Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19

1899-05-05 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1899:19, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

1

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1899, kl. 8 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kongl. Maj:t angående revision af regeringsformen,

riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen.

•

Till konstitutionsutskottet har från Andra Kammaren hänvisats

en af herr A. V. Ljungman väckt motion, n:o 244, i hvilken motionären

hemstält, att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t, för åvägabringandet af en fullständig revision

af regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen, låta

underkasta dessa grundlagar en genomgående granskning och med

denna såsom förutsättning låta utarbeta och till antagande i grundlagsenlig

ordning framlägga nämnda grundlagars ändamål och tidens ökade

kraf i afseende på både fullständighet, innehåll och form möjligast

motsvarande förslag till regeringsform, riksdagsordning och tryckfrihetslag.

Vid motionen finnas fogade tre bilagor, af hvilka den första, benämnd

»utkast, innehållande antydningar till åtskilliga (utan hänsyn till

de unionella förhållandena ifrågasatta) grundlagsändringar, som vid en

blifvande allmän revision af grundlagarnes stadganden böra tagas i

öfvervägande», innehåller utkast till regeringsform, bestående af 142

paragrafer, samt till riksdagsordning, omfattande 82 paragrafer, äfvensom

vissa antydningar om ifrågasatta ändringar i tryckfrihetsförordningen.

Bih. till Riksd. Prof. 1999. .9 Samt. 17 Höft. (N:o 19.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

De två öfriga bilagorna innefatta, den förra ett »utkast, innehållande

sådana antydningar till en med hänsyn till de unionella förhållandena

behöflig förklaring af vissa grundlagsstadganden, som böra tagas i

öfvervägande vid en blifvande allmän revision af gimndlagarna», samt

den senare ett »utkast, innehållande antydningar till en stadga enligt

66 och 67 §§ riksdagsordningen om val af Konung, tronföljare eller

omyndig Konungs förmyndare och om beslut angående omyndig Konungs

uppfostran».

För att styrka behofvet, och lämpligheten af att hos Kongl. Maj:t

anhålla om granskning och omarbetning af regeringsformen, riksdagsordningen

och tryckfrihetsförordningen har motionären till en början,

under åberopande af citat ur 1809 års konstitutionsutskotts memorial

angående dess förslag till regeringsform äfvensom ur samma utskotts

memorial med förslag till riksdagsordning, sökt visa, att deu grundlagsstiftande

Riksdagen afsett äfven fullständiga revisioner af hela statsförfattningen,

hvilket, enligt motionärens mening, dessutom torde framgå

af riksdagsordningens föreskrift, att »konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar». Denna föreskrift kunde nemligen icke

afse blott och bart behandlingen af de till utskottet hänvisade propositionerna

eller motionerna rörande förändringar i grundlagarne.

Härefter yttrar motionären vidare till stöd för sin framställning

hufvudsakligen följande.

»Den t}rdligen allt för korta tid, den grundlagstiftande Riksdagens

konstitutionsutskott hade till sitt förfogande, medförde helt naturligt

icke blott talrika ojemnheter i grundlagarne, utan äfven att några af

deras vigtigaste bestämmelser redan från förstone kommo att std i strid

med hvarandra, på samma gång som ofullständighet och otydlighet i

stadgandena i talrika fall gifvit upphof till en vexlande konstitutionel

sedvanerätt af sådan beskaffenhet, att den allt mer råkat i strid med

och trädt i stället för de skrifna grundlagsbuden.

Konstitutionsutskottets uppfattning i ämnet var också under åtminstone

de lyra första årtiondena efter 1809 den, att grundlagarne

borde oafbrutet öfverses och förbättras, hvaraf de så talrika ändringsförslagen

vid särskildt 1840—1841 års riksmöte och de stora revisionsförslagen

från och med 1841 till och med 1860 blefvo en följd.

De genom 1866 års riksdagsordning införda årliga riksmötena

med deraf härrörande jemförelsevis korta arbetstid och i synnerhet emot

mötenas slut oskäligt påskyndade arbete hafva emellertid allt mer

omöjliggjort för konstitutionsutskottet att såsom sig bör fullgöra sin

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

3

uppgift i afseende på grundlagarnes föreskrifna granskning. Utskottet

har nemligen efter 1866 i regeln icke kunnat medhinna mer än statsrådsprotokollens

granskning och behandlingen af de jemförelsevis mer

isolerade grundlagsfrågor, som till utskottet hänvisats; och deraf blir

också den sjelfklara följden, att utskottets granskningsskyldighet i afseende

på grundlagarne måste i väsentlig mån åtminstone öfvertagas

af regeringen, om den icke skall blifva i hög grad försummad eller

helt och hållet åsidosatt.»

»Upprepade gånger har hos oss påvisats den för öfrigt redan af

sig sjelf i ögonen fallande bristen i vår statsförfattning, att »rikets

främsta grundlag», regeringsformen, intet innehåller om den kommunala

och kyrkliga organisationen inom riket, ehuru en så väsentlig del af

den inre förvaltningen samt svenska folkets representerande genom

Riksdagen äro byggda på kommunerna som grundval, och ehuru den

nu gällande grundlagsbestämmelsen om den kyrkliga lagstiftningen vid

dess antagande förklarades vara att anse såsom blott provisorisk. Det

torde ock böra erkännas, att de i statsrättsligt hänseende så ytterst

betydande frågorna, om icke blott den politiska, utan äfven den kommunala

rösträttens utsträckning och tillämpning måste begge två i alla

delar erhålla sin lösning i grundlag, om nödig fasthet, skall vinnas i

de för hela. samhället i så hög grad konstituerande förhållanden, som

betingas af just nämnda rösträtts fördelning och utöfvande. I regeringsformen

böra fördenskull införas dels hufvudgrunderna för den svenska

samhällsorganisationen i den efter tidens kraf utvecklade form, att en

tillfredsställande lösning af tidens för oss vigtigaste frågor, nemligen

rösträttsfrågorna, derigenom möjliggjordes, dels äfven hufvudgrunderna

för den kyrkliga organisationen på sådant sätt, att man finge det

nuvarande provisoriska tillståndet utbytt mot ett definitivt sådant, som

bättre motsvarade både kyrkans och statens bästa samt de nu rådande

förhållandena.

Då våra grundlagar icke förbättrats i jemnbredd med behofvet

och tidens växande anspråk, så har följden mer och mer blifvit utvecklingen

af en konstitutionel sedvanerätt, som står i mer eller mindre

strid med och allt mer träder i stället för de skrifna lagbuden, hvarigenom

dessa i sin ordning allt mer förlora det anseende, de böra

åtnjuta, under det att deras öfverträdande så småningom mister karakteren

af brott och den konstitutionella ansvarigheten försvinner eller

göres godtycklig. Grundlagens bud öfvergå derigenom under hand till

eu död bokstaf, »som ingen medborgerlig ande lifvar och stärker», och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

de varda sålunda till ett allt svagare värn för det statsskick, de äro

ämnade att bevara.

De så ytterst talrika förslag till grundlagsändringar, som inom

Riksdagen väckts, sedan den nya riksdagsordningen 1866 utfärdades,

visa äfven mer än tillräckligt, att grundlagarne i flera hänseenden

tarfva att öfverses och förbättras; och faller detta förhållande än mer

i dagen, om man tager hänsyn till de framsteg, grundlagstiftningen

gjort i utlandet sedan den politiskt upprörda tid (1809—1812), då

regeringsformen och tryckfrihetsförordningen stiftades, och till de i

följd deraf ökade allmänna anspråken, samt i särskilda detaljer jemför

utlandets bästa grundlagar med våra egna.

Att både talrika och vigtiga tillägg till och förbättringar i vår

statsförfattning äro af nöden, torde ådagaläggas äfven af de missförhållanden,

som under hand allt mer yppat sig i vårt politiska lif och

framkallat önskningar och förslag i både den ena och den andra rigtningen,

såsom exempel på hvilka de om ändrade eller nya grundlagsbestämmelser

i afseende på statsrådets sammansättning och departementschefernas

befogenhet, utöfningen af Konungens administrativa domsrätt,

den inre förvaltningens organisation, näringslifvets s. k. administration,

beskattningsväsendet, statsregleringen, kronans fasta egendom, de olika

lagstiftningsarterna samt deras åtskiljande _ och utöfvande, Riksdagens

granskningsväsende, den kyrkliga organisationen, den kommunala organisationen

och särskildt den kommunala rösträtten, de allmänna medborgerliga

rättigheterna, den politiska rösträtten, riksdagsarbetets ordnande,

gemensam omröstning, tryckfrihetens utöfvande m. fl., att icke

tala om de unionella förhållandena, utgöra tydliga bevis.»

»Grundlagarna böra ju såsom rikets främsta lagar vara i både reelt

och formelt hänseende möjligast fullkomliga samt allt igenom uppvisa

fullständig enhet och samstämmighet i den statsrättsliga uppfattningen,

äfvensom helgjutenhet och likformighet i den språkliga affattningen.

Om de ock ådagalägga en under århundraden förvärfvad erfarenhet,

må de derför icke i sina skilda delar bära vittne om olika tiders från

hvarandra afvikande statsrättsliga åsigter och sätt att uttrycka dem.

Grundlagarna böra vidare vara, så vidt möjligt är, lättfattliga och

tydliga, på det att deras föreskrifter och syften må kunna af en hvar

rikets medborgare uppfattas. Följdrigtighet, fasthet och tydlighet i

terminologien äro för den skull särskildt af nöden, och mångtydiga

uttryck böra, så vidt ske kan, undvikas, på samma gång språkets rigtighet

och renhet samt affattningens värdighet måste eftersträfvas. Det

kan nemligen ej vara lämpligt, att, lagar, som enligt 84 § regerings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

r>

formel], »skola i hvarje särskildt fall tillämpas efter deras ordalydelse»

och måste af Konung och folk besvärjas, äro icke blott svårfattliga,

utan i många fall nära nog för den olärde obegripliga.

Statsförfattningen bör vara ordnad i skilda, med innehållet angifvande

rubriker försedda afdelningar, så att den å ena sidan erbjuder

större öfverskådlighet och mer lätthet för gemene man att finna reda

på hvad han i densamma söker, och å andra sidan erhåller större systematiskhet

i uppställningen med deraf följande ökad tydlighet och lättfattlighet.

Statsförfattningens bestämmelser måste slutligen, för att motsvara

sin uppgift, vara i reelt hänseende rigtiga, så att de kunna efterlefvas

och i verkligheten utgöra den ledande normen för statsviljan. Dessa

bestämmelser böra ock ega ett så allmänt innehåll, att tillbörligt utrymme

gifves för utvecklingen af eu sådan konstitutionel sedvanerätt,

som fullständiggör eller utfyller grundlagsbudens innehåll, utan att råka

i strid med detta senare. Lagbestämmelser åter, som icke kunna efterkommas,

motsvara ej heller sin uppgift och medföra, om de äro af

grundlags natur, alldeles icke den för statslifvet och den politiska utvecklingen

nödiga tryggheten. De äro i sådant fall grundlag blott till

namnet, men icke till gagnet.

Att Sveriges grundlagar i deras nuvarande skick äro långt aflägsna

från det mål, här sålunda uppstälts, torde icke kunna med fog

bestridas.

Då grundlagarna ju böra utgöra ett sammanstämmande helt, och

då denna deras egenskap, långt ifrån att ernås, tvärt om motverkas

genom blott partiella ändringar, genomförda under olika tider af olika

personer med olika uppfattning och sätt att uttrycka sig; så bör äfven

deraf vara klart, huru behöfligt, det är, att grundlagarna, om än med

mycket långa mellantider, underkastas fullständiga revisioner, vid hvilka

äfven nödig uppmärksamhet, kan egnas åt sådana stadganden och förhållanden,

som vid de partiella förbättringarna i regeln lemnas utan

afseende.

Dylika grundlagsrevisiouer, med längre tids mellanrum mellan

hvarje särskild sådan, äro tydligen företrädesvis af nöden för att förekomma

eu skadlig utveckling i ensidig rigtning genom blott partiella

reformer och för att, så vidt möjligt, bibehålla en sådan jemvigt

emellan skilda folkklassers och intressens inflytande på statslifvet och

statsutvecklingen, att''den ena folkklassen icke må undertrycka den

andra, eller att det ena intresset icke må göra sig gällande på det

andras bekostnad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

Hvarje grundlagsändring, som utgör en obestridlig förbättring, är

visserligen derigenom äfven »högst nödig och nyttig», för så vidt den

nemligen icke är af sådan beskaffenhet, att dess genomdrifvande före

andra, högst »nödiga och nyttiga» förändringar kommer att lägga hinder

i vägen för också dessa senares genomdrifvande, hvarför i afseende på

tiden för en ändrings genomförande alltid är att tillse, det icke den

ena förbättringens för tidiga åvägabringande hindrar den eller de andras,

och att icke den så vigtiga samstämmigheten mellan statsförfattningens

skilda delar rubbas, så att den politiska jern vigten mellan förhållandena

inom riket derigenom äfventyras till skada för det allmänna. Äfven

häraf torde vara klart, hvilka betänkligheter under hand pågående eller

plötsliga partiella grundlagsändringar kunna föra med sig. Det är nemligen

i det politiska lifvet ofta lika lätt att begå misstag som det sedan

är svårt att rätta dem.

Vid partiella grundlagsändringar har man någon gång än råkat

glömma att vidtaga äfven sådana ändringar, som påkallades af de redan

beslutade, och dessutom låtit med dessa senare samband egande äldre

bestämmelser få stå qvar oförändrade, ehuru de samtidigt bort omarbetas

eller uteslutas, och än ej i förväg insett en vidtagen ändrings betydelse,

utan erhållit ett helt annat resultat af densamma, än man väntat sig.

Derför är ock, om än med längre tids mellanrum, en allmän granskning

af nöden för att se till, att ej rent oafsigtliga ändringar dock

faktiskt komma till stånd.

Den formella affattningen af grundlagarna kan naturligen icke

utgöra hufvudföremålet för sträfvaudena att förbättra vår statsförfattning,

utan endast en vigtig bisak, som emellertid får ökad betydelse

vid eu allmän revision, då en möjlighet gifves att åstadkomma afsevärda

förbättringar i formelt hänseende, hvilka knappast ens kunna

åvägabringas vid blott partiella ändringar.

Då 1809 års statsförfattning tid efter annan undergått mycket

väsentliga förändringar, så torde en fullständig revision af grundlagar^

af anförda skäl nu vara behöflig äfven för att åstadkomma nödig enhet

och samstämmighet i både reelt och formelt hänseende hos dessa lagar

och för att i dem ersätta föråldrade eller mindre tillfredsställande stadganden

med nya eller förbättrade sådana samt för att tillägga hvad

som kräfves af nya förhållanden.

Enär vidare de på dagordningen framför jindra politiska frågor

stående rösträttsfrågornas lösande måste i högsta grad inverka på statsförfattningen

i dess helhet, då det ju i så väsentlig mån kommer att

bestämma grundlagarnes hela konstitutionella art; så bör äfven stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19. 7

författningen i sin helhet samtidigt öfverses, med syfte att erhålla möjligast

tydliga och sammanstämmande samt ändamålet i alla sina skilda

delai motsvarande grundlagar. I motsatt fall är nemligen att befara,

det Sverige än en gång kommer att blifva utsatt för sådana olycksbnngande

missgrepp på grundlagsstiftningens område som de, hvilka

egde rum 1719, 1772 och 1789

En allmän statsförfattningsrevision utgör dessutom en förutsättning

för flera nödvändiga reformer på statsförvaltningens område, hvarigenom

ett statsmagtens kraftigare framträdande möjliggöres och mer

tillfredsställande resultat kunna ernås af de genom statsverket gjorda

uppoffringarne.

Flera utländska grundlagar innehålla rent af särskilda stadganden

om fullständigt öfverseende och förbättrande af statsförfattningens innehall,

och flera utländska stater hafva ock tid efter annan underkastat

sina grundlagar eu dylik revision, ja, eu och annan af dessa grundlagar

angifver sig till och med sjelf såsom »reviderad».

I utlandet har också under i synnerhet det senaste årtiondet råd!

mycket liflig verksamhet på särskildt det lagstiftningsområde, som

omfattar rösträttsfrågorna, så att till exempel konungariket Belgien

reviderat sina rösträttsbestämmelser åren 1893 och 1894 samt konungalikena

Nederländerna och Sachsen äfvensom kejsardömet Österrike sina

år 1896 o. s. v.

Hur både vigtig! och rigtigt det än må vara, att statsförfattningen

i fränista rummet grundar sig på egen nationel erfarenhet, så får dock

1?1,e förnekas, vare sig att det är både »högst nödigt och nyttigt» att

tillgodogöra sig äfven utlandets erfarenhet på detta område, eller att

äfven Sverige med framgång gjort så tillförene. Flere stater i utlandet

hafva ock under innevarande århundrade redan genomlefva! förhållanden,

som synas vara för Sverige inom jemförelsevis kort tid förestående

och det vore för den skull oklokt att icke hemta lärdom och erfarenhet

från de håll, der sådan är att vinna.

För fullkomnandet af Sveriges statsförfattning bör man således

begagna sig af det bästa af all den erfarenhet på det statsrättsliga

området, som förvärfvats af särskildt de germaniska folken, derhän att

samma statsförfattning slutligen kommer att, om möjligt, utgöra det

framstå och mest utvecklade resultatet af nämnda folks grundlagsstiftande

verksamhet. Svenska folket bör ock söka att äfven under framtiden

häfda sin forna betydelse såsom föregängsfolk i Norden å det

konstitutionella området, och väl akta sig för att''låta sitt statslif stelna

. foraldrade förmer i stället för att lägga i dagen sin lifskraft genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

att icke blott tillegna sig, hvad andra folk å samma område har dugligt

och för svenska förhållanden användbart, utan äfven allt mer utveckla

och fullända, hvad det redan har eller sålunda förvärfvat. Sverige

bör icke få öfvergå till ett rike, som lefver ett blott skenlif i stillastående,

utan att kunna förete ytterligare bevis på en fortsatt konstitutionel

utveckling af verklig betydenhet; ty särskilt den unionella frågans

tillfredsställande lösning kräfver, att Sverige lägger i dagen största

möjliga lifskraft i afseende på ordnandet af både sina egna och unionens

konstitutionella förhållanden.

Förslaget om en allmän grundlagsrevision afser alldeles icke att

införa någon opröfvad nyhet i vår konstitutionella praxis, ty fullständiga

statsförfattningsrevisioner hafva hos oss egt rum åren 1720, 1772,

1809 och 1866, vid hvilka icke blott tillägg gjordes, utan äfven både

sakliga och rent formella ändringar egde rum. Till förmån åter för

dylika revisioner talar jemväl, att det visat sig, att vid sådana kunnat

genomföras större reformer på det politiska området,_ än som eljest

skulle varit möjliga, något hvarpå äfven Sveriges historia företer flera

bevis.

Vid bedömandet af utsigterna för ett önskadt resultat af en allmän

grundlagsrevision bör icke förbises, vare sig hur mycket lättare

det är att genomföra en reform, då denna afser ett större sammanhängande

helt af sådan art, att det tillåter att, om än på skilda områden,

eftergifter kunna göras och förbättringar bjudas åt olika meningseller

intressegrupper, eller hur mycket det finnes i statsförfattningen,

som är af den beskaffenhet, att både konservative och liberale utan

svårighet kunna enas derom. Då emellertid genomförandet af en reviderad

statsförfattning kräfver samtycke icke blott från Riksdagen, utan

äfven från Konungen samt sannolikast till och med denne senares initiativ;

så är tydligt, att ett förslag till en sådan författning äfven måste

afse både folkmagtens och konungamagtens önskningar och anspråk

samt så afväga förhållandena dem emellan, att en möjligast god samverkan

för det helas välfärd vinnes.

För den önskade utvecklingen fordras dock synbarligen, att de

konstitutionelt vigtiga spörsmålen bringas under allsidig öfverläggning

och utredning äfven genom att underkastas pressens och allmänhetens

bedömande. Det kräfver nemligen tid att kunna vinna nationen för

omfattande och betydelsefulla ändringar i statsförfattningen. Endast

genom en långsamt mognad allmän öfvertygelse och icke genom plöts
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

9

liga öfverrumplingar bör och kan den önskliga fulländningen af vår

statsförfattning ernås.

Så länge emellertid till och med Riksdagens ledamöter allmänt

nog stå jemförelsevis främmande för de stora konstitutionella frågornas

innehåll och betydelse, är naturligen icke mycket att vänta; men eu

grundligare insigt i samma frågor vinnes endast derigenom, att de

bringas under offentlig debatt, och att utförliga och så vidt möjligt

äfven fullständigt utredda förslag till eu allmän grundlagsrevision framläggas.

Den tid, då Sveriges statsförfattning vunnit så stor fulländning,

att den endast undantagsvis och i ringa omfattning samt mycket sällan

behöfver ändras, ligger sannolikt ganska aflägsen och är ej heller så

mycket att längta efter, som en och annan kanske föreställer sig; men

hvad som deremot är att i högsta grad eftersträfva, det är ett lefvande

intresse för grundlagarnes fullkomnande hos både folk och folkrepresentation

och en vaken omvårdnad hos den senare derom, att statsförfattningen

städse hålles i det skick, att den verkligen kan efterlefvas och

icke i annan än föreskrifven ordning ändras genom sedvänja, derhän

att sedvanerätt allt mer träder i stället för de skrifna lagbuden; ty

derigenom tillintetgöres vördnaden för dessa och omöjliggöres en sträng

konstitutionel kontroll från folkrepresentationens sida.

Man bör vid bedömandet af föreliggande fråga icke förbise, å ena

sidan att de nu rätt allmänt fordrade reformerna på det konstitutionella

området äro af den beskaffenhet, att de, i följd af det inre sambandet

mellan de skilda grundlagsstadgandena, påkalla dels omedelbart ändring

i talrika af dessa stadganden, dels medelbart ändring i eller tillägg till

statsförfattningen med hänsyn till de olika politiska förhållanden, som

framkallas af nämnda reformer, och å andra sidan nödvändigheten af

att i tid söka möjliggöra, att dessa reformer komma att genomföras

efter mognaste öfvervägande och under allsidigt iakttagande af statens

bästa, men icke, utan både förberedande utredning och nämnda allsidiga

hänsyn, under oroliga tidsförhållanden, då ensidiga intressens

målsmän förmå att mer än tillbörligt göra sig gällande.

För statens lugna tillvaro under kommande tider är derför säkerligen

»påkalladt af verkligt och oafvisligt, behof», att statsförfattningen

redan nu lämpas efter förhållanden, som man vet skola inträda inom

jemförelsevis närliggande tid, och att man icke genom nutida försummelse

framdeles utsätter sig för det afvisande omdömet, att det vore

»för sent», då dessa förhållanden en gång inträdt. eller så närmat sig,

Tlih. till 1 likså. Prut. 1K99. Sand. 17 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

att man icke längre är situationen mägtig och förmår att genomföra

de för statens lyckliga och lugna utveckling nödiga förbättringarna.

Det envisa fasthållandet vid det bestående, äfven när detta senare

är allt för ofullkomligt och otidsenligt samt icke längre kan motsvara

ändamålet, har städse utgjort omstörtningssträfvarnes bästa hjelp i kampen

mot de återhållsamma, under det att en oafbruten utvecklibg till

det bättre, der eu sådan är möjlig, utgör en förutsättning för de återhållsammes

säkra seger öfver omstörtningsvännerna.

Vådligt vore för den skull helt visst att uppskjuta den behöfliga

grundlagsrevisionen så länge, att dess genomförande blifver én följd

af mer eller mindre revolutionära omstörtningar; ty derigenom undgår

man ju alls icke den fruktade revisionen med dess förmenta olägenheter,

men utsätter sig i stället för en otillräckligt och illa förberedd

revision, som sannolikt beröfvar grundlagarne mycket af hvad de nu

ega samhällsbevarande för att ersätta detsamma med de för tillfället

herskande politiska hugskotten.

Då någon tvekan för öfrig! knappast bör kunna finnas derom, att

betydande grundlagsreformer äro oundvikligen förestående, så ligger ju

magt derå, att de äfven varda genomförda på bästa sätt och med lyckligaste

resultat samt vid lägligaste tid för staten. Ur denna hänsyn

torde det ock vara lika klokt att åtminstone genom förberedande arbete

under lugna tider möjliggöra en för statens ostörda utveckling önsklig

allmän grundlagsrevision, som det vore oklokt att längre uppskjuta med

ett arbete, hvars svårigheter sannolikt förstoras i jembredd med tidens

ökade kraf, under det att utsigterna för de ur synpunkten af statens

bästa eftersträfvansvärda förbättringarnes genomdrifvande i samma Inån

minskas.»

Af den sålunda lemnade utredningen anser motionären framgå,

att Riksdagens konstitutionsutskott icke skulle kunna genom blott eget

arbete åstadkomma de tillräckligt utredda förslag, som för ändamålets

vinnande behöfdes.

Slutligen anför motionären, dels att Riksdagen vid tre tillfällen

under innevarande århundrade, nemligen 1815, 1841 och 1845, aflåtit

skrivelser till Kongl. Maj:t för åvägabringande af den då önskade

reformen af nationalrepresentationen, och att senare från borgare- och

bondestånden aflåtits skrivelser med samma syfte,1 dels ock att flera

fullständiga förslag till ny statsförfattning, om än med hufvudsyfte att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

11

erhålla en mer tidsenligt anordnad nationalrepresentation, blifvit framlagda

vid riksmötena under tiden från och med år 1834 till och med

år 1860.

Vid 1898 års riksdag framlades af samme motionär ett förslag om

aflåtande af skrifvelse till Kong!. Maj:t, hvilket förslag var af samma

lydelse som det nu ifrågavarande. Uti sitt i anledning af denna motion

afgifna utlåtande, n:o 11, hemstälde konstitutionsutskottet, att motionen

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och blef'' denna hemställan

åt Riksdagens båda kamrar utan votering bifallen.

Utskottet, som villigt erkänner det betydande arbete, som blifvit

åt motionären nedlagdt på behandlingen af förevarande fråga, hyser

beträffande densamma hufvudsakligen samma uppfattning, som af 1898

års konstitutionsutskott uttalades i dess ofvannämnda utlåtande. Den

omfattande åtgärden att hos Kongl. Maj:t begära en genomgående

granskning af tre utaf Sveriges grundlagar och framläggande af förslag

till deras omarbetning har utskottet nemligen för ingen del kunnat finna

vara af verkligt och oafvisligt behof påkallad. Ty ehuruväl utskottet,

hvad beträffar regeringsformen och riksdagsordningen, ej vill förneka,

att mer eller rtiindre betydande ändringar i eller tillägg till dessa lagar tilläfventyrs

förr eller senare skulle kunna blifva erforderliga, så har utskottet

icke kunnat anse, att Riksdagen har anledning att af Kongl. Maj:t

begära en samfäld och allsidig utredning i alla de mycket olikartade

frågor, vid hvilkas slutliga lösning dylika ändringar eller tillägg skulle

kunna ifrågakomma. Det sätt, hvarpå vår författning och konstitutionella

praxis under vårt nuvarande statsskick hittills utvecklat sig-, synes

utskottet ingalunda motivera en sådan åtgärd. Der regeringsformen

och riksdagsordningen kunna finnas vara behäftade med brister, torde

sådana i hvarje fall lättast kunna afhjelpas genom i vanlig grundlagsenlig

ordning åvägabragta partiella ändringar och förbättringar. Att

för åstadkommande af reformarbete härutinnan anlita utomordentliga

åtgärder förefaller så mycket mindre behölligt, som, jemte det konstitutionsutskottet

har till grundlagsenlig uppgift af l granska rikets grundlagar

och att hos Riksdagen föreslå ändringar i desamma, det ju står

hvarje riksdagsman öppet att genom användande af sin motionsrätt

bringa hvilken grundlagsfråga som helst under Riksdagens pröfning.

Men att, på sätt motionären påyrkat, hos Kongl. Maj:t anhålla om verkställande

af eu allmän grundlagsrevision synes utskottet hvarken stå väl

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o It).

tillsammaas med de af grundlagen sjelf gifna regler för grundlagsändringars

åvägabringande eller ens rätt öfverensstämma med Riksdagens

värdighet.

Då motionären synes vara af den uppfattningen, att en allmän

grundlagsrevision på den grund vore att föredraga framför partiella

förbättringar, att man vid de senare stundom skulle förbise de af eu

beslutad ändring med nödvändighet påkallade konseqvenser i afseende

å andra delar af grundlagar^, hvarigenom åter den vigtiga samstämmigheten

mellan statsförfattningens olika delar skulle rubbas, så får utskottet

häremot framhålla, att, enligt utskottets åsigt, denna olägenhet säkerligen

skulle i ännu högre grad göra sig gällande vid en allmän grundlagsrevision.

Det torde nemligen vara betydligt lättare att vid en partiel

lagändring genomgå och tillgodose det område, som af ändringen skulle

beröras, än att vid en samfäld omarbetning af grundlagar^ på en gång

i berörda hänseende öfverblicka och belierska hela statsförfattningen i

dess skilda delar. Och ehuru utskottet till fullo delar motionärens

åsigt, att förändrade rösträttsbestämmelser kunna komma att inverka

på statsförfattningen i dess helhet, och att således hänsyn jemväl härtill

bör tagas vid behandlingen af rösträttsfrågorna, så är det likväl utskottets

öfvertygelse, att pröfningen af nämnda frågor skulle väsentligen

försvåras, om man samtidigt med reformer på detta område skulle taga

under öfvervägande en mängd andra, delvis helt och hållet fristående

förslag till sådana ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen,

livilka tilläfventyrs kunde anses påkallade.

Hvad åter angår tryckfrihetsförordningen, hafva dess brister och

ofullkomligheter vid flera tillfällen varit påvisade och dess fullständiga

revision upprepade gånger — nemligen vid riksdagarne 1828 30, 1869,

1871, 1872 och 1887 — varit ifrågasatt. Vid sistnämnda riksdag framlades

af Kongl. Maj:t ett fullständigt förslag till ny tryckfrihetslag,

hvilket dock, på grund af de vid nämnda riksdag inträffade särskilda

förhållanden, icke kom att af Riksdagen eller ens af dess konstitutionsutskott

behandlas. Utskottet tror sig, i likhet med 1898 års konstitutionsutskott,

häraf kunna hemta anledning till den förmodan, att frågan

om tryckfrihetsförordningens omarbetning fortfarande utgör föremål för

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, och finner sig utskottet alltså iör närvarande

sakna tillräckliga skäl att på grund af ifrågavarande motion

föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t härom erinra.

Beträffande slutligen motionärens åsigt om behöfligheten af att

åvägabringa större lättfattlighet och tydlighet i grundlagarne samt att

afhjelpa deras brister i språkligt hänseende och dylikt, äfvensom an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

13

gående nödvändigheten af att åstadkomma enhet och samstämmighet i

grundlagsbuden sins emellan, så får utskottet erinra, hurusom en gammal

och af långvarig praxis understödd lagtext ofta kan, äfven om den är

behäftad med formella brister, vara att föredraga framför eu ändrad

formulering, som i språkligt hänseende må vara mera tillfredsställande,

men som deremot svårligen läror undgå faran af oförutsedda misstydningar.

Reformarbete med syfte allenast att afhjelpa formella brister

i grundlagarne synes utskottet för öfrigt strida mot den i samma

lagar fastslagna grundsatsen, att desamma icke böra underkastas andra

ändringar än sådana, som befinnas vara högst nödiga och nyttiga.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1899.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

af herr Ljungman.

Reservation

Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.