Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande grundlagsbestämmelser om behandlingen af kommandomål.

1899-05-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1899:16, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande grundlagsbestämmelser om behandlingen af kommandomål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 16.

1

K:o 16.

Ank. till Eiksd. kansli den 2 maj 1899, kl. 3 e. m.

i I

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

om ändring af gällande grundlagsbestämmelser om behandlingen

af kommandomål.

Uti två särskilda, inom Andra Kammaren väckta och till konstitutionsutskottet

hänvisade motioner, nås 96 och 97, har herr E. Wavrinsky

nemstait,

i motionen n:o 96, bland annat:

att Riksdagen ville besluta att till hvilande antaga följande förslå*

till grundlagsändringar, nemligen att

§ 7 regeringsformen förändras till:

Alla regeringsärenden skola inför Konungen i statsrådet föredragas

och der afgöras; i * * * * 6

§ 105 regeringsformen erhåller lydelsen:

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll, som

uti statsrådet blifvit förda;

ur § 38 riksdagsordningen uteslutas orden: »med undantag af dem,

som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad

som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras»;

1

i motionen n:o 97:

att Riksdagen ville besluta att till hvilande antaga följande förslå*

till grundlagsändringar:

Dill. till Riksd. Prot. 1899. 3 Sami. 16 Höft. (N:is 16—18.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 16.

att ur § 7 regeringsformen uteslutas orden: »med undantag af sådana,

som i 11 och 15 §§ omförmälas»;

att § 15 regeringsformen upphäfves;

att ur § 38 regeringsformen uteslutas orden: »utom i kommandomål»;

att ur § 105 regeringsformen uteslutas orden: »utom dem, som angå

ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i det, som rörer

allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser må kunna fordras»;

att i § 38 riksdagsordningen uteslutas orden: »med undantag af dem,

som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad

som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras»;

hvarjemte motionären i sistnämnda motion såsom sin mening uttalat,

att, i händelse af bifall till hans deri framstälda förslag, följande ord i

regeringsformen torde blifva öfverflödiga och böra utgå, nemligen: i § 106

»eller den embetsman, som i kommandomål Konungen råd gifvit» samt

»Konungens rådgifvare i kommandomål», och i § 4 »i de fall, här nedanföre

stadgas».

De uti motionen n:o 96 framstälda förslag till ändring af §§ 7 och

105 regeringsformen samt § 38 riksdagsordningen äro till innehållet öfverensstämmande

med motsvarande förslag i motionen n:o 97. I hvad dessa

motioner afse förändrade bestämmelser med hänsyn till behandlingen af

ministeriella ärenden har utskottet i utlåtande n:o 15 redan öfver dem

afgifvit yttrande.

Till stöd för sin framställning uti motionen n:o 97 har motionären

anfört: Regeringsformens § 15 bestämde huru med de s. k. kommando
målen

skulle förfaras. Men hvad med kommandomål skulle förstås gjordes

icke tydligt i lagen. Detta vore redan en betänklig brist. Men ännu

större vore bristen på garantier för att dessa ärenden blefve omsorgsfullt

och mångsidigt pröfvade. Och likvisst vore de af synnerlig vigt, ofta af

mycket större vigt för nationen än de likartade civila ärenden, hvilka

skulle i statsrådet föredragas och afgöras. De upprepade klagomål, som

höjts från allmänheten mot dessa ärendens handläggning, hade på senare

tiden vuxit i styrka. Konstitutionsutskottet hade också vid flera riksdagar

funnit skäl till allvarsamma anmärkningar.

Derjemte har motionären åberopat motiveringen till motionen n:o

215 vid 1896 års riksdag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 16.

3

Förslag af hufvudsakligen samma innebörd som det nu framlagda

till förändrade bestämmelser i afseende på behandlingen af kommandomål

hafva vid flere föregående riksmöten varit understälda Riksdagens pröfning,

men blifvit af konstitutionsutskottet afstyrkta och af Riksdagen förkastade.

Såsom skäl för sitt afstyrkande har konstitutionsutskottet dervid

bland annat anfört följande:

»Att uppgifva hvilka ärenden rätteligen äro att hänföra till kommandomål,

låter sig svårligen göra utan ett allt för vidlyftigt uppräknande,

ty begreppet har hufvudsakligen blifvit genom praxis bestämdt.

I en kongl. proposition af den 31 mars 1818 till rikets ständer angifvas

emellertid kommandomål såsom »sådana enkla militäriska mål, som icke

efter grundlagen höra till föredragning i statsrådet och statssekreterarnes

expedition; icke leda till stiftande af nya, icke till ändring, förklaring

eller rubbning af gällande lagar och allmänna ekonomiska författningar,

eller uti dispositioner af allmänna medel». Dessa grundsatser hade redan

fått sitt uttryck i kongl. instruktionen den 24 januari 1815 angående de

göromål, som i fredstid då ålågo generaladjutanten för armén, hvilken

före år 1840 var Konungens rådgifvare i dithörande kommandomål.

Jemföres nämnda instruktion med senare utfärdade föreskrifter, visar sig,

att till kommandomål höra, bland annat, expedierandet af alla ordres

inom armén om truppers uppbrott och marsch; verkställigheten af gällande

reglementen; meddelandet af tjenstledighet; utfärdande af instruktioner

för officerare, åt hvilka uppdragas särskilda beskickningar i militära

ändamål; approbation å modeller för arméns beklädnad och ekipering.

Då kommandomålen således afse rena verkställighetsföreskrifter, synes

det icke vara af behofvet påkalladt, ej heller lämpligt, att för deras behandling

stadga andra, mer betungande former än de gällande, helst

chefen för vederbörande krigsdepartement numera föredrager kommandomålen

och således alltid skall öfvervaka, att intet regeringsärende, som

hör till handläggning i statsrådet, föredrages såsom kommandomål. Dessutom

är under vissa förutsättningar i afseende på dessa mål ett särskildt

förfarande föreskrifvet. Finner nemligen Konungens rådgifvare i kommandomål,

att de företag, Konungen åsyftar, äro af en vådlig rigtning

eller omfattning eller grundade på ovissa medel att dem utföra, åligger

det honom att föreslå, att två eller flere af närvarande högre militäre

embetsman måtte tillkallas för att bilda ett krigsråd. Bifaller Konungen

detta förslag, har krigsrådet att till protokoll anföra sina tankar om

den föreliggande frågan. Det lärer väl knappast kunna antagas, ått

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 16.

Konungen företager en åtgärd, som blifvit afstyrkt af vederbörande departementschef

jemte en dylik nämnd.»

De sålunda anförda skälen synas konstitutionsutskottet fortfarande

ega sådan giltighet, att utskottet icke kunnat finna de föreslagna grundlagsändringarna

erforderliga. Beträffande omfattningen af begreppet kommandomål

vill utskottet derjemte hänvisa till den år 1894 antagna förändring

af § 74 regeringsformen, enligt hvilken, i de uti denna paragraf

närmare omförmälda fall, beslut om ställande på krigsfot af rikets krigsmagt

eller någon del deraf icke kan meddelas i kommandoväg, utan skall

fattas i statsrådet och föregås af riksdagskallelses utfärdande. En liknande

bestämmelse föreligger jemväl i lagen af den 2 december 1892 angående

ändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen, uti hvilken det är föreskrifvet,

att inkallande af beväringens första uppbåd, utom till den i §. 27

af nämnda lag för de värnpligtige föreskrifna tjenstgöring för utbildning,

icke kan ega rum, annat än »då rikets försvar det kräfver» och i sådant

fall skall verkställas efter statsrådets hörande.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Wavrinskys motioner n:is 96 och 97

uti nu ifrågavarande delar icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 maj 1899.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

Reservation

af herr Johnsson emot vissa delar af motiveringen.

Herrar Berg, Gustaf Axel, och Restadius hafva begärt fa här antecknadt,

att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet,

den förstnämnde i följd af sjukdom, den senare på grund af ledighet

från riksdagsgöromålen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.