Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående öfverlåtelse till Göteborgs stad af kronans rätt till viss mark i Majornas 4:e rote.
1899-04-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1899:63, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående öfverlåtelse till Göteborgs stad af kronans rätt till viss mark i Majornas 4:e rote.
Dokumentets text
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 63.
N:o 63.
Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1899, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående
öfverlåtelse till Göteborgs stad af kronans rätt till viss
mark i Majornas 4:e rote.
(I. A.)
Enligt hvad i en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande
behandling remitterad proposition (n:o 61) af den 24 februari
innevarande år meddelas, innefattade det kronan förr tillhöriga s. k.
gamla varfsdistriktet vid Göteborgs stad dels det egentliga för flottans
räkning begagnade amiralitetsvarfvet, dels ock åtskilliga på dertill
hörande grund belägna, åt enskilde upplåtna tomter, hvilka, mot vissa
genom kongl. brefven den 7 februari 1766 och den 26 september 1768
bestämda tomtören till amiralitetsbarnhuskassan i Karlskrona, finge
disponeras, så länge de »ej behöfdes för kronans egna inrättningar».
Sedan emellertid det s. k. nya varfvet blifvit anlagdt och hunnit
ordnas till stationsplats för flottan, så att det gamla varfvet kunde
för densamma undvaras, samt Kongl. Magt vid särskilda tillfällen
meddelat föreskrifter om vidtagande af åtgärder för försäljning af
sistnämnda varf och kronans ofvanberörda invid varfvet belägna tomter,
hade i skrifvelse den 2 mars 1818 dåvarande förvaltningen af sjöärendena
anmält, att innehafvarne af tomterna gjort ett gemensamt anbud
att under vissa vilkor inlösa tomterna för en summa af 3,216 rdr
2 sk. banco, men att, beträffande det egentliga gamla varfvet, superkargeuren
Tranchell väckt anspråk på bättre rätt till detsamma,
Statsutskottets Utlåtande N:o 63.
15
hvilket anspråk hänvisats till laga domstols pröfning. Genom bref
den 30 juni 1818 både Kongl. Maj:t medgifvit, att det gjorda anbudet
å ifrågavarande bebyggda tomter finge antagas under vilkor, bland
andra, l:o) att tomterna till full eganderätt för alltid försåldes till
innehafvarne, för dem, barn och arfvingar, eller rättsinnehafvare,
med den för andra fastigheter och i likhet dermed af lag stadgade
bördsrätt, samt med befrielse endast från sådana skatter, som kunde
komma i fråga att deraf till staten utgå; 2:o) att tomterna blefve på
kronans bekostnad ordentligen på karta lagda, sådana de då innehades,
och så hvar för sig utstakade eller utmärkta, att tvister emellan grannarne
undvekes; samt 3:o) att gator och gränder samt öfriga platser,
hvilka då icke vore upptagna, skulle »anses såsom allmänningar och
icke kunna till enskilde disponeras». Vidkommande åter sjelfva gamla
varfvet, hade Kongl. Maj:t funnit frågan om dess försäljning böra anstå,
till dess den vid domstol anhängiggjorda tvisten om bättre rätt till
varfvet blifvit slutligen afgjord; och hvad anginge en af A. Weinberg
gjord anhållan att få inköpa en på gamla varfvets område befintlig
obebyggd tomt, ville Kongl. Maj:t uppskjuta sitt beslut derom, till
dess upplysning inkommit, huruvida Tranchell äfven till denna tomt
3’rkat bättre rätt. Genom bref den 30 oktober 1818 hade Kongl. Maj:t
medgifvit, att sistberörda tomt finge försäljas till bemälde Weinberg.
Efter förordnande af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet
hade kommissionslandtmätaren och stadsingeniören H. Hallberger år
1818 upprättat karta öfver så väl gamla varfvet som förenämnda å
dess grund belägna tomter, af hvilken karta med tillhörande beskrifning
inhemtades, att de till försäljning afsedda tomterna upptagits till
en sammanlagd areal af 63,642 qvadratalnar, hvartill komme 711
qvadratalnar, som tillhörde en å stadens grund delvis belägen tomt,
samt att de vid tomterna befintliga gator, gränder och till bebyggande
olämpliga platser befunnits utgöra tillsammans 13,562 qvadratalnar.
Genom särskilda d^n 4 januari och den 22 mars 1819 utfärdade
köpebref hade förvaltningen af sjöärendena försålt ifrågavarande tomter,
dervid en hvar köpare tillförsäkrats rätt att, »gemensamt med egaren
af öfriga vid gamla amiralitetsvarfvet belägna tomter och lägenheter
fritt och obehindradt begagna alla vid tomterna befintliga gator och
gränder samt öfriga till bebyggande olämpliga platser jemte den på
1795 års karta öfver gamla varfvet upptagna, af handlanden J. Hellberg
förut innehafda tomt n:o 35, hvilka alla gator, gränder och platser,
tomten n:o 35 inbegripen, enligt stadsingeniören Hallbergers karta till
-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 63.
sammans innefattande 13,562 qvadratalnar, såsom allmänningar komma
att anses, utan att till enskilde kunna disponeras, upplåtas eller föryttras.
»
Sedan Kongl. Maj:t genom dom den 24 mars 1820 ogillat Tranckells
anspråk på eganderätten till det egentliga gamla varfvet, både, med
Kongl. Maj:ts medgifvande, varfvet den 20 oktober 1825 blifvit af
förvaltningen af sjöärendena försåldt till enskild person, dervid kronan,
enligt det om varfvet upprättade köpebrefvet, afhändts »all eganderätt
till förenämnda varfs hela tomt, enligt den deröfver år 1818 upprättade
karta, med derå varande byggnader och tillhörande masthamn
i det skick och tillstånd densamma då befunnes».
År 1856 hade till Kongl. Maj:t särskilde å sockenstämma med
Carl Johans församling invid Göteborg utsedde komiterade inkommit
med framställning, att nämnda församling eller de s. k. Majorna måtte
införlifvas med Göteborgs stad under lika rättigheter och skyldigheter
som stadens förstäder. Sedan i anledning deråt Kongl. Maj:t den 3
december 1858 förordnat om nedsättande af en komité af lämpligt
antal ledamöter, valde så väl af Carl Johans församling som af Göteborgs
stad, hvilken komité skulle ega att i vissa omständigheter verkställa
erforderlig utredning och afgifva yttrande och förslag i frågan,
hade denna komité i afgifvet betänkande den 1 juni 1863 tillstyrkt, att
berörda församling måtte såsom förstad läggas till Göteborgs stad och
att sådan förening mellan församlingen och staden finge ega rum
under vilkor, bland annat, att den blifvande förstadens område komme
att omfatta: a) de å gamla Elfsborgs kungsladugårds utmark belägna,
till särskilda personer upplåtna tomter i Majorna, hvilka lägenheter
finge jemlikt kongl. brefvet den 14 november 1854, med vissa undantag,
af vederbörande innehafvare under stadgade vilkor skatteköpas och deraf
större delen redan blifvit till skatte försåld; b) de inom berörda tomter
befintliga allmänna platser och impedimenter; c) de s. k. slottsskogslägenheterna,
af hvilka elfva vore utarrenderade och en blifvit till skatte
försåld; d) gamla Elfsborgs kungsladugårds hufvudgård med in- och
utegor samt trädgård; e) de för kronans disposition undantagna lägenheter
; f) de till f. d. Lorentska porterbryggeriet och sockerbruket hörande,
till skatte köpta egor; g) den till skatte försålda lägenheten Vädersågen;
och h) gamla eller f. d. amiralitetsvarfvet; hvarjemte komitén föreslagit,
bland annat, att all den till förstaden hörande mark med undantag af
den, kronan för eget behof förbehållit sig, skulle tillfalla staden med
enahanda rätt till grunden, som staden egde i afseende på den till
dess dåvarande område hörande jord.
Statsutskottets Utlåtande N:o 63. * 17
Efter det komiténs förslag antagits af Carl Johans församling å
kommunalstämma och i hufvudsakliga delar godkänts af stadsfullmägtige
i Göteborg, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet öfverlemnat
förslaget till Kongl. Maj:t samt dervid tillstyrkt, att förstadens område
måtte komma att omfatta samtliga af komiterade dertill föreslagna
lägenheter. Kammarkollegium, som erhållit befallning att i ärendet
afgifva utlåtande, hade i skrifvelse den 6 mars 1865 anmält, att hos
olfegium, lika litet som i länets landskontor, upplysning kunnat vinnas
om. under litt. h i berörda förslag omförmälda gamla eller f. d.
amirahtetsvarfvet, att kollegium icke heller egde någon kännedom om
de under htt. e upptagna, för kronans disposition undantagna lägenheter,
samt att i följd häraf kollegium måst inskränka sitt yttrande till
hvad frågan anginge de öfriga under litt. a, b, c, d, f och g omförmalda,
gamla Elfsborgs kungsladugård tillhörande lägenheter; och under
antagande att^ Carl Johans församlings förening såsom förstad med
Goteborg ansåges höra tillvägabringas, hade kollegium tillstyrkt, att
.® ^re uppgdna, å Elfsborgs kungsladugårds utmark belägna tomter
i Majorna jemte impedimenter och allmänna platser, dels de elfva utarrenderade
s. k. slottsskogslägenheterna, dels ock kungsladugårdens
hufvudgärd måtte för ifrågavarande ändamål öfverlåtas å Göteborgs
stad. Yttrande i ärendet hade jemväl inhemtats från förvaltningen af
sjoarendena, som redogjort för den verkstälda försäljningen af gamla
eller hd. amiralitetsvarfvet och de å dess grund belägna tomterna
samt tillika anfört, att, då flottan redan för längre tid sedan afhändt
sig berörda. varf med tillhörigheter, från förvaltningens sida icke vore
något att erinra mot varfsområdets förening med Göteborgs stad.
Sedan Kongl. Maj:t i eu den 24 november 1865 till Rikets Ständer
afiaten proposition gjort framställning derom, att till Göteborgs stad
finge upplåtas gamla Elfsborgs kungsladugård jemte dertill hörande,
åt kammarkollegium uppgiga lägenheter, med undantag af den mark,
soin kronan för eget behof förbehållit sig, samt Rikets Ständer i skrifvelse
den 15 juni 1866 anmält sitt beslut i anledning af berörda framstahnmg
hade Kongl. Maj:t genom bref den 1 februari 1867 förordnat,
att Carl Johans församling skulle från och med 1868 års ingång såsom
förstad förenas med Göteborgs stad och läggas under stadens jurisdiktion,
hvilken förstads område skulle utgöras af a) de å gamla Elfsborgs
kungsladugårds utmark belägna, till särskilda personer upplåtna
lagenheter i de egentliga s. k. Majorna; b) do inom berörda lägenheter
befintliga allmänna platser och impedimenter; c) do s. k. slottsskoo-sIiih.
till 1 likså. Vrot. 1399. é Sand. 1 Afd. 36 Raft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 63.
lägenheterna; d) gamla Elfsborgs kungsladugårds hufvudgärd; e) de till
kronans disposition bibehållna lägenheter, utom den del, som tillhör e
skärgårdsartilleriets stationsplats Nya varhet; f) de till t. d. Lorentska
porterbryggeriet och sockerbruket hörande, till skatte köpta lägenheter;
g) den till skatte försålda lägenheten Vädersågen; och h) gamla eller
f. d. amiralitetsvarfvet; hvarjemte Kongl. Maj:t, på sätt Rikets Ständer
medgifvit, förklarat, att för ifrågavarande ändamål finge från och med
den 14 mars 1868 till Göteborgs stad upplåtas och aftradas gamla Ellsborgs
kungsladugård jemte dertill hörande, icke skatteförsålda lägenheter,
med undantag af den mark, tillsammans utgörande 88 tunn and
14-]- kappland, som kronan för eget behof sig förbehållit och hvilken
utgjordes af kommendantsängen, skansen Kronan, en del af skärgårdsartilleriets
stationsplats Nya varfvet, plats för telegraf å Stigbergsasen
med dit löpande gångstig, jemte åtskilliga impedimenter inom dessa
År 1891 hade byggnadsnämnden i Göteborg inkommit till stadsfullmägtige
derstädes med förslag till reglering af den del af Majornas
4:e rote, som läge öster om Bläsgatan, hvarjemte byggnadsnämnden
upplyst, att största delen af tomterna inom denna rote vore belagna å
gamla eller f. d. amiralitetsvarfvet. Vid behandlingen af det vackla
regleringsförslaget hade fråga uppstått, huruvida. Göteborgs stad kunde
anses hafva genom kongl. brefvet den 1 februari 1867 fått .a sig o.verlåten
eganderätten till den å gamla varfsområdet befintliga, i reglermgsplanen
ingående s. k. allmänningen, bestående af de områden, som vid
försäljningen af kronans tomter å gamla varfvets grund tillförsäkrats
tomtegarne till gemensamt begagnande och som icke skulle kunna till
enskilde disponeras, upplåtas eller föryttras. Stadskamreraren i Goteboro-
hvars yttrande i frågan stadens drätselkammare infordrat, hade
anfört att full visshet ej kunnat vinnas, huruvida gamla varfvet, som
sedan’lång tid tillbaka^ kartor och handlingar upptagits såsom en
från Elfsborgs kungsladugård skild fastighet, ursprungligen tillhört sagda
egendom; att vid sådant förhållande den ifrågavarande allmänningen ej
kunde antagas vara inbegripen under den genom kongl. brefvet den 1
februari 1867 skedda upplåtelse till Göteborgs stad af gamla Elfsborgs
kungsladugård jemte dertill hörande, icke skattesålda lägenheter; samt
att allmänningen, som kronan icke kunde afyttra eller till någon sm
fördel använda, vore för staden behöflig för genomförande åt stadsplan
och tomtreglering. Med åberopande af stadskamrerarens berörda yttrande,
hade drätselkammaren föreslagit, att stadsfullmägtige måtte hos Kong!.
Maj-t göra framställning derom, att de till gamla varfvet hörande om
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 63.
19
råden, hvilka icke blifvit till enskilde öfverlåtna, finge utan ersättning
öfverlåtas till Göteborgs stad, med förbehåll likväl för egarne af tomter
å varfvets grund af den rätt till samma områden, hvilken vid tomternas
försäljning från kronan blifvit tomtegarne medgifven.
I skrifvelse den 13 mars 1894 hade stadsfullmägtige anfört, att
de för sin del ansett, att kongl. brefvet den 1 februari 1867 uppenbarligen
afsåge öfverlåtelse till Göteborgs stad af all kronans rätt till mark
inom Carl Johans församling, med undantag af den i samma kongl.
bref angifna jordareal om tillsammans 88 tunnland 141 kappland, i
hvilken areal förenämnda allmänning icke inginge. Då emellertid
ordalagen i berörda kongl. bref gifvit anledning äfven till en annan
uppfattning, och det för genomförande af den föreslagna regleringen
af Majornas 4:e rote öster om Bläsgatan vore nödigt för staden att få
otvetydig dispositionsrätt öfver den ifrågavarande, till gator, gränder
och öppna platser afsedda samt numera för kronan värdelösa allmänningen,
innan plan för regleringen antoges, hade stadsfullmägtige
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte förklara, att kronans rätt till allmän - ningen både i och med Majornas förening med Göteborgs stad öfvergått
till staden.
öfver stadsfullmägtiges berörda framställning hade, på grund af
befallning, kammarkollegium den 16 december 1895 afgifvit utlåtande,
deri kollegium, med förmälan hurusom af handlingarne i ärendet
inhemtades, att ifrågavarande allmänning otvifvelaktigt tillhört området
för gamla varfvet, att upplysning ej kunnat vinnas, det nämnda varf,
som sedan lång tid tillbaka å kartor och handlingar upptagits såsom
en från Elfsborgs kungsladugård skild fastighet, någonsin tillhört sagda
egendom, samt att berörda allmänning derför ej enligt kollegii förmenande
kunde sägas vara inbegripen under den genom kongl. brefvet
den 1 februari 1867 skedda upplåtelsen till Göteborgs stad af gamla
Elfsborgs kungsladugård jemte dertill hörande, icke skattesålda lägenheter,
och det så mycket mindre, som i de handlingar, hvilka legat
till grund för det kong!, brefvet, ej ens omnämnts, att kronan skulle
hafva egt någon rätt till samma allmänning, vidare anfört, att, för
så vidt Kongl. Maj:t och kronan ännu innehade någon rätt till de
i kongl. brefvet den 30 juni 1818 omförmälda »gator, gränder och
öfriga platser», hvilka skulle »anses såsom allmänningar och icke kunna
till enskilde disponeras», samt i areal innehölle enligt Hallbergers ofvan
omförmälda karta 13,562 qvadratalnar, kollegium icke hade något att
erinra mot att nämnda rätt, hvilken numera ej kunde för kronan hafva
någon betydelse, utan ersättning öfverlätes åt staden, dock med för
-
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 63.
behåll för egarne af tomter å gamla varfvets grund att bibehållas vid
den rätt till samma områden, som vid tomternas försäljning blifvit
dem tillförsäkrad.
Enligt bref den 13 juni 1896 hade Kongl. Maj:t funnit hvad i
ärendet förekommit icke föranleda det af stadsfullmägtige begärda förklarandet.
Nu hade i en till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län med skrifvelse den 10 april 1897
öfverlemnad skrift stadsfullmägtige i Göteborg anfört, att, ehuru stadsfullmägtige
för sin del icke kunde godkänna den af stadens drätselkammare
omfattade åsigten i fråga om eganderätten till allmänningen,
utan fortfarande vidhölle sin i skrifvelsen den 13 mars 1894 uttalade
uppfattning i samma fråga, stadsfullmägtige likväl, enär frågan om
sagde eganderätt vore af tvistig beskaffenhet samt goda säl syntes tala
för ''frågans lösning på underhandlingens väg, ville anhålla, att den rätt,
som ännu kunde tillkomma Kongl. Maj:t och kronan till de områden af
förra amiralitetsvarfvet, hvilka jemlik! kongl. brefvet den 30 juni 1818
skulle »anses såsom allmänningar och icke kunna till enskilde disponeras»,
måtte utan ersättning på Göteborgs stad öfverlåtas, dock med
förbehåll för egare af tomter å varfvets grund att bibehållas vid den
rätt till samma områden, som vid tomternas försäljning från kronan
blifvit tomtegarne tillförsäkrad.
I häröfver, på grund af befallning, den 30 juli 1897 afgifvet
utlåtande hade kammarkollegium, under åberopande att någon omständighet
ej tillkommit, som kunde föranleda ändring i hvad kollegium i
sitt förut afgifna utlåtande af den 16 december 1895 andragit, hemstält,
att stadsfullmägtiges nu gjorda framställning måtte vinna Kongl.
Maj:ts bifall.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit, har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen att medgifva, att den rätt, som kunde tillkomma
Kongl. Maj:t och kronan till de områden af förra amiralitetsvarfvet i
Göteborg, iivilka jemlikt kongl. brefvet den 30 juni 1818 skulle anses
såsom allmänningar och icke kunde till enskilde disponeras, finge utan
ersättning öfverlåtas på Göteborgs stad, dock med förbehåll att egarne
af tomter å varfvets grund bibehölles vid den rätt till samma områden,
som vid tomternas försäljning blifvit tomtegarne tillförsäkrad.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t
i omförmälda hänseende föreslagit, hemställer alltså,
Statsutskottets Utlåtande N:o 63.
21
att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 21 april 1899.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.