Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godtgörelse till dem, som lidit förluster genom de af f d. svenske och norske konsuln i New-York K. Woxen i svenska ärenden begångna förskingringar.

1899-04-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:43, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godtgörelse till dem, som lidit förluster genom de af f d. svenske och norske konsuln i New-York K. Woxen i svenska ärenden begångna förskingringar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

1

N:o 43.

Ank. till Eiksd. kansli den 11 april 1899, kl. 3 «. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godtgörelse

till dem, som lidit förluster genom de af f d.

svenske och norske konsuln i New-York K. Woxen i

svenska ärenden begångna förskingringar.

(1 U. A.)

Uti en till Kiksdagen den 6 mars innevarande år aflåten proposition

(n:o 68) liar Kongl. Maj:t föreslagit Kiksdagen att medgifva, att af

Sveriges andel i konsulkassans behållning måtte få användas ett belopp

ej öfverstigande 73,300 kronor att till dem, som lidit förluster genom de

af f. d. svenske och norske konsuln i New-York Karl Woxen i svenska

ärenden begångna förskingringar, utbetalas till godtgörande af samma

förluster, under vilkor att de, som sålunda erhöllc godtgörelse, på utrikesdepartementet

öfverläte sina på ifrågavarande förskingringar grundade

fordringsanspråk mot Woxen.

Till statsrådsprotokollet den 6 mars 1899 har herr ministern för

utrikes ärendena i denna fråga anfört följande:

F. d. konsul Woxen hade utnämnts till de Förenade rikenas konsul

i New-York den 12 juni 1891. Under sin föregående tjenstetid, först

Bih. till Riksil. Prof. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 27 Käft. (N:o 43). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

såsom andre sekreterare i utrikesdepartementet, derpå såsom legationssekreterare

och slutligen såsom chef för utrikesdepartementets handelsoch

konsulatafdelning, hade han städse ådagalagt stor duglighet i sitt

arbete och ett oklanderligt uppförande samt tillvunnit sig sina förmäns

förtroende.

Anmärkning mot Woxen under hans tjenstgöring såsom konsul

hade förekommit 1893—1894 med anledning af uteblifven årsberättelse

för år 1892, men han hade såsom skäl för sitt dröjsmål anfört, att de

statistiska uppgifter, hvilka borde ligga till grund för årsberättelsen, icke

utkomme förrän under sommaren året näst efter det, för hvilket berättelsen

borde afgifvas, och att konsulatet under sommaren vore mest

tyngdt af arbete.

De af Woxen såsom konsul i New-York till utrikesdepartementet

afgifna räkenskaper rörande konsulat- och expeditionsafgifter hade alltid

varit uppgjorda med omsorg och noggrannhet. Anledning till anmärkning

mot Woxen hade likväl å nyo yppa! sig under senare hälften afår

1897, enär han icke förr än i oktober månad till utrikesdepartementet

inkommit med konsulatets räkenskaper för lista halfåret 1897. Herr

ministern för utrikes ärendena hade då till Woxen aflåtit en skrifvelse,

deri han uttalat sitt missnöje med den försumlighet, Woxen sålunda låtit

komma sig till last, samt ålagt honom att för framtiden afsända konsulatets

halfårsräkenskaper så tidigt, att de kunde komma utrikesdepartementet

till banda, räkenskaperna för förra halfåren före utgången af juli

månad och räkenskaperna för senare halfåren före utgången af januari

månad påföljande år.

De inkomna räkenskaperna för lista halfåret 1897 hade icke gifvit

anledning till någon anmärkning från utrikesdepartementets sida.

Då emellertid vid utgången af januari månad 1898 räkenskaperna

för 2:dra halfåret 1897 icke inkommit till departementet, samt tvenne

under förra hälften af februari i ärendet till Woxen aflåtna telegram förblifvit

obesvarade, hade genom telegram den 22 i samma månad Kongl.

Majits minister i Washington anmodats att förständiga Woxen att genast

till departementet insända berörda räkenskaper. Den 23 i sistnämnda

månad hade derpå räkenskaperna afsändts från New-York och framkommo

till utrikesdepartementet den 9 derpå följde mars.

Ej heller mot dessa räkenskaper hade skäl till anmärkning förekommit.

Kedan på hösten 1897 hade Woxen på grund af sin sålunda visade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

3

försumlighet fått sig ålagdt att till utrikesdepartementet remittera så stort

belopp af de vid konsulatet inneståeude konsulat- och expeditionsafgifter,

som icke vore nödvändiga för bestridandet af konsulatets utgifter. Då nu

af räkenskaperna för 2:dra halfåret 1897 inhemtades, att konsulatets

behållning af konsulat- och expeditionsafgifter vore större, än som skäligen

kunde vara erforderligt för bestridande af de för konsulatets behöriga

skötsel nödiga utgifter, så hade herr ministern för utrikes ärendena den 18

mars 1898 till Woxen afsändt ett telegram med förfrågan, om konsulatafgiftsmedel

vore afsända till utrikesdepartementet, samt, derest så ej vore

förhållandet, om orsaken dertill. Då något telegrafiskt svar på detta

telegram icke under de närmaste dagarna ingått, hade i skrifvelse och

telegram den 24 i samma månad Kongl. Maj:ts minister i Washington

blifvit anmodat att afresa till New-York för att dels verkställa inventering

af konsulatets räkenskaper, dels ock företaga undersökning rörande

de försumligheter i sin tjensteutöfning, hvilka Woxen låtit komma sig

till last, hvarjemte ministern ålagts att omedelbart efter afslutandet af

ifrågavarande uppdrag per telegraf underrätta om resultatet af kassainventeringen

samt dervid meddela, huruvida han funnit anledning till så

allvarliga anmärkningar mot Woxen, att dennes försättande ur tjenstgöring

syntes nödvändigt. På grund af Woxens underlåtenhet att enligt utrikesdepartementets

befallning till departementet insända konsulat- och expeditionsafgifter,

hade hans lön för mars månad af departementet innehållits.

Den 25 mars 1898 hade emellertid från vicekonsuln i New-York

Chr. Eavn ingått telegrafiskt meddelande, att Woxen sedan flera dagar

varit frånvarande från sin embetslokal, samt att omständigheterna gjorde

det sannolikt, att han gjort sig skyldig till förskingring. Sedan enligt

ytterligare telegram från vieekonsul Eavn förskingring konstaterats, hade

Woxen den SO mars blifvit suspenderad i afvaktan på närmare utredning

angående de förhållanden, som stode i samband med hans afvikande.

På grund af hvad mot Woxen förekommit hade sedermera Kongl.

Maj:t vid föredragning i sammansatt statsråd den 13 maj 1898 behagat

förklara honom skild från sin befattning såsom konsul i New-York.

Oaktadt erforderliga åtgärder vidtagits för Woxens efterspanande

såväl i Amerika som ock å vissa orter i Europa, hade icke någon kännedom

om hans öde efter afvikandet från New-York kunnat vinnas, och

man sväfvade sålunda fortfarande i okunnighet om huruvida han ännu

vore i lifvet. I fråga om orsakerna till Woxens förskingringar hade den

i New-York kallna polisundersökning gifvit vid handen, att Woxen under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

de senare åren i hög grad idkat hasardspel. Dessa spel hade icke bedrifvits

i klubbar eller andra sådana lokaler i New-York, hvilka besöktes

af personer tillhörande Woxens samhällsställning, utan i spellokaler,

hvilka utgjorde tillhåll endast för äfventyrare och andra tvifvelaktiga

personer. Denna omständighet förklarade, att hvarken vicekonsul Eavn

eller andra tjensteman vid konsulatet i New-York, enligt hvad till utrikesdepartementet

meddelats, haft minsta aning om att Woxen vore förfallen

till spelpassion, och att ej heller någonsin någon medlem af den skandinaviska

kolonien i New-York hos utrikesdepartementet omförmält förhållandet.

Och utrikesdepartementet hade så mycket mindre skäl att misstänka, det

Woxen hade några större penningehehof, än dem hans lön kunde tillfredsställa,

som han enligt allas sammanstämmande utsago förde ett mycket

indraget och sparsamt lefnadssätt.

Sedan vicekonsul Ravn på grund af föreskriften i § 41 af konsulatförordningen

bestridt konsulsbefattningen i New-York under tiden från

Woxens försvinnande till början af nästpåföljde juni, hade förvaltningen

af befattningen från sistnämnda tidpunkt, enligt meddeladt förordnande,

öfvertagits af dåvarande t. f. vicekonsuln i London, numera utnämnde

generalkonsuln i Barcelona M. Ameen, hvilken intill den 15 nästlidne

februari förestått konsulatet.

Med skrifvelse den 31 december 1898 hade Ameen till utrikesdepartementet

insändt redogörelse för de af Woxen begångna förskingringarna.

Af denna redogörelse framginge, att Woxen tillegnat sig såväl

konsulat- och expeditions af gifter, hvilka han för konsulskassans räkning

omhänderhaft, som ock

andra penningmedel, som blifvit honom i hans egenskap af svensk

och norsk konsul anförtrodda.

De till den förra kategorien hörande medlen utgjorde omkring kronor

37,500, deraf, enligt den proportion, efter hvilken de Förenade rikena

bidroge till konsulskassans inkomster med såväl konsulat- och expeditionsafgifter

som direkta anslag och enligt hvilken konsulskassans utgifter och

besparingar fördelades på de båda rikena, belöpte på Sverige omkring

kronor 15,400 och på Norge omkring kronor 22,100.

Ben senare kategorien utgjordes, hvad anginge svenska ärenden, af:

1) arfsmedel, bestående dels af qvarlåtenskap

efter i Amerika aflidne svenskar, hvilka medel Woxen

antingen utan särskild fullmagt på grund af sin embetsställning

eller ock med stöd af för honom utfärdade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

5

fullmagter, lyft hos amerikanska myndigheter för att

tillställas vederbörande arfvingar, dels ock af medel,

som utfallit i ett dödsbo här i landet, och hvilka tillstälts

Woxen för att utbetalas till arfvinge i Förenta

staterna, tillhopa ................................................................... dollars 12,378: 92

De nämnda fullmagterna hade i somliga fall

tillstälts Woxen genom utrikesdepartementet, i andra

fall direkt från arfvingarna.

2) andra belopp, som af en eller annan anledning

blifvit Woxen af enskilda personer på grund af

hans officiella ställning anförtrodda för att disponeras

i enlighet med honom meddelade föreskrifter ............. » 6,323: 67

samt

3) belopp, hvilka blifvit af svenske sjömän till

konsulatet i New-York inbetalda för att hemsändas till

Sverige .................................................................................. » 861: 20

Utgörande sålunda sammanlagda beloppet af de

utaf Woxen i svenska ärenden förskingrade medel dollars 19,563: 79

Af norska medel hade Woxen gjort sig skyldig till förskingring

af sammanlagdt dollars 9,186: 78.

Af de sålunda förskingrade medlen syntes endast en ytterst ringa

del komma att kunna täckas af utdelningen i Woxens bo. Utredningen

af boet, hvilken verkstäldes af norska departementet för det inre, vore

ännu ej afslutad. Enligt ingångna meddelanden vore Woxens tillgångar

följande:

a) en del i New-York qvarlemnade effekter, hvilka värderats till

dollars 200 ä 250, men vid försäljning antoges komma att inbringa allenast

ett mindre belopp;

b) en del i Kristiania befintliga böcker och andra effekter;

c) en lifförsäkringspolice i lifförsäkringsbolaget »Equitable Assurance

Society of New-York» för dollars 5,000. Denna police, hvilken af den

person, till hvilkens förmån den blifvit af Woxen tagen, öfverlåtits

å konsulskassan, hade jemlik! Kongl. Maj:ts beslut den 9 december

1898 blifvit till bolaget återförsåld för dollars 384: 93, hvilkct belopp

influtit till konsulskassan; samt

d) två lifförsäkringspolicer i lifförsäkringssällskapet »Idun» i Kristiania,

en hvar lydande på kr. 5,000, för hvilka premierna blifvit af

Woxen till fullo inbetalda. Dessa policer, hvilka egde ett sammanlagdt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

återköpsvärde af kr. 4,500, hade varit pantförskrifna till »Idun» för en

skuld af kr. 3,340. Jemlik! beslut den 23 sistlidne januari hade Kongl.

Maj:t förordnat, att denna skuld skulle inlösas, mot det att skuldförbindelsen

jemte de båda pantförskrifna lifförsäkringarna öfverlätes till departementet

för det inre.

Utom dessa tillgångar både Woxen efterlemna!

a) sju lifförsäkringspolicer i lifförsäkringsbolaget »Mutaul Eeserve

Fund Life Association» i New-York till sammanlagdt belopp af dollars 10,000,

å hvilka policer premierna icke varit af Woxen till fullo inbetalda. Då,

enligt hvad ministern i Washington upplyst, föga utsigt förefunnes att

någonsin utfå ens någon del af ifrågavarande lifförsäkringar, både Kongl.

Maj:t den 19 december 1898 förklarat, att samma lifförsäkringar icke

skulle genom inbetalning med allmänna medel af förfallande premier vidmagthållas

efter den tid, för hvilken vederbörliga premier dittills blifvit

erlagda, eller intill slutet af februari 1899;

b) en lifförsäkringspolice i »Idun» för kr. 10,000 å hvilken årspremien

icke blifvit fullständigt inbetald. Enär på denna police bvilade

s. k. sjelfmordsklausul, innebärande att, om den försäkrade beginge sjelfmord,

policen blefve ogiltig, både Kongl. Maj:t jemlikt ofvanberörda

beslut den 23 sistlidne januari förordnat, att denna police icke skulle

genom fortsatta premieinbetalningar af allmänna medel för framtiden vidmagtbållas;

samt

c) ett i »Bank of New-York» innestående belopp af dollars 155: 39,

hvilket likväl, enligt hvad ministern i Washington uttalat, syntes böra

lemnas utan afseende, då dess utfående från banken skulle vara förenadt

med så många rättsförbandlingar och omkostnader, att intet skulle komma

att af beloppet återstå.

Det af Woxen förskingrade belopp af konsulat- och expeditionsafgifter

utgjorde svenska och norska statsverkens direkta förlust. Att

Woxen kunnat komma i tillfälle att tillgripa en så betydlig afgiftssumma

berodde, som ofvan nämnts, derpå, att ban icke stält sig till efterrättelse

utrikesdepartementets honom gifna befallning att till departementet insända

den för konsulatet obeböfliga behållningen af dylika afgifter och sedermera,

innan det till ministern i Washington lemnade uppdrag att inventera

kosulatets kassa hunnit utföras, afvikit från konsulatet.

Hvad de förluster anginge, som genom Woxens förskingringar

tillskyndats enskilda personer, så syntes visserligen svenska staten, hvilken

enligt gällande lagstiftning icke i allmänhet vore rättsligen förpligtad att

godtgöra skada, som af tjensteman genom felaktig eller bedräglig embets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-.o 43.

7

förvaltning kunde förorsakas enskilde, icke hafva någon förbindelse att

ersätta berörda förluster. Starka billigketsskäl talade emellertid för att

staten beredde godtgörelse för desamma. Då vederbörande för erhållande

af bistånd för utfående af i Förenta staterna fallna arf eller i andra

ekonomiska angelägenheter bänvändt sig till Woxen i hans egenskap af

de Förenade rikenas konsul derstädes, så både de med skäl kunnat förvänta

att icke derigenom blifva utsatta för ekonomisk förlust.

I vissa af arfsmålen både utrikesdepartementet biträdt de härvarande

arfvingarne för att genom konsulatet i Xew-York utfå arfsmedlen.

Någon skyldighet för departementet att i dylika mål lemna biträde förefunnes

icke, men sedan lång tid tillbaka både det varit en antagen

praxis, att departementet åtoge sig dylika uppdrag samt i så fall för

uttagande af arf anlitade våra konsuler, såväl de olönade som de lönade.

Departementets befattning med sådana ärenden bestode vanligen i att

upprätta och införskaffa samt till vederbörande konsul utsända de för

arfvets utbekommande nödvändiga legala handlingar samt att sedermera

mottaga arfsbeloppen och låta dem tillställas respektive arfvingar. Utredningen

af dödsboen toge ofta mycket lång tid, och i de fall, då departementet

på grund af dröjsmål med arfsmedels insändande haft anledning

att från vederbörande konsul inhemta upplysning om orsakerna till sådant

dröjsmål, både det vanliga svaret varit, att boutredningen då ännu icke

kunnat afslutas. Departementet både derför icke förrän på allra sista

tiden före Woxens afvikande haft någon grund att misstänka honom för

oredlighet.

Beträffande de under 3) omförmälda förskingringar eller de belopp,

hvilka blifvit af sjömän till Woxen inbetalda för att hemsändas till Sverige,

ville herr ministern för utrikes ärendena erinra, att sådana inbetalningar

skett med stöd af kongl. brefvet den 21 november 1868 och kommerskollegii

kungörelse den 15 december samma år, hvarigenom svenske

sjömän tillagts rättighet att genom vissa konsulat, till hvilka konsulatet

i New-York hörde, få penningar befordrade till hemlandet; och när en

sjöman begagnade det sålunda anvisade sättet för penningförsändelser,

borde han icke derigenom tillfogas någon förlust.

Eu särskild anledning till att staten nu borde träda emellan vore,

att de flesta personer, som lidit förluster genom Woxens förskingringar,

tillhörde de mindre bemedlade klasserna och sålunda tyngre drabbades

af förlusterna.

Vidare ville herr ministern för utrikes ärendena erinra, att Riksdagen

år 1891 modgifvit, att till godtgörande af den förlust, som till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:0 43.

skyndats fanjunkaren 0. Tk. Bäfverfeldt och hans hustru derigenom, att

f. d. svenske och norske generalkonsuln i Geneve A. M. von Schack,

som för makarne Bäfverfeldts räkning uppburit hustru Bäfverfeldt, enligt

testamente efter enkan Teresia l’Orsa i Schweiz tillfallna medel, Fr.

23,163: 10, men underlåtit att derför redovisa, af Sveriges innestående

andel i konsulskassan finge till makarne Bäfverfeldt utbetalas ett belopp

af kr. 16,677: 43.

Herr ministern för utrikes ärendena ansåge sålunda, att ersättning

från allmänna medel borde beviljas de personer, som i svenska ärenden

lidit förluster genom Woxens förskingringar. Såsom ofvan omförmälts,

utgjorde dessa förluster ett belopp af dollars 19,563: 79. Härifrån borde

dock afdragas de expeditionsafgifter, hvilka bort tillkomma Woxen, derest

full redovisning skett i de mål, der förskingring förekommit, eller tillsammans

dollars 124: 79. Det ersättningsbelopp, som skulle komma att

utgå, utgjorde alltså dollars 19,439: —, efter en medelkurs af 1 dollar

= kr. 3: 77, motsvarande kronor 73,285: 03.

Anvisande härför af särskild! anslag erfordrades icke, då beloppet

kunde utgå af Sveriges andel i konsulskassans behållning.

Herr ministern för utrikes ärendena omförmälde slutligen, att

kongl. norska regeringen till norska Stortinget gjort framställning om

dess samtycke till att erforderliga medel till täckande af de förluster,

som genom Woxens förskingringar i norska embetsärenden drabbat enskilda

personer eller åtskilliga under konsulatet i New-York lydande vicekonsuler,

måtte utbetalas från norska statskassans kontanta behållning.

I händelse af skadestånds utbetalande från konsulskassan, ansåges

de personer, hvilka erhölle dylikt skadestånd, böra på utrikesdepartementet

öfverlåta sina på de af Woxen begångna förskingringarna grundade

fordringsanspråk mot honom.

Under hänvisning till den sålunda i statsrådsprotokollet lemnade

utredning och på de derstädes anförda skäl får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.