Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881.

1899-04-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:52, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

1

iV:o ,52.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1899, kl 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i

strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881.

Genom proposition, n:o 51, åt den 24 sistlidne februari, hvilken

af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda

förslag till lag om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen

för krigsmagten den 7 oktober 1881.

Enligt hvad inliemtas af det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll

för den 3 sistlidne februari, är densamma föranledd af en

tillämnad omarbetning af disciplinstadgan för krigsmagten i syfte, bland

annat, att klargöra den civilmilitära personalens disciplinära ställning.

Det vore sålunda afsigten att i disciplinstadgan upptaga tydliga och

fullständiga bestämmelser dels om befogenhet för civilmilitär förman

att meddela föreskrifter åt underlydande i hvad angår allmän ordning,

ordningen inom krigsmagten eller dennas anseende, dels om motsvarande

lydnadspligt för civilmilitär i förhållande till militär eller civilBih.

till Riksd. Prof. 1899 7 Sami. 33 Häft. (Nås 33—54). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

militär förman, dels om tillerkännande, under vissa förutsättningar, åt

civilmilitär befälhafvare af den bestraffningsrätt öfver underlydande,

hvarom förmäles i 11 kap. strafflagen för krigsmagten. De tilltänkta

nya föreskrifterna i disciplinstadgan om civilmilitärers befälsrätt och

lydnadspligt kräfde emellertid för att blifva fullt verksamma, att de i

strafflagen för krigsmagten upptagna stadganden om ansvar för olydnad

blefve jemkade i den rigtning, att dylikt ansvar blefve stadgadt såväl

för civiimilitär person, som underläte att efterkomma öfverordnad krigsmans

i särskilda fall meddelade föreskrifter i fråga om allmän ordning

och dylikt, som ock för underlydande, hvilken underläte att efterkomma

hvad förman, som ej vore krigsman, i sådant hänseende befalt. Vidare

kunde bestraffningsrätt i disciplinmål tydligen icke uppdragas åt civilmilitäre

befälhafvare, med mindre än att desse befälhafvare för missbruk

af bestraffningsrätten blefve underkastade enahanda ansvar, som

med afseende på officerare och underofficerare vore föreskrifvet..

Föreliggande proposition åsyftar just införande af de ändringar i

strafflagen för krigsmagten, som, efter hvad ofvan angifvits, anses, erforderliga

med hänsyn till disciplinstadgans förestående omarbetning.

Hvad då angår 86 och 87 §§ i förslaget, har utskottet intet att

mot desamma erinra. 86 § är af alldeles samma lydelse som 87 § i

nu gällande strafflag för krigsmagten, och förslagets 87 § betecknar ej

annan ändring i gällande 86 §, än att ordet »krigsman» utbytts mot

»någon».

Visserligen har farhåga uttalats, att den föreslagna formuleringen

af 87 § skulle kunna gifvas så vidsträckt tolkning, att den deri meddelade

straffbestämmelsen blefve tillämplig äfven i fråga om de personer,

hvilka i händelse af mobilisering hade att å kommunernas vägnar

till krigsmagten aflemna hästar och fordon; men då uppenbarligen

paragrafen i fråga ej kan blifva tillämplig å andra än dem, som lyda

under strafflagen för krigsmagten och, enligt 1 § af denna lag, ifrågavarande

personer ej lyda derunder, kan den uttalade farhågan betecknas

såsom helt och hållet ogrundad.

I fråga om 123 § har utskottet funnit den föreslagna formuleringen

afvika från den uppställning och terminologi, som uti strafflagen

för krigsmagten i allmänhet förekommer.

Med hänsyn till det allmänna stadgandet i 29 § af ifrågavarande

lag, enligt hvilket civilmilitär, som blifvit förvunnen om brott, hvarå

lagen är tillämplig, skall, der olika straff finnas bestämda för officerare,

underofficerare och manskap, straffas i likhet med krigsman i den

tjenstegrad, hvartill den straffs^yldige räknas, har man i regel, då fråga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52. 3

varit om brott, hvartill såväl krigsmän som civilmilitäre personer kunna

göra sig skyldige, nöjt sig med att, vid bestämmande al‘ de olika straffsatserna,

hänvisa endast till de rent militära graderna. Så har exempelvis

skett i 94, 103, 125 och 131 §§.

Af denna anledning har utskottet underkastat paragrafen i fråga

den omredigering, som för vinnande af öfverensstämmelse med uttryckssättet

i andra delar af nämnda lag varit erforderlig.

I öfrigt har det i propositionen innefattade lagförslaget ej gifvit

anledning till anmärkning från utskottets sida.

Under åberopande af det anförda får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, under förklarande, att Kongl. Maj:ts

ifrågavarande proposition ej kan i oförändradt skick

bifallas, ville för sin del antaga följande

Kongl. Majds förslag:

Lag

Utskottets förslag:

om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen för krigsmagten

den 7 oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen

för krigsmagten den 7 oktober 1881 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

86 §.

Vägrar eller underlåter någon, som utan att vara krigsman under

denna lag lyder, att åtlyda hvad den, som enligt tjenstereglemente

eller särskild!, förordnande öfver honom har befälsrätt i tjensten, inom

gränsen af denna rätt anbefalt; varde den brottslige, om han är att

hänföra till embete- eller tjensteman, straffad efter 25 kap. 16 eller 17 §

allmänna strafflagen, men eljest dömd högst till straffarbete i två år.

Var förbrytelsen ringa; må den brottslige beläggas med disciplinstraff.

87 §.

Underlåter någon att efterkomma öfverordnads i särskilda fall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kong!.. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

meddelade föreskrifter i hvad som rörer allmän ordning, ordningen inom

krigsmagten eller dess anseende; belägges med disciplinstraff eller

dömes till fängelse i högst sex månader.

123 §.

Har officer, underofficer eller

någon vid krigsmagten anstäld civil

embets- eller tjensteman i disciplinmål

uppsåtligen med straff belagt eller

hos annan, som innehar bestraffningsrätten,

till bestraffning angifva

den han visste oskyldig vara,

skall han afsättas och förklaras

ovärdig att i rikets tjenst vidare

nyttjas samt dessutom dömas,

a) om den oskyldige undergick

sträng arrest eller var officer

eller underofficer och undergick

vaktarrest, till straffarbete från och

med sex månader till och med två

år; och

b) om den oskyldige undergick

lindrigare bestraffning, eller

om straff ej blef på grund af angifvelsen

ålagdt eller, fastän det

ålades, icke kom att verkställas, till

fängelse i högst sex månader eller

böter högst ett tusen kronor.

Gör annan, som lyder under

denna lag, angifvelse, som här är

nämnd, skall han dömas, der den

oskyldige undergick straff, som under

a) sagdt är, till straffarbete

från och med sex månader till och

med två år, och, der sådant fall

inträffar, som omförmäles under b),

till fängelse i högst sex månader

123 §.

Har någon i disciplinmål uppsåtligen

med straff belagt eller hos

annan, som innehar bestraffningsrätten,

till bestraffning angifvit den

han visste oskyldig vara, skall den

brottslige, om han är officer eller

underofficer, afsättas och förklaras

ovärdig att i rikets tjenst vidare

nyttjas samt dessutom dömas,

a) om den oskyldige undergick

sträng arrest eller var officer eller

underofficer och undergick vaktarrest,

till straffarbete från och

med sex månader till och med två

år; och

b) om den oskyldige undergick

lindrigare bestraffning, eller om

straff ej blef på grund af angifvelsen

ålagdt eller, fastän det ålades,

icke kom att verkställas, till

fängelse i högst sex månader eller

böter högst ett tusen kronor.

Hörer den brottslige till manskapet,

skall han dömas, der den

oskyldige undergick straff, som

under a) sagdt är, till straffarbete

från och med sex månader till och

med två år, och, der sådant fall

inträffar, som omförmäles under b),

till fängelse i högst sex månader

eller disciplinstraff af sträng arrest.

Har någon icke af ondt upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kongl. Maj:ts förslag:

eller disciplinstraff af sträng arrest.

Har någon icke af ondt uppsåt,

men ändå utan laga skäl, af

förhastande eller oförstånd, med

straff belagt eller gjort angifvelse

mot annan i disciplinmål; dömes,

om den brottslige är officer eller

underofficer, till böter, beräknade

efter 25 kap. 21 § allmänna strafflagen,

eller mistning af embete

eller tjenst på viss tid, eller, der

omständigheterna äro synnerligen

försvårande, till afsättning, och, om

han hörer till manskapet, till disciplinstraff

eller fängelse i högst sex

månader.

Den, som efter detta lagrum

gjort sig förfallen till straffarbete,

skall ock dömas medborgerligt förtroende

förlustig.

Utskottets förslag:

såt, men ändå utan laga skäl, af

förhastande eller oförstånd, med

straff belagt eller gjort angifvelse

mot annan i disciplinmål; dömes

den brottslige, om han är officer eller

underofficer, till böter, beräknade

efter 25 kap. 21 § allmänna strafflagen,

eller mistning af embete eller

tjenst på viss tid, eller, der omständigheterna

äro synnerligen försvårande,

till afsättning, och, om

han hörer till manskapet, till disciplinstraff

eller fängelse i högst sex

månader.

Den, som efter detta lagrum

gjort sig förfallen till straffarbete,

skall ock dömas medborgerligt förtroende

förlustig.

148 §.

Till disciplinmål räknas de mål, som angå öfverträdelse!'' af denna

lag, då de efter samma lags nedannämnda rum kunna försonas med

disciplinstraff, nemligen:

1) gemenskap med fienden, efter 56 §;

2) rymningsbrott, delaktighet deri eller stämpling dertill, efter 62,

64, 66, 67 och 69 §§;

3) olofligt undanhållande från krigstjensten, efter 68 §;

4) underlåtenhet att uppenbara stämpling till uppror, efter 78 §;

5) sådana i 80 § omförmälda handlingar, hvaraf uppror eller upplopp

lätt kan föranledas, efter samma lagrum;

6) otillåtna sammankomster, efter 81, 82 och 83 §§;

7) vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans befallning, efter

84, 85 och 86 §§;

8) underlåtenhet att efterkomma öfverordnads föreskrifter, efter

87 §;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Kongl. Maj:t förslag: Utskottets förslag:

9) våld, hot eller förolämpning, hvarom förmäles i 90, 91, 97, 98

och 100 §§; dock att dessa mål ej må utan den förorättades uttryckliga

medgifvande behandlas såsom disciplinmål;

10) ohörsamhet eller uppstudsighet emot skildtvakt, annan vakt,

patrull eller annan för bevakning eller ordningens upprätthållande utstäld

eller utsänd truppafdelning, efter 94 och 95 §§;

11) oljud, oväsende eller annan förargelse, fylleri, opålitlighet och

oanständigt uppförande samt vanvård af den aktning, som krigsman

bör af annan ega, efter 102 §;

12) krigsbytes tagande utan lof, efter 103 §;

13) oförsigtigt omgående med eld, efter 109 och 110 §§;

14) obehörigt nyttjande af kronans egendom, efter 111 §;

15) oloflig försäljning, pantsättning eller annan förskingring, förstörande

eller skadande af bevärings- eller beklädnadspersedlar, ammunition,

tjenstehäst eller dess mundering eller foder, eller hvad annat

som till utrustning hörer, samt de flera förbrytelser, som omförmälas i

112 §, efter samma lagrum;

16) åtgärd af förman, som hörer till manskapet, hvarigenom underlydande

förmås till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete,

efter 125 §; så ock emottagande af sådant utaf underlydande, då det

bjudes såsom af fri vilja, efter samma lagrum;

17) befälhafvares försök att vid mönstring dölja befintlig brist i

vapen eller annat, som hörer till rustning eller mundering, efter 129 §;

18) obehörigt öfvergifvande af eller försummelse på post, efter

140 och 141 §§;

19) dubbel legotagning eller delaktighet deri, efter 142 §;

20) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjensten,

efter 144 §, der ej genom förseelsen uppkommit skada eller kostnad,

från hvars ersättande befrielse kan, enligt hvad i 30 § sägs, ega rum;

samt

21) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i embete!,

af den, som utan att vara krigsman lyder under denna lag, efter

146 §.

Stockholm den 26 april 1899.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELRÖT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:99 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen för krigsmagte s. 1 i texten