Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 38 och 105 regeringsformen samt §38 riksdagsordningen.

1899-04-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1899:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 38 och 105 regeringsformen samt §38 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Aok. till Rikad. kansli den 1 maj 1899, kl. 3 e. åt.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändrad lydelse af §§ 38 och 105 regeringsformen samt

§38 riksdagsordningen.

Uti en . inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 232, hvilken motion utskottet redan i utlåtandena

n:is 10 och 12 delvis behandlat, har herr A. V. Ljungman hemstält,

bland annat, att följande förslag till ändrad lydelse af ''§§ 38 och 105

regeringsformen samt § 38 riksdagsordningen måtte antagas att hvila

till vidare grundlagsenlig behandling:

“Regeringsformen.

§ 38.

1. Alla från Konungen utgående expeditioner och befallningar,

utom i kommandomål, skola, för att blifva gällande, vara försedde med

Konungens underskrift och kontrasignation af vederbörande föredragande,

som vare ansvarig, att de instämma med deröfver förda protokoll.

Skulle den föredragande finna något Konungens beslut vara

stridande mot denna regeringsform, göre han derom i statsrådet föreställning.

Yrkar Konungen ändock, att ett sådant beslut skall utfärdas,

Bih. till liiksd. Prof. 1899. 3 Sami. 13 Häft. (N:o 13.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

vare det då den föredragandes rättighet och pligt, att sin kontrasignation

derå vägra, samt nedlägge han i följd deraf sitt embete, hvilket

han icke må återtaga förr, än Riksdagen hans förhållande pröfvat och

gillat. Emellertid vare han vid sin lön och öfriga tjensten åtföljande

inkomster bibehållen.

2. Alla föreskrifter och erinringar om verkställighet af utfärdade

beslut må af departementschef omedelbarligen kunna till vederbörande

expedieras.

öfver förvaltningsärenden, som, efter af Konungen derom i offentligen

kungjord stadga gifvet förordnande, utaf departementschef af göras, skall protokoll

föras, hvilket med namnunderskrift af den heslutande till sin vigtighet

styrkes.

§ 105.

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll,

som enligt 9 och 38 §§ blifvit förda, samt i det, som rörer allmänt kända

och af utskottet uppgifva händelser, jemväl de protokoll, hvarom i 11, 13

och 15 §§ förmärs.

Riksdagsordningen.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem utskottet

anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att

meddela utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade grundlagsfrågor.

2. Utskottet åligger ock att äska de enligt 9 och 38 §§ regerinsformen

förda protokoll samt må, i hvad som rörer kända och af utskottet uppgiga

händelser, jemväl äska protokoll, hvarom i 11, 13 och 15 §§ regeringsformen

förmäles. Om utskottets rätt och pligt att, efter granskning af

dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvartill denna

granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning af

gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när af riksdagsman

eller annat .utskott än konstitutionsutskottet fråga blifvit väckt, att statsrådet

eller någon dess ledamot eller föredragande sitt embete på obehörigt

sätt utöfvat, deröfver, före frågans afgörande af Riksdagen, afgifva

yttrande, derom är i regeringsformen stadgadt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13. 3

3. Utskottet tillkommer jemväl att, då olika meningar mellan kärnlinie

uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen höra

hänvisas, derom besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess

talman, då den senare vägrar proposition».

Af motiveringen till ifrågavarande motion inhemtas, att motionären,

hvilken afgifvit motionen närmast med anledning af Kongl. Maj:ts proposition,

n:o 21, med förslag till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen,

hufvudsakligast åsyftat att låta »den sedan år 1854 på

dagordningen stående frågan om lindring uti eller bättre fördelning af

arbetsbördan i regeringsdepartementen» komma i hela dess vidd under

förnyad ompröfning. I sådant hänseende har han framlagt — förutom

förslag till grundlagsändringar i ändamål att få till stånd en administrativ

högsta domstol eller så kallad regeringsrätt m. m. — jemväl det

nu ifrågavarande förslaget, att åt departementschef skulle genom en af

Konungen utfärdad stadga öfverlemnas att under konstitutionel ansvarighet

afgöra vissa »förvaltningsärenden».

På sätt utskottet i ofvannämnda utlåtande n:o 10 erinrat, hafva,

vid åtskilliga föregående tillfällen — bland andra utvägar att lätta statsrådsledamöternas

arbetsbörda — förordats, att åt departementschef skulle

öfverlåtas afgörandet åt vissa ringare till Konungen inkommande ärenden.

Sådana törslag hafva nemligen framlagts i kongl. propositioner vid riksdagarne

1868 och 1885, men hafva blifvit af konstitutionsutskottet afstyrka

samt åt Riksdagen förkastade. Såsom skäl mot förslagens godkännande

har anförts hufvudsakligen, hurusom det vore att befara, att

det ifrågasatta bemyndigandet för departementscheferna att sjelfve besluta

i vissa ärenden skulle kunna utsträckas till ett omfång, som svårligen

vore förenligt med Konungens och statsrådets ställning till hvarandra,

sådan den i gällande grundlagar vore bestämd, och sålunda innebära en

rubbning af den i grundlagarne häfdade grundsatsen om Konungen såsom

allena beslutande och statsråden såsom rådgifvare. Regeringsärendenas

föredragning inför Konungen syntes deremot utgöra en garanti för oväld

och allsidighet i deras pröfning samt homogenitet i regeringssystemet.

Dessa skäl synas utskottet ega giltighet vid bedömandet af det

i förevarande motion framlagda förslag i frågan. Deras befogenhet

lärer icke heller förringas deraf* att motionären genom användande i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

sitt förslag af ordet »förvaltningsärenden» såsom beteckning för de ärenden,

som skulle kunna af departementschef afgöras, sökt uppdraga en

gräns mellan ärenden af denna beskaffenhet och »regeringsärenden»,

hvilka skola inför Konungen i statsrådet föredragas. Uttrycket »förvaltningsärenden»

är nemligen, enligt utskottets åsigt, allt för sväfvande

för att kunna medföra erforderlig säkerhet, att icke till departementschefs

afgörande hänskötes ärenden af allt för stor betydenhet, helst

det, enligt motionärens förslag, skulle ligga i Konungens skön att bestämma,

hvilka ärenden skulle till den ena eller den andra af omförmälda

grupper hänföras. Utskottet har icke heller förbisett de olägenheter,

som kunde följa deraf, att Konungen skulle kunna vexelvis gifva och

återtaga ett sådant bemyndigande för departementscheferne, som den i

förslaget omförmälda stadga komrne att innehålla, samt att bemyndigandet

möjligen, till följd af den bristfälliga bestämmelsen om den grund,

hvarefter det skulle lemnas, kunde blifva för den ene departementschefen

vidsträcktare än för den andre.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Ljungmans motion, n:o 232, i nu förevarande

del icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 28 april 1899.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKERH1ELM,

Reservation:

af herr Ljungman, som anfört:

I den såsom motivering för nu förevarande del af min motion,

n:o 232, åberopade motionen i Andra Kammaren år 1897, n:o 159, auföres

såsom skäl för den föreslagna bestämmelsen om skyldighet att föra

protokoll öfver beslut i sådana förvaltningsärenden, som afgöras af

statsrådets departementschefer, att »samtidigt» med de föreslagna grundlagsändringarne

rörande inrättandet af en s. k. regeringsrätt »torde i

regeringsformen äfven böra införas särskilt stadgande om den faktiskt

redan länge tillämpade rätten för departementscheferne i statsrådet, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

5

afgöra vissa förvaltningsärenden (Kongl. Maj:ts propositioner 1868,

n:o 7; 1885, n:o 20; konstitutionsutskottets utlåtanden 1868, n:o 3;

1885, n:o 6) samt vidtagas de i följd af ett sådant stadgande påkallade

ändringarna i 105 och 106 §§ regeringsformen samt 38 § riksdagsordningen».

Att min motions ifrågavarande förslag icke afser någon förflyttning

af sådana ärenden, som enligt 7 § regeringsformen skola afgöras af

Konungen, till afgörande i stället genom beslut af departementschef,

bör vara tydligt nog af det valda uttycket »''förvaltningsärenden» såsom

motsats mot »regeringsärenden», med hvilket senare uttryck ju ej kan

åsyftas andra ärenden än sådana, som afgöras af Konungen såsom

regerande; och än mindre kan den af mig valda affattningen af tillägget

till 38 § regeringsformen innebära någon för Konungen ny rätt att

öfverflytta ärenden från afgörande af honom sjelf i statsrådet till afgörande

genom embetsmän. Funnes emellertid någon ovisshet i detta hänseende,

så borde ett särskildt tillägg fogas till 7 § regeringsformen med

syfte att göra saken fullt klar; ty ovissheten, om någon sådan verkligen

är till, träffar eljest obestridligen i lika hög grad regeringsformen, sådan

den nu lyder, som mitt förslag om tillägg till 38 § regeringsformen.

Min motions här ifrågavarande förslag afser allenast att erhålla en

särskild grundlagsbestämmelse för departementschefernes i statsrådet

omförmälda befattning med vissa förvaltningsärenden och att bringa

nämnda departementschefers beslut rörande samma ärenden under

vederbörlig kontroll äfven från Riksdagens sida. Af dessa syften är

det förra framkalladt äfven af den säkra öfvertygelsen om behofvet af en

ytterligare utveckling af en sådan verksamhet för departementschef med

hänsyn till det i Kongl. Majrts proposition n:o 21, om ändrad lydelse

af 5 och 6 §§ regeringsformen föreslagna sammanförandet af ärendena

rörande landtbruk, domäner och skogar under ett departement och

ärendena rörande samfärdsanstalterna under ett annat departement, om

det önskliga resultatet med ett sådant sammanförande skall ernås, och

om det blifvande nya jordbruksdepartementet skall komma att fullt motsvara

sin bestämmelse. Det senare åter af nämnda syften torde icke behöfva

närmare förklaras.

På grund af hvad sålunda i största korthet anförts, anser jag, att

utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte till hvilande för vidare behandling

i grundlagsenlig ordning antaga min motions

förslag i nu förevarande del.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här antecknadt, att han

icke deltagit i detta ärendes behandling i utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NTMANS EFTERTRÄDARE, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.