Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. Till konstitutionsutskottet hafva båda kamrarne hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 31, deruti Kongl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande »Förslag till ändrad lydelse af 2 § i:o tryckfrihetsförordningen. § 2. 4:o.

1899-04-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1899:8, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. Till konstitutionsutskottet hafva båda kamrarne hänvisat Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 31, deruti Kongl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande »Förslag till ändrad lydelse af 2 § i:o tryckfrihetsförordningen. § 2. 4:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1899, kl. 3 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Till konstitutionsutskottet hafva båda kamrarne hänvisat Kongl. Maj:ts

till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 31, deruti Kongl. Maj:t till Riksdagens

pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande

»Förslag

till ändrad lydelse af 2 § i:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund af---— — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas

:

Att protokoll — — — — — icke uppenbara.

Att ej några —----— höte femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — — — — skriften konfiskeras.

Att i hvad rättegångsmål — — — — — höte femtio riksdaler.

Det skall ock —----sexton skillingar.

Att protokoll-----sexton skillingar.

Att ingen må —--— — sexton skillingar.

Bill. till Riksd. Prat. 1899. 3 Samt. 8 Käft. (N:o 8).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

Att ansökning om patent äfvensom öfriga handlingar i ärende angående

sådan ansökning samt patentmyndighetens protokoll och beslut deri

ej må, utan patentsökandens medgifvande, utlemnas i vidare mån än gällande

föreskrifter angående patent föranleda. Den häremot bryter böte

femtio riksdaler.

Att sådant — —--— hufvudsaken.

I öfrigt — — — — — stadgadt är.»

De skäl, som ligga till grund för den kongl. propositionen, innefattas

uti ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet den 27 sistlidne

januari afgifvet yttrande, så lydande:

»I ingifven skrifvelse har öfverdirektören och chefen för patent- och

registreringsverket anfört, att af bestämmelserna i 2 § 4 inom. tryckfrihetsförordningen

syntes framgå, att patent- och registreringsverket icke

lagligen kunde förvägra någon, som det begärde, att hos embetsverket, taga

del af, afskrifva eller lösa afskrift af hvilken handling som helst i ett på

embetsverkets handläggning ännu beroende patentärende. Detta kunde

emellertid för de patentsökande innebära stora vådor. Det vore nemligen

för den, som gjort en uppfinning, af flera skäl synnerligen angeläget att

så snart som möjligt anmäla densamma till patentering. I följd häraf nödgades

uppfinnaren ofta åt patentverket anförtro uppfinningen, innan den

blifvit fullt utarbetad och innan beskrifningen och patentanspråken kunnat

formuleras med nödig fullständighet och noggrannhet. Bristerna i dessa

hänseenden finge sedermera afhjelpas på grund af fortsatta experiment och

med ledning af de anmärkningar, som från patentmyndighetens sida framstäldes.

Under tiden kunde emellertid den trygghet, som uppfinnaren sökte

vinna genom patentansökningen, på det betänkligaste äfventyras i följd af

tryckfrihetsföroi''dningens ofvanberörda stadgande, som på flera sätt kunde

af en mindre nogräknad konkurrent missbrukas. Med den kännedom,

denne hos patentmyndigheten vunnit om den gjorda uppfinningen, kunde

han utrikes derå söka patent för egen räkning eller ock offentliggöra densamma,

så att dess patentering i utlandet omöjliggjordes, helst uppfinnaren

ofta af kostnadsskäl eller andra orsaker nödgades uppskjuta sin patentansökning

i utlandet, till dess hans härstädes gjorda ansökning blifvit pröfvad.

Äfvenledes kunde, om uppfinnarens ansökning på grund af något

begånget formfel eller annan försummelse förfölle, konkurrenten här i riket

ingifva en ansökning om patent å samma uppfinning, innan uppfinnaren

hunne förnya sin ansökning. Och äfven om konkurrenten ej på något af

nu angifna sätt lyckades sjelf vinna patenträtt å uppfinningen eller förhindra

uppfinnaren att derå erhålla patent, kunde han dock genom studium

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

af patentakten vinna många vigtiga upplysningar, som satte honom i stånd

att obehörigen korsa den andres verksamhet såsom uppfinnare eller industriidkare.

Ej sällan hände, att en patentansökning afsåge eller omfattade

något, som visserligen ej befunnes vara af beskaffenhet att kunna patenteras

men dock hade sitt stora värde som fabrikshemlighet; och att en konkurrent

erhölle kännedom om en dylik hemlighet kunde ofta vara lika ofördelaktigt,

som om han lyckades ornkullkasta ett patent. En person, som

sjelf vore uppfinnare, kunde för öfrigt äfven på många andra sätt missbruka

de upplysningar, han kunde vinna genom ett studium af andras

patentakter. Insigten om den risk, de patentsökande sålunda löpa, måste

återverka äfven på deras villighet att öfver sina uppfinningar lemna patentmyndigheten

fullständiga beskrifningar eller öfver hufvud att anmäla dem

till patentering. Vidare kunde framhållas, att det icke blott allestädes

ansåges utgöra ett hinder mot patents meddelande eller åtnjutande, om

uppfinningen, innan den anmäldes till patentering, varit känd genom offentligt

tryck, utan ock i Frankrike blifvit genom flera domstolsutslag fastslaget,

att en uppfinning ansåges vara känd jemväl i det fall, att en beskrifning

öfver densamma, innan den anmäldes till patentering, funnits för

allmänheten tillgänglig i ett offentligt arkiv, äfven om ej styrkas kunde,

att någon der tagit kännedom om beskrifningen i fråga. Slutligen borde

påpekas, att nu anmärkta vådor ytterligare ökades genom den jemförelsevis

långa tid, ofta mera än ett år, som gemenligen åtginge, innan en patentansökning

efter fortsatt skriftvexling mellan patentmyndigheten och sökanden

kommit i det skick, att den kunde föranleda patents beviljande.

Sverige vore, såvidt utrönas kunnat, det enda land, der sådana förhållanden

som de ofvan berörda äro rådande. I andra länder hade man såväl

ålagt patentverkens tjenstemän den strängaste tystnadspligt som ock på det

noggrannaste begränsat allmänhetens rätt att taga kännedom om patentakterna

till endast sådana handlingar, hvilkas innehåll ej kunde missbrukas.

Såsom regel gälde härvid, att allmänheten icke egde rätt att taga kännedom

om andra handlingar än just dem, på grund af hvilka patent meddelats.

Patentakternas innehåll i öfrigt betraktades såsom af konfidentiel

natur. Det torde ock vara tydligt, att förbud mot de ingifna handlingarnas

förevisande eller utlemnande skulle vara af mycket ringa betydelse, derest

allmänheten finge taga kännedom om de utlåtanden, som hos patentmyndigheten

afgifvits, eller om sagda myndighets meddelanden till sökandena, ur

hvilka meddelanden oftast samma upplysningar kunde vinnas som ur de

ingifna handlingarna. På grund häraf hemstäldes, huruvida icke skäl förefunnes

till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, att de patentsökande

kunde vinna full trygghet, att icke obehöriga personer hos patentverket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

taga kännedom om patentansökningarnas innehåll, innan dessa jemlikt 7 §

i patentförordningen utlagts för allmänheten, eller eljest sätta sig i besittning

af sådana upplysningar om de till patentering anmälda uppfinningarna,

som icke, eller åtminstone icke i patentfrågans dåvarande läge, varit

afsedda att komma till allmänhetens kännedom.

Det lärer ej kunna förnekas, att, på sätt öfverdirektören och chefen

för patent- och registreringsverket sålunda anfört, tryckfrihetsförordningens

bestämmelser för närvarande kunna medföra afsevärda vådor för en uppfinnare,

som söker patent. Mot den föreslagna förändringen i samma bestämmelser

torde betänklighet icke böra möta, då inskränkningar i tryckfriheten

ej ifrågasättas i vidare mån, än som öfverensstämmer med gällande

föreskrifter angående patent. Enligt 7 § i förordningen den 16 maj 1884

angående patent skall, om ansökningshandlingarna äro fullständiga och anledning

ej förekommit att genast afslå ansökningen, patentmyndigheten i

allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen med uppgift å

dess hufvudsakliga innehåll samt under en tid af två månader hålla ansökningshandlingarna

tillgängliga för en hvar, som önskar deraf taga

kännedom; och skall, då patent meddelas, kungörelse derom i allmänna

tidningarna införas samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor i hufvudsakliga

delar på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras. Möjligheten

att derjemte kunna tilltvinga sig rätt att taga del af ansökningshandlingarna,

redan innan desamma kommit i fullständigt skick, eller, under

alla förhållanden, af patentmyndighetens protokoll och beslut kan svårligen

anses erforderligt för tillgodoseende af något berättigadt intresse.

Det synes mig alltså böra såsom tillägg i tryckfrihetsförordningen stadgas,

att ansökning om patent äfvensom öfriga, handlingar i ärende angående

sådan ansökning samt patentmyndighetens protokoll och beslut deri ej må,

utan vederbörande patentsökandes medgifvande, utlemnas i vidare mån än

gällande föreskrifter angående patent föranleda. Med anledning häraf har

upprättats förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,

och hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med

godkännande af detta förslag, till Riksdagens antagande framlägga detsamma.

»

De till stöd för den kongl. propositionen sålunda anförda skäl hafva

öfvertygat utskottet, att ett tillägg till tryckfrihetsförordningen i den af

Kongl. Maj:t föreslagna rigtningen är högst nödigt. Statens patentlagstiftning

afser att bereda en uppfinnare företrädesrätt att tillgodogöra sig

frukterna af det arbete och de kostnader, han nedlagt på sin uppfinning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

5

Det lärer då ock tillkomma staten att se till att icke i dess tryckfrihetslagstiftning

sådana bestämmelser förefinnas, i följd af hvilka en uppfinnare

äfventyrar att beröfvas denna företrädesrätt just genom de åtgärder, han

enligt patentlagstiftningen har att vidtaga för att få densamma skyddad.

Enligt utskottets åsigt behöfver man emellertid icke gå så långt i

begränsning af tryckfriheten som det kongl. förslaget för att uti nu ifrågavarande

afseende bereda de patentsökande all erforderlig trygghet.

Af den utredning, som förebragts, framgår, att vid patentärendens

behandling behofvet af skydd mot obehörigt delgifvande af patentansökningar

och dithörande handlingar i första hand gör sig gällande under

den tid, som gemenligen åtgår från det en uppfinnare först anmält sin

uppfinning till patentering och till dess hans patentanspråk samt hans beskrifning

öfver uppfinningen blifvit formulerade med den fullständighet

och noggrannhet, som äro nödiga, för att patents beviljande skall kunna

ifrågakomma. Såsom i det vid den kongl. propositionen fogade statsrådsprotokollet

närmare framhålles, inträffar det nemligen ofta, att en patentansökan,

då den först ingifves, icke befinner sig i så fullständigt skick,

att den genast kan, jemlikt § 7 i kongl. förordningen den 16 maj 1884

angående patent, framläggas för allmänheten, utan måste dessförinnan

vanligen beskrifningen och patentanspråken närmare preciseras med ledning

af de anmärkningar, som från patentmyndighetens sida framställas.

Huru en uppfinnares rätt till sin egen uppfinning kan på flera sätt äfventyras,

derest under detta skede af patentfrågans behandling konkurrenter

kunna tilltvinga sig rätt att taga del af ansökningshandlingarna eller af

de utlåtanden öfver desamma, som hos patentmyndigheten afgifvits, är i

berörda statsrådsprotokoll jemväl påvisadt. Då utskottet anser det både

billigt och angeläget, att en uppfinnare skyddas mot sådana ingrepp i sin

rätt, finner utskottet det med hänsyn härtill vara af nöden, att i tryckfrihetsförordningen

införes en bestämmelse, enligt hvilken ansökning om

patent och dithörande handlingar icke må, innan ännu patentet beviljats,

utan sökandens medgifvande hållas för allmänheten tillgängliga i vidsträcktare

mån, än som föranledes af gällande föreskrifter angående patent.

Såsom af sistnämnda hänvisning till patentförordningen framgår, skulle

deremot den ifrågasatta bestämmelsen icke göra någon inskränkning i vare

sig patentmyndighetens skyldighet att, jemlikt § 7 i nyssnämnda förordning,

låta, sedan ansökningshandlingarna erhållit nödig fullständighet och

om anledning ej förekommit att genast afslå ansökningen, offentliggöra

uppgift å ansökningens hufvudsakliga innehåll samt hålla ansökningshandlingarna

under viss tid tillgängliga för allmänheten, eller i allmänhetens

rätt att under denna förutsättning taga del af berörda handlingar.

CD CD O

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

För skyddandet af en uppfinnares rätt öfver sin egen uppfinning

skulle emellertid i vissa fall en bestämmelse, sådan som den nyss antydda,

icke göra till fyllest. Enligt hvad utskottet från sakkunnigt håll inhemtat,

inträffar det nemligen icke sällan, att en och samma patentansökning innehåller,

jemte en uppfinning, hvarå patent kan beviljas, uppslag till andra

uppfinningar, hvilka ännu icke äro nog utarbetade för att kunna patenteras,

eller redogörelser för tillverkningsmetoder och dylikt, hvilka icke äro

af beskaffenhet att kunna erhålla patentskydd, men hvilka dock kunna

hafva stort värde såsom fabrikshemligheter. Enligt utskottets åsigt bör

emellertid en uppfinnares rätt att sjelf bestämma öfver offentliggörandet af

dylika uppfinningar eller metoder icke lida något intrång derigenom, att

de upptagits i en till patentmyndigheten ingifven ansökning, som endast

delvis kunnat bifallas, icke heller bör en sådan utgång af saken kunna

berättiga andra uppfinnare eller industriidkare att genom studium af

patentakterna tillgripa frukterna af den förres arbete på sin uppfinning.

Enahanda bör naturligtvis förhållandet äfven vara, om sådana uppslag till

uppfinningar eller redogörelser öfver tillverkningsmetoder förekomma i en

ansökning, som icke kunnat till någon del bifallas. Det ifrågasatta tilllägget

till tryckfrihetsförordningen bör sålunda från obehörigt delgifvande

till allmänheten skydda icke blott patentansökningar och dithörande handlingar,

intill dess patentansökningen slutligen pröfvats, utan äfven under

alla förhållanden sådana handlingar i hvad de angå uppfinningar, å hvilka

patent ej beviljats. Erforderligt skydd i båda dessa hänseenden vinnes

genom den af utskottet föreslagna formulering, som från obehörigt delgifvande

till allmänheten utan patentsökandens medgifvande undantager ansökningar

och öfriga handlingar rörande patent »i hvad de angå uppfinning,

derå ej patent beviljats».

Det kongl. förslaget stannar emellertid ej härvid, utan är så affattadt,

att inga patenthandlingar skulle få utan sökandens medgifvande

utlemnas i vidare mån, än gällande föreskrifter angående patent medgifva.

För sådana uppfinningar, å hvilka patent beviljats, anser utskottet en så

långt gående begränsning af tryckfriheten icke vara berättigad. Genom

densamma skulle nemligen uppfinnare, hvilka ville öfverklaga något patentmyndighetens

beslut, hvarigenom patent beviljats, blifva förhindrade från

att taga den kännedom om ärendets föregående handläggning, som de kunde

finna nödig för sin talan i målet. Den af utskottet föreslagna formuleringen

af tillägget till tryckfrihetsförordningen innebär deremot icke något

hinder mot delgifvande till allmänheten af patenthandlingar rörande uppfinningar,

å hvilka patent beviljats.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

Från Kongl. Maj:ts förslag skiljer sig utskottets slutligen äfven derutinnan,

att, för så vidt ändrade föreskrifter skulle finnas vara af nöden

angående den omfattning, i hvilken patentansökningshandlingar böra hållas

för allmänheten tillgängliga, det genom den affattning, utskottet gifvit sitt

förslag, tydligen utmärkts, att sådana föreskrifter skola meddelas i den

ordning, 87 § regeringsformen stadgar, d. v. s. af Konung och Riksdag

gemensamt.

För den händelse ur historisk synpunkt skulle befinnas ömkligt,

att efter viss bestämd tid samtliga patentakter skulle kunna hållas

tillgängliga, torde föreskrifter derom i samma ordning kunna meddelas.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts

proposition icke kan i oförändradt skick bifallas, ville

såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandlingantaga

följande förslag till förändrad lydelse af 2 § 4:o

tryckfrihetsförordningen:

»4:o. I grund af — —---som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag

ovägerligen iakttagas:

Att protokoll--— — — icke uppenbara.

Att ej några — — — — — böte femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner —----skriften

konfiskeras.

Att i hvad rättegångsmål — — — — — böte

femtio riksdaler.

I)et skall ock — — — — — sexton skillingar.

Att protokoll — — — — — sexton skillingar.

Att ingen må — — — — — sexton skillingar.

Att ansökning om patent äfvensom öfriga hand
lingar

i ärende angående sådan ansökning samt patentmyndighetens

protokoll och beslut deri icke må, i hvad

de angå uppfinning, derå ej patent beviljats, utan sökandens

medgifvande utlemnas i vidsträcktare mån än som

föranledes af gällande förordning angående patent och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

de ytterligare föreskrifter, som kunna, i den ordning 87 §

regeringsformen stadgar, varda meddelade. Den häremot

bryter, höte femtio riksdaler.»

Stockholm den 7 april 1899.

På utskottets vägnar:

AXEL YILH. LJUNGMAN.

Reservation

af herr Johnsson.

Herrar friherre Åkerhielm och Alin hafva anhållit få här antecknadt,

att de icke närvarit vid detta ärendes slutliga behandling inom utskottet.

Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling.

Stockholm 1899. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:123 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition till Riksdagen med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. s. 15 i texten