Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition angående försäljning af kronolägenheten Stora Strandåker n:o 3 i Gotlands län samt förvärfvande för Visby hospitals räkning af dervarande länslasaretts byggnader m. m.

1899-02-24 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:21, Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition angående försäljning af kronolägenheten Stora Strandåker n:o 3 i Gotlands län samt förvärfvande för Visby hospitals räkning af dervarande länslasaretts byggnader m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

1

HT:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1899, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition angående

försäljning af kronolägenheten Stora Strandåker n:o 3 i

Gotlands län samt förvärfvande för Visby hospitals räkning

af dervarande länslasaretts byggnader m. m.

(I. A.)

Med åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver ecklesiastikärenden

har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 12)

af den SO december 1898 föreslagit Riksdagen att

dels medgifva, ej mindre att den kronan tillhöriga indragna hospitalslägenheten

Stora Strandåker n:o 3 invid Visby stad med en areal af 2

hektar 60,1 ar finge för uppförande derstädes af nytt länslasarett till Gotlands

läns landsting försäljas mot en köpeskilling af 1,443 kronor, med

rättighet för landstinget att tillträda lägenheten å den dag, Kongl. Maj:t

funne godt bestämma, samt under vilkor att landstinget å tillträdesdagen

till länets ränteri inlevererade köpeskillingen äfvensom framdeles, der så

påfordrades, läte uppsätta och underhålla stängsel omkring ifrågavarande

område mot kronans mark, än äfven att för blifvande länslasaretts behof

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 13 Häft. (N:is 21—23). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande fao 21.

finge afgiftsfritt anläggas och, för den tid sådant kunde vara erforderligt,

nyttjas vattenledning genom kronolägenheten S:t Görans kyrkogård n:o 11

eller S:t Görans betning,

dels och på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 28,000 kronor

till förvärfvande af de landstinget tillhöriga byggnader och tomter, som

nu användes för länets lasaretts och kurhus’ behof, att dermed förbättra

och utvidga Visby hospital.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att hospitals- och lasarettsdirektionen

i Visby, enligt bemyndigande af Gotlands läns landsting, hos

Kongl. Maj:t gjort framställning om inlösen för Visby hospitals räkning

af dervarande länslasaretts byggnader samt om upplåtelse till landstinget,

för uppförande af nytt lasarett, utaf den kronan tillhöriga lägenheten

Stora Strandåker n:o 8 vid Visby stad, öfver hvilken framställning vederbörande

sig yttrat.

Af handlingarna i ärendet inhemtades hufvudsakligen följande.

Uppå Rikets Ständers vid riksdagen 1828—1880 gjorda anhållan, att

till uppförande af en ny lasarettsbyggnad i Visby måtte få användas Visby

hospitals af ålder donerade inkomster, hade Ivongl. Maj:t genom bref den

30 december 1830 uppdragit åt hospitalsföreståndare och lasarettsdirektion

att anskaffa de till »ny hospitals- och lasarettsbyggning i Visby» erforderliga

medel mot ersättning successive af Visby hospitals öfverskottsmedel,

i den mån de hunne inflyta. På grund häraf hade utaf nämnda

så kallade öfverskottsmedel — utgörande belopp, hvarmed hospitalets inkomster

öfverskjutit dess utgifter — till byggande af det nuvarande, i

hospitalets närhet å för båda anstalterna gemensamma tomtplatser uppförda

lasarettet under åren 1831—1838 utgått tillsammans 37,258 kronor

25 öre, hvaremot Gotlands läns landsting, som. efter landstingsinstitutionens

genomförande öfvertagit lasarettets underhåll, af landstingets medel

bekostat så väl tillbyggnad till som åtskilliga förbättringar å lasarettet,

hvilka kostnader enligt vederbörande räkenskaper för åren 1876—1894

utgjort tillhopa 26,546 kronor 65 öre.

Efter det vid 1885 års landsting fråga väckts om uppförande af nytt

lasarett, hade den för hospitalet, lasarettet och kurhuset gemensamma direktionen,

jemte tre af landstinget dertill utsedde ledamöter, till 1886 års

landsting inkommit med uppgjordt förslag till byggande af nytt lasarett

med kurhus på en å stadens område norr om stadsmuren belägen tomt.

Med afseende derå, att nuvarande lasarettsbyggnaderna skulle efter uppförande

af det nya lasarettet blifva för sitt ändamål onyttiga, hade direk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

3

tionen tillika hos Kongl. Maj:t hemstält om beredande af anslag, i syfte

att nämnda byggnader, hvilkas värde då uppskattats till 47,000 kronor,

måtte af kronan inlösas till hospitalets utvidgande. Enligt beslut den 31

december 1886 hade Kongl. Maj:t emellertid icke funnit skäl att till denna

framställning lemna bifall, i anledning af hvilket beslut frågan om lasarettets

nybyggnad äfven fått förfalla.

Vid 1895 års landsting hade denna fråga å nyo upptagits, dervid

landstinget — med hänsyn till de vid det nuvarande lasarettet lådande

väsentliga brister, såsom särskilt allt för ringa vattentillgång och otillräckligt

utrymme in. in., samt under antagande att kronan icke skulle

finnas obenägen att för hospitalets räkning förvärfva lasarettets tomt och

byggnader —- beslutit bemyndiga lasarettsdirektionen att med vederbörande

inleda underhandlingar om försäljning till kronan, för hospitalets utvidgande,

af nämnda tomt o$i byggnader, samt att anskaffa ritningar och

kostnadsförslag till uppförande af tidsenligt lasarett vare sig på den kronan

tillhöriga indragna hospitalslägenheten Stora Strandåker n:o 3, hvilken,

efter det den förut föreslagna tomten dåmera blifvit för annat ändamål

upptagen, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet angifvits såsom

den mest tjenliga platsen för det nya lasarettet, eller ock på annan lämplig

befunnen tomt, som kunde erhållas, äfvensom att i öfrigt anskaffa erforderlig

utredning.

Med anledning häraf hade hospitals- och lasarettsdirektionen till en

början låtit dels anställa värdering å nuvarande lasarettsbyggnaderna, vid

hvilken värdering, som hållits af rådmannen K. G. Tiberg med biträde

af stadsingcniören F. Valgren och byggmästaren N. Pettersson, nämnda

byggnader med tillbehör af fast egendoms beskaffenhet uppskattats till

56,000 kronor, dels ock, med beräkning att för lasarettsbyggnadens aptering

till hospitalets behof skulle derstädes anordnas bostadslägenheter

för hospitalets läkare och syssloman, genom bemälde Pettersson uppgöra

kostnadsförslag till de för sådant ändamål nödiga förändringar i husets

inredning, dervid dessa förändringar beräknats kräfva en utgift af 3,128

kronor. På direktionens uppdrag hade derjemte landtbruksingeniören C.

A. Sylvan upprättat förslag till anläggande af vattenledning till den såsom

tomt för nya lasarettsbyggnaden ifrågastälda lägenheten Stora Strandåker,

för hvilken anläggning direktionen hos stadsfullmägtige i Visby redan

utverkat sig rätt att disponera åtskilliga vattenkällor å stadens mark i närheten

af den hospitalgsysslomannen på lön anslagna kronolägenheten S:t Görans

betning äfvensom att anordna cistern och rörledningar å stadens mark.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Slatsutskotteis Utlåtande N:o 21.

Å omförmälda lägenhet Stora Strandåker, hvilken blifvit för statsverkets

räkning utarrenderad för tiden till midfastan 1898, hade den 17

december 1895 af tillförordnade domänintendenten M. Leo Bäckström med

biträde af två uppskattningsmän hållits behörig värdering för lägenhetens

förnyade utarrendering eller försäljning, dervid lägenheten, som läge invid

hafvet omkring 300 meter från den så kallade Norderport och enligt

värderingsinstrumentet bestode uteslutande af åker utaf inycket dålig beskaffenhet

till vidd af 2 har 60,1 ar samt vore bevillningstaxerad till

800 kronor, åsatts ett arreudevärde af endast 40 kronor, men, i betraktande

af sitt vackra och sunda läge, ansetts kunna för användning

till tomtplatser, och i jemförelse med hvad andra närbelägna områden

vid nyligen skedda försäljningar betingat, eller i medeltal 555 kronor för

hektar, skattas till högst samma saluvärde ell|r 1,443 kronor.

Efter sålunda föregången utredning hade direktionen i skrifvelse den

21 december 1895 anhållit, det Kongl. Maj:t måtte dels bestämma, om

och på hvad vilkor det nuvarande länslasarettets byggnader med dertill

hörande andel i de gemensamma lasaretts- och hospitalstomterna i Visby

kunde för hospitalets räkning förvärfvas, dels ock, under förutsättning

att landstinget antoge de vilkor, som af Kongl. Maj:t kunde varda

bestämda i afseende å inlösen af det nuvarande lasarettet, låta förut omförmälda

till tomtplats för nytt lasarett föreslagna lägenheten Stora

Strandåker n:o 3 af landstinget utan föregående auktion inköpas för

värderingssumman 1,443 kronor, med lasarettet kostnadsfritt medgifven

rätt till anläggande och nyttjande af vattenledning genom S:t Görans

betning. Af direktionen hade härvid framhållits, hurusom, efter hvad

landstingets förhandlingar otvetydigt angåfve, frågan om uppförande af

nytt länslasarett svårligen inom en beräknelig framtid kunde bringas till

lycklig lösning, med mindre än att landstinget erhölle skälig ersättning

för den nuvarande lasarettsbyggnaden, hvilken, såsom uppförd på en för

hospital och lasarett gemensam tomtplats, icke kunde till enskild person

föryttras. Vidare hade anförts, bland annat, att direktionen icke tvekade

att tillstyrka lasarettsbyggnadernas inköp för hospitalets räkning till deras,

på sätt förut omförmälts, uppskattade värde af 56,000 kronor, ehuru

detta öfverstege så väl taxeringsvärdet 48,000 kronor som brandförsäkringsvärdet

47,950 kronor. Dessa byggnader kunde nemligen blifva hospitalet

till stort gagn och måste, åtminstone delvis, när den nuvarande med åtskilliga

olägenheter förenade gemensamheten i de båda inrättningarnas

förvaltning förr eller senare upphörde, blifva omistliga för hospitalet,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

5

som genom deras förvärfvande skulle erhålla så väl ökadt utrymme i allmänhet

som åtskilliga egna ekonomilokaler och andra lägenheter, som det

nu saknade, jemte det bostäder för hospitalets läkare och syssloman der

skulle kunna med några förändringar beredas. Den, på sätt förut angifvits,

för dessa förändringar beräknade kostnad af 3,128 kronor kuride

sannolikt anses ungefär motsvara värdet af lasarettets andel i de gemensamma

tomterna, hvilkas sammanlagda areal utgjorde 56,860 qvadratfot.

För nya lasarettsbyggnaden hade direktionen dessutom icke kunnat finna

annan mera lämplig plats i stadens närhet än den nu ifrågavarande lägenheten

Stora Strandåker, särskildt med hänsyn till den vigtiga frågan om

anskaffande af fullt tillräcklig vattentillgång för det nya lasarettets behof,

i hvilket afseende, efter hvad gjorda undersökningar gifvit vid handen,

för den nu föreslagna platsen erbjödes betryggande utväg genom anläggande

dit, på sätt landtbruksingeniören Sylvans förenämnda förslag afsåge,

af en vattenledning, hvilken emellertid, såsom af den till Sylvans

förslag hörande karta framginge, icke skulle kunna komma till stånd och

medföra påräknadt gagn, med mindre än att å kronans sida, jemte upplåtelse

af sagda tomtplats, äfven i afseende å den af hospitalssysslomannen

disponerade kronolägenheten S:t Görans betning medgåfves direktionen

enahanda rätt, som direktionen redan utverkat i afseende å stadens mark.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat

direktionens förevarande framställning, hade dervid tillstyrkt bifall till

densamma, så i ena som i andra hänseendet. Deremot hade medicinalstyrelsen

i skrifvelse den 30 mars 1896, hvad anginge frågan om lasarettsbyggnadernas

förvärfvande åt hospitalet för den af direktionen föreslagna

summan af 56,000 kronor, uttalat sig i motsatt rigtning cch i sadant afseende

andragit hufvudsakligen, att de fördelar, som af direktionen ansetts

skola genom byggnadernas nu ifrågasatta inlösen beredas hospitalet,

ej motsvarade de dryga kostnaderna. Visby hospital kunde för närvarande

bättre än hvad förhållandet vore med hospitalen i öfriga landsdelar

fylla sin uppgift. Först om befolkningen på Gotland betydligt

förökades och behofvet af utvidgad hospitalsvård skulle göra sig känbart,

blefve ett åtskiljande af hospital och lasarett en nödvändighet äfven för

hospitalet, såsom fallet nu ansetts vara med lasarettet. Med anledning af

denna möjlighet kunde det anses välbetänkt att i tid försäkra sig om

lasarettsbyggnadernas förvärfvande, under förutsättning att de kunde fa

öfvertagas mot erläggande till landstinget af skälig ersättning eller den

summa, som landstinget användt för lasarettets utvidgning och förbättring,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

så vidt denna utvidgning och förbättring kunde vara till gagn för hospitalsvården.

Då lasarettsbyggnaderna år 1886 erbjudits statsverket för endast

47,000 kronor, och något skäl icke angifvits, hvarför desamma nu borde

betinga ett så mycket högre lösningspris som det föreslagna; då vidare

lasarettets hufvudbyggnad vore uppförd på hospitalets tomt och för hospitalets

medel på en tid, när hospitalets och lasarettets ekonomiska förhållanden

redan varit från hvarandra skilda; och då länet visserligen kunde

anses hafva genom anslaget till lasarettets uppförande erhållit nyttjanderätten

till detsamma, så länge byggnaden användes för länets lasarettssjukvård,

men icke eganderätt till mera än det, som landstinget bekostat,

hade medicinalstyrelsen icke kunnat dela direktionens mening om det skäliga

deruti, att lösen för lasarettsbyggnaderna skulle utgå med ett så högt

belopp som det ifrågasatta af 56,000 kronor. I afseende på frågan om

det nya lasarettets förläggande till lägenheten Stora Strandåker hade

medicinalstyrelsen anfört, att platsens lämplighet för detta ändamål syntes

vara genom den verkstälda utredningen ådagalagd.

Domänstyrelsen hade i utlåtande af den 17 april 1896 till en början

erinrat, hurusom, efter det vid fråga om försäljning af lägenheten Stora

Strandåker kammarkollegium i utlåtande den 2 februari 1881 hemstält,

att då, enligt hvad Korigl. Maj:ts befallningshafvande och medicinalstyrelsen

meddelat, lägenheten kunde blifva behöflig till plats för Visby

hospital vid dettas möjligen förestående förflyttning från dess läge inom

staden, med lägenhetens försäljning måtte tills vidare få anstå och lägenheten

utarrenderas, Kongl. Maj:t härtill genom bref den 4 mars 1881

lemnat bifall, hvarefter lägenheten varit på arrende upplåten, med skyldighet

för nuvarande arrendator!] att afflytta å laga fardag efter uppsägning,

hvilken ock skett, så att arrendatorn skulle afträda lägenheten

den 14 mars 1898. Domänstyrelsen hade förklarat sig icke hafva något

att erinra emot att lägenheten, som icke vore för något skogsväsendets

behof användbar, finge till landstinget mot den erbjudna köpeskillingen

försäljas, dervid domänstyrelsen tillika föreslagit, att tillträdestiden måtte

bestämmas till den 14 mars 1898, att köparen skulle tillförbindas att, om

så påfordrades, uppsätta och underhålla stängsel kring området mot kronans

mark, samt att köpeskillingen skulle till länets landtränteri inbetalas vid

tillträdet.

Uti frågans så beskaffade skick hade landstinget i skrifvelse den 8

oktober 1896 hemstält om medgifvande, att lägenheten Stora Strandåker

finge af landstinget, för uppförande af nytt länslasarett, hvars anläggning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

7

syntes allt mera påträngande, utan föregående auktion inköpas för den

vid förenämnda arrende- och saluvärdering den 17 december 1895 uppskattade

värdesumma af 1,448 kronor, samt på af domänstyrelsen i öfrigt

föreslagna vilkor, med det blifvande lasarettet jemväl förbehållen rätt

till anläggande och nyttjande af vattenledning genom förberörda lägenheten

S:t Görans betning, samt meddelat, att landstinget vore villigt att

för lasarettets räkning till kronan försälja det nuvarande lasarettets byggnader

till pris, som af Kongl. Maj:t pröfvades skäligt och som af landstinget

funnes antagligt.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade i ett den 7 november 1896

i ärendet afgifvet utlåtande sökt, med framhållande af åtskilliga omständigheter,

påvisa det angelägna behofvet äfven af hospitalets utvidgning och

hurusom detta behof skulle kunna genom den nu föreslagna inlösen af

lasarettets byggnader väsentligen tillgodoses, hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i öfrigt yttrat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge länet icke blott vara egare till sjelfva lasarettsbyggnaderna, utan

jemväl hafva egande- eller åtminstone besittningsrätt till den för lasarettets

behof disponerade tomten, utgörande en del af de från äldre tid

Visby hospital tillhöriga, på ömse sidor af Norra Kyrkogatan belägna

tomterna. Eganderätten till byggnaderna, hvilka blifvit för lasarettsvården

uppförda med bidrag af öfverskottsinedel på grund af förut åberopade

kongl. brefvet den 30 december 1830, inén i öfrigt på länets egen bekostnad,

borde, enligt Kongl. Majrts befallningshafvandes förmenande, i

hvarje fall få anses vara länets obestridliga tillhörighet, äfven om nämnda

öfverskottsinedel redan vid sagda tidpunkt, och således långt innan hospitalets

'' många egendomar i staden och på landsbygden blifvit från länet

indragna till statsverket, varit att hänföra till statsmedel. Då landstinget

nu, utan att göra anspråk på något visst belopp såsom ersättning för

lasarettets öfverlåtande till kronan, stannat vid att erbjuda kronan detsamma

till pris, som kunde af Kongl. Maj:t pröfvas skäligt och för landstinget

antagligt, förestälde Kongl. Maj-.ts befallningshafvande sig, att i

sådant hänseende icke med fog kunde föreslås något belopp, som vore

mindre än hälften af byggnadernas vid förut angifna uppskattning befunna

värde af 50,000 kronor. Derest landstinget läte sig nöja med

halfva detta belopp eller 28,000 kronor såsom godtgörelse för afstående

af sin rätt till lasarettstomten med derå befintliga byggnader, och om

kostnaden för lasarettets förändrade inredning till hospitalets ändamål nu

finge beräknas till högst 7,000 kronor, skulle hela utgiften för hospita
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande Av o 21.

lets af behofvet påkallade utvidgning ej komma att öfverstiga ett belopp

af 35,000 kronor. Innehafvaren af lägenheten S:t Görans betning, hospitalssysslomannen

T. Enequist, hvilkens yttrande i ämnet genom kammarkollegium

infordrats, hade dervid förklarat hinder från hans sida icke

möta för anläggning och nyttjande för det ifrågasatta nya lasarettets räkning

af vattenledning genom berörda, honom anslagna lägenhets område.

Kammarkollegium hade i utlåtande, som efter remiss afgifvits den

11 februari 1897, meddelat, att å en 1877 års jordeböksförändringsextrakt

för länet åtföljande förteckning öfver Visby hospital vid 1876

års utgång tillhörande jordlägenheter funnes upptagna inom Visby stads

egovälde dels Stora Strandåker n:o 3, om 29 qvadratrefvar 50,50 qvadratstänger,

med grundränta af 5 kubikfot 5 kannor spannmål och 1 krona

23 öre i penningar jemte för lägenheten intill midfastan år 1883 utgående

årligt arrende af 31 kubikfot 1 kanna spannmål, dels ock S:t Görans

kyrkogård n:o 11, om 20 qvadratrefvar 63,25 qvadratstänger, med en

grundränta af 5 ® smör och 50 öre i penningar jemte anteckning att

lägenheten disponerades af hospitalssysslomannen, äfvensom att båda dessa

lägenheter med berörda grundräntor och arrende blifvit jemlikt kongl.

brefvet den 12 maj 1876 till statsverket indragna, hvarvid dock hospitalssysslomannen

syntes hafva fått fortfarande disponera den sistnämnda lägenheten,

hvilken uppenbarligen vore densamma som den i målet oinförmälda

S:t Görans betning, samt att kollegium i öfrigt icke vore i tillfälle att i

ärendet lemna någon upplysning utöfver hvad de till kammarkollegium

remitterade handlingarna innehölle.

Beträffande sjelfva frågan hade kammarkollegium anfört, att, för den

händelse inlösen af lasarettets byggnader för lasarettets räkning skulle af

Kongl. Maj:t pröfvas nödig eller lämplig, hvarom något yttrande af kollegium

icke, enligt kollegii förmenande, påfordrades, kollegium — enär

vid eu sådan inlösen ersättning alltid syntes böra utgå för den af landstinget,

enligt hvad upplyst vore, å lasarettets utvidgande och förbättring

nedlagda kostnad 26,546 kronor 65 öre, men deremot syntes vara tvifvelaktigt,

om och i hvad mån landstinget derutöfver kunde gent emot hospitalet

eller statsverket göra gällande något anspråk på vederlag vare sig för

lasarettsbyggnaderna eller den tomt, hvarå dessa funnes uppförda — för

sin del förestälde sig, att den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta

lösesumman, 28,000 kronor, skulle vara ett efter förhållandena

temligen väl afpassadt belopp, samt att kollegium icke haft något att

erinra emot den ifrågakomna försäljningen till landstinget af lägenheten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

9

Störa Strandåker n:o 3 på de af domänstyrelsen föreslagna vilkor, med

landstinget dervid jemväl förbehållen rätt till anläggande och nyttjande

för blifvande nytt lasaretts behof af vattenledning genom lägenheten S:t

Görans kyrkogård eller S:t Görans betning.

I anledning af hvad kammarkollegium i ärendet anfört, hade medicinalstyrelsen,

efter remiss, den 10 mars 1S97 afgifvit förnyadt utlåtande,

dervid styrelsen, under åberopande af sitt den 30 mars 1896 afgifna

yttrande, hufvudsakligen anfört följande. Kunde de ifrågavarande lasarettsbyggnaderna

för hospitalets räkning förvärfvas för ett billigt pris, ansåge

styrelsen det vara skäl att tillse, huruvida hospitalet skulle kunna beredas

flera sjukplatser genom förvärfvande af lasarettsbyggnaderna och

derigenom bättre motsvara kommande tiders anspråk på ökadt utrymme

samt huruvida äfven andra förmåner för sjukvården kunde vinnas genom

det föreslagna köpet. Den förnämsta förmånen blefve utan tvifvel, att

de båda anstalterna, hospitalet och lasarettet, blefve skilda från hvarandra

och kunde utveckla sig på det sätt, som bäst öfverensstämde med hvardera

anstaltens ändamål. Hospitalet blefve befriadt från det buller och den

oro, som det tätt intill belägna lasarettet, hvarest alltid förekomme en

liflig trafik af kommande och gående, måste medföra och som verkaide

störande på hospitalspatienterna. Lasarettet åter kunde utvidgas och

tillika få en välordnad operationsafdelning, som icke kunde erhållas i den

nuvarande lasarettsbyggnaden, utan att dertill toges i anspråk sjukrum,

hvilka icke kunde såsom sådana undvaras. En förbättring af sjukvården

sa väl a hospitalet som a lasarettet kräfde således ett åtskiljande af båda

anstalterna. Hospitalet hade visserligen på senare åren undergått vissa

förbättringar genom anläggande af en ny cellafdelning, utvidgning af

verkstadsrummen och införande af afioppsledning m. in., men det begränsade

området medförde den olägenheten, att patienterna ej kunde

sysselsättas med jordbruk och något mera omfattande trädgårdsarbete,

utan endast med arbete inom hus å derför afsedda verkstäder. Denna

olägenhet skulle minskas, om hospitalets nuvarande lilla trädgård genom

lasarettstomtens förvärfvande blefve utvidgad och sålunda mera användbar

för berörda ändamål. De byggnader, som skulle tillfalla hospitalet genom

det föreslagna köpet, vore sjelfva lasarettsbyggnaden, ett obduktionshus,

ett vedskjul och ett afträdeshus. Lasarettsbyggnaden vore uppförd af sten

i två våningar och hade eu korridor i inbiten af byggnaden. Der funnes

eu köks- och en badafdelning, som utan nämnvärd förändring kunde

användas för hospitalets behof. De ruin, som nu nyttjades dels som sjuk*

Bih. till llilcsd. I\ot. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 13 ljuft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

ram, dels som bostadsrum för betjening, kunde användas för hospitalets

behof på det sätt, att rummen åt gårdssidan begagnades som dag- och

sofrum för lugna patienter och rummen åt gatan bestämdes till bostadsrum

för sjukvårds- och ekonomibetjening. Äfven nuvarande operationsafdelningen

och läkarens expeditionsrum och väntrum kunde få användning

och lokal beredas för direktionssammanträden samt läkarens och

sysslomannens expedition. Den hufvudsakligaste vinsten för hospitalets

sjukvård blefve den, att man bättre än hittills kunde skilja lugna patienter

och konvalescenter från oroliga, opålitliga och bråkiga. Såsom hospitalet

nu vore inrättadt, kunde endast de våldsamma, förstörande och

svårt osnygga frånskiljas från de öfriga genom att öfverföras till cell- eller

isoleringsrum. Alla de öfriga patienterna måste vistas tillsammans i dagrummen

och vore äfven om nätterna hänvisade till ett mindre antal sofrum.

En icke oväsentlig förbättring ansåge styrelsen genom inköpet kunna

vinnas för måttliga omkostnader, under antagande att det sist föreslagna

priset, 28,000 kronor, faststäldes, och då kostnaden för de förändringar,

som behöfde vidtagas för att göra lasarettsbyggnaden användbar för hospitalets

behof, antagligen icke uppginge till något afsevärdt belopp.

Skulle uppförande af ett nytt hospital utanför staden visa sig i framtiden

nödvändigt och lämpligt, syntes de nu till inköp ifrågasatta byggnaderna

med dertill hörande tomter kunna med lätthet försäljas för nyssnämnda

pris. Enär alltså genom inlösen för hospitalets räkning af lasarettets

byggnader hospitalet blefve i åtskilliga afseenden förbättradt, da vidare

den föreslagna lösesumman motsvarade de beräknade förmånerna och då

slutligen hospitalet och lasarettet, till fördel för bådas sjukvård, derigenom

blefve åtskilda, hade medicinalstyrelsen tillstyrkt bifall till det väckta

förslaget samt hemstält, att alla för närvarande till Gotlands läns lasarett

och kurhus hörande byggnader jemte tomter finge till förbättring och

utvidgande af Visby hospital förvärfvas för den ifrågasatta köpeskillingen

28,000 kronor.

Sedan genom remiss förnyadt yttrande i ärendet infordrats från landstinget,

hade detta uppdragit åt lasarettsdirektionen att till 1898 års landsting

låta upprätta nytt förslag till länslasarett, hvarefter landstinget i

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 nästlidne september anfört, bland annat,

följande.

Landstinget hade, under förutsättning att staten för hospitalets utvidgande

öfvertoge lasarettets nuvarande byggnader och tomter, samt

att lägenheten Strandåker finge förvärfvas till tomt för det nya läns
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

11

lasarettet, besluta uppförande af ett nytt lanslasarett till ett beräknadt

pris af högst 325,000 kronor. Ehuruväl landstinget icke kunde finna

annat, än att det af embetsverken ifrågasatta värdet å det nuvarande lasarettets

byggnader vore synnerligen lågt, såsom utgörande allenast hälften

af deras i behörig ordning uppskattade värde, vore landstinget, för hufvudändamålets

vinnande, samt under förutsättning och vilkor att landstinget

i enlighet med den derom af 1896 års landsting gjorda ansökan förvärfvade

eganderätt till indragna hospitalslägenheten n:o 3 Stora Strandåker,

dock villigt till kronan för hospitalets utvidgande öfverlåta ifrågavarande,

till lasarettet och kurhuset hörande byggnader och tomter, som

tillhörde landstinget, mot en ersättning af 28,000 kronor, dock att denna

egendom icke skulle till kronan afträdas, förrän de nya lasarettsbyggnader,

hvilkas uppförande landstinget nu beslutit, hunne blifva för sitt ändamål

användbara.

I skrifvelse den 21 oktober 1898 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hemstält om bifall till hvad landstinget begärt samt medicinalstyrelsen,

domänstyrelsen och kammarkollegium förordat.

Sedan departementschefen i anledning häraf anmodat domänstyrelsen

att inkomma med yttrande, huruvida och på hvad vilkor indragna hospitalslägenheten

n:o 3 Stora Strandåker kunde till landstinget för omförmälda

ändamål upplåtas med angifvande tillika, derest lägenheten ansåges

kunna till landstinget försäljas, af tillträdestiden och dagen, då köpeskillingen

senast borde vara erlagd, hade domänstyrelsen i skrifvelse den 2

innevarande månad, med öfverlemnande af infordrade yttranden i ämnet

från lasarettsdirektionen och Kongl. Maj:ts befallningshafvande, afgifvit

det begärda utlåtandet; och inhemtades af dessa handlingar, bland annat:

att, i afvaktan på Kongl. Maj:ts beslut om disposition af lägenheten

Stora Strandåker, densamma blifvit på arrende upplåten under ett års tid

från den 14 mars 1898 till enskild person mot en arrendeafgift af 20

kronor;

att lasarettsdirektionen, som framhållit önskvärdheten af att tillträdestiden

å lägenheten måtte bestämmas att ega rum så fort ske kunde och

utan fardag, för möjliggörande häraf förklarat sig villig att från den 14

mars 1899 under ett års tid på arrende öfvertaga lägenheten på enahanda

vilkor, hvarunder den för närvarande vore utarrenderad, äfvensom att

direktionen önskade genast vid köpets afslutande erlägga köpeskillingen

för lägenheten;

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande, under förmälan att lägenheten

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

Stora Strandåker äfvenledes nn vore taxerad till allenast 800 kronor,

samt att någon benägenhet till bebyggande af i närheten varande lägenheter

icke visat sig, så att regleringsplan öfver området ännu ej vore uppgjord

eller ens föreslagen, förklarat sig anse, det lägenheten vid arrendeoch

saluvärdering den 17 december 1895 åsätta saluvärde, 1,448 kronor,

fortfarande fullt motsvara lägenhetens verkliga värde och, i likhet med

lasarettsdirektionen, föreslagit, att tillträdestiden måtte bestämmas att ega

rum så fort ske kunde, efter det Kongl. Maj:t och Riksdagen fattat beslut

i frågan, äfvensom att köpeskillingen borde vid köpets afslutande kontant

erläggas, samt, med anledning af hvad lasarettsdirektionen anfört, hemstält,

att lägenheten måtte få åt lasarettsdirektionen upplåtas å arrende på ett

års tid från den 14 mars 1899 på samma vilkor, hvarunder den för närvarande

vore upplåten, dock med skyldighet för direktionen att erlägga

1899 års arrendeafgift, äfven om köp komme att afslutas vare sig före

eller efter det arrendetiden inträdt; samt

att domänstyrelsen, som vidhållit sin förut gjorda hemställan om

köpeskillingens belopp och om vilkor i afseende på områdets inhägnande,

vidare anfört, att lägenheten kunde den 14 mars 1899 af landstinget få

tillträdas, men att, för den händelse förberedande åtgärder för upplåtelsen

dessförinnan icke kunde medhinnas och lägenheten sålunda måste ånyo

utarrenderas, tillträdestiden ej syntes kunna bestämmas förr än till den 14

mars 1900, derest icke domänstyrelsen bemyndigades att träffa aftal om

lägenhetens skötsel från den 14 mars 1899 med lasarettsdirektionen såsom

denna hemstält och på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna

vilkor, i hvilket fall tillträdestiden syntes kunna bestämmas till viss tid,

t. ex. en månad efter meddelandet af Kongl. Maj:ts beslut i ärendet, och

att domänstyrelsen i hvad fall som helst ansåge, att köpeskillingen borde

i länets ränteri inbetalas å tillträdesdagen.

I skrifvelse den 21 innevarande månad hade medicinalstyrelsen anmält,

att sysslomannen vid Visby hospital Enequist numera, på gjord ansökning,

erhållit entledigande med nästlidna års utgång från sin tjenst vid

hospitalet samt att han icke egde rätt till eller, enligt hvad hospitalsdirektionen

upplyst, gjorde anspråk på fardag å den honom såsom hospitalssyssloman

på lön anslagna lägenheten S:t Görans betning, hvilken vid 1898

års utgång komme att af Enequist afträdas.

För egen del har departementschefen anfört, att, sedan Kongl. Maj:t

på föredragning den 30 sistlidne december af t. f. chefen för finansdepartementet

beslutit bemyndiga domänstyrelsen att träffa aftal med lasaretts
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

13

direktionen i Visby om upplåtande af ifrågavarande lägenhet å arrende på

ett års tid från den 14 mars 1899 på samma vilkor, hvarunder lägenheten

för närvarande vore upplåten, dock med skyldighet för direktionen

att erlägga 1899 års arrendeafgift, äfven om köp af lägenheten komme

att afslutas vare sig före eller efter det arrendetiden inträdt, ville departementschefen,

på grund af hvad i detta ärende förekommit, hemställa om

framläggande för Riksdagen af ifrågavarande proposition.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling förevarande framställning

blifvit hänvisad, har beträffande den föreslagna försäljningen af

ifrågavarande lägenhet icke haft annat att erinra, än att, på sätt vid dylika

försäljningar under en följd af år iakttagits, föreskrift synes böra

lemnas derom, att den inflytande köpeskillingen må användas på enahanda

sätt, som är bestämdt i fråga om köpeskillingarne för de hemman och

lägenheter, hvilkas försäljning eger rum jemlikt kongl. brefvet den 29

maj 1874, eller till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till

skogsodling tjenlig mark.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må

a) medgifva dels att den kronan tillhöriga indragna

hospitalslägenheten Stora Strandåker n:o 3

invid Visby stad med en areal af 2 hektar 60,1 ar

må för uppförande derstädes af nytt länslasarett till

Gotlands läns landsting försäljas mot en köpeskilling

af 1,443 kronor, med rättighet för landstinget att

tillträda lägenheten å den dag Kongl. Maj:t finner

godt bestämma, samt under vilkor att landstinget å

tillträdesdagen till länets ränteri inlevererar köpeskillingen

äfvensom framdeles, der så påfordras, låter

uppsätta och underhålla stängsel omkring ifrågavarande

område mot kronans mark, dels att för blifvande

länslasaretts behof må afgiftsfritt anläggas och, för

den tid sådant kan vara erforderligt, nyttjas vattenledning

genom kronolägenheten S:t Görans kyrkogård

n:o 1 1 eller S:t Görans betning, dels och att den inflytande

köpeskillingen må användas på enahanda sätt,

som är bestämdt i fråga om köpeskillingarne för de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

hemman och lägenheter, hvilkas försäljning eget’ rum

jemlikt kongl. brefvet den 29 maj 1874; samt

b) på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp

af 28,000 kronor till förvärfvande af de landstinget

tillhöriga byggnader och tomter, som nu användas

för länets lasaretts och kurhus’ behof, att dermed förbättra

och utvidga Visby hospital.

Stockholm den 24 februari 1899.

På statsutskottets vägnar.

CHR. LUNDEBERG.

. ttT.V* h» v

''ti.''

''<. •,:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:28 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af kronolägenheten Stora Strandåker n:o 3 i Gotlands län samt förvärfvan s. 43 i texten