Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

1899-03-03 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:27, Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1899 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning

och förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer

och torrläggning af vattensjuka marker samt

angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

(R. A.)

l:o.

Väganläggningar och vägförbättringar.

I den till Riksdagen den 16 sistlidne januari aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under riksstatens

sjette hufvudtitel föreslagit Riksdagen att för år 1900 ställa till Kongl.

Maj:ts förfogande 1,000,000 kronor till bidrag för anläggning af nya samt

förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar.

Ifrågavarande anslag utgjorde för hvart af åren 1867—1874 150,000

kronor, 1875 — 1881 200,000 kronor, 1882—1883 300,000 kronor, 1884—

1885 400,000 kronor, 1886—1887 500,000 kronor, 1888—1891 600,000

kronor och 1892—1897 800,000 kronor och utgår från och med år 1898

med 900,000 kronor årligen.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver

civilärenden har föredragande departementschefen erinrat, hurusom vägBih.

till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 17 Höft. (N:o 27). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

och vattenbyggnadsstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:tafden 31 oktober

1896 gjort hemställan om ifrågavarande anslags förhöjning från dess dåvarande

belopp 800,000 kronor till 1,000,000 kronor. Till stöd derför

både. styrelsen anfört, att de årliga anslagen icke på långt när varit tillräckliga

att tillgodose behofven af statsbidrag för beslutade vägföretag,

hvilket framginge deraf, att. efter fördelning af ett års fond återstått eu

mängd dylika arbeten, för hvilkas utförande planer funnits uppgjorda och

fullständigt beredda, men för hvilka i följd af bristande tillgång statsanslag

icke kunnat beviljas. Summan af beräknade arbetskostnaden för

sålunda balanserade företag hade vid slutet af nedan nämnda år utsriort

följande belopp:

år

1887.............

2,285,166

—

»

1888....................

2,526,889

—

1889.............

2,571,414

—

7>

1890..............

2,598,851

—

»

1891..........

3,312,383

—

»

1892............

3,107,640

—

»

1893................

2,605,017

—

»

1894............

»

2,959,487

—

»

1895........

..................... »

2,488,560

—

Det intresse, som sålunda visat sig för förbättring af vägväsendet

inom landet, syntes icke böra stäfjas utan tvärtom uppmuntra genom anvisande

dertill af erforderliga medel. Den offervillighet för vägväsendets

utveckling, som hos de vägbyggnadsskyldige inom alla delar af riket alltmera

framträdde, ådagalade nemligen icke blott, att behofvet af ökade och

förbättrade samfärdsmedel vore stort, utan äfven att sådana ekonomiska

förhållanden rådde, som gjorde bördan af byggnadskostnaderna för de enskilde

dräglig, hvadan talande skäl syntes föreligga för staten att begagna

dessa gynsamma omständigheter för att kraftigare än förut befrämja°de

förbättringar i vägväsendet, som i stor omfattning väntade på utförande.

Likasom anslagen till väganläggningar förut varit otillräckliga i förhållande

till landets stora utsträckning och brist på vägar, hade de jemväl

varit lägre än hvad andra länder i nära liknande läge för enahanda ändamål

funnit nödigt anvisa, i hvilket afseende styrelsen åberopat Norges

exempel.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 14 januari 1897 af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens berörda framställning, hade departementschefen

anfört, att, då de af styrelsen meddelade uppgifter å de beräknade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

3

arbetskostnaderna för vägföretag, till hvilkas utförande sökts, men på grund

af bristande tillgångar icke kunnat beviljas understöd af statsmedel, otvetydigt

gåfve vid handen, att vägväsendets utveckling kräfde större statsanslag

än de förut anvisade, departementschefen ansåge sig ega fullt skäl

att förorda en förhöjning uti ifrågavarande anslag, men att denna förhöjning

dock för det dåvarande lämpligast syntes böra begränsas till 100,000

kronor.

Med bifall till Kongl. Maj:ts i enlighet med departementschefens förslag

till Riksdagen aflåtna framställning i ämnet, stälde Riksdagen för

ändamålet till Kongl. Maj:ts förfogande för år 1898 ett belopp af 900,000

kronor, hvilket belopp jemväl blifvit härför å innevarande års riksstat

anvisadt.

Efter att hafva erinrat om dessa förhållanden har departementschefen

anmält, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i en den 17 november

1898 till Kongl. Maj:t afbiten skrifvelse, under .åberopande af de uti skrifvelsen

den 21 oktober 1896 anförda skäl och då en snabb utveckling af

rikets vägväsende obestridligen utgjorde ett af de verksammaste medlen

att befordra landets framåtskridande, hemstält om förhöjning med 100,000

kronor eller till 1,000,000 kronor af ifrågavarande anslag. Dervid hade

styrelsen, till fullständigande af här ofvan intagna uppgifter rörande årliga

beloppet af beräknade kostnader för vägföretag, hvilka icke kunnat med

statsanslag tillgodoses, meddelat, att summan af dylika kostnader utgjorde:

år 1896............................................ kronor 2,699,132: —

» 1897............................................ » 2,351,132: —

Då enligt departementschefens mening ett fullständigt tillgodoseende

af behofvet utaf statsbidrag för vägväsendets utveckling obestridligen skulle

kräfva vida högre belopp än det nu ifrågasatta, samt ett årligt anslag af

1,000,000 kronor, med hänsyn till den stora vigten för landet i dess helhet

att vägkommunikationerna i möjligaste mån förbättras, på intet sätt

torde kunna anses för stort, har departementschefen funnit sig böra förorda

bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens senast omförmälda framställning.

Enligt hvad statsutskottet inheintat, har vägbyggnadsfonden för år

1898 fördelats på det sätt, att till sammanlagdt 66 arbeten med en våglängd

af 384,6 kilometer och en beräknad kostnad af 1,261,722 kronor

anslag beviljats till följande belopp för företag inom nedan nämnda län,

nemligen:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

inom

Kronobergs län.....................

... kronor

22,900: —

»

Kristianstads » .....................

7>

30,700: —

»

Malmöhus » .....................

3,200: —

Hallands » .....................

»

9,900: —

»

Göteborgs och Bohus län.....

»

41,600: —

Elfsborgs län.................

76,200: —

»

Vermlands » .................

»

39,600: —

»

Östergötlands » ................

24,200: —

Jönköpings » .................

»

64,500: —

>

Skaraborgs » .................

»

24,500: —

>

Stockholms * .................

»

51,300: —

Södermanlands » .................

»

18,600: —

)

Vestmanlands » .................

»

5,900: —

»

Kopparbergs » ................

»

46,400: —

>

Gefleborgs » .................

13,300: —

Vesternorrlands » .................

»

6,400: —

Jemtlands » .................

X>

148,600: —

V esterbottens >■>

'' »

105,400: —

Norrbottens » .................

7>

102,800: —

Kronor

836,000: —

I denna summa ingå ej de anslag, som från fonden anvisats dels

för väganläggning mellan Glommersträsk och Ruskträsk, 54,000 kronor, dels

ock för väganläggning mellan Tärna kyrka och sjön Öfver-Uman samt

mellan Stora Umevattnet och riksgränsen, 10,000 kronor. Medräknas dessa

anslagssummor, uppgå de från 1898 års vägbyggnadsfond disponerade

medlen till 900,000 kronor eller till fondens hela belopp.

Beträffande fördelningen af vägbyggnadsfonden för innevarande år

är utskottet i tillfälle meddela, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hittills

föreslagit, att till 58 arbeten med en väglängd af 417 kilometer och

en beräknad kostnad af 1,228,186 kronor måtte anvisas 817,200 kronor.

Då utskottet icke haft något att erinra mot den af Kongl. Maj:t nu

föreslagna förhöjningen af ifrågavarande anslag, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,

må, till bidrag för anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller eljest mindre

goda vägar, för år 1900 anvisa 1,000,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

5

2:o.

Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.

Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder har Kongl. Maj:t af Riksdagen

begärt ett anslag för år 1900 af 300,000 kronor, eller samma belopp,

som för ifrågavarande ändamål blifvit anvisadt å innevarande års riksstat.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har 1898 års anslag till hela sitt

belopp 150,000 kronor fördelats mellan sex särskilda företag, och af innevarande

års anslag, 300,000 kronor, hafva dels af Kongl. Maj:t redan beviljats

bidrag med 172,600 kronor till sju särskilda företag, dels ock derutöfver

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordats understöd med

återstående 127,400 kronor till 5 särskilda hamnbyggnadsarbeten.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,

må, till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt upprensning af

åar och farleder, för år 1900 anvisa 300,000 kronor.

3:o.

Frostminskningsföretag.

Till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af

sådana myrutdikningar och v attenaftappning ar, hvilken ändamål är att

minska frostländigheten för närliggande bygd, har Kongl. Maj:t för år 1900

äskat ett anslag af 300,000 kronor eller enahanda belopp, hvarmed detta

anslag beviljats för åren 1898 och 1899.

Ifrågavarande anslag, den s. k. frostfonden, har, enligt hvad utskottet

inhemtat, blifvit för nästlidna år med hela sitt belopp 300,000 kronor

fördeladt på 67 särskilda företag inom åtta af rikets län.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,

må, till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af sådana myrutdikningar och vatten
-

/

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

aftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd, för år 1900 anvisa 300,000

kronor.

4:o.

Vilkor för statsbidragen.

Ivongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen besluta, att i afseende å de statsbidrag,

som af Riksdagen för år 1900 beviljas till väganläggningar och

vägförbättringar, till bro- och hamnbyggnader samt upprensning af åar

och farleder äfvensom till sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande bygd, följande

allmänna vilkor och bestämmelser skola blifva gällande, nemligen:

»Mom. 1. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande jemte

beräkning öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och hafva vunnit

Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet, bolag eller annan

vederbörande, som erhållit statsunderstöd till arbetets utförande, vara underkastad

alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga

och nödiga.

Mom. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter offentligen utfärdad

kungörelse vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets

lämplighet och nytta.

Mom. 3. Anslag må af Kongl. Maj:t bestämmas:

för väganläggningar och vägförbättringar till högst två tredjedelar

af den beräknade kostnaden enligt den faststälda arbetsplanen:

för bro- och hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder

till högst två tredjedelar af den beräknade kostnaden enligt den faststälda

arbetsplanen; dock att för mindre hamnar, företrädesvis-fiskehamnar, anslag

må af Kongl. Maj:t bestämmas till mer än två tredjedelar, dock högst

till nio tiondedelar af den beräknade kostnaden, i hvilket fall af statsanslaget

endast sju niondedelar må kunna användas till arbetets utförande,

hvaremot återstående två niondedelar skola afsättas till en hamnfond, på

sätt i mom. 14 sägs; samt

för myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att

minska frostländigheten för närliggande bygd, till högst hälften af den

beräknade kostnaden enligt den faststälda arbetsplanen;

skolande menighet, bolag eller andra vederbörande, hvilka antagas

komma att af ett genom statsbidrag understödt företag hafva nytta, genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

1

kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag enligt ofvan angifna

proportion af respektive minst en tredjedel, minst tre tiondedelar eller

minst hälften bestrida den återstående, icke af statsmedel anvisade andelen

af kostnaderna för företagets fullbordande, hvarvid bestämmelsen i

mom. 4 skall iakttagas.

Mom. 4. Vid meddelande af anslag skall, der Kongl. Maj:t icke

finner undantag böra ega rum, iakttagas att, om verkliga kostnaden för

arbetets utförande skulle befinnas understiga den beräknade, af vederbörande

myndighet granskade och godkända kostnaden, det beviljade

anslaget minskas med så stor del af den ifrågavarande besparingen, som

det beviljade anslaget utgjort af den beräknade kostnadssumman; börande

vid sådana företag, som afse större vägarbeten, hamn- och brobyggnader,

och till hvilkas utförande statsbidrag beviljats till belopp af 10,000 kronor

eller derutöfver samt hvilka ej på entreprenad verkställas, räkenskaper af

vederbörande intressenter föras på sådant sätt, att den verkliga kostnaden

för det af staten understödda arbetsföretaget må kunna säkert uppskattas.

Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till menighet, bolag

eller enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt

samt af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande, af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.

Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet, bolag ellerenskilde

dels att i noggrann öfverensstämmelse med den faststälda arbetsplanen

och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes

kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att

vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels

att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan

erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som enligt dessa allmänna vilkor

och bestämmelser vederbörande åligga och äro på det förevarande fallet

tillämpliga; egande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, der den pröfvar

lämpligt, uti de kontrakt, som af bemälda styrelse rörande arbetenas

utförande upprättas, intaga det förbehåll att, innan sista delen af statsbidraget

utbetalas, bör styrkas, att till styrelsen blifvit aflemnade fullständiga

ritningar, utvisande huru arbetet blifvit utfördt. Dessutom bör

uti kontrakten angående sådana större vägarbeten, hamn- och brobyggnader,

till hvilkas utförande statsbidrag beviljats till belopp af 10,000 kronor

eller derutöfver, inflyta, att vederbörande arbetsdirektion skall hafva skyldighet

att under arbetsåren inom viss bestämd tid till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

årligen afgifva af räkenskapsutdrag åtföljd berättelse om

arbetets fortgång under nästföregående året; hvarjemte, beträffande särskilt

de kontrakt, hvilka afse företag till kommunikationsanstalters befordrande,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

i dessa kontrakt bör införas, att vederbörande direktion skall, sedan

kommunikationsanstalten blifvit för trafik upplåten, afgifva sådana uppgifter

om de årliga trafikförhållandena, som kunna ifrågakomma att infordras.

Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de

lyftade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas

sådan säkerhet, som af Kongl. Maj:t godkännes; varande dock städer och

sådana menigheter, hvilka Kongl. Maj:t anser derifrån böra befrias, från

dylik skyldighet frikallade.

Mom. 7. Af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen beviljadt anslag kan i

allmänhet icke utbekominas förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter

anslagna medel få successivt och i mån af arbetets fortgång lyftas

vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt blifvit

bestämda antingen af Kongl. Maj:t eller af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

efter dertill af Kongl. Maj:t lemnadt bemyndigande; börande, såvida icke

Kongl. Maj:t, med afseende å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda

förordna, någon del af anslaget i statskontoret innestå, intill dess

arbetet är vederbörligen afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande afseende

beviljade, skola från statskontoret utbetalas antingen omedelbart eller ock

genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den myndighet,

som fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande

innan större eller mindre del af beviljade statsbidrag utbetalas, hos statskontoret

företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

b) af Kongl. Maj:t godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts

fullgörande eller medlens återbäring, i de fall der sådan säkerhet enligt

inom. 6 erfordras;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.

Derest för mindre hamnbyggnad anslag beviljats till belopp öfverstigande

två tredjedelar af den beräknade kostnaden, skall derjemte iakttagas

att, innan någon del af statsanslaget utleinnas, skall vara styrkt,

dels att vederbörande landsting åtagit sig att ansvara för framtida underhållet

af hamnbyggnaden, dels ock att ej mindre sjelfva området för hamnen

än äfven ett för den rörelse, som skall i hamnen bedrifvas, tillräckligt

område i land blifvit för det gemensamma behofvet afsöndrade.

Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags utbekommande

till statskontoret aflemnats, förblifva uti kontorets vård; dock skola

sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i

behof att begagna, till dem på behörig reqvisition utlemnas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

9

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen eller arbetet, utan af

Kongl. Maj:t rnedgifvet anstånd med detsammas utförande, icke blifvit

fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på Kongl. Maj:t att låta

inställa all vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra hvad deraf

uppburits, att på en gång eller successivt till statskontoret inbetalas inom

den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen, till hvars

pröfning frågan om uppburna medels återbäring öfverlemnas, derest längre

anstånd dermed än till nästa riksdag anses erfordras. Statskontoret bör

tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning; och skall det

åligga vederbörande att å sålunda lyftade och återburna medel jemväl

erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen till dess återbetalning

sker.

Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag beviljats,

böra vara påbörjade inom tid. som i det om företagets utförande upprättade

kontrakt eller af Kongl. Maj:t särskild! blifvit bestämd; kommande,

då arbetet icke påbörjats inom den sålunda bestämda tidens förlopp, det

beviljade beloppet att reserveras till Riksdagens disposition.

'' Mo in. 12. AJla med understöd af allmänna medel utförda arbeten

skola af den eller dem, som sådant understöd bekommit, underhållas, intill

dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning ålagd eller

vederbörande från underhållsskyldigheten befriats, med iakttagande,beträffande

underhåll af mindre hamnbyggnader, till Indika beviljats anslag till belopp

öfverstigande två tredjedelar af beräknade kostnaden, af bestämmelsen i

mom. 8 här ofvan.

Mom. 13. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter

efter arbetsföretagets fullbordande skola komma att utaf de trafikerande

upptagas, bör taxa härå vara faststäld, så lindrig som skäligen låter sig

göra. Sålunda faststälda afgifter få icke förhöjas, med mindre Kongl.

Maj:t, på grund af särskildt förekommande omständigheter, pröfvar skäligt

dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen nedsättas, så snart det

af redogörelse, som hvart femte år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger en viss af Kongl.

Maj:t faststäld procent utaf de till företaget lemnade enskilda bidrag; och

skall dessutom en viss af Kongl. Maj:t likaledes bestämd andel utaf de

afgifter, som uppbäras, till reparationsfond afsättas eller till sådan särskild

hamnfond, hvarom i mom. 14 sägs, ingå.

Mom. 14. Utgår till mindre hamnbyggnad anslag till belopp öfverstigande

två tredjedelar af kostnaden, skola två niondedelar af anslaget

afsättas till en under vederbörande landstings egen förvaltning stäld hamn
Bih.

till Riksd. Prof. 1829. 4 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

fond, till hvilken jemväl må, efter Kong]. Maj:ts bestämmande, inflyta viss

andel af afgifter, upptagna för hamnens begagnande; och må denna fond

för underhållet af hamnbyggnaden anlitas.

Mom. 15. Beträffande anslag till understödjande af sådana myrutdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd, skall iakttagas, dels att anslaget må

företrädesvis anvisas till sådana större företag, som anses i väsentlig mån

befrämja det dermed afsedda ändamål, dels ock att Kongl. Maj:t eger att,

i de fall der sådant anses vara af behofvet påkalladt, medgifva, att någon

del af anslaget må förskottsvis till vederbörande utbetalas.

Mom. 16. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd

af erhållna anslag föranledts för statskontoret, skola utan undantag bestridas

eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.»

De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande och

tillgodonjutande af ifrågavarande statsbidrag samt kontrollen derå, att

faststälda planer varda vid arbetenas utförande följda, innehållas i Riksdagens

skrivelser den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883 (n:o 67),

den 7 maj 1889 (u:o 43), den 30 april 1897 (n:o^52) och den 13 maj

1898 (n:o 138). Dock har Riksdagen, enligt dess sistnämnda skrifvelse,

från ett af dessa vilkor medgifvit undantag för väganläggning inom Vesterbottens

län mellan Tärna och sjön Öfver-Uman och mellan Stora Umevattnet

och riksgränsen.

Beträffande berörda vilkor har departementschefen yttrat följande:

»Någon förändring uti dessa vilkor har icke nu ifrågasatts, utan har

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sin förenämnda skrifvelse den 17

november 1898, såvidt anginge de uti samma skrifvelse ifrågasatta anslag

till vägars anläggning och förbättring samt till hamn- och brobyggnader

in. in., föreslagit att, med iakttagande att de vid 1898 års riksdag meddelade

vilkor i afseende å bidrag till hamnarbeten skulle gälla endast der

bidragen öfverstege två tredjedelar af beräknade kostnaden, de uti Riksdagens

omförmälda skrivelser i förevarande afseende meddelade föreskrifter

fortfarande skulle lända till efterrättelse.

Äfven jag anser mig böra tillstyrka, att de enligt Riksdagens ofvanberörda

skrivelser nu gällande vilkor och bestämmelser bibehållas. Då

det emellertid synes mig olämpligt, att den, som önskar taga fullständig

kännedom om dessa vilkor och bestämmelser, nu måste söka desamma uti

icke mindre än fem särskilda riksdagsskrifvelser, samt eu önskvärd lättnad

i detta afseende skulle beredas särskildt de många enskilda personer, som,

i egenskap af intressenter uti eller arbetsledare för med statsbidrag under
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

11

stödda arbetsföretag, behöfva taga del af dessa vilkor och bestämmelser,

om desamma blefve på ett ställe sammanförda, anser jag mig böra föreslå

Eders Kongl. Maj:t att för Riksdagen framlägga ett förslag i detta hänseende.

Alldenstund jag, såsom nämnts, härvid icke åsyftar någon förändring

af sjelfva vilkoren eller bestämmelserna, skiljer sig det förslag, jag här

nedan går att för Eders Kongl. Maj:t framställa, från föregående vilkor

och bestämmelser endast i redaktionelt, hänseende. Såsom Eders Kongl.

Maj:t behagade erinra sig, innehållas de hufvudsakliga nu gällande vilkor

och bestämmelser uti Riksdagens skrifvelse den 27 april 1881, och de jem•

likt senare riksdagsskrifvelser tillkomna innefatta allenast ändringar i eller

tillägg till föreskrifterna uti den förstnämnda skrifvelsen.

Ordalydelsen uti förslaget öfverensstämmer derför äfven i väsentligaste

delar med 1881 års riksdagsskrivelse, och förekommande afvikelser

hafva antingen betingats deraf att, sedan numera odlingslånefonden bildats

samt särskilda vilkor för åtnjutande af lån från denna fond blifvit stadgade,

hvad uti 1881 års vilkor och bestämmelser förekommer angående

låneunderstöd kunnat helt och hållet uteslutas, eller ock omedelbart föranledts

af intagandet bland sistnämnda vilkor och bestämmelser af de

jemlikt senare riksdagsskrifvelser tillkomna ändringar i eller tillägg till

desamma.

Endast beträffande en särskild fråga anser jag mig böra här motivera

förslagets affattning.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, föreslog Eders Kongl.

Maj:t uti förra årets statsverksproposition Riksdagen att bibehålla de då

gällande allmänna vilkoren och bestämmelserna för erhållande och tillgodonjutande

af statsbidrag af nu ifrågavarande slag samt kontrollen derå,

att faststälda planer blefve vid arbetenas utförande följda, dock med följande

tillägg till mom. 3 af bestämmelserna i Riksdagens skrifvelse den

27 april 1881:

»För mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, må anslag utan återbetalningsskyldighet

af Kongl. Magt bestämmas till mer än två tredjedelar,

dock högst till nio tiondedelar af den beräknade kostnaden, under vilkor

att betryggande säkerhet för framtida underhållet af sådan hamnanläggning

ställes och att, före lyftandet af någon del af statsanslaget, ådagalägges,

att ej mindre sjelfva området för hamnen än äfven ett för den rörelse,

som skall i hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det

gemensamma behofvet afsöndrade.»

Då enligt förut gällande bestämmelser anslag till utförande af hamnbyggnader

kunde af Eders Kongl. Magt bestämmas till högst två tredjedelar

af den beräknade kostnaden, afsågs genom nämnda förslag att bereda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

Eders Kongl. Maj:t tillfälle att under vissa särskilda vilkor till anläggning

och ombyggnad af mindre hamnar och företrädesvis fiskehamnar bevilja

ett förhöj dt anslag.

önskvärdheten af att staten kraftigare än förut understödde dylika

hamnbyggnadsföretag blef äfven erkänd af Riksdagen, som uti sin nyssnämnda

skrifvelse den 13 maj 1898 förmälde sig icke hafva tvekat att

besluta sådan ändring i gällande stadganden, att statsbidrag för ifrågavarande

ändamål skulle kunna utgå med nio tiondedelar af den beräknade

kostnaden; men ansåge Riksdagen ett oeftergiflig! vilkor för medgifvande

af sådan höjning i statsanslagen vara, att frågan om framtida underhållet .

af de hamnar, för hvilka statsunderstöd sålunda åtnjutits, blefve på ett

tillfredsställande sätt ordnad.

1 sådant afseende framhöll Riksdagen, att det enligt Riksdagens

mening skulle vara synnerligen fördelaktigt, om ansvaret för underhållet

komme att hvila på vederbörande landsting. För detta ändamåls vinnande

syntes dock erfordras, att särskilda medel till bestridande af underhållskostnaderna

stäldes till landstingets förfogande. I sådant afseende hade

Riksdagen tänkt sig, att af statsanslaget, som skulle kunna utgå med nio

tiondedelar af den beräknade kostnaden för företaget, endast sju niondedelar

skulle få användas för arbetets utförande, hvaremot återstående två

niondedelar af anslaget borde afsättas till en under vederbörande landstings

förvaltning stäld hamnfond, till hvilken jemväl skulle ingå viss del

af de afgifter, som komme att upptagas för hamnens begagnande; och

skulle denna fonds tillgångar få användas för det behöriga underhållet af

dessa hamnar.

Enligt hvad Riksdagen uti sin berörda skrifvelse anmälde, beslöt

Riksdagen ock, att de med afseende å de i skrifvelsen omförmälda statsbidrag

meddelade allmänna vilkor och föreskrifter, hvilka funnes intagna

i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883

(n:o 67), den 7 maj 1889 (n:o 43) och den 30 april 1897 (n:o 52), fortfarande

skulle blifva gällande, endast med den ändring, att för mindre

hamnar, företrädesvis fiskehamnar, anslag utan återbetalningsskyldighet skulle

kunna af Eders Kongl. Maj:t bestämmas till nio tiondedelar af den beräknade

kostnaden, af hvilket statsanslag likväl endast sju niondedelar skulle

kunna användas till arbetets utförande, hvaremot återstående två niondedelar

af anslaget skulle afsättas till en under vederbörande landstings egen

förvaltning stäld hamnfond, till hvilken jemväl finge, efter Eders Kongl.

Maj:ts bestämmande, inflyta viss andel af afgifter, upptagna för hamnens

begagnande; och skulle före utlemnandet af någon del af statsanslaget vara

styrkt, dels att vederbörande landsting åtagit sig att ansvara för framtida

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

13

underhållet af hamnbyggnaden, för hvilket underhåll ofvan omförmälda

fond finge anlitas, dels ock att ej mindre sjelfva området för hamnen än

äfven ett för den rörelse, som skulle i hamnen bedrifvas, tillräckligt område

i land blifvit för det gemensamma behofvet afsöndra^.

I fråga om rätta tolkningen af detta Riksdagens beslut, hvilket den

27 maj 1898 blifvit af Eders Kongl. Maj:t godkändt i hvad detsamma afvek

från Eders Kongl. Maj:ts till Riksdagen afgifna förslag, har någon

tvekan visat sig kunna uppstå, nemligen huruvida de af Riksdagen bestämda

särskilda vilkor för anslag till mindre hamnbyggnader nödvändigt

måste esa tillämpning i afseende å alla mindre hamnbyggnader eller endast

å sådana, till hvilka beviljas anslag öfverstigande två tredjedelar af beräknade

kostnaden. Af hvad ofvan anförts framgår sålunda, att väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen ansett ett särskildt uttalande erforderligt derom,

att de vid 1898 års riksdag meddelade vilkor i afseende å bidrag till

hamnarbeten skulle gälla endast der bidragen öfverstege två tredjedelar af

beräknade kostnaden, och uti ett den 30 november 1898 afgifvet, i dessa

delar ännu ej af Eders Kongl. Magt slutligen pröfvadt förslag till fördelning

af innevarande års anslag till bro- och hamnbyggnader m. in. har

styrelsen visserligen för sin del tolkat Riksdagens beslut i nämnda rigtning

och på grund deraf jemväl föreslagit flere mindre hamnar till erhållande

af bidrag från anslaget till belopp, motsvarande två tredjedelar

af beräknade kostnaden, utan att ifrågasätta tillämpning af nämnda vilkor,

men tillika dock ansett sig böra påkalla särskild pröfning från Eders Kongl.

Majt:s sida af omförmälda tolkningsfråga.

Då Eders Kong]. Maj:t uti den till nästlidna års Riksdag gjorda

framställning i förevarande ämne uppenbarligen afsåg, att de af Eders

Kongl. Maj:t ifrågasatta skärpta vilkor skulle gälla endast mindre hamnbyggnadsarbeten,

till hvilka anslag öfverstigande två tredjedelar af kostnaden

beviljades, samt, såvidt jag kunnat finna, hvarken Riksdagens beslut,

i hvad det afviker från Eders Kongl. Maj:ts förslag, eller innehållet af

Riksdagens skrifvelse i öfrigt gifver tillräcklig anledning till antagande,

att Riksdagen afsett att utsträcka tillämpningen af de utaf Riksdagen beslutade

skärpta vilkoren äfven till andra hamnbyggnadsarbeten, torde vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens tolkning af Riksdagens ifrågavarande beslut

få anses fullt rigtig.

För undanrödjande emellertid af hvarje möjlighet till tvekan i detta

hänseende har det synts mig lämpligt, att det förslag till allmänna vilkor

och bestämmelser, som jag ansett nu böra af Eders Kongl. Maj:t föreläggas

Riksdagen, affatta^ så, att deraf tydligen framgår, att vilkoren om ansvarsförbindelse

från landsting för underhåll af hamnbyggnad samt om

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

afsöndring af område för hamnen in. m. icke nödvändigt måste ega tillämpning

i andra fall, än då för mindre hamnbyggnadsföretag anslag beviljas

till belopp öfverstigande två tredjedelar af beräknade kostnaden.»

Beträffande vilkoren för statsbidrag till mindre hamnbyggnader hafva

inom Riksdagen särskilda förslag framstälts dels af herr C. O. C. J. Nordenfalk

och dels af herr A. V. Ljungman.

Herr Nordenfalk har uti sin i Första Kammaren väckta motion n:o

17, efter en redogörelse för de af 1898 års Riksdag beslutade bestämmelser

i förevarande ämne, anfört följande:

»Under den tid, som förflutit, sedan dessa bestämmelser faststäldes,

hafva emellertid förhållanden inträffat, på grund af hvilka det synes kunna

med visshet antagas, att den medverkan af landstingen för mindre hamnars

åstadkommande, som åsyftats med vilkoret af landstings ansvarighet

för det framtida underhållet, icke står att erhålla.

Så blef vid fjolårets landsting i Hallands län framställning gjord

derom, att landstinget måtte åtaga sig ansvaret för en tillernad hamnbyggnad

i Morups socken, Glommens hamn benämnd, mot vilkor, dels att

statsbidrag för ändamålet beviljades till nio tiondedelar af den beräknade

kostnaden, att så fördelas, som i nämnda nådiga skrifvelse stadgas, dels

ock att det bolag, som komme att bildas för hamnbyggnadens utförande,

förbunde sig, gent emot landstinget, att svara för hamnens framtida underhåll

samt för den kostnad, som genom uraktlåtenhet i sådant afseende

kunde drabba tinget. Denna framställning blef emellertid af landstinget

afslagen i enlighet med vederbörande utskotts betänkande, deri utskottet,

bland annat, yttrat, att det vore fullt förvissadt om »att tinget i alla händelser

icke skulle ingå» på vilkoret att åtaga sig ansvaret för framtida

underhållet.

Två framställningar i enahanda syfte till samma års landsting i

Malmöhus län, afseende den ena farled mellan Löddeköpinge och Öresund

samt den andra hamnbyggnad vid fiskeläget Borstahusen, hafva lika litet

rönt . framgång hos detta landsting, hvilket biföll de utskottsbetänkanden,

i hvilka utskottet, under uttalande, bland annat, att »det syntes utskottet

vara. för landstingets ändamål och verksamhet olämpligt och, snart sagdt,

omöjligt att öfvertaga ansvaret för hamnbyggnaderna och deras framtida

underhåll», afstyrkt tinget från antagandet af de främstälda förslagen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

15

Anledning torde icke saknas för antagandet, att den uppfattning,

som uti ifrågavarande afseende sålunda gjort sig gällande inom dessa båda

landsting, jemväl delas af andra sådana och att följaktligen landstingen i

allmänhet komrne att, i likhet med de ofvannämnda, afböja fordran på en

ansvarighet, den staten, som dock eger organ för tillvaratagande af sin

fördel härutinnan, icke synes dem skäligen böra affordra landstingen,

Indika, i följd af sin organisation, äro så föga egnade att fylla de kraf

på en verksamhet sådan, som åtagandet af en dylik ansvarighet skulle

komma att ställa på dem. Men i så fall blefve anslagets användande för

mindre hamnar till den utsträckning, som med detsamma är afsedt, omöjliggjordt

och dermed äfven utsigten att få till stånd vigtigare fiskehamnar,

för hvilkas tillkomst bidrag af statsmedel är en oundgänglig förutsättning

i anseende till de kostnader, som med desammas uppförande äro förenade.

I alla händelser lärer denna utsigt vara stängd hvad ofvannämnda två län

beträffar, för hvilkas fiskeribedrift särskilt uppförda hamnar dock äro,

mer än måhända för de fleste andras, af behofvet påkallade.

Under sådana förhållanden lärer den uppstäda fordran på ansvarighet

af landsting för underhållet icke böra upprätthållas och såsom följd

deraf med hamnfondens förvaltning på annat sätt förfall. I sjelfva verket

torde ock antaglig säkerhet derför, att underhållet ej försummas, kunna

vinnas genom åtgärder, afseende skärpt kontroll å fullgörandet af underhållsskyldigheten

utaf dem, som erhållit statsbidraget och hvilka det naturligtvis

främst bör åligga att tillse, det hamnbyggnaden hålles i stånd, samt

att bekosta derför erforderliga åtgärder. En hamnfond borde naturligtvis

äfven i allt fall finnas, men betraktas såsom en reserv, hvilken, stäld under

statsmyndighets vård — väg- och vattenbyggnadsstyrelsens eller Konungens

befallningshafvandes — finge användas för ändamålet, i händelse

hamnintägterna icke räckte för utförandet af större reparationsarbeten,

men då först efter af vederbörande myndighet, på grund af pröfning i

hvarje särskildt fall, derom meddeladt beslut. Uppsigten kunde tänkas så

ordnad, att chefen för det väg- och vattenbyggnadsdistrikt, inom hvilket

hamnen är belägen, tidigt hvarje vår — det är vanligen af höst- och

vinterstormarne samt af isgången skada å hamnarne förorsakas — besigtigade

desamma, dervid alla de underhållsåtgärder, som vore att vidtaga,

och tiden, då desamma skulle vara fullgjorda, borde antecknas i det

vid förrättningen förda protokoll. Vid den förnyade inspektion, som gemenligen

längre fram på sommaren förrättas af chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

egde denne, eller den, som må kunna erhålla uppdrag

att- i hans ställe fullgöra denna inspektion, tillfälle att öfvertyga sig om

underhållsarbetenas rigtiga utförande eller deras behöriga fortgång och, i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

händelse dervid skulle visa sig, att någon underlåtenhet, vårdslöshet eller

tredska läge de underhållsskyldige till last, vidtaga de åtgärder, som af

förhållandena påkallades; och det offentliga stode dervid ingalunda magtlöst,

ty oafsedt rätten att anlita hamnfonden, om så pröfvades böra ske,

skulle, derest Kong]. Maj:t förbehölle sig att när som helst ändra den taxa,

som kunde för hamnens begagnande varda faststäld, hamnafgifterna -—

hvilka fiskarena måste utgöra för att kunna på den ifrågavarande platsen

bedrifva sitt yrke — kunna flerdubblas, intill dess underhållsarbetena vore

fullgjorda eller, om så funnes skäligt, intill dess hamnfonden blifvit ersatt

för de förskott, som från densamma utgått till hamnens underhåll. Det

bör i afseende härå ej lernnas ur sigte, att inkomsten af ett ordentligt

bedrifvet fiske i allmänhet lemnar idkarne af yrket god tillgång till äfven

icke obetydliga utgifter för den för dem synnerligen vigtiga fördelen att

hela året om hafva skydd i en god hamn för båt med tillbehör. — I

öfrigt skulle en af Kong!. Maj:t eller Dess befallningshafvande tillsatt ledamot

i hamnstyrelsen, hvilket uppdrag någon i orten bosatt lämplig person

säkerligen skulle finnas villig åtaga sig mot jemförelsevis ringa ersättning

af hamnens intägter, helt visst komma att visa sig vara af nytta för kontrollen

öfver hamnens underhåll, hvars eftersättande han skulle hafva skyldighet

att genast anmäla, liksom han borde komma att göra goda tjenster

genom tillsyn deröfver, att hamnafgifterna på rätt tid och till stadgadt

belopp erlades, och genom upplysningar och råd i afseende å föreskrifna

redogörelser för hamnen.

Genom åtgärder i den rigtning, här blifvit antydd, synes sådan grad

af säkerhet för underhållets utgörande vinnas, som kan anses erforderlig

för utlemnande af statsanslag, med hvilka ju är afsedt att räcka landets

fiskerinäring en hjelpsam hand, den der icke skäligen bör undandragas

densamma allenast af farhåga att utom mensklig beräkning stående tilldragelser

kunna tänkas inträffa, medförande i sällsynta fall skador, hvilka

den i hamnanläggningen intresserade fiskeribefolkningen icke skulle mägta,

ens med tillhjelp af hamnfondens behållning, bota.

De närmare bestämmelser, som under förutsättning att fordran på

landstings ansvarighet icke skulle kräfvas, kunna anses erforderliga för

vinnande af antaglig säkerhet för framtida underhållet af dylik hamn, lära

emellertid böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:t. att meddela; i öfverensstämmelse

med hvilken åsigt jag, med åberopande af hvad i öfrigt här ofvan

är anfördt, får vördsamt hemställa,

dels om sådan ändring i de af Kongl. Maj:t till antagande föreslagna

allmänna vilkor och bestämmelser för åtnjutande af statsbidrag till sådana

mindre hamnbyggnader, företrädesvis fiskehamnar, för hvilka dylikt bidrag

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

17

beviljas till mer än två tredjedelar af kostnaden, att Riksdagen — med

uteslutande ej mindre af stadgandet, att, innan någon del af statsanslaget

utlemnas, styrkas skall, att vederbörande landsting åtagit sig att ansvara

för framtida underhållet af hamnbyggnaden, än ock af bestämmelsen, att

den fond af två niondedelar, som bör afsättas, skall öfverlemnas till vederbörande

landstings egen förvaltning — ville besluta, att denna hamnfond,

till hvilken fortfarande skulle efter Kongl. Maj:ts bedömande kunna ingå

viss andel af afgifterna för hamnens begagnande och hvilken finge efter

vederbörande myndighets pröfning anlitas för större underhållsarbeten, till

hvilkas utförande behållna hamnafgifter icke räckte, skall förvaltas af den

statsmyndighet, som af Kong]. Magt bestämmes, äfvensom att, innan någon

del af statsanslaget utlemnas, antaglig säkerhet skall vara stäld för framtida

underhållet af hamnbyggnaderna;

dels ock att till ifrågavarande vilkor och bestämmelser måtte af Riksdagen

fogas äfven den bestämmelse, att Kongl. Maj:t må ega att till ledamot

i styrelsen för hamn, till hvars byggande utgått dylikt högre statsbidrag,

utse eller låta utse lämplig person, mot åtnjutande af den godtgörelse

utaf hamnens intägter, som, i händelse öfverenskommelse derom

ej kan träffas, må varda bestämd.»

I den af herr Ljungman inom Andra Kammaren väckta motionen

n:o 212 har med afseende å den vid 1898 års riksdag beslutade ändring

i vilkoren för statsbidrag till ifrågavarande ändamål anförts följande:

»Redan vid afgörandet i Riksdagen gjordes invändningar mot statsutskottets

förslag att lösa frågan om »betryggande säkerhet för framtida

underhållet^, under påpekande af att ändamålet med statsbidraget till »mindre

hamnar, företrädesvis fiskehamnar,» derigenom förfelades; och den korta

tid, som förflutit, efter det Riksdagens beslut fattades, har redan tillräckligt

bekräftat dessa invändningars rigtighet. Der det är förenadt med verklig

risk att »ansvara för framtida underhållet», har nemligen vederbörande

landsting ej velat ikläda sig ansvaret, och der det icke är förenadt med

någon risk att ikläda sig sådant ansvar, utgör bestämmelsen om vederbörande

landstings onödiga förmynderskap ännu ett hinder emot statsanslagets

anlitande för ändamålet.

Stadgandet i fråga innebär sålunda t. ex. alls ingen garanti vare sig

för att de medel, som inlemnas från en viss hamn till vederbörande landsting,

äfven blifva för blott denna hamn använda, eller för att det inseende

och den magt, landstinget skulle erhålla öfver samma hamns hushållning,

komme att utöfvas på det för hamnintresset bästa sättet. Det ställer dessutom

så uppenbart som möjligt eu yrkesklass under eu annans förmynder
Bih.

till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

skap, ty den fiskeidkande befolkningen har i regeln ytterst litet inflytande

å landstingsmannavalen och får blott undantagsvis någon sin medlem vald

till landstingsman.

Mången hamn tillhör dessutom kommun eller municipalsamhälle, som

sjelf kan lemna »betryggande säkerhet för framtida underhållet» och under

nödig kontroll från statens sida ombestyra förvaltningen af sin hamnfond,

hvadan all verklig grund för vederbörande landstings nödtvungna förmynderskap

ju saknas.

Det kan slutligen knappast anses lämpligt att utan tvingande nödvändighet

betunga landstingen med en omfattande ny förvaltningsgren, för

hvars handhafvande de helt visst äro föga skickade.»

På grund häraf har herr Ljungman hemstält,

att Riksdagen, med afseende ä de hår ofvan omförmälda statsbidrag

till mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, måtte besluta den ändring

i vilkoren för sådant bidrags åtnjutande, att anslag utan återbetalningsskyldighet

må af Kongl. Maj:t bestämmas till nio tiondedelar af den beräknade

kostnaden, af hvilket statsanslag likväl endast sju niondedelar må

kunna användas till arbetets utförande, hvaremot återstående två niondedelar

af anslaget skola afsättas till en under betryggande förvaltning stäld

hamnfond, till hvilken jemväl må, efter Kongl. Maj:ts bestämmande, inflyta

viss andel af afgifter, upptagna för hamnens begagnande; skolande

före utlemnandet af någon del af statsanslaget vara styrkt, dels att betryggande

säkerhet finnes för framtida underhållet af hamnbyggnaden, för

hvilket underhåll ofvan omförmälda fond må anlitas, dels och att ej mindre

sjelfva området för hamnen än äfven ett för den rörelse, som skall i

hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det gemensamma

behofvet afsöndrade.

Det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget till allmänna vilkor och

bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af de under punkterna

1—3 här ofvan omförmälda statsbidrag innebär, på sätt i statsrådsprotokollet

framhållits, ej någon ändring af de för närvarande gällande föreskrifter

i detta hänseende. Endast för vinnande af bättre öfversigt, reda

och tydlighet hafva dessa bestämmelser från de fem särskilda riksdagsskrifvelser,

hvarest de återfinnas, blifvit i det kongl. förslaget sammanförda

till ett ordnadt helt. Behofvet af en sådan sammanfattning har länge

gjort sig känbart; och vid granskning af det sätt, på hvilket densamma

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

19

nu blifvit utförd, har utskottet ej haft något att erinra. Hvad särskildt

angår det af nästlidna års Riksdag fattade beslut om viss ändring af ifrågavarande

bestämmelser i hvad de afse statsbidrag till mindre hamnanläggningar,

har detta beslut, om hvars rätta tolkning någon tvekan visat sig

kunna uppstå, blifvit i det nu föreliggande kongl. förslaget med önskvärd

tydlighet formuleradt; och synes det utskottet att den affattning, beslutet

sålunda erhållit, fullt öfverensstämmer med dess verkliga innebörd. I

enlighet härmed skola endast för det fall, att statsanslag till mindre hamnbyggnad

öfverstiger två tredjedelar af den beräknade kostnaden, de af

1898 års Riksdag bestämda vilkoren om landstings ansvarighet för underhåll

af anläggningen, om afsöndring af område för hamnen m. m. med

nödvändighet eg a tillämpning. x\fven utan iakttagande af dessa vilkor kan

emellertid företag afseende anläggning af mindre hamn komma i åtnjutande

af statsbidrag, ehuru i så fall ej med högre belopp än två tredjedelar

af kostnaden, likasom ett sålunda begränsadt anslag må utgå för annan

hamnanläggning samt brobyggnad och upprensning af å eller farled.

1 båda de motioner, för hvilka här ofvan redogjorts, yrkas nu, att

vilkoret om vederbörande landstings ansvarighet för framtida underhållet

af mindre hamnbyggnad, till hvilken statsbidrag utgår med mer än två

tredjedelar af kostnaden, skall bortfalla. Enligt motionärernas mening

skulle nemligen detta vilkor så godt som omöjliggöra det förhöjda statsbidragets

utgående, enär landstingen icke torde vara benägna att åtaga

sig en sådan ansvarighet; och herr Nordenfalk har särskildt påpekat, hurusom

Hallands och Malmöhus läns landsting vid sammanträden under nästlidna

år afslagit tre uppgifna framställningar i detta syfte. Enligt hvad

utskottet inhemtat, afsåg emellertid en af dessa framställningar anläggning

af en farled jemte hamnbyggnad för en beräknad kostnad af samman!agdt

333,000 kronor, och detta arbete synes sålunda ej vara att hänföra till

sådana företag, som kunna komma i åtnjutande af statsbidrag utöfver två

tredjedelar af kostnaden, hvadan landstingets medverkan i angifna hänseendet

ej heller varit erforderlig. Hvad vidare beträffar den hos Hallands

läns landsting gjorda ansökningen i fråga — afseende dels anslag af landstinget

för istån dsättande af Glomtnens hamn, dels ock tingets ansvarighet

för denna hamns underhåll — har statsutskottet varit i tillfälle taga del

af protokollet angående detta ärendes förberedande behandling af landstingets,

vederbörande utskott och deraf funnit framgå, bland annat, att

befolkningens i orten intresse för detta företag ej visat sig vara synnerligen

stort, att det framlagda kostnadsförslaget varit grundadt på alltför låga

arbets- och materialpris samt derjemte icke upptagit åtskilliga arbeten,

som af landstingsutskottet ansetts nödvändiga för att hamnen skulle kunna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

fylla sitt ändamål, och att företaget sålunda ingalunda kunde anses vara

väl och tillräckligt planlagdt. Dessa af nyssnämnda utskott anförda förhållanden

synas innefatta tillräckliga skäl för landstingets afslag å den

gjorda framställningen; och den omständigheten, att till följd häraf företaget

icke i dess dåvarande skick kunnat komma i åtnjutande af det

åsyftade statsbidraget, torde knappast vara att beklaga. I motiveringen för

det af 1898 års Riksdag beslutade stadgandet om landstings ansvarighet

för underhållet framhölls ock särskildt, att genom den pröfning, som landstingen

kornme att utöfva å inkommande ansökningar om statsbidrag för

hamnanläggningar, man skulle vinna ökad säkerhet derför, att sådant bidrag

endast komme att utgå till företag af otvifvelaktig nytta. Utskottet

håller ock före, att i de fall, der åstadkommande af en mindre hamnanläggning

betinnes vara af verklig vigt och betydelse samt derför erfordras

statsbidrag med mer än två tredjedelar af kostnaden, vederbörande landsting

icke skall undandraga sig att gent emot statsverket ansvara för anläggningens

underhåll. Derest i särskildt fall risken af en sådan förbindelse

skulle synas landstinget alltför stor, torde landstinget kunna trygga sig

härför genom undergaranti af vederbörande kommun eller andra intresserade,

på sätt ock vid senaste sammanträde af Blekinge läns landsting blifvit

ifrågasatt.

Af den erfarenhet, som hittills vunnits, har utskottet sålunda icke

kunnat finna sig öfvertygadt om nödvändigheten eller lämpligheten af att

staten eftergifver den fordran på vederbörande landstings ansvar för underhållet,

som uppstälts såsom vilkor för det förhöjda statsbidragets utgående.

Just med afseende å de mindre hamnar, som här äro i fråga, möta enligt

utskottets mening stora svårigheter för staten att på annat sätt vinna betryggande

säkerhet för det framtida underhållet, och härförutan är den

hjelp, staten lemnat, ofta af ringa värde. De anordningar för skärpt kontroll

å underhållet, som i herr Nordenfalks motion blifvit föreslagna att

sättas i stället för landstingens ansvarighet, synas åtminstone i och för sig

ingalunda tillräckliga för ändamålets vinnande. Enligt detta motionärens

förslag skulle nemligen i många fåll afgifterna för hamnens begagnande

blifva den enda tillgång, som förutom hamnfonden stode till buds för bestridande

af underhållskostnaderna, och dessa hamnafgifter måste enligt

utskottets mening anses såsom en ganska oviss inkomst, hvilken säkerligen

icke alltid kunde, på sätt motionären förestält sig, efter behof ökas genom

ändring af taxan.

Beträffande hamnfonderna hafva båda motionärerna föreslagit upphäfvande

af föreskriften att dessa fonder skulle öfverlemnas till vederbörande

landstings förvaltning. Med afseende å den nuvarande bestäm
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

21

inelsen har herr Ljungman anmärkt, dels att förvaltningen af fonderna

skulle blifva betungande för landstingen, hvilka enligt motionärens mening

vore härtill föga skickade, dels ock att garanti saknades derför, att de

medel, som från en viss hamn inlemnades till vederbörande landsting,

äfven blefve för endast denna hamn använda.

Det synes emellertid utskottet, som om landstingen, af hvilka flertalet,

om icke alla, redan nu hafva särskilda fonder under sin förvaltning,

knappast skulle i nämnvärd män betungas genom mottagandet af några

nya fonder med i allmänhet jemförelsevis små belopp; och då något faktiskt

stöd för det framstälda påståendet i motsatt rigtning nu icke föreligger,

saknar utskottet anledning tillstyrka ändring i förevarande bestämmelse.

Skulle det emellertid framdeles visa sig, att landstingen hafva

verklig olägenhet af att handhafva hamnfondernas förvaltning, föreställer

sig utskottet, att hinder ej skall möta mot vidtagande af sådan ändring i

stadgandet, att denna förvaltning må kunna i stället öfverlemnas till statsmyndighet,

som af Kongl. Maj:t bestämmes. — Lika med herr Ljungman

anser utskottet vigtigt, att de medel, som från viss hamn inflyta, gå till

en för densammas underhåll afsedd särskild fond, som endast får för

denna hamn användas. Att så bör ske, synes ock utskottet tillräckligt

tydligt framgå af mom. 14 uti det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herrar Nordenfalks

och Ljungmans ifrågavarande motioner, må besluta, att

i afseende å de af Riksdagen för år 1900 beviljade statsbidrag

till väganläggningar och vägförbättringar, till

bro- och hamnbyggnader samt upprensningar af åar och

farleder äfvensom till sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd, skola gälla de af Kongl.

Maj:t föreslagna, i statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 13 januari 1899 intagna allmänna vilkor och bestämmelser.

5:o.

inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 143) har herr

i Gammalstorp föreslagit, att Riksdagen ville besluta att i

uppgjordt, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt

Uti eu

Nils Jönsson

enlighet med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande A'':o 27.

kostnadsförslag låta på statens bekostnad anlägga en båthamn vid Hanö

och i nästa års stat för detta ändamål anvisa ett belopp af 111,300 kronor.

Dels genom motionärens framställning och dels genom handlingar,

som från vederbörande embetsmyndigheter tillhandahållits statsutskottet,

har utskottet beträffande förevarande fråga inhemta! hufvudsakligen följande.

Sedan Kongl. Maj:t år 1895 anvisat medel för bekostande af undersökning

angående hamnanläggning vid fiskeläget å Hanö inom Mjellby

socken af Blekinge län, uppgjordes af distriktschefen W. Gagner förslag

till sådan anläggning, hvilken af honom beräknades till en kostnad af

111,000 kronor. Då emellertid härtill bör läggas ett belopp af 300 kronor,

som af vederbörande egare fordrats såsom ersättning för afstående till

hamnanläggningen, af visst jordområde, har kostnadsberäkningen kommit

att sluta å den af motionären nu begärda summan 111,300 kronor.

För beredande af medel till anläggningens utförande i enlighet med

ofvannämnda förslag hemstälde Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge

län uti särskilda under åren 1.896 och 1897 aflåtna skrifvelseiy dels

att stål sbidrag för ändamålet måtte anvisas från den s. k. hamnbyggnadsfonden,

dels ock att kronan för lots- och fyrinrättningarnes å Hanö räkning

måtte deltaga i kostnaden med ett belopp af 7,000 kronor. Sedan

särskild! bolag, benämndt Hanö hamnaktiebolag, blifvit för anläggningens

utförande och underhåll bildadt med ett minimikapital af 12,300 kronor,

har jemväl detta bolag inkommit med framställningar om statsbidrag såväl

från hamnbyggnadsfonden som från lotsverkets medel.

Af de sålunda ingifna handlingarna äfvensom af hvad i förevarande

motion blifvit anfördt framgår, att Hanö med afskildt läge vid Blekinge

södra kust, omkring 4 kilometer från närmaste land, hade en för fiske

synnerligen gynsam belägenhet, att ehuru ön, som i sin helhet egdes af

en landtbrukare på fastlandet, vore skoglös och omöjlig för odling, den

likväl vore bostadsort för fiskare, lotsar och fyrpersonal, utgörande enligt

motionärens uppgift sammanlagdt inemot 250 personer; att naturligt hamnskydd

helt och hållet saknades, hvarför den ifrågasatta hamnanläggningen

syntes vara af behof påkallad för de båtar, som tillhörde ej mindre de

fiskeidkande än äfven lots- och fyrpersonalen, men att de förstnämnde

vore föga i stånd att bidraga till kostnaden för anläggningen.

Uti ett den 26 oktober 1897 afgifvet yttrande har lotsstyrelsen vitsordat

såväl behofvet för lotsverket af en lämplig båthamn å Hanö, förutan

hvilken lotsplatsen derstädes just under de farligaste omständigheterna endast

ofullständigt kunde uppfylla sitt ändamål, som ock den stora betydelse

tillvaron af en fiskarebefolkning på ön egde för lots- och fyrplatserna

derstädes. Hamnförslaget syntes lotsstyrelsen hvad planen an
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

23

"inge vara tillfredsställande, och om anläggningen komme till stånd med

ett bidrag från lotsverkets sida af 7,000 kronor, hade derigenom ett för

lotsverket länge kändt behof blifvit afhulpet för betydligt lägre kostnad

än som på derå andra ställen måst utgifvas för ordnande af nödvändiga

hamnar för lotsbåtar, och beloppet vore derför val användt för sagda ändamål.

Då emellertid i liknande förut förekomna fall de för hamnbyggnadsfonden

gällande bestämmelser hindrat inräknande af lotsverkets bidrag

bland de medel, som skulle af enskilde tillskjutas, hemstälde lotsstyrelsen

om utverkande af Riksdagens merlgifvande till detta hinders undanrödjande

för ifrågavarande undantagsfall.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som den 11 juni 1898 till Kongl.

Maj:t afgifvit utlåtande i ämnet, har deruti förklarat sig anse giltiga skal

tala för hamnanläggning vid Hane, dels för att vid fisket deromkring

skulle kunna användas äfven större båtar än sådana, som kunde med lätthet

upptagas på land, dels för att ön måtte kunna angöras äfven vid

ogynsamma vindförhållanden. Den af Gagner föreslagna hamnbyggnaden

syntes styrelsen tillfredsställa billiga anspråk i dessa hänseenden, och mot

hans byggnadssätt hade styrelsen ej något att erinra. Beträffande användning

för arbetets utförande af hamnbyggnadsmedel tillsammans med lotsmedel

ansåge äfven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att Riksdagens

medgifvande vore erforderligt, men enligt styrelsens mening borde framställning

härom dock ej beslutas, förrän dels hamnförslaget''blifvit i visst

angifvet hänseende kompletteradt, dels ock vederbörande landsting blifvit

i ärendet hördt.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

hemställan anbefalde Kongl. Maj:t den 19 augusti 1898 sin befallningshafvande

i Blekinge län dels att låta verkställa utredning rörande

storleken af och kostnaden för det område i land, som med hänsyn till

den rörelse, som vore afsedd att i hamnen bedrifvas, kunde finnas böra,

utöfver hvad för sjelfva hamnanläggningen ansetts erforderligt, för det

gemensamma behofvet afsöndras, dels ock att inhemta yttrande från länets

landsting i fråga om ansvar för hamnens underhåll.

Med anledning häraf har Kongl. Maj:ts befallningshafvande med

skrifvelse den 28 december 1898 till Kongl. Maj:t öfverleinnat dels en

från kronobetjeningen infordrad utredning i fråga om erforderligt område

för hamnen, dels ock utdrag af landstingets protokoll, hvaraf inhemtas att

— sedan tingets beredningsutskott andragit, bland annat, att Mjellby

kommun borde i första hand åtaga sig ansvaret för framtida underhållet

af den föreslagna hamnanläggningen vid Hanö, och att landstinget derefter

kunde taga i öfvervägande, huruvida landstinget funne skäligt att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

gent emot statsverket ikläda sig sådant ansvar — landstinget med bifall

till beredningsutskottets hemställan beslutit att för det dåvarande icke

åtaga sig ifrågavarande ansvarsskyldighet.

Kongl. Maj:t har emellertid den 24 sistlidne januari återremitterat

handlingarna till Kongl. Maj:ts befallningshafvande med anmodan att i

anledning af hvad rörande ärendet förekommit vid landstingets sammanträde

infordra yttrande af Mjellby kommun samt dermed äfvensom med

eget utlåtande till Kong]. Maj:t inkomma.

Denna remiss har ännu icke blifvit af Kong]. Maj:ts befallningshafvande

besvarad.

Hvad i detta ärende förekommit synes utskottet väl gifva vid handen,

att den ifrågasatta hamnanläggningen vid Hanö skulle blifva till gagn såväl

för öns och närliggande kusters fiskeidkande befolkning som ock för de på ön

förlagda lots- och fyranstalterna. Emellertid torde kostnaden för denna anläggning

kunna till en del bestridas af enskilde, och i sådant afseende synas

medel redan vara att tillgå genom bildandet af ofvan omförmälda hamnaktiebolag.

Vidare gifver lotsstyrelsens yttrande i ärendet grundad anledning

ifrågasätta, huruvida icke visst bidrag till företaget borde utgå af lotsverkets

medel. Med hänsyn till dessa förhållanden och då fråga om statsbidrag

för denna hamnanläggning blifvit understäld Kongl. Maj:ts pröfning men

i brist på nödig utredning ännu icke kunnat företagas till afgörande, anser

sig utskottet icke böra tillstyrka, att Riksdagen i det läge, hvaruti frågan

för närvarande befinner sig, för ändamålet anvisar medel. Utskottet hemställer

alltså,

att herr Nils Jönssons förevarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

6:o.

Uti en i Första Kammaren väckt motion n:o 8 har herr F. von

Strolcirch föreslagit, att Riksdagen måtte besluta en skrifvelse till Kongl.

Maj:t med hemställan, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande:

dels huruvida icke lämpligt vore, att staten i och för befrämjande

af rikets utveckling och förkofran ensam, efter i hvarje särskildt fall förut

skedd undersökning och utredning, bekostade upptagning och underhåll af

de stora aflopps- och hufvudkanaler, som erfordras vid företag, som afse

en systematiskt genomförd aftappning eller torrläggning af försumpad eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

25

vattensjuk mark, omfattande mera vidsträckta vattenområden äfven i andra

delar af riket än Norrland;

dels under hvilka vilkor kolonier skulle kunna åstadkommas å sådant

torrlagdt område;

samt att Kongl. Maj:t i sådant fall ville föreslå Riksdagen närmare

bestämmelser.

Beträffande de skäl, .som till stöd för detta yrkande blifvit anförda,

tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Äfven vid förra årets riksdag hade utskottet att behandla en af

samme motionär gjord framställning i väsentligen enahanda syfte. Med

afseende å denna framställning, som i enlighet med utskottets hemställan

afslogs af Riksdagens båda kamrar, hade utskottet anfört, bland annat,

följande:

»Utskottet medgifver väl, att under vissa förhållanden statens mellankomst

kan vara önskvärd och behöflig för åstadkommande af mera omfattande

torrläggningsföretag, som befinnas vara till gagn för det allmänna,

men deremot kan utskottet icke finna ändamålsenligt att, på sätt med

motionen åsyftas, allmänna bestämmelser skulle meddelas och särskilda

medel afses för utförande af dylika arbeten genom statens försorg. Derest

staten i något särskildt fall anses böra träda, emellan för tillvägabringande

af ett allmännyttigt företag af den art, som i motionen angifves, synes

lämpligast vara, att särskild framställning för detta fall göres. Härigenom

torde på tillförlitligaste sätt kunna pröfvas, om statens mellankomst är i

det föreliggande fallet af behofvet påkallad, och i sådan händese under

hvilka vilkor och på hvad sätt staten bör träda emellan.»

Under åberopande af hvad utskottet sålunda uttalat, får utskottet

hemställa,

att herr von Strokirchs förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1899.

På statsutskottets vägnar:

OHR. LUNDEBERG.

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami 1 Afl. 17 Häft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2fi

Statsutskottets Utlåtande Ar:o 27.

Reservation

vid punkten 4:o:

af herrar I. Wijk och F. E. Pettersson, hvilka ansett, att utskottet

bort i hufvudsakliga delar tillstyrka bifall till herr Ljungmans i ämnet

väckta motion; och

af herrar P. Pehrson och 1. Månsson.

Stockholm 1899. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & SOner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:17 Skrifvelse till Konungen, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning a a1 i texten