Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående dels Kongl. Maj ds i statsverkspropositionen under sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till postverket, dels ock inom Riksdagen i detta ämne väckta motioner.

1899-03-18 · 108 sidor, varav 104 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 104 av 108 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:60, Utlåtande, angående dels Kongl. Maj ds i statsverkspropositionen under sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till postverket, dels ock inom Riksdagen i detta ämne väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

1

N:o 80.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1899, kl. 3 e. m

Utlåtande, angående dels Kongl. Maj ds i statsverkspropositionen

under sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag

till postverket, dels ock inom Riksdagen i detta ämne väckta

motioner. (2:a U. A.)

I punkten 2 af sjunde hufvudtiteln i den till innevarande års Riksdag

aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl.

Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte, med godkännande af de enligt

statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13 januari 1899 tillstyrkta

ändringar i postverkets stater äfvensom af de bestämmelser, hvilka, i sammanhang

med ifrågasatt reglering af aflöningsförmånerna för en del

tjensteman och betjente vid postverket, enligt samma statsrådsprotokoll

tillstyrkts, för år 1900 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 10,295,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets

utgiftsstater skulle ökas med 1,151,400 kronor.

I sammanhang härmed har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva,

att till den redan bildade fonden för anskaffande af tomt till nytt

posthus i Stockholm finge afsättas ej mindre den behållning, som för år

1899 kunde å postverkets rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen

beräknade öfverskottet för samma år, än äfven, sedan postverkets

bokslut för år 1900 verkstälts, af det för sistnämnda är uppkomna

öfverskottet den del intill 200,000 kronor, som kunde komma att öfverstiga

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Äfd. .35 Haft. (N:o 60.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

305,000 kronor, och att den sålunda förstärkta fonden, under benämning

»fond till posthusbyggnader», finge, i den mån Kongl. Maj:t, funne sådant

erforderligt, användas dels till fortsättande af uppförandet af ett posthus

i Malmö, dels ock till betäckande af de kostnader, som utöfver förut beräknade

kunde uppstå för uppförande af posthus i Stockholm och Helsingborg.

Slutsummorna af de för år 1900 föreslagna staterna, jemförda med

de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad åberopade

statsrådsprotokollet gifver vid banden, följande:

år 1899 år 1900

afl önings staten..........................

ö fvergångsstaten..............................

pensionsstaten ......................................

omkostnadsstaten ..............................

oförutsedda utgifter ..........................

afkortningar och restitutioner m. m.

kr.

3,447,300

2,400

73,375

5,100,500

450,000

70,025

kr.

5,049,100

2,400

72,875

4,618,500

465,000

87,125

tillsammans kr. 9,143,600:— kr. 10,295,000

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 7—93) lemnade utredning inhemtas,

att de föreslagna ändringarne i de särskilda staterna afse:

Ökning.

Aflöning sstaten.

genom uppförande i staten af aflöning

för en femte byråchef samt för ytterligare

två aktnarier och en revisor hos ^

generalpoststyrelsen med ............... kr. 15,400: —

i anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden

till extra biträden m. in. hos

generalpoststyrelsen med.................... » 10,000:

i aflöningsanslagen till postdirektörer och

postinspektörer*) med....................... » 3,500:—__

___ Transport kr. 28,900: —

•) då i nuvarande särskilda aflöningsanslag till distriktsförvaltningarna eller postinspektionerna

inberäknas det under nämnda rubrik uppförda anslag å 7,000 kronor till

ersättning för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision åt de kontrollörer och postexpeditörer

vid postanstalterna, som beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna,

hvilken ersättning kommer att upphöra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

3

Transport kr. 28,900: —

i anslaget till aflönande af öfrige postförvaltare

med ...................................... * 184,800: —

i dito till aflönande af kontrollörer med » 26,900: —

i dito till aflönande af postexpeditörer med » 648,200: —

i dito till aflönande af vaktbetjente med » 531,000: —

i dito till aflönande af poststationsföre
st:indare.

med ...................................... » 20,000: —

i dito till ålderstillägg med....................... » 152,000: —

i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente

och till hushyresbidrag för en del betjente

med........................................... » 180,000:— kr.

Pensionsstaten.

af Kongl. Maj:t beviljade nya pensioner............................ kr.

Omkostnadsstaten.

genom uppförande i staten af ett anslag

till felräkningspenningar med ............... » 50,000: —

i anslaget till postföringskostnad vid befordran

å jernväg med ...................... » 200,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran

å landsväg och inom postanstalternas

områden samt till landtbref
bäring

med......................................... » 40,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran

sjöledes mellan fasta landet och Gotland

med........................................ » 3,000: —

i dito till postföringskostnad vid befordran

sjöledes mellan Sverige och Tyskland

med ................................................. » 140,000: —

i anslaget till tillverkning af frimärken,

frankokuvert, brefkort och kortbref med > 10,000: — kr.

Oförutsedda utgifter.

höjning af anslaget med ................................. kr.

Afkortningar och restitutioner rn. in.

höjning af anslaget med.................kr.

Summa ökning kr.

1,771,800: —

9,450: —

443,000: —

15,000: —

17,100: —

2,256,350: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Minskning.

Aflöning sstaten.

i anslaget till aflönande af extra biträden vid distrikts
förvaltningarna

och postanstalterna med .................... kr. 1 70,000: —

Pensionsstaten.

besparing med ............................................................... kr. 9,950: —

Ornkostnadsstaten.

i anslaget till uppbörds- och frimärkes
provision

med........................................ kr. 310,000: —

i dito till traktamenten för tjensteman i

jemvägskupé med................................... » 105,000: —

i anslaget till traktamenten för vakt
betjente

med.......................................... » 510,000:— kr. 925,000: —

Summa minskning kr. 1,104,950: —

Om från summan af ökningen .................................... kr. 2,256,350: —

dragés summan af minskningen ........................................... » 1,104,950: —

erhålles det belopp af............................................................... kr. 1,151,400: —

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle komma

att för år 1900 på det hela ökas.

Postmedlen, som i riksstaten för innevarande år uppförts med 9,925,000

kronor, hafva för år 1900 beräknats till 10,800,000 kronor. Då, på sätt

ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för år 1900 af Kongl.

Maj:t beräknats till 10,295,000 kronor, skulle alltså inkomsterna komma

att öfverstiga utgifterna med 505,000 kronor.

I fråga om de af Kongl. Maj:t förslagna förändringar i aflöningsstaten

innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande:

General- I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 november 1898 med förslag till

postttyreUen. gtater för år 1900 hade generalpoststyrelsen till en början anfört, att det

enligt styrelsens förmenande vore nödvändigt att å postverkets aflönings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

5

stat upptaga den byrå, som sedan år 1896 med Kongl. Maj:ts medgifvande

varit inom styrelsen provisoriskt anordnad och för hvars indragning någon

möjlighet icke vidare syntes styrelsen förefinnas.

Generalpoststyrelsen hade i detta afseende erinrat, hurusom, efter

det vid särskilda tillfällen Kongl. Maj:t, på framställningar af styrelsen,

medgifvit anställande af en adjungerad ledamot att biträda med revisionsbyråmålens

handläggning, och adjunktioner för kortare tider förekommit

jemväl å kansli- och kameralbyråerna, styrelsen funnit sig nödsakad

att göra framställning om anställande för hela året 1896 hos styrelsen

af en särskild adjungerad ledamot, hufvudsakligen till hjelp för revisionsbyrån,

soin minst berörts af den med 1893 års ingång genom de nya

postinspektionernas inrättande verkstälda decentralisationen, men äfven till

beredande af någon lättnad i embetsgöromålen för cheferna å styrelsens

kansli- och kameralbyråer. Generalpoststyrelsen hade dervid anmält, att,

i händelse af bifall till berörda framställning, styrelsen tänkt sig, att till

handläggning af den adjungerade ledamoten skulle öfverlemnas följande

grupper af ärenden, nemligen från revisionsbyrån anmärknings-, afkortnings-

och restitutionsmål, ärenden rörande postverkets tidningstaxor och

beträffande vilkoren för tidningsbilagors postbefordran samt poststatistiska

ärenden och utarbetandet af postverkets årsberättelse; från kanslibyrån

ärenden rörande förseelser vid postförsändelsers aflemnande till postbefordran

(korsbandsmissbruk m. in.) och frågor om ersättning för bortKomna

eller skadade värdeförsändelser; samt från kameralbyrån frågor om

redogörares ° uppbörd ssäkerhet, uppgörande af liqvider med utländska

postverk, frågor rörande den i § 46 mom. 2 i instruktionen för styrelsen

omförmälda särskilda understödskassa äfvensom afskrifnings- och balansmål;

hvarjemte den adjungerade ledamoten skulle utöfva det närmaste chefskapet

för den egentliga revision spersonalen å revisionsbyrån och de öfrige

tjensteman hos styrelsen, som, enligt styrelsens bepröfvande, blefve mera

uteslutande använda till biträde vid handläggningen af de den adjungerade

ledamoten särskildt åliggande göromål. Generalpoststyrelsens nu

omförmälda framställning hade af Kongl. Maj:t den 20 december 1895

bifallits; och hade med anledning häraf bildats en särskild afdelning af

styrelsen, tills vidare benämnd revisionsbyrån II. Vid denna byrå hade

tills vidare anstalts en af kanslibyråns notarier, revisionsbyråns samtlige

revisorer med hos dem tjenstgörande amanuenser och biträden samt två

amanuenser för expeditionsgöromål. Derjemte hade generalpoststyrelsen

förordnat, att den a styrelsens statistiska kontor tjenstgörande personal

skulle, i mån af behof, biträda den nya byrån med vissa ärendens handläggning,

samt att de å styrelsens öfriga byråer anställa biträden för ren
-

En femte

byrå.

\

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

skrifning tills vidare skulle fullgöra dylika arbeten äfven för den nya

byrån.

På förnyade framställningar, dervid generalpoststyrelsen framhållit,

att de förhållanden, som föranledt den nya byråns anordnande, vore oförändrade,

hade Kong! Maj:t genom särskilda beslut den 27 november 1896

och den 10 december 1897 medgifvit, att jemväl under åren 1897 och

1898 finge bos styrelsen anställas en adjungerad ledamot för handläggning,

i enlighet med föreskrifterna i den för styrelsen gällande instruktion, af

de ärenden, som, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de under år 1896

tillämpade grunder, blefve till honom ötverlemnade.

För bibehållande af den provisoriskt bildade nya byrån hade generalpoststyrelsen

hos Kongl. Maj:t gjort hemställan om förordnande af en

adjungerad ledamot hos styrelsen äfven för innevarande ar.

Då verkligt stadigvarande behof af denna nya byrå förefunnes, i det

att den påkallats icke af tillfälliga förhållanden, utan af poströrelsens

stadiga tillväxt och ej minst af den betydande utvecklingen af postförbindelsen

med utlandet, hvilket allt med nödvändighet kraft ökade arbetskrafter

hos generalpoststyrelsen, samt, så vidt styrelsen kunde inse, anledning

saknades att fortfarande hålla byrån utom stat, hade styrelsen

ansett sig höra nu förnya sin i sammanhang med förslaget till postverkets

utgiftsstater för år 1899 gjorda framställning om den nya hyrans öfverförande

till ordinarie stat. 1 följd häraf hade generalpoststyrelsen hemstält

om uppförande å postverkets stat af aflöning till eu femte byråchef och

anordnande, delvis genom utbrytning från andra byråer, afen femte byrå,

dit af den ordinarie personalen i statsförslaget öfverförts från kanslibyran

en notarie samt från den förutvarande revisionsbyrån sex revisorer; varande

i statsförslaget den föreslagna nya byrån upptagen under benämning

revisionsbyrån, och den förutvarande revisionsbyrån under benämning

utrikes- och författningsbyrån.

Ehuru styrelsen redan af den omständigheten, att den nu a stat begärda

nya byrån existerat i nära tre år och fortfarande ansåges nödvändig,

funnit det uppenbart, att byråns tillkomst och fortvara icke berodde af

förhållanden, som kunde väntas komma att upphöra, hade styrelsen

likväl velat anföra några siffror, som ytterligare gåfve stöd åt denna åsigt.

Då styrelsen den 28 november 1891 framlagt förslag till decentralisation

inom postförvaltningen genom inrättande af nya distriktsmyndigheter

och dervid framhållit, bland annat, nödvändigheten att något lätta

byråchefernas arbetsbörda, hade styrelsen närmast hatt att räkna med

förhållandena under år 1890, såsom det då senast tilländalupna aret.

Antalet hos styrelsen sistnämnda år diarieförda ärenden hade obe
-

)

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

7

räknadt de från vederbörande postanstalter å bestämda tider insända

redogörelser af olika slag samt en mängd reqvisitioner in. m. dylikt —

utgjort 13,712. År 1897 både de diarieförda målens antal, oaktadt decentralisationen,

stigit till 13,931; och en jemförelse mellan målens antal under

de ar, som förflutit, sedan distriktsförvaltningarna med ingången af år

1893 införts, visade, att antalet till en början sjunkit, enär detsamma

utgjort 13,446 år 1893, 13,019 år 1894 och 12,900 år 1895, men att

målens antal derefter lika regelbundet, men hastigare, å nyo stigit, år 1896

till 13,088 och år 1897 till 13,931. För tiden 1 januari—19 november

1897 hade antalet hos styrelsen diarieförda mål utgjort 11,824, men under

motsvarande tid 1898 hade antalet stigit till 12,578.

Sammanstälde man dessa siffror med den omständigheten, att vid

distriktsförvaltningarnas inrättande vederbörande postinspektörer fatt åt

sig lemnadt att afgöra en del frågor af mindre omfattande beskaffenhet,

hvilka förut handlagts hos generalpoststyrelsen, och att således de ärenden,

som fortfarande förbehållits styrelsen, kunde till en ganska stor del

anses vara mera betydande, funne styrelsen det uppenbart, att samma

antal i diariet förda mal numera fordrade mera arbete än motsvarande

antal före distriktsförvaltningarnas tillkomst; och äfven om det måste

erkännas, att bland diarieförda mål hos generalpoststyrelsen, likasom hos

andra embetsverk, alltid funnes åtskilliga, hvilkas behandling kunde vara

ganska lätt, finge det dock anses ostridigt, att ärendena, hvilka, på sätt

de anförda siffrorna utvisade, till antalet ökades år från år, länge varit

och fortfarande komrrie att blifva allt för många för att hinna handläggas

af de å stat uppförda fyra byråerna. Derest icke nödig förstärkning

anordnades, skulle detta hafva till följd, dels att balansen af ärenden,

som icke hunne afgöras, blefve allt större, hvilket för ett postverk alltid

måste verka menligt och stälde svenska postverket i eu ofördelaktig dager

vid förbindelsen med de utländska postverk, der arbetskrafterna vore

rikligt tillmätta, dels ock att mängden af inkomna ärenden hindrade postverkets

centralförvaltning att, i den mån önskligt vore, taga initiativ till

vidare utveckling och förbättringar af postväsendet eller att egna tid och

intresse åt sådana frågor, som icke representerades af diarieförda mål. Ett

sadant stadigvarande missförhållande mellan arbete och de för detsamma

tillgängliga arbetskrafter borde man, enligt generalpoststyrelsens förmenande,

icke längre söka bota genom inskjutande af allenast tillfällig arbetshjelp,

utan syntes det styrelsen nu vara hög tid att å ordinarie stat upptaga

åtminstone en del af den arbetshjelp, verket under alla omständigheter

behöfde.

Till de skäl, som härför anförts, borde också läggas, att den ökade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

mängden af ärenden både hos generalpoststyrelsen och postsparbanksstyrelsen

med bjudande nödvändighet påkallade ändringar åt de för verken

gällande instruktionsföreskrifter i det afseendet, att åt byråcheferna öfverlemnades

beslutanderätt i vissa till deras byråer hörande ärenden. Derigenom

skulle generalpostdirektörens tid icke blifva i så hög grad som för

närvarande upptagen af att åhöra föredragningar och fatta beslut jemväl

i en stor mängd ärenden af jemförelsevis ringa betydenhet, utan tillfälle

skulle, till postverkets och postsparbankens bästa, lemnas honom att företrädesvis

kunna egna sin ledning och sitt intresse åt de vigtigare fragorna,

vare sig dessa utgjordes af redan inkomna ärenden eller afsåge ledningen

af verkens framtida utveckling. Att lemna sådan beslutanderätt, som nu

för byråcheferna ifrågastälts, åt mera tillfällig arbetshjelp syntes styrelsen

föga lämpligt.

Under förutsättning af bifall till den nu gjorda framställningen om

den nya byråns upptagande å ordinarie stat, hade generalpoststyrelsen

anhållit om’'' uppdrag att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till deraf

påkallade ändringar i den för styrelsen gällande instruktion och att i

sammanhang dermed angifva de nödiga begränsningarna för byråchefernas

beslutanderätt äfvensom i berörda instruktion föreslå de ytterligare ändringar,

som i detta och andra afseenden kunde finnas behöfliga och lämpliga.

Nya aktuarie- Då genom en dylik nödvändig ändring i nuvarande förhållanden

fenster™ byråcheferna i vissa fall blefve beslutande, borde de ock, enligt generalJU

6 poststyrelsens åsigt, kunna påräkna att till sin hjelp ega biträde af större

ordinarie personal, än nu vore fallet. Detta finge dock icke förstas sa,

att uteslutande af berörda anledning flera arbetskrafter än tillförene skulle

påkallas, utan allenast så, att granskning och förberedande behandling af

ärendena skulle i större omfång, än nu vore händelsen, kunna hvila på

ordinarie personal.

Den generalpoststyrelsen biträdande tjenstemannapersonalen utgjordes

enligt gällande stat för närvarande af 27 personer utom 2 kammarskrifvare

på öfvergångsstat, af hvilka sistnämnde den ene vore för sjukdom ständigt

tjenstledig. Jemte denna ordinarie personal funnes hos styrelsen icke

mindre än 51 med årsarfvoden anstälde amanuenser — de för renskrifning

eller dylikt antagna oräknade — hvilka handlade bestämda göromål, som

för vissa af amanuenserna vore af lika stor omfattning och af lika vigt

som de flesta ordinarie tjenstemäns i första lönegraden. För att icke arbetet

skulle blifva för ensidigt, hade amanuenserna plägat tid efter annan förflyttas

från en amanuenssyssia till en annan och jemväl till olika byråer. Sådan

förflyttning vore till fördel för amanuenserna sjelfva och för verket i dess

helhet, men vållade naturligtvis, att hos amanuenserna icke kunde förutsättas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

9

samma detaljkännedom som hos den mera stabla ordinarie personalen samt

att i följd deraf deras arbete fordrade mera ledning och öfvervakande.

Och då upphörande af dessa förflyttningar icke syntes styrelsen böra ifrågakomma,

enär genom desamma mångsidigare kunskaper tillfördes de

amanuenser, genom hvilka den ordinarie personalen skulle rekryteras,

kunde det icke undvikas, att ledningen af byråerna fordrade mer arbete

af byråcheferna, än förhållandet skulle vara, om den ordinarie personalen

vore tillräckligt talrik. Men äfven om, beträffande de nämnda förflyttningarna,

ändring skulle ske, till skada för verkets framtid, men till hjelp

för tillfället, kunde det dock icke förutsättas, att det i längden skulle låta

sig göra att bibehålla den ofördelaktiga proportionen mellan ordinarie och

extra arbetskrafter eller att med de klena befordringsutsigter, som för

närvarande för dessa amanuenser inom verket förefunnes, erforderligt

antal dugande personer skulle qvarstanna för att efter en trägen amanuenstjenstgöring

kanske i 14 å 15 år eller mera kunna nå ordinarie

anställning. För deras snabbare befordran till ordinarie tjenst måste derför

enligt generalpoststyrelsens mening något göras, och om än det

dervid icke kunde blifva fråga om att på en gång skapa så många ordinarie

befattningar, som bedröfligt vore, borde man dock icke lemna denna

synpunkt ur sigte, utan, då det nu gälde att å stat uppföra en ny byrå

hufvudsakligen genom utbrytning från en redan bestående, tillse, hvilka

ordinarie arbetskrafter dervid med nödvändighet erfordrades. Såsom

det mest trängande behofvet i sådant afseende ansåge sig generalpoststyrelsen

böra framhålla anställandet å »utrikes- och författningsbyrån»

af ytterligare en aktuarie samt å »revisionsbyrån» af en aktuarie och eu

revisor.

A den förra af dessa byråer, som nu i postverkets personalförteckning

benämndes »Revisionsbyrån I», handlades, utom ärenden rörande

postverkets bref- och pakettaxor, jemväl de flesta frågor rörande postutvexlingen

med utlandet, bland hvilka förekomme sådana, som rörde

afsilande af internationella postfördrag med tillhörande expeditionsreglernenten

samt ändringar i bestämmelserna i redan befintliga dylika fördrag

och reglementen, ärenden, som numera intoge ett synnerligen betydelsefullt

rum i byråns verksamhet. Postfördragen innefattade verldspostkonventionen,

aftal angående utvexling af bref m. m. med angifvet värde och

angående postanvisningsrörelsen, konvention rörande postpaket, aftal angående

inkasseringsrörelsen och angående abonnement genom postverkets

förmedling å tidningar och andra periodiska skrifter, äfvensom särskilda

överenskommelser angående olika delar af postutvexlingen med Norge,

Danmark, Ryssland, Tyskland, Belgien, Frankrike, Storbritannien och Aine
JJik

till Kikad. Prål. 1399. 4 Hand. 1 AJit 35 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

rikas Förenta Stater m. in. Dessa fördrag och öfvenskoinmelser föranledde

genom den mångfald af bestämmelser, som i dem innehölles, en

högst betydande skriftvexling med vederbörande utländska förvaltningar

och med verldspostföreningens internationella byrå i Bern, hvilken skriftvexling

mestadels fördes å främmande språk. De cirkulär och skrivelser

från nämnda främmande myndigheter, som vore af någon större och mera

stadigvarande betydelse för postförbindelserna med utlandet, måste -— för

att så lätt som möjligt vid förefallande behof kunna ur dem erhålla tillförlitlig

öfversigt öfver allt, som inom området för hvart och ett af de

särskilda fördragen och öfverenskommelserna förekommit —• vara med

sakkunskap systematiskt ordnade efter de ämnen, de afsåge. Detta kunde

ej vidare åläggas den å byrån anstälde notarien, enär, med det omfång

skriftvexlingen numera tagit och som beständigt ökades, denne tjensteman,

hvilken det tillhörde att bestrida sekreteraregöromålen å byrån, icke kunde

medhinna jemväl arbetet med de omförmälda handlingarnas ordnande.

Den som å byrån för närvarande förde diariet-, expedierade remisser och

skrivelser, öfvervakade att''dessa i rätt tid besvarades, upprättade register

öfver utgående skrifvelser samt utförde en diarieförares åligganden i öfrigt,

vore amanuens; och hade det synts generalpoststyrelsen, att denna amanuensbefattning,

som förutsatte goda kunskaper i utländska språk och

ganska mycken insigt i öfrigt, borde utbytas mot en ordinarie befattning,

hvars innehafvare, utom de nyssnämnde amanuens nu åliggande göromål,

skulle hafva bestyret med ordnandet, förvaringen och tillhandahållandet

af ofvanberörda handlingar angående postförbindelserna med utlandet,

Derjemte skulle denne tjensteman såsom ordinarie diarieförare mottaga

och vårda handlingarna i öfriga till byrån hörande ärenden; och borde

han i sådan egenskap benämnas aktuarie. Den ordinarie personalen å den

föreslagna utrikes- och författningsbyrån skulle således komma att bestå

af en notarie och två aktuarier.

Beträffande den nya revisionsbyrån, som i postverkets personalförteckning

för närvarande benämndes »Revisionsbyrån II», skulle densamma,

enligt hvad förut omförmälts och redan för närvarande vore provisoriskt

genomfördt, få från kanslibyrån öfvertaga ep notarie och från den å stat

uppförda revisionsbyrån dess sex revisorer. A denna provisoriskt anordnade

byrå tjenstgjorde en amanuens såsom diarieförare, med åliggande jemväl att

förse utställa anmärkniugsakter med koinmunikationsresolutioner; öfvervaka

att aflåtna skrifvelser, remisser och kommunikationer i rätt tid besvarades;

expediera alla från byrån utgående skrifvelser samt öfver dessa upprätta

register; ordna och förvara de till byrån inkommande handlingar; föra särskilda

anteckningar rörande beskaffenheten af de från revisorerna å redo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

11

görarn o utstälda anmärkningar; samt i (ifrigt sköta sådana göromål, som vanligen

tillkomma en aktuarie eller registrator. Då antalet å byrån diarieförda

mål redan år 1897 uppgått till närmare 2,600 och å denna byrå, likasom

å de öfriga, syntes komina att år för år stiga, samt antalet utgående expeditioner

från byrån för sistnämnda år beräknats till omkring 3,650,

hade det synts styrelsen vara för mycket begärdt, att ifrågavarande arbete

fortfarande skulle skötas af en amanuens, hvars arfvode, enligt gällande

bestämmelser, för närvarande kunde uppgå till högst 1,800 kronor för år.

Naturligt vore ock, att det skulle vara till fördel för arbetet å byrån, om

å denna plats funnes anstäld en ordinarie tjensteman, som kunde stanna

en längre följd af år på platsen samt derigenom båttre lära känna sitt

arbetsmateriel, än som kunde förutsättas blifva fallet med en mot arfvode

anstäld amanuens, hvilken tvingades att jemväl genom arbete annorstädes

söka förbättra sina inkomster och bevara utsigten till befordran. Styrelsen

hade för den skull å staten för den nya revisionsbyrån upptagit en ny

aktuarie.

Generalpoststyrelsen hade jemväl föreslagit, att revisorernas antal

måtte ökas från sex till sju. Anledningen dertill vore, att för närvarande

en enda revisor hade att ansvara för granskningen af postanstalternas

redogörelser öfver den utrikes postanvisnings- och postförskottsrörelsen.

Till en början hade denne revisor haft till sitt biträde en amanuens, men

år 1889 hade ytterligare en amanuens måst tilldelas honom. År 1891

hade åt honom tillkommit ytterligare en amanuens och alltifrån slutet af

år 1896 hade fyra amanuenser varit åt honom anstälda, hvarförutom extra

amanuenshjelp erfordrats under periodvis återkommande kortare tider.

Arbetet hade ock ökats för denna revisionslott i hög grad, hvilket fram
-

ginge deraf, att antalet utrikes postanvisningar utgjort:

från Sverige till utrikes ort år 1889 ................ 52,925

» » » » » » 1891 59,904

» » » » » » 1896 118,232

» » » » » » 1897 131,321

och

från utrikes ort till Sverige år 1889 ................. 78,970

» » » » » » 1891 .............. 102,102

» » » » * » 1896 136,130

» » » » » » 1897 141,604.

Det tillhörde också denne revisor att upprätta månadsafräkningar, för

att af utländska postverk granskas, rörande i Sverige och Finland inlösta

postan visningar från de länder, med hvilka postan visningsutvexling egde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

rum, och att granska de derifrån inkommande månadsafräkningar rörande

i utlandet inlösta postanvisningar från Sverige och Finland; att granska

månadsvis inkommande kontrollprotokoll för postförskottspaket från eller

* till utlandet och jemföra dem med vederbörande postförskottsanvisningar;

att upprätta årssammandrag öfver dessa kontrollprotokoll; att upprätta

transitafräkningar med utländska postverk samt granska sådana derifrån

hit inkommande afräkningar; samt att upprätta vissa månadsafräkningar

med norska, danska, finska, tyska, belgiska och storbritanniska postverken

rörande paket m. m. Då uppenbart vore, att revisorn sjelf kunde medhinna

allenast de vigtigaste och svåraste af dessa göromål, under det att

sjelfva granskningen af postanvisningsräkenskaperna och deras jemförande

med postanvisningarna måste komma att nästan uteslutande hvila på

amanuenserna, komme revisorn alltså att bära ansvaret för granskningsgöromål,

som han icke finge tid ens att sjelf egna något arbete eller tillräckligt

öfvervaka. För att aflägsna den obillighet, som läge i ett sådant

missförhållande, och för att kunna mera fast ordna den utrikes postanvisningsrevisionen,

hvilken rörde sig om högst betydliga belopp, i det att

värdet af postanvisningar, afsända från Sverige till utrikes orter, år 1897

utgjort öfver 4,787,000 kronor och dylika försändelser från utrikes orter

till Sverige samma år uppgått till ett värdebelopp af i rundt tal 7,880,700

kronor — oberäknadt den postanvisningsrörelse, som Sverige förmedlade

åt Finland — hade generalpoststyrelsen ansett nödigt att från och med år

1900 få anstäld ytterligare eu ordinarie revisor.

Med samtliga de nu föreslagna nya ordinarie befattningarna hos styrelsen

skulle följa rätt till belöpande ålderstillägg.

t. /. departe- Beträffande generalpoststyrelsens framställning i nu omförmälda hän"“tjurafde*

sender! har t. f. chefen för finansdepartementet för egen del anfört, att det

syntes honom uppenbart, att den centrala styrelsen för ett verk, stadt i så

snabb och oafbruten utveckling som postverket, måste under årens lopp

se sina göromål växa i sådan omfattning, att de arbetskrafter, som vid

en viss tidpunkt varit tillräckliga för göromålens behöriga ombesörjande,

inom jemförelsevis kort tid befunnes otillräckliga och att för den skull

utväg måste beredas styrelsen att fullgöra sina åligganden, vare sig genom

aflyftande af en del af dess arbetsbörda eller genom erforderlig ökning af

dess arbetskrafter. Genom inrättandet år 1893 af distriktsförvaltningarna

eller postinspektionerna, åt hvilka öfverlemnats att sjelfständigt afgöra vissa

ärenden, hvilka förut fordrat styrelsens beslut, hade visserligen i någon

mån åstadkommits en decentralisation af postförvaltningen, men derigenom

hade endast en jemförelsevis mindre tyngande del af de styrelsen förut

åliggande göromål öfverflyttats till distriktsmyndigheterna, och den oaflåtlig!

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

13

växande mängden af mål och ärenden, som fortfarande kräfde styrelsens

omedelbara afgörande, hade redan sedan flera år tillbaka visat sig icke

kunna handläggas af styrelsens nuvarande ordinarie personal. Såsom styrelsen

erinrat, hade ock hos styrelsen under åren J 896—1898, utöfver de

fyra ordinarie byråcheferna, en adjungerad ledamot varit oafbrutet anstäld

såsom tillförordnad byråchef och en femte byrå varit provisionelt anordnad;

och hade Kong! Maj:t enligt beslut den 3 december nästlidet år bifallit

styrelsens berörda framställning om anställande jemväl under detta år af

eu adjungerad ledamot hos styrelsen.

I sitt till Kongl. Maj:t ingifna statsförslag för innevarande år hade

generalpoststyrelsen hemstält, att den sålunda provisionelt anordnade byrån

måtte öfverflyttas å ordinarie stat. Vid anmälan inför Kongl. Maj:t den

14 januari 1898 af denna styrelsens framställning hade departementschefen

anfört, bland annat, att ingen som helst anledning funnes att förvänta

någon förändring i de förhållanden, som gjort inrättandet af en femte

byrå hos generalpoststyrelsen nödvändigt. De af styrelsen anförda siffror

talade ett helt annat, språk och vittnade om en progression i den postala

utvecklingen, som syntes förebåda allt utom en tillbakagång i postförbindelsernas

liflighet. Särskilt borde uppmärksammas, att behofvet af den

nya byrån ej minst härrörde af den ökade arbetsbörda, som för styrelsen

uppkommit i följd af dess uppgift att företräda Sverige i verldspostföreningen.

Denna betydelsefulla skapelse af vår tids sträfvan att främja den

internationella samfärdseln hade framkallat ett omfattade system af internationel

postal lagstiftning, hvars tillämpning och vidare utveckling utgjorde

den icke minst betydande uppgiften för de särskilda ländernas postverk,

en uppgift, som i äldre tider för dem varit så godt som främmande.

Departementschefen hade derför förklarat sig icke kunna annat än på det

lifligaste biträda styrelsens framställning om inrättande af en ny byråchefsbefattning

hos styrelsen. Kongl. Maj:t hade ock hos Riksdagen gjort

framställning i sådant syfte, men denna framställning hade icke af Riksdagen

bifallits.

Hvad generalpoststyrelsen i skrifvelsen af den 22 november 1898 anfört

bekräftade, enligt t. f. departementschefens åsigt, ytterligare, att postverket

befunne sig i ett utvecklingsskede, som uteslöte all tanke på att antalet af

de till styrelsen inkommande ärenden skulle komma att minskas. I hvilken

utsträckning styrelsen måst till biträde vid handläggningen af dessa ärenden

anlita extra tjensteman framginge deraf, att, enligt hvad styrelsen meddelat,

antalet af de hos styrelsen anstälde amanuenser uppginge till 51, under det att

de ordinarie tjenstemännen, oberäknade 2 kammarskrifvare på gammal stat,

af hvilka den ene vore för sjukdom ständigt tjenstledig, utgjorde till antalet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

endast 27. Att vid en sådan proportion mellan antalet ordinarie tjensteman

och amanuenser befordringsutsigterna för desse senare, af hvilka dock

utkräfdes en betydande arbetsqvantitet, måste ställa sig allt utom gynSiimma

vore uppenbar^. Lika med generalpoststyrelsen ansåge också t. f.

departementschefen, att det nu vore på tiden att å ordinarie stat uppföra

åtminstone en del af de arbetskrafter, styrelsen under alla omständigheter

behöfde.

1 detta sistnämnda afseende både styrelsen nu framhållit behofvet,

utom af eu ny byråchefsbefattning, jemväl af eu ny revisorstjenst och två

nya aktuariebefattningar. Och då styrelsen för inrättandet al dessa tjenster

anfört, såsom det syntes t. f. departementschefen, giltiga skäl, tillstyrkte

t. f. departementschefen uppförande å ordinarie stat af de sålunda föreslagna

nya tjenstebefattningarna, hvarigenom aflöningsstaten skulle komma

att ökas med 15,400 kronor, deraf 6,400 kronor för eu byråchef, 6,000

kronor för två aktuarier och 3,000 kronor för en revisor.

Ans<. till Vidare har t. f. departementschefen erinrat, att anslaget till vikariatsenåttrdng

ersättning samt arfvoden åt extra biträden hos generalpoststyrelsen in. in.

m. m. hos för innevarande år upptagits till förslagsvis 65,000 kronor, under det att

styrelsen. utgifterna 4 anslaget, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, uppgått

i runda tal år 1897 till 68,100 kronor och under perioden 1 oktober 1897

30 september 1898 till 73,000 kronor. Med den växande arbetsmängden

kunde det icke förväntas, att tillsättandet af tre nya ordinarie tjenster i

första lönegraden hos styrelsen skulle öfva annan inverkan på detta anslags

utgiftssumma än att för år 1900 möjligen hålla densamma nere till

det belopp, som utgifterna å anslaget kunde beräknas komma att utgöra

år 1899. Då emellertid dessa utgifter för sistnämnda år numera icke borde

beräknas lägre än till 75,000 kronor, hade generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande

anslag böra höjas till förslagsvis 75,000 kronor, hvilket sålunda

innefattade en förhöjning af 10,000 kronor.

Härvid har t. f. departementschefen icke haft något att erinra.

Postkontorens Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, hurusom, sedan Kongl. Maj:t

klaZ^H och Riksdagen faststält, för tillämpning från 1874 års ingång, normalstat

för postverket i hufvudsaklig öfverensstämmelse med generalpoststyrelsens

derom den 28 januari 1873 afgifna förslag, hvilket jemväl innefattat ny

klassindelning för postkontoren, någon annan ändring i denna klassindelning

icke egt rum, än att, efter det en del postkontor i 7:e klassen indragits,

de i denna klass qvarvarande med år 1885 öfverflyttats till 6:e

klassen, att postkontoret i Nässjö uppflyttats från 6:e till 4:e klassen, att

några omflyttningar skett mellan postkontoren i 5:e och 6:e klasserna,

samt att inom sistnämnda klass några postkontor indragits och andra nya

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

15

tillkommit. Till grund för postanstalternas klassindelning år 1873 hade

lagts den vid dem förekommande uppbörd, såsom i allmänhet den tillförlitligaste

mätaren å arbetet, hvarjemte några andra särskild! förekommande

omständigheter, såsom anstaltens belägenhet i stad och i synnerhet residensstad

der ett stort antal fribref medförde arbete utan att utöfva något

inflytande på postanstaltens uppbördssumma eller vid vigtigare jernvägsknut

eller ock postanstaltens egenskap af gränspostanstalt, ansetts

höra verka till postanstaltens placering i högre klass än den, hvartill postanstalten,

om hänsyn tagits allenast till uppbördsbeloppet, skulle hafva

kommit. Naturligt vore, att äfven med de jemkningar, som dessa särskilda

omständigheter redan från början föranleda en på uppbördsförhållandena,

sådana de vid hvarje postkontor gestaltat sig år 1871, grundad

och sedermera i hufvudsak orubbad klassindelning icke numera kunde

vara tillfredsställande. Tvärtom hade denna klassindelning redan länge

visat sig föråldrad till följd af de förändringar i poströrelsen, hvartill samfärdselns

utveckling föranleda den olika utveckling i affärs- och befolkningsförhållanden,

som de skilda orterna under de senaste tjugufem åren

undergått, samt den inverkan, dessa förhållanden nödvändigt haft på rörelsen

å respektive postanstalter. Att det oaktadt någon allmän omreglering

af klassindelningen icke sedan år 1873 egt rum hade sin orsak

deri,. att eu sådan omreglering icke kunde blifva effektiv, med mindre

avlöningsförmånerna för tjensteinnehafvarne samtidigt omreglerades på

sadant sätt, att desse funne sig böra å omregleringen ingå, jemväl om de

icke kunde dertill tvingas. Numera hade emellertid den åsigten vunnit

allt mera insteg, att den enligt gällande bestämmelser till tjensteman å postkontoren

utgående uppbörds- och friinärkesprovision borde såsom aflöningsform

upphöra och ersättas med bestämda belopp, som inginge i den fasta

aflöningen. På grund häraf och med stöd af den erfarenhet, som rörande

uppbörds- och frimärkesprovisionens storlek vid hvarje postkontor vunnits

sedan början af år 1893, då jemväl de poststationer, som lydt under jernvägspostinspektionerna,

förlagts under postkontoren, hade generalpoststyrelsen

ansett sig böra framlägga förslag till uppbörds- och frimärkesprovisionens

fixering. Då provisionens omsättande i bestämda belopp skulle

vålla en genomgripande omreglering i aflöningsförhållandena för postkontorens

tjensteman, hade generalpoststyrelsen i samband dermed äfven

upptagit frågan om förändrad klassindelning af postkontoren.

För närvarande funnes, enligt hvad styrelsen meddelat, filialer oberäknade,

191 fullständiga fasta postanstalter eller postkontor, fördelade i

sex klasser sålunda:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

l:a klassen: postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö (tillsammans

3);

2:a klassen: postkontoren i Falun, Gefle, Helsingborg, Jönköping,

Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Norrköping, Sundsvall,

Upsala, Vexiö och Örebro (tillsammans 14);

3:e klassen: postkontoren i Halmstad, Hernösand, Luleå, Lund, Mariestad,

Nyköping, Uddevalla, Umeå, Venersborg, Vesterås, Visby, Ystad och

Östersund (tillsammans 13);

4:e klassen: postkontoren i Arboga, Arvika, Borås, Eksjö, Engelholm,

Enköping, Eskilstuna, Eslöf, Falkenberg, Falköping, Filipstad, Hallsberg,

Haparanda, Herrljunga, Hessleholm, Hudiksvall, Karlshamn, Kristinehamn,

Köping, Landskrona, Lidköping, Motala, Nora, Norrtelje, Nässjö, Oskarshamn,

Skara, Sköfde, Smedjebacken, Sunne, Söderhamg, Söderköping, Södertelje,

Vadstena, Varberg, Vestervik, Vimmerby och Amål (tillsammans 38);

5:e klassen: postkontoren i Alingsås, Askersund, Bollnäs, Simrishamn,

Hedemora, Katrineholm, Laholm, Ljusdal, Lysekil, Pitea, Sala, Skellefteå,

Sollefteå, Trelleborg, Ulricehamn och Örnsköldsvik (tillsammans 16);

6:e klassen: postkontoren i Alfvesta, Avesta, Backe, Bengtsfors, Boden,

Borgholm, Borlänge, Båstad, Charlottenberg, Dalarö, Degerfors, Elmhult,

Finspong, Frövi, Gamleby, Gellivare, Gislaved, Gnesta, Grenna, Gythyttehed,

Gysinge, Hedeviken, Hemse, Hjo, Hvetlanda, Höganäs, Hörby, Höör, Karlsborg,

Kil, Kisa, Klippan, Kopparberg, Kungelf, Kungsbacka, Leksand,

Lilla Edet, Lindesberg, Ljungby, Ljusne, Ludvika, Lycksele, Malmköping,

Malung, Mariefred, Marstrand, Mellerud, Mjölby, Moholm, Mora, Målilla,

Mönsterås, Nederkalix, Norberg, Nordmaling, Nyland, Nås, Ockelbo, Önsala,

Oroust, Ousby, Ragunda, Ronneby, Råda, Råneå, Seffle, Skene, Skeninge,

Staby, Stenstorp, Stora Rör, Storvik, St-rengnäs, Ström, Strömstad, SvenIjunga,

Säfsjö, Säfsjöström, Säter, Sölvesborg, Tidaholm, Tomelilla, Torsby,

Torshälla, Trollhättan, Trosa, Valdemarsvik,o Vara, Vaxholm, Vernamo,

Vingåker, Vretstorp, Vännäs, Ange, Anäset, Årjeng, Asele, Åtvidaberg, Äs,

Ödeshög, Öfvertorneå, Öregrund och östhammar, äfvensom ej öppnade 4

postanstalter (tillsammans 107).

Vid uppgörande af förslag till ny klassindelning för postkontoren

hade det synts generalpoststyrelsen, att postkontoren i Stockholm,. Göteborg

och Malmö borde, utan att ingå i klassnumrering, upptagas i postverkets

stater före distriktsförvaltningarna. Dessa distriktsförvaltningar

omfattade nemligen landet i dess helhet med undantag just af Stockholm,

Göteborg och Malmö jemte de under postkontoren å dessa tre orter lydande

poststationer och postlinier, och genom kongl. brefvet den 28 oktober 1892

angående inrättande af postinspektioner hade bestämts, bland annat, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

17

postdirektörerna i Stockholm, Göteborg och Malmö skulle, beträffande dem

underlydande personal och för de till deras postkontor hörande områden,

i tillämpliga delar utöfva postinspektörs myndighet och åligganden. Postinspektörerna

hade med dessa tre postkontor icke någon befattning och

utöfvade öfver dem icke något inseende. Detta förhållande ansåge generalpoststyrelsen

icke på lämpligare sätt kunna i postverkets stater antydas

än att der placera distriktsförvaltningarna närmast före de postkontor, som

under dem lydde, och således efter de tre postkontor, Indika läge utanför

distriktsförvaltningarnas områden. En anledning att särskilja de tre postkontoren

i Stockholm, Göteborg och Malmö från öfriga postkontor förefunnes

äfven deruti, att rörelsen och uppbörden vid dessa tre kontor genom

sin betydenhet skilde dem från öfriga kontor och nödvändiggjort arbetets

fördelning efter olika art å särskilda afdelningar med föreståndare, som

ledde arbetet hvar och en å sin afdelning, under det att postdirektörerna

i fråga om expeditionen allenast öfvervakade det hela och ordnade förhållandet

afdelningarna emellan. En föreställning om de tre postkontorens

i Stockholm, Göteborg och Malmö stora betydenhet i jemförelse med andra

postkontor i riket kunde den omständigheten lemna, att inkomsterna vid

dessa tre kontor med underlydande stationer uppgått i runda tal år 1897

för Stockholms postkontor till 1,873,500 kronor, för Göteborgs postkontor

till 671,600 kronor och för Malmö postkontor till 375,000 kronor, under

det att inkomsten för det kontor, som med afseende å rörelsens storlek

komuie närmast efter detta sistnämnda, samma år utgjort i rundt tal

195,200 kronor.

Vidkommande de under distriktsförvaltningarna lydande postkontorens

fördelning i klasser hade generalpoststyrelsen trott sig böra något närmare,

än hvad redan skett, beröra de omständigheter, som bragt dessa postkontor

till den klass de för närvarande tillhörde, äfvensom redogöra för det förslag,

som af komitén för utredning af frågan om post- och telegrafverkens

förenande under en gemensam styrelse den 2 mars 1892 afgifvits, i hvad

detta förslag rörde ny klassindelning af postkontoren.

Vid 1873 års klassindelning hade förts: ms årakiats
till

l:a klassen postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö; indelning.

till 2:a klassen postkontor i allmänhet med uppbörd af 30,000 rdr

och derutöfver samt postkontor i länsresidensstäder och gränstpostanstalter,

hvilkas uppbörd år 1871 utgjort omkring 25,000 rdr eller derutöfver;

till 3:e klassen alla sådana postkontor, som, utan att höra till någon

af de två föregående klasserna, antingen år 1871 lemnat en uppbörd icke

väsentligen understigande 20,000 rdr eller ock voro i länsresidensstäder

belägna, vare sig då att de influtna postafgifterna uppgått till förenämnda

Bill. till llikad. Vrot. IXHD. 4 Samt. 1 Afd. 05 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

belopp eller icke, äfvensom postkontoret i Ystad, som då redan i viss mån

utgjorde och antogs framdeles komma att i väsentligare mån utgöra, en

gränspostanstalt;

till 4:e klassen alla sådana postkontor, som, utan att höra till någon

af de tre första klasserna, voro belägna i stad och hvilkas uppbörd år

1871 icke i väsentlig mån understigit 6,000 rdr, hvarförutom i denna klass

upptogos postkontoret i Haparanda, såsom gränspostanstalt till Finland,

samt postanstalterna i Eslöf, Hallsberg och Herrljunga, såsom jernvägsknutar

med ansenlig posttrafik, postkontoret i Motala, der rörelsen redan

var af stor betydenhet och antogs komma att, till följd af pågående jernvägsanläggningar,

inom kort vinna ytterligare tillväxt, äfvensom postkontoren

i Arvika, Smedjebacken och Hessleholm samt postanstalten i

Sunne, hvilka i uppbörds- och öfriga hänseenden synts vara jemförliga med

anstalterna i allmänhet i denna klass;

till 5:e klassen de i städer inrättade postkontor, hvilkas uppbörd år

1871 i väsentlig män öfverstigit 4,000 rdr, men icke uppgått till belopp

af omkring 6,000 rdr samt, utan afseende å en något mindre uppbörd,

postkontoren i Alingsås och Ulricehamn, såsom belägna vid redan öppnade

eller beslutade jernvägar;

till 6:e klassen postanstalterna i de städer, utom Sigtuna och Skanör,

hvilkas postanstalter icke kommit att tillhöra någon af de föregående fem

klasserna, samt dels sådana i dessa klasser ej upptagna postanstalter å

landsbygden, hvilkas uppbörd år 1871 uppgått till belopp af 4,000 rdr

eller derutöfver, dels ock några andra postanstalter å landsbygden, hvilkas

uppbörd väl icke uppgått till sistnämnda belopp, men som voro belägna

å ort, hvilken antingen redan egde eller i den närmaste framtiden antoges

komma att erhålla jernvägsförbindelse och hvarest redan en större rörelse

förefans eller var att med säkerhet emotse, äfvensom slutligen gränspostkontoret

i Grisslehamn; och

till 7:e klassen alla öfriga postanstalter, hvilkas uppbörd år 1871

understigit 4,000 rdr och som ej ansågos böra framdeles af poststationer

ersättas.

Dessutom hade i en åttonde, öfvergångsstaten tillhörande klass upptagits

sådana då befintliga fullständiga postanstalter, som med afseende å

obetydlig posttrafik och i öfrigt förekommande omständigheter ansetts böra

efter dåvarande tjensteinnehafvares afgång indragas. Dessa anstalter hade

utgjort 14 till antalet och hade sedermera efter hand blifvit indragna,

med undantag af postanstalten i Gysinge, som numera tillhörde 6:e klassen.

Den 7:e klassen hade, såsom förut antydts, upphört med ingången af år

1885, då der qvarvarande postkontor öfverfiyttats till 6:e klassen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

19

Generalpoststyrelsen hade vidare erinrat, hurusom post- och telegraf-Post och tetekomitén

i förut oraförmälda betänkande uttalat, att såsom hufvudgrund !>raI^r°^liUnt

för den egentliga klassindelningen fortfarande borde likasom år 1873 läggas 0,''a3''

den vid anstalterna förekommande postuppbörden, hvarvid dock telegrafuppbörden

och särskilda telegrafförhållanden i öfrigt borde verka såsom

vigtiga modifierande faktorer vid klassbestämningen, De särskilda omständigheter

åter, till hvilka vid 1873 års reglering hänsyn tagits, hade

deremot ansetts till största delen icke vidare hafva samma betydelse som

förut. Sålunda borde, enligt komiténs åsigt, den omständigheten att en

postanstalt vore belägen i länsresidensstad icke föranleda till postanstaltens

sättande i annan klass än den, hvari den eljest skulle komma. Genom

kongl. förordningen den 5 december 1873 angående upphörande af fribrefsrätten

och utgörande af postafgifter för sådana försändelser i tjensteärenden,

som af vissa myndigheter samt embets- och tjensteman till postbefordran

aflemnades, hade nemligen sådana förändrade bestämmelser

meddelats rörande behandlingen af tjensteförsändelser, att dessa förorsakade

mindre besvär än förut; och i alla händelser hade de enskilda försändelserna

efter regleringen vuxit i ojemförligt större grad än tjensteförsändelserna,

i följd hvaraf dessa senare icke vidare hade samma betydelse

för arbetets omfattning å ett postkontor som förut. Huruvida en

postanstalt vore belägen i stad eller ej, hade ej heller ansetts böra hafva

någon särskild inverkan på dess placering i klass, enär det gåfves en

mängd köpingar, stationssamhällen, lastageplaster, kyrkobyar in. in. å

landsbygden, hvilka hade både större folkmängd och lifligare rörelse än

många småstäder. Egenskapen att vara grän spostan sta It hade understundom

vid sidan af uppbörden en ej ringa betydelse såsom mätare af

arbetet vid en anstalt. Särskilda förhållanden med afseende å de uppbördssiffror

för klasserna, till hvilka komiterade kommit, hade emellertid

verkat derhän, att berörda egenskap endast i ett fall kommit att hafva

medverkande betydelse för placeringen i klass. De normalsiffror för uppbörden

inom de särskilda klasserna, hvilka, grundade på 1871 års uppbörd,

faststälts vid 1873 års reglering, måste naturligen i följd af poströrelsens

utomordentliga tillväxt för länge sedan vara föråldrade, och

komiterade hade sålunda haft att uppsöka lämpliga nya normalsiffror.

Dervid hade såsom den närmast till hands liggande utvägen erbjudit sig

att taga sådana siffror, hvilka med 1873 års vore analoga på det sätt,

att de förhölle sig till totaluppbörden för det år, hvars uppbörd kunde

komma att läggas till grund för klassificeringen, såsom 1873 års klassiffror

förhölle sig till totaluppbörden för år 1871. 1 fråga åter om det år,

hvilket bäst lämpade sig till norm för klassbestämningen, hade, då komi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

terade haft att uppgöra sina ifrågavarande beräkningar, uppbördsresultatet

icke med säkerhet varit kändt för något senare år än 1889, hvadan detta

synts komiterade vara det för ändamålet tjenligaste. En af komiterade

enligt nu angifna grunder uppgjord kalkyl utvisade emellertid, att, derest

siffror från 1889 års uppbörd komme att blifva för den nya klassificeringen

bestämmande, deraf skulle föranledas en uppflyttning af anstalter till

högre klasser, hvilken vore allt för betydlig för att densamma skäligen

kunde ifrågasättas. Sålunda skulle särskildt antalet anstalter i 4:e klassen

komma att högst betydligt ökas. Vid dylikt förhållande hade komiterade

varit nödsakade att uppställa andra normalsiffror. Och då komiterade

icke trott sig böra ifrågasätta annat, än att åtminstone till en början antalet

anstalter i de olika klasserna i allmänhet begränsades till ungefärligen

samma antal som för det dåvarande, hade komiterade bemödat

sig att finna siffror, hvilka icke komme att medföra andra rubbningar

i klassernas anstaltsantal än sådana, hvilka vore nödvändiga för att klassindelningen

skulle blifva rättvis och de särskilda siffrorna lämpligen afpassade

i förhållande till hvarandra. Undantag derifrån hade emellertid

egt rum med afseende å 6:e klassens anstalter, i det att eu allmännare

uppflyttning till högre klass af dessa synts komiterade vara påkallad dels

med hänsyn till den stigande rörelsen samt deraf föranledda ökning i

arbete för personalen och dels i betraktande deraf, att genom de båda

verkens förening sammanlagda antalet föreståndareplatser skulle komma

att undergå en icke obetydlig minskning. Det hade vid närmare öfvervägande

äfven förefallit komiterade mindre lämpligt att, såsom vid 1873

års reglering skett, grunda klassindelningen på uppbörden för ett enda år.

Att taga medeltalet för år under en viss period hade framstått såsom vida

ändamålsenligare, enär i detta fall en tillfällig stegring eller nedgång i

uppbörden under ett år icke finge samma afgörande betydelse för anstaltens

klassificering som i det andra fallet. Komiterade hade för den

skull ansett, att till hufvudgrund för klassindelningen borde läggas medeltalet

för år af postuppbörden under femårsperioden 1885—1889. Efter

öfvervägande af samtliga på saken inverkande omständigheter hade komiterade

kommit till det resultat, att normalsiffrorna i fråga om medeluppbörden

för 2:a—6:e klasserna borde blifva:

för andra klassen

» tredje »

» fjerde »''

» femte »

» sjette »

60,000 kronor och derutöfver

från och med 35,000 kronor intill 60,000 kronor

» » » 15,000 » » 35,000 »

» » » 10,000 » 3 15,000 »

under 10,000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

21

T denna gruppering hade dock på grund af de särskilda förhållanden,

hvilka vid klassindelningen borde verka såsom modifierande, vidtagits

vissa ändringar med afseende å telegrafstationernas vigt, telegraf- och

telefonrörelsens betydenhet på platsen eller anstaltens belägenhet vid mera

betydande jernvägsknutar äfvensom den omständigheten, att väsentlig del

af vissa postkontors uppbörd inhemtats från underlydande poststationer

eller berodde af tillfälliga förhållanden eller att postuppbörden å några

kontor visat sig vara i nedgående. De 5:e och 6:e klasserna hade komitén

delat i två afdelningar, A-afdelningen och B-afdelningen, samt fört till

den förra förenade post- och telegrafanstalter och till den senare enbart

postkontor. Skilnaden mellan dessa två afdelningar i samma klass hade

dock allenast bestått af ett årsarfvode å 200 kronor, som tillagts föreståndarne

för anstalterna i hvardera A-afdelningen utöfver den aflöning,

som tillkomme B-afdelningen.

Då nu fråga vore enbart om postanstalter, saknade naturligtvis, enligtp0^^tl!ent

generalpoststyrelsens förmenande, telegrafförhållandena på platsen all be- förslag.

lydelse vid uppgörande af förslag till ny klassindelning af postkontoren,

och derigenom förfölle äfven den anledning komitén haft att uppdela 5:e

och fi:e klasserna i underafdelningar samt att vid fråga om bestämmande

af viss klass för ett, postkontor taga hänsyn till vigten af telegrafstationen

på platsen eller telegraf- och telefonrörelsens betydenhet derstädes. Beträffande

åter hufvudgrunden för klassindelningen hölle äfven generalpoststyrelsen

före, att såsom sådan fortfarande borde läggas postanstalternas

uppbörd, men då uppbörden vid postkontor underlydande

poststationer icke kunde anses tillföra postkontoret lika mycket arbete

som dess egen uppbörd, hade generalpoststyrelsen vid beräknande för det

nu föreliggande förslaget af postanstalternas uppbörd ansett sig böra

medräkna allenast en del af den uppbörd, som härflöte från postkontor

underlydande poststationer. Härigenom hade uppbörden från poststationerna

fått minskad betydelse för postkontorens klassindelning, och postkontorens

angifna uppbördssiffror kommit att skarpare, än för närvarande

vore händelsen, beteckna kontorets egen arbetsprestation. I fråga om huru

stor del af poststationernas uppbörd rättvisligen borde i eu sådan beräkning

föras postkotitoret till godo, hade generalpoststyrelsen erinrat, att,

enligt nuvarande bestämmelser rörande uppbörds- ocli frimärkesprovision,

vid de fullständiga fasta postanstalterna sådan provision för den uppbörd,

som öfverstege 15,000 kronor, utginge med o procent, under det

att poststationernas frimärkesprovision vore genom kongl. brefvet den 6 juni

1872 bestämd till 2 procent af uppbörden. Då således postförvaltare

kunde öfver hufvud taget beräknas för det besvär och arbete, under
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

lydande poststationer förorsakade honom, varda godt gjord med allenast

en procent i provision å den uppbörd, som genom underlydande poststationer

tillfördes postkontoret, eller sålunda med l af den provision,

som af rörelsen vid dessa poststationer betingades, hade det synts generalpoststyrelsen

rättvist att vid beräkning i nu ifrågavarande hänseende af

postkontorens uppbörd tillgodoräkna postkontor allenast dess egen uppbörd

af postmedel samt 1 af underlydande poststationers postmedelsuppbörd.

Oaktadt härigenom uppbördssiffran vid de olika postkontoren, såsom

hufvudgrund för klassindelningen, blefve lägre än den verkliga och komme

att representera mera arbete å kontoret än så väl de uppbördssiffror, som

år 1873 lagts till grund för den nuvarande klassindelningen, som ock

de nya siffror, å hvilka förenämncla komité grundat sitt förslag till klassindelning,

hade generalpoststyrelsen likväl icke sänkt de af komitén föreslagna

normalsiffror, hvilka voro vida högre än de, som gälde vid regleringen

år 1873, för postkontorens placering i den ena eller andra klassen,

utan i vissa fall höjt dessa senast föreslagna normalsiffror.

I likhet med komitén ansåge generalpoststyrelsen, att klassindelningen

af postkontoren icke i regel borde grundas på uppbörden för ett

enda år, hvarigenom otvifvelaktigt i vissa fall en tillfällig stegring eller

nedgång i uppbörden finge alltför afgörande betydelse för anstaltens klassificering.

För den skull hade generalpoststyrelsen till hufvudgrund för indelningen

tagit medeltalet för år af postuppbörden vid hvarje kontor under

senaste femårsperioden, åren 1893—1897, ökad med } af medeltalet för

kontoret underlydande poststationers postmedelsuppbörd för samma period;

men då uppbörden, beräknad på nyss angifna sätt, med jemn stegring år

för år under denna period visat sig redan under 1897 hafva uppgått eller

nära uppgått för någon postanstalt till den siffra, som, med tillägg af f

af medeltalet för underlydande poststationers uppbörd under femårsperioden,

betingat högre klass, än medelsiffran skulle medföra, hade, på det

att icke redan vid regleringens genomförande flera postanstalter skulle

komma i lägre klass än den, hvartill den faktiska uppbörden syntes berättiga,

generalpoststyrelsen i placeringsförslaget tagit hänsyn till det vid

sjelfva kontoret redan uppnådda uppbördsbeloppet,

Förutom uppbördsförhållandena hade jemväl några andra omständigheter

synts generalpoststyrelsen beaktansvärda vid fråga om bestämmande

af den klass, postkontor borde tillhöra, nemligen dels den omständigheten,

att anstaltens belägenhet vid mera betydande jernvägsknut i vissa fall betingande

postkontors hänförande till högre klass, än uppbörden ensam

skulle föranleda,,dels det förhållandet, att jemväl å andra orter den transiterande

postens mängd kunde vara af den betydenhet, att den borde

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

23

gifva anledning till postkontors uppflyttning i högre klass, dels i några

tall^ anstaltens befintlighet å större badort, der under bad tiden stora anspråk

i flera hänseenden stäldes på postpersonalen och i synnerhet på

kontorets föreståndare, hvilka anspråks tillgodoseende gjorde arbetet å

kontoret mödosammare, än det under vanliga förhållanden skulle vara, dels

ock slutligen en omständighet, som icke förefunnits vid 1873 års reglering

och som under de ar, hvilka förflutit sedan post- och telegrafkomitén afgifvit

sitt förslag till ny klassindelning af postkontoren, så ökats i betydenhet,

att den icke vidare borde lemnas å sido. Denna omständighet

vore det år för år allt drygare arbete, postförvaltarne erhållit genom den

dem ålagda skötseln af postsparbanksrörelsen. För dessa göromål uppbud

de — oafsedt det dem, i förekommande fall, tillkommande belopp

af två. öre för hvar af dem sjelfva mottagen insättning, hvilket belopp

vore tillerkändt den tjensteman, som i motbok qvitterade det i postsparbanken

insatta beloppet — ingen annan ersättning än den uppbördsprovision,

som för hvarje redovisningsperiod blefve med procent af de

a postanstalt insatta sparbanksmedel tillgodogjord föreståndaren för den

postanstalt, som till postsparbankens centralförvaltning redovisade de influtna

medlen, med iakttagande emellertid, att sådan provision beräknades

endast å hvarje fullt tiotal kronor, som i redovisningen inginge. Postförvaltarnes

göromål med postsparbanksuttagningar vid kontoret eller underlydande

stationer, med den ganska vidlyftiga skriftvexling och det ansvar,

som deraf föranleddes, blefve icke i någon form dem särskildt godtgjorda.

Det syntes för den skull generalpoststyrelsen billigt, att någon hänsyn till

dessa göromåls omfattning toges vid bestämmande af klass för postkontor.

Vid uppgörande af det nu framlagda förslaget hade också sådan hänsyn

tagits på det sätt, att, derest summan af insatta sparbanksmedel vid kontoret

underlydande stationer tillsammans med summan af uttagningar från

postsparbanken vid kontoret och underlydande stationer samt uppbörden

af sparmärken under femårsperioden 1893—1897 visat sig öfverstiga

medeltalet deraf för postkontoren i allmänhet, denna omständighet fått

verka till uppflyttning i högre klass af postkontor, hvars'' uppbördssiffror

i allt fall nära uppgått till det belopp, som, om det varit fyldt, skulle

hafva betingat sådan uppflyttning; hvarjemte denna högt uppdrifna postsparbanksverksamhet

ansetts böra få jemte en eller annan af nyssnämnda

öfriga beaktansvärda omständigheter medverka dertill, att postkontoret

placerats i högre klass än den, hvartill uppbörden enbart berättigat. Det

förra hade inträffat i fem och det senare jemväl i fem fall, hvilka af

generalpoststyrelsen under sjelfva klassificeringen ornförmäldes.

Sedan de tre postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö skilts

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

från de öfrig» och satts utom nummer, skulle den förut benämnda 2:a

klassen blifva första klass. Till denna skulle enligt komiténs normalsiffror

hafva hänförts postanstalter med eu medeluppbörd af 60,000 kronor

och derutöfver. Då emellertid denna klass härigenom skulle komma att

innefatta postkontor, för hvilka medeltalet af uppbörden, med det strängare

beräkningssätt derför generalpoststyrelsen angifvit, sträckte sig från 60,000

kronor ända upp till i rundt tal 145,100 kronor, eller det medelbelopp,

hvartill under femårsperioden uppbörden nått för det postkontor, som i

uppbördssiffra komme näst efter postkontoret i Malmö, hade det synts

generalpoststyrelsen som om denna klass borde delas i två klasser, den

ena, benämnd l:a klassen, med uppbörd af 100,000 kronor eller derutöfver,

och den andra, benämnd 2:a klassen, med uppbörd af 60,000 kronor

eller derutöfver, men under 100,000 kronor. Då vidare skilnaden mellan

de af komitén satta normaluppbördssiffrorna för 4:e och 5:e klasserna,

eller allenast 5,000 kronor, synts styrelsen väl ringa och med hastigt

framåtskridande i poströrelsen leda till att redan inom några få år

sannolikt flera postkontor i 5:e klassen skulle varda berättigade till uppflyttning

i 4:e klassen, hade styrelsen till undvikande häraf ansett sig

höra föreslå större skilnad i uppbördsbeloppen de båda klasserna emellan

och i sådant afseende, med bibehållande af uppbördssiffran 100,000 kronor

för 5:e klassen, höjt uppbördssiffran för 4:e klassen från det af komitén

ifrågastälda beloppet 15,000 kronor till 20,000 kronor. Till 6:e klassen

hade af komitén hänförts postkontor med medeluppbörd under 10,000

kronor. Då, såsom generalpoststyrelsen ansåge rigtigt, i denna siffra inginge

allenast 1/s af underlydande stationers medeltalsuppbörd, komme med

denna siffras bibehållande att till klassen höra ej blott postkontor, hvilkas

uppbörd hvarken undergått eller kunde antagas komma att under den

närmare tiden undergå någon betydande ökning, men hvilka ändock måste

bibehållas till följd af lokala eller särskilda postala förhållanden, utan

äfven postkontor med ganska snabb ökning i uppbörd och hvilka, om

underlydande poststationers fulla uppbörd fått beräknas, skulle hafva

kommit att tillhöra högre klass. Då vid uppbördsprovisionens fixering

aflöningen för alla postförvaltare i samma klass måste blifva lika, och

aflöningens storlek tillika borde rätta sig efter hvad den nu faktiskt utgjort

i genomsnitt för de postförvaltare, hvilkas kontor fördes till samma klass,

skulle genom att sammanföra i snabb utveckling stadda kontor med kontor,

der rörelsen icke nämnvärdt ökades, åtskilliga postförvaltare i den nuvarande

lägsta klassen komma att på uppbördsprovisionens fixering göra

en känbar förlust eller också regleringens genomförande fördröjas deraf,

att sådana postförvaltare föredroge att icke ingå på regleringen. Till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

25

förekommande häraf hade generalpoststyrelsen ansett lämpligt att dela

klassen i två genom att från densamma till en nybildad 7:e klass öfverflytta

sådana kontor, der medeluppbörden, beräknad på förut angifna sätt,

under senaste femårsperiod understigit 6,000 kronor.

Generalpoststyrelsens förslag innefattade således indelning af de

distriktsförvaltningarna underlydande postkontor i sju klasser, och de

normalsiffror, generalpoststyrelsen ansett lämpligt att i fråga om medeluppbörden

för dessa klasser uppställa, vore följande:

för första klassen 100,000 kronor eller derutöfver,

ff

andra

ff

60,000 „ „

ff

men under

100,000 kr.

ff

tredje

ff

35,000 „

ff

fl ff

60,000 „

ff

fjerde

ff

20,000 „

11

fl ff

35,000 „

ff

femte

ff

10,000 „

ff

ff fl

20,000 „

ff

sjette

ff

6,000 „

under 6,000 kronor.

ff

ff ff

10,000 „

ff

sjunde

ff

På grund af

dessa normalsiffror och

med aktgifvande å

de särskilda

omständigheter, till hvilka, enligt hvad förut anförts, hänsyn synts böra

tagas, hade i generalpoststyrelsens förslag förts till:

l:a klassen postkontoren i

Gefle med medeluppbörd af .................................... kr. 106,034

Helsingborg „ „ „ „ 131,943

Jönköping „ „ „ „ 97,627

Kristianstad „ „ „ „ 88,375

Norrköping „ „ „ „ 147,714

Sundsvall „ „ „ „ 113,362

Upsala „ „ „ „ 145,141

Örebro „ „ „ „ 102,803

2:a klassen postkontoren i

Borås med medelupphörd af......................................... ,, 54,642

Eskilstuna „ „ „ „ 55,845

Falun „ „ „ „ 69,142

Halmstad „ „ ,, „ 62,399

Kalmar „ „ „ „ 78,450

Karlskrona „ „ „ „ 71,970

Karlstad „ „ ,, „ 63,062

Bik. till Riksil, Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afcl. 35 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

26

Linköping

Lund

Uddevalla

Vesterås

Vexiö

Östersund

med medeluppbörd af.

11 11 11 *

11 11 11

11

11

11 .......................*----

11

11 •

?> ........

3:e klassen postkontoren i

Eslöf med

Hernösand ,,

Hudiksvall „

Karlshamn „

Katrineholm ,,

Kristinehamn ,,

Landskrona ,,

Luleå „

Nyköping „

Nässjö ,,

Sala „

Sköfde ,,

Söderhamn ,,

Trelleborg „

Venersborg ,,

Vestervik ,,

Visby „

Ystad „

medeluppbörd

11

11

11

11

11

11

af

n

11

11

??

>>

11

>>

??

? i

11

ii

ii

ii

ii

ii

ii

4:e klassen postkontoren i

med medeluppbörd af.

11 11 11 ........

11 11 11 .......

(öppnadt den 1 april 1896).

Charlottenberg med medeluppbörd af......

Eksjö „ „ „ .......

Engelholm „ „ „.........

Enköping „ „ „.......

Falkenberg „ „ „........

Falköping „ „ „

Alingsås

Arboga

Arvika

Bollnäs

Borlänge

kr.

85,753

11

82,970

11

56,237

11

56,510

11

65,815

11

83,523

31,202

54,641

48,847

43,671

31,211

35,348

50,315

39,095

41,255

30,365

32,103

35,472

33,915

20,944

39,689

32,329

44,002

53,131

18,777

23,474

25,051

27,194

19,067

11,807

25,472

19,343

29,494

20,007

22,857

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande jV.-o 60.

27

Filipstad

Finspong

Hallsberg

Haparanda

Hessleholm

Karlsborg

Kil

Klippan

Köping

Lidköping

Ljungby

Ljusdal

Lysekil

Mariestad

Mora

Motala

Norrtelje

Nyland

Oskarshamn

Ronneby

Skara

Skellefteå

Sollefteå

Storvik

Strömstad

Södertelje

Trollhättan

Umeå

Varberg

Vernamo

Örnsköldsvik

med medeluppbörd af .

77

77

77

77 ••

>?

?7

77 ...

77

77

>>

7.»

?7 •••

?7

?7

>7

77

77 •••

77

77

?7 •••

77

?7

77 ...

77

?7

v> •••

77

77

>7 •••

77

?7

77 •••

77

77

77 •••

77

??

77 •••

77

77

o •••

77

77

77 ...

7?

77

77 •••

77

??

?7 ••

7?

7?

77 •••

77

7?

77 •••

77

7?

77

77

77

77 ...

(öppnadt den 1 april

OO

med

medeluppbörd

af...

7?

77

77 ••

??

7?

»7 •••

77

77

77 ••

77

77

77 ...

77

77

77 ....

77

77

77 ••

5:e klassen postkontoren i

Alfvesta med medeluppbörd af.......

Askersund „ „ „

Bengtsfors (öppnadt den 1 juni 1896)

Boden med medeluppbörd af.......

Borgholm „ „ „ ......

Cimbrishamn „ „ „ .....

Degerfors „ „ „ ......

kr.

25,345

7?

22,992

7?

20,271

77

12,117

7?

18,559

77

19,118

7?

19,097

77

22,049

7?

28,437

7?

26,087

7?

17,807

77

36,026

77

24,221

7?

29,905

77

24,700

77

29,023

7?

23,889

77

22,387

77

28,105

77

18,211

77

28,552

7?

19,009

7?

28,605

7?

28,239

77

18,842

7?

25,336

77

19,968

7?

31,251

7?

26,323

77

19,292

7?

27,907

7?

13,992

77

12,734

77

8,769

7?

12,382

77

11,268

13,833

77

7?

13,843

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Elmhult

med

medeluppbörd af................................

.............. kr.

Gamleby

tf

tf

tf .................................

............. tt

Gnesta

tf

tf

» .................................

............... tt

Hedemora

tf

tt

tt ..............................

Herrljunga

tt

tt

tt ...............................

............... tt

Hjo

tf

''t

tt ................................

Hvetlanda

tf

tt

tt ................................

Höganäs

tt

» ...............................

Hörby

tf

tt

tf ................................

Höör

tf

tf .................................

Kopparberg

tf

tf ..............................

Kungsbacka

tf

»

ft ...............................

Laholm

tf

tf

tf ................................

............... tf

Lindesberg

V)

tt

tf ...............................

Ludvika

tt

tf

tf .............................

............... tf

Marstrand

tt

tf

tf ...............................

.............. tf

Mellerud

tt

tf

tf ................................

Mjölby

tt

tf

tf ...............................

Moholm

tf

tf

tf ................................

Nederkalix

V

tt

tf .......................... —

............... tt

Nora

tf

tt

ft ..............................

• .............. tf

Norberg

tt

»

tt ...... .........................

Ousby

tt

tt

tf .................. ■•••..........

............... tt

Piteå

tf

tf ...............................

................ tf

Råda

tf

tf ..............................

............... tt

Seffle

tt

tf ...............................

................ tt

Skene

tf

tf

tf ................................

................ tt

Smedjebacken

tf

tf

tf ................................

Strengnäs

tf

tf ..............................

............... tt

Sunne

tt

tf .........—..... ..........

Svenljunga

tf

tf ................................

....... ........ tt

Säfsjö

tf

t) ................................

................ tf

Söderköping

tf

tf ................................

• .............. tf

Sölvesborg

tf

tf ................................

................ tf

Tidaholm

(öppnadt den

1 augusti 1896)................

tf

Tomelilla

(öppnadt den

1 februari 1894)............

............... tt

Ulricehamn

med

medeluppbörd af..............................

............... tt

Vadstena

tf

tf

tf .............................

Vara

tf

tf

tt ...............................

Vimmerby

tf

tf

tt ............................

............... tt

10,477

13,315

15,111

14,354

16,109

12,090

14,411

15,048

9,775

10,018

11,701

10,605

11,894

12,833

15,999

9,410

17,444

13,215

10,620

9,618

16,050

13,275

10,749

16,513

10,187

14,993

12,764

11,005

15,807

13,546

11,698

14,419

16,635

12,890

12,140

16,045

16,947

10,843

13,619

10,929

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

29

Vingåker

med

medeluppbörd

af..............................

................. kr.

13,234

Vretstorp

77

77

77 ..............................

10,467

Yännäs

77

77

77 ..............................

................. 77

11,889

4-mål

77

77

77 .............................

13,746

Ange

14,513

6:e klassen postkontoren i

Avesta

med

medeluppbörd

af ...........................

9,557

Båstad

77

77

77 .............................

6,632

JDalarö

77

77

77 .............................

8,824

Frö vi

77

77

77 ••••*......................

6,809

Gellivare

(öppnadt den 1 april 1893)...................

8,589

Grenna

med

medeluppbörd

af .............................

................ 77

6,235

Grythyttehed

77

77

77 ..............................

................. 77

9,103

Kisa

77

77

77 ..............................

7,888

Leksand

8,032

Lilla Edet

77

77

8,962

Ljusne

77

77

77 ..............................

7,011

Lycksele

77

77

77 ..............................

................. 77

8,156

Malung

77

77

77 .............................

................. 77

8,536

Mariefred

77

9,712

Målilla

»

77

77 .............................

6,563

Nordmaling

77

77

77 ........................ .....

8,058

Oroust

77

77

77 ..............................

9,053

Kagunda

77

77

77 .............................

8,804

Råneå

77

77

77 ..........................

7,817

Skeninge

77

77

77 ..............................

7,929

Staby

77

77

77 .............................

7,832

Stenstorp

77

77

7..............................

................. 77

8,068

Ström

»

77

77 ..................... .......

7,102

Säter

77

77

7/ .............................

6,401

Torsby

77

77

77 .............................

................. 77

7,874

Valdemarsvik

77

77

77 ........................

............... 77

7,698

Yaxholm

77

77

77 .........................

............. 77

7,498

ÄTjeng

77

77

77 ..............................

..... .......... 77

7,968

^.sele

77

77

77 ...........................

....... ........ y

7,752

Åtvidaberg

77

''77

77 .............................

................ 77

8,358

Ödeshög

77

77

77 .............................

................. 77

6,984

Osthammar

77

77

77 ............................

•• .............. 77

6,786

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

7:de klassen postkontoren i

med medeluppbörd af

Backe

Gislaved

Gysinge

Hedeviken

Hemse

Kungelf

Malmköping

Mönsterås

Nås

Ockelbo

Onsala

Stora Rör

Säfsj öström

Torshälla

Xrosa

Anäset

Äs

öfvertorneå

öregrund

samt ej öppnade fyra postkontor.

99

99

99

99

99

99

(öppnadt den 1 oktober 1898)...

med medeluppbörd af ...............

99

99

99

99

99

99

99

99

99

99

99

99

99

kr.

5,479

99

4,412

•9

3,618

99

4,697

99

5,691

99

4,861

99

5,406

99

5,877

99

5,419

99

—

99

3,667

99

861

99

4,793

99

5,311

99

5,577

99

5.452

5.453

99

99

3,640

99

4,733

Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, hurusom af de angifna medeluppbördssiffrorna

framginge, att inom alla de fem första klasserna funnes

vissa postkontor, för hvilka siffran icke uppginge till den, som skulle för

klassen betingas. Då emellertid postkontoren i fråga det oaktadt upptagits

inom högre klass än dit de enbart enligt normalsiffrorna bort höra, berodde

detta på följande af styrelsen angifna särskilda omständigheter.

Inom l:a klassen hade sålunda uppförts jemväl postkontoren i Jönköping

och Kristianstad, det förra enär postkontorets egen uppbörd för år

1897, tillhopa med l/3 af medeltalet af dess underlydande poststationers

uppbörd för år under senaste femårsperiod, uppgått till 101,729 kronor

och det senare kontoret, emedan en liknande kalkyl öfver uppbörden der

gåfve en slutsumma af 96,932 kronor samt postkontoret tillika hade stor

transiterande post, som icke inverkade på uppbörden.

Vidare hade inom 2:a klassen postkontoren i Borås, Eskilstuna, Uddevalla

och Vesterås uppförts, emedan deras egen uppbörd för år 1897, tillhopa

med nyssnämnda anpart af underlydande stationers årsuppbörd för

femårsperioden, uppgått till resp. 65,469 kronor, 61,616 kronor, 60,501

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

31

kronor, 60,108 kronor, samt rörelsen jemväl å dessa kontor visade jemn

stegring; hvarförutom vid postkontoret i Uddevalla handlades en mycket

besvärlig transitpost och så väl der som vid postkontoret i Vesterås postsparbanksrörelsen

vore större än vid postkontor i allmänhet.

Inom 3:e klassen hade upptagits postkontoren i Söderhamn och Vestervik,

vid hvilka postkontor, enligt nyssnämnda beräkningsgrund, uppbörden

numera stigit till resp. 36,091 kronor och 35,898 kronor, hvartill komme

en afsevärd postsparbanksrörelse; och med hänsyn dertill att, med ledning

af nyssnämnda beräknings sätt, uppbörden vid postkontoren i Eslöf, Katrineholm,

Nässjö, Sala och Trelleborg numera kunde anses uppgå till resp.

34,268 kronor,^ 33,443 kronor, 33,222 kronor, 34,291 kronor och 26,295

kronor, hade jemväl dessa postkontor ansetts böra tillhöra denna klass,

hvarvid styrelsen tillika meddelat, att samtliga dessa kontor med undantag

af Sala hade en betydande transitrörelse, hvilken tillförde hvart och ett

af kontoren minst lika mycket arbete, som en utfyllning i uppbördsbeloppet

skulle förorsaka, att Trelleborg vore gränspostkontor samt att postkontoret

i Sala hade en betydande postsparbanksrörelse.

Af de i 4:e klassen upptagna postkontor med angifven lägre medel
-

poskontorets i Alingsås uppbörd till

„ „ Charlottenberg uppbör

„ „ Engelholm „

„ „ Haparanda „

„ „ Hessleholm „

„ „ Karlsborg „

v » Kil ,,

„ „ Ljungby

„ „ Ronneby „

„ „ Skellefteå „

„ „ Strömstad „

„ „ Trollhättan „

„ „ Vernamo „

in stegring,

antagas uppgå:

...................... kr.

19,822

till ......

• • ................... ??

11,997

v ............

..................... ?>

20,754

?? ...........

•• .................... »

13,669

?? ...........

....................... »

19,788

?? ............

......................

19,470

» ...........

.............. ........ V

20,189

V

...................... »

19,188

Y) ...........

....................... V

18,425

J? .............

....................... >>

20,452

v ............

....................... »

19,830

v ............

....................... V

22,769

>> ............

......................

21,347

För dem af de sålunda uppräknade postkontoren, hvilka, enligt den

särskilda beräkningen, icke redan fullt eller, såsom fallet vore med postkontoret

i Alingsås, helt nära nått uppbördssiffran 20,000 kronor, hade

såsom skäl för placeringen i 4:e klassen förelegat, dels att postkontoren

i Charlottenberg och Haparanda såsom gränspostanstalter hade eu betydlig

utvexling af post med grannländerna, dels att vid postkontoret i Hessle
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

holm behandlades en afsevärd mängd af transiterande poster, dels att vid

postkontoren i Karlsborg och Ljungby postsparbanksrörelsen öfverstege

den vid postkontoren normala, dels ock rörande postkontoren i Ronneby

och Strömstad att afseende ansetts böra fästas vid dessa kontors belägenhet

å besökta badorter, hvartill för postkontoret i Strömstad komme, att dess

postsparbanksrörelse vore större än vid postkontoren i allmänhet. Postkontoret

i Borlänge, hvilket öppnats den 1 april 1896 och för hvilket,

likasom för de öfriga förut anmärkta kontor, som öppnats under senaste

femårsperiod, någon fullständig femårsstatistik icke kunnat uppgöras, hade

upptagits i denna klass, emedan uppbörden redan uppgått till 19,067 kronor,

och kontoret hade en postsparbanksrörelse, som vore betydligt större än

den vid postkontor vanligen förekommande.

I 5:e klassen hade, ehuru med lägre medeluppbörd än 10,000 kronor,

upptagits postkontoren i Bengtsfors, Hörby, Marstrand och Nederkalix,

hvilkas nuvarande uppbörd ansetts kunna beräknas till resp. 9,562 kronor,

9,991 kronor, 9,595 kronor och 11,505 kronor, dervid, utom den stegring,

som sålunda skett i uppbörden vid dessa kontor, såsom skäl galt, att

postkontoret i Bengtsfors både en betydande postsparbanksrörelse och att

postkontoret i Marstrand vore beläget å en mycket besökt badort.

Generalpoststyrelsen hade tillika framhållit, att den af styrelsen sålunda

föreslagna, hufvudsakligast på uppbördsbeloppet grundade klassindelning

af postkontoren rättvisligen borde, om den godkändes, framdeles

tid efter annan i behörig ordning medföra partiella förflyttningar af postkontor

från en klass till annan, allt efter som ändrade uppbördsbelopp

eller andra giltiga omständigheter dertill kunde föranleda.

Uppbördtpro- Sedan generalpoststyrelsen i skrifvelse den 24 oktober 1893 framhållit

fixering önskvärdheten deraf, att, såsom en förberedande åtgärd till uppbördsprovi‘

Xer‘ny'' sionens fixering och omsättning till fast aflöning, vid derefter skeende

tjenstetillsättningar inom postverkets lokalförvaltning förbehåll gjordes om

tjensteinnehafvarens skyldighet att underkasta sig dylik omsättning, hade

Kong! Maj:t genom beslut den 17 november 1893 förklarat, att, vid derefter

skeende tillsättningar af tjenster inom postverkets lokalförvaltning,

i de konstitutorial, som å tjensterna utfärdades, förbehåll skulle intagas,

att tjensteinnehafvaren vore underkastad den reglering af aflöningsförmåner,

som'' kunde komma att ega rum i sammanhang med bestämmelser om upphörande

af den nu utgående uppbördsprovision.

Deraf ansåge generalpoststyrelsen ostridigt framgå, att de tjensteman

inom postverkets lokalförvaltning, hvilka å tjensten erhållit fullmagt eller

konstitutorial, innan nämnda förklarande gifvits, och för hvilka sålunda

detta förbehåll icke blifvit gjordt, icke vore skyldige att underkasta sig

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

33

sådan reglering, som i sistberörda kong! bref afsåges. Vid sådant förhållande

och då erfarenheten ådagalagt, att posttjenstemännens inkomst af

uppbördsprovision i regel år för år stege, läge det i sakens natur, att

regleringens faktiska genomförande blefve väsentligt beroende af hvilka

aflöningsförmåner bjödes tjenstemännen i utbyte mot utsigten till årlig

stegring i inkomster. Dervid borde visserligen icke lem.nas ur sigte,

att uppbördsprovisionen så till vida vore en något osäker inkomstkälla,

som dess årliga stegring kunde varda något ojemn derigenom, att provisionen

genom öfverflyttning af någon eller några poststationer från ett

postkontor till ett annat kunde komma att vid något postkontor nedgå

och i motsvarande mån ökas vid ett annat, eller derigenom att vid postkontoret

placerades flera ordinarie biträdande tjensteman än förut, hvartill

komme, att denna aflöningsförmån såsom tillhörande de extra inkomsterna

skulle vid tjenstledighet för sjukdom eller annan anledning afträdas

till vikarien. Uppbördsprovisionen hade således icke fullt samma värde

som ett på förhand fixeradt lika belopp, fördeladt i lön och tjenstgöringspenningar,

enär den på lönen lagda delen kunde vid kortare tjenstledighet

få behållas och dessutom vid afskedstagandet enligt gällande principer

bidraga till höjning af pensionsbeloppet. Af dessa orsaker vore det,

enligt generalpoststyrelsens förmenande, rättvist, att vid uppbördsprovisionens

omsättning till lön och tjenstgöringspenningar det belopp, som lemnades

i stället för uppbördsprovisionen, blefve något lägre än det belopp,

hvartill provisionen, om den fått fortfara, skulle hafva uppgått. Men om

medelbeloppet af provisionen för en redan förfluten period toges till utgångspunkt

för bedömande af frågan, med hvilket belopp i fast aflöning

provisionen borde ersättas, kunde det icke anses, att tjenstemännen af

uppbördsprovisionens fixering hemtat någon oberättigad förmån; och då

från och med 1893 års början samtliga dittills under jernvägspostinspektionerna

lydande poststationer förlagts under de fullständiga fasta postanstalterna

och uppdelats på dem, hade generalpoststyrelsen deraf hemtat

anledning att vid den nya utredning, som egt rum i fråga om uppbördsprovisionens

omsättning, undersöka, till huru stora belopp uppbördsprovisionen

för de särskilda tjenstemännen uppgått under femårsperioden 1893—

1897. Dervid hade från provisionsbeloppen afdragits beloppen ej mindre

af den provision, som enligt gällande bestämmelser kommit föreståndare

för poststationer och ångbåtspostexpeditioner till del, än äfven af den rabatt,

som utgått till frimärkesförsäljare samt köpare af frankotecken i större partier.

Beträffande uppbörds- och frimärkesprovisionen vore, på sätt generalpoststyrelsen

erinrat, alltsedan år 1877 i de af Kongl. Magt faststälda

utgiftsstater för postverket bestämdt, att provisionen skulle utgå med:

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 115 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

10 procent af uppbörd, som ej för år öfvei''stege 3,000 kronor,

6 procent af den del af uppbörden, som öfversköte 3,000, men ej

15,000 kronor, och

3 procent af den del af uppbörden, som öfverstege 15,000 kronor.

Tillika hade genom kongl. brefvet den 23 mars 1877 rörande provisionens

fördelning förklarats, att den provision, som belöpte för så väl

kontant redovisade postafgifter som försålda frimärken, skulle från och

med 1877 års ingång vid de postkontor och de postexpeditioner, der mera

än eu tjensteman med lön å stat funnes anstäld, äfvensom vid postinspektionskontoren,

hvad beträffade den derstädes tjenstgörande personal med

lön eller arfvode å stat, i allmänhet fördelas sålunda, att en fjerdedel deraf

tillkomma kontorschefen ensam samt återstående tre fjerdedelar denne och

vederbörande å stat uppförda biträdande tjensteman gemensamt i mån af

beloppet af dem hvardera tillkommande ordinarie lön eller arfvode; att

— hvad särskildt anginge den uppbörds- och frimärkesprovision, som

belöpte för Stockholms postkontors tidnings-, paket- och brefbärareexpeditioner

samt dervarande filialpostkontor å Normalm, Södermalm, Ladugårdslandet

och Kungsholmen —- vid bestämmandet af de vederbörande afdelningsföreståndare

och kontorschefer tillkommande andelar skulle iakttagas,

att af den fjerdedel utaf den för dessa afdelningar belöpande provision,

som från delningen mellan samtlige kontorstjenstemännen undantoges, tre

fjerdedelar, eller af provisionsbeloppet i dess helhet tre sextondedelar, tilldelades

vederbörande afdelningsföreståndare och återstående en fjerdedel,

eller af hela provisionsbeloppet eu sextondedel, tillfölle kontorschefen, med

iakttagande derjemte, hvad filialpostkontoren anginge, att, der icke någon

af de vid dylika kontor anstälde tjensteman vore å stat uppförd, samtliga

desse tjensteman skulle af provisionen njuta enahanda andel, som om befattningarna

vore å stat uppförda; samt att i öfverensstämmelse härmed

äfven borde förfaras med den provision, som belöpte för Göteborgs postkontors

paket- och brefbärareexpeditioner.

De i detta kongl. bref omnämnda postexpeditioner vore numera

postkontor af 5:e och 6:e klasserna, och med de i samma kongl. bref

afsedda postinspektionskontoren afsåges jernvägspostinspektionskontoren,

Indika indragits med 1893 års ingång.

I fråga om uppbördsprovisionens fördelning vid de efter år 1877

tillkomna filialer i Stockholm och Göteborg hade, enligt hvad t. f. departementschefen

vidare meddelat, med stöd jemväl af hvad genom kongl.

bref den 27 mars 1885 blifvit stadgadt rörande ett filialpostkontor i Göteborg,

tillämpats enahanda bestämmelser som de nu omförmälda, dock från

och med år 1897 beträffande Stockholms postkontor med den ändring,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

35

som föranledts deraf, att genom kongl. brefvet den 4 december 1896 angående

reglerande af de med postdirektörsbefattningen i Stockholm förenade

löneförmåner förordnats, bland annat, att af den fjerdedel utaf den

för Stockholms postkontors afdelningar och filialkontor belöpande uppbördsoch

frimärkesprovision, som, enligt kongl. brefvet den 23 mars 1877,

undantagits från delningen mellan samtlige kontorstjenstemännen, tre

fjerdedelar eller af provisionsbeloppet i dess helhet tre sextondedelar skulle

delas lika mellan samtliga afdelningars och filialkontors föreståndare samt

återstående fjerdedel eller af hela provisionsbeloppet en sextondedel delas

lika mellan postdirektören och den såsom förvaltare af kassa- och frimärkesförråden

vid postkontoret tjenstgörande kontrollör.

I sammanhang härmed hade generalpoststyrelsen erinrat, att den

frimärkesprovision, som utginge till poststationerna, enligt kongl. brefvet

den 6 juni 1873 utgjorde 2 procent; att i allmänhet föreståndare för

sådana poststationer, som icke vore belägna vid jernväg, äfvensom en del

föreståndare för ångbåtspostexpeditioner vore genom kontrakt tillförsäkrade,

jemte ett årsarfvode, de extra inkomster, som kunde vara med befattningen

förenade; att de för den skull icke kunde fråntagas denna provision, med

mindre än att kontrakten uppsades och nya kontrakt afslötes, dervid, i

fråga om bestämmande af arfvodesbeloppet, hänsyn måste tagas till storleken

af den provision, som utgått; att generalpoststyrelsen emellertid ansåge

sig icke böra för det närvarande förorda sådan åtgärd, hvilken sannolikt

skulle framkalla ökade kostnader för postverket; att jemväl jernvägspoststationernas

föreståndare, fastän icke anstälda på kontrakt, syntes, om

uppbördsprovisionen dem fråntoges, vara berättigade till godtgörelsé härför;

att den till frimärkesförsäljare samt köpare af större partier frankotecken

från anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision utgående rabatt vore

genom kongl. brefven den 30 maj 188 1 och den 21 december 1888 bestämd

att utgå med en procent vid köp på en gång af minst 3 ark frimärken,

hvart ark innehållande 100 märken, äfvensom vid köp af minst 100 brefkort

eller 100 frank okuvert eller 100 kortbref; samt att, om det än kunde

ifrågasättas, huruvida med denna rabatt ernåddes hvad som varit med densamma

åsyftadt, styrelsen likväl trott det böra anstå med upphäfvandet af

denna rabattförmån, till dess allmänheten hunnit, mera än hittills varit

fallet, antaga det utrikes gängse bruket att sjelf förse sina postförsändelser

med inköpta frankotecken.

Om således frågan rörande uppbörds- och frimärkesprovisionens fixering

för det närvarande inskränktes till att omfatta tjenstemännen inom postverkets

lokalförvaltning, ville generalpoststyrelsen angifva de särskilda fasta

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

aflöningsbelopp, hvilka af styrelsen ansetts böra för desse tjensteman

ifrågakomma.

Beträffande då först aflöningen för postdirektörerna, åtnjöte för närvarande

postdirektören i Stockholm en fast aflöning af 4,000 kronor äfvensom

uppbördsprovision, hvilken i medeltal för år under femårsperioden

1893—1897 uppgått till 3,575 kronor 87 öre, hvadan alltså hans sammanlagda

årliga aflöning af postmedel under berörda period kunde beräknas

till i genomsnitt inemot 7,600 kronor. Postdirektören i Göteborg, hvilkens

uppbördsprovision under ifrågavarande period utgjort i medeltal 4,652

kronor 53 öre, kunde således, med en fast aflöning af 4,000 kronor, anses

af postmedel uppbära något öfver 8,600 kronor årligen. Med hänsyn härtill

och för vinnande af likhet i de fasta aflöningsbeloppen för dessa båda

postdirektörer, hvilka vore chefer för de två största postkontoren i riket

och båda hade under sig flera filialkontor och stor personal, hade styrelsen

ansett deras fasta aflöning böra bestämmas till 7,000 kronor, deraf 4,400

kronor skulle utgöra lön och 2,600 kronor tjenstgöringspenningar, med rätt

för dem tillika att, under vilkor af väl vitsordad tjenstgöring, komma i

åtnjutande af ett första årstillägg å 400 kronor efter 5 år och ett andra

ålderstillägg å samma belopp efter 10 år. Om, såsom för närvarande vore

föreskrifvet, af ålderstilläggen för tjensteman, tillhörande postverkets lokalstat,

75 procent beräknades såsom lön och 25 procent såsom tjenstgöringspenningar,

skulle, med den nu föreslagna aflöningen för de båda postdirektörerna

i Stockholm och Göteborg, desse vid uppnådd pensionsålder,

om de intjenat båda ålderstilläggen, komma i åtnjutande af enahanda

pensionsbelopp, som byråchef efter erhållet ålderstillägg egde vid afsked

med pension uppbära, något, som redan i ett par särskilda fall blifvit, på

framställning af Kongl. Maj:t, medgifvet af Riksdagen. Genom en sådan

reglering som den nu föreslagna skulle visserligen postdirektören i Göteborg

förlora i årlig inkomst minst 850 kronor; men om regleringen genomfördes,

hade det också varit generalpoststyrelsens afsigt att söka såsom biträde åt

honom få anstäld en kontrollör såsom kassör och frimärkesförvaltare i

öfverensstämmelse med hvad som redan år 1886 genomförts vid postkontoret

i Stockholm. Genom en sådan anordning skulle postdirektörens

deltagande i detaljarbetet med uppbörden och räkenskaperna kunna upphöra

och derigenom tillfälle beredas honom att å kontoret intaga en mera

ledande och öfvervakande ställning.

Postdirektören i Malmö uppbure af postmedel förutom sin fasta

aflöning, 4,000 kronor, uppbördsprovision, som under förenämnda femårsperiod

i medeltal för år belöpt sig till 2,907 kronor, hvadan hans

sammanlagda inkomst af postmedel kunde upptagas till något öfver

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

37

6,900 ^ kronor. Generalpoststyrelsen hade ansett sig böra för honom

föreslå en aflöning å 6,000 kronor, deraf 4,000 kronor i lön och 2,000

kronor i tjenstgöringspenningar, med två ålderstillägg å 400 kronor

hvardera under enahanda vilkor som de, hvilka nyss nämnts beträffande

postdirektörerna i Stockholm och Göteborg. Genom fastställande af

denna aflöning skulle postdirektören i Malmö erhålla mindre inkomster

än för närvarande, men jemväl vid postkontoret i Malmö skulle enligt

generalpoststyrelsens åsigt, om regleringen genomfördes, komma att

såsom biträde åt postdirektören anställas en kontrollör i egenskap af kassör

och frimärkesförvaltare.

För postförvaltarne i den föreslagna l:a klassen, hvilka tillhörde den

nuvarande 2:a klassen, utgjorde den fasta aflöningen, med inberäknande af

ett ålderstillägg å 400 kronor, för närvarande 4,000 kronor. Med förmälan,

att medeluppbördsprovisionen för förvaltarne vid de till l:a klassen

föreslagna postkontor under femårsperioden 1893—1897 uppgått till 2,003

kronor, hade generalpoststyrelsen föreslagit för postförvaltarne i denna

klass en aflöning af 5,200 kronor, deraf 3,600 kronor i lön och 1,600

kronor i tjenstgöringspenningar, jemte två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera.

Postförvaltarne i 2:a klassen, hvilkas fasta aflöning med ålderstilllägg,

enligt _ hvad nyss uppgifvits, uppginge till 4,000 kronor, hade, med

hänsyn dertill att medeluppbördsprovisionen vid de till denna klass nu

föreslagna kontor under förenämnda femårsperioden utgjort i jemnt krontal

för år 1,527 kronor, af generalpoststyrelsen upptagits till 4,700 kronor

jemte två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera. Af dessa 4,700 kronor

vore 3,300 kronor beräknade att utgöra lön och 1,400 kronor tjenstgöringspenningar.

För postförvaltarne i den nuvarande 3:e klassen uppginge den fasta

aflöningen med ålderstillägg till 3,400 kronor, under det att medelprovisionen

under femårsperioden för de till denna klass föreslagna utgjort i

krontal 1,196 kronor. Aflöningen för föreståndarne i denna klass hade

för den skull af styrelsen ansetts böra bestämmas till 3,800 kronor, deraf

2,850 kronor i lön och 950 kronor i tjenstgöringspenningar, med två

ålderstillägg å 4u0 kronor hvartdera.

Postförvaltarne i 4:e klassen åtnjöte i fast aflöning med två ålderstillägg

3,200 kronor. Medeluppbördsprovisionen hade för de till denna klass föreslagna

under femårsperioden uppgått till omkring 1,031 kronor. Generalpoststyrelsen

hade derför föreslagit för föreståndarne i denna klass en

aflöning af 3,400 kronor, deraf 2,550 kronor i lön och 850 kronor i tjenstgöringspenningar,

samt två ålderstillägg å hvartdera 400 kronor.

För postförvaltarne i 5:e klassen utgjorde, med inberäknande af två

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

ålderstillägg å 400 kronor hvardera, den fasta aflöningen 2,800 kronor,

och de till denna klass föreslagna hade under < förutnämnda femårsperiod

uppburit i medelprovision för år ett belopp, i jemnt krontal beräknadt,

af 910 kronor. Aflöningen hade med hänsyn till dessa belopp

föreslagits till 2,175 kronor i lön och 725 kronor i tjenstgöringspenningar,

eller tillhopa 2,900 kronor, samt två ålderstillägg å hvartdera 400 kronor.

Postförvaltarne i 6:e klassen hade i fast aflöning med två ålderstillägg

2,600 kronor. För de till denna klass föreslagna hade medelprovisionsbeloppet

utgjort i jemnt krontal 673 kronor. Aflöningen hade derför af

generalpoststyrelsen satts för desse postförvaltare till 2,500 kronor, hvaraf

1,875 kronor i lön och 625 kronor i tjenstgöringspenningar, samt två

ålderstillägg å hvartdera 400 kronor.

Beträffande slutligen postförvaltarne i den föreslagna 7:e klassen,

hvilka nu samtliga tillhörde 6:e klassen, utgjorde, såsom förut nämnts, den

fasta aflöningen för dem 2,600 kronor. Medeltalet af uppbördsprovisionen

hade för dem under femårsperioden utgjort i rundt krontal 455 kronor;

och hade för den skull generalpoststyrelsen ansett deras aflöning ej böra

föreslås lägre än 2,300 kronor, deraf 1,725 kronor skulle utgöra lön och

575 kronor tjenstgöringspenningar, hvarjemte äfven dessa skulle åtnjuta

två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera.

Generalpoststyrelsen hade vidare erinrat, att de till en del af posttjenstemannapersonalen

utgående sportler i afgift för lösväskor och räkningshållning

med korrespondenter m. m., hvilka sportler i de flesta fall

uppginge till ringa belopp, icke berördes af detta regleringsförslag, enär

dessa sportler icke utginge af postmedel.

Med anledning af nu omförmäla löneförslag för postförvaltare hade

generalpoststyrelsen ansett sig böra framhålla, hurusom, då enligt berörda

förslag de under distriktsförvaltningarna lydande postförvaltarne af l:a

klassen skulle i fast aflöning med ålderstillägg ega uppbära 6,000 kronor,

det icke syntes vara lämpligt, att den deras förmän, postinspektörerna, i

stat tillförsäkrade aflöning sattes lägre än 6,000 kronor. Efter det distriktsförvaltningarna

börjat sin verksamhet, hade också genom det stora uppsving,

poströrelsen tagit, och de utsträckta postförbindelserna postinspektörnas

ledande och öfvervakade arbete så ökats, att detsamma väl betingade

någon ökning i aflöning; och generalpoststyrelsen hade för den skull föreslagit

för postinspektörerna en aflöningsförhöjning af 500 kronor, hvarigenom

deras årliga aflöning skulle i staten upptagas till 6,000 kronor, deraf, med

bibehållande af nuvarande proportionen, 4,500 kronor vore att betrakta

såsom arfvode och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

39

Hvad beträffade den af generalpoststyrelsen ifrågasatta förändring afr. f. departenu

gällande klassindelning af postkontoren, läge, enligt t. f. departementschefens

åsigt, behofvet af eu sådan förändring i öppen dag. Under den

tidrymd af mer än 25 år, som förflutit, sedan senaste klassindelning af

postanstalterna egt rum, både de förhållanden, som för en dylik klassindelning

borde vara bestämmande, väsentligen förändrats, och det hade varit

med afseende hufvudsakligen å dessa förändrade förhållanden, generalpoststyrelsen

nu uppgjort sitt förslag i ämnet, dervid såsom hufvudgrund

bibehållits den vid de särskilda postanstalterna förekommande uppbörden.

Mot detta förslag, i hvilket t. f. departementschefen i likhet med generalpoststyrelsen

ansåge postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö ej

böra ingå, hade t. f. departementschefen icke heller funnit anledning till

anmärkning.

Hvad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om fixeringen af uppbörds-

och frimärkesprovisionen och densammas omsättning till fast aflöning

ansåge t. f. departementschefen sig desto hellre böra tillstyrka, som

derigenom komme att för tjenstemännen inom postverkets lokalförvaltning

tillämpas samma princip, som vid löneregleringar i senare tider gjorts

gällande, eller att aflöningen i största möjliga utsträckning borde göras

last och noga bestämd. De af generalpoststyrelsen föreslagna aflöningsbeloppen

för postdirektörer och postförvaltare föranledde icke heller någon

erinran från t. f. departementschefens sida, liksom han äfven funne den

af styrelsen föreslagna ökningen af postinspektörernas arfvoden vara af

omständigheterna påkallad.

Den biträdande ordinarie tjenstemannapersonalen å postanstalterna f°rnt!''°1''

utgjordes, enligt hvad t. f. departementschefen ytterligare till statsråds- u,e,na''

protokollet anfört, af kontrollörer och postexpeditörer.

Kontrollörerna vore delade i tre lönegrader, hvilka åtnjöte i fast aflöning:

första graden 4,000 kronor, andra graden 3,400 kronor och tredje

graden 2,800 kronor, ett ålderstillägg å 400 kronor, efter 10 års väl vitsordad

tjenstgöring, i hvarje fall inberäknadt. Medeltalet af den dem tillkommande

uppbördsprovision hade, enligt hvad generalpoststyrelsen upplyst,

under femårsperioden 1893—1897 -— då härvid icke medräknades

hvarken de kontrollörer, som vore anstälda å postinspektionerna och enligt

kongl. brefvet den 3 juni 1892 åtnjöte i stället för provision en årlig

ersättning af 600 kronor, eller den kontrollör af 3:e lönegraden, hvilken

tjenstgjorde såsom kassör och frimärkesförvaltare vid Stockholms postkontor

och för hvilken, såsom förut antydts, särskilda bestämmelser i fråga

om provisionsförmåner gälde — uppgått för kontrollörerna af l:a lönegraden

till 868 kronor, för kontrollörerna af 2:a lönegraden till 763 kro
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

nor och för kontrollörerna af 3:e lönegraden till 681 kronor, allt i runda

krontal beräknadt. För omsättning af dessa provisionsbelopp i lön och

tjenstgöringspenningar borde således aflöningen bestämmas för kontrollörerna

af 1 :a lönegraden till 4,900 kronor, för kontrollörerna af 2:a lönegraden

till 4,200 kronor och för kontrollörerna af 3:e lönegraden till

3,500 kronor, eller — om hänsyn toges dertill, att provisionsbeloppet i

genomsnitt för alla kontrollörer, med ofvanberörda undantag, uppgått till

758 kronor — för kontrollörerna af l:a lönegraden till 4,800 kronor, för

kontrollörerna af 2:a lönegraden till nyssnämnda belopp 4,200 kronor

samt för kontrollörerna af 3:e lönegraden till 3,600 kronor. Emellertid

syntes det generalpoststyrelsen, att följande särskilda omständigheter

borde beträffande kontrollörerna i l:a och 3:e lönegraden tagas i betraktande

vid bestämmande af den aflöning, som skulle för framtiden tillkomma

dem.

Till följd af de bestämmelser, som, för åstadkommande af en rättvisare

fördelning af provisionsbeloppen vid Stockholms postkontor, meddelats

genom ofvanberörda kongl. bref den 4 december 1896 angående

reglerande af de med postdirektörsbefattningen Stockholm förenade löneförmåner,

hade de sju kontrollörer af l:a lönegraden, hvilka i Stockholm

vore föreståndare för vissa postkontorsafdelningar, från och med år 1897

erhållit så mycket större andel i provisionen, att det dem tillfallande

provisionsbelopp för året utgjort 1,398 kronor 24 öre eller i rundt tal

1.400 kronor. Derigenom både deras årsaflöning, som, inberäknadt ålderstillägg,

år 1896 utgjort i medeltal 4,700 kronor, för år 1897 stigit till

5.400 kronor och kunde beräknas komma att såväl för år 1898 som

framgent, om aflöningsbestämmelserna blefve oförändrade, uppgå till minst

sistnämnda belopp. En så nyligen skedd reglering syntes generalpoststyrelsen

icke böra nu lemnas alldeles å sido. Också hade desse kontrollörer

och afdelningsföreståndare i en den 22 oktober 1898 till generalpoststyrelsen

inkommen skrift framhållit denna omständighet, omfånget af det

dem åliggande arbetet och det dermed förenade ansvaret samt hemstält

att varda vid den nu ifrågavarande regleringen föreslagna till aflöningsförmåner,

som icke i något fall måtte sättas lägre än till 5,500 kronor,

äfvensom att i fråga om titel och fullmagt. likställas med postmästare af

2:a klassen. Af denna framställning hade generalpoststyrelsen ansett sig

nu i detta sammanhang allenast böra upptaga den del, som afsåge aflöningen.

Finge det i fråga om densamma fästas afseende vid allenast förhållandena

under år 1897 eller år 1898, skulle det otvifvelaktigt ligga

närmast till hands att för kontrollörerna af 1 :a lönegraden, hvilka för närvarande

vore i fråga om lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg jemn
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

41

stälde med postmästare af 2:a klassen, föreslå enahanda aflöning som för

de nu i 2:a klassen bibehållna postförvaltare. Derigenom skulle högsta

afiöningen för dessa kontrollörer komma att uppgå till 5,500 kronor. Men

då vid beräkningen af aflöning för postförvaltare i de olika klasserna

för fixering af uppbördsprovisionen tagits hänsyn icke till sista årets

provisionsbelopp, utan till medeltalet af provisionen för de fem senaste

åren, syntes ock böra så ske vid beräkningen af den aflöning, som borde

tillkomma kontrollörerna. Dervid hade dock, enär af de enligt stat i l:a

lönegraden befintliga åtta kontrollörerna alla utom en vore placerade i

Stockholm och kommit i åtnjutande, genom den nyligen skedda regleringen,

af förbättrade aflöningsvilkor, generalpoststyrelsen ansett sig kunna i förslaget

till ny reglering gå beträffande aflöningsbeloppet något utöfver det,

hvartill allenast den nuvarande fasta afiöningen samt medelsiffran af uppbördsprovisionsbeloppet

för den femårsperiod, i hvilken fyra år af fem

läge för senaste regleringen, skulle föranleda. Generalpoststyrelsen hade

nemligen föreslagit, att högsta afiöningen för kontrollörer i l:a lönegraden

måtte upptagas till 5,000 kronor.

Beträffande kontrollörerna i 3:e lönegraden hade det synts generalpoststyrelsen

vara af vigt, att jemväl desse likstäldes i aflöning med postförvaltare

i viss klass, på det att icke aflöningsklassex-na inom lokalstaten

måtte blifva alltför talrika, och hade af sådan anledning kontrollörerna i

3:e lönegraden likstälts i aflöning med postförvaltarne af 5:e klassen, hvarigenom

sistnämnde kontrollörers högsta aflöning skulle komma att utgöra

3,700 kronor.

Angående antalet af kontrollörer i hvarje lönegrad hade — sedan

generalpoststyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t erinrat, att sju kontrollörsbefattningar

af l:a lönegraden innehades af föreståndare för afdelningar

inom Stockholms postkontor, men att äfven vid postkontoren i Göteborg

och Malmö funnes anstälda kontrollörer, hvilka vore föreståndare för afdelningar

vid dessa kontor och som i fråga om sina innehafvande befattningars

ansvarsfullhet och omfattning måste anses med afdelningsföreståndare

i Stockholm temligen jemnstälda — genom kongl. brefvet

den 25 maj 1894, med uppoffrande af förmånen att vid en del postkontor

af 2:a klassen hafva såsom kontorsföreståndarens närmaste man anstäld eu

tjensteman med kontrollörsgrad, generalpoststyrelsen bemyndigats att, i mån

af afgång, indraga 8 kontrollörsbefattningar af 3:e lönegraden samt i deras

ställe inrätta en ny kontrollörstjenst af 2:a lönegraden och 8 nya postexpeditörstjenster,

deraf 5 af 1 :a lönegraden och 3 af 2:a lönegraden, samt

uppflytta 2 kontrollörshefattningar från 3:e till l:a lönegraden.

Med tillämpning af berörda kongl. bref hade sedermera kontrollörernas

Bill. till Rilcsil. Prut. 1899. 4 Sami. 1 Aftl. 65 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

antal ändrats: i 1:a lönegraden från 7 till 8 samt i 3:e lönegraden från

15 till 12, hvarjemte i sammanhang dermed tillkommit 2 postexpeditörsbefattningar.

Den fixering af uppbördsprovisionen, som nu vore i fråga, gåfve

emellertid generalpoststyrelsen anledning hemställa, att den vidare tillämpningen

af berörda bestämmelser i kongl. brefvet den 25 maj 1894 måtte

få upphöra. Orsakerna till denna hemställan vore följande. Såsom redan

vore antydt, hade vid beräkning af kontrollörernas uppbördsprovision icke

medräknats provisionen för den kontrollör af 3:e lönegraden, hvilken

tjenstgjorde såsom kassör och frimärkesförvaltare vid Stockholms postkontor.

För honom gälde nemligen i fråga om andel i uppbördsprovision särskilda

bestämmelser, genom hvilka hans provisionsandel kommit att utgöra vida

högre belopp än för kontrollörer i allmänhet. Sålunda hade provisionen

för honom uppgått i jemna krontal år 1893 till 4,060 kronor, år 1894

till 4,264 kronor, år 1895 till 4,338 kronor, år 1896 till 4,51 1 kronor och år

1897 till 1,984 kronor, eller i medeltal för år under denna femårsperiod till

3,851 kronor. Hans fasta aflöning för år hade, med inberäknadt ålderstillägg,

utgjort 2,800 kronor. Vid omsättning till fast aflöning af den

honom tillkommande uppbördsprovision kunde han för den skulle icke

bibehållas i sin nuvarande lönegrad, utan måste, för att minskningen i

inkomst icke måtte blifva alltför känbar, uppflyttas till !:a lönegraden,

dit också hans göromåls beskaffenhet, och ansvar med rätta hänförde honom

och dit han, enligt generalpoststyrelsens förmenande, redan från första

början skulle hafva placerats, om icke just uppbördsprovisionens storlek

ansetts kunna fylla hvad som brustit i fast aflöning. Af denna anledning

behöfde antalet kontrollörer af 1:a lönegraden höjas från 8 till 9.

En annan orsak att öka kontrollörernas antal, utan afvaktan på

möjlighet att indraga någon kontrollörsbefattning af 3:e lönegraden,

förefunnes deri, att, såsom förut framhållits, postdirektörerna jemväl i

Göteborg och Malmö borde tilldelas särskilda kassörer och frimärkesförvaltare

för att sjelfva få bättre tillfälle än för närvarande att leda

och öfvervaka arbetet å de stora kontoren med deras afdelningar. Det

vore nemligen uppenbart, att postdirektörerna derigenom skulle gagna

det hela bättre, än om en väsentlig del af deras tid och intresse upptoges

med uppgörande af räkenskaper, uppbärande eller utbetalning åt

penningar samt utlemnande af frankotecken till underlydande. Dessa

göromål, från hvilka postdirektörerna skulle befrias, men hvilka de

naturligtvis fortfarande skulle leda och öfvervaka, vore emellertid af

den vigtiga och genom de stora belopp, om hvilka här vore fråga,

ansvarsfulla beskaffenhet, att deras skötande borde betinga kontrollörs
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1\:o 60.

43

aflöning. Dervid syntes den olika omfattningen af arbetet vid postkontoret

i Göteborg och vid postkontoret i Malmö lämpligast framhållas,

om kassören och fri märkesförvaltaren vid postkontoret i Göteborg

tilldelades 2:a lönegraden och motsvarande befattning vid postkontoret

i Malmö besattes med en kontrollör af 3:e lönegraden. Af dessa båda

kontrollörsbefattningar funnes emellertid, om en ny kontrollörstjenst i l:a

lönegraden inrättades för kassören vid Stockholms postkontor, disponibel

en kontrollörstjenst af 3:e lönegraden, hvadan för ändamålet erfordrades

ytterligare en kontrollörsbefattning af 2:a lönegraden.

Härtill komme, att någon ytterligare indragning af kontrollörsbefattningar

af 3:e lönegraden, utöfver hvad redan egt rum, icke framdeles

syntes böra ske, enär dels ett af filialpostkontoren i Göteborg redan nått

en trafik, som satte detsamma i jemnbredd med åtskilliga af de nuvarande

postkontoren, af 2:a klassen, hvadan föreståndaren borde beredas åtminstone

kontrollörsaflöning af 3:e lönegraden, dels ock de postkontor, som nu af

styrelsen föreslagits att tillhöra första klassen, jemte flertalet af de i andra

klassen upptagna syntes med den ökning i posttrafik, som vid dem visat

sig, böra, i den mån sådant läte sig genomföra, förses med kontrollör,

som kunde vara postmästaren behjelplig vid kontorets skötsel.

På grund af hvad nu rörande det erforderliga antalet kontrollörsbefattningar

anförts och för att, af skäl nyss nämnts, kunna för det största

filialkontoret i Göteborg disponera en kontrollörsbefattning af 3:e lönegraden,

hade generalpoststyrelsen föreslagit, att antalet kontrollörssysslor

måtte ökas med en i hvardera af de tre lönegraderna, hvarigenom antalet

kontrollörer skulle komma att utgöra i l:a lönegraden 9 med lön

3,150 kronor och tjenstgöringspenningar 1,050 kronor, i 2:a lönegraden

15 med lön 2,550 kronor och tjenstgöringspenningar 850 kronor samt i

3:e lönegraden 13 med lön 2,175 kronor och tjenstgöringspenningar 725

kronor, samtlige med två ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor.

Den andra gruppen af biträdande ordinarie tjenstemannapersonal å Postpostanstalterna

bildades af postexpeditörerna, Indika, fördelade i två 1 öne-<’''r/",''^''<''>^''’''’"'',

grader, för närvarande åtnjöte i fast aflöning: första graden 2,600 kronor

och andra graden 2,100 kronor, med inberäkning dervid för hvardera

graden af två ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor; hvarjemte, enligt hvad

generalpoststyrelsen meddelat, medeluppbördsprovisionen för de af desse

tjensteman, hvilka erhölle sådan provision, eller alla med undantag af

resepostexpeditörerna och de å postinspektionerna tjenstgörande postexpeditörer,

beräknats i jemna krontal för postexpeditörer af Pa lönegraden

till 417 kronor och för postexpeditörer af 2:a lönegraden till 367

kronor eller för båda lönegraderna i genomsnitt till 392 kronor för år.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o BO.

De å_ postinspektionerna anstälde postexpeditörer åtnjötc dock enligt kongl.

brefvet den 3 juni 1892 i ersättning för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision

en godtgörelse af 400 kronor för år.

Vid förslaget till aflöning för postexpeditörer med omsättning af uppbördsprovisionen

till fast aflöning hade generalpoststyrelsen ansett sig

kunna utgå från den föreställningen att, då postexpeditörerna nu fråntoges

utsigten till förbättring i afiöningen genom provisionens framtida

stegring, och då deras i förhållande till postförvaltare och kontrollörer

stora antal, hvilket så väl nu som sannolikt äfven framdeles tid efter

annan måste ökas i mån af poströrelsens fortgående utveckling, gjorde

utsigterna till befordran för dem mycket ogynsamma, billighet och verbets

egen fördel kräfde, att de inedelprovisionsbelopp, som af postexpeditörerna

redan ernåtts, afrundades uppåt till respektive 500 kronor för l:a lönegraden

och 400 kronor för 2:a lönegraden. Detta skulle hafva till följd,

att postexpeditörerna af l:a lönegraden komme att i aflöningsförmåner

likställas med postförvaltare i den nu föreslagna 7:e klassen och sålunda

erhålla en aflöning af 2,300 kronor, deraf 1,725 kronor i lön och 575

kronor i tjenstgöringspenningar samt två ålderstillägg hvardera å 400

kronor, och att postexpeditörerna af 2:a lönegraden bekomme i aflöning

2,000 kronor, nemligen 1,500 kronor såsom lön och 500 kronor såsom

tjenstgöringspenningar, med enahanda rätt till två ålderstillägg å 400

kronor hvartdera. 1 dessa klasser skulle också ingå de postexpeditörer,

som tjenstgjorde å jernväg. Dessa åtnjöte visserligen icke någon uppbördsprovision,

men de hade i utgående traktamenten haft en godtgörelse för

denna provision, och, såsom generalpoststyrelsen i förevarande statsförslag

under anslaget till traktamenten för tjensteman i jernvägskupé hemstält,

skulle dessa traktamenten samtidigt nedsättas, så att de allenast komme

att betacka de extra kostnader, som tjenstgöring å resa medförde.

Omständigheterna hade tillika föranledt generalpoststyrelsen att nu

föreslå en tredje lönegrad för postexpeditörer med 1,500 kronor i aflöning,

hvaraf 1,200 kronor skulle utgöra lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar,

samt med rätt för tjensteinnehafvare i denna 3:e lönegrad att

efter 5 resp. 10 års väl vitsordad tjenstgöring få afiöningen höjd hvardera

gången med 200 kronor i form af ålderstillägg; hvarjemte styrelsen

sett sig nödsakad att i postverkets eget intresse begära ökning af antalet

postexpeditörer i de redan befintliga lönegraderna.

Generalpoststyrelsen hade härvid erinrat, hurusom styrelsen vid afgifvande

af förslag till postverkets stater för år 1898 framhållit, bland

annat, att antalet postexpeditörer då utgjorde 282, hvaremot antalet af styrelsen

antagna, vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna tjenst
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

45

görande extra biträden uppgått till 518, livilka endast i man af afgång

bland postexpeditörerna kunde vinna befordran till ordinarie befattning,

derest icke postexpeditörernas antal ökades; att under då gångna elfva

månader af året 1896 10 extra biträden befordrats till postexpeditörer;

att bakom desse stodo, väntande på befordran, 518 extra biträden, af

livilka flertalets fulla arbetskraft och arbetstid redan då af postverket

toges i anspråk i de mångskiftande arterna af postverksamhet; att under

år 1895 antalet vanliga försändelser ökats från 1 51,009,934 till 161,148,904

samt antalet värdeförsändelser från 7,277,425 till 7,928,126, deribland

postanvisningarna från 1,369,179 till 1,810,897; att värdet af afgångna

assurerade försändelser, inlösta postförskott och inbetalda postanvisningsmedel

under år 1895 ökats från 968,436,560 kronor till 1,003,925,018

kronor; att gång efter annan ur den rent postala verksamheten uppstått

nya rörelsegrenar, såsom den raskt sig utvecklande postsparbanksrörelsen,

hvilken vid postanstalterna helt och hållet sköttes af postverkets personal

och, allt efter som rörelsen toge större omfång, också fordrade ökade

arbetskrafter, den internationella inkasseringsrörelsen samt den förmedling

svenska postverket åtagit sig i fråga om utvexling af postanvisningar

mellan, å ena sidan, Finland och, å andra sidan, länder och orter, med

hvilka Sverige omedelbart eller medelbart utvexlade postanvisningar; att

en så hastig utveckling också fordrade ökning i personal, derest icke af

brist på dugliga arbetskrafter postverket skulle stanna i utvecklingen eller

gå tillbaka; att de extra biträden, som under år 1895 befordrats till postexpeditörer,

vid befordringstillfället haft i genomsnitt en ålder af 34 år

och en i postverket tillryggalagd tjenstetid af omkring 13 år; att

sådana siffror rörande de lägsta tjenstemännens befordringsförhållanden

icke vore af beskaffenhet att tillföra postverket dugliga personer, utan, om

ingen väsentlig ändring till det bättre i dessa befordringsförhållanden snart

skedde, innebure en fara för postverkets framtid och hos de extra biträdena

alstrat ett missmod, som måste förtynga arbetet i postverkets tjenst;

att, om detta missmod åtminstone tills vidare kunde häfvas genom att

något öka postexpeditörernas antal, styrelsen visserligen ansåge frågan icke

derigenom löst, men dock så mycket vunnet, att den ökade utgiften i förhållande

dertill icke finge tillmätas någon större betydelse, men att antalet

nya postexpeditörsbefattningar då likväl icke borde sättas lägre än

till 75, enär det ändock skulle efter dessa nya befattningars tillsättande

komma att finnas qvar bland de obefordrade extra biträdena icke mindre

än 64, som varit i postverkets tjenst alltsedan år 1885 och som endast i

mån af afgång bland postexpeditörer skulle hafva utsigt att erhålla ordinarie

befattning, samt att under de då senast förflutna fem åren afgången

bland postexpeditörer i medeltal uppgått till allenast 12 per år.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

På Kongl. Maj:ts förslag hade Riksdagen medgifvit inrättandet af 75

nya postexpeditörsbefattningar, hvilka med 1898 års ingång blifvit tillsatta;

men redan dessförinnan hade röster börjat höjas att få befattningarnas

antal ytterligare höjdt, hvarjemte åtskilliga uttalanden i sådant syfte

förnummits vid sistlidet års riksdag, der ock motion i ämnet väcktes.

Statsutskottet hade vid behandlingen af motionen, i sammanhang med förslaget

till postverkets stater för år 1899, uttalat, att utskottet i likhet med

motionären funnit, att de extra posttjenstemännens utsigter att blifva befordrade

till ordinarie befattning inom postverket vore ogynsamma, samt att

de äldre af desse tjenstemän, i anseende till det ringa arfvode, de såsom extra

biträden åtnjöte, befunne sig i en jemförelsevis mindre god ekonomisk ställning,

men att utskottet dock ej ansett anledning föreligga att på grund deraf

tillråda aflåtande af skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t, enär utskottet vore

öfvertygadt, att generalpoststyrelsen, om densamma efter pröfning af frågan

funne bemälde tjenstemän böra i förevarande hänseende tillgodoses, icke

skulle underlåta att till Kongl. Maj:t inkomma med de förslag, som af

förhållandena ansåges påkallade.

Anledningen dertill, att generalpoststyrelsen icke redan i sitt förslag

till postverkets stater för innevarande år upptagit ökadt antal postexpeditörstjenster

hade ingalunda varit, att styrelsen ansett en sådan ökning

obehöflig. Redan vid afgifvandet af sitt statförslag för år 1898 hade

generalpoststyrelsen, på sätt förut blifvit nämndt, uttalat såsom sin åsigt,

att genom inrättandet af då begärda 75 nya expeditörsbefattningar frågan

icke vore löst; och den omständigheten att antalet af de af styrelsen antagna

extra biträdena, hvilka i allmänhet vore i tjenstegöromål likstälda

med postexpeditörer, under år 1897 ytterligare ökats, så att, då berörda

antal vid årets början utgjort 548, detsamma vid årets slut stigit till 566,

hade också nogsamt gifvit vid handen, att behofvet kräfde inrättande af

flera nya postexpeditörstjenster än de redan begärda. Men orsaken till

att framställning derom icke gjorts i sammanhang med statförslaget för

år 1899 hade legat dels deri, att generalpoststyrelsen ansett de redan erhållna

nya befattningarna böra tillsättas, innan flera begärdes, dels ock hufvudsakligast

i den omständighet, att styrelsen stått i begrepp att uppgöra förslag

till ändrad klassificering af postkontoren och fixering af den till der

anstälde tjenstemän utgående uppbörds- och frimärkesprovision. Ett sådant

förslag komme naturligtvis, såsom också framginge af hvad förut i det afseendet

anförts, att föranleda ändring i aflöningsvilkoren jemväl för postexpeditörer,

men det skulle också, såsom generalpoststyrelsen förutsåge,

komma att medföra ökade anspråk på nya postexpeditörsbefattningar.

Så länge nemligen eu afsevärd del af postförvaltarens och den bi
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

47

trädande ordinarie personalens aflöning utginge i form af uppbörds- och

frimärkes provision, med åliggande för postförvaltaren att till sin ordinarie

biträdespersonal afstå en del af provisionen enligt förut anförda bestämmelser,

gjorde postförvaltaren en ekonomisk förlust för hvarje extra biträde

å hans postkontor, som utbyttes mot ordinarie personal, och det

läge för den skull i hans ekonomiska intresse att i det längsta söka reda

sig med extra biträdespersonal, äfven om han nödgades i sådant afseende

af egna medel släppa till något litet för att kunna påräkna den för kontoret,

erforderliga arbetshjelp. Helt annorlunda koinme deremot förhållandet

att ställa sig, så snart provisionen blifvit omsatt i fast aflöning. Postförvaltaren

hade då sin bestämda aflöning, för hvars stegring genom uppåtgående

provisionsbelopp i mån af ökad rörelse utsigten vore stängd. Hvad

han af egna medel betalade till arbetshjelp kunde han icke förvänta få

ersatt i högre provisionssumma. Deremot läge det då i hans intresse att

i stället för den extra biträdespei’Sonalen med dess osäkra ställning erhålla

å kontoret så stor ordinarie biträdespersonal, som skäligen kunde begäras.

I det afseendet vore för den skull efter omregleringen talrika framställningar

att förvänta.

Vore det nu så, att sådana framställningar kunde på förhand i regeln

antagas komma att sakna verkligt fogi blefve naturligtvis framställningarna

af ringa verkan, men detta skulle, enligt generalpoststyrelsens förmenande,

blifva så långt ifrån verkliga förhållandet, att fast hellre kunde påstås, att

postförvaltarens och postverkets intressen härutinnan komme att sammanfalla.

Det kunde nemligen icke vara i verkets välförstådda intresse, att

det nu rådande missförhållandet mellan antalet ordinarie och extra personal

på postanstalterna finge fortfara. Den ordinarie tjenstemannapersonalen

å dessa anstalter utgjorde för närvarande 58''2, men den å postanstalterna

tjenstgörande extra biträdespersonalen hade vid 1897 års utgång utgjort

760, af hvilka 566 varit antagna af generalpoststyrelsen och 194 af vederbörande

postinspektörer eller postförvaltare, hvarförutom å postanstalterna

mera tillfälligt tjenstgjort 1 66 personer utan aflöning af postverket. Genom

tillsättande af de erhållna 75 nya postexpeditörsbefattningarna hade med

1898 års ingång antalet af de å postanstalterna tjenstgörande, af generalpoststyrelsen

antagna extra biträdena minskats, men sedan dess hade, till

erforderlig ökning af arbetskrafterna ä postanstalterna, antagits 43 nya

extra biträden, hvadan antalet af sådana, antagna af styrelsen, för närvarande

utgjorde 534. Af dessa kunde, enligt hvad framginge af särskild

gjord utredning rörande hvarje sådant extra biträdes arbetstid, minst 500

anses hafva lika drygt arbete, som om de vore ordinarie tjensteman.

Generalpoststyrelsen hade framhållit, hurusom af de nu anförda siff
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Torna framginge, att eu högst väsentlig del eller nära hälften af arbetet å

postanstalterna utfördes af en med ordinarie i fråga om arbetet, men ej i

fråga om aflöningen likstäld extra tjenstemannapersonal, som, anstäld mot

ett i förhållande till arbetet ringa arfvode och med kännedom derom, att

den i händelse af sjukdomsfall kunde gå miste om all aflöning af postverket,

finge deltaga, bland annat, i behandlingen af de stora värdeförsändelser

och handhafvandet af de stora penningsummor, som numera

dels för postverket och dels för postsparbanken inginge eller utlemnades

vid postkontoren. I minst lika måtto som den ordinarie personalen finge

den extra sköta den mångenstädes förekommande dryga natt-tjenstgöringen

å postanstalterna; och då rubbningar i trafiken eller andra omständigheter

hopade arbetet å någon postanstalt, vore den extra personalen lika litet

som den ordinarie fritagen från de extra arbetstimmar, som härigenom

uppstode. Det kunde icke förnekas, att detta vore ett betänkligt missförhållande

och innebo re fara jemväl för postverket. Då härtill komine,

att befordran till ordinarie tjenst vore ytterst långsam för de extra biträdena,

hvilket visade sig bland annat deraf, att jemväl under år 1897

afgången bland postexpeditörer utgjort allenast 12 och således hållit sig

vid samma medel siffra som under de näst förutgångna fem åren, samt att

afgången för år 1898 ej syntes komma att öfverstiga 14, vore det antagligen

icke endast en tillfällighet, att under de senaste åren ansökningarna

till genomgående af elevkurs för att vinna anställning å poststaten betydligt

minskats i antal. Men om också det erforderliga antalet extra biträden

fortfarande skulle kunna på nu rådande aflönings- och befordringsvilkor

eu tid bortåt erhållas, lede det dock intet tvifvel, att det rådande

missförhållandet mellan antalet extra personal och antalet ordinarie befattningar,

som denna personal kunde hoppas ernå, skulle föranleda sänkning

i qvalité hos dem, som sökte sig in i postverkets tjenst, till fara för

verket, hvilket, stadt i snabbt framåtskridande, hade behof af en duglig

personal för att kunna följa i utveckling de främsta utländska postverken

och icke kunde vara betjent med att nödgas anställa personer, hvilka redan

från början betraktade anställningen såsom en sista utväg.

I en till generalpoststyrelsen ingifven petition hade ett mycket stort

antal extra ordinarie postexpeditörer och extra biträden förenat sig i en

framställning, att, till förbättring af deras ogynsamma ställning och för

att den tid, som för dem erfordrades för att uppnå ordinarie grad, måtte

nedbringas till åtta år, ett dertill erforderligt antal nya postexpeditörstjenster

måtte inrättas. Att nu, då de extra biträdenas bekymmer öfver

deras klena befordrangsutsigter åter framlagts och då det visat sig, huru

föga dessa befordringsutsigter ljusnat genom den senast skedda ökningen

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

49

af postexpeditörsbefattningar, något borde göras för att väsentligt förkorta

den extra ordinarie fjenstgöringstiden, ansåge generalpoststyrelsen alldeles

nödvändigt, på det att icke hela den extra tjenstemannapersonalen vid

postverket, ur hvilkas led den ordinarie personalen skulle rekryteras, måtte

raka i missmod genom den långa tid, som erfordrades för att uppnå den

tryggare ställning, en ordinarie befattning lemnade.

^Generalpoststyrelsen hade i sådant hänseende föreslagit, att å staten

för år 1900 måtte upptagas 298 nya postexpeditörsbefattningar, hvarigenom,

om det beräknades, att jemväl under innevarande år 12 extra biträden

skulle hinna att, på grund af afgång bland postexpeditörer, till ordinarie

befattning befordras, det återstående antalet af de under år 1885 antagna

extra ordinarie tjenstemännen äfvensom de, hvilka antagits åren 1886—1891,

jemte de flesta af dem, som antagits under år 1892, skulle kunna vinna

befordran till ordinarie platser.

I sammanhang med förslaget till nya postexpeditörsbefattningar hade

generalpoststyrelsen äfven öfverlemnat två från posttjenstemännens föreningtill

styrelsen inkomna petitioner, som, bland annat, berörde behofvet af nya

tjenstebefattningar.

Gjorda undersökningar hade visat, att bland de extra biträden, som

skulle ifrågakomma till befordran, om det af generalpoststyrelsen nu föreslagna

antal nya expeditörstjenster beviljades, befunne sig ett stort antal

qvinliga extra ordinarie postexpeditörer. Dessa qvinliga expeditörer kunde

emellertid, med allt erkännande af deras flit och redbarhet, icke i allo

likställas med manliga expeditörer i fråga om användbarhet inom postverket.

Den qvinliga tjenstemannapersonalen kunde nemligen hvarken

tjenstgöra vid jernvägsposten eller vid mera kroppsansträngande sysslor och

icke heller annat än undantagsvis påräknas vid skötandet af nattposterna,

utan måste dessa besvärligare befattningar anförtros åt manlig personal.

På grund häraf syntes det generalpostyrelsen icke vara orättvist, om jemväl

aflöningen för den ordinarie qvinliga postpersonalen i regel blefve, likasom

förhållandet redan vore med aflöningen för de qvinliga extra biträdena,

satt något lägre än för den manliga personalen. Nu anförda synpunkter

hade föranledt styrelsen att, då styrelsen nu begärde inrättande af 298

nya postexpeditörsbefattningar, föreslå eu tredje grad af postexpeditörer,

hvilken grad skulle erhålla i aflöning 1,500 kronor, deraf 1,200 kronor

lön och 800 kronor tjenstgöringspenningar, och hvilken grad väl till eu

början skulle besättas äfven med manlig personal, men hufvudsakligen vara

afsedd för qvinlig personal. Denna sistnämnda personal skulle i regeln

komma att stanna inom den föreslagna tredje lönegraden, derest icke särskild

anledning till uppflyttning i högre lönegrad förekomme (iller qvinlig

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 AJd. 30 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

postexpeditör redan före tillkomsten af denna 3:e lönegrad erhållit högre

lönegrad, i hvilken hon i sådant fall rättvisligen borde bibehållas.

De qvinliga postexpeditörerna skulle, såsom för närvarande vore bestämdt,

erhålla allenast förordnande å befattningen och således sakna

pensionsrätt, men under samma vilkor, som gälde för manlig postexpeditör,

hafva rätt till ålderstillägg.

För denna 3:e lönegrad af postexpeditörer hade styrelsen nemligen

tänkt sig två ålderstillägg efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring

likasom för öfrige postexpeditörer; men då ålderstilläggen vore dels

eu uppmuntran till fortsatt träget arbete, dels ock ett medel att fylla det

behof af ökade inkomster, hvilket vanligen vid mera framskriden ålder

uppstode för familjeförsörjare, och beträffande qvinlig personal allenast

det förra af dessa skål för ålderstillägget förefunnes, hade styrelsen ansett

ålderstilläggsbeloppet för denna grad af postexpeditörer kunna inskränkas

till allenast 200 kronor i hvardera åldersklassen, hvarigenom aflöningen i

denna 3:e lönegrad skulle komma att uppgå med ålderstillägg till 1,900

kronor.

På grund af det sålunda anförda hade generalpoststyrelsen hemstält,

att, för bibehållande af proportionen mellan de redan befintliga två lönegraderna

af postexpeditörer, 72 postexpeditörsbefattningar måtte uppflyttas

från 2:a till l:a lönegraden samt att nya postexpeditörsbefattningar måtte

inrättas med 143 af 2:a lönegraden och 150 af den ifrågastälda nya 3:e

lönegraden. Antalet postexpeditörer skulle derigenom komma att utgöra:

250 af l:a lönegraden, 250 af 2:a lönegraden och 150 af 3:e lönegraden.

t./, departe- Hvad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om kontrollörerna har

myttra>^!enst- f- departementschefen funnit sig på de af styrelsen anförda skäl böra

tillstyrka.

Visserligen kunde i en så omfattande rörelse som postverkets det icke

undvikas, att ett betydande antal extra biträden måste användas. Men å

andra sidan ansåge t. f. departementschefen meningarna ej heller kunna

vara delade derom, att, då antalet dylika biträden vuxit derhän, att, såsom

generalpoststyrelsen påvisat, nära hälften af göromålen å postanstalterna

ombesörjdes af extra ordinarie tjensteman, hvilka hade lika drygt

arbete som de ordinarie tjenstemännen, men derför åtnjöte jemförelsevis

ringa godtgörelse, de ordinarie tjenstemännens antal måste väsentligen

ökas. Särskild! ansåge t. f. departementschefen sig härvid böra framhålla den,

såsom det syntes honom, oafvisliga nödvändigheten att för de extra tjenstemännen

söka förbättra de för dem under nuvarande förhållanden ytterst

mörka utsigterna att inom en icke allt för aflägsen tid komma i åtnjutande

af ordinarie tjenst och dermed förenade förmåner. Med hänsyn till

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

51

nu antydda förhållanden funne t. f. departementschefen det af generalpoststyrelsen

föreslagna antalet nya postexpeditörsbefattningar vara af behofvet

högeligen påkalladt.

Gifvetvis måste kostnaden för inrättandet af ett så stort antal nya

ordinarie tjenster uppgå till ett betydande belopp. Det af generalpoststyrelsen

beräknade kostnadsbeloppet ansåge t. f. departementschefen dock

kunna och böra i någon mån nedbringas derigenom, att aflöningsförmånerna

vid de nya tjensterna inom 3:e lönegraden bestämdes till något

lägre belopp, än styrelsen föreslagit. Befattningarna inom denna nya

lönegrad vore nemligen afsedda att besättas hufvudsakligen med qvinlig

personal; och i betraktande häraf samt med hänsyn till de aflöningsförmåner,

qvinnor med någorlunda jemförlig sysselsättning i allmänhet, enligt

t. f. departementschefens mening kunde påräkna på annat håll, ansåge

t. f. departementschefen, att aflöningen för postexpeditörer af 3:e lönegraden

skäligen kunde bestämmas till 1,200 kronor, deraf 900 kronor lön

och 300 kronor tjenstgöringspenningar, samt två ålderstil lägg, hvartdera

å 150 kronor, hvarigenom aflöningen för dessa tjensteinnehafvare kommc

att med ålderstillägg uppgå till 1,500 kronor, eller i det närmaste samma

aflöningsbelopp, som Riksdagen år 1897 vid reglerande af jernvägens

aflöningsstat bestämt för motsvarande tjensteinnehafvare. Härigenom

skulle kostnaden för de nya postexpeditörstjensternas inrättande komma

att minskas med 45,000 kronor eller från 225,000 kronor till 180,000

kronor.

Beträffande den ordinarie vaktbetjentpersonalen å postanstalterna hade vaktbetjente

generalpoststyrelsen meddelat, att denna personal för närvarande utgjordes “ p^^tcd''

af 3 vaktmästare, hvilka aflönades enligt äldre bestämmelser, men hvilkas

befattningar i män af afgång skulle återbesättas med »andra vaktbetjente»,

samt af 938 andra vaktbetjente med 500 kronor i lön, 100 kronor i ålderstillägg

efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring samt dagtraktamente. Med

detta dagtraktamente, som utgjorde för flertalet en väsentlig del af aflöningen,

hade afsetts att kunna för hvarje vaktbetjent särskildt lämpa aflöningen

efter tjenstgöringens beskaffenhet och tjenstgöringsorten, så att

löneinkomsten på det hela skulle komma att motsvara befattningens vigt

och innehafvarens skäliga anspråk på utkomst.

Erfarenheten hade emellertid ådagalagt, att detta aflöningssätt icke

vore till belåtenhet för dem det närmast gälde eller kunde blifva tillfredsställande,

bland annat derför att vid en omplacering eller eljest traktamentet

merendels icke kunde utan känbar olägenhet för vaktbetjent nedsättas;

att, om en vaktbetjent med högre traktamente flyttades till en

ort, der lägre traktamenten eljest gälde, detta genast framkallade en känsla

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

af orättvisa hos de förut å orten anstälde betjente, som hade lägre traktamente,

och en åstundan hos dem att erhålla det högre traktamentet; att

lefnadskostnaderna genom tillkommande nya, stundom tillfälliga, stundom

åter mera konstanta förhållanden kunde å en och samma ort komma att

vexla, utan att traktamentet kunde följa dessa vexlingar, och att det

å ort, der lefnadskostnaderna stegrats, läge nära till hands att derå

grunda begäran att i aflöningsvilkor varda likstälda med vaktbetjente å

andra orter, der högre traktamenten utginge. Styrelsen hade för den

skull ansett tiden nu vara inne att söka ordna postvaktbetjentcorpsens aflöningsförhållanden

till mera likhet med tjenstemännens genom fördelning

af den egentliga aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar jemte ålderstillägg

samt inskränkning af traktamentsersättningarna till vissa grupper

af vaktbetjente, beträffande hvilka deras ambulerande verksamhet eller

andra särskilda omständigheter kunde göra sådan extra ersättning af nöden.

Genom en sådan omreglering skulle visserligen mindre än för närvarande

kunna tagas hänsyn till olika lefnadskostnader på olika platser, men den

fördel skulle vinnas, att postvaktbetjente bättre än nu vore fallet kunde

på förhand beräkna sina inkomster och veta, när förbättringar deri, om

de väl skötte sina befattningar, vore med säkerhet att förvänta. Generalpoststyrelsen

hade ock genom Kongl. Maj:ts beslut den 21 juli 1898 erhållit

bemyndigande att utarbeta och till Kong! Maj:t inkomma med förslag

i förevarande hänseende; och hade styrelsen med anledning häraf nu

anfört följande.

Genom kongl. brefvet den 19 september 1884, föranledt af den reglering,

som från och med år 1885 skulle enligt gifna bestämmelser genomföras

i fråga om vaktbetjentes aflöningsförhållanden och deras sammanförande

till en tjenstgöringsklass, vore bestämdt, att beloppet af det

traktamente, som finge vaktbetjent vid postverket tillerkännas, skulle

högst utgöra två kronor för dag; att generalpoststyrelsen egde att inom

nämnda maximibelopp bestämma storleken af traktamentet för en hvar

vaktbetjent särskildt; samt att till de vaktbetjente, som gjorde tjenst å

bantåg och dervid på eget ansvar expedierade post, liksom ock till de

vaktbetjente, som tjenstgjorde å linien Malmö—Köpenhamn, finge, der

sådant pröfvades skäligt, utbetalas ett tilläggstraktamente af högst en krona

för dag utöfver det traktamente, som eljest skolat vederbörande tillkomma.

Sedermera vore genom kongl. brefvet den 28 maj 1897 medgifvet, att

dessa särskilda bestämmelser om traktamente för vaktbetjente, som tjenstgjorde

å linien Malmö—Köpenhamn, äfven finge tillämpas för vaktbetjente

å linien Trelleborg—Sassnitz.

Dagtraktamentet, hufvadsakligen beroende af tjenstgöringens art samt

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

53

tjenstgöringsorten, hade intill 1806 års utgång, med undantag för Stockholm,

Göteborg och Malmö, utgjort i regeln minst 85 öre för vaktbetjente,

stationerade söder om Dalelfven, och 1 krona för vaktbetjente norr om

Dalelfven, men detta minimitraktamente hade, sedan på Kong! Maj:ts

förslag Riksdagen medgifvit dertill erforderliga medel, från 1897 års

början blifvit höjdt till 1 krona för vaktbetjente söder om Dalelfven och

till 1 krona 15 öre för vaktbetjente norr om Dalelfven. För vaktbetjente

vid Stockholms. Göteborgs och Malmö postkontor åter vore traktamentena

uppdelade i vissa klasser med ett ungefärligt lika antal i hvarje klass,

hvadan vaktbetjent der uppflyttades från klass till klass i mån af ledighet.

Donna klassindelning hade derigenom kommit att verka ungefär såsom

ålderstillägg, dock med den skilnad, att tidpunkten för ernåendet af högre

traktamentsklass icke kunde på förhand beräknas. Brefbärareförmännen i

Stockholm, som för närvarande utgjorde 35, eller en för hvarje brefbäraredistrikt,

åtnjöte tillika en af traktamentsanslaget utgående tilläggsaflöning

af 10 kronor i månaden eller 120 kronor om året. Lön och maximitraktamente,

2 kronor, motsvarade en årsinkomst af 1,230 kronor eller,

med intjent ålderstillägg å 100 kronor, 1,330 kronor, under det att lön och

minimitraktamente, ålderstillägget oberäknad^ uppginge för vaktbetjente

norr om Dalelfven till 919 kronor 75 öre och för de söder om Dalelfven

stationerade till 865 kronor. Till de nämnda aflöningsförmånerna komme

ock uniformsbeklädnad.

Redan på nu rådande förhållanden kunde, enligt generalpoststyrelsens förmenande,

grundas en öfverföring af traktamente från omkostnadsstaten till

aflöningsstaten och detta traktamentes omsättning till det slag af aflöning det

närmast liknade, nemligen tjenstgöringspenningarne. Fn utveckling af de

klassindelningar, som beträffande traktamentsbeloppet redan funnes för vaktbetjente

vid Stockholms, Göteborgs och Malmö postkontor, syntes emellertid

styrelsen böra ske med undvikande af den nuvarande olägenheten, att

icke ernåendet af högre klass kunde på förhand beräknas. Då denna

olägenhet bäst kunde undvikas genom att låta traktamentsförhöjningen

öfvergå till tjenstgöringspenningar ocli såsom sådana taga formen af ålderstillägg,

hade styrelsen ansett frågan om förändradt aflöningssätt för postvaktbetjente

böra lösas på det sätt, att vaktbetjente, med frånseende af de

enligt äldre aflöningsbestämmelser ännu qvarstående tre vaktmästare, indelades

i tre lönegrader med en för alla lika, pension srätten bestämmande

lön, bestående af nuvarande lönen 500 kronor samt det redan bestämda

ålderstillägget dertill 100 kronor, eller tillhopa 600 kronor, äfvensom tjenstgöringspenningar

och till tjenstgöringspenningarne hörande ålderstillägg.

Till l:a lönegraden skulle hufvudsakligen höra vaktbetjente, anstälda

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

vid postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö, äfvensom de vid

jernvägsposten tjenstgörande betjente, som stationerades å någon af dessa

orter. Aflöningen för dessa skulle blifva lägst 1,000 kronor, högst 1,400

kronor.

I 2:a lönegraden skulle placeras de vaktbetjente, Indika vore stationerade

norr om Dalelfven eller på grund af särskilda omständigheter

borde med dessa i aflöningsvilkor likställas. Desse skulle i aflöning erhålla

lägst 950 kronor, högst 1,350 kronor. Till 3:e lönegraden skulle höra

öfrige vaktbetjente med en aflöning af lägst 900 kronor, högst 1,300

kronor.

Alla vaktbetjente å samma ort skulle emellertid, så vidt ske kunde,

tillhöra samma lönegrad. De från äldre stat qvarstående vaktmästarne

skulle vid sina nuvarande aflöningsförmåner bibehållas, för så vidt de

icke anmälde sig att öfvergå såsom vaktbetjente å den nya aflöningsstaten.

Dagtraktamentet såsom aflöningsform skulle upphöra och allenast så stort

dagtraktamente tilldelas de å vissa jernvägs- eller ångbåtslinier tjenstgörande

vaktbetjente, att detta traktamente kunde anses motsvara de särskilda

kostnader, som dessas innehafvande befattningars ambulanta beskaffenhet

ansåges förorsaka.

De till tjenstgöringspenningarne hörande ålderstillägg skulle blifva

fyra å 100 kronor att tillträdas efter resp. 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad

tjenstgöring i ordinarie befattning, dock så, att icke i något fall

dessa ålderstillägg finge utgå för tiden före 1900 års början eller den

tjenstetid beräknas, som förflutit före 1885 års ingång, med hvilket sistnämnda

år bestämmelserna om de nu gällande lönevilkoren trädt i kraft,

För dem, som redan intjenat det redan medgifna, å lönen belöpande

ålderstillägget, skulle detsamma anses ingå i den nu enligt förslaget förhöjda

lönen, hvadan bestämmelserna om detta ålderstillägg skulle med

inträdande af de nya aflöningsförhållandena anses upphäfda. Då emellertid,

med tillämpning af nu ifrågastälda nya aflöningsvilkor för postvaktbetjente,

skulle inträffa, att med år 1900 icke alla komme att genom den nya aflöningen

erhålla full godtgörelse för hvad de enligt nu gällande aflöningsvilkor

egde att uppbära, hade det synts generalpoststyrelsen billigt, att de

vaktbetjente, som sålunda icke erhölle full godtgörelse, hölles för aflöningsskilnaden

skadeslöse från traktamentsanslaget genom personliga aflöningstillägg,

hvilka dock skulle upphöra, så snart genom intjenta ålderstillägg

godtgörelsen ernåddes. Den utgift, som deraf förorsakades, blefve dock

hvarken af någon större betydenhet eller långvarig, enligt hvad framginge

af de under traktamentsanslagets behandling af styrelsen gjorda beräkningar.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

55

Med 1898 års ingång hade med Kongl. Maj:ts och Riksdagens begifvande

inrättats 150 nya vaktbetjentbefattningar för att åt extra vaktbetjente^

bereda en någon tidigare befordran till ordinarie befattning. Det

hade då beräknats, att efter dessa nya befattningars tillsättande skulle

komma att återstå 81 obefordrade af dem, som i slutet af oktober månad

1896 varit i full tjenstgöring. Posttrafikens stora utveckling hade emellertid

kraft inrättandet sedan dess af en mängd nya extra vaktbetjentbefattningar,

så att enligt beräkningar, uppgjorda sistlidne höst, då infordrade

uppgifter lemnats rörande de extra vak t betjent er nas göromål och tjenstgöringstid,

det kunde anses, att för närvarande omkring 300 extra vaktbetjente

vore i full tjenstgöring. Under innevarande år måste efter all

sannolikhet ytterligare ett afsevärdt antal extra vaktbetjente i full tjenstgöring

anställas, och om icke befordringsutsigterna skulle å nyo allt för

mycket försämras, erfordrades, att de ordinarie vaktbetjenternas antal fortfarande

tid efter annan ökades. Af sådan anledning hade generalpoststyrelsen

funnit sig nödsakad att å nyo hemställa om inrättande af ett antal

nya vaktbetjentbefattningar. Detta antal hade styrelsen ansett sig böra inskränka

till 112, hvarigenom antalet »andra vaktbetjente» skulle komma att

uppgå till ett jemnadt tal af 1,050. Af dessa 1,050 vaktbetjente skulle 450

tillhöra Pa lönegraden med 600 kronor i lön och 400 kronor i tjenstgöringspenningar,

. 200 tillhöra 2:a lönegraden med 600 kronor i lön och 350

kronor i tjenstgöringspenningar samt 400 tillhöra 3:e lönegraden med 600

kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar, hvarjemte, som förut

nämnts, till hvarje lönegrad skulle höra fyra ålderstillägg, hvart och ett

å 100 kronor. Härigenom skulle, oafsedt tilläggsaflöningen till brefbärareförmännen

i Stockholm, aflöningen för vaktbetjent uppgå i 1 :a lönegraden

till högst 1,400 kronor eller till 70 kronor mer, än den för närvarande

med ett maximitraktamente af 2 kronor kunde nå; i 2:a lönegraden till

lägst 950 kronor, hvilket belopp öfverstege den nuvarande minimiaflöningen

för vaktbetjente norr om Dalelfven med 30 kronor 2''5 öre, samt i 3:e lönegraden

till lägst 900 kronor eller 35 kronor högre än den nu till vaktbetjente

söder om Dalelfven utgående minimiaflöningen.

Mängden af vaktbetjente föranledde visserligen, att den förhöjning,

som generalpoststyrelsens nu framlagda regleringsförslag skulle komma en

del vaktbetjente till godo, sammanlagd uppginge till ett afsevärdt belopp,

men det syntes styrelsen, att aflöningsförhöjningen, med hvilken på det

hela mera afsages eu utjemning af nu rådande många aflöningsgrupper,

vore väl berättigad för vinnande af förmånen af mera fasta afiöningsformer

än de nu varande.

Då de extra vaktbetjenterna plägade befordras till ordinarie i tur efter

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

tjenstgöringstiden såsom extra, när icke särskilda omständigheter annat

föranledde, kunde det, på sätt generalpoststyrelsen erinrat, med de ordinaries

indelning i skilda lönegrader inträffa, att vakans uppstode i annan

lönegrad än den, som den befordrade skulle erhålla med hänsyn till den

tjenstgöring, han redan bestrede, och den ort, der han vore stationerad.

Att emellertid då förflytta honom till sådan tjenstgöring, der han skulle

blifva berättigad till den lönegrad, hvari vakans uppstått, skulle i de flesta

fall icke vara lämpligt och understundom icke ens låta sig göra. Under

sådana förhållanden vore det visserligen enligt generalpoststyrelsens åsigt

en fördel, om antalet i hvarje lönegrad icke vore på förhand alldeles bestämdt

och om tjenstgöringspenningarne, som åtskilde de tre lönegraderna

från hvarandra, vore förslagsanslag, så att styrelsen kunde i sådana fall

för den befordrade bestämma lönegrad efter omständigheterna. Styrelsen

hade dock ansett sig icke kunna föreslå sådan bestämmelse, utan hade i

stället hemstält, att det måtte medgifvas styrelsen att i sådana fall tillsätta

befattningen i lägre lönegrad, än der vakansen funnes, om saken derigenom

kunde ordnas, eller ock vara styrelsen obetaget tillsätta befattningen i den

lönegrad, vakansen tillhörde, med rätt för den befordrade att, så snart

ledighet uppstode i den lönegrad, dit han rätteligen borde höra, uppflyttas

i denna lönegrad.

Generalpoststyrelsen hade vidare omfönnält, hurusom i en till styrelsen

inkommen petition »Sveriges postvaktbetjenteförening» anhållit om förändrade

lönevilkor och dervid i hufvudsak åberopat det förslag, som ombud

för femte svenska postvaktbetjentmötet förut ingifvit och hvarom

styrelsen, på från Kong! Maj:t erhållen remiss, haft tillfälle att redan den

23 november 1896 yttra sig.

T./.departe- Den af generalpoststyrelsen föreslagna löneregleringen för de i post
meyitrande*

verkets tjenst anstälde vaktbetjente syntes t. f. departementschefen innebära

en förbättring af det nu rådande aflöningssystemet. Särskilt framginge

af hvad styrelsen i detta ämne anfört, att dagtraktamente såsom

aflöningsform för postvaktbetjente i regeln icke vore tillfredsställande och

att denna aflöningsform borde, med det af styrelsen angifna undantag

för de å vissa jernvägs- och ångbåtslinier tjenstgörande vaktbetjente, upphöra.

Någon befogad anmärkning kunde ej heller enligt t. f. departementschefens

mening göras mot de föreslagna nya aflöningsbeloppen, då den

löneförhöjning, som genom regleringen skulle komma en del vaktbetjente

till godo, icke kunde anses annat än väl behöflig. Hvad styrelsen föreslagit

i afseende å den n)Ta löneregleringens genomförande och tillämpning

syntes t, f. departementschefen ock böra vinna godkännande.

Af hufvudsakligen enahanda skäl, som förut anförts i fråga om

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

57

inrättandet af nya ordinarie tjenster inom postverkets tjenstemannacorps,

eller det påtagliga missförhållandet mellan ordinarie och extra ordinarie

personal med sins emellan lika tjenstgöring samt den ringa utsigten för

de extra ordinarie att vinna befordran till ordinarie befattning, funne

t. f. departementschefen, äfven i afseende å vaktbetjentcorpsen, inrättande

af ett afsevärdt antal nya ordinarie befattningar vara af behofvet påkalladt.

Det af generalpoststyrelsen föreslagna antalet nya befattningar

syntes t. f. departementschefen med hänsyn till dessa skäl icke vara för

högt tilltaget.

T. f. departementschefen tillstyrkte derför hvad generalpoststyrelsen

i nu förevarande afseende hemstält.

Å anslaget till aflönande af poststationsföreståndare hade, enligt hvad-w. tm postgeneralpoststyrelsen

meddelat, utgifterna uppgått i runda tal år 1897 till

594,200 kronor samt under perioden 1 oktober 1897 — 30 september 1898

till 607,200 kronor, under det att anslaget i gällande stat upptagits till

förslagsvis 610,000 kronor. Då sistnämnda anslagsbelopp således redan

vore nästan helt disponerad!, erfordrades ett tillägg till detsamma för att

möta de ökade utgifter, som komme att uppstå dels genom ökning i antalet

poststationer under åren 1899 och 1900, dels ock genom nödvändigheten

att, i mån af ökadt arbete å poststationerna, medgifva den arfvodesförhöjning,

som för stationernas skötande af lämplig personal kunde

finnas behöflig. För den skull hade generalpoststyrelsen ansett detta

anslag icke kunna sättas lägre än till 630,000 kronor, hvilket innebure en

förhöjning af 20,000 kronor.

Härvid hade t. f. departementschefen icke haft något att erinra.

Beträffande anslaget till aflönande af extra biträden vid distrikts -Ansl. till extra

förvaltningarna och postanstalterna, hvilket i gällande stat upptagits till ^utriktjtirförslagsvis

575,000 kronor, hade generalpoststyrelsen meddelat, att ut- vattningarna

gifterna å anslaget uppgått i runda tal år 1897 till 636,600 kronor samt

under perioden 1 oktober 1897—30 september 1898 till 629,400 kronor.

Utgifterna under sistnämnda period hade således blifvit lägre än under år

1897, och detta hade sin orsak deri, att med 1898 års ingång tillkommit

75 nya postexpeditörsbefattningar, till hvilka befordrats en del äldre biträden

med högre arfvode än det, som kommit nyantagna biträden till

del, samt att antalet nyantagna extra biträden varit färre än de genom

befordran uppkomna vakanserna. T och för sig skulle dessa omständigheter

visserligen hafva bort leda till mindre utgifter, än nu blifvit fallet,

men fortsatt reglering af de äldre extra biträdenas arfvoden å postkontoren

enligt den derför af Kongl. Maj:t och Riksdagen redan gillade plan hade

verkat, såsom beräknadt varit, till ökade kostnader, hvartill ock i sin

liih. till Iliktal, Prål. 1899. 4 Sami. 1 Afä. 35 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 00.

män bidragit de kostnader, som å anslaget förorsakats genom vikariatsförordnanden

för beredande af semester åt de nya postexpeditörerna.

Nyss nämnda reglering innebure beträffande manliga extra biträden å postkontoren,

att dessa, i regeln börjande med ett årsarfvode af 900 kronor,

skulle hvart tredje år erhålla en förhöjning af 150 kronor å arfvodet,

hvilket derigenom skulle komma att successive höjas till 1,050 kronor,

1,200 kronor, 1,350 kronor och 1,500 kronor som maximum. Denna reglering

hade genomförts med 1897 års ingång och redan då hade det

varit afsedt, att enahanda reglering skulle utverkas äfven för de extra

biträden, som tjenstgjorde i jernvägspostkupé eller å vissa ångbåtslinier,

men denna senare regleringsfråga hade undanskjutits, enär den måste

sättas i samband med en omreglering af de till dessa extra biträden

utgående dagtraktamenten, för hvilka åter bestämmelserna ansetts icke

böra rubbas utan att samtidigt reglera traktamentsbestämmelserna lör

de i jernvägspostkupé eller å vissa ångbåtslinier tjenstgörande ordinarie

postexpeditörerna. Dessa åter hade i sina dagtraktamenten äfven

godtgörelse för den uppbördsprovision, hvaraf de, i motsats mot deras

jemnstälde å postkontoren, icke vore i åtnjutande, och en nedsättning af

deras traktamente borde för den skull icke ske, med mindre de på annat

sätt godtgjordes för den mistade uppbördsprovisionen. Men då generalpoststyrelsen

nu framlagt förslag till uppbördsprovisionens fixering, och

det hinder, som förut förefunnits att reglera arfvodena för de å jernväg

och vissa ångbåtslinier tjenstgörande extra postbiträdena, således upphörde,

derest fixeringsförslaget godkändes, hade generalpoststyrelsen ansett

sig nu böra upptaga frågan om sådan reglering och i sammanhang dermed

jemväl reglering af bestämmelserna om traktamenten så väl för den

ordinarie som för den extra posttjenstemannapersonalen å dessa så kallade

ambulanta postanstalter.

En sådan reglering innebure hufvudsakligast en utjemning eller rättvisare

fördelning af inkomsterna än den, som hittills kunnat vinnas, samt

skulle till och med komma att leda till minskade kostnader för postverket,

i det att å åtskilliga luder årsaflöningen särskilt för de extra

biträdena skulle blifva mindre än för närvarande; och om den besparing,

som genom regleringen skulle för postverket uppkomma, hade

generalpoststyrelsen under behandlingen af anslaget till traktamenten för

tjensteman i jernvägspostkupé framlagt kalkyl. Men å det nu ifrågavarande

anslaget till aflönande af extra biträden skulle naturligtvis regleringen

medföra ökade utgifter, enär de extra biträden, som tjenstgjorde i

jernvägspostkupé och å vissa ångbåtslinier, enligt nu gällande bestämmelser

hade ett årsarfvode af allenast 450 kronor. Utom den rättvisare fördel
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

59

ning af aflöningsbeloppen, som genom en sådan reglering skulle ernås,

komine äfven den fördel att vinnas, att aflöningsvilkoren blefve lika för

hela den af generalpoststyrelsen antagna extra posttjenstemannapersonalen.

Genomförandet af den föreslagna arfvodesregleringen för de nuvarande

extra postbiträdena å jernväg och å vissa ångbåtslinier skulle, enligt gjorda

beräkningar, medföra en ökad utgift å anslaget i fråga af

omkring.......................................................................................... kr. 106,400= —

utöfver hvad som, med bibehållande af nu gällande bestämmelser,

beräknats för samtliga af styrelsen antagna

extra biträden, med undantag af dem, som, oberoende

af den nu föreslagna tillökningen i antalet postexpeditörer,

kunde antagas blifva under år 1899 befordrade

till ordinarie, eller omkring..................................................... „ 469,800: —

hvartill borde läggas:

dels kostnader, som uppstode genom s. k. dispositionsanslag

för sådana extra biträden, som ej antoges direkt

af generalpoststyrelsen, samt för beredande af semester

åt den ordinarie tjenstemannapersonalen vid distrikts
och

lokalförvaltningarna ............................................... „ 113,000: —

dels ock det belopp, som beräknats erforderligt till arfvoden

åt nya extra biträden, i den mån ökad posttrafik

gjorde anställning af sådana behöflig ............................... „ 50,000: —

men detta belopp .................................................................... kr. 739,200: —

hade beräknats kunna, derest 293 extra biträden vunne

befordran genom tillsättandet af de begärda nya postexpeditörsbefattningarna,

minskas med omkring............... „ 334,200: —

hvadan generalpoststyrelsen hemstält, att anslaget måtte

upptagss till förslagsvis ....................................................... kr. 405,000: —

innefattande en minskning med kronor 170,000.

Vidkommande anslaget till ålderstillägg hade generalpoststyrelsen hem- ^ Ansi. till

stält, att detta anslag måtte höjas med 152,000 kronor, eller från aMer,tlUaoo340,

000 kronor till 492,000 kronor, samt dervid framhållit, hurusom

utgifterna å denna anslagstitel naturligtvis till beloppet väsentligt påverkades

af de bestämmelser, som gåfves beträffande rätt för tjensteman

att vid befordran få tillgodoräkna sig den tid, han innehaft förutvarande

befattning. För närvarande vore i detta afseende, enligt kongl. brefvet

den 4 juni 1886, beträffande lokalstaten inom postverket föreskrifvet,

att föreståndare för 2:a, 3:e och 4:e klassernas postkontor äfvensom

kontrollörer finge i fråga om ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

förflutit från tillträde till någon af dessa befattningar, samt att föreståndare

för 5:c och 6:e klassernas postkontor äfvensom postexpeditörer

finge tillgodoräknas den tid, som förflutit från tillträde till befattning

såsom postförvaltare af 5:e eller lägre klass eller till befattning såsom

postexpeditör. Bestämmelser i enahanda syfte erfordrades ock fortfarande

vid tillämpning af den nu föreslagna aflöningsstaten. I motsatt

fall skulle nemligen inträffa, att den tjensteman, som i en viss klass

eller grad intjenat båda ålderstilläggen och i några fall till och med

endast ett af dem, skulle efter befordran till närmast högre klass eller

grad komma i en sämre ställning med afseende å löneinkomster, än den

han förut intagit, derest han icke berättigades att under någon form räkna

sig till godo den tid, han tjenstgjort i den lägre klassen eller graden.

Med afseende härå hade generalpoststyrelsen ansett bestämmelser böra

meddelas af ungefär enahanda slag som de nu gällande beträffande rätt

för tjensteman att vid befordran i vissa fall få tillgodoräkna sig den tid

han innehaft förutvarande befattning, och detta så mycket hellre, som den

lönereglering, hvilken nu vore ifrågastäld, hemtade sin orsak från önskan

att uppbördsprovisionen måtte upphöra och således icke borde rubba nu

gällande regler för ålderstilläggs åtnjutande i annan mån, än som af uppbördsprovisionens

förändring till fast aflöning kunde föranledas.

Då generalpoststyrelsens regleringsförslag i öfrigt ganska nära anslöte

sig till den reglering, som föreslagits af den förut omnämnda post- och

telegraf komitén, hade styrelsen ock i denna del ansett sig kunna i hufvudsak

upptaga bemälda komités förslag och hade, med ledning deraf, vid

beräkning af ålderstilläggsanslaget för år 1900 utgått från den förutsättningen,

att i fråga om rätten till ålderstillägg tjenstemännen å lokalstaten

uppdelades i vissa grupper, i det att nemligen

postdirektörer ansåges utgöra första eller högsta gruppen,

postförvaltare af l:a klass ansåges utgöra andra gruppen,

postförvaltare af 2:a klass ansåges utgöra tredje gruppen,

postförvaltare af 3:e klass och kontrollörer af 1 :a grad ansåges utgöra

fjerde gruppen,

postförvaltare af 4:e klass och kontrollörer af 2:a grad ansåges utgöra

femte gruppen,

postförvaltare af 5:e klass och kontrollörer af 3:e grad ansåges utgöra

sjette gruppen,

postförvaltare af 6:e klass ansåges utgöra sjunde gruppen, samt

postförvaltare af 7:e klass och postexpeditörer af alla grader ansåges

utgöra åttonde gruppen;

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

61

och skulle tjenstemännen vid befordran från en grupp till en annan få

tillgodoräkna sig den tid, de tillbragt i de två närmast lägre grupperna.

Postdirektörerna åtnjöte för närvarande intet ålderstillägg, och postförvaltarne

i nuvarande 2:a och 3:e klasserna samt kontrollörerna hade

sig tilldeladt allenast ett ålderstillägg, hvarförutom postförvaltarne i den

nuvarande 4 klassen visserligen hade två ålderstillägg, men å allenast 3t>0

kronor hvardera. Deremot skulle, enligt det af generalpoststyrelsen nu

uppgjorda regleringsförsloget, samtlige postdirektörer, postmästare och

kontrollörer äfvensom postexpeditörer erhålla två ålderstillägg, hvardera

å 400 kronor, eller för den föreslagna 3:e postexpeditörsgraden 200 kronor.

Med anledning af den omflyttning, som enligt förslaget egt rum, beträffande

den klass vissa postkontor skulle tillhöra, erfordrades enligt

styrelsens mening ett öfvergångsstadgande derom, att tjensteman, som före

1899 års utgång tillträd t ordinarie befattning å postverkets lokalstat,

skulle, i fråga om rätt till ålderstillägg, anses hafva vid detta tillträde

inträdt i den aflöningsgrupp, som befattningen från 1900 års början

tillhörde.

Af de förhöjda äfvensom af de föreslagna nya ålderstilläggen för

tjenstemännen borde, enligt styrelsens åsigt, likasom af de nu redan till

tjenstemännen utgående, tre fjerdedelar anses tillhöra lönen och en fjerdedel

tjenstgöringspenningarne. Det nu till vaktbetjente utgående ålderstillägget

å 100 kronor skulle, såsom förut nämnts, upphöra och redan vid tillträdet

till befattningen ett motsvarande belopp ingå i lönen, hvaremot de för

vaktbetjente nu föreslagna nya ålderstilläggen skulle behandlas såsom

tjenstgöringspenningar.

Sammanhängande med frågan om ålderstilläggen och den i sådant afseende

föreslagna grupperingen af tjensteman vore ock frågan, i hvad

mån befordran till viss postanstalt, viss klass eller viss grad borde ske.

I sådant afseende syntes det generalpoststyrelsen vara lämpligast, att postdirektör

hädanefter som hittills utnämndes till förvaltare af viss anstalt;

att postförvaltare vid l:a, 2:a, 3:e och 4:e klassens postkontor fortfarande

utnämndes till postförvaltare å viss ort med skyldighet emellertid att vara

underkastade förflyttning inom vederbörande klass; att öfriga postförvaltare

utnämndes till viss klass; att kontrollörer utnämndes till viss grad, men

att postexpeditörer antoges utan angifvande af grad. Vaktbetjente borde

ä vaktbetjentbefattning anställas utan angifvande af viss lönegrad, enär i

motsatt fall möjligheten att förflytta dem från en ort till en annan skulle

väsentligt försvåras. Med vaktbetjents förflyttning skulle nemligen följa,

att han blefve efter omständigheterna uppflyttad eller nedflyttad till den

lönegrad, han i den nya anställningen borde tillhöra.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Hvad generalpoststyrelsen under förestående två anslagsrubriker föreslagit

och som i väsentlig mån föranleddes af och stode i mer eller mindre

omedelbart sammanhang med förut omförmälda löneregleringsförslag, föranledde

icke någon erinran från t. f. departementschefens sida.

Under förutsättning af Kongl. Maj:ts bifall till den af generalpoststyrelsen

föreslagna lönereglering för tjensteman och betjente vid postverkets

distrikts- och lokalförvaltningar, hade styrelsen med anslutning till

förut i ämnet gifna föreskrifter afgifvit förslag till de vilkor och bestämmelser,

som borde gälla beträffande de nya löneförmånernas åtnjutande,

och hade styrelsen i detta afseende hemstält,

dels att beträffande åtnjutande af de för postdirektörer, postmästare,

kontrollörer och postexpeditörer föreslagna aflöningsförmåner, i och med

hvilkas tillgodonjutande skulle upphöra den rätt till uppbörds- och frimärkesprovision

af postmedel eller till ersättning för mistning af sådan

provision, som nu tillkomme desse tjensteman, måtte fastställas följande

vilkor och bestämmelser, nemligen:

»att med tjenst af ifrågavarande slag ej må förenas annan tjenst å

rikets, Riksdagens eller kommuns stat — befattning i telegrafverket likväl

undantagen — och ej heller annan tjenstebefattning, som finnes vara

hinderlig för tjenstgöringen vid postverket;

att postmästare, kontrollörer och postexpeditörer skola vara skyldiga

underkasta sig den förflyttning till annan tjenstgöringsort, som kan varda

dem i behörig ordning ålagd;

att postdirektörer, postmästare, kontrollörer samt första och andra

gradens postexpeditörer må kunna tillerkännas två ålderstillägg, hvart
dera

å 400 kronor, och postexpeditörer i tredje lönegraden två ålderstillägg,

hvardera å 200 kronor;

att i fråga om rätt till ålderstillägg desse tjensteman skola anses tillhöra

följande åtta grupper, nemligen:

första gruppen: postdirektörer;

andra gruppen: postmästare af l:a klassen;

tredje gruppen: postmästare af 2:a klassen;

fjerde gruppen: postmästare af 3:e klassen och kontrollörer af l:a

graden;

femte gruppen: postmästare af 4:e klassen och kontrollörer af 2:a

graden;

sjette gruppen: postmästare af 5:e klassen och kontrollörer af 3:e

graden;

sjunde gruppen: postmästare af 6:e klassen; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

03

åttonde gruppen: postmästare af 7:e klassen och postexpeditörer af

alla grader;

att tidpunkten, då tjensteman kan komma i åtnjutande af första

ålderstillägget, skall inträda fem år, och tidpunkten, då han kan komma

i åtnjutande af andra ålderstillägget, tio år efter det han tillträdt innehafvande

tjenst eller tjenst, tillhörande någondera af de två närmast lägre

grupperna;

att tjensteman, som före 1899 års utgång tillträdt tjenst af ifrågavarande

slag, skall, i fråga om rätt till ålderstillägg efter nyssnämnda

tidpunkt, anses hafva vid detta tillträde inträdt i den aflöningsgrupp,

som befattningen från 1900 års början tillhör;

att för öfrig!, hvad hvart och ett af de omförmälda ålderstilläggen

angår, skall iakttagas: att tjensteman under mera än fyra femtedelar af

den tjenstetid, som erfordras för att vinna rätt till ålderstillägget, bestridt

sin egen eller på grund af förordnande annan tjenst vid postverket, dock

att härvid ej må föras honom till last den tid han må hafva åtnjutit

semester; att hans tjenstgöring under denna tid skall hafva varit af beskaffenhet

att kunna väl vitsordas; samt att den högre aflöningen ej får

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den

stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd, dervid emellertid postmästare vid

postkontor, som i förslaget till aflöningsstat för år 1900 upptagits i l:a,

2:a, 3:e eller 4:e klass, äfvensom kontrollör bör tillgodoräknas den tid,

som före de nu föreslagna bestämmelsernas trädande i kraft förflutit från

hans tillräde till befattning såsom föreståndare för postkontor af nuvarande

2:a, 3:e eller 4:e klass eller till befattning såsom kontrollör, samt postmästare

vid postkontor, som i förslaget till aflöningsstat för år 1900 upptagits

i 5:e, 6:e eller 7:e klass, äfvensom postxepeditör bör tillgodoräknas

den tid, som före de nu föreslagna bestämmelsernas trädande i kraft förflutit

från hans tillträde till befattning såsom föreståndare för postkontor

af nuvarande 5:e eller 6:e klass eller till befattning såsom postexpeditör;

hvarjemte postmästare vid postkontor, som i förslaget till aflöningsstat

för år 1900 nedflyttats från nuvarande 4:e till lägre klass, bör tillgodoräknas

den tid, som före de nu föreslagna bestämmelsernas trädande i

kraft förflutit från hans tillträde till postmästare-, kontrollörs- eller postexpeditörsbefattning;
att

likväl tjensteman, som, då han intjenat stadgad tid för erhållande

af ålderstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjensteålder, som berättigar

honom till pension å postverkets stat, icke må samma ålderstillägg tillträda;

att af ålderstilläggen tre fjerdedelar skola anses tillhöra tjenstemans

lön och en fjerdedel hans tjenstgöringspenningar;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

att tjensteman skall, då lian uppnått 65 lefnadsår och minst 35 år

varit i statens tjenst, vara förpligtad att, med oafkortad lön såsom pension,

från tjensten afgå, Kong! Maj:t eller generalpoststyrelsen, der det tillkommer

generalpoststyrelsen att afskedet utfärda, dock obetaget att låta

med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig att i densamma qvarstå; skolande dylik pension utgå af postmedel,

i den mån den afskedade tjenstemannen icke enligt gällande bestämmelser

eger att erhålla pension från civilstatens pensionsinrättning;

att semester må af tjensteman vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

åtnjutas en månad årligen, i den mån sådant i vederbörlig

ordning pröfvas kunna ske utan hinder för göroinålens gång;

att tjensteman, som har sig anförtrodd uppbörd, skall vara pligtig att

å tid af året, som af vederbörande öfverordnade myndighet bestämmes,

begagna sig af ifrågavarande semester;

att tjensteman af lägre grad skall, när sådant, erfordras för beredande

af semester, vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid

distrikts- eller lokalförvaltning, densamma bestrida mot åtnjutande allenast

af den honom eljest tillkommande aflöning, dock ej längre tid än sammanlagdt

tre månader under ett och samma kalenderår;

att qvinna, för hvilken i behörig ordning utfärdats förordnande att

tills vidare vara postexpeditör eller postmästare, skall, så länge hon innehar

sådan befattning, vara i fråga om ålderstillägg och semester likstäld

med man, som innehar ordinarie dylik befattning;

att en hvar, som med eller efter 1900 års ingång tillträder befattning

såsom postdirektör, postmästare, kontrollör eller postexpeditör, skall vara

pligtig att underkasta sig nu föreslagna vilkor och bestämmelser; samt

att till de innehafvare af nuvarande postdirektörs-, postmästare-,

kontrollörs- och postexpeditörsbefattningar, hvilka icke vilja underkasta sig

nyssberörda vilkor och bestämmelser samt icke lagligen kunna dertill förbindas,

aflöningsförmåner skola utgå efter hittills stadgade grunder;

dels ock att i fråga om åtnjutande af de för andra vaktbetjente vid

postverkets distrikts- och lokalförvaltningar än de tre från äldre stat

qvarstående vaktmästarne nu föreslagna aflöningsförmåner måtte, med upphäfvande

af nuvarande rätt till ålderstillägg, fastställas följande vilkor ock

bestämmelser, nemligen:

att, i fråga om rätt till ålderstillägg efter 1899 års utgång, vaktbetjent

må kunna tillerkännas fyra ålderstillägg till tjenstgöringspenningarne, hvart

ålderstillägg å 100 kronor, att tillträdas resp. 5, 10, 15 och 20 år efter

det han tillträdt ordinarie postvaktbetjentbefattning, med iakttagande likväl

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

65

att vaktbetjent, som å befattningen antagits före utgången afår 1899, icke

må för att komma i åtnjutande af ifrågavarande förmån tillgodoräknas tid,

som förflutit före hans tillträde till den från och med år 1885 faststälda

afiöningsstat för vaktbetjente vid postanstalterna;

att i öfrigt, beträffande vaktbetjentes rätt till ålderstillägg äfvensom

i fråga om innehafvande af annan befattning, förflyttning till annan tjenstgöringsort

samt afgång från vaktbetjentbefattningen med pension, skola

i alla, tillämpliga delar gälla de vilkor och bestämmelser, som ofvan

föreslagits i afseende å tjensteman vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar;

samt

att, derest vid tillsättande af vaktbetjentbefattning, hvars föregående

innehafvare åtnjutit aflöning i första eller andra lönegraden, den, som å

befattningen antages, anses icke böra placeras å ort eller i syssla, för

hvilken den lediga aflöningen är afsedd, styrelsen må ega att, tills vidare

och intill dess ledighet inom vederbörlig lönegrad uppstår samt med disponerande

i sådant hänseende af erforderlig andel af den lediga aflöningen,

tilldela den till befattningen antagne aflöning i lägre lönegrad.»

De af generalpoststyrelsen sålunda föreslagna vilkor och bestämmelser?’ / departe

har t. f. departementschefen funnit vara af beskaffenhet att i allt hufvud- "''Yttrande.*

sakligt böra bifallas, dock att då, i händelse af bifall till hvad t. f. departementschefen

under aflöningsstaten tillstyrkt, ålderstilläggen för postexpeditörerna

af tredje lönegraden skulle blifva hvardera 150 kronor, ålderstilläggen

för dessa tjensteinnehafvare borde upptagas med nyssnämnda

belopp i stället för de af generalpoststyrelsen föreslagna beloppen. I detta

sammanhang ansåge t. f. departementschefen sig äfven böra erinra,

att den på Kong! Maj:ts pröfning beroende frågan om ordnande af

pensionsväsendet för civile tjensteinnehafvare och om sådan ändring

i tjensteinnehafvarnes vid postverket pensionering, att denna skulle

komma att i sin helhet bestridas af postmedlen, nu befunne sig i det

skick, att kongl. proposition i ämnet, enligt t. f. departementschefens

förmenande, kunde till innevarande års Riksdag aflåtas, samt att,

derest nya bestämmelser i anledning deraf komme till stånd, dessa

naturligtvis borde vinna tillämpning äfven i fråga om de innehafvare

af befattningar vid postverket, hvilka komme att tillträda aflöning enligt

den nya staten. T. f. departementschefen funne sig ock nu böra betona

angelägenheten af att pensioneringen af poststatens tjenstemän och betjente

komme att bestridas af postverkets medel och ej, såsom för närvarande

vore förhållandet, äfven från civilstatens pensionsinrättning, hvilken, då

den, efter hvad ådagalagdt vore, ej utan kapitalförlust kunde bestrida de

nu derifrån utgående pensionsbelopp, än mindre, enligt t. f. departements
Bih.

till lliksd. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 35 lläft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

chefens åsigt, kunde bestrida de ökade sådana, som blefve en följd af den

föreslagna löneregleringen.

Då generalpoststyrelsen föreslagit, att aflöningen för den ordinarie

vaktbetjentpersonalen skulle regleras genom höjande af den fasta aflöningen

och borttagande af traktamenten såsom aflöningsform, så att traktamenten

komme att bibehållas allenast i de fall och till de belopp, som ambulerande

verksamhet eller andra särskilda omständigheter påkallade, hade det ock

synts styrelsen vara erforderligt, att samma principer tillämpades äfven

för den extra vaktbetjentpersonalen, hvars aflöning hittills till öfvervägande

del bestått i traktamenten. De fasta årsarfvodena utgjorde nemligen för

extra vaktbetjente å fast anstalt 300 kronor och för extra vaktbetjente å

ambulerande postanstalt allenast 180 kronor, under det att deras traktamenten

under vanliga förhållanden vexlade från 1 krona till 2 kronor för

dag. En sådan reglering af de extra vaktbetjenternas aflöningsförhållanden

vore naturligtvis af beskaffenhet att högst betydligt öka utgifterna å anslaget

till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag för en del

betjente, men föranledde, då ingen egentlig aflöningsförbättring dermed afsåges,

också eu betydlig minskning i utgifter å anslaget till traktamenten

för vaktbetjente. Då, såsom nyss meddelats, en sådan reglering syntes

styrelsen erfordras samtidigt med regleringen för den ordinarie betjentpersonalen,

hade styrelsen låtit i det afseende! uppgöra beräkningar, i syfte

att de extra vaktbetjenternas aflöning komme att bestå af endast arfvode

i tre grader, för hvilkas fördelning skulle följas samma principer som

rörande fördelningen af de tre lönegraderna för ordinarie vaktbetjente,

samt att traktamente tillgodokomme extra vaktbetjente allenast i de fall

och till de belopp, som för ordinarie betjent blefve bestämda. Årsarfvodena

för den extra vaktbetjentpersonalen hade generalpoststyrelsen tänkt syskola

utgöra 850 kronor, 800 kronor och 750 kronor, hvilket, med beräkning

att 112 af det nuvarande extra vaktbetjentantalet blefve vid ökning af de

ordinaries antal befordrade, skulle medföra en årskostnad af omkring

183,000 kronor. Då dertill borde komma ett belopp af 77,000 kronor,

att användas dels till arfvoden för den extra personal, som den ökade

posttrafiken kunde kräfva, dels ock till hushyresbidrag för några få, enligt

äldre bestämmelser dertill berättigade, hade generalpoststyrelsen föreslagit,

att det nu ifrågavarande anslaget måtte upptagas till förslagsvis 260,000

kronor, hvilket innefattar en förhöjning af 180,000 kronor.

Härvid hade t. f. departementschefen icke något att erinra.

ratlfikatio Anslaget till gratifikationer in. in. åt tjensteman och betjente ansåge

ner m. m. generalpoststyrelsen böra vid dess nuvarande belopp bibehållas.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

67

Med de af t, f. departementschefen sålunda tillstyrkta ändringar i

aflöningsstaten skulle denna stat komma att ökas med 1,601,800 kronor.

Beträffande denna ökning ansåge t. f. departementschefen sig dock

böra erinra, att den till högst väsentliga delar motvägdes af minskningar

i vissa anslag å omkostnadsstaten, i det att från anslagen till uppbördsoch

frimärkesprovision och från traktamentsanslag å omkostnadsstaten

öfverförts genom regleringen till aflöningsstaten för posttjenstemän och

vaktbetjente allt, som hade karakteren af aflöning, hvarigenom dessa nu

nämnda anslag å omkostnadsstaten blifvit betydligt lägre än förut; att det

belopp, hvarmed berörda anslag å omkostnadsstaten kunnat nedsättas i

förhållande till de för anslagen senast faststälda belopp, icke betecknade

hela den besparing, som å anslagen vunnits, enär under oförändrade aflöningsvilkor

dessa anslag å omkostnadsstaten antagligen skulle hafva behöft

höjas med betydliga belopp för att blifva tillräckliga, i stället för att

de nu kunnat minskas; samt att det ju icke kunde undvikas, att ökad

posttrafik fordrade ökad personal och ökade driftkostnader i öfrigt, så vida

arbetet akulle kunna tillfredsställande skötas.

Beträffande pensionsstaten redogöres å sid. 72 och 73 i statsråds- Pensionsprotokollet

för de pensioner, som i följd af inträffade dödsfall borde af- ,tntenföras

från staten, och de beviljade pensioner, som borde i densamma upptagas.

Vidkommande omkostnadsstaten hade generalpoststyrelsen, enligt hvad Omkostnad*- t. f. departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, föreslagit,

dels att följande anslag måtte nedsättas, nemligen anslaget till

uppbörds- och frimärkesprovision med 310,000 kronor från 395,000 kronor

till 85,000 kronor, anslaget till traktamenten för tjenstemän i jernvägspostkupé

med 105,000 kronor från 290,000 kronor till 185,000 kronor

samt anslaget till traktamenten för vaktbetjente med 510,000 kronor från

620.000 kronor till 110,000 kronor;

dels att i staten måtte uppföras ett anslag till felräkning spenning ar

å 50,000 kronor;

dels ock att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till po stför

ing skostnad, vid befordran ä jernväg med 200,000 kronor från 1,800,000

kronor till 2,000,000 kronor, anslaget till postföringskostnad vid befordran

d landsväg och inom postanstalternas områden samt till landtbr ef bäring med

40.000 kronor från 730,000 kronor till 770,000 kronor, anslaget till

postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan fasta landet och Gotland

med 3,000 kronor från 54,000 kronor till 57,000 kronor samt anslaget till

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

tillverkning af frimärken, frankokuvert, bref kort och kortbref med 10,000

kronor från 100,000 kronor till 110,000 kronor.

Ansi. tm Beträffande anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision hade general,

,//>ima>*esC/,P08^s^yre^sen anfört, att då posttjenstemännens andel i uppbörds- och

provision, frimärkesprovisionen nu föreslagits att omsättas till fast aflöning, skulle

för framtiden å detta anslag erfordras allenast hvad som kunde komma

att åtgå dels till betäckande af frimärkesprovision till föreståndare för

poststationer och ångbåtspostexpeditioner, dels ock till provision åt frimärkesförsäljare

och till den medgifna rabatten vid partiköp af frankotecken.

Enär dessa å anslaget qvarstående utgiftsposter uppgått år 1897

till i rundt tal 78,300 kronor, hade styrelsen, med afseende särskildt å

rörelsens stegring vid poststationerna, ansett anslaget kunna sättas till förslagsvis

85,000 kronor, eller 310,000 kronor lägre än det belopp, hvartill

anslaget i gällande stat vore upptaget.

Visserligen borde, enligt styrelsens förmenande, för de posttjenstemän,

som icke inginge på den nya aflöningsstaten och icke kunde dertill förbindas,

från detta anslag utgå uppbörds- och frimärkesprovision enligt nu

gällande regler, men då de utgifter, som deraf kunde förorsakas, i det

närmaste komme att motvägas af minskad aflöning för dem i aflöningsstaten,

hade generalpoststyrelsen5 ansett några särskilda tillgångar härför

icke behöfva beräknas.

Ansi. till Borttagandet af uppbörds- och frimärkesprovisionen för posttjenstefpenningar.

männen gjorde det emellertid, enligt generalpoststyrelsens förmenande,

nödigt att å omkostnadsstaten uppföra en ny utgiftstitel.

Postverkets uppbörd, som för år 1900 beräknats till 10,800,000

kronor, inflöte till allra största delen i små poster vid postanstalterna,

och det kunde naturligtvis icke undvikas, att vid uppbärande af dessa

småposter samt vid emottagning och utlemnande af de utom den beräknade

postuppbörden liggande postanvisnings- och postförskottsmedlen

samt tidningsprenumerationsmedlen, hvilkas sammanlagda belopp år 1897

öfverstigit 52,760,000 kronor, förluster för expedienterna och för dem,

som skulle till postverket redovisa dessa medel, genom felräkningar

vid vexling och debitering allt som oftast uppkomme. För dessa felräkningar

hade väl i förekommande fall postförvaltarne och de, som med

dem delat provisionen, fått i provisionsinkomsten söka godtgörelse, hvaremot

extra tjensteman, som vid expeditionen biträda mestadels fått sjelfve vidkännas

den förlust, som förorsakats dem genom felräkning vid expeditionen.

Den ordinarie personalen hade kunnat finna sig i förlusten, så länge utsigt

funnits, att provisionsbeloppet skulle i mån af ökad rörelse år från år stiga.

Men då nu genom uppbördsprovisionens fixering all utsigt till ökad ersätt
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

69

ning genom ökad rörelse blefve stängd, syntes billigheten fordra, att felräkningspenningar

tillerkändes personalen. Det kunde visserligen i det

afseendet ifrågasättas, att vederbörande uppbördspersonal skulle, i enlighet

med hvad som bestämts genom aflöningsreglementet för tjensteman

och betjente vid statens jernvägar af den 15 oktober 1897 samt kong!

kungörelsen af den 31 december samma år angående tilläggsbestämmelser

till nämnda aflöningsreglemente, tillerkännas såsom felräkningspenningar

viss procent af all in- eller utgående uppbörd och således äfven den, hvilken,

såsom fallet vore med postanvisnings-, postförskotts- och tidningsmedlen,

icke vore till ren postuppbörd att hänföra. För att emellertid kunna med

någon tillförlitlighet beräkna det anslagsbelopp, som till felräkningspenningar

skulle erfordras, och för att icke hemta medel dertill från annat håll, än

der uppbördsprovisionen hittills funnits, hade generalpoststyrelsen ansett sig

böra i förslaget till postverkets stater för år 1900 upptaga under titeln

felräkningspenningar ett anslag, som kunde anses motsvara 1/.i procent af

postverkets uppbörd för försålda frankotecken, uppburen afgift för lösenförsändelser

samt uppburna postbefordringsafgifter för tidningar och tidskrifter.

Med denna beräkningsgrund hade anslaget upptagits till förslagsvis

50,000 kronor.

Denna procent af postuppbörden representerade, enligt hvad af det

nyss sagda framginge, en mycket liten procent af alla de penningmedel,

som vid emottagning eller utlemning ginge genom posttjenstemännens

händer, och den skulle enligt generalpoststyrelsens afsigt komma att fördelas

mellan den å postanstalterna tjenstgörande uppbördspersonalen, ehvad

densamma vore ordinarie eller extra, enligt de närmare grunder, som

_ komine att, på styrelsens förslag, af Kongl. Magt bestämmas. Då någon

inkomst häraf icke torde posttjenstemännen tillskyndas, hade styrelsen

ansett anslaget böra upptagas under omkostnadsstaten.

1 fråga om anslaget till traktamenten för tjensteman i jerrivägspost- AnsL m

kupé hade generalpoststyrelsen anfört, att då den fasta aflöningen vore

afsedd att höjas för både den ordinarie och extra tjenstemannapersonal, [i^temän

som nu uppbure traktamente för tjenstgöring, borde, såsom förut nämnts, 1 pZtkup*''

också traktamentet minskas, sfi, att det ej vidare vore ens till en del

att såsom aflöning beräkna, utan allenast innefattade godtgörelse för de

extra utgifter, tjenstgöringens art förorsakade.

Genom kongl. brefvet den S december 1881 hade förordnats, bland

annat, att till grund för beräknande af traktamente till tjensteman i jernvägspostkupé

skulle i allmänhet läggas det antal timmar, under hvilka,

enligt faststäld tidtabell, tjenstemannen vore från sin station frånvarande,

dock att detta antal borde ökas med 2 timmar, den ena för inställelse till

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

tjenstgöring i behörig tid före resans anträdande och den andra för erforderlig

tjenstgöring efter återkomsten till stationen; att, derest vid beräknande

af antalet timmar, under hvilka tjenstemannen varit från sin station

frånvarande, uppkomme del af timme, den sålunda Överskjutande delen

skulle, om densamma uppginge till SO minuter eller derutöfver, räknas

såsom hel timme, men, om den uppginge till mindre än SO minuter,

icke tagas i beräkning; att för hvarje i tjenstgöring använd timme, derför

traktamente tillkomme tjensteman i jernvägspostkupé, detsamma i allmänhet

skulle utgöra tjugu öre för postexpeditör och trettio öre för extra biträde,

men att för hvar i tjenstgöring använd timme, som hel och hållen eller

till en del infölle mellan klockan It) på aftonen och klockan 5 på morgonen,

traktamente skulle utgå med trettio öre till postexpeditör och med

fyrtio öre till extra biträde; att till tjenstgöringstimmar äfven skulle räknas

en timme efter ankomsten till och en timme före afgången från vändeller

öfverliggningsort; men att för den tid tjenstemannen i öfrigt utan

skyldighet att tjenstgöra läge öfver å ort, der han icke vore stationerad,

traktamente skulle utgå till postexpeditör med femton öre och till extra

biträde med tjugu öre för timme; att traktamente för ett dygn dock icke

under något förhållande skulle utgå med lägre belopp än två kronor

femtio öre för postexpeditör och tre kronor femtio öre för extra biträde;

att, der i jernvägspostkupé på en gång tjenstgjorde flere tjensteman, den af

dem, som utöfvade förmanskap och i första hand svarade för göromålens

behöriga gång, skulle åtnjuta ett särskildt tilläggstraktamente, utgående i

allmänhet med en krona för hvarje fullbordad resa fram och åter, men

med två kronor för hvarje resa fram och åter med tjenstgöring å den s. k.

utländska afdelningen inom postkupéexpeditionen n:o 2 å jernvägslinien

Malmö —Nässjö; samt att, då i följd af trafikhinder eller annan tvingande

omständighet post blifvit väsentligen fördröjd utöfver den för dess fortskaffande

bestämda tid, det skulle ankomma på generalpoststyrelsens pröfning,

huruvida traktamente till tjensteman i jernvägskupé skulle utgå för

hela den tid, hvarunder han sålunda varit från sin station frånvarande;

hvarjemte Kongl. Maj:t i sammanhang härmed förklarat, att, då

tjensteman å ort, der han hade sin station, nödgades någon längre tid för

inträde i posttjenstgöring å jernväg afvakta affärdandet af bantåg, hvilket

till följd af trafikhinder eller annan omständighet blifvit försenadt, på

generalpoststyrelsens pröfning finge ankomma, huruvida traktamente borde

af postmedlen utbetalas för den tid, tjensteman, under afvaktan på bantågets

afgång, hållit sig beredd att i tjenstgöring inträda, dock med iakttagande

deraf, att detta traktamente icke i något fall finge utgå med högre

belopp, för timme räknadt, än som uppbures af tjensteman för den tid,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

71

han utan att vara stadd i tjenstgöring läge öfver å annan ort än den, der

han hade sin station.

Sedermera hade Kong]. Maj:t genom beslut den 1 februari 1884 medgift,

att vid de tillfällen, då för postkupégöromålens behöriga handläggning

erfordrades, att vederbörande postkupétjenstemän instälde sig

till tjenstgöring tidigare än en timme före afsändandet af det bantåg,

hvarmed postkupé fortskaffades, till dem finge såsom ersättning för den

utsträckta tjenstgöringen af postmedlen utbetalas traktamente, under iakttagande

af de i först berörda kongl. bref af den 8 december 1881 för

traktamentets beräknande faststälda grunder.

Bestämmelserna i de kongl. brefven af den 8 december 1881 och

den 1 februari 1884 finge också, enligt kongl. brefven af den 24 mars

1882 och den 28 maj 1897, tillämpas, med viss förhöjning i traktamentsbeloppet,

för tjensteman, som tjenstgjorde å ångbåtslinierna Malmö—Köpenhamn

och Trelleborg—Sassnitz.

Med erinran härom både generalpoststyrelsen vidare anfört, hurusom

vid tillämpning af de gifna bestämmelserna, enligt hvilka de extra resepostexpeditörerna

till upphjelpande af den ringa aflöning, deras arfvode

a 450 kronor för året beredde, egde uppbära högre traktamente än de

ordinarie, det understundom inträffat, att extra resepostexpeditörer fått

större årsinkomst äri ordinarie. Då med anledning deraf likformighet påkallades

vid beräknande af traktamente till samtlige desse resepostexpeditörer,

ehvad de vore ordinarie eller extra, både postdirektörer och postinspektörer,

på anmodan af generalpoststyrelsen, år 1895 uppgjort förslag

till nya traktamentsvilkor för resepostexpeditörer i sammanhang med förut

omförmälda arfvodesregleringsplan. Af anledning, som förut angifvits,

både emellertid generalpoststyrelsen icke ansett lämpligt att då söka

genomföra denna reglering i annan del än den, som rörde arfvodena för

de extra biträdena å postkontoren, men då styrelsen nu föreslagit att

genomföra den föreslagna arfvodesregleringen jemväl för de extra resepostexpeditörerna,

vore tiden inne att också upptaga frågan om reglering af

traktamentena.

Dessa traktamenten skulle vara lika för ordinarie och extra posttjenstemän,

som tjenstgjorde å vissa jernvägs- eller ångbåtslinier, samt

bestå dels af ett resetraktamente och dels af hy ^ersättning å öfverliggningsort,

der icke postverket anordnade och bekostade bostadsrum åt

tjenstemännen. Vid bestämmandet af resetraktamentsbeloppet skulle hänsyn

tagas till de ökade Utgifter, som uppkomme, om måltider måste under

resan eller bortovaron från stationsorten intagas, samt till det mera ansträngande

arbete, tjenstgöring under nattetid förorsakade. Traktamentena

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

skulle dock, då den del, som kunde anses vara aflöning för arbete, jemförligt

med det å fasta postanstalter, bortfölle, blifva väsentligt lägre än

de enligt nu gällande bestämmelser utgående. Förslaget anslöte sig så

till vida till nuvarande beräkningsgrunder för traktamentet, som det afsåge

viss godtgörelse för hvarje särskild resa, men kunde ock utan svårighet

läggas till grund för nya bestämmelser, i syfte att genom utslagning

af ersättningsbeloppen å årets alla dagar kunna anordna ett fåtal traktamentsklasser.

Inom dessa skulle traktamentet utgå med lika belopp för

alla dagar, hvarigenom beräkningarna vid traktamentsliqviderna blefve

betydligt förenklade. Hyresersättningen, som ansetts böra beräknas till

högst 1 krona 50 öre, skulle visserligen äfven af traktamentsanslaget godtgöras,

men borde, enligt generalpoststyrelsens åsigt, lämpligen skiljas från

dagtraktamentet och utgå vid traktamentsliqviderna allenast lör det verkliga

antal öfverliggningar, som under perioden ansåges böra betinga sådan

ersättning.

Vid införandet af dessa nya traktamenten, för hvilka, på särskildt

förslag af generalpoststyrelsen, erforderliga bestämmelser skulle af Kongl.

Maj:t fastställas, erfordrades likväl, att den nuvarande resepostexpeditörspersonalen,

i den män den dä vore i oförändrad tjenstgöring anstäld,

billigtvis hölles skadeslös för de minskade årsinkomster, hvartill de lägre

traktamentena i vissa fall skulle leda. Den kostnad, som häraf förorsakades,

blefve emellertid, enligt hvad generalpoststyrelsen framhållit,

dels öfvergående, dels temligen ringa, enär dertill enligt gjorda beräkningar

icke skulle för år 1900 erfordras högre belopp än inalles omkring

27.000 kronor. Inberäknadt sistnämnda belopp, skulle utgiftssumman ä

anslaget, om de nya traktamentena komme att gälla, kunna för år 1900

beräknas till omkring 17 0,000 kronor, hvartill borde läggas 15,000 kronor

för att möta ökade utgifter för den nya personal, som posttrafikens utveckling

kunde kräfva. På grund häraf hade generalpoststyrelsen ansett

ifrågavarande anslag böra sättas till förslagsvis 185,000 kronor eller

105.000 kronor lägre än det belopp, hvartill anslaget enligt gällande stat

vore upptaget.

Ami. tm Beträffande anslaget till traktamenten för vaktbetjente hade general
traktamentenpoststyrelsen

erinrat, att vid omreglering af vaktbetjentes aflöning, enligt

betjente, det af styrelsen nu framlagda förslag, skulle från anslaget bortfalla

traktamenten till såväl ordinarie som extra vaktbetjente vid de fasta

postanstalterna; hvaremot komme att qvarstå traktamenten för vaktbetjente

tjenstgörande å vissa jernvägs- eller ångbåtslinier. Men jemväl

dessa qvarstående traktamenten skulle komma att nedsättas, i det att de

skulle utgöra icke aflöning i egentlig mening, utan allenast, likasom fallet

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

73

blefve för resepostexpeditörerna, godtgörelse för de genom reselifvet förorsakade

höga lefnadskostnaderna med bibehållande dock af det nu medgifna

särskilda traktamentet för det ansvarsfulla arbetet i postiljonskupé.

För nu gällande föreskrifter rörande traktamenten till postvaktbetjente

både generalpoststyrelsen redogjort vid behandlingen af frågan om aflöningen

för postvaktbetjente och för den skull nu inskränkt sig till att

angifva, huru enligt styrelsens åsigt i sammanhang med de nya aflöningsbestämmelserna

för vaktbetjente traktamentet till dem borde ordnas.

I detta afseende hade styrelsen till eu början erinrat derom, att, då

traktamentet i regel skulle vara allenast en godtgörelse för de särskilda

kostnader, som af tjenstgöringens art föranleddes, traktamente icke heller

skulle tilldelas sådana vaktbetjente, som tjenstgjorde å jernväg, med mindre

denna tjenstgöring kunde anses förorsaka dem särskilda kostnader. Traktamentena

till postvaktbetjente, tjenstgörande å jernväg, utginge för närvarande

med olika belopp, allt efter som vaktbetjenterna vore ordinarie

eller extra, i det att de extra hade ett högre traktamente för att upphjelpa

inkomsterna, då årsarfvodet för dem utgjorde allenast 180 kronor. Styrelsen

hade i fråga om dessa traktamenten, med stöd af det förut omförmälda

kongl. brefvet af den 19 september 1884, faststält vissa från och

med år 1892 gällande och fortfarande tillämpade grunder för deras beräknande.

Enligt dessa bestämmelser utginge dagtraktamentet för tjenstgöring

inom postkupéexpedition söder om Dalelfven med 1 krona 25 öre

för ordinarie och 1 krona 75 öre för extra postvaktbetjent samt norr om

Dalelfven med 1 krona 50 öre för ordinarie och 1 krona 90 öre för extra

vaktbetjent. Om vaktbetjent sjelf bekostade herberge å vänd- eller öfverliggningsort

nattetid eller minst 5 timmar under annan tid af dygnet,

ökades dagtraktamentet med 15 öre, dock ej högre än till in allés 2 kronor.

Sedermera hade, med tillämpning från och med år 1895, bestämts, att för

de vaktbetjente, som gjorde tjenst å bantåg och dervid på eget ansvar

expedierade post, d. v. s. för dem, som tjenstgjorde i postiljonskupé, dagtraktamentet

skulle ökas ytterligare med o5 öre.

Generalpoststyrelsens mening vore, att, derest det nya aflöningsförslaget

för vaktbetjente godkändes, skulle för vaktbetjente å vissa jernvägseller

ångbåtslinier fastställas några fa traktamentsklasser, till hvilka efter

enahanda grunder, som för resepostexpeditörerna blefve gällande, skulle

hänföras de vaktbetjente, som kunde anses åsamkas särskilda kostnader till

följd af tjenstgöringens ambulatoriska beskaffenhet. Detta traktamente

skulle höjas, såsom nu skedde för tjenstgöring i postiljonskupé, der det

sjelfständiga och ansvarsfulla arbetet väl betingade någon särskild godtgörelse,

och i öfverensstämmelse med hvad styrelsen tänkt sig i fråga om

Bill. till Kikad. Prof. 1809. 4 Samt 1 Afd. 85 Höft. 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

resepostexpeditörernas godtgörande genom hyresersäÄfirg för anskaffa^- herberge a öfverliggningsort skulle vaktbetjente vid tr&ktamentsliqvidernas

utfående ersättas med högst 75 öre för hvarje gång sådant herberge under

perioden erfordrats och af postverket anordnad öfverliggningslokal icke

funnits att tillgå, Generalpostskyrelsen både afsett, att närmare bestäm- •

melser härutinnan skulle af Kongl. Maj:t fastställas på förslag af styrelsen.-.

Deri brefbärareförmännen i Stockholm medgifna tilläggsaflöning af tio *

aonor i månaden hade plägat utgå från detta traktamentsanslag; och då

denna aflöning närmast vore att jemföra med det vaktbetjente för tjenstgöring

i postiljonskupé tillerkända särskilda traktamentstillägg, hade generalpoststyrelsen

ansett densamma fortfarande böra under detta anslå»- beräknas

och utgå. °

.n /ör de anordningar, som generalpoststyrelsen alltsedan år

It,t G halt rättighet att träffa, för att postvaktbetjente, som till följd af

ansträngande tjenstgöring eller andra särskilda orsaker ansetts böra tilldelas

någon hvilotid, måtte med bibehållande jemväl af traktamente erhålla

ledighet högst femton dagar under kalenderåret, hade också betäckts af

dettaQ anslag och finge enligt Kongl. Maj:ts och Riksdagens medgifvande •

uppgå till 12,000 kronor. Genom den nu föreslagna regleringen af vaktbetjentes

aflöningsförhallanden koinme visserligen traktamentet för de å

fast anstalt tjenstgörande ordinarie och extra vaktbetjente att försvinna,;

och ersättas af fast aflöning, men styrelsen hade likväl ansett enklast vara

att a traktamentsanslaget bibehålla * kostnaderna för den åt vaktbetjente

sålunda medgifna ledighet; och då nu föreslagits ökning af vaktbetjenternas

antal ^med ytterligare 112, hade generalpoststyrelsen hemstält, att från och

™e(;. ar / 1,1,0 måfte af anslaget till traktamenten för vaktbetjente disponeras

LV)00 kronor, för att postvaktbetjente, som till följd af ansträngande

tjenstgöring^ eller andra särskilda orsaker ansåges böra tilldelas någon

hvilotid, matte med bibehållande af sina nu föreslagna löneinkomster ernälla

Redighet högst femton dagar under kalenderår.

A anslaget erfordrades ock medel dels för att fortfarande kunna bereda

periodiskt återkommande sabbatshvila för vaktbetjente äfvensom för

att ega tillgång till bekostande af annan tillfällig arbetsförstärknin»-, dels

ock till traktamenten åt den ökade ständiga vaktbetjentpersonal, som, utö

ver den nuvarande, kunde för arbetets behöriga gång inom de ambulanta

postanstalterna komma att erfordras.

Den reglering, som föreslagits rörande vaktbetjenternas aflöning, koinme

till en början att minska inkomsterna för vissa vid de fasta postanstalterna

tjenstgörande vaktbetjente, som redan nått så höga traktamentsbelopp,

att de icke i de inrjenta ålderstilläggen derför genast finge full godt- !

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60. 75

Rörelse; _ och till äfventyra kunde också komma att inträffa, att en eller

an .jernväg eller angbåtslinie tjenstgörande vaktbetient komme att

r regleringens genomförande få vidkännas minskning i inkomster Till

förekommande häraf hade generalpoststyrelsen forutsatt, att vaktbetiente i

ottfnf ff Ange af styrelsen tilldelas ett personligt tilläggstraktajnente

att 1 oförändrad tjenstgöring uppbäras, intill dess anledningen för till
bÄSJgt,

Ilk0m8t bIifYit häfd gen°m aflöni^ens höjande medelst

1 Vld sammanställning af nu angifna olika anledningar till utgifter å

IfmjlZlt. ®enera P0S“yrelSen berätnat'' a“ ä aMla«et «Wle för

kronor

40,000:

4,200:

13,500:

36,000

16,300

till tiaktementen eldigt de nya grunderna ....................

» arfvoden åt, brefbärareförmän i Stockholm

beredande åt en del vaktbetjente af den ledighet

högst femton dagar under kalenderår, hvarom

förut förmälts ............................

» traktamenten åt ökad personal äfvensom för besabbatshvila

samt bekostande af annan

tillfällig arbetsförstärkning...................

samt till personliga tilläggstraktamenten ...I

hvadan anslaget borde sättas till förslagsvis.................... kronor lT0,000:

Enligt denna beräkning skulle anslagets nuvarande belopp, 620 000

komma att, minskas med 510,000 kronor, och det oaktadt detta

anslagsbelopp redan öfverskndits för år 1897 med i rundt tal 49,800 kro
Z

c?nnP,en0 6n l,°Zber 1897-30 september 1898 med ej minal

nu ll85’ 00. kro!lor'' bibehållande af nu gällande traktamentsvilkor

. 1 e d®remot anslaget hafva behöft böjas med ett högst betydligt belopp

het7«k«r,het.0I.n’ sasom/äi 1 sådant fall vore rättvist, vaktbetjente i allmän)n

J ; ; llkhet ™ed kvad fm redan länge varit förhållandet i Stockfl’

., .tf-‘b°r? °,ch Ma|mö, fördelas i särskilda traktamentsklasser med

uppflyttning från lägre till högre klass.

^ Anslaget till postfönngskostnad vid befordran å jernväg hade i staten

r innevarande ar höjts med 120,000 kronor till förslagsvis 1,800,000

kronor. Utgifterna a anslaget hade, enligt hvad generalpoststyrelsén meddelat,

uppgått 1 runda tal år 1897 till 1,739,800 kronor samt under penoden

1 oktober 1891—30 september 1898 till 1,920,300 kronor. På

gruru häraf och da atskilhga enskilda jernvägar vore afsedda att öppnas

för allmän tråk k före utgången af år 1900, hade generalpoststyrelsen ansett

anslaget höra höjas med 200?00() kronor.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Ansl. till A anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom

postföring postanstalternas områden samt till landtbrefbäring, som i gällande stat

m. m. vore upptaget till 730,000 kronor, hade utgifterna uppgått i runda tal år

1897 till 690,900 kronor samt under perioden 1 oktober 1897—30 september

1898 till 727,000 kronor.

Generalpoststyrelsen hade framhållit, hurusom utgifterna således på

senaste tiden ganska väsentligt ökats dels till följd af utvidgning af redan

befintliga postlinier, dels genom inrättande af nya linier, dels ock genom

stegringar i postföringslegan; och då försatt utvidning af postföringen å

landsväg och medelst landtbrefbäring vore både önskvärd och erforderlig

samt för postbefordran af ifrågavarande slag numera allt oftare betingades

högre lega än förut, hade generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget

måtte höjas med 40,000 kronor.

Ansi. till Anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan fasta

postbefordranJandet och Gotland hade alltsedan år 1887 utgjort förslagsvis 54,000 kroGotland,

nor. Då likväl utgifterna å anslaget uppgått under perioden 1 oktober

1897—30 september 1898 till i rundt tal 57,200 kronor, hade generalpoststyrelsen

i det föreliggande förslaget till postverkets utgiftstater höjt

anslaget med 3,000 kronor.

Ansi. till Anslagen till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige

''''Prierieftm och Finland, mellan Sverige och Danmark, mellan Sverige och Tyskland

och från ensamt mellan Sverige och England samt Amerika vore af generalpoststyrelsen

länder, bibehållna vid samma belopp, hvartill dessa anslag blifvit för innevarande

år upptagna.

Beträffande postföringen mellan Sverige och Danmark hade visserligen

vederbörande danska rederi nyligen uppsagt det derom träffade aftal till

upphörande den 1 nästkommande april, men enligt styrelsens åsigt, kunde

deraf icke dragas någon bestämd slutsats, huruvida denna omständighet

komme att föranleda ökade utgifter för postföringen mellan de båda länderna.

Hvad anginge postföringen mellan Sverige och Tyskland, hade utgifterna

derför utgjort under perioden 1 oktober 1897—30 september

1898 i rundt tal 98,500 kronor; och ehuru denna summa visserligen

icke betäckte kostnaden för ett helt kalenderår, enär de till de egentliga

kontraherade turerna för året kommit, enligt Kongl. Maj:ts bemyndigande,

anordnade ytterligare turer för tiden 1 maj—30 september 1898 mellan

Trelleborg och Sassnitz, hade generalpoststyrelsen likväl, då aftalet om

dessa ytterligare sommarturer afsett allenast sommaren år 1898, ansett sig

icke böra vid beräkningen af anslagsbehofvet för år 1900 fästa afseende

vid de extra kostnader, nämnda ökning af sommarturerna för sistlidet år

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

77

förorsakat, samt hade för den skull nu icke ifrågasatt någon förhöjning i

anslaget.

Hvad generalpoststyrelsen föreslagit beträffande de särskilda anslagen

under omkostnadsstaten föranledde ej någon erinran från t. f. departementschefens

sida, utom hvad anginge anslaget till post/öring skostnad vid

befordran sjöledes mellan Sverige och Tyskland.

I detta anslags nuvarande belopp, 100,000 kronor, hade generalpoststyrelsen,

enligt hvad förut nämnts, icke ifrågasatt någon förhöjning, men

af skäl, för hvilka t. f. departementschefen anhållit att få inför Kong!

Maj:t redogöra, ansåge t. f. departementschefen, att anslaget måste höjas.

Sedan Kongl. Maj:t den 15 november nästlidet år förklarat, att förhandlingar

skulle inledas med vederbörande tyska myndigheter rörande

åstadkommande af sjöpostförbindelse mellan Trelleborg och Sassnitz med

två turer dagligen i hvardera rigtningen, hade, enligt hvad t. f. departementschefen

erinrat, såsom resultat af dessa förhandlingar, hvilka egt rum

i Berlin den 24, 25 och 26 berörde november, aflemnats ett förslag till

tillägg till den mellan svenska postförvaltningen och tyska rikspost-förvaltningen

angående anordnande och underhållande af regelbunden postångfartygsförbindelse

mellan Trelleborg och Sassnitz träffade öfverenskommelse

af den 1/n juli 1896.

Detta tilläggsförslag innehölle väsentligen följande bestämmelser:

De på linien Trelleborg—Sassnitz förekommande postångfartygsturerna,

en resa i dygnet i hvardera rigtningen, skulle från och med den 1 maj

1899 fördubblas. Jemväl de nytillkomna turerna skulle ansluta sig till

jernvägståg å ömse sidor. De deltagande svenska och tyska rederierna

skulle fullgöra hvardera hälften af samtliga turerna på det sätt, att livartdera

rederiet fullbordade en resa fram och tillbaka i dygnet. Hvardera

rederiet skulle, förutom det i 1896 års öfverenskommelse afsedda ångfartyget,

såsom reserv för linien underhålla ett andra ångfartyg, som måste

motsvara de i nämnda öfverenskommelse uppstälda fordringarna, men icke

behöfde vara en propellerångare. Den andel af utbetald godtgörelse, som

på grund af § 3 i 1896 års öfverenskommelse den ena af de båda postförvaltningarna

hade att ersätta den andra, finge för samtliga de i tillägget

omförmälda åliggandena icke öfverstiga 125,000 riksmark. Tillägget skulle

hafva samma giltighetstid som öfverskommelsen den yn juli 1896 eller

alltså till den 1 maj 1907.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 3 december nästlidet år af

detta ärende hade t. f. departementschefen, som då under chefen för finansdepartementet

beviljad ledighet enligt Kongl. Maj:ts förordnande förestått

nämnda departement, förklarat, att han icke hade något att erinra mot det fram
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

lagda förslaget, hvarjemte t. f. departementschefen anfört, bland annat, att

han funne det vara uppenbart, att tidpunkten att fördubbla turernas antal

å sjöpostlinien Trelleborg—Sassnitz redan vore inne. Under hela den tid,

frågan om denna sjöpostförbindelse varit å bane, hade alltid framhållits, att

den direkta förbindelsen året om på denna trafikled icke kunde anses vara

ordnad på ett fullständigt, för en längre tid framåt tillfredsställande sätt,

förrän på denna led kommit till stånd dubbla reselägenheter för dygn i

hvartdera rigtningen, i det att först genom en sådan anordning skulle

kunna vinnas omedelbar anslutning till båda de grupper af genomgående

posttåg, som framginge på de kontinentala hufvudvägarna.

På sätt jemväl generalpoststyrelsen och jern vägsstyrelsen i afgifna

utlåtanden framhållit, hade den erfarenhet, som vunnits under den tid,

sjöpostförbindelsen Trelleborg—Sassnitz egt bestånd, icke gifvit anledning

att frångå den uttalade uppfattningen.

En ytterligare anledning att nu vidtaga den ifrågasatta utvecklingen

läge deri, att trafiken mellan Norge och kontinenten icke syntes kunna

med fördel ledas öfver linien Trelleborg—Sassnitz, med mindre anslutning

anordnades till natt-turer i båda rigtningarna öfver sjön. Just vid denna

tidpunkt skulle ett fullständigt ordnande af linien Trelleborg—Sassnitz

ock i sin mån bereda en sjelfständigare ställning gent emot det danska

rederibolag, som hittills ombesörjt så godt som all annan trafik i Öresund

än ångfärjetrafiken, men nyligen uppsagt sina aftal med post- och jernvägsförvaltningarna

att upphöra med utgången af mars månad år 1899.

Genom den för fördubblingen nödvändiga anskaffningen af ytterligare två

ångbåtar såsom reserv blefve det ock möjligt att tillgodose den mycket

allmänt uttalade önskningen, att på linien måtte komma att, utom de nuvarande

propellerbåtarne, insättas jemväl hjulångare, hvillca under många

förhållanden vore beqvämare för de resande än propellerbåtarne, fastän

dessa sistnämnda icke kunde alldeles afvara^ till följd af svårigheterna vid

gång genom is, då sådan förekomme.

Tillgänglig statistik visade, att persontrafiken å linien icke vore

obetydlig. Man hade vid beräkningarna rörande denna trafik icke vågat

antaga, att mer än omkring 10,000 resande om året skulle komma att

använda denna linie under de första åren. Nu hade erfarenheten visat,

att i det närmaste 20,000 resande färdats å linien från den 1 maj 1897

till samma dag år 1898. Man ville då gerna antaga, att 1897 års utställning

i Stockholm i synnerligen hög grad bidragit till detta goda resultat,

men det hade nu visat sig, att, ehuru resandeantalet lidit ett stort

afbräck genom den för turistfärder särdeles ogynsamma väderleken under

1898 års sommar, antalet resande under tiden 1 maj — 1 november samma

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

79

år varit något, om ock obetydligt, större än under samma tid år 1897,

hvartill väl ock i sin mån bidragit, att under månaderna maj—september

år 1898 turerna varit provisoriskt fördubblade.

Kostnaderna för de dubbla turerna året om stälde sig på det sätt,

att vid de slutliga förhandlingarna i Berlin, dervid äfven rederierna varit

representerade, dessa sistnämnda erbjudit sig att fullgöra hvardera en resa

fram och åter i dygnet året om samt att hålla hvar sin fullgoda reservbåt

för en ersättning till det svenska rederiet af 267,000 kronor årligen och

till det tyska af 250,000 riksmark årligen. Anledningen dertill, att det

svenska rederiet sålunda fordrat 44,500 kronor (50,0(>0 riksmark) mer än

det tyska, vore den, att, medan åt det tyska rederiet kunde beredas tillfälle

att under sommarmånaderna med reservfartyget företaga lönande

extra resor exempelvis mellan Sassnitz och Stettin, det svenska rederiet,

åtminstone såvidt nu kunde bedömas, saknade tillfälle till företagande

af dylika extra resor. Det svenska rederiet hade emellertid förklarat sig

beredt att, om under kontraktstiden tillfälle till dylika resor yppades, till

det svenska postverket afstå en tredjedel af derå uppkommande nettovinst.

Såsom syntes af ifrågakomna tilläggsförslag, hade tyska rikspostamtet

icke ansett sig kunna gå in på delning till lika delar mellan postförvaltningarna

af ett större årligt subventionsbelopp än tillsammans

500,000 riksmark, men då, utom det att Sverige, såsom liggande mera

aflägset från Europas medelpunkt, torde kunna anses hafva något större

intresse än Tyskland deraf, att förbindelsen blefve så fullständig och så

beqväm som möjligt, anledningen dertill att det tyska rikspostamtet

icke ville gå längre i ersättning vore den, att för det tyska rederiet funnes

tillfälle till fördelaktig användning om sommaren af dess reservfartyg,

under det att sådan användning icke för närvarande funnes för det

• svenska reservångfartyget, syntes det icke vara betänkligt att i detta fall

något afvika från grundsatsen om lika fördelning af samtliga kostnaderna,

helst afsedt vore, att hvad Sverige finge betala mer skulle minskas, i den

mån det blefve möjligt att finna lämplig användning under sommaren för

■ det svenska reservfartyget.

Generalpoststyrelsen hade derför också i sitt omförmälda yttrande —

under framhållande deraf, att fördubblingen måste betraktas såsom för

det allmänna önskvärd och fördelaktig och att densamma i främsta rummet

vore att hänföra till ett postalt intresse — väl ansett, att postverket

borde träda emellan för åvägabringande af den ifrågasatta utsträckningen

af turerna, men derjemte, då en sådan utsträckning ock vore af så allmänt

intresse, att, enligt styrelsens åsigt, icke postverket ensamt borde betungas

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

af de i anledning deraf ökade subventionskostnaderna, hemstält, att jemväl

andra allmänna medel än postverkets måtte för ändamålet tagas i

anspråk, helst postverket utöfver sin anpart i subventionssumman torde

jemväl för det ytterligare fartyg, som kunde varda å traden insatt, komma

att få vidkännas utgifter i en del andra hänseenden, såsom ersättning för

hamn-, fyr- och båk- samt lotsafgifter, godtgörelse till vederbörande tullpersonal

för öfvertidsarbete in. m.

Med generalpoststyrelsen hade t. f. departementschefen instämt deruti,

att anledningar ej saknades, att äfven från andra håll tillgängliga medel

borde bidraga till de dubbla turernas uppehållande. Efter samråd med

chefen för civildepartementet hade t. f. departementschefen funnit den

lämpligaste utvägen vara att, i anslutning till hvad som den 24 mars

1898 bestämts i afseende å godtgörelse för den provisoriska fördubblingen

under sommaren, låta någon del af ersättningsbeloppet utgå af handelsoch

sjöfartsfonden. Bidraget från denna fond, hvilket för fem månader

af år 1898 uppgått till 11,000 kronor, syntes skäligen kunna bestämmas

till 27,000 kronor om året.

Om postverket från fonden sålunda erhölle detta bidrag af 27,000

kronor, kunde det återstående årliga ersättningsbeloppet, 240,000 kronor,

omöjligen anses så betungande för postverket, att af hänsyn dertill den

ur så många synpunkter högst eftersträfvansvärda fördubblingen af sjöpostlinien

i fråga ej skulle vidtagas.

Efter samråd med cheferna för utrikes- och civildepartementen hade

t. f. departementschefen hemstält, bland annat, att Kong!. Maj:t måtte

dels, med godkännande af omförmälda förslag till tilläggsaftal,

finna godt att, med öfverlemnande till generalpoststyrelsen af samma

förslag i svensk och tysk text, bemyndiga ej mindre t. f. generalpostdirektören

att enligt förslagets lydelse afsluta ett tilläggsaftal med

tyska rikspostamtet, än äfven generalpoststyrelsen att med rederiaktiebolaget

Sverige—Kontinenten afsluta ett tilläggskontrakt rörande bolagets

deltagande i utvidgandet af sjöpostförbindelsen mellan Trelleborg och

Sassnitz i enlighet med nyssberörda tilläggsaftal mellan postförvaltningarna

och att i detta tilläggskontrakt med rederiet intaga bestämmelse,

bland annat, derom, att rederiet skulle för fullgörandet enligt

tilläggsaftalet och med deri afsedd fartygsmateriel af eu dubbeltur i dygnet

året om mellan Trelleborg och Sassnitz ega af postmedlen, under de åtta

år från och med den 1 maj 1899 tilläggskontraktet komme att omfatta,

åtnjuta dels en subvention af 222,500 kronor om året, dels ock en ersättning

af 44,500 kronor om året för saknadt tillfälle till extra resor med

reservfartyget, dock att från sistnämnda belopp skulle afdragas ett belopp,

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o CO.

81

motsvarande en tredjedel af uppkommande nettobehållning å under året

eventuel! förekomna extra resor;

dels uppdraga åt generalpoststyrelsen att, sedan tyska rikspostamtets

godkännande af till äggskontraktet med rederiet enligt gällande öfverenskommelse

inhemtats, underställa tillägskontraktet Kong! Maj:ts pröfning;

dels ock, med hänsyn dertill att ifrågavarande fördubbling af turerna

mellan Trelleborg och Sassnitz i anslutning till bantåg å ömse sidor vore

af så allmänt intresse, att icke postverket ensamt borde betungas af de

i anledning deraf ökade subventionskostnaderna, anbefalla statskontoret

att af handels- och sjöfartsfonden, såsom bidrag till generalpoststyrelsens

för ändamålet uppkommande ökade subventionskostnader, på reqvisition

till generalpoststyrelsen utbetala ett belopp af 27,000 kronor om året för

tiden från och med den 1 maj 1899 till och med den 30 april 1907.

Hvad t. f. departementschefen sålunda hemstält, deri statsrådets öfriga

ledamöter instämt, hade Kongl. Maj:t bifallit.

Med hänsyn till de förändrade anordningar i afseende å förbindelsen

mellan Trelleborg och Sassnitz, som sålunda vidtagits, erfordrades en

höjning i nu ifrågavarande anslag med 140,000 kronor eller från 100,000

kronor till 240,000 kronor.

Beträffande anslaget till oförutsedda utgifter, hvilket för innevarande

år vore upptaget till 450,000 kronor, hade generalpoststyrelsen erinrat,

hurusom i detta anslag inginge dels medel till verkligt oförutsedda utgifter

med 40,000 kronor, dels nybyggnadsanslag, nemligen till fortsättning

af posthusbygget i Stockholm 350,000 kronor samt till påbörjande

af ny posthusbyggnad i Helsingborg 60,000 kronor.

Beträffande de verkligt oförutsedda utgifterna vore, enligt generalpoststyrelsens

förmenande, beloppet 40,000 kronor för ett verk af den

omfattning, som postverket egde, icke större, än att anslagsbeloppet i

denna del borde orubbadt bibehållas. För det till uppförande beslutade

nya posthuset i Stockholm hade Kongl. Maj:t enligt beslut den 7 oktober

1898 faststält ritningar. Redan då frågan blifvit väckt om detta nya

posthus, hade, på sätt generalpoststyrelsen erinrat, beräknats, att byggnadsanslaget

dertill för år 1900 skulle utgöra 340,000 kronor och sålunda

10.000 kronor mindre än för innevarande år.

Byggnadsanslaget åter för nytt posthus i Helsingborg hade, såsom

förut nämnts, för år 1899 upptagits till 60,000 kronor, men i beräkningen

härvid hade också ingått, att då skulle tagas i anspråk den ersättning af

25.000 kronor, som staden Helsingborg, enligt förda underhandlingar,

skulle lemna såsom godtgörelse för de nuvarande posthusbyggnaderna

derstädes samt för den del af posttointen, som vid byte af mark mellan

Bih. till Riksd. l\ol. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 35 Höft. 11

Ansl. till

oförutsedda

utgifter.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

postverket och staden komme att af postverket frånträdas till staden och

icke kunde anses ersatt af mark, som staden lemnade i utbyte. Byggnadsanslaget

utgjorde således i verkligheten 85,000 kronor för innevarande år.

För byggnaden, som i början af år 1896 approximativt beräknats komma

att kosta omkring 168,000 kronor, men med nu gällande höga materialoch

arbetspris måste antagas komma att betinga högre kostnad, ansåge

för den skull generalpoststyrelsen för år 1900 icke höra beräknas lägre

anslag ån det för år 1899 tillgängliga beloppet, 85,000 kronor. Genom

kongl. bref den 27 maj 1898 hade Kongl. Maj:t bemyndigat generalpoststyrelsen,

bland annat, att med stadsfullmägtige i Helsingborg uppgöra

aftal om det utbyte af mark mellan postverket och nämnda stad, hvithet

för byggnadstomtens anordnande erfordrades, på de af stadsfullmägtige

erbjudna vilkor, samt anbefalt generalpoststyrelsen att uppgöra och underställa

Kongl. Maj:ts pröfning fullständiga ritningar och kostnadsförslag

till nytt posthus å den nybildade posttomten. T de af stadsfullmägtige i

Helsingborg erbjudna vilkor inginge emellertid, att staden skulle tillhandahålla

postkontoret derstädes erforderlig provisorisk postkontorslokal

från den tid, de nuvarande posthusbyggnaderna utrymdes, och till dess

inflyttning i postverkets nybyggnad kunde ske. Generalpoststyrelsen

hade ansett lämpligt, att bytesaftalet icke afslutades, förrän frågan om

den provisoriska postkontorslokalen vore löst; och de svårigheter, som

för anskaffande eller beredande af lämplig sådan lokal syntes hafva för

staden uppstått, hade, enligt hvad styrelsen meddelat, vållat tidsutdrägt,

så att bytesaftalet, dertill förslag af styrelsen uppgjorts och öfverlemnats

till staden, ännu icke hunnit afslutas. 1 afvaktan härå hade icke heller

byggnadsritningar blifvit uppgjorda. Då likväl å stadens vägnar drätselkammaren

i Helsingborg helt nyligen godkänt det uppgjorda förslaget

till bytesaftal, allenast med några smärre begärda ändringar deri, samt

jemväl frågan om provisorisk postkontorslokal numera så fortskridit, att

utrymmandet af de nuvarande posthusbyggnaderna i Helsingborg för

deras rifning syntes kunna ske den 1 nästkommande april och nybyggnaden

således under innevarande år kunde påbörjas, hade generalpoststyrelsen,

med ledning af det uppgjorda approximativa kostnadsförslaget,

ansett, att för detta bygge borde år 1900 beräknas ett byggnadsanslag af

85,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts vore ifrågavarande anslag af generalpoststyrelsen

upptaget till 465,000 kronor, hvilket innefattade en förhöjning

af 15,000 kronor.

Härvid hade t. f. departementschefen icke något att erinra.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

83

Å anslaget till afkortningar och restitutioner m. m., som för innevarande

år vore upptaget till 70,025 kronor, hade, enligt hvad general
-

poststyrelsen meddelat,

år 1888 till....................

utgifterna i runda tal uppgått:

kr.

42,700

» 1889 » ....................

»

35,000

—

» 1890 » .....................

61,100

—

» 1891 » ..................

»

51,000

—

» 1892 » ....................

»

45,200

—

» 1893 » .....................

72,700

—

» 1894 » ...................

»

58,100

—

» 1895 » .....................

»

60,800

—

» 1896 » .....................

»

68,000

—

» 1897 » ....................

»

93,900

•

samt under perioden

1 oktober 1897—30 september

1898 till ........................

»

102,700: —

Till följd häraf och för vinnande af en jemnare slutsumma å utgiftsstaterna

i deras helhet hade generalpoststyrelsen ansett berörda anslag

höra höjas med 17,100 kronor till 87,125 kronor.

Härvid hade t. f. departementschefen icke något att erinra.

I fråga om det belopp, 505,000 kronor, hvarmed, på sätt ofvan nämnts,

postverkets inkomster under år 1900 beräknats skola öfverstiga dess utgifter,

förefunnes, enligt generalpoststyrelsens förmenande, särskilda anledningar

att afsätta en del deraf för att af postverket under vissa förhållanden

disponeras. I sådant afseende hade generalpoststyrelsen meddelat

följande.

A den med Kongl. Maj:ts och Riksdagens medgifvande genom afsättning

af vissa delar utaf postverkets öfverskottsmedel bildade fond för

anskaffande af tomt till nytt posthus i Stockholm, hvilken fond förvaltades

af statskontoret, återstode vid 1897 års utgång en behållning

af ..................................................................................... kr. 378: 43

hvartill sedermera af öfverskottsmedlen för år 1897 levererats

................................................................................... » 475,069: 44

Ansl. till

afkortningar

och

restitutioner

m. m.

Fondens behållning hade derigenom uppgått till.................. kr. 475,447: 87

Af postverkets öfverskottsmedel för år 1898 finge, enligt

Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut, ytterligare ........ » 200,000: —

läggas till fonden, som derigenom skulle komma att utgöra

......................................................................................... kr. 675,447: 87

och om härtill lades räntor för år 1898 å fondens redan

befintliga kapital, hvilka räntor, enligt från statskontoret

erhållen upplysning, kunde beräknas till...... » 9,433: 34

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

skulle de å fonden tillgängliga medel, sedan leveransen för

år 1898 egt rum, kunna antagas till ............................. kr. 684,881: 21

I hvad mån detta belopp komrne att ökas på grund af

redan gifna bestämmelser, blefve beroende allenast af

de räntebelopp, som kunde för tiden efter 1898 års

slut tillfalla fonden; och dessa kunde sannolikt icke

blifva af någon betydenhet i förhållande till de behof,

som skulle af fonden fyllas.

Med bortseende för den skull från dessa eventuella räntebelopp,

skulle fonden upptagas till .............................. kr. 684,881: 21

men härifrån borde afräknas hvad som skulle före 1898

års utgång ersättas postverket för fonden tillhörande,

af postverket förskjutna utgifter, nemligen:

för inköp af tomt till posthus i Malmö ... kr. 258,125: —

samt för diverse till tomtköpet i Stockholm

hörande utgifter .......................... » 197: 50

eller tillhopa..................................................................................... » 258,322: 50

hvarefter å fonden skulle återstå ... ........................................ kr. 426,558: 71

eller i rundt tal 426,000 kronor.

Jemlikt Kong!. Maj:ts beslut den 20 maj 1898 skulle af detta sistnämnda

belopp, såsom Riksdagen på Kongl. Maj:ts förslag medgifvit, 150,000 kronor

afsättas för att, i den mån Kongl. Maj:t funne sådant erforderligt, användas

till betäckande af till äfventyra uppstående ökad kostnad, utöfver hvad förut

beräknats, för uppförande af det nya posthuset i Stockholm; hvaremot återstoden,

276,000 kronor, skulle instundande vår vara disponibel för påbörjande

af det beslutade byggandet af posthus i Malmö enligt ritningar,

som blefve af Kongl. Maj:t faststälda.

Beträffande detta sistnämnda posthusbygge, som enligt approximativa

beräkningar, uppgjorda i november månad år 1897, ansetts komma att kosta

500,000 kronor, hade generalpoststyrelsen, sedan Kongl. Maj:t genom beslut

den 27 maj 1898 godkänt det om tomtköpet för bygget med hamndirektionen

i Malmö upprättade kontrakt, enligt hvilket tomten för att lämpligare

kunna bebyggas skulle erhålla något större bredd, än som förut afsetts,

och till arealen ökas med 65 qvadratmeter, anmodat arkitekten F. Boberg

att uppgöra eskissritningar och kostnadsförslag. Att nu ensamt å detta

kostnadsförslag, som numera inkommit till styrelsen, grunda någon hållbar

kalkyl öfver byggnadskostnaden i dess helhet läte sig icke göra; men då

med hamndirektionen i Malmö aftalats, att från den ifrågavarande byggnadstomten

skulle omedelbart efter den 1 nästkommande april på stadens

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

85

bekostnad rödjas en å tomten befintlig större magasinsbyggnad af sten,

samt afsedt varit, att bygget för postverkets räkning derefter skulle begynna,

kunde det i allt fall antagas, att nästan hela det från nyssnämnda fond

då för posthusbygget i Malmö disponibla belopp, 276,000 kronor, komme

att åtgå till våren år 1900 och att då för byggets fortsättande ytterligare

medel skulle erfordras.

Vid sådant förhållande och då redan vid den föregående behandlingen

af frågan om posthusbyggnad i Malmö förutsatts, att bygget skulle begynnas

med anlitande af fondens medel, hade generalpoststyrelsen ansett det

vara lämpligast, att byggandet fortsattes och afslutades med medel från

samma fond, och hade för den skull sökt tillse, huru medel skulle kunna

dertill beredas, utan att postverkets utgiftsstater för år 1900 skulle behöfva

belastas med anslag för posthusbygget i Malmö.

Härtill komme också, att med den hastiga stegring, utöfver hvad förut

kunnat beräknas, som under den senaste tiden egt rnm i fråga om priset

å vissa byggnadsmaterialier och ännu mera i fråga om arbetsprisen vid

byggnadsföretag, det hos generalpoststyrelsen uppstått tvekan, huruvida

för ett så stort byggnadsföretag, som nytt posthus i Stockholm innefattade,

och äfven för det jemförelsevis vida mindre nya byggnadsarbetet för postverkets

behof i Helsingborg de dertill afsedda penningmedlen blefve tillräckliga,

Den kalkyl, som generalpoststyrelsen ansett sig kunna med hänsyn

till nu kända förhållanden uppställa för postverkets inkomster under år

1899, hade bragt generalpoststyrelsen till den uppfattningen, att öfverskottet

för nämnda år sannolikt blefve icke oväsentligt högre än det belopp af

781,400 kronor, som förut beräknats blifva för statsregleringen disponibelt

och för nämnda reglering tagits i anspråk.

Om för den skull, på grund af nu angifna omständigheter, generalpoststyrelsen

erhölle bemyndigande att till omförmälda fond få afsätta af

blifvande öfverskottsmedel för år 1899 det belopp, hvarmed öfverskottet

kunde komma att öfverstiga det för statsregleringen redan beräknade, äfvensom

af det för år 1900 kalkylerade öfverskottsbeloppet en summa af 200,000

kronor, som, om den erfordrades, innan bokslutet för år 1900 hunnit afsides,

skulle kunna af postverkets kassaförlag förskjutas, hyste generalpoststyrelsen

förhoppning, att härigenom skulle tillföras fonden en förstärkning

af omkring 400,000 kronor. De sålunda till fonden nytillkommande

medel skulle, enligt de närmare föreskrifter, Kong]. Maj:t komme att på

framställning af generalpoststyrelsen lemna, kunna få användas så väl till

fortsättande af posthusbygget i Malmö som till betäckande af ökade kostnader

för öfriga förut omförmälda byggnadsarbeten. Vid bifall härtill hade

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Motioner.

generalpoststyrelsen ansett fondens benämning böra ändras till »fond till

posthusbyggnader».

Hvad generalpoststyrelsen sålunda föreslagit hade t. f. departementschefen

funnit sig böra tillstyrka.

Åberopande hvad han sålunda anfört, heinstälde t. f. departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de utaf t. f. departementschefen

tillstyrkta ändringarna i postverkets stater äfvensom af de bestämmelser,

hvilka i sammanhang med ifrågasatt reglering af aflöningsförmånerna fölen

del tjensteman och betjente vid postverket, af t. f. departementschefen

tillstyrkts, måtte för år 1900 bestämma postverkets anslag,förslagsvis beräknadt,

till 10,295,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen,

samt derjemte medgifva, att till den redan bildade fonden för anskaffande

af tomt till nytt posthus i Stockholm måtte afsättas ej mindre den

behållning, som för år 1899 kunde å postverkets rörelse uppstå utöfver

det redan för statsreglering^! beräknade öfverskottet för samma år, än

äfven, sedan postverkets bokslut för år 1900 verkstälts, af det för sistnämnda

år uppkomna öfverskottet den del intill 200,000 kronor, som kunde

komma att öfverstiga 305,000 kronor; och att den sålunda förstärkta fonden,

under benämning »fond till posthusbyggnader», måtte, i den mån Kongl.

Maj:t funne sådant erforderligt, användas dels till fortsättande af uppförandet

af ett posthus i Malmö, dels ock till betäckande af de kostnader,

som utöfver förut beräknade kunde uppstå för uppförande af posthus i

Stockholm och Helsingborg.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet

till behandling förehaft tre särskilda af herrar F. Berg och A. Hedin, F.

TF. H. Pegelow samt Hj. Sjövall inom Andra Kammaren väckta motioner,

deri föreslagits,

af herrar Berg och Hedin (motion n:o 175), att Riksdagen, i händelse

Kongl. Maj:ts proposition om ny aflöningsstat för postverket i öfrigt vunne

bifall, ville besluta, att qvinlig t. f. postexpeditör skulle bibehållas vid sin

nuvarande rätt att erhålla befattning såsom postexpeditör i andra lönegraden

samt att inom tredje lönegraden aflöningen faststäldes till 1,500 kronor

och de båda ålderstilläggen till 400 kronor hvardera;

af herr Pegelow (motion n:o 186), att Riksdagen för sin del måtte

besluta, att qvinliga postexpeditörer skulle komma i åtnjutande af pension

i samma ordning som de manliga; samt

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

87

af herr Sjövall (motionen n:o 4), att Riksdagen ville besluta, att vid

postanstalt anstäld vaktbetjent, som enligt nu gällande bestämmelser efter

fem års väl vitsordad tjenstgöring kommit i åtnjutande af ett ålderstillägg

å 100 kronor, måtte förklaras berättigad att uppbära ett andra ålderstillägg

å 100 kronor till lönen efter ytterligare fem år, under enahanda vilkor i

öfrigt, som gälde i afseende å första ålderstillägget, dock med iakttagande,

att detta andra ålderstillägg icke finge grundlägga ökad pensionsrätt för

innehafvarne och icke i något fall utgå före 1900 års början.

Beträffande de skäl, hvarpå förenämnda motioner grundats, tillåter sig

utskottet att hänvisa till motionerna.

Då af generalpoststyrelsens ordinarie byråchefer en ständigt tjenstgör

såsom byråchef å postsparbanksbyrån och en sedan flera år tillbaka uppehåller

generaldirektörsembetet i styrelsen, och då vidare allt sedan 1896

års början en adjungerad ledamot varit förordnad såsom chef för den icke

å ordinarie stat uppförda andra revisionsbyrån i styrelsen, hafva under

senare tider af de fem föredragande ledamöterna i styrelsen endast två

varit ordinarie byråchefer. Åtskilliga olägenheter torde visserligen häraf

föranledas; men då dessa till en del härröra af tillfälliga omständigheter

och till eu del synas kunna afhjelpas genom uppförande å ordinarie stat

af postsparbankens embets- och tjensteman, har utskottet ansett något nytt

bvråchcfsembete i generalpoststyrelsen icke böra nu inrättas. Frågan synes

lämpligen böra framdeles å nyo upptagas i sammanhang med frågan om

postsparbankens organisation.

Deremot har utskottet, då med den utveckling, poströrelsen numera

erhållit, de föreslagna två aktuarie^ensterna och eu revisorstjenst hos styrelsen

synas vara väl behöfliga, ansett sig böra förorda, att dessa tjenster uppföras

å ordinarie stat, dervid utskottet förutsätter, att Kongl. Maj:t kommer

att efter sig företeende omständigheter bestämma, under hvilken af poststyrelsens

byråer den af dessa två aktuarier skall i staten uppföras, hvilken

enligt generalpoststyrelsens af t. f. departementschefen förordade förslag

skulle tjenstgöra å den nya revisionsbyrån.

Emot förslaget om höjning af anslaget till vikariatsersättning samt

arfvoden åt extra biträden hos generalpoststyrelsen m. m. har utskottet

icke haft något att erinra.

Hvad härefter angår Kongl. Maj:ts förslag rörande uppbörds- och

frimärk espro vision ens fixering och om bestämmande af postdirektörernas

och öfriga postförvaltares aflöningsförmåner till fasta belopp, har utskottet

Utskottets

yttrande.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

visserligen icke förbisett, att dessa förslag gå i en sådan retning, som vid

de under senare tider företagna löneregleringar i allmänhet ansetts önskvärd.

Men i betraktande af den synnerligen genomgripande betydelsen

af den utaf Kongl. Magt ifrågasatta förändringen i aflöningssättet inom

postverket, bar utskottet likväl ansett en sådan förändring icke böra beslutas

förr, än en grundlig utredning angående det .nuvarande och det

föreslagna aflöningssystemets särskilda fördelar och olägenheter blifvit med

hänsyn till de inom postverket rådande säregna förhållanden åstadkommen,

dervid, till vinnande af en mångsidig pröfning af de på denna

frågas lösning inverkande omständigheter, medverkan jemväl af utanför

postverket stående sakkunniga personer eller myndigheter synes böra anlitas.

En sådan utredning torde vara så mycket mera af nöden, som ett godkännande

af de föreslagna aflöningsgrunderna, enligt hvad af statsrådsprotokollet-

framgår, skulle komma att utöfva att- stort inflytande på

frågan om inrättande af nya ordinarie tjenstebefattningar inom postverket.

I det skick, hvari frågan för närvarande befinner sig, har utskottet alltså

icke ansett sig böra förorda bifall till Kongl. Maj:ts framställning i förevarande

del; vid hvilket förhållande utskottet icke heller kan tillstyrka

hvad i detta sammanhang föreslagits i fråga om ny klassindelning för

postkontoren.

De i propositionen framstälda förslag beträffande höjning af postinspektörernas

löner, fixering af kontrollörernas löner samt inrättande af

tre nya kontrollörstjenster synas utskottet, på grund af det nära sambandet

emellan dessa förslag och de af utskottet här ofvan afstyrkta förslagen

om uppbörds- och frimärkesprovisionens upphörande in. m., icke

heller böra af Riksdagen bifallas.

Af enahanda anledning anser sig utskottet jemväl böra afstyrka den

föreslagna förändringen i aflöningarna inom de nuvarande två lönegraderna

för postexpeditörer. Deremot finner sig utskottet oförhindradt att till

närmare pröfning upptaga frågorna om inrättande af nya expeditörstjenster

och om anordnande af en ny hufvudsakligen för qvinliga expeditörer ansedd

lönegrad, ehuruväl utskottet icke förbisett, att genom åtgärder i dessa

rigtningar ett stort antal förutvarande postförvaltares, kontrollörers och

expeditörers inkomster af uppbörds- och frimärkesprovision skulle komma

att, åtminstone till en början, i någon mån minskas.

De aflöningsförmåner, som af Kongl. Maj:t föreslagits för den ifrågasatta

tredje lönegraden, för hvars inrättande goda skäl blifvit anförda,

hafva synts utskottet vara väl knappt tillmätta, och utskottet har

derför trott, sig böra hemställa om någon förbättring i dessa aflöningsförmåner.

Utskottet har ansett denna förbättring lämpligen kunna åväga
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1\T:o 80.

89

bringas derigenom, att expeditörerna i denna tredje lönegrad blefve efter

hittills gällande grunder delaktiga i uppbörds- och frimärkesprovisionen,

hvarigenom enligt verkstälda beräkningar en ökad inkomst af omkring

265 kronor för år skulle beredas eu hvar innehafvare af nu ifrågavarande

befattningar, hvilka befattningsinnehafvare sålunda efter intjenade ålderstillägg

skulle kunna uppnå en aflöning af omkring 1,765 kronor, ett

belopp, som ined 135 kronor understiger den af generalpoststyrelsen föreslagna

maximilönen för expeditörer i tredje lönegraden.

I fråga om antalet af de erforderliga nya tjenstebefattningarna vill

utskottet till en början erinra derom, att generalpoststyrelsen till stöd för

sin i detta afseende gjorda framställning iramhallit, bland annat, hurusom

den föreslagna ändrade klassificeringen af postkontoren och fixeringen af

uppbörds- och frimärkesprovisionen kunde väntas medföra ökade anspråk

på nya postexpeditörsbefattningar. Då nu utskottet icke kunnat biträda

de nämnda förslagen, anser sig utskottet böra föreslå ett väsentligen mindre

antal nya tjenster än som i den kongl. propositionen blifvit ifrågasatt.

Att detta^ antal ändock icke bör bestämmas lågt, synes utskottet vara betingadt

saväl af poströrelsens hastigt fortgående utveckling som ock af det

utaf bada kamrarne vid 1898 års riksdag erkända behofvet af förbättring

i de extra posttjensteinännens befordringsutsigter. Utskottet har i betraktande

åt nu anförda omständigheter ansett de nya tjensterna lämpligen

kunna bestämmas till samma antal, som af lvongl. Maja föreslagits inom

första och andra lönegraderna, eller 143, och mellan de särskilda lönegraderna

fördelas sålunda, att 82 af de nya tjensterna skulle tillhöra första

lönegraden, 81 andra lönegraden och 80 en tredje lönegrad med de af

utskottet här ofvan föreslagna löneförmåner. Derigenom skulle antalet

postexpeditörstjenster i det hela blifva inom hvardera af första och andra

lönegraderna 210 och inom tredje lönegraden 80 eller tillhopa 500.

Emot förslaget om inrättande af 112 nya postvaktbetjentbefattningar

har utskottet icke haft något att erinra.

Hvad angår den ifrågasatta regleringen af vaktbetjeningens aflöningsförhallanden,

har utskottet funnit det synnerligen välbetänkt, att dagtraktamentet

med dess många olika, af generalpoststyrelsen för hvarje

särskild! fall bestämda belopp blifvit såsom aflöningsform utdöindt och

att den grundsats gjorts gällande, att alla vaktbetjente å samma ort

skola, så vidt ske kan, tillhöra samma lönegrad. De aflöningsbelopp,

som föreslagits att gälla för första lönegraden, till hvilken hufvudsakligen

skulle höra vaktbetjente, anstälde vid postkontoren i Stockholm, Göteborg

och Malmö äfvensom de vid jernvägspost.en tjenstgörande betjente, som

stationerades å någon af dessa orter, hafva icke gifvit utskottet an
IIdl.

till Itilcsd. Prof. 18!)!). 4 Smal. I Afd. 35 lläft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

ledning till erinran. Deremot har utskottet funnit skilnaden i aflöning

mellan å ena sidan första lönegraden samt å andra sidan andra och tredje

lönegraderna enligt Kongl. Maj:ts förslag vara i förhållande till hvad hittills

varit fallet väl obetydlig. Utskottet har ansett rättelse härutinnan lämpligen

kunna åstadkommas derigenom, att ålderstilläggen för andra och

tredje lönegraderna bestämmas till 75 kronor i stället för 100 kronor

hvartdera, hvarigenom aflöningen efter intjenade alderstillägg skulle komma

att utgöra för andra lönegraden 1,250 kronor och för tredje lönegraden

1,200 kronor eller för hvardera af dessa lönegrader 100 kronor mindre

än i propositionen blifvit föreslaget.

Vid öfvervägande, Indika särskilda vilkor och bestämmelser skulle

behöfva föreskrifvas med afseende å de af utskottet föreslagna nya aflöningsförmånernas

åtnjutande, har utskottet ansett sig till en början böra hemställa, att

de vilkor, som äro stadgade för tillgodonjutande af de, enligt nu gällande

aflöningsstat, 2:a, 3:e, 4:e, 5:e och 6:e klassens postförvaltare samt kontrollörer

och postexpeditörer medgifna aflöningsförmåner, äfvensom gällande bestämmelser

i fråga om semester för tjenstemän vid postverkets distriktsoch

lokalförvaltningar samt beträffande rätt för qvinna, som i behörig

ordning förordnats att tills vidare vara postexpeditör eller postmästare,

att, så länge hon innehar sådan befattning, vara i fråga om alderstillägg

och semester likstäld med man, som innehar ordinarie dylik befattning,

må i alla tillämpliga delar blifva gällande för blifvande postexpeditörer

af 3:e lönegraden.

Hvad härefter angår vaktbetjente har utskottet ansett sig böra hemställa,

att, i fråga om åtnjutande af de aflöningsförmåner, som varda bestämda för

andra vaktbetjente vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar än de

från äldre stat qvarstående vaktmästare, må, med upphäfvande af nuvarande

rätt till ålderstillägg, fastställas följande vilkor och bestämmelser,

nemligen:

att med vaktbetjentbefattning ej må förenas annan befattning a

rikets, Riksdagens eller kommuns stat befattning i telegrafverket likväl

undantagen — och ej heller annan befattning, som finnes vara hindet lig

för tjenstgöringen vid postverket;

att vaktbetjent skall vara skyldig underkasta sig den förändring i

tjenstgöring och den förflyttning till annan tjenstgöringsort, som kan varda

honom i behörig ordning ålagd;

att, i fråga om rätt till ålderstillägg efter 1899 års utgång, vaktbetjent

må kunna tillerkännas fyra ålderstillägg till tjenstgöringspenningarne, hvart

ålderstillägg å 100 kronor för vaktbetjent af l:a lönegraden och 75 kronor

för vaktbetjent af 2:a eller 3:e lönegraden, att tillträdas resp. 5, 10, 15

och 20 år efter det han tillträdt ordinarie postvaktbetjentbefattning, med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Öl

iakttagande likväl, att vaktbetjent, som å befattningen antagits före utgången

af år 1899, icke må, för att komma i åtnjutande af ifrågavarande

förmån, tillgodoräknas tid, som förflutit före hans tillträde till den från

och med år 1885 faststälda aflöningsstat för vaktbetjente vid postanstalterna;
att

för {ifrigt, hvad hvart och ett af de omförmälda ålderstilläggen

angår, skall iakttagas: att vaktbetjent under mera än fyra femtedelar af

den tjenstetid, som erfordras för att vinna rätt till ålderstillägget, bestridt

innehafvande tjenst, dock att härvid ej må föras honom till last den tid,

han, på grund af gällande bestämmelser om beredande åt en del vaktbetjente

af ledighet högst femton dagar under kalenderår med bibehållande

af sina löneinkomster, må hafva åtnjutit dylik ledighet; att hans

tjenstgöring under den ifrågavarande tjenstetiden skall hafva varit af beskaffenhet

att kunna väl vitsordas; samt att den högre aflöningen ej får

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den

stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd;

att likväl vaktbetjent, som, då han intjenat stadgad tid för erhållande

af ålderstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjensteålder, som berättigar

honom till pension å postverkets stat, icke må samma ålderstillägg tillträda;

att, derest vaktbetjent i l:a graden, hvilken intjenat ett eller flera

ålderstillägg, till följd af transport till annan tjenstgöringsort förflyttas

till ’2:a eller 3:e graden, ålderstillägg skola till honom utgå med de lägre

belopp, som för sistberörda båda grader bestämts, men att deremot till

vaktbetjent, som uppflyttats till l:a graden från lägre grad, ålderstillägg

skola utgå med de för l:a graden bestämda högre belopp;

att vaktbetjent skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst 35 år

varit i statens tjenst, vara förpligtad att, med oafkortad lön såsom pension,

från tjensten afgå, generalpoststyrelsen dock obetaget att låta med afskedet

anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i

tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas

villig att i densamma qvarstå; skolande dylik pension utgå af postmedel

i den mån den afskedade vaktbetjenten icke enligt gällande bestämmelser

eger att erhålla pension från civilstatens pensionsinrättning; samt

att, derest vid tillsättande af vaktbetjentbefattning, hvars föregående

innehafvare åtnjutit aflöning i l:a eller 2:a lönegraden, den, som å befattningen

antages, anses icke böra placeras å ort eller i syssla, för hvilken

den lediga aflöningen är afsedd, generalpoststyrelsen må ega att tills vidare

och intill dess ledighet inom vederbörlig lönegrad uppstår, samt med disponerande

i sådant hänseende af erforderlig andel af den lediga aflöningen,

tilldela den till befattningen antagne aflöning i lägre lönegrad.

Beträffande herrar Bergs och Hedins omförmälda motion har utskottet

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

ansett, att särskilda bestämmelser om rätt för qvinlig t. f. postexpeditör

att erhålla befattning såsom postexpeditör i andra lönegraden icke böra

meddelas, då enligt den kong! propositionen qvinlig postexpeditör fortfarande

skall vara berättigad att i vissa fall erhålla expeditörsbefattning i

nuvarande lönegrader, och då med afseende derpå, att samma arbete ej

kan utkräfvas af qvinlig postexpeditör som af manlig, någon mera. utsträckt

rätt i det antydda hänseendet än den i Kongl. Maj:ts proposition

angifna ej synes böra förordas. Utskottet vill ock erinra derom, att genom

bifall till hvad utskottet föreslagit angående den nya lönegraden, aflöningsförmånerna

för qvinliga t. f. postexpeditörer skulle blifva bättre än de i

den kongl. propositionen föreslagna. Hvad i motionen blifvit yrkadt angående

beloppen af aflöningen i tredje lönegraden torde kunna anses vara af

utskottet besvaradt genom hvad i detta ämne här ofvan blifvit yttradt.

Då de qvinliga postexpeditörerna erhålla allenast förordnande å sina

befattningar, kan utskottet icke anse lämpligt att, på sätt herr Pegelow i

sin motion föreslagit, allmän pensionsrätt skulle dem tillerkännas.

Hvad herr Sjövall i sin omförmälda motion yrkat föranleder icke

annat yttrande af utskottet, än att utskottet hänvisar till hvad här ofvan

yttrats angående postvaktbetjentes löneförmåner, hvarigenom motionen torde

få anses vara besvarad.

Beträffande vidare det af Kongl. Maj:t väckta förslaget, att, för utvidgning

af postförbindelsen mellan Trelleborg och Sassnitz, anslaget till

postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige och Tyskland

skulle höjas med 140,000 kronor, vill utskottet, som icke anser sig böra

afstyrka nämnda förslag, hafva uttalat, att, då kostnaderna för denna postförbindelse

stigit till afsevärda belopp, utan att Riksdagen varit i tillfälle

att, innan aftal härom gång efter annan träffats, pröfva ändamålsenligheten

af de särskilda bestämmelserna i dessa aftal, utskottet förutsätter, att något

åtagande från svenska statsverkets sida i och för ytterligare utvidgning af

nämnda postförbindelse, ländande till nya förpligtelse!’, som skulle medföra

väsentligt ökade statsutgifter, framdeles icke skall ega rum, utan att

Riksdagen derförinnan blifvit i ärendet hörd.

Då, på sätt framgår af hvad ofvan yttrats, åtskilliga af de i postverkets

stat upptagna anslag enligt utskottets åsigt böra bestämmas till

andra belopp än i Kongl. Majrts framställning föreslagits, får utskottet

här redogöra för de förändringar i de af Kongl. Maj:t föreslagna anslagsbeloppen,

hvilka synas utskottet böra vidtagas.

På grund af utskottets hemställan om afslag å Kongl. Maj:ts framställning

om beviljande af aflöning för en femte byråchef i generalpoststyrelsen

bör för uppförande i staten af nya tjensteman hos styrelsen aflöningsstaten

ökas med allenast 9,000 kronor.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

93

Det i innevarande års stat med 7,000 kronor uppförda förslagsanslaget

»till ersättning för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision

åt de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna, som beordras

att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna», hvilket anslag, derest Kong!.

Maj:ts framställning hifölles, icke vidare skulle blifva erforderligt, synes

böra, i händelse af bifall till utskottets hemställan om provisionens bibehållande,

i 1900 års stat uppföras med ett förhöjdt belopp af 8,200 kronor.

Förhöjningen har ansetts påfordrad med hänsyn dertill, att antalet på

nämnda sätt anstälda postexpeditörer numera ökats med tre.

Aflöningsanslagen till postinspektörer, postdirektörer och öfriga postförvaltare

samt kontrollörer torde böra i staten upptagas med oförändrade

belopp

För innevarande år äro aflöningarna för postexpeditörer, oafsedt

ålderstilläggen, i staten upptagna sålunda:

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

178 Postexpeditörer af l:a

lön ............................

tjenstgöringspenningar ..

lönegraden, hvardera:

.............. 1,350: —

.............. 450: — 1,800: —

240,300

80,100

320,400

179 Postexpeditörer af 2:a

lön ..........................

tjenstgöringspenningar

lönegraden, hvardera:

.............. 1,200: —

............. 400: — 1.600: -

214,800

71,600

280,400

Summan af aflöningarna för samtliga postexpeditörerna utgör sålunda

enligt 1899 års stat 606,800 kronor.

Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle detta belopp höjas med 648,200

kronor och de ifrågavarande aflöningarna sålunda uppgå till 1,255,000

kronor.

250 expeditörer i första lönegraden skulle nemligen i lön och tjenstgöringspenningar

tillgodonjuta hvardera 2,300 kronor... 575,000: —

250 expeditörer i andra lönegraden, hvardera 2,000 kronor 500,000: —•

150 expeditörer i tredje lönegraden, hvardera 1,200 kronor 180,000: -

Summa kr. 1,255,000: —

Enligt utskottets förslag skulle motsvarande siffror ställa sig sålunda:

210 i första lönegraden, hvardera 1,800 kronor......................... 378,000: —

210 i andra » » 1,600 » 336,000: —

80 i tredje » » 1,200 » 96,000: —

Summa kr. 810,000

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

Vid jemförelse med staten för år 1899 skulle ökningen i postexpeditörernas

aflöningar sålunda enligt utskottets förslag belöpa sig till 203,200

kronor.

Till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna

finnes i 1899 års stat upptaget ett förslagsanslag å 575,000

kronor, hvilket anslag enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle för år 1900

rninskas med 170,000 kronor och sålunda uppföras med 405,000 kronor.

Derest i stället för de af Kongl. Maj:t begärda 293 nya postexpeditörsbefattningarna

endast 143 sådana befattningar inrättas, bör detta anslag

bestämmas till högre belopp än Kongl. Maj:t föreslagit, för att lemna tillgång

till arfvoden åt de 150 extra biträden, hvilka icke kunna, såsom i

Kongl. Maj:ts proposition varit förutsatt, befordras till ordinarie tjenst.

Det härför erforderliga beloppet har beräknats till 163,200 kronor, hvilket

belopp likväl torde böra minskas med dels 9,000 kronor, beroende

derpå att semesterkostnad för 150 af Kongl. Maj:t begärda postexpeditörstjenster

enligt utskottets förslag skulle bortfalla, och dels 75,000 kronor,

som icke erfordras vid bifall till utskottets förslag, att reglering af

extra biträdenas vid jernvägsposten arfvoden nu icke bör genomföras.

Enligt af utskottet angifna grunder skulle anslaget upptagas i afrundadt

tal till 485,000 kronor, och minskningen i anslaget sålunda uppgå till

endast 90,000 kronor.

I anslaget till ålderstillägg, i 1899 års stat upptaget till 340,000

kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit en förhöjning af 152,000 kronor; men

torde detta anslag, under förutsättning af bifall till hvad utskottet föreslagit

beträffande de nya postexpeditörstjensternas antal och beloppet af

vissa vaktbetjentes ålderstillägg, kunna upptagas till 432,000 kronor och

höjningen sålunda begränsas till 92,000 kronor.

Anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision, hvilket i innevarande

års stat är upptaget med 395,000 kronor, skulle enligt Kongl. Maj:ts förslag

minskas med 310,000 kronor och sålunda i 1900 års stat uppföras

med endast 85,000 kronor; men torde detta anslag, i händelse af bifall

till utskottets hemställan om provisionens bibehållande såsom aflöning^- forrn, böra bestämmas till 415,000 kronor eller 20,000 kronor högre än

för innevarande år.

Det af Kongl. Maj:t föreslagna nya anslaget till felräkningspenningar

å 50,000 kronor anser utskottet icke böra i staten upptagas.

I innevarande års stat finnes uppfördt ett anslag å 290,000 kronor

till traktamenten för tjensteman i jernvägspostkupé, i hvilket anslag Kongl.

Maj:t föreslagit minskning med 105,000 kronor. Derest emellertid, såsom

i utskottets förslag förutsåttes, nu gällande bestämmelser angående nämnda

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

95

traktamenten bibehållas, torde häraf böra blifva en följd, att, på sätt generalpoststyrelsen

i sitt till Kongl. Maj:t afgifna förslag till stat för år 1900 för

sådant fall beräknat, anslaget i stället från sitt nuvarande belopp höjes med

40,000 kronor, hvarförutom en ytterligare höjning med 15,000 kronor synes

böra föranledas deraf, att enligt utskottets förslag endast 143 nya expeditörsbefattningar,

i stället för af Kongl. Maj:t begärda 293, skulle komma

att inrättas, enär traktamentet i regel är högre för extra biträden än för

ordinarie expeditörer. Utskottet anser sig sålunda böra föreslå, att detta

anslag bestämmes till förslagsvis 345,000 kronor.

Anslaget till traktamenten för vaktbetjente är i staten för innevarande

år upptaget med 620,000 kronor, och Kong!. Maj:t har föreslagit

en minskning i anslaget med 510,000 kronor. För att ersätta de vaktbetjente,

som genom lägre ålderstillägg än de af Kongl. Maj:t föreslagna

omedelbarligen skulle erhålla mindre aflöning än med nuvarande bestämmelsers

tillämpning, torde detta anslag böra sättas 7,000 kronor högre än

Kongl. Maj:t föreslagit och sålunda bestämmas till 117,000 kronor. Minskningen

i anslaget skulle då blifva 503,000 kronor.

Slutligen torde, för vinnande af jemnare slutsumma, anslaget till

afkortningar och restitutioner böra ökas med 3,400 kronor högre belopp

än Kongl Maj:t föreslagit eller med 20,500 kronor.

Beträffande de af utskottet här ofvan ej särskildt omförmälda anslag,

i Indika ökning eller minskning af Kongl. Maj:t föreslagits, hemställer

utskottet, att anslagens belopp må af Riksdagen fastställas på sätt af Kongl.

Maj:t föreslagits.

Sammanställas de af utskottet nu föreslagna ändringar i postverkets

stater, visar det sig,

att under aflöningsstaten ökning komme att ega rum med följande

belopp, nemligen:

genom uppförande i

staten af aflöning

för ytterligare två

aktuarier och en revisor

hos generalpoststyrelsen

med ...........kr. 9,000: —

i anslaget till vikariatsersättning

samt arfvoden

till extra biträden

m. in. hos

generalpoststyrelsen

med ......................... ,, 10,000: —

Transport kr. 19,000: —

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Transport kr. 19,000: —

i dito till ersättning för

mistning af uppbörd soch

frimärkesprovision

åt de kontrollörer

och postexpeditörer

vid postanstalterna,

som beordras att

tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna
med

............................. „ 1,200:—

i dito till aflönande af

postexpeditörer med ,, 203,200: —

i dito till aflönande af

vaktbetjente med ...... „ 531,000: —

i dito till aflönande af

poststationsförestån
dare

med................... ,, 20,000: —

i dito till ålderstillägg

med ............................ ,, 92,000: —

i dito till arfvoden åt

• extra vaktbetj ente och

till hushyresbidrag för

en del betjente med ,, 180,000: — 1,040,400: —

hvaremot minskning skulle uppkomma

i anslaget till aflönande af extra

biträden vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna med.................... 90,000: —

så att alltså aflöningsstaten på det

hela skulle växa med kr. ......................................

att å pensionsstaten

komme att besparas......kr. 9,950: —

hvaremot skulle tillkomma

af Ivongl. Maj:t

beviljade nya pensioner

med...................................

ökning.

956,400:

Minskning.

9,450: —

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

97

så att alltså minskning

i denna stat komité

att ega rum med .....

att under omkostnadsstaten

minskning komme

att eg a rum

i anslaget till traktamenten

för vaktbe
tjente

med.......................

hvaremot ökning komrne

att ega ruin:

i anslaget till uppbördsoch

frim ärkespro visi -

sion med ............ kr.

i dito till traktamenten

för tjensteman i jern
vägskupé

med............ ,,

i dito till postföringskostnad

vid befordran

å jernväg med........... ,,

i dito till postföringskostnad

vid befordran

å landsväg och inom

postanstalternas områden

samt till landt
brefbäring

med ......... „

i dito till postföringskostnad

vid befordran

sjöledes mellan fasta

landet och Gotland

med.................................. „

i dito till postföringskostnad

vid befordran

sjöledes mellan Sverige

och Tyskland med „

i dito till tillverkning

af frimärken, frankokuvert,

brefkort och

k ort b ref med.............. „

Ökning. Minskning.

kr. 500:

kr. 503,000:

20,000;

55,000:

200,000:

40,000: —

3,000:

140,000: —

10,000: — 408,000: —

Bill. till Rikad. Brok 1399. 4 Samt. 1 Afd. 35 Haft.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

. .... . Ökning. Minskning.

så att alltså minskning i omkostnads
staten

komme att ega rum med kronor...................................... 35,000: —

samt att ökning komme att ega rum

i anslaget till oförutsedda utgifter med

kronor ........................................................ 15,000: —

och i anslaget till afkortningar och re
stitutioner

m. m. med kronor .............. .20,500: —_

tillhopa kr. 991,900:— 35,500: —

En ökning på det hela komme alltså att uppstå med kronor 956,400;

och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten

kr.

öfvergångsstaten

pensionsstaten ..............................*.............

omkostnadsstaten .....................................

oförutsedda utgifter ................................

afkortningar och restitutioner m. m.

4,403,700

2,400

72,875

5,065,500

465,000

90,525

tillsammans kronor 10,100,000

Då postverkets inkomster för år 1900 beräknats till 10,800,000

kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med

700,000 kronor.

Under åberopande af hvad utaf utskottet sålunda blifvit anfördt, får

utskottet hemställa:

l:o) att Kongl. Maj:ts förslag om uppförande å

generalpoststyrelsens stat af aflöning till ytterligare en

byråchef icke må vinna Riksdagens bifall;

2:o) att Riksdagen må medgifva, att i generalpoststyrelsens

stat uppföras aflöningar till två nya aktuarier

och en ny revisor med 3,000 kronor för en hvar af

desse tjensteman, deraf 1,800 kronor lön, som efter fem

• år kan höjas med 500 kronor och efter tio år med

ytterligare 500 kronor, samt 1,200 kronor tjenstgöringspenningar;
3:o)

att Kongl. Maj:ts förslag om förändrade aflöningar

för postinspektörer, postdirektörer och öfrige

postförvaltare, kontrollörer samt postexpeditörer i första

och andra lönegraderna, om inrättande af tre nya kontrollörstjenster

samt om ny klassindelning för postkontoren

icke må af Riksdagen bifallas;

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

99

4:o) att Riksdagen, i anledning af Kong!. Maj:ts

förslag om inrättande af eu tredje lönegrad för postexpeditörer,

må besluta, att postexpeditör i nämnda

lönegrad skall i aflöning åtnjuta 1,200 kronor, deraf

900 kronor lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar,

hvilken aflöning må kunna höjas efter fem å,rs tjenstgöring

med 150 kronor och efter tio års tjenstgöring

med ytterligare 150 kronor, äfvensom vara berättigad

att enligt gällande grunder erhålla andel i uppbördsoch

frimärkesprovision;

5:o) att Riksdagen, i anledning af Kong! Maj:ts

förslag om inrättande af nya postexpeditörsbefattningar,

må i postverkets stat uppföra 143 nya sådana befattningar,

af hvilka 32 skola tillhöra första lönegraden,

31 andra lönegraden och 80 tredje lönegraden;

(ko) att herrar Bergs och Hedins omförmälda motion

icke må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda;
7:o)

att herr Pegelows ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas;

8:o) att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts

förslag om lönereglering för den ordinarie vaktbetjentpersonalen

vid postanstalterna, med undantag af de från

äldre stat qvarstående vaktmästarne, må besluta,

att samtlige ifrågavarande vaktbetjente skola åtnjuta

lön 600 kronor årligen;

att vaktbetjent i första lönegraden, till hvilken

hufvudsakligen skola höra vaktbetjente, anstälde vid

postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö, äfvensom

de vid jernvägsposten tjenstgörande betjente, som stationeras

å någon af dessa orter, skall ega uppbära tjenstgöringspenningar

400 kronor, äfvensom att honom må

kunna tillerkännas efter fem års tjenstgöring ett åld erstil

lägg å 100 kronor, efter tio års tjenstgöring ett nytt

ålderstillägg å 100 kronor, efter femton års tjenstgöring

ett ytterligare ålderstillägg å 100 kronor och efter tjugo

års tjenstgöring ett fjerde ålderstillägg, likaledes å 100

kronor, hvilka samtliga ålderstillägg jemväl skola anses

såsom tjenstgöringspenningar;

att vaktbetjent i andra lönegraden, i hvilken skola

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

placeras de vaktbetjente, hvilka äro stationerade norr

om Dalelfven eller på grund af särskilda omständigheter

böra med dessa i aflöningsvilkor likställas, skall ega

uppbära tjenstgöringspenningar 350 kronor, äfvensom att

honom må kunna tillerkännas efter fem års tjenstgöring

ett ålderstillägg å 75 kronor, efter tio års tjenstgöring

ett nytt ålderstillägg å 75 kronor, efter femton års

tjenstgöring ett ytterligare ålderstillägg å 75 kronor och

efter tjugo års tjenstgöring ett fjerde ålderstillägg, likaledes

å 75 kronor, hvilka samtliga ålderstillägg jemväl

skola anses såsom tjenstgöringspenningar;

att vaktbetjent i tredje lönegraden, till hvilken

skola höra öfriga vaktbetjente, skall ega uppbära tjenstgöringspenningar

300 kronor äfvensom åtnjuta ålderstillägg

enligt de för andra lönegraden meddelade bestämmelser;
9:o)

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag om ökning af den ordinarie vaktbetjentpersonalen

vid postanstalterna, må å postverkets stat uppföra 112

nya vaktbetjentbefattningar;

10:o) att herr Sjövalls omförmälda motion icke må

till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda;

ll:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall

till hvad utskottet under ofvanstående punkter hemstält

samt med godkännande i öfrigt af de utaf utskottet

tillstyrkta ändringarna i postverkets stater äfvensom af

de vilkor och bestämmelser, hvilka, i sammanhang med

ifrågasatt reglering af aflöningsförmånerna för en del

tjensteman och betjente vid postverket, af utskottet tillstyrkts,

måtte för år 1900 beräkna postverkets stater

till följande belopp:

aflöningsstaten..................................... kr.

öfvergångsstaten................................. »

pensionsstaten ........................................ »

omkostnadsstaten ............................. >

oförutsedda utgifter............................ »

afkortningar och resti t < i tioner m. m. »

4,403,700

2,400

72,875

5,065,500

465,000

91,525

tillsammans kr. 10,100,000

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

101

och sålunda bestämma postverkets anslag för nämnda år,

förslagsvis beräknadt, till omförmälda belopp 10,100,000

kronor, att utgå direkt af postmedlen; samt

12:o) att till den redan bildade fonden för anskaffande

af tomt till nytt posthus i Stockholm må afsättas

ej mindre den behållning, som för år 1899 kan å postverkets

rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen

beräknade öfverskottet för samma år, än

äfven, sedan postverkets bokslut för år 1900 verkstälts,

af det för sistnämnda år uppkomna öfverskottet den del

intill 200,000 kronor, som kan komma att öfverstiga

500,000 kronor; och att den sålunda förstärkta fonden,

under benämning »fond till posthusbyggnader», må, i

den mån Tvongl. Maj:t finner sådant erforderligt, användas

dels till fortsättande af uppförandet af ett posthus

i Malmö, dels ock till betäckande af de kostnader, som

utöfver förut beräknade kunna uppstå för uppförande

af posthus i Stockholm och Helsingborg.

Stockholm den 18 mars 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid mom. l:o) (ang. aflöning till ytterligare en byråchef i generalpoststyrelsen):
af

herrar Chr. Lundeberg, friherre F. TF. von Otter, friherre J. T.

Gripenstedt, A. G. L. Billing, K. Bohnstedt, I. Wijk, F. E. Pettersson,

grefve Ph. Klingspor, E. Fränekel, H. P. P. Tamm, N. Fosser och

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

G. D. R. Tornerhjelm, livilka ansett, att utskottets yttrande och förslag i

denna del bort erhålla följande lydelse:

»Då någon utsigt icke synes förefinnas, att det antal af fem byråer, som

— oafsedt postsparbanken — allt ifrån början af år 1896 inom generalpoststyrelen

vant i verksamhet, skall kunna för framtiden minskas, och då

det synes önskvårdt, att arbetet inom styrelsen må snarast möjligt kunna

definitivt anordnas enligt de i statsrådsprotokollet angifna grunder, anser

sig utskottet böra hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts framställning

om uppförande å postverkets stat af aflöning till en femte byråchef i

styrelsen.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:
1

ro) att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

derom framstälda förslag, i generalpoststyrelsens stat

uppföra aflöning till ytterligare en byråchef med 6,400

kronor, deraf 4,400 kronor lön, som efter fem år kan

höjas med 600 kronor, och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar.

»

vid mom. 4:o) och 5:o) (ang. inrättande af dels ny lönegrad för postexpeditörer

och dels nya postexpeditörsbefattningar):

af herrar S. G. von Friesen, H. Andersson, C. Persson, I. Månsson

och O. Erickson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag i denna

del bort erhålla följande lydelse:

»De aflöningsförmåner, som af Kongl. Maj:t föreslagits för den ifrågasatta

tredje lönegraden, hafva synts utskottet vara väl knappt tillmätta,

och utskottet har derför trott sig böra hemställa om någon förbättring

i dessa aflöningsförmåner. Utskottet har ansett denna förbättring lämpligen

kunna åvägabringas derigenom, att i stället för den af Kongl. Maj:t

föreslagna tredje lönegraden med 1,200 kronors begynnelselön och två

ålderstillägg, hvartdera å 150 kronor, inrättades två nya, hufvudsakligen för

qvinliga expeditörer afsedda lönegrader, den ena med de af Kongl. Maj:t

föreslagna löneförmånerna samt rätt derjemte till andel i uppbörds- och

frimärkesprovision enligt nu gällande grunder, samt den andra med 1,400

kronors begynnelselön jemte två ålderstillägg af nämnda storlek äfvensom

andel i provision.

I fråga om antalet af de erforderliga nya tjenstebefattningarna vill

utskottet till en början erinra derom, att generalpoststyrelsen till stöd för

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

103

sin i detta afseende gjorda framställning framhållit, bland annat, hurusom

den föreslagna ändrade klassificeringen af postkontoren och fixeringen af

uppbörds- och frimärkesprovisionen kunde väntas medföra ökade anspråk

på nya postexpeditörsbefattningar. Då nu utskottet icke kunnat biträda

de nämnda förslagen, anser sig utskottet böra föreslå ett väsentligen mindre

antal nya tjenster än som i den kongl. propositionen blifvit ifrågasatt.

Att detta antal ändock icke bör bestämmas alltför lågt, synes utskottet vara

betingadt såväl af poströrelsens hastigt fortgående utveckling som ock af det

utaf båda kamrarne vid 1898 års riksdag erkända behofvet af förbättring

i de extra posttjenstemännens befordringsutsigter. Utskottet har i betraktande

af nu anförda omständigheter ansett de nya tjensterna lämpligen

kunna bestämmas till samma antal, som af Kongl. Maj:t föreslagits inom

första och andra lönegraderna, eller 143, och mellan de särskilda lönegraderna

fördelas sålunda, att 32 af de nya tjensterna skulle tillhöra första lönegraden,

31 andra lönegraden, 40 en tredje lönegrad med 1,400 kronors begynnelselön

och de förmåner i öfrigt, som utskottet föreslagit, samt 40 en ijerde

lönegrad med 1,200 kronors begynnelselön jemte öfriga förmåner enligt

hvad ofvan angifvits. Derigenom skulle antalet postexpeditionstjenster i

det hela blifva inom hvardera af första och andra lönegraderna 210 samt

inom hvardera af tredje och fjerde lönegraderna 40 eller sålunda i alla

lönegraderna sammanlagdt 500.

Vid öfvervägande — — — — — — — — —- — — — — — —

må i alla tillämpliga delar blifva gällande för blifvande postexpeditörer

af S:e och 4:e lönegraderna.

För innevarande år — — — — —- — — —-- 286,400: —

Summan af aflöningarna för samtliga postexpeditörerna utgör sålunda

enligt 1899 års stat 606,800 kronor.

Enligt Kongl Maj:ts förslag — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — Summa kr. 1,255,000: —

Enligt utskottets förslag skulle motsvarande siffror ställa sig sålunda:

210 i första lönegraden, hvardera 1,800 kronor........................ 378,000: —

210 i andra » » 1,600 » 336,000: —

40 i tredje » » 1,400 » 56,000: —

40 i fjerde » » 1,200 » 48,000: —

Summa kr. 818,000: —

Vid jemförelse med staten för år 1899 skulle ökningen i postexpeditörernas

aflöningar sålunda belöpa sig till 211,200 kronor.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Utskottet hemställer,

4:o) att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förslag

om inrättande af en tredje lönegrad för postexpeditörer,

må besluta,

att för postexpeditörer skola inrättas dels en tredje

lönegrad med 1,400 kronors aflöning, deraf 1,050 kronor

lön och 350 kronor tjenstgöringspenningar, och dels en

fjerde lönegrad med 1,200 kronors aflöning, deraf 900

kronor lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar; samt

att innehafvare af postexpeditörstjenst i någon af

nämnda lönegrader må kunna efter fem års tjenstgöring

erhålla ett ålderstillägg å aflöningen med 150 kronor

och efter tio års tjenstgöring ett ytterligare ålderstillägg

likaledes med 150 kronor äfvensom att sådan tjenstinnehafvare

skall ega att enligt gällande grunder åtnjuta

andel i uppbörds- och fri märkesprovision;

5:o) att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts

förslag om inrättande af nya postexpeditörsbefattninga.r,

må i postverkets stat uppföra 143 nya sådana befattningar,

af hvilka 32 skola tillhöra första lönegraden, 31

andra lönegraden, 40 tredje lönegraden och 40 fjerde

lönegraden.»

vid mom. 8:o) (angående lönereglering för den ordinarie vaktbetjentpersonalen

vid postanstalterna):

af herrar P. Pehrson, C. Persson, N. Boström, I. Månsson, O. Larsson,

O. Erickson och J. A. Sjö, hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,

8:o) att Riksdagen — — — — — — må besluta,

att samtlige — — —------årligen;

att vaktbetjent i första lönegraden — —---

— — — — — — — — — tjenstgöringspenningar;

att vaktbetjent i andra lönegraden, i hvilken skola

placeras de vaktbetjente, hvilka äro stationerade norr

om Dalelfven eller på grund af särskilda omständigheter

böra med dessa i aflöningsvilkor likställas, skall

ega uppbära tjenstgöringspenningar 350 kronor, äfvensom

att honom må kunna tillerkännas efter fem års

tjenstgöring ett ålderstillägg å 50 kronor, efter tio års

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

105

tjenstgöring ett nytt ålderstillägg å 50 kronor, efter

femton års tjenstgöring ett ytterligare ålderstillägg å 50

kronor och efter tjugo års tjenstgöring ett fjerde ålderstillägg,

likaledes å 50 kronor, indika samtliga ålderstillägg

jemväl skola anses såsom tjenstgöringspenningarna;

samt

att vaktbetjent i tredje lönegraden, till hvilken skola

höra öfriga vaktbetjente, skall ega uppbära tjenstgöringspenningar

300 kronor äfvensom åtnjuta ålderstillägg

enligt de för andra lönegraden meddelade bestämmelser.

vid mom. ll:o) och 12:o) (angående dels postverkets stater samt dels

användande af viss del af öfverskottet å postverkets rörelse):

af herrar C hr. Lundeberg, friherre F. W. von Offer, friherre J. T.

Gripenstedt, A. G. L. Billing, K. Bohnstedt, L Wijk, F. E. Pettersson,

grefve PA. Klingspor, E. Fränekel, H. P. P. Tamm, ÅT. Fosser och G. D. P.

Tornerhjelm:

»Vid bifall till vår vid mom. ko) afgifna reservation kommer postverkets

aflöningsstat att ökas genom uppförande i staten af aflöning för

en femte byråchef samt för ytterligare två aktuarier och en revisor hos

generalpoststyrelsen med 6,400 kronor utöfver hvad utskottet föreslagit

eller med 15,400 kronor.

Summan af anslagshöjningarna under aflöningsstaten skulle sålunda

komma att uppgå till 1,052,800 kronor och aflöningsstaten, sedan minskningen

i anslaget till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna, 90.000 kronor, afdragits, på det hela komma att växa

med 962,800 kronor.

För vinnande af jemnare slutsumma torde anslaget till afkortningar

och restitutioner böra ökas med 2,000 kronor högre belopp än Kongl.

Maj:t föreslagit eller med 19,100 kronor.

Anslagshöjningarna under postverkets samtliga stater skulle alltså belöpa

sig till 996,900 kronor och, efter afdrag från detta belopp af den

utaf utskottet föreslagna minskningen i pensions- och omkostnadsstaterna,

35,500 kronor, ökningen på det hela alltså uppgå till 961,400 kronor.

Staternas slutsummor skulle alltså tillsammans uppgå till 10,105,000

kronor.

Då postverkets inkomster för år 1900 beräknats till 10,800,000 kronor,

skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 695,000

kronor.

Bih. till Rilcsd. Prot. 18!M. 4 Sami. 1 Afd. 35 Höft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

Vi anse alltså, att utskottet bort hemställa,

ll:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall

till hvad utskottet under ofvanstående punkter hemstält

samt med godkännande i öfrigt af de utaf utskottet

tillstyrkta ändringarna i postverkets stater äfvensom af

de vilkor och bestämmelser, hvilka, i sammanhang med

ifrågasatt reglering af aflöningsförmånerna för en del

tjensteman och betjente vid postverket, af utskottet tillstyrkts,

måtte för år 1900 beräkna postverkets stater

till följande belopp:

aflöningsstaten............

kr.

4,410,100: —

öfvergångsstaten...........

»

2,400: —

pensionsstaten ............

72,875: —

omkostnadsstaten.........

»

5,065,400: —

oförutsedda utgifter ...

465,000: —

afkortningar och restitutioner m. m.

»

89,125: —

tillsammans

kr.

10,105,000: —

och sålunda bestämma postverkets anslag för nämnda år,

förslagsvis beräknadt, till omförmälda belopp 10,105,000

kronor, att utgå direkt af postmedlen; samt

12:o) att till den redan bildade fonden för anskaffande

af tomt till nytt posthus i Stockholm må afsättas

ej mindre den behållning, som för år 1899 kan å postverkets

rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen

beräknade öfverskottet för samma år, än äfven,

sedan postverkets bokslut för år 1900 verkstälts, af det

för sistnämnda år uppkomna öfverskottet den del intill

200,000 kronor, som kan komma att öfverstiga 495,000

kronor; och att den sålunda förstärkta fonden, under

benämning »fond till posthusbyggnader», må, i den mån

Kongl. Maj:t finner sådant erforderligt, användas dels

till fortsättande af uppförandet af ett posthus i Malmö,

dels ock till betäckande af de kostnader, som utöfver

förut beräknade kunna uppstå för uppförande af posthus

i Stockholm och Helsingborg.»

af herrar S. G. von Friesen, H. Andersson, C. Persson, I. Månsson

och O. Erickson:

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

107

»Vid bifall till vår vid inom. 4:o) och 5:o) afgifna reservation kommer

det under postverkets aflöningsstat uppförda anslaget till aflönande af

postexpeditörer att ökas med 8,000 kronor utöfver hvad utskottet föreslagit

eller med 211,200 kronor.

Summan af anslagshöjningarna under aflöningsstaten skulle sålunda

komma att uppgå till 1,054,400 kronor och aflöningsstaten, sedan minskningen

i anslagen till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna, 90,000 kronor, afdragits, på det hela komma

att växa med 964,400 kronor.

För vinnande af jemnare slutsumma torde anslaget till afkortningar

och restitutioner böra ökas med 400 kronor högre belopp än Kongl. Maj:t

föreslagit eller med 17,500 kronor.

Anslagshöjningarna under postverkets samtliga stater skulle alltså

belöpa sig till 996,900 kronor och, efter afdrag från detta belopp af den

af utskottet föreslagna minskningen i pensions- och omkostnadsstaterna,

35,500 kronor, ökningen på det hela alltså att uppgå till 961,400 kronor.

Staternas slutsummor skulle alltså tillsammans uppgå till 10,105,000

kronor.

Då postverkets inkomster för år 1900 beräknats till 10,800,000 kronor,

skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 695,000

kronor.

Vi anse alltså, att utskottet bort hemställa,

ll:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall

till hvad utskottet under ofvanstående punkter hemstält

samt med godkännande i öfrigt af de utaf utskottet

tillstyrkta ändringarna i postverkets stater äfvensom af

de vilkor och bestämmelser, hvilka, i sammanhang med

ifrågasatt reglering af aflöningsförmånerna för en del

tjensteman och betjente vid postverket, af utskottet tillstyrkts,

måtte för År 1900 beräkna postverkets stater till

följande belopp:

aflöningsstaten .............

kr.

4,411,700

—

öfvergångsstaten...........

»

2,400

—

pensionsstaten .............

»

72,875

—

omkostnadsstaten ........

»

5,065,500

—

oförutsedda utgifter.....

»

465,000

—

aikortningar och restitutioner m. m.

y>

87,525

—

tillsammans

kr.

10,105,000

—

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

och sålunda bestämma postverkets anslag för nämnda

år, förslagsvis beräknadt, till omförmälda belopp 10,105,000

kronor, att utgå direkt af postmedlen; samt

12:o) att till den redan bildade fonden för anskaffande

af tomt till nytt posthus i Stockholm må afsättas

ej mindre den behållning, som för år 1899 kan å postverkets

rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen

beräknade öfverskottet för samma år, ån

äfven, sedan postverkets bokslut för år 1900 verkstälts,

af det för sistnämnda år uppkomna öfverskottet den del

intill 200,000 kronor, som kan komma att öfverstiga

495,000 kronor; och att den sålunda förstärkta fonden,

under benämning »fond till posthusbyggnader», må, i

den mån Kongl. Maj:t finner sådant erforderligt, användas

dels till fortsättande af uppförandet af ett posthus

i Malmö, dels ock till betäckande af de kostnader,

som utöfver förut beräknade kunna uppstå för uppförande

af posthus i Stockholm och Helsingborg.

Herr H. P. P. Tamm har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i behandlingen af det ärende, som innefattas i mom. 8:o) af utskottets

i förestående utlåtande gjorda hemställan.

Stockholm, Ivar Hasgg9tröm9 boktryckeri, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.