Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regenngsf ormen.

1899-05-05 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1899:20, Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regenngsf ormen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

1

\

Dito ZO.

Ant till Eiksd. kansli den 5 maj 1899, kl. 8 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta förslag om

ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regenngsf ormen.

I en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, n:o 232, har herr A. V. Ljungman föreslagit, bland annat,

åtskilliga grundlagsändringar, åsyftande inrättande af en särskild regeringsrätt

m. m. och i samband dermed hemstält, att Riksdagen måtte

a.n*a^a hyila till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag

till ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regeringsformen, afseende omorganisation

af riksrätten:

»§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af

presidenten uti Svea hofrätt, hvilken deruti före ordet, presidenterne uti

rikets öfriga hofrätter och uti kammarrätten samt fyra de äldsta regeringsråd;

men vid tilltal emot regeringsrättens ledamöter inge, i stället för régey

in g sr ad, fyra de äldsta justitieråd säte i riksrätten. Då antingen j u sti ti e—

kansleren eller justitieombudsmannen finner sig betogad att tilltal inför

riksrätten anställa, äske han hos presidenten i Svea hofrätt, såsom riksrättens

ordförande, laglig kallelse å den eller dem, som skola tilltalas.

Bih. till Eiksd. Prot. 1899. 3 Sami. 18 Höft. (N:o 20.) l

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

Presidenten i nämnda hofrätt foge derefter anstalt om riksrättens sammanträde

för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning behandla,

Skulle mot förmodan han detta underlåta eller någon af de

öfriga förenämnda embetsmän undandraga sig att uti riksrätten deltaga,

stånde de för en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt till

lagligt ansvar. Rätten vare domför, om sju deruti sitta. År presidenten

i Svea hofrätt af laga förfall eller jäf hindrad, inträde i hans

ställe den äldste i tjenst varande af öfrige presidenter såsom ordförande

och äldsta, rådet i sagda hofrätt såsom ledamot; är annan af presidenterne

hindrad, inträde det äldsta rådet i den domstol, han tillhör, i hans ställe;

är regeringsråd eller justitieråd hindradt, inträde i dess ställe närmastt i

ålder ''varande, riksrätten icke redan tillhörande regeringsråd eller justitieråd.

Denna domstol ege, sedan ransakningen fulländad är och domen

efter lag fäld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen hafve

magt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att gorå nåd,

hvilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande i rikets

tjenst.

§ 106.

Finner konstitutionsutskottet, att någon statsrådets ledamot, eller

någon för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman, som i

kommandomål Konungen råd gifvit, i denna sin egenskap uppenbarligen

handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon

öfverträdelse deraf, eller underlåtit att gorå föreställningar emot sådan

öfverträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtlig^fördöljande

af någon uppösning, eller att den föredragande underlåtit att i de

fall, som° 38 § förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut

vägra, då ege utskottet ställa en sådan under tilltal af justitieombuds

mannen inför riksrätten, hvaruti, jemte presidenterne i rikets hovrätter

samt kammarrätt, fyra de äldsta justitieråd och fyra de äldsta regeringsråd

i dessa fall komma att säte taga, och gånge härmed, som i 101

och 102 §§ om tilltal emot högsta domstolen och regeringsrätten föreskrifves.

Då statsrådets ledamöter eller Konungens rådgifvare i kommandomål

finnas hafva, på sätt ofvan berördt är, gjort sig till ansvar skyldige,

döme dem riksrätten efter allmän lag och den särskilda lag, som blifvit

till bestämmande af sådant ansvar utaf Konungen och Riksdagen enligt

87 § 1 mom. faststäld.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20. 3

Uti en från Andra Kammaren till utskottet hänvisad motion, n:o

253, har vidare herr M. Dahn hemstält, att Riksdagen måtte antaga

följande förslag till ändrad lydelse af §§ 102 och 106 regeringsformen

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

»§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af

presidenten i Svea hofrätt, hvilken deruti före ordet, presidenterna i de

öfriga hofrätterna och kammarrätten, fyra de äldsta statsråden, två af

Första Kammaren och tva af Andra Kammaren, å sista lagtima riksdag af

hvarje treårsperiod i Andra Kammaren, valda ledamöter att fungera under

nästa treårsperiod. Suppleanter för riksrättens ledamöter äro för hvarje särskild

kategori äldsta hofrättsradet i hofrätterna, äldsta, kammarrättsrådet,

äldsta statsrådet, näst efter de fyra ordinarie statsrådsledamöterna af rikslätten,

och tva aj hvardera Rik selage ris kamrar för tre år valde suppleanter.

De af Riksdagens kamrar valda ledamöter och suppleanter kunna ej vara

medlemmar af Riksdagen, Då antingen justitiekansleren eller justitieombudsmannen

finner sig befogad att högsta domstolen samfäldt eller

särskilde dess ledamöter inför riksrätten tilltala, äske han hos presidenten

i Svea hofrätt, såsom riksrättens ordförande, laglig kallelse å den

eller dem, som skola tilltalas. Ordföranden foge derefter anstalt om

riksrättens sammanträde, för att kallelsen utfärda och målet vidare i

laglig ordning behandla, Skulle emot förmodan han detta underlåta,

eller någon af de öfriga förenämnde embetsman eller af Riksdagens

kamrar välde. ledamöter, sedan desse senare uppdraget sig åtagit, undandraga

sig att uti riksrätten deltaga, stande de för eu sådan uppsåtlig försummelse

af deras embetepligt till lagligt ansvar. Hafva en eller flera af

riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes mot någon af dem laga

jäf, vare ändock rätten domför, om nio deruti sitta. År presidenten i

Svea hofrätt af laga förfall eller jäf hindrad, företräde dess ställe den

äldste i tjenst varande presidenten. Denna domstol ege, sedan ransakningen

fulländad är, och domen efter lag fäld, att densamma för öppna

dörrar afkunna. Ingen hafve magt att sådan dom ändra, Konungen

dock obetaget att gorå nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig till den

dömdes återinsättande i rikets tjenst.

§ 106.

Finner utskottet----— — — — —------

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

inför riksrätten, hvaruti, i stället för statsråd, fyra de äldsta justitieråd

i dessa fall komma att säte taga med dernäst äldste justitieråd som suppleant

och gånge härmed som —-------

faststäld varder.»

Slutligen har inom konstitutionsutskottet väckts förslag, att utskottet

måtte hos Riksdagen göra hemställan om antagande af följande

ändrade lydelse af § 102 regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling:

»§ 102.

Denna domstol, som Riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af

presidenten uti Konungens och rikets Svea Hofrätt, hvilken deruti före

ordet, presidenterna uti rikets öfriga hofrätter och i kammarrätten samt

fyra de äldsta statsråd. Då antingen Justitiekanslern eller Justitieombudsmannen

finner sig befogad att Högsta domstolen samfäldt eller

särskilde dess ledamöter inför Riksrätten tilltala, äske han hos presidenten

i Konungens och rikets Svea Hofrätt, såsom Riksrättens ordförande,

laglig kallelse å den eller dem, som skola tilltalas. Presidenten

i nämnda hofrätt loge derefter anstalt om Riksrättens sammanträde,

för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning behandla.

Skulle emot förmodan han detta underlåta, eller någon af de öfrige

förenämnde embetsmål! undandraga sig att uti Riksrätten deltaga, stånde

de, för en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt, till lagligt

ansvar. Är någon af desse embetsman af laga förfall eller jäf hindrad

i riksrätten sitta, inträde i presidents ställe det äldsta rådet i den rätt, den

förhindrade tillhör, och i statsrads ställe det äldsta i tjenst varande statsråd,

som icke redan är ledamot af riksrätten. Vid sådant förhinder för presidenten

i Konungens och rikets Svea Hofrätt företräde den äldste i tjenst

varande af de öfrige presidenterna dess ställe såsom ordförande.

Denna domstol är domför, om sju deruti sitta, och ege, sedan ransakningen

fulländad är, och domen efter lag fäld, att densamma för

öppna dörrar afkunna. Ingen kåfve magt att sådan dom ändra, Konungen

dock obetaget att göra nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig till

den dömdes återinsättande i rikets tjenst.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20. 5

Till grund för alla de tre nu framstälda förslagen ligger tydligen

en gemensam sti åfvan att söka åstadkomma tydligare och tidsenligare

bestämmelser angående riksrättens sammansättning än de nu gällande.

Samtliga förslagen öfverensstämma också deri, att enligt dem det stora

antal förtroendeembetsmän, som enligt gällande stadganden ingår i riksrätten,

skulle väsentligen minskas. Men för öfrigt innebära förslagen

två bestämdt olika rigtningar, i det att herr Dahns motion åsyftar att

tillföra riksrätten ett nytt »politiskt» element, som skulle representera

Riksdagen, under det att enligt de andra förslagen riksrätten skulle

bibehålla sin gamla karakter af en utomordentlig domstol, sammansatt

uteslutande af personer, hvilka på grund af sina embeten äro sielfskrifna

ledamöter deraf.

Att grundtanken i herr Dahns motion icke kunnat vara obekant

för våra gruudlagsstiftare, är naturligt, då systemet att låta

dylika politiska element ingå i riksrätten, i större eller mindre omfattning

vunnit tillämpning i vissa andra länder. Det bör ock erinras,

att konstitutionsutskottet vid 1840—41 årens riksdag upptog denna

tanke, i det att utskottet föreslog en riksrätt, bestående af presidenten

i Svea hofrätt, åtta ledamöter af den da föreslagna riksförsamlingens

andra kammare, två ordinarie professorer från juridiska fakulteterna

vid rikets universitet och två häradshöfdingar. Men sedan detta reformförslag

vid följande riksdag förfallit, har nämnda tanke icke i vidare

mån hos oss återupptagits, än att i reservationer mot konstitutionsutskottsbetänkanden

vid 1850—51 och 1859—60 årens riksdagar förordats,

att i riksrätten skulle ingå nio af »landstinget» — d. v. s., enligt

ett. då framlagdt representationsförslag, den ena af riksförsamlingens

båda afdelningar valde lagfarne och i domarevärf nyttjade män. Hvad

åter angår erfarenheterna i de länder, der politiska element äro mer

eller mindre förherskande i riksrätten, så hafva dessa ingalunda alstrat en

sådan belåtenhet med denna anordning, att deraf kunna hemtas tillräckliga

skäl att frångå vårt eget system för att efterbilda utlandets.

Enligt utskottets mening måste det för öfrigt erkännas principielt rigtigast,

att den medelbart eller omedelbart granskande och åklagande

myndigheten, Riksdagen, icke eger tillsätta ledamöter i den domstol, som

skall med anledning af åtalet döma. Utskottet anser sig derför redan

af principiella skäl böra afstyrka herr Dahns motion. Då för öfrigt denna

motion inskränker sig till ändring af §§ 102 och 106 regeringsformen

utan att föreslå eller ens antyda behofvet, af bestämmelser i riksdagsordningen

rörande val af de riksrättsledamöter, som kamrarne skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

komma att utse, så ligger häri ytterligare skäl för utskottets uppfattning,

att motionen icke kan tillstyrkas.

Af de två återstående förslagen intager herr Ljungmans motion

en särskild ställning, i det att hans ändringsförslag med afseende å

riksrättens sammansättning förutsätter, att den af honom föreslagna regeringsrätten

skulle komma till stånd. Då nu, genom Riksdagens i

enlighet med konstitutionsutskottets hemställan fattade beslut, irågan

om inrättande af en sådan regeringsrätt för närvarande förfallit, hafva

äfven förutsättningarna för herr Ljungmans förslag bortfallit. Utskottet

anser sålunda, att äfven herr Ljungmans motion måste i dess här behandlade

delar afstyrkas.

Med hänsyn åter till det inom utskottet väckta förslaget om ändring

af § 102 regeringsformen har utskottet funnit göda och vigtiga

skäl tala för behofvet och nyttan af en sådan omredigering af denna §,

som i förslaget angifves.

Uti § 102 regeringsformen stadgas, att riksrätten skall, da inför

densamma Konungens högsta domstol eller en eller flere af dess ledamöter

ställas under åtal, bestå åt presidenten uti Konungens och rikets

Svea hofrätt, hvilken förer ordet, presidenterna uti alla rikets kollegier,

fyra de äldsta statsråd, högste befälhafvaren öfver de i hufvudstaden

tjenstgörande trupper, högste närvarande befälhafvaren för den vid

hufvudstaden förlagda eskadern af arméens flotta, tvenne de äldsta råd

i Svea hofrätt och det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier; hvarjemte

uti § 106 regeringsformen föreskrilves, att då någon statsrådsledamot,

eller någon för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman,

som i kommandomål Konungen råd gifvit, åtalas inför riksrätten, skola

deruti taga säte fyra de äldsta justitieråden i stället för de fyra stats
Vid

den tid, då regeringsformen antogs och faststäldes, utgjordes

rikets kollegier af krigskollegium, förvaltningen af sjöärendena,

kommerskollegium, bergskollegium, kammarkollegium, statskontoret och

kammarrätten.

Af dessa kollegier bestå fortfarande, likasom vid regeringsformens

fastställande, kammarkollegium af president och kammarråd samt kam

marrätten af president och kammarrättsråd. De öfriga kollegierna

hafva deremot i fråga om namn eller sammansättning eller badadera

undergått förändring. Bergskollegium upphörde 1857. Krigskollegium

förvandlades 1865 till kongl. arméförvaltningen, som utgöres af fyra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20. 7

departement: _ artilleridepartem entet, hvars chef är generalfälttygmästare’

lort] h k ati o n sd e par te m e n tet med fortifikationsgeneralen såsom chef

mtendentsdepartementet med generalintendenten såsom chef och civila

departementet med generalkrigskommissarien såsom chef; och stå under

hvartdera af dessa departement en eller flere byråer med dels militäre

.ii f1Vlle, byråchel‘er- Förvaltningen af sjöärendena förändrades

1817 till kongl mannförvaltningen, som består af en chef samt fem

ledamöter, nemligen två dertill förordnade officerare af kommendörs

eller kommendörkaptens grad, chefen för fasta minförsvaret, öfverdirektoren

vid marmingemörsstaten samt ett amiralitetsråd. Kommerskollegium

utgöres sedan 1891 af en generaldirektör såsom chef samt

re kommerseråd såsom ledamöter. Och statskontorets styrelse slutligen,

hvars chef likasom chefen för kommerskollegium förut benämndes president,

utgores sedan 1876 af en generaldirektör såsom chef och tre

stats kommissarier såsom ledamöter. — I detta sammanhang torde vidare

bora papekas, att »arméens flotta!) 1823 förenades med örlogsflottan

till Kongl. Maj:ts flotta. ö

De förvaltande verk, som i § 102 regeringsformen i dess hittillsvarande

lydelse afses, hafva emellertid icke blott undergått väsentliga

andringar med afseende å sammansättning samt chefernas och ledamöternas

benammngar, hvarigenom de redan tidigt uppkomna tvifvelsmalen

rörande de personer, som må anses behöriga att i riksrätten taga

sate, maste föranleda stadse växande svårigheter vid tillämpningen.

Verken hafva äfven undergått betydelsefulla inre omdaningar, som be1

ofvat deras chefer och ledamöter mycket af den lämplighet för ledamotskap

af riksrätten, som de må hafva egt år 1809. Vid denna tid

utofvade nemligen samtliga kollegierna domsrätt; chefer och råd voro

sålunda vana vid domarevärf. Nu kan endast kammarrätten sägas

hafva qvar kollegiernas behörighet att utöfva domsrätt, Den kollegiala

an äggmngen af ärendena har också begränsats. I de omorganiserade

verken tillkommer i allmänhet beslutanderätt chefen ensam; af ledamöternas

medbeslutanderätt, som just var utmärkande för råden i kollegierna,

finnes ej mycket i behåll.

Då sålunda de förvaltande verken icke numera kunna anses lika

val egnade som tillförene att erbjuda lämpliga bisittare i riksrätten,

och da § 102 regeringsformen i dess nuvarande lydelse otvifvelaktigt

.“®r ^ tvetydighet och kan föranleda stora svårigheter, om en riksrätt

skulle blifva nödvändig, anser utskottet välbetänkt, att denna paragraf

andras så, att ur riksrätten uteslutas de personer, som hittills

hemtats tran andra förvaltande verk än kammarrätten, och att dessa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

ersättas med andra. Enligt utskottets mening har en särdeles god

ersättning funnits, genom att i riksrätten bereda plats åt presidenterna

i rikets öfriga hofrätter jemte presidenterna i Svea hofrätt och

kammarrätten. Dessa presidenter måste anses besitta stor skicklighet

och erfarenhet såsom domare. Bland dem kan man äfven påräkna

mycken erfarenhet, vunnen under utöfvande af högre förvaltningsvärf.

Att ledamotsantalet enligt förslaget icke skulle blifva större än åtta,

synes utskottet icke kunna innebära någon betänklighet, då ju enligt

regeln icke flere än åtta justitieråd få på en gång i pröfning af något

mål i högsta domstolen deltaga, och då genom förslagets bestämmelser

om ställföreträdare för ledamot af riksrätten, som af något skäl får förhinder,

är väl sörj dt för att det angifna antalet bisittare i riksrätten

alltid må förefinnas.

Den nuvarande riksrättsinstitutionen lider ovedersägligen af en

stor svaghet derutinnan, att ett allt för stort antal förtroendeembetsmän

deri hafva plats. Enligt det förslag, som utskottet förordar, är denna

brist i väsentlig mån undanröjd.

Uti § 106 regeringsformen anser sig utskottet icke behöfva föreslå

någon ändring, då en sammanställning af § 106 och § 102 bör gifva

tydlig anvisning, att, vid förfall för ett justitieråd, det justitieråd, som

är det i tjenst äldsta efter de förut inkallade, skall såsom bisittare i

riksrätten inträda i den förhindrades ställe.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

1) att Riksdagen måtte antaga följande förslag

till ändrad lydelse af § 102 regeringsformen att hvila

till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 102.

(Nuvarande lydelse;)

Denna domstol, som Riksrätt

kallas, skall i sådant fall bestå af

presidenten uti Konungens och rikets

Svea Hofrätt, hvilken deruti

före ordet, presidenterna uti alla

rikets kollegier, fyra de äldsta Statsråd,

högste befälhafvaren öfver de i

bufvudstaden tjenstgörande trupper,

högste närvarandebefälhafvaren för

(Föreslagen lydelse:)

Denna domstol, som Riksrätt

kallas, skall i sådant fall bestå af

presidenten uti Konungens och rikets

Svea Hofrätt, hvilken deruti

före ordet, presidenterna uti

rikets öfriga hofrätter och i kammarrätten

samt fyra de äldsta Statsråd.

Då antingen Justitiekansleren eller

Justitieombudsmannen finner sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

den vid hufvudstaden förlagda eskadern

af arméns flotta, tvenne de

äldsta råd i Svea Hofrätt och det

äldsta råd i hvarje af rikets kollegier.

Då antingen Justitiekansleren

eller Justitieombudsmannen finner

sig befogad att Högsta domstolen

samfäldt. eller särskilde dess ledamöter

inför Riksrätten tilltala, äske

han hos presidenten i Konungens

och rikets Svea Hofrätt, såsom Riksrättens

ordförande, laglig kallelse å

den eller dem, som skola tilltalas.

Presidenten i hofrätten foge derefter

anstalt om Riksrättens sammanträde,

för att kallelsen utfärda

och målet vidare i laglig ordning

behandla. Skulle emot förmodan

han detta underlåta, eller någon

af de öfrige förenämnde embetsman

undandraga sig att uti Riksrätten

deltaga, stånde de, för en

sådan uppsåtlig försummelse af deras

embetspligt, till lagligt ansvar.

Hafva en eller flere af Riksrättens

ledamöter laga förfall, eller finnes

emot någon af dem laga jäf, vare

ändock rätten domför, om tolf deruti

sitta. År presidenten i hofrätten

af laga förfall eller jäf hindrad, företräde

dess ställe den äldste i tjenst

varande presidenten. Denna domstol

ege, sedan ransakningen fulländad

är, och domen efter lag fäld,

att densamma för öppna dörrar afkunna.

Ingen kåfve magt att sådan

dom ändra, Konungen dock obetaget

att göra nåd, hvilken likväl icke må

sträcka sig till den dömdes återinsättande

i rikets tjenst.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. .9 Sami.

befogad att Högsta domstolen samfäldt

eller särskilde dess ledamöter

inför Riksrätten tilltala, äske han

hos presidenten i Konungens och

rikets Svea Hofrätt, såsom Riksrättens

ordförande, laglig kallelse å

den eller dem, som skola tilltalas.

Presidenten i nämnda hofrätt foge

derefter anstalt om Riksrättens sammanträde,

för att kallelsen utfärda

och målet vidare i laglig ordning

behandla. Skulle emot förmodan

han detta underlåta, eller någon af

de öfrige förenämnde embetsmän

undandraga sig att uti Riksrätten

deltaga, stånde de, för en sådan

uppsåtlig försummelse af deras embetspligt,

till lagligt ansvar. År

någon af desse embetsmän af laga

förfall eller jäf hindrad i Riksrätten

sitta, intrade i presidents ställe det

äldsta rådet i den rätt, den förhindrade

tillhör, och i Statsråds ställe

det äldste i tjenst varande Statsråd,

som icke redan är ledamot af Riksrätten.

Vid sådant förhinder för

''presidenten i Konungens och rikets

Svea Hofrätt företräde den äldste i

tjenst varande af de öfrige presidenterna

dess ställe såsom ordförande.

Denna domstol är domför, om

sju deruti sitta, och ege, sedan ransakningen

fulländad är, och domen

efter lag fäld, att densamma för

öppna dörrar afkunna. Ingen hafve

magt att sådan dom ändra, Konungen

dock obetaget att göra nåd,

hvilken likväl icke må sträcka sig

till den dömdes återinsättande i rikets

tjenst.

18 Käft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

2) att herr Ljungmans törevarande motion, n:o

232, uti nu ifrågavarande delar icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda;

3) att herr Dahns förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1899.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

Reservationer:

af

af

ställan i

af

herrar Dalin och Restadius; . ,

herrar friherre Barnekow och Johnsson mot utskottets hem

punkt 1); . .

herr Boethius mot viss del af utskottets motivering.

Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här anteckna^, att han, på

grund af sjukdom, icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Herr Gyllensvärd har begärt få antecknadt, att han icke öfvervant

ärendets slutliga behandling.

STOCKHOLM, P. K. NYMANS EFTEKTKÄOAKE, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.