Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N-.o 46

1899-04-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:46, Lagutskottets Utlåtande N-.o 46

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N-.o 46.

1

N:o 46.

Ank. till Biksd. kansli den 7 april 1899, kl. 4 e. in.

Utlåtande, • i anledning af Täckt motion om ändring af 117 §

skiftesstadgan.

Uti eu inom Andra Kammaren Täckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 101, anför herr A. Wiklund:

»Uti Kong!. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket

den 9 november 1866, § 117, stadgas, att förste domstol i skiftesmål

å landet är egodelningsrätt i hvarje härad eller tingslag, och skall denna

rätt bestå af, utom domaren i orten, tre i landthushållning kunnige,

inom häradet eller tingslaget boende, bofaste män, hvilka, på föranstaltande

af domaren i orten, inför häradsrätten, genom socknefullmägtige

efter förmedlade hemmantalet utväljas.

Dessa bestämmelser innefatta icke någon bestämd tid, för hvilken

de sålunda utsedda ledamöterna inväljas, och kunna de följaktligen,

om de så önska, bibehålla detta sitt uppdrag, så länge de för godt

finna.

De frågor, som på grund af skiftesstadgan kunna hänskjutas till

och skola afgöras af egodelningsrätt, äro utan tvifvel af den stora vigt

och betydelse, att det vore önskligt, det endast sådana personer inväljas

till ledamöter, hvilka ega de egenskaper, som erfordras för att på ett

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 7 Samt. 29 Haft. (N:o 46). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N-.o 46.

tillfredsställande sätt kunna fullgöra det uppdrag, som blifvit dem anförtrodt.

Om emellertid efter valet erfarenheten visar, att utsedd ledamot

icke eger de förutsättningar, som göra honom lämplig för utöfvandet af

denna befattning, eller om invald ledamot, som vid valet varit för befattningen

lämplig, sedermera af en eller annan orsak förlorar denna

egenskap, så skulle sålunda ett mycket vigtigt och magtpåliggande

uppdrag för längre tid, än önskligt vore, komma att ntöfvas af en person,

som saknar derför erforderliga och nödiga qvaliflkationer. Det synes

mig derför, som skulle val af ledamot i egodelningsrätt böra ske endast

för viss, bestämd tid. Snart sagdt alla andra kommunala förtroendeuppdrag

lemnas numera endast för viss, bestämd tid, och är detta förhållandet

sedan 1884 berättande val af gode män i skiftesverket och

alltsedan 1872 beträffande val af nämndemän, Indika närmast kunna

likställas med ledamöter i egodelningssrätt. Någon olägenhet deraf,

att nyssnämnda val skett för viss, bestämd tid, har, såvidt kändt är,

aldrig uppstått, och erfarenheten visar, att, då valet fallit på rätt

person, den afgående vanligen återväljes, såvida han varit villig mottaga

omval.

Visserligen kan invändas, att betänkligheter förefinnas mot att göra

dem, som skola vara domare, valbara endast för viss tid, men bär är

icke fråga om embeten, hvilkas innehafvare Kong!. Maj:t eger rätt att

utnämna, utan här gäller frågan endast ett bland de många kommunala

uppdrag, som de röstberättigade böra ega tillfälle att lemna till den, för

hvilken de ega det fulla förtroendet.

På grund af hvad jag nu i korthet anfört, får jag vördsamt hemställa,

det Riksdagen för sin del ville besluta, att 117 § i Kongl. Maj:ts

förnyade nådiga stadga- om skiftesverket i riket den 9 november 1866

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Förste domstol i skiftesmål å landet är egodelningsrätt i hvarje

härad eller tingslag. Ordinarie domaren i orten är deri ordförande,

derest icke, vid hans förfall, efter hvad särskildt stadgadt är, annorlunda

af vederbörande hofrätt förordnas, eller Kongl. Maj:t, på invånarnes

gjorda anhållan eller eljest förekomna anledningar, för större eller mindre

distrikt, skulle i nåder finna godt att särskild person dertill utse. Ledamöterna

i rätten utgöras af tre i landthushushållning kunnige, inom

häradet eller tingslaget boende, bofaste män, hvilka, på föranstaltande af

domaren i orten, inför häradsrätten, genom socknefullmägtige, efter för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

medlade hemmantalet utväljas för en tid af sex är. Afgående ledamot kan

återväljas. Uppstår laga förfall för ledamot, kalle ordföranden ojäfvig

god man i dess ställe. De inom socknarne i häradet eller tingslaget valde

gode män kunna ock till ledamöter uti egodelningsrätten utses; dock få

de icke såsom domare handlägga skiftesmål, dervid de som gode män

biträda

Ledamot i egodelningsrätt skall, innan han i rätten inträder,

domareed aflägga, der han ej den ed förut svurit.»

Grundsatsen, att domare ej utan ransakning och dom må afsättas,

i nästan alla kulturländer erkänd såsom en hörnsten i samfundsordningen

och hos oss omgifven af grundlags helgd, är enligt utskottets förmenande

af den vigt, att hvarje förslag, syftande till rubbning af eller inskränkning

i densamma, bör upptagas med största betänksamhet. Såsom ett

steg i sådan rigtning måste emellertid betraktas, om de folkvalda ledamöterna

i egodelningsrätterna i enlighet med motionen gjordes beroende

af omval efter vissa år.

Utskottet instämmer visserligen med motionären deri, att på grund

af den stora vigten af de frågor, som enligt skiftesstadgan kunna komma

under egodelningsrätts pröfning, det är önskligt, att endast sådana personer

väljas till egodelningsrättsledamöter, som ega erforderliga egenskaper

att tillfredsställande fullgöra uppdraget, men utskottet finner på

samma gång i dessa frågors betydelse och ofta särdeles svåra beskaffenhet

en anledning, hvarför man bör söka åt egodelningsrätten bevara den

insigt, skicklighet och erfarenhet, som i regel endast en längre tids tjenstgöring

derstädes kan skänka. Man kunde visserligen säga, att föga anledning

finnes att befara, att ett stadgande rörande val på viss tid skulle

medföra för täta ombyten inom rätten, då en afgående ledamot, som visat

sig lämplig för uppdraget, antagligen, der han sjelf så önskade, oftast

komme att vid tidens utgång omväljas. Men erfarenheten talar ett annat

språk. Inom flera delar af vårt land har det nemligen visat sig, att

bestämmelsen, att nämndemän väljas endast på vissa år, medfört betänkliga

rubbningar i kontinuiteten inom häradsrätterna. Så eftersträfvansvärdt,

som uppdraget att vara ledamot i egodelningsrätt på grund af

dermed förenade ersättning och sociala anseende lär betraktas, torde det

vara grundad anledning att befara, att, derest den i motionen föreslagna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

ändringen genomfördes, ombyte ännu oftare än beträffande nämndemän

komme att ega ram.

Den af motionären åberopade analogien med nämndemän synes

utskottet för öfrigt icke utgöra något skäl för den ifrågasatta lagändringen.

Dels har, enligt utskottets mening, förändringen i bestämmelserna rörande

den tid, för hvilken nämndemän väljas, ingalunda visat sig vara af så

lycklig verkan, att densamma manar till efterföljd, och dels lär det böra

komma i betraktande, att de folkvalda ledamöterna inom egodelningsrätten

ega eu väsentligt annan ställning än nämndemännen inom häradsrätten.

Under det de senare ega endast kollektiv rösträtt, hafva egodelningsrättens

ledamöter personlig sådan, och med det stora ansvar och

inflytande på rättens beslut, de i följd häraf ega, vore det synnerligen

betänkligt, om de genom att underkastas omval stäldes i ett beroende af

sina valmän, hvaraf de kanske icke alltid skulle känna sig oberöida.

Otvifvelaktigt förekommer stundom, att en egodelningsrättsledamot

förverkar det förtroende, som legat till grund för hans utseende till befattningen,

men utskottet kan icke inse, att detta förhållande, hvilket

lika väl kan ega rum i fråga om andra domare, utgör någon anledning

att särskildt beträffande egodelningsrättsledamöter bereda möjlighet att

återkalla uppdraget. Lika litet kan utskottet finna någon sådan anledning

deri, att egodelningsrättsledamöterna utses på grund af val inom kommunerna.

Så är förhållandet jemväl med andra domare, såsom rådmän

i de flesta städer, utan att någon ifrågasatt, att desse skulle kunna

aflägsnas från sina befattningar annat än efter laga dom. Den rätt, som

i vissa fall tillerkänts menigheterna att få välja sina domare, har nog

sin stora vigt och betydelse, men längre än till sjelfva valet synes denna

rätt icke skäligen höra sträckas. Så snart den sålunda utsedde domaren

är vald, klöfver intresset af rättskipningens lugna och af personliga inflytanden

oberörda gång, att han tillerkännes samma säkra ställning som

andra domare.

Af de anmärkningar, som framstälts mot nu rådande förhållanden

på detta område, synes utskottet största betydelsen böra tillmätas den,

att egodelningsrättsledamöter enligt gällande bestämmelser äro oförhindrade

att qvarstå i befattningen, äfven sedan de af ålderdom blifvit

mindre lämpliga att utöfva densamma. Utskottet håller emellertid före,

att detta förhållande icke skäligen bör föranleda till en sådan lagändring

som den af motionären föreslagna, utan att, derest någon åtgärd till

afhjelpande af berörda olägenhet anses böra vidtagas, lämpligast liksom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

5

ock fullt tillfyllestgörande vore att stadga en åldergräns för behörigheten

att tjenstgöra såsom egodelningsrättsledamot.

Härom föreligger för närvarande intet förslag, och får utskottet

alltså, under åberopande af det anförda, hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 april 1899.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar Nilsson, F. Andersson, J. Anderson, Jönsson, E. Svensson,

A. Svensson och Wiklund, hvilka ansett, att motionen bort af utskottet

tillstyrkas.

Herrar Husberg, C. F. Pettersson, P. G. Petersson och Bedelius

hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling

inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 7 Samt. 29 Raft.

<>

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.