Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anvisande af medel till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn.

1899-04-18 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:58, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anvisande af medel till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

1

N:o 58.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1899, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anvisande

af medel till anskaffande af en ångfärja att

insättas i ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn.

(R. A.)

Uti en den 6 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition (n:o

63) har Kongl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt utdrag

af protokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att,

till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen mellan

Malmö och Köpenhamn, anvisa för år 1900 ett belopp af 1,000,000 kronor,

att utgå af riksgäldskontoret.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

till en början erinrat derom, att — sedan af åtskilliga enskilda

jernvägsaktiebolag samt af Malmöhus, Kronobergs och Jönköpings läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott hos Kong]. Maj:t gjorts framställningar

om åvägabringande af ångfä^förbindelse mellan Maiinö och Köpenhamn,

samt jernvägsstyrelsen öfver dessa framställningar den 5 oktober

1893 afgifvit infordradt utlåtande, äfvensom ej mindre Malmö städsel!

mägtige åtagit sig, bland annat, att anlägga ångfärjehamn i Malmö för

en färja, än äfven danska staten, enligt skrifvelse från den danske utrikesministern,

befunnits villig dels att, så snart den då under byggnad värn.

till Riksd. Prot. 18!)t). 4 Sand. 1 Afd. 33 Höft. (N:o 58). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

rande ångfärjehamnen i Köpenhamn blefve fullbordad, börja trafik mellan

Köpenhamn och Malmö medelst insättande af en ångfärja, dels att, om

och när från svenska statens sida kunde anses lämpligt att jemväl för

Sveriges del en ångfärja insattes å samma led, tillförsäkra denna i alla

afseenden enahanda förmåner i Danmark, som tillkomme danska statens

ångfärja, dock under vilkor, bland andra, af ett medgifvande för den

danska ångfärjan af samma förmåner i Sverige, som kunde tillkomma den

svenska ångfärjan, — Kongl. Maj:t den 30 december 1893 bemyndigat

jernvägsstyrelsen, bland annat, att med Malmö stad och styrelsen för de

danska statsbanorna träffa definitiv uppgörelse angående åvägabringande

af den ifrågasatta ångfärjeförbindelsen på de vilkor, som innefattades dels

i Malmö stads åtagande dels ock i ofvan berörda skrifvelse af danske

utrikesministern, samt att, sedan dylik uppgörelse träffats, gå i författning

om utförande af de arbeten, som enligt öfverenskominelsen skulle åligga

svenska staten att utföra.

I anledning af nämnda bemyndigande hade jernvägsstyrelsen föreslagit

generaldirektoratet för statsbanedriften i Köpenhamn samt stadsfullmägtige

i Malmö att genom ombud sammanträda i Köpenhamn för att

träffa aftal i saken; och sedan det danska generaldirektoratet erhållit bemyndigande

dertill af ministeriet för offentliga arbeten, hade dylikt sammanträde

egt rum den 31 maj 1894. Vid detta sammanträde hade två överenskommelser

fattats, nemligen en om anläggning af ångfärjelägen i Köpenhamns

och Malmö hamnar och en om driften af en ångfärjeförbindelse

mellan Malmö och Köpenhamn.

Uti den förra af dessa överenskommelser bestämdes att, likasom

på dansk sida för den danska statens räkning skulle i den under byggnad

då varande frihamnen i Köpenhamn anläggas och underhållas ett färjeläge,

skulle på svensk sida på Malmö stads föranstaltande och bekostnad anordnas

en tilläggsplats i Malmö hamn för en ångfärja. Jernvägsspår och

andra anläggningar, som erfordrades för att sätta statsbanestationerna i

Malmö och Köpenhamn i förbindelse med ångfärjelägena, skulle utföras

af de respektive statsbanorna. Färjorna skulle fritagas från afgifter till

de båda städernas hamnar, och skulle man söka åstadkomma största möjliga

nedsättning i hamnafgifterna för med ångfärja transporteradt gods.

I den senare öfverenskommelsen bestämdes, bland annat, att de

danska statsbanorna skulle, så snart tilläggsplatserna hunnit blifva färdiga

och en ångfärja hunnit byggas, insätta en sådan i ständig fart mellan

Malmö och" Köpenhamn; och när det från svenska statens sida ansåges

önskligt att äfven från svensk sida insattes en ångfärja i förbindelsen,

tillförsäkrades från dansk sida denna färja samma vilkor i Danmark, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

3

der komme deri danska färjan till del, likasom det omvändt från svensk

sida tillförsäkrades den danska ångfärjan samma vilkor i Sverige, som der

komme den svenska till del. Uppstode spörsmål om insättande af andra

eller flera ångfärjor i förbindelsen, skulle detta göras till föremål för särskild

öfverenskommelse begge länderna emellan.

De sålunda träffade öfverenskommelserna hade den 2 juni 1894 godkänts

af det danska ministeriet för offentliga arbeten.

Ångfärjeförbindelsen hade öppnats den 7 oktober 1895 och sedermera

alltjemt fortgått med 2 turer dagligen i hvardera rigtningen. En

dag i hvar månad stode dock trafiken stilla för rengöring af pannorna.

I februari 1897 hade trafiken en del af månaden varit instäld för

ishinder.

Persontrafiken å färjan hade aldrig varit särdeles betydlig. Under

tiden oktober 1895—september 1896 befordrades 2,627 resande, oktober

1896—september 1897, hvarunder utställningen i Malmö egde rum, 8,720

och oktober 1897—september 1898 3,500.

Godstrafiken åter hade varit i ständigt stigande, såsom syntes af

följande af jernvägsstyrelsen meddelade uppgifter:

Halfåret.

från till

Tona gods. Ökning.

lista

okt. 1895—mars 1896

5,172 l,oo

2:dra

april 1896—sept. 1896

15,159 3,12

3:dje

okt. 1896—mars 1897

22,493 4,35

4:de

april 1897—sept. 1897

30,326 5,86

5:te

okt. 1897—mars 1898

33,612 6,50

6:te

april 1898—sept. 1898

47,685 9,22

Dessutom

hade öfverförts lefvande djur c:a 1,000 tons om året.

Af den totala godsmängden hade fraktats

Danmark:

i rigtning från Sverige

Halfår.

Tons gods. Ökning.

Procent af kela godsmängden.

lista

3,023 l,oo

58 procent

2:dra

10,617 3,5i

66 »

3:dje

15,803 5,23

71 >

4:de

23,427 7,75

77 »

5: te

23,415 7,66

70 »

6:te

36,659 12,12

77 >

medium 72,5 procent.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

Det antal vagnar, som förts mellan Malmö och Köpenhamn med ångfärjan,

hade under nedanstående tidsperioder varit följande:

oktober 1895—september 1896

från Danmark till Sverige*...... 2,645: —

till > från » ...... 2,778:— 5,423:_

oktober 1896—september 1897

från Danmark till Sverige......6,779: —

till » från » ...... 6,707: — 13,486: —

oktober 1897—september 1898

från Danmark till Sverige...... 9,603: —

till » från » ...... 9,174:— 18,777:_

Det ekonomiska utbytet af ångfärjedriften hade, enligt meddelande

från dansk sida, endast kunnat ungefärligen beräknas. Verkstäld sådan

beräkning gåfve emellertid vid handen, att driften oktober 1895—mars

1896 (6 månader) lemnat 48,400 kronor förlust, att förlusten under driftåret

1896—1897 (12 månader) utgjort 48,500 kronor, samt att driftåret

1897—1898 lemnat ett öfverskott af 24,100 kronor.

Sverige hade, förutom genom de danska statsbanornas ångfärja, stått

i samtrafik med Danmark via Malmö genom det forenede dampskibsselskabs

ångbåtar. Aftal om denna samtrafik, som redan förut egt rum,

träffades definitivt år 1891 och förnyades, efter ett kortare afbrott i samtrafiken,

den 19 september 1896. Nu hade selskabet nyligen uppsagt avtalet

från och med den 1 april 1899.

Vidare har departementschefen meddelat, att han, i anledning af eu

skrifvelse från Kong!. Maj:ts minister i Köpenhamn till herr ministern för

utrikes ärendena, den 25 november 1898 anmodat jernvägsstyrelsen att

skyndsamt sätta sig i förbindelse med danska jernvägsstyrelsen för rådgörande

angående de åtgärder, som från statsbanornas synpunkt kunde

vara erforderliga i anledning deraf, att det forenede dampskibs-selskab syntes

ärna upphöra med eller åtminstone väsentligen inskränka ångbåtstrafiken i

Öresund.

Med anledning af denna departementschefens anmodan hade jernvägsstyrelsen

— som redan i början af oktober 1898, med hänsyn dertill

att den godstrafik, som med ångfärjan förmedlades mellan svenska och

danska jernvägsstationer, företett en sådan tillväxt, att det kunde ifråga
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

5

sättas, huruvida ej förberedande åtgärder för insättande af ännu en

färja mellan meranämnda hamnar borde vidtagas, hos det danska generaldirektoratet

under hand gjort förfrågningar i ämnet — den 26 november

1898 hos generaldirektoratet för statsbanedriften i Köpenhamn anhållit,

att generaldirektoratet ville, särskildt med hänsyn till den af det forenede

dampskibs-selskab gjorda uppsägelsen af dess samtrafiksaftal, meddela sin

åsigt om den tidpunkt, då för tillgodoseende af godstrafikens kraf ytterligare

en ångfärja behöfde insättas, och hade jernvägsstyrelsen begärt att

i denna fråga snarast möjligt erhålla behöfliga upplysningar, hvarjemte

styrelsen gjort förfrågan om den tidpunkt, då den tillämnade spårförbindelsen

mellan ångfärjehamnen i Köpenhamn och Köpenhamns hufvudstation

komme att öppnas för regelbunden trafik.

I skrifvelse den 1 december 1898 hade generaldirektoratet meddelat,

att godstrafiken på ångfärjeförbindelsen Malmö—Köpenhamn från förbindelsens

öppnande alltjemt varit i stark och oafbruten tillväxt; att det icke

funnes någon grund att betvifla att detta förhållande skulle fortfara; att

den färja, som nu funnes, icke kunde mägta med en väsentligt större

trafik än den redan varande, hvarför det vore en trängande nödvändighet

att ännu en färja i denna fart insattes, så snart sådant möjligen kunde

ske; att man med tillfredsställelse såge, om en från svensk sida anskaffad

färja kunde deltaga i trafikens besörjande; samt att den jernvägsförbindelse,

som funnes mellan ångfärjeläget i frihamnen och Nörrebro station, väl

egnade sig för godstrafik men ej för persontrafik, hvarför ångfärjans

resande endast fördes till Österbro station, men att spörsmålet om bangårdsförhållandena

i Köpenhamn skulle behandlas af en komité, som i den

allra närmaste framtiden skulle sammanträda.

Departementschefen har härefter anmält, att jernvägsstyrelsen den

19 december 1898 till honom aflåtit skrifvelse i ärendet och deruti anfört

följande.

Samtrafiken med danska statsbanorna hade länge varit och vore

fortfarande af stor betydelse för de svenska jernvägarne, särskildt statens.

År 1897 inbragte denna samtrafik åt statsbanorna hufvudsakligen via

Malmö ett belopp af 527,618 kronor. Derjemte hade de svenska statsbanorna

tillförts ett belopp af 178,494 kronor i samtrafik genom det forenede

dampskibs-selskabs ångbåtar. I dessa siffror inginge endast i underordnad

mängd transitogods till och från Tyskland, hvilket hufvudsakligen

dirigerades öfver Helsingborg—Helsingör, Göteborg—Fredrikshavn samt

Malmö—Fatbeck. I samtrafik med preussiska statsbanorna hade till svenska

statsbanorna år 1897 via Helsingborg—Helsingör influtit 36,807 kronor;

trafiken Göteborg—Fredrikshavn samma år hade inbragt 14,931 kronor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

och trafiken Malmö—Lubeck 96,690 kronor. Den trafikförbindelse, som

via statens jernvägar egde rum med Tyskland, vore således väsentligt

mindre än den med Danmark.

Förutom livad som ginge via Malmö—Köpenhamn i samtrafik, fördes

denna väg äfven en mängd gods i lokaltrafik, d. v. s. från eller till

Danmark endera direkt till eller från Malmö med omnejd eller ock för

omexpediering i Malmö eller Köpenhamn. Så t. ex. utgjorde det i samtrafik

oktober 1897—september 1898 med ångfärjan fraktade godset i

rundt tal 61,400 tons och det i lokaltrafik 19,700 tons. Tullverkets inkomster

i Malmö för gods i lokaltrafik från Köpenhamn via ångfärjan

uppgingo år 1897 till 118,405 kronor 69 öre.

Af det gods, som befordrats med ångfärjan, hade, såsom förut anförts,

i medeltal under hela tiden ångfärjan varit i gång 72,5 procent gått

i rigtning från Sverige till Danmark. Angfärjeförbindelsen torde således

böra anses vara af väsentligt större vigt för exporten från än för importen

till Sverige. Det mesta af det gods, som exporterats med ångfärjan,

vore, enligt undersökning, verkstäld å jern vägsstyrelsens kontrollkontor,

att hänföra till tyngre varuslag, såsom skogseffekter, cement, tegel

in. m., hvilka icke tålde omlastningskostnader och som således, derest icke

färjeförbindelsen funnits, antingen icke alls skulle hafva kunnat exporteras

till Danmark eller måst fraktas sjövägen, hvarvid statens och öfriga jernvägar

skulle gått miste om fraktinkomst.

Angfärjeförbindelsen Malmö—Köpenhamn vore alltså af mycket stor

betydelse ej mindre för Sveriges handel, enkannerligen dess exporthandel,

än äfven för statens jernvägar genom den inkomst, den tillförde desamma.

Den ångfärja, som nu besörjde trafiken mellan Malmö och Köpenhamn,

kunde upptaga 17—19 svenska statens jern vägsvagnar, beroende af deras

längd. Under förutsättning att färjan ginge alla dagar om året utom de,

som erfordrades för rengöring af pannor m. m., kunde på densamma

öfverföras i hvardera rigtningen cirka 12,500 vagnar om året. Då antalet

i hvardera rigtningen öfverförda vagnar på tre år vuxit från cirka

2,700 till cirka 9,400, torde, ehuruväl ökningen måhända framgent icke

stege i samma proportion, den nu befintliga danska färjan snart varda

otillräcklig.

Det i samtrafik med det forenede dampskibs-selskabs ångbåtar under

tiden oktober 1897—september 1898 befordrade godset, som uteslutande

varit af dyrbarare slag och tillhört frakttarifferna 1—5, utgjorde i rigtning

till Sverige något öfver 1,000 tons och i rigtning till Danmark omkring

2,200 tons, således äfven i detta fall en vida större mängd från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

7

Sverige. Denna godsmängd torde hädanefter jemväl komma att till större

delen öfverföras med ångfärja.

Då ångfärjetrafiken mellan Malmö och Köpenhamn visat sig vara

af stor betydelse ej mindre för Sveriges handel och särskild! för dess export

till Danmark, än äfven för de svenska jernvftgarne;

då den nu befintliga förbindelsen medelst den danska ångfärjan

syntes varda inom en nära framtid otillräcklig; samt

då förut bestående samtrafiksaftal med det forenede dampskibsselskab

nu uppsagts,

ansåge jernvägsstyrelsen tiden vara inne, att snarast möjligt åtgärder

vidtoges för insättande af ännu en ångfärja mellan Malmö och Köpenhamn.

Då vidare i ofvanberörda öfverenskommelse mellan jernvägsstyrelsen

och danska generaldirektoratet för statsbanedriften den 31 maj 1894 träffats

det aftal, att, när från svenska statens sida ansåges önskligt att äfven

från svensk sida insattes en ångfärja i förbindelsen, den svenska färjan

tillförsäkrades samma vilkor i Danmark, som der komme den danska färjan

till de!, samt då det i och för sig torde vara ur flere synpunkter fullt

lämpligt, att vid en öfvervägande svensk export äfven den svenska flaggan

vore representerad, ansåge jernvägsstyrelsen, att den nya ångfärjan borde

vara svensk.

Såsom förut andragits, syntes ångfärjeförbindelsens största betydelse

vara att söka deri, att genom densamma landets handelsomsättning underlättades

och jernvägarna tillfördes en ökad inkomst, hvadan, äfven om

sjelfva ångfärjan såsom sådan icke skulle lemna vinst, utan snarare förlust,

detta icke borde tillmätas afgörande vigt. Det syntes emellertid ingalunda

vara gifvet, att icke ytterligare en ångfärja kunde komma att i

och för sig ganska snart betala sina utgifter och till och med lemna

behållning. Den danska färjan hade redan gjort det, oaktadt man, enligt

uppgift från dansk sida, af vissa orsaker icke sökt att särskilt framkalla

persontrafik å densamma. Men det syntes icke vara tvifvel om att, derest

färjan för ändamålet inrättades samt andra lämpliga åtgärder vidtoges för

persontrafikens befrämjande, såsom annonsering i tillräcklig grad in. m.,

denna trafik skulle varda ganska afsevärd, helst som färjorna gjorde god

fart och hade en lugn och stadig gång. A färjan mellan Helsingborg och

Helsingör hade första året af dess tillvaro befordrats 124,000 resande och

senaste år (april 1897—mars 1898) 190,000. Persontrafiken i dess helhet

mellan Malmö och Köpenhamn torde emellertid vara vida större än den

mellan Helsingborg och Helsingör.

Under den korta tid, som förflutit sedan jernvägsstyrelsens yttrande

infordrats, hade styrelsen icke kunnat hinna anskaffa ritningar å en ång
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

färja med å ritningarna grundadt kostnadsförslag, men med kännedom om

kostnaden för de danska ångfärjorna af ungefär samma storlek som den,

hvilken här skulle ifrågakomma, kunde man tillnärmelsevis beräkna det

belopp, som skulle erfordras för anskaffande af en lämplig ångfärja för

ifrågavarande ändamål; och hade styrelsen till upplysning meddelat en i

propositionen å sid. 10 intagen förteckning å prisen samt de hufvudsak1

igaste måtten in. in. å de danska färjorna.

Den färja, med hvilken nu förbindelsen Malmö—Köpenhamn upprätthölles

(»Kjöbenhavn»), hade kostat i rundt tal 750,000 kronor, och de

färjor, som senast af danska staten bestälts för trafiken Gjedser—Warnemunde,

hade, enligt uppgift, betingat den ena, en hjulbåt, något öfver

900,000 kronor, den andra, propellerbåt, omkring 1,100,000 kronor. Med

hänsyn till de högre arbets- och materialpris, som nu gälde, jemförda med

dem, som gälde då den danska färjan byggdes, syntes cn färja att insättas

i förbindelsen Malmö—Köpenhamn höra lägst upptagas till en

million kronor.

Hvad den årliga driftkostnaden anginge, hade generaldirektorat et i

Köpenhamn upplyst, att densamma för den danska färjan å traden Malmö

—Köpenhamn varit: driftåret 1896—1897 omkring 125,700 kronor och

driftåret 1897—1898 132,600 kronor.

Angfärjetrafiken i Malmö fordrade emellertid redan vidtagande af

vissa åtgärder vid ångfärjestationen, hvilka, derest trafiken skulle ökas,

blefve än mer nödvändiga.

Det af Malmö stad inrättade ångfärjeläget kunde, enligt hvad styrelsen

under hand inhemtat, väl betjena ännu en färja, men det kräfdes, att

magasin för godset uppfördes, och att spårsystemet utvidgades. Särskild t

vore det af vigt, att ankommande gods kunde tullbehandlas vid ångfärjestationen,

så att ej, såsom nu vore fallet, tullbehandlingen behöfde föranleda

tidsutdrägt genom transporter till tullens packhus vid ångbåtshamnen

m. in. För utvidgning af spårsystemet hade medel redan af Riksdagen

anvisats, men genom ökad trafik kunde måhända ytterligare utvidgning

redan i en närmare framtid varda behöflig. För magasinsbyggnad torde

Malmö stad vara villig upplåta erforderlig mark, men anslag till dylik

byggnads uppförande saknades. För tullbehandlingen torde, enligt hvad

från såväl tullmyndigheterna i Malmö som generaltullstyrelsen inhemtats,

erfordras packhus af sten, innehållande expeditionslokaler, förvaringsrum

in. m. Dessa lokaler torde emellertid, enligt hvad som under hand erfarits,

Malmö stad vara villig uppföra i förening med jernvägens magasin.

På grund af hvad sålunda anförts ansåge jern vägsstyrelsen, att

genom proposition till innevarande års Riksdag borde begäras ett anslag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

9

af 1,100,000 kronor för anskaffande af ångfärja att insättas i fart mellan

Malmö och Köpenhamn samt för uppförande af godsmagasin vid ångfärjehamnen

i Malmö, äfvensom för öfriga anordningar, som kunde komma att

visa sig derstädes erforderliga med anledning af ångfärjetrafiken.

Innan denna fråga understäldes Kongl. Maj:ts pröfning, hade statsrådet

och chefen för civildepartementet ansett sig böra personligen i ämnet

förhandla med danske inrikesministern; och hade sådan förhandling jemväl

egt rum vid sammanträde dem emellan i Köpenhamn den 2 sistlidne januari.

Chefen för civildepartementet hade dervid meddelat, att man från svensk

sida vore betänkt att — under förutsättning att nödiga medel af svenska

Riksdagen anvisades — senast från och med 1900 års höst, med stöd af

öfverenskommelsen den 31 maj 1894, insätta en svensk ångfärja i förbindelsen

mellan Malmö och Köpenhamn.

I fråga om fördelningen mellan de båda länderna af de utaf ångfärjetrafiken

såsom sådan uppstående inkomster hade vid sammanträdet

chefen för det svenska civildepartementet och danske inrikesministern varit

ense derom, att denna fördelning borde ske i förhållande till antalet af

hvartdera landets färja utgjorda turer i trafiken och icke efter af den ena

eller andra färjan fraktadt gods och passagerareantal. I öfrigt hade de

sammanstämmande ansett, att för passageraretrafikens befrämjande följande

åtgärder borde vidtagas, nemligen: att i Malmö borde anordnas förbindelse

med tåg eller omnibus mellan hufvudstationen och ångfärjestationen; att i

Köpenhamn, intill dess direkt jern vägsförbindelse mellan Österbro station

och hufvudstationen blefve färdig, borde anordnas omnibus mellan berörda

stationer; att biljettprisen å ångfärjorna icke borde sättas högre än prisen

i ångbåtsförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn; och att ångfärjeturerna

och vilkoren derför borde bekantgöras så mycket som möjligt. I

afseende å dessa åtgärder hade chefen för civildepartementet derjemte uttalat

den önskan, att desamma vidtoges redan detta års vår utan afvaktan

å den svenska ångfärjans insättande.

För erhållande af definitivt besked om Malmö stads ställning till

frågan hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, jernvägsstyrelsen

uti skrifvelse till stadsfullmägtigc af den 17 sistlidne januari

hemstält, det stadsfullmägtige ville för staden Malmö dels utfästa sig att,

derest äfven från svensk sida insattes eu ångfärja i förbindelsen mellan

Malmö och Köpenhamn, låta ej mindre i Malmö hamn i närheten af den

nn befintliga tilläggsplatsen för ångfärjan så snart ske kunde på stadens

Bill. till Rikad. Prat. 1899. 4 Sami. / Afd. XI lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

bekostnad anbringa och derefter för framtiden underhålla ett ytterligare

ångfärjeläge, än äfven vid ångfärjestationen på stadens bekostnad uppföra

ett tullexpeditionshus af den storlek och beskaffenhet, vederbörande tullmyndighet

kunde finna för ändamålet erforderlig, dels ock att stadfästa

ett af hamndirektionen i Malmö den 20 september 1898 fattadt beslut,

hvarigenom medgifvits uppförandet af ett godsmagasin vid ångfärjestationen

och godkänts af jernvägsstyrelsen föreslagna spåranordningar derstädes.

Uti samma skrifvelse hade jernvägsstyrelsen tillika, med erinran hurusom

nuvarande ångfärja åtnjöte frihet från hamnafgift, mot det att vissa i

Malmö stad utmynnande jernvägar till staden erlade eu afgift af 5,000

kronor för år, hemstält, att nämnda summa måtte få gälla såsom hamnafgift

jemväl för den ifrågasatta nya ångfärjan.

Till svar härå hade stadsfullmägtige uti skrifvelse till jernvägsstyrelsen

af den 8 sistlidne februari förklarat sig villige att, till befrämjande

och ökning af ifrågavarande förbindelseled, på stadens bekostnad

uppföra och underhålla ett tullexpeditionshus af den storlek och beskaffenhet,

vederbörande tullmyndighet kunde finna för ändamålet verkligen erforderlig;

att upplåta nödigt område för godsmagasin och spåranläggningar

vid ångfärjestationen; samt att, hvad anginge frågan om befrielse från

hamnafgift för den nya färjan, låta den öfverenskomna afgiften af 5,000

kronor årligen tillsvidare gälla för båda ångfärjorna, dock under förbehåll

att denna afgift skulle göras till föremål för revision i en framtid, när ett

nytt ångfärjeläge möjligen komme till stånd. Beträffande åter frågan om

anordnande af ytterligare ett färjeläge hade stadsfullmägtige allenast hänfört

sig till ett af hamndirektionen i ämnet afgifvet utlåtande, deruti hamndirektionen,

med erinran hurusom i Malmö påginge en ny hamnbyggnad,

som, då den blefve färdig, komme att öfverträffa den gamla i storlek och

beqvämlighet, dertill försedd med eget utlopp, anfört att, då första afdelningen

af denna utvidgning blefve färdig, intet hinder från stadens sida

mötte att anvisa plats för ett nytt färjeläge; att dessförinnan deremot kajoch

upplagsplatser vore så upptagna för rörelsens behof, och aftal träffade

med såväl enskilda personer som offentliga myndigheter, att hamndirektionen

för närvarande icke såge sig i stånd att anvisa den önskade platsen, att

detta icke heller syntes vara från allmän synpunkt för närvarande nödvändigt;

att lossning och lastning med ångfärja toge så kort tid, att ett

ångfärjeläge vore tillräckligt för en mångdubbelt större trafik än den nuvarande;

samt att det icke med fog syntes behöfva ifrågasättas att anordna

ytterligare ett färjeläge endast af försigtighetsskäl af fruktan för

något kortare afbrott i förbindelsen genom tillfällig skada å det nu be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

11

fintliga färjeläget, enär en så långt drifven försigtighet med ungefär samma

motivering kunde kräfva ett andra hamninlopp, på det att en tillfällig

olyckshändelse i det nu befintliga ej skulle omöjliggöra inseglingen i

hamnen.

Vid öfverlemnande af stadsfullmägtiges berörda skrifvelse med tillhörande

handlingar, hade jernvägsstyrelsen för egen del förmält sig vidhålla

sin uti skrifvelsen den 19 december 1898 uttalade mening, att ytterligare

ett ångfärjeläge ingalunda kunde anses vara en nödvändig förutsättning

för insättande uti ifrågavarande förbindelse af en ny ångfärja. Tillika

hade styrelsen i sammanhang dermed, såsom tillägg till hvad från styrelsens

sida förut i ärendet anförts, meddelat, att, derest eu ny ångfärja skulle

komma till stånd, densamma, enligt styrelsens förmenande, borde vara så

inrättad, att den lämpligen kunde användas såväl för gods- som äfven för

persontrafik.

Slutligen hade jernvägsstyrelsen uti särskilda till departementschefen

aflemnade promemorior dels meddelat, att uti de belopp, hvilka i styrelsens

skrifvelse den 19 december 1898 funnes upptagna för angifvande ej

mindre af det ekonomiska utbytet af ångfärjedriften uti ifrågavarande förbindelse,

än äfven af de årliga driftkostnaderna, ej inginge vare sig ränta

å eller amortering af det kapital, som utgifvits för den nu befintliga ångfärjans

anskaffande, utan att vid angifvandet af berörda belopp hänsyn

tagits allenast till kostnaderna för ångfärjans trafikerande och underhåll,

dels ock, under erinran att uti det belopp, 1,100,000 kronor, som styrelsen

uti sin nyssberörda skrifvelse föreslagit att af Riksdagen äskas,

inginge 100,000 kronor för uppförande af godsmagasin vid ångfärjehamnen

i Malmö jemte öfriga anordningar, som kunde komma att visa sig derstädes

erforderliga med anledning af ångfärjetrafikcn, meddelat att, sedan,

till följd af stadsfullmägtiges i Malmö numera definitivt fattade beslut om

uppförande på stadens bekostnad af ett fullständigt tullexpeditionshus, åtskilliga

inskränkningar i afseende å godsmagasinet kunde anses möjliga,

frågan om anvisande af medel till nämnda arbeten, hvilka samtliga vore

af beskaffenhet att vanligen förekomma bland sådana nya byggnader och

anläggningar vid statens jernvägstrafik, till hvilka Riksdagen årligen plägade

bevilja anslag och hvilkas utförande icke kräfde synnerligen lång tid,

lämpligen syntes höra anstå, intill dess närmare utredning rörande omfattningen

af de behöfliga arbetena kunnat verkställas; på grund hvaraf

styrelsen jemväl ansåge att för närvarande af Riksdagen borde begäras

allenast det för anskaffandet af sjelfva ångfärjan behöfliga beloppet 1,000,000

kronor, hvarjemte styrelsen, under förutsättning att dess uppfattning i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

detta afseende vunne Kong!. Maj:ts gillande, förmält sin afsigt vara att

uti näst afgifvande förslag rörande anslag att af Riksdagen äskas till nya

byggnader och anläggningar vid statens järnvägstrafik återupptaga frågan

om godsmagasinet m. in.

För egen del har statsrådet och chefen för civildepartementet slutligen

anfört följande:

»Såsom redan af den lemnade redogörelsen för mina förhandlingar

med danske inrikesministern lärer framgå, har jag ansett mig böra biträda

jernvägsstyrelsens åsigt, att tiden nu är inne för insättande af en svensk

ångfärja i förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn.

De skäl, hvilka härför blifvit af jernvägsstyrelsen anförda, hafva i

och för sig synts mig fullt giltiga. Derförutom har jag emellertid jemväl

ansett, att vid denna frågas bedömande icke ringa afseende borde fästas

vid önskvärdheten deraf att — närmast med anledning af det forenede

dampskibs-selskabs uttalade afsigt att upphöra med eller åtminstone väsentligen

inskränka ångbåtstrafiken i Öresund — sådana anordningar i afseende

å trafikförhållandena vid den nu ifrågavarande, för hela vårt land synnerligen

vigtiga förbindelseled med de danska öarna vidtoges, att största möjliga

trygghet kunde vinnas för att störande rubbningar i dessa förhållanden

för framtiden undvekes.

Detta önskningsmål lärer emellertid svårligen kunna uppnås utan

genom omedelbart ingripande från statsinagternas sida och med hänsyn

till vigten särskilt för trafikens å statsbanorna utveckling af denna sjöförbindelses

uppehållande synes någon lämpligare och närmare till hands

liggande lösning icke finnas än att, såsom i fråga om den befintliga danska

ångfärjan redan eger rum, denna förbindelse ställes direkt under statsbaneförvaltningen.

Då nu erfarenheten otvetydigt gifvit vid handen, att en ångfärjeförbindelse

å ifrågavarande trafikled icke allenast är för godstrafikens besörjande

synnerligen ändamålsenlig utan derjemte utgör ett beaktansvärdt

medel för utvecklingen af särskildt exporten på Danmark, samt en sådan

förbindelse, under förutsättning att de åtgärder för persontrafikens befrämjande,

hvilka vid sammanträdet mellan danske inrikesministern och mig

ansågos önskvärda, blifva vidtagna, äfven torde komma att tillfredsställa

den trafikerande allmänhetens berättigade fordringar, och derest genom

ökning af antalet turer möjlighet beredes att anordna desamma så, att de

blifva för persontrafiken lämpliga, otvifvelaktigt kommer att draga till

sig en betydande sådan trafik, anser jag det synnerligen önskligt, att från

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

13

statsrnagternas sida åtgärd vidtages i syfte att utveckla den befintliga ångfärjeförbindelsen.

Jag finner sålunda alla skäl tala för insättandet snarast möjligt af

eu ny ångfärja i förbindelsen; och då danska staten genom grundläggandet

af denna förbindelse redan gjort eu kraftig insats, torde det vara fullt i

sin ordning, att den nu behöfliga nya ångfärjan insättes från svensk sida.

Med hänsyn till hvad hamndirektionen i Malmö anfört, äfvensom

dertill att jern vägsstyrelsen funnit det nuvarande färjeläget i Malmö tillräckligt

för en trafik med två färjor, finner jag mig kunna tillstyrka att

med frågan om ytterligare ett färjeläges anordnande derstädes må tillsvidare

anstå.

Emot jernvägsstyrelsens förslag att tillsvidare uppskjuta frågan om

anvisande af medel till nytt godsmagasin vid ångfärjehamnen med flere

arbeten derstädes har jag intet att erinra.

Hvad angår kostnaden för sjelfva ångfärjan, kan denna, såsom jernvägsstyrelsen

redan framhållit, icke ännu, i saknad af ritningar och kostnadsförslag,

noggrant angifvas; men då, efter hvad jag under hand inhemta!,

den af jern vägsstyrelsen beräknade summan, 1,000,000 kronor, grundar

sig på af styrelsen från en sakkunnig inom ångfärjebyggnadsfacket inhemtade

upplysningar rörande sannolika kostnaden under nuvarande prisförhållanden

för en ångfärja med propellerkonstruktion och af ungefärligen

samma storlek som den nu i förbindelsen gående färjan, finner jag, som

beträffande färjans af jernvägsstyrelsen sålunda tilltänkta konstruktion och

storlek icke har något att anmärka, mig sakna anledning ifrågasätta någon

ändring af det föreslagna anslagsbeloppet.

Då ångfärjan väl närmast är att anse såsom eu fortsättning af vårt

statsbanenät, torde de nödiga medlen böra anskaffas på samma sätt som

öfriga i dagens statsråd äskade anslag till nya statsbanebyggnader.»

Hvad departementschefen sålunda i detta ärende anfört, synes utskottet

ådagalägga önskvärdheten af att en ny ångfärja genom svenska

statens försorg insättes i förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn. Dock

torde, innan staten underkastar sig de kostnader, som härmed äro förenade,

närmare öfverenskommelse i vissa afseenden böra träffas med Malmö stad.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har nämnda stad efter derom

af jernvägsstyrelsen gjord hemställan åtagit sig att, derest från svensk sida

insattes en ångfärja i förbindelseleden, dels på stadens bekostnad uppföra

och underhålla ett tullexpeditionshus af den storlek och beskaffenhet, vederbörande

tullmyndighet kunde finna för ändamålet erforderlig, dels ock upplåta

nödigt område för godsmagasin och spåranläggningar vid ångfårje
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

stationen. Härförutom hade jernvägsstyrelsen dock tillika hos stadsfullmäktige

i Malmö hemstält, ej mindre att staden skulle låta i Malmö hamn

i närheten af den nu befintliga tilläggsplatsen för ångfärjan på stadens

bekostnad anbringa och derefter för framtiden underhålla ett ytterligare

ångfärjeläge, än äfven medgifva, att den afgift af 5,000 kronor för år,

som till staden erlades såsom godtgörelse för nuvarande ångfärjas befrielse

från hamnafgift, finge gälla såsom hamnafgift äfven för den ifrågasatta

nya ångfärjan. På sistnämnda fordran hafva stadsfullmägtige endast delvis

ingått, i det de förbehållit sig att berörda afgift, 5,000 kronor, som tillsvidare

skulle få gälla för båda ångfärjorna, dock skulle underkastas revision,

då ett nytt ångfärjeläge möjligen koinme till stånd; och i fråga om

anordnande af detta läge hafva stadsfullmägtige icke lemnat ett fullt bestämdt

svar. Ehuruväl det förefintliga ångfärjeläget under närvarande

förhållanden anses kunna betjena två ångfärjor, synes staten dock redan

nu böra, på sätt jernvägsstyrelsens berörda framställning åsyftat, bereda

sig tillgång till ytterligare ett ångfärjeläge, att tagas i anspråk, när detsamma

framdeles kan visa sig vara af behofvet påkalladt; och då Malmö

samhälle uppenbarligen har synnerligen afsevärda fördelar af ifrågavarande

ångfärjeförbindelses utveckling, synes det med skäl kunna fordras, ej mindre

att staden vid den nu pågående nya hamnanläggningen enligt plan, som

bör af jernvägsstyrelsen pröfvas, anbringar och underhåller ett nytt ångfärjeläge,

än ock, jemväl efter det detsamma upplåtits, såsom hamnafgift

för båda färjorna åtnöjes med nuvarande godtgörelse af 5,000 kronor.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen — under vilkor att staden Malmö

dels utfäster sig att, efter det första afdelningen af nu

pågående utvidgning af Malmö hamn blifvit fullbordad

och då sådant af jernvägsstyrelsen påfordras, i hamnen

nära den nu befintliga tilläggsplatsen för ångfärjan på

stadens bekostnad enligt plan, som af jernvägsstyrelsen

godkännes, anbringa och derefter för framtiden underhålla

ett ytterligare ångfärjeläge, dels ock medgifver,

att äfven efter upplåtandet af det nya ångfärjeläget

en godtgörelse till staden af 5,000 kronor årligen skall

gälla såsom hamnafgift ej blott för den nuvarande

utan äfven för nedan omförmälda nya ångfärja — må,

till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen

mellan Malmö och Köpenhamn, för år 1900

anvisa 1,000,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 58.

15

Angående sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet

att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 18 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:79 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts •proposition angående anvisande af medel till anskaffande af en ängfärja att insättas i ångfärjeförbindel s. 3 i texten