Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10

1899-04-14 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1899:10, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I

N:o 10.

Ank. till Eiksd. kansli den 18 april 1899, kl. 8 e. m.

Konstitutionsutskottets utlutande, i anledning af väckt motion med

förslag till inrättande af en s. k. regeringsrätt in. in.

Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, n:o 232, har herr A. V. Ljungman föreslagit, bland annat, åtskilliga

ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen, åsyftande

dels inrättande af en särskild embetsmyndighet, benämnd regeringsrätt,

för utöfvande af Konungens administrativa domsrätt och för medverkan

vid den ekonomiskt administrativa lagstiftningen, dels vissa i samband

dermed stående förändringar i afseende å rikets styrelse och förvaltning.

I detta syfte har motionären hemstält, att Riksdagen måtte Husaga

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad

lydelse af §§ 6,-7, 15, 17, 18, 19, 21, 22, 23, 24, 26, 28, 34,53, 87,

88,89, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen samt §§ 11, 37,

42, 43, 54 och 69 riksdagsordningen:

Regeringsformen.

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola nio vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;

•Bih. till Rilesd. Prof. 1899. 3 Sami. 10 Haft. (N:o 10).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

en chef för sjöförsvarsdepartementet;

en för landtförsvarsdepartementet;

en för justitiedepartementet;

eu för civildepartementet;

en för samfärdsélsdepartementet;

en för landtbruksdepartementet:

eu för finansdepartementet; samt

en för ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

§ 7.

Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 11, 12,

13 och 32 §§ omförmälas, skola inför Konungen i statsrådet föredragas

och der afgöras. Om utöfvandet af Konungens befälsrätt öfver rikets krigsmagt

samt domsrätt gifvas här nedanföre särskilda föreskrifter.

§ 15.

Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen i egenskap

af högsta befälhafvare öfver lcrigsmagten till lands och sjös, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då han sjelf förer riksstyrelsen, afgöra

i närvaro af den bland de i 6 § omförmälda försvarsdepartementens chefer,

till Ehvars departement ärendet hörer. Honom åligge, vid ansvar, att,

då dessa mål beredas, sin mening yttra öfver de företag, Konungen

besluter, samt att, då hans mening icke med Konungens beslut öfverensstämmer,

föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll,

hvars läglighet Konungen medelst sin höga påskrift besanne. Finner

nämnde embetsman dessa företag vara af en vådlig rigtning eller omfattning,

eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel att dem utföra,

tillstyrke han jemväl, att Konungen ville kalla, till ett krigsråd

deröfver, tvenne eller flera af de närvarande högre militära embetsmän ;

Konungen dock obetaget, att å denna tillstyrkan och, der den bifalles,

å krigsrådets till protokoll anförda tankar göra det afseende, honom

godt synes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

§ 17.

1. Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf, högst tjugoen,

af honom utnämnde, lagkunnige män, hvilka fullgjort hvad författningarne

föreskrifva dem, som uti domareembeten må nyttjas, samt i sådana värf

ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitieråd och

utgöra Konungens högsta domstol. Deras antal må ej ökas utöfver

tolf, så vida ej Konungen och Kiksdagen, i den ordning 87 § 1 mom.

stadgar, besluta, att högsta domstolen skall på afdelningar arbeta; och

varde, i sådant fall, så väl justitierådens antal inom ofvan föreskrifna

gränser, som ärendenas fördelning mellan afdelningarna i samma ordning

bestämda.

2. Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som, jemlikt författningarna,

få lios Konungen fullföljas genom besvär öfver embetsmyndigheters,

korporation ers eller n ämnders meddelade beslut, men icke tillkomma

högsta domstolens upptagande och ej heller angå tillsättande af tjänster, skall

på det sätt och med de undantag, som bestämmas i särskild af Konungen

och Kiksdagen gemensamt stiftad stadga, uppdragas åt sju af Konungen utnämnde,

kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade män. De kallas

regeringsråd och utgöra Konungens regeringsrätt. Bland dem böra minst fyra

hafva förut förvaltat civil beställning och minst tre beklädt domareembete.

§ 18.

Regeringsrätten tillkommer det äfven att, i mål af beskaffenhet att

tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra ansökningar, att Konungen

må bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa tid, som

försuten är. Alla öfriga sådana ansökningar skola afgöras af högsta domstolen.

§ 19-

Inkomma till Konungen ifrån domstolar eller embetsman förfrågningar

om enligt 87 § stiftad lags eller laga stadgas rätta mening i sådana

fall, som till domares eller embetsmans åtgärd höra, ege, allt efter lagens

eller stadgans beskaffenhet enligt nyss nämnda paragrafj högsta domstolen

eller regeringsrätten att de sålunda sökta förklaringar gifva.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

§ 21.

Konungen eger tvenne röster i de mål, hvilkas föredragning och

afgörande han för godt finner att i högsta domstolen eller regeringsrätten

öfvervara. Alla frågor om förklaringar öfver enligt 87 § stiftad lags eller

laga stadgas råtta mening skola hos Konungen anmälas och hans röster

deruti inhemtas och beräknas, änskönt han icke i högsta domstolens eller

regeringsrättens öfverläggningar derom deltagit.

§ 22.

1. Uti högsta domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras

af fem ledamöter, så ock af fyra, der alla fyra äro om slutet ense.

Öfver vigtigare saker skola minst sju döma. Ej må flere än åtta ledamöter

på en gång i pröfningen af något mål deltaga, der ej för vissa

fall annorledes föreskrifves i den ordning, 87 § 1 mom. stadgar.

2. Uti regeringsrätten kunna mål pröfvas och afgöras af fem ledamöter,

så ock af fyra, der minst tre af dem äro om slutet ense.

§ 23.

Alla högsta domstolens och regeringsrättens beslut utfärdas i

Konungens namn och med hans höga underskrift eller under hans sekret.

§ 24.

1. Uti Konungens nedre justitierevision skola justitiejirendena

beredas till föredragning och afgörande i högsta domstolen.

2. Till föredragning och afgörande i regeringsrätten skola ärendena

beredas i det departement, hvartill de, enligt den i 6 § omförmälda fördelning,

höra.

(Departementschef ege att i regeringsrätten deltaga i öfverläggningen,

tnen icke i besluten, uti de mål, som till hans departement höra.)

% 26.

1. Då justitieärenden i statsrådet föredragas, skola, jemte chefen

för justitiedepartementet och minst tre andra ledamöter af statsrådet, två

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

justitieråd dem öfvervara, med den skyldighet att till protokollet sig

yttra, som 9 § föreskrifver.

2. Vid föredragning i statsrådet af frågor om stiftande, ändring,

förklaring (dier upphäfvande af lagar eller författningar, hvarom i 87 §

2 mom. och 89 § förmäles, höra två af regeringsrättens ledamöter närvara,

med enahanda skyldighet att sig yttra, som ofvan i 1 mom. sägs. Lag samma

galle i fråga om dispens från sådan lag eller författning.

§ 28.

1. Konungen eger att i statsrådet — — — — — — — —

befordringar inom den svenska kyrkan.

Hvarje departementschef skall föredraga — — — •— — — —

som under departementet höra.

2. Konungen eger att genom naturalisation — — — — — —

ledamot af statsrådet utnämnas.

§ 34.

Statsministern och ministern för utrikes ärendena innehafva rikets

högsta värdighet och de öfrige statsrådsledamöterne den närmaste derintill.

Ledamot af statsrådet må icke tillika annat embete utöfva, ej heller några

inkomster deraf uppbära. Justitieråd eller regeringsråd må ej tillika annat

embete innehafva eller utöfva.

§ 53.

1. Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa

utskott: ett konstitutionsutskott att väcka och upptaga frågor rörande

förändringar i grundlagarne och yttranden deröfver till Riksdagen afgifva,

samt att granska de i statsrådet förda protokoll; ett statsutskott, att utreda

och för Riksdagen uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets tillstånd,

förvaltning och behof; ett bevillningsutskott, att behandla bevillningsfrågor;

ett bankoutskott, att öfverse bankens styrelse och tillstånd samt

föreskrifter om bankoförvaltningeu gifva; samt två lagutskott, att utarbeta

de från kamrarno remitterade förslag till civil-, kriminal-, kommunal- och

kyrkolagarnes förbättring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

2. Ä urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras

för beredning af dervid förekommande ärenden.

§ 87.

L Riksdagen eger gemensamt med Konungen magt att stifta

allmän och särskild civillag äfvensom allmän kriminallag ock särskild kriminallag

för krigsmagten samt att sådan förut stiftad lag förändra och

upphäfva. Ej må Konungen utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen

utan Konungens, någon ny lag göra eller gammal afskaffa.

Frågor härom må i Riksdagens kamrar kunna väckas och skola,

sedan vederbörligt utskott deröfver blifvit hördt, af Riksdagen afgöras.

Beslutar Riksdagen för sin del någon ny lag eller gammal lags upphäfvande

eller förändring, aflemnas förslag derom till Konungen, som inhemte

statsrådets och högsta domstolens tankar deröfver, och, sedan han sitt

beslut fattat, meddele Riksdagen antingen sitt samtycke till dess åstundan

eller sina skäl att det vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksdagen åtskiljes,

fatta och meddela sitt beslut, vare han oförhindrad att före nästföljande

riksdags öppnande förslaget ordagrant bifalla och allmän kungörelse

derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen

underrätte då Riksdagen vid dess nästa sammankomst om de skäl, som

hindrat förslagets antagande. Finner Konungen godt någon lagfråga för

Riksdagen framställa, äske han statsrådets och högsta domstolens yttranden

deröfver, samt meddele sin proposition tillika med berörda yttranden åt

Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i riksdagsordningen sägs.

2. Sammalunda förfares ock vid stiftande, ändring eller upphäfvande

af sådan lag eller laga stadga, som eljest, enligt denna regeringsforms föreskrifter

eller på grund af Konungens och Riksdagens samfäld^ beslut, skall

utgöra föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning, ehuru

med den skilnad, att regeringsrättens yttrande skall inhemtas i stället för

högsta domstolens.

3. Riksdagen eger ock gemensamt med Konungen stifta, förändra

eller upphäfva allmän kyrkollag äfvensom särskild kriminallag för presterskapet,

dock att dervid erfordras samtycke jemväl af allmänt kyrkomöte,

öfver förslag angående dylik lag skola, på sätt i 1 mom. sägs, statsrådets

och högsta domstolens tankar inhemtas och jemte Konungens proposition,

då sådan göres, Riksdagen meddelas. Har ej förslag, hvarom

nu fråga är, före början af riksdagen näst efter den, då förslaget fram
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

stälts eller antagits, blifvit såsom lag genom allmän kungörelse utfardadt,

vare det förfallet, ock Ivonungen underrätte då Riksdagen om de skäl,

som hindrat förslagets antagande.

4. Dispens från i föregående tre mom. afsedd lags eller laga stadgas

föreskrifter kan endast meddelas i sådana fall, der lagen eller stadgan sjelf

uttryckligen medgifver, att dylik må ega rum, och efter inhämtande af yttrande

från den i Konungens namn dömande domstol, som har att yttra sig vid

sådan lags etter laga stadgas stiftande, ändring eller upphäfvande.

§ 88.

Med förklaring öfver lag eller laga stadga, hvarom i nästföregående

§ förmötes, förkålles som med sådan lags eller stadgas stiftande. De förklaringar,

som, till svar på inkomna förfrågningar om dylik lags eller

stadgas rätta mening, Konungen genom sin högsta domstol eller regeringsrätt

emellan riksdagarne gifver, kunna ogillas af först derefter sammanträdande

Riksdag, så ock om förklaring angår ämne, som till allmän

kyrkolag eller särskild kriminallag för presterskapet hörer, af det allmänna

kyrkomöte, som efter förklaringens meddelande först hålles; och må dylika

förklaringar, der de sålunda ogillade blifvit, ej längre gälla eller af domstolarne

eller myndigheterne iakttagas och åberopas.

§ 89.

1. Uti Riksdagens kamrar må frågor väckas om förändring, förklaring

och upphäfvande af författningar, som rikets allmänna hushållning

röra; om sådana nya författningars stiftande samt om grunderna för

allmänna inrättningar af alla slag. Riksdagen ege dock, med i denna

regeringsform faststälda undantag, icke magt att i dessa mål annat eliminera

besluta, än föreställningar och önskningar, att hos Konungen anmälas

och hvarå Konungen, sedan statsrådet deröfver blifvit hördt, göre

det afseende han för riket nyttigt finner.

Öfver förslag rörande författning, som i detta mom. af ses, hör, så vidt

tid dertill gifves och förslagets vigt anses sådant kräfva, regeringsrättens yttrande

inhemtas före afgörandet.

2. Vill Konungen öfverlemna åt Riksdagen att gemensamt med

honom något afgöra, som rikets allmänna styrelse rörer, då förfares

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

dermed på det sätt, som angående vissa lagfrågor är i 87 § 2 mom.

stadgadt.

§ 99.

Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, kunna öfvervara

regeringsrättens, högsta domstolens, nedre justitierevisionens, hofrätternas,

kollegiernas eller i dessas ställe inrättade verks, och alla lägre

domstolars öfverläggningar och beslut, dock utan rättighet att sin mening

dervid yttra, samt ega tillgång till alla domstolars, kollegiers och embetsverks

protokoll och handlingar. Konungens embetsman i allmänhet vare

skyldige att lemna justitieombudsmannen laglig handräckning, samt alla

fiskaler att medelst aktioners utförande honom biträda, då han det äskar.

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller af dess ledamöter en eller flere funnes hafva

af egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att derigenom

någon, emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,

mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära och egendom,

eller hela Konungens regeringsrätt eller en eller flere afl dess ledamöter, i

denna egenskap, uppenbarligen handlat mot gällande lagar och författningar,

vare justitieombudsmannen pligtig, äfvensom Konungens justitiekansler

berättigad, att vid den rikets domstol, som här nedanföre bestämmes, den

felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter rikets lag befordra.

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af

presidenten uti Svea hofrätt, hvilken deruti före ordet, presidenterne

uti rikets öfriga hofrätter och uti kammarrätten samt fyra de äldsta regereringsråd;

men vid tilltal emot regeringsrättens ledamöter läge, i stället för

regeringsråd, fyra de äldsta justitieråd säte i riksrätten. Då antingen justitiekansler^

eller justitieombudsmannen finner sig befogad att tilltal inför

riksrätten anställa, äske han hos presidenten i Svea hofrätt, såsom riksrättens

ordförande, laglig kallelse å den eller dem, som skola tilltalas.

Presidenten i nämnda hofrätt foge derefter anstalt om riksrättens samman
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

träde för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning behandla.

Skulle mot förmodan han detta underlåta eller någon af de öfriga förenämnda

embetsman undandraga sig att uti riksrätten deltaga, stånde de

för en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt till lagligt ansvar.

Rätten vare domför, om sju deruti sitta. Är presidenten i Svea hofrätt

af laga förfall eller jäf hindrad, inträde i hans ställe den äldste i tjenst

varande af öfrige presidenter såsom ordförande och äldsta rådet i sagda

hofrätt såsom ledamot; är annan af presidenterne hindrad, inträde det äldsta

rådet i den domstol, han tillhör, i hans ställe; är. regeringsråd eller justitieråd

hindradt, inträde i dess ställe närmast i ålder varande, riksrätten icke

redan tillhörande regeringsråd eller justitieråd.

Denna domstol ege, sedan ransakningen fulländad är och domen

efter lag fäld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen hafve

magt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra nåd,

hvilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande i rikets

tjenst.

§ 103.

Lagtima Riksdag skall hvarje år, på sätt riksdagsordningen stadgar,

tillsätta en nämnd, som ege att döma, huruvida regeringsrättens och

högsta domstolens samtliga ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga

kall bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna fel och

brott, hvarom 101 § handlar, likväl kunde anses böra ifrån utöfningen

af Konungens domsrätt skiljas. Beslutar denna nämnd, efter omröstning

i den ordning, som i riksdagsordningen sägs, att någon eller några af

regeringsrättens eller högsta domstolens ledamöter anses böra uteslutas ifrån

nämnda domsrätts utöfning, blifve han eller de derefter af Konungen, hos

hvilken Riksdagen skall härom göra anmälan, ifrån embetet genom nådigt

afsked skilde. Dock tillägge Konungen honom eller dem hvardera en

årlig pension till fyra femtedelar af lönens belopp.

§ 104.

Ej må Riksdagen ingå i någon särskild pröfning af regeringsrättens

eller högsta domstolens beslut, eller någon allmän öfverläggning derom

uti nämnden förefalla.

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 8 Sami. 10 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

§ 106.

Finner konstitutionsutskottet, att någon statsrådets ledamot, eller

någon'' för tillfallet förordnad föredragande, eller den embetsman, som i

kommandomål Konungen råd gifvit i denna sin egenskap uppenbarligen

bandlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon

öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan

öfverträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtlig! fördöljande

af någon upplysning, eller att den föredragande underlåtit att i de

fall, som 38 § förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut

vägra, då ege utskottet ställa en sådan under tilltal af justitieombudsmannen

inför riksrätten, hvaruti, jemte presidenterne i rikets hofrätter samt

kammarrätt, fyra de äldsta justitieråd och fyra de äldsta regeringsråd i

dessa fall komma att säte taga, och gånge härmed, som i 101 och 102

§§ om tilltal emot högsta domstolen och regeringsrätten föreskrifves.

Då statsrådets ledamöter eller Konungens rådgifvare i kommandomål

finnas hafva, på sätt ofvan berörd! är, gjort sig till ansvar skyldige,

döme dem riksrätten efter allmän lag och den särskilda lag, som blifvit

till bestämmande af sådant ansvar utaf Konungen och Riksdagen enligt

87 § 1 mom. faststäld.

Riksdagsordningen.

§ Il
Är

någon missnöjd med riksdagsmannaval, som af landsting eller

stadsfullmägtige förrättadt är, må han deröfver hos Konungen anföra

underdåniga besvär. Han eger för sådant ändamål hos landstingets

sekreterare eller stadsfullmägtiges ordförande äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till

klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust af talan, sina till Konungen

stälda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, ingifva

till Konungens befallningshafvande, som genom kungörelse, hvilken i

allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig

förklaring må öfver besvären till Konungens befallningshafvande

aflemnas. Sedan den tid tilländagå!!, har Konungens befallningshafvande

att besvärshandlingarna jemte de förklaringar, som må hafva inkommit,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

ofördröjligen till Konungen insända, för att i regeringsrätten skyndsamt

föredragas och afgöras.

§ 37.

o

1. A hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar, efter dess

öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott samt två lagutskott. Dessa Riksdagens ständiga

utskott skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugo, statsutskottet af tjugofyra,

bevillningsutskottet af tjugo, bankoutskottet af sexton och hvartdera

lagutskottet af sexton ledamöter, hvilka hvardera kammaren till halfva

antalet inom sig väljer antingen omedelbart eller, om kammaren så beslutar,

genom elektorer; ankommande på kamrarnes sammanstämmande

beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för

upptagande af fråga, som tillhör ständigt utskotts behandling, så ock att,

derest utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas antal, sådan

bevilja.

2. Hvardera kammaren eger ock inom sig utse suppleanter, att

vid inträffadt förfall för utskottsledamöter i deras ställe inträda.

3. Derest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör

förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att utskotts

yttrande deröfver erfordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt

utskott, bestående af så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar,

inom kammaren tillsättas.

4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras

för beredning af de dervid, enligt 2 §, förekommande ärenden.

§ 42.

1. De två lagutskotten skola meddela utlåtande öfver och utarbeta

de från kamrarne till dem hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring

eller upphäfvande af sådana lagar eller laga stadgar, som utgöra

föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning och icke,

på grund af här ofvan gifna föreskrifter, tillhöra annat utskotts handläggning.

Första lagutskottet har dervid att af förslagen, angående hit hörande lagar

och laga stadgar, bereda dom, öfver hvilka högsta domstolens, och andra lagutskottet

dem, öfver hvilka regeringsrättens yttrande skall, enligt 87 § regeringsformen,

inhemtas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 10.

2. Lagutskotten skola ock, hvart i hvad på detsamma ankommer,

efter den i 1 mom. gifta fördelning af frågorna, granska justitieombudsmannens,

enligt 100 § regeringsformen, afgifna anmärkningar öfver lagarnes

och författningarnes brister samt förslag till deras förbättring och meddela

utlåtande deröfver till Riksdagen.

Första lagutskottet skall ock granska justitieombudsmannens, enligt

•100 § regeringsformen, afgifna redogörelse för sin förvaltning af det honom

anförtrodda embete, äfvensom hans embetsdiarier och registratur samt med

utlåtande deröfver till Riksdagen inkomma.

§ 43.

Ej må statsrådsledamot, regeringsråd eller justitieråd i utskott eller

val till utskott deltaga; ej keller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra

redo ock ansvar, inväljas i utskott, der redovisning för hans egna embetsåtgärder

kan förekomma.

§ 54.

Konungens skrivelser och propositioner med det undantag, som i

34 § förmäles, tillställas båda kamrarne genom en statsrådets ledamot

samt böra alltid vara åtföljda af statsrådets ock i frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphäfvande af lag eller laga stadga, hvarom i

87 § regeringsformen förmäles, jemväl af högsta domstolens eller regeringsrättens

yttrande, efter ty derom är i sist åberopade § föreskrifvet.

§ 69.

Lagtima Riksdag skall hvarje år tillsätta en nämnd af fyratioåtta

personer, deraf hvardera kammaren genom sluten omröstning inom sig

utser tjugofyra, och hvilken nämnd i den ordning, 103 och 104 §§

regeringsformen stadga, eger att döma, huruvida regeringsrättens och högsta

domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall

bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna fel och brott,

hvarom regeringsformens 101 § handlar, likväl kunna anses böra från

utöfningen af Konungens domsrätt skiljas.

Denna nämnd träder samma dag, den blifvit vald, tillsammans.

Nämndens samtlige ledamöter rösta först, man för man, öfver den frågan:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

skall omröstning anställas till uteslutande af någon bland högsta domstolens

ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt eller af de flesta

rösterna med nej, blifva högsta domstolens samtlige ledamöter bibchållne.

Besvaras den åter med ja, uppgör hvar och en af nämnden en sluten

lista på dem af högsta domstolens ledamöter, flere eller färre, som han

anser böra entledigas. De bland dessa, som då fått minst två tredjedelar

af rösterna emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning, hvarvid

fem sjettedelar af rösterna fordras emot den eller dem, som anses böra

från utöfningen af Konungens domsrätt uteslutas; och förhålles derefter

såsom i regeringsformens 103 § vidare föreskrifves.

Sammalunda förfares ock i fråga om regeringsrättens ledamöter.

Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört:

Den vid riksdagen sedan år 1854 på dagordningen stående frågan

om lindring uti eller bättre fördelning af arbetsbördan i regeringsdepartementen

hade i år visserligen förts ett steg närmare sin lösning genom

framläggandet • af Ivongl. Maj:ts proposition n:o 21 om ökning af statsrådsledamöternes

antal från 10 till 11 och af regeringsdepartementens

antal från 7 till 8 genom inrättande af ett nytt sådant departement,

»jordbruksdepartement»; men å andra sidan vore meningarne helt visst

på goda grunder mycket delade derom, huru vida den sålunda föreslagna

lösningen af frågan vore den bästa.

Redan vid blotta läsningen af anförda proposition funne man

genast, att de i ämnet föredragande dopartemcntscheferne i statsrådet

ingalunda kunnat förete någon som helst afgörande bevisning för att den

valda utvägen vore den bästa; och granskade man noggrant den utredning

af frågan, som konstitutionsutskottet företett särskildt åren 1854

och 1897, skulle man helt säkert inse, att samma utväg icke ens kunde

vara den bästa. Dä nu härtill komme, att inrättandet af ett nytt departement

för ärenden rörande landtbruket samt statens domäner och skogar

med nödvändighet måste leda till inrättandet äfven af ett för statslifvet

i allmänhet samt statsfinanserna och näringarna i synnerhet än mer betydelsefullt

departement för samfärdsanstaltorna, handeln och sjöfarten;

så torde med log kunna påstås, att det för den för fosterlandet sä vigtiga

frågans utredning vore af behofvet påkalladt att taga ämnet i hela dess

vidd under förnyad ompröfning. I annat fall kunde nemligen lätt hända,

att statslifvets önskliga utveckling komme att snedvridas och hämmas för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

en nn utan tillräckliga skäl gjord eftergift för en tillfällig yttring af den

så kallade »allmänna meningen».

Då enligt regeringsformen under åren 1809 —1840 funnos 15 ansvarige

rådgifvare åt Konungen, nemligen 2 statsministrar, 6 statsråd,

1 hofkansler, 4 statssekreterare och 2 generaladjutanter, samt derutöfver

en »rikets allmänna ärenders beredning» med 8 ledamöter eller tillsammans

23 embetsman för de till riksstyrelsen hörande ärendenas handläggning

i högsta instans; så torde icke anses vara för mycket begärdt

att nu, sedan rikets folkmängd och förmögenhet samt regeringsärendenas

mängd i så hög grad ökats, fordra 17 embetsman, nemligen 10 statsråd

och 7 regeringsråd, för samma arbetes verkställande.

Den kongl. propositionens förslag förde dessutom med sig eu brist

på öfverensstämmelse mellan 42 § regeringsformen och 7 § riksakten, som

måste undanrödjas.

Derjemte har motionären hänvisat till dels sina motioner i Andra

Kammaren 1892, n:o 2, 1897, n:o 159, och 1898, n:o 236 (bilagan),

dels konstitutionsutskottets utlåtanden 1854, iris 11, 31 och 41, 1857,

n:is 52, 54 och 60, 1893, n:o 15, samt 1897, n:o 8, dels Riksdagens

skrifvelse 1893, n:o 31.

Då utskottet i sitt utlåtande n:o 6 redan framlagt förslag till

ändring af gällande bestämmelser om statsdepartementens namn och antal,

har utskottet icke kunnat biträda, hvad motionären i detta hänseende

föreslagit.

Det hufvudsakliga syftet med motionen är emellertid, såsom motionären

framhållit, att åstadkomma lindring af arbetsbördan i regeringsdepartementen

genom upprättande af en särskild embetsmyndighet,

»regeringsrätt», åt hvilken skulle dels öfverlemnas utöfvandet af »Konungens

rätt att pröfva och afgöra de mål, som, jemlikt författningarna, få

hos Konungen fullföljas genom besvär öfver embetsmyndigheters, korporationers

eller nämnders meddelade beslut, men icke tilkomma högsta

domstolens upptagande och ej heller angå tillsättande af fenster», dels

uppdragas att medverka vid den ekonomiskt administrativa lagstiftningen.

Då vid 1897 års riksdag ett förslag i väsentligen samma syfte

förelåg, yttrade konstitutionsutskottet (utlåtande n:o 8) deröfver bland

annat följande:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 10.

Enligt 1809 års regeringsform, sådan denna oförändrad gälde till

år 1840, utgjordes statsrådet af nio ständiga ledamöter, nemligen justitiestatsministern,

statsministern för utrikes ärendena, sex statsråd ock hofkansleren.

Af dem skulle Konungen i regeringsärenden inkemta råd,

men utöfver detta politiska rådgifvarekall ålåg dem så godt som ingen

egentlig emketsmannaverksamket. Med undantag af statsministern för utrikes

ärendena kade de ingen befattning vare sig med ärendenas keredning eller

deras föredragning inför Konungen i statsrådet lika litet som med beslutens

utfärdande. Denna skyldighet ålåg de fyra statssekreterame utom

beträffande justitieärenden, kvilka föredrogos af revisionssekreterare. Hvar

ock eu åt statssekreterame kade säte ock stämma i statsrådet, då kan

der föredrog de åt kaus kandläggning anförtrodda ärenden. Innan föredragning

skedde, skulle målen undergå eu förberedande bekandling kos

»rikets allmänna ärenders beredning», som bestod af en statssekreterare

såsom föredragande jemte åtta tillförordnade ledamöter, ock hvars yttrande

skulle anmälas i statsrådet, när ärendet der till afgörande förekom. Denna

ordning led af åtskilliga ganska stora brister, ock särskildt var det en

olägenhet, att statsrådsledamöterna intet kade att göra med ärendenas

förberedande, hvarigenom de ej kommo att ega den sakkännedom, som

var åt nöden, då det gälde att gifva Konungen råd. Detta gaf anledning

till den 1840 införda förändrade organisationen af statsrådet, hvilken var

byggd på helt andra principer än den förut gällande. Statssekreterareembetena

uppkörde ock statsrådsledamöter insattes såsom departementschefer,

rikets allmänna ärenders beredning indrogs ock dess verksamhet

öfverflyttades till statsrådet; departementscheferna skulle bereda alla regeringsärenden,

föredraga dem inför Konungen ock ombestyra beslutens

expedierande samt direkte öfvervälta deras efterlefvande.

Då enligt den nya organisationen departementscheferna voro skyldige

att i allmänhet närvara vid alla ärendens behandling i statsrådet

med förpligtelse att sina meningar yttra och under ansvarighet för

rådslagen icke blott med afseende på de ärenden, kvilka tillhörde hvars

ock ens departement, utan ock sådana, som lydde under de öfriga,

samt då denna skyldigket ock detta ansvar gjorde det för departementschefen

nödigt att vid sidan åt den beredning, kan måste egna de mål,

Indika tillhörde hans egen förvaltningsgren, inhemta kännedom äfven

om de ärenden, kvilka af andra departementschefer föredrogos; så

maste det arbete, som af de nya departementscheferna fordrades, vara

åt beskaffenhet att taga deras tid ock krafter i anspråk i vida högre

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(3

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

grad, än som varit fallet med statssekreterame. Också började snart

röster höjas, att statsrådsledamöternas tid för mycket upptoges af sådana

frågor, som icke omedelbart anginge de verkliga riksvårdande ärendena,

och tendensen att lindra den statsrådet pålagda bördan tog sig vid

1853—1854 ars riksdag uttryck i ett af konstitutionsutskottet framlagdt

förslag till förändring af grundlagarnes stadganden i afseende å vissa

regeringsärendens behandling.

Detta utskott anförde då i sitt memorial n:o 11 bland annat:

Utskottet, som haft att granska de i statsrådet sedan sistförflutna

riksdags början intill närvarande riksmöte förda protokoll, hade dervid

varit i närmaste tillfälle att öfverskåda vidden och mångfalden åt de

göromål, som tillhörde ledamöterna af Konungens statsråd, och att uppfatta,

till hvilken grad vår samhällsförfattning, i olikhet med förhållandet i

andra konstitutionella samhällen, ökat tyngden af Konungens höga kall

genom anspråket på Hans egna pröfning af en stor mängd olikartade

tvistefrågor, ofta af den mörka och invecklade beskaffenhet, att deras utredning

fordrade trägen möda hos embetsmannen, som hade deras behandling

sig uppdragen, och följaktligen äfven måste vid föredragningen

inför Kongl. Maj:t för bibringande af den noggranna kännedom af ärendet,

som dess pröfning nödvändigt förutsatte, i betydlig mån taga i anspråk

den för de egentliga riksvårdande ärendena erforderliga tid. De härutinnan

väckta betraktelser tåste sig i synnerhet vid det betänkliga deruti,

att departementscheferna måste under störande afbrott genom omsorgerna

för dessa besvärsmål beredning och föredragning egna sin uppmärksamhet

åt de stora, vigtigare statsangelägenheterna, hvilka vanligen genom sill

omfattning och betydenhet fordrade långvarigare odelad omtanke, och i

afseende å hvilka ärenden anspråket på departementschefernas verksamhet

uttalade sig i allmänhet lika starkt, fastän tyngden af de särskilda göromålens

mängd och mångfald måste för dem, som kommit i tillfälle att å

förhållandet fästa närmare uppmärksamhet, tydligen visa sig såsom hinder,

att detta anspråk blefve i allo tillfredsstäldt. Det läge nemligen i sakens

natur, att behandlingen af de stora, på hela samhällets utveckling direkte

inverkande angelägenheterna, såsom lagstiftningen, förbättring åt läroverken

och öfriga samhällsinrättningar, med mera, måste anses ega högie

vigt, än sysselsättningen med lösning af de hos Kongl. Maj:ts fullföljda

enstaka rättstvister; men det vore ock uppenbart, att behandlingen af

dessa rättsfrågor icke kunde eller borde för någon längre tid afstanna.

Utom den skada, som genom sådant långvarigare uppehåll måste för den

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kött sti tu tio n s utskottets Utlåtande N:o 10.

17

enskilde ock, i följd af samma frågors egna beskaffenhet, äfven för det

allmänna uppkomma, skulle betänklig olägenhet genom den hopade mängden

af sådana, på handläggning beroende mål för föredraganden inträffa. Det

kunde således icke klandras, om föredragandena städse delade sin tid och

verksamhet emellan dessa, till deras vigt så olika föremålen för deras

omsorg. Men kvilketdera ock månde inträffa, antingen att statsmannen

sålunda komme i nödvändighet att i någon män lemna å sido det, som

vore hans egentliga bestämmelse, för att handlägga ärenden af mindre

allmän vigt, eller att dessa ärenden icke kunde behandlas med den skyndsamhet,

hvarå de i och för sig egde grundadt anspråk; så läge häruti ett

förhållande, som antydde, att samhällsförfattningen i denna del icke

uppnått sitt mål.

Efter en kritik af åtskilliga utvägar, som föreslagits- att afhjelpa

den anmärkta olägenheten, anförde derpå utskottet, bland annat, till stöd

för det förslag, utskottet ansåg ega i alla hänseenden ett afgjordt företräde,

eller införande afen regeringsrätt: Dä de administrativa besvärsmålen,

till Indika ej borde hänföras hos Kongl. Maj.t genom besvär fullföljda

frågor om tjänsters tillsättning, icke omedelbart anginge de verkliga riksvårdande

ärendena, utan i afseende på lämpliga formen för deras behandling,

såsom hos Kongl. Maj:t fullföljda tvistefrågor, kunde ställas i

jemförelse med dem, i Indika Konungens pröfningsrätt vore genom grundlagen

åt högsta domstolen uppdragen, syntes dessa mål kunna, såsom

med justitieärender! skett, öfverlemnas till en särskild myndighet, som i

Konungens namn utöfvade Dess pröfningsrätt, hvilken myndighet borde

utgöras af ett lämpligt antal ledamöter med sådana egenskaper, som i

allmänhet erfordrades för beklädande af högre embeten inom statsförvaltningen,

hvarigenom tillfälle vore att låta dessa till deras beskaffenhet

mångfaldiga mål komma under pröfning af män med samlad mångsidig

kunskap och erfarenhet i statsförvaltningens alla grenar; och hvilken

auktoritet, om ledamöternas antal blefve sådant, att deruti äfven kunde inrymmas

det högre mättet af juridisk kunskap och erfarenhet, skulle kunna

tillfredsställa anspråken på ärendenas bedömande icke allenast med närmare

kännedom af de förhållanden, som bestämde rigtningen åt den

ekonomiska lagstiftningen, utan ock med den säkrare vana vid lagbuds

noggranna tydning samt vid rät togangsfonners tillämpning och beslutens

uppfattning med nödig säkerhet och klarhet, som i allmänhet ansåges i

synnerlig mån genom den juridiska embetsmannabildningen och domarekallets

handhafvande förvärfvas. Sålunda voro för utöfniugen af konungaBih.

till Riksd. Prof. 1899. 3 Sami. 10 Hujt. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

magiens högsta pröfning af tvistefrågor enahanda sätt utstakadt genom

de begge likartade myndigheterna: högsta domstolen och den nu ifrågastälda,

dessa skiljande sig från hvarandra endast i hvad som, till följd

af beskaffenheten hos föremålen inom hvarderas verkningskrets, måste

vara olika.

Det af utskottet i dess memorial n:o 11 sålunda framlagda förslaget

om införande af en regeringsrätt förklarades af Rikets Ständer Infilande,

men blef vid 1856—1858 års riksdag förkastadt.

Åt samma håll kan man säga, att ett af herr R. Carlén vid 1872

års riksdag väckt förslag (motion i Andra Kammaren n:o 195) till ombildning

af statsrådet i sjelfva verket syftade. Ty detta förslag afsåg ej

blott, att statsrådsledamöternas antal skulle ökas, utan äfven att de skulle

fördelas på två afdelningar, den ena för de egentliga regeringsärendena,

hvartill äfven skulle räknas besvär öfver tjenstetillsättningar, och den

andra för alla besvärsmål i öfrigt. Enligt detta förslag skulle sålunda en

öfverförvaltningsdomstol skapas, ehuru förlagd inom statsrådet. Motionen

vann emellertid icke understöd af konstitutionsutskottet, hvars afstyrkande

(utlåtande n:o 9) hufvudsakligen grundades på den omständigheten, att,

efter hvad utskottet upplyste, Riksdagen hade att, med anledning af en

från Riksdagen år 1868 till Konungen afbiten skrifvelse, från regeringen

vänta ett förslag, hvars syfte skulle vara att vinna hufvudändamålet,

regeringens befriande från besvärsmålen, på en annan väg, nemligen genom

dessa måls förvisande till allmän domstol. —

1897 års konstitutionsutskott framhöll derefter, att den uti den då

väckta motionen förordade utvägen att genom inrättande af en särskild

embetsmyndighet för utöfvande af den högsta administrativa domsrätten

åvägabringa lindring i den arbetsbörda, som ålåge statsrådet till följd af

dess befattning med de administrativa besvärsmålen, emellertid ingalunda

vore den enda, som efter införandet af den nya organisationen af statsrådet

i detta afseende blifvit föreslagen. Sedan man allt mera, i synnerhet

efter införandet af årliga riksdagar, börjat enhälligt erkänna den tvingande

nödvändigheten att söka förebygga, det icke förvaltningsdetaljernas massa

satte statsrådet ur stånd att egna de större, samhällsvigtiga frågorna den

tid och tankekraft, som vederbör, hade jemväl andra utvägar att vinna

det åsyftade målet blifvit uppmärksammade, och dessa kunde sammanföras

under fyra slag:

inrättande af flera statsdepartement;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

afskiljande af en del ärenden från regeringens handläggning och

deras öfverflyttande till de allmänna domstolarne eller åtminstone i sista

hand till högsta domstolen;

stadgande af en sådan ordning, hvarigenom mängden af mindre

vigtiga ärenden, hvarmed Kongl. Maj:t nu besvärades, hädanefter för slutlig

behandling hänvisades till vederbörande ortsmyndigheter eller centrala

embetsverk; samt

öfverlåtande i vissa fall åt departementschef att på egen hand afgöra

förvaltningsärenden.

Efter att derpå i korthet hafva erinrat om den behandling, som

frågan om inrättandet af ett nytt statsdepartement dittills erhållit, och

om den skrifvelse, som Riksdagen i detta ämne 1893 aflåtit till Kongl.

Maj:t, fortsatte utskottet:

»Den andra här ofvan antydda utvägen, eller de administrativa

besvärsmålens hänvisande till de allmänna domstolarne, hade man redan

tidigt uppmärksammat. Kongl. brefvet den 21 maj 1819 uttryckte den

åsigt, att den administrativa domsrätten genom rättsfrågors hänvisning

till allmänna domstolar, såvidt möjligt, borde försvinna, och genom

kongl. förordningen den 17 april 1828 upphäfdes styrelseverkens domsrätt

i vissa mål, hvilka hänvisades till behandling vid allmänna domstolarne.

Då Kongl. Maj:t genom proposition den 30 oktober 1844 väckte fråga

om sådan ändring i regeringsformen, till följd hvaraf antalet ledamöter

i högsta domstolen skulle kunna förökas, fastade Kongl. Maj:t Rikets

Ständers uppmärksamhet på den fördel, samma grundlagsändring skulle

medföra deruti, att till högsta domstolen kunde öfverlemnas någon del

af de besvärsmål, hvilka afgjordes af Konungen i statsrådet, nemligen

sådana, som egentligen utgjorde rättstvister; hvilken proposition dock

ej blef af Rikets Ständer bifallen. Det mest vidtomfattande förslaget

i denna rigtning var emellertid det af Kongl. Maj:t år 1874 med anledning

af Riksdagens nyssnämnda skrifvelse af år 1868 framlagda förslag

till »förordning angående förändrade bestämmelser i afseende å behandlingen

och fullföljden af vissa mål». I 1868 års skrifvelse hade

Riksdagen bland andra, icke hit hörande önskningsmål till Kongl. Maj:ts

öfvervägande hemstält, huruvida af de mål, hvilka afgjordes, af administrativ

ortsmyndighet Och genom besvär kunde fullföljas [antingen hos

rikets kollegier eller andra förvaltande centrala embetsverk samt vidare

hos Kongl. Maj:t i statsrådet eller ock omedelbart hos Kongl. Maj:t,

sådana, som kunde till rättsfrågor hänföras, finge öfverlemnas till behand
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Irrig af allmän domstol, samt sådana, som vore af både judiciel och

administrativ natur och hvilka fortfarande ansåges böra af administrativ

ortsmyndighet i första hand upptagas, likväl finge i sista instansen af

Kong!. Maj:t i dess högsta domstol afgöras. Och uti Kongl. Maj:ts

författningsförslag bestämdes, att vissa under 14 särskilda moment upptagna

kategorier af tvistemål, hvilka tillförene behandlats ä administrativ

väg, hädanefter skulle hänvisas till de allmänna domstolarne, hvarjemte

föreskrefs, att vissa mål, hvilka förut fått hos Kongl. Maj:t i statsrådet

fullföljas, hädanefter skulle i sista instansen hänskjutas till högsta domstolen.

Förslaget blef i de flesta delar af Riksdagen bifallet, men det blcf

dock aldrig af Kongl. Maj:t upphöjdt till lag. Redan förut hade emellertid

Kongl. Maj:t beträdt den genom Riksdagens framställning 1868 anvisade

väg att från regeringens handläggning skilja sådana mål, hvilka icke

genom sin natur med nödvändighet hörde dit, då fattigvårdsärendena

år 1871 öfverförts från regeringens handläggning till högsta domstolens;

och af de ärenden, som voro upptagna i 1874 års ofvannämnda, icke

sanktionerade författningsförslag, blefvo sedermera åtskilliga öfverlemnade

till allmänna domstolarne.

Till den tredje af de här förut antydda utvägarne för beredande

af lättnad i statsrådets arbetsbörda kan hänföras den genom lagen om

aktiebolag den 28 juni 1895 införda förändring, att, sedan befattningen

med registrering af aktiebolag blifvit uppdragen åt ett särskildt embetsverk,

Kongl. Maj.ts stadsfästelse af ordning för aktiebolag, som tillförene

erfordrats, nu icke vidare skall meddelas.

Den fjerde utvägen, hvarigenom man sökt åstadkomma lindrande

af statsrådsledamöternas besvärliga sysslande med allehanda förvaltningsärenden,

har varit öfverlåtande åt departementschef att sjelf afgöra vissa

ringare dylika ärenden. Förslag härom väcktes redan vid 1868 års

riksdag genom kongl. proposition, men afstyrktes af konstitutionsutskottet

och förföll. År 1885 framlades å nyo i kongl. proposition förslag i

samma retning, men äfven detta förslag afstyrktes af konstitutionsutskottet

och afslogs af Riksdagens båda kamrar.»

Deij mångfald af förslag, som sålunda under årens lopp framkommit

i syfte antingen att förstärka statsrådets arbetskrafter eller ock

att från regeringens handläggning afskilja vissa slag utaf ärenden, syntes,

yttrade utskottet vidare, utskottet tyda derpå, att det statsrådsledamöterna

åliggande arbete verkligen vore af så betungande art, att en lindring

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

deri med skäl borde ifrågasättas. För att bidraga till belysande af denna

fråga hade utskottet låtit utarbeta och i sitt utlåtande inrycka en tablå

öfver de under 1896 till de särskilda statsdepartementen inkomna mål

och ärenden. Hvad beträffar antalet administrativa besvärsmål i jemförelse

med hela antalet ärenden, hade denna tablå, jemförd med motsvarande

siffror från år 1866, följande utseende:

•

1

'' ;

Justitiedepartementet

Utrikesdepartementet

Landtförsvarsdepartementet

Sjöförsvarsdepartementet

Civildepartementet

F inansdepartem entet

Ecklesiastikdepartementet

1866.

1896.

Diarie-

nummer.

Besvär.

Diarie-

nummer.

Besvär.

1,443

2,648

1,910

444

1,397

1,501

1,951

13

34

13

276

85

207

1,066

l) 8,155

7,259

1,355

2,646

2,099

2,104

19

149

17

447

331

207

Summa

11,294

628

24,684 | 1,170“) i

Af dessa siffror fann 1897 års konstitutionsutskott det framgå,

att en ganska betydlig lättnad för statsrådet skulle vinnas, om det befriades

från befattningen med de administrativa besvärsmålen. Utskottet

ansåg emellertid synnerligen svårt att bedöma, huruvida denna lättnad

lämpligast borde åvägabringas genom anlitande af ifrågavarande utväg,

eller om man dervid hellre borde tillgripa någon af de andra, af utskottet

jemväl antydda, eller möjligen flera af dessa utvägar samtidigt. Vid

1884 års riksdag, då i Andra Kammaren motion väckts om skrifvelse

till Kongl. Maj:t »angående åtgärder till afhjelpande af rådande olägenhet

med afseende på mängden af ärenden, som af Kongl. Maj:t i statsrådet

skola behandlas», hade det Andra Kammarens tillfälliga utskott, till

hvilket motionen hänvisats, och som lemnade en redogörelse angående

_ •

'') Antalet samtliga diarienummer; regeringsärendenas antal, med undantag af ministeriella

mål, utgjorde 80.

^ Beträffande tablån, öfver ställningen 1896, i hvilken tablå ärendena uppdelas i besvärsmål,

lagstiftningsfrågor, befordringsfrågor, dispensfrågor samt »öfriga ärenden», se i öfrigt 1897 års

konstitutionsutskotts utlåtande n:o 8.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

de utvägar, som i motionens syfte funnes att tillgå, derefter också yttrat :

»I en fråga, så svårlöst och omfattande som denna, kan utskottet emellertid

icke tillägga sig hvarken skyldighet eller befogenhet att mellan

föreliggande alternativ söka gifva bestämd ledning åt Riksdagens val.

Den grundliga och fullständiga utredning, som måste föreligga, innan ett

sådant val göres, kan endast lemnas af regeringen». En af detta utskott

gjord hemställan om skrifvelse till Kongl. Maj:t i frågan blot väl af

Andra Kammaren, men ej af Riksdagen bifallen.

Efter att hafva lemna! denna utredning i frågan, förklarade 1897

års konstitutionsutskott sig villigt erkänna, att inrättandet af en särskild

administrativ öfverdomstol — »regeringsrätt» — för slutlig behandling

af vissa administrativa besvärsmål och för afgifvande af förberedande

yttranden öfver förslag till ekonomiskt-administrativa författningar syntes

erbjuda en god utväg för lättande af statsrådsledamöternas arbetsbörda.

Enligt utskottets mening skulle inrättandet af en sådan domstol, vare sig

att denna nyskapades eller kunde åstadkommas genom kammarrättens

ombildande, jemväl från andra synpunkter innebära en eftersträfvansvärd

reform, för hvars genomförande i Sverige betydelsefulla föredömen under

senare tider gifvits i andra stater. Med en dylik anordning skulle nemligen

de vigtigare och i rättsligt afseende mera invecklade besvärsmålen

kunna i högsta instansen pröfvas med det fullständiga iakttagande af

rättsprinciper och processuella förmer,, som endast kunde af en domstol

väntas, och invändningarne emot Konungens ekonomiskt-administrativa

lagstiftning skulle försvagas eller kanske upphöra till följd af denna öfverdomstols

rätt att granska dylika författningsförslag. Utskottet hyste emellertid,

i likhet med 1884 års ofvannämnda tillfälliga utskott, den åsigten,

att Kongl. Maj:t bäst vore i tillfälle att pröfva behofvet af förändringar

med hänsyn till statsrådets arbeten, och att endast Kongl. Maj:t kunde

åstadkomma den mångsidiga, grundliga och fullständiga utredning, som

måste föregå en så omfattande och betydelsefull reform som den föreslagna.

Och då utskottet antog, att. den utredning, som af Kongl. Maj:t

kunde komma att föranstaltas med anledning af Riksdagens ofvanberörda

skrifvelse -af den 11 april 1893 i fråga om inrättandet af ett nytt statsdepartement,

utan vidare framställning från Riksdagens sida torde erhålla

den omfattning, att jemväl det framstälda förslaget om inrättandet af en

administrativ öfverdomstol blefve föremål för behandling, ansåg sig utskottet

icke böra ingå i närmare pröfning af motionärens förslag härutinnan,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

utan kemstälde, att det icke till någon Biksdagens åtgärd måtte föranleda.

Denna utskottets hemställan blef af båda kamrarne bifallen.

Utskottet byser, i likhet med 1897 års konstitutionsutskott, den

uppfattning, att inrättandet af eu särskild administrativ öfverdomstol för

slutligt afgörande af vissa administrativa besvärsmål och för medverkan

vid den ekonomiska lagstiftningen ur flera synpunkter vore fördelaktigt.

Med nämnda konstitutionsutskott öfverensstämmer utskottet dock äfven

derutinnan, att Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle att pröfva, i hvad mån

förändringar med hänsyn till statsrådets verksamhet kunna vara af nöden,

och att endast Kongl. Maj:t kan åstadkomma den fullständiga utredning,

som måste föregå en sådan reform som den föreslagna.

Åt de statsrådsprotokoll, kvilka äro fogade vid Kongl. Maj:ts proposition

till innevarande Biksdag om inrättande af ett nytt statsdepartement

(u:o 21), och kvilka utskottet redan återgifvit i sitt ofvan berörda betänkande

n:o 6, framgår emellertid, att frågan om inrättande af en

regeringsrätt för afgörande af vissa administrativa besvärsmål vant föremål

för pröfning i statsrådet i samband med frågan om inrättande af ett

nytt statsdepartement, och att Kongl. Maj:t, i valet mellan dessa båda

utvägar att vinna den erforderliga minskningen i göromålen inom vissa

departement, ansett sig böra föredraga den senare, hufvudsakligen emedan

den förra för närvarande ansetts sakna stöd i den allmänna meningen.

Vid sådant förhållande och då utskottet redan biträdt Kongl.

Maj:ts förslag om upprättande af ett nytt statsdepartement, samt förslaget

härom blifvit af Biksdagen antaget att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling, anser utskottet, att motionärens framställning om inrättandet

af en regeringsrätt, om än beaktansvärd äfven ur andra synpunkter än

med hänsyn till bekofvet af lättnad i arbetsbördan inom vissa departement,

icke för närvarande torde böra af Biksdagen bifallas. T följd häraf har

utskottet, som framdeles kommer att afgifva utlåtande öfver motionärens

törslag, i hvad det afser införande af två lagutskott samt ändring af

§§ 102 och 100 regeringsformen, icke heller ansett sig böra förorda de

åt motionären i hans motion i öfrigt gjorda och i nu förevarande betänkande

upptagna framställningar om ändringar i grundlagarne, hvilka

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

alla med förslaget om regeringsrätt ega ett visst samband; och får utskottet

sålunda hemställa,

att hen- Ljungmans motion n:o 282 i nu ifrågavarande

delar icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 14 april 1899.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKER HJELM.

Reservationer:

af herr Blomberg, som anfört:

»I likhet med utskottets majoritet anser jag, att herr Ljungmans

i detta betänkande behandlade grundlagsändringsförslag icke kunnat eller

bort af utskottet tillstyrkas. Men enligt min mening innebär motionärens

förslag om inrättande af eu särskild myndighet, benämnd regeringsrätt,

för utöfvande af den högsta administrativa domsrätten och för medverkan

vid den ekonomiskt-administrativa lagstiftningen eu så vigtig och betydelsefull

reformtanke, att denna icke bort såsom nu skett afvisas. Om

man med utskottet erkänner, att inrättandet af en administrativ öfverdomstol

skulle ur flera synpunkter vara fördelaktigt, så får man icke

stanna vid dessa allmänna uttalanden, utan måste känna sig manad att

vidtaga åtgärder för att nå målet. Och för min del anser jag, att den

i motionärens förslag antydda reformen bör allvarligen främjas och att

arbetet på dess realiserande ingalunda får rippskjutas. De samhällsintressen,

som skulle genom den nya institutionen tillgodoses, äro allt

för betydande, för att man skulle kunna längre lemna dem å sido. Inrättandet

af en administrativ högsta domstol åsyftar nemligen icke blott

att medföra eu väsentlig lindring i departementschefernas år från år växande

arbetsbörda — en lindring, som nog skall visa sig nödig och önskvärd,

om också departementens antal ökas — utan äfven och i synnerhet att

bereda ökad rättssäkerhet i samhället med afseende å de många vigtiga

rättsfrågor, som ännu handläggas administrativt ocli slutligt afgöras af

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

25

Konungen i statsrådet; derjemte skulle genom den tilltänkta institutionen

vinnas stora fördelar med hänsyn till omsorgsfull beredning af ekonomisktadministrativa

lagstiftningsärenden.

Då man otvifvelaktigt bör gifva utskottet rätt med afseende å dess

erinring, »att endast Kongl. Maj:t kan åstadkomma den fullständiga utredning,

som måste föregå en sådan reform som den föreslagna», så synes

konseqvensen fordra, att man bos Kongl. Maj:t hemställer om dylik utredning,

ty i den kongl. propositionen till innevarande Kiksdag om

inrättande af ett nytt statsdepartement, till hvilken utskottet hänvisar,

finnes alldeles icke någon utredning i denna fråga, och de föredragande

departementscheferna ha uppenbarligen icke heller åsyftat någon sådan.

För dem har det varit nog att konstatera, att snar lindring i vissa

departementschefers arbetsbörda lättast skulle kunna beredas genom inrättande

af ett nytt departement. Och just deras förmenande, att den

allmänna meningen icke skulle vara mogen för den reform, som innebäres

i inrättandet af en regeringsrätt, synes mig öka önskvärdheten af

en fullständig och upplysande utredning af denna reformfråga, hvars

betydelsefulla innebörd desse Konungens rådgifvare ingalunda kunna sägas

underkänna. Ty först genom en sådan utredning kan det blifva ådagalagdt,

huru den omförmälda institutionen lämpligen bör vara beskaffad,

livilka och kurudana ärenden böra dit hänvisas, hvilken konstitutionel

ställning bör åt densamma beredas i förhållande så väl till regeringsmyndiglieten

som till de allmänna domstolarne samt livilka förbättringar

och förenklingar i organisationen af nuvarande myndigheter skulle kunna

med den nya anordningen förbindas. I en dylik utredning, som naturligen

äfven komme att meddela kännedom om, huru ifrågavarande vigtiga

samhällsangelägenheter i andra land äro ordnade, skulle den allmänna

meningen erhålla nödig ledning för ett rätt bedömande af värdet och

betydelsen af särskilda administrativa domstolsorgan. Man lider ej heller

någon brist på värdefulla förarbeten, som kunna underlätta den ifrågasatta

utredningen; sådana föreligga icke blott i eu omfattande och lärorik litteratur

samt uti andra lands lagförslag och gällande lagstiftningar, utan finnas

äfven att hemta ur många af våra egna betänkanden och utlåtanden.

Jag anser sålunda, att utskottet bort, med anledning af motionen,

hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes efter verkstäld utBih.

till Rilcsd. Prof. 1899. 3 Sami. 10 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

redning och pröfning af frågan om inrättande af en

särskild administrativ högsta domstol, regeringsrätt,

för slutligt afgörande af vissa administrativa besvärsmål

och för afgifvande af utlåtanden öfver förslag till

ekonomiskt-administrativa lagar och författningar, till

Eiksdagen afgifva den proposition om grundlagsändringar,

hvartill denna utredning och pröfning kunna

föranleda»;

af herrar ljungman, Behm, Säve, Alin, Nyström och friherre Wrangel

von Brehmer, hvilka instämt med herr Blomberg.

Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här antecknadt, att han

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

>i f

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.