Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af Alnarps kungsgård underlydande gatehusen n:is 12 och 13 Lomma.

1899-05-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:111, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af Alnarps kungsgård underlydande gatehusen n:is 12 och 13 Lomma.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

1

; t

tf:o 111.

ii Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1899, kl. 3 e. m.

, i j ., * '' ( ;■ .r

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

försäljning af Alnarps kungsgård underlydande gatehusen

n:is 12 och 13 Lomma.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver civilltrenden

den 14 april innevarande år har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen samma

dag aflåten proposition (n:o 87) föreslagit Riksdagen medgifva, att de

Alnarps kungsgård underlydande gatehusen n:is 12 och 13 Lomma få

mot en köpeskilling af sextiotusen kronor till hemmansegaren Anders

Svensson i Lomma försäljas under de i statsrådsprotokollet angifna vilkor;

samt att det statsverket tillkommande köpeskillingsbeloppet, efter afdrag

af säljaren tilläfventyrs påhvilande kostnader för försäljningen, må reserveras

för framtida användande för Alnarps landtbruksinstitut, med rätt för

institutet att årligen uppbära den å samma belopp uppkommande ränta

från det beloppet inflyter till statsverket och intill dess detsamma kommer

till användning för institutet.

I förenäinnda statsrådsprotokoll meddelas, hurusom uti en till Kongl.

Muj:t. ingifven skrift Anders Svensson, egare af delar af hemmanen n:is

1, 2, 4, 6 och 11 Lomma i Lomma socken af Bara härad och Malmöhus

län, anhållit att få för 60,000 kronor köpa gatehusen n:is 12, 13 och 14

Bih. till Riksd. Prot. 1H9H. 4 Sand. 1 Afd. Cd Höft. (N:o 111.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Lomma, hvilka lydde under Alnarps, på grund af Rikets Ständers medgifvande

i skrifvelse den 12 september 1857, mot årligt arrende till landtbruksinstitutet

upplåtna kungsgård.

Öfver denna ansökning hade, till följd af remisser, ej mindre landtbruksstyrelsen

inkommit med yttrande af styrelsen för landtbruksinstitutet

vid Alnarp och eget utlåtande af den 11 november 1898, än äfven statskontoret

den 18 december 1898 afgifvit utlåtande; hvarefter Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Malmöhus lån på gifven anledning låtit den 13 januari

innevarande år verkställa uppskattning och värdering af det ifrågavarande

området genom domänintendenten i länet äfvensom de af landstinget och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedde uppskattningsmän; och

slutligen hade styrelsen för landtbruksinstitutet i anledning af hvad vid

ifrågavarande förrättning förekommit ånyo i ärendet sig yttrat.

Af handlingarna i ärendet inhemtades, bland annat,

att den ifrågavarande lägenheten, hvilken numera rätteligen borde

benämnas gatehusen n:is 12 och 13 Lomma, sedan gatehuset n:o 14

Lomma, hvilket förekomme i 1825 års jordebok, jemlik! kammarkollegii

kungörelse den 28 januari 1870, såsom ej åsatt särskild ränta, kronotionde

eller rotering, uteslutits från nya jordeboken, der en annan lägenhet erhållit

dess namn och nummer, vore belägen omedelbart söder om Lomma

kyrka, 2 kilometer från Lomma jernvägsstation och 1,3 mil från staden

Malmö samt begränsades i vester af Höje å och genomskures af Malmö—

Billesholms jernväg;

att lägenheten, enligt en år 1899 af förste landtmätaren C. M. Carlquist

verkstäld kopia af karta öfver densamma med tillhörande, samma år

upprättad beskrifning, efter afräkning för impediment förr omfattat en

areal af 12 hektar 23 ar 31 qvadratmeter; men att, sedan derifrån för

olika ändamål afsöndrats områden om tillsammans 1 hektar 46 ar 2 qvadratmeter

samt på grund af Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts derom nästlidna

år aflåtna proposition för statens jernvägars räkning inlösts 16 ar 60

qvadratmeter, lägenheten numera utgjordes af 10 hektar 60 ar 69 qvadratmeter,

bestående af sand och lermylla på underlag här och der af grus

men hufvudsakligen af lera, som under en stor del af lägenheten och till

betydligt djup syntes utgöras af tegellera;

att lägenheten, hvars onera och utskylder för år 1898 uppginge till

48 kronor 18 öre, vore bevillningstaxerad till 12,000 kronor och af landtbruksinstitutet

vid Alnarp utarrenderad under femton år, räknadt från den

25 mars 1898, emot en årlig afgift af 520 kronor; samt

att, enligt ofvan berörda den 13 sistlidne januari verkstälda uppskattning

och värdering af lägenheten, den del af marken, som läge vester

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

3

om Malmö—Billesholms jernväg och hvilken, enär den förmodats blifva

lämplig till byggnadsplatser, ansetts böra värderas såsom tomter, åsatts ett

värde af 23,000 kronor, motsvarande omkring 38 öre å 40 öre för qvadratalnen,

och den del af jorden, som låge öster om jernvägen, värderats

till 34,000 kronor, motsvarande omkring 2,000 kronor för tunnlandet, hvadan

alltså saluvärdet för hela lägenheten uppskattats till 57,000 kronor,

hvilket uppskattningsmännen förklarat sig anse vara det högsta egendomen

kunde vara värd, äfven om den genast finge tillträdas af en köpare.

Styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut, som anfört, bland annat,

att lägenheten på grund af sin tillgång å tegellera och sitt läge dels å

eu plats, der en liflig tegel- och cementindustri drefves, dels invid ett

vattendrag, som här utgjorde en utlartsväg till hafvet, egde ett särdeles

högt värde, hvilket sannolikt kunde antagas i framtiden blifva ännu större,

hade likväl ansett skäl vara för handen att tillstyrka antagandet af nu

föreliggande anbud, enär styrelsen efter inhemtade upplysningar funnit,

att det erbjudna priset — hvars storlek berodde derpå, att sökanden

Svensson sjelf vore tegelbruksegare och synbarligen önskade tillförsäkra

sig tillgång på tegellera för längre tid, att han redan innehade jord af

hemman, som låge rundt om berörda gatehus och vore skilda af desamma,

samt att han genom deras förvärfvande skulle komma i besittning af

längre strand och bättre utfartsväg vid ån — i det närmaste motsvarade

de anspråk, som kunde uppställas vid en framtida realisation, men hemstälde,

att afhändandet finge ske endast under förutsättning att den från

institutet för kungsgården utgående årliga arrendeafgiften, hvilken, på sätt

statskontoret upplyst, enligt 1897 års räkenskaper uppgått till 13,310 kronor

33 öre, blefve nedsatt med ett belopp motsvarande 4 procent å köpesumman,

60,000 kronor; att nuvarande arrendatorn under kontraherade

femton år finge förblifva i oqvald besittning af sitt arrende; samt att,

såsom förut skett, å lägenheten upplätes plats för inställande af hästar och

åkdon vid kyrkobesök från institutet.

De två sistnämnda vilkoren hade sökanden Anders Svensson förklarat

sig villig uppfylla, derest det ifrågasatta köpet komme till stånd.

Landtbruksstyrelsen hade förmält sig icke hafva något att erinra

mot den ifrågasatta försäljningen under de af styrelsen för landtbruksinstitutet

föreslagna vilkor, i hvad dessa afsåge nuvarande arrendator^

rättigheter och plats för inställande af hästar; men då landtbruksstyrelsen

i utlåtande den 11 november 1898, angående proposition till Riksdagen

om förändrad organisation af Alnarps landtbruksinstitut, föreslagit, att den

behållna af kastningen af den staten tillhöriga, till Alnarps landtbruksinstitut

anslagna fasta egendom skulle till statsverket redovisas och således

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

det nuvarande arrendet åt'' Alnarps kungsgård upphöra, ansåge landtbruksstyrelsen

det vara lämpligt, att köpeskillingen för ifrågavarande gatehus,

i stället för att användas på sätt styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut

föreslagit, anvisades till betäckande af motsvarande del af kostnaderna för

genomförande af omorganisationen enligt landtbruksstyrelsens förslag af

institutet; och hemstälde styrelsen på grund häraf, att köpesumman, 60,000

kronor, måtte användas såsom bidrag till betäckande af kostnaderna föluppförandet

af de byggnader, som enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle

erfordras för genomförandet af ifrågavarande omorganisation af Alnarps

landtbruksinstitut.

Statskontoret, som i ärendet sig yttrat, innan det ifrågakomna området

blifvit i behörig ordning uppskattadt och värderadt, hade anfört,

att, då sådant icke skett och området icke heller varit, på sätt kongl.

brefvet den 18 maj 1888 angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar

föreskrefve, utbjudet i öppen täflan, statskontoret hyste någon

tvekan att, innan sådant föregått, tillstyrka det i följd af jordens lämplighet

till lertägt i och för tegeltillverkning synbarligen värdefulla områdets

försäljning. Men derest Kong]. Maj:t skulle finna föreliggande anbud vara

af beskaffenhet att redan nu böra utan vidare utredning beträffande egendomens

värde vinna nådigt afseende, ville statskontoret, som saknade närmare

kännedom om och derför icke vore i tillfälle att bedöma den inverkan

på ifrågavarande försäljningsfråga, som det af landtbruksstyrelsen

omförmälda omorganisationsförslaget kunde utöfva, beträffande försäljningsmedlens

användande hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva, att

de inflytande medlen, 60,000 kronor, sedan derifrån afdragits de kostnader

för försäljningen, som tilläfventyrs kunde komma att påhvila säljaren,

skulle redovisas på sätt och i den ordning för köpeskillingar för

försålda mindre kronolägenheter vore stadgadt, äfvensom medgifva nedsättning

i det arrende, som Alnarps landtbruksinstitut hade att för kungsgården

erlägga, med ett belopp motsvarande det nu för ifrågavarande

gatehus inflytande arrende eller 520 kronor årligen.

Enär vederbörande uppskattningsmän, på sätt ofvan nämnts, uttalat

den förmodan, att den del af egorna, som läge vester om Malmö—Billesholms

jernväg, skulle, om egendomen komme uti enskild mans hand,

blifva starkt efterfrågad till byggnad splatser, och derför ansett sig böra

värdera denna del af fastigheten såsom tomter, hade departementschefen,

enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, anmodat styrelsen för

landtbruksinstitutet vid Alnarp att inkomma med yttrande, huruvida anledning

funnes att efter vederbörlig uppdelning sälja ifrågavarande område

vester om jernvägen såsom tomter; och hade styrelsen till svar härå an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

5

fört, att berörda område visserligen kunde sågas vara i så måtto till bebyggande

välbeläget, som det befunne sig invid kyrka och skola samt

begränsades af kyrkoväg och byväg, men å andra sidan vore det tvifvel

underkastadt, om dess temligen inklämda läge mellan kyrkogård, jernväg

och nyanlagda fabriksbyggnader skulle göra det tilltalande såsom byggnadsplats,

helst denna del af byn icke heller förut varit företrädesvis

härtill omtyckt af arbetarebefolkningen, som med förkärlek hittills valt

sina boningsplatser i närheten af hafvet och stora landsvägen mellan

Malmö och Landskrona. Icke mindre tvifvelaktigt vore, huruvida en ytterligare

utvecklad tegelindustri, som sannolikt kunde emotses inom byområdet,

i sjelfva verket komine att ställa ökade kraf på bostadslägenheter,

då de nyare tegelbrukens konstruktion särskildt medförde er» mycket stark

reduktion af mensklig arbetskraft. Men äfven under mera gynsamma afsättningsförhållanden

vore det i alla händelser tydligt, att ett så betydligt

område endast småningom under en längre tidrymd skulle kunna med

fördel till tomter afyttras, på grund hvaraf ock styrelsen, som hölle före,

att sökanden Svenssons anbud innebure en betydligt större köpeskilling,

än som skulle kunna vinnas genom områdets styckning i tomter, fortfarande

förordade bifall till dennes framställning.

I sammanhang härmed hade styrelsen för landtbruksinstitutet, med

afseende å hvad landtbruksstyrelsen och statskontoret anfört, såsom sin

uppfattning uttalat, att, då Alnarps kungsgård vore på arrende upplåten

till landtbruksinstitutet, denna institution borde få anses berättigad att,

så länge arrendet fortfore, åtnjuta alla af egendomen följande förmåner

och således äfven att uppbära ränta å den köpeskilling, som af en köpare

erlades för gatehusen n:is 12 och 13 Lomma, hvilket lämpligast torde

kunna ske genom att eu viss procent å köpesumman afdroges på det årliga

arrendet. Tillika hemstälde styrelsen, att frågan om en blifvande

omorganisation af institutet icke måtte utgöra hinder för att institutet

under nuvarande förhållanden tillsvidare måtte få åtnjuta sin rätt uti den

räntefördel, den föreslagna försäljningen skulle medföra, alldenstund försälj

ningskapitalet, som till statskotoret inbetalades, i händelse af behof ju

städse vid en omorganisation stode till Kongl. Maj:ts och Riksdagens förfogande.

Slutligen hade Anders Svensson uti en till Kongl. Maj:t ingifven

skrift — med bifogande af utdrag af protokoll vid kyrkostämma med

Lomma församling den 8 januari 1899, utvisande att församlingen beslutit

godkänna en af kyrkorådet gjord hemställan derom, att församlingen måtte

söka tillstånd att för framtida utvidgning af dess nya kyrkogård expropriera

ett område, tillhörande nu ifrågavarande lägenhet, samt uppdragit åt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

utsedde personer att å församlingens vägnar vidtaga åtgärder i sådant

syfte — förklarat, att han för sin del icke hade något att erinra emot en

dylik ansökan af församlingen.

Af hvad nu anförts framginge, enligt hvad departementschefen vidare

meddelat, att den ifrågasatta försäljningen tillstyrkts af såväl styrelsen

för Alnarps landtbruksinstitut som landtbruksstyrelsen, samt att statskontoret

endast af den anledning tvekat att tillstyrka densamma, att någon

uppskattning då ännu icke egt rum samt att området icke blifvit utbjudet

i öppen täflan. Men då af den sedermera verkstälda värderingen framginge,

att den erbjudna köpeskillingen öfverstege hvad uppskattningsmännen

förklarat sig anse lägenheten högst kunna vara värd, ansåge departementschefen

sig böra tillstyrka bifall till den gjorda ansökningen.

Hvad åter beträffade köpeskillingens användande och godtgörelsen

till landtbruksinstitutet för mistningen af arrendeinkomst från ifrågavarande

område, hade olika meningar uttalats, i det att styrelsen för

Alnarps landtbruksinstitut yrkat, att institutet måtte berättigas att, så

länge arrendet af kungsgården egde bestånd, åtnjuta ränta å köpeskillingen

på det sätt, att fyra procent å dennas belopp afdroges å den årliga

arrendesumman. Landtbruksstyrelsen åter, hvilken i annat sammanhang

föi’eslagit, att arrendet af Alnarps kungsgård skulle upphöra vid blifvande

omorganisation af institutet, hade hemstält, att köpeskillingen skulle användas

såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för uppförandet af de

byggnader, som blefve erforderliga för omorganisationens genomförande.

Slutligen hade statskontoret ansett, att det kronan tillkommande köpeskillingsbeloppet

borde redovisas på sätt och i den ordning, som stadgades

beträffande köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter, samt

att Alnarps landtbruksinstitut skulle erhålla nedsättning i arrendet för

kungsgården med ett belopp, motsvarande hvad institutet nu uppbure i

arrende för de ifrågavarande gatehusen.

Då den i ärendet omförmälda frågan angående omorganisation af

Alnarps landtbruksinstitut ännu vore beroende på utredning hos embetsverk,

kunde departementschefen nu icke yttra sig, i hvad mån eller för

hvilka särskilda ändamål köpeskillingsbeloppet kunde komma att blifva

behöfligt för de med en blifvande omorganisation förenade kostnader.

Klokast syntes då vara, att köpeskillingen reserverades för framtida användande,

på sätt Kongl. Maj:t och Riksdagen funne lämpligt, till landtbruksinstitutets

nytta. I afvaktan härpå borde institutet, såsom innehafvare

af kungsgården på arrende, tillerkännas årlig ränta å köpeskillingsbeloppet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

7

Emot den föreslagna försäljningen af ifrågavarande lägenhet har

utskottet icke haft något att erinra, likasom utskottet äfven anser sig böra

biträda Kongl. Maj:ts förslag angående köpeskillingens användande.

Deremot har utskottet, i enlighet med den af statskontoret i ärendet uttalade

mening, ansett, att området bör, på sätt kongl. brefvet den 8 maj

1888 angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar föreskrifver,

utbjudas i öppen täflan, dock med den redan erbjudna köpeskillingen

såsom minimibelopp.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

att de Alnarps kungsgård underlydande gatehusen

n:is 12 och 13 Lomma få för en köpeskilling af

minst sextiotusen kronor å offentlig auktion försäljas

under de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den

14 april innevarande år angifna vilkor; samt

att det statsverket tillkommande köpeskillingsbeloppet,

efter afdrag af säljaren tilläfventyrs påhvilande

kostnader för försäljningen, må reserveras för

framtida användande för Alnarps landtbruksinstitut, med

rätt för institutet att årligen uppbära den å samma

belopp uppkommande ränta från det beloppet inflyter

till statsverket och intill dess detsamma kommer till

användning för institutet.

Stockholm den 9 maj 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:148 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående försäljning af Alnarps kungsgård under - I MC . Ili 4'' - tydande gatehusen n:is 12 s. 13 i texten