Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 38 och 105 regeringsformen samt §38 riksdagsordningen.
1899-04-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1899:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 38 och 105 regeringsformen samt §38 riksdagsordningen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
1
N:o 13.
Aok. till Rikad. kansli den 1 maj 1899, kl. 3 e. åt.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af §§ 38 och 105 regeringsformen samt
§38 riksdagsordningen.
Uti en . inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, n:o 232, hvilken motion utskottet redan i utlåtandena
n:is 10 och 12 delvis behandlat, har herr A. V. Ljungman hemstält,
bland annat, att följande förslag till ändrad lydelse af ''§§ 38 och 105
regeringsformen samt § 38 riksdagsordningen måtte antagas att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:
“Regeringsformen.
§ 38.
1. Alla från Konungen utgående expeditioner och befallningar,
utom i kommandomål, skola, för att blifva gällande, vara försedde med
Konungens underskrift och kontrasignation af vederbörande föredragande,
som vare ansvarig, att de instämma med deröfver förda protokoll.
Skulle den föredragande finna något Konungens beslut vara
stridande mot denna regeringsform, göre han derom i statsrådet föreställning.
Yrkar Konungen ändock, att ett sådant beslut skall utfärdas,
Bih. till liiksd. Prof. 1899. 3 Sami. 13 Häft. (N:o 13.)
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
vare det då den föredragandes rättighet och pligt, att sin kontrasignation
derå vägra, samt nedlägge han i följd deraf sitt embete, hvilket
han icke må återtaga förr, än Riksdagen hans förhållande pröfvat och
gillat. Emellertid vare han vid sin lön och öfriga tjensten åtföljande
inkomster bibehållen.
2. Alla föreskrifter och erinringar om verkställighet af utfärdade
beslut må af departementschef omedelbarligen kunna till vederbörande
expedieras.
öfver förvaltningsärenden, som, efter af Konungen derom i offentligen
kungjord stadga gifvet förordnande, utaf departementschef af göras, skall protokoll
föras, hvilket med namnunderskrift af den heslutande till sin vigtighet
styrkes.
§ 105.
Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll,
som enligt 9 och 38 §§ blifvit förda, samt i det, som rörer allmänt kända
och af utskottet uppgifva händelser, jemväl de protokoll, hvarom i 11, 13
och 15 §§ förmärs.
Riksdagsordningen.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar
samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade grundlagsfrågor.
2. Utskottet åligger ock att äska de enligt 9 och 38 §§ regerinsformen
förda protokoll samt må, i hvad som rörer kända och af utskottet uppgiga
händelser, jemväl äska protokoll, hvarom i 11, 13 och 15 §§ regeringsformen
förmäles. Om utskottets rätt och pligt att, efter granskning af
dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvartill denna
granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning af
gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när af riksdagsman
eller annat .utskott än konstitutionsutskottet fråga blifvit väckt, att statsrådet
eller någon dess ledamot eller föredragande sitt embete på obehörigt
sätt utöfvat, deröfver, före frågans afgörande af Riksdagen, afgifva
yttrande, derom är i regeringsformen stadgadt.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13. 3
3. Utskottet tillkommer jemväl att, då olika meningar mellan kärnlinie
uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen höra
hänvisas, derom besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess
talman, då den senare vägrar proposition».
Af motiveringen till ifrågavarande motion inhemtas, att motionären,
hvilken afgifvit motionen närmast med anledning af Kongl. Maj:ts proposition,
n:o 21, med förslag till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen,
hufvudsakligast åsyftat att låta »den sedan år 1854 på
dagordningen stående frågan om lindring uti eller bättre fördelning af
arbetsbördan i regeringsdepartementen» komma i hela dess vidd under
förnyad ompröfning. I sådant hänseende har han framlagt — förutom
förslag till grundlagsändringar i ändamål att få till stånd en administrativ
högsta domstol eller så kallad regeringsrätt m. m. — jemväl det
nu ifrågavarande förslaget, att åt departementschef skulle genom en af
Konungen utfärdad stadga öfverlemnas att under konstitutionel ansvarighet
afgöra vissa »förvaltningsärenden».
På sätt utskottet i ofvannämnda utlåtande n:o 10 erinrat, hafva,
vid åtskilliga föregående tillfällen — bland andra utvägar att lätta statsrådsledamöternas
arbetsbörda — förordats, att åt departementschef skulle
öfverlåtas afgörandet åt vissa ringare till Konungen inkommande ärenden.
Sådana törslag hafva nemligen framlagts i kongl. propositioner vid riksdagarne
1868 och 1885, men hafva blifvit af konstitutionsutskottet afstyrka
samt åt Riksdagen förkastade. Såsom skäl mot förslagens godkännande
har anförts hufvudsakligen, hurusom det vore att befara, att
det ifrågasatta bemyndigandet för departementscheferna att sjelfve besluta
i vissa ärenden skulle kunna utsträckas till ett omfång, som svårligen
vore förenligt med Konungens och statsrådets ställning till hvarandra,
sådan den i gällande grundlagar vore bestämd, och sålunda innebära en
rubbning af den i grundlagarne häfdade grundsatsen om Konungen såsom
allena beslutande och statsråden såsom rådgifvare. Regeringsärendenas
föredragning inför Konungen syntes deremot utgöra en garanti för oväld
och allsidighet i deras pröfning samt homogenitet i regeringssystemet.
Dessa skäl synas utskottet ega giltighet vid bedömandet af det
i förevarande motion framlagda förslag i frågan. Deras befogenhet
lärer icke heller förringas deraf* att motionären genom användande i
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
sitt förslag af ordet »förvaltningsärenden» såsom beteckning för de ärenden,
som skulle kunna af departementschef afgöras, sökt uppdraga en
gräns mellan ärenden af denna beskaffenhet och »regeringsärenden»,
hvilka skola inför Konungen i statsrådet föredragas. Uttrycket »förvaltningsärenden»
är nemligen, enligt utskottets åsigt, allt för sväfvande
för att kunna medföra erforderlig säkerhet, att icke till departementschefs
afgörande hänskötes ärenden af allt för stor betydenhet, helst
det, enligt motionärens förslag, skulle ligga i Konungens skön att bestämma,
hvilka ärenden skulle till den ena eller den andra af omförmälda
grupper hänföras. Utskottet har icke heller förbisett de olägenheter,
som kunde följa deraf, att Konungen skulle kunna vexelvis gifva och
återtaga ett sådant bemyndigande för departementscheferne, som den i
förslaget omförmälda stadga komrne att innehålla, samt att bemyndigandet
möjligen, till följd af den bristfälliga bestämmelsen om den grund,
hvarefter det skulle lemnas, kunde blifva för den ene departementschefen
vidsträcktare än för den andre.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att herr Ljungmans motion, n:o 232, i nu förevarande
del icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 28 april 1899.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERH1ELM,
Reservation:
af herr Ljungman, som anfört:
I den såsom motivering för nu förevarande del af min motion,
n:o 232, åberopade motionen i Andra Kammaren år 1897, n:o 159, auföres
såsom skäl för den föreslagna bestämmelsen om skyldighet att föra
protokoll öfver beslut i sådana förvaltningsärenden, som afgöras af
statsrådets departementschefer, att »samtidigt» med de föreslagna grundlagsändringarne
rörande inrättandet af en s. k. regeringsrätt »torde i
regeringsformen äfven böra införas särskilt stadgande om den faktiskt
redan länge tillämpade rätten för departementscheferne i statsrådet, att
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
5
afgöra vissa förvaltningsärenden (Kongl. Maj:ts propositioner 1868,
n:o 7; 1885, n:o 20; konstitutionsutskottets utlåtanden 1868, n:o 3;
1885, n:o 6) samt vidtagas de i följd af ett sådant stadgande påkallade
ändringarna i 105 och 106 §§ regeringsformen samt 38 § riksdagsordningen».
Att min motions ifrågavarande förslag icke afser någon förflyttning
af sådana ärenden, som enligt 7 § regeringsformen skola afgöras af
Konungen, till afgörande i stället genom beslut af departementschef,
bör vara tydligt nog af det valda uttycket »''förvaltningsärenden» såsom
motsats mot »regeringsärenden», med hvilket senare uttryck ju ej kan
åsyftas andra ärenden än sådana, som afgöras af Konungen såsom
regerande; och än mindre kan den af mig valda affattningen af tillägget
till 38 § regeringsformen innebära någon för Konungen ny rätt att
öfverflytta ärenden från afgörande af honom sjelf i statsrådet till afgörande
genom embetsmän. Funnes emellertid någon ovisshet i detta hänseende,
så borde ett särskildt tillägg fogas till 7 § regeringsformen med
syfte att göra saken fullt klar; ty ovissheten, om någon sådan verkligen
är till, träffar eljest obestridligen i lika hög grad regeringsformen, sådan
den nu lyder, som mitt förslag om tillägg till 38 § regeringsformen.
Min motions här ifrågavarande förslag afser allenast att erhålla en
särskild grundlagsbestämmelse för departementschefernes i statsrådet
omförmälda befattning med vissa förvaltningsärenden och att bringa
nämnda departementschefers beslut rörande samma ärenden under
vederbörlig kontroll äfven från Riksdagens sida. Af dessa syften är
det förra framkalladt äfven af den säkra öfvertygelsen om behofvet af en
ytterligare utveckling af en sådan verksamhet för departementschef med
hänsyn till det i Kongl. Majrts proposition n:o 21, om ändrad lydelse
af 5 och 6 §§ regeringsformen föreslagna sammanförandet af ärendena
rörande landtbruk, domäner och skogar under ett departement och
ärendena rörande samfärdsanstalterna under ett annat departement, om
det önskliga resultatet med ett sådant sammanförande skall ernås, och
om det blifvande nya jordbruksdepartementet skall komma att fullt motsvara
sin bestämmelse. Det senare åter af nämnda syften torde icke behöfva
närmare förklaras.
På grund af hvad sålunda i största korthet anförts, anser jag, att
utskottet bort hemställa,
att Riksdagen måtte till hvilande för vidare behandling
i grundlagsenlig ordning antaga min motions
förslag i nu förevarande del.
6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här antecknadt, att han
icke deltagit i detta ärendes behandling i utskottet.
STOCKHOLM, P. A. NTMANS EFTERTRÄDARE, 1899.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.