Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förändring i gällande föreskrifter om äsättande af grundskatt in. in.

1899-04-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:66, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förändring i gällande föreskrifter om äsättande af grundskatt in. in.

Dokumentets text

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N-.o 66.

N:o 66.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1899, kl. 3 e. ro.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

förändring i gällande föreskrifter om äsättande af grundskatt

in. in.

(I. A.)

Under åberopande af bifogadt utdrag af protokollet öfver finansärenden

den 6 nästlidne mars, bar Kongl. Maj:t i en till Riksdagen

samma dag aflåten proposition (n:o 75) föreslagit Riksdagen att besluta,

att de skogsräntor, som utgjordes för områden, hvilka i ersättning

för privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen

upplåtna, äfvensom de afgifter, hvilka åsatts åtskilliga inom nämnda

län belägna, åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter, finge

ur jordeboken uteslutas och redovisas såsom skogsmedel;

att ny eller tillökad grundskatt icke vidare skulle åsättas, dock

med rätt för den enskilde att på egen bekostnad få skattläggning verkstäld,

der sådan erfordrades lör bestämmande af skatteköpeskillings

belopp eller af annan anledning, samt med förbehåll att derigenom

någon ändring ej i öfrigt skedde i de om afvittringen meddelade

bestämmelser; samt

att med undantag af så kallade renbetesland sådana trakter å

öfverloppsmarkerna inom Kopparbergs län och de norrländska länen,

hvilka erbjöde ringa tillfällen till odling och vare sig genom sitt läge

i oregelbundna figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans

områden eller eljest genom sin särskilda beskaffenhet icke vore lämpliga

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 31

att såsom kronoparker bibehållas, skulle efter Kongl. Maj:ts bepröfvande

i hvarje särskildt fall antingen, der vissa hemman eller byalag å marken

begagnade mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas mot

skälig köpeskilling, dock utan tillökning i hemmanens mantal och ränta,

eller ock under eganderätt försäljas till den högstbjudande, fria från

ränta och tionde samt med de vilkor i öfrig!, som i kongl. brefvet till

kammarkollegium den 29 juni 1866 föreskrefves.

Uti ofvannämnda statsrådsprotokoll meddelas, hurusom Kongl.

Maj.t i sammanhang med utfärdande af lag angående afskrifning af de

å viss jord hvilande grundskatter den 2 december 1892 anbefalt, kammarkollegium

att inkomma med förslag till de förändringar i gällande

föreskrifter angående åsättande af grundskatt, som af bestämmelserna i

berörda lag kunde påkallas.

Med anledning häraf hade kammarkollegium den 30 december

1896 afgifvit. utlåtande; och hade kollegium dervid, under erinran att

med ^undantag för de norrländska länen, der flertalet räntor och mantal

asatts i samband med de i hufvudsak afslutade afvittringarne,

under de senare åren, på sätt en utlåtandet bilagd, med ledning af den

hos kollegium förda skattläggningslista upprättad förteckning utvisade,

helt få skattläggningar blifvit af kollegium faststälda, samt att skattläggningen

af den Tunabergs kopparverk anslagna del af Tunabergs

rekognitionsallmänning vore på pröfning beroende, men att, med undantag

af denna, någon rekognitionsallmänning icke qvarstode oskattlagd,

vidare anfört följande.

Att under afskrifningstiden eller derefter nytt åsättande af sådan

grundskatt, som med tillämpning af de i kungörelsen angående nedsättning

i de på viss jord hvilande grundskatter den 5 juni 1885 och

nyssberörda lag af den 2 december 1892 meddelade bestämmelser skulle

komma att inom den närmaste framtiden helt och hållet afskrifvas, icke

borde ega rum, syntes kollegium gifvet, särskildt i betraktande af de

med skattläggningar förbundna besvär och kostnader.

Från afskrifningen vore emellertid undantagna vissa slag af grundskatt.

Så vore, bland annat, fallet med skogsräntor, som utgjordes för

områden, hvilka i ersättning för privilegierad stockfångst blifvit en del

sågverk i de norra länen tilldelade, samt utgifter, hvilka åsatts åtskilliga

inom nämnda län åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter.

Dessa ofta på summariskt sätt faststälda skogsräntor ocli utgifter, hvilka

tillsammans ej uppginge till högre belopp än omkring 8,000 kronor,

hade, ehuru hänförda till grundskatt, likväl ej egentlig grundskattenatur,

hvarför de borde kunna, på sätt flera gånger blifvit föreslaget, ur

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 66

jordeboken uteslutas samt redovisas under titel arrendemedel, dock utan

ändring i sättet för fastställandet af nya dylika räntor och afgifter, der

så skulle ifrågakomma.

Vid sådant förhållande, och då öfriga från afskrifningen undantagna

grundskattebelopp ej inverkade på den nu föreliggande frågan, vore,

enligt kollegii förmenande, ej något att erinra mot utfärdandet af en

allmän föreskrift, att ny eller tillökad grundskatt ej vidare skulle åsättas

för att till statsverket utgöras. Till undvikande af förlust för kronan

borde emellertid de i kongl. brefvet till kammarkollegium angående

dispositionen af sådana öfverloppsmarker, som icke lämpligen kunde

användas vare sig till kronoparker eller anläggning af nya hemman, m. m.

den 29 juni 1866 meddelade bestämmelser i visst afseende ändras. I

berörda bref stadgades, bland annat, att sådana trakter å öfverloppsmarkerna

i Kopparbergs län och de norrländska länen, Indika erbjöde

ringa tillfällen till odling och vare sig genom sitt läge i oregelbundna

figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden eller

annars genom sin särskilda beskaffenhet icke vore lämpliga att såsom

kronoparker bibehållas, skulle efter Kongl. Maj:ts bepröfvande i hvarje

särskild! fall antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagnade

mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas utan skatteköpeskilling,

men med tillökning i hemmanens mantal och ränta, på

sätt afvittringsförfattningarne föreskrefve, eller ock beläggas med skogsränta

i enlighet med hvad kongl. förordningen den 28 juni 1775 och

kongl. brefvet den 5 december 1780 för skattläggningarnes verkställande

i Savolax och Karelen föreskrefve, samt åt den högstbjudande under

angifna vilkor med eganderätt försäljas. Dessa bestämmelser borde

enligt kollegii mening ändras på det sätt, att omförmälda trakter i

stället skulle antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagnade

mulbete mot smörränta, med dessa hemman förenas mot skälig

köpeskilling, dock utan tillökning i hemmanens mantal och ränta, eller

ock under eganderätt försäljas till den högstbjudande, fria från ränta

och tionde.

Men äfven om grundskatt ej vidare skulle åsättas för att till statsverket

utgöras, följde icke deraf, att skattläggningar ej vidare skulle

påkallas. Fall kunde fortfarande förekomma, då det kunde vara af vigt

att erhålla kännedom om det belopp, hvartill grundskatten, särskildt

räntan, skulle uppgått å en icke skattlagd egendom, företrädesvis för

bestämmande af skatteköpeskillingens belopp, derest egendomen eljest

innehades med skatteköpsrätt. Vid skattläggning åsattes dessutom ej

endast grundskatt, utan äfven, der egendomen i fråga hade den derför

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

33

erforderliga storleken, mantal. Detta hade betydelse i två afseenden,

dels såsom norm för fördelning af vissa rättigheter och skyldigheter,

dels så att vissa rättigheter och skyldigheter tillkomme endast dem,

som innehade i mantal satt jord. Denna mantalets betydelse vore dock

numera ytterst ringa och i hvarje fall ej af den art, att mantalssättning

från kronans sida syntes böra påkallas, der densamma ej af annan

anledning egde rum, men för den enskilde kunde det liksom beträffande

grundskatten vara af vigt att äfven få mantalet i vederbörlig ordning

pröfvadt.

Rättighet borde derför lemnas den enskilde att, der så erfordrades

för bestämmande af skatteköpeskillingens belopp eller af annan anledning,

få skattläggning verkstäld, dock utan afgift för kronan, och syntes

ersättning för skattläggningen böra utgå ej endast till landtmätare och

nämndemän, på sätt framginge af kollegii cirkulär angående förfarandet

vid skattläggning den 8 oktober 1806 samt kongl. kungörelsen angående

nämndemäns rätt till ersättning vid extra förrättningar m. m. den 30

december 1863, utan äfven till kronofogde och häradsskrifvare, i likhet

med hvad som i nyssnämnda cirkulär af den 8 oktober 1806 stadgades

beträffande skattläggningar för hemmansbyten med kronan eller förmedling.

På sätt anförts, hade i de norra länen flertalet mantal och räntor

åsatts i samband med afvittringarna. Vid dessa vore skattläggningen

en förberedande åtgärd, på hvilken afvittringsproceduren sedan i hufvudsak

vore byggd. Det kunde derför ifrågasättas, om icke, då grundskatt;

ej vidare skulle till statsverket utgå, någon ändring kunde påkallas i

de om afvittring meddelade bestämmelser, men ansåge kollegium detta

icke erforderligt, dä, såvidt till kollegii kännedom kommit, endast

Euontekis och Juckasjärvi socknar ännu icke undergått allmän afvittring,

samt det ej annat än undantagsvis ifrågakomme, att något nybygge

numera skulle genom särskild afvittringsåtgärd utbrytas.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt och under hänvisning i

öfrigt till ej mindre det den 15 september 1874 af dåvarande expeditionschefen

i finansdepartementet, numera generaldirektören Albert Anderson

afgifna betänkande angående sättet och vilkoren för grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning än äfven det af den

s. k. skatteregleringskomitén den 13 september 1882 afgifna utlåtande

och förslag angående skatteförhållandena i riket hade kollegium i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med sistberörda förslag hemstält, bland annat,

att de skogsräntor, som utgjordes för områden, hvilka i ersättning

Bih. till Riksd. Frot. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 36 lläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

för privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen

upplåtna, äfvensom de afgifter, hvilka åsatts åtskilliga inom nämnda län

belägna, åt enskilde endast tills vidare upplåtna lägenheter, skulle ur

jordeboken uteslutas och redovisas under titel arrendemedel,

att ny eller tillökad grundskatt icke vidare skulle åsättas, dock

med rätt för den enskilde att på egen bekostnad få skattläggning verkstäld,

der sådan erfordrades för bestämmande af skatteköpeskillings

belopp eller af annan anledning, samt med förbehåll att derigenom

någon ändring ej i öfrigt skedde i de om afvittringar meddelade bestämmelser,

samt

att sådana trakter å öfverloppsmarkerna inom Kopparbergs län

och de norrländska länen, hvilka erbjöde ringa tillfällen till odling och

vare sig genom sitt läge i oregelbundna figurer inom och emellan

byars och utbrutna hemmans områden eller eljest genom sin särskilda

beskaffenhet icke vore lämpliga att såsom kronoparker bibehållas, alltid

skulle efter Kongl. Maj:ts bepröfvande i hvarje särskildt fall antingen,

der vissa hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot smörränta,

med dessa hemman förenas mot skälig köpeskilling, dock utan

tillökning i hemmanens mantal och ränta, eller ock under eganderätt.

försäljas till den högstbjudande, fria från ränta och tionde samt med

de vilkor i öfrigt, kongl. brefvet den 29 juni 1866 föreskrefve.

I infordradt utlåtande hade domänstyrelsen förmält sig ej hafva

annat mot ifrågavarande förslag att erinra, än att så väl de skogsräntor,

hvilka utgjordes för stockfångstområden, som ock de afgifter, hvilka

utginge för åtskilliga inom de norra länen belägna, åt enskilde endast

tills vidare upplåtna lägenheter, lämpligare borde, såsom varande intägter

från kronan tillhörig skogsmark, redovisas såsom skogsmedel än såsom

arrendemedel.

Efter remiss hade jemväl statskontoret i ärendet afgifvit utlåtande,

dervid statskontoret anfört hufvudsakligen följande.

Redan i förberörda, den 15 september 1874 afgifna betänkande

angående sättet och vilkoren för grundskatternas samt rustnings- och

roteringsbesvärens afskrifning, liksom ock i skatteregleringskomiténs

utlåtande den 13 september 1882 angående skatteförhållandena i riket,

hade hemstälts, att berörda skogsräntor och afgifter för tills vidare

upplåtna lägenheter skulle, såsom snarare egande natur af arrende än

ränta, i räkenskaperna redovisas såsom arrendemedel. På sätt domänstyrelsen

nu i ärendet erinrat, vore dessa räntor och afgifter i sjelfva

verket afgälder från kronan tillhörig skogsmark. Då numera under

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

35

inkomsttiteln skogsmedel redovisades, utom egentliga skogsförsäljningsmedel,

äfven andra af statens skogsegendomar härflytande intägter,

såsom betesmedel, arrenden för till skogsodling ej använd mark, utsyningsafgifter

inom de norrländska länen m. m., syntes det äfven

statskontoret lämpligast, att ifrågavarande skogsräntor och afgifter i

räkenskaperna redovisades såsom skogsmedel.

I sammanhang härmed ville statskontoret, som i öfrigt icke hade

något att erinra mot kammarkollegii nyssberörda förslag, fästa uppmärksamheten

å två andra från staten tillhörig skogsegendom till statsverket

utgående afgifter. Den ena vore den rekognitionsafgift, som,

jemlikt kongl. brefvet till kammar- och bergskollegierna den 29 januari

1824, åsätta kronoskogar, hvilka till vissa jerngrufvor upplåtits, att för

grufvornas behof och nytta begagnas, så länge samma grufvor bearbetades.

Denna rekognitionsafgift vore icke upptagen i kronans jordeböcker,

men redovisades emellertid i räkenskaperna under titeln grundskatt och

skulle, enligt den i kammarkollegii och domänstyrelsens utlåtande den

23 november 1896 rörande statens till bergshandteringens understöd

anslagna skogar lemuade utredning, sammanlagdt rätteligen uppgå till

222 kronor 10 öre. Den andra afgiften utginge på grund af förordningen

angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

den 2 december 1892, i hvilken förordnings §§ 1 och 2 vore

meddelade bestämmelser om bevillningsafgift för rättighet till skogsfång

och kolningsfrihet på allmänningar. Någon bevillning för den i

§ 2 omförmälcfa kolningsfrihet på härads- och sockenallmänningar förekomme

ej och hade åtminstone under de senaste tjugufem åren ej heller

förekommit enligt räkenskaperna. Bevillningen enligt § 1 för rättighet

till skogsfång på kronans mot rekognition till bruk, hyttor eller grufvor

upplåtna allmänningar skulle enligt de af nyssnämnda embetsverk

lemnade uppgifter sammanlagdt belöpa sig till 1,824 kronor 64 öre,

hvilken summa, enär bevillning för Ofvansjö och Torsåkers allmänningar

i Getleborgs län syntes hafva af embetsverken för högt uppgifvits, dock

borde minskas med 56 kronor 79 öre eller till 1,767 kronor 85 öre.

Härförutom utgjordes af innehafvarne af ifrågavarande skogsområden

fastighetsbevillning för dessa områden.

Enligt lagen den 2 december 1892 skulle de å viss jord hvilande.

grundskatter med år 1904 fullständigt eftergifvas, hvarefter inkomsttiteln

grundskatt syntes icke vidare komma att i riksstaten bibehållas.

Ofvanberörda rekognitionsafgift skulle således framdeles komma att

redovisas under annan inkomsttitel, och då denna afgift, i likhet med

omförmälda skogsräntor, vore eu afgäld för rätt till begagnande af vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets TJtlåtandé N:o 66.

66

kronans skogar, syntes densamma lämpligen böra upptagas bland skogsmedlen.

Den jemförelsevis obetydliga bevillningsafgiften för skogsfångst

å samma skogar syntes egentligen vara en tillökning i rekognitionsafgiften

och borde derför icke såsom bevillning utgå och redovisas,

utan i stället sammanföras med rekognitionsafgiften, hvarigenom någon

förenkling vid debitering och redovisning skulle vinnas. Stadgandena

om denna afgift borde i sådant fäll uteslutas från nyssnämnda förordning

af den 2 december 1892.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit af de i ärendet hörda

embetsverken anfördt hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen aflåta ifrågavarande proposition.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling förevarande

ärende blifvit hänvisadt, har icke haft något att erinra mot Kong).

Maj:ts ifrågavarande framställning, hvadan utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 21 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:109 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående förändring i gällande föreskrifter om åsättande af grundskatt m. m. s. 8 i texten