Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring af 62 § i strafflagen för krigsrnagten.

1899-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring af 62 § i strafflagen för krigsrnagten.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

N:o 13. ,

Ank. till Riksd. kansli den 17 febr. 1899, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående ändring af 62 § i strafflagen för krigsrnagten.

Uti en i Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 93, anför herr N~. Wallrnark:

»Strafflagen för krigsmagten af den 7 oktober 1881 innehåller uti

§§ 60, 61 och 62 bestämmelser angående det fall, att krigsman gör sig skyldig

till rymning. De båda förstnämnda paragraferna angå det förhållandet,

att rymning sker under pågående krig eller då i anledning af krigsfara

mobilisering egt rum eller förestår. Den 62 § afser rymning under

fredstid. Såsom straff i sistnämnda fall föreskrifver lagen afsättning, derest

brottet blifvit begånget af officer eller underofficer, samt stadgar, för den

händelse någon af manskapet dertill gör sig skyldig, att den felande skall

straffas första gången med disciplinstraff af sträng arrest, andra gången

med fängelse i högst sex månader, tredje gången med fängelse från och

med sex månader till och med ett år samt fjerde och följande gånger till

straffarbete från och med sex månader till och med två år.

Det. disciplinstraff, som utgör påföljden af soldats rymning första

resan, kan enligt 20 § af strafflagen för krigsmagten icke blifva svårare

än åtta dagars sträng arrest.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

Enligt min uppfattning och enligt den erfarenhet, som under senare

tider framträdt, måste sistberörda straffbestämmelse anses alldeles för låg;

och det är i syfte att vinna en ändring härutinnan som jag tager mig

friheten att nu hos Riksdagen härom väcka förslag.

Inom det län, jag tillhör och, såsom jag tror mig veta, äfven inom

andra län hafva under senare tider rymningsbrott från manskapets sida

blifvit i beklaglig grad talrika. Anledningarna härtill äro icke svåra att

finna. Den ökning i tjenstgöring, som med senaste arméorganisation inträdt,

tillika med den ökning i tillfällena att med lätthet finna lönande

arbetsförtjenster, hvilken våra dagars ekonomiska utveckling medfört, samverka

till att göra soldaten i många fall obenägen att qvarstå i den beställning

vid krigsmagten, som han åtagit sig. och innebära för honom en

frestelse att söka genom rymning undandraga sig de pligter, dem han såsom

krigsman iklädt sig. Icke minst befrämjas hans benägenhet att vedervåga

ett dylikt kontraktsbrott genom vetskapen, att, om hans undanhållande

från tjenstgöringen icke skulle komma att lyckas, utan han blefve ertappad,

påföljden häraf icke är annan eller svårare än åtta dagars sträng

arrest. Det inträffar fördenskull icke sällan, att soldaten eller fältjägaren

tillsäger sina rotehållare, att han icke vidare vill stå qvar i tjensten mot

åtnjutande af de förmåner, som äro i kontrakt betingade, utan fordrar en

kontant tillökning i lön af exempelvis 50, 100 eller 200 kronor årligen,

under framhållande, att, om detta icke medgifves honom, han nog skall

veta bereda sig utväg att blifva tjensten fri i allt fall. Och i de många fall,

der hotelsen sättes i verket och rymning för ändamålet anlitas, komma

rotehållarne, som under senaste åren fått skaffa fältjägare för mycket hög

lega, varierande emellan 200 och 600 kronor förutom årslönen, i ganska

stor och känbar förlägenhet.

Det missförhållande, som jag påpekat, är naturligen att beklaga,

icke från synpunkten af rotehållarnes intresse allenast, utan väsentligen

med hänsyn till att de ordningens och pligtens band, som oafvisligen

måste inom militärväsendet hållas vid magt, derigenom försvagas och upplösas.

De täta rymningsbrotten och den lindriga påföljd, som inträder, i

händelse den förrymde en gång ertappas, äro ty värr alltför mycket egnade

att försvaga den känsla utaf åtagen krigsmannapligt, hvars bevarande är

af så ytterst stor vigt.

På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag fördenskull hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring af andra stycket utaf 62 § strafflagen för krigsmagten, att den i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

sagda lagrum stadgade straffpåföljd måtte, särskilt i hvad den afser första

resan rymning, varda skärpt.»

Uti motionen hafva tre af Andra Kammarens ledamöter instämt.

Ehuru utskottet icke vill förneka, att rymningsbrott bland krigsmanskapet,

åtminstone i vissa delar af vårt land, ganska ofta förekomma,

och att detta förhållande i någon mån kan anses sammanhänga dermed, att

straffpåföljden för första resan sådan förseelse enligt gällande lag är ganska

lindrig, hyser utskottet betänkligheter mot att tillstyrka bifall till motionärens

förslag.

Motionären har till stöd för detta åberopat de olägenheter, som rymningsofoget

skulle innebära för rotehållarne, i det att desse för att förekomma

rymning ofta nödgades att bevilja soldaterna större förmåner, än

skäligt vore, liksom de ock, då rymning skett, med hänsyn till den höga

lega, som numera fordrades, lätt komme i förlägenhet för att skaffa annan

man i den rymdes ställe. Dessa olägenheter, huru behjertansvärda de än

må vara, synas utskottet icke i och för sig kunna gifva anledning till

skärpning af det straff'', som nu finnes för första resan rymning stadgadt.

Det må nemligen uppmärksammas, att rymningsbrottets beläggande med

straff uteslutande måste anses hafva tillkommit med hänsyn till det allmännas

intresse af att krigsmagten bevaras fulltalig och stridsduglig samt

att en god anda råder inom densamma, och ingalunda haft till syftemål

att bereda rotehållarne effektivare skydd mot kontraktsbrott från soldaternas

sida, än vår lag i allmänhet beredt kontrahenterna uti andra aftal.

Först om och när straffet för rymning visar sig vara från det allmännas

synpunkt af allt för ringa skärpa och detsamma ej förmår fylla det dermed

afsedda ändamålet att innebära garanti för ordningens upprätthållande inom

krigsmagten, är det enligt utskottets tanke af nöden att vidtaga åtgärd i

det af motionären angifva syftet. Huruvida ett sådant behof nu föreligger,

är utskottet ej i tillfälle att med bestämdhet afgöra. Man torde

emellertid kunna hysa den förvissningen, att de militära myndigheterna

hafva sin uppmärksamhet rigtad på dessa förhållanden, så att, när hänsynen

till det allmänna intresset sådant kräfver, Kongl. Maj:t icke skall

underlåta att hos Riksdagen göra framställning om den skärpning af det

för rymningsbrottet utsatta straff, som af sådan anledning finnes erforderlig.

Förutom nu omnämnda hufvudskål mot antagande af motionärens

förslag möter mot bifall till detsamma äfven en formel betänklighet. Det

torde nemligen få antagas, att de straff, som uti ifrågavarande paragraf af

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

7

strafflagen för krigsmagten finnas stadgade för de olika resorna rymningsbrott,

stå till hvarandra i ett organiskt afpassadt saraband, hvarför det ej

kan vara lämpligt att för första resan rymning vidtaga straffskärpning utan

att samtidigt utredning sker om den straffskärpning för öfriga i paragrafen

omförmälda rymningsbrott, som deraf kan påkallas.

Med stöd af det ofvan anförda hemställer utskottet,

'' v

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Reservation

af herr Husberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.