Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vadda motioner rörande folkskolelärares aflöning. l:o.

1899-04-25 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1899:5, Utlåtande, i anledning af vadda motioner rörande folkskolelärares aflöning. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

1

l.)j

i

i

Jtfi ''[ i. ‘'' i''1 (11 f ''Tv e i!'' • >! ’<

,xj}a ->i i■:if*f

t‘i,• r>u ;,,''tf- r- in5 ■, ;i. :.•! o. ;! t''i

ST:© 5.

Ant. till Eiksd. kansli den 25 april 1899, kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, i anledning

af vadda motioner rörande folkskolelärares aflöning.

l:o.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 14) har herr C. Ang.^de tm

Johansson i Aflösa föreslagit, att Riksdagen måtte beslut?., det samtligaA^^*™/.

ålderstilläggen till lärarepersonalens i både folk- och småskolan kontanta gående ålderslön

från och med nästa års början, eller så snart ske kan, betalas ensamt »/

af Staten. statsmedel.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.

Bland de utgiftsposter, som numera årligen på ett synnerligen känbar!

sätt tyngde den kommunala budgeten, vore afgiften till skolan en

af de mest betydliga. Visserligen måste det glädja hvarje folkupplysningens

vän och främjare, att sa vore förhållandet, alldenstund denna upplysning

måste anses som ett af de allra vigtigaste momenten i vara dagars

kultur icke allenast på det andliga, utan äfven på det materiella området,

men saken hade dock en annan sida, som äfven den förtjenade att tagas

i allvarligt öfvervägande.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 2 Afd. 5 Iläft. (N:o 5.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o å.

Vårt land och folk hade kommit i den enligt mångas förmenande i

viss mån egendomliga ställningen, att under det statskassans inkomster

flödade i rikligt mått, så hade den kommunala beskattningen mångenstädes

vuxit till en sådan höjd, att man med afseende på kommunernas

finanser ej utan oro vågade tänka på framtiden.

Det synes motionären derför med fog kunna ifrågasättas, huruvida

icke staten i någon rikligare mån än hittills skett borde hjelpa till att

lätta kommunernas finansiella bördor för folkundervisningens vidmagthållande

och ytterligare framåtskridande. Och hade motionären tänkt sig,

att detta för närvarande lämpligast kunde ske på så sätt, att statsverket

ensamt gäldade samtliga ålderstilläggen för hela lärarepersonalen i både

folk- och småskolan.

Förutom de skäl, motionären sålunda framhållit i berörda afseende,

ansåge han sig äfven böra påpeka en annan omständighet, som i hans

tanke äfven talade för den nu ifrågasatta åtgärden.

Enligt gällande lag vore den kontanta minimilönen för folkskolans

lärarepersonal 600 och maximilönen, sedan tvenne ålderstillägg tillkommit,

800 kronor. Att en dylik föreskrift med hänsyn till lärarnes rättvisa

befordran understundom kunde inverka menligt, torde näppeligen kunna

bestridas. Ty om af de tre personer, som uppförts å ett förslag, den

ene räknade ett, den andre fem och den tredje tio tjenstår, så hände

det antagligen ej så sällan, att den billigare lönen finge fälla utslaget på

bekostnad af den större undervisningsskickligheten och de i öfrigt högre

meriterna.

I sammanhang med ofvan omförmälda motion har utskottet till behandling

förehaft en inom Andra Kammaren af herr S. O. Nyländer m. fl.

väckt motion (n:o 17 9), deri föreslagits, dels att Riksdagen måtte besluta,

att de till lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor enligt lag utgående

ålderstilläggen måtte helt och hållet bestridas af statsmedel; dels

att Riksdagen för genomförandet af detta beslut måtte höja det under

riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag för lönetillskott åt lärare

vid folkskolor oéh småskolor med 200,000 kronor, eller med det belopp,

som för ändamålet erfordrades.

Till stöd för denna motion har anförts följande.

Att kostnaderna för folkskoleväsendet i vårt land under senare

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

åren i betydlig grad stigit, vore en allmänt erkänd sanning. Den officiella

statistiken visade ock nogsamt, att så är förhållandet.

Hvad som dock härvid ej kunde undgå att väcka uppmärksamhet

vore, att landtkommunernas utgifter för folkskolorna ökats i ännu högre

grad än statens tillskott till desamma, hvarjemte de respektive kommunerna

drabbades så högst olika af kostnaderna för sina skolor; eu del

socknar nödgades uttaxera 10 å 15 gånger högre belopp per fyrk än

andra närliggande kommuner. De af Riksdagen beslutade ålderstilläggen

till lärarnes och lärarinnornas löner bidroge ytterligare till denna ojemna

beskattning.

För att dessa missförhållanden i någon mån måtte afhjelpas, syntes

det motionärerna lämpligt och nödvändigt, att staten åtoge sig att ensam

bestrida dessa lärarne och lärarinnorna tillkommande ålderstilläggen, hvarigenom

ock den fördelen vunnes, att, vid tillsättande af lärarebefattning,

hänsyn ej behöfde tagas till den större eller mindre lön, hvarmed kommunen

måste aflöna sin lärare.

Vid beräkning af det för detta ändamål erforderliga beloppet hade

motionärerna kommit det resultat, att för betäckande af en tredjedel af

folkskolelärarnes ålderstillägg skulle erfordras cirka 135,000 kronor och

för småskolelärarinnorna cirka 62,000 kronor, eller i rundt tal tillsammans

200,000 kronor.

•. i rf 43 i ? f7: ..\n . • .> • :

Den fråga, hvilken uti förevarande två motioner blifvit till det sammansatta

utskottet öfverlemnad för förberedande behandling, har vid flera

föregående tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning. Redan vid

1885 års riksdag förelåg en framställning i enahanda syfte, och statsutskottet

anförde då, att utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka Riksdagen

att besluta en grund för utgörande af någon viss del af folkskolelärarnes

aflöning och en annan grund för en annan del af samma

aflöning, såsom förhållandet blefve, om ålderstilläggen helt och hållet,

men den kontanta lönen i öfrigt endast till s/3 bestredes af statsmedel.

Till detta skäl, som i ett liknande ärende åberopades af sammansatta

stats- och lagutskottet vid 1896 års riksdag, ansåg nämnda utskott böra

läggas äfven det, att det syntes vara angeläget, att bidrag till ålderstillägg

lemnades af vederbörande kommun, då derigenom säkerhet vunnes, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

denna löneförhöjning komme endast de lärare till godo, som vore verkligen

förtjente deraf.

Hvad sålunda vid föregående riksdagar i anledning af dylika framställningar

anförts och vunnit gillande, anser utskottet äfven nu innebära

fullt skäl att afstyrka de ifrågavarande motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

att ofvan berörda af herrar C. O. Johansson och

S. O. Nyländer väckta motioner icke må af Riksdagen

bifallas.

2:o.

folkskolelärare * en *nora Andra Kammaren af herr N. Nilsson i Skärhus väckt

och folkskole- motion (n:o 86) har föreslagits, att till värdet af det till lärare eller

lärarinnor ut- lärarinna vid folkskolan utgående kofoder, vare sig detta utginge in na9

en der. k0f0''tura eller ersättes kontant, statsverket måtte bidraga med två tredjedelar,

dock högst med sextiosex kronor 67 öre för hvarje ordinarie folkskolelärare-

eller lärarinne-befattning, samt att för detta ändamål Riksdagen

måtte anvisa ett förslagsanslag af 860,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har motionären erinrat, hurusom

under de senare åren vårt lands folkskoleväsen erhållit en för hvarje

sann folkskolevän glädjande utveckling, bland annat, genom tillkomsten

af flera tidsenliga skolhus samt bättre och tidsenligare undervisnings- och

skolmateriel, men derigenom hade äfven församlingarnas utgifter för skolväsendet

i synnerligt afsevärd grad stegrats. Denna stegring af församlingarnas

utgifter hade äfvenledes egt rum genom senaste Riksdags beslut

om ett andra obligatoriskt ålderstillägg till de ordinarie folkskolelärarnes

löner; hvadan det vore skäl att tillse, huruvida icke församlingarnas

tunga för folkskolan kunde i någon mån minskas.

En sådan minskning syntes motionären kunna åstadkommas, derest

den utgift, som det nu ensamt ålåge församlingarna att bestrida genom

att förse folkskolelärarne med kofoder eller kontant ersättning derför,

också delades af staten efter samma princip, som vore gällande för lärarnes

kontanta lön och ålderstillägg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Utskottet har jemväl förehaft till behandling en af herr J. Anderson

i Tenhult inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 19), hvaruti föreslagits,

att Riksdagen, utan ändring af äldre bestämmelser i fråga om

tillhandahållande af kofoder, måtte besluta, att vid folkskolor eller annan

dermed jemförlig anstalt med examinerad lärare eller lärarinna kofodret

måtte få ersättas med minst 100 kronor, deraf staten skulle tillsläppa 2/3

och vederbörande skoldistrikt */„, och att, der kofoder utginge in natura,

staten måtte godtgöra sådant skoldistrikt efter lika beräkning, nemligen

med 66 kronor 67 öre, och i sammanhang dermed öka förslagsanslaget

till »lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor» med 360,000

kronor.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt förslag,

tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Ifrågavarande två motioner skilja sig från hvarandra derutinnan, att

i den förstnämnda yrkats allenast, att staten måtte bidraga till ersättande

af det till lärare vid folkskolan utgående kofodret, under det att den

senare innefattar förslag jemväl derom att, då dylik förmån utgår i kontant,

värdet deraf måtte få ersättas med minst 100 kronor.

Ehuru sistnämnda förslag synes utskottet vara synnerligen beaktansvärdt,

har utskottet likväl icke funnit sig öfvertygadt om nödvändigheten

af att en dylik bestämmelse nu meddelades. Frågan härom har vid flera

särskilda tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning, men ej vunnit

den anslutning, som för dess genomförande krafts. Att förhållandena numera

så ändrats, att frågan kan anses hafva kommit i annat läge, än då

framställningar i samma syfte af Riksdagen afslagits, har utskottet icke

kunnat finna.

Hvad deremot angår det i först omförmälda motion framstälda förslaget,

att staten måtte i samma proportion som beträffande folkskolelärarnes

aflöning i öfrigt bidraga till gäldande af ifrågavarande förmån,

har utskottet ansett sig böra förorda detsamma.

Den folkskolelärarne tillerkända rätt till kofoder har allt mer och

mer öfvergått från en naturaförmån till en kontant aflöningsform, och det

synes utskottet billigt, att under sådana förhållanden staten liksom i fråga

om folkskolelärarnes kontanta aflöning i öfrigt bidrager med 3/3. Visserligen

kommer derigenom en rätt väsentlig ökning af åttonde hufvudtitelns

utgifter för folkundervisningen att blifva en följd, men då härmed

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Sammansatta Stats- och Lagutskottets utlåtande N:o 5.

vinnes en jemnare fördelning af de ganska tryckande bördorna för de enskilda

kommunerna af folkskolornas upprätthållande, synes det utskottet,

som om en motsvarande fördel för det allmänna ernåddes genom den föreslagna

åtgärden.

Utskottet hemställer alltså:

а) att Riksdagen, med bifall till herr N. Nilssons

ofvanberörda motion, må besluta, att till ersättande af

det till lärare och lärarinnor vid folkskolan utgående

kofoder, vare sig detta utgår in natura eller kontant,

statsverket skall bidraga med två tredjedelar af vär
>,

det, dock högst med sextiosex kronor 67 öre för hvarje

ordinarie folkskolelärare- eller lärarinne-befattning;

б) att Riksdagen vid bifall till hvad utskottet

sålunda under a) hemstält, må höja förslagsanslaget till

lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu

4,570,000 kronor, med 360,000 kronor, till 4,980,000

kronor; samt

c) att herr J. Anderssons ofvanberörda motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 april 1899.

På det sammansatta utskottets vägnar:

O. W. REDELIUS.

Reservationer:

vid ''punkten 2:o mom. a) och b):

af herrar G. Billing, grefve Ph. Kling spor, N. Fosser, C. H. Lundström,

C. F. Pettersson och K. I. von Stapelmohr, hvilka ansett, att utskottet

bort afstyrka bifall till herr N. Nilssons motion;

vid punkten 2:o mom. c):

af herr J. Anderson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.