Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande grundlagsbestämmelser om behandlingen af kommandomål.
1899-05-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1899:16, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande grundlagsbestämmelser om behandlingen af kommandomål.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 16.
1
K:o 16.
Ank. till Eiksd. kansli den 2 maj 1899, kl. 3 e. m.
i I
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
om ändring af gällande grundlagsbestämmelser om behandlingen
af kommandomål.
Uti två särskilda, inom Andra Kammaren väckta och till konstitutionsutskottet
hänvisade motioner, nås 96 och 97, har herr E. Wavrinsky
nemstait,
i motionen n:o 96, bland annat:
att Riksdagen ville besluta att till hvilande antaga följande förslå*
till grundlagsändringar, nemligen att
§ 7 regeringsformen förändras till:
Alla regeringsärenden skola inför Konungen i statsrådet föredragas
och der afgöras; i * * * * 6
§ 105 regeringsformen erhåller lydelsen:
Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll, som
uti statsrådet blifvit förda;
ur § 38 riksdagsordningen uteslutas orden: »med undantag af dem,
som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad
som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras»;
1
i motionen n:o 97:
att Riksdagen ville besluta att till hvilande antaga följande förslå*
till grundlagsändringar:
Dill. till Riksd. Prot. 1899. 3 Sami. 16 Höft. (N:is 16—18.)
1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 16.
att ur § 7 regeringsformen uteslutas orden: »med undantag af sådana,
som i 11 och 15 §§ omförmälas»;
att § 15 regeringsformen upphäfves;
att ur § 38 regeringsformen uteslutas orden: »utom i kommandomål»;
att ur § 105 regeringsformen uteslutas orden: »utom dem, som angå
ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i det, som rörer
allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser må kunna fordras»;
att i § 38 riksdagsordningen uteslutas orden: »med undantag af dem,
som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad
som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras»;
hvarjemte motionären i sistnämnda motion såsom sin mening uttalat,
att, i händelse af bifall till hans deri framstälda förslag, följande ord i
regeringsformen torde blifva öfverflödiga och böra utgå, nemligen: i § 106
»eller den embetsman, som i kommandomål Konungen råd gifvit» samt
»Konungens rådgifvare i kommandomål», och i § 4 »i de fall, här nedanföre
stadgas».
De uti motionen n:o 96 framstälda förslag till ändring af §§ 7 och
105 regeringsformen samt § 38 riksdagsordningen äro till innehållet öfverensstämmande
med motsvarande förslag i motionen n:o 97. I hvad dessa
motioner afse förändrade bestämmelser med hänsyn till behandlingen af
ministeriella ärenden har utskottet i utlåtande n:o 15 redan öfver dem
afgifvit yttrande.
Till stöd för sin framställning uti motionen n:o 97 har motionären
anfört: Regeringsformens § 15 bestämde huru med de s. k. kommando
målen
skulle förfaras. Men hvad med kommandomål skulle förstås gjordes
icke tydligt i lagen. Detta vore redan en betänklig brist. Men ännu
större vore bristen på garantier för att dessa ärenden blefve omsorgsfullt
och mångsidigt pröfvade. Och likvisst vore de af synnerlig vigt, ofta af
mycket större vigt för nationen än de likartade civila ärenden, hvilka
skulle i statsrådet föredragas och afgöras. De upprepade klagomål, som
höjts från allmänheten mot dessa ärendens handläggning, hade på senare
tiden vuxit i styrka. Konstitutionsutskottet hade också vid flera riksdagar
funnit skäl till allvarsamma anmärkningar.
Derjemte har motionären åberopat motiveringen till motionen n:o
215 vid 1896 års riksdag.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 16.
3
Förslag af hufvudsakligen samma innebörd som det nu framlagda
till förändrade bestämmelser i afseende på behandlingen af kommandomål
hafva vid flere föregående riksmöten varit understälda Riksdagens pröfning,
men blifvit af konstitutionsutskottet afstyrkta och af Riksdagen förkastade.
Såsom skäl för sitt afstyrkande har konstitutionsutskottet dervid
bland annat anfört följande:
»Att uppgifva hvilka ärenden rätteligen äro att hänföra till kommandomål,
låter sig svårligen göra utan ett allt för vidlyftigt uppräknande,
ty begreppet har hufvudsakligen blifvit genom praxis bestämdt.
I en kongl. proposition af den 31 mars 1818 till rikets ständer angifvas
emellertid kommandomål såsom »sådana enkla militäriska mål, som icke
efter grundlagen höra till föredragning i statsrådet och statssekreterarnes
expedition; icke leda till stiftande af nya, icke till ändring, förklaring
eller rubbning af gällande lagar och allmänna ekonomiska författningar,
eller uti dispositioner af allmänna medel». Dessa grundsatser hade redan
fått sitt uttryck i kongl. instruktionen den 24 januari 1815 angående de
göromål, som i fredstid då ålågo generaladjutanten för armén, hvilken
före år 1840 var Konungens rådgifvare i dithörande kommandomål.
Jemföres nämnda instruktion med senare utfärdade föreskrifter, visar sig,
att till kommandomål höra, bland annat, expedierandet af alla ordres
inom armén om truppers uppbrott och marsch; verkställigheten af gällande
reglementen; meddelandet af tjenstledighet; utfärdande af instruktioner
för officerare, åt hvilka uppdragas särskilda beskickningar i militära
ändamål; approbation å modeller för arméns beklädnad och ekipering.
Då kommandomålen således afse rena verkställighetsföreskrifter, synes
det icke vara af behofvet påkalladt, ej heller lämpligt, att för deras behandling
stadga andra, mer betungande former än de gällande, helst
chefen för vederbörande krigsdepartement numera föredrager kommandomålen
och således alltid skall öfvervaka, att intet regeringsärende, som
hör till handläggning i statsrådet, föredrages såsom kommandomål. Dessutom
är under vissa förutsättningar i afseende på dessa mål ett särskildt
förfarande föreskrifvet. Finner nemligen Konungens rådgifvare i kommandomål,
att de företag, Konungen åsyftar, äro af en vådlig rigtning
eller omfattning eller grundade på ovissa medel att dem utföra, åligger
det honom att föreslå, att två eller flere af närvarande högre militäre
embetsman måtte tillkallas för att bilda ett krigsråd. Bifaller Konungen
detta förslag, har krigsrådet att till protokoll anföra sina tankar om
den föreliggande frågan. Det lärer väl knappast kunna antagas, ått
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 16.
Konungen företager en åtgärd, som blifvit afstyrkt af vederbörande departementschef
jemte en dylik nämnd.»
De sålunda anförda skälen synas konstitutionsutskottet fortfarande
ega sådan giltighet, att utskottet icke kunnat finna de föreslagna grundlagsändringarna
erforderliga. Beträffande omfattningen af begreppet kommandomål
vill utskottet derjemte hänvisa till den år 1894 antagna förändring
af § 74 regeringsformen, enligt hvilken, i de uti denna paragraf
närmare omförmälda fall, beslut om ställande på krigsfot af rikets krigsmagt
eller någon del deraf icke kan meddelas i kommandoväg, utan skall
fattas i statsrådet och föregås af riksdagskallelses utfärdande. En liknande
bestämmelse föreligger jemväl i lagen af den 2 december 1892 angående
ändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen, uti hvilken det är föreskrifvet,
att inkallande af beväringens första uppbåd, utom till den i §. 27
af nämnda lag för de värnpligtige föreskrifna tjenstgöring för utbildning,
icke kan ega rum, annat än »då rikets försvar det kräfver» och i sådant
fall skall verkställas efter statsrådets hörande.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att herr Wavrinskys motioner n:is 96 och 97
uti nu ifrågavarande delar icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 maj 1899.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
Reservation
af herr Johnsson emot vissa delar af motiveringen.
Herrar Berg, Gustaf Axel, och Restadius hafva begärt fa här antecknadt,
att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet,
den förstnämnde i följd af sjukdom, den senare på grund af ledighet
från riksdagsgöromålen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.