Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om införande af straffbestämmelser för störande af föreningars sammankomster.

1899-03-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:38, Utlåtande, i anledning af väckt motion om införande af straffbestämmelser för störande af föreningars sammankomster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

1

N:o 38.

Ank. till Riksd. kansli den 17 mars 1899, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om införande af straffbestämmelser

för störande af föreningars sammankomster.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 57, anför herr A. W. Styr länder:

»Genom lagen af den 20 juni 1890, införd under 11 kap. strafflagen,

hafva visserligen vårt lands lagstiftare vidtagit ganska väsentliga förbättringar

af 11 kap. strafflagen i syfte att värna svenska medborgares frid

hemma och borta. Men erfarenheten har visat, att icke ens de nu gällande

bestämmelserna äro tillräckliga, utan att fall af fridsbrott kunna

förekomma, de der'' icke kunna åtkommas af lagen.

Särskildt gäller detta om fridsbrott vid föreningars offentliga och

enskilda möten, hvilka stå nästan rättslösa gent emot fridstörare.

I ett under år 1898 af en häradsrätt och Svea hofrätt handlagdt

mål har det blifvit utredt, att några personer vid en nykterhetsförenings

offentliga möte varit berusade och uppträdt störande, men då allmän

andaktsöfning vid tillfället icke hållits, hafva rätterna förklarat, att fridstörarnes

beteende icke vore med ansvar i lag belagdt, och derför frikänt

dem. Det synes mig, som om, med den utsträckning föreningsväsendet

nu tagit och än vidare torde komma att taga, något måste göras för att

råda bot på ett ondt, som i hög grad vittnar om råhet och förvridning.

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 7 Sami. 25 Höft. (N:o 38).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

Om ock icke föreningars möten kunna likställas med sådana offentliga

sammankomster, som omförmälas uti 11 kap. 9 § strafflagen, torde

de dock böra tillförsäkras skydd för fridstörare, enär de föreningar, som

hålla mötena, hafva ett sedligt och godt syfte med sitt arbete, hvilket

dock nu med laglig rätt kan oroas och störas, ja, rent af förderfvas af

dylika fridstörare.'' Och detta gäller icke allenast om nykterhetsföreningar,

utan äfven om alla andra föreningar, såväl offentliga som enskilda.

Det är derför, om ock endast detta enda fall funnes — men de

lära finnas i mängd — hög tid på, att lagstiftarne, särskildt i en tid, då

man börjar inse nödvändigheten af att göra något mot ungdomens förvildning,

söka fylla den lucka i lagstiftningen, som här uppenbarligen

finnes, och tillåter jag mig derför vördsammast föreslå:

att Riksdagen i skrifvelse måtte anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådant tillägg till

11 kap. strafflagen, att fridsbrott vid föreningars offentliga och enskilda

möten måtte med straff beläggas.»

Tvifvelsutan kunna goda skäl anföras för den meningen, att området

af de fall, dem lagstiftningen skyddar genom straffbestämmelser för fridsbrott,

bör i någon mån utvidgas. Särskildt synes det skydd, som i angifna

hänseende är tillagdt möten och sammankomster, vara alltför snäft

tillmätt. Endast för sammankomster i och för gudstjenst eller annan

gemensam andaktsöfning eller vid sådana sammankomster för allmänt ärendes

behandling, som omförmälas ill kap. 9 § strafflagen, är ett särskildt

fridsskydd af vår lagstiftning uppstäldt. Med den utveckling och betydelse,

som föreningsväsendet och i öfrigt det gemensamma förhandlandet af allmänna

frågor i våra dagar erhållit, kan med skäl en sådan lagstiftningens

begränsning synas såsom en brist, och, såsom motionären angifvit, hafva

visserligen fall förekommit, då denna bristfällighet framträdt på ett påfallande

sätt. Med erkännande sålunda af den allmänna åskådning, som

legat till grund för motionärens förslag, finner sig utskottet dock ej kunna

tillstyrka detta. Detsamma synes nemligen utskottet ej på ett tillfredsställande

sätt angifva den utvidgning af hemfridsbrottet, som af nuvarande

förhållanden kan anses betingad. Samma skäl, som påkalla lagstiftningens

ingripande till skydd för föreningars sammankomster, tala för en utsträckning

af hemfridsbegreppet derhän, att i allmänhet möten för behandling

af gemensamma angelägenheter fredas från obehörigas störade uppträdande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38. 3

Vid sådant förhållande och då utskottet ej har befogenhet att hos

Riksdagen göra framställning om lagändring utöfver den i motionen gifna

omfattningen, föranlåtes utskottet hemställa,

att herr Styrlanders ifrågavarande motion ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 mars 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.