hänsyn till nu föreliggande fråga måste undergå

förändring i flera afseenden, och det dervid, efter mitt förmenande, icke skall möta

någon svårighet att ordna den nya specialkursen så, att de blifvande tjenstemännen

bibringas den kunskap i kemi och franska språket samt den utbildning i fysik och

matematik, som kan utöfver den föreslagna afgångsexamen erfordras.

I detta sammanhang kan jag slutligen ej underlåta att särskildt betona den

direkta och enligt min åsigt oomtvistliga fördel, som jag funnit den föreslagna afgångsexamen

medföra derutinnan, att tidsåldern för dess afläggande tre år tidigare,

än nu är fallet, lemnar i verkets händer dess blifvande tjensteman, för hvilka, såsom

i motionerna framhålles, ett tidigare handläggande af dithörande sysslor betyder vida

mera än ytterligare dessa års qvarsittande på skolbänken.

På de grunder jag nu anfört anser jag att kongl. styrelsen icke bör lägga något

hinder i vägen för den ifrågasatta afgångsexamens införande genom att göra någon

erinran emot densammas lämplighet och tillräcklighet såsom teoretisk kompetensfordran

för anställning vid stationstjenstgöringen inom telegrafverket — icke ens

genom att angifva de i sig sjelf obetydliga och vid verkets specialkurs lätteligen tillgodosedda

fordringar, som eljest skulle kunnat ställas på denna examen för att fä

den att till alla delar motsvara en blifvande telegrafstationstjenstemans teoretiska

kompetens.»

Härefter beslöt kongl. styrelsen att till Riksdagens ofvanberörda utskott aflåta

skrifvel8er af den lydelse registraturet för dagen utvisar.

Bill. till Riksd. Vrot. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Haft. It

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Mot kongl. styrelsens beslut anmälde föredraganden, byråchefen M. Wennman

sin afvikande mening, och anförde dervid följande:

Såsom kompetensfordringar för inträde i telegrafverket i och för utbildning

till stationstjensteman vore nu föreskrifvet, att sökanden skulle hafva aflagt fullständig

afgångsexamen vid högre elementarläroverk eller vid teknisk elementarskola, och

att han dervid erhållit betyget godkänd i matematik, fysik och kemi till det omfång

som fordrades på reala linien, samt i franska, tyska och engelska språken, dock med

tillstånd äfven för sådan inträdessökande, som aflagt fullständig afgångsexamen från

elementarläroverk, utan att hafva erhållit föreskrifna betyg, att vinna inträde så vida

han antingen företedde vederbörliga kompletteringsbetyg i de ämnen, hvari betyg

fordrades, men icke funnes i afgångsbetyget, eller ock inför en af styrelsen förordnad

examenskommission i samma ämnen underginge särskild pröfning och dervid blefve

godkänd.

Föredraganden kunde med stöd af mångårig erfarenhet vid stationstjenstgöringen

och såsom lärare och föreståndare vid telegrafverkets undervisningsanstalt

vitsorda, att nu gällande inträdesfordringar i ofvannämnda sex ämnen, matematik,

fysik och kemi samt franska, tyska och engelska språken icke vore i ringaste män

öfverdrifna, och åberopades dervid i afseende å de tre språken, att godkända insigter

i dessa fordrats allt ifrån den första tiden då det elektriska telegrafverket blef ordnadt

i Sverige samt att anspråken på språkkunskap blifvit snarare ökade än minskade på

senare tiden, då antalet per telefon befordrade telegrammer år från år vuxit, och

äfven handläggningen af s. k. code-telegrammer såväl per telegraf som per telefon

gjort en mera allsidig språkbildning högst nyttig och nödvändig. Kunskap i matematik,

fysik och kemi vore behöflig för inhemtande af en äfven blott elementär

kurs i telegrafi; fordringarne i matematik höjdes på förslag af dåvarande föreståndaren

för telegrafverkets undervisningsanstalt, sedermera byråchefen Nyström, till de för

mogenhetsexamen på reala linien föreskrifna, i den af telegrafstyrelsen år 1878 afgifna

förnyade instruktionen för stationstjenstgöringen i riket. I alla öfriga ämnen utom

de sex här nämnda, funne sig äfven föredraganden fullt tillfredsstäld med de kunskapsmått,

om hvilkas inhemtande den föreslagna afgångsexamen skulle komma att

lemna vitsord.

För att emellertid äfven hvad telegrafverket viakomme så långt möjligt vore

tillmötesgå den allmänna önskan, att kunna för tjensteman i de lägre graderna nedsätta

kompetensfordringarne, ville föredraganden tillstyrka, dels att de föreslagna

kunskapsmåtten för den nya afgångsexamen måtte i tyska och engelska språken samt

i fysik anses nöjaktiga, så att betyget »godkänd» i berörda afgångsexamen skulle i

dessa ämnen vara tillfyllest för inträde i telegrafverket, dels att inträdesfordringarne

i kemi skulle helt och hållet bortfalla, enär detta ämne, jemte hvad utöfver det föreslagna

kunskapsmåttet i fysik erfordrades för inträde i telegrafverket, kunde utan svårighet

upptagas i den tekniskt-praktiska lärokurs, hvilken fortfarande måste ingå i den fullständiga

utbildning till telegraftjensteman; dels ock slutligen, att, derest nu gällande

kurser i algebra och franska språket finge bibehållas i elementarskolans femte klass

och ytterligare utbildning deri meddelas i afslutningsklassen, »godkända» insigter jemväl

i dessa ämnen, skulle få anses nöjaktiga, och sålunda den föreslagna afgångsexamen

i dess helhet gälla för inträde för tjensteman vid telegrafverket.

Om deremot sist anförda förslag om bibehållande i den nya afgångsexamen

af algebra och franska språket icke kunde genomföras, ansåge sig föredraganden

böra förorda, att för inträde vid telegrafverket skulle, utom den nya afgångsexamen

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

fordras antingen kompletteringsbetyg i franska språket och matematik åtminstone till

det omfång, som fordras för mogenhetsexamen på klassiska linien eller ock efterpröfning

vid inträdet. Denna komplettering eller efterpröfning borde ej nedsätta

aen föreslagna afgångsexamens värde mera, än hvad de nu gällande inträdesfordringarne

nedsatte studentexamens värde för sådana inträdessökande, hvilka i nämnda

examen icke erhållit betyget »godkänd» i föreskrifna ämnen. Att åter uti den särskilda

telegrafkursen upptaga ämnena algebra och franska språket till det omfång,

som motsvarade åtminstone tre års kurs i elementarskolan kunde föredraganden icke

tillråda, enär detta skulle helt och hållet förrycka berörda telegrafkurs, som nu omfattade

endast tekniska och praktiska ämnen, hvilka icke inhemtades i lärdomskolor,

samt skulle dessutom förlänga densamma högst betydligt, och derigenom förorsaka

kostnad och tidsutdrägt så väl för telegrafverket som för den inträdessökande; detta

förhållande ansåges hafva sä mycket större betydelse, som här vore fråga om vanliga

skolämnen, hvari undervisning meddelades i samtliga fullständiga elementarläroverk

och sålunda lätt kunde inhemtas före inträdet i telegrafverkets lärokurs.

Föredraganden hade visserligen förnummit, att kongl. generalpoststyrelsen afsåge att

uti sin postelevkurs kunna upptaga franska språket, derest detta ämne ej blefve upptaget

i den nya afslutningsexamen; men denna olikhet vore lätt förklarlig deraf, att

kunskap i franska språket för posttjenstemän icke behöfd^s till samma omfång, som

för telegraftjenstemän, enär de förre hade att befatta sig allenast med försändelsernas

utanskrifter och ifyllningen af dertill hörande tjensteblanketter, hvilket erfordrade

kännedom hufvudsakligen om brukliga tekniska termer; då deremot telegraftjenstemannen

dessutom måste kunna rätt taxera, afläsa och telefonera telegrammer på

franskt språk, af hvilket innehåll som helst.

Stockholm som ofvan.

Enligt protokollet:

Carl G. Bertholff.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Första Kammarens Tillfällig a Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Bilaga Litt. E.

Till Riksdagens Första Kammares tillfälliga utskott n:o 2.

Sedan för utredning beträffande två inom Riksdagen väckta motioner om inrättande

vid fullständiga och femklassiga allmänna läroverk af en särskild afgångsexamen

för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern önskade sluta sin skolgång, Första

Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 och Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1

genom sina ordförande i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 nästlidne februari gjort

framställning om erhållande från kongl. jernvägsstyrelsen af upplysningar, dels hvilka

kompetensfordringar för närvarande vore gällande för anställande af de under kongl.

styrelsen lydande adminiftrativa tjensteman i de lägre graderna, dels ock huruvida

och i så fall i hvilken omfattning den i nämnda motioner föreslagna, under offentlig

kontroll stälda afgångsexamen — afsedd att afläggas af lärjungar vid 15—16-årsåldern

vid utgången från en klass, motsvarande läroverkets nedre sjette klass, och af

beskaffenhet och omfång, som kunde ungefärligen inhemtas å sidorna 9 och 10 i

motionen n:o 214 inom Andra Kammaren samt å sidorna 13 och 14 af läroverkskollegiets

vid Nya elementarskolan i Stockholm komiterades förslag till s. k. »Praktisk

afslutningskurs» — kunde anses lämpad att med eller utan derpå följande specialkurs

och praktisk tjenstgöring vid verket tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning

vid vissa tjenster, så har Kongl. Maj:t genom nådig skrifvelse den 1 innevarande

mars anbefalt jernvägsstyrelsen att till Eder meddela de sålunda begärda

upplysningarna.

Med anledning häraf får kongl. jernvägsstyrelsen anföra följande.

Före ingången af år 1898, då instruktionen för jernvägsstyrelsen med underlydande

distriktsförvaltningar af den 15 oktober 1897 började att tillämpas, gälde

för erhållande af ordinarie anställning vid statens jern vägstrafik enligt äldre instruktioner,

förutom vissa vilkor i fråga om svensk medborgarrätt och fräjd, ålder, helsotillstånd

m. m., den fordran, att vederbörande skulle »förete bevis om eller undergå

sådana kunskapsprof, som styrelsen funne nödiga». Några allmänna föreskrifter angående

hvilka kunskapsprof styrelsen funnit vara för de olika befattningarna nödiga,

hade emellertid icke utfärdats; och någon bestämdare praxis kunde icke heller sägas

hafva i detta hänseende utvecklat sig beträffande de lägre tjenstemannabefattningarna,

än att för erhållande af anställning såsom ordinarie tjensteman vid trafikafdelningen,

och särskildt dess linieförvaltaing, under senaste tiden derförut i allmänhet gjorts

gällande följande vilkor, nemligen:

a) intyg om kunskaper, motsvarande flyttning från sjette till sjunde klassen i

statens högre allmänna läroverk, dock med företräde för den, som aflagt mogenhetsexamen;
b)

fyra till sex månaders vistelse utomlands samt intyg om derunder förvärfvad

förmåga att någorlunda reda sig med ett af kulturspråken; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o S. Öl

c) särskilt för telegrafister: godkänd examen från telegrafverkets undervisningskurs

för manliga elever.

I § § 50 och 87 af nu gällande instruktion har för tjenstemannabefattningar

i allmänhet vid styrelsen och distrikten — d. v. s. för alla dylika befattningar med

undantag af vissa uppräknade — i öfverensstämmelse med 1893 års jernvägskomités

förslag uppstälts den fordran, att vederbörande bör hafva aflagt »antingen afgångsexamen

från högre allmänt läroverk, handelsinstitut eller teknisk elementarskola

eller ock kunna förete intyg om kunskaper, motsvarande de för mogenhetsexamen

faststälda, i vissa ämnen, deri enligt styrelsens bepröfvande ett sådant kunskapsmått

är för jernvägstjensten erforderligt.» I detta senare hänseende har styrelsen genom

beslut den 1 mars 1898 uppstält intyg om kunskaper, motsvarande de för mogenhetsexamen

faststälda, i, förutom modersmålet, minst två af ämnena 1) historia och

geografi, 2) matematik samt 3) ett af de såsom ämnen i mogenhetsexamen ingående

lefvande språk; och har vid tillämpning häraf, hvad qvinliga tjensteman angår, såsom

intyg om vederbörliga insigter i modersmålet, historia och geografi samt lefvande

språk godkänts betyg om afgångsexamen från 8-klassigt elementarläroverk för flickor.

Hvad derefter angår frågan, huruvida och i hvilken omfattning den i motionerna

föreslagna afgångsexamen kan anses lämpad att tjena såsom teoretisk kompetensfordran

för anställning vid vissa tjenster vid jernvägsstaten, så tillåter sig styrelsen

till en början erinra om det kända förhållande, att sedan flera år tillbaka inom

statsbaneförvaltningen i ganska stor omfattning så förfarits, att vid inträffande

ledigheter stationsinspektorsbefattningar å mindre stationer ersatts med stationsmästarebefattningar

samt stationsskrifvarebefattningar med kontorsbiträdesbefattningar,

äfvensom att vid inrättandet af nya platser vid stationsförvaltningen dessa likaledes,

så vidt möjligt varit, besatts med personal af betjentgraden. Då alltså

antalet tjensteman inskränkts till allenast sådana platser, der en relativt högre bildning

ansetts erforderlig, ligger det uppenbarligen vigt uppå att man för dessa

återstående befattningar icke uppställer för låga teoretiska kompetensfordringar. För

sin del kan styrelsen emellertid icke finna annat, än att den af motionärerna ifrågasatta

afgångsexamen i detta hänseende, hvad det stora flertalet lägre tjenstemannabefattningar

vid linien angår, är till fyllest, under förutsättning att den efterföljes af

en särskild, teoretisk utbildningskurs inom verket, för hvars inrättande styrelsen är

betänkt på att inom kort vidtaga åtgärder. För de mera öfverordnade befattningarna

vid linieförvaltningen — från de tekniska bortses naturligen helt och hållet — synes

den emellertid icke såsom regel kunna vara tillräcklig; och för anställning vid styrelsens

egna byråer och vid flertalet af dess kontor torde den icke heller rätt väl

lämpa sig, då en större allmänbildning här bör kunna påräknas.

Stockholm den 20 mars 1899.

TH. NORDSTRÖM.

SVEN GYLLENSVÄRD.

Per Kjellin.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Bilaga Litt. F.

Till Riksdagens Första Kammares tillfälliga utskott n:o 2.

Sedan i och för utredning af två inom Riksdagen väckta motioner I och

Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 hos Kongl. Maj:t gjort framställning om

erhållande från generaltullstyrelsen af upplysningar i nedan angifna afseenden, har

Kongl. Maj:t anbefalt generaltullstyrelsen att meddela eder de sålunda begärda upplysningarne;

och får i anledning häraf styrelsen äran anföra följande.

De afseenden, i hvilka upplysningar begärts, äro:

l:o. Hvilka kompetensfordringar äro för närvarande gällande för anställande

af de under embetsverket lydande administrativa tjensteman i de lägre graderna?

2:o. Skulle den i nämnda motioner föreslagna, under offentlig kontroll stälda

afgångsexamen, afsedd att afläggas af lärjungar vid 15—16-års-åldern vid utgången

från en klass, motsvarande läroverkens nedre sjette klass, och af beskaffenhet och

omfång, som ungefärligen kunde inhemtas af två vid det nådiga brefvet fogade bilagor,

kunna anses lämpad att med eller utan derpå följande specialkurs och praktisk

tjenstgöring vid verket tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning vid

vissa tjenstår och i så fall i hvilken omfattning?

De till generaltullstyrelsens byråer och tullverkets lokalförvaltningar hörande

tjensteman indelas i tre grader. Såsom gemensamt vilkor för behörighet till anställning

i nämnda grader har Kongl. Maj:t genom nådiga kungörelsen den 12 maj 1865

föreskrifvit afgångsexamen vid högre elementarläroverk. Härjemte har Kongl. Maj:t

den 1 oktober 1831, i sammanhang med utfärdande af nytt tjenstgöringsreglemente

för tullverket, stadgat, att ingen må anmälas till inträde i tullverket, som ej fyllt

18 år. Några särskilda kompetensvilkor, gällande för anställning endast i vissa tjenstegrader

inom tullverket, förefinnas för närvarande icke.

För bedömande af frågan, huru vida omförmälda kompetensfordringar kunna,

på sätt i ofvannämnda motioner ifrågasatts, i någon mån sänkas, lär hänsyn böra

tagas till de anspråk, som i allmänhet och särskild ur synpunkten af teoretisk förbildning

ställas på en tjensteman i tullverket. De uppdrag, som anförtros en tulltjensteman,

äro af både omfattande, ansvarsfull och grannlaga beskaffenhet. För

deras nöjaktiga fullgörande erfordras, att han förvärfvat icke blott den grad af humanistisk

bildning, som sätter honom i stånd, bland annat, att med viss färdighet behandla

de för tjensten vigtigaste främmande språken, tyska, franska och engelska,

samt att gifva en till innehåll och form rigtig skriftlig framställning åt förekommande

utlåtanden och förklaringar, utan äfven den mognad i omdömet, som bereder honom

möjlighet att sjelfständigt tolka och tillämpa de olika och ofta svårtydda författningar,

hvilkas iakttagande ankommer på tullmyndigheterna, såsom tullstadgan och andra

tullförfattningar, skeppsmätningsförfattningarne och vissa författningar rörande far
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 8. 39

soter. Dessa anspråk kunna möjligen synas höga, särskildt i fråga om tjenstemännen

i lägsta graden, men tillika måste i betraktande tagas, att t. ex. en kammarskrifvare

skall besitta qvalifikation för skötande, i synnerhet på de mindre tullplatserna, af

fullt sjelfständiga, med beskattning och ansvar förenade göromål samt kunna förordnas

å och befordras till högre, med än större ansvar förenade tjenster. Oaktadt

sålunda dessa anspråk måste, enligt styrelsens åsigt, ställas på en tulltjensteman,

oafsedt hvilken grad han tillhör, vill styrelsen dock icke bestrida, att den i motionerna

föreslagna afslutningsexamen kan, helst om deri ingår, jemte öfriga ifrågasatta

ämnen, äfven franska språket samt större fordringar än som beräknats ställas på modersmålets

behandling, anses i och för sig medföra tillräcklig teoretisk förbildning

för anställning såsom tulltjensteman. Fordran på uppnådd 18 års ålder för dylik

anställning kan deremot, af hänsyn till de med ansvar förenade göromål, som anförtros

en tulltjensteman, och det förmanskap eller åtminstone öfverordnade förhållande,

hvari han står till tullpersonalen i betjentgraderna, icke eftergifvas. Vid sådant förhållande

och då omförmälda afslutningsexamen, enligt motionerna, är afsedd att

afläggas åt ynglingar vid 15—16 års ålder, under det att deremot mogenhetsexamen

beräknas afiagd vid 18 år, samt vid täflan om tjenst i tullverket den, som aflagt

sistnämnda examen, måste anses framför den, som aflagt endast sagda afslutningsexamen,

hafva hunnit sådan förståndets och omdömets utveckling och förvärfvat

sådan för tjensten passande bildning i öfrigt, att företräde måste lemnas honom, lär

det emellertid icke vara förenligt med sådan ynglings intresse, som önskar anställning

såsom tulltjensteman, att nan afbryter studierna, innan han aflagt mogenhetsexamen.

Om med bibehållande af 18 år såsom åldersgräns för anställning i tullverkets

tjenst kompetens för dylik anställning tillägges ifrågavarande afslutningsexamen,

torde man derför också kunna förutse, att endast ynglingar, som försenats i sina

studier, skola med begagnande af sagda kompetensvilkor söka inträde i tullverket

för att, då de vid täflan med kamrater, som aflagt mogenhetsexamen, komme att stå

tillbaka för dessa, slutligen söka erhålla någon af de med större inkomster förenade

betjentsysslorna. För dessa åter gälla inga särskilda kompetensvilkor.

Med stöd af hvad sålunda anförts, vågar styrelsen uttala den åsigten, att

ifrågavarande afslutningsexamen lämpligen icke bör få medföra kompetens för

anställning i vare sig ena eller andra tjenstemannagraden inom tullverket,

Stockholm den 27 mars 1899.

STAFFAN OEDERSCH1ÖLD.

John Ewerlöf.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Bilaga Litt. Gr.

Till Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2.

För utredning af två inom Riksdagen väckta motioner hafva Första Kammarens

tillfälliga utskott n:o 2 och Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 genom

sine ordförande hos Kongl. Maj:t gjort framställning om erhållande af upplysningar

i följande afseenden:

1) Hvilka kompetensfordringar äro för närvarande gällande lör anställande al

de under embetsverket lydande administrativa tjensteman i de lägre graderna?

2) Skulle den i nämnda motioner föreslagna, under offentligt kontroll stälda

afgångsexamen, afsedd att afläggas af lärjungar vid 15 16-års-åldern vid utgången

från en klass, motsvarande läroverkens nedre sjette klass, och al beskaffenhet och

omfång, som ungefärligen kan inhemtas af skrifvelsen bilagda handlingar, kunna

anses lämpad att med eller utan derpå följande specialkurs och. praktisk tjenstgöring

vid verket tjena såsom teoretisk kompetensfordran för anställning vid vissa tjenster

och i så fall i hvilken omfattning?

Och har kongl. domänstyrelsen i anledning häraf erhållit nådig befallning att

meddela de sålunda begärda upplysningarne, hvadan kongl. styrelsen, som infordrat

yttrande från direktören vid kongl. skogsinstitutet, hvilket yttrande bifogas, härmed

får meddela följande:

Under kongl. styrelsen lyder skogsstaten, hvars tjensteman utgöras åt öfverjägmästare,

jägmästare, assistenter och extra jägmästare. För anställning såsom sådana

fordras att vid kongl. skogsinstitutet hafva aflagt fullständig afgångsexamen;

och för inträde vid sagde institut och dess förberedande kurs vid Ombergs skogsskola

erfordras att vid fullständigt läroverk hafva aflagt godkänd mogenhetsexamen

och, i händelse afgångsbetyg erhållits från den klassiska linien, sedermera vid dylikt

läroverk eller inför institutets vederbörande lärare undergått kompletteringsexamen

i matematik, fysik och kemi samt dervid visat sig i dessa ämnen ega insigter, motsvarande

fordringarne för mogenhetsbetyg å den reala linien. Extra jägmästare och

assistenter äro extra ordinarie tjensteman utan lön på stat, och finnas fördenskull

inom skoo-sstaten icke ordinarie tjensteman af lägre grad än jägmästare.

Hvad nu beträffar frågan, huruvida den i förenämnda motioner föreslagna afo-ångsexamen

vid utgången "från en klass, motsvarande nuvarande nedre sjette, kan

anses lämpad såsom teoretisk kompetensfordran för inträde vid de allmänna skogsläroverken

för utbildning af tjensteman vid skogsstaten, får styrelsen, med åberopande

af hvad direktören vid skogsinstitutet i sitt förenämnda utlåtande anfört, meddela

att styrelsen icke anser berörda examen vara för sagde ändamål lämplig; och får

styrelsen såsom skäl för denna åsigt, bland annat, framhålla, att, derest de nu gällande

inträdesfordringarna skulle sänkas till det kunskapsmått, som med denna afgångsexamen

afses, följden skulle blifva den, att undervisningen vid skogsinstitutet

måste omorganiseras och kursen derstädes väsentligen förlängas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Ehuru egentligen liggande utom ämnet för utskottets framställning, hvilken

endast afser utredning om den ifrågasatta afgångsexamens lämplighet såsom kompetens

för anställning i statens tjenst, får styrelsen i detta sammanhang i anledning

af hvad direktören vid skogsinstitutet anfört om den lägre kursen vid skogsinstitutet,

hvilken har till ändamål att utbilda enskilda skogsförvaltare, meddela, dels att för

inträde i denna kurs nu fordras att hafva erhållit flyttningsbevis från minst femte

klassen i allmänt läroverk med godkända insigter i matematik och naturlära förutom

viss förberedande praktisk utbildning, dels att styrelsen för sin del anser det för

framtiden vara till fördel, om lärjungar i denna kurs innehade den allmänna medborgerliga

bildning, som med den förberörda afgångsexamen afses, hvarför denne

examen synes styrelsen vara synnerligen väl lämpad såsom teoretisk kompetensfordran

för den lägre kursen vid skogsinstitutet.

Stockholm den 21 mars 1899.

F. C:son WACHTMEISTER.

E. G. Sundberg.

(Afskrift.)

Till kongl. domänstyr elsen.

Återställande remissakten n:o 993, angående infordrade upplysningar i anledning

af tvenne inom Riksdagen väckta motioner i läroverksfrågan, får jag med anledning

af densamma vördsamt anföra.

För vinnande af inträde såsom elev vid kongl. skogsinstitutet fordras sedan

1871 bland annat maturitetsexamen, hvilken fordran ytterligare skärptes uti 1886 års

nådiga stadgar för skogsläroverken genom föreskriften, att, derest mogenhetsexamen

var aflagd på klassiska linien, sökanden skulle förete kompletteringsbetyg i matematik,

fysik och kemi, motsvarande fordringarne för mogenhetsbetyg å den reala linien.

Genom nådiga kungörelsen den 30 december 1893 anordnades vid skogsinstitutet,

förutom den redan befintliga högre kursen för utbildandet af skogsstatstjenstemän,

en lägre kurs för sådana ynglingar, som önska utbilda sig till privata skogsförvaltare.

Såsom inträdesfordran i denna kurs föreskrefs bland annat flyttningsbevis från

minst femte klassen i allmänt läroverk med godkända insigter i matematik och

naturlära.

Bih. till Biksd. Prof. 1899. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Den år 1886 vidtagna skärpningen af inträdesfordringarne till skogsinstitutet

har visat sig vara ändamålsenlig, emedan man i följd deraf kunnat indraga den förut

erforderliga repetitionskursen i matematik och på ett ändamålsenligare sätt ordna

undervisningen i kemi och fysik, än hvad förut var fallet.

Äfven med de nu gällande inträdesfordringarne möter det rätt stora svårigheter

att ordna föreläsningarne på sådant sätt, att studierna vid institutet kunna afslutas

på två år. Någon minskning i inträdesfordringarne till högre kursen kan

således ej ega rum.

För den lägre kursen torde deremot den ifrågasatta afslutningskursen vid de

allmänna läroverken vara särdeles lämplig såsom kompetensvilkor för inträde till

institutet.

Stockholm den 9 mars 1899.

G. HOLMERZ.

Vidimeras ex officio

Gustaf Halldin.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

43

Bilaga Litt. H.

Till ordföranden i Riksdagens Första Kammares tillfälliga utskott n:o 2.

Sedan för utredning af en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion om

inrättande vid rikets allmänna läroverk af en utaf viss kompetens åtföljd afgångsexamen

för lärjungar, som vid 15—16-års-åldern önska sluta sin skolgång, kammarens

tillfälliga utskott n:o 2 hos Kongl. Maj:t gjort framställning om erhållande af upplysningar

i vissa, uti nådigt bref till kongl. medicinalstyrelsen af den 1 innevarande

månad angifna afseenden, har Kongl. Maj:t i samma nådiga bref befalt styrelsen att

till utskottet meddela de sålunda begärda upplysningarna.

Till åtlydnad häraf har kongl. medicinalstyrelsen äran anföra följande.

Hvad först beträffar kompetensvilkoren för anställning såsom tjensteman i

embetsverket, äro dessa faststälda genom kongl. kungörelsen den 12 maj 1865, hvari

stadgas, att för vinnande af dylik anställning såväl å kansliet som å kameral- och

räkenskapsafdelningen erfordras aflagd examen till Kongl. Maj:ts kansli eller ock

examen till rättegångsverken. Någon ändring i dessa bestämmelser synes kongl.

styrelsen hvarken önskvärd eller nödig, då icke blott vid inträffad ledighet i dylik

befattning kompetenta sökande städse funnits att tillgå, utan äfven sådana i fullt tillräckligt

antal plägat anmäla sig för anställning såsom extra ordinarie tjensteman i

verket.

Hvad härefter angår de under medicinalstyrelsens administration stående tjenstegrenarna,

så torde det beträffande läkare och veterinärer svårligen kunna ifrågasättas

att utbyta den föreskrifna maturitetsexamen mot en afgångsexamen från en klass,

motsvarande läroverkens nedre sjette, då följden häraf skulle blifva, att en del skolstudier

komme att förläggas till universiteten eller veterinärinstitutet.

För anställning såsom elev å apotek är maturitetsexamen föreskrifven genom

kongl. kungörelsen den 22 mars 1895, hvilken föreskrift börjat tillämpas med ingången

af år 1896. Kongl. medicinalstyrelsen har vid föregående tillfällen uttalat såsom

sin åsigt, att afläggandet af dylik examen icke borde kunna anses nödvändig för dem,

som egna sig åt apotekareyrket. Då styrelsen emellertid, oaktadt sina betänkligheter,

icke afstyrkte bifall till en af apotekaresocietetens direktion år 1894 gjord underdånig

anhållan om föreskrift, att aflagd maturitetsexamen skulle utgöra vilkor för anställning

som elev på apotek, så skedde detta dels emedan styrelsen fann det ådagalagdt,

att apotekselevernas förkunskaper under de dåvarande förhållandena vore otillräckliga,

dels emedan apoteksinnehafvarne sjelfva vid flera tillfällen förklarat sig villiga

att underkasta sig de ökade svårigheter och kostnader, som för dem syntes blifva

förenade med de stegrade fordringarna.

Före år 1896 fordrades af en yngling, som ville antagas till elev på apotek,

att han skulle jemte vitsord om godt uppförande antingen förete betyg från högre

allmänt läroverk, utvisande, att han derstädes tillhört åtminstone sjette klassens öfre

afdelning, eller ock medelst intyg af vederbörande rektor styrkte sig hafva vid dylikt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2") Utlåtande N:o 8.

läroverk ådagalagt sådana kunskaper, att han förklarats berättigad till uppflyttning

eller intagning i förenämnda klass och afdelning. Vid olika tillfällen framhöll farmaceutiska

institutets styrelse otillräckligheten af dessa fordringar. Erfarenheten från

examina vid institutet hade nemligen gifvit vid handen, att kunskapsmåttet i berörda

klass vore synnerligen ojemnt, och att de af klassens lärjungar, som sökte inträde på

apotekarebanan, i allmänhet utgjorde klassens svagaste element. Ja, man kunde vid

institutet icke värja sig för intrycket, att i många fall uppfiyttningsbetyget utfärdades

under den förutsättning, att ynglingen skulle lemna skolan för att blifva apotekselev.

Dessa olägenheter skulle uppenbarligen kunnat undanrödjas genom en sådan afslutningsklass

med kontrollerad afgångspröfning, som genom den remitterade motionen

nu föreslagits.

Medicinalstyrelsen hyser också den mening, att elever, som genomgått dylik

pröfning, under elevtiden på apotek skulle vida bättre än äldre tiders apotekselever

kunna förskaffa sig nödig mogenhet för att sedan med fördel tillgodogöra sig den

fackutbildning, som lemnas af farmaceutiska institutet. Den tidsvinst, som sålunda

skulle uppstå för apotekseleverna, vore så mycket mer beaktansvärd, som erfarenheten

visat, att befordran på apotekarebanan är synnerligen långsam, hvadan farmaceuterna

ända till vid pass 45 års ålder få tjenstgöra mot så anspråkslös aflöning, att den icke

kan anses stå i lämpligt förhållande till den långa utbildningstid, som följer med

nödvändigheten att aflägga maturitetsexamen, innan elevtjenstgöringen kan börja.

Och då hinder naturligtvis icke skulle finnas för student att ingå på apotekarebanan

och eventuelt genom djupare studier och vetenskaplig farmaceutisk verksamhet förvärfva

sig utsigt till snabbare befordran, så behöfde icke heller farmacien i vårt land

sakna den utsigt till rikare utveckling, hvilken man trott sig ernå genom föreskriften

om aflagd maturitetsexamen såsom vilkor för anställning som elev på apotek.

Då emellertid föreskriften om aflagd maturitetsexamen såsom vilkor för vinnande

af anställning såsom elev å apotek börjat så nyligen tillämpas, att icke någon

som helst erfarenhet hunnit hittills vinnas om dess inflytande på apotekareutbildningen,

torde för närvarande icke någon ändring deri böra vidtagas, helst då ingen

brist synes finnas på personer, hvilka, äfven med nu gällande föreskrifter, vilja egna

sig åt apotekareyrket.

För rättighet att antagas till tandläkare^lev erfordras, enligt medicinalstyrelsens

på nådigt bemyndigande utfärdade cirkulär den 8 december 1879, aflagd godkänd

afgångsexamen vid något af rikets allmänna läroverk. Onekligt torde vara, att tandläkarnes

vetenskapliga utbildning genom denna föreskrift i icke oväsentlig mån

främjats. A andra sidan har det icke kunnat undgå medicinalstyrelsens uppmärksamhet,

att den handtverksmessiga delen af yrket deraf antagligen kommit att lida.

Det torde nemligen vara påtagligt att en person, som först vid 18 a 20 års ålder

skall börja att arbeta sig in i ett yrke, som erfordrar ganska stor manuel färdighet,

har svårare att tillegna sig denna än den, som börjat sysselsätta sig dermed vid en

tidigare ålder. Följden häraf har äfven blifvit den, att vid tandläkareexamina, åtminstone

under de senare åren, ett oproportionerligt stort antal bland examinanderna,

uppgående stundom till hälften, blifvit underkändt i protesarbetena. Huru vida sagda

missförhållande kan komma att inskränkas eller upphäfvas derigenom att, såsom

numera skett, ett tandläkareinstitut inrättats vid den medicinska högskolan i Stockholm,

är en fråga, hvaröfver medicinalstyrelsen icke anser sig kunna afgifva något

yttrande. I alla händelser synes nu lärarekollegiet vid sagda högskola vara den

myndighet, som bäst kan bedöma, huru vida aflagd godkänd maturitetsexamen fort
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Förda Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 45

farande kan anses erforderlig för anställning såsom tandläkareelev. Skulle lärarekollegiet

vara af den åsigt, att denna examen kunde med fördel utbytas mot den i

föreliggande riksdagsmotion åsyftade afgångsexamen, har medicinalstyrelsen för sin

del intet att deremot erinra.

öfriga under kongl. medicinalstyrelsen hörande tjenstegrenar, såsom barnmorske-

och vaccinationsväsendet m. fl., torde icke beröras af den föreliggande

frågan.

Stockholm den 20 mars 1899.

KLAS LINROTH.

D. M. PONTIN. G. BOLLING. R. A. WAWRINSKY. G. DUNÉR.

Gustaf Tägtström.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:u 8,

Bilaga Litt. 1.

Till Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 och Andra Kammarens

tillfälliga utskott n:o 1.

Med afseende å tvenne inom Riksdagen innevarande år väckta motioner, nemligen

inom Första Kammaren af herr F. Boström (n:o 30) och inom Andra Kammaren

af herr E. Carlson (n:o 214), hafven I uti skrifvelse till Stockholms stads handels

och sjöfartsnämnd den 6 i denna månad infordrat nämndens yttrande, huruvida den

i sagda motioner föreslagna, under offentlig kontroll stälda afgångsexamen, afsedd att

afiäggas af lärjungar i åldern af 15—16 år vid utgången från en klass, motsvarande

allmänna läroverkens nedre sjette klass, och af den ungefärliga beskaffenhet och omfång,

som närmare inhemtades dels af herr Carlsons förenämnda motion, dels ock af

ett skrifvelsen åtföljande förslag till en så kallad »praktisk afslutningsklass,» hvilket

den 13 maj 1897 efter uppdrag afgifvits till läroverkskollegiet vid nya elementarskolan

i Stockholm, kunde anses lämpad att tjena som kunskapsmått för vissa i de af

nämnden representerade näringar anstälda personer vid deras antagande till tjenst.

Med anledning deraf får nämnden, som med intresse tagit kännedom om innehållet

i de båda motionerna äfvensom i nyssnämnda förslag till praktisk afslutningsklass,

härigenom anföra följande.

Enligt nämndens åsigt är det ur synpunkten af lärjungarnes utbildning för

det praktiska lifvets kraf en betänklig brist hos den nuvarande läroverksordningen,

att undervisningen hela läroverket igenom är ordnad med hufvudsakligt. syfte att

förbereda till läroverkets högsta kunskapsprof, mogenhetsexamen, i följd hvaraf

lärjungarne — äfven de, som icke skola aflägga denna examen för att sedermera vid

högre läroanstalter fortsätta sina studier — måste sträfva att på sin skolgång uppnå

den enda afslutning, som läroverksstadgan egentligen medgifver. Förutom det att

med hänsyn till undervisningens berörda syfte sjelfva läsordningen synes lägga allt

för mycken vigt vid kunskaper, som i det praktiska lifvet finna föga eller ingen

användning, följer nemligen af ofvan anmärkta förhållande, å ena sidan, att de

lärjungar, som lyckas aflägga mogenhetsexamen och derefter egna sig åt praktiska

yrken, först vid en allt för sen ålder blifva fullt användbara inom dessa yrken, och,

å andra sidan, att de lärjungar, som icke fortsätta skolgången ända till mogenhetsexamen,

ej på något stadium af skolan kunna lemna denna med ett mått af kunskaper,

hvilket, om än mindre omfattande, likväl kan anses utgöra ett sammanhängande och

afslutadt helt.

Med den storartade utveckling, som näringslifvet inom vårt land uppnått

under de senare årtiondena, och med den häraf föranledda ökade användningen af

arbetskrafter inom de praktiska yrkena har ofvan antydda brist hos gällande läroverksordning

gjort sig allt mera känbar. De allra flesta af dem, som efter att hafva

åtnjutit undervisning^ i de allmänna läroverken egnat sig åt nämnda yrken, hafva,

framför att efter aflagd mogenhetsexamen vid senare år erhålla en måhända förmån
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfällig a Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 8. 47

ligare anställning, föredragit att vid en tidigare ålder komma ut i det praktiska

lifvet; och i följd af bristen på en naturlig afsilning af skolgången å ett lägre städj11™

hafva efter omständigheterna somliga slutat i eu klass, andra i en annan,

skolbildningen hos dem, som sålunda afbrutit sina studier för att egna sig åt det

praktiska lifvet, har följaktligen varit mycket ojemn, och hafva derjemte, på grund

af den meddelade undervisningens beskaffenhet, äfven de ynglingar, som först på ett

senare stadium lemnat skolan, varit nödsakade att efter utträdet ur skolan använda

åtskillig tid till inhämtande af kunskaper och färdigheter, som äro nödvändiga förutsättningar

för praktisk verksamhet.

Då nu, enligt hvad statistiken utvisar, ifrågavarande kategori af lärjungar utgör

den vida större delen af de allmänna läroverkens alumner, anser nämnden det

vara en bjudande nödvändighet, att läroverksordningen ändras, så att de praktiska

yrkenas intressen bättre tillgodoses. Härtill kräfves enligt nämndens åsigt i första

rummet, att en särskild afgångsexamen införes på det stadium af skolan, då ynglingarne.

i allmänhet äro bäst lämpade för inträde i det praktiska lifvet, det vill säga

omkring konfirmationsåldern. &

. .. *?vad nämnden sålunda anfört torde framgå, att nämnden på det lifligaste

instämmer i de ifrågavarande motionernas syfte. Utan att ingå på någon närmare

granskning af vare sig fordringarna i den föreslagna afgångsexamen eller de ändringar,

som af denna examens införande kunna föranledas i de lägre klassernas läsordning,

vill nämnden i detta afseende endast uttala, att förberedelsen till examen i fråga

synes böra framför allt afse att bibringa lärjungarne sådana insigter och färdigheter,

hvilka med minsta möjliga tidsutdrägt kunna göra dem användbara i det praktiska

lifvet, antingen de omedelbart efter aflagd afgångsexamen söka vinna praktisk anställning

eller de ämna förvärfva sig vidare utbildning för något särskildt yrke i befintliga

praktiska yrkesskolor. B

På sådant sätt anordnad, bör ifrågavarande examen, enligt nämndens uppfattning,

kraftigt bidraga att höja bildningsnivån hos dem, som egna sig åt de praktiska

yrkena, i det att den för många af de ynglingar, som eljest skulle afbryta sin skolgång

i de lägre klasserna, skall utgöra en sporre till att fortsätta studierna och söka

uppnå den kompetens, som bör åtfölja vitsord om en i föreskrifven ordning aflagd

afgångsexamen. & &

Stockholm den 16 mala 1899.

För Stockholms stads handels- och sjöfartsnämnd.

LUDW. PEYRON.

Fred?-. Grönwall.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Bilaga Litt. K.

Till Riksdagms Första Kammares tillfälliga utskott n:o 2 och Andra Kammarens

tillfälliga utskott n:o 1.

I skrifvelse till Stockholms fabriksförenings fullmägtige hafven I för utredning

af två inom riksdagen väckta motioner, af herr Filip Boström (F. K. n:o oO)

och af herr Ernst Carlson (A. K. n:o 214), hemstält, att fullmägtige måtte taga

under ompröfning och till utskotten meddela sin uppfattning rörande följande fråga.

Skulle den i nämnda motioner föreslagna, under offentlig kontroll stälda

afgångsexamen, afsedd att afläggas af lärjungar i 15—16-års-åldern vid utgången

från en klass, motsvarande allmänna läroverkens nedre sjette klass, och af den ungefärliga

beskaffenhet och omfång, som af bil. 2 till skrifvelsen sid. 9 och 10 samt

bil. 3 sid. 13 och 14 kunde närmare inhemtas, kunna anses lämpad att tjena som

kunskapsmått för vissa i de af fullmägtige representerade näringarne anstälda personer

vid deras antagande till tjenst; varande vid denna skrifvelse såsom bilagor

fogade, under n:o 1 herr Boströms motioner, under n:o 2 herr Carlsons motion samt

under n:o 3 »förslag till s. k. praktisk afslutningsklass, utarbetadt af läroverkskollegii

vid Nya elementarskolan i Stockholm komiterade».

I anledning häraf få fullmägtige äran meddela, att fullmägtige, som tagit del

af de till dem sålunda öfverlemnade handlingar, finna sig, beträffande sakens allmänhet,

med hänsyn till den nytta, den ifrågasatta anordningen synes kunna medföra ej

blott för dem, som söka anställning i industriens tjenst, utan äfven för dem, i hvars

tjenst inträde sökes, tilltalade af ifrågavarande motioners syfte.

I fråga om förslagets detaljer i organisatoriskt eller pedagogiskt afseende anse

fullmägtige sig hvarken kunna eller böra afgifva något omdöme, men vilja dock icke

underlåta att såsom sin uppfattning uttala ej mindre, att den med motionerna åsyftade

afgångsexamen synes vara egnad att bilda ett godt och lämpligt underlag för inträde

i de lägre tekniska skolorna och de af staten understödda handelsskolorna, än äfven

att den tidsperiod, då berörda examen skulle afläggas, eller vid 15—16 års ålder,

synes vara väl vald.

Stockholm den 20 mars 1899.

På Stockholms fabriksförenings fullmägtiges vägnar:

JOH. BACKSTRÖM.

Ernst Giinther.

OTOCKHOIJU. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 189».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.