Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884, äfvensom i ämnet väckta motioner.

1899-05-05 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1899:10, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884, äfvensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1899, kl. 3 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse

af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884,

äfvensom i ämnet väckta motioner.

Genom en den 24 februari innevarande år till Riksdagen aflåten

proposition har Kongl. Maj;t, under åberopande af propositionen bifogade,

i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll^ föreslagit Riksdagen

att antaga här nedan införda förslag till lag om ändrad lydelse af vissa

paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af vissa para- (Lagens nuvarande lydelse.)

grafer i grufvedstadgan den 16 maj

1884.

Med upphäfvande af nådiga kungörelsen

rörande inmutning å kronojord

den 19 augusti 1889 förordnas,

att nedannämnda paragrafer i grufvestadgan

den 16 maj 1884 skola

erhålla följande ändrade lydelse:

Bih till Riksd. Prot. 181)9. é Sami. 2 Afd. 8 Raft. (N:o 10.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Lagens nuvarande lydelse.)

3 §.

1 mom. Å område, beläget på

mindre afstånd än två hundra meter

från boningshus eller från annan

åbyggnad, der den är uppförd vid

gård, eller från tomtplats eller trädgård,

vare inmutning ej tillåten, utan

tillstånd af såväl egaren till byggnaden,

tomtplatsen eller trädgården

som den, hvilken dertill har nyttjanderätt;

dock att inom utmål befintliga

byggnader, hvilka erfordras

för grufdriften, ej må utgöra hinder

för inmutning.

Inmutning må ej ske å kyrkogård

eller begrafningsplats, ej heller,

utan tillstånd af vederbörande myndighet

eller styrelse, å område på

mindre afstånd än trettio meter från

sådan jernväg eller kanal, som är

upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden

å förut inmutadt område samt

å utmål, så länge rättigheten till området

eller utmålet blifvit behörigen

försvarad.

5 §.

öfver inkommen ansökning om

mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen

och senast trettio dagar

efter mottagandet meddela skriftligt

beslut. Finner bergmästaren nödigt

infordra ytterligare upplysning i afseende

å arten af den angifna mineralanledningen,

inmutningspunktens

läge eller annan för mutsedelns

utfärdande erforderlig omständighet,

3 §-

1 mom. Å område —--—

(lika med förslaget) — — — —

— — har nyttjanderätt.

Ej heller må inmutning ske å

kyrkogård eller begrafningsplats

eller, utan tillstånd----—

(lika med förslaget)---—

— — — — — — allmän trafik.

2 mom. lika med förslaget.

5 §''

Öfver inkommen —----

(lika med förslaget) — — — —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(.Kongl. Maj\ts förslag.)

ege han förelägga sökanden att dermed

inkomma inom viss lämplig tid,

räknad från den dag beslutet gafs,

och vare, i händelse den tid försittes,

den då gjorda ansökningen

förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet

intagas. Finnes åter af de

inkomna handlingarna eller efter

infordrad upplysning, att mineralanledningen

icke utgör föremål för

inmutning enligt 1 §, eller att sådant

hinder uppenbarligen möter,

som i 3 § sägs, varde ansökningen

afslagen.

8 §■

Inom det inmutade området eller

utmålet eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar

denna stadga innehåller, bearbeta

och tillgodogöra sig såväl

den inmutade mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral,

hvilka derstädes förekomma.

öfriga mineraliska ämnen inom

det inmutade området eller utmålet

må äfven af inmutaren brytas, i den

mån sådant är erforderligt för grufarbetets

ändamålsenliga drifvande,

och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves.

Hvad sålunda icke användes

må inmutaren ock behålla, så

framt det icke af jordegaren mot

erläggande af godtgörelse för brytnings-

och uppfordringskostnader

afhemtas, om inmutningspunkten är

belägen i Norrbottens, Vesterbot
-

(.Lagens nuvarande lydelse.)

— — — eller att sådant binder

möter, som i 3 § sägs, varde ansökningen

afslagen

8 §•

Inom det--—----

(lika med förslaget.) — — — —

— —----förekomma.

öfriga mineraliska —--—

(lika med förslaget.) — —--

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o JO.

(Kongl. Maj.-ts förslag.) (Lagens nuvarande lydelse.)

tens, Jemtlands eller Vesternorrlands

län, inom ett år, men eljest

inom sextio dagar efter tillsägelse.

Jordegarnes rätt i detta afseende

utöfvas å kronojord, som under

ständig besittningsrätt innehafves

eller är till boställe anslagen, af

kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den

godtgörelse, hvarom nu är sagdt,

gånge med bestämmandet deraf såsom

i 12 § stadgas, dock att, der

skiljemän anlitats, parterne skola

stånda hvar sina kostnader och

gälda hvardera halfva kostnaden för

skiljemännens sammanträde; och

värde tiden för afhemtandet räknad

från det att godtgörelsens belopp

blifvit slutligen bestämdt.

11 §•

Sedan mutsedel blifvit utfärdad,

eger inmutaren att inom det inmutade

området, innefattande en omkrets

med ett hundra meters afstånd

från inmutningspunkten, anställa

sådant försöksarbete, som erfordras

till fyndighetens undersökning

och blottande, äfvensom att

begagna eller anlägga väg till stället;

dock att hvad i 3 § är stadgadt

om hinder emot inmutning

äfven gäller i fråga om försöksarbete,

så framt hindret förefans, då

mutsedeln utfärdades.

För den mark, inmutaren sålunda

begagnar, skall han gifva innehaf
-

— — — — — — — af hem tas

inom sextio dagar efter tillsägelse.

Jordegarens rätt i detta afseende

utöfvas å kronojord af jordens innehafvare.

11 §•

Sedan mutsedel —---—

(lika med förslaget.)----

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande 2V:o 10. 5

(Kongl. Maj:ts förslag.)

varen af jorden, så länge försöksarbetet

förgår, full ersättning i

årlig afgift, som för hvarje år förskottsvis

betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves,

innan utmål derför varder

lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig

att ersätta jordegaren eller den,

som i hans ställe är berättigad till

sådan godtgörelse, all skada, som

marken genom försöksarbetet för

framtiden kan hafva tagit; och ansvara

inmutaren under tiden, till dess

denna ersättning blifvit erlagd, för

fulla beloppet af den årliga afgiften

för markens begagnande.

Skada och intrång, som af försöksarbetet

förorsakas och hvarom

ej förut i denna paragraf är stadgadt,

vare inmutaren ock skyldig

att ersätta.

(.Lagens nuvarande lydelse.)

— — — för markens begagnande.

13 §.

13 §.

1 mom. Minst fjorton dagar, in- 1 mom. Minst fjorton--—

nan något arbete å det inmutade (lika med förslaget.) —--—

området börjas, skall inmutaren, vid----— — — — — — —

inmutningsrättens förlust och skyldighet

att för all genom arbetet

förorsakad skada ansvara såsom för

åverkan, lemna bestyrkt afskrift af

mutsedeln till så väl det inmutade

områdets egare som den, hvilken — — den, hvilken nyttjanderätt

det med nyttjanderätt innehar och dertill innehar; och gälle ...— — —

brukar; och gälle om sättet för så- (lika med förslaget) — — — —

dant delgifvande hvad om delgifvande

af stämning är stadgadt;

dock må, der jorden eges eller inne- — — eges eller innehafves af enhafves

och brukas af enskild per- skild person — (lika med förslaget.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj.ts förslag.)

son, som är frånvarande och låter

egendomen af annan förvaltas, afskriften

lemnas till förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte,

innan något arbete å det inmutade

området börjas, att ställa

pant eller borgen för all den ersättning,

hvartill inmutaren enligt

11 § är förbunden. Denna säkerhet

skall vara af öfverexekutor

godkänd, der den icke ändock af

jordegaren och nyttj anderättsinnehafvaren

antages. Försummar inmutare

att ställa sådan säkerhet,

ege utmätningsmannen i orten, då

han derom anlitas, inställa arbetet,

till dess säkerhet, som finnes antaglig,

blifvit anskaffad.

14 §.

Sist åtta månader från mutsedelns

utfärdande eller, om inmutningspunkten

är belägen i Norrbottens,

Vesterbottens, Jemtlands eller Vesternorrlands

län, sist ett år från

samma tid, skall inmutaren, vid inmutningsrättens

förlust, hafva börjat

arbetet, der ej i anledning af

yppad tvist sådant hinder härför

mött, hvars undanrödjande icke berott

af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att

bearbeta fyndigheten, som inmutaren

åligger, är i 21 och 39 86

stadgadt.

17 §•

Å kronojord, som under ständig

Lagens nuvarande lydelse.

-----förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte,

innan något arbete å det inmutade

området börjas, att ställa

pant eller borgen för den årliga

afgift eller framtida ersättning, hvartill

— — (lika med förslaget.) —

— — — — — — — anskaffad.

14 §.

Sist åtta månader från mutsedelns

utfärdande skall inmutaren, vid —

— — (lika med förslaget) — —

— — — — — — — stadgadt.

17 §•

Å kronojord, som under ständig

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Lagens nuvarande lydelse.)

besittningsrätt innehafves eller är

till boställe anslagen, skall kronoåboen

eller boställsinnehafvaren

njuta den jordegaren enligt 16 §

tillkommande rätt till godo; egande

ban ock, om han begagnar jordegareandelen,

att samma andel sedermera

behålla såsom sin enskilda

tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, skall i detta

hänseende hänföras äfven grufveskog.

Å annan kronojord skall inmutaren

njuta jordegareandelen till godo

med förpligtelse att för hvarje kalenderår

inom januari månad nästföljande

år till kronan erlägga en

afgäld motsvarande sjuttiofemtedelen

af värdet af de inmutningsbara

ämnen, som under året brutits och

uppfordrats; dock att från ingången

af år 1930 inmutaren är skyldig

att vara underkastad de förändrade

bestämmelser om rätt för

kronan att deltaga i grufarbetet och

den deraf fallande vinsten, hvilka

genom ny lagstiftning kunna blifva

gällande.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen,

varde den instäld; och ankomme

dess företagande sedermera

på ny anmälan inom den tid från

mutsedelns utfärdande, som i 21 §

sägs. Men ej må annan parts eller

allmänts ombuds uteblifvande hindra

besittningsrätt innehafves eller är

till boställe anslagen eller blifvit

för kronans räkning till brukning

på viss tid åt annan upplåten, skall

kronoåboen, boställsinnehafvaren eller

den, som eljest besitningsrätten

innehar, njuta den jordegaren —

— — (lika med förslaget) — —

grufveskog.

A annan kronojord tillkomme

jordegareandelen inmutaren.

24 §.

Uteblifver — — (lika med förslaget)

— — — på ny anmälan.

Men ej må — — (lika med förslaget)

--— är sagdt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande N:o 10.

(.Kongl. Maj:ts förslag.)

förrättningens fortgång, der den

blifvit så delgifven och kungjord,

som i 23 § är sagdt.

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30

§ bör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas

vid utmålsläggningen. Sämjas ej

parterne om beloppet, varde det af

förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af

marken till det värde, annan mark

af enahanda beskaffenhet och godhet

i orten högst gäller, med beräkning

att jordegaren ansvarar för

räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord,

som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar derunder

inbegripne, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest

jordegaren, mot förbindelse för

denne, om jorden är åt annan till

nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren

skadeslös för den förlust,

som genom mistningen af marken

honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva

inteckningshafvarne ej medgifvit

jordegaren rätt att lyfta lösesumman,

varde beloppet nedsatt hos

Konungens befallningshafvande, som

har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling

för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad; och må äfven

i andra fall grufegaren, om han

(Lagens nuvarande lydelse.)

31 §.

Den lösen--(lika med för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10-

(Kongl. Maj:ts förslag.)

det hellre vill, nedsätta lösesumman

hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller

densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af

lösesumman jemte ränta derå från

den dag, utmålsförrättningen blifvit

afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar derefter, vid påföljd, om det

försummas, att grufegaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade

rätt.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt

område eller utmål, vare sig

rätt dertill före eller efter denna

stadgas utfärdande förvärfvats, skall

bedrifvas i den omfattning, att för

hvarje kalenderår verkställes minst

så mycket grufve- eller grufvebyggnadsarbete,

att värdet deraf

motsvarar kostnaden för bergsprängning

i grufvan af tio kubikmeter

i fast klyft eller, räknadt i

upplagdt berg, aderton kubikmeteri;

egande dock grufegaren, om han

hellre vill att under ett år fullgöra

ar betsskyldigheten för flere, högst

fyra derefter närmast följande arbetsår,

så framt anmälan derom hos

bergmästaren göres inom utgången

af det år, hvarunder arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första

arbetsåret från den 1 januari året

efter det, då mutsedeln utfärdades,

Bih. till Iiiksd. Prot. 1899. 4 Sami.

{Lagens nuvarande lydelse.)

den dag, beloppet blifvit af förrättningsmannen

och gode männen

bestämdt, skall fullgöras---

— — (lika med förslaget) — —

— — rätt.

39 §.

Grufarbetet--(lika med förslaget)

— —------

---af tio kubikmeter; egande

dock--(lika med förslaget) —

— — till nytta.

2 Afd. 8 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(.Kongl. Maj-ts förslag.)

der ej i följd af tvist för arbetet

mött hinder, hvars undanrödjande

icke af inmutaren berott, i hvilket

fall arbetsåret räknas från den 1

januari året efter det, då hindret

upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf

sägs, skall afse verklig grufdrift

eller eljest vara af beskaffenhet,

att det kan lända grufanläggningen

till nytta.

44 §.

Önskar grufegare längre tids hvilostånd

än bergmästaren enligt 42 §

kan medgifva, söke då förlängning

derå hos bergsöfverstyrelsen, som,

då särskilda omständigheter dertill

föranleda samt jordegaren eller å

kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves eller är till

boställe anslagen, kronoåboen eller

boställsinnehafvaren till ansökningen

lemnat bifall, må ega att förlänga

hviloståndstiden under ytterligare

högst fyra arbetsår.

61 §.

Då två eller flere personer i

samma grufrörelse deltaga, åligger

det delegarne att för grufvans förvaltning

årligen utse en grufföreståndare,

som har att vid stadgad

påföljd iakttaga hvad om ordningen

för grufdrift i denna stadga bestämmes.

Grufföreståndare kan endast

den vara, som är svensk undersåte

och i riket bosatt.

[Lagens nuvarande lydelse.)

44 §.

Önskar grufegare--(lika med

förslaget) — — — — — — —

— — å kronojord innehafvaren till

ansökning lemnat bifall,--(lika

med förslaget) — — — —--

--arbetsår.

61 §.

Då två--(lika med förslaget)

--stadga bestämmes.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10. 11

(Kong!. Maj:ts förslag.) (Lagens nuvarande lydelse.)

Val af grufföreståndare skall anmälas

hos bergmästaren. Sker ej

sådan anmälan eller har obehörig

person till grufföreståndare utsetts,

är hvarje delegare ansvarig såsom

vore han grufvans föreståndare.

68 §.

Utländing må icke i riket inmuta

mineralfjmdighet; ej heller ege han,

med mindre än att Konungen funnit

skäligt dertill lemna bifall, förvärfva

eller bearbeta inmutad mineralfyndighet

eller idka grufdrift; och skall

förty det försöks- eller grufarbete,

som utländing utan sådant medgifvande

kan komma att företaga

eller företaga låta, vara utan verkan

till bevarande af hans eller

annans rätt i hit hänförligt afseende;

dock att hvad sålunda blifva

stadgadt icke eger tillämplighet

i fråga om fyndighet eller gruflägenhet,

som på grund af äldre,

behörigen förvärfvad rättighet af

utländing innehafves.

Val af grufföreståndare skall anmälas

hos bergmästaren. Sker ej

sådan anmälan, är hvarje delegare

ansvarig såsom vore han grufvans

föreståndare.

68 §.

Utländing må icke i riket bearbeta

inmutad mineral fyndighet

eller idka grufdrift, med mindre

än att, på hans särskilda ansökning

att få å fyndigheten eller grufläffenheten

arbete anställa och fullfölja,

Konungen funnit skäligt dertill

lemna bifall; och skall förty

det försöks- eller grufarbete, som

utländing utan sådant medgifvande

kan komma att företaga eller företaga

låta, vara utan all verkan till

bevarande af hans rätt i hit hänförligt

afseende; dock att — —

(lika med förslaget)---inne
hafves.

I mutsedel, som på begäran af

utländing kan varda honom meddelad,

skall intagas det förbehåll,

att hans rättighet att med arbete

belägga och sig tillgodogöra den

angifva fyndigheten är beroende

på Konungens tillstånd att samma

fyndighet bearbeta; kommande, der

han inom tre månader från mutsedelns

utfärdande ingifver ansökning

om vinnande af sådant tillstånd

och detsamma honom med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Magt s förslag.) (Lagens nuvarande lydelse )

gifves, den tid, inom hvilken arbetet

å den inmutade fyndigheten enligt

14 § skall vara börjadt, att räknas

från den dag, tillståndet blifvit

honom beviljadt, samt första arbetsåret

att inträda den 1 påföljande

januari.

Har någon, förr än denna lag

trädt i kraft, förvärfvat besittningsrätt

till kronojord, skola i fråga om

befogenhet för honom att njuta

jordegarens rätt hittills gällande

föreskrifter tillämpas; och skall

denna lag i hvad den afser 17 §

grufvestadgan ej ega tillämpning

emot den, som före dess trädande

i kraft gjort ansökan om inmutning

och ej varit underkastad det förbehåll,

hvarom i kungörelsen rörande

inmutning å kronojord den 19

augusti 1889 är sagdt.

Till det vid förevarande proposition fogade statsrådsprotokoll

öfver justitiedepartementsärenden den 24 februari innevarande år har

föredragande departementschefen anfört följande.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 12 maj 1898—med tillkännagifvande,

att de af Kongl. Majrt den 22 nästförutgångna januari till

Riksdagen aflåtna propositioner om. ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan

den 16 maj 1884 och om tillgodogörande af den kronan tillkommande

jordegareandel i grufva icke blifvit af Riksdagen bifallna —

anhallit, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke

frågan om tillgodogörandet af statens jordegareandel uti sådana grufföretag,

om hvilka vore fråga, kunde lösas i viss af Riksdagen angifven

rigtning, och att Kongl. Maj:t ville, efter utredning härutinnan, till

nästföljande Riksdag afgifva nytt förslag i ämnet;

i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

samt kommerskollegium, efter inhemtande af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

i Vesterbottens och Norrbottens län samt bergmästarens

i norra bergmästaredistriktet yttranden, inkommit med infordradt utlåtande

i anledning af Riksdagens ifrågavarande framställning;

behagade, vid ärendets föredragning den 30 december 1898, Kongl.

Maj:t förordna, att högsta domstolens utlåtande skulle, för det ändamål

§ 87 regeringsformen omförmälde, inhemtas öfver ett förslag till sådan

ändring i grufvestadgan, som al kommerskollegium förordats.

Högsta domstolens utlåtande i ämnet hade numera afgifvits, och

anhöll departementschefen att få anmäla detsamma inför Kongl. Maj:t.

Efter att hafva redogjort för detta utlåtandets innehåll och det

hufvudsakliga af hvad i frågan tidigare förekommit, yttrade föredragande

departementschefen:

Såsom Kongl. Maj:t täcktes finna, vore det egentligen tvenne

olika anordningar för tillgodogörande af kronans jordegareandel, som

blifvit under frågans föregående behandling med någon högre grad af

styrka förordade, nemligen afgäldssystemet och arrendesystemet. På

det förra hade det af kommerskollegium upprättade lagförslag, som år

1893 remitterades till högsta domstolens yttrande, hvilat, och detsammas

antagande hade vid 1898 års riksdag föreslagits af enskilde motionärer.

Arrendesystemet åter hade legat till grund för de propositioner, som aflåtits

till 1894 och 1898 årens Riksdagar.

I sistnämnda Riksdags skrifvelse i ämnet hade emellertid framhållits,

att den principiella skiljaktigheten emellan propositionerna å ena

sidan och de enskilda motionerna å den andra i sjelfva verket mindre

hänförde sig till den frågan, huruvida staten borde tillgodogöra sig sin

anpart i grufföretag enligt arrendesystemet eller enligt afgäldssystemet,

än till spörsmålet, huruvida staten skulle, såsom enligt Kong]. Maj:ts

förslag, för framtiden behålla i sin hand eganderätten till sin anpart i

grufvan, eller, på sätt i de enskilda motionerna vore uttaladt eller

förutsatt, afhända sig denna och öfverlåta den till inmutaren. Riksdagen

ansåge det med skäl kunna sättas i fråga, om ej den förra

principen vore att föredraga, och anförde i sådant afseende hufvudsakligen

följande:

Blefve den grundsatsen fastslagen genom lagstiftningen, att i de

grufföretag, om hvilka vore fråga, statens jordegareandel tillkomme

inmutaren, låt vara med skyldighet för denne att erlägga afgäld, hade

staten dermed afskildt sig möjligheten att i framtiden ingripa bestämmande

i grufföretagen, annat än i den mån till äfventyrs kunde följa

af rätt för staten att ändra afgälden eller grunderna för dess bestäm
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

mande. Fråga blefve dock, om icke staten härigenom afstått mera,

än nödigt varit, och sådana förhållanden kunde tänkas inträda, att det

för staten kunde befinnas önskvärdt att hafva möjligheten öppen för

ett friare och efter olika tidsförhållanden mera lämpadt ingripande, än

hvartill den kunde ega tillfälle, sedan eganderätten till dess iordegareandel

blifvit afhänd.

Om man aliså anslöte sig till grundtanken i Kongl. Maj:ts förslag,

följde emellertid icke häraf, att samma förslag i öfrigt till sina

hufvudsakliga delar vore att obetingadt förorda. I sakens natur läge,

att, om man ville bibehålla kronans eganderätt till jordegareandelen

och åt staten förvara befogenheten att i en framtid'' kunna efter dåvarande

förhållanden fritt förfoga deröfver, rätten till densammas begagnande

måste komma att i hvarje fall disponeras endast för bestämd

tid. Men det syntes icke vara nödvändigt att för detta ändamål förfara

enligt arrendesystemet. Den grundsatsen, att staten borde behålla

eganderätten och den framtida dispositionsrätten till jordegareandelen,

kunde i stället genomföras med väsentlig anslutning till afgäldssystemet.

Begagnandet af statens jordegareandel kunde nemligen för

en bestämd tidsperiod tilläggas inmutaren, och detta på sådant sätt,

att han blefve ej blott berättigad, utan äfven skyldig att för den bestämda

perioden öfvertaga jordegareandelen mot utgörande af en viss

till sina grunder faststäld afgift.

Enligt Riksdagens mening förtjenade att tagas under noggrann

ompröfning, huruvida icke den förevarande frågans lämpligaste lösning

vore att söka i nu angifna rigtning. Svårigheterna beträffande afgäldssystemet

hänförde sig hufvudsakligen till spörsmålet om bästa sättet

att bestämma afgäldens storlek och de grunder, efter hvilka den borde

beräknas. Dessa svårigheter, hvilka onekligen vore betydliga, finge

dock en väsentligen minskad vigt, om det blott gälde att disponera

statens rätt för vissa begränsade perioder. Ett missgrepp med afseende

å grunderna för afgäldens beräkning kunde då efter vunnen erfarenhet

lättare rättas, än om staten för all framtid afhändt sig sin

rätt i grufföretagen. I fråga om genomförandet af den framstälda

grundtanken borde först och främst öfvervägas, huruvida lämpligaste

sättet för afgäldens bestämmande vore att söka i den s. k. rena royaltyprincipen,

eller i grundsatsen om viss anpart af nettovinsten såsom

afgäld, eller huruvida ej afgiften skulle kunna utgöra en viss del af

den brutna malmens värde, i hvilket sistnämnda fall man kunde undvika

den pröfning af de öfver grufrörelsen förda räkenskaper, hvilken

blefve nödvändig, om afgälden skulle bestämmas till viss andel af netto
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

vinsten. Vidare måste komma under öfvervägande, för huru lång tid

hvarje gång en allmän reglering från statens sida af upplåtelserna

borde ega rum, och i sammanhang dermed tillses, att i hvarje särskildt

fall inmutaren tillförsäkrades en viss längre tids orubbad besittning, i

hvilket afseende den af Kongl. Maj:t föreslagna tidsbegränsning — 30

år — syntes kunna vara lämplig.

Den af Riksdagen angifna lösning af frågan om tillgodogörande af

kronans jordegareandel i grufva vore uppenbarligen egnad att medföra

den fördel, att, då jordegareandelen allenast för begränsad tid tillerkändes

inmutaren, i full utsträckning vunnes det vigtiga ändamålet, att för

staten bereddes tillfälle att i framtiden utöfva inverkan på ifrågavarande

grufveföretag. När bestämmelserna om afgäld icke vore afsedda att

gälla för all framtid och afgälden icke skulle utgöra den enda, eller ens

den hufvudsakligaste, förmånen för staten af jordegareandelens återtagande,

måste det också blifva jemförelsevis lätt att finna tillfredsställande

grunder för afgäldens utgörande. Hvad dessa grunder anginge,

hade kommerskollegium — som i sitt förslag anslutit sig till den i

Riksdagens skrifvelse uttalade grundtanken, att jordegareandelens tillgodonjutande

endast för viss tid skulle tillförsäkras inmutaren — förordat

afgäldens bestämmande till viss andel af grufvans nettoafkastning.

På denna princip hade redan det år 1893 till högsta domstolen

remitterade förslaget hvilat, hvilket emellertid, i motsats emot det nu

föreliggande, tilldelade inmutaren en i tiden obegränsad rätt att tillgodogöra

sig jordegareandelen. De vigtiga erinringar, som af högsta

domstolens rigtats emot ifrågavarande del af 1893 års förslag och

som föranledt, att i propositionerna till 1894 och 1898 årens Riksdagar

afgäldssystemet utbytts emot arrendesystemet, torde, i strid emot

hvad kommerskollegium syntes hafva förutsatt, ej i väsentlig mån

försvagas till följd deraf att inmutarens rätt att nyttja jordegareandelen

inskränktes till viss tid. Icke heller kunde de anmärkta olägenheterna

hos nettoafgäldssystemet anses på ett tillfyllestgörande sätt

undanröjda genom de af kommerskollegium förordade tilläggsbestämmelserna.

Också hade högsta domstolen, hvars utlåtande departementschefen

härutinnan åberopade, enhälligt afstyrkt de föreslagna stadgandena om

en till viss del af nettovinsten bestämd afgäld. Äfven om en sådan afgäld

möjligen skulle kunna på ett ej mindre för staten än ock för inmutaren

fullt betryggande sätt anordnas — hvilket icke utan skäl betviflats —

läge det för öfrigt i öppen dag, att härför skulle erfordras så vidlyftiga

bestämmelser och en så stor administrativ apparat, att de icke skulle

stå i rigtigt förhållande till ändamålet att bestämma afgäld allenast för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stuts- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

den begränsade tid, hvarunder inmutaren egde nyttja kronans jordegareandel.

Grundsatsen om tidsbegränsning af inmutarens rätt till

jordegareandelen medgåfve fast hellre, att afgälden bestämdes på ett

sådant sätt, som icke påfordrade invecklade föreskrifter eller förvaltningsåtgärder.

I Riksdagens skrifvelse framhölles särskild! den, äfven inom

högsta domstolen antydda, utvägen att bestämma afgälden till viss del

af den brutna malmens värde, för hvilket förfaringssätt också funnes

förebild i gällande lag om eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter.

Afgäldens beräknande på angifna sätt syntes åtminstone

i det stora flertalet praktiskt förekommande fall icke kunna föranleda

större svårigheter; såväl den brutna malmens myckenhet som dess

värde vid grufvan måste nemligen kunna lätteligen utrönas i fråga om

grufvor med den beskaffenhet och det läge, hvarom kunde vara fråga.

Att, när afgälden bestämdes till en för alla grufvor lika värdeprocent,

densamma, om den icke skulle blifva alltför betungande för vissa grufvor,

måste sättas något lägre än den afgäld, som möjligen skulle kunna af

andra grufvor utkräfvas, ej borde hindra anlitandet af en utväg, genom

hvilken staten — jemte det den erliölle en säker och lätt beräknad

inkomst, som ej motsvarades af dryga administrationskostnader —

komme i tillfälle att utöfva ett reglerande inflytande på den för vårt

land i mera än ett afseende högst betydelsefulla grufbrytningen å

kronojord. Äfven beträffande afgäldsprocentens storlek borde man

lämpligen kunna åtminstone tills vidare följa stenkolslagstiftningens

exempel. Till de enkla administrativa föreskrifter, som för afgäldens

uppbärande och redovisande kunde erfordras, ansåge departementschefen

något förslag icke nu behöfva framläggas.

Hvad anginge den period, för hvilken jordegareandelen upplätes

åt inmutaren, syntes Riksdagen närmast hafva förutsatt, att en till lika

antal år bestämd period skulle beräknas för hvarje särskild! grufveföretag.

Då det emellertid kunde för det allmänna vara af väsentlig

vigt att kunna på en gång med j or degarens rätt förfoga öfver samtliga

den nya lagstiftningen underkastade grufvor, vore lämpligare att bestämma

en gemensam tidpunkt för upphörande af särskilda inmutares

rätt att nyttja jordegareandelen. Vore denna tidpunkt bestämd till

utgången af trettio år från året för den nya lagens trädande i kraft,

syntes för en följd af år framåt det af Riksdagen framhållna önskningsmål

vinnas, att den enskilde inmutaren alltid tillförsäkrades en längre

tids orubbad besittning. Och uppenbarligen mötte det icke något hinder

att, så snart de framtida förhållandena kunde med större säkerhet

beräknas, genom ändrade lagbestämmelser utsträcka trettioårsperioden,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

dervid, om erfarenheten sådant föranledde, afgälden kunde för den Överskjutande

tiden höjas.

De i det remitterade förslaget upptagna ändringar i åtskilliga

andra delar af grufvestadgan öfverensstämde fullständigt med propositionen

till 1898 års Riksdag. Emot desamma hade inom högsta domstolen

framstälts anmärkningar endast hvad anginge bestämmelserna i

8 § om jordegares rätt att mot godtgörelse tillegna sig i grufva brutna,

icke imnutningsbara mineraliska ämnen. Med anledning af hvad sålunda

anmärkts borde i nämnda § vidtagas sådan jemkning, att den

tid, hvarinom jordegaren skulle afhemta ifrågavarande ämnen, skulle,

der tvist om godtgörelsens belopp uppstått, räknas från det att beloppet

blifvit slutligen bestämdt.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förevarande

lagförslag med de af honom förordade jemkningar, hemstälde

han, att det sålunda jemkade lagförslaget måtte, jemlikt § 87 regeringsformen,

för Riksdagen till antagande framläggas.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts förevarande proposition har

det sammansatta stats- och lagutskottet till behandling förehaft fem

inom Riksdagen i ämnet väckta motioner.

Herr C. H. Lundström har i motion n:o 31 inom Första Kammaren

anfört, att ett i så väl 1894 som 1898 års kongl. propositioner om

ändringar i grufvestadgan föreslaget tillägg till andra stycket i 22 §

af nämnda stadga blifvit uteslutet, utan att något skäl derför funnes

anfördt. Detta tillägg innehölle bestämmelse derom, att vid utmålsläggning

kostnaden derför skulle vid stadgadt äfventyr förskjutas af

utmåls-sökanden, der bergmästaren det fordrade. Det hade varit upptaget

redan i kommerskollegii utlåtande af den 15 juni 1893 öfver

vissa föreslagna förändringar i grufvestadgan samt hade varit tillstyrkt

såväl af jernkontoret som af 1894 års lagutskott och syntes hafva goda

skäl för sig. Det kunde nemligen lätt inträffa och hade också verkligen

inträffat, att utmålsförrättning påkallats af personer, som icke haft

förmåga att sedermera gälda deraf föranledda kostnader. De förluster,

som sålunda tillskyndades såväl bergmästare som gode män in. fl.,

kunde vara ganska afsevärda, särskild! inom det norra bergmästaredistriktet,

der särdeles långa, besvärliga och tidsödande resor härvid

oftast förekomme. Det syntes derför vara billigt och rätt, att till förhindrande

af dylika förluster ett sådant stadgande infördes i grufvestadgans

22 §, som tillstyrkts af 1894 års lagutskottt och föreslagits i

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 2 Afd. 8 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Samm insätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10

1898 års kongl. proposition. Motionären hemstälde derför, att Riksdagen

ville för sin del besluta, att 22 § i nu gällande grufvestadga

måtte erhålla följande förändrade lydelse: »Ansökning om utmål--

— — — — — — — — — — — — — — företaga. Kostnaden

för utmålsförrättningen skall gäldas af grufegaren; och vare sökanden

pligtig att, der bergmästaren det fordrar, denna kostnad inom förelagd

tid förskjuta, vid äfventyr, om den tid försittes, att ansökningen icke

anses hafva inkommit tidigare, än förskottet sedermera erlägges, hvilken

påföljd bör i föreläggandet intagas.»

Vidare hafva uti tvenne sinsemellan lika lydande motioner, n:o

35 i Första Kammaren och n:o 245 i Andra Kammaren, herrar K. Bohnstedt

och J. E. Jansson i Taberg yrkat, att Riksdagen måtte besluta,

att § 17 i gällande grufvestadga måtte erhålla följande lydelse:

»A kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller

är till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren

njuta den jordegarne enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande

han ock, om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera

behålla såsom sin enskilda tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven grufveskog.

Der kronan å annan kronojord icke vare sig sjelf vill begagna

sin jordegareandel eller efter offentligt utbjudande åt annan mot afgäld

öfverlåtit densamma, skall inmutaren njuta jordegareandelen till godo,

med förpligtelse att för hvarje kalenderår inom april månad nästföljande

år till kronan erlägga en afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen af värdet

af alla de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats,

eller den högre afgäld, som Riksdagen kan komma att bestämma;

dock att upplåtelse af kronans jordegareandel skall i hvarje

fall efter en tid af 10 år från det upplåtelse skett å nyo offentligen

utbjudas.»

Till stöd för detta sitt yrkande hafva motionärerna framhållit,

att det i 17 § af nu föreliggande ändringsförslag föreslagna stadgande:

»Å annan kronojord — — — blifva gällande» icke syntes främja det

af Riksdagen med ändring af grufvestadgan åsyftade mål, eller att

staten skulle tillförsäkras möjlighet att vid inmutning af malmfyndigheter

kunna komma i åtnjutande af med grufbrytningeu förenade fördelar,

samt att malm och andra mineralfyndigheter måtte å kronojord

på för staten gagneligaste sätt kunna disponeras.

Den föreslagna afgälden vore nemligen så liten, att densammas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

uppbärande för statsverket vore af ringa betydelse. Exempelvis ville

motionärerna erinra, att för en malmbrytning af 2,000,000 ton med

beräknadt värde af 3 kronor pr ton vid gruföppningen skulle denna

afgäld (= 4 öre per ton) utgöra allenast 80,000 kronor, hvarifrån måste

dragas de ej obetydliga kostnaderna för uppskattningen m. m.

Vidare förefölle den föreslagna tidsperioden för det första upplåtandet,

vara allt för lång och derjemte olämplig. Med hänsyn till

den snabba utveckling, hvari jernindustrien och öfver hufvud alla grenar

af industriel verksamhet inom vårt land befunne sig, förefölle det ej

välbetänkt, att staten i förevarande afseende afhände sig sin rätt ända

till år 1930. Att på sådant sätt fastslå en bestämd tidpunkt syntes

för öfrigt olämpligt, ty derigenom skulle nyförvärfvad inmutningsrätts

tillgodogörande under den närmaste tiden före nyssnämnda slutår omöjliggöras,

då ju väl ingen skulle våga anordna grufdrift af afsevärd

betydelse utan att vara förvissad om huru rättsförhållandena gestaltade

sig under eu viss tidsföljd, som motionärerna ansåge i detta afseende

lämpligen böra bestämmas till tio år. .

På det att statens intresse måtte i förevarande afseende i större

mån, än det föreliggande förslaget innebure, tillgodoses, ansåge motionärerna,

att äfven annan svensk man än inmutaren skulle kunna njuta

jordegareandelen å odisponerad kronojord till godo, så att genom den

fria konkurrensen den afgäld måtte åt kronan bekommas, som i hvarje

särskildt fall kunde befinnas skälig och utgörbar. Härvid borde äfven

göras förbehåll för den händelse Riksdagen i något särskildt fall skulle

finna jordegareandelen böra för kronan bibehållas. Först vid det föihållande,

att kronan ej ville begagna sig af sin jordegareandel och att

någon konkurrens i afseende å afgälden ej uppstått, syntes jordegareandelens

tillgodonjutande böra inmutaren tillerkännas, mot den af Kongl.

Maj:t föreslagna låga afgäld.

Då emellertid jordegareandelens första upplåtande, pa grund åt

allmänhetens obekantskap med inmutningen och andra förhållanden, i

regeln komme att ske endast till inmutaren, borde detta upplåtande

icke omfatta lägre tid än tio år. Efter denna tid, inom hvilken borde

vara ådagalagdt i hvad mån grufdriften vore vinstgifvande, borde å

nyo beredas tillfälle för äfven andre svenske män än inmutaren att

mot afgäld tillgodonjuta jordegareandelen, för så vidt den ej för kronans

räkning på annat sätt toges i anspråk; och borde för sådant ändamål

denna andel å offentlig auktion utbjudas; och ansåge motionärerna

tiden för upplåtelsen i detta fall äfven lämpligen böra bestämmas till

tio år.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

Som ofvan nämnts, skulle kronan genom bestämmelser i nu antydda

retning komma att tillgodoföras större inkomster af dess jordegareandel

i inmutningsbara fyndigbeter än genom Kongl. Maj:ts förslag;

på samma gång dessa bestämmelser skulle främja ett statsintresse,

som i alla tider varit och komme att förblifva af största vigt, nemligen

den svenska jernindustrien.

Enligt, hvad vid förevarande ämnes behandling förut framhållits,

afsåge de ifrågasatta förändringarna i grufvestadgan hufvudsakligen

malmfyndigheterna å kronojord i de nordligaste delarne af vårt Land.

Och vore dervid att beakta, hurusom tillgodogörandet af dessa fyndigheter

för närvarande endast afsage export till utlandet af jernmalm,

under det att det visade sig allt tydligare, att de mellansvenska jernmalmsgrufvorna.

icke för någon längre tid kunde i tillräckliga qvantiteter

förse jerntillverkarne med för deras handtering passande malmer.

Redan nu hade nemligen inträdt malmbrist, som, enligt hvad en

motionerna bilagd uträkning utvisade, för år 1897 uppgått till cirka

205,000 ton.

Vid sadant förhållande borde, enligt motionärernas förmenande,

ovilkorligen tagas i öfvervägande, huruvida icke jernmalmsbehofvet för

mellersta Sveriges jerntillverkare skulle kunna i någon mån tillgodoses

genom de malmtillgångar, som funnes å kronojord; men enda utvägen

till ernående af detta mål vore utan tvifvel att vid exploaterande af

de å kronans jord befintliga .fyndigheter tillfälle bereddes dessa jerntillverkare

att lör sin handtering kunna tillgodogöra sig någon del af

malmen, hvilket emellertid ej kunde åstadkommas annorledes än genom

sådana bestämmelser i afseende å jordegareandelens öfverlåtande, som

motionärerna nu förordat.

Att lagstiftningsåtgärder vidtoges i det af motionärerna angifna

syfte., vore så mycket angelägnare, som med den snabba utveckling,

hvari vårt land nu befunne sig, och med det deraf föranledda ökade

behofvet af jern, en afsevärdt större jernindustris uppblomstrande vore

att emotse, derest ej möjligheten, att.''på rimliga vilkor erhålla det för

denna industri vigtigaste råmaterialet, jernmalm, blefve afskuren.

I fråga om ofvan åberopade, äfvensom tvenne andra, vid motionerna

fogade bilagor tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Slutligen bär herr M. Nisser uti tvenne inom Första Kammaren

väckta motioner (n:is.36 och 37), för att det af herrar Bohnstedt och

Jansson föreslagna tillgodogörande af statens jordegareandel skulle

kunna lämpligen och med full trygghet för kronan ske, hemstält,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

dels uti motionen n:o 36, att Riksdagen ville antaga följande

lydelse af 22 § 1 mom. och 65 § grufvestadgan:

»§ 22.

1 mom. Ansökning om utmål skall ske skriftligen och deri uppgifvas

till namn och hemvist den eller de jordegare, på hvilkas mark

utmålet kan komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att,

så fort ske kan och tjenlig årstid är för handen, den sökta utmålsläggningen

på stället företaga. Å sådan kronojord, som icke under

ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, må

utmål dock ej utan Konungens tillstånd läggas tidigare än två år efter

det på grund af föreskriften i 13 § 1 mom. afskrift af mutsedeln blifvit

till Konungens befallningshafvande ingifven.

§ 65.

Underlåter delegare att betala tillskott, som blifvit å stämma

beslutadt eller af grufföreståndaren enlig 62 § infordradt, och har han,

sedan den för beloppets erläggande utsatta tid gått till ända, bevisligen

blifvit om betalningens fullgörande erinrad, men icke inom sextio dagar

efter mottagandet af sådan erinran tillskottet erlagt, hafve han till

öfrige delegare förverkat sin lott i grufvan och dess tillhörigheter;

dock att, om grufvan är belägen å sådan kronojord, som icke under

ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, jordegarens

lott, ändå att inbetalning ej fullgjorts inom sextio dagar, sedan

erinran hos Konungens befallningshafvande skett, ej må anses förverkad,

der tillskottet jemte ränta derå efter sex för hundrade från

nyssnämnda tids utgång inbetalas sist ett år derefter.

Har delegare efter ty nu är sagdt förverkat sin lott i grufva,

njute han ersättning för sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter

och annan jordegendom; och vare han för tillskottets betalande

fri»;

*

hvilka lagrum dock ej skulle ega tillämpning emot den, som före

deras trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej varit underkastad

det förbehåll, hvarom i kungörelsen rörande inmutning å kronojord

den 19 augusti 1889 vore sagdt;

dels ock uti motion n:o 37, att Riksdagen måtte medgifva, att

Kongl. Maj:t tillsvidare skullo ega, i don ordning som af Kongl. Maj:t

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

närmare bestämdes, dels att åt svenska män, mot årlig afgift och

under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t faststälde, under en tid för hvarje

gång af högst tjugo år upplåta begagnandet af den kronan tillkommande

jordegareandel i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen,

att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens

öfvertagande äfven för eu förnyad upplåtelsetid, derest sådan

ifrågakomme; dels ock att, om icke någon funnes, som ville och kunde

öfvertaga begagnandet af jordegareandelen, efter omständigheterna i

hvarje särskild! fall antingen vidtaga erforderliga åtgärder för begagnande

af kronans jordegareandel eller ock låta densamma blifva

obegagnad.

Utskottet anser det vara af eu synnerlig vigt, att frågan om

sättet för tillgodogörande af statens jordegareandel i grufva snart finner

sin lösning, på det att det öfvergångstillstånd, som på grund af

kongl. kungörelsen den 19 augusti 1889 rörande inmutning å odisponerad

kronojord för närvarande inverkar hämmande på drifvande! af

grufrörelse, snart må upphöra.

Till 1894 och 1898 års Riksdagar framlade Kongl. Maj:t förslag

uti förevarande ärende. Båda dessa förslag voro grundade på den

principen, att staten borde genom utarrendering tillgodogöra sig sin

jordegareandel. Genom en dylik utarrendering skulle staten på grund

af den konkurrens, som sannolikt borde uppstå vid utbjudandet af

statens jordegareandel, kunna förvärfva sig den största möjliga inkomst

äfvensom ett vidgadt inflytande å grufverksamheten, dä staten vid

hvarje upplåtelse skulle ega möjlighet att meddela de föreskrifter, som

i hvarje fall kunde vara erforderliga. Hvarken 1894 års eller 1898

års förslag blefvo emellertid af Riksdagen antagna. 1898 års Riksdag

uttalade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 12 maj nämnda år, att det

visserligen vore önskvärd!, att staten åt sig bevarade eganderätten till

och den fria dispositionsrätten af sin jordegareandel samt att en sådan

grundsats, enligt Riksdagens förmenande, kunde genomföras i väsentlig

öfverensstämmelse med det s. k. afgäldssystemet. Utskottet föreställer

sig, att Riksdagens afslag å de på arrendesystemet fotade kong], propositionerna

till 1894 och 1898 års Riksdagar samt Riksdagens nyssberörda

uttalande i väsentlig mån torde hafva föranledts deraf, att,

om ett på i propositionerna föreslaget sätt anordnad!, arrendesystem

blifvit af Riksdagen antaget, skulle, om vid utbjudandet af kronans

jordegareandel ingen arrendator anmälde sig och staten ej heller sjelf

ville tillgodogöra sig densamma, jordegareandelen för alltid gått för

staten förlorad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

Genom det af Kongl. Maj:t nu framlagda förelaget, enligt kvilket

inmutaren skall njuta jordegareandelen till godo med förpligtelse att

till kronan erlägga en årlig afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen af

värdet utaf de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats,

bär förebygts eu dylik förlust för staten. Utskottet finner

emellertid den af Kongl. Maj:t föreslagna afgälden vara väl lågt

beräknad samt anser, att en större inkomst skulle kunna beredas

staten af dess jordegareandel genom antagande af den utaf herrar

Bohnstedt och Jansson föreslagna kombinationen af arrende- och afgäldssystemen.

Om, såsom dessa motionärer föreslagit, i första hand

skulle anlitas utarrendering af jordegareandelen, torde nemligen i allmänhet,

enligt utskottets förmenande, en väsentligen högre arrendeafgift

kunna erhållas än den af Kongl. Maj:t föreslagna afgälden.

Den fria konkurrens, som otvifvelaktigt skulle komma att uppstå om

förvärfvandet af rätten att begagna kronans jordegareandel, då tillfälle

erbjödes åt flera personer att spekulera å förvärfvandet af densamma,

torde nemligen i väsentlig mån bidraga att förskaffa staten ett högre

arreudebeiopp än den föreslagna afgälden. Skulle emellertid af en

eller annan anledning någon arrendator icke erhållas, komme staten i

allt fall att på grund af stadgandet om afgäld tillgodonjuta en sjuttiofemtedel

af värdet af den under året brutna malmen.

I fråga om sättet för beräknandet af arrendeafgiften torde flere

dylika gifvas, och vill utskottet som särskildt lämpligt framhålla, att

densamma skulle kunna beräknas till viss del af värdet åt de inmutningsbara

ämnen, som under året brutits och uppfordrats.

Om sålunda det af herrar Bohnstedt och Jansson framlagda förslag

synes utskottet vara att föredraga framför den kongl. propositionen,

torde likväl i detsamma böra vidtagas vissa förändringar. Beträffande

den period, för hvilken jordegareandelen skulle upplåtas åt inmutaren,

hafva motionärerna velat bestämma densamma till tio år för hvarje

inmutare, under det att Kongl. Maj:t föreslagit en gemensam tidpunkt

för upphörande af samtlige inmutares rätt att nyttja jordegareandelen;

och bär Kongl. Maj:t föreslagit bestämmandet af denna tidpunkt till

ingången af år 1930. Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit finner

utskottet vara mindre lämpligt. Genom bestämmandet af en dylik fix

tidpunkt för alla inmutare i detta afseende skulle nemligen de, hvilkas

inmutning skedde under något af närmaste åren före år 1930, komma

i en synnerligen ogynsam ställning i jemförelse med dem, som inmutat

tidigare. Under de få år, de ogde rätt tillgodonjuta jordegareandelen,

torde de nemligen ej vara synnerligen benägna att vidtaga några

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N.-o 10.

större åtgärder eller nedlägga några större kostnader för grufvans bearbetning.

För undvikande af denna olägenhet torde, på sätt i Riksdagens

förberörda skrifvelse den 12 maj 1898 antydts, och jemväl

motionärerna synas åsyfta, en till lika antal år beräknad period böra

tillförsäkras hvarje enskild inmutare, som kommer i åtnjutande af

jordegareandelen. I fråga om denna tidsperiod anser utskottet med

hänsyn till den låga afgäld, för hvilken inmutaren skulle åtnjuta jordegareandelen,

den ifrågasatta tiden af trettio år vara väl lång. Den

af motionärerna föreslagna tiden af tio år synes åter vara väl kort

och torde tiden enligt utskottets förmenande lämpligen kunna bestämmas

till tjugu år från utmålsläggningen.

Motionärerna föreslå: »der kronan a annan kronojord icke vare

sig sjelf vill begagna sin jordegareandel eller efter offentligt utbjudande

åt annan mot afgäld öfverlåtit densamma». Införandet i lagparagrafen

af den . senare delen af denna bestämmelse torde vara obehöfligt, enär

ett dylikt utbjudande väl endast är ett sätt för kronan att sjelf tillgodogöra

sig sin jordegareandel.

Med afseende å tiden för inbetalandet utaf afgälden, torde densamma,

såväl med hänsyn dertill att inmutaren må kunna hinna att

dessförinnan afsluta föregående årets räkenskaper som ock till att grufegare

enligt 58 § grufvestadgan ej är skyldig att före den 1 mars till

bergmästaren insända uppgift a vunnen malm under föregående året

jemte öfriga statistiska redogörelser, lämpligast böra bestämmas till

utgången af mars månad.

Att, såsom motionärerna ifrågasatt, i 17 § införa en bestämmelse

derom, att Riksdagen skulle kunna under den tid, hvarunder kronans

jordegareandel är åt inmutaren upplåten, förhöja afgälden, synes utskottet

olämpligt, och torde derför hvad motionärerna i sådant afseende föreslagit

böra ur paragrafen utgå.

Då utskottet sålunda ansett sig, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med herrar Bohnstedts och Janssons hemställan, böra förorda ett förslag

till begagnande af kronans jordegareandel, i första hand baseradt på

arrendesystemet, torde, på sätt herr Nisser yrkat och i öfverensstämmelse

med hvad jemväl Kong]. Maj:t i de till 1894 och 1898 års Riksdagar.

framlagda, pa arrendesystemet grundade propositioner föreslagit,

höra intagas dels i 22 § grufvestadgan bestämmelse derom, att utmål

ej må utan Kongl. Maj:ts tillstånd läggas å kronojord, der jordegareandelen

tillkommer kronan, förrän två år efter det att afskrift af mutsedeln

blifvit till Kong]. Maj:ts befallningshafvande ingifven, dels i

65 § förbehåll om en särskild anståndstid för kronan med inbetalning

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlutande N:o 10. 25

af de tillskott, hvarom denna paragraf stadgar. Äfvenledes torde, på

sätt herr Nissers motion n:o 37 jemväl innehåller, för en utarrendering,

som nu föreslagits, kräfvas Riksdagens medgifvande för Kougl. Maj:t

att vidtaga de för densamma erforderliga åtgärder. Vidkommande detta

föreställer sig utskottet, att detsamma skulle i likhet med de tnedgifvanden,

som af Riksdagen lemnats Kongl. Maj:t, såväl att för enskilda

jernvägsanläggningar bevilja vissa förmåner, som att åt svenska män

bevilja tillstånd till bearbetande af apatitförekomster, kunna gifvas för

ett år i sänder. Ett medgifvande för Kongl. Maj:t att, om icke någon

funnes, som ville eller kunde öfvertaga begagnandet af jordegareandelen,

efter omständigheterna i hvarje särskilt fall antingen vidtaga

erforderliga åtgärder för begagnande af kronans jordegareandel eller

ock låta densamma blifva obegagnad, torde icke vara påkalladt, enär,

i det fall, att någon arrendator icke erhålles, enligt stadgandet i 17 §

grufvestadgan inmutaren kommer att mot afgäld njuta jordegareandelen

till godo.

Herr Lundström har i den af honom väckta motionen föreslagit

ett tillägg till 22 § grufvestadgan i syfte att erhålla en bestämmelse

om skyldighet för utmålssökanden att på bergmästarens begäran förskjuta

kostnaden för utmålsläggningen. Ifrågavarande tilläggsbestämmelse

fans upptagen i de till 1894 och 1898 års Riksdagar framlagda

kongl. propositioner, och finner utskottet på de af herr Lundström

anförda grunder sig böra tillstyrka, att hvad motionären sålunda hemstält

må jemte sista punkten af nuvarande 22 § grufvestadgan upptagas

såsom ett mom. 2 af nämnda paragraf.

Emot öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna förändringar i grufvestadgan,

hvilka med undantag af en mindre förändring i 8 § äro i full

öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag till 1898 års Riksdag,

har utskottet icke haft något att erinra.

I fråga om det öfvergångsstadgande, som vid utfärdandet af nu

föreslagna ändringar i grufvestadgan bör gifvas, torde vara uppenbart,

att jemväl § 22 mom. 1 och § 65 ej böra ega tillämpning å den, som

före lagens trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej varit

underkastad det förbehåll, hvarom kungörelsen den 19 augusti 1889

stadgar, äfvensom att i samma öfvergångsstadgande bör, i likhet med hvad

i 1894 och 1898 års kong], propositioner föreslagits, intagas bestämmelse

derom att, der inmutning erhållits under sådant förbehåll, utmål ej

må utan Konungens tillstånd läggas tidigare än två år från det lagen

trädt i kraft, och inmutare ej heller vara skyldig att förr än inom

samma tids utgång fullgöra hvad honom enligt 21 § åligger.

Bih. till Likså. Frot. 1899. 4 Sami. 2 Afd. 8 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet med anledning

af Kongl. Maj:ts proposition n:o 50 samt de af herrar Lundström,

Bohnstedt, Nisser och Jansson i ämnet väckta motioner hemställa,

a) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.

Maj:ts proposition ej kan oförändrad bifallas, ville för

sin del antaga följande:

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Med upphäfvande af nådiga kungörelsen rörande inmutning å

kronojord den 19 augusti 1889 förordnas, att nedannämnda paragrafer

i grufvestadgan den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

1 mom. Å område, beläget på mindre afstånd än två hundra

meter från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd

vid gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten,

utan tillstånd åt såväl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården

som den, hvilken dertill har nyttjanderätt; dock att inom utmål

befintliga byggnader, hvilka erfordras för grufdriften, ej må utgöra

hinder för inmutning.

Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats, ej heller,

utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område å

mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är

upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område

samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit behörigen

försvarad.

5 §•

öfver inkommen ansökning om mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen

och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt

beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

afseende å arten af den angifna mineralanledningen, inmutningspunktens

läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet,

ege han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig

tid, räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid

försittes, den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i

beslutet intagas. Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter

infordrad upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för inmutning

enligt 1 §, eller att sådant hinder uppenbarligen möter, som

i 3 § sägs, varde ansökningen afslagen.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller,

bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka derstädes

förekomma.

Öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet

må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för

grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande

af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas,

om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens,. Vesterbottens,

Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio

dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å

kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är

sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att,

der skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och

gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och

varde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp

blifvit slutligen bestämdt.

11 §•

Sedan mutsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade

området, innefattande en omkrets med ett hundra meters af
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utåtande N:o 10.

(Kongl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

stånd från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som erfordras

till fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att begagna.

eller anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt

om hinder emot inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så

framt hindret förefans då mutsedeln utfärdades.

För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvare^

af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i

årlig afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder

lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,

som i hans ställe är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som

marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ankare

inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd,

för lulla beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.

Skada och intrång, som af försöksarbetet förorsakas och hvarom ej

förut i denna paragraf är stadgadt, vare inmutaren ock skyldig att ersätta.

!3 §•

1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade

området börjas skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet

att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för

åverkan, lemna bestyrkt afskrift af mutsedeln till såväl det inmutade

områdets egare som den, hvilken det med nyttjanderätt innebar och

brukar; och gälle om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande

af stämning är stadgadt; dock må, der jorden eges eller innehafves

och brukas af enskild person, som är frånvarande och låter egendomen

af annan förvaltas, afskriften lemnas till förvaltaren.

2 mom. ^ Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det

inmutade området börjas, att ställa pant eller borgen för all den ersättning,

hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden. Denna säkerhet

skall vara af öfverexekutor godkänd, der den icke ändock af jordegaren

och nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar inmutare

att ställa sådan säkerhet, ege utmätningsmannen i orten, då han derom

anlitas, inställa arbetet, till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit

anskaffad.

14 §•

Sist åtta månader från mutsedelns utfärdande eller, om inmutningspunkten

är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vesternorrlands län, sist ett år från samma tid, skall inmutaren, vid

inmutningsrättens förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af

yppad tvist sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande icke berott

af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren

åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

17 §•

Å kronojord, som under ständig

besittningsrätt innehafves eller är

till boställe anslagen, skall kronoåboen

eller boställsinnehafvaren

njuta den jordegaren enligt 16 §

tillkommande rätt till godo; egande

han ock, om han begagnar jordegareandelen,

att samma andel

sedermera behålla såsom sin enskilda

tillhörighet.

Till jord, som under ständig

besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven

grufveskog.

Å annan kronojord skall inmutaren

njuta jordegareandelen till

godo med förpligtelse att för hvarje

kalenderår inom januari månad

nästföljande år till kronan erlägga

en afgäld motsvarande sjuttiofemtedelen

af värdet af de inmutningsbara

ämnen, som under året

brutits och uppfordrats; dock att

från ingången af år 1930 inmutaren

är skyldig att vara underkastad

de förändrade bestämmelser

om rätt för kronan att deltaga i

grufarbetet och den deraf fallande

17 §•

Å kronojord, som under ständig

besittningsrätt innehafves eller är

till boställe anslagen, skall kronoåboen

eller boställsinnehafvaren

njuta den jordegaren enligt 16 §

tillkommande rätt till godo; egande

han ock, om han begagnar jordegareandelen,

att samma andel

sedermera behålla såsom sin enskilda

tillhörighet.

Till jord, som under ständig

besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven

grufveskog.

A annan kronojord skall inmutaren,

der ej kronan begagnar sin jordegareandel,

njuta jordegareandelen

till godo med förpligtelse att för

hvarje kalenderår, från och med året

efter utmålsläggningen, inom mars

månad nästföljande dr, till kronan

erlägga en afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen

af värdet af alla de inmutningsbara

ämnen, som under året

brutits och uppfordrats; dock att i

detta fall inmutaren från utgången

af tjugonde året efter utmålsläggningen

är skyldig att vara under
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vinsten, hvilka genom ny lagstift- kastad de bestämmelser om rätt för

ning kunna blifva gällande. kronan att sjelf begagna jordegare
andelen,

hvilka då må vara gällande.

22 §. 22 §.

(Ingen förändring i paragrafens 1 mom. Ansökning om utmål

nuvarande lydelse.) skall ske skriftligen och deri upp
gifvas

till namn och hemvist den

eller de jordegare, på hvilkas mark

utmålet kan komma att läggas;

och vare bergmästaren skyldig att,

så fort ske kan och tjenlig årstid

är för handen, den sökta utmålsläggningen

på stället företaga. Å

sådan kronojord, som icke under

ständig besittningsrätt innehafves

eller är till boställe anslagen, må

utmål dock ej utan Konungens tillstånd

läggas tidigare än två år

efter det på grund af föreskriften i

13 § 1 mom. afskrift af mutsedeln

blifvit till Konungens befallningshafvande

ingifven.

2 mom. Kostnaden för utmålsförrättningen

skall gäldas af grufegaren;

och vare sökanden pligtig

att, der bergmästaren det fordrar,

denna kostnad inom förelagd tid

förskjuta vid äfventyr, om den tid

försittes, att ansökningen icke anses

hafva inkommit tidigare, än

förskottet sedermera erlägges, hvilken

påföljd bör i föreläggandet intagas.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och

ankomme dess företagande sedermera på ny anmälan inom den tid

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

från muteedelns utfärdande, som i 21 § sägs. Men ej må annan parts

eller allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång, der

den blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som

till honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej

parterne om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark

af enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse

för denne, om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla

innehafvaren skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken

honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarue ej medgifvit

jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos

Konungens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den

ordning, som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fäst

egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han

det hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från

den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar derefter, vid påföljd, om det försummas, att grufegaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig

rätt dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall

bedrifvas i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst

så mycket grufve- eller grufvebyggnadsarbete, att värdet deraf motsvarar

kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter i fast

klyft eller, räknadt, i upplagdt berg, aderton kubikmeter; egande

dock grufegaren, om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten

för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatta 8tats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

så framt anmälan derom hos bergmästaren göres inom utgången af

det år, hvarunder arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 januari

året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet

mött hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i

hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 januari året efter det, då

hindret upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift

eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanlägemingen

till nytta.

44 §.

önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt

42 § kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergsöfverstyrelsen,

som, då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller

å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen, kronoåboen eller boställsinnehafvare!! till ansökningen

lemnat bifall, må ega att förlänga hviloståndstiden under ytterligare

högst fyra arbetsår.

61 §.

Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger

det delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en gru{Föreståndare,

som har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen för

grufdrift i denna stadga bestämmes. GrufFöreståndare |kan endast den

vara, som är svensk undersåte och i riket bosatt.

Val af grufFöreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej

sådan anmälan eller har obehörig person till grufFöreståndare utsetts,

är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans föreståndare.

65 §.

(Ingen förändring i paragrafens

nuvarande lydelse.)

65 §.

Underlåter delegare att betala

tillskott, som blifvit å stämma beslutadt

eller af grufföreståndaren

enligt 62 § infordradt, och har han,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(.Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sedan den för beloppets erläggande

utsatta tid gått till ända, bevisligen

blifvit om betalningens fullgörande

erinrad, men icke inom sextio dagar

efter mottagandet af sådan erinran

tillskottet erlagt, hafve han till

öfrige delegare förverkat sin lott

i grufvan och dess tillhörigheter;

dock att, om grufvan är belägen

å sådan kronojord, som icke under

ständig besittningsrätt innehafves

eller är till boställe anslagen,

jordegarens lott, ändå att inbetalning

ej fullgjorts inom sextio dagar,

sedan erinran hos Konungens befallningshafvande

skett, ej må anses

förverkad, der tillskottet jemte

ränta derå efter sex för hundrade

från nyssnämnda tids utgång inbetalas

sist ett år derefter.

Har delegare efter ty nu är sagdt

förverkat sin lott i grufva, njute han

ersättning för sin andel i grufvan

tillhörande hemmanslägenheter och

annan jordegendom; och vare han

för tillskottets betalande fri.

68 §.

Utländing må icke i riket inmuta mineralfyndighet; ej heller

ege han, med mindre än att Konungen funnit skäligt dertill lemna

bifall, förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka

grufdrift; och skall förty det försöks- eller grufarbete, som utländing

utan sådant medgifvande kan komma att företaga eller företaga låta,

vara utan verkan till bevarande af hans eller annans rätt i hit hänBih.

till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 2 Afd. 8 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Rongl. Alaj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förligt afseende; dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke eger tilllämplighet

i fråga om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund af

äldre, behörigen förvärf vad rättighet af utländing innehafves.

Har någon förr än denna lag trädt

i kraft förvärfvat besittningsrätt

till kronojord, skola i fråga om

befogenhet för honom att njuta

jordegarens rätt hittills gällande

föreskrifter tillämpas; och skall

denna lag i hvad den afser 17 §

grufvestadgan ej eg a tillämpning

emot den, som före dess trädande

i kraft gjort ansökan om inmutning

och ej varit underkastad det förbehåll,

hvarom i kungörelsen rörande

inmutning å kronojord den

19 augusti 1889 är sagdt.

Har någon förr än denna lag

trädt i kraft förvärfvat besittningsrätt

till kronojord, skola i fråga

om befogenhet för honom att njuta

jordegarens rätt hittills gällande

föreskrifter tillämpas; och skall

denna lag i hvad den afser 17 §,

22 § 1 mom. och 65 § grufvestadgan

ej ega tillämpning emot den, som

före dess trädande i kraft gjort ansökan

om inmutning och ej varit

underkastad det förbehåll, hvarom

i kungörelsen rörande inmutning

å kronojord den 19 augusti 1889

är sagdt. Har inmutning erhållits

under sådant förbehåll, må utmål

ej utan Konungens tillstånd läggas

tidigare än två år från det denna

lag trädt i kraft; och vare inmutar en

ej skyldig att förr än inom samma

tids utgång fullgöra hvad honom enligt

2l § åligger.

b) att Riksdagen må för tiden intill nästa lagtima

Riksdag medgifva, att Kongl. Magt må ega åt

svenske män, i den ordning Kongl. Maj:t bestämmer,

mot årlig afgift och under de vilkor i öfrigt,

Kongl. Maj:t fastställer, under en tid för hvarje gång

af högst tjugu år upplåta begagnandet af den kronan

tillkommande jordegareaudel i grufva, med rätt derjemte

för den, som erhållit upplåtelsen, att vid upp
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sammansatta Stats- och LagutsJcottets Utlåtande N:o 10.

låtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens

öfvertagande äfven för en förnyad upplåtelsetid,

derest sådan ifrågakommer.

Stockholm den 5 maj 1899.

På det sammansatta stats- och lagutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

af herr K. I. von Stapelmohr, som hemstält om bifall till Kongl.

Maj:ts förslag, dock med en sålunda ändrad lydelse af 17 § grufvestadgan:
ȁ

kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller

är till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren njuta

den jordegaren enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande han

ock, om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera

behålla såsom sin enskilda tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven grufveskog.

Å annan kronojord skall inmutaren njuta jordegareandelen till

godo med förpligtelse att för hvarje kalenderår från och med året efter

utmålsläggningen inom mars månad nästföljande år till kronan erlägga

en afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen af värdet af de inmutningsbara

ämnen, som under året brutits och uppfordrats, hvilken afgäld

likväl efter tio kalenderårs förlopp må af Konungen ökas till högst

eu fyrtiondedel af nämnda värde; dock att inmutaren efter utgången af

tjugonde kalenderåret efter utmålsläggningen är skyldig att vara underkastad

de förändrade bestämmelser om rätt för kronan att deltaga i

grufarbetet och den deraf fallande vinsten, hvilka genom ny lagstiftning

kunna blifva gällande.»;

af herr J. Anderson, som ansett, att den afgäld inmutaren har att

erlägga bort bestämmas till en femtiondedel af värdet utaf de inmutningsbara

ämnen, som under året brutits och uppfordrats.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.