Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser angående val af justitieombudsman.

1899-04-07 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1899:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser angående val af justitieombudsman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

1

i

N:o 7.

Ank. till Riksd kansli den 10 april 1899, kl. 9 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring i gällande bestämmelser angående val af justitieombudsman.

Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad

motion n:o 223, har herr J. Centerwall föreslagit, att Riksdagen måtte för

sm del såsom i grundlagsenlig ordning hvilande antaga sådan ändring i

§ JO regeringsformen och dermed sammanhängande grundlagsparagrafer

att justitieombudsmannen och hans suppleant må utses å lagtima riksdag’

som efter förrättade nya val i hela riket till Andra Kammaren först sammanträder,

samt att den sa utsedde skall tjenstgöra under de tre följande

aren, intill dess sådant förordnande å nyo skett, såvida décharge ej blifvit

honom under samma tid vägrad; och har motionären tillika hemstält, att

konstitutionsutskottet, för så vidt det i princip biträdde hans motion, ville

utarbeta förslag till de ändringar i §§ 96, 97, 98 regeringsformen samt

*5 68 och 42 riksdagsordningen, som i sådant fall blefve nödvändiga.

1 motiveringen för sin hemställan erinrar motionären till en börian

hurusom vid nästlidna års riksdag herr Ernst Carlson i Andra Kammaren

väckte eu motion (n:o 154) om utsträckande af justitieombudsmannens

embetstid till de tre ar, som motsvara en valperiod för Andra Kammaren

samt redogör derefter i hufvudsak för de skäl, på hvilka herr Carlson

stödde denna sm framställning.

Bih. till Hiksd. Prat. 18,99. 3 Sami. 7 Käft. (N:o 7).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Dessa skäl voro förnämligast följande.

Riksdagens justitieombudsman hade genom regeringsformen beklädts

med de vigtigaste funktioner, i det han såsom sjelfskrifven åklagare inför

riksrätt skulle utgöra ett organ för Riksdagens kontroll öfver regeringen,

å Riksdagens vägnar öfvervaka rättvisans handhafvande och förvaltningens

gång samt enligt sin instruktion verka för enhet i lagskipning^, främja

lagstiftningsarbetet och utöfva vård öfver tryckfriheten. Ett så magtpåliggande

värf som justitieombudsmannens förutsatte en ställning, starkt

omgärdad af nationens förtroende. Denna embetets karakter framginge

tydligt af den i regeringsformen meddelade bestämmelsen, på grund af

hvilken uppdraget att vara justitieombudsman skulle, för hvarje gång lagtima

Riksdag sammanträdde, till den valde förnyas eller ock å annan

person öfverlåtas. Allt sedan embetet inrättades, hade emellertid, så vidt

motionären haft sig bekant, Riksdagen, med ett enda undantag, ansett

sig kunna å nyo utse den en gång valde, då denne velat mottaga aterval.

Detta innebure å ena sidan en heder för de valde, och det visade å andra

sidan, att Riksdagen vid valet gått till väga med stor urskilning. Emellertid

hade en ändring i justitieombudsmannens ställning inträdt genom

riksdagsperiodens afkortande, i det att den tid, för hvilken justitieombudsmannen

valts, lidit en motsvarande förknappning. Så länge lagtima Riksdag

enligt grundlagens bud sammanträdde hvart femte år och sedermera

hvart tredje år, var justitieombudsmannens embetstid afsevärdt längre än

efter 1866, då årliga riksdagar och med dem årliga val af justitieombudsman

infördes. Gifvet vore, att den, som tillträdde ett nytt embete, behöfde

någon tid att sätta sig in i detsamma. Och lika klart vore, att

om den nyvalde skulle kunna uträtta något af vigt, måste han ega en viss,

ej allt för kort tillmätt tid till sitt förfogande för att kunna på ett ändamålsenligt

sätt planlägga sitt arbete och sätta sin plan i verket. Redan

ur denna synpunkt frainstode alltså den tid, för hvilken justitieombudsmannen

för närvarande utsåges, såsom allt för kort. Men ej nog härmed.

På senare tider hade upprepade gånger inträffat, att, ehuru Riksdagen förnyat

sitt förtroende till den en- gång valde justitieombudsmannen, denne

likväl efter kort tid afsagt sig detsamma, i de flesta fall för att öfvertaga

en plats i högsta domstolen, dit han af Konungen inkallats. Under de

tretton år, som förflutit sedan ar 1884, hade justitieombudsmannens embete

innehafts af 7 personer. Af dessa hade en beklädt embetet i fem år,

två i tre år, en i två år, de öfriga under kortare tid än två år, ja, en endast

ett hälft år och en knappt sex veckor, innan han blef justitieråd. Detta

tydde uppenbart på ett missförhållande, som på ett eller annat sätt borde

afhjelpas, så mycket mer som vexlingen bland till justitieombudsmannens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

3

suppleant valde varit lika snabb som bland de ordinarie. Vid dessas afgång

hade nemligen suppleanterna i regeln insatts på de ordinaries plats, men

blott för att inom kort i de flesta fall öfvertaga ett justitierådsembete.

Naturligen kunde ingen anmärkning med fog göras deremot, att den, som

hedrats med Riksdagens förtroende att vara dess justitieombudsman, inkallades

i högsta domstolen. Ej heller torde Riksdagen ha skäl misstycka,

att den justitieombudsman, som erhållit en sådan kallelse, följde densamma

och sålunda utbytte en ettårig förtroendepost mot ett bättre aflönadt och

med pensionsrätt utrustadt, högt embete. Men från synpunkten af den

värdefulla erfarenhet, en justitieombudsman under en genom Riksdagens

förnyade förtroende utsträckt embetstid borde vara i tillfälle att förvärfva,

och den prestige, en längre tids embetsutöfning förlänade, vore en dylik

tät vexling af embetets innehafvare afgjordt att beklaga. Deraf måste

kontinuitet i uppfattningen af embetets pligter oundvikligen lida, den nye

innehafvaren af embetet måtte vara hur framstående som helst.

Bland de medel, som kunde tänkas egnade att motverka ett allt för

ofta inträffande ombyte af justitieombudsman, läge det nära till hands

att föreslå höjning af lönen och stadgande af pensionsrätt för justitieombudsmannen

efter en viss tids embetsutöfning. En motion i denna

rigtning hade emellertid vid en föregående riksdag afslagits. Ett annat

medel i samma syfte vore att utsträcka justitieombudsmannens embetstid

till de tre år, som motsvarade en valperiod för Andra Kammaren. En dylik

utsträckning af tiden för justititieombudsmannens embetsutöfning skulle

för embetets innehafvare medföra en mera tryggad ställning och underlätta

ett planmessigt fullföljande af hans arbete. Jemte dessa fördelar,

som ej blott skulle blifva justitieombudsmannens, utan äfven Riksdagens,

skulle derigenom äfven vinnas ökad utsigt, att justitieombudsmannen längre,

än på senare tider vapit fallet, kunde förmås att qvarstå vid sitt embete,

och sålunda kontinuiteten i embetsutöfningen främjas. Ett visst stöd för

den sålunda ifrågasatta ändringen af grundlagens bud i nämnda afseende

torde kunna sökas i den omständigheten, att stadgandet om årliga val af

Riksdagens fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret år 1894 ändrades

derhän, att dessa val skulle förrättas för tre år i sänder. Lika litet i

fråga om den nu föreslagna ändringen af justitieombudsmannens val som

i fråga om valet af nyssnämnda fullmägtige innebure stadgandet om en

treårig valperiod någon nyhet, utan endast en återgång till hvad som före

år 1866 varit gällande.

Konstitutionsutskottet, som hade att afgifva yttrande öfver herr

Carlsons motion, anförde i sitt utlåtande (n:o 2) följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

»För belysning af den fråga, motionen rör, har utskottet låtit upprätta

och såsom bilaga till detta betänkande fogat en förteckning öfver de

personer, hvilka sedan justitieombudsmansinstitutionens införande år 1809

blifvit valda till justitieombudsman och dennes eventuelle efterträdare, med

angifvande af den tid, de utöfvat embetet. Af denna förteckning framgår,

att det sex gånger sedan 1884 inträffat, att innehafvare af justitieombudsmansembetet

afsagt sig detsamma för att tillträda högre embete i statens

tjenst, och, såsom synes af motionens motivering, är det detta täta ombyte

af embetets innehafvare, som närmast föranledt det nu väckta förslaget.

För att dettas syfte veiddigen skall kunna vinnas, är dock den tid, för

hvilken justitieombudsmannen enligt förslaget skulle väljas, uppenbarligen

alldeles för kort, och förändringens betydelse skulle derför egentligen

komma att ligga deri, att den rätt att utse justitieombudsman, som allt

sedan embetets tillkomst har tillhört hvarje Riksdag (sedan 1866 med

undantag af urtima Riksdag), skulle tillhöra endast hvar tredje.

Det är icke första gången, denna inskränkning i Riksdagens rätt

föreslås. Vid 1868 års riksdag väcktes motion derom i Första Kammaren

af herr Säve (motion n:o 9) utan att dock vinna tillslutning vare sig inom

konstitutionsutskottet eller hos kamrarne. Utskottet (utlåtande n:o 4)

anmärkte deremot, bland annat, följande: »Då Riksdagens ställning till

justitieombudsmannen, såsom redan sjelfva namnet angifver, är den, en

hufvudman intager till sitt befullmägtigade ombud, torde man ej vilja

bestrida rigtigheten af den grundsats, att Riksdagen bör vara i tillfälle

att hvarje gång, den sammanträder, utöfva den rättighet att återkalla sin

fullmagt, som allmän lag tillerkänner hvarje hufvudman; och finner utskottet

intet skäl att tillstyrka Riksdagen att afstå en rättighet, som hvilar på en

rigtig grundsats, och hvars missbruk man icke har anledning att befara,

men som någon gång kunde vara af vigt att oförminskad ega i behåll».

Den anmärkning mot förslaget, som innehålles i detta yttrande, eger

enligt utskottets mening fortfarande giltighet. Dess betydelse framträder

till fullo, om man erinrar sig stadgandet i § 42 mom. 2 riksdagsordningen,

enligt hvilket hvarje lagtima Riksdags lagutskott skall granska justitieombudsmannens

embetsförvaltning och med utlåtande deröfver till Riksdagen

inkomma. Afsigten med detta stadgande skulle väsentligen förfelas,

om Riksdagens rätt att välja ny justitieombudsman inkränktes till hvart

tredje år.

Då motionären till stöd för sitt förslag åberopar den förändring i

fråga om fullmägtiges i riksbanken och riksgäldskontoret funktionstider,

som genomfördes år 1894, så anser utskottet sig böra anmärka, att de

skäl, som föranledde denna förändring, icke kunna åberopas med afseende

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

5

på deri nu ifrågasatta, äfvensom att jemförelsen ej heller för öfrigt är fullt

träffande, i det att hvarje lagtima Riksdag fortfarande eger rätt att genom

val af ett visst antal fullmägtige utöfva inflytande på sammansättningen

af de ifrågavarande verkens styrelser.»

På dessa grunder afstyrkte utskottet vid sistlidna års riksdag ifrågavarande

motion. Båda kamrarne biföllo utskottets hemställan, Första Kammaren

med 87 röster mot 36, hvilka afgåfvos för återremiss, Andra Kammaren,

hvars beslut fattades några dagar senare, utan votering.

Efter att hafva refererat den behandling, frågan nästlidna år sålunda

erhöll, öfvergår motionären vid innevarande riksdag till att framställa en

del invändningar mot de skäl, på hvilka fjolårets konstitutionsutskott stödde

sin hemställan.

Mot utskottets anmärkning, att för vinnande af det afsedda syftet äfven

en treårsperiod skulle vara en för kort embetstid för justitieombudsmannen,

har motionären anfört, att om tre år vore för litet, så måste ett år vara

en ännu mera otillräcklig embetstid. Ej heller torde det med justitieombudsmannainstitutionens

ande och mening vara förenligt att ej låta

hvarje helt och hållet ny uppsättning af den genom mera allmänna val

utsedda Andra Kammaren för sin del pröfva, huruvida den vill taga eller

vräka den man, som en föregående ny uppsättning varit med om att utse.

I rigtig belysning syntes denna sak enligt motionärens åsigt hafva vid

sistlidna års riksdag framstälts af en talare i Andra Kammaren, som

yttrat: »Under ett år kan i de flesta fall en person näppeligen få tillfälle

att fullt ådagalägga, hvad han duger till; men detta kan tvifvel utan ske

under eu period af tre år. Efter eu sådan period kunna verkliga sakskäl

föreligga, när det gäller ett omval, och detta behöfver sålunda icke urarta

till ett lotteri genom att blifva beroende på tillfälliga omständigheter, såsom

opinionsvindens omkastning, en spänning mellan kamrarne eller dylikt».

Enligt motionärens förmenande vore vidare påståendet, att Riksdagens

ställning till justitieombudsmannen, såsom redan sjelfva namnet skulle

angifva, vore den, en hufvudman intoge till sitt befullmägtigade ombud,

föga mera än en ordlek. Också hade en framstående medlem af konstitutionsutskottet

under debatten i Andra Kammaren invändt, att om justitieombudsmannen

verkligen vore ett Riksdagens befullmägtigade ombud, så

vore det alldeles origtigt, att han finge sitta qvar i ett år, ty i ombudsmannaskaps-institutionens

begrepp inginge alldeles tydligt, att ombudet

skulle kunna afsättas, när helst han icke fylde de anspråk, som på honom

stäldes. »Men justitieombudsmannen», hade samme talare sagt, »är icke

något ombud för Riksdagen; han är icke något vanligt ombud. Det är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

endast i några speciella fall, som justitieombudsmannen är ett Riksdagens

ombud och måste lyda dess instruktioner. Detta är fallet, då fråga är

om åtal inför riksrätt af statsråd eller åtal af riksbanks- eller riksgäldsfullmägtige.

Eljest handlar han med full sjelfständighet och frihet och

kan då icke anses vara något ombud». Såsom en annan talare under

samma debatt påpekat, vore ock justitieombudsmannen i vissa fall att betrakta

rent af såsom en Riksdagens representant, t. ex. då han beslöte och

utförde åtal mot embetsman eller utöfvade vård öfver tryckfriheten.

Mot utskottets erinran om rigtigheten af den grundsats, att »Riksdagen

bör vara i tillfälle att hvarje gång, den sammanträder, utöfva den rättighet

att återkalla sin fullmagt, som allmän lag tillerkänner hvarje hufvudman»,

och om sambandet mellan denna grundsats och stadgandet i § 42 riksdagsordningen,

enligt hvilket hvarje lagtima Riksdags lagutskott skall granska

justitieombudsmannens förvaltning och med utlåtande deröfver till Riksdagen

inkomma, ett stadgande, hvars afsigt enligt utskottets åsigt väsentligen skulle

förfelas, om Riksdagens rätt att välja ny justitieombudsman inskränktes till

hvart tredje år, framhåller motionären derpå, att liknande grundlagsbestämmelser

icke hindrat konstitutionsutskottet från att år 1893 tillstyrka förslaget

om treårig funktionstid för riksbanks- och riksgäldsfullmägtige, ehuru

vederbörande utskott årligen skola till Riksdagen inkomma med utlåtande

angående nämnda fullmägtiges embetsförvaltning. Lagutskottets granskning

af justitieombudsmannens embetsförvaltning torde enligt motionärens åsigt

blifva af precis samma betydelse, antingen valperioden vore treårig eller ettårig.

Att denna granskning icke gerna kunde tjena såsom norm med afseende

på Riksdagens val af justitieombudsman, derpå hade man 1898 ett

färskt exempel, då Riksdagen ena dagen, i enlighet med lagutskottets utlåtande,

godkände justitieombudsmannens embetsförvaltning, men strax derefter

valde en annan justitieombudsman. Och ville man fästa något afseende

vid utskottets anmärkning i nu ifrågavarande fall, kunde, på sätt

ock anförts, skärpan af densamma lätt aflägsnas derigenom, att man införde

den bestämmelsen i sammanhang med treårsvalet, att justitieombudsmannen

finge under nämnda tid qvarsitta orubbadt i sitt embete endast

under förutsättning, att han vunne décharge vid hvarje riksdag.

Deremot ansåge motionären, att samma skäl, som af konstitutionsutskottet

1893 anfördes för treårig funktionstid för riksbanks- och riksgäldsfullmägtige,

äfven kunde åberopas i afseende på den nu ifrågavarande

ändringen af justitieombudsmannens tjenstgöringsperiod. Dessa skäl hade

utskottet då hemtat från »önskvärdheten af en grundlagsändring, hvarigenom

ökade garantier för bevarande af kontinuiteten inom riksbankens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

7

och riksgäldskontorets styrelse må kunna vinnas.» »Det kan», hade

utskottet yttrat, »nu tänkas inträffa, att riksbankens eller riksgäldskontorets

hela styrelse på en gång ombytes af skäl, som för dessa verks intressen

äro främmande. Riksdagens kamrar kunna under politiskt upprörda tider

komma i en sådan ställning till hvarandra, att de valmän, som hvardera

kammaren utser för val af fullmägtige, stå stridiga mot hvarandra, och

kan då sammansättningen af berörda styrelser komma att helt och hållet

bestämmas genom lottning». Om man i detta stycke insatte ordet »justitieombudsmannen»

i stället för »fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontor*^».

, så. skulle man finna, att allt det sagda hade sin fulla tillämpning

på justitieombudsmannen.

I fråga om justitieombudsmannens nuvarande ställning har motionären

slutligen hänvisat till den karakteristik af densamma, som vid nästlidna

ars riksdag gafs af en talare i Andra Kammaren, som både varit

sekreterare hos justitieombudsmannen och dennes suppleant, och hvilken

bland annat yttrat: Riksdagen har låtit sig angeläget vara att åt statens

embetsman bereda många stora fördelar. Så ha de flesta embetsman tillerkänts

semester. Riksdagens justitieombudsman har ingen sådan. Vidare har

Riksdagen beviljat tjenstgöringspenningar, hvarigenom en embetsman, som

vill. vårda sin helsa, kan utan annan uppoffring än afstående af sina tjenstgöringspenningar

vinna ledighet. Icke ens denna förmån har justitieombudsmannen:

han kan icke vinna ledighet för att sköta sin helsa. Uti

instruktionen är honom allenast inedgifvet att, derest han af svår sjukdom

eller annat laga förfall är hindrad att sitt embete förestå, tillkalla

suppleanten, men i sådant fall måste han afstå halfva lönen.----Jag

kan egentligen icke förstå, hvarför Riksdagen, som, på sätt jag nyss nämnde,

låtit sig angeläget vara att bereda så många förmåner åt statens embetsman,

^ icke vill åt sin egen högsta förtroendeembetsman förunna enahanda

förmaner.» »Detta senast anförda berör», yttrar motionären, »val egentligen

en annan fråga, hvarom äfven vid denna riksdag motionerats, nemligen justitieombudsmannens

aflöning och andra förmåner. Men sammanläggas dessa

förhållanden med den för vederbörande i hög grad irriterande omständigheten,

att en justitieombudsman aldrig vet, huruvida ej hans förordnande

under nästkommande februari, då han redan måst hyra våning och inrätta

sig för en något längre tid, kan komma att utan hans eget förvållande

upphöra, så finner man, att Riksdagen ej alls beredt sin högsta förtroendeembetsman

den ställning, som är Riksdagen och honom värdig. Skall det

fortgå på det sättet, är det fara värdi, att slutligen ingen annan än den,

som antingen är bosatt i Stockholm eller ock är barnlös och ekonomiskt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

särdeles väl lottad, kommer att åtaga sig förtroendet. Ej heller behöfver,

såsom ofvan visats, Riksdagen uppgifva sin kontroll och möjligheten att

återtaga förtroendet, om det skulle missbrukas eller vanvårdas, i det fall,

att justitieombudsmannens embetstid sammanfölle med en valperiod för

Andra Kammaren.»

Jemföres motionärens förslag med det vid sistlidne riksdag af herr

Ernst Carlson framlagda, befinnas båda öfverensstämma med hvarandra

derutinnan, att justitieombudsman framdeles skulle väljas endast å lagtima

riksdag, som efter förrättade nya val till Andra Kammaren först

sammanträder, och sålunda i regeln för en tid af tre år, icke såsom hittills

blott ett år. Deremot skilja de sig så till vida, som årets motionär, i

olikhet med Ijolårets, från den sålunda såsom regel förordade treåriga

funktionstiden för justitieombudsmannen velat göra undantag för det fall,

att décharge blifvit denne under samma tid vägran, i hvilken händelse

nytt val skulle anställas.

Hvad först beträffar införandet såsom regel af bestämmelsen, att val

af justitieombudsman skulle förrättas endast hvart tredje år, så har utskottet

icke kunnat finna, att hvad motionären anfört är egnadt att förändra den

uppfattning i fråga om berörda grundlagsändring, som konstitutionsutskottet

vid sistlidne riksdag uttalade. Såsom redan i den då framburna motionen

anfördes, har Riksdagen nästan undantagslöst ansett sig kunna å nyo utse

den till justitieombudsman en gång valde, om denne velat mottaga återval.

Af den vid utskottets betänkande i frågan förliden riksdag fogade

tabell framgår ock, att, ehuru 1866 årliga val infördes, samme person varit

justitieombudsman under de följande sexton åren ända till år 1884, då

han sjelf afsade sig embetet och erhöll pension, hvaremot under åren

1857—1858, trots då gällande treåriga valperiod, justitieombudsmannabefattningen

vexlade innehafvare icke mindre än fyra gånger på kortare

tid än sexton månader. Samma tabell visar äfven, att justitieombudsmän

icke af Riksdagens omval låtit sig förhindras från att, då tillfälle erbjudit

sig, öfvergå till andra, förmånligare platser. Det af motionären öfverklagade,

täta ombytet af justitieombudsmän synes sålunda icke hafva framkallats

af valperiodens ettårighet, och någon anledning att antaga, att en

justitieombudsman genom en treårig valperiod skulle afhållas från att

mottaga en förmånligare plats, gifves icke af erfarenheten. Garantier härutinnan

lärer man vinna endast, om justitieombudsmannabefattningen med

hänsyn till oafsättlighet likstäldes med sådana embeten som exempelvis

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande 1V:o 7.

9

justitierådens, till hvilka, som bekant, ett flertal justitieombudsmän under

senare tid öfvermått; men motionären har sjelf erkänt, att ett utsträckande

af justitieombudsmannens embetstid utöfver tre år ej torde vara förenligt

med justitieombudsmannainstitutionens ande och mening.

Vid sådant förhållande synes konstitutionsutskottet vid sistlidne riksdag

med fullt fog hafva anmärkt, att den föreslagna treårsperioden vore

alldeles för kort för att det dermed afsedda syfte skulle kunna vinnas.

Och denna anmärkning vederlägges enligt utskottets förmenande ingalunda

af motionärens invändning, att den nuvarande valperioden vore ännu

kortare och således eu ännu mera otillräcklig embetstid. Ty valperiodens

längd bör enligt utskottets åsigt icke bestämmas uteslutande med hänsyn

till utsigten att länge kunna qvarhålla samme justitieombudsman i embetet,

utan fastmera i lika hög, om ej högre grad ur synpunkten af, att åt Riksdagen

må bevaras dess rättighet att, hvarje gång den sammanträder, kunna

återkalla sitt förtroendeuppdrag, derest skäl dertill skulle föreligga. Att

beröfva Riksdagen denna rättighet lör en så osäker vinst i afseende på

kontinuiteten i justitieombudsmannens embetsbefattning, som ett utbytande

af nuvarande ettåriga valperiod mot en treårig skulle innebära, och således

tvinga Riksdagen att i tre år behålla en justitieombudsman, äfven om

efter ett år starka skäl till ett ombyte förefunnes, vore enligt utskottets

förmenande icke tillrådligt. I detta samband vill utskottet derjemte

erinra derom, att justitiekanslern, med hvars embete justitieombudsmannens

i viss mån kan jemföras, tillhör förtroendeembetsmännens klass, och således

när som helst kan från sin befattning entledigas, om Konungen pröfvar

rikets tjenst det fordra.

Den utväg att förena införandet af treårig valperiod för justitieombudsmannen

med bibehållande af möjlighet för Riksdagen att årligen

kunna återkalla sitt förtroende, som motionären förordat genom sitt förslag,

att justitieombudsmannen skulle under de tre åren få »qvarsitta orubbadt

i sitt embete endast under förutsättning, att han vunne decharge vid hvarje

riksdag», kan utskottet icke heller tillstyrka. Justitieombudsmannen är

för närvarande icke underkastad något ansvar inför Riksdagen för sin

verksamhet, och någon decharge för densamma kan under nuvarande förhållanden

hvarken beviljas eller vägras. Motionärens förslag förutsätter

sålunda införande i vår grundlag åt eu helt ny princip, mot hvars upptagande

utskottet anser flere betänkligheter förefinnas. Det ligger nemligen

i karakteren af justitieombudsmannens embetsverksamhet, att endast i

undantagsfall rent objektiva grunder kunna uppställas, enligt hvilka densamma

skulle kunna af Riksdagen pröfvas och bedömas i och för déchargefrågans

afgörande. Äfven om eu justitieombudsman icke låtit någon sådan

Bill. till Rikad. /‘rot. 189U. 3 Samt. 7 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

åtgärd eller underlåtenhet komma sig till last, att ett så skarpt förfarande

som en déchargevägran nödvändiggjordes, vore dermed ingalunda gifvet,

att ej mot hans embetsförvältning sådana anmärkningar kunde förefinnas,

som kunde göra ett ombyte ömkligt.

Äfven med afseende på sättet för åstadkommande af ett sådant förtroende-

eller misstroendevotum från Riksdagens sida gent emot justitieombudsmannen

förefinnas enligt utskottets förmenande betänkligheter,

hvilka förhindra ett antagande af motionärens förslag. För så vidt motionären

afsett, att déchargefrågan skulle af kamrarne hvar för sig afgöras i

samband med lagutskottets utlåtande angående justitieombudsmannens embetsförvaltning,

så vill utskottet med afseende derå erinra om de svårigheter,

som på denna väg skulle uppstå, derest båda kamrarne stannade i olika

beslut, så att den ena kammaren beviljade, men den andra vägrade justitieombudsmannen

ansvarsfrihet. Med principen om kamrarnes likställighet

vore det icke förenligt, om i ett sådant fall åt den ena kammarens beslut

skulle tillerkännas större betydelse än åt den andras, men det vore enligt

utskottets åsigt å den andra sidan icke heller rätt lämpligt, om eu justitieombudsman

qvarblefve i einbetet, trots det att endera kammaren vägrat

honom décharge. Skulle man åter vilja hänskjuta déchargefrågans afgörande

till delegerade från kamrarne, så synes det utskottet tydligt, att ett sådant

tillvägagående icke skulle innebära någon fördel framför det nuvarande

sättet att genom delegerade välja justitieombudsman, utan tvärtom blott

inveckla proceduren. För närvarande få de utsedde valmännen direkt

skrida till val, antingen omval eller nyval; i förra fallet åter skulle de

delegerade först votera öfver frågan, om justitieombudsmannen borde

entledigas eller icke, och derpå, om hans entledigande blefve beslutet,

samme eller nye delegerade få skrida till val.

I fråga om förslaget att låta Riksdagen årligen gifva eller vägra justitieombudsmannen

décharge vill utskottet derjemte anmärka, att, för sa vidt

motionärens farhåga skulle vara berättigad, att de årliga valen skulle afhålla

justitieombudsmän från att qvarstå i embetet, när tillfälle till befordran

erbjödes, denna olägenhet ingalunda torde afhjelpas, om i de årliga valens

ställe skulle träda årliga beslut om déchargevägran eller icke.

Beträffande slutligen hvad motionären anfört om justitieombudsmannens

ogynsamma ställning i jemförelse med andra embetsman i fråga

om aflöning och åtskilliga andra förmåner, vill utskottet icke bestrida,

att grundade anmärkningar i detta hänseende kunna framställas. Utskottet

delar emellertid motionärens uppfattning, att detta egentligen berör en

annan fråga, och om derutinnan missförhållanden föreligga, lärer man

sålunda först böra undersöka, om de icke kunna afhjelpas genom åtgärder,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 11

\ # ''

som direkt afse desamma, innan man tillgriper en grundlagsförändring,

som icke rättar berörda missförhållanden, och hvaraf äfven i öfrigt någon

säker vinst icke är att påräkna.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att herr Centerwalls förevarande motion icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 april 1899.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

Reservationer:

af herrar Behm, Säve, Gyllensvärd, Johnsson, Rostadius och Boetliius.

Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, IVAR HÄGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.