Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta, motioner angående ändring af § 32 värnpligtslagen Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat tvenne särskilda, inom nämnda kammare väckta motioner, åsyftande ändring af § 32 värnpligtslagen.

1899-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:22, Utlåtande, i anledning af väckta, motioner angående ändring af § 32 värnpligtslagen Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat tvenne särskilda, inom nämnda kammare väckta motioner, åsyftande ändring af § 32 värnpligtslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1899, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta, motioner angående ändring af

§ 32 värnpligtslagen

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat tvenne särskilda,

inom nämnda kammare väckta motioner, åsyftande ändring af § 32

värnpligtslagen.

I den ena af dessa motioner, n:o 24, föreslår herr A. J. Högstedt,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att 32 § värnpligtslagen af den

5 juni 1885 må erhålla följande förändrade lydelse:

De till beväringen hörande värnpligtige skola, så snart ombyte af

vistelseort inträffar, genast derom skriftligen underrätta vederbörande

kompanichef; dock äro de å sjömanshus inskrifne från sådan skyldighet

befriade. Sådan anmälan må till vederbörande med allmänna posten

insändas.

Till stöd för motionen anföres:

Enligt värnpligtslagen af den 5 juni 1885, § 32, skulle de till

beväringen hörande värnpligtige, som icke under årets lopp varit inkallade

till tjenstgöring, undergå mönstring kompanivis, eller, då kompaniområdets

vidsträckt^ dertill föranledde, socknevis; dock vore de å

sjömanshus inskrifne från inställelse vid dylik mönstring befriade, så

ock öfrige värnpligtige, hvilka till befälet aflemnat tillförlitlig uppgift

om sin bostad.

Bih. till Rihd. Prot. 1899. 7 Sami. 13 Häft. (N:n 22, 23).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Att detta lagstadgande i allmänhet emottagits med stor missbelåtenhet

vore ej att förundra sig öfver, ty för den värnpligtige vore en

sådan inställelse ganska besvärlig och kostsam, icke allenast för den

värnpligtige, som ofta vore aflägset boende och på egen bekostnad måste

färdas många mil till samlingsplatsen, utan äfven för staten genom de

dryga rese- och traktamentsersättningarne, som till kompanicheferne för

sådana resor utginge. Visserligen vore det medgifvet den värnpligtige

att skriftligen till befälet öfverlemna tillförlitlig uppgift om sin bostad,

men för att uppgiften skulle kunna godkännas, måste densamma till

rigtiglxeten vara bestyrkt antingen af prest i församlingen eller annan

tjensteman eller ordförande i kommunalstämman, kommunalnämnden

eller stadsfullmägtige. Detta vore för den värnpligtige icke så lätt att

åstadkomma. Ofta ansåge sig den värnpligtige, ehuru skrifkunnig, icke

kompetent att författa en sådan skrifvelse, utan måste tillita annan person

och sedan färdas lång väg till den person, som skulle intyga uppgiftens

rigtighet. Härmed vore icke nog, den värnpligtige skulle sedan

lega en person, som instälde sig vid mönstringsplatsen och till befälet

öfverlemnade inskrifningsboken jemte intyg om vistelseort. För undvikande

af alla dessa besvär och kostnader föredroge i afl synnerhet

den mindre bemedlade värnpligtige att sig personligen inställa.

Det syntes motionären, som om sjelfva ändamålet med ifrågavarande

mönstringar borde kunna vinnas på ett både för den ene och

andre mindre kostsamt och besvärligt sätt, derigenom att den värnpligtige

först vid inträffande ombyte af vistelseort vore skyldig att till

befälet aflemna ifrågavarande uppgift.

Den andra af ifrågavarande motioner, n:o 70, har afgifvits af

herrar E. L. M. Hedin i Torp och A. P. Gustafsson och är af följande

lydelse:

»De ofta återkommande motionerna angående ändring af värnpligtslageus

32 § utgöra ett tydligt • bevis för det missnöje, som råder

i afseende på denna skyldighet, sådan den nu i nämnda paragraf är

bestämd, och då inga verkliga skäl kunna framhållas för dess oförändrade

bibehållande, så hafva vi funnit oss föranlåtna att till Riksdagen

framkomma med motion, innehållande nytt förslag till frågans

lösning.

Det har vid flera tillfällen med fog framhållits, hurusom den uti

ifrågavarande paragraf föreskrifna mönstringen förorsakar statsverket

afsevärda utgifter samt vederbörande befäl och värnpligtige mycken

tunga utan motsvarande nytta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Då lagen innehåller medgifvande för dem, som till kompanibefälhafvaren

före mönstringen aflemna tillförlitliga uppgifter om bostad,

att från personlig inställelse vara befriade, så skulle kunna hända, att

nära nog alla begagnade sig af denna rättighet, och vederbörande befäls

resa till mönstringsstället måste företagas för att mönstra kanske en

eller ett par värnpligtige, eller ock, hvad bättre vore, att alla mönstringspligtige

begagnade sig af denna medgifna rättighet, då i sådant fall

hela mönstringsförrättningen vore fullgjord på tjenstemannens expeditionslokal,

hvarigenom den från militärt håll påstådda fördelen, att den

värnpligtige genom de årligen återkommande mönstringarne skulle påminnas

om och känna sig bunden vid sin militära tjenstepligt, är genom

detta medgifvande försvunnen; hvilket påstående vi för öfrigt anse

icke böra tillmätas någon betydelse. Då emellertid ett sådant förfaringssätt

är tillåtet och fullt tillräckligt för ändamålets vinnande, hvarför icke

då göra en sådan lagbestämmelse obligatorisk, så att den årliga mönstringspligten

vore fullgjord genom skriftlig uppgift till kompaniområdets befälhafvare?

Men ännu enklare skulle ifrågavarande lag blifva, om dertill

fogades sådan bestämmelse, att bostadsuppgiften skulle meddelas

vederbörande militära befälhafvare genom presterskapet, församlingsföreståndare

eller mantalsskrifniugsförrättare, efter årets mantalsskrifning;

och vi tro, att sålunda upprättade och aflemnade uppgifter skulle

blifva lika tillförlitliga som dessa många från hvar och en af de mönstringspligtige

sjelfva särskild! aflemnade. Till vår kännedom har kommit,

att kommuner finnas, der pastor godhetsfullt bär vidtagit den enkla, men

praktiska åtgärden att efter församlingsboken upprätta och till vederbörande

befäl insända förutnämnda uppgifter, och att detta icke förorsakar

pastor nämnvärdt mera besvär än de månatliga uppgifterna, som

han enligt nu gällande lag är skyldig aflemna, men befriar den värnpligtige

från ett åliggande, som i många fall genom glömska förorsakar

honom obehag och kostnader.

Genom sålunda förändradt tillvägagångssätt skulle så väl förenkling

som fullständigare ordning och reda i afseende å ifrågavarande bostadsuppgifter

erhållas, än som med det nuvarande förfaringssättet uppnås,

samt det rådande missnöjet med mönstringspligten försvinna.

På grund af hvad sålunda anförts, få vi vördsamt hemställa, att

Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att 32 § värnpligtslagen

och andra dermed i sammanhang stående lagrum så ändrades,

att den deri stadgade årliga mönstringspligten för värnpligtige,

som icke under årets lopp inkallats till tjenstgöring, upphörde, och i

stället vederbörande presterskap, församlingsföreståndare eller mantals
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

skrifningsförrättare ålades att efter årets mantalsskrifning, med ledning

af församlingsbok eller mantalsskrifningslängder, till kompaniområdets

befälhafvare insända uppgift på de värnpligtiges bostad.»

Enligt hvad utskottet varit i tillfälle inhemta, har Kongl. .Maj:t

den 14 oktober nästlidet år tillsatt en komité med uppdrag, bland

andra, att verkställa utredning, i hvad mån genom ändring af värnpligtslagens

bestämmelser antalet öfverträdelser af samma lag må kunna

nedbringas. Vid sådant förhållande och då komitén vid berörda uppdrags

fullgörande lärer få anledning taga under ompröfning, i hvad

mån och på hvad sätt lättnad må kunna beredas i den de värnpligtige

enligt § 32 värnpligtslagen åliggande mönstringsskyldighet, anser sig

utskottet böra, utan att ingå i närmare bedömande af de uti ifrågavarande

motioner framstälda förslag, hemställa:

l:o) att herr Högstedts motion ej må vinna

Riksdagens bifall; samt

2:o) att herrar Hedins och Gustafssons motion

ej heller må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.