Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring af 37, 39, 40 och 42 §§ riksdagsordningen, dels ock eu af herr A. V. Ljungman i samma kammare framlagd, likaledes till utskottet öfverlemnad motion, n:o 232, i hvad den afser inrättande af två lagutskott och dermed i samband stående förslag.
1899-04-25 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1899:12, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring af 37, 39, 40 och 42 §§ riksdagsordningen, dels ock eu af herr A. V. Ljungman i samma kammare framlagd, likaledes till utskottet öfverlemnad motion, n:o 232, i hvad den afser inrättande af två lagutskott och dermed i samband stående förslag.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
1
!M:o n.
Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1899, kl. 3 e. ni.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner i
fråga om ändring i bestämmelserna om de ständiga utskottens
sammansättning m. m.
Till behandling i ett sammanhang har konstitutionsutskottet föreliaft
dels en af herr J. Byström inom Andra Kammaren väckt, till utskottet
hänvisad motion, n:o 239, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
ändring af 37, 39, 40 och 42 §§ riksdagsordningen, dels ock eu
af herr A. V. Ljungman i samma kammare framlagd, likaledes till
utskottet öfverlemnad motion, n:o 232, i hvad den afser inrättande af
två lagutskott och dermed i samband stående förslag.
Uti förstnämnda motion hemställes, att Riksdagen måtte i skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, för åstadkommande
af en jemnare fördelning af arbetet inom Riksdagen, enligt
de i motionen uttalade principer, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till ändringar i riksdagsordningen.
Motionären herr Byström, hvilken anhåller, att utskottet måtte
göra de. redaktionella ändringar i skrifvelseförslaget, som kunde vara
erforderliga, framlägger dessutom, i angifvet syfte att framställa de
hufvudsakliga principerna till de förbättrade bestämmelser, som, enligt
motionärens åsigt, ganska allmänt ansåges behöfliga i fråga om kamBih.
till Riksd. Prof, 1899. .9 Sami. 12 Höft. (N:o 12). 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
rarnes arbetssätt, följande utkast till ändrad lydelse af §§ 37, 39, 40
och 42 riksdagsordningen:
§ 37.
1. Å hvarje lagtima Riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, två statsutskott, två bevillningsutskott,
ett bankoutskott samt två lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugo, första statsutskottet
af tjugo, andra statsutskottet af tjugo, första bevillningsutskottet af
tjugo, andra bevillningsutskottet af tjugo, bankoutskottet af tjugo, första lagutskottet
af sexton och andra lagutskottet af sexton ledamöter, hvilka hvardera
kammaren till halfva antalet inom sig väljer antingen omedelbart
eller, om kammaren så beslutar, genom elektorer; ankommande på kamrarnes
sammanstämmande beslut att, när sådant finnes vara af nöden,
tillsätta särskildt utskott för upptagande af fråga, som tillhör ständigt
utskotts behandling, så ock att, derest utskott anmäler behof af förstärkning
i ledamöternas antal, sådant bevilja.
2. Hvardera kammaren eger ock inom sig utse suppleanter, att,
vid inträffadt förfall för utskott sledamöter, i deras ställe inträda.
3. Derest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att utskotts
yttrande deröfver erfordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt
utskott, bestående af så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar,
inom kammaren tillsättas.
4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af de dervid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
§ 39.
Statsutskotten skola undfå del af Konungens angående statsverkets
tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna proposition och ega tillgång
till alla statsverkets räkenskaper och handlingar.
1. Första statsutskottet åligger att granska, utreda och uppgifva
stats- och riksgäldsverkens tillstånd och förvaltning, med undantag af
hvad som rör samfärdseln, samt föreslå ej mindre hvad till fyllandet af
deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit
iakttagna, än äfven beloppet af de summor, hvilka, jemlik! 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser afsättas, så ock att uppgifva,
huru mycket bör genom bevillningar utgöras.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
3
2. Andra statsutskottet åligger att utreda och afgifva förslag i ärenden,
som röra samfärdseln, samt att efterse och granska, huruvida gjorda
eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit beloppet
af de hufvudtitlar, hvilka af Riksdag uti uppgjord statsreglering blifvit
faststälda, och huruvida utbetalningarne äro grundade på behörigen
upprättade stater, eller Konungens med vederbörlig kontrasignation
utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga qvittenser af dom, som
medlen emottagit. Skulle, mot Riksdagens beslut, de till någon hufvudt.
itel anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål än dem, som
under samma hufvudtitel höra, eller något af Riksdagen faststäldt anslag
befinnas öfverskridet, skall utskottet hos kamrarne göra anmälan emot
den embetsman, som en sådan anordning kontrasignerat, hvarefter förfares
enligt 106 och 107 §§ i regeringsformen. Ej må dock, emot föreskriften
i 90 § regeringsformen, utskottet i något klander af Konungens
gjorda anordningar ingå; ej heller de för statsutgifterna redovisande
tjensteman personligen för utskottet eller Riksdagen till ansvar ställas,
utan må, der så nödigt finnes, hos Konungen af Riksdagen anmälas de
anledningar, som förekommit att emot någon sådan tjensteman i laglig
ordning ansvar yrka.
§ 40.
Bevillningsutskotten åligger att bereda alla till dem från kamrarne
hänvisade frågor, som angå förändring uti föreskrifterna om bevillnings
utgörande, att förslagsvis beräkna inkomsterna af de särskilda bevillningarna,
och att, sedan statsverkets behof blifvit utredda och bestämda,
opåmint föreslå sättet för bevillningens ökande, om det erfordras, eller
dess minskande, om sådant kan eg a rum, och i sammanhang dermed
till Riksdagen afgifva förslag till bevillningsstadgar. Bevillningsutskotten
må derjemte uti bevillningsfrågor föreslå hvad de anse billigt och nyttigt.
1. Till första bevillningsutskottet hänvisas frågor rörande tull- och
pustbevillningen och i samband dermed stående ärenden.
2. Till andra bevillningsutskottet hänvisas frågor rörande allmänna
bevillningen, bränvinslagstiftningen och i samband dermed stående ärenden.
§ 42.
Lagutskotten skola meddela utlåtanden öfver de från kamrarne till
dem hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af lag.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
1. Till första lagutskottet hänvisas förslag till stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af civil- och kriminallag; börande under civiloch
kriminallag äfven förstås de delar af krigslagar och författningar
rörande krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare utom
krigsstaten.
2. Till andra lagutskottet hänvisas förslag till stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af kommunal- och kyrkolag.
Andra lagutskottet skall ock granska justitieombudsmannens afgifna
redogörelse, äfvensom hans embetsdiarier och registratur, samt med
utlåtande deröfver till Riksdagen inkomma.
Herr Ljungmans motion, hvari blifvit sammanförda åtskilliga förslag
till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen, och hvars
hufvudsyfte torde vara inrättande af en administrativ högsta domstol
eller så kallad regeringsrätt, har, i hvad den angår sistberörda förslag
och vissa dermed sammanhängande frågor, allaredan blifvit af utskottet
uti afgifvet utlåtande n:o 10 slutbehandlad. De grundlagsparagrafer,
Indika skulle beröras af det nu ifrågavarande, i motionen äfven väckta
förslaget om inrättande af två lagutskott och om lagfrågornas fördelning
dem emellan äro §§ 53, 87, 88 och 89 regeringsformen samt §§
37 och 42 riksdagsordningen; och hemställes i motionen, att följande
förslag till ändrad lydelse af dessa paragrafer måtte antagas att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:
Regeringsformen.
§ 53.
/. Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarne och yttranden deröfver till Riksdagen afgifva,
samt att granska de i statsrådet förda protokoll; ett statsutskott,
att utreda och för Riksdagen uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets
tillstånd, förvaltning och behof; ett bevillningsutskott, att behandla bevillningsfrågor;
ett bankoutskott, att öfverse bankens styrelse och tillstånd
samt föreskrifter om bankoförvaltningen gifva; samt tvä lagutskott,
att utarbeta de från kamrarne remitterade förslag till civil-, kriminal-,
kommunal- och kyrkolagarnes förbättring.
2. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af dervid förekommande ärenden.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
5
§ 87.
/. Riksdagen eget- gemensamt med Konungen magt att stifta
allmän och särskild civillag äfvensom allmän kriminallag och särskild
kriminallag för krigsmagten samt att sådan förut stiftad lag förändra
och upphäfva. Ej må Konungen utan Riksdagens samtycke, och icke
Riksdagen utan Konungens, någon ny lag göra eller gammal afskaffa.
Frågor härom må i Riksdagens kamrar kunna väckas och skola,
sedan vederbörligt utskott deröfver blifvit hördt, af Riksdagen afgöras.
Beslutar Riksdagen för sin del någon ny lag eller gammal lags upphäfvande
eller förändring, aflemnas förslag derom till Konungen, som
inhemta statsrådets och högsta domstolens tankar deröfver, och, sedan
han sitt beslut fattat, meddele Riksdagen antingen sitt samtycke till
dess åstundan eller sina skäl att det vägra. Kan Konungen icke förr,
än Riksdagen åtskiljes, fatta och meddela sitt beslut, vare han oförhindrad
att före nästföljande riksdags öppnande förslaget ordagrant
bifalla och allmän kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget
hafva förfallit, och Konungen underrätte då Riksdagen vid dess
nästa sammankomst om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
Finner Konungen godt någon lagfråga för Riksdagen framställa, äske
han statsrådets och högsta domstolens yttranden deröfver, samt meddele
sin proposition tillika med berörda yttranden åt Riksdagen, som
med frågan vidare förfar, såsom i riksdagsordningen sägs.
o 2- Sammalunda förfares ock vid stiftande, ändring eller upphäfvande
af sådan lag eller laga stadga, som eljest, enligt denna regerinqsforms föreskrifter
eller pa grund af Konungens och Riksdagens samfälda beslut, skall
utgöra föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstifning,
ehuru med den skilnad, att regeringsrättens yttrande skall inhemtas i stället
för högsta domstolens.
3. Riksdagen eger ock gemensamt med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva allmän kyrkolag äfvensom särskild kriminallag för
pr ester skåpet, dock att dervid erfordras samtycke jemväl af allmänt kyrkomöte.
Öfver förslag angående dylik lag skola, på sätt i 1 mom. sägs,
statsrådets pcb högsta domstolens tankar inhemtas och jemte Konungens
proposition, då sådan göres, Riksdagen meddelas. Har ej förslag,
hvarom nu fråga är, före början af riksdagen näst efter den’, då förslaget
framstälts eller antagits, blifvit såsom lag genom allmän kungörelse
utfärdadt, vare det förfallet, och Konungen underrätte då Riksdagen
om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
4. Dispens frän i föregående tre mom. afsedd lags eller laga stad
-
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
gas föreskrifter kan endast meddelas i sådana fall, der lagen eller stadgan
sjelf uttryckligen medgifver, att dylik må ega rum, och efter inhemtande af
yttrande från dm i Konungens namn dömande domstol, som har att yttra
sig vid sådan lags eller laga stadgas stiftande, ändring eller upphäfvande.
§ 88.
Med förklaring öfver lag ellei'' laga stadga, hvarom i nästföregående
§ förmäles, förhålles som med sådan lags eller stadgas stiftande. De
förklaringar, som, till svar på inkomna förfrågningar om dylik lags eller
stadgas rätta mening, Konungen genom sin högsta domstol eller regeringsrätt
emellan riksdagarne gifver, kunna ogillas af först derefter sammanträdande
Riksdag, så ock, om förklaring angår ämne, som till allmän
kyrkolag eller särskild kriminallag för presterskapet hörer, af det allmänna
kyrkomöte, som efter förklaringens meddelande först hålles; och
må dylika förklaringar, der de sålunda ogillade blifvit, ej längre gälla
eller af domstolarne eller myndigheterne iakttagas och åberopas.
§ 89.
1. Uti Riksdagens kamrar må frågor väckas om förändring, förklaring
och upphäfvande af författningar, som rikets allmänna hushållning
röra; om sådane n}ra författningars stiftande samt om grunderna
för allmänna inrättningar af alla slag. Riksdagen cge dock, med i denna
regeringsform faststälda undantag, icke magt att i dessa mål annat eller
mera besluta, än föreställningar och önskningar, att hos Konungen anmälas,
och hvarå Konungen, sedan statsrådet deröfver blifvit hördt,
göre det afseende, han för riket nyttigt finner.
Öfver förslag rörande författning, som i detta mom. af ses, bör, sä vidt
tid dertill gifves och förslagets vigt anses sådant kräfva, regeringsrättens yttrande
inhemtas före af görandet.
2. Vill Konungen öfverlemna åt Riksdagen att gemensamt med
honom något afgöra, som rikets allmänna styrelse rörer, då förfares
dermed på det sätt, som angående vissa lagfrågor är i 87 § 2 mom.
stadgadt.
Riksdagsordningen.
§ 37.
1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevill
-
7
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
ningsutskott, ett bankoutskott samt två lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugo, statsutskottet
af tjugofyra, bevillningsutskottet af tjugo, bankoutskott af sexton och
hyartdera lagutskottet af sexton ledamöter, hvilka hvardera kammaren
till halfva antalet inom sig väljer antingen omedelbart eller, om kammaren
så beslutar, genom elektorer; ankommande på kamrarnes sammanstämmande
beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta
särskild! utskott för upptagande af fråga, som tillhör ständigt utskotts
behandling, så ock att, derest utskott anmäler behof af förstärkning i
ledamöternas antal, sådan bevilja.
2. Hvardera kammaren eger ock inom sig utse suppleanter, att
vid inträffadt förfall för utskottsledamöter i deras ställe inträda.
3. Derest i någondera kammaren fråga väckes, som -icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att utskotts
yttrande deröfver erfordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt
utskott, bestående af så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar,
inom kammaren tillsättas.
4. A urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af de dervid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
§ 42.
1. De tvä lagutskotten skola meddela utlåtande öfver och utarbeta
de från kamrarne till dem hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af sådana lagar eller laga stadgar, som utgöra
föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma, lagstiftning och icke,
■på grund af här ofvan gifna föreskrifter, tillhöra annat utskotts handläggning.
Första lagutskottet har dervid att, af förslagen, angående hit hörande
lagar och laga, stadgar, bereda dem, öfver hvilka högsta domstolens, och andra
lagutskottet dem, öfver hvilka regeringsrättens yttrande skall, enligt 87 § regeringsformen,
inhemta:s.
2. Lagutskotten skola ock, hvart i hvad på detsamma ankommer,
efter den t 1 mom. gifna fördelning af frågorna, granska justitieombudsmannens,
enligt 100 § regeringsformen, afgifria anmärkningar öfver lagarnes
och, författningarnes brister samt, förslag till deras förbättring'' och meddela
utlåtande deröfver till Riksdagen.
Första, lagutskottet skall ock granska justitieombudsmannens,
enligt 100 § regeringsformen, afgifna redogörelse ''för sin förvaltning af det
honom, anförtrodda embete äfvensom hans embotsdiarier och registratur
samt med ullutande deröfver till Riksdagen inkomma.
8 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
Uti båda motionerna ifrågasattes sålunda — jemte förkortande
af den tid efter lagtima riksdags öppnande, inom hvilken de ständiga
utskotten skola tillsättas — lagutskottets delning i två utskott, bestående
af sexton ledamöter hvartdera. Herr Byström anser jemväl
statsutskottet och bevillningsutskottet böra ersättas hvartdera af tva
utskott med skilda uppgifter. De föreslagna stadgandena om arbetets
fördelning mellan de båda lagutskotten äro olika i de två motionerna.
Under det att herr Byström ansett det ena lagutskottet böra behandla
förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af civiloch
kriminallag och det andra upptaga frågor rörande kommunal- och
kyrkolag äfvensom granska justitieombudsmannens embetsförvaltning,
har herr Ljungman föreslagit, att frågor om stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande utaf lagar eller laga stadgar af den beskaffenhet,
att högsta domstolens yttrande öfver dem skall inhemtas,
skulle öfverlemnas till första lagutskottets behandling, medan öfnga,
till annat utskotts handläggning icke hörande lagfrågor, som utgöra
föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma behandling, således
kommunallagarne, reqvisitionslagarne, värnpligtslagen med flera
författningar af liknande konstitutionel art, skulle hänvisas till andra
lagutskottet. I sammanhang härmed har herr Ljungman föreslagit
vissa ändringar i regeringsformen, genom hvilka gränserna för sistberörda
grupp af lagar och författningar skulle närmare bestämmas.
Slutligen har sistnämnde motionär ansett granskningen af justitieombudsmannens
åtgöranden böra fördelas mellan de två lagutskotten
så, att hvartdera utskottet skulle, i hvad — enligt ofvan angifna grunder
— på dess åtgärd ankomme, behandla de af justitieombudsmannen
afgifna anmärkningar öfver lagarnes och författningarnes brister samt
förslag till deras förbättring; hvarjemte första lagutskottet skulle tillkomma
att granska justitieombudsmannens embetsberättelse i öfrigt,
samt hans diarier och registratur.
De skäl, som herr Byström anfört till stöd för sitt skrifvelseförslag,
äro hufvudsakligen följande. Å ena sidan vore det ett jemförelsevis
ringa antal af Riksdagens ledamöter, som hedrades med eller
ålades ordinarie ledamotskap i de ständiga utskotten, och å andra
sidan vore det ett rätt stort antal kammarledamöter, som till väsentlig del
utestängdes från att något vidare uträtta i riksdagsarbetet. Under det
de förra, åtminstone ej få bland dem, klagade öfver ett alltför efterhängset
och ihärdigt riksdagsarbete, ginge de senare nästan sysslolösa.
Visserligen vore det ej lå, som antingen valdes till suppleantei i de
4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12. 9
ständiga utskotten eller insattes i de tillfälliga utskotten, men fördelningen
af arbetet blefve i alla fall ej tillfredsställande, livilket, enligt
motionärens åsigt, ej kunde vara till det helas fromma.
Under nuvarande förhållanden finge man ju också jemförelsevis
litet uträtta vid kamrarnes plena under riksdagens första tvenne månader.
Utskotten, på hvilka läge det tyngsta, vigtigaste och mest tongifvande
arbetet, hunne nemligen ej bereda ärendena så, att de tidigt
nog kunde för besluts fattande föredragas i kamrarne. Mot riksdagens
slut komme deremot de flesta ärendena med en brådska, som gjorde,
att i många fall hvarken utskott, ej heller Riksdag hunne eller kunde
behandla dem med den omsorg, som deras vigt och betydelse kräfde.
I någon mån skulle detta missförhållande, enligt motionärens
mening, afhjelpas, om man ändrade tiden för valet af de ständiga
utskotten så, att de skulle väljas inom sex dagar efter Riksdagens öppnande
i stället för, som nu är stadgadt, inom åtta dagar, samt vidare
delade de utskott, som nu hade mest att göra, i två utskott hvardera,
d. v. s. tillsatte flera utskott, än som nu sker. Den omständigheten,
att arbetet i Riksdagen tycktes med hvarje år ökas, talade äfven för
att man mer än hittills borde fördela detta arbete på de krafter, som
ytterligare kunde derför användas. De utskott, som nu hade mest att
göra, vore statsutskottet, lagutskottet och bevillningsutskottet, då deremot
bankoutskottet och konstitutionsutskottet ej syntes vara så särdeles
betungade, åtminstone enligt, hvad som framginge af de tryckta riksdagshandlingarna.
Så hade år 1898 de ständiga utskotten afgifvit
följande antal utlåtanden eller memorial: konstitutionsutskottet 11 utlåtanden,
omfattande i tryck 96 sidor; statsutskottet 108 utlåtanden,
omfattande tillsammans 2,060 sidor, och dessutom tillsammans med
lagutskottet 12 utlåtanden, omfattande mer än 100 sidor; bevillningsutskottet
34 utlåtanden, omfattande 326 sidor; bankoutskottet 15 utlåtanden,
omfattande något öfver 300 sidor; samt lagutskottet 87 utlåtanden,
omfattande 637 sidor, och dessutom tillsammans med statsutskottet
12 utlåtanden, omfattande något mer än 100 sidor.
I herr Ljungmans motion äro deremot icke några skäl anförda
till styrkande af behofvet utaf nu ifrågavarande, deri föreslagna grundlagsändringar.
Det af båda motionärerna framlagda förslaget derom, att den tid
från lagtima riksdags öppnande, inom hvilken de ständiga utskotten
skola tillsättas, borde förkortas från åtta dagar till sex dagar,
Bih. till liiksd. Vrot. 189!). 8 Sami. 12 ljuft. 2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12. *
har allaredan blifvit af utskottet i utlåtande n:o 1 behandladt och tillstyrkt
samt af Riksdagen antaget såsom hvilande och erfordrar således
icke något vidare yttrande.
Hvad beträffar den af motionären herr Byström förordade genomgripande
förändringen att öka antalet ständiga utskott från fem till
åtta med sammanlagdt 152 ordinarie ledamöter, så har utskottet ingalunda
kunnat finna densamma vara af behof påkallad. De utvägar, som
enligt nu gällande bestämmelser i riksdagsordningen stå Riksdagen till
buds att lätta arbetsbördan för de ständiga utskotten, kafva, i detta afseende
synts utskottet fullt tillfredsställande. Genom att tillsätta särskilda
utskott för handläggning af ärenden, hvilkas beredande fordrar
särskild sakkunskap eller till följd af sin vidlyftighet skulle alltför
mycket betunga det ständiga utskott, som det eljest ålåge att dermed
taga befattning, har Riksdagen tillfälle att på ett efter omständigheterna
lämpadt sätt fördela det förberedande riksdagsarbetet, likasom det
vidare står Riksdagen öppet att, på anmälan från ständigt utskott.om
behof af förstärkning i ledamöternas antal, bevilja sådan förstärkning.
I synnerhet den förra af dessa utvägar har af Riksdagen vid upprepade
tillfällen med fördel anlitats. Vid de flesta riksmöten efter 1866 års
representationsförändring hafva särskilda utskott varit tillsatta för behandling
af olika frågor, t. ex. frågan om försvarets ordnande, nemligen
vid riksdagarne åren 1867, 1869, 1870, 1871, 1875, 1877, 1878 och
1883, läroverksfrågan vid riksdagarne åren 1873 och 1890, frågan
om skogsväsendets och skogslagstiftningens ordnande år 18 /4, vissa
andra omfattande lagfrågor, såsom förslagen om ny utsökuingslag
år 1877, ny väglag år 1889, ny sjölag år 1891 och nya lagar om bolag
och föreningar år 1895, vidare bankfrågan vid 1897 ars riksdag samt
arbetareförsäkringsfrågan vid riksdagarne åren 1890, 1891, 1895 och 1898.
Beträffande lämpligheten af den föreslagna åtgärden att i förevarande
ämne aflåta skrifvelse till Kongl. Maj:t hyser utskottet vidare
en annan åsigt än motionären, då, enligt utskottets förmenande, Riksdagen
sjelf bör vara bäst i tillfälle att utreda frågor rörande arbetssättet
vid riksmötena.
Riktigheten af motionärens påstående, att, framför andra, statsutskottets,
bevillningsutskottets och lagutskottets ledamöter skulle vara
i behof af lättnad i utskottsarbetet, torde icke vara allmänt, erkänd,
och att såsom måttstock i detta hänseende åberopa antalet sidor i de
ständiga utskottens betänkanden är i alla händelser uppenbarligen vilseledande.
Emot motionärens utkast i fråga om ärendenas fördelning
mellan utskotten skulle äfven åtskilligt kunna vara att anmärka, såsom
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
11
t. ex. att det statsutskott, som enligt hans åsigt borde erhålla befattning
med frågor rörande samfärdseln, med all sannolikhet skulle i
regeln erhålla ett vida mindre omfattande arbete än det andra statsutskottet,
hvilket åter blefve öfver höfvan betungadt med vidlyftiga
göromål.
Hvad slutligen angår den af båda motionärerna ifrågasatta delningen
af lagutskottet, må det erkännas, att de af herr Ljuugman föreslagna
grunder för arbetets fördelning mellan de båda lagutskotten
synas mindre otillfredsställande än de, herr Byström i sin motion förordat.
Mot båda motionärernas framställningar kan dock — utöfver
hvad här ofvan i allmänhet blifvit anfördt mot ökning af de ständiga
utskottens antal — anmärkas, att eu på förhand i grundlag bestämd
fördelning af ärendena mellan de ifrågasatta två lagutskotten, hvilken
indelningsgrund än härvid må begagnas, lätt torde komma att medföra
det ena utskottets oskäliga betungande i jemförelse med det andra,
beroende på tillfälliga förhållanden vid olika riksdagar. Vidkommande
särskildt herr Ljungmans förslag om uppdelning af det nuvarande lagutskottets
granskningsskyldighet i fråga om justitieombudsmannens
embetsförvaltuing, torde en sådan delning kunna föranleda afsevärda
olägenheter.
l)å för öfrigt vårt reprcsentationsskick, i hvad angår ej mindre
de ständiga utskottens sammansättning och arbetssätt än äfven ärendenas
fördelning dem emellan, numera nått den utveckling och stadga,
att skälig anledning till förändring i utskottens sammansättning eller
verksamhetsområden ej synes vara för handen, får utskottet, som vid
sådant förhållande saknar anledning att ingå i närmare pröfning af de
utaf herr Ljungnian i samband med förslaget om lagutskottets delning
gjorda framställningar om ändringar i |§ 87—89 regeringsformen,
hemställa,
l:o) att herr Byströms motion icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda; och
2:o) att herr Ljungmans motion, n:o 232, i hvad
den afser inrättande af två lagutskott och dermed i
samband stående förslag, icke heller måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 april 1899.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
Reservationer:
af herr Ljungman, som anfört:
»I den af mig väckta motionen (n:o 232 i Andra Kammaren) om
inrättande af en särskild högsta domstol för utöfvande af Konungens
administrativa domsrätt eller en s. k. »regeringsrätt» har, bland de, såsom
nödvändiga eller möjliga följder utaf antagandet af de för en sådan
domstols åvägabringande nödiga grundlagsbestämmelserna sig erbjudande
gnmdlagsförbättringarne, äfven anförts förslag till sådan affattning
af å ena ddan 87, 88 och 89 §§ regeringsformen, hvarigenom tydligare
än tillförene angåfvos dels de lagar och laga stadgar, som utgöra
föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning, samt
deras fördelning i sådana, öfver hvilka högsta domstolens, och sådana,
öfver hvilka regeringsrättens yttranden vid stiftandet skulle inhemtas,
dels de författningar, som tillhöra Konungens uteslutande lagstiftningsmagt,
och ä andra sidan 53 § regeringsformen samt 37 och 42 §§
riksdagsordningen, hvarigenom det nuvarande lagutskottet delades uti
tvenne skilda lagutskott och närmare bestämdes fördelningen af ärendena
dem emellan.
Att någon särskild motivering af dessa senare förslags behöflighet
icke auförts i motionen, torde vara lätt begripligt, då förslaget om
förbättringar i affattningen af 87—89 §§ regeringsformen är ett äldre
önskemål, som redan gifvit anledning till motioner och uttalanden inom
Riksdagen, och då förslaget om lagutskottets delning i tvenne är en
fråga af den lättfattliga beskaffenhet, att den bör kunna förstås och
gillas utan någon som helst motivering.
Utskottets invändning, »att en på förhand i grundlag bestämd fördelning
af ärendena mellan de ifrågasatta två lagutskotten torde, hvilken
indelningsgrund här än må begagnas, lätt komma att medföra det ena
utskottets oskäliga betungande i jemförelse med det andra, beroende
på tillfälliga förhållanden vid olika riksdagar», utgör i verkligheten en
anmärkning, som träffar allt hvad ständiga utskott heter, de må nu redan
finnas till eller vara blott föreslagna, och sålunda alls intet bevisar
i saken. Ej bättre är utskottets invändning, att mitt »förslag om uppdelning
af det nuvarande lagutskottets granskningsskyldighet i fråga
om justitieombudsmannens embetsförvaltning torde kunna föranleda
afsevärda olägenheter», ty nämnda förslag afser tydligt nog, att första
lagutskottet skall ombesörja hela denna granskning, med undantag
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
13
allena för justitieombudsmannens förslag till förbättring af sådana lagar
eller författningar, hvilkas ändring icke påkallar högsta domstolens
hörande, hvarförutom ju bestämmelsen i 47 § riksdagsordningen om
sammansatt utskott finnes att tillgå för det hittills åtminstone sällsynta
fallet, att ett sådant förslag skulle afse en författning af blandad eller
svårt bestämbar konstitutionel natur.
Då slutligen uppenbart torde vara, att en delning af lagutskottet
uti tvenne skilda lagutskott skulle påskynda riksdagsarbetet, minska
hopandet af till afgörande under riksmötenas sista veckor inkommande
ärenden samt möjliggöra ett omsorgsfullare utarbetande af de allt talrikare
vardande lagfrågorna; så anser jag, att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen, med anledning af motionerna i
fråga, måtte till hvilande för vidare behandling i grundlagsenlig
ordning antaga följande förslag till ändrad
lydelse af 53, 87, 88 och 89 §§ regeringsformen samt
37 och 42 §§ riksdagsordningen:
Regeringsformen.
§ 53.
Lagtima Riksdag . skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarne och yttranden deröfver till Riksdagen afgifva,
samt att granska de i statsrådet förda protokoll; ett statsutskott,
att utreda och för Riksdagen uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets
tillstånd, förvaltning och behof; ett bevillningsutskott att behandla bevillningsfrågor;
ett bankoutskott, att öfverse bankens styrelse och tillstånd
samt föreskrifter om bankoförvaltningen gifva; samt tvä lagutskott,
att utarbeta de från kamrarne remitterade förslag till civil-,
kriminal-, kommunal- och kyrkolagarnes med flere la<jars förbättring.
Å urtima Riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af dervid förekommande ärenden.
§ 87.
l:o. Riksdagen eger gemensamt mod Konungen magt att stifta
allmän civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmagten och
att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva.
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
Frågor härom må i Riksdagens kamrar kunna väckas och skola,
sedan vederbörligt utskott deröfver blifvit hord!, af Riksdagen afgöras.
Beslutar Riksdagen för sin del någon ny lag eller gammal läge upphäfvande
eller förändring, aflemnas förslag derom till Konungen, som
inhemte statsrådets och högsta domstolens tankar deröfver, och, sedan
han sitt beslut fattat, meddele Riksdagen antingen sitt samtycke till
dess åstundan eller sina skäl att det vägra. Kan Konungen icke förr,
än Riksdagen åtskiljes, fatta och meddela sitt beslut, vare han oförhindrad
att före nästföljande riksdags öppnande förslaget ordagrant
bifalla och allmän kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget
hafva förfallit, och Konungen underrätte då Riksdagen vid dess
nästa sammankomst om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
Finner Konungen godt någon lagfråga för Riksdagen framställa,
äske han statsrådets och högsta domstolens yttranden deröfver, samt
meddele sin proposition tillika med berörda yttranden åt Riksdagen,
som med frågan vidare förfar, såsom i riksdagsordningen sägs.
2:o. Sammanbinda förfares ock vid stiftande, ändring eller upphäfvande
af sådan lag eller laga stadga, som eljest, enligt denna regeringsforms
föreskrifter eller på grund af Konungens och Riksdagens samfälda beslut,
skall utgöra föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning,
ehuru med den skilnad, att högsta domstolens yttrande icke behöfver af Konungen
inhemtas.
3:o. Riksdagen eger ock gemensamt med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva allmän kyrkolag äfvensom kriminallag för pr ester skåpet,
dock att dervid erfordras samtycke jemväl af allmänt kyrkomöte. Öfver
förslag angående dylik lag skola, på sätt i 1 mom. sägs, statsrådets och
högsta domstolens tankar inhemtas och jemte Konungens proposition,
då sådan göres, Riksdagen meddelas. Har ej förslag, hvarom nu fråga
är, före början af riksdagen näst efter den, dä förslaget framstälts eller
antagits, blifvit såsom lag genom allmän kungörelse utfärdadt, vare det
förfallet, och Konungen underrätte då Riksdagen om de skäl, som
hindrat förslagets antagande.
4:o. Ej må Konungen utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen
utan Konungens, någon ny lag göra eller gammal afskaffa.
§ 88.
Med förklaring öfver lag eller laga stadga, hvarom i nästföregående
paragraf förmärs, förhålles som med sådan lags eller stadgas stiftande.
De förklaringar, som, till svar på inkomna förfrågningar om lagens rätta
Konstitutionsutskottets Utlåtande N.-o 12.
15
mening, Konungen genom sin högsta domstol emellan riksdagarne
gifver, kunna ogillas af först derefter sammanträdande Riksdag, så ock,
om förklaring angår ämne, som till allmän kyrkolag eller kriminallag
för presterskapet hörer, af det allmänna kyrkomöte, som efter förklaringens
meddelande först hålles; och må dylika förklaringar, der de sålunda
ogillade blifvit, ej längre gälla eller af domstolarne iakttagas och
åberopas.
§ 89.
l:o. Uti Riksdagens kamrar må frågor väckas om förändring, förklaring
och upphäfvande af författningar, som rikets allmänna hushållning
röra; om sådana nya författningars stiftande samt om grunderna
för allmänna inrättningar af alla slag. Riksdagen ege dock, med i
denna regeringsform faststälda undantag, icke magt att i dessa mål annat
eller mera besluta, än föreställningar och önskningar, att hos Konungen
anmälas, och hvarå Konungen, sedan statsrådet deröfver blifvit hördt,
göre det afseende, han för riket nyttigt finner.
2:o. Vill Konungen öfverlemna åt Riksdagen att gemensamt med
honom något afgöra, som rikets allmänna styrelse rörer, då förfares
dermed på det sätt, som angående vissa lagfrågor är i 87 § 2 mom.
stadgadt.
Riksdagsordningen.
§ 37.
1. A hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott samt tvä lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugo, statsutskottet
af tjugofyra, bevillningsutskottet af tjugo, bankoutskott af sexton och
hyartdera lagutskottet af sexton ledamöter, hvilka hvardera kammaren
till halfva antalet inom sig väljer antingen omedelbart eller, om kammaren
så beslutar, genom elektorer; ankommande på kamrarnes sammanstämmande
beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta
särskild^; utskott för upptagande af fråga, som tillhör ständigt utskotts
behandling, så ock att, derest utskott anmäler behof af förstärkning i
ledamöternas antal, sådan bevilja.
16
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.
2. Hvardera kammaren eger ock inom sig utse suppleanter, att
vid inträffadt förfall för utskottsledamöter i deras ställe inträda.
3. Derest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att utskotts
yttrande deröfver erfordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt
utskott, bestående af så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar,
inom kammaren tillsättas.
4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af de dervid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
§ 42.
1. De tvä lagutskotten skola meddela utlåtande öfver och utarbeta
de från kamrarne till dem hänvisade förslag till stiftande, ändring,
förklaring eller upphäfvande af sådana lagar eller laga stadgar, som utgöra
föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning och
icke, på grund af här ofvan gifna föreskrifter, tillhöra annat utskotts handläggning.
Första lagutskottet har dervid att af förslagen, angående hit hörande
lagar och laga stadgar, bereda dem, öfver Indika högsta domstolens
yttranden skola, enligt 87 § regeringsformen, inhemtas, och andra lagutskottet
de återstående.
2. Lagutskotten skola ock, hvart i hvad på detsamma ankommer,
efter den i 1 mom. gifna fördelning af frågorna, granska justitieombudsmannens
enligt 100 § regeringsformen, afgifna anmärkningar öfver lagarnes
och för+ättningarnes brister samt förslag till deras förbättring och meddela
utlåtande deröfver till Riksdagen.
Första lagutskottet skall dessutom granska justitieombudsmannens,
enligt 100 § regeringsformen, afgifna redogörelse för sin förvaltning af
det honom anförtrodda embete, äfvensom hans embetsdiarier och registratur
samt med utlåtande deröfver till Riksdagen inkomma»; samt
af herrar Alin, Blomberg och Johnsson beträffande vissa delar af
motiveringen.
Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här antecknadt, att han
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EPTERTRÄDARES TRYCKERI, 1899.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.