Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

1899-04-28 · 46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:10, Statsutskottets Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

/

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1899, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch

indraqninqsstaterna.

[l:a U. A.]

Pensionsstaten.

l:o Kong! Maj:t har i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln

i punkten 1 föreslagit Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för

småskolelärares m. fl. ålder domsunderstöd sanstalts förvaltning och verksamhet

under år 1900, medgifva, att Kongl. Maj:t måtte för sistnämnda

år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr

kunde blifva erforderliga; samt att de för berörda förvaltningskostnad

och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga

medel måtte af Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke vore att

tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen

ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året inginge, eller, derest

sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till

ersättande af Riksdagen.

Såsom af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden den 30 december 1898 framgår, bar det varit

Bih till Rilcsd. Vrot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 10 lläft. (N:o 10.) 1

Angående

kostnaden för

förvaltningen

af smaskolelärares

m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt

under

är 1900.

[1-]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

Angående

en inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

Angående

en inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

ifrågasatt, att ifrågavarande understödsanstalt skulle anordnas å fast

stat. Sedan yttrande i ämnet inhemtats från direktionen öfver folkskollärarnes

pensionsinrättning, hvilken ombestyr förvaltningen af anstalten,

har det emellertid befunnits vara en fördel, att den provisoriska

anordningen af samma anstalts förvaltning ännu någon tid måtte fortfara,

på det att man kunde blifva i tillfälle att med någorlunda sannolikhet

öfverskåda dess blifvande omfattning och med tillbörlig säkerhet

beräkna kostnaderna för förvaltningen deraf.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning bär utskottet icke

hatt något att erinra och hemställer,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

2:o Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 15) har herr

J. G. Hazén föreslagit, att Riksdagen måtte besluta skrifvelse till Kongl.

Maj: t med begäran om utredning och förslag till statsunderstöd åt sådana

äldre behöfvande folkskolelärareenkor, hvilka genom mannens död eller

afsked före tillämpningen af pensionsreglementet den 15 oktober 1875

kommit att stå utanför delaktighet i nuvarande enke- och pupillkassa.

Beträffande de skäl, som motionären till stöd för sin framställning

anfört, tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Då motionären till stöd för sin framställning icke kunnat åberopa

mer än ett enstaka fall samt utskottet i alla händelser icke håller för

troligt, att sådana enkor, som uti motionen afses, förefinnas till så afsevärdt

antal, att det kan vara lämpligt att för deras skull ifrågasätta en mer

eller mindre vidlyftig utredning genom Kongl. Maj:ts försorg, får utskottet

hemställa,

att herr Hazéns ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

3:o Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 168) har herr

E. Hammarlund föreslagit, dels att Riksdagen måtte besluta, att det

högsta lönebelopp, för hvilket delaktighet i folkskollärarnes pensionsinrättning

finge ega rum, måtte bestämmas till 1,600 kronor, och dels

att Riksdagen för detta ändamål måtte höja det såsom bidrag till folkskollärarnes

pensionering uppförda årsanslag med 5,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

Motionären liar till en början framhållit, hurusom, sedan sistlidet års

Riksdag beviljat ett andra ålderstillägg för ordinarie lärare och lärarinnor

vid rikets folkskolor, i följd häraf hvarje lärare och lärarinna efter tio års

oförvitlig tjenstgöring såsom ordinarie komme upp till ett lönebelopp

af 800 kronor. Då lägsta delaktighetsbeloppet i folkskollärarnes pensionsinrättning

skulle motsvara »det högsta lönebelopp, hvaraf lärare, på

grund af tjensteålder, enligt gällande författning eger att komma i åtnjutande»,

utgjorde sålunda från och med innevarande års början lägsta

delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen 800 kronor.

En oegentlighet med afseende på folkskollärarnes pensionering

trädde dermed ännu bjertare i dagen än förut.

Då folkskollärarnes pensionsinrättning år 1867 trädt i verksamhet,

hade det lägsta lönebelopp, efter hvilket skoldistrikt vore förbundet att

ingå i pensionsinrättningen för sina folkskolläraretjenster, varit 400

kronor. Maximibeloppet, för hvilket kunde vinnas delaktighet i inrättningen,

hade satts till 1,000 kronor.

Under de 32 år, som förflutit sedan pensionsinrättningens tillkomst,

hade lärarelönerna så småningom ökats, så att från och med innevarande

år minimidelaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen utgjorde dubbla

beloppet mot år 1867. Maximidelaktighetsbeloppet stode deremot oförändradt

qvar vid 1,000 kronor. Medan alltså vid pensionsinrättningens

tillkomst man funnit det rättvist att medgifva delaktighet efter ett belopp,

motsvarande 2{- gånger minimidelaktighetsbeloppet, hade nuvarande

skilnaden mellan minimum och maximum i det närmaste bortfallit.

För fasthållande af den fullt rigtiga princip, som gjort sig gällande

vid pensionsinrättningens stiftande, syntes det motionären vara nödigt

att med det snaraste vidtaga en ändring.

Härefter har motionären erinrat, att han en gång förut tillåtit sig

fästa Riksdagens uppmärksamhet på den föreliggande frågan, nemligen

uti en motion (n:o 176 vid 1886 års riksdag). Med anledning af denna

motion hade Riksdagen beslutit att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

»det Kongl. Maj:t ville låta utreda, hvilket inflytande en förhöjning af

högsta delaktighetsbeloppet i folkskollärarnes pensionsinrättning från

1,000 kronor till 1,200 kronor skulle utöfva på nämnda inrättnings

samt folkskollärarnes enke- och pupillkassas förmåga att uppfylla sina

förbindelser, samt, för den händelse den ifrågasatta förhöjningen kan

ske utan afsevärdt ytterligare tillskott från statsverket, för Riksdagen i

ämnet framlägga förslag.»

Dylik utredning hade derefter verkstälts och gifvit vid handen,

att den ifrågasatta ändringen kunde genomföras utan att någon för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

höjning i statsbidraget behöfde komma i fråga åtminstone för den närmaste

tiden. De kostnader, som i framtiden möjligen kunde erfordras

för denna sak, hade beräknats belöpa sig till högst 2,600 kronor årligen.

Kongl. Maj:t hade derför i proposition n:o 19 till 1887 års B-Riksdag

hemstält, »att det högsta lönebelopp, för hvilket delaktighet i folkskollärarnes

pensionsinrättning må ega rum, bestämmes till 1,200 kronor».

Såsom motivering för detta förslag hade statsrådet och chefen för

ecklesiastikdepartementet anfört bland annat följande:

»Enligt § 13 i det för folkskollärarnes pensionsinrättning gällande

reglemente bestämmes hel pension med hänseende till den läraretjensten

åtföljande lön, för hvilken vederbörande skolområde eller skoldistrikt

vunnit delaktighet i pensionsinrättningen, och utgår med tre fjerdedelar

eller 75 procent af denna lön. Då under nuvarande förhållanden högsta

delaktighetsbeloppet är 1,000 kronor, kan en lärare icke från inrättningen

erhålla större pension än 750 kronor. Åtskilliga vid högre folkskolor

och egentliga folkskolor anstälde lärare åtnjuta dock aflöning

med belopp mer och mindre öfverstigande 1,000 kronor. Skilnaden i

aflöningens och pensionens belopp är för mången af dessa så betydlig,

att svårighet till äfventyrs uppstår för skoldistriktet att, när läraren i

anseende till ålder eller sjuklighet ej längre kan tillfredsställande förrätta

sin tjenst, förmå honom att derifrån afgå. Genom den af Riksdagen

ifrågasatta höjning kan lärarens pension ökas från 750 kronor

till 900 kronor eller med 150 kronor, ett i hans lefnadsställning ej obetydligt

belopp.»

Statsutskottet hade emellertid afstyrkt Kongl. Maj:ts proposition

i ämnet, hvarefter båda kamrarne fattat beslut i enlighet med utskottets

hemställan.

I Andra Kammaren hade flere talare uppträdt till förmån för

Kongl. Maj:ts proposition, under det statsutskottets afstyrkande hemställan

försvarats af blott en talare. Denne hade framhållit, att det väsentligaste

skälet för utskottets förslag hade varit, att man ansett, »att det

icke vore nödigt anslå ytterligare medel till denna pensionering, så länge

folkskollärarnes löner på landsbygden i allmänhet icke äro högre än

700 kronor», samt att utskottet ansett, »att icke något allmänt behof här

föreligger, utan endast ett enstaka i afseende på de större städerna.»

Motionären har vidare anfört, att då han nu, efter det frågan i 12

år fått hvila, å nyo dristade påkalla Riksdagens uppmärksamhet för

denna angelägenhet, skedde detta af den anledning, att under de flydda

åren åtskilliga omständigheter inträffat, som syntes böra medverka till

en lycklig lösning af detta gamla önskemål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

Först och främst hade det skälet, att »folkskollärarnes löner på

landsbygden i allmänhet icke äro högre än 700 kronor», bortfallit. Hvarje

lärare kommer nemligen nu upp till ett lönebelopp, som med endast

200 kronor understiger maximidelaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen.

För det andra kunde man icke numera säga, att här förelåge

»endast ett enstaka behof i afseende på de större städerna». I minst

28 städer i vårt land utginge folkskollärarelönen med högre belopp än

1,000 kronor — detta oberäknadt ersättningen för bostad, vedbrand och

kofoder, för hvilka förmåner pensionsrätt ej får åtnjutas, och hvilken

ersättning beräknats till ett värde af 500 å 600 kronor.

Men äfven på åtskilliga ställen på landsbygden, särskild! på platser,

der lefnadskostnaderna vore synnerligen höga, hade skoldistrikten funnit

sig böra höja lärarelönerna till öfver 1,000 kronor för att derigenom

förskaffa sig dugliga och väl meriterade lärarekrafter. I en landsförsamling

i Skåne vore maximilönen till och med 1,500 kronor utom bostad

och vedbrand.

Slutligen vore att märka, att under det senaste årtiondet inträde

i folkskollärarnes pensionsinrättning medgifvits för åtskilliga utom den

egentliga folkskolan stående lärare, hvilkas lön öfverstege 1,000 kronor.

Så hade vid 1897 års slut delaktighet i pensionsinrättningen vunnits för

24 fenster vid folkskollärareseminariernas öfningsskolor (lön med ålderstillägg

1,800 kronor) och för 21 tjenster vid småskollärareseminarierna.

För alla dessa lärarekategorier förelåge ett behof att få maximidelaktighetsbeloppet

i pensionsinrättningen höjdt. En dylik höjning

utgjorde endast ett vidhållande af de principer, som gjort sig gällande

vid pensionsinrättningens bildande. Den komité, som förberedt pensionsinrättningens

tillkomst, hade nemligen i sitt komitéutlåtande yttrat följande:
Det

skulle »vara både obilligt och till skada för undervisningen,

om all rätt till delaktighet i inrättningen för lärare vid de egentliga

folkskolorna skulle begränsas af minimilönen, och om någon möjlighet

icke bereddes de lärare, som åtnjuta högre lön, att äfven få pensionen

förhöjd. Ty om en lärare till följd af dryga lefnadskostnader eller af

annat skäl anses behöfva större lön än andra, fordrar billighet och rättvisa,

att också hans pension i samma mån förhöjes. Och om pensionsinrättningen

icke bereder möjlighet härtill, utan den afskedade läraren

till följd af pensionens otillräcklighet måste antingen genom försakelser

och umbäranden genomkämpa sin ålderdom, eller såsom ett nådehjon

falla kommunen till last, kan pensionsinrättningen icke anses uppfylla

sitt närmaste ändamål, som är att bereda don orkeslöse läraren ett nöd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

torftigt uppehälle. Det skulle också mycket menligt inverka på undervisningen,

i fall pensionen för en lärare nödvändigt måste bestämmas

efter en möjligen vida lägre lön, än han åtnjuter, emedan han derigenom

skulle se sig tvungen att stanna qvar vid tjensten så länge som möjligt,

äfven sedan han icke längre egde krafter att sköta sitt kall.»

Det vore uppenbarligen med hänsyn framför allt till här sist åberopade

omständighet — alltså skolans välförstådda intresse — som ett

par skoldistrikt på grund af den nuvarande pensionens låga belopp

beslutat tilläggspensioner för sina lärare. Detta sätt att lösa frågan

syntes emellertid ej kunna väntas vinna allmännare efterföljd, helst det

nog förefölle skoldistrikten oegentligt, att det skulle på två olika sätt

sörjas för lärarnes pensionering. Då det funnes en pensionsinrättning

för folkskollärarne, syntes det rigtigast, att denna åtminstone beredde

skoldistrikten en möjlighet att fylla det behof, som här förelåge.

Eftersom minimidelaktighetsbeloppet under de gångna 32 åren

blifvit fördubbladt, borde äfven maximidelaktighetsbeloppet rätteligen

ökas i samma proportion, d. v. s. bestämmas till 2,000 kronor. Motionären

vill dock icke föreslå en så hög siffra, utan ansåge, att ändamålet

skulle vinnas, i fall man satte maximum till 1,600 kronor, d. v. s. dubbla

beloppet af nuvarande minimum. För tjenst, som vunnit delaktighet

efter nämnda belopp, skulle hel pension utgöra 1,200 kronor; — en i

alla fall afsevärd minskning i årsinkomsten för lärare, som åtnjöte i

lön t. ex. 2,250 kronor.

Skoldistriktens bidrag till pensionsinrättningen komme visserligen

att ökas i samma mån delaktighet för läraretjensterna begärdes och

erhölles efter högre lönebelopp. Det kunde dock antagas, att ett genomförande

af förslaget skulle kräfva i någon mån ökadt bidrag från statsverket,

väl icke för enke- och pupillkassan, som befunne sig i en mycket

god ställning, men deremot för folkskollärarnes pensionsinrättning.

År 1886 hade 206 tjenster varit delaktiga i pensionsinrättningen

efter högsta medgifna belopp. Enligt af sakkunnig gjord utredning

skulle, om för alla dessa tjenster begärts och erhållits delaktighet efter

1,200 kronor, erfordrats ett årsanslag af 2,600 kronor.

År 1897 hade antalet tjenster, som vore delaktiga efter 1,000

kronor, ökats till 433. Om för alla dessa begärdes och erhölles delaktighet

efter 1,200 kronor, skulle alltså kräfvas ett årsanslag af 5,465

kronor. Om derutöfver för några tjenster delaktighetsbeloppet ytterligare

höjdes till 1,300 å 1,600 kronor, så skulle än vidare erfordras

omkring 2,500 kronor, alltså in alles omkring 8,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

7

Ganska säkert vore emellertid, att, om medgifvande lemnades

skoldistrikten att vinna delaktighet i pensionsinrättningen efter belopp

intill 1,600 kronor, det skulle dröja en ansenlig tid, innan de 433

tjenster, som nu vore delaktiga efter 1,000 kronor, komme upp till det

blifvande maximidelaktighetsbeloppet. Och då för genomförande af den

år 1887 ifrågasatta förhöjningen ingen uppoffring från statsverkets sida

då behöft ifrågakomma, kunde ganska säkert den nu föreslagna rättvisa

reformen komma till stånd, utan att för närvarande mera än på

sin höjd 5,000 kronors förhöjning i årsanslaget för folkskollärarnes

pensionering blefve erforderlig.

Det kan visserligen icke bestridas, att det torde finnas ett icke

obetydligt antal folkskollärare, särskildt bland de i städerna anstälde,

hvilka åtnjuta aflöningsförmåner, som delvis ganska betydligt öfverstiga

det för delaktighet i folkskollärarnes pensionsinrättning nu stadgade

maximibeloppet 1,000 kronor. Det bör emellertid icke förbises, att uti

dessa högre löner i allmänhet ingår jemväl hyresersättning med flere

förmåner, på hvilka pensionsrätt icke får grundas.

Såsom motionären erinrat, visade sig Riksdagen sistlidet år behjerta

folkskollärarnes intressen genom att åt dem medgifva ett andra ålderstillägg,

hvarmed följde en ökning å 100 kronor uti minimidelaktigketsbeloppet

i pensionsinrättningen och för statsverket en ökning å 50,000

kronor uti det årliga bidraget till samma pensionsinrättning. Att nu

vidtaga någon förändring uti folkskollärarnes pensionsvilkor, hvarmed

ökade utgifter för staten skulle följa, synes redan med anledning häraf

mindre lämpligt.

Dertill kommer, att för tryggande af ifrågavarande pensionsinrättnings

ekonomiska ställning det befunnits nödvändigt, att densamma

från och med innevarande år erhåller ett med 95,000 kronor höjdt, årligt

statsanslag. Då utskottet derjemte föreställer sig, att de af ett bifall

till motionärens yrkande om delaktighetsbeloppets höjning föranledda

kostnaderna för statsverket ingalunda kunna begränsas inom de af

honom förslagsvis beräknade beloppen 5,000 till 8,000 kronor, utan

sannolikt komma att vida öfverstiga desamma, finner utskottet sig icke

kunna tillstyrka bifall till motionen, utan hemställer,

att herr Hammarlunds ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående

en inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

4:o Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 50) har

herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t utreda, i hvad

mån och på hvad sätt ett ålderdomsunderstöd eller en pension måtte

kunna med snaraste beredas våra indelta soldater, såväl vid kavalleriet som

vid infanteriet, samt sedermera för Riksdagen framlägga förslag derom.

Motionären har till en början erinrat, att det inom vårt statslif

vore så ordnadt, att nästan alla embets- och tjensteman efter afgåendet

från tjensten vid en viss ålder åtnjöte en s. k. pension. Denna

pension eller summa penningar, som de årligen uppbure under hela sin

återstående lefnad, uppginge till vissa procent af deras senast innehafda

lön som statstjenstemän, vanligast två tredjedelar af densamma.

Denna hjelp, som staten till en del ansett sig skyldig lemna sina

tjenare på ålderdomen, hade under de senaste åren mer och mer tagits

i anspråk, äfven af dem, som direkt icke kunde sägas vara statens

embetsmän; och under sistförflutna riksdag hade till och med förelegat

ett förslag, som afsett att obligatoriskt förse alla Sveriges arbetare med

ett ålderdomunderstöd.

Men oaktadt denna utsträckning af principen om statshjelp under

ålderns dagar, hade man likväl hittills förbigått en hel här, nemligen

våra indelta soldater; ty ibland desse vore det endast de äldsta, som

efter erhållet afsked kunde bekomma en liten årlig gratifikation, uppgående

till några få kronor, ur en fond eller samlad kassa (Vadstena

krigsmanshusfond).

Orsaken till detta förbigående ansåge motionären ligga deruti,

att dessa m soldater förut uteslutande aflönats af innehafvarne af landets

jordbruk och således på sätt och vis varit deras tjenare, samt på de

flesta orterna erhållit större delen af sin lön in natura, deribland ett

litet torp, hvilket soldaten äfven efter erhållet afsked fått besitta. Nu

deremot hade man mer och mer börjat öfvergå till kontant aflöning,

hvilken helt och hållet vid afskedstagande! öfverflyttades på den nyanskaffade,

och den afgående erhölle derefter ingenting, för så vidt

att han ej tjenstgjort så lång tid, att han, som ofvan nämnts, blefve

»gratialist» och på det sättet årligen erhölle några få kronor. Samtidigt

med denna öfvergång från in natura- till kontant aflöning, försigginge

äfven en annan. Sedan 1885 hade nemligen staten börjat ersätta

jordegaren eller, rättare sagdt, rust- och rotehållaren för rust- och roteringsbesväret,

och den tid vore snart inne, då denna ersättning skulle lemnas

till den fulla, uppskattade kostnaden. Den indelte soldaten blefve så
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

ledes snart helt och hållet statens tjenare, hvilken enligt nu gällande

härordning hade den ansvarsfulla och dubbla uppgiften att i farans

stund försvara vårt fädernesland och dervid äfven vara ett stöd för vår

beväring. De hade också hittills erhållit det bästa vitsord i sin tjenstgöring,

och de syntes derför icke längre böra blifva bortglömda och

vanlottade under sina gamla dagar. Vederfaren rättvisa och likställighet

hade alltid eldat den svenske krigaren att med oemotståndlig kraft

uppoffra sitt lif och blod för Konung och fädernesland, och denna vackra

egenskap funnes ännu qvar hos vårt folk och borde tillvaratagas och

uppmuntras.

Statsmagterna syntes således ej längre hvarken kunna eller böra

undgå att vidtaga åtgärder ledande dertill, att våra käcka indelta soldater

med snaraste måtte tillförsäkras ett ålderdomsunderstöd eller eu pension.

Någon synnerligen betungande utgift för statsverket borde en

sådan åtgärd ej kräfva, enär en förvissning om ett ålderdomsunderstöd

säkerligen skulle underlätta soldatanskaffningen och nedbringa statens

kostnad för ersättning af rustnings- och roteringsbesvären; besparingen

i detta hänseende kunde således tillgodoföras det bidrag, staten åtoge

sig att lemna till ifrågavarande ålderdomsunderstöd.

Motionären ansåge sig dock icke kunna eller böra föreslå på hvad

sätt, under hvilka vilkor och till hvilket belopp, ett sådant ålderdomsunderstöd

borde lemnas åt vår indelta soldat, utan vore öfvertygad, att

endast Kongl. Maj:t skulle nöjaktigt kunna åvägabringa en sådan utredning,

som ett dylikt förslag kräfde.

Utskottet förbiser visserligen icke vigten af de synpunkter, som

motionären framhållit för bedömande af den af honom väckta frågan,

eller de skäl, han anfört för ett bifall till sin framställning. Dock har

utskottet, som härvid velat erinra, att åt f. d. indelte soldater redan

utgå pensioner från Vadstena krigsmanshuskassa till belopp af från

15 till 72 kronor årligen samt att jemväl från andra fonder, såsom

invalidhusfonden och Konungens allmänna hospitalsfond, understöd kan

länder vissa förhållanden på ansökan erhållas, ansett, att en så vidtutseende

omreglering af pensionsförhållandena för indelta arméns manskap,

som motionärens förslag synes innebära, icke nu bör ifrågasättas.

De från berörda kassor nu utgående pensioner och understöd äro emellertid,

på sätt motionären framhållit, till sitt belopp ganska obetydliga och

kunna först för den till hög ålderdom komne f. d. soldaten uppgå till

någon mera afsevärd summa. Men äfven med de nuvarande pensionsbeloppen

kan Vadstena krigsmanshuskassa endast genom att årligen

Bill. till llilcsd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående anslagen

under

pensionsstaten.

tillgripa en del af sitt kapital fullgöra sina pensionsförpligtelser. Dess

kapitalbehållning har nemligen nedgått från 4,845,803 kronor 44 öre

den 1 januari 1890 till 4,578,358 kronor 49 öre den 31 december 1897;

och vid sådant förhållande finner utskottet det vara angeläget, att något

varder till ordnande af ifrågavarande pensionering åtgjordt. Utskottet

har vid öfvervägande af de för sådant ändamål möjligen lämpliga åtgärderna

funnit sig böra jemväl taga i betraktande angelägenheten af,

att desamma icke må leda dertill, att åldern i tjenst för den indelta

arméns manskap varder faktiskt ökad till men för härens stridsduglighet.

Utskottet har trott sig finna, att under närvarande förhållanden målet

lättast skulle vinnas genom att Vadstena krigsmanshuskassa sättes i

tillfälle att utan minskning af sina tillgångar genast vid den indelte

soldatens inträde i pensionsåldern till honom utdela pension till något

högre belopp än för närvarande. En utredning af denna fråga samt af

de kostnader, som skulle uppkomma för statsverket med anledning af

en dylik ökad pensionering från nämnda kassa, finner utskottet vara

önsklig och får, på grund af hvad sålunda anförts, hemställa,

att Riksdagen, med föranledande af herr Ericssons

förevarande motion, må besluta att hos Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t ville låta verkställa utredning,

huruvida från Vadstena krigsmanshuskassa lämpligen

må till f. d. indelte soldater genast vid deras

inträde i pensionsåldern kunna beredas någon förbättring

uti de för närvarande utgående pensionerna,

äfvensom angående storleken af det höjda statsbidrag

till kassan, som af en dylik ökad pensionering skulle

blifva erforderligt, samt derefter till Riksdagen inkomma

med det förslag, hvartill utredningen må befinnas

föranleda.

5:o. I afseende å de i nu gällande riksstat uppförda anslagen

under pensionsstaten har Kongl. Maj:t icke ifrågasatt annan ändring

än den uti propositionen n:o 34 angående civile tjensteinnehafvares

rätt till pension af staten m. m. beträffande anslaget till civilstatens

pensionsinrättning föreslagna, hvilken proposition blifvit till behandling

af särskild! utskott hänvisad.

Utskottet hemställer,

att anslagen under pensionsstaten må i 1900

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

års riksstat uppföras med oförändrade belopp, dock

att uppförandet af anslaget till civilstatens pensionsinrättning

må bero af det beslut, Riksdagen i anledning

af särskilda utskottets hemställan på grund af

Kongl. Maj:ts förenämnda proposition n:o 34 kommer

att fatta.

Allmänna indragningsstaten.

6:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 115) har

herr C. H. Björck föreslagit, att Riksdagen ville från och med år 1900

höja den årliga pensionen för f. d. vaktkonstaplarne i Varberg Johan

Auqust Vinberg och Anders Johansson med 160 kronor för hvardera,

så att denna således måtte komma att utgå med 400 kronor årligen

för hvar och en af dem.

Angåeende

ifrågasatt höjning

af pensionen

till f. d.

vaktkonstaplarne

i Varberg

J. A. Vinberg

och A. Johansson.

Motionären har till stöd för denna framställning anfört följande.

Då straffängelset i Varberg 1881 indrogs, hade bestämts, att de

åtta vaktkonstaplar, som varit anstälda vid detsamma, nemligen Gustaf

Olsson, Anders Ahlqvist, Niklas Hed, Anders Hultin, Johan August

Vinberg, Johannes Lind, Olaus Carlsson och Anders Johansson, men

i anseende till ålder och sjuklighet ej lämpligen kunde förflyttas till

tjenstgöring vid .annan fångvårdsanstalt, skulle qvarstanna i Varberg

med skyldighet att i mån af krafter och arbetsförmåga användas dels

att tillse och vårda kronans vid fängelset befintliga inventarier, dels

att biträda vid de reparationer å byggnaderna, som kunde förekomma,

emot åtnjutande årligen, de tre förstnämnde af 400 kronor och de fem

öfriga af 300 kronor hvardera af sina löneförmåner. De tre förstnämnde,

som 1884 uppnått en ålder af 59 år och deröfver, hade genom

kongl. brefvet af den 28 november sistnämnda år erhållit en årlig

pension af 400 kronor hvardera, hvaremot de fem sistnämnde bibehållits

i sina löner, alldenstund lämplig sysselsättning syntes kunna

dem beredas vid disciplinkompaniet, som 1885 förlagts till Varberg.

Då sedermera genom kongl. brefvet den 1 juli 1886 dessa

fem vaktkonstaplar erhållit en pension, som, med fästadt afseende på

att de fortfarande vid fästningen kunde erhålla arbete och aflöning,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets Utlåtande A-o 10.

bestämts sa lågt som till 240 kronor för hvarje, både på egen begäran

tre af dem afgatt från sin anställning vid fästningen, hvaremot de

tvenne öfriga, Johan August Vinberg och Anders Johansson, fortfarande

stannat qvar, hvarvid deras aflöning såsom portvakter m. m. småningom

stigit till 365 kronor årligen, så att deras hela årliga inkomst af lön

och pension uppgått till 605 kronor för hvardera tills år 1897. Sistnämnda

år hade emellertid disciplinkompaniet indragits och dermed

äfven deras aflöning, hvadan de nu under sin bräckliga ålderdom

hufvudsakligen hade den obetydliga pensionen af 240 kronor att försörja

sig och sina familjer med. Denna pension vore otillräcklig och

kunde väl ej heller anses som en lämplig ersättning och belöning för

den långa och trogna tjenstetid — närmare 40 år för Vinberg och 33

år för Johansson — hvarunder de slitit ut sig i det allmännas tjenst.

Det syntes under dessa förhållanden vara rätt och billigt, att deras

respektive pensioner höjdes till det belopp, som deras kamrater efter

liknande ålder och tjenstetid erhållit, helst de nu vore sjuke och

orkeslöse samt således ej kunde slå sig fram på den lilla pensionen.

Med anledning af denna framställning vill utskottet till en början

anmärka, att motionärens uppgift, att tre f. d. vaktkonstaplar vid

ifrågavarande f. d. straffängelse, vid namn Olsson, Ahlqvist och Hed,

skulle genom ett kongl. bref den 28 november 1884 hafva erhållit

pensioner å 400 kronor hvarje, synes bero på ett misstag. Sedan

nemligen frågan om pension åt dem af Kongl. Maj:t gjorts till föremål

för proposition till 1885 års Riksdag, dervid Kongl. Maj:t visserligen

föreslog pensioner till nyssnämnda belopp, ansåg Riksdagen högre

pensioner icke böra dem medgifvas, än som motsvarade 80 procent å

de arfvoden, de då uppburo, och beviljade derför pensioner till belopp

af endast 320 kronor åt dem hvar.

Hvad beträffar nu ifrågavarande två f. d. vaktkonstaplar, Vinberg

och Johansson, har utskottet af vid motionen fogade handlingar inhemtat,

att de äro födde, Vinberg den 21 april 1833 och Johansson den 25

juni 1830. Vidare vill utskottet erinra, att, sedan, med anledning af

en utaf dem år 1884 gjord ansökan om pension, fångvårdsstyrelsen

föreslagit åt dem pensioner å 300 kronor hvardera samt Kongl. Maj:t

till 1886 års Riksdag aflåtit proposition i enlighet med fångvårdsstyrelsens

förslag, Riksdagen fann pensionerna böra begränsas till 80

procent af deras åtnjutna arfvoden, eller sålunda till 240 kronor, under

förklarande derjemte, att Riksdagen ansåge sig ega så mycket större

skäl att vidtaga dylik nedsättning i de begärda pensionsbeloppen, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

omförmälde vaktkonstaplar icke kunde åberopa hvarken någon synnerlig

hög ålder eller jemförelsevis längre tjenstetid.

Under dessa förhållanden, samt då dessutom utskottet, som håller

före, att Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att beträffande nu ifrågavarande

två f. d. vaktkonstaplar, hvilka, sedan nämnda pension dem beviljades,

förblifvit i statens tjenst i ytterligare mer än elfva år, till Riksdagen

aflåta framställning om förhöjd pension, för den händelse Kongl. Maj:t

dertill finner skäl, icke anser det lämpligt att, på yrkande af enskild

motionär, ändring vidtages i de sålunda redan förut af Riksdagen faststälda

pensionsbeloppen, finner utskottet sig böra hemställa,

att herr Björcks ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

7:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad uti det vid statsverkspropositionen fogade

utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 21 oktober

1898 är af departementschefen uti förevarande ämne anfördt, hemställer

utskottet,

att för verkmästarne vid salpetersjuderistaten

Carl Peter Hansson och Bror Christian Johansson må

å allmänna indragningsstaten uppföras pensioner till

belopp af 50 kronor för hvardera, att räknadt från

1898 års ingång af dem under deras återstående lifstid

årligen åtnjutas.

8:o. Uti statsverkspropositionen under förevarande hufvudtitel

har Kongl. Maj:t i punkten 3 föreslagit, att för drängen vid krigsskolan

Lars Erik Lindblöm måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en

pension af 250 kronor, att af honom under hans lifstid årligen åtnjutas

med beräkning från och med månaden näst efter den, då han från sin

befattning vid krigsskolan erhållit entledigande.

Beträffande denna framställning innehåller statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 22 december 1898 följande.

Uti en af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i egenskap af inspektör

för militärläroverken med tillstyrkan af bifall öfverlemnad skrifvelse af

den 80 augusti 1898 hade chefen för krigsskolan, med anmälan, att

såsom vaktmästare vid Karlbergs slott tjenstgörande drängen Lars Erik

Angående

pension för

verkmästarne

C, P. Hansson

och B. C.

Johansson.

[2-]

Angående

pension för

drängen vid

krigsskolan

L. E. Lindblom.

[3.]

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Lindblom på grund af sjukdom anhållit om afsked från sin tjenst med

pension, understält pensionsfrågan Kongl. Maj:ts pröfning och dervid,

under åberopande af för Lindblom utfärdade, skrifvelsen bifogade fräjde-,

läkare- och tjenstgöringsbetyg samt med tillkännagifvande, att Lindblom

under senaste tiden såsom aflöning åtnjutit 2 kronor om dagen,

eller 730 kronor för år, hemstält, att, då till krigsskolans disposition

icke funnes några medel för pensionering af derstädes anstälde drängar,

men det syntes obilligt, om Lindblom, som vid krigsskolan tjenat i

mer än 24 år, skulle efter en långvarig och trogen tjenst, hvilken på

grund af dervid ådragen sjukdom måst afbrytas, meddelas afsked, utan

att det i någon mån sörjdes för hans uppehälle för framtiden, Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande åt Lindblom

för hans återstående lifstid af en årlig pension af 500 kronor,

att utgå från och med september månad 1898.

Af förenämnda betyg inhemtades, att Linblom, som vore född den

11 januari 1851 och således uppnått en ålder af nära 48 år, under en

sammanräknad tid af 24 år varit vid krigsskolan anstäld såsom dels

utarbetare, dels postbud och dels vaktmästare; att han, enligt afgifna

läkarebetyget, under sin tjensteutöfning vid krigsskolan ådragit sig

kronisk ledgångsreumatism, hvilken trots fortgående läkarebehandling

icke förbättrats, och att han på grund deraf nu och för framtiden vore

oförmögen att fullgöra den tjenst, han vid krigsskolan innehade; samt

att Lindblom, enligt vitsord af krigsskolans förutvarande chef, med stor

pligttrohet och arbetsamhet skött sina åligganden och sannolikt genom

den ansträngande tjensten såsom postbud och städningsarbetet i kalla

förstugor och dragiga lokaler ådragit sig den sjuklighet, som nu gjorde

honom mindre arbetsför.

Uti häröfver infordradt och den 11 november 1898 afgifvet utlåtande

hade arméförvaltningen förklarat sig icke i öfrigt hafva något

att erinra emot chefens för krigsskolan ofvanberörda framställning,

men hemstält, att den ifrågasatta pensionen finge beräknas och utgå

från och med månaden näst efter den, uti hvilken Lindblom från sin

befattning vid krigsskolan erhölle entledigande.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade

den 3 december 1898, med erinran, att i gällande stat för krigsskolan

funnes under rubrik »Betjeningsstaten» upptaget för 22 drängar ett

belopp af 11,000 kronor, från hvilket den af Lindblom åtnjutna aflöning

af 730 kronor per år utgått, anfört, att statskontoret lika med öfriga

vederbörande funne det tillbörligt, att Lindblom, derest han till följd

af sjuklighet icke längre kunde bibehållas i sin nuvarande befattning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

vid krigsskolan, blefve vid sin ofrivilliga afgång från tj ensten hugnad

med något understöd för sina återstående dagar, men att statskontoret,

vid det förhållande, att Lindblom, om än oförmögen till skötande af de

sysslor, honom vid krigsskolan ålåge, icke syntes vara till allt arbete

oduglig och således torde kunna sjelf något bidraga till sin försörjning

samt med jemväl fästadt afseende å Lindbloms ålder och tjenstetid,

funne sig icke kunna förorda understöd till så högt belopp, som föreslagits,

och derför hemstält, att detsamma måtte bestämmas till 250

kronor, att i årlig pension utgå från och med månaden näst efter den,

hvaruti afsked blifvit Lindblom meddeladt.

På grund af hvad sålunda förekommit, ansåge sig departementschefen,

med särskild hänsyn till, att Lindblom efter all sannolikhet

under utöfning af sin tjenst vid krigsskolan ådragit sig den sjukdom,

som numera gjort honom oförmögen att fortfarande fullgöra sina tjensteåligganden,

böra tillstyrka aflåtande af proposition i ämnet i enlighet

med statskontorets hemställan.

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet uti denna

fråga anförts, finner sig utskottet emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning

icke böra göra annan erinran, än att den ifrågasatta statshjelpen

åt Lindblom torde böra utgå i form af årligt understöd och

icke såsom pension, och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen må bevilja drängen vid krigsskolan

Lars Erik Lindblom för hans återstående lifstid

ett årligt understöd å 250 kronor, att utgå från

allmänna indragningsstaten och beräknas från och

med månaden näst efter den, då han från sin befattning

vid krigsskolan erhållit entledigande.

9:o. Uti en till Riksdagen den 24 februari 1899 aflåten särskild

proposition (n:o 74) har Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att för förre sergeanten vid Bohusläns regemente C. J. Stjernman

finge å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af trehundrasextio

kronor, att af honom från och med den 1 januari 1900 årligen

under hans återstående lifstid åtnjutas.

Det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 24 februari 1899 utvisar, att då anmälts en hos Kongl.

Maj:t af löjtnanten vid Jemtlands fältjägareregemente G. A. Stjernman

Angående

pension åt

förre sergeanten

G. J.

Stjernman.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

gjord ansökan derom, att, enär hans broder, förre sergeanten vid Bohusläns

regemente C. J. Stjernman, hvilken år 1897 sökt och erhållit

afsked från regementet, dervid lidit af sinnessjukdom och icke varit

tillräknelig för sina handlingar, samt C. J. Stjernman, hvars sinnessjukdom

varat i 3 å 4 år, numera af läkare förklarats för all framtid

otjenstbar, Kongl. Maj:t måtte tillerkänna C. ,T. Stjernman den pension,

som enligt gällande bestämmelser vore af obotligt vansinne lidande

militär tillförsäkrad.

Vid ansökningen hade funnits fogade tjensteförteckning, läkareintyg

och öfriga handlingar, af hvilka framgått, bland annat, att C.

J. Stjernman, som vore född den 23 april 1866, den 8 oktober 1884

antagits till volontär vid Bohusläns regemente och den 18 april 1889

befordrats till sergeant i regementet samt den 1 augusti 1891 konstituerats

till sergeant af 2 klassen; att han, som på grund af nervös

hjertåkomma varit befriad från 1891—1893 års möten, på egen begäran

den 3 september 1897 erhållit afsked från beställning på stat; att

O. Gill, som under åren 1895 och 1896 tjenstgjort såsom extra läkare

vid regementet _ och derunder haft tillfälle iakttaga C. J. Stjernmans

sinnestillstånd, intygat, att denne förefallit långt ifrån normal och att

Gill ansåge honom lida af höggradig nervsvaghet (ueurasthenia); att

legitimerade läkaren F. Svensson uttalat såsom sin öfvertygelse, att

C. J. Stjernman redan i september 1897 lidit af sinnessjukdom och

vant otillräknelig; samt att öfverläkaren vid Upsala hospital, der C. J.

Stjernman numera vårdades, intygat, att denne lede af kronisk sinnessjukdom

och antagligen aldrig skulle blifva tjenstbar såsom militär,

att det måste antagas, att C. J. Stjernman redan i september 1897

varit sinnessjuk, och att den nervsvaghet, som extra läkaren Gill åren

1895 och 1896 iakttagit hos C. J. Stjernman, borde antagas hafva

utgjort prodromerna till hans nuvarande sinnessjukdom.

Efter erhållen remiss hade chefen för tredje arméfördelningen

öfverlemnat och såsom eget utlåtande åberopat ett af chefen för Bohusläns

regemente afgifvet yttrande, deruti regementschefen förklarat, att

han, på grund af hvad läkarne intygat, ansåge det vara med billighet

och rättvisa förenadt, att C. J. Stjernman behandlades, såsom om han

blifvit sinnessjuk under den tid, han varit i tjenst, och att C. J. Stjernman

fördenskull syntes böra komma i åtnjutande af pension från allmänna

indragningsstaten inom den tid, som författningarne i dylikt

fall bestämde.

Vidare hade medicinalstyrelsen blifvit i ärendet hörd och dervid

afgifvit det utlåtande, att den höggradiga nervsvaghet (neurasthenia),

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hvaraf C. J. Stjernman redan åren 1895 och 1896 lidit, antagligen

utgjort förebud (prodromer) till hans nuvarande sinnessjukdom, samt att

han vid afskedstagandet i september 1897 sannolikt varit på grund af

sinnessjukdom beröfvad förmågan att sina handlingar fritt bestämma

och deras följder bedöma.

Slutligen hade statskontoret med infordradt utlåtande inkommit

och dervid öfverlemnat uppgift från vederbörande länsman, att C. J.

Stjernman egde \ mantal Dyrhufvud i Ljungs socken jemte åtskillig

lösegendom, som af länsmannen värderats till 4,000 kronor för den

fasta och 1,000 kronor för den lösa egendomen.

För egen del hade statskontoret — under erinran, dels att jemlikt

8:de punkten i kongl. cirkuläret angående ny pensionsreglering för

armén den 22 juni 1897 den löntagare, som i minst tre ar lidit af

lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning förefunnes, att han

kunde återvinna tjenstbarhet, finge, sedan detta förhållande genom föregående

undersökning blifvit utredt, utan egen ansökning från tjensten

skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension från allmänna

indragningsstaten till belopp, motsvarande den enligt nämnda

cirkulär för tjensten bestämda pension och fyllnadspension, dels ock

att enligt lista punkten af samma cirkulär dessa pensionsförmåner

utginge för lön ej öfverstigande 1,000 kronor med lönens hela belopp

med tillägg för underbefäl, som berättigats till beklädnad eller ersättning

derför, af dessa förmåners värde, beräknadt till vissa procent

af lönen, eller för sergeant af 2:a klassen till 50 procent — anfört, att

C. J. Stjernman, i hvars aflöning vid regementet ingått lön 240 kronor

och beklädnad 120 kronor, torde, derest han icke sökt och erhållit

afsked, med stöd af 8:de punkten af förberörda cirkulär, vid innevarande

års utgång kunnat blifva å allmänna indragningsstaten Överflyttad med

pension till belopp af 860 kronor; och då styrkt blifvit, att C. J. Stjernman

icke varit att anse såsom tillräknelig vid den tid, då han begärt

afsked och sålunda gått händelserna i förväg samt beröfvat sig sin

lagliga rätt till lön eller pension, hade statskontoret ansett ansökningen

vara förtjent af afseende, så mycket hellre som C. J. Stjernmans

ekonomiska ställning icke vore för hans framtida uppehälle

betryggande, hvadan statskontoret tillstyrkt, att proposition måtte till

Riksdagen aflåtas om beviljande för G. J. Stjernman å allmänna indragningsstaten

af en årlig pension åt 360 kronor att utgå från och

med den 1 januari år 1900.

För egen del har departementschefen hänvisat till de sålunda

afgifna yttrandena.

llili. till Biksd. Prat. 1809. 4 Sami. 1 Åfd. 10. Uäft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af hvad sålunda upplysts, anser utskottet det visserligen

vara billigt, att något understöd af statsmedel må beviljas Stjernman,

men håller utskottet före, att, då denne genom att sjelf begära afsked,

om ock detta måste antagas hafva skett i mindre tillräkneligt tillstånd,

sjelf beröfvat sig den rätt, han eljest haft till pension, samt Stjernman är

ogift och icke medellös, pensionen lämpligen kan bestämmas till 200 kronor,

hvilket, belopp ungefär motsvarar afgiften för hans vårdande å hospital.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att för

förre sergeanten vid Bohusläns regemente C. J. Stjernman

må å allmänna indragningsstaten uppföras en

pension af tvåhundra kronor, att af honom från och

med den 1 januari 1900 årligen under hans återstående

„ lifstid åtnjutas.

sion ''åt "jörre . 10:o. Uti särskild till Riksdagen den 6 mars 1899 afbiten proposi
sjukima-

tion (n:o 78) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för förre sjuk''^G^Caritson

busdrängen vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm jtfils Johan

och förra ba- Gustaf Carlsson och förra baderskan derstädes Brita Maria Charlotta

decSkihrgmcm. Bergman, född Wahlström, å allmänna indragningsstaten uppföra pensioner

till belopp af 400 kronor för den förre och 450 kronor för den

senare, att från och med den 1 januari innevarande år af dem under

deras återstående lifstid årligen åtnjutas.

Beträffande denna framställning inhemtas af det vid propositionen

fogade statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 6 mars 1899

följande.

Uti skrifvelse den 13 september 1898 hade direktionen öfver allmänna

garnisonssjukhuset i Stockholm, med erinran, att den beslutade

nya organisationen af sjukhuset vore afsedd att träda i kraft den 1

januari 1899, gjort framställning om beredande af understöd åt dem

bland den vid sjukhuset anstälda personal, som syntes böra af sådant

understöd komma i åtnjutande till följd vare sig deraf, att deras tjenstebefattningar

vore afsedda att indragas, eller deraf, att de för ålder,

sjuklighet eller eljest vore mindre lämpliga att fortfarande efter den

nya organisationens genomförande användas i sjukhusets tjenst, och

hade i sådant hänseende af direktionen hemstälts bland annat, att nedannämnda

två, betjeningsstaten tillhörande, personer, Indika under längre

tid med pligttrohet fullgjort sina tjensteåligganden, måtte under sin

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

återstående lifstid tilldelas pensioner från allmänna indragningsstaten

till följande, den kontanta aflöning, en hvar af dem vid sjukhuset åtnjutit,

motsvarande belopp, nemligen:

sjukhusdrängen Nils Johan Gustaf Carlsson .............................. kr 456: 2 5

och baderskan Brita Maria Charlotta Bergman, född Wahlström, t> 456: 2 5

hvilka åtnjöte, förutom den kontanta aflöningen, jemväl fri bostad å

sjukhuset med ved och lyse äfvensom daglig portionsersättning.

Uti härötver den 30 december 1898 atgifvet utlåtande hade arméförvaltningen

å intendents- och civila departementen yttrat, att för sjukhusdrängen

Carlsson samt baderskan Bergman funnes icke plats enligt

den nya organisationen, och att med afseende å hvad som blifvit upplyst

rörande Bergmans lefnads- och tjensteålder samt Carlssons helsotillstånd

arméförvaltningen funne deit vara med billighet och statens

husbondevärdighet öfverensstämmande, att dessa ej utan vidare afskedades.

Arméförvaltningen ansåge således, att pensioner å indragningsstaten

borde beredas Carlsson och Bergman med 450 kronor hvardera..

Vidare hade statskontoret den 16 sistlidne januari inkommit med

yttrande i detta ärende och dervid anfört, att, beträffande Carlsson,

statskontoret af handlingarna inhemtat, att denne uppnått en ålder af

58 år och varit i sjukhusets tjenst anstäld i 14 år samt, enligt den 2

december 1892 faststäld aflöuingsstat, uppburit dagarfvode med 1 krona

25 öre, hvarförutom han varit berättigad till fri bostad å sjukhuset jemte

ved och lyse äfvensom till daglig portionsersättning;

att Carlsson enligt behörigt läkarebetyg till följd af tarmblödningar

vore mycket nedsatt till sina kroppskrafter och derför oförmögen att

genom arbete sig försörja, samt att någon varaktig förbättring i hans

tillstånd icke för framtiden vore att förvänta; samt

att Carlssons befattning icke upptoges i den nya staten, utan

skulle ersättas med manskap från Svea trängbataljon;

och hade statskontoret, som delat den af arméförvaltningen uttalade

mening, att det icke vore med billighet och statens husbondevärdighet

öfverensstämmande att utan vidare afskeda Carlsson, men

ansett, att hans jemförelsevis korta tjenstetid påkallade en nedsättning

jemväl i de af arméförvaltningen förordade pensionsbeloppen, fördenskull

hemstält, att genom proposition Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att åt Carlsson å allmänna indragningsstaten uppföra årspension

af 400 kronor att utgå under hans återstående lifstid från och med

månaden näst efter den, hvari han blifvit från sin innehafvande befattning

vid sjukhuset skild.

Vidare hade statskontoret, i likhet mod direktionen och arméför
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vattningen, funnit sig höra till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten

förorda baderskan Bergman, hvilken, enligt hvad styrkt

blifvit, uppnått en ålder af nära 65 år och i mer än 41 år varit vid

sjukhuset anstäld, men hvilkens befattning ej återfunnes i den nya

staten; och då hennes å 1892 års stat faststälda aflöning utgjorts af

dagarfvode till belopp af 1 krona 25 öre samt hon dessutom egt att

åtnjuta fri bostad å sjukhuset med ved och lyse samt daglig portionsersättning,

hade statskontoret icke haft någon erinran att framställa

mot det pensionsbelopp af 450 kronor, hvartill hon af arméförvaltningen

blifvit föreslagen, utan hade statskontoret hemstält, att jemväl

beträffande henne proposition måtte till Riksdagen aflåtas om uppförande

af pension å allmänna indragningsstaten att med 450 kronor utgå

under hennes återstående lifstid, räknadt från och med månaden näst

efter den, hvarunder hennes anställning vid sjukhuset upphört.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, har departementschefen

förklarat sig anse, att pensioner å allmänna indragningsstaten syntes

böra, på sätt embetsverken tillstyrkt, beredas Carlsson och Bergman,

på grund af deras lefnads- och tjensteålder samt hvad om den förres

helsotillstånd blifvit upplyst, äfvensom dels att de belopp, statskontoret

i sådant hänseende föreslagit, syntes kunna vara för ändamålet tillräckliga,

och dels att pensionerna borde utgå från och med den 1 januari

innevarande år, då Carlssons och Bergmans anställning vid sjukhuset

upphört.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke

funnit annat att .erinra, än att med fäst afseende på de beslut Riksdagen

fattat, dels år 1897 i fråga om pension åt tvätterskan vid allmänna

garnisonssjukhuset Emilia Höglund och dels år 1898 angående pension

åt kokerskan derstädes Maria Nilsson, utskottet ansett sig icke kunna

för Bergman förorda pension till högre belopp än som för sistnämnda

två personer medgifvits eller 300 kronor. Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen för

förre sjukhusdrängen vid allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm Nils Johan Gustaf Carlsson och förra

baderskan derstädes Brita Maria Charlotta Bergman,

född Wahlström, å allmänna indragningsstaten uppför

pensioner till belopp af 400 kronor för den förre och

300 kronor för den senare, att från och med den 1

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

januari innevarande år af dem under deras återstående

lifstid årligen åtnjutas.

ll:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 248) hafva

herrar C. Wallis och C. H. Björck hemstält, att Riksdagen måtte besluta

att å allmänna indragningsstaten uppföra pensioner till belopp af 400

kronor för hvardera af förre vaktmästarne vid allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm, Anders Petter Andersson Dahlin och Carl Erik

Nyström, att utgå från och med månaden näst efter den, hvari de

blifvit från sina innehafvande befattningar vid sjukhuset skilde och

intill dess de erhölle annau anställning i statens tjenst.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för framställningen

i fråga, får utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Såsom jemväl motionärerna erinrat, är i statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 6 mars 1899, hvilket finnes fogadt vid Kongl.

Maj:ts under nästföregående punkt 10:o i detta utlåtande af utskottet

behandlade proposition n:o 78, angående pensioner åt förre sjukhusdrängen

vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm Nils Johan Gustaf

Carlsson och förra baderskan derstädes Brita Maria Charlotta Bergman,

meddeladt, att fråga förevarit om pension äfven åt de uti denna motion

omförmälda personer, Dahlin och Nyström, hvilka uppnått en ålder af,

Dahlin 45 och Nyström 43 år, samt varit i sjukhusets tjenst anstälde, Dahlin

15 och Nyström 17 år. Arméförvaltningen och statskontoret, som i

ärendet hörts, hade tillstyrkt pensions beviljande, men departementschefen

förklarade sig anse Dahlins och Nyströms lefnads- och tjensteålder

icke kunna för dem grundlägga något berättigadt anspråk på

pension för deras återstående lifstid. Då de, enligt hvad departementschefen

vidare anfört, uppnått en lefnadsålder af respektive 45 och 43

år, befunne de sig i den ålder, då mannen i allmänhet vore fortfarande

fullt arbetsför; de borde följaktligen kunna finna ny anställning och

derigenom utväg att försörja sig, men då någon tid kunde komma att

åtgå, innan dylik anställning kunde af dem erhållas, syntes det billigt,

att en hvar af dem måtte tilldelas en gratifikation för en gång, afsedd

att underlätta deras utkomst under, den tid, de kunde komma att sakna

anställning. Gratifikationens belopp ansågos för hvardera lämpligen

kunna bestämmas till C00 kronor, och hemstälde derför departementschefen,

att Kongl. Maj:t behagado medgifva, att till Dahlin och Nyström

finge från fjerde hufvudtitelns anslag till extra utgifter utbetalas en

Angående eu

inom Andra

Kammaren

vackt motion.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

Angående pension

för lektorn

vid

sjökrigsskolan

J. F. Lagerlund.

[4]

gratifikation för en gång af 600 kronor åt hvardera. Denna hemställan

blef af Kongl. Maj:t gillad och bifallen.

Då således Kongl. Maj:t helt nyligen förehaft till ompröfning frågan

om pension åt Dahlin och Nyström samt desse i stället för pension

beviljats en gratifikation å 600 kronor hvardera, hvilken redan torde

vara till dem utbetald, hemställer utskottet,

att herrar Wallis’ och Björcks förevarande

motion icke må af Riksdagen bifallas.

12:o. Kongl. Maj:t har uti punkten 4 under denna hufvudtitel i

statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen medgifva, att för lektorn

vid sjökrigsskolan Johan Fredrik Lagerlund måtte å allmänna indragningsstaten

uppföras en årlig pension af 3,500 kronor, att under hans

återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter den, då afsked

från hans anställning vid sjökrigsskolan blefve honom beviljadt.

Enligt hvad det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden den 30 december 1898 utvisar, har

föredragande departementschefen, efter anmälan af eu af chefen för

sjökrigsskolan öfverlemnad och till nådigt bifall förordad ansökning,

deri lektorn vid skolan m. m. Johan Fredrik Lagerlund, med förmälan

att han öfverskridit en ålder af 70 år och numera funne sina krafter

vara i aftagande, så att han icke kunde fullgöra alla de skyldigheter,

som ålåge honom såsom lektor i matematik jemte mekanik samt fysik

vid skolan, anhållit, att honom vid afskedstagandet måtte beredas eu

årlig pension i enlighet med de grunder, som gälde för lektorerna vid

rikets allmänna läroverk, eller 4,350 kronor, utgörande 80 procent å

de sökanden, såsom lektor, tillkommande aflöningsmedel, 5,438 kronor,

vidare i detta ärende anfört följande.

Redan vid 1888 års riksdag hade Kongl. Maj:t, i sammanhang

med proposition om uppförande af lärarne vid sjökrigsskolan å ordinarie

stat, till Riksdagen gjort framställning angående pensionsrätt för samma

lärare. Nämnda proposition hade emellertid af Riksdagen afslagits,

emedan frågan ansetts lämpligen böra komma till afgörande i sammanhang

med en omorganisation af rikets allmänna läroverk, hvadan, och

då aflöningen alltså fortfarande komme att utgå i form af arfvoden,

jemväl frågan om pensionsrätt fått förfalla. Hos Kongl. Maj:t hade

under år 1897 lektorerna vid nämnda skola anhållit om aflåtande af

förnyad proposition till Riksdagen angående rätt för de ordinarie lärarne

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

vid skolan att åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten enligt

samma grunder, som vore eller blefve bestämda för ordinarie ämneslärare

vid de allmänna läroverken. Till stöd för denna sin anhållan

och för att visa de ordinarie lärarnes vid sjökrigsskolan likställighet

med lärarne vid de allmänna läroverken hade sökandena åberopat

bestämmelserna i §§ 14 och 68 af gällande stadga för sjökrigsskolan

den 1 november 1889, enligt hvilka bestämmelser behörighet att söka

lektorstjenst tillkomme den, som vore behörig till sökande af lektorstjenst

vid rikets allmänna läroverk, samt vid förslags uppgörande till

lärokurser borde iakttagas, att kadett, som genomgått alla landklasserna,

skulle i de icke militära ämnena besitta ett kunskapsmått, icke

understigande det, som för godkänd afgångsexamen vid rikets allmänna

läroverk fordrades, hvarjemte sökandena framhållit, bland annat,

att löneförmånerna för de ordinarie lärarne vid sjökrigsskolan, hvilka

å sina tjenster egde af Kongl. Maj:t utfärdade fuilmagter, enligt Riksdagens

beslut utginge dels af statsmedel, dels af den terminsafgift,

som ålåge kadetterna att erlägga, samt utgjorde för hvar och en af

dessa lärare, som uppnatt högsta lönegraden, sammanlagdt i rundt

tal 4,600 kronor för år. Uti häröfver afgifvet utlåtande af den 10

november 1897 hade statskontoret förklarat sig icke kunna finna någon

giltig anledning, hvarför icke de vid sjökrigsskolan fast anstälde

lektorer skulle få komma i åtnjutande af en förmån, hvilken tillförsäkrats

såväl deras vederlikar vid de allmänna läroverken som öfver hufvud

taget alla andra med dem jemförliga ordinarie lärare vid statens läroanstalter,

såsom t. ex. navigationsskolorna, tekniska högskolan, Chalmers

tekniska läroanstalt, tekniska elementarskolorna, farmaceutiska

institutet och veterinärinstitutet med flera, hvarför statskontoret tillstyrkt,

att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition af

hufvudsakligen samma innehåll som i den till 1888 års Riksdag aflåtna

proposition i denna del, eller att lektorerna vid sjökrigsskolan måtte

förklaras berättigade att från allmänna indragningsstaten erhålla pension

enligt samma grunder, som för närvarande vore eller framdeles kunde

blifva bestämda för deras vederlikar vid de allmänna läroverken. Sedan

derefter Kong]. Maj:t till Riksdagen aflåtit proposition i öfverensstämmelse

med hvad statskontoret sålunda hemstält, hade emellertid Riksdagen

enligt skrifvelse den 13 maj 1898 förklarat, att Riksdagen

vidhöllo den vid 1888 års riksdag uttalade uppfattningen om lönereglering

för ifrågavarande lärare såsom förutsättning för ordnande af

deras pensionsrätt samt om nämnda lönereglerings beroende af frågan

om lönereglering för elementarlärarne, men att Riksdagen vore förvissad,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att, derest det skulle finnas nödvändigt att, förrän berörda pensionsoch

lönereglering för sjökrigsskolans lärare genomförts, bevilja afsked

åt någou af de derstädes anstälde lektorerna, Kongl. Maj:t icke skulle

underlåta att om pension åt honom göra särskild framställning till

Riksdagen.

Hvad beträffar nu föreliggande ansökning om pension från allmänna

indragningsstaten för lektorn Lagerlund, inhemtades af handlingarne:

att sökanden, som vore född den 2 oktober 1828, den 27 februari 1854

antagits till auskultant i bergskollegium och den 13 oktober 1856 till

stipendiat på jernkontorets dåvarande metallurgiska stat, hvarifrån han,

på gjord ansökning, entledigats den 27 december 1861; att han den

28 april 1871 förordnats till lärare i aritmetik och algebra samt fysik

vid sjökrigsskolan och den 31 oktober samma år till lärare i mekanik

derstädes; att han den 26 september 1879 förordnats till lektor i

matematik jemte fysik och mekanik vid sjökrigsskolau, å hvilken

befattning han den 3 maj 1895 erhållit fullmagt; att han, enligt ett

af cheferna för sjökrigsskolau under tiden 1884—1898 gemensamt

utfärdadt intyg, med sällspord! nit, intresse och skicklighet fullgjort

sina tjensteåligganden; samt att han, enligt handlingarne bifogadt

läkarebetyg, lede af svaghet i tarmkanalen.

Statskontoret, hvars yttrande öfver ansökningen infordrats, hade

i utlåtande den 15 december 1898 anfört, att, då sökanden uppnått

70 års ålder, det icke kunde vara med skolans intresse förenligt att

längre bibehålla honom såsom lärare, sedan han numera vid sin långt

framskridna ålder uppenbarligen icke kunde ega full arbetskraft, samt

att, då sökandens verksamhet vid skolan, som börjat den 28 april 1871

och alltså omfattade nära 28 år, dessutom vore synnerligen väl vitsordad,

statskontoret — med tillkännagifvande, att sökanden vid sjökrigsskolan

åtnjöte i fast arfvode såsom lärare i matematik 1,800 kronor,

såsom lärare i fysik och mekanik 840 kronor samt ålderstillägg 1,000

kronor eller tillsammans 3,640 kronor, hvarjemte sökanden vid fördelning

af de löneförbättringsmedel, som på grund af § 54 mom. 1 i

gällande stadga för skolan borde utaf de af kadetternas målsmän .erlagda

terminsafgifter tillkomma skolans lärare, fått. enligt särskilda

kongl. bref uppbära ett belopp, som år 1897 uppgått till 1,426 kronor,

samt af extra ordinarie anslaget till löneförbättring åt lärarne vid

sjökrigsskolan 372 kronor — funno sig böra tillstyrka, att Kongl.

Maj:t, med hufvudsakligt bifall till den gjorda framställningen, måtte

föreslå Riksdagen medgifva, att för Lagerlund finge å allmänna indragningsstaten

uppföras en årlig pension, hvars belopp, med hänsyn

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 25

dertill att sökanden icke räknade fulla 30 tjenstår vid skolan, icke

syntes böra sättas högre än 3,500 kronor, att utgå från och med

månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från sin anställning

vid sjökrigsskolan.

_ Departementschefen tillstyrkte för egen del aflåtande af proposition

i enlighet med statskontorets hemställan.

Med anledning af hvad i ärendet sålunda upplysts och anförts,

hemställer utskottet,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

13:o. I enlighet med Kongl. Majrts derom gjorda framställning

och under åberopande af hvad uti det vid statsverkspropositionen under

denna hufvudtitel fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöforsvarsärenden

den 30 december 1898 finnes i ämnet anfördt (sid. 32—35)

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att den vaktmästaren

vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson beviljade pension

å allmänna indragningsstaten af 400 kronor må höjas

till 500 kronor, att utgå från och med månaden näst

efter den, i hvilken han erhåller entledigande från

sin befattning.

u v.*,1,4''0’ Majrt tiar föreslagit Riksdagen medgifva, att förre

bokhållaren vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter Thorén måtte,

rf • iU -0C^ .me<^ ^en ^ januari 1899, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200

kronor.

Härom förekommer uti det vid statsverkspropositionen fogade

utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 25 november 1898,

(sid. 36—39) följande.

Uti skrifvelse den 11 i samma månad hade jernvägsstyrelsen gjort

framställning om beredande! af pension å allmänna indragningsstaten

för förre bokhållaren vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter Thorén.

Af handlingarna i ärendet inhemtades, att Thorén, som vore född

Bih. till Itilcsd. Prof. 1890. 4 Samt. 1 Afd. 10 Haft. 4

Angående

höjning af

pension för

vaktmästaren

vid sjökrigsskolan

G. Petersson.

[5.J

Angående

pension för

förre bokhållaren

vid

statens jernvägsbyggnader

C. P. Thorén.

[6-]

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den 4 februari 1829, från och med år 1858 till och med år 1888

innehaft anställning vid statens jern vägsbyggnader, till en början såsom

schaktmästare, men från och med den 1 juni 1873 såsom bokhållare

mot eu aflöning, hvilken från och med februari månad 1885 utgått

med 200 kronor i månaden jemte 15 procent inqvarteringsersättning;

att han sedermera från och med den 23 maj 1889 tjenstgjort såsom

extra biträde vid jernvägsstyrelsens kontrollkontor med en aflöning,

som från och med år 1895 utgjort sammanlagdt 150 kronor för månad;

att han, som sedan februari månad 1897 på grund af sjuklighet varit

urståndsatt att förrätta något arbete i jernvägens tjenst, enligt ett åt

legitimerade läkaren John Nordlund i Stockholm den 3 november

1898 utfärdadt intyg lede icke blott af nedsatt hjertverksamhet med

nervsvaghet (neurasthenia) och betydlig darrning, särskild! vid försök

att skrifva, utan äfven af nedsatt hörsel samt på grund af denna

sjuklighet vore urståndsatt att vidare med arbete sig försörja, samt

att Thorén, jemlikt ett af vederbörande roteman i Stockholm, likaledes

den 3 i nyssnämnda månad, utfärdadt bevis, vore stadd i medellösa

omständigheter.

Frågan om beredande af pension åt Thorén hade enligt hvad

departementschefen vidare erinrat, förut två särskilda gånger utgjort

föremål för Kongl. Maj:ts pröfning.

Redan uti skrifvelse den 19 december 1887 hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

i sammanhang med gjord framställning om beviljande

af pensioner åt en del andra vid statens jern vägsbyggnader då anstälde

tjensteman, hemstält att åt Thorén måtte af Riksdagen äskas en årlig

pension till belopp af 1,200 kronor; men både Kongl. Maj:t vid ärendets

föredragning den 7 januari 1888 funnit de angående Thoréns helsotillstånd

meddelade upplysningar icke innefatta anledning att för honom

då föreslå pension.

Sedermera hade jernvägsstyrelsen uti skrifvelse den 26 januari

1898, med förmälan att Thorén uti en till styrelsen ingifven, af prestoch

läkarebetyg åtföljd ansökning anhållit att genom styrelsens bemedling

komma i åtnjutande af pension under sin återstående lifstid,

hemstält, att Kong]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att Thorén

finge, räknadt från 1898 års början, från allmänna indraguingsstaten

åtnjuta årlig pension under sin återstående lifstid till belopp af 1,200

kronor. Till stöd för denna framställning hade styrelsen anfört att,

då Thorén, som befunne sig i en ålder af 69 år, med goda vitsord

tjenstgjort i olika befattningar vid statens jernvägsbyggnader och

statens jern vägstrafik under en tidrymd, uppgående till nära 40 år,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

samt dertill komme att Tliorén, enligt hvad åberopadt läkarebetyg

utvisade, vore på grund af sjuklighet urståndsatt att vidare med

arbete sig försörja, styrelsen ansett sig ega fullgiltig anledning att

hos Kongl. Maj:t förorda Thorén till erhållande af något årligt understöd

under sin'' återstående lifstid; samt att beloppet af detta understöd

lämpligen syntes kunna bestämmas till enahanda belopp af 1,200 kronor,

som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1887 i sådant hänseende

föreslagit.

Öfver denna jernvägsstyrelsens framställning hade statskontoret,

till följd af nådig remiss, den 10 februari 1898 afgifvit utlåtande, deruti

statskontoret till samma framställning tillstyrkt bifall.

Vid föredragning af ärendet den 11 påföljande mars hade Kongl.

Maj:t emellertid funnit jernvägsstyrelsens berörda framställning icke

föranleda till någon vidare åtgärd, med förklarande dock att jernvägssryrelsen

skulle ega att, om styrelsen funne fog dertill förefinnas, i

god tid före nästkommande års riksdag inkomma med förnyad framställning

i ämnet.

Uti sin ofvan omförmälda skrifvelse af den 11 november 1898

hade jernvägsstyrelsen, med anmälan att Thorén den 12 nästförutgångne

oktober hos styrelsen förnyat sin ansökan om pension samt under

åberopande af styrelsens förenämnda skrifvelse af den 26 januari 1898

äfvensom af de för Thorén utfärdade nya betyg, för hvilkas innehåll

ofvan redogjorts, hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

medgifva, att Thorén finge, räknadt från och med 1899 års början,

från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension under sin återstående

lifstid till belopp af 1,200 kronor.

Departementschefen anförde vidare, att då billighet och rättvisa

syntes kräfva, att Thorén, som, efter ett nära fyrtioårigt, väl vitsordadt

arbete i statens tjenst, numera visats vara af sjuklighet oförmögen att

med arbete sig försörja, bereddes något årligt understöd af statsmedel,

samt, i betraktande jemväl deraf att Thorén enligt vederbörande rotemans

intyg befunne sig i medellösa omständigheter, beloppet af det

för honom föreslagna understöd icke borde kunna anses för högt,

departementschefen funne sig böra till jernvägsstyrelsens förevarande

framställning förorda bifall.

Af hvad sålunda till stöd för framställningen i fråga anförts

finner utskottet visserligen framgå, att någon pension å allmänna indragningsstaten

torde böra Thorén beredas. Utskottet har emellertid,

beträffande pensionens belopp, fäst sig vid, att Riksdagen år 1888

s. 28 Kontrollera mot PDF

Angående

pension för

e. o. professorn

M. G. Rosenius.

[7-]

28 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

beviljat pensioner k 1,000 kronor åt hvardera af nivellören och kassören

Beckman samt nivellören Littke, båda anstälda vid statens jernvägsbygg,

,ader. Ua utskottet håller före, att högre pensionsbelopp än som

sålunda för desse medgifvits, icke bör för Thorén ifrågakomma, hemställer

utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att förre

bokhållaren vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter

Thorén må, räknadt från och med den 1 januari 1899,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.

15:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att extra

ordinarie professorn i exegetisk teologi vid universitetet i Lund Martin

Gabriel Rosenius måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken

han erhölle afsked från sin extra ordinarie professorsbeställning, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension

till belopp af 4,300 kronor årligen.

Beträffande denna framställning innehåller statsrådsprotokollet

följande.

_ Uti skrifvelse den 11 september 1897 hade det större akademiska

konsistoriet i Lund anhållit, bland annat, det Kong]. Maj:t måtte af

Riksdagen utverka rätt för extra ordinarie professorn i exegetisk

teologi vid nämnda universitet Martin Gabriel Rosenius — som redan

då öfverskridit 72 års ålder och, efter att några år hafva åtnjutit

minskning i sin tjenstgöring, undfått tjenstledighet på grund af läkarebetyg,

hvars affattning ingåfve farhåga, att Rosenius svårligen kunde

återinträda i tjenstgöring — att vid afskeda erhållande komma i åtnjutande

af pension å allmänna indragningsstaten med 3,500 kronor

årligen.

Öfver denna af kanslern för rikets universitet förordade framställning

hade statskontoret den 18 november 1897 afgifvit infordradt

utlåtande, deri statskontoret — med bifogande af införskaffade behöriga

om Rosenius’ ålder och tjenstgöring samt om hans helsotillstånd,

utvisande, att Rosenius, som vore född den 20 juli 1825, den 17 maj

1867 utnämnts till adjunkt i teologi vid universitetet i Lund och den

17 mars 1882 till extra ordinarie professor i exegetisk teologi derstädes

samt att Rosenius sedan 1897 års vår lede af kronisk hjern
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

29

sjukdom med deraf härrörande oförmåga till ansträngande intellektuel

arbete och till följd deraf vore urståndsatt att sköta sitt embete, utan

att någon sannolikhet förefunnes, att han kunde blifva i stånd att

återinträda i tjenstgöring — anfört, att Rosenius, hvilken såsom aflöning

åtnjöte afkomsten af Stångby prebendepastorat, enligt de för ordinarie

professorers och adjunkters vid rikets universitet rätt till pension å

allmänna indragningsstaten gällande bestämmelser redan för mer än

sju år sedan skulle varit pensionsberättigad och att han numera

uppfylt jemväl det enligt kongl. brefvet den 25 juni 1818 för civile

embets- och tjenstemän i allmänhet stadgade vilkor för dylik pensionsrätt.

På grund häraf och under åberopande af hvad upprepade gånger

blifvit anfördt till stöd för framställningar om pensionsrätt jemväl för

universitetens extra ordinarie professorer samt de Riksdagens beslut,

hvarigenom pensioner å allmänna indragningsstaten till belopp af

3,500 kronor åt hvardera beviljats extra ordinarie professorerna C. J.

Norrby, J. M. Sundén och G. Dillner, hade statskontoret hemstält, att

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja extra ordinarie professorn Rosenius en årlig pension af 3,500

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvari han afginge

från sitt embete.

Extra ordinarie professorn Rosenius, som härefter beredts tillfälle

att yttra sig i ärendet, hade anfört bland annat, att han, under förutsättning

att det större konsistoriets åtgärd icke till någon Kongl. Maj:ts

och Riksdagens åtgärd föranledde, vore villig att för beredande af

tillräckliga existensmedel åt en fullt skicklig och kompetent vikarie

afstå ett vida högre belopp, än hvad gällande förordning angående

arfvode åt extra ordinarie professorers vikarier stadgade, samt anhållit

att Kongl. Maj:t ville från teologiska fakulteten i Lund låta infordra

yttrande, huruvida icke krafvet på undervisningens ordnande kunde

på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses genom nämnda åtgärd,

men tillika förklarat sig, för den händelse Kongl. Maj:t skulle pröfva

skäligt att till Riksdagen aflåta proposition angående rätt för honom

att vid afskeda erhållande uppbära eu pension af 3,500 kronor och

Riksdagen dertill beviljade anslag, vilja inkomma med ansökning om

afsked från sin innehafvande extra ordinarie professorsbeställning mot

åtnjutande af omförmälda pension.

Öfver det af Rosenius framstälda förslag rörande uppehållande

genom vikarie af den undervisning, som ålågo extra ordinarie professorn

i exegetik vid universitetet i Lund, hade derefter Kongl. Maj:t

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

infordrat yttranden af såväl teologiska fakulteten som oek det mindre

akademiska konsistoriet derstädes.

Fakulteten, dit Rosenius ingifvit en skrift, deri han utfästa sig

att, om förslaget att låta honom bibehålla sitt embete och åtnjuta

den tjenstledighet, som för hvarje termin kunde efter ansökning blifva

honom beviljad, skulle vinna afseende, till en skicklig och kompetent

vikarie terminligen såsom arfvode utbetala 1,000 kronor, hade i sitt

utlåtande yttrat, att, då för närvarande en väl vitsordad och skicklig

vikarie vore att tillgå och det arfvode, hvilket Rosenius förbundit sig

att utgifva, vore ganska rikligt, fakulteten funne det af honom föreslagna

sättet för uppehållande af den till hans extra ordinarie professorsembete

hörande undervisning och examination böra anses under förhandenvarande

förhållanden fullt tillfredsställande.

Härefter hade mindre akademiska konsistoriet i afgifvet utlåtande

anfört, att, då det måste vara för undervisningen fördelaktigare, att

den omhänderhades af en ordinarie lärare, och svårigheter lätt kunde

uppstå att, om behofvet af vikarie under en längre obestämd tid bortföre,

finna för vikariatet fullt skicklig person, det af Rosenius föreslagna

sättet för uppehållande af hans undervisning icke syntes tillfredsställande,

hvarför konsistoriet tillstyrkt, det Kongl. Maj:t måtte

för Riksdagen framlägga proposition om beredande af pensionsrätt för

Rosenius.

Vid föredragning af ärendet den 18 mars 1898 hade emellertid

Kong]. Maj:t, med särskildt fäst afseende å Rosenius’ omförmälda utfästelse,

funnit det större konsistoriets ifrågavarande framställning icke

till någon Kongl. Majrts vidare åtgärd föranleda.

Hos Kongl. Maj:t hade nu det större akademiska konsistoriet i

Lund gjort förnyad framställning i ärendet, dervid konsistoriet framhållit,

att Rosenius under de två sistförfluten terminerna varit och fortfarande

vore helt och hållet tjenstledig på grund af sjuklighet, hvars

beskaffenhet gjorde sannolikt, att han svårligen kunde åter inträda i

tjenstgöring.

Sedan härjemte Rosenius uti en särskild till Kong!. Maj:t ingifven

skrifvelse anhållit, det Kongl. Maj:t ville bereda honom rätt att efter

undfåuget afsked uppbära en årlig pension af 4,300 kronor, samt förklarat

sig för sådan händelse villig att inkomma med sill afskedsansökning,

hade statskontoret ånyo hörts i ärendet, dervid statskontoret,

under åberopande i öfrigt af sitt förut i ärendet afgifna yttrande, anfört

hufvudsakligen följande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

31

Beträffande pensionsbeloppets storlek hade numera förändrade förhållanden

inträdt, i det att genom den vid nästförflutna riksdag antagna,

af Kongl. Maj:t den 27 maj 1898 faststälda aflöningsstat för extra

ordinarie professorer vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet lönerna för desse professorer skulle under vissa vilkor, som

icke kunde på förevarande ärende inverka, från och med år 1899 höjas

från 3,500 kronor till 4,300 kronor, deri inberäknade två ålderstillägg

å 500 kronor hvardera, hvartill komme tjenstgöringspenningar 1,200

kronor. Med stöd af den utaf Riksdagen förut omfattade grundsats,

enligt hvilken pension å allmänna indragningsstaten beviljats extra

ordinarie professorer till enahanda belopp som det, hvartill lönen uppginge,

hade derför statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att bevilja Rosenius pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 4,300 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, hvarunder han från tjensten afginge.

Med anledning af hvad sålunda i ärendet upplysts och anförts

finner utskottet sig böra tillstyrka, att pension måtte beredas Rosenius

från allmänna indragningsstaten.

Beträffande pensionsbeloppet, som af Kongl. Maj:t i enlighet med

Rosenius’ begäran och på statskontorets- tillstyrkande föreslagits till

4,300 kronor, vill utskottet erinra, att, såsom jemväl statskontoret uti

sitt första yttrande i ärendet framhållit, Riksdagen vid de tillfällen, då

pension åt extra ordinarie professorer vid universiteten ifrågasatts,

beviljat åt dem pensioner å endast 3,500 kronor, hvilket belopp motsvarade

deras då innehafda lön. Äfven Rosenius sjelf har, da han

lemnades tillfälle yttra sig med anledning af större akademiska konsistoriets

i Lund år 1897 gjorda framställning om pension för honom

å sistnämnda belopp, förklarat sig nöjd med sådan pension och villig

att, i händelse af dess beviljande, ingifva ansökan om afsked. Att

sedermera genom Riksdagens beslut näst-lidet år lönen för extra ordinarie

professorer höjts från 3,500 till 4,300 kronor, hvilken omständighet

åberopats till stöd till för den nu ifrågasatta högre pensionen,

torde, enligt utskottets förmenande, icke böra föranleda, att pension å

sistnämnda belopp numera skulle anses vara i fråga om Rosenius befogad,

enär dels Rosenius’ lön icke utgått kontant enligt stat utan i

form af prebendepastorat-, och dels Rosenius under senare tid åtnjutit

fullständig tjenstledighet. Utskottet finner sig af dessa anledningar

icke böra tillstyrka högre pensionsbelopp än det hittills för extra ordinarie

professorer medgifna eller 3,500 kronor, och hemställer derför,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Angående

pension för

läroverkskollegan

F. A

Björkman.

[8]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att extra

ordinarie professorn i exegetisk teologi vid universitetet

i Lund Martin Gabriel Rosenius må från och

med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller

afsked från sin extra ordinarie professorsbeställnmg,

under sin återstående lifstid å allmännna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 3,500 kronor

årligen.

, „ 16:o*. A°°gI* bär föreslagit Riksdagen att medgifva, att

-ollegan vid Sodertelge pedagogi Fredrik August Björkman måtte från

och med månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve honom

beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära pension med ett belopp af 3 000

kronor årligen. r ’

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikdepartemenl särenden den 30

december 1898 innehåller i detta ämne följande.

Uti en af domkapitlet i Strengnäs till Kongl. Maj:t öfverlemnad

ansökning hade kollegan vid pedagogien i Sodertelge Fredrik August

Björkman anhållit om rätt att vid afskedstagandet från kollegabefattningen

få åtnjuta pension i enlighet med hvad för adjunkter och kolleger

vid rikets allmänna läroverk vore i sådant afseende stadgadt.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att sökanden,

som vore född den 18 juli 1832, blifvit den 16 februari 1859 förordnad

att tillsvidare bestrida en lärarebefattning vid dåvarande pedagogien

i Söderhamn, den 12 september 1860 utnämnts till kollega vid

allmänna läroverket i. Luleå och den 7 oktober 1867 till sin innehafvande

befattning vid pedagogien i Södertelje, samt att han, som

tjenstgjort derstädes alltsedan höstterminen sistnämnda år, till dess han

den 10 februari 1898 insjuknat, enligt intyg af läroverkets rektor

fullgjort sina åligganden såsom lärare med utmärkt nit och skicklighet.

,ve*r berörda ansökning, som af domkapitlet förordats till

bifall,, hade statskontoret afgifvit infordradt utlåtande, deruti statskontoret

i hufvudsak anfört, att jemlikt kongl. brefvet den 16 mars 1858

lärarne vid elementarläroverken eller, såsom de numera benämndes,

allmänna läroverken egde att komma i åtnjutande af enahanda rättighet

till pension å allmänna indragningsstaten, som enligt gällande

författningar tillkomme civile embete- och tjensteman; att, enär peda
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

33

gogierna i allt väsentligt vore att betrakta som allmänna läroverk och

de vid desamma anstälde lärare såväl i fråga om kompetensvilkor till

af dem innehafda befattningar som beträffande lön, tjenstgöringens omfattning,

delaktighet i elementarlärarnes enke- och pupillkassa med

flera hänseenden jemväl vore likstälde med lärarne vid de egentliga

allmänna läroverken, med fog kunde ifrågasättas, huruvida icke lärarne

vid pedagogierna, för så vidt de uppfylt de med afseende å lärare vid

de allmänna läroverken för pension stadgade vilkor, utan vidare egde

pensionsrätt på grund af nyssberörda kongl. bref den 16 mars 1858,

men att denna förmån emellertid icke genom något uttryckligt allmänt

stadgande utsträckts till lärarne vid pedagogierna, hvarföre Kongl.

Magt tillförene, såsom uti propositionen angående statsverkets tillstånd

och behof till 1884 års Riksdag, aflåtit framställning om beviljande af

pension för rektorn vid pedagogien i Nora E. Brandberg, hvilken framställning

ock af Riksdagen bifallits; samt att sökanden, som uppnått

65 års ålder, varit i egenskap af lärare vid elementarläroverk och

pedagogier anstäld i statens tjenst under en tid af 39 år och, såsom

ett ansökningen bifogadt intyg af behörig läkare innehölle, numera

efter långvarig sjukdom vore oförmögen att vidare sköta sitt magtpåliggande

kall såsom lärare vid statens läroverk; hvarföre, då alltså

de vilkor för rätt till pension vid afskedstagande^ som genom kongl.

brefvet den 12 november 1823 stadgats för civile embets- och tjenstemän

i allmänhet, blifvit af sökanden i allo fullgjorda, statskontoret,

med tillkännagifvande att sökanden såsom kollega åtnjöte lön å stat

till belopp af 1,500 kronor jemte ålderstillägg derå enligt kongl. brefvet

den 22 januari 1881 med 2,000 kronor eller tillhopa i lön 3,500 kronor,

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning

derom, att kollegan Björkman måtte förklaras berättigad att, efter

erhållet afsked från kollegabefattniugen, från och med månaden näst

derefter å allmänna indragniugsstaten under sin återstående lifstid uppbära

pension enligt bestämmelserna i kongl. brefvet den 16 mars 1858

med ett belopp af 3,000 kronor för år räknadt.

Utskottet, som icke anser sig i förevarande fall böra frångå den

hittills vid liknande tillfällen af utskottet i allmänhet följda grundsats,

att pensionsbeloppet icke bör sättas högre än till åttio procent af lönen,

får på grund deraf hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

Bill. till liiksd. Frot. 189fJ. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående

pension jör

teckningsläraren

B. E.

Lundberg.

[9.]

Angående

pension för

musikläraren

A TF. Larsson.

[10.]

af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

att kollegan vid Södertelje pedagogi Fredrik

August Björkman må eg a att från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt

från hans berörda befattning, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension med ett belopp af 2,800 kronor årligen.

17:o. Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning får utskottet, under hänvisande till hvad i ämnet finnes

anfördt uti nyssberörda statsrådsprotokoll (sid. 15—16), hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att teckningsläraren

vid treklassiga allmänna läroverket i Varberg

Bernhard Edvard Lundberg må från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt

från hans berörda befattning, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till belopp af 300 kronor årligen.

18:o. Kongl. Maj:t har i punkten 10 under nionde hufvudtiteln

i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen medgifva, att musikläraren

vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm August Wilhelm

Larsson måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken

afsked blefve honom beviljadt från hans berörda befattning, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till

belopp af 1,250 kronor årligen.

Af nyssberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att statsrådet och

chefen för ecklesiastikdepartementet då anmält en af direktionen öfver

Stockholms städs undervisningsverk till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning,

deruti musikläraren vid högre allmänna läroverket å Södermalm

i Stockholm August Wilhelm Larsson anhållit om rätt till pension

vid afskedstagande från musiklärarebefattningen; varande infordradt

utlåtande i detta ärende afgifvet af statskontoret.

Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att Larsson, som

vore född den 2 oktober 1827, varit anstäld såsom musiklärare dels

vid Maria lägre elementarläroverk från och med april månad 1860 till

och med vårterminen 1879, dels ock vid Södermalms högre allmänna

läroverk från och med höstterminen 1879, hvilken befattning han ännu

innehade på grund af konstitutorial af den 9 augusti 1880, att Larsson

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

35

dessutom under nämnda tider vid olika tillfällen på förordnande tjenstgjort,

såsom musiklärare vid andra allmänna läroverk i Stockholm, samt

att han under sin tjenstgöring ådagalagt nit och skicklighet äfvensom

hedrande vandel.

Statskontoret hade anfört, bland annat, att Larsson uppnått en

ålder af 71 år och räknade 38 tjenstår såsom lärare i musik vid allmänna

läroverk samt förty fullgjort de i äldre ännu gällande pensionsförfattningar

föreskrifna vilkor för civile tjenstemäns rätt till pension

å allmänna indragningsstaten, samt att aflöningen för läraren i musik

vid Södermalms högre allmänna läroverk enligt kongl. brefvet den 16

juli 1880 utgjorde 750 kronor med derå enligt kongl. brefvet den 31

januari 1891 beviljadt ålderstillägg af 500 kronor eller tillsammans

1,250 kronor årligen; och hade på grund af hvad sålunda anförts statskontoret,

i likhet med direktionen, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

aflåta proposition till Riksdagen, att för Larsson beviljades rätt till

pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,250 kronor årligen.

Emot denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet icke funnit

annat att erinra, än att pensionens belopp synes böra, i enlighet med

utskottets under nästföregående punkt uttalade mening, bestämmas till

åttio procent af den innehafda lönen eller sålunda till 1,000 kronor;

och får utskottet derför hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att musikläraren

vid högre allmänna läroverket å Södermalm i

Stockholm August Wilhelm Larsson må från och med

månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom

beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till belopp af 1,000 kronor årligen.

19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att föreståndaren

och förste läraren vid läroanstalten i Skara för öfveråriga

döfstumma Per Aron Borg och andre läraren vid samma läroanstalt

Carl Oskar Julius Carlström måtte från och med månaden näst efter

den, under hvilken hvar och en af dem entledigades från sin nuvarande

befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension: den förre af 1,500 kronor och den senare af

1,000 kronor, med vilkor dock att, derest någon af dem framdeles

skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel eller vid någon

Angående

pension för

läränne vid

läroanstalten i

Skara för

öfveråriga döfstumma

P. A.

Borg och C. O.

J. Carlström.

mo

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande J\:o 10.

af de med statsbidrag- understödda läroanstalter för döfstumma, hans

pensionsbelopp skulle'' för den tid, sålunda vunnen anställning varade,

minskas, i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfversköte

det nu till honom utgående årsarfvodet.

Härom innehåller ofvanberörda statsrådsprotokoll (sid. 17—19)

följande.

I ansökning den 21 september 1898 hade föreståndaren och förste

läraren vid läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma Per Aron

Borg och andre läraren vid samma läroanstalt Carl Oskar Julius Carlström,

med anledning af denna anstalts beslutade indragning vid innevarande

läsårs slut, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder,

på det att sökandena, efter erhållet afsked och sedan deras aflöning

för innehafvande befattningar upphört att utgå, måtte antingen å

indragningsstat förflyttas, till dess Kongl. Maj :t. kunde finna af behofvet

påkalladt att åter taga sökandenas verksamhet i anspråk, eller, om

detta ej kunde ega rum, få sig tillförsäkrad så stor pension, att de ej

behöfde sakna sin anständiga bergning.

Af de vid ansökningen fogade handlingar framginge:

att Borg vore född den 19 januari 1852 och således uppnått 47

års ålder, att han, som under åren 1872 och 1873 varit biträdande

och vikarierande lärare vid dåvarande allmänna institutet för döfstumma

och blinda å Manilla samt från medlet af april månad 1875 till den 11

september 1876 tjenstgjort vid samma institut såsom dels vikarie, dels

extra lärare, sistnämnda dag förordnats till lärare derstädes, att han

sökt och erhållit anställning från den 1 januari 1879 såsom andre lärare

vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma samt att han,

efter att hafva en kort tid på förordnande bestridt föreståndare- och

förste lärarebefattningarna vid den i Skara inrättade dylika läroanstalt,

från och med 1892 års början oafbrutet tjenstgjort såsom ordinarie

innehafvare af dessa förenade befattningar, samt att Borg såväl för

denna som sin föregående tjenstgöring, omfattande en sammanlagd tid

af omkring 25 år, af vederbörande myndigheter blifvit synnerligen väl

vitsordad;

att Carlström, som vore född den 1 juli 1850 och således öfver

48 år gammal, varit anstäld under läsåren 1872—1873 såsom vikarierande

lärare vid allmänna institutet för döfstumma och blinda å Manilla, derefter

erhållit förordnande att från den 1 juli 1873 vara extra lärare vid

nämnda institut, i hvilken egenskap han tjenstgjort till utgången af år

1879 och alltsedan den 1 januari 1880 innehaft och bestridt befattningen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

37

såsom andre lärare vid ofvan omförmälda läroanstalt i Skara, att han

sålunda tjenstgjort 26 år samt att han erhållit berömliga vitsord för

fullgörande af sina tjensteåligganden.

Direktionen öfver läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma

hade förklarat, att, med hänsyn till den förtjenstfulla verksamhet, som

af sökandena undeF en längre följd af år i statens tjenst utöfvats, ansåge

sig direktionen böra på det varmaste förorda beviljandet af den

ena eller andra af de utaf sökandena alternativt begärda förmånerna.

Statskontoret hade i afgifvet utlåtande anfört, att såväl föreståndaren

som andre läraren vid läroanstalten i Skara åtnjöte arfvoden, den

förre med 3,000 kronor och den senare med 2,000 kronor årligen, från

det å åttonde hufvuatiteln på extra stat uppförda anslaget »till upprätthållande

af undervisningen vid tre läroanstalter för öfveråriga döfstumma».

Aflöningsstat för läroanstalten hade af Kongl. Maj:t blifvit årligen faststäld,

senast genom kongl. brefvet den 30 september 1898, att gälla

för den del af år 1899, hvarunder anstalten kunde komma att vara i

verksamhet. I kongl. bref den 7 oktober 1898 hade förordnats, att

läroanstalten skulle indragas vid slutet af vårterminen 1899, och komme

alltså samtidigt dermed sökandenas anställning vid läroanstalten att

upphöra.

Då emellertid såväl föreståndaren Borg som andre läraren Carlström,

enligt hvad af det redan anförda framginge, under en så lång

tid som 25 år och derutöfver med nit och trohet egnat sina bästa

krafter åt undervisningen af döfstumma vid af staten inrättade läroanstalter

och derigenom utfört ett vigtig! och välsignelsebringande

arbete i det allmännas tjenst, hade de hvar för sig äfven gjort sig förtjena

af understöd och erkännande från det allmännas sida, då de utan

eget förvållande snart nödgades afbryta sin hittills varande verksamhet

och på annat håll söka utkomst, som numera, då staten icke längre

underhölle egna undervisningsanstalter för landets döfstumma barn,

måhända icke lätteligen stode dem till buds.

Oaktadt de ifrågavarande lärarne, till följd af de för öfveråriga

döfstumma inrättade läroanstalters mera tillfälliga organisation, icke

kunnat vinna den fasta anställning, som berättigat dem att vid läroanstaltens

upphörande med bibehållande af sina löneförmåner å indragningsstat

öfverflyttas, syntes de dock statskontoret böra vid entledigande från

sina befattningar få komma i åtnjutande af efter lefnadsålder, tjenstetid

och löneförmåner afpassad årlig pension, hvilken emellertid, i händelse

af förnyad anställning med aflöning af statsmedel, borde antingen nedsättas

eller helt och hållet upphöra.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående

understöd åt

äldre behofvande

folkskolelärarc.

[12-]

Departementschefen förklarade sig till fullo instämma i statskontorets

yttrande och ville dervid synnerligen behjerta den af statskontoret antydda

omständigheten, att det antagligen skulle blifva förenadt med

stora svårigheter för de ifrågavarande lärarne att, sedan de nödgats

afgå från de befattningar, de nu innehade, på annat håll finna sin

utkomst. A ena sidan underhölle nemligen staten" numera icke några

egna döfstumskolor, och det vore föga sannolikt, att styrelserna i de

särskilda döfstumskoldistrikten skulle vara benägna att vid sina skolor

anställa lärare, hvilka endast under jemförelsevis få år kunde antagas

förblifva fullt tjenstbara. Å andra sidan åter syntes det blifva ganska

vanskligt för ofvan omförmälda lärare att vid den ålder de uppnått

förtjena sitt uppehälle genom en helt annan verksamhet än den, hvaråt

de hittills under den kraftigaste delen af sitt lif egnat sig.

Utskottet anser det visserligen högst önskligt, att dessa personer,

som ännu torde besitta full arbetskraft, samt hvilka, enligt hvad af

handlingarna framgår, visat sig ega framstående skicklighet och förvärfvat

rik erfarenhet i afseende å döfstummeundervisningen, fortfarande

må vid dylik undervisning vinna anställning. Men då tillsättandet af

lärareplatser vid döfstumskolorna i regel icke blir föremål för Kongl.

Maj:ts åtgärd, lärer frågan om beredande af pension åt nu ifrågavarande

personer icke böra åt en dylik önskan röna inverkan i vidare mån än

som redan skett i Kongl. Maj:ts framställning. Hvad beträffar de föreslagna

pensionsbeloppen, hafva dessa visserligen synts utskottet ganska

höga, men får utskottet likväl, på de i statsrådsprotokollet anförda skäl,

och då förevarande pensionsfråga torde få betraktas som ett undantagsfall,

hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

20:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att å allmänna indragningsstaten må för år 1900

anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de

närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt

meddela, användas till understöd af högst 300 kronor

åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka

oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked

före år 1867.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

21:o. Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda

framställning och med åberopande af hvad derom finnes anfördt uti det

vid statsverkspropositionen under denna hufvudtitel fogade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikdepartementsärenden den 30 december 1898

(sid. 20—21) får utskottet, som af en från statsrådet och chefen för

ecklesiastikdepartementet till utskottet öfverlemnad, af statskontoret till

Kongl. Maj:t afgifven skrifvelse i förevarande ämne inhemtat, att ifrågavarande

ersättning till nuvarande tjensteinnehafvare för prostens omaksoch

underskrifningspenningar, belöper sig tillsammans till 36 kronor

16 öre, hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att från allmänna

indragningsstaten må utgå dels skilnaden mellan det

anslag till ersättning för prostetunnor, som uppförts

under åttonde hufvudtiteln, och hvad till nuvarande

tjensteinnehafvare skall erläggas såsom ersättning för

prostetunnor och dels den nuvarande tjensteinnehafvare

tillkommande ersättning för prostens omaks- och underskrifningspenningar.

22:o. Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna

indragningsstaten har Kongl. Maj:t ej föreslagit någon förändring.

Utskottet hemställer

att Riksdagen må uti riksstateu för år 1900 uppföra

anslaget till allmänna indragningsstaten med oförändradt

belopp; dock att utskottet vid uppgörande af

riksstaten för år 1900 må ega att i detsamma vidtaga

den jemkning, som för jemnande af riksstatens

slutsumma kan blifva erforderlig.

Extra anslag.

23:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

och i likhet med hvad under en följd af år egt rum, hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1900 anvisa

ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas

dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen

pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet

för pensionskassan att afstå det för året den
-

Angående

ersättning i

anledning af

afskrifning af

kyrkotionde

m. m.

[13.]

Angående

anslaget till

allmänna

indragningsstaten.

[U.]

Angående

anslag till

upprätthållande

af arméns

pensionering.

[15.]

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

samma tillkommande vederlag för de till statsverket

indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder

för sådana pensioners utgående.

Stockholm den 28 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkt 3:o (angående en af herr E. Hammarlund väckt motion

i fråga om folkskolelärarnes pensionsvilkor):

af herr S. G. von Friesen;''

vid punkt ll:o (angående en af herrar C. Wallis och C. H. Björck

väckt motion i fråga om beviljande af pensioner åt vaktmästarne

A. P. Andersson Dahlin och C. É. Nyström):

af herr S. G. von Friesen, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att herrar Wallis’ och Björcks förenämnda motion

måtte af Riksdagen bifallas.

vid punkt 15:o (angående pension för e. o. professoren M. G.

Rosenius):

af herr A. G. L. Billing, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit

måtte af Riksdagen bifallas.

vid punkt 16:o (angående pension för läroverkskollegan F. A,

Björkman):

af herrar A. G. L. Billing, H. P. P. Tamm och S. G. von Friesen,

hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kongl. Maj:ts framställning måtte vinna

Riksdagens bifall.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

41

!iä

Bil. Litt. A.

Milens shsnibio isvlö ftM"na i"1ragninBsstaten.

riao

?noi i

-noti

Ny anvisning.

jjnq pension.........................................................................

Drängen vid krigsskolan Lars Erik Lindblom, årligt understöd

f. Sergeanten C. J. Stjernman, pension...........i-amafof mulna-tm

Johan Gustaf CarlssoD, pension.

Charlotta Bergman, född Wahlström, pension .......

Lektorn vid sjökrigsskolan Johan Fredrik Lagerlund, pension ........

Vaktmästaren vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson, höjning af pensio

f. Bokhållaren vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter Thorén, pension

e. o. Professorn vid Lunds universitet Martin Gabriel Rosenius, pension

Kollegan vid Södertelje pedagogi Fredrik August Björkman, pension

Teckningsläraren vid treklassiga allmänna läroverket i Varberg Bernhard

Edvard Lundberg, ppnsipnrf..f..

Musiklärareii vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm

August Wilhelm Larsson, pension...............................................

Föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten i Skara för öfver

åriga döfstumma Per Aron Borg, pension ...............................

Andre läraren vid läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma

Carl Oskär Julius Carlström, pension......................................

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1S67

Summa!

Kronor.

5.

50

—

50

—

250

—

200

''—

400

—

300

_

3,500

—

100

—

1,000

—

3,500

—

2,800

—

300

—

1,000

—

1,500

—

1,000

_

10,000

—

25,950

—

Bih. till Riksd. Frat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1899 års riksstat

anslår:

Tpt

Anvisning

i kontant.

|

Kronor.

Ö.

112,286

-<

1

:

!

100,428

243,640

389,470

•

J

t 845,824

1

Pensions- och

A. Pensions
-

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman .........................................

Dito för deras enkor och omyndiga barn......................................................

Ersättning för mistade löneinnehållningar .....................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar..........................................

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras enkor och barn.....

För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och skogsskolorna.........

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska högskolan............

För dito af embets- och tjenstemän samt betjente vid väg- och vattenaf

deras enkor och barn ........................................................ ..................

Ersättning för mistade löneinnehållningar ......................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar........................................

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl med

Vadstena krigsmanshuskassa..............................................................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden.......................................................................................

Till gratialfonden........................................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsTill

pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst 9,030

staterna inrättade invalidstat), förslagsanslag ..........................................

'') Öfver detta anslag kommer framdeles utlåtande att afgifvas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

43

Litt. B.

under riksstatens Nionde hufvudtitel.

Förslag till blifvande

riksstat:

indragningsstaterna.

Anvisning

i kontant.

staten.

Kronor.

............;.......................................................................................... 37,500: —

.......................................................................... 45,000: —

.......................................................................................V.............. 2,246: —

......................................................................................................... 6,540: —

........................................................................................................ 7,200: —

....................................................................................................... 9,000: —

........................................................................................................ 3,500: —

byggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön på ordinarie stat, äfvensom

...................................................................................................... 1,300: —

112,286

vederlikar

4,640: —

28,080: —

67,708: —

100,428 —

243,640 —

.................................................................................... 36,320: —

................................................................................... 16,650: —

anslag ...........................................................................................

kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks
-

52,970: —

270,000: —

66,500: —

Transport

389,470 —

845,824 —

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande iV:o 10.

1899 års riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant.

a ttu

Tpt

Kronor.

845,824

60,350

Ö.

.iaiitbuvtufi 9 b n o i H gnatBissilh lobnu

Invalidhusfonden ..............................................................................................

r^"—1 2,400

78^000

69,851

502,873

63,500

6,000

_

>y

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag ...........................

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå, förslags- Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

Bidrag till folkskolelärares pensionering..............................................................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa...........................................

Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor......................SfnOdp-fgggfVtinfiqfln!

ö:gr

1,628,798

—

| .ö | .ioqoiX

.neJBte

B. Allmänna

■f. 1,800,652

—

Till diverse föremål, förslagsanslag ..............................................................

S:a

3,429,450

—

: — :0J g,ö .........................,............................................................................

.nno r

\ _ :000,0 ................................................................................

— :00S(S ............................................................................''...............

mösiievlii r)n3e ehcnibro åq aöl jriiidqqu jjjbr/d .ao^Urrelg^.hvAi^vl

.Iggo^n I— :008,[ ............................''....... .........................

— :04<J.l- ...........................................................................

— :0fe0,82 ..............................''......................................•........

-824?.001 ■— :B0V,7d .................................~................................................ rfdihebev

- Öl 0 < J 2 ■ ....................................................................................................

- :02"<U ................................... .........................

.— :070,2g •— ;0oö,c)f ............................ .......................

— :00Ö.0V2 ...................................................................................

-bjl’.i9v+barul dac -anBrtnomaiil .b .7 £ ersnölgab ''iöl agb llii loiioul

— :005,00 .........................:.......................................................................

bioqen/nT

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

45

Förslag till blif
vande

riksstat:

Anvisning

i kontant.

Kronor. | ö.

Transport

845,824 —

60,350 —

2,400 —

78,Geol- og,851—

502,873 —

63,500 —

6,0001—

S:gr

indragningsstaten.

1,628,798

1,800,652

Summa

3,429,450

•V

Jjih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft.

7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

Kronor.

6.

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt

till fyllnadspensioner, förslagsanslag ............................................

1,540,000

—

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.