Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 65 § utsökningslagen och 30 § konkurs!agen.

1899-02-24 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:25, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 65 § utsökningslagen och 30 § konkurs!agen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Lågutskottets Utlåtande N:o 36.

Nco 25.

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1899, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 65 § utsökningslagen

och 30 § konkurs!agen.

Uti 65 § utsökningslagen stadgas, att der utväg saknas till nödtorftigt

underhåll, skola från utmätning undantagas, bland annat, nödiga arbetsredskap

eller andra lösören, dock ej öfver ett värde af sjuttiofem kronor, och i

30 § konkurslagen finnes en motsvarande bestämmelse, i det der föreskrifves,

att gäldenär skall, der han sig ej annorledes försörja kan, vara berättigad

från konkursboet utbekomma och behålla nödiga arbetsredskap eller andra

lösören, dock ej öfver nyss angifna värde.

Ändring i dessa bestämmelser har vid innevarande riksdag blifvit

ifrågasatt uti en i Andra Kammaren af herr Bergmark väckt och till lagutskottet

hänvisad motion, n:o 94, i hvilken föreslagits, att Riksdagen måtte

för sin del besluta, i hvad det rör landsbygden, att i stället för siffran 75 i

65 § utsökningslagen och 30 § konkurslagen skall införas siffran 300.

Till stöd för detta förslag anför motionären i hufvudsak:

En hvar, som varit i tillfälle att på nära håll iakttaga verkan af

bestämmelserna i nu gällande lag, jemförda med den äldre lagens, der bestämmelsen

om 75 kronors värde saknades, måste erkänna det relativt humana i de
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

5

samma, men motionären trodde ej, att beloppet 75 kronor under alla förhållanden

vore det rätta.

Om man jemförde existensvilkoren för arbetarebefolkningen i städerna

och motsvarande samhällsklass å landet, funne man att dessa vore mycket olika.

Vore det blott den förstnämnda eller i allmänhet arbetare, anstälde

hos andra, som kunde blifva föremål för ifrågavarande lagrums tillämpning,

vore sannolikt icke någon höjning af nämnda belopp behöflig, ty vilkoren för

sin existens, nemligen arbete, verktyg och redskap, Ange de hos arbetsgifvaren

samt följaktligen sin aflöning och dermed sitt dagliga bröd. Oberoende

af utmätning eller konkurs fortginge deras arbete, utan afbrott stode deras

arbetsförtjenst till deras förfogande och någon synneidig olägenhet kunde

icke sägas uppstå derigenom, att deras husgeråd eller lösören reducerades

till ett värde af 75 kronor.

Annorlunda stälde sig förhållandet för de med dem närmast likstälda

å landet, nemligen mindre jordegare, mindre arrendatorer, brukare, torpare

o* s. v. Arbetare vore dessa lika väl som de andra; skilnaden vore blott

den, att då de förra funne sin utkomst genom att arbeta hos en arbetsgivare

å hans verkstad, vid hans maskiner eller i alla händelser med hans verktyg,

så funne de senare sin utkomst genom att med egna verktyg, åker- och

körredskap bearbeta den jord, de förvärfvat eller på ena eller andra vilkoret

fått åt sig upplåten. De förra behöfde icke ega redskap eller verktyg; de

senare måste ega sådana och dertill dragare för att kunna använda dem

liksom ock ett eller annat husdjur för att förädla en del produkter, som

deras jord frambringade.

För att bereda båda kategorierna samma möjlighet att arbeta och existera,

måste åt dea senare verktyg och redskap bevaras, liksom ock de djur,

som nödtorftligen behöfdes för att kunna använda dem.

Då nuvarande bestämmelser år 1877 tillkommit, hade Andra Kammarens

åsigt varit den, att 100 vore rätta siffran, och Första Kammarens den, att 50

vore den rätta; genom samman jemkning hade den biff vit 75.

Sedan dess hade på det ekonomiska området stora förändringar skett,

och mångenstädes spelade nu 300 kronor icke större roll än 100 kronor år 1877.

Att utbyta siffran 75 mot 300 vore det minsta möjliga, om de verktyg,

nemligen dragare, djur och redskap, åt landtmannen skulle bevaras, med

hvilka hau kunde fortsätta sitt yrke och med detsamma möjlighet till ekonomisk

återupprättelse efter utmätning eller konkurs vore honom beredd.

I olika länder vore motsvarande belopp olika, inen i det land, der

landtmännen vore i ekonomiskt afseende lyckligast, nemligen Frankrike, uppgåfves

detsamma vara 300 francs och i en del af Amerikas stater många

gånger högre, ända upp till 1,000 dollars.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Då »egna hem »-frågan nu äfven i vårt land stode på dagordningen

och man begärde statens mellankomst för att upprätta nya hem, vore ock

skäl att med en bestämmelse sådan som den föreslagna skydda de hem på

landet, som redan funnes.

Förslag om förändrade bestämmelser rörande värdet af den egendom,

som må vid utmätning undantagas, hafva förut varit föremål för Riksdagens

pröfning utan att dock till någon åtgärd föranleda. Sålunda väcktes vid 1892

och 1893 årens riksdagar inom Andra Kammaren af herr Olof Olsson motioner,

i hufvudsak gående ut derpå, att det värde, till hvilket egendom finge undantagas,

skulle höjas till etthundrafemtio kronor, och vid sistnämnda riksdag

af herr O. A. Brodin motion om bestämmande af detta värde till femhundra

kronor. Lagutskottet, till hvilket dessa motioner hänskötos, afstyrkte desamma,

och anförde utskottet till stöd härför bland annat följande:

Enligt utskottets uppfattning borde lagstiftningen på förevarande område

i främsta rummet afse att med billighet mot gäldenären förena full

rättvisa mot borgenären, så att den förre icke gynnades på den senares bekostnad,

och utskottet hade icke kunnat undgå att finna, att i det stadgande,

deri ändring ifrågasatts, berörda uppgift hlifvit löst på ett i det hela tillfredsställande

sätt. Utskottet insåge väl, att hvarje siffra för det värdebelopp,

som finge från utmätning undantagas, måste lida af en viss godtycklighet

och föranleda en viss ojemnhet i tillämpningen, och utskottet ville icke heller

förneka, att skäl kunde tala för någon höjning af det maximibelopp, som

funnes stadgadt uti ifrågavarande afseende, men utskottet vågade på samma

gång antaga, att gäldenärs skäliga anspråk på undseende då ännu vore med

gällande stadganden nöjaktigt tillgodosedt, och att sålunda den föreslagna

höjningen icke vore af verkligt behof påkallad.

Såsom framginge af de motiv, som lagts till grund för ifrågavarande

motioner, hade de båda motionärerna i ämnet valt i viss mån olika utgångspunkter

för sina framställningar. Sålunda afsåge herr Olof Olsson uteslutande

att bereda lindring åt gäldenären, medan herr Brodin, i syfte af konsumtionskreditens

inskränkande, jemväl ville hos långifvaren väcka ökad betänksamhet

mot beviljande af sådan kredit. Mot herr Brodins framställning ansåge sig

utskottet böra erinra, att lagstiftaren af en i sig sjelf berättigad sträfvan att

förebygga en osund utveckling af konsumtionskrediten icke finge låta förleda

sig att för de mindre bemedlade i samhället göra det allt för svårt att komma

i åtnjutande af den kredit, till hvars anlitande cde mången gång för ett

torftigt uppehälle vore oundgängligen hänvisade. A andra sidan vore det af

icke mindre vigt att ej gifva ökad näring åt den obetänksamhet vid iklädandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

7

af förbindelser, som redan allt för ofta gjorde sig gällande. Ur båda dessa

synpunkter mötte betänklighet att bifalla herr Brodins förslag.

Tydligtvis kunde ock, ehuruväl i mindre mån, samma betänkligheter

göras gällande i fråga om herr Olof Olssons ej så långt gående förslag.

Genom hvarje förändring i den af motionärerna angifna rigtning äfventyrade

man nemligen, att de båda ofvan framhållna synpunkterna icke blefve tillbörligt

beaktade eller att den ena gjordes gällande på den andras bekostnad.

De skäl för bibehållande af nu gällande bestämmelser i detta ämne, som

lagutskottet vid föregående riksdagar anfört, synas utskottet fortfarande ega

giltighet. Mot förhöjning af det värdebelopp, till hvilket egendom må vid

utmätning eller i konkurs undantagas, möta betänkligheter så väl i det afseendet,

att den mindre bemedlade derigenom mången gång skulle utestängas från en

kredit, hvilken, om den äfven stundom missbrukas, likväl ofta är för honom

verkligt behöflig, som ock med hänsyn dertill, att benägenheten för onödig

skuldsättning sannolikt skulle tilltaga, om möjligheten att freda egendom från

borgenärernas kraf utsträcktes.

Utskottet, som ä andra sidan icke vill underkänna betydelsen af de

skäl, som kunna tala för en motsatt åsigt, finner emellertid i förslagets begränsning

att endast gälla landsbygden ett ovilkorligt hinder att skänka detsamma

sitt understöd. Att i här förevarande afseende införa olikhet mellan

land och stad torde så mycket mindre hafva skäl för sig, som af den kroppsarbetande

befolkningen på landet åtminstone industriarbetarnes stora klass, i

fråga om hvad densamma för sitt arbete behöfver, lefver under fullkomligt

enahanda förhållanden som arbetarne i städerna.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 februaÄ 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Herr Jönsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.