Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

1899-04-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1899:9, Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1899, kl. 8 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion med

förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

I en mom Andra Kammaren väckt och till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 235, har herr H. Odencrants hemstält,

»att Riksdagen ville antaga att hvila till grundlagsenlig behandling

följande förslag till förändrad lydelse af 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen

:

4;o) — — — — — — — Att protokoll------

sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas att i andra fall, än allmänna lagen och nu

gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag af

kyrkoböcker eller andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar

i afseende på enskilda personers lefverne ocli seder, så vidt de

lända dem till skada eller förklenande, ocli att ej heller utdrag af det

i liket inrättade straffregister ma meddelas i andra fall, än som genom

Bih. till lliksd. Prot. 1899. 3 Sami. 9 Haft. (N:o 9.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

en enligt 87 § regeringsformen stiftad lag bestämmes. Den häremot

bryter, böte trettiotre riksdaler 16 skillingar. — -— —»

Såsom motionären erinrar, blef ett förslag i samma rigtning som

det af honom nu upptagna af Ivongl. Maj:t uti proposition n:o 23 framlagdt

vid 1896 års riksdag. De skäl, som lågo till grund för denna proposition,

innefattades i ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet

den 31 januari 1896 afgifvet yttrande. Sedan departementschefen omförmält,

att underdånig framställning i ämnet blifvit gjord af den komité,

som den 11 september 1891 af Ivongl. Maj:t tillsatts för utarbetande af

föreskrifter till beredande af upplysningar angående dömde förbrytare

m. in., yttrade departementschefen bland annat följande:

»I det underdåniga betänkande, som denna komité den 30 september

1892 afgifvit, har komitén förmält sig anse lämpligaste sättet att bereda

domstolar och andra myndigheter upplysningar rörande dömde förbrytare

vara, att för ändamålet inom justitiedepartementet inrättades ett särskild!

straffregister, innehållande uppgifter angående dem, som genom utslag af

rikets domstolar blifvit dömda till straffarbete eller fängelse eller för snatteri

till böter, hvarjemte registret äfven skulle innehålla uppgifter angående

dem, som blifvit stälda under framtiden för gröfre brott; och har komitén

jemväl öfverlemnat uppgjordt förslag till »förordning angående straffregister»,

hvilket förslag, för att redan nu komma till Riksdagens kännedom, torde

få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Angående straffregistret har komitén ansett det vara af synnerlig

vigt, att de deri ingående straffuppgifterna icke varda tillgängliga för den

störa allmänheten, hvadan ock i 15 § af omförmälda författningsförslag

intagits bestämmelser angående de fall, i kvilka utdrag af registret borde

få utbekommas.

För att dylikt skydd skall kunna åt straffregistret beredas, erfordras

emellertid — enligt hvad komitén påvisat — att gällande tryckfrihetsförordning

undergår någon ändring, i kvilket afseende komitén

föreslagit, att till den i 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen nu förekommande

bestämmelse, att »ingen må tillatas att i andra fall, än allmänna

lagen och nu gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck

utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen

rörande handlingar, i afseende på enskilda personers lefverne

och seder, såvidt de lända dem till skada eller förklenande», måtte fogas

ett tillägg derom, att ej heller utdrag af det i justitiedepartementet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

inrättade straffregister må meddelas i andra fall, än gällande författning

utstakar.

I afseende på detta förslag anför komitcn vidare, att förbudet mot

utlemnande af utdrag ur kyrkoböckerna eller af andra själavården och

kyrkodisciplinen rörande handlingar i afseende på enskilda personers

lefverne och seder vore inskränkt till sådana fall, då utdragen skulle

lända de enskilda till skada eller förklenande. Blefve enahanda inskränkning

gällande i fråga om utdrag af registret, skulle deraf följa, att från

registret finge utgifvas intyg derom, att angående viss uppgifven person

icke förekomma någon anteckning i straffregistret, så snart förhållandet

verkligen vore sådant. Beträffande den, som vid sökande af anställning

eller eljest vid påfordran icke kunde förete dylikt intyg, skulle åter

dragas den slutsats, att han blifvit för brott dömd; och på detta sätt skulle

i verkligheten hafva tillskapats en liv art fräjdebetyg, som i icke ringa

mån kunde motverka hvad man åsyftat att vinna med de påbudna inskränkningarna

i prestbetygens innehåll. Af sådan anledning hade komitcn

ansett förbud mot meddelande af utdrag ur straffregistret icke, såsom

förbudet mot utlemnande af utdrag ur kyrkoböcker och dylika handlingar,

böra göras beroende derpå, huru vida upplysningarna vore för den efterfrågade

personen gynsamma eller icke.»

Efter att hafva framhållit, att komitcns förslag till förordning

angående straffregister syntes honom egnadt att läggas till grund för

blifvande bestämmelser i ämnet, fortsatte chefen för justitiedepartementet

derpå:

»Jag är äfven ense med komitérade derutinnan, att, om ett straffregister

varder inrättadt, det jemväl bör vara skyddadt mot obehörigt

offentliggörande. Då detta skydd icke kan åstadkommas i annan ordning,

än som för grundlagsändring finnes stadgad, synes mig angeläget vara,

att redan nu förslag till dylik grundlagsändring förelägges Riksdagen.

I afseende på grundlagsändringens beskaffenhet synes mig komiterades

förslag vara lämpligt; dock torde det icke vara nödigt att i grundlag

fastslå, att straffregistret skall föras i justitiedepartementet, utan möjlighet

lemnas öppen att, i händelse så skulle finnas lämpligare, förlägga registret

äfven till annan myndighet. Det synes mig alltså böra såsom tillägg

till ofvanberörda föreskrift i tryckfrihetsförordningen stadgas, att utdrag

af det i riket inrättade straffregister icke må meddelas i andra fall, än

gällande författning utstakar.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 9.

På de af ekefeii för justitiedepartementet anförda skäl blef det af

Kongl. Maj:t sålunda framlagda förslaget vid 1896 års liks dag af konstitutionsutskottet

tillstyrkt och af Riksdagen utan diskussion antaget såsom

hvilande till vidare grundlagsenlig behandling. Då det till slutligt afgörande

förekom vid 1897 års riksdag, blef det ock af Första Kammaren

godkändt, men deremot af Andra Kammaren förkastadt med 134 röster

mot 77.

Det återupptogs derpå vid sistlidna års riksdag af samme motionär,

som innevarande år väckt motion i ämnet. Beträffande sjelfva straffregisterinstitutionens

lämplighet anförde dervid motionären: Den svenska

strafflagstiftningen erfordrade tvifvelsutan i många hänseenden en reform

för att blifva delaktig af de nyare strömningar, som på senare tiden

gjorde sig gällande inom kriminalvetenskapen. Det hade sålunda ej

sällan uttalats önskvärdheten af borttagandet af straffpåföljden förlust af

medborgerligt förtroende, af införandet af s. k. vilkorliga straffdomar

m. in. I synnerhet hade den förra af dessa frågor både inom juridiska

kretsar och från representationens sida framhållits såsom i hög grad värd

uppmärksamhet. Men på samma gång hade man erkänt, att för vinnandet

af en reform i berörda syfte med nödvändighet erfordrades en rättsinstitution,

som gjorde det möjligt att erhålla visshet om, huruvida en

person vore dömd för vanärande brott, som borde medföra förlust af eu

del medborgerliga rättigheter. Eu dylik institution skulle man finna i

ett s. k. straffregister. Härigenom skulle man äfven göra det möjligt

att, med borttagandet af det med skäl klandrade förhållande, att prestbetygen

upptoge de straff eller straffpåföljder, som en person fått sig

ådömda, och med presterskapets befriande från deras skyldighet att vara

hvad man kallat »brottmålsregistratorer», från en officiel anstalt erhålla

nödiga upplysningar angående en tilltalads föregående lif och möjligen

begångna förbrytelser. Den moderna kriminalrätten uppstälde nemligen,

såsom inom Riksdagen vid föregående tillfällen uttalats, med mycken

styrka den fordran, att vid bestämmande af straff den afgörande vigten

skulle fästas vid brottslingens föregående lefnad, så att domaren med en

tillräckligt vid latitud vore i tillfälle att döma en vaneförbrytare vida

strängare än den tillfällige brottslingen. Straffregisterinstitutionen, rätt

genomförd, skulle derför ur flera synpunkter vara egnad att föra vår

strafflagstiftning framåt i den rigtningen, som en nyare tids uppfattning

påfordrade; hvarjemte den äfven skulle medföra den fördelen, att, sedan

ett dylikt register eu längre tid förts, man skulle kunna motse en högst

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

väsentlig = förkortning af den förberedande behandlingen af och ransakningen

i brottmål i första instans.

Sedan motionären derefter anmärkt, Indika betänkliga vådor det

skulle medföra, om åt ett straffregister ej förlänades samma grundlagsenliga

rättsskydd, som kyrkoböcker för närvarande ega, yttrade han vidare:

Granskade man den diskussion, som fördes i Andra Kammaren, då det

från 1896 Infriande förslaget till införande af den utaf motionären nu föreslagna

bestämmelsen derstädes förekom, syntes deraf framgå, att nära

nog alla talarne voro ense dels derom, att ett straffregisters införande

vore synnerligen vigtigt och önskvärd!, framför allt derför, att detta vore

grundläggande för flera nödiga reformer i modern rigtning på strafflagstifningens

område, dels ock derom, att ett straffregister ej borde införas,

utan att samtidigt deråt gåfves det för detsamma nödvändiga grundlagsenliga

rättsskydd. Deremot uttalades med synnerlig skärpa den åsigten,

att ej den föreslagna grundlagsändringen borde då antagas, enär det visat

sig, att Kongl. Maj:t ärnade, enligt 89 § regeringsformen, i administrativ

väg utfärda författning angående straffregisters införande. Man var ej

nöjd med detaljerna i det af komitén framlagda förslaget, hvarför man

— äfven oberoende af den principiella frågan om rätta sättet för förordningens

tillkomst — ville hafva tillfälle att närmare bestämma de

lagstiftningsföreskrifter, som i frågan vore tillämpliga och välbehöfiiga.

Men, förklarade en af grundlagsförslagets ifrigaste motståndare, om regeringen

för Riksdagen framlade förslag till lag om ett straffregister, skulle

utgången blifva eu annan, än den då blef.

Vid sådant förhållande både motionären ansett det vara i sin

ordning, att den vigtiga frågan hölles vid lif, och att åtgärder redan då

vidtoges för dess slutliga lösning. Det hade derför synts honom vara

nödigt, att Riksdagen redan under nuvarande treårsperiod antoge såsom

hvilande den erforderliga grundlagsändringen, naturligen under den uttryckliga

förutsättningen, att Kongl. Maj:t, såsom ock vid 1897 års

riksdag antydts af herr statsrådet och chefen för kongl. justitiedepartementet,

för Riksdagen framlade förslag till lag om straffregistrets införande.

Skulle under nuvarande treårsperiod grundlagsändringen oj antagas såsom

hvilande, blefve den oundvikliga följden, att reformen måste undanskjutas

åtminstone för eu tid af 4 år.

Konstitutionsutskottet vid 1898 års riksdag fann de af motionären

anförda skäl tala för bifall i hufvudsak till lians förslag samt hemstälde

om sådant tillägg till § 2 4:o tryckfrihetsförordningen, att utdrag af det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 9.

i riket inrättade straffregister icke skulle få meddelas i andra fall, *än

gällande lag utstakar». Genom användande af ordet lag i det föreslagna

tillägget ville utskottet gifva uttryck åt den åsigten, att eu blifvande

lag angående straffregister skulle stiftas af Konung och Riksdag gemensamt.

Utskottets hemställan bifölls utan diskussion af Första Kammaren,

men blef af Andra Kammaren afslagen med 110 röster mot 101.

Efter att hafva erinrat om den behandling, frågan sålunda erhållit

yid de tre närmast föregående riksdagarne, framhåller motionären i sin

motion vid innevarande riksdag, hurusom af ofvan anförda siffror från

omröstningarna i Andra Kammaren — 1897 134 röster mot 77, 1898

110 röster mot 101 — syntes framgå, att opinionen till förmån för straffregisterinstitutet

äfven inom Andra Kammaren vore i tillväxt. De skäl,

som talade för inrättande af straffregister, vore ock, enligt motionärens

åsigt, af utsedde komiterade, Kongl. Maj:t, konstitutionsutskottet och

flere ledamöter af Riksdagen så ofta uttalade, att det ej torde vara behöfligt

att nu upprepa dera. Såsom ett skäl för Riksdagen att nu å nyo

taga frågan under behandling ville motionären blott åberopa, att 1898

års Riksdag i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 maj anhållit, att Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida vilkorlig straffdom lämpligen

kunde vid ringare brott och förseelser i vår svenska rätt införas. Då det

derjemte från olika håll uttalats den åsigten, att den af Riksdagen sålunda

önskade reformen förutsatte tillvaron af en sådan institution som

ett straffregister, borde, enligt motionärens åsigt, Riksdagen vidtaga de

förberedande åtgärder, som vore af nöden för att få ett straffregister till

stånd. Om nu ett förslag till grundlagsändring förklarades hyllande,

skulle, såsom konstitutionsutskottets vice ordförande vid förra riksdagen

framhöll, dess slutliga antagande blifva beroende deraf, att vid samma

riksdag, vid hvilken det kritande förslaget skulle godkännas, Riksdagen

förut antoge det förslag till lag om straffregister, som Kongl. Maj:t enligt

87 § regeringsformen då torde komma att framlägga.

De skäl, hvilka så väl nu som vid föregående riksdagar anförts

för det ifrågasatta tillägget till tryckfrihetsförordningen, hafva synts utskottet

vara af den betydelse, att utskottet velat, likasom förut konstitutionsutskotten

vid 1896 och 1898 års riksdagar, biträda förslaget om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 9.

7

ett sådant tillägg. Om åt detta gifves den affattning, utskottet nu föreslår,

torde dermed åsigten, att en blifvande lag om straffregister skall stiftas

af Konung och Riksdag gemensamt, hafva erhållit ett fullt tydligt uttryck.

Såsom vid mer än ett tillfälle anförts, lärer tillvaron af ett straffregister

vara en oundgänglig förutsättning för vinnande af flera reformer

i vår strafflagstiftning. I detta hänseende har vid innevarande riksmöte

motionären särskilt påpekat den af sistlidna riksdag genom skrifvelse

till Kongl. Maj:t upptagna frågan om införande af s. k. vilkorlig straffdom

vid ringare brott och förseelser. A andra sidan har allmänt den

uppfattning gjorts gällande, att ett straffregister icke kan införas, om

det icke samtidigt erhåller grundlagsenlig! skydd mot obehörigt offentliggörande.

Endast genom att vid innevarande riksmöte antaga såsom

hvilande ett tillägg till tryckfrihetsförordningen i sådant syfte kan man

sålunda hålla sig möjlighet öppen att under nästkommande treårsperiod

kunna till pröfning upptaga frågan om införande af någon af ofvan berörda

reformer på strafflagstiftningens område. Blifver åter det af

utskéttet nu föreslagna tillägget till tryckfrihetsförordningen af Riksdagen

förklarad! hvilande, antager utskottet, att, innan förslaget derom vid

nästkommande riksdag till slutligt afgörande företages, Riksdagen blifver

satt i tillfälle att pröfva förslag till lag angående straffregister.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herr Odencrants’

förevarande motion, ville antaga att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling följande förslag till förändrad

lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen:

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

% 2.

Att protokoll — — — — — -—

— — — — — sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas att, i andra

fall än allmänna lagen och nu gällande

författningar utstaka, meddela

eller till tryck utlemna utdrag af

Att protokoll — — — — — —

— — — — — sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas att, i andra

fall än allmänna lagen och gällande

författningar utstaka, meddela

eller till tryck utlemna utdrag af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

(Nuvarande lydelse)

kyrkoböcker eller af andra själavården

och kyrkodisciplinen rörande handlingar,

i afseende på enskilda personers

lefverne och seder, så vidt de

lända dem till skada eller förklenande.

Den häremot bryter, bete trettiotre

riksdaler sexton skillingar.

(Föreslagen lydelse.)

kyrkoböcker eller af andra själavården

och kyrkodisciplinen rörande

handlingar, i afseende på enskilda

personers lefverne och seder, så vidt

de lända dem till skada eller förklenande;

och att ej heller utdrag af

det i riket inrättade straffregister må

meddelas i vidsträcktare man, än som

föranledes af lag, stiftad i den ordning

87 § regeringsformen stadgar.

Den häremot bryter, böte trettiotre

riksdaler sexton skillingar.

Stockholm den 10 april 1899.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅK.ERHIELM.

Reservation

af herrar Dalin, Gyllensvärd, Johnsson och J. Andersson, som anfört:

»Då vi ansett, att förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen,

afseende eu inom vår lagstiftning så ny fråga som inrättandet af ett

straffregister, bort framläggas af Kongl. Maj:t med bifogadt förslag till

sådant register, hvarförutan Riksdagen icke är i tillfälle att bedöma den

blifvande lagens beskaffenhet, hafva vi ansett, att utskottet bort afstyrka

motionen.»

Herrar Berg, Gustaf Axel, och Alin hafva begärt få här antecknadt,

att de icke närvarit vid detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.