Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret. ''jr*

1899-04-18 · 105 sidor, varav 101 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 101 av 105 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:6, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret. ''jr*

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Kiksd. kansli den 18 april 1899, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

''jr*

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Marinförvaltningen.

l:o. I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof

den 13 januari 1899 har Kongl. Maj:t uti punkten 1 under femte

hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja den i staten för marinförval

tningen uppförda anvisning till vikariatsersättningar, renskrifning,

flitpenningar och tillfälliga biträden med 3,500 kronor till 8,500 kronor

och följaktligen i riksstaten för år 1900 upptaga anslaget till marinförvaltningen,

för närvarande 38,600 kronor, till ett med 3,500 kronor

höj dt belopp, eller till 42,100 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari

1899 har föredragande departementschefen i detta ärende anfört följande

(sid. 2—6).

I skrifvelse den 7 decennier 1897 hade marinförvaltningen rörande

behofvet af ökadt anslag till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpeuBih.

till Rikad. Prot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 6 Eäft. (N:o G.J 1

Angående

höjning af

detta anslag.

[1-]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ningar och tillfälliga biträden, hvilket anslag i nu gällande stat för

embetsverket vore upptaget till 5,000 kronor, anfört hufvudsakligen

följande.

Samtidigt med den utveckling, flottan under de sista tjugu åren

erhållit, hade antalet och omfattningen af de ärenden, som kommit

under marinförvaltningens handläggning, varit i nästan oafbrutet stigande.

Under det att antalet inkomna ärenden år 1878, med hvilket

års ingång marinförvaltningen efterträdt förvaltningen af sjöärendena,

utgjort 2,395, hade de år 1896 inkomna ärendenas antal uppgått till

4,241. Denna tillväxt hade medfört en väsentlig ökning af marinförvaltningens

arbete, hvilket ock visat sig, bland annat, derutinnan,

att år 1878 afgjorts 2,390, men år 1896 ej mindre än 4,239 ärenden,

samt att antalet koncept till utgående expeditioner, som år 1878 utgjort

1,301, år 1896 uppgått till 2,055, häruti ej inberäknade s. k.

muterade koncept till utgående expeditioner, som numera till betydande

antal årligen förekomme.

På embetsverkets militära och ingeniörafdelningar hade med anledning

af det sålunda ökade arbetet personalen blifvit förstärkt genom

officerare och ingeniörer, som blifvit till tjenstgöring i embetsverket

kommenderade eller förordnade. Då deremot å embetsverkets civilafdelning

och särskildt dess kansli, der behofvet af förstärkta arbetskrafter

i all synnerhet gjort sig gällande, den ordinarie personalen

icke blifvit ökad, hade för göromålens behöriga gång extra ordinarie

tjenstemän måst i allt större utsträckning tagas i anspråk, utan att

detta oaktadt det i 1878 års stat för marinförvaltningen fastslagna belopp

till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga

biträden, 5,000 kronor, undergått någon förhöjning.

Visserligen hade, på framställning af marinförvaltningen, under

flera år till förstärkande af nyssnämnda anslag anvisats ett belopp af

500 kronor; men detta hade dock endast i ytterst ringa mån kunnat

bidraga till minskande af missförhållandet mellan det arbete, de extra

ordinarie tjenstemännen utfört, och den ersättning för arbetet, embetsverket

kunnat bereda dem.

Redan för flera år tillbaka hade det i följd af de ökade göromålen

visat sig nödvändigt, att sekreteraren i embetsverket under större delen

af den dagliga expeditionstiden hade amanuensbiträden till sitt förfogande.

På grund häraf hade marinförvaltningen under de senare åren

förordnat två amanuenser att tjenstgöra å kansliet. Dock hade i anseende

till embetsverkets begränsade tillgångar ersättning åt amanuenserna

icke kunnat utgå med högre belopp årligen än 480 kronor åt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

den ene af dem och 420 kronor åt den andre. Denna ersättning kunde

dock icke anses stå i rimligt förhållande till den tjenstgöring af tre

timmar och ofta än mera dagligen, som embetsverket för närvarande

fordrade af amanuenserna.

Å ni vil avdelningen vore anstäld en amanuens med ett årligt arfvode

af 900 kronor, hvilket, äfven detta, i förhållande till amanuensens arbete

vore alldeles för ringa.

Såsom exempel på amanuensarfvodenas storlek i andra af de centrala

embetsverken hade marinförvaltningen erinrat, att i kammarkollegium

utginge två amanuensarfvoden å 1,500 kronor och sju å 1,200

kronor, i kammarrätten fyra arfvoden å 1,800 kronor och tretton å

1,200 kronor, i telegrafstyrelsen tre arfvoden å 1,600 kronor, två å

1,500 kronor, ett å 1,400 kronor, två å 1,200 kronor och två å 900

kronor; att i patent- och registreringsverket samtlige amanuenserna åtnjöte

1,200 kronor hvar årligen, äfvensom att i allmänhet uti de embetsverk,

der, enligt hvad marinförvaltningen inhemtat, af amanuenserna

fordrades motsvarande eller ock något mindre arbete än i marinförvaltningen,

amanuensarfvodena utginge med belopp, ej understigande 1,200

kronor. Marinförvaltningen ansåge det derför billigt, att dess amanuenser

komme i åtnjutande af arfvoden å ungefär sistnämnda belopp.

Af de i embetsverket tjenstgörande extra ordinarie tjenstemän,

Indika icke vore amanuenser, hade flertalet tagits i anspråk för arbete

i verket merendels flera timmar dagligen. Härför hade icke kunnat

beredas dem annan ersättning än årlig gratifikation till belopp i allmänhet

vexlande mellan 100 och 200 kronor, en obetydlig godtgörelse,

särskildt då man toge hänsyn till de ringa utsigter till befordran, embetsverket

erbjöde.

För att embetsverket måtte kunna räkna på att få behålla, förutom

amanuenser, sådana extra ordinarie tjenstemän, som vore eller kunde

blifva verket till gagn, vore det nödvändigt, att åt dem bereddes en

mera afsevärd uppmuntran i form af icke allt för obetydliga flitpenningar.

Äfven renskrifningsarbetet inom verket hade ökats så betydligt,

att det blifvit nödvändigt att hafva två fasta renskrifningsbiträden anstälda,

hvarförutom ändock tillfälliga renskrifningsbiträden måst anlitas. För

täckande af den ökade renskrifningskostnaden, hvilken delvis föranledts

af fartygsnybyggnader, hade, då anslaget till vikariatsersättningar, renskrifning

in. in. varit dertill otillräckligt, måst tagas i anspråk medel

från anslagen till berörda nybyggnader, en utväg, som dock endast

undantagsvis och i nödfall borde få ifrågakomma. Fördenskull borde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

det för renskrifningen afsedda anslag ökas så, att renskrifningskostnaden

kunde helt och hållet deraf utgå.

På de sålunda åberopade grunder och då den ökade arbetsbördan

icke berodde af tillfälliga omständigheter, utan fastmera, enligt livad

antagas kunde, komme att allt fortfarande växa, erfordrades oundgängligen

en förhöjning af anvisningen till vikariatsersättningar, renskrifning,

flitpenningar och tillfälliga biträden med belopp ej understigande

3,500 .kronor.

Marinförvaltningen hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

dels anvisa för år 1898 ett belopp af 3,500 kronor till beredande af

något förhöjd ersättning åt amanuenser, e. o. tjensteman och vaktbetjening

samt för bestridande af ökad renskrifningskostnad, dels ock

föreslå Riksdagen att höja den nu i staten för marinförvaltningen uppförda

anvisning till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och

tillfälliga biträden med 3,500 kronor till 8,500 kronor.

I sammanhang härmed både marinförvaltningen gjort framställning

om uppförande af ett arfvode å 1,500 kronor för en särskild advokatfiskal

inom embetsverket.

Vid föredragning den 31 december 1897 af marinförvaltningens

ifrågavarande, först den 18 i samma månad till sjöförsvarsdepartementet

inkomna skrifvelse hade Kongl. Maj:t funnit den då gjorda framställningen

icke till någon Kongl. Majrts åtgärd föranleda.

Uti skrifvelse den 3 maj 1898 hade emellertid marinförvaltningen

gjort förnyad framställning i ämnet och dervid anfört ytterligare

följande.

Embetsverkets arbetsbörda hade allt fortfarande växt, ett förhållande,

som tydligen framginge bland annat deraf, att antalet inkomna

mål år 1897 utgjort 4,621 mot 4,241 år 1896 och att antalet afgjorda

mål år 1897 uppgått till 4,603 mot 4,239 år 1896, äfvensom att antalet

koncept till utgående expeditioner, hvilket år 1896 uppgått till 2,055,

år 1897 utgjort 2,244, häruti ej inberäknadt det stora antalet muterade

koncept till från embetsverket utgående skrivelser.

Det läge i öppen dag, att det vore synnerligen olämpligt, att arbetet

i ett statens embetsverk skulle på grund af bristande medel

vara ordnadt på sådant sätt, som hittills i marinförvaltningen måst

vara fallet, och nära till hands läge det antagande, att, derest ändring

härutinnan ej skedde, embetsverket komme att blifva strandsatt på erforderliga,

dugande arbetskrafter och dess förmåga att i behörig ordning

handlägga löpande ärenden äfventyras. I allt fall hade det icke

synts vara rigtigt att fordra ett ansträngande och magtpåliggande arbete

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

af personer, hvilka man icke kunde bereda en något så när skälig

ersättning för arbetet.

Med anledning af marinförvaltningens sålunda förnyade framställning,

som jemväl afsett anvisande af medel för ändamålet för år 1899

samt uppförande af arfvode för en advokatfiskal, hade Kongl. Maj:t

den 1 juli 1898, jemte förklarande, att Kongl. Maj:t funne marinförvaltningens

framställning om anställande af en advokatfiskal i embetsverket

ej böra föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd samt ej heller funne skäl

att då ingå i pröfning af vare sig frågan om proposition till Riksdagen

angående förhöjning i staten för marinförvaltningen eller* frågan om

anvisande för år 1899 af medel till ersättning åt amanuenser och e. o.

tjenstemän m. m., för år 1898 af femte hufvudtitelns allmänna besparingar

till embetsverkets förfogande stält ett belopp af 3,500 kronor

att jemte derför i stat anvisadt anslag användas till ersättning åt

amanuenser och e. o. tjenstemän samt till bestridande af ökad renskrifningskostnad;

och hade Kongl. Maj:t den 9 sistlidne december

anvisat samma belopp för år 1899, att användas på liknande sätt.

Uti sin skrifvelse den 16 september 1898 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 hade marinförvaltningen,

med åberopande af den i embetsverkets förberörda två skrivelser

lemnade utredning, upprepat sin anhållan om propositions aflåtande till

Riksdagen angående höjning af anslaget till vikariatsersättningar m. in.

Till de i marinförvaltningens anförda skrivelser åberopade sifferuppgifter

kunde läggas, att under år 1898 antalet af till embetsverket

inkomna mål utgjort 4,757 och antalet uppsatta koncept, s. k. muterade

koncept oberäknade, 2,248. Uppgift angående antalet under

sistnämnda år afgjorda mål både ännu icke kunnat lemnas.

Af hvad sålunda i detta ärende förekommit syntes departementschefen

framgå, att här förelåge ett verkligt och stadigvarande behof,

hvilket icke lämpligen kunde vidare tillgodoses med tillfälliga anvisningar.

Under åberopande af den i statsrådsprotokollet till stöd för denna

framställning förebragta utredning hemställer utskottet,

att Riksdagen må höja den i staten för marinförvaltningen

uppförda anvisning till vikariatsersättningar,

renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden

med 3,500 kronor till 8,500 kronor och följaktligen

i riksstaten för år 1900 upptaga anslaget till marin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

höjning af

detta anslag.

[2—8.]

förvaltningen, för närvarande 38,600 kronor, till ett

med 3,500 kronor höj dt belopp, eller till 42,100

kronor.

Aflöning för flottans corpser och stater.

2:o. I statsverkspropositionen, punkterna 2—8 under femte hufvudtiteln,

bär Kong], Maj:t föreslagit Riksdagen,

dels att medgifva, att till erhållande af det årliga tillägg till fasta

lönen af 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat att tilldelas endera af

innehafvare af chefsbefattningen i marinförvaltningen, chefsbefattningen

vid flottans stab eller stationsbefälbafvarebefattningen i Karlskrona,

derest han icke uppbure flaggmans lön, måtte kunna ifrågakomma äfven

stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm, derest denne icke

uppbure flaggmans lön, med iakttagande, att, om två af nämnda befattningshafvare

icke uppbure dylik lön, tillägget skulle tilldelas den af

dem, som vore i sin befattning äldst; samt att detta medgifvande måtte

få gälla från och med 1899 års början;

dels att i riksstaten för år 1900 under femte hufvudtiteln uppföra

såsom reservationsanslag ett belopp af 11,900 kronor till repetitionsöfningar

för reservofficerare;

dels att medgifva, att reservofficer vid flottan, för hvilken insättning

i rånte- och kapitalförsäkringsanstalt skett i enlighet med bestämmelserna

i kongl. kungörelsen angående utbildande af reservbefäl

för flottan den 13 juli 1887, måtte, derest han fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet,

som nu vore eller framdeles kunde för sådana reservofficerare

varda stadgad, efter uppnådda femtiofem års ålder under sin

återstående lifstid åtnjuta en årlig pension lika stor med det belopp,

hvarmed den lifränta, som på grund af den verkstälda insättningen

skulle honom tillkomma vid femtiofem års ålder, understege 300 kronor;

dels att medgifva. sådan ändring i gällande stat för flottans civilstat,

att kammarskrifvarnes lön, som enligt nu gällande bestämmelser efter

5 års tjenstgöring i samma grad ökades med 500 kronor, måtte efter

10 års väl vitsordad tjenstgöring i denna grad ökas med ytterligare

500 kronor, samt att väbel, för hvilken lönen enligt nu gällande bestämmelser

efter 5 års tjenstgöring i nämnda egenskap ökades med

200 kronor, måtte efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring såsom väbel

kunna erhålla en ytterligare lönetillökning af 200 kronor;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

dels att godkänna förändrad stat för de militära befattningar vid

flottan, hvilkas innehafvare åtnjöte bostad eller inqvarteringsbidrag i

penningar, af den lydelse, bilagan A vid protokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 13 januari 1899 utvisade;

dels att godkänna stat för flottans poliscorps af den lydelse, bilagan

B vid samma protokoll utvisade, samt medgifva, dels att den redan

anstälda personalen vid varfspolisen i Karlskrona måtte vid öfverflyttning

till den nya staten komma i åtnjutande af ålders tillägg, motsvarande

nu innehafvande lönetillägg, dels att i öfrigt personalen vid

varfspolisen i Karlskrona måtte vid öfverflyttningen till ordinarie stat

få, i fråga om rätt till ålderstillägg, räkna sig till godo då innehafd

tjenstetid vid corpsen, samt

dels att anslaget till aflöning för flottans corpser och stater måtte i

riksstaten för år 1900 upptagas till ett med 57,000 kronor höjdt belopp

eller till 1,786,052 kronor samt att hvad af anslaget till ersättning för

vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut borde

inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans corpser och stater

måtte likasom föregående år användas för fyllande af behofvet under

denna anslagstitel år 1900.

Statsrådsprotokollet innehåller angående dessa framställningar följande

(sid. 6—32).

Då Riksdagen år 1887 anvisade medel för ökande af antalet offi- Disposition

cerare vid flottan med, bland andra, en flaggman, hade i sammanhang {^fyllnad

härmed det ena

viljat åt chefen för flottans stab och stationsbefälhafvaren i Karlskrona, ^éfattniJar*

blifvit indraget och beträffande det andra bestämdt, att det finge användas

till lönefyllnad åt endera utaf innehafvarne af chefsbefattningen

i marinförvaltningen, chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen

i Karlskrona, derest han icke uppbure flaggmans

lön.

Jemte de nu nämnda befattningarna syntes departementschefen

ännu en befattning vid flottan vara af den beskaffenhet, att dess innehafvare

borde kunna komma i åtnjutande af denna lönefyllnad, derest

han icke innehade flaggmans lön. Denna befattning vore stationsbefälhafvarens

vid Stockholms station. Ifrågavarande befattning medförde

nemligen en chefsställning och särskild! vid de icke sällan förekommande

besöken af främmande nationers örlogsfartyg, eu representations
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Reservbefäl.

skyldighet, som kräfde utgifter, hvilka icke utan uppoffrande af enskilda

medel kunde bestridas, om befattningens innehafvare endast uppbure

kommendörslön.

Någon betänklighet mot den sålunda ifrågasatta anordningen borde,

enligt departementschefens åsigt, så mycket mindre möta, som densamma

ej skulle föranleda någon ökad utgift af statsmedel. Skulle det

någon gång inträffa, att två bland inneliafvarne af nu nämnda befattningar

icke uppbure flaggmans lön, borde förhållandet så ordnas, att

den af dessa båda, som vore i sin befattning äldre, finge uppbära lönefyllnaden.

Enligt statsrådsprotokollet den 31 december 1886 hade chefen

för sjöförsvarsdepartementet hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att på ordinarie stat bevilja för utbildande och pensionering

af reservbefäl 24,150 kronor, deraf för förstnämnda ändamål 17,750

kronor. De beräkningar angående kostnaden för reservbefälets utbildning,

som af departementschefen lagts till grund för denna hemställan,

hade utgått derifrån, att ifrågavarande utbildning skulle vinnas dels genom

en ettårig aspirantkurs, dels genom två särskilda repetitionskurser,

hvilka skulle af hvarje reservunderlöjtnant genomgås, den ena omkring

5 och den andra omkring 10 år efter aspirantkursens afslutande och

hvardera omfatta eu tid af två månader under vintern. Då det tillika

förutsatts, att 10 reservofficerare skulle årligen utbildas, hade kostnadsberäkningen

stält sig på följande sätt:

för 10 reservofficerares ettåriga utbildning

dagaflöning å 3 kr................................................. kr. 10,950: —

beklädnad å 20 kr. i månaden........................ » 2,400: — 13,350: —

för 2 repetitionskurser, tillhopa 120 dagar:

dagaflöning å 3 kr.............................................. kr. 3,600: —

beklädnad å 20 kr. i månaden..................... » 800: 4 40O:

Summa kr. 17,750: —

förutom naturaunderhållskostnaden, beräknad för den ettåriga kursen

till............................................................................................. kr. 1,934: 50

och för båda repetitionskurserna till ......<.............................. » 636: —

Summa kr. 2,570: 50,

hvilken senare summa likväl skulle i staten ingå i det till naturaunderhållet

anvisade anslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

Sedan Riksdagen bifallit den i enlighet med departementschefens

hemställan aflåtna propositionen, utfärdades kongl. kungörelsen angående

utbildande af reservbefäl för flottan den 13 juli 1887, hvilken ännu vore

i hufvudsak gällande. Enligt § 10 i denna kungörelse erhölle reservofficersaspirant

under den tid, han för sin utbildning tjenstgjorde vid

flottan, äfvensom reservunderlöjlnant under de tider, han genomginge

föreskrifna repetitionskurser, följande förmåner:

dagaflöning 3 kronor;

beklädnadshjelp 20 kronor i månaden;

naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med manskapet vid

sjömanscorpsen.

Då reservofficer inkallades till annan tjenstgöring, erhölle han resekostnads-

och traktan!entsersättning, beräknad från hans hemort till den

station, han tillhörde, samt aflöning under tjenstgöringstiden lika med

officer af motsvarande grad vid flottan.

Till 1897 års Riksdag hade Kongl. Maj:t aflåtit proposition om

höjning af anslaget till pensionering af reservbefäl, dervid departementschefen

framhållit, att den nuvarande anordningen, enligt hvilken repetitionskurserna

vore förlagda till vintern och endast omfattade en

tid af två månader hvardera, icke vore tillräcklig att bibringa reservofficerarne

den öfning, som för befäls utöfvande numera vore oundgängligen

nödvändig, hvarför departementschefen ansett, att repetitionskurserna

borde förläggas till sommaren och omfatta en tid af minst 2,

högst 5 månader.

Den då gjorda propositionen hade icke blifvit af Riksdagen bifallen,

hvaremot 1898 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts proposition

om ändrade grunder för reservbefälets pensionering, medgifvit, att de

reservofficerare, som hädanefter antoges vid flottan, måtte, derest de

fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet, som då vore eller framdeles kunde

för sådana reservofficerare varda stadgad, efter uppnådda femtiofem

års ålder åtnjuta en årlig pension till belopp af 300 kronor.

Då den'' skrifvelse, hvaruti detta Riksdagens beslut anmäldes, den

20 maj 1898 föredragits inför Kongl. Maj:t, hade Kongl. Maj:t anbefalt

chefen för flottans stab att inkomma med förslag till ny kungörelse

angående utbildande af reservbefäl för flottan; och hade chefen

för flottans stab med skrifvelse den 31 augusti 1898 öfverlemnat förslag

i ämnet.

I denna skrifvelse hade chefen för flottans stab erinrat, hurusom

behofvet af en utsträckning af repetitionsöfningarnas omfång och längd

redan flera gånger blifvit i generalrapporter från särskilda års kustBih.

till Riksd. Pvot. Vidd. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

eskadrar framhållet och att jemväl chefen för flottans stab vid flera

tillfällen uttalat sig rörande tillvaron af detta behof. Dervid hade

bland annat anförts, att i den män ytterligare materiel för flottan anskaffades,

ökades äfven vigten af att reservofficerarne såväl under aspirantkursen

som under repetitionskurserna erhölle vederbörlig utbildning

uti de tjenstebefattningar, som de vid mobilisering skulle bestrida; att

visserligen några reservofficerare, på grund af frivillig öfverenskommelse

och mot aflöning från öfningsanslaget i enlighet med bestämmelserna

i kongl. kungörelsen den 13 juli 1887, deltagit i de senare årens eskaderöfningar;

men att, då det icke kunde med säkerhet påräknas, att

sådana aftal alltid skulle kunna träffas, ändrade bestämmelser angående

reservofficerares tjenstgöringsskyldighet för uppnående af erforderlig

utbildning syntes höra vidtagas.

Enligt det nu af chefen för flottans stab framlagda förslaget skulle

hvardera repetitionsöfningen från nu föreskrifna längd af 2 månader

vintertiden utsträckas till högst 6 månader utan angifvande af viss årstid.

Vidare skulle enligt samma förslag repetitionsöfningarna bestå

dels af repetitionskurs, dels af praktisk tjenstgöring i enlighet med af

Kongl. Maj:t i kommandoväg utfärdade bestämmelser.

I sammanhang härmed hade chefen för flottans stab föreslagit, att

reservofficers aflöningsförmåner under tjenstgöring skulle vara lika med

officers af motsvarande grad vid stammen. Om nemligen — hade med

afseende härå bemälde chef yttrat — repetitionsöfningarna komme att

bestå af såväl repetitionskurs som derpå följande praktisk tjenstgöring,

syntes det ej vara lämpligt, att, såsom för närvarande egde rum, reservofficer

under den tid, han genomginge den föreskrifna repetitionskursen,

uppbure aflöning i likhet med reservofficersaspirant, men deremot,

då han inkallades till annan tjenstgöring, skulle åtnjuta samma förmåner

som officer af motsvarande grad vid stammen; ty då under repetitionsöfningarna

den praktiska tjenstgöringen omedelbart komme att ansluta

sig till repetitionskursen, komme öfvergången från en aflöningsgrund

till en annan att ske under pågående tjenstgöring, hvilket skulle medföra

afsevärda olägenheter. Skilnaden i aflöning i ena eller andra fallet

vore så obetydlig, att den ej syntes behöfva tagas i betraktande.

Derjemte hade chefen för flottans stab föreslagit, att reservofficer skulle

ega åtnjuta godtgörelse enligt resereglementet för resor i tjensten; hvaremot

stabschefen ansett, att reservofficer icke borde åtnjuta dagtraktamente

under uppehåll å den flottans station, dit han blifvit inkallad för

genomgående af repetitionsöfningar.

Lika med chefen för flottans stab ansåge departementschefen, att den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

utbildning, som jemlik! bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 13

juli 1887 bibringades flottans reservofficerare, numera, hvad repetitionskurserna

beträffade, icke vore tillräcklig för att göra dessa reservofficerare

skicklige att till gagn för vapnet bestrida de befattningar, som

vid mobilisering vore för dem afsedda. Den väsentligaste bristen i hithörande

bestämmelser läge''uppenbarligen deruti, att repetitionskurserna

vore förlagda till vintern, i följd hvaraf i dessa kurser icke kunde ingå

öfning i clen vigtiga tjensten ombord. Det syntes departementschefen

derför nödvändigt, att denna inskränkning beträffande den tid af året,

då repetitionsöfningarna skulle ega rum, borttoges och att jemväl åt

öfningarna ansloges en något längre tid. Chefen för flottans stab hade,

såsom nyss nämnts, föreslagit, att tidslängden skulle bestämmas till

högst 6 månader.

Härvid finge dock icke förbises, att båda de föreslagna ändringarna

i väsentlig mån ökade de förpligtelse^ som ålades reservofficerarne.

De fleste af desse vore anstälde såsom befäl å handelsfartyg, och det

måste för dem blifva betydligt mera betungande att ställa sig till flottans

förfogande under seglationstiden än under vintern, då seglationen

vanligen upphört, likasom ock hvarje utsträckning af öfningstiden måste

verka i samma rigtning. Med hänsyn härtill och för att icke framkalla

den faran, att icke tillräckligt antal lämpliga personer komme att söka

inträde i flottan såsom reservbefäl, vågade departementschefen icke förorda

chefens för flottans stab förslag oförändradt, så fördelaktigt detsammas

antagande än skulle vara för reservbefälets utbildning. Han

ansåge dock, att en stor förbättring i denna utbildning skulle vinnas,

om repetitionsöfningarna komme att för hvarje reservunderlöjtnant omfatta

en tid af sammanlagdt 6 månader, deraf 4 månader ombord.

Öfningarna skulle då för hvarje reservunderlöjtnant antingen förläggas

till två särskilda tidpunkter samt omfatta hvardera gången en tid af

högst 3 månader, deraf 2 månader ombord, eller ock kunna fullgöras

under ett år, då tjenstgöringstiden skulle blifva högst 6 månader, deraf

4 ombord. Den senare anordningen skulle antagligen vara, med hänsyn

till reservunderlöjtnanternas civila yrke, för dem lämpligare och

borde medföra i det närmaste samma gagn för deras sjömilitära utbildning.

Kostnaderna för de årliga öfningarna skulle i båda fallen

blifva desamma.

Då departementschefen sålunda hade för afsigt att föreslå en ökad

tjenstgöringsskyldighet i fredstid för reservofficerare vid flottan, ansåge

han sig jemväl böra i hufvudsak biträda hvad chefen för flottans stab

föreslagit rörande deras aflöning under tjenstgöring, hvarigenom de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

skulle blifva likstälda med officerare i motsvarande grad vid flottans

stam, d. v. s., så vidt repetitionsöfningarna anginge, underlöjtnanter vid

flottan. För en tid af 3 månader, deraf 2 månader ombord, skulle

aflöningsförmånerna för en reservunderlöjtnant utgöra:

lön för 3 månader å kronor 50: —

dagaflöning: 1 mån. i land å kr. 60

2 mån. ombord å »

dietpenningar: 2 mån. ombord i)

inqvarteringsersättning: 1 mån.

kronor 150:

— ... kr. 60: —

90: —... » 180: —

j>

240: —

kronor 90: — ............

»

180: —

land å kronor 25: —

»

25: —

Summa

kronor

595: —

Vare sig, att 20 reservunderlöjtnanter inkallades för tjenstgöring

under 3 månader eller 10 för tjenstgöring under 6 månader, blefve

årliga kostnaden densamma, eller 11,900 kronor, hvilken summa med

7,500 kronor öfverstege det belopp af 4,400 kronor, som nu vore för

ifrågavarande ändamål anvisadt under anslaget till aflöning för flottans

corpser och stater; hvaremot någon besparing skulle uppkomma derigenom,

att naturaunderhåll eller ersättning derför icke skulle utgå under

tjenstgöring i land.

Deremot ansåge departementschefen, att någon ersättning för reservunderlöjtnants

resa till eller från station, der han hade att inställa

sig för repetitionsöfningarnas fullgörande, icke borde ifrågakomma.

Då de personer, hvilka ingått såsom reservofhcersaspiranter under

nu gällande bestämmelser, icke utan eget frivilligt åtagande vore

pligtige att underkasta sig den sålunda föreslagna, ökade tjenstgö rings - skyldigheten, kunde det ej med visshet beräknas, huru många reservunderlöjtnanter,

som under de närmaste åren skulle komma att deltaga

i de utsträckta repetitionsöfningarna. Med afseende härå syntes det

departementschefen vara lämpligast, att i riksstaten för år 1900 anslaget

till aflöning för flottans corpser och stater minskades med det för

reservofficerares repetitionskurser nu afsedda belopp, 4,400 kronor, och

att i stället såsom ett särskildt anslag under femte hufvudtiteln med

natur af reservationsanslag uppfördes ofvannämnda belopp 11,900 kronor

till repetitionsöfningar för reservofficerare.

Det vore emellertid af största vigt, att så många som möjligt af

redan utnämnda reservofficerare komme att deltaga i de utvidgade repetitionsöfningarna.

Då detta endast kunde ske genom deras frivilliga

åtagande, hvilket åter vore i viss mån beroende af de förmåner, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

kunde erbjudas dem såsom ersättning derför, syntes det departementschefen

lämpligt, att sådana äldre reservofficerare bereddes möjlighet

att komma i åtnjutande af samma förmåner i fråga om pensionering,

hvilka jemlikt Riksdagens år 1898 gjorda medgifvande kunde tilläggas

derefter antagna reservofficerare. Detta skulle kunna ske derigenom,

att dem tillädes fyllnad till 300 kronor i den lifränta, som på grund

af verkstäld insättning i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skulle tillkomma

dem vid 55 års ålder, hvilken fyllnad skulle utgå såsom årlig

pension till sådana reservofficerare efter uppnådda 55 års ålder. Beloppet

af denna fyllnadspension borde kunna utan svårighet uträknas

äfven i de fall, att vid insättningeu i ränte- och kapitalförsäkringsanstalten

förbehållits, att lifräntan i verkligheten skulle börja att utgå

vid en lägre ålder, eller att insättningen skett för erhållande af ett

kapital vid viss ålder.

Uti ansökning af den 26 och 29 november 1897 hade kammar- Andra åidersskrifvarne

vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm anhållit, kan!m^skrifdet

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke löneförbättring sana

skulle kunna sökandena beredas samt, för den händelse afseende fästes Ta flottans

vid denna begäran, hos Riksdagen göra framställning om anvisande stationer,

till lägsta gradens tjenstemän vid flottans civilstat af ytterligare ett

ålderstillägg å 500 kronor, att utgå efter 10 års tjenstgöring.

Till stöd för denna framställning hade sökandena anfört följande.

Enligt nu gällande, den 10 juli 1884 faststälda stat för flottans

civilstat åtnjöte en kammarskrifvare vid flottan följande aflöningsförmåner:

lön 1,200 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och, efter

5 års tjenstgöring, ett ålderstillägg å 500 kronor, hvarigenom årsinkomsten

för en sådan tjensteman kunde uppgå till 2,000 kronor —

således det högsta lönebelopp, han hade att påräkna. Utan att till fullo

känna de motiv, som vid uppgörandet åt nämnda lönestat varit bestämmande

och ledt derhän, att lägsta gradens tjensteman vid flottans civilstat

medgifvits endast ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års tjenstgöring,

under det att andra tjenstemän vid samma stat tillerkänts två

sådana tillägg, hvartdera å 500 kronor, att utgå efter respektive 5 och

10 års tjenstgöring, hade sökandena dock ansett sannolikt, att skälet

härför varit utsigten för en kammarskrifvare vid flottan att vinna befordran

efter eu tjenstetid af omkring 10 år, hvarigenom således ett

andra ålderstillägg för honom vore alldeles obehöflig!. Möjligt hade

varit, att vid tiden för löneregleringen ett dylikt antagande liaft berättigande;

för närvarande torde dock icke så vara fallet, bör närvarande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

uppginge medelåldern för samtliga kammarskrifvarne vid flottans

båda stationer till 37 V2 år, och före vunnen befordran hade hvar och

en tjenstgjort såsom e. o. kammarskrifvare under en tid, som varierade

mellan 6 och 14 år. Af dessa femton tjensteman hade nu fyra hvardera

en ordinarie tjenstetid af tio år och derutöfver, och från och med år

1898 vore af öfrige icke mindre än tio berättigade till ålderstillägg.

Minst halfva antalet af dessa hade icke någon utsigt att nå befordran

inom de närmaste tio åren, för så vidt befordringarne hädanefter

komme att följa samma gång som under den senast förflutna tiden.

Aflöningsförmånerna för tjenstemän vid andra statens verk och inrättningar,

der kompetensvilkoren vore likartade, stälde sig äfven vid jemförelse

betydligt gynsammare.

För handen varande och, så vidt man nu kunde döma, blifvande

förhållanden syntes derför tala för behofvet af ett andra ålderstillägg.

Under åberopande af det nu anförda samt enär förändrade förhållanden

inträdt under loppet af de 23 år, som förflutit sedan nu gällande aflöningsstat

för flottans civilstat uppgjordes — dervid särskildt lefnadsomkostnadernas

stegring borde tagas i betraktande — och då flottans

utveckling under senare åren medfört trägnare tjenstgöring, hvarigenom

möjligheten till extra förtjenster minskats, hade sökandena vågat göra

nu förevarande framställning.

Efter härå erhållen remiss hade marinförvaltningen i ärendet inhemta!

yttranden från stationsbefälhafvarne vid flottans stationer.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona hade öfverlemnat och åberopat

ett från räkenskapskontoret vid stationen infordradt yttrande, uti hvilket,

med hänvisning till utarbetade uppgifter rörande de tjenster, till hvilka

kammarskrifvare kunde befordras, kammarskrifvarnes vid stationen

tjenstetid m. m., bland annat anförts, att, sedan under den tid, som

närmast föregått 1874 års lönereglering för flottans civilstat, en del

äldre extra ordinarie tjenstemän afgått för att söka sin utkomst på

annat håll och endast ett fåtal unge män funnit för sig lämpligt att

inträda vid denna stat, de å staten qvarstående derefter lyckats vid

icke alltför långt framskriden ålder vinna befordran, men att, med den

stadga, befordringarna inom civilstaten numera kunde anses hafva vunnit,

det kunde tagas för gifvet, att endast undantagsvis befordran af kammarskrifvare

komme att vinnas före tillryggalagd 10 års tjenstetid,

hvadan behofvet af ett andra ålderstillägg för kammarskrifvarne vore

sjelfkärt; och hade stationsbefälhafvaren för egen del anfört, att han

saknade anledning att icke förorda ifrågavarande hemställan.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm hade jemväl öfverlemnat yttrande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

af räkenskapskontoret vid stationen, hvilket intet väsentligt haft att

erinra mot de för den underdåniga ansökningen anförda skälen och i

öfrigt påpekat, dels hurusom af flottans rulla framginge, att de 4 äldste

kammarskrifvarnes lefnadsålder läge mellan 45 och 41 år och deras

tjenstetid mellan IOV2 och nära 13 år, de två dernäst äldstes lefnadsålder

mellan nära 47 och nära 45 samt deras tjenstetid mellan nära 9

och öfver 8 år, samt att den till lefnadsåren yngste kammarskrifvaren

vore öfver 29 år gammal och den senast utnämnde 47 år, dels att

samtlige kammarskrifvare vid flottan utom den sist utnämnde innehade

den tjensteålder, som berättigade till det i stat medgifna ålderstillägg,

hvaraf framginge, att omsättningen af civilstatens tjenstemän vore synnerligen

trög och att sökandenas förhoppningar om befordran på ett

för dem känbart sätt gått om intet, hvadan det vore billigt och önskvärdt,

att något gjordes till förbättrande af deras ställning; och hade

stationsbefälhafvaren, enär samtliga de af sökandena till stöd för deras

framställning åberopade skälen talade för billigheten deraf och med

hänsyn för öfrigt till den långa extra ordinarie tjenstetid, de fleste af dem

före sin befordran till kammarskrifvare tillryggalagt, till de efter löneregleringen

fördyrade lefnadsförhållandena och till den trägnare tjenstgöring,

flottans utveckling medfört, på det varmaste tillstyrkt, att vederbörligt

afseende måtte fästas vid framställningen.

Marinförvaltningen, som den 28 december 1897 afgifvit eget utlåtande

i ämnet, hade deruti anfört följande.

Jemväl beträffande den från femte hufvudtiteln aflönade civila

tjenstemannapersonalen syntes tiden vara inne att taga i öfvervägande

möjligheten att förbättra deras ställning, hvilka för sitt arbete njöte

den minsta lönen. Nu gällande stat för flottans civilstat grundade sig

på 1874 års Riksdags beslut om lönereglering för civilstaten. Sedan

dess hade otvifvelaktigt de förhållanden, som borde komma i betraktande

vid bedömandet af föreliggande fråga, förändrats. Marinförvaltningen

hade derför ansett sig höra understödja kammarskrifvarnes berörda

framställning. Hvilken ökad utgift, som skulle föranledas af det

sökta andra ålderstilläggets beviljande, läte sig icke med bestämdhet

beräkna. Hvad anginge Karlskrona station, till hvilken hörde 11 af

kammarskrifvarnes hela antal, 15, syntes någon tillförlitlig ledning för

omdömet härutinnan icke vara att hemta från de af dervarande räkenskapskontor

i dess afgifna yttrande åberopade uppgifter, enär dessa

dels vid beräkningen af kammarskrifvarnes utsigter till befordran tagit

hänsyn allenast till pensionsåldern för innehafvare af de tjenster, till

hvilka befordring kunde ifrågakomma, dels med afseende å de tider,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

då det sökta andra ålderstillägget skulle tillkomma kammarskrifvame

vid stationen, förutsatt, att ingen befordran alls inom kammarskrifvaregraden

skulle ega rum. Marinförvaltningen hade ansett sig kunna antaga,

att omkring en tredjedel af hela antalet kammarskrifvare komme

att i regel innehafva den tjensteålder, som skulle berättiga till andra

ålderstillägget. Under sådan förutsättning skulle ett belopp af 2,500

kronor motsvara den ökade utgift från femte hufvudtitelns anslag till

ålderstillägg, hvilken nu vore i fråga. På grund af det sålunda anförda

hade marinförvaltningen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen föreslå sådan ändring af gällande stat för flottans civilstat,

att kammarskrifvarnes lön, hvilken enligt nu gällande bestämmelse efter

5 års tjenstgöring i samma grad ökades med 500 kronor, måtte efter

10 års tjenstgöring i samma grad ökas med ytterligare 500 kronor.

Med hänsyn dertill, att detta ärende först helt nära början af 1898

års Riksdag i fullständigt skick inkommit, hade dåvarande chefen för

sjöförsvarsdepartementet ansett sig icke böra hemställa om aflåtande af

proposition i ämnet.

I skrifvelse den 16 september 1898 angående utgifterna under

riksstatens femte liufvudtitel för år 1900 hade marinförvaltningen,

under åberopande af den genom embetsverkets förutnämnda utlåtande

af den 28 december 1897 förebragta utredning, förnyat sin deri gjorda

hemställan.

De skäl, som i detta ärende blifvit anförda för bifall till den gjorda

framställningen, syntes departementschefen böra föranleda dertill, att

proposition i ämnet måtte aflåtas till Riksdagen. Om ifrågavarande

tjenstemäns aflöningsförmåner sammanstäldes med, exempelvis, de förmåner,

som tillkomme kammarskrifvame i tullverket, hvilkas befattningar

väl kunde vara närmast jemförliga med kammarskrifvarnes vid

flottan, så visade sig, att de sistnämnde vore betydligt ogynsammare

stälde. Af de i tullverkets aflöningsstat för år 1898 upptagne 66 kammarskrifvare

åtnjöte 60 lön af 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar till

belopp af 500 kronor och två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera

samt uppnådde sålunda en slutaflöning af 3,000 kronor, under det att

de återstående 6 med 1,500 kronors lön, 300 kronor i tjenstgöringspenningar

och 2 ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, efter 10 års

tjenst kunde komma i åtnjutande af 2,400 kronors aflöning.

I sammanhang härmed erinrade departementschefen, hurusom de

vid flottans stationer anstälde väblar — hvilka hade till åliggande, bland

annat, att hos vederbörande befäl till laglig beifran anmäla, om någon

till flottan hörande under tjenstgöring föröfvat brott eller beträdts

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

med försnillning eller annan olaglighet eller oordning af beskaffenhet

att vid krigsrätt böra upptagas, att vara allmän åklagare i krigsrätt,

då målsegaren ej sjelf åtalade målet samt saken ej vore af den vigt

och beskaffenhet, att särskild aktor skulle förordnas, samt att tillse, det

arrestanter väl bevakades och tillbörligen behandlades, äfvensom öfver

dem fö-ra noggrann förteckning — åtnjöte enligt gällande stat en aflöning

af 600 kronor såsom lön och 200 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

hvarjemte de efter fem års tjenstgöring kunde erhålla ett ålderstillägg

af 200 kronor.

Uti en till Kongl. Maj:t stöld skrift hade väbeln vid flottans station

i Stockholm anhållit, det åtgärder måtte vidtagas till förbättrande af

honom tillkommande löneförmåner, antingen på det sätt, att såväl lön

som tjenstgöringspenningar blefve förhöjda, eller ock så, att ett andra

ålderstillägg finge efter 10 års tjenst utgå, samt att denna förmån

finge åtnjutas från början af år 1898. Till stöd för denna anhållan

hade hufvudsakligen anförts, att, sedan från nyss omförmälda aflöningsförmåner

af tillhopa 1,000 kronor afdragits afgifterna till flottans pensionskassa,

44 kronor om året, samt de till stat och kommun utgående

skatter blifvit guldna, återstoden af aflöningen vore otillräcklig att försörja

väbeln och hans familj; att jemlikt Kongl. Maj:ts förklaring den

23 september 1887 de vid flottans stationer anstälde vählar innehade

lika värdighet med flaggunderofficerare vid flottan, under det att, hvad

löne- och pensionsvilkoren beträffade, väbel, äfven med inräknande af

ålderstillägg och tjenstgöringspenningar, icke åtnjöte samma förmåner,

som tillkomme eu till tjenstgöring icke inkallad underofficer af 2:a

graden och ej uppbure ens hälften af det belopp, som tillkomme flaggunderofficer

vid maskiniststaten, då denne icke vore sjökommenderad;

att pension jemte fyllnadspension efter 30 års tjenst utginge för väbel

med endast 600 kronor, då den för underofficer af 2:a graden med

vederlikar å andra flottans stater belöpte sig till 864 kronor; samt att

väbel vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår visserligen vore berättigad

till förhöjd pension, men att denna med 200 kronor understege

det belopp, som tillkomme flaggunderofficer och deras öfriga vederlikar

efter 55 lefnads- och 30 tjenstår.

Denna framställning jemte ett från auditören vid flottans station

i Stockholm deröfver infordradt yttrande hade stationsbefälhafvaren

med skrifvelse den 8 januari 1898 öfverlemnat till chefen för sjöförsvarsdepartementet

samt dervid, med instämmande i den af auditören

uttalade åsigt, att väbelns löneförmåner, hvilka icke motsvarade det numera

i betydlig grad ökade, magtpåliggande arbete, som med hans bellih.

till Rik»A. Prat. 181)1). 4 Sund. 1 Afd. 6'' Höft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Inqvarterings
bidrag.

fattning vore förenadt, måste anses vara för hans lefnadsförhållanden

synnerligen otillräckliga, förordat såsom lämpligaste sättet för frågans

lösning, att ett andra ålderstillägg blefve väbeln beredt.

Efter erhållen remiss både marinförvaltningen i ärendet infordrat

yttrande från stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona,

hvilken i skrifvelse den 3 maj 1898, med öfverlemnande af ett utaf

auditören vid stationen afgifvet yttrande, anfört, att, då väbelns vid

Karlskrona station aflöningsförmåner i och för sig måste betraktas såsom

numera väl ringa i förhållande till den ökade mängden och vigten

af de med hans befattning förenade göromål, och denne väbel med

hänsyn till tjenstegöromålens omfång syntes befinna sig i sämre läge

än väbeln vid Stockholms station, det icke vore obilligt, att bättre

löneförmåner bereddes jemväl väbeln vid flottans station i Karlskrona,

hvarjemte stationsbefälhafvaren, i öfverensstämmelse med hvad för

väbeln vid Stockholms station föreslagits, förordat, att väbel vid flottan

måtte förklaras berättigad att komma i åtnjutande af ett andra ålderstillägg

å 200 kronor.

Marin förvaltningen hade i utlåtande i detta ärende den 16 september

1898 på de af stationsbefälhafvarne anförda och åberopade skäl

förklarat sig vilja hemställa om proposition till Riksdagen i syfte dels

att bereda väbel vid flottan förbättrade löneförmåner på det sätt, stationsbefälhafvarne

förordat, dels att rätten till den sålunda föreslagna

löneförbättringen måtte få tillämpas från och med år 1899; och hade

marinförvaltningen i skrifvelse samma dag angående utgifterna under

riksstatens femte hufvudtitel gjort hemställan i berörda syfte.

På grund af hvad sålunda förekommit rörande såväl kammarskrifvarnes

som väblarnes vid flottans stationer aflöningsförhållanden hemstälde

departementschefen, det Kong!. Maj:t måtte hos Riksdagen göra

framställning i berörda syften.

Genom kong!, bref den 5 februari 1897, angående en del underofficerares

å månadslönarestaten ansökan om befrielse från aflöningsafdrag

för bostad i kronans hus, hade blifvit, bland annat, uppdraget

åt marinförvaltningen att, vid afgifvande framdeles af förslag till ny

stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjöte

boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar, tillse, huruvida samtliga

till tjenstgöring vid flottans stationer eller varf inkallade underofficerare

kunde beredas inqvarteringsbidrag, då de icke åtnjöte fri bostad i

kronans hus.

Uti sin skrifvelse den 10 september 1897 angående utgifterna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

under riksstatens femte hufvudtitel år 1899 hade marinförvaltningen

anmält, att embetsverket med anledning häraf infordrat yttrande och

förslag i ämnet från stationsbefälhafvarne vid flottans stationer och att

sådana yttranden och förslag jemväl inkommit, men att marinförvaltningen,

med anledning af då föreliggande förslag till omorganisation af

sjömanscorpsen och ökning af underofficerscorpsen m. m. och då det icke,

innan frågorna härom blifvit afgjorda, kunde med säkerhet bedömas,

hvilka ändringar, som borde vidtagas uti gällande, af Riksdagen faststälda

stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare

åtnjöte boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar, icke ansett sig

då kunna framställa förslag i detta ämne.

Deremot hade marinförvaltningen numera, sedan 1898 års Riksdag

beslutat förändrad organisation af sjömanscorpsen och i sammanhang

dermed ökning af underofficerscorpsen in. m., ansett tidpunkten för en

lösning af denna fråga vara inne och med skrifvelse den 16 sistlidne

september öfverlemnat förslag till ny inqvarteringsstat.

Den princip, som läge till grund för den i sammanhang med 1876

års lönereglering för flottans corpser och stater upprättade och allt hittills

i hufvudsak oförändrade stat, hvarom nu vore fråga, vore, att alla de

ständiga befattningarna i land skulle vara förenade med boställe eller

ersättning derför i penningar. I enlighet med denna grundsats hade

sedermera vid 1877 och 1885 årens riksdagar i staten upptagits nya

befattningar, som ansetts böra till de ständiga hänföras._ Vid 1877 års

riksdag både tillika medgifvits, att officer, som vore till tjenstgöring

vid flottans militärdepot eller varf kommenderad och icke åtnjöte tri

bostad i kronans hus eller enligt gällande stat vore berättigad till ersättning

derför i penningar, finge, derest han icke å gammal lönestat

qvarstode, uppbära in q var teri ngsbidrag med ett efter år räknadt belopp

af 300 kronor vid Karlskrona och 400 kronor vid Stockholms station.

Denna förmån hade sedermera af 1883 års Riksdag utsträckts på det

sätt, att. officer, hvilken vore till tjenstgöring i flottans öfverstyrelse

eller i sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition eller vid flottans

station kommenderad och icke åtnjöte fri bostad i kronans hus eller

enligt ofvanstående stat vore berättigad till ersättning derför i penningar,

egde uppbära inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt

belopp af 300 kronor vid Karlskrona och 400 kronor vid Stockholms

station. Slutligen hade enligt 1897 års Riksdags beslut tillkommit fast

inqvarteringsbidrag för chefen för sjökrigshögskolan och adjutanten hos

denne chef.

Med tillämpning af den förut godkända principen, att alla af offi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

cerare bestridda befattningar, hvilka kunde anses såsom ständiga., borde

i staten upptagas, hade marinförvaltningen i sitt nu framlagda förslag

uppfört 3 nya inqvarteringsbidrag till officerare, tjenstgörande i marinförvaltningen,

enligt hvars instruktion 5 officerare skulle vara anstälda

i embetsverk^ I enlighet med sitt den 16 sistlidne september afgifna

utlåtande öfver en af chefen för flottans stab gjord framställning rörande

inqvarteringsbidrag till i staben tjenstgörande officerare hade marinförvaltningen

i statförslaget uppfört inqvarteringsbidrag, förutom till

chefen för staben, jemväl till 2 afdelningschefer med 1,000 kronor åt

hvardera och till 8 i staben tjenstgörande officerare med samma belopp

som till öfriga i flottans öfverstyrelse tjenstgörande officerare. Hvad

anginge flottans stationer, hade marinförvaltningen i förslaget upptagit

följande nya inqvarteringsbidrag med samma belopp, som för närvarande

utginge till samma slags eller likstälda befattningar, nemligen:

vid Karls- krona

station:

vid Stock- holms

station:

till

kadettofficer ....................................................................

—

1

»

adjutant hos stationsbefälhafvaren ..................................

1

1

5)

kompanichefer vid sjömanscorpsen..................................

5

3

))

äldste officer vid artilleridepartementet...........................

1

—

»

biträdande officer vid artilleridepartementet för torped- materielen ..........................................................................

1

1

))

officer vid sjöinstrument- och sjökar teförrådet, i stället

för i gällande stat upptagen äldste officer vid min- departementet, jemlik!; nådiga brefvet den 14 de- cember 1888..........................................................................

1

1

»

informationsofficerare vid underbefäls- och minskolorna

2

1,

hvarjemte i sjelfva staten intagits de inqvarteringsbidrag,

som

af 1897

års Riksdag beviljats för chefen för sjökrigshögskolan och den hos

bemälde chef anstälde adjutant med tillhopa 1,500 kronor.

Beträffande underofficerspersonalen hade marinförvaltningen haft att

iakttaga det genom kongl. brefvet den 5 februari 1897 embetsverket

meddelade uppdrag att vid afgifvande af sådant förslag, som nu vore i

fråga, tillse, huruvida samtliga till tjenstgöring vid flottans stationer

eller varf inkallade underofficerare kunde beredas inqvarteringsbidrag,

då de icke åtnjöte fri bostad i kronans hus. Denna föreskrift hade

föranledt dertill, att i sjelfva staten blifvit utöfver nuvarande inqvarteringsbidrag

uppförda vid Karlskrona station, på sätt stationsbefälhafvaren

förordat, inqvarteringsbidrag till 6 informationsunderofficerare

s. 21 Kontrollera mot PDF

tatsutsJcottets Utlåtande N:o G.

21

samt vid Stockholms station till en underofficer, tjenstgörande hos kommendanten,

en uppbördsman i kaserner m. m. och en informationsunderofficer

samt att i öfrigt genom en vid staten fogad anmärkning

2:o tillagts till tjenstgöring inkallade underofficerare en förmån, motsvarande

den, som enligt anmärkning l:o tillkomme officerare.

För underofficerare hade marinförvaltningen såväl i sjelfva staten

som i anmärkningen 2:o vid densamma upptagit inqvarteringsbidragets

belopp till 100 kronor vid Karlskrona och 15Ö kronor vid Stockholms

station. Mot detta belopp hade departementschefen, hvad underofficerarne

af 2:a graden beträffade, icke något att erinra. För flaggunderofficerarne

deremot syntes med hänsyn till de höjda löneförmåner för

motsvarande underbefäl vid armén, som af chefen för landtförsvarsdepartement

föreslagits, och på det att icke flaggunderofficerarne måtte

komma i sämre ställning än nämnda underbefäl vid armén, inqvarteringsbidraget

böra sättas något högre, nemligen till 150 kronor vid

Karlskrona och 200 kronor vid Stockholms station.

I en till chefen för sjöförsvarsdepartementet stäld skrifvelse hade

chefen för sjökrigshögskolan hemstält, att jemväl de officerare, hvilka

kommenderats att genomgå kurs vid nämnda högskola, måtte komma i

åtnjutande af inqvarteringsbidrag, och hade marinförvaltningen i häröfver

afgifvet utlåtande af den 9 sistlidne december föreslagit, att åt anmärkning

l:o vid det af embetsverket förut afgifna förslaget till inqvarteringsstat

måtte gifvas sådan affattning, att jemväl de till genomgående af

kurs vid sjökrigshögskolan kommenderade officerare deri upptoges.

Den ökade årliga utgift, som skulle föranledas af det utaf marinförvaltningen

med dess skrifvelse den 16 september 1898 öfverlemnade

statförslagets godkännande, hade af marinförvaltningen beräknats till

18,000 kronor. Den af departementschefen ifrågasatta förändringen beträffande

flaggunderofficerarne skulle medföra eu ytterligare ökad utgift

af i rundt tal 1,000 kronor. Utgiften för inqvarteringsbidrag åt officerare,

som genomginge kurs vid sjökrigshögskolan, borde, med afseende

dels derå, att kurserna för högskolan icke vore beräknade att omfatta

längre tid än 7 månader af året, dels derå, att flertalet i dessa kurser

deltagande officerare, om de ej dertill blifvit kommenderade, skulle på

grund af andra kommenderingar varit under motsvarande tid berättigade

till inqvarteringsbidrag, icke beräknas till högre belopp än 3,000

kronor årligen.

För egen del hade departementschefen icke, utöfver hvad ofvan

angifvits, något att erinra mot marinförvaltningens förslag till stat med

dervid fogade anmärkningar och ansåge det derjemte billigt, att de till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Polisbevakningen

vid

flottans

stationer.

genomgående af kurs vid sjökrigshögskolan kommenderade officerare —

hvilka genom sin kommendering till deltagande i denna för deras utbildning

i sjöofficerens yrke synnerligen vigtiga kurs ginge i mistning af

tillfället att för den tid, kursen varade, erhålla sådan kommendering,

som enligt nu gällande bestämmelser skulle medföra rätt till inqvarteringsbidrag

— lomme i åtnjutande af sådan förmån.

Sedan medlemmar af varfspolisen vid flottans station i Karlskrona

hos Kongl. Maj:t anhållit, det Kong! Maj:t täcktes föranstalta derom,

att sökandena placerades på sådan lönestat vid flottan, som enligt det

för flottans pensionskassa gällande reglemente berättigade dem att

blifva till delegare i denna kassa antagne, samt marinförvaltningen i

häröfver den 10 april 1896 afgifvet utlåtande anfört, att det syntes

vara uppenbart, att förslag om pensionering af ifrågavarande corps icke

kunde till Riksdagen framställas, innan lönestat för corpsen blifvit förelagd

Riksdagen och vunnit dess godkännande, men att frågans dragande

inför Riksdagen ej syntes böra afse något mindre än ett definitivt

ordnande af polisbevakningen vid flottans varf ej blott vid Karlskrona,

utan ock vid Stockholms station, hade Kongl. Maj:t den 1 maj

1896 uppdragit åt marinförvaltningen att verkställa utredning i fråga

om lämpligaste sättet för ordnande af polisbevakningen vid flottans

stationer i Karlskrona och Stockholm antingen genom denna bevaknings

öfvertagande af nämnda städers polis eller ock genom anställande vid

hvarje station af en särskild poliscorps äfvensom att till Kongl. Maj:t

inkomma med det förslag i ämnet, hvartill omförmälda utredning kunde

föranleda.

Till åtlydnad häraf hade marinförvaltningen anmodat stationsbefälhafvarne

vid flottans stationer att inkomma med yttrande och förslag

rörande ordnandet af denna angelägenhet, hvarefter till marinförvaltningen

inkommit framställningar i ämnet från stationsbefälhafvaren i

Karlskrona uti skrivelser den 5 december 1896 och den 9 augusti 1898

samt från stationsbefälhafvaren i Stockholm uti skrifvelser den 7 november

1896, den 10 februari 1897 och den 22 april 1898; och hade

marinförvaltningen, med öfverlemnande af berörda skrifvelser jemte

dervid fogade yttranden och andra handlingar, den 16 sistlidne september

afgifvit eget utlåtande i ämnet.

Rörande tillkomsten af varfspolisen i Karlskrona och åtskilliga i

sammanhang dermed stående förhållanden erinrade departementschefen

om följande.

Sedan den genom kongl. bref den 30 oktober 1866 tillsatta komité

e

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

för ordnande af sjöförsvarets ekonomiska förvaltning föreslagit, att all

bevakning vid varfven, såvidt den ej besörjdes af egentliga militärposter,

skulle öfvertagas af en poliscorps vid hvardera stationen, hade

Kongl. Maj:t för genomförande af anordning i sådant syfte vid 1871

års riksdag begärt en friare dispositionsrätt med afseende på besparingarna

å vissa anslag; men denna framställning hade icke vunnit

Riksdagens bifall. Sedermera hade den 24 maj 1872 utfärdats reglemente

för styrelsen och förvaltningen vid flottans stationer, i livilket

stadgats, att bevakningen vid stationerna skulle förrättas af poliscorpsen

i stationsorten; men sedan stadsfullmägtige i Karlskrona vägrat att

ingå på derstädes, likasom i Stockholm, ifrågasatt öfverenskommelse,

att stadens polis skulle förrätta bevakningen vid stationen, hade genom

kongl. bref den 12 november 1872 anbefalts uppsättande af en särskild

poliscorps för Karlskrona station, hvarjemte den för corpsens aflöning beräknade

summa af 17,200 kronor blifvit för år 1873 anvisad att utgå

af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll. Derefter hade i proposition

till 1873 års Riksdag föreslagits, att för aflöning åt polisbevakningen

vid Karlskrona station anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll måtte med 17,200 kronor förhöjas; men denna framställning

hade icke af Riksdagen bifallits.

Uti statsverkspropositionen till 1877 års Riksdag hade föreslagits,

att de af Kongl. Maj:t den 3 oktober 1876 i öfverensstämmelse med

Riksdagens beslut faststälda grunder för pensioneringen af flottans befäl

och underbefäl med vederlikar måtte jemväl få tillämpas vid pensioneringen

af personalen vid, bland andra corpser och stater, varfspolisen;

men Riksdagen, som ej ansett lämpligt att ingå i pröfning af förslag

till pensionering, grundande sig på lönestater, hvilka ej varit föremål

för Riksdagens pröfning, hade ej heller bifallit denna framställning.

Den 23 november 1877 hade, efter varfschefernas hörande, förvaltningen

af sjöärendena afgifvit förslag till aflöningsstater för polispersonalen

vid flottans varf, livilket förslag afsett dylik bevakning icke

allenast vid Karlskrona, utan äfven vid Stockholms station. Vid föredragning:

häraf den 30 december 1878 hade emellertid dåvarande chefen

för sjöförsvarsdepartementet anfört, att, i anledning af väckt fråga

om åvägabringande af öfverensskommelse derom, att bevakningen vid

sistnämnda station skulle öfvertagas af Stockholms poliscorps, öfverståthållareembetet

förklarat sig icke kunna ingå på den af stationsbefälhafvaren

gjorda framställning i ämnet, samt att frågan om upprättande

af eu särskild corps för Stockholms stations bevakning icke syntes böra,

innan vidare utredning af ärendet vunnits, komma under pröfning; på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

grund hvaraf departementschefen ansett sig icke kunna tillstyrka aflåtande

af framställning i ämnet till Riksdagen.

Hos 1880 års Riksdag hade Kongl. Maj:t gjort framställning derom,

att reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll,

1,078,000 kronor, måtte upptagas under följande titel: »flottans nybyggnad

och underhåll, derunder för polisbevakning vid Karlskrona station

22,100 kronor, reservationsanslag 1,078,000 kronor»; men denna framställning

hade icke vunnit Riksdagens bifall.

Det till aflöning af varfspolisen i Karlskrona, hvilken allt sedan

sin tillkomst utgjorts af 1 poliskommissarie, 3 öfverkonstaplar och 18

poliskonstaplar jemte extra poliskonstaplar, för åren 1873, 1874 och

1875 anvisade medelsbeloppet 17,200 kronor hade genom kongl. brefvet

den 17 december sistnämnda år höjts till 22,100 kronor, hvarvid

det förblifvit, till dess på grund af det genom kongl. brefvet den 31

december 1891 medgifna lönetillägg åt polispersonalen efter viss tids tjenstgöring

det från och med år 1892 blifvit successivt ytterligare höjd!,

så att det för år 1899 utgjorde 25,500 kronor.

Uti sin förutnämnda skrifvelse till marin förvaltningen af den 5

december 1896 hade stationsbefälhafvaren i Karlskrona, med instämmande

i ett af polismästaren i nämnda stad afgifvet yttrande i ämnet,

såsom sin mening uttalat, att polisbevakningen vid stationen och varfvet

i Karlskrona borde på angifna vilkor öfvertagas af stadens polis.

I anledning häraf hade marinförvaltningen den 18 i samma månad anmodat

stationsbefälhafvaren att låta verkställa och till förvaltningen

inkomma med utredning af frågan om polisbevakningens öfvertagande

af Karlskrona stad samt att för sådant ändamål göra framställning hos

staden, om och på hvilka vilkor staden skulle vara villig åtaga sig

bevakningen. Sedan denna fråga till följd deraf blifvit anmäld hos

stadsfullmägtige i Karlskrona samt deras beredningsutskott i afgifvet

yttrande tillstyrkt, att den ifrågakomma polisbevakningen måtte af

staden öfvertagas enligt ett af utskottet uppgjordt förslag till liufvudgrunder

för en öfverenskommelse, hade emellertid utskottets i ärendet

gjorda hemställan blifvit vid stadsfullmägtiges sammanträde den 2 juli

1898 afslagen, i följd hvaraf stationsbefälhafvaren i skrifvelse den 9

sistlidne augusti anfört, att något vidare i fråga om stadens öfvertagande

af polisbevakningen icke syntes vara att åtgöra.

Vidkommande Stockholms station, der polisbevakningen ännu ombesörjdes

af det militära manskapet, hade stationsbefälhafvaren med skrifvelse

den 7 november 1896 öfverlemnat, bland annat, ett af stationens

varfschef afgifvet yttrande, hvaruti denne, under framhållande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

25

att i och med båtsmanshållets slutliga vakanssättning beliofvet af eu

poliscorps för varfvets bevakning körnare att göra sig känbart, framlagt

ett förslag, enligt hvilket bevakningen af varfvet skulle anförtros åt en

särskild, af hufvudstadens polisstyrelse oberoende poliscorps. För egen

del hade stationsbefälhafvaren — med erinran att fråga förut varit å bane

om hela polisbevakningens vid stationen öfvertagande åt hufvudstadens

poliscorps, men att öfverståthållareembetet enligt dess skrifvelse till stationsbefälhafvaren

den 8 oktober 1873 motsatt sig ett dylikt förslag —

anfört, att frågan om polisbevakningen vid Stockholms station synts

böra ordnas efter olika grunder beträffande varfvets område och området

utom varfvet samt att stationsbefälhafvaren, hvilken med afseende

å de numera ändrade förhållandena ånyo gjort framställning till öfverståthållareembetet

om stadens öfvertagande af bevakningen utom varfvet,

tillstyrkt varfschefens förslag beträffande ordnandet af bevakningen

å varfsområdet. Sedermera hade stationsbefälhafvaren med skrifvelse

den 10 februari 1897 till marinförvaltningen öfverlemnat det åt öfverståthållareembetet

på stationsbefälhafvarens nyssnämnda framställning

aflåtna svar, deruti öfverståthållareembetet anfört, bland annat, att öfvertagandet

af polisbevakningen utom varfvet skulle öka kostnaderna för

stadens polisverk med omkring 8,000 kronor årligen och att öfverståthållareembetet

på i skrifvelsen angifna grunder ej funnit skäl att

hos , stadsfullmägtige begära anslag för ifrågavarande ändamål, i anledning

af hvilket svar stationsbefälhafvaren, då frågan sålunda ej kunnat

lösas på sätt han förut tänkt sig, ansett intet annat återstå än att antingen

afstänga Skepps- och Kastellholmarnas områden såsom ett kasernområde

eller också att inleda underhandling med Stockholms stad rörande

de vilkor, på hvilka staden kunde vara villig att öfvertaga ifrågavarande

polisbevakning. Emellertid hade i sin skrifvelse den 22 april

1898 stationsbefälhafvaren, då till följd af den nu hastigt pågående

vakans sättningen båtsman shållet icke kunde för bevakningen påräknas

längre än på sin höjd till 1899 års utgång, gjort förnyad framställning

i ämnet och dervid öfverlemnat två af varfschefen uppgjorda nya förslag

rörande den för bevakningen vid stationen erforderliga personalen

det ena förslaget afseende bevakningen endast af varfvet och det andra

bevakningen af hela stationen — det sista förslaget uppgjordt för den

händelse bevakningen utom varfvet icke komme att öfvertagas åt kommunen.

Marinförvaltningen hade i sitt den 16 sistlidne september afgifna

utlåtande för egen del anfört följande.

Först syntes böra framhållas, att, äfven om förslag, såsom i det

Bih. till Rikad. Viol. 181)0. 4 Sami. 1 Åfd. 0 luft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 6.

Sfi

föregående meddelats, varit å bane att öfverlemna polisbevakningen vid

Karlskrona stations varf åt allmänna polisen i Karlskrona stad, någon

anmärkning dock icke gjorts eller varit att göra vare sig emot organisationen

af den nuvarande, genom kongl. brefvet den 12 november

1872 tillkomna varfspoliscorpsen i Karlskrona eller mot det sätt, hvarpå

denna corps motsvarat de på densamma stälda fordringarna. Tillföljd

häraf och då Karlskrona stad ej velat öfvertaga polisbevakningen vid

varfvet derstädes, syntes någon förändring ej vara att förorda beträffande

organisationen af polisbevakningen å denna station.

Hvad åter beträffade Stockholms station, hade sådana förhållanden

inträdt, som med nödvändighet påkallade ej blott eu ändring af det

sätt, hvarpå bevakningen vid stationen nu ombesörjdes, utan äfven att

denna ändring komme till stånd inom den närmaste framtiden. Polisbevakningen

derstädes utgjordes numera, under befäl af underofficerare,

dels af militärt manskap, uttaget ur flottans till tjenstgöring uppfordrade

båtsmanskompanier, dels ock af för ändamålet antagna daglönare å

varfvet. Som redan sagts, hade dock den på senare tid raskt fortgående

vakanssättningen inom båtsmanshåll stält i utsigt, att bevakningen,

på sätt nu egde rum, icke kunde påräknas mer än på sin höjd

till 1899 års utgång, och att för sådan tjenstgöring taga i anspråk

manskap från den till andra tjensteuppdrag afsedda, stundom alltför

fåtaliga sjömanscorpsen, syntes icke kunna ifrågasättas.

Den gamla frågan om polisbevakningens öfvertagande af Stockholms

stad hade derför helt naturligt ånyo blifvit tagen i öfvervägande.

Innan marinförvaltningen emellertid närmare inlåtit sig på spörsmålet,

huruvida staden kunde ega någon skyldighet beträffande öfvertagandet

af den polisbevakning vid flottans härvarande station, som

hittills ombesörjts af flottan, hade marinförvaltningen erinrat derom, att

denna bevakning omfattade ej blott varfvet och dess olika, inom inhägnader

belägna delar, utan jemväl det ganska vidsträckta området

utom varfvet, som på de kronan tillhöriga Skepps- och Kastellholmarne

upplåtits för allmänheten.

De förhållanden, som rörde bevakningen inom varfvet, och de, som

rörde bevakningen utom detsamma syntes vara helt olika och visade

ovedersägligt på denna frågas delande i två frågor. Ej blott beträffande

förutsättningarna för den ena och andra bevakningens ändamålsenliga

utförande, utan jemväl i fråga om bedömandet af spörsmålet om den

enes eller andres skyldighet att ombesörja och draga kostnaderna för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

bevakningen vore det af vigt, att från fragan om bevakningen af flottans

varf skilja frågan om bevakningen af flottans område utanför varfvet.

Hvad då först vidkomme polisbevakningen inom varfvet, borde det

bemärkas, att — i olikhet med den vanliga polisbevakningen, som

afsåge att förekomma och beifra handlingar, genom hvilka säkerheten

till person eller egendom eller allmän ordning stördes — bevakningen

af varfvet hufvudsakligen afsåge skydd för eldfara och skada å kronans

egendom och dylikt. Giivet syntes det ock derför vara, att den personal,

som hade att utöfva bevakning inom varfvet, borde stå under omedelbar

ledning af varfvets befäl och af detsamma mottaga de instruktioner,

som för bevakningens rätta handhafvande kunde erfordras, hvithet

icke läte sig göra, derest hufvudstadens polis skulle omhänderhafva

bevakningen och för densamma ansvara. Då dessutom de flesta förseelser,

som förekomme inom varfvet, bletve föremål för behandling af

krigsrätt, syntes olämpligheten af varfvets indragande under det allmänna

polisområdet vara uppenbar. Härtill hade kommit att emellan flottans

manskap och stadens polispersonal ett spändt förhållande med deraf

sannolikt följande ledsamma förvecklingar kunde väntas uppstå af en

dylik anordning. Då varfvet dessutom utgjorde ett för allmänheten

afstängdt område, syntes för öfrigt oomtvistligt, att staden icke heller

egde någon skyldighet att, derest sådant ifrågasattes, öfvertaga denna

bevakning.

I fråga om bevakningen utom varfvet vore förhållandet deremot

ett annat. Denna bevakning vore uteslutande eu polistjenst, i vanlig

mening. Att flottans manskap icke kunde innehafva de förutsättningar,

som erfordrades för en tillfyllestgörande sådan bevakning, vore uppenbart,

helst då det saknade både den befogenhet och den auktoritet,

som vore oundgängliga för att gent emot en stor allmänhet uppträda

med tillbörligt eftertryck.

I de svar, som öfverståthållareembetet aflåtit pa gjorda framställningar

om stadens öfvertagande af åtminstone polisbevakningen utom

varfvet, hade anförts, bland annat, att något tvingande behof af polisbevakning

å holmarna ur det allmännas synpunkt icke förefunnes annat

än vid vissa tillfällen. I detta afseende vore dock marinförvaltningen

af eu annan mening, i det att erfarenheten visat, att ständig bevakning

vore väl behöflig, särskild! sommartiden, då eu mängd menniskor

såväl natt som dag trafikerade Skepps- och Kastellholmarna.

Dessutom hade öfverståthållareembetet åberopat ett yttrande af stadens

ombudsman, enligt hvilket Skepps- och Kastellholmarna egentligen

vore att betrakta såsom kronan enskildt tillhöriga tomter, med afseende

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

å hvilka kronan hade samma rättigheter och skyldigheter som enskilda

tomtegare. Häraf skulle då följa, att kronan egde rätt att låta afstånga

holmarna såsom ett särskildt kasernområde; men då dessa holmar visat

sig vara bland Stockholmsbefolkningens favoritplatser och en eftersökt

tilläggsplats för eu mängd privata fartyg och båtar, syntes, såsom

stationsbefälhafvaren ock anmärkt, en sådan åtgärd icke vara lämplig.

Att, så länge holmarna stode öppna för allmänheten — hvilket

naturligen vore i stadens intresse och ej i flottans — staden hade

samma skyldigheter i afseende på dessa holmar som beträffande andra

offentliga platser, hade marinförvaltningen ansett vara otvifvelaktigt;

och att kommunen äfven sjelf icke förnekat rigtigheten af denna ujrpfattning,

hade framgått af öfverståthållareembetets skrifvelse den 28

juni 1897, deruti såsom skäl för afböjandet af den gjorda framställningen

endast, förutom hvad redan nämnts, åberopats, att genom öfvertagandet

af polisbevakningen å Skepps- och Kastellholmarna grunderna för polis

posteringen i hufvudstaden skulle rubbas, att ökade kostnader för

polisväsendet skulle drabba kommunen, att ett för staden ofördelaktigt

prejudikat i fråga om polisbevakningen i närheten af andra kasernområden

skulle uppkomma samt att behofvet af polisbevakning vore större

å andra platser inom hufvudstaden, allt omständigheter som icke kunde

inverka på bedömandet af frågan om stadens skyldighet i förevarande

afseende. Härtill komme ock, att staden redan nu genom att deltaga

i underhållet af Skeppsholmsbron äfvensom i utgifterna för belysningen

å Skeppsholmen på visst sätt erkänt, att staden ur det allmännas synpunkt

både skyldigheter beträffande ifrågavarande platser.

I enlighet med den sålunda af marinförvaltningen uttalade uppfattningen

hade embetsverket i skrifvelse den 17 maj 1898 anmodat

stationsbefälhafvaren härstädes att meddela öfverståthåUareembetet, det

flottan efter viss dag år 1899, hvilken af stationsbefälhafvaren skulle

uppgifvas, icke egde tillgång å manskap, som kunde afses för polisbevakningen

utom varfvet å Skeppsholmen eller å Kastellholmen och

att följaktligen all dylik bevakning å den för allmänheten upplåtna

delen af dessa holmar komme att från flottans sida med sagde dag

upphöra. Tidpunkten härför hade af stationsbefälhafvaren i skrifvelse

till öfverståthåUareembetet bestämts till den 1 april 1899.

Marinförvaltningen hade derför vid uppgörande af förslaget ansett

sig hafva att taga hänsyn endast till hvad bevakningen af flottans varf

kunde kräfva.

Enligt den genom kongl. brefvet den 10 december 1897 faststälda

stat för varfspolisen i Karlskrona utgjordes personalen vid nämnda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

29

corps af 1 kommissarie, 3 öfverkonstaplar och 18 poliskonstaplar, och

upptoges denna personals aflöning till 1,600 kronor för kommissarien,

1,200 kronor för en hvar af öfverkonstaplarne och 800 kronor, deri

inberäknats 132 kronor i beklädnadsersättning, för en hvar af konstaplarne,

hvartill komme 1,500 kronor till extra konstaplar och 1,000

kronor i uppmuntringspenningar.

Af denna personal åtnjöte på grund af kongl. brefvet den 31 december

1891 följande personligt lönetillägg, motsvarande ålder still ägg,

till nedannämnda belopp, nemligen:

kommissarien 2 lönetillägg å

3 öfverkonstaplar, hvardera 2

13 konstaplar, hvardera 2 lön

kr.

400: —

gg å

100 kr..........

»

600: —

i 100

kr...................

»

2,600: —

100

kr. .................

»

200: —

eller tillhopa

kr.

3,800: —

Då det syntes vara rigtigt,, att medlemmar af poliscorpsen liksom

öfrige civile eller civilmilitäre tjenstemän komme i åtnjutande af ålderstillägg,

hade marinförvaltningen ansett, att till personalen vid varfvens

poliscorpser borde utgå två ålder still ägg, hvartdera utgörande för en hvar

af kommissarierna 200 kronor samt för en hvar af öfverkonstaplarne

och konstaplarne 100 kronor, att utgå efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring inom samma grad.

Mot nu gällande stat för varfspolisen i Karlskrona hade marinförvaltningen

ej haft något att erinra.

Det af varfschefen i Stockholm senast uppgjorda förslaget angående

varfspolis för härvarande station upptoge 1 öfverkonstapel med

1,600 kronors aflöning, 3 vaktkonstaplar, hvardera med 1,332 kronors

aflöning, och 16 konstaplar, hvardera med 1,132 kronors aflöning, dervid

stationsbefälhafvaren beträffande gradbenämningarna framstält ett

särskildt förslag.

I likhet med stationsmyndigheterna och på de i det föregående

utvecklade grunder hade marinförvaltningen ansett nödvändigt, att en

särskild flottans poliscorps upprättades för bevakningen af härvarande

varf, hvilken poliscorps, likasom varfspolisen i Karlskrona, borde vara

civil men lyda under strafflagen för krigsmagten.

Vid bestämmandet af löneförhållandena och gradbenämningarna vid

densamma hade det emellertid sjmts marinförvaltningen nödigt att åstadkomma

likhet i detta afseende mellan båda stationerna. Marinförvaltningen

hade derför härutinnan ansett en jemkning böra eg a rum i det

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

af varfschefen härstädes afgifna förslaget samt att det i samma förslag

upptagna antalet konstaplar lämpligen borde kunna nedsättas till 13,

derest ett särskildt belopp afsåges för extra konstaplar. Dessutom

syntes vid Stockholms station, likasom vid Karlskrona station, ett visst

belopp böra vara att tillgå för beviljande af uppmuntringspenningar åt

personalen.

Af varfschefen hade derjemte ifrågasatts, att den högsta polisbefattningen

vid Stockholms station, för hvilken befattnings innehafvare

varfschefen föreslagit benämningen öfverkonstapel, men marinförvaltningen

benämningen kommissarie, skulle kunna ombesörjas af stationens

väbel, i hvilket fall aflöningen för innehafvaren af nämnda polisbefattning

skulle kunna nedsättas. Såväl ur sparsamhetssynpunkt. som

äfven på den grund att stationens väbel vore svagt afiönacl och borde

kunna ega tid att på behörigt sätt egna sig åt polisbefattningen, hade

marinförvaltningen, i likhet med stationsbefälliafvaren ansett sig böra

förorda en dylik anordning, som, derest den befunnes lämplig, sannolikt

redan nu skulle kunna åstadkommas.

De åsigter, som sålunda af marin förvaltningen uttalats i fråga om

anordnandet af polisbevakningen vid flottans varf, delade departementschefen

fullständigt. Den erfarenhet, som vunnits under de 26 år, hvilka

förflutit efter det varfspoliscorpsen i Karlskrona upprättades, hade ådagalagt,

att en sådan corps icke kunde undvaras och att coi''psen, sådan

den år 1872 organiserades, på ett tillfredsställande sätt fyllt behofvet.

För corpsens personal måste det kännas hårdt, att den i följd af om

ständigheter, i hvilka den icke haft någon skuld, icke kunnat vinna

samma tryggande ställning som öfriga corpser vid flottan.

Enligt den stat, som den 9 sistlidne december af Kong! Maj:t

faststälts för varfspolisen i Karlskrona att gälla från och med den 1

januari innevarande år, hade det från anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll till varfspolisen utgående belopp, jemfördt med motsvarande,

af marinförvaltningen angifna belopp för år 1898, minskats med

400 kronor i följd af afgång bland den till lönetillägg berättigade personalen

och utgjorde följaktligen 25,500 kronor. Derest aflöning åt

denna corps skulle komma att utgå från anslagen till aflöning för flottans

corpser och stater samt till ålderstillägg, skulle således utgifterna

från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll minskas

med 25,500 kronor. Då emellertid sistnämnda anslag för närvarande

vore så knappt, att årligen åtskilliga af station smyndigheterna såsom

oundgängliga anmälda behof icke kunnat tillgodoses, ansåge sig de
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

31

partementschefen icke kunna föreslå en motsvarande minskning af detsamma.

Hvad beträffade polisbevakningen vid Stockholms station syntes det

departementschefen vara af vederbörande myndigheter till fullo ådagalagdt,

att under nuvarande förhållanden, äfven frånsedt behofvet af

bevakning å Skeppsholmen utom varfsområdet och å Kastellholmen,

bevakningen å varfvets skilda delar icke kunde bestridas af manskap

från flottans militära personal, och icke heller syntes någon minskning

i den af marinförvaltningen föreslagna polispersonalen kunna ifrågasättas.

Sammanlagda kostnaden för den af marinförvaltningen föreslagna

poliscorpsen skulle, på sätt embetsverkets förslag till stat för densamma

närmare utvisade, uppgå till 40,200 kronor, ålderstillägg oberäknade.

Frågan om den föreslagna poliscorpsens pensionering, hvilken syntes

böra ske genom flottans pensionskassa, hade departementschefen ansett

böra till behandling företagas först efter det frågan om corpsens organisation

blifvit löst.

I skrifvelse den 10 september 189S angående utgifterna under

riksstat ens femte liufvudtitel för år 1900 hade marin förvaltningen anfört,

att, om gällande stater med de af marin förvaltningen föreslagna

ändringar beträffande inqvarteringsstaten och flottans poliscorps, Indika

betingade en ökad utgift af tillhopa 58,200 kronor, toges till utgångspunkt,

för alla till anslagstiteln aflöning för flottans corpser och stater

hänförliga utgifter under år 1900 erfordrades tillköpa kr. 1,954,019: 70.

Om från denna summa droges 1899

års anslag till aflöning för flottans

corpser och stater ............... kr. 1,729,052: —

samma års anslag till ersättningför

vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre

härad af Kalmar län.................... )> 114,000: —

samt tillgången i följd af vakanser

m. in., beräknad till................____52,767: 70 » 1,895,819: 70,

så skulle enligt marinförvaltningens förslag erfordras

en ökning af .................................................................... kr. 58,200: - .

Enligt de förslag, departementschefen i det föregående framstält,

skulle följande ökade utgifter från aflöningsanslaget påkallas, nemligen

för tillämpande af ny stat för de militära befattningar vid flottan,

Anslags
beloppen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets utlåtande.

hvilkas innehafvare åtnjöte boställe eller inqvar te ringsbidrag i penningar.

.............................................................................................. kr. 22,000: —

samt för aflönande af flottans poliscorps, då i betraktande

toges, att vid Stockholms station poliskommissarieoch

väbelsbefattningarna antagligen skulle blifva förenade,

hvarigenom en utgift från aflöningsanslaget

af 800 kronor komme att besparas ................................. » 39,400: —

eller tillhopa kr. 01,400: —

hvaremot, derest departementschefens framställning om

uppförande i riksstaten af ett särskilt anslag till repetitionsöfningar

för reservofficerare vunne bifall, utgifterna

från aflöningsanslaget skulle minskas med

ett belopp af........................................................................... » 4,400: —

hvadan den erforderliga ökningen af sistnämnda anslag

skulle blifva ........................................................................... kr. 57,000: —

Hvad först beträffar Kongl. Maj:ts framställning angående dispositionen

af det årliga tillägget till fasta lönen af 2,000 kronor, som

Riksdagen beviljat att under vissa förhållanden tilldelas endera af inneliafvarne

af vissa angifna befattningar under sjöförsvarsdepartementet,

bar utskottet ej haft något att deremot erinra.

Kongl. Maj:ts förslag i fråga om reservbefälets aflöning och pensionering

har utskottet jemväl på de i statsrådsprotokollet för detsamma

anförda skäl funnit sig böra tillstyrka.

Vidkommande Kongl. Maj:ts framställning om ett nytt ålderstillägg

till kammarskrifvare å flottans civilstat, bar utskottet, — som inhemtat

att ifrågavarande tjensteman, utöfver dem enligt stat tillkommande fast

lön med ett ålderstillägg, ej åtnjuta några som helst andra aflöningseller

naturaförmåner i annat fall, än då de beordras att tjenstgöra

ombord å något flottans fartyg — funnit samma framställning behjertansvärd

och tillstyrker derför Riksdagen att bifalla densamma.

Hvad deremot angår det föreslagna nya ålderstillägget till väblarne

vid flottan, bar utskottet ej funnit sig af de till stöd för denna framställning

förebragta skäl öfvertygadt. om nödvändigheten deraf. Dertill

kommer, att väbelsbefattningen vid flottans station i Stockholm, vid

bifall till hvad utskottet bär nedan föreslår, kommer att förenas med

anställning såsom poliskommissarie vid nämnda station, hvarmed ock

följer ökad aflöning. Utskottet finner sig derför böra afstyrka Kongl.

Maj:ts framställning härutinnan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

33

I fråga om inqvartermgsbidrag till innehafvare af militära beställningar

vid flottan har utskottet icke haft annat att erinra, än att beträffande

den föreslagna höjningen af dylikt bidrag till flaggunderofficerarne

från 100 kronor vid Karlskrona och 150 kronor vid Stockholms

station till resp. 150 kronor och 200 kronor — till stöd för hvilken framställning

åberopats den af Kongl. Maj:t ifrågasatta förhöjningen af underofficerames

vid armén aflöning — utskottet ansett pröfningen af denna

fråga böra, med hänsyn till Riksdagens angående Kongl. Maj:ts sistberörda

framställning fattade beslut, tills vidare anstå. Uti det såsom bilagan

1 vid detta utlåtande fogade förslaget .till stat för de militära befattningar

vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag

i penningar, har utskottet derför ur anmärkningen 2:o uteslutit

bestämmelsen om dylikt högre inqvartermgsbidrag för flaggunderofficerare,

och finner sig utskottet jemväl såsom en följd deraf kunna föreslå

en nedsättning i den äskade anslagsförhöjningen, 22,000 kronor, med

1,000 kronor till 21,000 kronor.

Hvad slutligen angår framställningen om anslag till polisbevakningen

vid flottans stationer, har utskottet med hänsyn till nödvändigheten

deraf, att noggrann uppsigt hålles öfver flottans varf och verkstäder,

särskilt med hänsyn till eldfara samt för kontrollen öfver gällande

ordningsföreskrifters tillämpning, funnit behofvet af dylik bevakning

ådagalagdt. Utskottet har jemväl inhemtat, att de anordningar, som

i sådant afseende varit sedan längre tid tillbaka vidtagna vid Karlskrona

station, visat sig fullt ändamålsenliga. Då nu i och med

båtsmanshållets slutliga vakanssättning polisbevakningen vid Stockholms

station ej längre lärer kunna såsom hittills bestridas af flottans manskap,

har utskottet funnit särskilda mått och steg böra äfven der vidtagas

för upprätthållandet af bevakningen. Utskottet, som alltså i hufvudsak

tillstyrker bifall till Kong]. Maj:ts förslag om anställande af fast

polisbevakning vid båda stationerna, har dock, med hänsyn till varfsområdenas

jemförelsevis inskränkta omfång, icke funnit sig öfvertygadt

om nödvändigheten af så stor polisstyrka, som föreslagits, utan håller

före, att densamma skulle utan vidare olägenhet kunna inskränkas, hvad

öfverkonstaplarnes antal beträffar till 2 vid Karlskrona ocli 1 vid Stockholms

station samt beträffande poliskonstaplarnes antal till 15 vid Karlskrona

och 10 vid Stockholms station. Särskilt, anslag till extra konstaplar

torde ej heller erfordras, om de till uppmuntringspenningar anvisade

beloppen få användas äfven till aflönande af tillfälliga biträden,

då sådana erfordras. I (ifrigt har utskottet vid jemförelse af det återstående

antalet polismän vid de båda stationerna trott sig finna, att

Uih. till Riksd. Prot. IHDU. 4 Rand. 1 A/d. 6'' lläft. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

34

dessa uppmuntringspenningar kunna vid Stockholms station bestämmas

till 800 kronor i stället för, enligt förslaget, 1.000 kronor. Hvad poliskommissarierna

angår har utskottet ansett sig böra föreslå, att vid

Stockholms station poliskommissarie^''ensten skall förenas med väbelsbeställningen.

En sådan anordning är redan af Kongl. Maj:t ifrågasatt

och lärer sålunda finnas lämplig. Enär väbelsbeställningen är uppförd

å flottans civilstat med fast lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar 200

kronor samt ett ålderstillägg å 200 kronor, torde å staten för flottans

poliscorps böra för poliskommissarien vid Stockholms station upptagas

allenast ett arfvode å 800 kronor. Efter de af utskottet sålunda föreslagna

ändringarne å staten kommer denna, såsom inhemtas af bil. 2,

att sluta å ett belopp af 27,800 kronor, som alltså skulle behöfva af

Riksdagen anvisas.

Derest hvad utskottet sålunda anser sig böra under denna punkt

föreslå, vinner Riksdagens bifall, skulle anslaget till flottans corpser och

stater behöfva ökas med följande belopp, nemligen:

för tillämpande af ny stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas

innehafvare åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag

i penningar .................................................................. kronor 21,000: —

samt för aflönande af flottans poliscorps........................ » 27,800: —

eller tillsammans med........................................................... » 48,800: —

hvarifrån afgår, derest Kongl. Maj:ts förslag om re
servofficerarnes

repetitionsöfningar bifalles, ........ » 4,400: —

hvadan den erforderliga ökningen af anslaget skulle

utgöra................................................................................ » 44,400: —

Emot förslaget angående användningen af anslaget till ersättningför

vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af

Kalmar län har utskottet icke haft något att erinra.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må medgifva, att till erhållande

af det årliga tillägg till fasta lönen af 2,000 kronor,

som Riksdagen beviljat att tilldelas endera af innehafvarne

af chefsbefattningen i marinförvaltningen,

chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen

i Karlskrona, derest han icke uppbär

flaggmans lön, må kunna ifrågakomma äfven stationsbefälhafvaren

vid flottans station i Stockholm,

derest denne icke uppbär flaggmans lön, med iaktta
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

35

gande att, om två af nämnde befattningshafvare icke

uppbära dylik lön, tillägget skall tilldelas den af dem,

som är i sin befattning äldst; samt att detta medgifvande

må få gälla från och med 1899 års början;

b) att Riksdagen må i riksstaten för år 1900 under

femte hufvudtiteln uppföra såsom reservationsanslag

ett belopp af 11,900 kronor till repetitionsöfningar för

reservofficerare;

c) att Riksdagen må medgifva, att reservofficer

vid flottan, för hvilken insättning i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

skett i enlighet med bestämmelserna

i kongl. kungörelsen angående utbildande af reservbefäl

för flottan den 13 juli 1887, må, derest han

fullgör den tjenstgöringsskyldighet, som nu är eller

framdeles kan för sådana reservofficerare varda stadgad,

efter uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående

lifstid åtnjuta en årlig pension, lika stor med

det belopp, hvarmed den lifränta, som på grund af

den verkstälda insättningen skulle honom tillkomma

vid femtiofem års ålder, understiger 300 kronor;

d) att Riksdagen må medgifva sådan ändring i

gällande stat för flottans civilstat, att kammarskrifvarnes

lön, som enligt nu gällande bestämmelser efter 5

års tjenstgöring i samma grad ökas med 500 kronor,

må efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring i denna

grad ökas med ytterligare 500 kronor;

e) att Riksdagen icke må bifalla Kongl. Majts

framställning om ett andra ålderstillägg åt flottans

väblar;

f) att Riksdagen må godkänna förändrad stat för

de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare

åtnjuta bostad eller inqvarteringsbidrag i penningar,

af den lydelse bilagan 1 vid detta utlåtande

utvisar;

g) att Riksdagen må godkänna stat för flottans

poliscorps af den lydelse, bilagan 2 vid detta utlåtande

utvisar, samt medgifva dels att den redan anstälda

personalen vid varfspolisen i Karlskrona må vid öfverflyttning

till den nya staten komma i åtnjutande af

ålderstillägg, motsvarande nu innehafvande lönetillägg,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående en

inom Andra

Kammaren

väckt motion.

dels att i öfrigt personalen vid varfspolisen i Karlskrona

må vid öfverflytt ningen till ordinarie stat få, i

fråga om rätt till ålderstillägg, räkna sig till godo

då innehafd tjenstetid vid corpsen;

h) att, vid bifall till hvad utskottet nnder momenten

b), f) och g) här ofvan föreslagit, Riksdagen må

höja anslaget till aflöning för flottans corpser och stater,

nu 1,729,052 kronor, med 44,400 kronor till 1,773,452

kronor; samt

i) att Riksdagen må medgifva att hvad af anslaget

till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge

län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan

på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör

inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans

corpser och stater, må likasom föregående år användas

för fyllande af behofvet under denna anslagstitel

år 1900.

3:o. Uti en af herr O. Erickson i Bjersby inom Andra Kammaren

väckt motion (n:o 170) har föreslagits, att Riksdagen ville besluta,

att den nu till härens och flottans underofficerare och civilmilitära personer

af motsvarande rang författningsenligt utgående ersättningen för

naturaportion finge sammanslås med dagaflöningen till en aflöningsförmån,

benämnd dagaflöning; samt att under förutsättning af bifall härtill

vederbörliga statsanslag måtte undergå den minskning eller ökning,

som af en sådan sammanslagning af aflöningsförmåner betingades.

Till stöd för denna framställning har motionären erinrat, hurusom

den år 1897 samlade Riksdagen medgifvit, att ersättning för naturapor

Fion, beräknad efter dittills gällande grunder, finge, då sådan ersättning

författningsenligt ifrågakomme, till underofficerare och civilmilitära

personer af motsvarande rang från och med nämnda år utgå med 62 öre

för hvarje portion. Derigenom hade ifrågavarande ersättning, i stället

för att vara underkastad de årliga portionsprisens alltjemt återkommande

vexlingar blifvit fixerad till ett visst bestämdt belopp. Portionsersättningen

hade derigenom fått alldeles enahanda karakter som dagaflöningen.

Genom den af Kong]. Maj:t uti årets statsverksproposition gjorda

framställningen om ökad dagaflöning till underofficerare med vederlikar

vid armén och flottan ifrågasattes en ändring uti flertalet för armén och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

37

flottan gällande stater. Då, såsom nyss vore sagdt, ersättningen för naturaportion

blifvit till visst bestämdt belopp fixerad och faktiskt ingenting

annat vore än ett tillägg uti dagaflöningen, syntes en sammanslagning

af dagaflöningen och ersättningen för naturaportionen för

underofficerscorpsen vara egnad att befrämja reda uti aflöningsväsendet

och föranleda förenkling uti räkenskaperna.

I anledning af denna motion har Riksdagen den 15 nästlidne mars

vid behandlingen af riksstatens fjerde hufvudtitel beslutat att i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t måtte, så snart ske

kunde, låta verkställa fullständig utredning, huruvida och på hvad sätt

härens aflöningssystem i dess helhet må kunna förenklas, samt derefter,

och om möjligt till nästa Riksdag inkomma med det förslag i

ämnet, hvartill utredningen kunde befinnas föranleda.

Hvad beträffar aflöningsförhållandena vid Karlskrona artillericorps,

hvilka äro byggda ''på^hufvudsakligen enahanda grunder, som de, hvilka

äro gällande för motsvarande truppslag vid hären, torde frågan om deras

förenkling lämpligen böra göras beroende på den af Riksdagen

sålunda äskade utredning angående härens aflöningsförhållanden, och

någon särskild Riksdagens åtgärd i detta afseende torde alltså icke erfordras.

Hvad derefter angår aflöningssystemet vid flottan i öfrigt, har utskottet

ansett, att detsamma, hvilket är vida enklare än arméns, knappast

kan gifva utskottet anledning att förorda vidtagande af någon särskild

åtgärd, helst utskottet ställer sig tveksamt gent emot den af

motionären föreslagna åtgärden att förena underofficerarnes vid flottan

dagaflöning och portionsersättning till en aflöningsform, enär nemligen

dessa aflöningsförmåner icke utgå under samma vilkor.

På de sålunda anförda skälen hemställer utskottet,

att herr Ericksons ofvan berörda motion, i hvad

den afser förhållandena vid flottan, icke må till någon

Riksdagens särskilda åtgärd föranleda.

Karlskrona artillericorps.

4:o. Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen, dels att medgifva, att Angående höjersättning

för naturaportion, beräknad efter hittills gällande grunder, ninBJ‘fja£etta

[9,nTo-]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

SB

måtte, der sådan ersättning författningsenligt ifrågakomma, till underofficerarne

vid Karlskrona artillericorps från och med början af innevarande

år och tills vidare utgå med 62 öre för hvarje portion; dels

att medgifva, att vid Karlskrona artillericorps dagaflöningen under tjenstgöring

måtte höjas för styckjunkare från 1 krona till 1 krona 50 öre

och för sergeant från 1 krona till 1 krona 20 öre, samt månadsarfvodet

för l:e konstapel från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e konstapel från

10 kronor till 13 kronor och för l:a kl. artillerist från 5 kronor till 8

kronor, äfvensom att staten för Karlskrona artillericorps måtte i öfverensstämmelse

härmed ändras; dels ock att i riksstaten för år 1900 höja

reservationsanslaget till Karlskrona artillericorps, nu utgörande 293,795

kronor, med 6,200 kronor till 299,995 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 33'' har föredragande departementschefen

i dessa frågor anfört följande.

Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hade

1898 års Riksdag medgifvit, att ersättning för naturaportion i land, beräknad

efter hittills gällande grunder, finge, der sådan ersättning författningsenligt

ifrågakomma, till underofficerare vid flottan från och med

början af år 1898 och tills vidare utgå med 62 öre för hvarje portion.

Enär detta beslut icke ansetts omfatta jemväl underofficerarne vid

Karlskrona artillericorps, hade chefen för corpsen i skrifvelse till marinförvaltningen

hemstält om utverkande deraf, att framställning om enahanda

förmån för artillericorpsens underofficerare från och med början

af år 1899 måtte hos Riksdagen göras, hvarjemte corpschefen meddelat,

att portionsersättningen till corpsens underofficerare för närvarande utgjorde

48 öre samt att å reservationsanslaget till corpsen funnes tillgång

till bestridande af den ifrågasatta ökade utgiften; och hade marinförvaltningen

i skrifvelse den 16 sistlidne september angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 gjort hemställan i

ämnet.

Den sålunda föreslagna förändringen af ifrågavarande förmån syntes

departementschefen vara af billighet påkallad, då den redan tillgodokommit

underofficerarne såväl vid armén som vid flottan.

Såsom departementschefen vidare erinrade hade på hemställan af

chefen för landtförsvarsdepartementet Kongl. Maj:t besluta föreslå Riksdagen

att medgifva, dels att dagaflöningen under tjenstgöring måtte

förhöjas för, bland andra, styckjunkare och sergeanter vid armén, för

de förre från 1 krona till 1 krona 50 öre och för de sistnämnde från

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

39

80 öro till 1 krona 20 öre, dels ock att månadsarfvodena måtte höjas

för l:e konstaplar från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e konstaplar

från 10 kronor till 13 kronor och för vice korpraler från 5 kronor till

8 kronor.

Underbefäl och manskap af motsvarande grader vid Karlskrona

artillericorps åtnjöte enligt gällande stat för corpsen:

styckj unkare dagaflöning...............................................................

...... 1

krona

sergeant » ..........................................................

. ... 1

»

l:e konstapel månadsarfvode ..................................................

....... 15

kronor

2:e » » ..................................................

...... 10

»

l:a kl. artillerist » .....................................................

...... 5

»

För att, derest den föreslagna höjningen af dagaflöning och månadsarfvode

åt förutnämnda personal vid armén vunne bifall, sätta motsvarande

personal vid Karlskrona artillericorps i samma ställning beträffande

nu ifrågavarande aflöningsförmåner, hvilket vore af billighet påkalladt,

erfordrades att vid Karlskrona artillericorps dagaflöningen höjdes

för styckjunkare från 1 krona till 1 krona 50 öre samt för sergeant

från 1 krona till 1 krona 20 öre och månadsarfvodet för l:e konstapel

från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e konstapel från 10 kronor till 13

kronor samt för l:a kl. artillerist från 5 kronor till 8 kronor.

En sådan höjning af dagaflöningar och månadsarfvoden skulle, enligt

af marinförvaltningen verkstäld beräkning, medföra en ökad årlig

utgift från reservationsanslaget till Karlskrona artillericorps af i rundt

tal 6,200 kronor.

Hvad först beträffar Kongl. Maj:ts framställning angående ersättning

för naturaportion åt underofficerarne vid Karlskrona artillericorps,

så synes det utskottet vara billigt, att den förmån, som i fråga om

portionsersättningens beräknande medgifvits såväl arméns som flottans

öfriga underofficerare, må komma jemväl underofficerarne vid denna

corps till godo; och utskottet får derför tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts

förslag i denna del.

Hvad derefter angår den ifrågasatta höjningen af dagaflöningen

åt styckjunkare och sergeanter samt månadsarfvodena åt konstaplar

och l:a klass artillerister får utskottet erinra, att Riksdagen den 6

innevarande månad på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts under fjerde

lmfvudtiteln gjorda, af statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

åberopade framställningar angående förbättrande af underbe
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

fälets vid hären aflöningsförmåner, att Riksdagen medgifvit, att under

år 1900 finge utbetalas tillfälliga löneförbättringar till nedannämnde befattningsinnehafvare

med följande belopp och under samma vilkor som

aflöningen under de aflöningstitlar, hvartill de skulle utgöra tillägg,

nemligen, bland annat, dels till dagaflöningen under tjenstgöring för

styckjunkare m. fl. 50 öre, samt för sergeanter m. fl. 40 öre och dels

till månadsarfvodena för l:e konstaplar m. fl. 3 kronor, för 2:e konstaplar

m. fl. 3 kronor, samt för vicekorpraler m. fl. 3 kronor, äfvensom

på extra stat för år 1900 beviljat det anslagsbelopp, som till

dessa löneförbättringars bestridande befunnits erforderligt. Då utskottet

anser, att de skäl, som föranledt detta Riksdagens beslut, i lika mån

föreligga i afseende på den nu ifrågasatta lönetillökningen för underbefälet

vid Karlskrona artillericorps, får utskottet, under hänvisning såväl

beträffande de särskilda löneförbättringarnas belopp som angående det

behöfliga extra anslagets storlek till den i statsrådsprotokollet lemnade

utredning, hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva, att ersättning för

naturaportion, beräknad efter hittills gällande grunder,

må, der sådan ersättning författningsenligt ifrågakommer,

till underofficerarne vid Karlskrona artillericorps

från och med början af innevarande år och tills vidare

utgå med 62 öre för hvarje portion;

b) att Kongl. Maj:ts framställning om höjd dagaflöning

och höjda månadsarfvoden åt underbefälet

vid Karlskrona artillericorps må af Riksdagen på det

sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att under år

1900 må till nedannämnda befattningsinnehafvare vid

nämnda artillericorps utbetalas tillfälliga löneförbättringar

med följande belopp och under samma vilkor,

som aflöningen under de aflöningstitlar, hvartill de,

enligt hvad nedan sägs, skola utgöra tillägg, nemligen

:

dels till dagaflöningen under tjenstgöring för

styckjunkare 50 öre och för sergeanter 20 öre samt

dels till månadsarfvodena för l:e konstaplar, 2:e

konstaplar och l:a klass artillerister 3 kronor;

c) att reservationsanslaget till Karlskrona artillericorps

må uti riksstaten för år 1900 uppföras med

oförändradt belopp, 293,795 kronor, samt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

41

d) att Riksdagen må, vid bifall till hvad under

moment b) bär ofvan föreslagits, till extra löneförbättring

åt underbefäl vid Karlskrona artillericorps enligt de

uti berörda moment b) stadgade grunder å extra stat

för år 1900 bevilja ett anslag af 6,200 kronor.

Ålderstillägg.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år

1900 höja förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 32,000 kronor, med

6,300 kronor till 38,300 kronor.

Angående denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 34) anfört, att af hvad i det föregående hemstälts

dels rörande ett andra ålderstillägg för kammarskrifvame och väblarne

vid flottans stationer, dels angående aflöningsstat för flottans poliscorps

föranleddes en ökad utgift från förslagsanslaget till ålderstillägg; och

hade ökningen beräknats för kammarskrifvame till 2,500 kronor, för

väblarne till 400 kronor och för poliscorpsen till 3,400 kronor, eller till

sammanlagdt 6,300 kronor.

Utskottet, som ofvan under punkten 2:o tillstyrkt bifall till Kongl.

Maj:ts framställning om ytterligare ett ålderstillägg till kammarskrifvarne

vid flottan, men deremot afstyrkt framställningen om nytt ålderstillägg

till väblarne, samt i fråga om aflöningsstaten för flottans poliscorps

föreslagit minskning af polispersonalens af Kongl. Maj:t ifrågasatta

styrka, har med anledning häraf beräknat, att anslaget till ålderstillägg,

hvilket är af förslagsanslags natur, icke torde behöfva höjas med mera

än 5,000 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1900 höja

förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 32,000 kronor,

med 5,000 kronor till 37,000 kronor.

Flottans öfningar.

6:o. Kongl. Maj:t har förslagit Riksdagen att i riksstaten för år

1900 höja reservationsanslaget till flottans öfningar från 720,000 kronor

till 870,000 kronor, eller med 150,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prot. 181)1). 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. G

Angående

höjning af

detta anslag.

[ii-]

Angående

höjning af

detta anslag.

[12.]

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Till statsrådsprotokollet (sid 35—41) tiar departementschefen i

denna fråga erinrat, hurusom enligt det vid Kongl. Maj:ts till 1896 års

Riksdag aflåtua proposition angående statsverkets tillstånd och behof fogade

utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari

nämnda år dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet anfört i fråga

om behofvet af ökadt anslag till flottans öfningar bland annat följande.

Erfarenheten från de då senast förflutna årens eskaderöfningar

gåfve vid handen, att det dåvarande anslaget till flottans öfningar icke

kunde anses vara tillräckligt för vinnande af det dermed afsedda ändamål:

att bibringa och underhålla fullt tillfredsställande kännedom om

in a ten''el eris handhafvande på verksammaste sätt. Hufvudorsaken härtill

vore uppenbarligen att söka i den genomgripande förändring, som

sjelfva beskaffenheten af flottans öfningar undergått i sammanhang

med omdaningen af stridsfartygen, hvilka numera, efter tacklingens

borttagande, uteslutande rörde sig med ångkraftens tillhjelp. En fullständig

insigt och färdighet i handhafvande! af nutidens invecklade

krigsmaskiner på sjöförsvarets område kunde icke vinnas utan samöfningar

af större både långvarighet och omfattning, än forna enklare

förhållanden kräfde.

Den år 1880 tillsatta sjöförsvarskomitén, som föreslagit öfningsanslagets

höjande till 670,000 kronor och dervid framhållit den stora

vigten af personalens tidsenliga utbildning, hade beräknat, att med ett

anslag af 670,000 kronor följande antal öfningsdagar pr man borde erhållas,

nemligen för officer af högre grad än kaptens 51, för kapten

46, för subalternofficer 146, för underofficer 59 och för stammanskap

112. Detta antal öfuingsdagar hade emellertid de senare åren ej kunnat

uppnås, under det att, såsom nämn dt, fordringarna på personalens mångsidiga

utbildning i betydlig mån stigit i följd af materielens alltmera

komplicerade beskaffenhet.

Bland de förnödenheter, hvilkas förbrukning till följd af den förändring,

öfningsmaterielen undergått, på senare tider i högst betydlig

mån ökats och måste växa med antalet af de i öfningarna deltagande

fartyg, borde i första rummet nämnas stenkol. Åtgången deraf betingades

icke blott af fartygens förflyttande från en ort till en annan,

utan särskildt äfven af nödvändigheten att genom gång i olika farleder

samt under vexlande förhållanden bereda personalen en noggrann kännedom

om våra skärgårdar och vana att der föra de fartyg, som i behofvets

stund skulle i dessa skärgårdar uppträda. Kostnaden för stenkol

hade under de senaste årens ingalunda långvariga eskaderöfningar upp
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

gått till betydliga belopp och var under eskaderöfningarna år 1895

öfver 70,000 kronor.

Förutom den ökade åtgången af stenkol bidroge äfven, bland

annat, de höga prisen på nutidens artilleriammunition, hvaraf ej obetydliga

qvantiteter måste förbrukas, till att göra öfningsanslaget otillräckligt.

Visserligen användes vid skjutöfningarna företrädesvis smärre

pjeser och tubkanoner; men det vore nödvändigt att söka förskaffa

personalen någon erfarenhet äfven i fråga om betjenandet af de stora

kanonerna vid skarpskjutning. I huru hög grad kostnaderna för dessa

skjutöfningar ökats, insåges lätt, då man tog i betraktande, att priset

år 1880 utgjorde för en 12 cm. granat 10 kronor, för en 24 cm. granat

67 kronor samt för en gevärspatron 6 öre, under det att år 1895 eu

12 cm. granat kostade 14 kronor 30 öre, en 24 cm. granat 100 kronor

och en gevärspatron 12 öre. De projektiler, som under skjutöfningar

förbrukades vid sjöbefästningarna vid Karlskrona, bekostades från öfningsanslaget,

och denna utgift, som tydligen måst ökas efter tillkomsten af

Karlskrona artillericorps, vore för öfningsanslaget ganska känbar. Den

hade år 1894 utgjort 7,346 kronor, och kostnaden för projektiler vid

öfningarna med flottans fartyg samt vid exercisskolorna samma år hade

uppgått till 78,155 kronor.

Expeditionskostnaderna ökades äfven af det skäl, att de nya fartygstypema

kräfde större personal för maskinernas skötsel än de äldre

typerna. Sålunda erfordrades af maskinpersonal å en l:a kl. pansarbåt

56 maskinister och eldare, å en torpedkryssare 24 och å en torpedbåt

8. Härvid vore ytterligare att märka, att för maskinpersonalen

alltid kräfdes högre aflöning än för öfrig med densamma likstäld personal

ombord.

De nu anförda omständigheter, som medförde ökade kostnader för

flottans öfningar, hade förorsakat, att för vidmagthållande af personalens

tjenstbarhet behöfliga expeditioner måst helt och hållet indragas

eller förkortas. Under flera år hade befälhafvarne för öfningseskadrarne

framhållit, att tiden för de så ytterst vigtiga öfningarna i eskader

varit så kort, att ett stort antal öfningar antingen alls icke kunnat

företagas eller ock måst så afkortas, att de ingalunda medfört åsyftadt

resultat, hvilket ju ej borde förvåna, då man för kostnadens skull ej

kunde låta eskaderöfningarna utsträckas öfver 5 å 6 veckor. Och dessa

öfningar, hvilka de senare åren blifvit utförda med så pass stor materiel,

som hädanefter under vanliga förhållanden torde vara af behofvet

påkallad men ej på länge syntes behöfva ökas, vore dock nödvändiga

för att erhålla en befälspersonal, som kände sin materiel och sitt blif
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vande stridsfält samt hade praktiskt studerat sätten för den förras användande.

Då sålunda den utveckling, vårt sjöförsvarsväsen undergått sedan

anslaget för flottans öfningar bestämdes till dess dåvarande belopp af

670,000 kronor, å ena sidan med bjudande nödvändighet kräfde, att

öfningarna utsträcktes utöfver hvad då egde rum, men å andra sidan

också medfört sådan ökning af kostnaderna för desamma, att de måste

i följd af anslagets otillräcklighet inskränkas eller åtminstone endast

med svårighet kunde uppehållas i sin dåvarande utsträckning, hade departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1897 höja anslaget till flottans öfningar från

670.000 kronor till 825,000 kronor, eller med 155,000 kronor.

I häröfver afgifvet utlåtande hade statsutskottet anfört, att enär af

den utaf departementschefen lemnade utredning framginge, att genom

stegrade kostnader för stenkol, ammunition och andra förbrukningsartiklar

ifrågavarande anslag icke vore tillräckligt att bereda flottans

personal erforderlig öfning, utskottet ansett ökade medel härför böra

anvisas. Härvid hade utskottet dock velat erinra, att, enligt den af

Riksdagen år 1894 godkända förändrade stat för sjömanscorpsen, ett sammanlagdt

belopp af 73,665 kronor beräknats att utgå i dagaflöning till

sjös för 90 dagar, hvilken kostnad likväl jemlikt Kongl. Maj:ts beslut

bestredes af anslaget till flottans öfningar och icke från aflöningsanslaget.

Emellertid hade Riksdagen i skrifvelse den 11 april 1894 ant.ydt

en utväg, hvarigenom besparing å aflöningsanslaget kunde vinnas, i det

Riksdagen uttalat önskvärdheten deraf, att ytterligare all skälig hänsyn

måtte tagas till den manskapstillgång, som den till såväl öfnings- som

tjenstetid numera utsträckta allmänna värnpligten tillförde flottan, och

att derför, så snart ske kunde, antagningstiden för det på viss tid anstälda

manskapet vid denna corps måtte förkortas till hvad som funnes

nödigt för bibringandet af erforderlig utbildning af detta manskap, och

derigenom den aflöning, som skulle utgå under permitteringstiden, besparas.

Genom vidtagande af berörda åtgärd skulle, enligt utskottets

mening, en minskning i utgifterna å aflöningsanslaget uppstå, hvilken

skulle göra det möjligt att från berörda anslag utgöra de hittills från

öfningsanslaget bestridda kostnaderna för dagaflöningen till sjös. Härigenom

'' skulle således å sistnämnda anslag kunna för utsträckning af

flottans öfningar blifva tillgängligt ett motsvarande belopp af omkring

75.000 kronor och anslaget således ej behöfva höjas med 155,000

kronor, utan endast med 80,000 kronor, hvarför utskottet föreslagit, att

anslaget måtte höjas med sistnämnda belopp, eller till 750,000 kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

45

12 reservanter inom utskottet hade emellertid ansett höjningen

böra blifva endast 50,000 kronor; och detta hade också, efter gemensam

votering, blifvit Riksdagens beslut, i följd hvaraf anslaget till flottans

öfningar i riksstaten för år 1897 uppförts med ett belopp af

720,000 kronor, med hvilket belopp det sedermera också ingått i riksstaterna

för åren 1898 och 1899.

Med den sålunda vidtagna höjningen kunde dock, enligt hvad departementschefen

vidare anfört, behofvet. af öfningarnas utsträckning

ingalunda anses vara fyldt. Den medgåfve i sjelfva verket, i följd af

de alltjemt stegrade omkostnaderna för öfningarna, knappast deras uppehållande

i samma omfattning som före anslagets höjande.

Sålunda hade, enligt uppgift af chefen för marinförvaltningens artilleriafdelning,

från anslaget till flottans öfningar såsom ersättning för

konsumerade antändningsmedel, patroner och projektiler till materialförråden

å stationerna influtit:

från 1 november 1894.31 oktober 1895 ......kr. 98,424: —

» » » 1895... » i, 1896 ...... » 136,421: —

» » » 1896... » » 1897 ...... » 233,378: —

i hvilka summor icke inginge kostnaden för annat krut än sådant, som

vore inneslutet i patronhylsor.

Denna snabba stegring berodde till stor del derpå, att skjutöfningarna

under de senare åren i större omfattning egt rum å de nyare

fartygen, i hvilkas bestyckning ett flertal snabbskjutande pjeser inginge.

Så hade å 1895 års öfningseskadrar det snabbskjutande lätta artilleriet

utgjorts af 18 st. 57 mm. kanoner, 4 st. 38 mm. kanoner och 43 st.

2o mm. kulsprutor. På 1897 års eskadrar, som likväl räknat 2 kanonbåtar

och ^ en 3:e kl. pansarbåt mindre än 1895 års, hade samma artilleri

bestått af 28 st. 57 mm. kanoner, 6 st. 47 mm. kanoner och 30

st. 25 mm. kulsprutor. Således hade artilleriet vid 1897 års öfningar,

i jemförelse med det år 1895 använda artilleriet, varit ökadt med 10

st. 57 mm. kanoner, men minskadt med 13 st. 25 mm. kulsprutor, hvarjemte

6 st. 47 mm. kanoner kommit i stället för 4 st. 38 mm. kanoner.

Då nu 4 skott med 25 mm. kulspruta, hvilka vid skolskjutning svarade

mot 1 skott med 57 mm. snabbskjutande kanon, kostade tillsammans 6

kronor, under det att 1 skott med 57 mm. kanon kostade 12 eller 10

kronor, allt eftersom granat af stål eller tackjern användes, så insåges

lätt, i huru hög grad skjutöfningarna fördyrats genom införandet af de

snabbskjutande kanonerna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Äfven ammunitionen till den nya 12 cm. snabbskjutande kanonen

vore väsentligt dyrare än till den äldre, ej snabbskjutande 12 cm.

kanonen. Sålunda kostade ett skott med granat och stridsladdning, under

förutsättning att en patronhylsa användes för tre skott, för 12 cm.

snabbskjutande kanon af 1894 års modell 51 kronor, men för 12 cm.

kanon af 1881 års modell endast 28 kronor. Om barlastad granat och

exercisladdning användes, blefve under samma förutsättning kostnaden

pr skott respektive omkring 28 och 22 kronor.

Kostnaden för den del af den å befästningarna vid Karlskrona förbrukade

ammunition, som ersattes från öfningsanslaget, hade under

öfningsåret 1894—1895 uppgått till omkring 9,500 kronor och för öfningsåret

1897—1898 beräknats till omkring 12,200 kronor.

Äfven kostnaden för stenkol hade under de senare åren ytterligare

ökats. Denna kostnad hade under eskaderöfningarna år 1895 uppgått

till öfver 70,000 kronor. Enligt uppgifter från flottans stationer hade

motsvarande kostnad för år 1898 utgjort omkring 90,000 kronor.

Med afseende på nödvändigheten af att skjutöfningarna, särskilt

med snabbskjutande kanoner, icke inskränktes, utan fastmera företoges

i större omfattning, än hittills kunnat ega rum, erinrade departementschefen,

att under det nyligen afslutade kriget mellan Amerikas förenta

stater och Spanien de spanska sjöstridskrafternas totala förintelse till

väsentlig del hade sin grund deri, att de spanska fartygens besättningar,

enligt hvad sedermera blifvit upplyst, ej hade beredts tillräckligt

tillfälle att deltaga i skjutöfningar och i följd deraf voro de amerikanska

matroserna vida underlägsna i skjutskicklighet. Med införandet af

snabbeldspjeser af äfven gröfre kaliber hade skjutskickligheten fått en

ännu större betydelse än förut, då nemligen den skickligare skytten

härigenom bereddes tillfälle att i högre grad än förr göra sin öfverlägsenhet

gällande.

Tillgodogörandet af den skjuthastighet, som de moderna pjesernas

konstruktion medgåfve, kräfde hos skytten en snabbhet i uppfattningen

af målets läge med flere omständigheter och en färdighet i vapnets

skyndsamma inrotande och serverande, som endast kunde vinnas genom

trägna rigtöfningar i förening med ofta återkommande skjutöfningar.

Hvarje sekund, som vid skjutvapnets betjenande förlorades, beredde

motståndaren en fördel, och den, som från stridens första början erhållit

en, äfven ringa, öfverlägsenhet i eldverkan, hade alla utsigter att allt

mera öka denna öfverlägsenhet och afgå med segern.

En annan omständighet, som inverkade på öfningarnas beskaffenhet,

vore den, att, då numera sjöbeväringen till ganska stor procent

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

47

in ginge i fartygens besättningslistor för att vid mobilisering fylla desamma,

stammanskapet måste afses uteslutande till förhandsposter ombord.

I följd af detta förhållande vore det oundgängligen nödigt, att

hvarje man af stammen bibringades den största möjliga yrkesskicklighet.

Härigenom ökades de årliga kostnaderna för personalens systematiska

utbildning, då nemligen dels större kostnad måste nedläggas på hvarje

särskild individs utbildning, dels ett större antal manskap årligen måste

utbildas till förhandsmän.

Vidare borde framhållas, att, om flottan skulle kunna fylla sin uppgift

såsom landets första försvarslinie, det vore nödvändigt, att hon

redan under de första mobiliseringsdagarna vore i stånd att upptaga

strid. Med afseende härpå måste flottans såväl personal som materiel

hållas i största möjliga stridsberedskap, hvarför mobiliseringsöfningar

tid efter annan måste företagas. Härtill lemnade det nuvarande öfningsanslaget

icke tillgång.

Erfarenheten hade ådagalagt, att den för torpedvapnets skötande

afsedda personal icke kunde nöjaktigt utbildas utan anordnande af en

torpedskola. Likaledes vore det högeligen önskvärd!, att en sjelfgående

torped tid efter annan måtte kunna sprängas för erhållande af visshet,

att hithörande materiel funktionerade på ett tillfredsställande sätt.

De nu åberopade skäl syntes departementschefen nödvändiggöra

en icke alltför obetydlig höjning af det nuvarande anslaget till flottans

öfningar. Det sätt att minska utgifterna från detta anslag, som af

statsutskottet vid 1896 års riksdag antydts, syntes numera icke kunna

utan motsvarande höjning af anslaget till aflöning för flottans corpser

och stater ifrågakomma, sedan 1898 års Riksdag godkänt en organisation

af sjömanscorpen, som, enligt hvad den vid Kongl. Maj:ts proposition

i ämnet fogade kostnadsberäkning utvisade, förutsatte ökad utgift

från aflöningsanslaget utan att dervid beräknats någon minskning af

den från öfningsanslaget utgående utgiften för sjöaflöning.

Utskottet, som medgifver giltigheten af de skäl, som förebragts för höjning

af anslaget till flottans öfningar, har emellertid dervid funnit sig böra

jemväl taga i beaktande, att sistlidet års Riksdag, med föranledande af

Kongl. Maj:ts då gjorda framställning om ett extra anslag å 36,000 kronor

till ersättning af förbrukadt kanonkrut, framhållit önskvärdheten af att sådana

kostnader framdeles måtte gäldas från anslaget till flottans öfningar,

men att Kongl. Maj:t likväl, i punkten 20 under denna hufvudtitel, enär

till följd af öfningsanslagets otillräcklighet några åtgärder icke kunnat

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vidtagas för uppnående af det af Riksdagen antydda önskemålet, funnit

sig nödsakad att äfven af innevarande års Riksdag för samma ändamål

begära ett extra anslag af icke mindre än 45,800 kronor. Då utskottet

anser det angeläget, att, i öfverensstämmelse med den af Riksdagen

år 1898 uttalade åsigt, utgifter för sistberörda ändamål måtte,

liksom fallet lärer vara med alla öfriga utgifter för flottans öfningar,

bestridas från nu ifrågavarande anslag, för hvilket ändamål en ökning

af samma anslag framträder såsom ännu mer behöflig, håller utskottet

före, att den å anslaget till flottans öfningar ifrågasatta förhöjningen

bör af Riksdagen bifallas, dock under den förutsättning, att från detta

anslag komma att bestridas ej mindre kostnaderna för det kanonkrut,

till hvars ersättande Kongl. Maj:t nu äskat medel, än äfven framdeles

de utgifter för dylikt ändamål, som kunna ifrågakomma.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1900 höja

anslaget till flottans öfningar, nu 720,000 kronor, med

150,000 kronor till 870,000 kronor.

Sjökarteverket.

Angående höj- 7:o. I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t under punkten 13

nin8antL^etta 1 förevarande hufvudtitel föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år

[13^] 1900 uppföra reservationsanslaget till sjökarteverket till ett med 10,000

kronor förhöjdt belopp, eller till 70,000 kronor.

Härom har departementsehefen till statsrådsprotokollet (sid. 41)

anfört följande.

Alltsedan år 1870 hade reservationsanslaget till sjökarteverket

utgått med ett belopp af 60,000 kronor, hvilket jemte den behållna

inkomsten af försålda sjökort användts till bestridande af verkets utgifter.

I proposition till 1892 års Riksdag hade Kongl. Maj:t föreslagit

nämnda anslags höjande till 70,000 kronor; och hade dåvarande chefen

för sjöförsvarsdepartementet i det yttrande till statsrådsprotokollet,

hvarmed han motiverat sin hemställan om aflåtande af proposition i

berörda syfte, anfört bland annat, att under de tre då senast förflutna

åren, i följd af stigande pris på stenkol, proviant med flere förnöden
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

49

heter äfvensom förhöjda aflöningar, brister å anslaget uppstått, livilka

brister visserligen kunnat täckas af reservationer å föregående års anslag,

men likväl ådagalade anslagets otillräcklighet under dåvarande

förhållanden och derest mätningarne skulle fortgå i samma omfattning

som förut. Derjemte hade departementschefen framhållit, hurusom det

vore nödvändigt att så skyndsamt som möjligt bedrifva och afsluta

sjömätningsarbetena i Bottniska viken samt att i allmänhet detta kartverks

arbeten bedrefves i den utsträckning, som dess fartygsmateriel

tilläte, helst de äldre sjökorten öfver större delen af Bottniska kusten

icke på långt när vore så tillförlitliga, som sjöfartens trygghet kräfde.

I häröfver afgifvet utlåtande hade emellertid statsutskottet anmärkt,

att, enligt senaste kapitalkonto till rikshufvudboken, vid början af år

1891 å anslaget funnits en från föregående år reserverad behållning

af 6,729 kronor 1 öre; och hade utskottet, med afseende härå hemstält,

att, med afslag å den gjorda framställningen, anslaget till sjökarteverket

måtte i 1893 års riksstat uppföras med oförändradt belopp

af 60,000 kronor, hvilket ock blifvit Riksdagens beslut.

Anslagets otillräcklighet hade emellertid under de nu senast förflutna

åren allt märkbarare framträdt och syntes närmast vara föranledd

af hufvudsakligen samma omständigheter som år 1892 åberopats, eller

höjda pris på stenkol och öfriga förnödenheter. Visserligen hade besparingar

alltjemt blifvit öfverförda från ett år till ett annat; men

detta hade haft sin grund deri, att medel måst afses för vissa större,

icke årligen återkommande utgifter, såsom för anskaffande af dyrbarare

ny materiel, vidlyftigare underhållsarbeten och dylikt, hvarför inskränkningar

måst göras med afseende på sjelfva expeditionerna för att åstadkomma

dessa för bestridande af oundgängliga, stundom icke på förhand

beräkneliga utgifter nödiga besparingar. Härtill komine, att under de

båda senaste åren mätningsarbetena kunnat i önskvärd omfattning bedrifvas

endast derigenom, att enligt kongl. bref den 25 september 1896

från handels- och sjöfartsfonden anvisats ett belopp af 25,000 kronor

för påskyndande af uppmätning och kartläggning af farlederna till

hamnarne å norrländska kusten. Detta belopp, hvars anvisande närmast

föranledts af anmälan om att grundstötningarnas antal inom

nämnda farvatten på ett oroväckande sätt tilltagit, hade numera blifvit

för dermed afsedt ändamål användt, ehuru ändamålet ingalunda kunnat

tillfullo vinnas. För sjö mätningarnas uppehållande under innevarande

år hade i den af Kongl. Maj:t för samma år faststälda stat för sjökarteverket

måst till betäckande af kostnaderna för sjelfva sjömätningsexpeditionerna

beräknas, utöfver hvad som kunnat utgå af årsanslaget,

Bill. till Riksd. Blot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 0 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

Angående

lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna.

[14.]

ett belopp af 6,000 kronor att utgå af de vid 1898 års slut å anslaget

befintliga besparingar. Dessa besparingar, hvilka af chefen för sjökarteverket

beräknats till omkring 13,000 kronor, skulle således vid

utgången af år 1899 antagligen hafva nedgått till ett belopp, som,

med hänsyn till förutnämnda utgifter för nyanskaffning och underhåll

af materiel m. m., icke syntes böra ytterligare minskas. Vid sådant

förhållande och då bidrag för ändamålet från handels- och sjöfartsfonden

icke vidare ansåges vara att påräkna, vore uppenbart, att mätningarna

redan under år 1900 icke skulle kunna fortsättas i samma omfattning

som förut, än mindre påskyndas.

Påskyndandet af mätningarna, särskilt vid den norrländska kusten,

syntes emellertid departementschefen, med afseende å den ökade sjöfarten

till hamnarne vid nämnda kust, vara synnerligen angeläget och

derjemte af stor vigt för flottan.

Af hvad sålunda i detta ärende förekommit har utskottet funnit

beliöfligheten af någon ökning i anslaget till sjökarteverket vara ådagalagd,

men då den verksamhet, som af sjökarteverket utöfvas, är af

högst väsentlig betydelse för handel och sjöfart, synes det kunna ifrågasättas,

huruvida icke denna verksamhet lämpligen må kunna på ett

kraftigare och mer stadigvarande sätt än hittills understödjas af medel,

som kunna af Kong!. Maj:t disponeras för nämnda näringars befordrande,

t. ex. från handels- och sjöfartsfonden. Utskottet har under

sådana förhållanden ansett, att nu ifrågavarande anslag icke behof ver

ökas med så stort belopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits, utan hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1900 uppföra

reservationsanslaget till sjökarteverket till ett

med 5,000 kronor förhöjdt belopp, eller till 65,000

kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det till lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag måtte

upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och

båkmedel beräknats, eller 1,500,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning

af deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras

med 1,500,409 kronor, eller 100,000 kronor mera än i riksstaten för

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

51

innevarande år; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsatt, att de å inkomsttiteln

fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande måtte

såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Under erinran, att Kongl. Maj:ts nu gjorda framställning öfverensstämmer

med de grunder, som i afseende å förevarande anslag blifvit

vid föregående riksdagar godkända, hemställer utskottet,

att, under förutsättning att inkomsttiteln fyr- och

båkmedel blifver af Riksdagen beräknad till 1,500,000

kronor, Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

9:o. Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, har icke föreslagits

någon annan ändring, än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande

46,944 kronor, måtte höjas med 75 kronor till 47,019 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel, hvilka här ofvan icke blifvit särskilt omförmälda,

må i 1900 års riksstat upptagas till oförändrade

belopp, dock att anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. må få till beloppet jemkas

i den mån, som för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

kau finnas erforderligt.

Angående

öfriga ordinarie

anslag.

[15.]

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Extra anslag.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

Angående an- 10:o. Kong]. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 16 föreläsning*

af'' slagit Riksdagen att till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel dels af

krigsfartygs- det utaf 1898 års Riksdag beviljade anslaget till anskaffning af krigsnjatenei.

fartygsmateriel anvisa för år 1900 återstående 2,447,000 kronor, dels ock

L ytterligare för år 1900 bevilja 1,053,000 kronor eller tillhopa 3,500,000

kronor.

I sammanhang med denna Kongl. Majffs framställning har utskottet

förehaft till behandling nedannämnda inom Riksdagen i förevarande

ämne väckta motioner.

Angående en I motionen n:o 19 inom Första Kammaren har herr Rob. Almström

''Kammaren^ m- föreslagit, bland annat, att-Riksdagen måtte till fortsatt anskaffväokt

motion, ning af krigsfartygsmateriel

a) dels af det utaf 1898 års Riksdag för ändamålet beviljade anslaget

anvisa på extra stat för år 1900 återstående 2,447,000 kronor,

dels ock ytterligare på extra stat för år 1900 anslå 1,053,000 kronor,

samt

b) bevilja ett belopp af 13,200,000 kronor och deraf på extra stat

för år 1900 anvisa 5,376,500 kronor.

Angående en Inom Andra Kammaren har herr T. Lundblad i motionen n:o 204

''Kammaren1 föreslagit, bland annat, att medel måtte af Riksdagen anslås till bygväckt

motion, gande af minst 2 pansarfartyg af l:a klassen samt att sålunda, utöfver

hvad af Kongl. Maj:t blifvit äskadt för fartygsbyggnad, nemligen återstoden

af 1898 års anslag 2,447,000 kronor och nytt anslag på extra

stat af 1,053,000 kronor, Riksdagen måtte för anskaffande af ny fartygsmateriel

bevilja ett belopp af, i rundt tal, förslagsvis 8 millioner

kronor eller det belopp, som för anskaffande af berörda antal af tvenne

pansarfartyg erfordrades, att utgå under två år, och af hvilket anslag

halfva beloppet skulle utgå under år 1900; hvarjemte motionären öfverlemnat

åt statsutskottet att närmare bestämma siffrorna för dessa anslag,

hvilka af honom blott kunnat approximativt föreslås.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

53

Beträffande Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning innehåller

statsrådsprotokollet följande.

Marinförvaltningen hade i skrifvelse den 16 september 1898 angående

utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 anfört

följande i fråga om behofvet af ny krigsfartygsmateriel.

Enligt den i 1880—82 års parlamentariska sjöförsvarskomités betänkande,

Bil. A. tabell 7, framstälda plan öfver den flytande materielens

successiva förnyelse med ett årligt e. o. anslag af 2,000,000 kr.,

hvaraf 100,000 kronor skulle afses för minmateriel och diverse ändamål,

och i enlighet med 1880 års certkomités prisuppgifter, skulle år

1893 hafva funnits

l:a kl. pansarbåtar ......................

2:a » torpedbåtar .......................

Enligt samma plan borde å

l:a kl. pansarbåtar .......................

2:a » torpedbåtar .......................

Under byggnad.

Färd i ga.

........ 0,5

5,2

1899^ finnas

bo

14,0

0,7

8,4

20,0

Från och med år 1884 till och med år 1893 hade likväl anslagen för

ifrågavarande ändamål blifvit, på sätt en marinförvaltningens skrifvelse

bifogad uppgift närmare utvisade, så inskränkta, att de under denna

tioårsperiod uppgått till sammanlagdt endast 11,209,834 kronor. Derför

hade äfven vid 1893 års slut funnits endast

l:a kl. pansarbåtar

)> » torpedbåtar

2:a » »

Under byggnad. Färdiga.

— 3

2 4

7

års komité för afgifvande af förslag angående förändringar

1892

i afseende på sjökrigsinaterielen m. m., hvilken komité i hufvudsak

vidhållit de af förutnämnda komité förordade fartygscerter och antal af

hvarje cert, hade föreslagit, att hemställan till Riksdagen skulle göras

om ett årligt ordinarie nybyggnad sanslag af 2,800,000 kronor, för hvilket

under åren 1894—1899 skulle kunna byggas

l:a kl. pansarbåtar ...... 3,6

torpedkryssare (avisofartyg)........................................................................ 2,o

l:a kl. torpedbåtar ................................................................................. 8,o

2:a » » 3,o

men tillika anfört, att, oaktadt flottan genom ett sådant anslag utan

tvifvel skulle kunna vinna en nöjaktig utveckling efter förloppet af

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

20 år, det likväl skulle vara förenadt med alltför stor våda, om en så

lång tidrymd finge förflyta, innan landets kustförsvar uppnådde en

ståndpunkt, som kunde anses betryggande. Såväl med anledning deraf

som med hänsyn till flottans dåvarande fullständiga oförmåga att fylla

någon enda af de ansvarsfulla uppgifter, hvilka i händelse af krig å de

vatten, som omgåfve våra kuster, måste uppställas för sjövapnet, hade

komitén ansett det nödvändigt att genast tillgripa en kraftig åtgärd för

att inom en kortare tid bereda åtminstone möjlighet för flottan att

trygga landets neutralitet, hvilken berodde mera af sjövapnet än af någon

annan gren af försvarsverket. I sådant hänseende hade komitén

föreslagit att utöfver den sjökrigsmateriel, som skulle åstadkommas med

det föreslagna ordinarie nybyggnadsanslaget minst tre l:a kl. pansarbåtar,

sex l:a kl. torpedbåtar och två avisofartyg jemte minmateriel

måtte under de tre närmaste åren anskaffas genom härför erforderligt

extra anslag på en gång.

Något förhöjdt ordinarie nybyggnadsanslag hade emellertid icke

erhållits, utan hade för åren 1894—1899 å extra stat anvisats medel

uppgående till sammanlagdt 18,510,000 kronor. Med dessa anslag hade

den flytande materielen af de certer, hvarom här vore fråga, beräknats

komma att vid 1899 års slut vara uppbringad till

Under byggnad. Färdiga.

l:a kl. pansarbåtar...............................

............................. 0,5 6,0

torpedkryssare ...................................

........................... — 5,o

l:a kl. torpedbåtar................................

............................ 2,o 13,o

2:a » » ..................................

............................ 2,o 9,o

hvilket antal likväl beträffande pansarbåtarna betydligt understege det,

som enligt 1880—82 års komités plan borde finnas vid nyss angifna

tidpunkt.

Enligt samma plan borde af l:a kl. pansarbåtar finnas

Under byggnad. Färdiga.

år 1900................................................................................ 0,6 9,0

» 1901................................................................................. 0,5 9,5

Altså kräfdes, utöfver de l:a kl. pansarbåtar, som med de hittills

beviljade medlen kunde anskaffas, ytterligare tre sådana pansarbåtar för

att flottan skulle vid slutet af år 1901 vara i besittning af det antal

dylika fartyg, som merberörda parlamentariska komité ansett böra nämda

år finnas.

Då marinförvaltningen nu ginge att angifva medelsbehofvet under

år 1900 för anskaffning af fartygsmateriel, hade, på grund af hvad nu

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

!)!)

blifvit anfördt, embetsverket icke ansett sig kunna beräkna detta behof

''lägre än till hvad som erfordrades för anskaffning under åren 1900

och 1901 af tre l:a kl. pansarbåtar.

I fråga om beloppet af kostnaden härför hade marinförvaltningen

icke kunnat utgå från de beträffande fartygsbyggnader hittills följda

beräkningar. Såväl prisen å materialier som arbetslönerna hade under

de senaste åren väsentligen ökats, hvarför fartygsanskaffningarne hädanefter

måste kräfva högre anslagsbelopp än hittills.

Af 1898 års Riksdag hade för krigsfartygsmateriel beviljats ett

anslag af 4,947,000 kronor, deraf för år 1899 anvisats 2,500,000 kronor,

hvadan till anvisande för år 1900 återstode ett belopp af 2,447,000

kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, hade marinförvaltningen hemstält,

att Kong!. Maj:t täcktes hos Riksdagen dels, utöfver hvad af det år

1898 beviljade anslaget återstode till anvisande för år 1900, äska ett

extra ordinarie anslag för anskaffning af krigsfartygsmateriel å 13,200,000

kronor att utgå under två år, dels ock föreslå, att för år 1900 måtte

anvisas ej mindre af det vid 1898 års Riksdag för nu ifrågavarande

ändamål beviljade anslaget

återstående....................................................................... kronor 2,447,000: —

än äfven af det äskade nya anslaget .................... » 5,376,500: —

hvarigenom för år 1900 skulle komma att anvisas

tillhopa................................................................... kronor 7,823,500: —

Departementschefen anförde för egen del, att, ehuru det ur mer

än en synpunkt vore önskvärd! att, såsom marinförvaltningen framhållit,

kunna under de närmaste åren påskynda byggandet af ny krigsfartygsmateriel

för flottan för att, åtminstone hvad l:a kl. pansarbåtar beträffar,

kunna vid slutet af år 1901 komma i jemnhöjd med det af förutnämnda

komitier uppgjorda byggnadsprogram, ansåge han dock — af skäl, för

livilka under nästföljande punkt skulle redogöras -— att en nödig befunnen

omändring af flottans tre äldsta l:a kl. pansarbåtar, Svea, Göta

och Thule, vore af den stora betydelse, att detta arbete ej borde undanskjutas;

och då härtill åtginge ej obetydliga belopp, funne han, med

fästadt afseende på nödvändigheten att tillgodose äfven andra statsbehof,

nybyggnadsverksamheten för år 1900 böra inskränkas till hvad som

varit afsedt att åstadkommas med det anslag, som af 1898 års Riksdag

beviljats till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

För den summa, som af 1898 års Riksdag beviljats till krigsfartygsmateriel,

skulle, enligt den beräkning, som framlagts i en vid statsutskottets

utlåtande i ämnet fogad reservation, hvilken legat till grund

för Riksdagens beslut, kunna, sedan vissa andra behof, hvilka icke vore

att hänföra till nyanskaffning, blifvit tillgodosedda, nybyggas en l:a kl.

pansarbåt samt två l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar. Till denna nyanskaffning

hade af det för år 1899 anvisade beloppet kunnat användas

2,130,000 kronor, hvilket belopp återstått, sedan nyssberörda, till nyanskaffning

icke hänförliga behof blifvit fylda.

Hvad beträffade den beräknade kostnaden för den nya lista kl.

pansarbåten, ville departementschefen erinra derom, att, sedan ritningarna

till densamma faststälts, Kong]. Maj:t den 20 maj 1898 medgifvit

den ändring i nämnda ritningar, att, med uteslutande af den deri

upptagna stäftuben för utskjutning af torpeder, i stället finge upptagas

två sidotuber, hvilket föranledde en icke obetydligt ökad kostnad. Då

derjemte priset på bepansringsmateriel, bestyckning och ammunition

betydligt stigit, sedan kostnadsberäkningarna för ifrågavarande fartyg

uppgjorts, kunde tydligen kostnaden för fartygets färdigställande ej

begränsas till hvad ursprungligen derför beräknats, utan måste väsentligt

ökas.

Äfven i fråga om såväl l:a som 2:a kl. torpedbåtar vore det nödigt

att beräkna eu något ökad anskaffningskostnad.

Det syntes vidare departementschefen vara riktigast att vid äskande

af anslag till ny fartygsmateriel samtidigt, så långt sådant vore möjligt,

anmäla alla de anslagsbehof, som af den föreslagna nyanskaffningen

blefve en följd. Hit hörde kostnaden för den oumbärliga 2:a utredningen

af torpeder och artilleriammunition. Genom denna kostnads inberäknande

i nybyggnadskostnaden undvekes att, sedan en gång medel

till fartygens byggande beviljats, nödgas ytterligare äska särskild! anslag

för komplettering af deras utredning.

Med hänsyn till nu angifna förhållanden hade marinförvaltningen

beräknat kostnaderna för fullbordandet af den under byggnad varande

l:a kl. pansarbåten (den 7:e i ordningen) och nybyggandet af två l:a

kl. och två 2:a kl. torpedbåtar sålunda:

en l:a kl. båt:

ursprungligen beräknad kostnad................................ kronor 3,825,424: —

ökad kostnad:

för 2 sidotuber i st. f. en stäftub ... 151,000: —

Transport 151,000: — kronor 3,825,424: —

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

57

Transport .151,000: — kronor 3,825,424: —

för bepansringsmateriel enligt afgifna

anbud ...........................................

» bestyckning enligt afgifna anbud

» ammunition till följd af höjda

priser å röks vagt krut m. m. ..

291,000: —

15,800: —

90,000: —

547,800: —

en andra utredning af torpeder och artilleriammunition

...................................................................

kronor 4,373,224:

» 374,000:

Summa kronor 4,747,224: —

en l:a kl. torpedbåt:

fartyget med allt tillbehör utom nedanstående

... ........................................

artilleri- och torpedmateriel ...............

2 utredningar torpeder och artilleriammunition

å 26,000 kr. hvardera

en l:a kl. torpedbåt:.......................

en 2:a kl. torpedbåt:

fartyget med allt tillbehör utom nedanstående

.............................................

artilleri- och torpedmateriel ...............

2 utredningar torpeder och ax-tilleriammunition

å 24,000 kr. hvardera

en 2:a kl. torpedbåt:.........................

188,000: —

23,000: —

52,000: —

263,000:

263,000:

110,000: —

17,000: —

48,000: —

175,000

175,000

Summa kronor 5,623,224

Till täckande af denna kostnad vore af det för

år 1899 anvisade anslag att påräkna ett belopp

af.................................................................... » 2,130,000: —

hvadan för ifrågavarande anskaffning skulle erfordras

ytterligare.................................................. kronor 3,493,224: —

hvilket belopp lämpligen syntes böra afrundas till 3,500,000 kronor.

Herr Almström m. fl. har uti sin ofvan omförmiilda motion i korthet

redogjort för hvad statsrådsprotokollet, innehåller beträffande nyanskaffBih.

Ull Rikud. Prof,. 1890. 4 Band. 1 Afd. U Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ning af stridsfartygsmateriel och dervid särskild! framhållit, att marinförvaltningen,

för att snarast möjligt bringa fartygsantalet i öfverensstämmelse

med den af 1880—1882 årens sjöförsvarskomité uppgjorda

och af 1892 års s. k. certkomité modifierade plan, ansett, att under

åren 1900—1901 borde anskaffas tre l:a klass pansarbåtar, samt derför

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, förutom anvisandet

af återstoden, 2,447,000 kronor, af redan beviljadt anslag,

jemväl bevilja ett nytt extra anslag å 13,200,000 kronor samt deraf

för år 1900 anvisa 5,376,500 kronor, men att Kongl. Maj:t icke biträdt

nämnda förslag, utan inskränkt sig till att begära anslag för fullbordande

af den krigsfartygsmateriel, hvartill af 1898 års Riksdag medel

beviljades, dock med tillägg, utöfver det återstående oanvisade beloppet,

af 1,053,000 kronor på grund af prisstegring å materialier och anskaffning

af en andra utredning af torpeder och artilleriammunition m. m.

Motionärerna hafva derefter anfört, att, fastän de vore fullt öfvertygade,

att de tre äldsta l:a kl. pansarbåtar, äfven i det skick, hvari

de nu befunne sig, kunde vara vårt försvar till verkligt gagn, de såsom

varma försvars vänner visserligen gerna såge, att de förbättringar å desamma

måtte vidtagas, som erfarenheten från de senaste sjökrigen visat

vara nödiga. Men de kunde för sin del icke biträda sådana åtgärder

derutinnan, som skulle ställa sig hindrande i vägen för flottans fortsatta

förnyelse enligt den hittills gifna planen eller som under någon tid

skulle minska det nuvarande antalet af dess alltför fåtaliga pansarfartyg.

Såsom marinförvaltningen framhållit, egde nemligen vår flotta på långt

när icke den styrka, densamma, enligt berörda plan, nu borde hafva.

Icke mindre än tre l:a kl. pansarbåtar, utöfver dem vi egde, borde nu

vara anskaffade eller åtminstone påbörjade. Motionärerna biträdde derför

obetingadt marinförvaltningens ofvanberörda förslag om flottans fortsatta

förnyelse, så mycket hellre, som statens närvarande finansiella

ställning främjade dess genomförande.

Herr Lundblad har uti sin ofvanberörda motion anfört, att det

ganska allmänt väckt en till förvåning gränsande uppmärksamhet, att,

ehuru den nu befintliga tillgången å l:a klassens pansarbåtar, 6 stycken,

betydligt understege hvad enligt 1880—82 årens sjöförsvarskomités

moderata förslag borde år 1900 finnas, nemligen 9 stycken dylika fartyg,

Kongl. Maj:t likväl icke af denna Riksdag äskat något anslag till

sistnämnda plans fullföljande vidare, än att den under byggnad varande

7:de pansarbåten skulle med dertill beräknad kostnad fullbordas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

59

Skälet dertill syntes vara den tyvärr nödigblifna ombyggnaden af

de 3:ne äldsta pansarbåtarne, hvartill anslag af 4,920,000 kronor ansetts

erforderliga.

Men marinförvaltningen, från hvilken detta förslag ursprungligen

hade utgått, hade likväl ansett beliofvet af ny krigsfartygsmateriel icke

kunna beräknas lägre än till hvad som erfordrades för anskaffning under

åren 1900 och 1901 af tre l:a klassens pansarbåtar.

Af 1898 års riksdag hade, enligt hvad marinförvaltningen erinrat,

för krigsfartygsmateriel beviljats ett anslag af 4,947,000 kronor, deraf

till anvisande för år 1900 återstode ett belopp af 2,447,000 kronor, och

hade nu förvaltningen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen,

dels utöfver hvad af det år 1898 beviljade anslaget återstode, äska ett

extra ordinarie anslag för anskaffning af fartygsmateriel å 13,200,000

kronor, att utgå under 2 år, dels .ock föreslå, att för år 1900 måtte

anvisas ej mindre af det vid 1898 års riksdag för nu ifrågavarande

ändamål beviljade anslaget återstående........................ kr. 2,447,000:—,

än äfven af det äskade nya anslaget ............................ » 5,376,500: ,

hvarigenom för år 1900 skulle komma att anvisas tillhopa kr. 7,823,500

Då denna summa ingalunda kunde anses öfverstiga ett folks tillgångar,

hvars statskassa numera kunde uppvisa ansenliga årliga öfverskott,

för närvarande i budgeten upptagna till 21,316,000 kronor, och då antalet

af 9 pansarbåtar ingalunda, kunde anses vara mer än tillräcklig

styrka, utan snarare för liten till skydd af våra vidsträckta kuster, hemstälde

motionären, att medel måtte af Riksdagen anslås till byggande

af minst två pansarfartyg af l:sta klassen eller, utöfver hvad Kongl.

Maj:t föreslagit, i rundt tal 8,000,000 kronor att utgå under två år.

Beträffande det anslag, som af Kongl. Maj:t äskats till fullbordande

af den krigsfartygsmateriel, hvars anskaffning af 1898 års Riksdag

bifölls, innehålla de i ämnet väckta motionerna icke någon skiljaktig

mening. Under åberopande af den i statsrådsprotokollet lemnade beräkningen

af detsammas storlek, anser sig ock utskottet böra tillstyrka

Riksdagen att bifalla Kongl. Maj:ts förslag, lärande — vid det förhållande

att i beräkningen ingår jemväl kostnaden för eu andra utredning

af torpeder och artilleriammunition — detta bifall få anses innebära

gillande af den af departementschefen uttalade meningen, att vid

äskande af anslag till ny fartygsmateriel, deri, så långt sådant är möjligt,

bör inbegripas alla de anslagsbehof, som af den föreslagna nyanskaffningen

blifva eu följd, hvarigenom skulle undvikas att, sedan eu

Utskottets ut•

låtande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

gång medel till fartygens byggande beviljats, ytterligare anslag måste

äskas för komplettering af deras utredning.

Hvad derefter vidkommer de uti ofvannämnda båda motioner framstälda

förslag i afseende på ytterligare anslag till krigsfartygsnybyggnad,

anser utskottet, i öfverensstämmelse med Riksdagens senast år

1898 uttalade åsigt, krigsfartygsmaterielens tillökning och förnyelse

bäst befordras genom ett till sitt belopp någorlunda lika stort anslag

för hvarje år, och då utskottet håller före, att det af Kongl. Maj:t nu

äskade nybyggnadsanslaget torde vara väl lämpad t efter de närvarande

förhållandena, finner utskottet sig icke böra förorda dess öfverskridaude

och afstyrker alltså bifall till hvad uti motionerna derutöfver föreslagits.

Utskottet får derför hemställa,

a) att Riksdagen må, i öfverensstämmelse med

Kongl. Maj:ts förslag och ofvanberörda motioner, till

fullbordande af den i statsrådsprotokollet för sjöförsvarsärenden

den 13 januari 1899 omförmälda nya

krigsfartygsmateriel anvisa på extra stat för år 1900

dels af det utaf 1898 års Riksdag för ändamålet beviljade

anslaget återstående 2,447,000 kronor, dels ock

ytterligare 1,053,000 kronor, eller tillhopa 3,500,000

kronor;

b) att hvad uti herr Almströms med flere och

Lundblads motioner föreslagits i afseende å större

anslag till ny krigsfartygsmateriel, än hvad utskottet

under mom. a) härofvan tillstyrkt, icke må af Riksdagen

bifallas.

Försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna

Svea, Göta och Thule.

an^åltiinör- Iho. Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under femte

sättande i fullt hufvudtiteln uti punkten 17 föreslagit Riksdagen att till försättande i

skick6 afgra tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna Svea, Gröta och Thule

kl. pansar- bevilja ett anslag af 4,920,000 kronor och deraf på extra stat för år

båtarna svea, 190O anvisa 2,500,000 kronor.

Gota och 7 7

Thule.

[17.]

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

61

Uti förenämda inom Första Kammaren väckta motion (n:o 19) har herr

Rob. Almström m. fl. föreslagit, bland annat, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen till

försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna Svea, Göta

och Thule beviljade ett anslag af 4,920,000 kronor och deraf på extra

stat för år 1900 anvisade 1,640,000 kronor.

Inom Andra Kammaren har herr T. Lundblad i sin ofvannämnda

motion n:o 204 föreslagit, bland annat, att för närvarande anslag måtte

lemnas till ombyggnad af endast ett af ofvannämnda lista klass pansarfartyg.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till stöd för framställningen

i fråga anfört följande.

Utvecklingen af sjökrigsmaterielen under de senaste åren hade inom

nästan alla mariner företrädesvis kännetecknats dels deraf, att snabbskjutande

kanoner af medelkaliber — 12 till 15 cm. — blifvit införda,

hvarigenom skjuthastigheten blifvit 5 å 6 gånger större än den, som

med äldre pjeser af denna storlek kunnat åstadkommas, dels deraf att

sprängverkan hos de explosiva projektilerna blifvit genom införande af

mera brisanta sprängladdningar betydligt kraftigare, på samma gång

som projektilernas förmåga att antända brännbara ämnen ombord ökats,

dels ock af höjandet af bepansringsmaterielens fysiska egenskaper,

hvarigenom pansarets tjocklek kunnat minskas, utan att det skydd, som

pansaret erbjöde, förringats.

De förändringar i sjökrigsmaterielen, som häraf betingats, hade

äfven, i den mån det då varit möjligt, beaktats af den för afgifvande

af förslag till vissa förändringar i afseende på sjökrigsmaterielen m. m.

tillsatta komité, såsom framginge af dess den 30 november 1892 afgifna

betänkande, hvaruti vissa förbättringar föreslagits i den plan för

anskaffning af ny fartygsmateriel, hvilken framlagts af den år 1880

tillsatta komité för afgifvande af förslag till sjöförsvarets ordnande.

Dessa af 1892 års certkomité föreslagna förbättringar äfvensom

andra på senare tider nyttiga befunna anordningar hade tillämpats å

svenska flottans efter år 1892 konstruerade l:a kl. pansarbåtar Oden,

Thor och Niord samt den under byggnad varande pansarbåten Dristigheten,

hvaremot nu antydda förbättrade anordningar naturligtvis icke

kunnat tillämpas på de före sistnämnda år byggda l:a kl. pansarbåtarna

Svea, Göta och Tliule.

Inom fackmanskretsar hade man hittills, äfven med erkännande att

de nyare fartygen vore starkare än de äldre, dock alltjemt tillmätt dessa

Angående en

inom Första

Kammaren

väckt motion.

Angående en

inom Andra

Kammaren

väckt motion.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutshostets Utlåtande N:o 6.

senare ett betydande stridsvärde, ända till dess erfarenheten från kriget

mellan Japan och Kina och i synnerhet från kriget mellan Amerikas

förenta stater och Spanien gifvit vid handen, att stridsfartyg, i hvilkas

konstruktion trä till stor utsträckning inginge och hvilkas sekundära

bestyckning — 12 till 15 cm. kanoner — ej vore snabbskjutande och

i möjligaste mån pansarskyddad, icke i en strid mot fullt tidsenliga

fartyg hade den utsigt till framgång, som deras egenskaper i öfrigt

borde kunna bereda dem.

Den spanska eskader, som den 1 maj 1898 snabbt förintats vid

Manila utan att ens hafva kunnat tillskynda motståndaren någon nämnvärd

skada, hade bestått af fartyg, af hvilka de flesta varit sjösatta

samma år som pansarbåten Svea eller senare. Sådana fartyg hade

hittills ej ansetts egentligen föråldrade; men under strid med fartyg,

byggda efter fullt moderna principer, framträdde dock hos sådana något

äldre typer en del olägenheter, som praktiskt ådagalade skilnaden i

stridsvärde mellan de äldre och de nyare fartygen.

I utländska mariner hade man äfven offrat ej obetydliga summor

på modernisering af jemförelsevis nya fartyg. Så hade i Frankrike icke

mindre än 15 pansarfartyg, alla nyare än pansarbåten Svea, undergått

betydande förändringar; och i England hade till dylikt ändamål för

åren 1895—99 anslagits summor, tillhopa motsvarande 66 millioner

kronor. I Tyskland underkastades samtliga pansarfartyg af den jemförelsevis

nya »Sachsen»-typen genomgående modernisering, och det

äldre pansarfartyget »König Wilhelm» hade undergått två särskilda

genomgripande förändringar. Liknande åtgärder hade i större eller

mindre utsträckning vidtagits i så godt som alla andra mariner; och

anmärkningsvärd! vore, att denna modernisering omfattat i första rummet

jemförelsevis nya fartyg, hvarigenom dessas stridsvärde kunnat

uppbringas fullt till jemnhöjd med stridsvärdet hos de allra nyaste

fartygen inom samma klass.

Sedan med fästadt afseende å dessa förhållanden gifvits i uppdrag

åt tre officerare vid flottan, nemligen varfschefen vid flottans station i

Karlskrona, chefen för artilleridepartementet derstädes och en å marinförvaltningens

artilleriafdelning tjenstgörande officer, samt två ingeniörer,

nemligen öfverdirektören och chefen för mariningeniörstaten

äfvensom chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Karlskrona,

att sammanträda och öfverlägga om hvilka åtgärder som borde

vidtagas för att, särskild! med hänsyn till erfarenheterna från senaste

årens krig, försätta pansarbåtarna Svea, Göta och Thule i möjligast

tidsenliga skick, äfvensom föreslå användandet af den materiel, som

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

63

kunde blifva föreslagen att utrangeras, hade dessa personer den 17

sistlidne december afgifvit yttrande, hvilket, med uteslutande af ingressen,

vore af följande lydelse:

»För fullgörandet af detta vårt uppdrag hafva vi först sökt utreda,

i hvad mån och i hvilka delar de tre ifrågavarande pansarbåtarne ej

kunna anses vara tidsenliga.

Erfarenheterna från senaste årens sjökrig, för så vidt de beröra

fartygen och deras stridsmedel, kunna sammanfattas i följande punkter:

l:a) Det snabbskjutande artilleriet af medelkaliber har i eldstriden,

om det är skyddadt af pansar, afgörande betydelse.

2:a) De lättare snabbskjutande pjeserna hafva afsevärd verkan mot

opansrade delar och mindre väl skyddade kanonbetjeningar.

3:e) Det grofva artilleriet har en relativt ringa träffproeent.

4:e) Användandet af trä i inredningen liar visat sig vid beskjutning

lätt orsaka eldsvåda.

5:e) Torpeder i oskyddade öfvervattens-tuber utgöra en fara för

eget fartyg.

6:e) Eldsläckningsmaterielen måste under strid hållas effektiv.

En granskning af förhållandena ombord å pansarbåtarne Svea,

Göta och Tliule, särskildt med hänsyn till dessa punkter, gifver vid

handen beträffande först det snabbskjutande artilleriet af medelkaliber:

att pansarbåtarne Göta och Thule alldeles sakna sådant artilleri,

enär dessa pansarbåtars 15 cm. kanoner ej äro snabbskjutande,

att pansarbåten Svea visserligen är försedd med 4 st. 12 cm.

snabbskjutande kanoner, men att dessa, såväl som pansarbåtarne Thules

och Götas 15 cm. kanoner, äro mycket svagt skyddade, samt

att de för ernående af hastig eldgifning så vigtiga anordningarne

för langning äro till större delen mycket otillfredsställande.

Beträffande det lätta snabbskjutande artilleriet, så utgöres detta på

samtliga de tre fartygen af ett allt för ringa antal (5 å 6) 57 ram.

kanoner, af hvilka icke någon kan afgifva eld i rigtnirigen rätt föröfver,

hvarjemte om deras ammunitionstillförsel gäller hvad ofvan sagts beträffande

langningsanordningarne för kanonerna af medelkaliber.

Visserligen kan till denna del af bestyckningen jemväl räknas ett

antal kulsprutor, men numera kumia dessa pjeser endast tillmätas ett

obetydligt strids värde, i synnerhet som de flestas placering i lågt

liggande tamburer redan vid måttlig sjö omöjliggör deras användande.

Den af Kongl. Magt den 16 september 1892 i nåder tillsatta

komitén för utredande af åtskilliga frågor rörande sjökrigsmateriel m. m.

har påvisat olägenheterna af att hafva det (/rofva artilleriet så uppstäldt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

som å våra tre äldre pansarbåtar. Med instämmande häri torde dessutom

böra framhållas, att det pansarskydd, som med hänsyn till fartygens

deplacement kan afses för artilleriet på dessa fartyg, är synnerligen

oproportionerligt fördeladt, i det att det nästan helt och

hållet blifvit förlagdt till de grofva kanonerna på de medelsvåras

bekostnad.

Detta förhållande, som vid den tidpunkt, då denna fartygstyp konstruerades,

fann sitt berättigande i den då gängse åsigten, att det

grofva artilleriet var det vigtigaste, framstår nu, sedan senare tiders

krigshändelser bevisat den för artilleriets verkan öfvervägande betydelsen

af snabbskjutande kanoner af medelkaliber, såsom en allvarsam

olägenhet.

Den punkt, i hvilken erfarenheterna från såväl kinesisk-japanska

som spansk-amerikanska krigen tala det tydligaste språket, är otvifvelaktigt

den, som rörer förekomsten af trä i inredningen, och här framträder

kanske tydligast de tre ifrågavarande pansarbåtarnes otidsenlighet,

i det att trä ymnigt ingår i deras såväl inredning som däck.

Då i de nyssnämnda krigen ett stort antal fartyg blefvo antända

af granater, framgår tydligen den stora risk, för hvilken våra tre äldre

pansarbåtar skulle utsättas i en allvarsam artilleristrid.

Vidkommande faran af torpeder i oskyddade öfvervattenstuber, torde

denna sedan länge varit erkänd, och dylika tuber, hvilka förekomma å

pansarbåtarne Göta och Thule, tvenne å hvardera, hafva icke å senare

bygda pansarbåtar blifvit anbragta.

Den lätthet, hvarmed granatelden visat sig förorsaka eldsvådor,

ställer stora fordringar på anordningarna för eldsläckning och bestyrker

nödvändigheten af att dessa i möjligaste mån äro skyddade mot

beskjutning samt klara till ögonblickligt användande; intetdera kan

sägas vara fallet med den eldsläckningsmateriel, som finnes å de ifrågavarande

pansarbåtarne.

Af det sagda framgår, att det hufvudsakligen är artilleriet och dess

skydd samt inredningen på de tre pansarbåtarne, som tarfva genomgripande

förändringar, men äfven i en del andra än här ofvan berörda

afseenden torde sjökrigsmaterielens utveckling fordra förbättringar, och

anföra vi här nedan under särskilda punkter de förslag vi funnit oss

böra framställa vidkommande på olika områden behöfliga åtgärder för

fartygens försättande i fullt tidsenligt skick.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

65

Artilleriet och dess skydd.

Då, med bibehållande i hufvudsak af de nuvarande bestyckningsoch

bepansringsanordningarne, pansarbåtarnes deplacement och stabilitet

icke medgifva de medelsvåra kanonernas förseende med verksamt pansarskydd

och, beträffande pansarbåtarne Göta och Thule, ej heller de

nuvarande kanonernas utbytande mot snabbskjutande af samma kaliber,

hvilka väga omkring 4 tonn mera, så framträder, såsom oeftergifligt

vilkor för att kunna erhålla ett kraftigt och tillräckligt skyddadt snabbskjutande

artilleri af medelkaliber, nödvändigheten af att på något i fartygets

öfre del beläget område åstadkomma en större vigtbesparing.

En dylik kan ernås endast genom reduktion af det grofva artilleriet

och dess tunga pansarskydd, en åtgärd, som äfven synes oss

berättigad, då vi anse, att den snabbskjutande medelkalibern i alla afseenden

först måste tillgodoses.

Borttagas de båda 25 cm. kanonerna med sina fasta och rörliga

torn, så uppkommer en besparing i vigt af omkring 530 tonn, tillräcklig

att utbyta den nuvarande bestyckningen mot 1 st. 21 om. kanon, 7 st.

15 cm. snabbskjutande kanoner, samtliga skyddade af balancerade

slutna torn, samt 11 st. 57 mm. kanoner.

Mot en sådan bestyckning skulle den invändningen kunna göras,

att en grof kanon är för litet för att, med sådana pjesers af erfarenheten

styrkta mindre goda träffprocent, under strid hinna göra någon

verkan, en invändning, som torde böra bemötas, dels med att denna

pjes i viss mån blifver snabbskjutande, dels med att ringa sannolikhet

finnes för att dessa fartyg i strid skola komma att uppträda ensamma.

Äfven om skäl kunna framdragas, som tala för uppställandet af

två 21 cm. kanoner, hvarvid 15 cm. kanonernas antal finge inskränkas,

så låter sig detta dock icke göra, emedan fartygens konstruktion icke

medgifver uppställandet, med skyddad langning, af en så grof pjes

akterut, och att i gemensamt torn förut anbringa tvenne dylika kanoner

anse vi ej böra ifrågakomma, med hänsynGtill de olägenheter, som äro

förbundna med eu sådan anordning.

Att å andra sidan endast uppställa 15 cm. kanoner bär tagits under

öfvervägande, men då flere än 8 större pjeser ej kunna erhålla

lämpliga platser, hafva vi ansett oss böra föreslå, att en af dessa erhölle

gröfre kaliber, hvarigenom tillföres fartygets bestyckning en pjes,

som är verksam på längre afstånd och mot starkare pansar än 15 cm.

kanonen.

Ilth. till Riksd. Vrot. lMM. 4 Sami. 1 Afd. V lläft. it

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Den ifrågasatta nya bestyckningen är i enlighet med bifogade 6 st.

ritningar så placerad, att 21 cm. kanonen och 4 st. 15 cm. kanoner

medgifva eld rätt föröfver och 5 st. 15 cm. kanoner rätt akteröfver.

21 cm. kanonens torn och öfriga anordningar äro alldeles lika med de

för pansarbåten Dristigheten bestämda.

På pansarbåtarne Göta och Thule kommer förkanten af det fasta

tornet att hvila på främre ändan af citadellet, men å pansarbåten Svea

måste, för ernående af tillräckligt förmoment, 21 cm. kanonen flyttas

så långt föröfver, att dess fasta torn kommer för om citadellet och

således måste neddragas till pansardäck.

15 cm. kanonerna skola, såsom ofvan blifvit sagdt, skyddas af

balancerade pansartorn, och ammunitionstillförseln tryggas genom fasta

sådana.

57 mm. kanonerna, för hvilka vi ej ansett oss kunna föreslå annat

skydd än möjligen vanliga tunna skyddsskärmar, äro föreslagna att

placeras å öfverbyggnad och bryggor; deras antal har blifvit begränsadt

af antalet lämpliga uppställningsplatser.

Ammunitionstillförseln är så ordnad, att 21 cm. kanonen förses direkt

från den för denna kanon uteslutande afsedda durk.

Den aktre och de båda främre 15 cm. kanonerna förses likaledes

direkt från de under dem belägna durkarne. Öfriga 15 cm. kanoner

erhålla sin ammunition från främre 15 cm. durkarne genom bordvarts

under pansardäck gående langningstrummor, eu för hvarje kanon, hvarjemte

langningsrum för beredskapsammunition äro anordnade under

hvar och en af de 4 aktre bredsidekanonerna vid ändpunkterna af der

utmynnande langningstrummor.

57 mm. kanonernas ammunition tillföres dem genom särskilda lätt

pansarskyddade trummor, som från 15 cm. durkarne leda till öfverbyggnaden.

Genom en ombestyckning i enlighet med hvad ofvan föreslagits

blifva dessa fartyg försedda med ett kraftigt artilleri, förutom lättare

pjeser, bestående af en grof kanon och 7 st. snabbskjutande af medelkaliber,

samtlige försedda *med tillräckligt skydd såväl för pjes och

betjening som för ammunitionstillförseln, hvarjemte de kunnat beredas

synnexdigen goda skjutvinklar.

To vp edb esty eldning.

Denna är för närvarande olika å de tre pansarbåtarne, i det att

Göta har både öfvervattens-sidotuber och stäftub, Thule endast det

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

67

förra slaget och Svea endast stäftub. Vid öfverläggningarne har den

åsigt gjort sig gällande att de först nämnda fartygens båda öfvervattenstuber

borde borttagas, enär skyddad plats icke kan dem beredas. Härvid

har dock tagits under öfvervägande, huruvida de ej borde ersättas

af fasta undervattens-sidotuber, åtminstone på Thule, som eljest, då

rammen hindrar stäftubs anbringande, skulle komma att blifva alldeles

utan torpedbestyckning, men då detta fartyg i sin ram kan

anses ega någon ersättning för de andras torpeder och anskaffandet

af dylika tuber är förenadt med betydande kostnader, hafva vi ej ansett

.oss böra föreslå anbringandet af sådana.

Master.

Såsom af ritningarne framgår, hafva vi föreslagit den nuvarande

militärmastens ersättande af tvenne lättare, obestyckade master, den

aktre af trä med rå, den främre af jern, äfvenledes försedd med rå,

samt med en lätt utkiksmärs.

Då den nuvarande mastens stora tyngd icke finner något berättigande

i den klena bestyckning den uppbär, hafva vi, vid det förhållande,

att lättare pjeser af samma kaliber, som öfriga i den föreslagna

bestyckningen ingående, i alla händelser ej kunna i masten uppställas,

ej tvekat i valet mellan märsbestycknings uteslutande och införandet

af en mindre pjes, hvars effekt och eldverkan ej motsvarar de uppoffringar,

som måste göras för dess uppställning.

Yttre belysning.

De ifrågavarande pansarbåtarne förfoga öfver följande antal strålkastare

:

Svea 2 st. 60 cm. (Mangins) på ställningar för och akter.

Göta 4 » 60 » (Schuckerts) i tamburer.

Thule 4 » 60 » » » »

Då olägenheterna af att hafva strålkastare uppstäda i tamburer,

såsom å de båda sistnämnda fartygen, äro större än fördelarne af att

hafva dem lågt placerade, hafva vi föreslagit deras uppställande på

öfverbyggnaden å platser, som ritningarne utvisa.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

För att förstärka den yttre belysningen anse vi att på dessa fartyg

2 st. 60 cm. strålkastare böra utbytas mot 2 st. 90 cm., hvilkas lyskraft

är afsevärdt större.

Beträffande pansarbåten Svea, som endast har 2:ne strålkastare af

föråldrad typ, föreslås att 2 st. af de från nyssnämnda fartyg öfverblifna

60 cm. strålkastarne jemte 2 st. 90 cm. jemväl å denna pansar*

båt uppställas i öfverensstämmelse med hvad för de båda öfriga blifvit

föreslaget.

Däck och inredning.

Det nuvarande trädäcket hafva vi föreslagit att utbytas mot ett

på undersidan isoleradt däck af jern hvarjemte all träinredning är afsedd

att rifvas och ersättas af jern.

I sammanhang härmed hafva en del af ritningarne framgående

förändringar i inredningen blifvit vidtagna, och då, med anledning af

de föreslagna ändringarne, besättningslistan behöfver ökas, för Göta

och Thule med tre underofficerskorpraler, art. staten, och fyra artillerimatroser

samt för Svea med tre underofficerskorpraler, art. staten, och

2 signalmatroser, har för denna ökning plats blifvit beredd.

Slaggångarne öfver trossdäck äro borttagna, likaså tamburerna för

kulsprutor och strålkastare, så att fartygssidan blifver jemn. För beredande

af bättre luftvexling anbringas sidoventiler.

Skydd för en högste befälhafvare.

Å pansarbåten Göta, som är afsedd att vara chefsfartyg, har anordnats

en skyddad plats för en högste befälhafvare, i det att ofvanpå

styrtornet placerats ett 75 mm. tjockt pansartorn, försedt, med sigtgluggar.

1 detta torn, som motsvarar styrhusen å de andra pansarbåtarne,

finnes jemväl ratt och maskintelegraf.

Eldsläckning sanordning ar.

Dessa ordnas så, att i möjligaste mån skyddade rörledningar dragas

till lämpliga platser, der brandposter anbringas. Vatten tillföres genom

en för ändamålet särskildt afsedd pump.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

69

Kommunikationscentrum.

Utan att föreslå några särskilda anordningar för öfverförande af

order och meddelanden, hafva vi dock afsett lämpligt belägen plats för

förmedlandet af sådana, för den händelse en dylik framdeles skulle anses

vara behöflig.

Båtar.

Antalet båtar är föreslaget att bibehållas, och framgår af ritningarne

de för dessa, såväl under stridsberedskap som fredliga förhållanden,

afsedda platser.

Kolförråd.

Å hvardera af pansarbåtarne Svea och Thule har detta kunnat

ökas med omkring 50 tonn, som inrymts i en till nuvarande vattenrummet

förlagd kolbox. Å den förstnämnda har den såsom olämplig

ansedda korkfyllningen borttagits, och den härigenom uppkomna vigtbesparingen

användts till nyssnämnda ökning.

Äfven å pansarbåten Göta har på samma ställe en kolbox tillkommit,

men då detta fartyg är afsedt att föra en högste befälhafvare med

stab, har inredningen så inkräktat på de öfre kolboxarne, att ingen

ökning af kolförrådet kunnat åstadkommas.

Sting erkölar.

Då jemförande försök nästkommande år torde komma att utföras,

sedan pansarbåten Thor blifvit med slingerkölar försedd, hafva vi ej

velat föreslå anbringandet af sådana, utan torde resultatet af dessa

försök böra afvaktas, innan denna fråga afgöres. I bil. 2 är emellertid

härför erforderlig kostnad angifven.

Vi anse oss dock böra påpeka, att för närvarande ingen, och, sedan

den nu under byggnad varande dockan blifvit färdig, endast en af

dockorna i Karlskrona kan emottaga pansarbåtar af l:a kl., försedda

med dylika kölar.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Kostnaden för de af oss här föreslagna förändringarne utgör:

Svea Göta Thule

kr. kr. kr.

För anskaffning af bestyckning

och ammunition m. m. (bil. 1) 587,500 597,500 597,500

För fartygens förändring (bil. 2) 1,072,689 1,079,567 1,025,859

Summa 1,660,189 1,677,067 1,623,359

eller tillsammans: 4,960,615 kr., hvilken summa bör minskas med det

belopp, som kan erhållas såsom ersättning för på annat håll använd

materiel.

Vidkommande användandet af den materiel, som, sedan nu föreslagna

förändringar blifvit genomförda, skulle komma att från fartygen

utrangeras, få vi vördsamt föreslå:

att pansarbåten Sveas 12 cm. ss kanoner samt de fyra ej i anspråk

tagna strålkastarne måtte användas vid eventuel ombyggnad af 2:a kl.

pansarbåtar;

att följande pjeser, nemligen:

6 st. 25 cm. kanoner m/85 och m/89 med lavettage, hydrauliska pressar

och pumpar samt rörliga torn,

8 » 15 » kanoner m/89 med lavettage och skyddsskärmar,

12 )) 25 mm. fyrp. kulspr. m/77 med lavettage samt

6 » 25 » tvåp. » m/84 med lavettage

öfverlemnas till fasta försvaret;

att i de fasta tornen ingående plåtarne afses att efter lämplig bearbetning

användas såsom bepansringsmateriel vid nybyggnad af pansarbåtar,

samt

att användbara delar af pansarbåtarne Götas och Thules öfvervattenstuber

användas vid framtida nybyggnader.»

Genom skrifvelse den 24 sistlidne december hade departementschefen

anmodat marinförvaltningen att inkomma med utlåtande öfver

berörda förslag och dervid särskildt afgifva yttrande rörande de besparingar,

som kunde åvägabringas dels genom bibehållande å hvartdera

fartyget af en 25 cm. kanon i det torn, som enligt förslaget afsetts

att bestyckas med en 21 om. kanon, dels genom användande af

tre 25 cm. kanoner för ett föreslaget batteri vid Karlskrona, dels genom

användande för andra behof af den i öfrigt till utrangering föreslagna

materielen, dels ock genom nedsättning af det utaf marinförvaltningen

i skrifvelse den 16 sistlidne september begärda anslag till torpeder och

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

71

en andra utredning af artilleriammunition för under byggnad eller ombest.

yckning varande fartyg med värdet af nu till utrangering föreslagna

torpeder och artilleriammunition.

Med anledning häraf hade marinförvaltningen i skrifvelse den 5

januari 1899 anfört följande.

Ifrågavarande förslag grundade sig på de erfarenheter, som bemtats

från de senare årens sjökrig, och ville marinförvaltningen för sin

del instämma uti de i förslaget utlalade åsigter angående dessa erfarenheter,

dock med den modifikation, att embetsverket, beträffande fartygens

grofva artilleri, ansåge erfarenheten från krigen endast hafva

ådagalagt, att detta artilleri hade en mindre träffprocent än det sekundära

och lätta artilleriet.

Hvad det afgifna förslaget innehölle beträffande de delar, i hvilka

pansarbåtarna Svea, Göta och Thule ej vore tidsenliga, vore endast

väl kända sakförhållanden och ansåges deremot ingen invändning kunna

göras.

Hvad anginge de åtgärder, som föreslagits för de tre pansarbåtarnes

försättande i tidsenligt skick, ansåge embetsverket, att derigenom

hufvudsakligen följande afsevärda fördelar komme att vinnas:

1) pansarbåtarne erhölle ett fullt tidsenligt artilleri af medelkaliber,

som äfven med afseende på antalet pjeser måste, i betraktande af fartygens

ringa tonntal, anses vara fullt jemförligt med hvad andra mariner

kunde framvisa ;

2) det nuvarande lätta snabbskjutande artilleriet blefve ökadt till

ett antal pjeser, som äfvenledes med hänsyn till fartygens storlek vore

fullt tillfredsställande;

3) ammunitionstillförseln, som synnerligen på pansarbåtarna Göta

och Thule numera icke motsvarade tidens fordringar på en snabb langning,

ordnades på ett sätt, som möjliggjorde snabb eldgifning;

4) det sekundära artilleriet och äfven ammunitionstillförseln, hvilka

båda nu vore nästan oskyddade, erhölle ett pansarskydd, hvithet, om

det än icke motsvarade det, som andra mariner på sina till tonntalet

betydligt öfverlägsna pansrade fartyg kunde använda, dock syntes vara

det bästa man kunde erhålla på nu ifrågavarande fartyg och väsentligen

förökade deras stridsvärde;

5) dessas stridsvärde förhöjdes för öfrigt väsentligt genom minskad

eldfara i följd af träinredningens utbytande mot inredning af jern.

Då de nu angifna fördelarna ej kunde i lika hög grad vinnas genom

andra ombestyckningsåtgärder, såsom t. ex. de äldre 15 cm. kanonernas

förändring till snabbskjutande, och då Sveas fyra 12 cm. snabb
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

skjutande kanoner kunde, såsom framdeles skulle visas, ersätta andra

pjeser af detta slag, hvilka vore för flottan erforderliga, hade marinförvaltningen

tillstyrkt de i förslaget angifna åtgärderna för de tre pansarbåtarnas

försättande i tidsenligt skick med den förändring likväl,

att i stället för den föreslagna 21 cm. kanonen i torn förut en af de

nu uppstäda 25 cm. kanonerna borde bibehållas och förändras så, att i

densamma kunde lämpligen användas röksvagt krut och genom anbringandet

af ny mekanism och nytt lavettage göras i viss mån snabbskjutande.

Härigenom åstadkommes en besparing, som för de tre pansarbåtarna

uppginge till 148,270 kronor, hvarjemte en sådan förändrad

25 cm. kanon ökade fartygens stridsvärde derigenom, att 25 cm. kanonernas

ballistiska effekt vore betydligt öfverlägsen 21 cm. kanonernas,

under det att antalet meterton lefvande kraft pr minut borde blifva

något större, än då en 21 cm. kanon inginge i bestyckningen.

Det för 25 cm. kanonerna afsedda tornet måste visserligen härigenom

erhålla en något minskad pansar tjocklek, utan att marinförvaltningen,

som vid denna frågas öfvervägande jemväl tagit hänsyn dels

till vigten af att så långt som möjligt kunna använda den äldre materielen,

dels till utsigten att härigenom något förkorta den säkert ganska

dryga tid, som syntes komma att erfordras för ifrågavarande pansarbåtars

förändring, likväl under nu anförda förhållanden ansåge någon

afsevärd olägenhet häraf uppstå.

Beträffande de i förslaget angifna kostnaderna för nämnda förändring

ville marinförvaltningen endast påpeka, att deruti ej inginge

mera än en utredning af artilleriammunition och att embetsverket för

sin del ansåge det nödvändigt att äfven för ombestyckade fartyg beräkna

en andra utredning. Härigenom komme de i förslaget beräknade

förändringskostnaderna att höjas med 616,140 kronor, om den

ena 25 cm. kanonen bibehölles, och med 668,400 kronor, om en 21

cm. kanon i stället skulle ingå i bestyckningen.

Vidkommande användandet af den materiel, som skulle komma att

borttagas från de tre pansarbåtarna, hade marinförvaltningen anfört

följande.

Sedan chefen för fortifikationen, på marinförvaltningens begäran

om upplysningar i ämnet, meddelat, att tre 25 om. kanoner af flottans

i bruk varande modeller kunde för en kostnad, som med 13,500 kronor

öfverstege den för uppställning af lika många 24 cm. kanoner beräknade

uppställningskostnaden, uppställas uti föreslaget batteri vid

Karlskrona, ville marinförvaltningen föreslå, att tre af ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

pansarbåtars sex 25 cm. kanoner på så sätt komme till användning,

ehuru 25 om. kanonens ballistiska effekt vore något underlägsen den

effekt, som borde kunna erhållas med de 24 cm. kanonerna, som ursprungligen

afsetts för nyss antydda batteri; och hade marinförvaltningen

vid beräkningen af den besparing, som härigenom uppstode och i

det följande angåfves, iakttagit hvad bemälde chef i sin berörda skrifvelse

anfört beträffande de med sådant utbyte förenade bestyckningskostnaderna.

*

Af pansarbåten Sveas fyra 12 crp. snabbskjutande kanoner borde tre

lämpligen kunna ersätta de tre 12 cm. snabbskjutande kanonerna i reserv,

hvilka vore afsedda att anskaffas med en del af de 65,000 kronor,

sistlidit års Riksdag beviljat till kanoner i reserv, och den fjerde kanonen,

dock försedd med annan skyddsskärm, tagas i anspråk vid fortsatt

ombestyckning af 3:e kl. pansarbåtar.

Den redan befintliga ena ammunitionsutredningen för ifrågavarande

fyra 12 cm. snabbskjutande kanoner kunde användas att betäcka en

del af den ammunition, som behöfdes för redan till ombestyckning bestämda

pansarbåtar af sistnämnda slag.

För den händelse flera 2:a kl. pansarbåtar, hvaraf endast en, nemligen

John Ericsson, fått sina föråldrade 24 cm. kanoner af 1869 års

modell utbytta mot 15 cm. kanoner, komme att ombestyckas, ansåge

marinförvaltningen, att sex af de åtta 15 cm. kanonerna af 1889 års

modell, som nu föreslagits att borttagas från l:a kl. pansarbåtar, borde,

med mindre förändring för ökandet af deras skjuthastighet och användbarhet

för röksvagt krut, kunna användas.

Af de två återstående 15 cm. kanonerna vore den ena behöflig för

skjutbanan. Förhållandet vore nemligen, att, då nya 15 cm. snabbskjutande

kanoner anskaffades dels för pansarbåten »Dristigheten», dels

ock inom kort för fästningen Kungsholmen och framdeles för de nu

till ombestyckning föreslagna tre pansarbåtarna, det blefve oundgängligen

nödvändigt att i och för profskjutning af krut till sistnämnda

kanoner å Karlskrona skjutbana eg a tillgång till en 15 cm. kanon med

samma konstruktion af loppet som den, hvilken vore tillämpad i 15

cm. snabbskjutande kanon af 1898 års modell; och genom insättande

af ett nytt kärnrör samt påsättande af ännu ett band å långa fältet

kunde eu af 15 cm. kanonerna af 1889 års modell dertill användas med

bibehållande af nuvarande lavettage, hvarigenom man för mindre kostnad

än annars kunde tillgodose nu nämnda behof.

Att i enlighet med det öfverlemnade förslaget uppställa de för l:a

kl. pansarbåtar obehöflig!! 15 cm. kanonerna af 1889 års modell å fästBih.

till Riktd. Blot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o C>.

ningen Kungsholmen, för hvilken såväl marinförvaltningen som komiterade

för afgifvande af förslag angående landets fasta försvar föreslagit

15 cm. snabbskjutande kanoner och hvartill medel blifvit beviljade,

ansåge marinförvaltningen ej lämpligt.

Tolf af de aderton 25 mm. kulsprutor, som blefve obehöfliga för

pansarbåtarna, kunde uppställas å fästningarna Kungsholmen och Vestra

Hästholmen, Indika enligt komiterades förslag vore afsedda att erhålla,

Kungsholmen tio och Vestra Hästholmen två 25 mm. kulsprutor.

Den 15 cm. kanon och de sex 25 mm. kulsprutor, som ej i det

föregående föreslagits till användning, ansåge marinförvaltningen böra

utgöra reserv för å fartygen uppstäda dylika pjeser.

De för pansarbåten Göta obehöfliga tre 38 cm. torpeder kunde

täcka en del af det behof af torpeder i reserv, för hvilket medel blifvit

begärda i skrifvelse den 16 sistlidne september, och hvad anginge de

45 cm. torpeder, som tillhörde utredningen för pansarbåten Thule, borde

de utgöra reserv för dylika torpeder, tillhörande utredningen för pansarbåtarna

Oden, Thor och Niord.

De besparingar, som skulle kunna åvägabringas, om marinförvaltningens

nu uttalade åsigter tillämpades vid pansarbåtarnas ändring,

hade embetsverket beräknat på följande sätt:

l:o) om den ena 25 cm. kanonen bibehölles i pansarbåtarnas bestyckning,

minskades ombestyckningskostnaden för dessa tre fartyg med

tillsammans ........................................................................ kr. 148,270: —

2:o) för den händelse det i marinförvaltningens skrifvelse

den 16 september 1898 begärda anslag till

artilleriammunition och torpeder beviljades, kunde

ombestyckningskostnaden ytterligare minskas med

dels.......................................................................................

hvilka ej behöfde tagas i anspråk för ammunition

till ombestyckade fartyg,

3:o) dels ock ............................................................................

motsvarande värdet af i pansarbåten Götas utredning

ingående tre 38 cm. torpeder;

4:o) genom att använda tre af Sveas fyra 12 cm. snabbskjutande

kanoner såsom kanoner i reserv kunde

af det för anskaffning af sådana kanoner beviljade

belopp, 65,000 kronor, en summa af .......................

användas för nu ifrågasatt förändring af l:a kl.

pansarbåtar och

» 116,800: —

» 19,730: —

» 57,000: —

Transport kr. 341,800: —

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

75

Transport kr.

5: o) genom användning af de tre för pansarbåtarna

obehöfliga 25 cm. kanonerna för det föreslagna

batteriet vid Karlskrona kunde af derför beräknade

medel frigöras en summa åt ...................................... »

6:o) om tolf 25 mm. kulsprutor, obehöfliga för pansarbåtarna,

finge tagas i anspråk för sjöbefästningarna,

kunde likaledes af för sådana pjeser beräknad

anskaffningskostnad frigöras en summa af »

7:o) vidare uppstode en minskning uti den i förslaget

beräknade ändringskostnaden af................................ »

derigenom, att de för 25 cm. kanonerna afsedda

torn komme att erhålla en något minskad pansartjocklek;
8:

o) slutligen ansåge marinförvaltningen, att man genom

användning af den utrangerade tornmaterielen för

anskaffning af nya torn borde erhålla en besparing

af ..........................................................................•••• )?

hvadan totalsumman af här beräknade besparingar

skulle utgöra ...........................................................•_........ kr.

hvilket belopp likväl, i händelse två ammunitionsutredningar

beräknades för nu till ombestyckning

föreslagna l:a kl. pansarbåtar, borde minskas med »

341,800: —

138,300: —

48,000: —

60,000: —

105,000:

693,100: —

616,140: —

Såväl af de för frågans utredande särskildt utsedda personernas

yttrande som ock af marinförvaltningens deröfver afgifna utlåtande

framginge således, enligt hvad departementschefen vidare framhöll, att

våra äldre l:a klass pansarbåtar, h vilka i alla andra hänseenden än de

nu omförmälda fortfarande tillfredsstälde nutidens fordringar, lyckligtvis

kunde, äfven om kostnaden derför vore betydlig, förändras så, att

de erhölle ett stridsvärde, hviiket han ej tvekade att beteckna såsom

fullt lika högt som stridsvärdet hos våra allra nyaste fartyg af ifrågavarande

cert.

Marinförvaltningen hade för sin de! i allt väsentligt biträdt det

uppgjorda ändringsförslaget, dervid marinförvaltningen dock, ej blott

af besparingsskäl, utan ock för att höja artilleriets ballistiska effekt, förordat,

att i stället för anbringande af den föreslagna 21 cm. kanonen

i tornet förut bibehålla en af do nu derstädes uppstälda 25 cm. kanonerna,

sedan densamma likvisst underkastats vissa förändringar. Vidare

hade marinförvaltningen ansett rigtigast, att äfven vid dessa far
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

tygs ombestyckning två artilleriutredningar för den nya bestyckningen

måtte anskaffas.

Dessa af marinförvaltningen förordade modifikationer i det ursprungliga

förslaget ansåge departementschefen, på de af marinförvaltningen

anförda skäl, vara lämpliga; och hyste han ej det ringaste tvifvel om

ändamålsenligheten af att de sålunda föreslagna åtgärderna med nämnda

modifikationer måtte vidtagas för att sätta våra äldre l:a kl. pansarbåtar

i fullt, tidsenligt skick. Han ansåge sig ock böra tillstyrka dessa

åtgärders vidtagande, äfven om nybyggnadsverksamheten för flottan

derigenom skulle behöfva något tillbakasättas. Han vore nemligen öfvertygad

om, att den krafttillökning, som härigenom skulle tillföras

flottan, vore större, än som skulle vinnas, om de härför erforderliga

medel nedlades på en ny l:a kl. pansarbåt, för hvars anskaffande skulle

behöfvas ungefär samma summa som för den föreslagna förändringen

af tre l:a kl. pansarbåtar.

På kortare tid än två år ansåges de föreslagna förändringarna icke

kunna verkställas, helst som det icke syntes vara rådligt att på en gång

taga mer än ett fartyg under arbete för att icke under tiden alltför

mycket nedsätta våra sjöstridskrafter. Deremot skulle det vara synnerligen

lämpligt och ledande till besparing, om man redan nu kunde beställa

afl den för förändringarnas genomförande erforderliga pansaroch

artillerimaterielen, hvarigenom man dels borde kunna betinga lägre

pris, dels skulle vinna större trygghet för materielens levererande inom

önskvärd tid, hvilket under nuvarande förhållanden, då alla krigsmaterieltillverkare

vore oerhördt upptagna, vore af stor betydelse. Med

afseende härpå vore det synnerligen lyckligt, om hela den för ändringarnas

fullbordande behöfliga summan kunde på en gång beviljas, om

den också, med hänsyn till andra statsbehof, måste till utgående fördelas

på två år.

Mot de af marinförvaltningen beräknade besparingarna i det uppgjorda

kostnadsförslaget hade departementschefen ingen annan erinran

att göra än den, att, då han icke ansåge det rådligt att börja något

som helst rifningsarbete ombord å något af de nu ifrågavarande fartygen

förr, än den för ändringen nödiga bepansrings- och artillerimaterielen

vore helt och hållet eller åtminstone i det allra närmaste

färdig, den till utrangering föreslagna tornmaterielen ej blefve disponibel

för den båt, som först skulle ändras, och att således den af

marinförvaltningen i sammanhang härmed beräknade besparing, 105,000

kronor, syntes böra minskas med en tredjedel, eller till 70,000 kronor.

Kostnaderna för ändringen af samtliga de tre ifrågavarande far
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

77

tygen jemte en fullständig utredning artilleriammunition för hvartdera

hade enligt det ursprungligen uppgjorda förslaget uppgått

till ........................................ kr. 4,960,615: —

hvartill komme kostnaden för den af marinförvaltningen

föreslagna andra utredningen af artilleriammunition.

................................................................. » 616,140: —

summa kr. 5,576,755: —

Från denna kostnad afginge enligt marinförvaltningens

förslag med nyss antydda ändring beträffande

tornmaterielen:

genom bibehållande af den ena 25 cm.

kanonen................................................ kr. 148,270: —

genom minskning af pansartjockleken å

tornet för sistnämnda kanon ......... » 60,000: —

genom användning af den utrangerade

tornmaterielen till anskaffning af

nytt torn å två fartyg................... » 70,000: — » 278,270:_

då återstående kostnaden blefve................................. kr. 5,298,485: —

Af denna kostnad ........................................................

kunde dock täckas

genom öfverföring från det år 1898

beviljade anslaget till kanoner i

reserv för fartygen"...................... kr. 57,000: —

samt, under förutsättning att de under

punkterna 18, 19 och 21

under denna hufvudtitel i statsverkspropostionen

begärda anslag

beviljades med föreslagna

belopp, från begärda anslag till

artilleriammunition och torpeder » 136,500:

från begärdt anslag tillbestyckning

af Karlskrona befästningar m. m. » 186,300:

hvadan för ändring af ifrågavarande pansarbåtar erfordrades

ett särskild! anslag af ..........................

eller i rundt tal 4,920,000 kronor.

kr. 5,298,485: —-

kr. 379,800: -- kr. 4,918,685: —

Herr Almström in. fl. har uti sin ofvan omförmälda motion anfört,

att, enär medgifvas måste, att den föreslagna förändringen af ifråga
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets utlåtande.

varande tre pausarbåtar skulle i väsentlig män höja dessa fartygs stridsvärde,

motionärerna ansåge sig böra biträda Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning. Enär emellertid en sådan förändring endast borde vidtagas

med ett af fartygen i sänder, och med det första af dem icke

förr, än pansarbåten »Dristigheten» vore färdig, samt dermed sex pansarbåtar

stridsdugliga, under det att den sjunde underginge förändring,

på det att flottans styrka icke under någon tid måtte vara försvagad,

ansåge motionärerna, att den för ifrågavarande förändringsarbeten erforderliga

kostnad af 4,920,000 kronor lämpligen borde fördelas till anvisning

under tre år och sålunda för år 1900 för ändamålet anslås 1,640,000

kronor.

Jemväl herr Lundblad har som skäl för sitt ofvanberörda förslag

framhållit det betänkliga uti att genom ombyggnad på en gång af tre

pansarbåtar för någon tid väsentligt inskränka vår användbara fartygsmateriel

af detta slag.

De båda motionerna skilja sig från hvarandra och från Kongl.

Maj :ts förslag derutinnan, att enligt herr Almströms med flere motion

den för förändringen erforderliga kostnaden skulle fördelas på tre år i

stället för, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, på två år, och att enligt herr

Lundblads motion anslag för närvarande skulle lemnas till förändringarna

å allenast ett af fartygen.

Af hvad statsrådsprotokollet innehåller och utskottet i öfrigt inhemtat

har utskottet blifvit öfvertygadt, att de ifrågavarande tre fartygen

genom den föreslagna ombestyckningen och anbringandet åt

pansarskydd för de nya medelsvåra kanonerna äfvensom öfriga förändringar

komma att i såväl offensivt som defensivt hänseende vinna

högst betydligt i stridsvärde. Utskottet har jemväl funnit sig böra

meddela, att äfven med den kostnad, som nu föreslås att nedläggas å

de särskilda fartygen, totalkostnaden för ett hvart af dem icke på två

å tre hundra tusen kronor när komma att uppgå till utgifterna för

den under nybyggnad nu varande pansarbåten. Utskottet anser sig

derför böra tillstyrka medels anvisande till den ifrågasatta förändringen.

I fråga om ofvan nämnda skiljaktighet i afseende å fördelningen

af kostnaden har utskottet funnit Kongl. Maj:ts förslag böra lemnas

företrädet, alldenstund såväl tid som penningar derigenom komma att

besparas, och hemställer utskottet derför,

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

79

att Riksdagen, med afslag å herr Almströms med

flere och Lundblads motioner, i hvad de skilja sig från

Kongl. Maj:ts proposition, må till försättande i fullt

tidsenligt skick af l:a klass pansarbåtarne Svea, Göta

och Thule bevilja ett anslag af 4,920,000 kronor och

deraf på extra stat för år 1900 anvisa 2,500,000 kronor.

Bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna

vid Fårösund.

12:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestyckning

af befästningarna vid Karlskrona och batterierna vid Fårösund bevilja

å extra stat för år 1900 ett anslag af 800,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har departementschefen åberopat

hvad af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet blifvit

anfördt till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden under punkten

25 angående det fasta försvaret i allmänhet, och torde jemväl utskottet

få hänvisa dertill.

Under åberopande af Riksdagens den 6 innevarande månad fattade

beslut angående de under fjerde hufvudtiteln till stärkande af landets

nuvarande fasta försvar af Kongl. Maj:t äskade anslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må till bestyckning af befästningarna

vid Karlskrona och batterierna vid Fårösund å

extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af 800,000

kronor.

Artilleri- och torpedmateriel för fartygen m. m.

13:o. I punkterna 19—22 under denna hufvudtitel har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1900 bevilja till

artilleriammunition för stridsfartyg en 030,500 kronor, till ersättning af

förbrukadt kanonkrut 45,800 kronor, till anskaffning af torpeder in. in.

241,400 kronor samt till anställande af skjutförsök 10,000 kronor.

Angående

bestyckning

af befästningarna

vid

Karlskrona

och batterierna

vid

Fårösund.

[18.]

Angående

anslag till

artilleri- och

torpedmateriel

m. in.

[19 22.]

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Beträffande dessa anslagsbehof har departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 66 — 68) anfört följande.

I fråga om sådan ammunition för stridsfartyg en, som utgjorde den

för dem faststälda 2:a utredningen, för anskaffningen hvaraf medel

icke inberäknats i fartygens nybyggnadsanslag och till hvilken icke

heller den ersättning, som från öfningsanslaget utbetalades för konsumerad

ammunition, lemnade tillgång, hade marinförvalt-ningen redan i

skrifvelse den 18 september 1896 anmält, att för anskaffande af sådan

ammunition till de då under nybyggnad varande stridsfart}7gen erfordrades

en summa af 342,000 kronor, hvilken anmälan förnyats i embetsverkets

skrifvelse den 10 september 1897 och då ledt dertill,

att uppå Kongl. Maj:ts proposition 1898 års Riksdag för ändamålet

anvisat 86,000 kronor; hvadan för de nämnda fartygens 2:a ammunitionsutredning

ytterligare skulle erfordras 256,000 kronor. Då emellertid,

enligt hvad mariuförvaltningen i sin skrifvelse den 16 september

1898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

för år 1900 anmält, priset på röksvagt krut alltjemt stegrats efter

den tid, då ifrågavarande kostnad beräknades, medförde detta en af

marinförvaltningen till 18,000 kronor uppskattad förhöjning i sistnämnda

kostnad, och kunde till följd häraf återstående anslagsbehof för att förse

de år 1896 under nybyggnad varande stridsfartygen med en 2:a utredning

af ammunition icke beräknas till mindre än 274,000 kronor.

I sistberörda skrifvelse hade marinförvaltningen tillika erinrat, att efter

år 1896 ytterligare 2 torpedkryssare och 6 torpedbåtar blifvit satta på

stapel, hvilka fartyg beräknades vara färdiga innevarande år, och för

hvilka jemväl erfordrades en 2:a ammunitionsutredning, hvars kostnad

utgjorde 76,400 kronor, äfvensom att genom ombestyckning af äldre

fartyg ännu ett behof af ammunition uppstode, till hvilket likaledes den

ersättning, som från öfningsanslaget utbetaltes för konsumerad ammunition,

ej lemnade tillgång. I afseende å detta sistnämnda behof hade

marinförvaltningen erinrat, att de fartyg, som redan blifvit ombestyckkade,

voro pansarbåtarna af l:sta klassen Svea och af 3:dje klassen

Ulf, hvartill komme 4 st. 3:dje klassens pansarbåtar, som under innevarande

år skulle ombestyckas, samt att till tre af dessa fartyg, nemligen

Svea, Ulf och Berserk, en utredningsammunition kunnat dels anskaffas,

dels beställas för medel, som stått till förvaltningens förfogande,

men att till det återstående ammunitionsbehofvet för samtliga dessa

fartyg erfordrades 280,100 kronor. Det totala anslagsbehofvet för anskaffande

af ammunition till stridsfartygen för år 1900 hade alltså af

marinförvaltningen beräknats till 630,500 kronor.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

81

Till ersättning af förbrukadt kanonh ut hade Riksdagen sistlidna år,

på Kongl. Maj:ts förslag, beviljat 36,000 kronor, men dervid tillika

framhållit önskvärdheten af att dessa kostnader framdeles måtte gäldas

af samma anslag, hvarifrån ersättningen för vid flottan förbrukad ammunition

i öfrigt bestredes. Nu hade marinförvaltningen i sin ofvan berörda

skrifvelse den 16 september 1898 anfört, att, då öfningsanslaget,

hvithet betalade all under öfningarna konsumerad ammunition med

undantag af sådant krut, som ej inginge i metallpatroner, under flera

år visat sig vara alldeles otillräckligt för sitt ändamål, förvaltningen

icke kunnat vidtaga några åtgärder till uppnående af det af Riksdagen

antydda önskemålet, utan funne sig böra anmäla, att till ersättning för

förbrukadt kanonkrut erfordrades, då medelförbrukningen under åren

1896 och 1897 lades till grund för kostnadsberäkningen, för år 1900

en summa af 45,800 kronor.

Uti skrifvelse den 10 september 1897 hade marinförvaltningen anmält,

att för anskaffning af 25 st. 38 cm. torpeder med tillhörande laddningar

för då byggda eller under byggnad varande torpedbåtar erfordrades

ett anslagsbelopp af 197,500 kronor. Kongl. Maj:t hade emellertid

ansett, att ifrågavarande anskaffning kunde utan olägenhet fördelas

på två år, och att anslagsbehofvet i denna del för år 1899 borde

upptagas till 96,000 kronor. Riksdagen hade likväl för ifrågavarande

ändamål beviljat endast 48,000 . kronor, och det återstående anslagsbehofvet

för anskaffning af torpeder m. m. skulle således utgöra 149,500

kronor. Såsom af marinförvaltningens oftanämnda skrifvelse af den

16 september 1898 kunde inhemtas, hade, sedan förenämnda skrifvelse

af den 10 september 1897 aflåtits, ytterligare tre torpedbåtar blifvit

satta på stapeln, i följd hvaraf tillkomme ett behof af 9 reservtorpeder,

hvarjemte varfschefen vid flottans station i Karlskrona anmält, att 2

st. 38 cm. torpeder under öfningarna gått förlorade; och borde således

sistnämnda summa ökas med för 11 torpeder m. m. erforderliga 86,900

kronor till 236,400 kronor. Dessutom hade marinförvaltningen ansett

medel behöfiiga till anställande af för torpedvapnets vidmakthållande

och utveckling erforderliga försöksskjutningar, i hvilket hänseende för

år 1900 föreslagits ett belopp af 5,000 kronor. Anslagsbehofvet för

anskaffning af torpeder med tillhörande laddningar samt för försöksskjutning

med torpeder utgjorde således enligt marinförvaltningens beräkning

241,400 kronor.

Bih. till Itihd. l\ol. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 6 Käft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Till skjutförsök hade marinförvaltningen ansett att, i likhet med föregående

år, jemväl för år 1900 erfordrades ett belopp af 10,000 kronor.

Mot hvad marinförvaltningen sålunda anfört rörande behofvet af

anslag för år 1900 till artilleri- och torpedmateriel hade departementschefen

icke funnit något att anmärka. Han ville endast i detta sammanhang

erinra om sin i det föregående uttalade åsigt rörande önskvärdheten

deraf, att, samtidigt med anvisande af medel för byggande

af nya stridsfartyg eller ombestyckning af äldre sådana, medel jemväl

måtte anvisas till två utredningar af artilleri- och torpedmateriel för

ifrågavarande fartyg. Derest denna åsigt vunne godkännande, skulle

särskild! anslag för 2:a utredning af sådan materiel icke vidare komma

att begäras.

Af hvad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för framställningen

om anslag till anskaffande af ammunition till stridsfartygen har utskottet

funnit behofvet af dylik anskaffning ådagalagdt. Då emellertid det

begärda anslaget uppgår till ganska betydligt belopp, har utskottet ansett

detsamma lämpligen böra fördelas till utgående under två år, och

att för år 1900 endast 315,500 kronor böra till ifrågavarande ändamål

anvisas.

Med afseende å hvad utskottet under punkten 6:o härofvan anfört

angående angelägenheten af att kostnaderna för ersättning af förbrukadt

kanonkrut måtte gäldas från anslaget till flottans öfningar, och

under förutsättning af bifall till hvad utskottet uti nyssberörda punkt

föreslagit beträffande höjning af nämnda öfningsanslag, anser sig utskottet

böra afstyrka bifall till Kong!. Maj:ts nu förevarande framställning

om ett extra anslag å 1900 års stat för ersättning af redan förbrukad!

kanonkrut.

Hvad derefter vidkommer Kongl. Maj:ts förslag om anslag till anskaffande

af torpeder, har utskottet icke funnit anledning till annan

anmärkning än att anslaget synes kunna utan olägenhet fördelas på två

år, helst tre af de fartyg, till hvilka torpedanskaffning nu ifrågasatts,

knappast ännu torde vara fullt färdiga, samt den nu föreslagna torpedanskaffningen

till största delen afser reservtorpeder, hvadan utskottet

funnit sig böra för år 1900 tillstyrka anvisandet allenast af det belopp,

149,500 kronor, som ännu återstår för att fylla det af Kongl. Maj:t

vid 1898 års riksdag anmälda behofvet.

Mot det föreslagna anslaget till skjutförsök har utskottet icke funnit

anledning till erinran.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

83

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må till ammunition för stridsfartygen

bevilja ett anslag af 630,500 kronor samt

deraf på extra stat för år 1900 anvisa 315,500 kronor;

b) att, vid bifall till hvad utskottet i punkten 6:o

här ofvan föreslagit beträffande ökning af anslaget

till flottans öfningar, Kongl. Maj:ts framställning om

anslag till ersättning af förbrukadt kanonkrut icke må

af Riksdagen bifallas;

c) att Riksdagen må till anskaffning af torpeder

m. m. bevilja ett anslag af 241,400 kronor och deraf

på extra stat för år 1900 anvisa 149,500 kronor; samt

d) att Riksdagen må till anställande af skjutförsök

på extra stat för år 1900 anvisa 10,000 kronor.

Ammunitionsförrådshus å Kalsholmen.

14:o. Kongl. Maj:t har i punkten 23:o under denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att till uppförande vid Karlskrona station å Kalsholmen

af ett förrådshus för laddade projektiler och patroner på extra

stat för år 1900 bevilja 41,200 kronor.

Angående

anslag till

ammunitionsförrådshus

å

Kalsholmen.

[23.]

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,

att uti en till marinförvaltningen den 16 oktober 1897 inkommen

skrifvelse varfschefen vid flottans station i Karlskrona anmält behofvet

af medel till anskaffande för stationen af ett ammunitionsförrådshus å

Kalsholmen, afsedt till förvaring af de laddade projektiler och patroner,

som inginge uti stridsfartygens första ammunitionsutredning, dervid varfschefen,

med öfverlemnande af chefernas för artilleri- och ingeniördepartementen

memorial i ämnet jemte ritningar öfver nybyggnaden

och dess placering äfvensom två alternativa kostnadsförslag, framhållit,

hurusom det föreslagna ainmunitionsförrådshuset ur mobiliseringssynpunkt

vore oundgängligen nödvändigt, om stridsfartygen skulle kunna

klargöras inom rimlig tid; och hade på anmodan af marinförvaltningen

varfschefen i en senare skrifvelse irlkommit med en af planritning öfver

Kalsholmen åtföljd utredning beträffande de platser å sagda holme, som

för omförmälda ändamål kunde ifrågakomma, jemte deras respektive

fördelar och olägenheter.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

anslag till ny

docka i

Karlskrona.

[24.]

Marinförvaltningen, som i skrifvelse den 30 november 1897 öfverlemnat

detta ärende till Kongl. Maj:ts pröfning, hade dervid anfört,

att den ökning af flottans materiel, som på senare tid egt rum, medförde

oafvisligt behof af ökadt utrymme för den till fartygen hörande

ammunitionen, hvilket behof i Karlskrona till en del blifvit afhjelpt

genom det nyuppförda kruthuset å Kalsholmen, men att, då det ur

säkerhetssynpunkt ej vore rådligt, att förvara laddade projektiler och

patroner i samma hus som krut, det vore oundgängligen nödvändigt

att bereda ökadt utrymme för förvaring af dessa ammunitionseffekter,

hvarvid äfven måste tagas i betraktande vigten af att hastigt kunna

verkställa en mobilisering; ur hvilken synpunkt förvaltningen ansåge

det med alternativ 1 betecknade förslaget på grund af bryggans anordning

vara fördelaktigast. För dess utförande erfordrades ett anslag

å 41,200 kronor.

Vid föredragning den 31 december 1897 af denna marinförvaltningens

skrifvelse, hade Kongl. Maj:t, med hänsyn till andra behof,

hvilkas tillgodoseende då ansetts vara mera angeläget, funnit den då

gjorda framställningen icke till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Marin förvaltningen, som emellertid ansett ifrågavarande behof nu

icke längre kunna sättas å sido, hade uti skrifvelse den 16 september

] 898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år

1900 förnyat sin ofvanberörda framställning och dervid åberopat de

till stöd för densamma redan anförda skäl.

Då den i ärendet förebragta utredning syntes departementschefen

hafva till fullo ådagalagt behöfligheten af den föreslagna nybyggnaden

och lämpligheten af dess förläggande till Kalkliolmen, hemstälde han

om aflåtande till Riksdagen af framställning i ämnet.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, finner utskottet sig böra tillstyrka

bifall till framställningen i fråga och hemställer,

att Riksdagen må till uppförande vid Karlskrona

station å Kalsholmen af ett förrådshus för laddade

projektiler och patroner å extra stat för år 1900 bevilja

41,200 kronor.

Ny docka 1» Karlskrona.

15:o. Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda

framställning samt med erinran, att af det anslag å 475,000 kronor,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

85

som Riksdagen år 189 7 beviljade till byggande af ny docka i Karlskrona,

för åren 1898 och 1899 anvisats sammanlagdt 300,000 kronor,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må af förut beviljadt anslag till

byggande af ny docka i Karlskrona å extra stat för

år 1900 anvisa återstående beloppet 175,000 kronor.

Anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för värnpligtige

vid Karlskrona artillericorps.

16:o. Sedan för detta ändamål sistlidna års Riksdag beviljat 49,000

kronor samt deraf på extra stat för år 1899 anvisat ett belopp af 30,000

kronor, får utskottet, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

hemställa,

att Riksdagen må af förut beviljadt anslag till

anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar

för värnpligtige vid Karlskrona artillericorps å extra

stat för år 1900 anvisa återstående beloppet 19,000

kronor.

Minväsendet.

17:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för

år 1900 bevilja till minväsendet ett anslag å 100,000 kronor.

Härom innehåller statsrådsprotokollet följande.

Beträffande minväsendet, för hvilket marinförvaltningen i skrifvelse

den 16 september 1898 ansett ett extra anslag för år 1900 å 100,000

kronor vara erforderligt, ville departementschefen erinra, att under eu

längre följd af år för detta ändamål årligen utgått ett extra anslag å

nyssnämnda belopp, intilldess anslaget vid 1894 års riksdag nedsatts

till 75,000 kronor, vid hvilket belopp det sedermera förblifvit.

I fråga om minväsendets behof för år 1900 meddelade departementschefen,

att, förutom de hvarje år erforderliga nyanskaffningarna

af minspärrningsmateriel m. m., anskaffning borde ega rum dels af handminor

till ersättande af de till sin konstruktion numera föråldrade me
-

Angående

anslag till

bekläd u ad sm.

fl. persedlar

för värnpligtige

vid Karlskrona

artillericorps.

[25.J

Angående

anslag till

minväsendet.

[26.]

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

sjökrigs
ekolan.

[27.]

kaniska minorna, dels af kontramineringsmateriel i betydlig mängd för

användning i våra skärgårdar, hvarjemte de gamla till transportpråmar

för minmateriel använda f. d. kanonsluparne, hvilka, såsom byggda af

trä, blefve för dyra att underhålla, syntes böra, i den mån medel dertill

kunde disponeras, ersättas med transportpråmar af stål.

Alla dessa för minförsvarets utveckling synnerligen angelägna anskaffningar

och arbeten kräfde emellertid icke obetydliga kostnader,

till hvilkas täckande erfordrades ett större anslagsbelopp än det, som

under de senaste åren blifvit för minväsendet anvisadt, hvarför departementschefen

funne sig böra, lika med marinförvaltningen, föreslå ifrågavarande

anslags återupptagande till det högre belopp, hvarmed detsamma

tillförene utgått.

Ehuruväl utskottet icke vill bestrida vigten af att den af departementschefen

särskildt omförmälda minmateriel måtte anskaffas, håller

utskottet dock före, att anslag till högre belopp, än som alltsedan år

1894 för ändamålet beviljats, icke lärer derför vara oundgängligen erforderligt,

och hemställer alltså,

att Riksdagen må till minväsendet å extra stat

för år 1900 bevilja ett anslag å 75,000 kronor.

Sjökrigsskolan.

18:o. Kongl. Maj:t. har föreslagit Riksdagen att, i likhet med hvad

under de senare åren egt rum, till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan,

utöfver de 1,300 kronor, som enligt 1888 års Riksdags

medgifvande finge användas af kadetternas terminsafgifter, anvisa

för år 1900 ett extra anslag af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens

erhållande fästade vilkor, att den, som ville deraf komma

i åtnjutande, icke finge, jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan,

utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt för inträde

i nämnda skola.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majrts förevarande framställning

af Riksdagen bifallas.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

87

Byggnad, inrymmande matsalar, kokhus m. m. i Karlskrona.

19:o. Uti en särskild till Riksdagen den 6 mars 1899 aflåten

proposition (n:o 60) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra

stat för år 1900 bevilja ett anslag af 210,000 kronor dels för uppförande

å gården till sjömanscorpsens kaserner i Karlskrona af eu byggnad,

inrymmande matsalar för det i kasernerna förlagda manskapet,

kokhus, förrådsrum, boningsrum för skaffningsunderofficeren och kasernkockarne

samt varmbadhus, dels för anordnande å annat ställe af lokaler

till ersättning för dem, som nu inrymdes i en på den afsedda platsen

för den nya byggnaden befintlig trähuslänga.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 6 mars 1899

har föredragande departementschefen till en början meddelat, att uti

kommendantens vid flottans station i Karlskrona den 31 oktober 1895

till stationsbefälhafvaren afgifna berättelse öfver underlydande personals

tjenstbarhet m. m. anförts beträffande de för manskapet afsedda matsalarne

inom sjömanscorpsens kaserner i Karlskrona följande.

Den del af kasernerna, som blifvit till matsalar för manskapet

upplåten, vore dertill högst olämplig. Dessa salar hade nemligen fått

sin plats i bottenvåningen i kasernen n:o 2, der golfvet läge direkt

på marken, till större delen 1 å 2 fot lägre än den utanför varande

gatan. Härtill komme, att rummen vore endast 2,44 å 2,45 meter höga,

med låga, invid marken belägna fönster. Någon ordentlig vädring,

i synnerhet under kall och fuktig väderlek, vore derför icke möjlig, i

följd hvaraf en osund, fuktig, af matlukt bemängd luft der ständigt

vore rådande. Salarne voro derjemte så mörka, att under den mörka

årstiden, när manskapet inkommit uti dem, man till och med midt på

dagen hade svårt att urskilja hvad som funnes på borden, hvarför

gasen måste tändas äfven vid middagens intagande. I synnerhet vore

detta förhållandet i den norra matsalen, dit solen aldrig inkomme.

Matsalames storlek vore ej heller tillräcklig, hvilket föranleda att vid

större inkasernering äfven exercishuset måste användas vid manskapets

måltider. — Att matsalarne vid kasernernas ombyggnad förlädes i

bottenvåningen, torde hafva varit en tillfällighetsåtgärd, som berott

deraf, att man ansett sig icke kunna minska på logementsutrymmct och

att bottenvåningen med sin ringa höjd och sitt osunda läge icke vore

Angående en

Kongl. Maj:ts

proposition om

uppförande af

byggnad för

matsalar m. m.

i Karlskrona.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

lämplig till boningsrum, hvadan något annat val då för tillfället ej

funnits än att till denna våning förlägga matsalarne, hvarigenom en

förbättring i dåvarande förhållandet åtminstone erhållits. Några särskilda

matsalar hade nemligen ej då funnits, utan manskapet hade intagit sina

mål i exercishuset, å kokhusvinden eller i logementen. — Som ljusa

och tidsenliga matsalar vore af stor betydelse för manskapets trefnad

och behofvet deraf med hvarje år allt mera gjorde sig gällande vid

jemförelse med, huru annat inkaserneradt. kronans manskap hade för sig

ordnadt, hade kommendanten ansett sig böra påpeka de omförmälda

bristerna och till deras afhjelpande föreslå, att å kaserngårdens östra

del uppfördes en byggnad, som förutom matsalar äfven borde innehålla

kokhus, förrådsrum, boningsrum för skaffningsuuderofficeren och

kasernkockarne samt varmbadhus, som nu saknades.

Med anledning af denna kommendantens framställning hade stationsbefälhafvaren

anmodat varfschefen vid stationen att låta på grund af

den i kongl. brefvet den 2 juli 1875 faststälda allmänna plan för ordnandet

af flottans kaserntomt i 8:de qvarteret uppgöra förslag till uppförande

af den ifrågasatta byggnaden. Då derjemte, om byggnaden

skulle uppföras å dertill föreslagen plats, erfordrades inredning af sprutbod,

afträdeshus och vedbodar m. in. i stället för dem, som inrymdes i

den å platsen för den föreslagna byggnaden nu befintliga trähuslängan,

hade stationsbefälhafvaren äfven låtit uppgöra förslag till sådana ändringar

i kasernen n:o 2, i östra kokhuset och i s. k. nya kokhuset,

att ersättning för lägenheterna i nämnda trähuslänga der kunde beredas.

Enligt de sålunda uppgjorda förslagen hade kostnaden för nybyggnaden

beräknats till 203,270 kronor och kostnaden för ändringar af

redan befintliga byggnader till 4,825 kronor.

Med skrifvelse till marin förvaltningen den 29 augusti 1896 hade

stationsbefälhafvaren öfverlemnat de till detta ärende hörande ritningar

och kostnadsförslag samt öfriga handlingar, dervid stationsbefälhafvaren,

jemte vitsordande af att den ifrågasatta byggnaden för matsalar m. m.

vore af behofvet synnerligen påkallad, förklarade sig icke hafva annat

att erinra mot varfsmyndigheternas förslag, än att den i kostnadsförslaget

upptagna posten 33,875 kronor 58 öre för oförutsedda utgifter

och varfvets tilläggsprocent syntes kunna i betydlig mån minskas.

Marinförvaltningen hade emellertid ansett sig icke böra i sin skrifvelse

den 18 september 1896 angående utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel år 1898 ifrågasätta äskande af anslag för ändamålet,

enär dessförinnan behof af extra ordinarie anslag för andra ändamål

borde tillgodoses.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

89

I skrifvelse till marinförvaltningen den 31 augusti 1898 hade

stationsbefälhafvaren, under åberopande af sin skrifvelse den 29 augusti

1896, erinrat, att de nuvarande matsalarna med läge i jordvåningen och

med sina mörka, trånga samt af synnerligen dålig och unken luft fylda

lokaler näppeligen länge kunde för sitt ändamål användas.

Marinförvaltningen både derefter i skrifvelse den 16 sistlidne september

angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år

1900 anfört, att marinförvaltningen vid hvad af stationsbefälhafvaren

blifvit anfördt icke hade annat att erinra, än att någon betydligare nedsättning

af kostnaden genom uteslutande af varfvets omkostnad sprocent

(den s. k. varfsprocenten) knappt syntes kunna beräknas, emedan en

sådan uteslutning i allmänhet endast innebure, att de varfvets allmänna

utgifter, hvilka dessa procent afsåge att betäcka, blefve, för så vidt

anginge det ifrågavarande arbetet, öfverflyttade på andra anslag, hvilket

åter icke kunde vara med en rigtig hushållning öfverensstämmande;

härmed likväl icke sagdt, att ej någon mindre del af dessa procent

kunde uteslutas.

Af stationsbefälhafvaren hade marinförvaltningen inhemta!, att kostnadsbeloppet

för nybyggnaden 203,270 kronor, borde till följd af höjda

materialkostnader, särskilt å murtegel, ökas till 207,000 kronor.

På grund häraf hade marinförvaltningen hemstält, att Kong! Maj:t

täcktes i proposition till 1899 års Riksdag äska dels för uppförande å

gården till sjömanscorpsens kaserner i Karlskrona af en byggnad, inrymmande

matsalar för det i kasernerna förlagda manskapet, kokhus, förrådsrum,

boningsrum för skaffningsunderofficeren och kasernkockarne samt

varmbadhus, dels för anordnande å annat ställe af lokaler till ersättning

för dem, som nu inrymdes i eu på den för matsalarna m. in. afsedda

platsen befintlig trähuslänga, ett anslag å extra ordinarie stat af

210,000 kronor.

Departementschefen har vidare meddelat, att, såsom hau i sitt anförande

till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne januari omförmält,

kostnaden för de sålunda föreslagna åtgärderna syntes honom vara väl

hög, hvarför lian i skrifvelse till marinförvaltningen den 11 i samma

månad anmodat detta embetsverk att taga i öfvervägande, huruvida icke

denna kostnad skulle kunna genom enklare anordning af de föreslagna

byggnaderna eller annorledes nedbringas, samt att, sedan utredning i

nämnda hänseende blifvit verkstäld, inkomma med förnyadt förslag i

ämnet.

Sedan i anledning häraf marinförvaltningen remitterat detta ärende

till stationsbefälhafvarens i Karlskrona yttrande, hade denne, som anBili.

till Iliksd. lJrot. 18!Jd. 4 Sami. 1 A/d. (> lliift. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

modat varfschefen vid stationen att i samråd med kommendanten derstädes

verkställa den begärda utredningen, med skrifvelse till marinförvaltningen

den 21 nästlidne februari öfverlemnat tre af chefen för

stationens ingeniördepartement den 6, 16 och 20 i samma månad till

varfschefen afgifna yttranden rörande ifrågavarande byggnadsförslag;

och inhemtades af dessa yttranden, att genom vidtagande af vissa förändringar

med den uthändiga putsningen, yttertakets täckning, badrummen

och invändig målning af väggarna kostnaden för nybyggnaden

å kaserngården kunde nedbringas från förut beräknade 207,000 kronor

till 195,540 kronor. För egen del hade emellertid stationsbefälhafvaren

förklarat sig icke kunna godkänna de för nedsättning af byggnadskostnaderna

ifrågasatta förändringarna, hvilka enligt hans uppfattning

icke i längden komme att medföra besparing, då underhållskostnaden

för byggnaden till följd af förändringarna antagligen skulle blifva större,

än om byggnaden uppfördes efter ursprungliga förslaget; hvarjemte, om

väggarnes invändiga målning utfördes med slamfärg i stället för med

oljefärg, renhållningen af desamma icke kunde göras lika fullständig.

Slutligen hade stationsbefälhafvaren erinrat, att, derest varfsprocenten

— hvilken i den ursprungligen beräknade kostnaden, 207,000 kronor,

inginge med 18,243 kronor Öl öre och i det nyssnämnda mindre kostnadsbeloppet

med 17,406 kronor 76 öre — icke skulle beräknas, kostnadssummorna

kunde nedsättas, i ena fallet till 188,756 kronor 49 öre

och i andra fallet till 178,133 kronor 24 öre.

Marinförvaltningen, som i embetsskrifvelse den 24 sistlidne februari,

med öfverlemnande af de till ärendet hörande handlingar, afgifvit eget

yttrande i frågan, hade dervid anfört följande.

Den gjorda utredningen i ärendet visade, att någon nedsättning i

de beräknade kostnaderna för ifrågavarande högst nödvändiga byggnadsföretag

icke ansetts kunna vinnas på annat sätt än genom att en

del smärre arbeten å byggnaden utfördes med billigare och sämre

material in. m. samt att bestämmelse utfärdades om att varfsprocenten

ej skulle utgå. Då emellertid genom deu förra åtgärden kostnaderna

för detta jemförelsevis rätt stora byggnadsföretag i allt fall ej skulle

kunna nedbringas med mera än 11,460 kronor och, såsom stationsbefälhafvaren

jemväl anmärkt, kostnaden för byggnadens underhåll m. m.

skulle blifva större genom en del arbetens utförande på det ifrågasatta

billigare sättet, ansåge sig marinförvaltningen af denna anledning ej

kunna föreslå någon nedsättning i kostnadsberäkningen. I fråga om

eftergifvandet af varfsprocenten hade marinförvaltningen ej funnit någon

grund till att, derest arbetet skulle utföras genom varfvets försorg,

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

91

frånse dessa afgifter, Indika för arbetenas bedritvande inom varfvet

vore oundgängliga; och hänvisade marinförvaltningen i öfrigt till hvad

härutinnan blifvit anfördt i dess förutnämnda skrifvelse den 16 september

sistlidna år.

Då härtill komme, att under nu rådande konjunkturer kostnaderna

för såväl materialier som dagsverken vore i ständigt stigande och att

till följd deraf den beräknade kostnaden, enligt marinförvaltningens

tanke, vore att anse snarare såsom för låg än för hög, kunde marinförvaltningen

icke föreslå någon minskning i den af embetsverket

öfverlemnade kostnadsberäkningen, utan ville, med framhållande å nyo

af det trängande behofvet af ifrågavarande byggnader, endast upprepa

sin i nyssnämnda skrifvelse den 16 september sistlidna år gjorda hemställan

i ämnet.

För egen del har departementschefen anfört, att då af hvad i detta

ärende förekommit syntes framgå, dels att det föreslagna byggnadsföretaget

vore af ett oafvisligt behof påkalladt, dels att i den härför

beräknade kostnaden ej kunde göras sådan nedsättning, som kunde anses

medföra någon verklig besparing, dels ock att intet giltigt skäl

förefunnes för att ur kostnadsberäkningen utesluta den på byggnadsföretaget

belöpande varfsprocenten, finner han sig böra biträda marinförvaltningens

i ämnet gjorda hemställan.

Af hvad sålunda i ärendet förekommit finner utskottet framgå, att

behofvet af den föreslagna byggnaden torde vara obestridligt. Emellertid

synes det för ändamålet äskade beloppet vara högre, än som

kan anses nödvändigt böra till eu dylik byggnad anvisas. Utskottet har

derför sökt tillse, huruvida icke kostnaderna måtte kunna nedbringas,

och har dervid till en början inhemtat, att pålningsarbete för grundläggningen

lärer kunna undvikas, i fall byggnaden flyttas ungefär 12

meter högre upp från stranden, än hvad förslagsritningen utvisar.

Genom en dylik flyttning skulle, enligt hvad utskottet vidare inhemtat,

ur kostnadsförslaget kunna uteslutas omkring 10,000 kronor, motsvarande

kostnadsförslagets poster pålar med nedslagning, 8,002 kronor

40 öre, samt knacksten, 2,574 kronor, eller tillhopa 10,576 kronor 40

öre. Hvad beträffar kostnaderna för anskaffning eller ändring af eu

del mera lösa inventarier, såsom t. ex. kar af åtskilliga slag, manglar,

bord, bänkar, centrifuger, cisterner, kokapparater, kaffekokare, ångkaminer

m. m., tillsammans uti kostnadsförslaget upptagna till nära 17,000

kronor, håller utskottet före, att särskildt anslag ej torde för desamma

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vara erforderligt, utan att Kongl. Maj:t ej Lärer sakna utväg att af

tillgängliga medel bestrida samma kostnader. Då derjemte utskottet

anser, att genom arbetets utförande på entreprenad den i kostnadsförslaget

till ett belopp af 18,243 kronor 51 öre ingående varfsprocenten

bör kunna inbesparas, lärer således, enligt utskottets förmenande,

uti den ifrågasatta anslagssumman kunna utan afsevärd olägenhet åstadkommas

en nedsättning med tillhopa, i jemnadt tal, 45,000 kronor, och

att alltså för ändamålet skulle behöfva anslås 165,000 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 bevilja

ett anslag af 165,000 kronor dels för uppförande

å gården till sjömanscorpsens kaserner i Karlskrona af

en byggnad, inrymmande matsalar för det i kasernerna

förlagda manskapet, kokhus, förrådsrum, boningsrum

för skaffningsunderofficeren och kasernkockarne

samt varmbadhus, dels för anordnande å annat

ställe af lokaler till ersättning för dem, som nu inrymmas

i en på den afsedda platsen för den nya

byggnaden befintlig trähuslänga.

Stockholm den 18 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR, LUNDEBERG.

Reservation

vid punkt 10:o (angående anslag till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel):
af

herrar C hr. Lundeberg, friherre F. W. von Otter, friherre J. T.

Gvipenstedt, A. G. L. Billing, K. Bohnstedt, I. Wijk, F. E. Pettersson,

grefve Ph. Klingspor, E. Fränekel, H. P. P. Tamm, JSf. Fosser och G.

D. It. Tornerhjelm, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hafva följande lydelse:

»Beträffande det anslag, som — — — — — — — komplettering

och deras utredning.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

93

Hvad derefter vidkommer de båda motionerna i hvad de afse ytterligare

anslag till fartygsbyggnad och särskildt den af herr Almström

m. fl. väckta, har utskottet velat framhålla, att då, enligt hvad utskottet

trott sig finna, krigsrustningarna, särskildt hvad sjövapnet beträffar, i

de flesta länder under senare tider bedrifvas med ökad kraft och med

växande kostnader, äfven i vårt land allvarliga åtgärder böra vidtagas

till sjöförsvarets skyndsammare stärkande.

Såsom af bilagda promemoria (Bil. 3) framgår, kan enligt till buds

stående uppgifter öfverskottet å 1898 års statsreglering för närvarande

beräknas till omkring 22,000,000 kronor, hvilket öfverskott är helt och

hållet odisponeradt. Med afseende härå och med hänsyn till statsverkets

ekonomiska ställning i öfrigt, synas dess tillgångar utan tvifvel

medgifva den utgift för sjöförsvaret, som af herr Almström m. fl. föreslagits.

Härvid har utskottet velat tillägga, att förhållandena synas

medgifva, att denna nya krigsmateriel åtminstone till större delen tillverkas

vid verkstäder inom landet.

Utskottet anser sig sålunda böra tillstyrka det af herr Almström

m. fl. väckta förslaget, att ytterligare 13,200,000 kronor måtte beviljas

för anskaffning af ny krigsfartygsmateriel, men har dervid velat, under

åberopande af hvad här ofvan anförts i fråga om inbegripande i kostnaden

för nyanskaffningar af alla de anslagsbehof, som äro af desamma

föranledda, erinra, att i förenämnda belopp, 13,200,000 kronor, icke

ingår kostnaden för anskaffande af eu andra utredning af torpeder och

artilleriammunition till de föreslagna tre pansarbåtarne, hvilken kostnad

beräknas uppgå till 1,122,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må — — — — — — — —

— — — eller tillhopa 3,500,000 kronor;

b) att Riksdagen med anledning af herr Almströms

med flere förenämnda motion må till anskaffning

af ny krigsfartygsmateriel, utöfver hvad som

under mom. a) här ofvan föreslagits, bevilja 13,200,000

kronor och deraf för år 1900 anvisa 5,376,500 kronor;

samt

c) att herr Lundblads förevarande motion, i hvad

den afser större anslag till ny krigsfartygsmateriel,

än hvad Kongl. Maj:t äskat, må anses genom Riksdagens

beslut, i anledning af hvad utskottet under

mom. b) här ofvan föreslagit, vara besvarad.»

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutslcottets Utlåtande N:o 6.

Bil

Tabell öfver ordinarie anslagen nnd

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

17,000

26,800

—

—

—

—

—

26,800

—

38,600

—

—

—

38,600

—

82,400

—

—

—

—

-

82,400

—

1,729,052

«

1,729,052

293,795

293,795

_

32,000

—

—

32,000

—

286,550

_

286,550

_

419,870

—

—

—

—

419,870

—

2,843,667 —

—

_

| 2,843,667

—

Sjöförsva

Departementet o

Departementschefen................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kaus

Marinförvaltningen. Nuvarande belopp................

Ökas med .............................................................

Fl

Aflöning för flottans corpser och stater. Nuvaran

Ökas med............................................................

Karlskrona artillericorps, reservationsanslag..........

Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ............................................................

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpsern

Naturaunderhåll, förslagsanslag ............................

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

95

it. A.

iksstatens Femte hufvudtitel.

epartementet.

fverstyrelsen.

amt kommandoexpeditionen

ersonal.

elopp

eservationsanslag

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

17,000

26,800

42,100

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

17,000

26,800

42,100

Ö .

7 38,600: —

3,500: —

S:gr

1,729,052: —

44,400: —

85,900

—

—

—

—

—

85,900

1,773,452

293,795

37,000

286,550

419,870

-

—

—

—

—

1,773,452

293,795

37,000

286,550

419,870

—

.. 32,000: -

5,000: —

Tr:pt

2,896,567

—

—

2,896,567!—

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1899 års riksstat anslår

Anvisning

kontant.

Indelning och

förlig ai

på fö

Friheter.

dermed j om- ansning

rslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

2,843,667

_

___

_

2,843,667

_

—

—

—

26,400

—

26,400

—

114,000

—

—

—

114,000

—

33,300

—

—-

—

—

33,300

—

2,908,567

_

.

—

26,400

_

2,934,967

—

1,300,000

1,300,000

720,000

720,000

350,000

350,000

50,920

50,920

60,000

✓ 12,000

—

—

--

60,000

12,000

—

44,000

—

—

—

—

44,000

—

19,175

—

—

—

—

—

19,175

—

23,500

—

—

--

—

—

23,500

—

46,944

—

—

—

—

—

46,944

—

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

1,339,039

—

—

—

—

—

1,339,039

5,630,006

—

—

26,400

! 5,656,406

_

Båtsmansindelningen ............................................

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekin

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för

Flottan

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations

Dive

Flottans öfningar, reservationsanslag. Nu varand

Ökas med ..............................................................

It e p e t i t i o n s ö fn i n g a r för reservofficerare, reservations

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad oc

Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag ..............

Siökrigsskolan ..................................................

Skeppsgosseskolan ...........................................

Sjökarteverket, reservationsanslag. Nuvarande be

Ökas med .............................................................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flotta

Sjukvård, reservationsanslag ..................................

Diverse behof .........................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumm

Extra utgifter .........................................................

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

97

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning

och dermed jern-

förlig anvisning

på förslag.

Anvisning

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

2,896,567

_

__

_

_

2,896,567

_

—

—

—

—

26,400

—

26,400

—

län och Södra Möre härad af Kalmar län ...............

114,000

—

—

—

—

—

114,000

—

slagsanslag....................................................................

33,300

—

—

—

—

33,300

—

S:gr

2,957,967

—

—

—

26,400

—

2,984,367

materiel.

anslag ..........................................................................

1,300,000

—

—

—

1,300,000

anslag.

belopp ................................................... 720,000: —

............................................................. 150,000: -

870,000

—

—

—

—

—

870,000

—

anslag (nytt).................................................................

11,900

—

—

11,900

—

ersättning derför, förslagsanslag.................................

350,000

—

—

—

—

—

350,000

—

................................................................. 11,100: —

.................................................................. 31,040: —

................................................................. 8,780: —

50,920

—

—

—

—

50,920

—

lopp ......................................................... 60,000: —

................................................................. 5,000: —

65,000

—

—

—

—

65,000

—

under anställning eller kommendering utrikes.........

12,000

—

—

—

12,000

—

44,000

—

—

—

—

—

44,000

—

19,175

—

—

—

—

—

19,175

—

23,500

—

—

—

—

23,500

—

anslag. Nuvarande belopp .................. 46,944: —

med ........................................................ 75: —

47,019

47,019

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

S:gr

1,506,014

—

—

—

—

1,506,014

—

Tr:pt

5,849,881

—

—

—

26,400

—

5,876,281

—

Bih. till Riktd. Prat. IHdl). 4 Sami. 1 Åfd. 6 Raft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

förlig ai

på fö

Friheter.

dermed jom- lvisning

rslag.

Ersättningar.

Samma.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

5,630,006

1

—

26,400

—

5,656,406

—

1,400,000

—

405

—

4

—

1,400,409

_

86,150

86,150

9,000

—

—

—

—

—

9,000

—

13,000

—

—

—

—

—

13,000

_|

1,508,150

—

405

—

4

1,508,559

7,138,156

405

26,404)—

7,164,965)—

Han
-

Lots- ock fyrinrättningen med lifräddningsanstal
kontant.

...................................................................

Ökas med ............................................................

Undervisningsanstalter för sjöfart ...........................

Nautisk-meteorologiska byrån .................................

Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska

byrån, förslagsanslag................

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

99

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning

och dermed jern-

förlig anvisning

Anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

5,849,881

—

—

—

56,400

—

5,876,281

—

deln.

terna, reservationsanslag. Nuvarande anvisning i

...................................................... 1,400,000: -

............................................................. 100,000: —

1,500,000

—

405

—

4

—

1,500,409

—

•

86,150

—

—

—

—

—

86,150

—

9,000

-

—

—

—

—

9,000

—

terna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk-

13,000

—

—

---

—

13,000

—•

Sgr

1,608,150

-

405

—

4

—

1,608,559

—

Summa

7,458,031

—

405

—| 26,404

-

7,484,840

—

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Femte hufvudtitel.

Kronor.

ö.

Sjöförsvarsdepartementet.

Till extra löneförbättring åt underbefäl vid Karlskrona artilleri- corps.............................................................................................

6,200

» fullbordande af ny krigsfartygsmateriel.......................................

3,500,000

_

» försättande i fullt tidsenligt skick af första klass pansarbåtarne

Svea, Göta och Thule.......................................................

2,500,000

» bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna

vid Fårösund ..........................................................................

800,000

» ammunition för stridsfartygen ......................................................

315,500

_

» anskaffning af torpeder m. m.......................................................

149,500

_

» anställande af skjutförsök............................................................

10,000

_

» uppförande vid Karlskrona station å Kalsholmen af ett för- rådshus för laddade projektiler och patroner ........................

41,200

» byggande af ny docka i Karlskrona ...........................................

175,000

_

» anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för

värnpligtige vid Karlskrona artillericorps ............................

» minväsendet............................................................................

19,000

75,000

_

» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan..............................

1,860

—

För uppförande af en byggnad, inrymmande matsalar, kokhus m. m.

i Karlskrona ..............................................................................

165,000

_

Summa

7,758,260

-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

101

Bil. 1.

Förslag till

Stat

för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjuta

boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar.

Antal •

Karls-

Stock-

Karlskrona

Stockholms

krona

liolms

station.

station

sta-

sta-

tion.

tion.

kr.

ö.

kr.

ö.

A. Offlcerspersonalen.

i

Chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition..

—

_

1,000

_

2

Adjutanter i d:o å B00 kronor.......................................

—

__

1,000

_

1

Chef för marinförvaltningen..........................................

—

—

1,500

_

3

Chefer för marinförvaltningens militära afdelningar

—

_

3,000

_

5

Officerare, tjenstgörande i marinförvaltningen, å. 500 kr.

—

_

2,500

_

1

Chef för flottans stab ...................................................

—

_

1.500

_

2

Afdelningschefer i d:o, å, 1,000 kronor ...........................

—

—

2,000

—

8

Officerare, tjenstgörande i flottans stab, å 500 kronor ....

—

—

4.000

—

1

Chef för sjökrigshögskolan............................................

—

—

1,000

—

1

Adjutant hos samme chef ............................................

—

—

500

—

1

Chef för sjökrigsskolan ..................................

_

—

*) 1,000

—

3

Kadettofficerare å, 500 kronor .......................................

_

_

1,500

_

1

Chef för sj ökarte verket .....................................

—

—

1,000

—

i

1

Stationsbe fäl häfvare.....................................................

*) 1,000

—

*) 1,200

—

i

1

Varfschef ..................................................................

*) 1.000

—

*) 1,200

—

Transport

2,000

—

23,900

—

'') Innehar boställe eller bostad

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Antal

Karlskrona

Stockholms

Karls-

Stock-

krona

holme

station

station.

8 ta-

sta-

tion.

tion.

kr. | ö.

kr.

ö.

Transport

2,000

_

23,900

__

i

i

Kommendant ..............................................................

600

—

*) 1,000

—

i

i

Chef för underbefäls- och exerciskolorna........................

600

—

*) 1,000

—

i

Ordförande i förvaltningsdirektionen..............................

600

—

— "

—

i

Chef för skeppsgossekåren.............................................

600

--

—

—

3

3

Varfsdepartementschefer å 600 kronor i Karlskrona och

1 600

—

1,000 kronor i Stockholm .......................................

/*)1,200

—

*) 3,000

—

o

O

u

Adjutanter hos stationsbefälhafvaren å 400 kronor i Karls-

( MO

—

krona och 500 kronor i Stockholm.........................

800

—

\ *) 500

—

i

1

Äldste instruktionsofficer vid exercisskolan.....................

400

*) 500

-

8

5

Kompanichefer vid sjömanskåren å 400 kronor i Karls-

| 1,000

—

krona och 500 kronor i Stockholm...........................

3,200

—

bil ,500

—

1

1

Befälhafvare för uppfordrade båtsmanskompanier............

400

—

500

—

2

Kompanichefer vid skeppgossekåren, å 400 kronor .........

800

—

—

1

Äldste officer vid artilleridepartementet i Karlskrona......

400

—

1

1

Biträdande officer vid artilleridepartementet (för torped-

materielen) ............................................................

400

—

500

—

1

Äldste officer vid ekipagedepartementet i Karlskrona......

*) 400

—

—

—

1

1

Officer vid sjöinstrument- och sjökar teförrådet...............

400

—

*) 500

—

• 4

3

Informationsofficerare vid underbefäls- och minskolorna,

4 å 400 kronor, 3 å 500 kronor...............................

1,600

—

1,500

—

1

1

Adjutant hos kommendanten å 400 och 500 kronor.........

400

—

500

--

Summa kronor

15,400

—

36,400

—

Afgår för begagnade bostadslägenheter..........................

3,600

—

11,400

—

Inqvarteringsbidrag i penningar ...................................

11,800

—

25,000

—

3

6,800

1

B. Underofflcerspersonalen.

i 2

2

Underofficerare, tjenstgörande hos kommendanten, 2 å

100 kronor, 2 å 150 kronor .....................................

200

—

*) 300

—

! 4

4

Uppbördsman i kaserner och exercisskolor, 4 å 100 kro-

f 100

nor, 4 ä 150 kronor................................................

l *) 300

—

*) 600

—

Transport

600

—

900

—

*) Ianeliar boställe eller bostad.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

103

A n t a 1

- - - • - -

Karls-

krona

Stock-

holms

Karlskrona

station.

Stockholms

station.

sta-

tion.

sta-

tion.

kr.

Ö.

kr.

Ö.

10

5

Transport

Informationsunderofficerare å 100 kronor och 150 kronor

600

1,000

—

900

*) 750

—

i

Sjukhusunderofficer.........................................

100

—

—

—

Summa kronor

Afgår för begagnade bostadslägenheter .........................

Inqvarteringsbidrag i penningar..........

1,700

800

1,400

—

1,650

1,650

—

Summa inqvarteringsbidrag i penningar, kronor ............

38,200

*) Imieliar boställe eller bostad.

Anmärkningar:

l:o. Officer, hvilken är till tjenstgöring i öfverstyrelsen eller å flottans station eller till genomgående

af kurs vid sjökrigsliögskolan kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans hus eller

enligt ofvanstående stat är .berättigad till ersättning derför i penningar, må uppbära i m} var terings bidrag

med ett efter år räknadt belopp af 300 kronor vid Karlskrona och 400 kronor vid Stockholms station.

Chef för båtsmanskompani tillkommer, under enahanda vilkor, inqvarteringsbidrag med ett efter år

räknadt belopp af 400 kronor, om han är bosatt i Stockholm, men eljest af 300 kronor.

2:o. Underofficer, hvilken är till tjenstgöring i öfverstyrelsen eller å flottans station eller varf

kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans hus eller enligt ofvanstående stat är berättigad

till ersättning derför i penningar, må uppbära inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af

100 kronor vid Karlskrona och 150 kronor vid Stockholms station.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. 2.

Förslag till

Stat

för Kongl. flottans poliscorps.

Antal

Karls-

Stock-

Aflöning

nads-

S u m m

a.

krona

holme

ersättning.

tion.

tion.

kr.

ö.

kr.

ö.

kr.

ö.

i

_

Poliskommissarie.............................................

1,600

—

—

—

1,600

—

—

i

Poliskommissarie, tillika väbel, arfvode ............

800

—

—

—

800

—

2

i

Ofverkonstaplar å .........................................

1,200

—

—

—

3,600

—

15

10

Poliskonstaplar å .........................................

668

—

132

—

20,000

—

Till extra konstaplar och uppmuntringspen-

ningar åt personalen

vid Karlskrona station ..............................

—

—

—

—

1,000

—

» Stockholms station..............................

—

—

—

—

800

—

Su.

mn

la kronor

27,800

—

Anm. 1. Till polispersonalen utgå två ålderstillägg, livartdera utgörande för poliskommissarien

vid Karlskrona station 200 kronor och för en hvar af öfverkonstaplarne och konstaplarne 100 kronor,

det första ålderstillägget efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring inom samma grad.

Anm. 2. Åtnjuter poliskommissarie, öfverkonstapel eller konstapel bostad i kronans hus, afdrages,

så länge denna fördel varar, från lönen för kommissarie och öfverkonstapel 150 kronor och för konstapel

100 kronor, allt för år.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

105

Bil.

P. M.

Så vidt nu kan beräknas, uppgå öfverskotten å 1898 års statsreglering

till följande belopp i afjemnade tal.

Jernvägstrafikmedlen, beräknade till 9,000,000 kronor, hafva uppgått till

11,000,000 kronor och således lemnat ett öfverskott af..........................

Skogsmedlen hafva öfverstigit det beräknade beloppet 3,500,000 kronor med

Tullmedlen, beräknade till 39,000,000 kronor, hafva lemnat ett öfverskott af

Bränvinstillverkningsskatten, beräknad till 15,500,000 kronor, har efter afdrag

af restitution för denatureradt bränvin lemnat ett öfverskott af...........

Bevillningen af fast egendom samt af inkomst har uppgått

till......................................................................... kr. 6,810,000: —

Efter afdrag för afkortningar, förslagsvis..................... j 100,000: —

Då denna inkomsttitel beräknats till ..

uppkommer ett öfverskott af..............

Myntverkets behållning för år 1898 utgör.

återstår kr. 6,740,000: —

............. > 5,600,000: —

Kronor.

2,000,000

4.226.000

13,208,000

3.480.000

färligen motsvara hvarandra,

igt statsrådsprotokollet öfver inkomstberäkninge

hvitbetssockertillverkningsafgiften, beräknad till .

uppgått till allenast närmare ............................

hvadan en brist uppstått af..............................

samt å förslagsanslagen uppkommit en beräknad

brist af.................................................

öre.

1.140.000

1.608.000 |

Stockholm den 12 april 1899.

Summa kronor

kunna antagas unge-

25,662,000

n har

......... kr. 8,000,000: —

......... » 6,318,000: —

......... kr. 1,682,000: —

netto-

......... » 2,000,000: —

3,682;000

såsom nettoöfverskott

21,980,000

- 1

Alb.

Anderson.

1 I

Jiih. till Stind. Prof. ISOP. 4 Sami 1 Afd. 6 Haft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:64 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret. s. 1 i texten