Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring af 36 § i stadgan angående skjutsväsendet.

1899-02-28 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:27, Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring af 36 § i stadgan angående skjutsväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

i

Ä:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1899, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring af 36 § i

stadgan angående skjutsväsendet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 150, anför herr E. Eriksson i Qväcklingen:

»Enligt § 36 i gällande skjutsstadga har den resande rätt att medföra

gods till en tyngd af två centner, öfver denna bestämmelse har

från de skjutshållningsskyldige försports en allmän klagan, enär de anse

denna vigt vara allt för hög, i synnerhet å trakter som äro besvärade af

backiga och mindre goda vägar.

Hvad som mest bidragit till framkallandet af detta missnöje är det

på senare tid allt mer och mer ökade antal handelsresande, hvilka vanligen

föra med sig ett bagage som profver i koffertar eller lådor af

mycket skrymmande beskaffenhet, fullt uppgående till denna vigtbestämmelse.

I ej så ringa grad torde äfven påpekade förhållande inverka pa

de anbud, som göras för öfvertagande af gästgifverihållningen, och är den

ökade kostnad, som härigenom tillskyndas det allmänna, sannolikt ej sa

obetydlig — till hvad gagn skall jag ej tillåta mig att bedöma.

Jemför man denna vigtbestämmelse med den, som för den resande

är gällande vid jernvägarne, är skilnaden allt för stor för att ej bli i

ögonen fallande.

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 7 Sand. 16 Käft. (N:is 27, 28)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Från djurskyddsvänlig synpunkt sedt torde äfven meranämnda vigtbestämmelse

vara svår att försvara, enär en last af ungefär sex centner,

förutom det för de skrymmande sakernas skull ofta mycket otympliga

åkdonet, måste, helst der vägarne äro mindre goda, anses såsom allt för

svår för en häst, äfven om körhastigheten hålles inom den af lagen medgifna

gränsen.

Bå grund af hvad som i korthet anförts får jag föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring af § 36 i gällande

skjutsstadga, att dess senare del må erhålla följande lydelse:

Resande må icke på åkdon, som han för resan nyttjar, medföra gods

till större tyngd än efter beräkning af en centner för hvarje häst, som

för åkdonet användes; dock att, etc. — —. I öfrigt lika med nuvarande

lydelse.»

Uti motionens syfte hafva två af Andra Kammarens ledamöter instämt.

Utskottet kan icke tillstyrka den af motionären föreslagna lagändringen.

Sedan den tid, då nu gällande, af Riksdagen granskade och godkända

stadga angående skjutsväsendet af den 31 maj 1878 af Kongl.

Maj:t utfärdades, lära förhållandena icke hafva utvecklats i sådan rigtning,

att den maximivigt för resgods, som då ansågs böra fastställas, nu behöfver

nedsättas. Tvärt om torde så väl de allmänna vägarne som ock å de

fldsta orter åkdonens konstruktion hafva efter den tiden ganska väsentligt

förbättrats.

Då den ifrågasatta lagändringen icke lärer kunna anses påkallad af

något allmänt kändt behof för de skjutsande, men deremot tvifvels utan

skulle i många fall medföra olägenhet för den vägfarande allmänheten,

föranlåtes utskottet hemställa,

att herr Erikssons förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1899. *

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.