Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af • dels Kongl. Maj:ts proposition n:o 32, med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens krigsheredskap, dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under fjerde hufvudtiteln i punkten 34 gjorda framställning om anslag till försöksmobilisering, dels ock Kongl. Maj:ts proposition n:o 33, angående dagaflöning åt värnpligtig vid tjenstgöring i visst fall under år 1300.

1899-03-22 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1899:3, Utlåtande, i anledning af • dels Kongl. Maj:ts proposition n:o 32, med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens krigsheredskap, dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen under fjerde hufvudtiteln i punkten 34 gjorda framställning om anslag till försöksmobilisering, dels ock Kongl. Maj:ts proposition n:o 33, angående dagaflöning åt värnpligtig vid tjenstgöring i visst fall under år 1300.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 6 april 1899, kl. 11 f. m.

Sammansätta stats- och, lagutskottets utlåtande, i anledning af •

dels Kongl. Maj:ts proposition n:o 32, med förslag till

lag angående vapenöfning för utrönande af härens krigsheredskap,

dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under fjerde hufvudtiteln i punkten 34 gjorda framställning

om anslag till försöksmobilisering, dels ock Kongl.

Maj:ts proposition n:o 33, angående dagaflöning åt värnpligtig

vid tjenstgöring i visst fall under år 1300.

I den till Riksdagen den 13 januari innevarande år aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under

riksstatens fjerde hufvudtitel i punkten 34 föreslagit Riksdagen att för

utförande under år 1900 af försöksmobilisering och dermed sammanhängande

fälttjenstöfningar vid eu arméfördelning på extra stat för sagda

år bevilja 700,000 kronor.

Uti särskild till Riksdagen den 27 januari detta år aflåten proposition,

n:o 32, har Kongl. Maj:t, föreslagit Riksdagen att antaga eu så

lydande

Bih. till Eiksd. Prut. 1899. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft. (N:o 3.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

Lag

angående vapenöfning för utrönande af härens krigsberedskap.

Härigenom förordnas, att oberoende af den tjenstgöring för utbildning,

^som åligger värnpligtig enligt § 27 värnpligtslagen, värnpligtig,

som år 1900 tillhör beväringens första uppbåd vid den del af hären,

Konungen bestämmer, skall vara pligtig att under sagda år för vapenöfning,

som afser utrönande af härens krigsberedskap, tjenstgöra enligt

de närmare bestämmelser, Konungen meddelar, under högst femton

(lagar, in- och utryckningstid till sådan öfning oberäknad; skolande i

fråga om sagda öfning för öfrigt gälla hvad i värnpligtslagen finnes

stadgadt angående värnpligtigs tjenstgöring under fredstid, dock att

värnpligtig, som blifvit i vederbörlig ordning inkallad till berörda öfning,

men utan laga förfall uraktlåter att inställa sig till densamma, skall straffas

såsom för olofligt undanhållande enligt § 68 strafflagen för krigsmagten.

Derjemte har Kongl. Maj:t uti propositionen n:o 33, aflåten den

5 februari innevarande år, föreslagit Riksdagen att medgifva, att värnpligtig,

som under år 1900 för undergående af öfning, som afser utrönande

af härens krigsberedskap, fullgör tjenstgöring utöfver den, som

enligt § 27 värpligtslagen honom åligger, må åtnjuta dagaflöning för

den Överskjutande tiden med tjugu öre om dagen, att till honom efter

slutad öfning kontant utbetalas.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver

landtförsvarsärenden den 13 januari detta år har föredragande departementschefen

erinrat, hurusom han i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den

14 januari 1897 hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos samma års Riksdag

äska ett extra anslag af 700,000 kronor för utförande af försöksmobilisering

och dermed sammanhängande fälttjenstöfningar vid en arméfördelning.

Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse härmed till Riksdagen

gjorda framställning hade emellertid icke vunnit Riksdagens bifall; då

departementschefen nu vore sinnad att förnya sin berörda hemställan,

hade han till en början velat påminna ej mindre om de skäl, på hvilka

denna hemställan grundat sig, än äfven om det sätt, på hvilket han

tänkt sig försöksmobiliseringen utförd, samt huru han beräknat kostnaderna

för densamma. I nämnda hänseenden hade departementschefen

vid berörda tillfälle anfört följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

»Under fredstid tillhör det krigsstyrelsen att utarbeta sådana planer

för krigsmagtens användande vid ett fredsbrott, hvilka med tillämpning

af gällande organisation för personalen, med användande af tillgängliga

materiella hjelpmedel och med stöd af gällande lagar och författningar

kunna anses utförbara. När det gäller härens försättande på krigsfot,

finnas alltså att följa i detalj gående planer för personalens inkallelse

under fanorna och ordnande i smärre truppenheter af olika storlek och

sammansättning samt deras hopförande till större enheter. Planer

finnas uppgjorda för anskaffande af nödigt antal hästar och fordon för

trupper och trängafdelningar, för personalens beväpning samt för anskaffning

af utrednings- m. fl. persedlar för såväl personal som materiel.

Förslag finnas utarbetade rörande truppernas inqvartering och förplägning

under mobiliserings-, uppmarsch- och koncentreringstiderna, hvarjemte

ganska vidlyftiga beräkningar äro gjorda för användandet af

landets kommunikationer på ett sådant sätt, att trupperna snarast möjligt

kunna grupperas inom och koncentreras till de mest hotade områdena.

Med gemensamma namn kallas dessa redan i fred utförda beräkningar

och förslag mobiliserings-, uppmarsch- och koncentreringsplaner.

Under forna dagars krig, då i allmänhet händelserna följde mindre

snabbt på hvarandra än i våra dagar, och då månader, för att ej säga

år, kunde förflyta mellan en krigsförklaring och de afgörande sammandrabbningarna

mellan motståndarne, kunde ofta den försvarande icke

blott förfoga öfver en ganska rundlig tid för att ordna sina stridskrafter,

utan ock under krigets gång i väsentlig grad godtgöra, hvad

som möjligen brustit i krigsförberedelserna. Detta var krigsrustningarnas

tid, och från en viss synpunkt sedt var det just dessa, ända till ett fredsbrott

och ännu längre uppskjutna, ganska omständliga rustningar, som

åt krigen gåfvo deras långdragen karakter.

Om krigsrustningar i denna mening kan man ej i våra dagar tala,

utan lär erfarenheten från senare tidens historia, att de första krigshändelserna

pläga följa så snabbt på fredsbrottet, att det land, som i

fråga om ett anfalls afvärjande ej redan undangjort sina rustningar

eller ej redan i fred i viss mån lefver rustadt, härigenom faktiskt är

så underlägset i försvarskraft, att vanligen ingen bot är möjlig. Allt,

som under fred kan förberedas, måste vara förbereda och på den korta

mobilisoringsordern från högsta ort måste sättas i gång ett maskineri

så väl konstrueradt, att öfvergången från fredsfot till krigsfot följer, så

att säga, af sig sjelf och tillika på kortast möjliga tid.

Det ligger i sakens natur, att, när tidsfrågan är af så stor betydelse

och då under en kort tid ett så stort arbete skall utföras som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

det, hvilket jag inledningsvis vidrört såsom nödvändigt för öfvergången

från freds- till krigsfot, en felaktighet i mekanismen kan föranleda, att

hela maskineriet råkar i olag, och om då denna felaktighet ej, så att

säga, beror på yttre åverkan, utan ligger i sjelfva den plan, efter hvilken

maskindelarna hopsatts — i sjelfva mobiliseringsplanerna — är den så

mycket Svårare att afhjelpa.

Vid uppgörandet af arméns mobiliseringsplaner har det derför

varit med den yttersta omsorg, som man sökt sätta sig in i alla frågor

rörande orsak och verkan, man har med synnerlig omsorg öfvervägt

hvad följderna af den eller den åtgärden kunna blifva, hvad den eller

den tidsbestämmelsen för verkställandet af en handling kan hafva för

inflytande på dess utförbarhet, huru lång tid den eller den förrättningen

kan kräfva o. s. v. Men vid bestämmandet af dessa, jag vore frestad

säga otaligt många, faktorer, som hvar i sin mån inverka på utgången

af det hela, har man i många fall icke någon verklig erfarenhet att

lita till af den enkla och för oss synnerligen glädjande anledning, att

vår armé aldrig, sedan man börjat tala om mobilisering i nutida mening,

beliöft utföra någon sådan. Man har derför nödgats stödja sig

på erfarenheten dels från mest liknande fredsförhållanden, dels från

andra land, der armén verkligen mobiliserats, men i de fall, då ingendera

af dessa erfarenheter kunnat lemna någon ledning, har man nödgats

uteslutande taga den individuella omdömesförmågan till hjelp, och

gäller detta i all synnerhet i fråga om beräkningen af den tid, de olika

förrättningarna kräfva.

Äfven vid tidsbestämningarna har man naturligtvis god ledning

af jemförelsen såväl med fredsförhållandena som med förhållandena i

utlandet, men vid anlitandet af den första utvägen stöter man dock på

den svårigheten, att man vid en mobilisering rör sig med sådana massor

af folk och materiel mot under fredstid, att en jemförelse otta blir

vansklig att göra — för att ej tala om, att stundom all motsvarighet

saknas — och vid anlitandet af den senare utvägen bär man att öfvervinna

de svårigheter, som framstå vid beräknandet af nationella olikheters

inflytande, såsom olika folktäthet, olika kommunala förhållanden

in. m., hvarjemte ändå alltid återstår oöfvervunnen den stora svårighet,

som ligger i sjelfva vårt härordningssystem »stam och beväring», hvilket

system ej tillämpas i något annat land.

Endast genom ett verkligen utfördt mobiliseringsförsök, dervid

gällande planer tillämpas, så långt fredsförhållandena medgifva, är det

i sjelfva verket möjligt att i detalj granska hållbarheten af desamma,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stuts- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3. o

och här om någonsin kommer det att visa sig, hvad inflytande detaljerna

hafva på utförbarheten af det hela.

För att blott nämna en del af dessa detaljer, ber jag att få påpeka,

hvithet inflytande på hela mobiliseringens gång det torde hafva,

om de talrika personliga inkallelseorderna till såväl stam- som beväringspersonal

hinna uppsättas på den härför i mobiliseringsplanerna anslagna

tiden, om dessa order hinna inom härför beräknad tid komma vederbörande

till hända, om de inkallade verkligen hinna inställa sig på

den härför beräknade tiden, och hvilket procenttal af dem, som ej infinner

sig.

Det är med ledning af de tider, som härför efter bästa förstånd

beräknats, som planerna för alla mobiliseringstransporter . på jernväg

eller sjöledes blifvit uppgjorda, och hvad särskildt de härvid mest betydelsefulla

transportmedlen, jernvägarne, beträffar, behöfver man blott

något så när känna fredsförhållandena för att fatta, hvilken villervalla,

som kunde uppstå, om, i följd af de olika kontingenternas försenade

ankomst, tidtabeller eller tågsammansättningar måste ändras, hvartill

dessutom kommer, att de anstalter, som träffats för kontingenters eller

truppers inqvartering eller förplägning, måste ersättas med andra, just

vid den tid, då man har minsta tillfälle att omarbeta de uppgjorda

planerna.

I fråga om fältarméns beklädnad, utredning och förseende i öfrigt

med krigsmateriel har ett mobiliseringsförsök äfven sin betydelse. Härigenom

gifves nemligen krigsstyrelsen tillfälle att kontrollera, huruvida

arméns utrustning i dessa afseenden är fullständig och ändamålsenlig.

Hvad fullständigheten beträffar, är denna visserligen i det stora hela

lätt att kontrollera utan något mobiliseringsförsök, men dock ej i alla

delar. Jag vill sålunda påpeka, att undersökningar i fred ej kunna till

fyllest visa, till hvilken omfattning beväringsmanskapet sjelf anskaffar

de s. k. småpersedlarne och särskildt skodonen, af hvilkas brukbarhet

i fält marschförmågan så väsentligt beror; och likväl är det pa kännedomen

härom, som de beräkningar böra grundas, enligt hvilka. dylika

persedlar uppläggas i fredsförråd. Under de årliga beväringsöfningarna

söker man visserligen komma till klarhet i dessa förhållanden genom

persedelmönstringar, men dessa kunna naturligtvis endast omfatta de

två yngsta åldersklasserna, under det att långt flera ingå i de mobiliserade

truppförbanden.

I fråga om persedlars m. m. ändamålsenlighet ber jag få framhålla

den omständigheten, att det är vigtigt utröna, huru uniformerna

passa de äldre årsklassernas manskap. Befinnas mora omfattande för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

ändringar nödvändiga, kan detta hafva inflytande såväl på tillverkningen

vid härefter skeende nyanskaffningar som på sammansättning och utredning

mobilisering böra träda i verksamhet, hvarjemte äfven med ledning

häraf måste beräknas, till hvilket antal civila handtverkare måste tagas

i anspråk.

Först när man kommit till insigt om, huru persedlarna passa och

hvilken tid, som åtgår till erforderliga ändringar, kan man ock beräkna

den tidpunkt, då truppafdelningen kan vara till fullo beklädd. Och

tillätes det mig sedan vända uppmärksamheten till krigsmaterielen i

öfrigt, inses lätt, hvilka lärdomar ett mobiliseringsförsök kan lemna i

frågor rörande tidsåtgång för materielens aflemning och utredning,

transport och fördelning, de olika fordonens packning, aptering af

artilleriammunition m. m. Endast när dylika faktorer medtagas i beräkningen

till sin rätta storlek, blir det möjligt att säga, om trupperna

verkligen kunna stå marschfärdiga de dagar, som i mobiliseringplanerna

beräknats.

En. annan vigtig fråga, på hvilken i sjelfva verket allenast en försöksmobilisering

kan gifva svar, och på hvilken marsch färdigheten lika

mycket beror som på ofvan nämnda förhållanden, gäller anskaffningen

af hästar. Utan träng kommer en trupp ej långt, men för trängens

utrustning behöfves ett så stort antal hästar, att en utskrifningslag för

hopbringandet af hela antalet måst antagas, då man ingalunda kunnat

lita på att genom frivilliga aftal vara i stånd anskaffa sådana massor.

När denna utskrifningslag skall tillämpas, kan tillvägagåendet härvid

närmast jemföras med personalens inkallelse, och hvad som sagts om

denna sist nämnda gäller då ock i viss mån i fråga om hästanskaffningen:

.allenast ett mobiliseringsförsök kan ådagalägga, om hästarne

på de tider och orter, som beräknats i mobiliseringsplanerna, kunna

stå till vederbörande truppers och trängformationers förfogande. Och

ehuru jag af skäl, till hvilka jag snart återkommer, ej anser mig böra,

i fråga om anskaffning af hästar och fordon, föreslå ett förfarande,

som fullt motsvarar det, hvilket under verklig mobilisering bör följas,

kunna dock äfven i nu berörda afseende genom lämpliga anordningar

vigtiga erfarenheter af många slag komma armén till godo.

Ofvergår jag nu till att tala om mobiliseringsförsökets betydelse

för att utröna ändamålsenligheten af de planer, som blifvit uppgjorda

för truppernas underhåll och inqvartering under mobiliseringstiden,

skulle visserligen kunna invändas, att man hvarje år har tillfälle att

anställa försök, hvilkas utfall äfven kunna gifva ledning i nu berörda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

afseende. Betänker man emellertid, hvilka ofantligt mycket större

massor af såväl folk som hästar, som sammanföras på en plats vid

en mobilisering, mot hvad som sker vid sammandragningen till de

vanliga fredsöfningarna, och tillika att underhållsfrågan under fred

både kan ordnas och verkligen äfven ordnas lång tid i förväg, under

det den vid mobilisering måste lösas efter ganska kort varsel, bör man

utan svårighet finna, huru vanskligt det är att i denna fråga blott

räkna med vanlig fredserfarenhet, synnerligast som ett bristfälligt ordnande

af inqvarterings- och underhållsfrågorna under mobiliseringstiden

lika säkert kan göra hela mobiliseringens regelrätta gång om intet som

fel i andra, förut berörda afseenden.

Och för att nu tala om de s. k. mobiliseringstransporterna, kan

blott en försöksmobilisering — ehuru ej ens den fullständigt, när det

blott gäller en enda fördelning -— visa, huruvida transportplanerna äro

rätt uppgjorda och personal och materiel tillräckliga för transportens

obehindrade gång, eller om några rubbningar uppstå, hvilka man ej

på förhand kunnat beräkna, och hvilka nu allenast blifva nyttiga lärospån,

under det de vid en verklig mobilisering kunna lända till obotlig

skada.

Hvad jag nu anfört, torde i sjelfva verket vara till fyllest för att

motivera anställandet af ett sådant mobiliseringsförsök som det, jag

härmed inför Eders Kongl. Maj:t föreslår, och af denna motivering

torde ock med all önskvärd tydlighet framgå,| hvilka frukter i fråga

om arméns stridbarhet kunna vara att vänta, när sedermera rönen från

det gjorda försöket hunnit sofras och, der förhållandena det påkalla,

omsättas i ändamålsenligare bestämmelser än de förut gällande. Men

ej allt det gagn, som är möjligt att vinna af mobiliseringsförsöket, ernås,

om man skulle stanna vid sjelfva mobiliseringen i egentlig mening,

d. v. s. de lägre trupp förbandens uppbringande till fältfot och vederbörliga

utrustning, hvarefter de marschfärdiga trupperna åter afrustade

och liemförlofvades. Ett dylikt tillvägagående vore detsamma som att

släppa ur händerna det allra yppersta tillfälle att pröfva de mobiliserade

truppernas fältduglighet, hvaraf möjligheten för vårt land att försvara

sig lika mycket beror som af sjelfva mobiliseringens utförbarhet.

Under fredsöfningarna, synnerligen under större fälttjenstöfningar,

hafva vi visserligen haft tillfälle att pröfva våra värnpligtiges duglighet

i nyss berörda afseende efter närmare 90 dagars öfning, men märkas

bör, att erfarenheten härvid allenast kunnat utsträckas till en årsklass,

hvilken under det ifrågavarande året och det närmast föregående erhållit

sin utbildning, under det att vid eu verklig mobilisering trup
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

perna understundom måste, för att uppbringas till fältstyrka, taga i

anspråk ända till 7:de och 8:de klasserna, d. v. s. folk, som under 4 å

5 år ej haft minsta tillfälle att underhålla sina förvärfvade färdigheter

i vapnens bruk. Någon erfarenhet om dylikt manskaps fältduglighet

ega vi ej.

Härtill kommer, att en hel del af de vid mobilisering inkallade

beväringsmännen utgöres af f. d. stamanstälde, hvilka efter en tjenstgöring

vid stammen, som ofta blott uppgått till 2 år, äro förpligtade

att qvarstå i 3:dje klassen under hela den tid, de eljest skulle tillhört

beväringens båda uppbåd. Att utröna tjenstbarheten hos sådant folk,

som måhända ej på 11 eller 12 år deltagit i några öfningar, är så

mycket mera af nöden, som de, ehuru tillhörande beväringen, hittills

vid mobiliseringsplanernas uppgörande satts i samma kategori som

tjenstgörande stampersonal.

I viss mån kan det nu sagda äfven tillämpas på sådan befälspersonal,

som trädt ur aktiv tjenst, men med skyldighet att vid mobilisering

återinträda.

Ett mobiliseringsförsök erbjuder enda möjligheten att åter bringa

dessa olika kategorier af personal under fanorna för ett gemensamt

uppträdande, och om hvarje dylikt inkallande af äldre årsklasser och i

krigstid disponible i öfrigt erkänts vara af stor nytta vid utrönandet

af en trupps verkliga användbarhet i krig, är en dylik åtgärd hos oss

så mycket mer af nö(j|en än i andra land, som vårt härordningssystem

»stam och beväring» icke allenast gör sättet för personalens inkallande

mera kompliceradt än på andra håll, utan ock gör de olika truppdelarnes

sammansättning af stam, f. d. stam och vanligt beväringsmanskap

till ett synnerligen svårlöst problem.

Då jag med tanke på det nu sagda alltså inför Eders Kongl.

Maj:t föreslår ej allenast försöksmobilisering af en arméfördelning, utan

ock derpå följande fälttjenstöfningar, sker detta af den orsak, att jag

ej kan taga på mitt ansvar att ej hafva tillrådt det vapens profvande

— i den utsträckning, fredliga förhållanden tillåta — på hvilket dock

i ofredens dagar, menskligt att se, landets väl eller ve ytterst kommer

att bero, och vill jag då tillika betona, att vid ett dylikt profs anställande

endast en del af ändamålet skulle vinnas, om man allenast

pröfvade hållfastheten af vapnets olika delar, men ej hela vapnet såsom

sådant.

Arméfördelningarna äro i vårt härordningssystem antagna såsom

de högsta enheterna, och i händelse af krig är det närmast med dem,

den högsta ledningen rör sig. För att bedöma dessa s. k. slagenheters

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3

användbarhet — hvarpå ju ytterst hela försvarsplanen måste hvila —

är ej nog att veta, huru beskaffade i afseende på fältduglighet de olika

infanteri-, kavalleri-, artilleri-, ingeniör- och trängafdelningar, hvaraf

fördelningen består, i och för sig äro, utan är lika nödigt att lära

känna, huru lätthandterliga eller svårhandterliga de äro, när det gäller

inbördes samverkan.

Endast genom att sammanföra de olika truppförbanden af skilda

vapenslag till en enda slagenhet blir det ock möjligt att på praktiskt

sätt ådagalägga, hvad som möjligen nu kan brista i fråga om de högre

stabernas mobilisering, samt att gifva stabspersonalen tillfälle att se

och röra sig med de fältstarka trupp- och trängförbanden, med trupper

och trängformationer till verkligen samma numerär och beskaffenhet

som i fält. Icke minst vigtiga blifva derjemte de rön, som komma att

göras under de transporter, hvilka skola förmedla truppernas inordnande

i fördelningsförbandet och utträdande derur. Jernvägarnes transportförmåga

kommer då att på det ifrågavarande området uttagas till

det yttersta, och de uppgjorda transportplanerna komma att underkastas

eldprofvet.

Det är just känslan af ovisshet i fråga om en del af de vigtiga

spörsmål, som sammanhänga med en nutida armés mobilisering, som

varit orsaken till de mobiliserings- m. fl. försök, som under senare tid

företagits inom andra arméer, oaktadt en del af dessa hafva att räkna

med en krigserfarenhet af ganska ny datum. Sålunda företagas inom

ryska armén esomoftast mer eller mindre omfattande försöksmobiliseringar,

af hvilka de sista utfördes år 1896, och året derförut anstäldes

i Frankrike en större dylik öfning med åtföljande manövrer af

samtliga trupper tillhörande Paris’ militärguvernement. Äfven vårt

broderland Norge har ansett sig böra genom ett dylikt försök underkasta

sin nya härordning ett prof, hvartill 1895 års Storting beviljade

ett anslag af 150,000 kronor, för hvilka ungefär 8,000 man af armén

och 700 man af flottan jemte några kanon- och torpedbåtar sammandrogos

i skilda delar af landet till sådan öfning — ett försök, som af

hela landet följdes med lifligaste intresse, och hvilket säkerligen skall

bära goda frukter för ordnandet af det gemensamma försvaret af skandinaviska

halfön.

Med sådana exempel för ögonen, och när jag tillika tagit i öfvervägande,

hvilka fruktbärande resultat i fråga om arméns stridsberedskap

nu omhandlado öfning är i stånd att medföra, har det förefallit

Bih. till Riktd. Frot. 1899. 4 Sand. 3 Afd. 3 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

mig såsom en nödvändighet att söka vinna Eders Kongl. Maj:ts och

Riksdagens bifall dertill, att en fördelning af vår armé må undergå

ett prof af den beskaffenhet, hvarför jag nu redogjort.

Ett bifall till denna framställning påkallar emellertid med nödvändighet

införande af en ny bestämmelse i värnpligtslagen; och har jag

för afsigt att, derest Eders Kongl. Maj:t täckes gilla mitt förslag om

verkställande af en försöksmobilisering, jemväl framlägga förslag i

detta syfte.

Äfven en annan lagstiftningsåtgärd i sammanhang med det nu

ifrågasatta mobiliseringsförsöket hade varit synnerligen önskvärd, strängt

taget ej, såsom den nyss vidrörda, för att möjliggöra mobiliseringsförsöket,

utan för att göra detsamma så likt verklig mobilisering, att

fruktbärande erfarenhet i större omfattning kunde hemtas derur, jag

menar lagstiftning rörande mönstring och dermed sammanhängande

anskaffning af hästar och fordon.

Då en arméfördelning har behof af icke mindre än 4 å 5,000 hästar,

och det ojemförligt största antalet af dessa tillika med talrika fordon

måste anskaffas vid sjelfva mobiliseringen, inses lätt, hvilken storartad

apparat, som måste sättas i gång för detta ändamål, och hvilken planmessighet

som är af nöden, om man vill vinna hvad som åsyftas.

För att under verklig mobilisering denna svåra fråga skulle kunna

lösas, antog Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts proposition lagen af

den 24 maj 1895 angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens

ställande på krigsfot; men att för nu ifrågasatta ändamål tilllämpa

denna lag är ej möjligt, emedan den, i det sammanhang den

har med regeringsformens § 74, tydligen ej kan användas annat än

vid mobilisering för upprätthållande af rikets neutralitet eller för afvärjande

af ett befaradt eller börjadt angrepp, hvarjemte det, oafsedt

obehagliga ingrepp i den enskilda eganderätten, torde blifva en allt

för vidlyftig och måhända förlustbringande affär att med stöd af en

utskrifningslag inköpa några tusen hästar för att efter ett par veckor

åter sälja dem.

Hufvudsaken är ej heller, att hästarne och fordonen inköpas, utan

att vid försöksmobiliseringen de former i möjligaste mån följas, som

vid en verklig mobilisering skulle hafva iakttagits i fråga om hästanskaffning.

När frågan gäller hästars hopbringande för verkligt krigsbruk,

är af nöden, att de blifva kronans egendom, men under kortare

fredsöfningar, hvarom här är fråga, fylla legda hästar lika väl ändamålet,

och anskaffningssättet är en underordnad fråga, blott man dervid

kan, såsom nämndt, i möjligaste mån lyckas använda samma for
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

mer, som iakttagas vid mobilisering i egentlig mening, på det man må

komma till insigt i fråga om dessa formers ändamålsenlighet.

Det lagförslag, jag åsyftat, borde derför haft till ändamål att vid

anskaffningen af hästar och fordon följa, i fråga om all dermed sysselsatt

personal, ett förfarande, som i möjligaste mån motsvarade sättet

att gå till väga vid verklig mobilisering, under det att hästarne och

fordonen, hvilka skulle framföras till vissa mönstringsorter, der endast

mönstrades, hvarefter de af dem hemsändes, som ej efter frivilligt aftal

kunde legas. På detta vis hade förfaringssättet kommit att i ganska

väsentliga delar likna en verklig mobilisering.

Men då en lag i detta syfte skulle — visserligen mot ersättning

— ålägga en del af befolkningen en skyldighet, som, i betraktande af

den jemförelsevis stora arbetskraft, som i och för mobiliseringen ändå

tages i anspråk, kunde anses blifva alltför betungande, har jag ej trott

mig böra ifrågasätta en sådan lagstiftning, utan måste åtgörandena för

anskaffning af hästar och fordon inom den mobiliserande fördelningens

hästutskrifningsområden — äfven med mindre fördel ur öfningssynpunkt

— inskränka sig dertill, att allenast den militära personalen anlitas för

att efter aftal med hästegarne inom fördelningen och på ett med mobiliseringsförhållandena

i möjligaste mån öfverensstämmande sätt införskaffa

upplysningar angående hästars och fordons antal och beskaffenhet

samt till vederbörande utrustningsorter föra hvad som på frivillighetens

väg kan anskaffas inom fördelningens hästutskrifningsområden.

De hästar och fordon, som ej kunna, på sätt nu föreslagits, anskaffas,

måste tydligen hopbringas genom legning å annat håll, och

svårigheten är egentligen blott att så hastigt erhålla kunskap om hvilket

antal hästar och fordon som ej på förstnämnda sätt kan anskaffas, att

ej tidsutdrägten vid legning af återstående häst- och fordonsantal

åstadkommer ett fördröjande af mobiliseringen utöfver hvad planerna

förutsätta.

Jag har derför förestält mig, att, i den händelse Eders Kongl.

Maj:t täckes gilla hvad jag nu anfört, och Riksdagen finnes villig att

för sin del godkänna af Eders Kongl. Maj:t i ämnet aflåten nådig proposition,

Eders Kongl. Maj:t derefter skulle snarast möjligt genom sina

befallningshafvande införskaffa upplysning från de olika kommunerna i

riket angående det antal hästar och fordon, som vederbörande egare

kunna finnas villiga att till visst pris utlega för kronans räkning; hållande

jag före, att vederbörande kunde vinna tillräckligt noggranna

upplysningar i detta afseende genom att medelst länskungörelserna

eller allmänna tidningar infordra skriftliga anbud. Härigenom vunne

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

man pa. förhand kunskap om hvilket antal hästar som kunde hopbringas

inom en viss fördelnings hästutskrifningsområden, utan att röja

hemligheten angående hvilken fördelning som verkligen skulle erhålla

mobiliseringsorder; och genom att sedan, med ledning häraf, träffa

vilkorliga aftal i god tid med entreprenörer å olika håll (för hemlighetens

bevarande äfven inom det fördelningsområde, der mobilisering

skall ega rum) rörande leverans af felande antal efter viss tids varsel,

skall det säkert varda möjligt att till ej allt för höga pris och i rätt

tid anskaffa hvad som erfordras.

Då icke desto mindre utgifterna för att på detta sätt anskaffa hela

det för fördelningens mobilisering erforderliga, felande häst- och fordonsantalet

blifva betydligt höga, har jag låtit mig angeläget vara att genom

reduktion af sagda antal så långt, att mobiliseringsförsöket ej i afsevärd

grad deraf lider, söka minska ifrågavarande kostnad. Minskningen

har jag ansett lättast kunna ske vid mobilisering af arméfördelningens

stora träng, och föreslår jag af denna anledning, att blott ungefär halfva

antalet af dennas formationer må sättas pa fältfot. Mobiliseringen blir

visserligen härigenom ej fullt i öfverensstämmelse med mobiliseringsplanerna,

men när man af kostnadshänsyn måste vidtaga någon inskränkning,

verkar inskränkningen här minsta rubbning, och då likväl

alla i fält förekommande slag af trängformationer enligt en arméfördelnings

mobiliseringsplan förekomma, blir i allt fall tillfället att för framtiden

inhemta lärdomar föga inskränkt.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna i deras helhet för det af mig

ifrågasatta mobiliseringsförsöket, har jag med ledning af nu gällande

mobiliseringsplaner låtit uppgöra en beräkning af desamma, innefattande

alla de nödvändigaste utgifterna för en arméfördelnings mobilisering,

densamm.as koncentrering, öfning under 5 dagar samt återfärd till

mobiliseringsorterna och afruskning, eller i tillhopa 13 dagar, in- och utryckningsdagarne

oberäknade; slutande summan å ett belopp af 685,334

kronor.

I fråga, om nyssnämnda öfningstid och derpå grundadt kostnadsförslag

ber jag. emellertid att få påpeka, att sagda tid framgått ur en

medeltalsberäkning, i det enligt mobiliseringsplanerna såväl stam som

beväringsmän — beroende på bostadsförhållanden och en del lämplighetshänsyn

— inträffa å utrustningsorten på ganska olika tider. Till denna

vid en. exakt beräknings verkställande ganska svårhandterliga faktor

har derjemte kommit en annan synnerligen obestämd sådan i den omständigheten,

att man ej ännu känner andra beväringsklassens storlek år

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

1898. Då de densamma tillhörande beväringsmännen för att enligt vämpligtslagen

hafva fullgjort sin vapenöfningsskyldighet måste, utom mobiliseringstiden,

öfvas under en tid, motsvarande skilnaden mellan denna

och 22 dagar, har det bästa förfaringssättet synts mig vara att, med

frånseende af sist nämnda faktor, i tillämpliga delar använda de vid

beräkningen af kostnad för hela arméns verkliga mobilisering följda

grunder; och anser jag, att den af nyssnämnda ovisshet framkallade

svårigheten vid en exakt beräknings uppgörande lämpligen bör afhjelpas

på det sätt, att vid behof en del inkallad beväring af äldre åldersklasser,

efter de under mobilisering sår et sig företeende omständigheter och sedan

de deltagit i de egentliga mobiliseringsöfningarna, hemförlofvas för att

dymedelst bereda tillgångar för afslutandet på lagenligt sätt af andra

årsklassens vapenöfningar. Kostnaderna äfven härför ligga följaktligen

faktiskt inneslutna i nyss nämnda summa, ehuru detta ej framgår af

beräkningens form.

Då kostnaden derjemte, såsom förut är nämndt, beräknats med

ledning af nu gällande mobiliseringsplaner, men vid den tid, mobiliseringen

bör ifrågakomma, efter den förbättrade härordningens genomförande,

en arméfördelnings styrka torde blifva något större än nu,

samt då derjemte den hittills föreliggande erfarenheten ej lemnar

tillräckligt stöd för beräkning af en del värden å naturaprestationer,

vill jag hemställa, att förut nämnda slutsumma må utjemnas till 700,000

kronor.»

I den skrifvelse, hvarmed Riksdagen anmält sig icke kunna

bifalla Kongl. Maj:ts framställning i denna fråga, hade Riksdagen

anfört, att enligt statsrådsprotokollet visserligen flera skäl framhållits

för den föreslagna försöksmobiliseringen, och Riksdagen hade ej heller

velat förneka, att genom en sådan mobilisering fördelar för försvaret i

viss mån skulle kunna vinnas derigenom, att den nuvarande härordningen

blefve mera omfattande pröfvad, än som nu under fredstid

skedde, men Riksdagen hade dock ansett, att en så dyrbar åtgärd

som en försöksmobilisering, i fall den skulle befinnas oundgängligen

nödvändig, icke lämpligen borde eg a rum, förrän man kunde blifva

i tillfälle draga all den nytta deraf, som i militäriskt afseende vore

möjlig. Detta kunde enligt Riksdagens mening icke sko förr, än den

nya härordningens ökade öfningsticl kommit alla första uppbådets åtta

årsklasser till del, hvilket ännu icke år 1898 varit förhållandet.

Utförandet af den öfning, som sålunda af departementschefen

föreslagits såsom säkraste medlet att under fred pröfva den härordning,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottds Utlåtande N:o 3.

hvartill landet i ofredens dagar hade att lita, hade visserligen i följd

af detta Riksdagens beslut blifvit undanskjutet, men de till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1897 anförda och i Riksdagens skrifvelse

oemotsagda skälen för denna öfning egde fortfarande sin giltighet,

och nödvändigheten af ett mobiliseringsförsöks utförande för att pröfva

det vapen till landets skydd, vi i vår armé egde, hade ytterligare

bekräftats af senaste tiders erfarenhet om vådan af försummade krigsförberedelser.

Då departementschefen således ansåge det vara sin

oafvisliga pligt att nu förnya sin år 1897 gjorda hemställan om medels

äskande för utförande af en försöksmobilisering, ville han dervid hänvisa

till hvad han, på sätt ofvan omförmäles, då yttrat till statsrådsprotokollet.

Till de der framhållna skälen för en försöksmobilisering hade

emellertid andra af icke ringa vigt kommit. Sedan denna öfning

senast ifrågasattes, hade nemligen en ny mobiliseringsplan med dertill

hörande instruktioner, betingade af den förbättrade härordningen, blifvit

af Kongl. Maj:t faststälda, och det syntes vara af stor vigt, att dessa

bestämmelser, på hvilkas ändamålsenlighet möjligheten att bringa

hären på krigsfot vore beroende, underkastades ett sådant afgörande

prof, som endast en försöksmobilisering innebure. Visserligen hade

departementschefen tänkt sig, att denna mobiliseringsplans slutliga

fastställelse skulle föregåtts af ett år 1898 utfördt mobiliseringsförsök,

egnadt att ådagalägga förtjenster och brister uti dittills gällande

bestämmelser, men då detta ej kunnat ske, qvarstode dock det stora

värdet af att den nya planen efter dess genomförande på papperet

underkastades ett prof af så praktisk natur som möjligt, på det till

äfventyrs olämpliga bestämmelser, dem endast erfarenheten från ett

mobiliseringsförsök kunde till fullo uppdaga, måtte i tid kunna utbytas

mot nya.

I sammanhang härmed stode äfven den nu pågående omarbetningen

af inskrifningsförordningen samt af rikets indelning i inskrifningsområden

m. in., åtgärder, som allt mera visat sig nödvändiga för

att förenkla och betrygga icke allenast de värnpligtiges inskrifning

och redovisning i fredstid, utan ock deras hastiga inställelse vid

mobilisering. Af huru stor betydelse det måste vara, att nya bestämmelser

i dessa hänseenden grundades på de erfarenheter, som endast

under en försöksmobilisering kunde vinnas, behöfde ej framhållas.

För öfrigt kunde departementschefen med så mycket mera fog

förnya sin framställning uti ifrågavarande ämne, som det skäl, hvilket

af 1897 års Riksdag anfördes emot en försöksmobilisering, eller att ej

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

alla de årsklasser beväring, hvilka för deltagande uti öfningen skulle

behöfva inkallas, erhållit den i nya värnpligtslagen stadgade utbildning,

år 1900 förlorat sin giltighet.

Vid en tillämpning sistnämnda år af gällande mobiliseringsplaner

behöfde ej ett enda af liniens truppförband, eller den del af armén,

som vore afsedd för fälttjensten, sammansättas af andra årsklasser än

dem, som enligt den förbättrade härordningen erhållit fullständig öfning,

vid hvilken arméfördelning en mobilisering än måtte anbefallas. I

regeln komme äfven depoternas manskap att nämnda år bestå af

sådant folk, och om i ett eller annat enstaka fall, som för öfrigt vore

synnerligen lätt att undvika, när det blott gälde en partiel mobilisering,

beväringsmän af 8. klassen eller den enda, som, utom 1. klassen,

ej erhållit fullständig öfning, inkallades i depoten för att strax derpå

hiemförlofvas, hvilket af kostnadsbänsyn borde ske, kunde ju detta ej

hafva ringaste inflytande hvarken på mobiliseringens eller fälttj enstöfningens

gång, ej heller på möjligheten att af dessa öfningar draga

fullt rigtiga slutsatser angående tillämpade bestämmelsers ändamålsenlighet

och beskaffenheten af de trupper, som enligt den förbättrade

härordningen uppsattes.

I fråga om varaktigheten och omfattningen af det mobiliseringsförsök,

departementschefen alltså hemstälde måtte komma till utförande

år 1900, äfvensom beträffande sättet för dess förberedande och genomförande,

funne han ej skäl föreslå annat, än hvad han i sitt anförande

till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897 i sådant hänseende föreslagit,

hvadan i dessa delar hänvisades till berörda anförande.

Beträffande kostnaderna för den ifrågasatta försöksmobiliseringen,

åberopade departementschefen eu statsrådsprotokollet bifogad räkning,

hvilken, jemförd med den år 1897 uppgjorda, äfven under förutsättning

af bifall till hvad i statsverkspropositionen under punkten 4 af fjerde

hufvudtiteln föreslagits om förhöjd dagaflöning till arméns underbefäl,

visade en minskning af 5,810 kronor, beroende derpå, dels att sedan

sistnämnda år en del reglementerade fordon blifvit anskaffade eller

vore under anskaffning, dels ock att det för reservportionerna beräknade

beloppet kunnat nedsättas; men enär det vore synnerligen vanskligt

att rörande en öfning af denna art verkställa detaljerade beräkningar,

då man ännu ej kände numerären å det manskap, som skulle inkallas,

ansåge departementschefen, att kostnaderna för ifrågavarande försöksmobilisering

i allt fall borde beräknas till en afrundad summa af

700,000 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6’.

Beträffande förslaget till lag angående vapenöfning för utrönande

af härens krigsberedskap har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 27 januari detta år, under åberopande

af hvad han till statsrådsprotokollet för den 13 sistlidne januari anfört

rörande önskvärdheten af en försöksmobilisering år 1900, erinrat, hurusom

enligt gällande värnpligtslag inkallande af beväringens första uppbåd

eller större eller mindre delar deraf icke kunde ega rum annat

än dels till öfning enligt § 27 värnpligtslagen och dels, enligt § 28

samma lag, »då rikets försvar det kräfver», med hvilken sistnämnda

bestämmelse utom all fråga afsåges förhållanden, som påkalla verklig

mobilisering; och skulle en mobilisering med det ändamål, hvarför

departementschefen i sitt ofvan anförda yttrande till statsrådsprotokollet

den 13 sistlidne januari redogjort, kunna företagas, måste alltså för

ändamålet en lag stiftas, enligt hvilken det blefve möjligt att till

tjenstgöring inbeordra alla de beväringsmän, som enligt faststälda mobiliseringsplaner

beräknats skola ingå i den mobiliserande arméfördelningen,

således äfven sådana beväringsmän af första uppbådet, hvilka

redan fullgjort sin fredstjenstgöring.

Då dylik lags erforderlighet alltså läge i sjelfva sakens natur,

syntes i hufvudsak ingen annan motivering för densamma behöfvas än

den, som innehölles i det nu sagda, hvaremot departementschefen ansåge

sig böra angifva skälen till de detaljbestämmelser, lagförslaget

innehölle.

Departementschefen hade sålunda ansett, att lagen skulle afse

allenast år 1900 och eg a tillämpning endast på värnpligtige vid den

del af häreu, Konungen skulle ega bestämma, hvarigenom möjlighet

lemnades för Konungen att afgöra, hvilken arméfördelning som skulle

mobilisera. Vidare hade tjenstgöringstiden för det inkallade beväringsmanskapet

föreslagits till högst 15 dagar, i hvilken tid dock — i

öfverensstämmelse med förhållandet under vanliga fredsöfningar —

marscherna eller färden till och från utrustningsorterna samt in- och

utryckningsdagarne icke skulle inräknas.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897

rörande kostnaderna för den försöksmobilisering, som då föreslagits,

hade departementschefen uppgifva de för ändamålet inkallade beväringsmännens

tjenstgöringstid till 13 dagar, in- och utrycksdagarne oberäknade,

men på samma gång förklarat, att denna tid framgått ur en

medeltalsberäkning, som utginge från de olika tider, å hvilka skilda

kontingenter enligt mobiliseringsplanerna borde infinna sig å vederbörlig

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

utrustningsort. Såsom departementschefen den 14 januari 1897 tillika

påpekat, vore orsaken till denna tidsskilnad bland annat att söka i

de ofta ganska vidt skilda utstånden emellan beväringsmännens hemorter

och mobiliseringsorten, men den väseutligaste orsaken vore dock

den, att i regeln ej alla kontingenter, som skulle bilda ett truppförband,

kunde mottagas på samma gång å sist nämnda ort. Under fredsöfningar,

då samtidig tjenstgöring blott ifrågakomme för en enda årsklass, medhunnes

densammas utrustning på en dag, men vid mobilisering, då

flera klasser toges i anspråk, och dessa ej allenast skulle beklädas,

beväpnas, provianteras och inqvarteras, utan det truppförband, som af

dem bildades, tillika skulle förses med hästar och trängfordon, måste

detta vidlyftiga arbete fördelas på flera dagar, hvilket återigen allenast

då vore möjligt, när de olika beväringskontingenterna successivt inträffade.

Skilnaden i inställelsetid mellan de först- och sistkommande

blefve härigenom — beroende i viss mån äfven på hvilken arméfördelning

som ifrågakomme — ej obetydlig; men då alla de inkallade i

regeln kunde hemförlofvas samtidigt, följde häraf, att vissa beväringsmän

komme att tjeustgöra längre än andra. Då emellertid den nu

ifrågasatta lagbestämmelsen borde omfatta alla, vore tydligt, att, vid

beräkning af maximitiden för dess gällande kraft, man, strängt taget,

uteslutande bort taga i betraktande den längsta tjenstgöringstid, som

kunde ifrågakomma.

Hade emellertid detta, i formelt afseende utan tvifvel rigtigaste,

tillvägagående följts, och den föreslagna lagen uteslutande afsett att

gifva ett uttryck för de rent militära krafven, hade de erforderliga

tjenstgöringsdagarna bort hafva upptagits till ett antal, som åtskilligt

öfverskjutit de nu föreslagna femton, beroende derpå, att enskilde

beväringsmän eller ett färre antal kontingenter inträffade särdeles

tidigt i jemförelse med det stora flertalet; men då dessas häraf följande

längre tjenstgöring kunde anses innebära en orättvisa och dessutom

för åtskilliga af dem skulle förorsaka afsevärda ekonomiska olägenheter,

hade det synts vara en bjudande nödvändighet att — om än sagda

olikhet ej alldeles kunde utjemnas — åtminstone söka göra den så

föga betydande som möjligt, utan att likväl mobiliseringsplanerna i

några väsentliga delar frånginges.

I det sålunda anförda vore alltså orsaken att söka dels dertill,

att en maximitids införande i lagen ifrågasatts, oaktadt tjenstgöringen

ju äudå ej kunde fortgå längre, än anslagna medel medgåfve, och dels

dertill, att denna maximitid föreslagits sä kort, att eu ytterligare lorBih.

till lliksd. Prof. 1839. 4 Sand. 2 Afd. 3 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

kortning deraf skulle omöjliggöra hela mobiliseringsöfningen såsom

sådan, och blefve det sedan krigsstyrelsens uppgift att genom lämpliga

åtgärder söka neutralisera de olägenheter, som komme att blifva

en följd af en så trång begränsning af tiden.

Då departementschefen sålunda, äfven med eftersättande i någon

mån af de militära krafven, hade föreslagit en så kort öfniugstid som

möjligt, ansåge han sig deremot på det bestämdaste böra framhålla nödvändigheten

deraf, att för underlåtenhet att åtlyda inkallelseorder stadgades

annat straff, än den i § 41 af värnpligtslagen bestämda bötespåföljden.

En blott penningeplikt för uteblifvande från tjenstgöringen vore

— såsom de vanliga fredsöfningarna nogsamt ådagalade — en alltför otillräcklig

garanti för de värnpligtiges inställelse, och då ett mycket vigtigt

ändamål med mobiliseringsförsöket vore att utröna, huru mangrant beväringsmännen

vid eu verklig mobilisering skulle inställa sig, komme föga

lärdom i detta stycke, såväl som i många andra, att vinnas, i fall ej de

uteblifvande drabbades af ansvar efter krigslag. Af denna anledning

hade det förslag till lag, som i ifrågavarande ämne förelädes 1897 års

Riksdag, innehållit att hvad i § 31 värnpligtslagen stadgades i fråga

om åtlydnad af påbud, hvarigenom värnpligtig inkallades till tjenstgöring

vid utbrott af eller fara för krig, skulle ega tillämpning med

afseende på inkallelse till den då föreslagna vapenöfningen. Dessa

ordalag hade visat sig lemna rum för den missuppfattningen, att dermed

afsetts, att de från vapenöfningen uteblifne skulle straffas med

straffarbete enligt 60 eller 61 § strafflagen för krigsmagten; för att

undanrödja möjligheten af en dylik uppfattning hade i det nu föreliggande

lagförslaget hänvisningen till 31 § värnpligtslagen uteslutits

och i stället intagits bestämmelse, att värnpligtig, som blifvit i vederbörlig

ordning inkallad till ifrågavarande vapenöfning, men utan laga

förfall uraktläte att inställa sig till densamma, skulle straffas såsom

för olofligt undanhållande enligt 68 § strafflagen för krigsmagten.

Då departementschefen emellertid till fullo iusåge, huru ingripande

i de enskildes borgerliga förhållanden den nu föreslagna lagen i sin

tillämpning komme att blifva, hade han ansett sig tillika böra föreslå

en utväg, hvarigenom i vissa fall, t. ex. vid värnpligtiges vistelse

utomlands eller å synnerligen aflägsen ort m. in., Konungen måtte

kunna meddela befrielse från inställelse till tjenstgöringen; och afsåge

det i lagförslaget införda stadgandet, att tjenstgöringen skulle ega rum

enligt de närmare bestämmelser, Konungen meddelade, alltså ej allenast

ordnandet enligt mobiliseringsplanerna af de värnpligtiges olika

tjenstgöringsförhållanden och hvad härmed sammanhängde, utan ock

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande A :o 3. 19

rätten att från all inställelse fritaga värnpligtige, som skulle hafva

synnerligt stort men af en inkallelse till deltagande i försöksmobiliseringen

och dylikt.

I fråga om de bestämmelser, lagförslaget för öfrigt innehölle,

syntes någon motivering icke erfordras.

Hvad slutligen angår Kongl. Maj:ts framställning om dagaflöning

åt värnpligtig vid tjenstgöring i visst fall under år 1900, har statsrådet

och chefen för landtförsvarsdepartementet enligt det vid propositionen

i ämnet fogade statsrådsprotokollet för den 27 sistlidne januari

erinrat, hurusom värnpligtig enligt gällande bestämmelser vore berättigad

att vid tjenstgöring enligt § 27 värnpligtslagen uppbära, bland

annat, dagaflöning med 50 öre för hvarje öfningsdag, deraf 20 öre till

honom kontant utbetalades och återstoden för hans räkning insattes i

postsparbanken.

Af den vid statsrådsprotokollet för den 13 januari innevarande år

fogade beräkningen af kostnaderna för den af Kongl. Maj:t till utförande

under år 1900 föreslagna försöksmobiliseringen framginge —

fastän vid samma beräknings tryckande förelupit det fel, att i anmärkningen

6) ett komma och ett tankstreck erhållit oriktig plats — att

departementschefen ifrågasatt, att dagaflöning till de i öfningen deltagande

värnpligtige skulle i allmänhet utgå med allenast 20 öre om dagen

till hvarje värnpligtig.

I ofvanberörda förslag till lag angående vapenöfning för utrönande

af härens krigsberedskap föresloges bland annat, att i fråga om sagda

öfning i allmänhet skulle gälla, hvad i värnpligtslagen funnes stadgadt

angående värnpligtiges tjenstgöring under fredstid.

Vid sådant förhållande och då i värnpligtslagen i fråga om värnpligtigs

rätt till dagaflöning funnes stadgadt, att värnpligtig vore berättigad

att erhålla sådan »enligt särskilda bestämmelser», syntes vara

nödigt, att, derest dagaflöning till lägre belopp än 50 öre om dagen

skulle kunna utbetalas till värnpligtig, som till mobiliseringsöfnmgarna

inkallades, särskilda bestämmelser härom med Riksdagens medgifvande

utfärdades.

Att departementschefen föreslagit beloppet af dagaflöningen till

allenast 20 öre om dagen, motsvarande den till de i vanliga fredsöfningar

deltagande värnpligtige kontant utbetalade delen af dag
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta Stats- och, Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

aflöningen, berodde på nödvändigheten att så mycket som möjligt minska

kostnaderna för mobiliseringsförsöket.

Emellertid hade departementschefen icke ansett sig böra ifrågasätta,

att dagaflöningen skulle till alla i mobiliseringsförsöket deltagande

värnpligtige utgå med allenast 20 öre. Till de värnpligtige

nemligen, som för fullgörande af sin vanliga tjenstgöring enligt § 27

värnpligtslagen komme att deltaga i mobiliseringsöfningarna, borde

dagaflöning utgå med vanligt belopp, 50 öre om dagen, och endast i

den händelse de skulle komma att under år 1900 tjenstgöra längre

tid, än dem enligt nämnda paragraf eljest ålegat, skulle på dem tilllämpas

bestämmelsen om dagaflöning af allenast 20 öre om dagen för

den Överskjutande tiden.

Hvad anginge de i öfningen deltagandes rätt till öfriga i värnpligtslagen

omförmälda förmåner och särskildt marschaflöning, skulle naturligtvis

gällande bestämmelser för vanlig fredstjenstgöring tillämpas.

Kongl. Maj:ts ifrågavarande tre framställningar hafva blifvit till

sammansatta stats- och lagutskottet för förberedande behandling öfverlemnade,

och utskottet har dervid ansett sig böra i främsta rummet

taga under öfvervägande det framstälda lagförslaget, hvilket utgör

grunden för såväl frågan om det i statsverkspropositionen äskade anslaget

till försöksmobilisering som ock för den särskilda bestämmelsen

angående dagaflöning.

Då emellertid i berörda lagförslag finnes bland annat intagen

en bestämmelse, hvarigenom ett stort antal svenska medborgare skulle

blifva underkastade strafflagens för krigsmagten stadganden i ett visst

hänseende, samt utskottet derför trott sig böra ifrågasätta, huruvida

icke jemlikt 87 § regeringsformen, högsta domstolens utlåtande deröfver

bort inhemtas och Riksdagen meddelas, hvilket senare åtminstone

icke egt rum, har utskottet, som dessutom ansett den sålunda ifrågasatta

straffbestämmelsen väl sträng, redan härutinnan haft fullt skäl

att ställa sig synnerligen tveksamt gent emot det framlagda förslaget.

Dertill kommer, att utskottet äfven nu, liksom då dessa frågor

senast voro föremål för Riksdagens pröfning, ehuru af andra skäl än

då, funnit tidpunkten för ett dylikt mobiliseringsförsöks verkställande

ogynsam. Från skilda delar af landet förspörjas nemligen allmänna

och berättigade klagomål öfver den stora bristen på arbetskrafter i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

såväl industriens som jordbrukets tjenst, och jemväl statsföretag af

vidsträckt omfattning kräfva å olika orter arbetsfolk i talrik mängd.

Att under sådana förhållanden en vapenöfning af så stor omfattning

och å många områden djupt ingripande betydelse som den föreslagna,

hvarigenom särskildt arbetare i stort antal, om ock för kortare tid,

komma att dragas från sin vanliga verksamhet, skall kännas än mer

betungande, är otvifvelaktigt, och det synes, som om man borde afvakta

en lägligare tid för att derigenom göra den ändock ganska

tryckande bördan af den ifrågasatta åtgärden något lättare.

Då slutligen centralmyndigheten för arméns förvaltning ännu

icke blifvit ordnad, och i hvarje fäll till år 1900 ej kan hinna blifva

så organiserad, att de erfarenheter, som äro afsedda att vinnas genom

försöksmobiliseringen, kunna, i hvad på denna myndighet ankommer,

''fullt tillgodogöras, synes äfven ur denna synpunkt ett ytterligare

uppskof af frågan påkalladt.

På dessa grunder anser sig utskottet böra afstyrka Kong!. Maj:ts

ifrågavarande framställningar, och hemställer alltså,

l:o) att Kongl. Maj:ts i propositionen n:o 32

gjorda framställning med förslag till lag angående

vapenöfning för utrönande af härens krigsberedskap

icke må af Riksdagen bifallas;

2:o) att Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under fjerde hufvudtiteln i punkten 34 gjorda framställning

om anslag till försöksmobilisering ej må

vinna Riksdagens bifall; samt

3:o) att Kongl. Maj:ts i propositionen n:o 33

gjorda framställning om dagaflöning åt värnpligtig

vid tjenstgöring i visst fäll under år 1900 icke heller

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 mars 1899.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. W. von OTTER.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta 8tats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

Reservation

af herrar frih. F. W. von Otter, frih. J. T. Gripenstedt, F. E.

Pettersson, G. Andersson, frih. N. A. Å. Trolle och K. I. von Stapelmohr,

hvilka ansett, att utskottets förslag bort få följande lydelse:

»Såsom departementschefen erinrat, anförde 1897 års Riksdag vid

anmälan af sitt beslut i fråga om Kong!. Maj:ts då gjorda framställning

om en försöksmobilisering, att en så dyrbar ålgärd, i fall den skulle

befinnas oundgängligen nödvändig, icke lämpligen borde ega rum, förr’

än man kunde blifva i tillfälle draga all den nytta deraf, som i militäriskt

hänseende vore möjlig. Detta kunde, enligt Riksdagens mening,

icke ske förr än den nya härordningens ökade öfningstid kommit alla

första uppbådets åtta årsklasser till de!, hvilket ännu icke år 1898

vore förhållandet. Då detta skäl att ytterligare uppskjuta verkställandet

af en försöksmobilisering icke längre förefinnes, men i stället

vigten och betydelsen af att i tid få pröfva det vidlyftiga och på så

många områden ingripande maskineri, som måste sättas i gång vid eu

mobilisering, blifvit allt tydligare, finner sig utskottet böra tillstyrka,

att under år 1900 en försöksmobilisering må ega rum.

Beträffande de för denna försöksmobilisering föreslagna bestämmelser

anser utskottet sig likväl böra föreslå vissa jemlcningar.

I det af Kongl. Maj:t Riksdagen förelagda förslaget till lag

angående vapenöfning för utrönande af härens krigsberedskap finnes

stadgadt, att värnpligtig, som blifvit i vederbörlig ordning inkallad till

berörda öfning, men utan laga förfall uraktlåter att inställa sig till

densamma, skall straffas såsom för olofligt undanhållande enligt § 68

strafflagen för krigsmagten. Med afseende å det sålunda föreslagna

lagstadgandet har det synts utskottet tvifvelaktigt, huruvida icke

högsta domstolens yttrande deröfver bort, jemlikt § 87 regeringsformen,

vara inhemtadt och Riksdagen meddeladt, hvilket senare åtminstone

icke är förhållandet. Emellertid synes det utskottet — med

hänsyn såväl till laglydigheten hos vårt folk som ock dertill, att sådan

mobiliseringsöfning förut icke egt rum, hvadan erfarenheten ej kunnat

gifva vid handen nödvändigheten af strängare straff — som om uteblifvande

utan laga förfall ej behöfde beläggas med annan påföljd än

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

böter. Stadgandet i § 41 mom. 3 värnpligtslagen torde alltså här

vara tillfyllest, hvadan den senare delen af förslaget från och med

orden »dock att värnpligtig» o. s. v., eller den del, som föranledt

utskottet till nämnda tvekan, synts utskottet böra kunna uteslutas.

Utskottet finner ej heller något fullgiltigt skål, hvarför de till

i fråga varande öfning inkallade beväringsmännen skulle åtnjuta lägre

aflöning än den, som tillkommer dem under sådan vapenöfning, som i

§ 27 värnpligtslagen sägs. Då enligt § 35 mom. 2 af samma lag

samt kongl. förordningen angående inskrifning och redovisning af

värnpligtige samt deras tjenstgöring m. m. den 22 december 1892,

§ 112 mom. 2 icke ifrågakommer dagaflöning under sjelfva vapenöfningarne

till annat belopp än 50 öre för hvarje öfningsdag, har utskottet

trott, att det nu uttalade önskningsmålet kan vinnas derigenom, att

Riksdagen icke bifaller, hvad Kongl. Maj:t i ofvan anförmälda proposition

angående dagaflöning åt värnpligtig i visst tall under år 1900

föreslagit. Att härigenom någon ökning af kostnaderna blifver en

följd är otvifvelaktigt, men då de nu beräknade utgifterna för daglig

aflöning ej uppgå till högre belopp än omkring 127,000 kronor för

en hel arméfördelning, samt kostnaderna i allmänhet synas vara snarare

för högt än för lågt beräknade, torde i hvarje fall det äskade

anslaget af 700,000 kronor vara tillräckligt. Utskottet hemställer

derför:

l:o) att Riksdagen, under förklarande, att Kongl.

Maj-.ts i propositionen n:o 32 gjorda framställning

med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande

af härens krigsberedskap icke kan oförändrad

af Riksdagen bifallas, ville för sin del antaga följande

Lag

angående vapenöfning för utrönande af härens

krig sb er edskap.

Härigenom förordnas, att oberoende af den

tjenstgöring för utbildning, som åligger värnpligtig

enligt § 27 värnpligtslagen, värnpligtig, som år 1900

tillhör beväriugons första uppbåd vid den del af

hären, Konungen bestämmer, skall vara pligtig att

under sagda år för vapenöfning, som afser utrönande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlätande^Nw 3.

af härens krigsberedskap, tjenstgöra enligt de närmare

bestämmelser, Konungen meddelar, under högst

femton dagar, in- och utryckningstid till sådan öfning

oberäknad; skolande i fråga om sagda öfning för

öfrigt gälla hvad i värnpligtslagen finnes stadgadt

angående värnpligtiges tjenstgöring under fredstid;

2:o) att Riksdagen för utförande under år 1900 af

försöksmobilisering och dermed sammanhängande

fälttjenstöfningar vid en arméfördelning måtte på

extra stat för sagda år bevilja 700,000 kronor; samt

3:o) att Kongl. Maj:ts i propositionen n:o 33

gjorda framställning om dagaflöning åt värnpligtig i

visst fall under år 1900 icke må af Riksdagen bifallas.

»

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:59 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition n:o 32, med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens krig sberedska s. 12 i texten