Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 8 och 23 §§ i förordningen om kyrkostämma m. in.

1899-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:30, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 8 och 23 §§ i förordningen om kyrkostämma m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

1

\;o SO.

Ank. till Eiksd. kansli den 28 februari 1899 kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 8 och 23

§§ i förordningen om kyrkostämma m. in.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått till sig hänvisad en

af herr J. Ericsson i Vallsta inom nämnda kammare väckt motion, n:o

110, af följande lydelse:

»Vid flera föregående riksdagar har till behandling förelegat förslag

om ändring uti nu gällande kommunallagar rörande bestämmelsen,

att kyrkoherden eller den hans tjenst uppehåller skall vara ordförande

uti kyrkostämman och skolrådet, utan att dessa förslag dock föranledt

till någon ändring uti omnämnda bestämmelse.

Uti lagutskottets utlåtanden vid föregående behandling af denna

fråga har medgifvits, att fall kunna förekomma, der den sjelfskrifne

ordföranden uti kyrkostämman och skolrådet är olämplig för befattningarne,

men utskottet hade ansett, att några vidare olägenheter deraf

icke försports och att man derför borde vidblifva det bestående.

Redan det faktum, att det från många olika håll medgifves, icke

allenast att det kan förekomma utan äfven att det verkligen förekommer

fall, der den sjelfskrifne ordföranden uti omförmälda korporationer är

olämplig för ordförandeskapet, berättigar, enligt mitt förmenande, att

åter föra fram frågan. Då man derjemte vet, att dessa fall, der ordföranden

är olämplig, icke äro få och enstaka utan tvärtom förekomma

Bih. till Likså. Prof. 1899. 7 Sami. 18 Höft. (N:o 30.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

ganska ofta, och då man tillika vet, att ordförandens sätt att handhafva

dessa sina befattningar kan leda till svåra slitningar och stridigheter

inom församlingen och förhållandet mellan pastor och församlingen derigenom

kan blifva det mest spända, till föga fromma för kyrkan och

skolan, så har man, så vidt jag kan förstå, stora skäl för yrkandet om

ändring härutinnan.

Då frågan förut varit före i Riksdagen, har betänkligheter uttalats

mot att fatta ett beslut, hvarigenom skolrådet skulle kunna

beröfvas den duglighet, insigt och nit för skolrådets arbeten, som

presterskapet till följd af sin bildning och ställning borde besitta.

På det att dessa betänkligheter icke nu skola behöfva göra sig i

någon högre grad gällande,, så torde vara lämpligt, att i de möjligen

blifvande nya bestämmelserna uttryckes, att kyrkoherden eller den hans

befattning uppehåller skall vara sjelfskrifven ledamot af skolrådet.

Att kyrkostämman, i likhet med kommunalstämman, sjelf väljer

sin ordförande äfvensom en vice ordförande, anser jag vara rätt och

konseqvent, likasom också att kyrkostämman väljer ordförande och

vice ordförande i skolrådet.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag härmed vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville antaga följande förslag till ändring af 8 och

23 §§ uti Kongl. Maj:ts nådiga förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd af den 21 mars 1862:

8 §•

Kyrkostämman utser bland å stämman röstberättigade, inom församlingen

bosatte män, som äro valbara till ledamöter uti kyrko- och

skolrådet, en ordförande och en vice ordförande för fyra år. Kyrkoherden

eller den hans embete förestår är äfven valbar.

Om rätt till afsägelse af detta uppdrag gäller i tillämpliga delar

hvad som om rätt till afsägelse af ordförandeskapet i kommunalstämman

finnes stadgadt.

23 §.

Kyrkoherden eller--------— — är i kyrkorådet

ordförande. I skolrådet skall kyrkoherden eller den hans embete förestår

vara ledamot.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30. 3

Ledamöter i kyrkorådet äro — —--------finnes

lämpligt utse.

Till ledamöter i skolrådet----------afsåga

sig uppdraget.

Kyrkostämman utser bland skolrådets ledamöter en ordförande

och en vice ordförande att tjenstgöra för den tid de blifvit såsom ledamöter

invalde, dock att, der kyrkoherden eller den hans embete förestår

väljes till ordförande eller vice ordförande, skall valet ske för

fyra år.

I såväl kyrkorådet, som------------ —

ledamöterna i skolrådet.»

Motionärens förslag innefattar hemställan om tvenne särskilda

lagändringar, som ej till hvarandra stå i nödvändigt samband.

Den ena ändringen afser kyrkostämmoförordningens 8 § och består

deruti, att kyrkoherdens eller annan i paragrafen angifven prests

sjelfskrifvenhet som ordförande i kyrkostämman skulle upphöra.

Den andra förändringen berör 23 § i samma förordning och åsyftar

upphäfvande af bestämmelsen om att kyrkoherden eller annan i

paragrafen omförmäld prestman är sjelfskrifven ordförande i skolrådet.

Hvad först angår den ifrågasatta ändringen af 8 §, vill utskottet

erinra derom, att förslag af liknande innebörd förelåg till behandling

vid 1870 års riksdag, utan att emellertid vinna Riksdagens bifall.

Lagutskottet, hvars utlåtande godkändes af båda kamrarne, afstyrkte

nemligen bifall till förslaget under påpekande deraf, dels att kyrkoherden

i anseende till beskaffenheten af de ärenden, som tillhörde kyrkostämman,

onekligen vore den, hvilken det företrädesvis borde tillkomma

att såsom ordförande i stämman leda förhandlingarne, dels att någon

olägenhet af den i gällande lag stadgade sjelfskrifvenheten ej försports;

enligt utskottets förmenande vore det sällsynt, att den, som fått pastoralvården

sig anförtrodd — i de flesta fall på grund af församlingens

eget val — vore oduglig till ifrågavarande bestyr, ty vore han detta,

så torde han ock vara föga duglig att fullgöra sina öfriga embetsåligganden.

Hvad af 1870 års lagutskott sålunda anfördes, eger enligt utskot
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

tets tanke fortfarande giltighet och ådagalägger tillfyllest olämpligheten

af den i 8 § föreslagna ändringen. Dessutom möta mot bifall till

densamma äfven formella betänkligheter. Skall kyrkoherdens eller hans

ställföreträdares sjelfskrifvenhet såsom ordförande i kyrkostämma upphöra,

är härför ej nog att vidtaga ändring af 8 §; andra paragrafer i

kyrkostämmoförordningen, exempelvis 11 och 12 §§, hvilka uppenbarligen

förutsätta en dylik sjelfskrifvenhet, måste för sådant fall äfven

undergå ändring. Utskottet anser sålunda motionärens förslag om ändring

i 8 § af kyrkostämmoförordningen ej böra af Riksdagen bifallas.

Hvad sedermera vidkommer den i 23 § föreslagna ändring, har

Riksdagen upprepade gånger förehaft till behandling förslag i samma

^yfte. Senast vid 1885 års riksdag förekom en motion i ämnet.

Då de skäl, som af lagutskottet vid sistnämnda riksdag anfördes

till stöd för dess hemställan om afslag å motionen, synas utskottet allt

fortfarande ega giltighet, tillåter sig utskottet erinra om desamma.

Efter att hafva framhållit, hurusom frågan om upphörande af

presto sjelfskrifvenhet såsom ordförande i skolrådet gång efter annan

dessförinnan förelegat till behandling inom representationen, fortsätter

1885 års lagutskott:

»Vid dessa föregående tillfällen, då frågan varit föremål för Riksdagens

handläggning, har erinrats derom, att folkskolan hos oss hade,

likasom i allmänhet vårt undervisningsväsende, vuxit upp ur kyrklig

grund, och att densamma hade sin rot i religionsundervisningen, hvars

målsman presten vore och måste vara. Det vore derför helt naturligt,

att vården af folkskolans angelägenheter och tillsynen å dess verksamhet

kommit att betraktas såsom en del af prestens embetsåligganden,

och att, då han företrädesvis ansetts skyldig att fullgöra dessa uppdrag,

han också fått sig i lag tillagd rättigheten dertill. Visserligen

vore icke folkskolan längre en uteslutande religiös institution, utan

hade tillika utvecklat sig till en läroanstalt, afsedd att åt de barn,

hvilka icke begagnade sig af undervisningen i de allmänna läroverken,

meddela de första grunderna för en allmänt medborgerlig bildning;

men religionsundervisningen vore dock och borde fortfarande vara eu

af dess förnämsta angelägenheter. Enligt gällande folkskolestadga vore

ju kyrkoherden pligtig att utöfva en sorgfällig uppsigt öfver religionsundervisningen

i skolorna, och härtill komme, att presterskapet till följd

af sin bildning och sin öfvervägande intellektuella verksamhet syntes vara

i hög grad egnadt att fatta folkskolans stora betydelse och att inom församlingen

föra dess talan. Om det ock, efter hvad erfarenheten visat, någon

gång kunnat inträffa, att kyrkoherden till följd af ålderdom, sjuklighet,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30. 5

bristande nit eller annan orsak icke varit lämplig till ordförande i skolrådet,

så hade dock på sätt folkskoleinspektörernas embetsberättelse!’

gåfve vid handen, folkskolans angelägenheter i allmänhet blifvit af

presterskapet omfattade med en nitälskan, som icke allestädes motsvarats

af benägenhet å församlingarnes sida att underkasta sig de för

skolväsendets utveckling erforderliga uppoffringar, och många församlingar

saknade bland sina medlemmar andra personer, lämpliga och

oförhindrade att utöfva ifrågavarande mödosamma och ansvarsfulla befattning.

Ifall befattningen gjordes till blott ett kommunalt uppdrag,

kunde ej heller kyrkoherden gerna tillförbindas vidsträcktare skyldighet

att efter val emottaga eller innehafva detta uppdrag, än som ålåge

en hvar af församlingens öfriga medlemmar.

I sålunda uttalade åsigter hemtar utskottet stöd för sin uppfattning

att någon ändring uti ifrågavarande afseende nu icke bör ega

rum. Presterskapets hittills varande nit och intresse för folkskolan

och dess utveckling äro allmänt erkända, och anledning synes icke

förekomma, att detta nit och detta intresse skola för framtiden slappas,

lika litet som den åsigt torde vara stödd på verkliga grunder, att

pastors sjelfskrifvenhet skulle inom församlingen eller skolrådet i öfrigt

åstadkomma likgiltighet för folkskolesaken. För folkskolan torde det

vara af stor vigt, att i hvarje församling i spetsen för densamma står

någon, som har befordrandet af dess väl till sitt embetes pligt, och

staten, som i sin icke obetydliga mån bidrager till skolans underhåll,

har häruti en garanti för bidragets ändamålsenliga användande, en

garanti, som icke torde göras öfverflödig af den å statens vägnar

anordnade folkskoleinspektionen. Och äfven ur denna inspektions

eller ur rent administrativ synpunkt torde kyrkoherdens sjelfskrifvenhet

såsom ordförande i skolrådet vara förtjent af att bibehållas. För

de redogörelser och de statistiska uppgifter, som skola från skolrådet

ingå, torde ingen vara lämpligare att bära närmaste ansvaret

än församlingens pastor, hvilken ock torde vara bäst skickad att i öfrigt

lemna de särskilda upplysningar, som i förekommande folkskoleärenden

kunna från skolrådet begäras; och vid nuvarande förhållanden med folkskoleinspektionen

torde det icke vara utan sin stora betydelse, att vederbörande

inspektör har inom hvarje församling någon med tjenstemannaansvar

att i förekommande fall hålla sig till. Vid sådant förhållande

kan utskottet icke tillstyrka, att ifrågavarande sjelfskrifvenhet — som

ock förefinnes i Norge och Danmark (å landet), hvarjemte äfven i det

protestantiska Tyskland och i Skotland presten i kraft af sitt embete

innehar en likartad ställning — nu skall hos oss upphäfvas.»

Bill. till Jiiksd. Prof.. 1899. 7 Sami. 18 Höft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

Med anslutning till livad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att herr Ericssons förevarande motion, i hvad

den afser ändrad lydelse af 8 § i förordningen om

kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862, icke må af Riksdagen bifallas; och

2:o) att samma motion, i hvad den innefattar förslag

om ändring af 23 § i nämda förordning, ej heller

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

STOCKÖOLH. K A. NYMANS EPTjiBTKÄDARES TKYCKfiRl, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.