Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om 33 § i förordningen om fogrlcostämma ändrad lydelse af m. m.

1899-02-28 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:28, Utlåtande, i anledning af vädd motion om 33 § i förordningen om fogrlcostämma ändrad lydelse af m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

ST:o 28.

Ank. till Biksd. kansli den 28 februari 1899, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om

33 § i förordningen om fogrlcostämma

ändrad lydelse af

m. m.

I en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 79, anför herr A. Petersson i Påboda:

»Å.r 1896 beslöt Riksdagen för sin del, att i kongl. förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skulle under § 56 intagas

följande nya stadgande: »kommunalnämnden utser för hvarje år

inom sig en kassaförvaltare.» Detta beslut godkändes af Kongl, Maj:t,

hvadan förändringen sedan 1897 är lag. Då en hvar ledamot i kommunalnämnden

gemensamt med de öfrige, enligt samma förordning, är

ansvarig för de medel nämnden har under sin förvaltning, var det endast

rätt och billigt, att med ansvarsskyldigheten förenades rätten att bestämma

hvem ibland dem som skulle handhafva medlen, och att en fullt tydlig

bestämmelse derom intogs i lagen.

o o

I kongl. förordningen om kyrkostämma m. m. den 21 mars 1862

stadgas emellertid i § 33 för kyrko- och skolråd alldeles samma ansvarsskyldighet

i fråga om medel, hvilka stå under dess förvaltning, som för

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Lagutsltoltets Utlåtande N:o 28.

kommunalnämnd äro gällande, men någon bestämmelse rörande handhafvandet

eller förvaltningen af medlen finnes icke. I följd häraf har den

praxis äfven i detta fall naturligen utbildat sig, att ordföranden, här sjelfskrifven,

också blifvit den sjelfskrifne kassaförvaltaren. Äfven om man

icke med skäl kan påstå, att synnerligt afsevärda eller ofta upprepade

olägenheter härigenom uppstått — sådana exempel saknas likväl icke ,

så kan det dock för de ansvarige ledamöterna stundom vara önskvärdt,

att kassan lägges i andra händer. Men äfven om så är förhållandet och

om än lagen icke kan sägas lägga bestämdt hinder i vägen härför, är

det tydligen af grannlagenhetsskäl svårare att bryta med den häfdvunna

seden, så länge det tydliga stadgandet om val af kassaförvaltare ^saknas

i lagen. Å andra sidan skulle det för mången kyrko- och skolrådsordförande

säkert vara en behöflig lättnad i trägna göromål, om han med

stöd af en dylik förändring kunde blifva af med kassaförvaltningsbestyren.

Dessutom torde konseqvensen jemte rätt och billighet fordra, att nu

omförmälda förordningar, hvilka äro hvarandra fullkomligt lika deruti,

att de inom hvart sitt område ålägga gemensam ansvarsskyldighet, äfven

bringas i öfverensstämmelse med hvarandra med hänsyn till rätten att

utse kassaförvaltare, och denna rätt tydligt uttalad.

På grund häraf och då enligt mitt förmenande samma skäl, hvilka

föranledde den omnämnda förändringen i förordningen om kommunalstyrelse,

till fullo motivera en dylik förändring i kyrkostämmoförordningen,

tillåter jag mig vördsamt föreslå, att Riksdagen ville för sin del

antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af § 33 i förordningen om kyrkostämma m. m.

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 33 i förordningen om kyrkostämma m. m.

den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade lydelse:

§ 33. Kyrkoråd och skolråd utse för hvarje år inom sig en kassaförvaltare.

En hvar ledamot af kyrkorådet eller skolrådet ansvarar gemensamt

med de öfrige för de medel, detsamma under sin förvaltning haft,

äfvensom för de säkerhetshandlingar, mot hvilkas antaglighet han icke

till protokollet gjort anmärkning. Denna ansvarighet fortfar till dess

förvaltningen blifvit antingen af kyrkostämman eller, om klander an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

ställes, af vederbörande domstol godkänd, eller ock till dess natt och år

efter räkenskapernas aflemnande förflutit, utan att klander i laga ordning

blifvit anståldt.»

Utskottet vill till en början framhålla att, enligt gällande bestämmelse

i förordningen om kyrkostämma m. m., kyrkoråd och skolråd äro

oförhindrade att åt annan än ordföranden uppdraga förvaltningen af de

åt dem öfverlemnade kassor. Deras befogenhet i sådant afseende torde

icke vara underkastad någon inskränkning, utan ega de att till kassaförvaltare

utse den person de finna lämpligast vare sig utom eller inom

kyrkorådet eller skolrådet. Utskottet har sig också bekant fall, då kyrkoråd

och skolråd begagnat sig af sin rätt att välja kassaförvaltare utom

sin egen krets.

Att genom antagande af motionärens förslag inskränka denna rätt och

tillförbinda kyrkoråd och skolråd att inom sig utse kassaförvaltare kan

utskottet ej förorda. Väl kan det, såsom motionären anfört, stundom

möta svårigheter för kyrkorådet eller skolrådet att begagna sig af rättigheten

att utse särskild kassaförvaltare, i det att sådan åtgärd lätt komine

att anses såsom ett uttryck af misstroende mot ordföranden, men denna

omständighet bör, derest den befinnes förtjena beaktande, föranleda till ett

stadgande om skyldighet för kyrkoråd och skolråd att utse kassaförvaltare,

vare sig inom eller utom rådet, och ej, såsom motionärens förslag, leda

till inskränkning af den rätt, de nu ega.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Reservation af herr J. Andersson, som ansett, att motionen bort af

utskottet tillstyrkas.

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 7 Sami. 16 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.