Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

1899-03-21 · 30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1899:6, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 22 mars 1899, kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 5 och 6

regeringsformen, dels väckt motion om ändringar i §§ 6

och 15 regeringsformen, dels ock inom utskottet väckt

förslag om ändrad lydelse af § 42 regeringsformen.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarne

hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 21, deruti

Kongl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt

följande

»Förslag

till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen.

§ 5.

Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter, bland hvilka Konungen

utnämne en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot.

Dessa ogä att alla i statsrådet förekommande ärenden öfvervara. Ej må

fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af statsrådet.

Bil), till Riksd. Rrot. 1899. 3 Sami. 6 Höft. (N:o 6). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Anföranden

till statsrådsprotokollet.

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikesärendena för utrikesdepartementet;

en chef för justitiedepartementet;

en för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för armén;

en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för flottan;

en för civildepartementet;

en för jordbruksdepartementet;

en för finansdepartementet; samt

en för ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan departement böra minst två hafva

förvaltat civil beställning.))

De skäl, som ligga till grund för den kongl. propositionen, innefattas

uti här nedan återgifna anföranden i statsrådet dels af chefen

för civildepartementet den 3 december nästlidet år och dels af chefen

för justitiedepartementet den 27 sistlidne januari.

Sedan chefen för civildepartementet, enligt hvad förstnämnda

protokoll utvisar, i statsrådet anmält

dels Riksdagens skrifvelse den 11 april 1893 i anledning af väckt

motion om ändrad lydelse af § 6 regeringsformen, i hvilken skrifvelse

Riksdagen uttalat sig för inrättandet af ett nytt statsdepartement för

kommunikationsanstalter, allmänna arbeten och handel;

dels hushållningssällskapens år 1895 samlade ombuds underdåniga

framställning rörande framläggande af förslag till sådan ändring af

gällande regeringsform, att ett särskildt departement för jordbruk och

dermed sammanhängande ärenden blefve inrättadt;

dels en af styrelsen för Sveriges allmänna handelsförening, å föreningens

vägnar, den 20 januari 1898 afgifven underdånig hemställan,

att Kongl. Maj:t täcktes taga i förnyadt öfvervägande frågan

om inrättandet af ett särskildt statsdepartement för jordbruk, industri

och handel,

afgaf departementschefen följande yttrande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

»Vid tre föregående tillfällen efter genomförandet år 1840 af den

nuvarande departementsindelningen hafva nådiga förslag till inrättandet

af ett nytt statsdepartement förelagts Riksdagen. År 1857 föreslogs

sålunda ett departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter,

år 1868 ett sådant för näringar och allmänna arbeten och

år 1885 ett landtbruks-, industri- och handelsdepartement.

Behofvet af ett nytt statsdepartement är fortfarande lika oafvisligt,

som då dessa framställningar gjordes, och har om möjligt tilltagit i styrka.

Huru ärendenas antal oafbrutet ökats framgår af de statistiska

uppgifter rörande arbetsmängden inom civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen

under den tid, den nuvarande departementsindelningen

egt bestånd, hvilka jag nu torde få meddela.

Jag har dervid företrädesvis fäst mig vid förhållandet de år, som

närmast föregått de tider, då nådiga framställningar till Riksdagen uti

nu ifrågavarande hänseende aflåtits.

De diariiförda målen utgjorde:

i Civil- i Finans- i Ecklesiastikdepartementet:

departementet: departementet:

år 1841 .................. 981 1,216 750

» 1856 .................. 1,741 1,341 1,209

» 1867 .................. 1,389 1,573 1,892

» 1883 ................. 1,784 1,508 1,903

» 1897 .................. 2,286 1,991 2,147

Inom alla tre departementen förefinnes alltså en högst betydlig

ökning i göromålens mängd vid jemförelse med förhållandena vid tiden

för departementsindelningens genomförande. Sannolikt är denna ökning

i verkligheten ändå större, då på senare tider åtgärder vidtagits

för att i åtskilliga fall på ett nummer i diarierna sammanföra flera

mål, företrädesvis ansökningar, af gemensamt innehåll.

Men det är icke blott göromålens ständigt tillväxande mängd, som

föranledt framställningarna om nytt statsdepartement.

De hafva ock lika mycket föranledts deraf att särskildt till ett

departements — civildepartementets — handläggning blifvit sammanförda

grupper af ärenden af sins emellan mycket olika beskaffenhet, men alla

af den största vigt för samhällets utveckling. Fäster jag mig endast

vid de stora hufvudgrupperna af ärenden, så höra, såsom bekant, dit,

förutom landtregering och politi, frågor angående kommunikationsväsendet,

angående jordbruket och dess binäringar, angående industri

och handel. Ju mer olikartade de områden äro, hvilka ett departements

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

verksamhet har att omfatta, desto svårare måste det blifva för chefen

att kunna tillfredsställande uppfylla de fordringar, departementets alla

åligganden ställa på honom. Och denna svårighet växer naturligtvis

i samma mån de olika åliggandena med samhällslifvets utveckling ökas

i betydelse. Jag behöfver blott erinra om kommunikationsväsendet och

dess jetteutveckling från år 1840 — då icke några jernvägar i vårt land

ännu funnos — och till nuvarande tid.

Att man inser och behjertar behofvet af tillökning i de civila

statsdepartementens antal, framgår af 1893 års Riksdags skrifvelse och

de båda öfriga framställningar jag nyss anmält. Och detta behof har

jemväl efter 1893 blifvit inom Riksdagen betonadt genom talrika motioner

och genom de diskussioner, som i anledning deraf egt rum.

Jag tror mig derför kunna utgå från att behofvet af en ändring

i den nuvarande ordningen är oomtvistligt och att frågan således nu

gäller icke om utan huru ändringen skall ske.

Fäster man sig då vid vigten af att hos vederbörande departementschef

måtte finnas den största möjliga sakkunskap i de ärenden,

som tillhöra hans departement, och att således ej hos en och samme

måtte förenas målsmanskapet för intressen af heterogen beskaffenhet

eller åtminstone af så olika art, att de kräfva olika utbildning och olika

förutsättningar hos departementschefen, vill man — för att begagna

ett i riksdagsmotionerna ofta användt uttryck — komma derhän, att

våra hufvudnäringar hafva hvar sin målsman vid Konungens rådsbord

— då skulle man egentligen, med bibehållandet af civildepartementet

såsom ett departement för landtregeringen och politin (motsvarande

hvad inom de större staterna tillkommer deras inrikesdepartement),

skapa tre nya departement, ett för ärenden angående samfärdseln, ett

för ärenden angående jordbruket och ett för ärenden angående industri

och handel.

Jag antager emellertid, att det nu icke kan sättas i fråga och

icke heller skulle vara lämpligt att så öka antalet af departementschefer.

Omdaningen torde icke få afse mer än inrättandet af ett nytt departement.

Man står då inför valet mellan hvilken af de tre nyssnämnda

grupper ärenden, som bör utgöra stommen för det nya departementet

och bestämma dess karakter.

Härom kunna meningarna vara mycket delade, såsom bäst framgår

af de olika äldre förslagen; och goda skäl kunna enligt min uppfattning

anföras för hvilken grupp man väljer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

Man bör då, synes mig, vid sitt val stanna vid den, om hvilken

önskningarna kunnat mest ena sig.

Jag tror då icke, att jag misstager mig, om jag uttalar, att under

senare tid — i någon motsättning mot hvad tidigare kan hafva varit

fallet — den allmänna meningen, särskild! inom Riksdagen, företrädesvis

önskar och påkallar ett särskild! jordbruksdepartement för tillvaratagande

af landets modernärings vigtiga intressen.

Denna uppfattning har ock fått sitt uttryck i den af mig anmälda

framställningen från hushållningssällskapens ombud.

Ett jordbruksdepartement skulle naturligen i första hand hafva att

taga befattning med de landtbruksärenden, som nu förekomma inom

civildepartementet. Men derutöfver bör äfven den för statens räkning

bedrifna jordbruksnäringen och i oskiljaktigt sammanhang dermed den

af staten idkade skogsvårdande verksamheten sortera under det nya

departementet, och således ärendena rörande statens domäner och skogar

flyttas från finansdepartementet till jordbruksdepartementet.

De rena landtbruksärendena i förening med ärenden rörande domänerna

och skogarne bilda emellertid icke en tillräcklig arbetsqvantitet

för ett departement vid jemförelse med de öfriga departementens

arbetsbördor. Såväl med hänsyn härtill som ock i betraktande af önskvärdheten

deraf, att ärenden rörande de näringar, som stå jordbruket

nära, komma att handläggas i omedelbart sammanhang med jordbruksärendena,

tror jag mig böra föreslå, att till jordbruksdepartementet

öfverflyttas jemväl ett antal dylika ärenden.

I främsta rummet böra då ifrågakomma veterinärärenden och stuteriärenden

samt väl äfven fiskeriärenden. Frågor om odlingslån samt

om understöd för myrutdikningar höra ock nära tillsammans med jordbruket.

Så göra ock landtmäteriärenden och afvittringsärenden samt

ärenden rörande kartverken, såväl de ekonomiska som de geologiska.

I sammanhang med skogsärendena böra ock de numera ganska fåtaliga

flottningsärendena lämpligen handläggas.

Ärenden rörande indelning och underhåll af allmänna vägar samt

frågor om den dessa ärenden närstående skjutsningsskyldigheten torde

ock lämpligen böra handläggas tillsammans med jordbruksärendena.

Vägarne höra visserligen uppenbarligen till kommunikationsanstalterna,

och det sättes icke heller i fråga att från civildepartementet skulle frånskiljas

ärenden om statsbidrag för byggande eller omläggning af vägar.

Men sedan vägarne äro färdiga och upplåtna för trafik, är frågan om

deras indelning och underhåll, åtminstone under nu gällande bestämmelser

derom, af så stort omedelbart intresse för den jordbrukande

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

befolkningen, att dessa ärenden lämpligen böra kunna förläggas till

jordbruksdepartementet.

De nu uppräknade ärendena hafva under år 1897 uppgått till ett

antal af 1,057, hvilket antal icke kan anses alltför betungande.

Att döma efter bestående förhållanden inom de departement, från

hvilka mål komme att öfverllyttas till det nya departementet, torde

ärendena inom det sistnämnda böra fördelas på två byråer, af hvilka,

såvidt en indelning på förhand kan beräknas, den ena finge att handlägga

ärenden rörande landtbruk, domäner, odlingslån och myrutdikningsunderstöd

samt landtmäteri- och kartverksärenden, och den andra

hvad som angår skogar, flottning, vägdelning och vägunderhåll jemte

skjutsväsende, fiske, äfvensom stuteri- och veterinärväsende.

Ensamt genom inrättandet af ett jordbruksdepartement blefve

emellertid arbetsbördan i civildepartementet ej tillräckligt lättad. Antalet

ärenden inom de grupper, som skulle från detta departement öfverflyttas

till jordbruksdepartementet, utgjorde år 1897 620. Och det likaledes

af alltför stor arbetsbörda nedtyngda ecklesiastikdepartementet

skulle ej alls beröras af förändringen.

Det torde då böra tillses, hvilka vidare ändringar i ärendenas fördelning

mellan de redan befintliga statsdepartementen böra i sammanhang

med upprättandet af det nya departementet genomföras i syfte

att ytterligare lätta arbetet för civildepartementet samt bereda lindring

åt ecklesiastikdepartementet äfvensom för att ernå en efter de olika

ärendenas art bättre lämpad uppdelning mellan dessa båda departement

och finansdepartementet.

Den kraftigaste åtgärden för att bereda civildepartementet ytterligare

lättnad, utöfver bortflyttandet af jordbruks- och dithörande ärenden,

är uppenbarligen att från departementet borttaga jemväl ärenden

rörande bergsbruk, industri, handel och sjöfart. Denna grupp af ärenden

omfattar bergshandtering, industriella näringar och utställningar,

patent, statistik, vissa bolagsärenden, handel och handelsregister samt

sjöfart, hvarjemte i detta sammanhang torde till denna grupp böra hänföras

ärenden rörande försäljning af vin och maltdrycker. Då det

emellertid, enligt hvad förut påvisats, icke kan sättas i fråga att bilda

ett särskildt departement äfven för dessa näringar, torde det gälla att

tillse, huruvida icke vid förflyttning af ärenden rörande dessa näringar

från det mångskiftande civildepartementet kan åt dem åtminstone beredas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 7

förmånen att handläggas af en departementschef, hvilkens arbete och

intresse icke blifva alltför mycket söndersplittrade. I detta hänseende

föres tanken till finansdepartementet, hvilket departement med den nuvarande

indelningen icke kan anses vara betungadt med göromål i

samma grad som civil- och ecklesiastikdepartementen. Det må härvid

ock förtjena att omförmälas, att före ar 1840 handeln och »slöjderna))

hörde till handels- och finansexpeditionen, ur hvilken finansdepartementet

utgått.

Om finansdepartementet befrias från handläggningen af ärenden

rörande statens domäner och skogar, uppkommer en så stor minskning

i departementets arbete, att densamma, att döma efter de handlagda

målens antal, fullt uppgår mot den ökning, som uppkomme, derest

målen angående bergsbruk, industri, handel och sjöfart öfverflyttades

dit. Antalet mål i dessa båda grupper utgjorde nemligen under år 1897

i hvardera omkring 450. Jag vill dock gerna antaga, att ärendena

rörande näringarne blifva mera besvärliga än den grupp af ärenden

som omfattar domäner och skogar. Den härpå beroende ökningen och

den ytterligare tillökning i göromålen för departementet, hvarom jag

i det följande väcker förslag, böra dock kunna mer än väl utjemnas,

derest man, i syfte jemväl att bereda möjlighet till en sådan fördelning

af arbetet inom departementet, att en särskild byrå skulle kunna

så godt som uteslutande egna sitt arbete åt ärenden rörande näringarne,

skulle befria finansdepartementet från ännu en grupp af ärenden nemligen

den, som omfattar post, telegraf och telefon.

Om denna sistnämnda grupp af ärenden, hvilkas antal år 1897

utgjorde inemot ISO, förlädes till civildepartementet, som handlägger

alla andra kom munikationsärenden, hade man visserligen långt ifrån

vunnit fördelen af ett särskildt departement för samfärdseln, men man

hade åtminstone hunnit så långt, att man fått alla dylika ärenden samlade

på ett ställe och dermed ock erhållit den enhet i vården om kommunikationsanstalterna,

som länge framhållits som högst eftersträfvansvärd

för att icke säga rent af nödvändig för samfärdselns tidsenliga

utveckling.

öfvergår jag nu till ecklesiastikdepartementet, så är, enligt hvad

chefen för detta departement meddelat mig och hvad i öfrigt följer af

de af mig förut lemnade statistiska uppgifterna, behofvet af lindring

för detta departement icke blott fortfarande lika stort som det var år

1885, utan sedan dess genom ärendenas allmänna ökning i väsende

mån ökadt. Hvad som från detta håll nu, liksom förut, framhålles så^

som synnerligen önskvärdt, är att vinna befrielse från de mål, som angå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

helsovård och fattigvård. Onekligt är ock, att dessa ärenden ligga långt

från detta departements hufvudändamål att handlägga ärenden rörande

religionsvård och undervisning. Helsovårdsärendena utgjorde år 1897

ett antal af 272 och fattigvårdsärendena 94 stycken, af hvilka sistnämnda

dock åtskilliga utgjort så kallade samlingsnummer med ett stort

antal underafdelningar.

Med hänsyn till den så i qvantitativt som i qvalitativt hänseende

betydliga minskning i ärenden, som genom hittills föreslagna förflyttningar

skulle beredas för civildepartementet, anser jag rigtigt, att

helsovårdsärendena, såsom ock år 1885 ifrågasattes, öfverflyttas till

civildepartementet, hvaremot fattigvårdsärendena så mycket hellre böra

flyttas till finansdepartementet, som den handläggning, hvilken åt dessa

mål hos Kongl. Maj:t egnas, hufvudsakligast utgör undersökning, huruvida

statsverket bör ersätta lemnadt fattigunderstöd.

Undersöker jag då, hurudan ställningen efter den föreslagna regleringen

blifver för de tre departementen, så befinnes, att civildepartementet

kommer att hufvudsakligen handlägga ärenden rörande landtregeringen

samt landtkommunernas och städernas styrelser och ordningsmål, kommunikationsväsendet

och helsovården, hvartill sluta sig försäkringsärendena,

äfvensom ett antal mål af omvexlande men icke synnerligen

betungande natur, hvilka, såsom ej hänförliga till något af de andra

departementen, skola, enligt den i 1840 års departementalstadga uppstälda

grundsats, upptagas af civildepartementet. Hela antalet mål

inom civildepartementet komme att, efter förhållandena år 1897, blifva

1,644 i stället för nära 2,300, hvilket måste anses innebära en ganska

väsentlig lättnad.

Finansdepartementet skulle komma att jemte de egentliga finansärendena

handlägga dels ärenden rörande andra näringar än jordbruk

och dels ärenden rörande fattigvård. Antalet mål efter förhållandena

år 1897 blefvo 1,942.

Slutligen skulle ecklesiastikdepartementet icke få några nya ärenden

i stället för helsovårds- och fattigvårdsärendena. Genom b ortflyttningen

af dessa ärenden skulle en bättre fördelning af ärendena mellan detta

departements byråer kunna åstadkommas, till nytta såväl vid föredragningen

som vid den öfriga handläggningen. Efter förhållandena år 1897

skulle målens antal utgöra 1,781.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

I fråga om den föreslagna omregleringens inflytande på organisationen

i öfrigt anser jag mig nu endast behöfva påpeka, att med regeringsärendenas

omflyttning ock kommer att följa en motsvarande förändring

i afseende å de centrala embetsverkens samt staters och corpsers

hänförande under de särskilda departementen, hvarjemte naturligen

framkallas en motsvarande omarbetning i fråga om anslagens fördelning

å riksstatens särskilda hufvudtitlar.

Jag kan i detta sammanhang icke underlåta att framhålla, hurusom

den erforderliga minskningen i göromålen inom vissa departement ,

skulle kunna vinnas jemväl på en annan väg än den af mig nu ifrågasatta,

nemligen genom inrättande af en särskild myndighet, regeringsrätt,

för afgörande af de administrativa besvärsmål, som nu på föredragning

af departementscheferne afgöras af Eders Kongl. Maj:t. De

nu inom departementen handlagda besvärsmålen äro många till antalet

(till civildepartementet inkommo år 1897 sådana mål till ett antal af

397) och ofta nog af betydlig omfattning, t. ex. inom civildepartementet

besvär i vägdelningsmål och flottningsmål. Befrielsen från dessa mål

skulle bereda departementscheferne en betydlig lättnad till gagn för de

öfriga regeringsärendena.

Om jag ändock ansett mig icke böra föreslå denna utväg till

målets vinnande, har detta till stor del haft sin grund deri att, så vidt

jag kunnat finna, den allmänna opinionen icke är benägen för en sådan

anordning. Man önskar fortfarande kunna »gå till kungs» med sina

besvär i administrativa mål.

Dessutom torde inrättandet af en sådan regeringsrätt under alla

förhållanden åtminstone icke komma att medföra mindre kostnader än

den organisation, om hvilken jag nu väckt förslag.

Det lärer icke nu vara den rätta tidpunkten att framlägga förslag

till stat för det ifrågasatta nya jordbruksdepartementet, men jag tror

mig beträffande de erforderliga beloppen böra framhålla att, med beräkning

efter nuvarande aflöningsgrunder, kostnaden för departementets

personal, ålderstillägg icke medtagna, torde komma att uppgå till:

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 3 Sami. 6 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

aflöning

för

departementschefen ...................................

kronor

17,000: —

»

»

expeditionschefen..........................................

»

7,500: —

»

»

två byråchefer..............................................

»

12,800: —

»

»

två kanslisekreterare ................................

»

8,000: —

»

»

en registrator ..............................................

»

4,000: —

»

»

två vaktmästare ...........................................

»

1,900: —

»

»

amanuenser, vikariatsersättning och ren-

skrifning m. m......................................

»

12,000: —

eller tillsammans kronor 63,200: —

hvarförutom å det nya departementets hufvudtitel lärer böra uppföras

ett anslag till extra utgifter af omkring 10,000 kronor.

Jag kan icke ställa i utsigt, att några afse värda besparingar å andra

båll skulle kunna göras af beskaffenhet att minska den totala utgiften.

Då förändrad departementsindelning senast var i fråga, föreslogs visserligen,

att en kanslisekreteraretjenst skulle indragas inom bvartdera af

civil- och ecklesiastikdepartementen. Men efter samråd med chefen

för sistnämnda departement måste jag förklara, att med hänsyn till

den allmänna ökningen i göromålen en sådan indragning numera icke

lämpligen kan vidtagas å någotdera stället.

Huruvida någon besparing skulle kunna vinnas genom förändrad

organisation i öfrigt af statsrådet, tillkommer icke mig att i första hand

beröra, utan lärer undersökningen härom tillkomma chefen för justitiedepartementet,

till hvilken för sådant ändamål torde böra öfverlemnas

det af särskilda komiterade den 17 december 1895 afgifna underdåniga

betänkande med förslag i fråga om landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens

förening till ett departement.))

Det af chefen för justitiedepartementet i statsrådet den 27 sistlidne

januari afgifna yttrande både följande lydelse:

»Till justitiedepartementet hafva på Eders Kongl. Maj:ts nådiga

befallning öfverlemnats dels utdrag af protokollet öfver civilärenden

för den 3 sistlidne december, innehållande yttrande af chefen för civildepartementet

angående inrättandet af ett nytt statsdepartement, dels

det af särskilda komiterade den 17 december 1895 afgifna underdåniga

betänkande med förslag i fråga om landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens

förening till ett departement.

Genom hvad sålunda i detta ärende redan förekommit får bebofvet

af ett nytt statsdepartement anses utredt, och det tillkommer mig att

föreslå de ändringar i grundlag, som för ändamålet erfordras. Det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

lärer dervid böra undersökas, huruvida införandet af ett nytt statsdepartement

skulle kunna ske, utan att statsrådens antal ökades utöfver

hvad i regeringsformen bestämmes.

För vinnande af detta mål föreslog Eders Kongl. Maj:t såväl vid

riksdagen år 1868 som vid 1885 års riksdag en minskning i de konsultativa

statsrådens antal från tre till två. Vid aflåtandet af propositionen

till sistnämnda Riksdag uttalade dåvarande statsministern, att en

minskning af de konsultativa statsråden, äfven efter statsministersembetets

införande, skulle kunna eg a rum utan någon egentlig olägenhet;

ty ehuru det väl skulle emellanåt inträffa, att det ena konsultativa statsrådet

tillika vore statsminister, vore dock i sådant fall statsministern

befriad från befattningen med vården af något särskildt departement

och således oförhindrad att åt samtliga departementens verksamhet egna

den odelade uppmärksamhet och den kontroll, som ligger i institutionen

af konsultativa statsråd.

Emellertid har den erfarenhet, som efter år 1885 vunnits, till fullo

ådagalagt, ej mindre att statsministern i regeln innehaft ett konsultativt

statsrådsembete och endast undantagsvis varit chef för ett departement,

än ock att de politiska uppgifter och åligganden, hvilka medfölja

statsministersembetet, upptaga innehafvarens tid och krafter i den omfattning,

att han under vissa delar af året endast undantagsvis kan

egna den ständiga och odelade uppmärksamhet och kontroll åt föredragningen

af de rent administrativa målen, som eljest kräfves af innehafvare

utaf ett konsultativt statsrådsembete.

I följd häraf komme utan tvifvel en nedsättning i de konsultativa

statsrådens antal från tre till två att medföra, att icke sällan t. ex. de

administrativa besvärsmålen, hvilka icke hafva någon politisk betydelse,

bereddes till föredragning allenast i närvaro af ett konsultativt statsråd

jemte departementschefen. Huru otillfredsställande en dylik anordning

vore i fråga om beredningen af de ofta särdeles grannlaga administrativa

ärenden, hvilka förekomma till afgörande i statsrådet, framhölls

med mycken kraft under förslagets behandling vid 1888 års riksdag af

förutvarande ledamöter i statsrådet, och denna uppfattning bidrog utan

tvifvel i väsentlig mån till det då föreliggande förslagets fall.

Vid angifna förhållande och då, på sätt ock blifvit af chefen för

civildepartementet framhållet, ett förslag till de administrativa besvärsmålens

öfverflyttande från statsrådet till en särskild regeringsrätt för

närvarande lärer sakna stöd i den allmänna meningen, synes nu icke

böra ifrågasättas någon inskränkning i de konsultativa statsrådens antal.

Den af pluraliteten inom förenämnda komité för utredning af frågan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlutande l\:o 6.

om förening af försvarsdepartementen förordade sammanslagning af

landt- och sjöförsvarsdepartementen skulle, derest den lämpligen kunde

låta sig genomföras, bereda utväg att utan ökning af statsrådens antal

inrätta ett nytt departement. Men för möjligheten af en sådan förening

synes mig förutsättas den jemväl af komiterades flertal förordade anordning,

att den beredning och föredragning af kommandomål, som nu

åligger departementschefen, skulle öfverlemnas åt särskilda föredragande

för dylika mål, en för hären och en för flottan. Dessa nya embetsmän

skulle då hafva till sin hufvuduppgift hvad som intill 1840 tillhörde

de tjenstgörande generaladjutanterna — att föredraga kommandomålen

— och derutöfver skulle de enligt komiténs tanke hafva att hvar på

sitt område hos regeringen representera den specielt militära fackkunskapen,

dock i sådant hänseende försvarsministern underordnade.

Utan en sådan särskild chef för personalen och representant för

den militära fackkunskapen inom de båda vapnen — armén och flottan

— torde nemligen hvardera vapnet anse sig sakna tillräcklig säkerhet,

att nödig hänsyn skulle tagas till detta vapen, då den gemensamma

försvarsministern tillhörde det andra vapnet, och bådadera vapnen anse,

att under en civil försvarsminister de rent militära intressena icke

skulle blifva tillräckligt tillgodosedda.

Föreningen af försvarsdepartementen komme följaktligen att föra

med sig en återgång till den anordning, som i fråga om kommandomålen

var gällande före införandet af 1840 års förändrade statsrådsorganisation.

Då efter 1809 styrelseverkens omorganisation blef föremål

för behandling och utredning, gjorde sig emellertid den uppfattning

snart gällande, att olägenheterna af krigsförvaltningens söndring i högsta

instans emellan en generaladjutant, hvilken innehade personalbefälet,

och en ledamot af statsrådet, hvilken i öfrigt utöfvade högsta chefskapet,

vore ögonskenlig, då en sådan delning emellan särskilda organer icke

kunde ske utan att antingen åstadkomma kollisioner och förlama begges

verksamhet eller ock göra den ena i verkligheten osjenständig i förhållande

till den andra. Såsom en bland de vigtigaste förbättringar,

som 1840 års omorganisation af statsrådet förde med sig, räknades

derför af dem, hvilka egt kännedom om förutvarande förhållanden,

att kommandomålen öfverflyttats på cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen.

Att en återgång till generaladjutanter såsom särskilda föredragande

för kommandomål skulle numera visa sig mera tillfredsställande än

hvad erfarenheten för tiden före 1840 vitsordat, derför hafva några

särskilda skäl icke blifvit åberopade.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

Men äfven oafsedt nu antydda förhållanden torde sammanslagningen

af de båda försvarsdepartementen icke medföra någon verklig

fördel. Skulle chefen för det gemensamma försvarsdepartementet tillhöra

exempelvis armén, ligger det nästan i sakens natur, att han ej

kan så tillgodose flottans intressen som en detta vapens egen chef,

och omvändt om chefen för försvarsdepartementet vore kommen ur

flottans leder, skulle utan tvifvel likartade anmärkningar komma att

rigtas mot honom från armén. Och i månget fall torde ett sådant

klander ej vara utan sin befogenhet, då ju en officer — han må vara

landt- eller sjöofficer — närmast känner sitt vapen, dess behof och

den kraft i det gemensamma försvaret det skulle kunna bereda, om

detta vapens behof vore rikligt tillgodosedt. Anmärkningar af enahanda

art komme antagligen än mindre att fattas, om till chef för det gemensamma

försvarsdepartementet utsåges en civil person, äfven om dennes

administrativa duglighet och politiska erfarenhet eljest skulle göra honom

dertill lämplig.

Slutligen torde böra erinras, att i de länder, der såväl armé som

flotta finnas, utom i Österrike-Ungern och Norge, landt- och sjöförsvaret

hafva hvar sin särskilda departementschef.

Det af komiterades flertal uppgjorda förslag till sammanslagning

af försvarsdepartementen synes med afseende å hvad sålunda blifvit

anfördt icke böra föranleda någon framställning i sådant syfte till

Riksdagen.

Då följaktligen icke något af de hittills framstälda förslagen till

minskning i det nu bestämda antalet af statsrådets ledamöter synes

böra genomföras, lärer jordbruksdepartementets införande i grundlagen

såsom ett särskildt departement böra ske sålunda, att i § 5 regeringsformen

upptages en bestämmelse, att statsrådet skall bestå af elfva

ledamöter, samt i § 6 stadgas, att af statsrådets ledamöter åtta skola

vara departementschefer, hvarjemte i sistnämnda § det nya departementet

införes näst efter civildepartementet.))

Vid behandlingen inom utskottet af förevarande fråga har inom

detsamma äfven väckts ett förslag om dels inrättande af en s. k.

regeringsrätt dels åtskilliga andra ändringar i bestämmelserna om rikets

styrelse och förvaltning m. m. öfver detta förslag, som sedermera framburits

uti en inom Andra Kammaren af herr A. V. Ljungman väckt

och till utskottet hänvisad motion, n:o 232, kommer utskottet framdeles

att afgifva utlåtande.

I sammanhang med den kongl. propositionen har utskottet jem
-

Motioner.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

väl till behandling förehaft en af herr M. Dahn inom Andra Kammaren

väckt och till utskottet hänvisad motion, n:o 233, uti hvilken motionären

hemstält, att Riksdagen måtte antaga följande förslag till ändrad

lydelse af §§ 6 och 15 regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling:

»§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola sju vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;

en chef för justitiedepartementet;

en för försvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål;

en för civildepartementet;

en för jordbruksdepartementet;

en för finansdepartementet; samt

en för ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan departement böra minst två hafva

förvaltat civil beställning.

§ 15-

Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap

af högste befälhafvare öfver krigsmagten till lands och sjös,

omedelbarligen besörjer, må Konungen, då han sjelf förer riksstyrelsen,

afgöra i närvaro af chefen för försvarsdepartementet eller den embetsman,

åt hvilken Konungen allmän befattning dermed uppdragit. Den

embetsman, som i kommandomål Konungen råd gifver, åligge, vid

ansvar, att, då dessa mål —--— — —---— —--

göra det afseende, Honom godt synes.»

Till stöd för sitt förslag har motionären, under hänvisning till

Kongl. Maj:ts ofvanberörda förslag om inrättande af ett nytt statsdepartement,

framhållit, att Riksdagens Andra Kammare åren 1874,

1892 och 1893 biträdt dylika förslag, men derjemte äfven uttalat sig

för en sammanslagning af landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen.

En af Kongl. Maj:t, med anledning af Andra Kammarens beslut

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

1893, tillförordnad komité hade ock i den 17 december 1895 afgifvet

betänkande tillstyrkt de båda försvarsdepartementens sammanslagning

till ett departement, och detta ej mindre på grund af nödvändig »enbet

vid den högsta ledningen af arméns och flottans rent militära angelägenheter»

än äfven med hänsyn till »fördelen af en mera systematisk

och enhetlig administration med deraf följande förenklingar och besparingar,

ej minst vid anskaffning af materiel och förråd af hvarjehanda

slag». »Särskildt», hade komitén yttrat, »borde detta önskningsmål

främjas genom den förening af armé- och marinförvaltniDgarne, hvilken

komitén ansett böra blifva en följd af de båda departementens förening.»

(Se sid. 47—55 i den s. k. sammanslagningskomiténs betänkande af 1895.)

Derjemte har motionären anfört, att, vid antagande af Kongl. Maj:ts

förslag oförändradt, § 42 regeringsformen och § 7 riksakten skulle

komma att stå i strid med hvarandra.

Om inrättande af ett nytt statsdepartement hafva förslag framburits

vid ej mindre än 13 föregående riksdagar efter den nuvarande

departementsindelningens genomförande år 1840, nemligen riksdagarne

1856—58, 1867, 1868, 1874, 1875, 1880, 1881, 1884, 1885, 1892, 1893,

1896 och 1898. Vid tre af dessa riksdagar, nemligen 1856—58,

1868 och 1885, hafva förslag i detta syfte förelagts Riksdagen af

Kongl. Maj:t; vid de öfriga har frågan bragts å bane af enskilde

motionärer eller af något Riksdagens utskott. Gemensamt för samtliga

förslagen har varit, att de afsett att minska särskildt civildepartementets

tunga arbetsbörda, och de flesta af dem hafva åsyftat en sådan

fördelning af regeringsärendena mellan departementen, att ärenden

rörande jordbruket skulle komma att hänföras till det nya departementet.

Sålunda hemstälde 1867 ett särskildt utskott, som tillsatts af

Riksdagen för att taga under behandling ett förslag om åtgärder till

afhjelpande af jordbrukets finansiella betryck, i sitt utlåtande (n:o 3)

om skrifvelse till Kongl. Maj:t med uttalande af bland annat det önskemål,

att »alla jordbruket rörande angelägenheter», hvilka behandlades

af olika departement, skulle sammanföras under ett enda, vare sig

genom organiserande af ett särskildt statsdepartement för jordbruket och

dermed sammanhängande ärenden, eller genom upprättande åt en centralmyndighet

för dessa angelägenheter under chefen för civildepartementet;

och utskottets skrifvelseförslag blef jemväl af Andra Kamma
-

Utskottets

motivering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

ren godkändt, hvaremot Första Kammaren beslöt att icke aflåta någon

skrifvelse i ämnet. . ,, . ,

Vid 1868 års riksdag framlades derpå sa val af Kongl. Maj:t som

af enskild motionär förslag om inrättande af ett nytt departement,

hvilket enligt den kongl. propositionen skulle handlägga ärenden rörande

näringar och allmänna arbeten, enligt motionen ärenden rörande jordbruket

och kommunikationerna. Konstitutionsutskottet (utlåtande n.o 3)

fann de siffertal, hvilka förebragts öfver målens ökning i civil-,

finans- och ecklesiastikdepartementen, »tydligt ådagalägga den tvingande

nödvändigheten att snart vidtaga tjenliga mått och steg, på det att

icke departementscheferne, nedtyngde af den mängd detaljfrågor, som

i ständigt växande grad tager deras tid och krafter i anspråk, skulle

sättas ur stånd att egna de större, samhällsvigtiga frågorna den omsorg

och den tankekraft, som vederbör», men ville emellertid icke

tillstyrka förslaget om ett nytt departement, bland . annat för att

icke genom dess införande i grundlagen lägga hinder i vägen för ett

ändamålsenligare ordnande af den civila förvaltningen i dess helhet,

hvarom vid samma riksdag fråga blifvit väckt och till handläggning

af ett särskildt utskott öfverlemnad. Deremot föreslog utskottet, för

att möjliggöra en jemnare fördelning af ärendena mellan departementen,

att ur o-rundlagarne alla bestämmelser om departementens namn och

antal skulle försvinna, och i stället föreskrifter derom gifvas genom en

af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag. Då emellertid Första

Kammaren förkastade så väl Kongl. Maj:ts proposition och motionen

som utskottets förslag, hvaremot Andra Kammaren återremitterade

ärendet, var frågan för denna riksdag förfallen. .

Samme motionär, som vid 1868 års riksdag väckt nyss beiörda

motion, återupptog vid 1874 års riksdag sitt förslag om inrättande af

ett nytt departement för jordbruket och kommunikationerna. 1 det betänkande

konstitutionsutskottet häröfver afgaf (utlåtande n:o 6) vitsordade

utskottet ånyo befogenheten af de klagomål, som länge försports

Öfver den mängd ärenden, hvarmed civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen

öfver höfvan betungades, och ansåg i följd häraf de till

nämnda departement hörande regeringsärenden böra på fyra departement

fördelas, bland dem ett nytt för näringar och allmänna arbeten.

Utskottet höll emellertid före, att en dylik fördelning kunde företagas utan

att derför departementens antal behöfde ökas, i det att utskottet, dock

emot ett flertal reservanter, upptog en redan tidigare uttalad tanke

om de båda försvarsdepartementens sammanslagning till ett. Utskottets

förslag blef emellertid af Första Kammaren förkastadt, såsom det vill

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstistutimsutkottets Utlåtande N:o 6. 17

synas företrädesvis derför, att den ifrågasatta sammanslagningen af

de båda försvarsdepartementen ej syntes rådlig. I stället antog kammaren

för sin del ett af en reservant inom utskottet framlagdt förslag,

som, med bibehållande af de förutvarande departementen, men med

inskränkning af de konsultative statsrådens antal till två, åsyftade inrättande

af. ett nytt departement för näringar och allmänna arheten.

Då emellertid Andra Kammaren antog utskottets förslag med 58 röster

mot 44, hvilka afgåfvos för bifall till reservationen, ansågs frågan

förfallen.

Vid riksdagarne 1875, 1880, 1881 och 1884 väcktes derefter

af enskilde motionärer förslag, som afsågo inrättande af ett nytt

statsdepartement,. 1875 för jordbruket och kommunikationerna, 1880

för landtbruket (jordbruket) och öfrig a näringar, 1881 för landtbruket

och öfriga näringar samt 1884 för landtbruket och öfriga näringar

samt allmänna arbeten. Hufvudsakligen på den grund, att enligt

ärendets egen natur förslag i detsamma rättast syntes böra utgå

från Kougl. Maj:t, blefvo emellertid dessa motioner vid de nämnda

riksdagarne af konstitutionsutskottet afstyrkta, och hvad utskottet

derom hemstält vann äfven båda kamrarnes godkännande, utom vid

riksdagen 1884, då Andra Kammaren biträdde ett af reservanter inom

utskottet framlagdt förslag om inrättande af ett nytt statsdepartement

för jordbruket och öfriga näringar samt allmänna arbeten.

För 1885 års Riksdag framlade derpå Kongl. Maj:t å nyo proposition

i ämnet samt föreslog nu inrättandet af ett landtbruks-, industriös

handelsdepartement jemte inskränkning af de konsultative statsrådens

antal till två. Förslaget, som af utskottet tillstyrktes, antogs af båda

kamrarne att hvila i grundlagsenlig ordning, men blef, då det till

slutligt afgörande företogs vid 1888 års riksdag, af Första Kammaren

förkastadt, eu utgång af frågan, hvartill utan tvifvel i väsentlig mån

bidrog den föreslagna minskningen af de konsultative statsrådens antal.

Andra Kammaren godkände deremot det hvilande förslaget.

Frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement upptogs å nyo

vid 1892 års riksdag, då af enskild motionär förslag framlades om

ökande af statsrådens antal till elfva samt om inrättande af ett samfärdseldepartement.

I sitt utlåtande deröfver (n:o 1) anmärkte konstitutionsutskottet

bland annat, att utskottet icke egde den insigt i alla de på

frågan inverkande omständigheter, att utskottet derpå kunde grunda

ett omdöme, huruvida, i händelse inrättandet af ett nytt statsdepartement

skulle anses vara af nöden, det företrädesvis skulle vara just komBih.

till ltihsd. Prof. 1899. 3 Samt. 6 Raft. '' B

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

munikationsväsendet, som borde derinom få plats, samt att, då i frågor

sådana som denna, som afsåge ordnandet af den Konungen ensamt

anförtrodda statsförvaltningen, framställning till Riksdagen företrädesvis

syntes böra komma från regeringen, Riksdagen lämpligen torde

böra afvakta, huruvida Kongl. Maj:t möjligen kunde finna en förändrad

anordning af statsdepartementen vara af behofvet påkallad. På grund

häraf afstyrkte utskottet motionen. Åtta reservanter inom utskottet

hemstälde deremot om en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,

att Kongl. Maj:t, efter förnyad pröfning af frågan om lämpligaste antalet

af och benämningarna å statsdepartementen, dervid ej blott inrättandet

af ett nytt departement för samfärdseln och närstående

ärenden, utan äfven förenandet af landt- och sjöförsvarsdepartementen

till ett departement borde tagas i öfvervägande, täcktes till Riksdagen

afgifva det förslag i ämnet, hvartill denna pröfning kunde föranleda.

Första Kammaren biföll utskottets hemställan, hvaremot Andra Kammaren

antog reservationen.

Uti en vid 1893 års riksdag väckt motion föreslogs derpå dels

upprättande af ett samfärdseldepartement, dels sammanslagning af landtoch

sjöförsvarsdepartementen. I fråga om försvarsdepartementen yttrade

konstitutionsutskottet:

»Utan att inlåta sig på ett bedömande, huruvida eu sammanslagning

af försvarsdepartementen lämpligen bör ske, får utskottet

såsom sin mening uttala, att tidpunkten för denna frågas återupptagande

näppeligen kan anses väl vald. Utskottet föreställer sig att

landtförsvarets fullständiga ordnande i enlighet med den nya härorganisationen

skall åtminstone under den närmast följande tiden taga

departementschefens hela arbetskraft i anspråk, och å andra sidan, sä

länge frågan om sjöförsvarets ordnande icke blifvit nöjaktigt löst, kan

det vara af vigt, att den, som inom statsrådet skall vara målsman för

sjöförsvarets intressen, tillhör sjövapnet.»

På dessa skäl faun sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till

motionärens förslag i förevarande del, och blef denna utskottets hemställan

bifallen af Första Kammaren, hvaremot Andra Kammaren

biträdde motionen.

Beträffande inrättandet af ett nytt statsdepartement beslöt åter

Riksdagen, på utskottets förslag, att aflåta en skrifvelse till Kongl.

Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes, efter förnyad pröfning

af frågan om inrättandet af ett nytt statsdepartement, till Riksdagen

afgifva den proposition om ändring af regeringsformen, hvartill denna

pröfning kunde föranleda.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

I motiveringen till denna skrifvelse anfördes bland annat:

»Riksdagen, som redan år 1857 och derefter vid ytterligare två

tillfällen från Eders Kongl. Maj:t mottagit förslag om inrättande af

ett nytt departement, erkänner, att åt cheferna för civil- och ecklesiastikdepartementen

bör beredas lättnad i det dem åliggande arbete; men

då inrättandet af ett nytt departement till beredande af den önskvärda

arbetslättnaden innebär en högst betydande förändring i regeringens

egen verksamhet, samt regeringen otvifvelaktigt bättre än Riksdagen

är i stånd att bestämma, hvilka hufvudgrupper af regeringsärenden

företrädesvis böra under det nya departementet sammanföras, och i

sammanhang härmed bedöma, hvad verkan en viss förändring i en del

af förvaltningen kan ega på regeringsarbetet i dess helhet, har Riksdagen

ansett sig bäst främja syftet i motionen genom att hos Eders

Kongl. Maj:t anhålla om framläggande af förslag i angifna rigtning.»

Derjemte ansåg Riksdagen sig böra omförmäla, att Riksdagen

ansett ärenden rörande kommunikationsanstalterna, allmänna arbeten

och handel böra förläggas till det nya departementet, samt att en

sådan anordning borde medföra den vinst att, såsom flere gånger förut

blifvit föreslaget, civildepartementet kunde från ecklesiastikdepartementet

öfvertaga helsovårds- och fattigvårdsärendena, äfvensom att i öfrigt

den fördel alltid skulle vinnas, att finansdepartementet, som näst civiloch

ecklesiastikdepartementen vore mest i behof att få sin arbetsbörda

lättad, komme att befrias från alla med post, telegraf och telefon förenade

göromål.

Under hänvisning till att frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement

på grund af denna Riksdagens framställning redan vore

beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, har konstitutionsutskottet sedermera

vid 1896 och 1898 årens riksdagar afstyrkt motioner, som afsett

inrättande af antingen ett landtbruks-, industri- och handelsdepartement,

ett departement för jordbruk, industri och handel, eller ett departement

för jordbruk, skogar och domäner; och har hvad utskottet derom

sålunda hemstält äfven vunnit Riksdagens bifall.

Vid sistlidna riksmöte afslog Riksdagen jemväl ett af Kongl.

Maj:t framlagdt förslag om förändrad organisation af landtbruksstyrelsen

under uttalande af att, då åsigten om lämpligheten af jordbruksnäringens

förläggande under ett särskild! departement syntes vara ganska allmän,

före denna frågas närmare utredning och på det ej dess lyckliga lösning

måtte på något sätt förhindras, några åtgärder då icke borde vidtagas

för eu omorganisation af det embetsverk, som för närvarande hade

förvaltningen af jordbruksärendena sig anförtrodd.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Af den redogörelse för frågans tidigare behandling, som utskottet

sålunda lemnat, framgår, att densamma sedan länge varit omfattad med

stort intresse af både regering och Riksdag. Orsaken till att icke

något af förslagen till frågans lösning hittills kunnat vinna Riksdagens

bifall har icke varit den, att man inom Riksdagen ansett inrättandet

af ett nytt departement obehöflig^ utan har den ogynsamma utgången

hufvudsakligen berott antingen derpå, att enighet icke kunnat vinnas

i andra frågor, som med den förevarande blifvit stälda i samband, eller,

då förslag framlagts af enskilde motionärer, derpå, att man ansett, det

framställning i ämnet bort utgå från Kongl. Maj:t. Särskildt sistnämnda

synpunkt har vid en mängd tillfällen varit bestämmande för

konstitutionsutskottets utlåtanden i ämnet, och äfven Riksdagen har åt

densamma gifvit ett otvetydigt uttryck i sin nyssberörda skrifvelse af

den 13 april 1893.

Under frågans tidigare behandling har allmänt erkänts, att civil-,

finans- och ecklesiastikdepartementen äro öfver höfvan betungade så

väl till följd af dithörande ärendens mängd som med afseende å

målens olikartade beskaffenhet. Att detta missförhållande alltjemt

stegrats genom göromålens ökade antal i nämnda tre departement,

framgår tydligt af de siffror, hvilka härom meddelats i det protokoll

öfver civilärenden, som åtföljer den kongl. propositionen. På sätt i

samma protokoll ock framhållits, hafva svårigheterna, särskildt inom

civildepartementet, ytterligare ökats till följd af ärendenas växande omfattning

och skiftande art, något, som jemväl utskottet, på grund af

den erfarenhet utskottet under granskning af statsrådsprotokollen vunnit,

är i tillfälle att vitsorda. Det är derför enligt utskottets åsigt hög

tid, att åtgärder vidtagas till lättande af arbetsbördan i de tyngst

belastade departementen. Denna börda hotar eljest att växa derhän,

att äfven de mest skicklige och arbetsduglige män endast med svårighet

mägta bära densamma. På grund häraf och med hänsyn jemväl

till vigten af, att icke alltför olikartade ärenden må hänföras till samma

departements handläggning, och till det härmed sammanhängande önskemålet,

att hos vederbörande departementschef måtte finnas största

möjliga sakkunskap i de ärenden, som tillhöra hans departement, anser

utskottet inrättandet af ett nytt civilt departement vara att förorda.

Genom en sådan förändring skulle ock ökad möjlighet beredas departementscheferne

att kunna, hvar inom sitt fack, taga initiativ i vigtiga

samhällsfrågor, som under en stigande utveckling alltjemt påkalla

regeringens omsorg. Sex år hafva redan förflutit, sedan Riksdagen

genom ofvan omförmälda skrifvelse erkände behofvet af att de mest

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

21

betungade statsdepartementens arbetsbörda lättades, och utskottet

anser det numera vara ådagalagdt, att detta behofs afhjelpande är en

trängande nödvändighet, och att således frågans lösning icke bör ytterligare

uppskjutas.

Att till det nya departementet i främsta rummet skola hänföras

ärenden, som röra jordbruket, står, såsom utskottet redan påpekat, i

full samklang med åsigter, som vid många föregående tillfällen

uttalats inom Riksdagen. Den betydelse jordbruket intager såsom

landets modernäring synes ock berättiga det till att vid Konungens

rådsbord erhålla en särskild målsman för tillvaratagande af de vigtiga

intressen, som dermed äro förbundna.

Såsom en följd af jordbruksdepartementets inrättande föreslås

i den kongl. propositionen en ökning af statsrådens antal ifrån tio till

elfva. Äfven härutinnan kan utskottet icke annat än biträda Kongl.

Maj:ts förslag.

Att de konsultative statsrådens antal icke bör minskas ifrån tre

till två, synes nemligen utskottet vara så tydligt ådagalagdt af hvad

härom anföres i det vid den kongl. propositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver justitiedepartementsärenden för den 27 januari innevarande

år, att utskottet dertill icke har något att tillägga.

Hvad åter beträffar den af motionären, herr Dahn, förordade sammanslagningen

af landt- och sjöförsvarsdepartementen, så har utskottet

icke kunnat förbise vigten af de principiella anmärkningar mot en

sådan sammanslagning, hvilka innehållas i det nyssnämnda statsrådsprotokollet

öfver justitiedepartementsärenden, till hvilket utskottet

tillåter sig hänvisa. En annan betänklighet mot försvarsdepartementens

sammanslagning har synts ligga deruti, att, då i följd af densamma

i regeln endast en bland departementscheferne komme att

blifva militär, detta torde föranleda, att jemväl ett bland de konsultative

statsråden borde vara en militär, något som icke torde

kunna anses tillfredsställande ur synpunkten af de rent administrativa

målens handläggning. Dertill kommer, att i den af motionären

åberopade komité för utredning af frågan om landt- och

sjöförsvarsdepartementens sammanslagning, hvars betänkande afgafs

den 17 december 1895, komitén6 pluralitet, på samma gång

den förordade en dylik sammanslagning, likväl äfven framhöll, att

flere omständigheter syntes tala för att densammas genomförande ej

alltför mycket påskyndades. Inom landtförsvarets område påginge

nemligen, yttrade komiterade, ett organisationsarbete, som åtminstone

under de närmaste åron icke torde hinna afslutas, och äfven för sjö
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

försvaret torde man kunna motse en kraftigare utveckling. Då derjemte

så väl genomförandet af departementens sammanslagning som

armé- och marinförvaltningarnes förening till ett embetsverk, för

hvilken jemväl erfordrades en föregående utredning, utan tvifvel

komme att medföra ett omfattande organisationsarbete, ansåge

komiterade det vara af vigt att tillse, det ej alla dessa arbeten komme

att fortgå samtidigt och derigenom inverka störande på hvarandra.

På grund af nu anförda skäl har utskottet icke ansett sig kunna

förorda bifall till motionärens hemställan om sammanslagning af försvarsdepartementen

i samband med inrättandet af det nya jordbruksdepartementet.

Då sålunda af jordbruksdepartementets upprättande följer, att statsrådens

antal måste ökas till elfva, har inom utskottet uppmärksamhet

fästs derå, att härigenom en motsägelse skulle uppstå mellan § 42

regeringsformen, andra stycket, och riksaktens bestämmelser om interimsregeringens

sammansättning. Interimsregeringen, som enligt § 7 riksakten

skall sammanträda för att förestå rikenas styrelse vid alla de

tillfällen, då efter Sveriges och Norges grundlagar denna eljest skulle

föras af statsrådet, skall nemligen enligt samma paragraf bestå af tio

ledamöter från hvardera riket, hvaremot i § 42 regeringsformen, andra

stycket, bestämmes, att uti alla de fall, då riksstyrelsen föres af statsrådet,

»skola dess samtliga ledamöter vara närvarande och rösta».

Derest Kongl. Maj:ts förslag oförändradt antoges, skulle sålunda ett

bokstafligt iakttagande af berörda föreskrift i § 42 regeringsformen

påfordra, att elfva svenska statsråd vore ledamöter uti interimsregeringen,

under det att enligt riksakten endast tio tillåtas att deri deltaga. Denna

motsägelse synes utskottet lättast kunna lösas genom uteslutande ur

omförmälda paragraf i regeringsformen af dess nämnda andra stycke. I

sin ursprungliga lydelse bestämde detta stadgande, att i alla de fall, då det

svenska statsrådet skulle föra regeringen, samtlige statssekreterare der

skulle vara närvarande och rösta. Då eljest enligt regeln endast en statssekreterare

var närvarande i statsrådet, hade stadgandet sålunda sin

egentliga betydelse såsom ett undantag från denna regel. Sedan

emellertid riksakten år 1815 tillkommit med sina bestämmelser om

Sveriges och Norges interimsregering, äro dessa framgent normerande

för ifrågavarande fall, och det nyssnämnda stadgandets qvarstående i

regeringsformen kan enligt utskottets förmenande icke vara af nöden,

enär interimsregeringen enligt § 7 riksakten skall bestå af tio ledamöter

från hvartdera riket, och sålunda det svenska statsrådet alltid kommer

att der möta lika talrikt som det norska.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

1) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.

Maj:ts proposition icke kan i oförändradt skick bifallas,

ville såsom hvilan de till vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande förslag till förändrad lydelse

af §§ 5, 6 och 42 regeringsformen:

§

(Nuvarande lydelse:)

Statsrådet skall bestå af tio ledamöter,

bland hvilka Konungen utnämne

en att vara Statsminister och

Statsrådets främste ledamot. Desse

eg a att alla i Statsrådet förekommande

ärenden öfvervara. Ej må

fader och son eller bröder på en

gång vara ledamöter af Statsrådet.

§

(.Nuvarande lydelse:)

Af Statsrådets ledamöter skola sju

vara chefer och föredragande, hvar

för sitt departement, nemligen:

Ministern för utrikes ärendena för

Utrikes-departementet;

En chef för Justitie-departementet;
En

för Landtförsvars-departementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare ikommandomål för armén;

En för Sjöförsvars-departementet,

hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål för flottan;

5.

{Föreslagen lydelse:)

Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter,

bland hvilka Konungen utnämne

en att vara Statsminister och

Statsrådets främste ledamot. Dessa

ega att alla i Statsrådet förekommande

ärenden öfvervara. Ej må

fader och son eller bröder på en

gång vara ledamöter af Statsrådet.

6.

{Föreslagen lydelse:)

Af Statsrådets ledamöter skola

åtta vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

Ministern för utrikes ärendena för

Utrikes-departementet;

En chef för Justitie-departementet;
En

för Landtförsvars-departementet,

hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare ikommandomål för armén;

En för Sjöförsvars-departementet,

hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål för flottan;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

{Nuvarande lydelse:)

En för Civil-departementet;

EnförFinans-departementet; samt

En för Ecklesiastik- departem entet.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en

särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre Statsråden utan

departement böra minst två hafva

förvaltat civil beställning.

{Nuvarande lydelse:)

Skulle den olycka tima, att hela

Konungahuset, inom hviiket arfsrätten

till riket räknas, på manliga

sidan utginge, då förvalte äfven

Statsrådet regeringen med den magt,

39 § stadgar, intill dess Riksdagen

hinner sammankomma och ett nytt

Konungahus utkora, samt den välde

Konungen regeringen tillträdt.

Uti alla de fall, då enligt denna

och föregående tre §§ riksstyrelsen

föres af Statsrådet, skola dess samtlige

ledamöter vara närvarande och

rösta.

2) att herr

Riksdagens åtgärd

{Föreslagen lydelse:)

En för Civil-departementet;

En för Jordbruks-departementet;

EnförFinans-departementet; samt

EnförEcklesiastik-departementet.

Den närmare fördelningen af

ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en

särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre Statsråden utan

departement böra minst två hafva

förvaltat civil beställning.

42.

{Föreslagen lydelse:)

Skulle den olycka tima, att hela

Konungahuset, inom hviiket arfsrätten

till riket “räknas, på manliga

sidan utginge, då förvalte äfven

Statsrådet regeringen med den magt,

39 § stadgar, intill dess Riksdagen

hinner sammankomma och ett nytt

Konungahus utkora, samt den välde

Konungen regeringen tillträdt.

''ahns motion icke måtte till någon

föranleda.

Stockholm den 21 mars 1899.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

25

Reservationer:

åt herr Unger mot utskottets beslut i fråga om förändring af § 42

regeringsformen;

. af herr Alin, som ansett, att utskottet bort, med upptagande af

den i de Kongl. Maj:ts proposition åtföljande statsrådsprotokoll berörda

tanken på besvärsmålens skiljande från statsrådet och öfverlemnande

till en särskild administrativ högsta domstol, föreslå, att Riksdagen

måtte i underdånig skrifvelse anhålla att, om möjligt nästkommande

år, erhålla fullständig utredning af frågan om inrättandet af en sådan

domstol jemte det förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

af herr Ljungman, som anfört:

»Då hvarje grundlig granskning af det i utskottets betänkande

behandlade ämnet utan tvifvel torde ådagalägga, att man för det i

verkligheten eftersträfvansvärda ändamålets vinnande måste dels inrätta.

en särskild högsta domstol för utöfvandet af Konungens domsrätt

i administrativa mål, dels än ytterligare öka regeringsdepartementens

antal med ett nytt departement för samfärdsanstalter, handel och

sjöfart, och då inrättandet af en sådan domstol, som nyss nämnts,

helt säkert skulle medgifva en sådan ökning af regeringsdepartementens

antal, utan att statsrådsledamöternas antal derför behöfde ökas

utöfver det redan befintliga antalet; så har jag i utskottet yrkat, att

utskottet, jemte hemställan om bifall till Kongl. Maj:ts proposition om

ändrad lydelse af 5 och 6 §§ regeringsformen och till utskottets eget

förslag om ändrad lydelse af 42 § samma grundlag, äfven bort hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla dels om en fullständig utredning af

frågan om inrättandet af en särskild högsta domstol

eller s. k. regeringsrätt för utöfvandet af Kongl.

Bih. till Likså. Prot. 1899. 3 Sami. 6 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Maj:ts administrativa domsrätt, dels ock om sådan

proposition till Riksdagen, hvartill denna utredning

kan föranleda.»

af herr Dahn, som anfört:

»Eu erfaren ledamot af 1874 års konstitutionsutSKOtt har framhållit

följande, afseende chefens för sjöförsvarsdepartementet yttrande

till statsrådsprotokollet af den 9 januari 1871 angående ombildningen

af sjöärendena. Chefen för sjöförsvarsdepartementet, säger han, yttrar

bland annat detta: »Jag anser mig härvid böra tillägga, att den retning,

Sveriges sjöförsvar under senare tiden erhållit, och hvilken, i

betraktande af landet tillgångar, antagligen kommer att framdeles följas,

hänvisar derpå, att Sveriges försvar till sjös hufvudsakligen kommer

att utföras i omedelbart samband med dess landtförsvar. Full enhet i

ledningen af de olika slagen stridskrafter är under sådana förhållanden

nödvändig, och behofvet afen förening af landt- och sjöförsvarsdepartementen

under ledning af eu gemensam chef synes mig af denna anledning

sannolikt förr eller senare komma att erkännas». Vid 1874

års riksdag yttrar sig en annan ledamot af Andra Kammaren, giefve

Björnstjerna, angående sammanslagningen af försvarsdepartementen på

följande sätt: »Jag är icke bland dem, som anse det vara omöjligt eller

skadligt att sammanslå landt- och sjöförsvarsdepartementena. Tvärtom,

jag är öfvertygad, att sådant i en framtid mycket väl låtei sig

göra, sedan Sverige icke längre kan uppträda såsom stormagt, allra

minst på hafvet; våra tillgångar på såväl penningar som folk förbjuda

detta. Sedan vi således äro inskränkta till ett blott försvarssystem, är

det gifvet, att flottan endast bör betraktas som .en del af och ett stöd

för försvaret till lands. En mycket vigtig del, jag medgifver det, men

dock endast en del deraf. Det förefaller mig da, som om sammanslagningen

af de två departementen icke kan blifva annat än nyttig

för det stora hela.» Med afseende på möjligen blifvande besparing

medelst sammanslagningen yttrar han: »Det är försvaret förenadt i en

hand, som för fosterlandet är vigtigt, icke några tusen kronors besparing.

» .

Förr än en omorganisation af såväl landt- som sjöförsvaret kommit

till stånd, ansågo dock dessa ofvannämnde, framstående fackmän,

att någon sammanslagning af försvarsdepartementen ej borde ega rum.

Nu är en sådan omorganisation såväl för hären som flottan genomförd.

Riksdagens Andra Kammare har vid 1892 och 1893 års riksdagar

bifallit förslaget om sammanslagningen; och den af Kongl. Maj:t till
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

satta komitén, som bestod ej blott af militära fackmän, utan af personer

med erkänd administrativ duglighet, har tillstyrkt nämnda sammanslagning

och yttrar dervid bland annat följande:

»På den rätta fördelningen mellan försvarets särskilda grenar af

de för ändamålet tillgängliga medel beror i sjelfva verket försvarskraften

i det hela högst väsenligt, och med en mindre summa, rätt fördelad,

torde ofta nog vinnas en ansenligare ökning i landets samlade försvarskraft

än med en större summa, mera slumpvis fördelad.

De fördelar af departementens fördelning under en chef, hvilka

komitén nu framhållit, äro, enligt komiténs omdöme, af den hufvudsakliga

vigt och betydelse för försvarsverket i dess helhet, att desamma

måste uppskattas såsom det allra väsentligaste af hvad som genom

föreningen kan vinnas, och till dessa fördelar anser komitén ock, att

i den föreliggande frågan bör förnämligast tagas hänsyn.

Men äfven i särskilda audra afseenden torde till följd af en dylik

förening kunna åstadkommas beaktansvärda förbättringar inom försvarsväsendet.

Sålunda bör, om målsmanskapet för rikets hela försvarsväsen

lägges i en enda mans hand, kunna vinnas den betydande fördelen af

eu mera systematisk och enhetlig administration med deraf följande

förenklingar och besparingar, ej minst vid anskaffning af materiel och

förråd af hvarjehanda slag. Särskilt borde detta önskningsmål främjas

genom den förening af armé- och marinförvaltningarna, hvilken komitén

ansett böra blifva en följd af de båda departementens förening. Ett

märkligt exempel på de administrativa missförhållanden, som kunna

framkallas af försvarsäreudenas fördelning på två skilda departement,

erbjuder förhållandet med våra kustbefästningar. Vi ega på vårt lands

kuster befästningar vid Vaxholm—Oscar-Fredriksborg, vid Karlskrona,

vid Slite och vid Fårösund. Vaxholm—Oscar-Fredriksborg lyder i allt

utom minförsvaret under landtförsvarsdepartementet, Karlskrona i allt

utom hvad som rör fästningsverkens byggnad och underhåll under

sjöförsvarsdepartementet, Slite i allt under landtförsvarsdepartementet

och Fårösund i allt utom hvad angår bemanningen under sjöförsvarsdepartementet.

Denna brist på enhet, hvilken framträder äfven på

andra områden, om ock icke så i ögonen fallande, kan tydligen ej

vara till gagn för förvaltningen under fredstid och kunde under krig

blifva synnerligen olycksbringande. Om de båda departementen förenades

till ett, skulle dylikt ej vidare kunna ifrågakomma.»

Komitén säger visserligen, att »flera omständigheter synas tala

derför, att föreningens genomförande ej allt för mycket påskyndas» i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

anledning af pågående organisationsarbete inom landtförsvarets område.

Men detta sades för fyra å fem år sedan, och nu begär krigsministern

mobiliseringsanslag för att pröfva den nya arméorganisationen. Någon

vidare anledning till uppskof med sammanslagningen synes således ej

förefinnas, för så vidt man anser den böra ega rum.

Utskottet har ju visserligen sökt finna ett slags sätt att lösa den

unionella svårigheten beträffande interimsstyrelsen genom borttagandet

af sista stycket af 42 § regeringsformen, men vanskligheter af afsevärd

omfattning förefinnas dock. Interimsstyrelsen skall ju bestå af tio ledamöter

från hvartdera riket. Hvilket af våra elfva statsråd får ej vara

med? År det det yngsta, kan det hitta på att hända, att detta är statseller

utrikesministern, och det vore väl föga lämpligt, att någon af dem

uteslötes. Skall uteslutandet ske i tur och ordning, kan ju vid tillfälle

inträffa, att just den oumbärligaste ej får vara med. Skall statsministern

vid hvarje särskilt fall bestämma hvem som skall uteslutas, kunde

det ju lätt få utseende af godtycke.

Då jag emellertid är öfvertygad om, att ett nytt statsdepartement

på det civila området är lika nödvändigt som sammanslagningen af de

båda försvarsdepartementen, så har jag ej velat motsätta mig inrättandet

af ett sådant, ehuru det förefallit mig, att, om man verkligen

velat vinna ett godt, praktiskt resultat, grupperingen af ärendena inom

det nya departementet bort vara en annan, än nu föreslagits.

Jag vill derför i min reservation inskränka mig till att föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes, särskildt på grund

af komiténs för försvarsdepartementens sammanslagning

gjorda hemställan, till Riksdagen framlägga förslag

till sammanslagning af de båda försvarsdepartementen

till ett departement.»

af herr Johnsson, som yttrat:

»Då genom upprättandet af ett departement för jordbruket, utan att

i samband dermed de konsultativa statsrådens antal minskas, statsrådets

ledamöter skulle komma att ökas till elfva, har utskottet, i afsigt att

förebygga den motsägelse, som skulle uppstå mellan § 42 regeringsformen,

andra stycket, och riksaktens bestämmelser i § 7 angående

interim sregeringens sammansättning, föreslagit, att andra stycket af

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 29

omförmälda paragraf i regeringsformen skulle uteslutas. Denna åtgärd

synes mig ej vara tillrådlig. Skulle Riksdagen ej vara benägen att, på

sätt herr Dahn i sin motion föreslagit, genom sammanslagning af landtoch

sjöförsvarsdepartementen möjliggöra inrättandet af ett departement

för jordbruket med dithörande frågor utan att statsrådens antal ökas

utöfver det i grundlagen nu föreskrifna, hvilket förslag jag inom utskottet

förordat, så lärer någon bestämmelse böra vidtagas för vinnande af

garanti, att, då riksstyrelsen föres af statsrådet, icke för få ledamöter

af statsrådet må eg a beslutanderätt.

I regeringsformen, sådan den år 1809 antogs, stadgades i §§ 5

och 6, att statsrådet skulle bestå af nio ledamöter, hvilka egde rätt

»att alla der förekommande mål öfvervara», samt att statssekreterarne

skulle vara fyra; hvarjemte i § 8 föreskrefs: »Ej må Konungen fatta

något beslut i de mål, hvaröfver statsrådet höras bör, derest icke minst

tre af statsråden, jemte vederbörande statssekreterare, eller den hans

tjenst förrättar, tillstädes äro».

Sedan §§ 39, 40, 41 och 42 gifvit bestämmelser, som egde tillämpstyrelsen

fördes af statsrådet, stadgades i § 42, andra stycket,

att »uti alla de fall, hvarom föregående fyra §§ handla, skola samtlige

statssekreterarne i statsrådet vara närvarande och rösta».

Vid beslut 1834 om införande af departementsindelningen, hvilket

förslag slutligen antogs vid 1840—1841 års riksdag, blef detta stadgande

i § 42 regeringsformen bibehållet, enär lagstiftarne ansett det

vara af vigt, att, då riksstyrelsen fördes af statsrådet, ett fåtal ledamöter

icke skulle eg a att fatta beslut, hvadan punkten då erhöll den nuvarande

lydelsen, nemligen att då riksstyrelsen föres af statsrådet, skola

dess samtlige ledamöter vara närvarande och rösta.

Då det synes mig vara af vigt, att i regeringsformen icke saknas

bestämmelse om skyldighet för statsråden att, då de utöfva riksstyrelsen,

så vidt ske kan, samtlige deri deltaga och rösta, torde sådan omformulering

af § 42 böra vidtagas, att minst tio statsråd böra uti besluten

deltaga och rösta, samt att innehållet åt sistnämnda § icke bokstafligen

kommer att strida emot § 7 riksakten.

På grund häraf tager jag mig friheten hemställa, att § 42 regeringsformen,

andra stycket, må erhålla följande förändrade lydelse:

Uti alla do fall, då enligt denna och föregående

tre §§ riksstyrelsen föres af statsrådet, må ej beslut,

Bih. till lliksd. Prat. 1899. 3 Sami. 6 Raft. 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

fattas, der ej minst tio af dess ledamöter äro närvarande

och rösta.»

Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:122 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen. s. 13 i texten