Sök i Ratio Lex

Lagutskottet)} Utlåtande N:o 53

1899-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1899:53, Lagutskottet)} Utlåtande N:o 53

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet)} Utlåtande N:o 53.

7

iV.*o &3.

Anlc. till Riksd. kansli den 26 april 1899, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af 27 §

i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

27 § af kongl. förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet lyder för närvarande:

®Yill kommunen åt fullmägtige öfverlåta att med kommunalstämmans

rätt handlägga och afgöra de till stämmans behandling hörande

ärenden,^ då må, med de vilkor och undantag här nedan sägs, sådant

vara tillåtet, derest kommunalstämman med mer än hälften af kommunens

hela röstetal efter röstvärdet sig derom förenar.

Beslut härom skall hos Konungens befallningshafvande ofördröjligen

anmälas.»

Uti en inom Andra Kammaren afgifven och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 125, föreslår nu herr Nydahl, att Riksdagen ville för

sin del besluta följande ändrade lydelse af denna §:

»Uti kommun med öfver 3,000 invånare skall den ko mmunalstämman

i kommunens angelägenheter tillkommande beslutande rätt, med de

undantag här nedan sägs, uppdragas åt kommunalfullmägtige.

Vill kommun med 3,000 invånare eller derunder samma rätt åt

fullmägtige öfverlåta, må sådant vara tillåtet, derest kommunalstämman

med mer än hälften af kommunens hela röstetal efter röstvärdet sig

derom förenar.

Beslutet härom skall hos Konungens befallningshafvande ofördröjligen

anmälas.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

Till stöd för förslaget anföres:

»En icke ovanlig invändning mot yrkandet på en lika stark begränsning

af den kommunala rösträtten på landet som den för stadskommunerna

gällande är den, att, då städerna i allmänhet öfverlemnat.

den beslutande rätten i kommunala angelägenheter åt fullmägtige,

under det att i regel landskommunernas röstberättigade medlemmar

omedelbart deltaga i vården af dessa angelägenheter, förhållandena i

stad och land äro så ojemförliga i berörda afseende, att det icke finnes

någon grund för ett dylikt likställighetskraf.

Ehuru jag icke kan anse denna invändning på ringaste sätt befogad,

så tror jag likväl, att det vore lyckligt, och det ur mer än en

synpunkt, om grunden till densamma undanröjdes derigenom, att fullmägtigeinstitutionen

blefve stadgad såsom obligatorisk jemväl för landskommuner

med mer än 3,000 invånare.

Allt hvad som talar för fullmägtigeinstitutionens ändamålsenlighet

för städer med ett något större antal röstegare, torde äfven kunna

anföras till förmån för samma sak i fråga om folkrika landskommuner.

Det synes mig till och med, som om det rimligtvis kunde sättas i fråga,

huruvida icke det vore mindre olämpligt, att i städerna, med deras

jemförelsevis obetydliga områden och deraf beroende större lätthet för

de röstegande att komma tillsammans, de allmänna angelägenheterna

afgjordes af en primärförsamling, än att förhållandet är sådant på

landsbygden med dess i allmänhet mycket vidsträcktare kommuner.

Att landskommunerna hittills endast undantagsvis begagnat sig af

tillåtelsen att åt fullmägtige öfverlåta sin å kommunalstämma utöfvade

beslutande rätt, torde icke böra betraktas såsom något giltigt skäl emot

tanken att göra fullmägtigeinstitutionen obligatorisk för de folkrikare

kommunerna, derest det icke kan påvisas, att denna institution är mindre

passande för dessa än för städer med samma eller lägre invånareantal.

Det är icke första gången, denna tanke framliålles i Riksdagen.

Så yttrade vid den kommunala rösträttsfrågans behandling i Andra

Kammaren den 5 mars 1884 dåvarande representanten för Upsala, professor

Rydin, angående denna sak följande:

»Felet i vår nuvarande kommunallagstiftning ligger således icke

endast i sjelfva rösträtten, hvari jag anser, att en modifikation med skäl

bör ega rum, utan äfven i åtskilliga andra omständigheter. Det första

och förnämsta felet i nu gällande författning är, att det är en primärförsamling,

som på landet nu afgör sakerna, så att det aldrig blifver

någon kontinuitet, Den ena gången komma nemligen de och de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

personerna till stämmorna, den andra gången deremot är det helt andra,

som infinna sig och afgöra besluten. Allt är med ett ord stäldt på

tillfällighet och ovisshet. Vidare bör första vilkoret för åstadkommande

åt ändring i afseende å sättet för utöfvande af kommunala rösträtten

vara, att den ovilkorligen skall utöfvas af kommunalfullmägtige, och att

dessa skola vara den kommunala myndighet, som skall taga kommunens

angelägenheter om hand. Om så vore händelsen äfven under nuvarande

förhallanden, så skulle man väl kunna säga, att i en gifven socken

kunde den och den herremannen uteslutande tillsätta alla kommunalfullmägtige.

Ja, å la bonne heure, låt honom göra det. Sådana kommunalfullmägtige

voro dock ansvarige för besluten; det vore alltid samma

personer som fattade besluten, och dem kunde man alltid hålla sig till,

om kommunen lede skada genom besluten. En bestämd ordning, eu

viss kontinuitet vid ärendenas handläggning skulle således alltid vinnas,

och detta är en stor fördel. Den första förändringen i afseende å den

kommunala rösträtten bör således vara införande af en obligatorisk bestämmelse,

att kommunalfullmägtige skola finnas i hvarje församling.»

Från förarbetena till vår nu gällande kommunala lagstiftning kan

inhemtas, att anledningen till att kommunalförfattningen för landsbygden

principen, bygdes på den grund, att de kommunalt röstberättigade skulle

omedelbart deltaga i afgörandet af kommunens angelägenheter, men

samtidigt möjlighet bereddes för de kommuner, som det önskade, att

åt en kommunal representation, kommunalfullmägtige, öfverlemna beslutanderätten

i de flesta ärenden, varit hänsynen till den stora olikheten

i afseende på folkmängd och andra förhållanden mellan kommunerna på

landsbygden, samt den häraf föranledda svårigheten att utfinna någon

tillfredsställande norm, efter hvilken kunde med någon större visshet

beräknas, när skyldigheten att öfverlemna beslutanderätten i kommunens

angelägenheter åt kommunalfuflnmgtige borde inträda. Med erkännande

deraf, att kommunalfullmägtigeinstitutionen kunde inom sig förena större

insigt i sak, större förmåga vid pröfning och större kraft än stora primäriörsamhngar,

ansåg man på grund af ofvan antydda svårighet och vid

beaktande jemväl af det förhållandet, att det representativa systemet

inom kommunerna på landet ingenstädes var infördt eller ens, veterligen,

efterlängtadt, lämpligast att åt hvarje kommuns egen pröfning

Bih. till RiJcsd. Prof. 1899. 7 Sami. 33 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

och mogna beslut öfverlemna, hvilketdera af de två systemen, det primära

eller det representativa, den föredroge att få hos sig infördt.

Att nu uti den sålunda stadgade anordningen vidtaga sådan ändring,

som motionären föreslagit, och ålägga kommuner med öfver 3,000 invånare

skyldighet att åt kommunalfullmägtige uppdraga beslutanderätten i kommunens

angelägenheter skulle enligt utskottets uppfattning icke innebära

någon förbättring i de rådande förhållandena. Uti den omständigheten,

att folkmängden i en kommun uppgår till en viss siffra, ligger ej något

# afgörande bevis derför, att kommunalfullmägtigeinstitutionen i den kommunen

under alla förhållanden är att föredraga framför ärendenas omedelbara

afgörande å kommunalstämma, liksom, å andra sidan, inom en

kommun med ganska ringa folkmängd särskilda förhållanden kunna göra

införande af kommunalfullmägtige önskvärdt. Med ett ord, folkmängdens

storlek kan ej betraktas såsom någon tillfredsställande mätare af behofvet

utaf kommunalfullmägtige inom kommunerna och det är då, enligt hvad

utskottet anser, ej skäl att på föreslaget sätt rubba den nu gällande

anordningen, hvilken medgifver hvarje kommun att, hvar efter sina

särskilda förhållanden, bedöma lämpligheten af en öfverflyttning af kommunalstämmans

beslutanderätt på kommunalfullmägtige.

Så vidt utskottet känner, har ej heller förekommit någon berättigad

anledning till missbelåtenhet med nu gällande bestämmelser i ämnet

eller det sätt, hvarpå desamma verkat.

Utskottet föranlåtes alltså hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 april X899.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.