Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående beredande af medel för återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter för svenska fartyg. [2:a U. A.] Uti eu till Riksdagen den 6 mars 1899 aflåten proposition

1899-04-21 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:68, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående beredande af medel för återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter för svenska fartyg. [2:a U. A.] Uti eu till Riksdagen den 6 mars 1899 aflåten proposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

1

N:o 68.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1899, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående beredande

af medel för återbetalning till viss del af erlagda

konsulatafgifter för svenska fartyg.

[2:a U. A.]

Uti eu till Riksdagen den 6 mars 1899 aflåten proposition (n:o 66)

har Kongl. i\laj:t föreslagit Riksdagen att, i afbidan på omreglering af

konsulatafgifterna, på extra stat för år 1900 anvisa ett förslagsanslag å

175,000 kronor för att till svenska fartygsrederier måtte kunna, enligt de

närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, återbetalas

fyra femtedelar af hvad under samma år kunde komma att utgifvas såsom

konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg.

Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 6 mars 1899 har

statsrådet och chefen för civildepartementet, efter gemensam beredning med

herr ministern för utrikes ärendena, anfört följande:

I skrifvelse den 6 maj 1898 angående regleringen af utgifterna under

riksstatens tredje hufvudtitel hade Riksdagen, i sammanhang med anmälan

af sitt beslut i fråga om regleringen af de ordinarie utgifterna under

Bill. till Riksd. Prat. 1866. 4 Sami. 1 Afd. 38 Höft. (N:o 68.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

nämnda hufvudtitel, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes vid förestående behandling

af väckta frågor om den svenska sjöfartsnäringens utveckling taga

i öfvervägande, huruvida, i hvad man och på hvad sätt lindring i afseende

å konsulatafgiften kunde beredas den svenska utrikes sjöfarten.

I anledning såväl häraf som ock deraf att Riksdagen i skrifvelse

den 13 i samma månad angående åtgärder till höjande af den svenska

sjöfartsnäringen och till främjande af svenska alsters afsättning i utlandet,

under anförande, att de för vårt land lika naturliga som vigtiga näringarna,

sjöfarten och den utrikes handeln, råkat i ett mindre gynsamt

läge, att det inåste vara statsmagternas pligt att tillse, det dessa näringar

kunde komma i åtnjutande af och i sin mån bidraga till det mägtiga uppsving,

som på olika områden gjort sig gällande inom landet, och att frågan

om indika åtgärder, som i sådant afseende lämpligast borde vidtagas, förutsatte

en allsidig utredning, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes dels — i samband,

i den mån så ansåges lämpligt, med väckt fråga om lindring i

konsulatafgifterna för svenska fartyg — taga under öfvervägande, Indika

åtgärder måtte kunna ytterligare vidtagas till beredande af lättnader för

och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen samt till främjande af

Sveriges direkta utrikes handel, särskildt på aflägsnare länder, dels ock

derefter för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill omständigheterna

kunde föranleda, hade Kongl. Maj:t den 1 juli 1898 funnit godt förordna

en komité under ordförandeskap af numera generaltulldirektören Cederschiöld

med uppdrag att, efter inhemtande af ärendet rörande upplysningar

och åvägabringande af den öfriga utredning, som i ämnet kunde

anses nödig, till Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande och förslag dels

rörande ifrågasatt lindring i konsulatafgifterna för svenska fartyg, dels

ock angående de åtgärder, som kunde ytterligare vidtagas till beredande

af lättnader för och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen samt till

främjande af Sveriges direkta utrikes handel, särskildt på aflägsna länder;

och hade dervid föreskrifvits, att frågan om konsulatafgifterna borde af

komitén först till behandling företagas.

Den 29 oktober 1898 hade den sålunda tillsatta komitén afgifvit

utlåtande och förslag i fråga om lindring i konsulatafgifterna för svenska

fartyg jemte bilagor. Beträffande de särskilda detaljerna hänvisade departementschefen

till komiténs till trycket befordrade betänkande, som

jemte utlåtande och förslag innehölle, såsom bilagor, historisk återblick

rörande konsulatafgifterna för svenska och norska fartyg, redogörelse för

bestämmelser om konsulatafgifter i vissa främmande länder, äfvensom statistiska

uppgifter angående Sveriges handelsflotta, utrikes sjöfart och handel

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

3

samt. rörande sjöfarten på de särskilda konsulsdistrikten och der uppburna

konsulatafgift^’ m. in.

De gällande bestämmelserna om konsulatafgifterna innehölles i förordningen

angående konsulatväsendet af den 4 november 1886.

§ 103 deraf lydde sålunda:

»1. Konsulatafgift skall i hamn, der konsul eller vice konsul

finnes anstäld, erläggas för hvarje svenskt eller norskt handelsfartyg,

som derstädes till större eller mindre del lossar eller lastar eller både

lossar och lastar, med 6,35 öre för hvarje ton af fartygets afgiftspligtiga

drägtighet.

2. För fartyg, som i flera hamnar lossar delar af samma last eller

intager last och fyllnad deri, skall denna afgift erläggas endast i den

första hamnen, der lossning eller lastning eger rum. I öfriga hamnar

skall erläggas endast half afgift, dock att för fartyg, som i samma hamn

både lossar och lastar, i alla händelser hel afgift bör erläggas.

3. Fartyg, för hvilket under loppet af ett kalenderår i eu hamn

erlagts konsulatafgifter, hvilkas sammanlagda belopp motsvarar det femdubbla

beloppet af en hel konsulatafgift för samma fartyg, skall under

återstående delen af året vara från vidare erläggande af konsulatafgift i

samma hamn befriadt.»

Taxa å afgifter till konsulerna för de embetsåtgärder, som icke

skulle afgiftsfritt verkställas, s. k. expeditionsafgifter, innehölles i § 107

mom. 1 af nyssnämnda förordning.

Af inflytande konsulatafgifter tillfölle de, som uppbures af lönad

konsul och vice konsul, i regel konsulskassan; de, som uppbures af olönad

konsul, denne; och de, som uppbures af olönad vice konsul, med hälften

denne, och med den andra hälften konsulskassan eller konsuln i distriktet,

allt efter som de af honom uppburna konsulatafgifterna skulle ingå

till konsulskassan, eller finge af konsuln behållas (§ 104). Expeditionsafgifterna

finge den behålla, som dem uppburit, med det undantag, att af

de vid lönade konsulat eller vice konsulat uppburna sådana afgifter i regel

80 procent tillfölle konsulskassan (§ 108).

År 1896, som ansetts vara ett normalt år beträffande sjöfarten, hade

utgjort:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

konsulatafgifterna för svenska fartyg............................. kronor 203,821: —

( » för norska fartyg kr. 562,067: —)

expeditionsafgifterna för svenska fartyg......................... » 10,562: —

( ». för norska fartyg kr. 17,719: —)

hvartill komme expeditionsafgifter för gemensamma expeditioner kronor

1,637.

1 sammanhang härmed erinrade departementschefen, att det årliga

statsbidraget till konsulatväsendet utgjorde från Sverige 160,000 kronor

och från Norge 120,000 kronor, hvartill för Norge komme för tillfälliga

eller oförutsedda utgifter ett belopp af 16,000 kronor, hvilket kunde anses

från svensk sida motsvaras deraf, att Kongl. Maj:t egde dispositionsrätt

öfver uppkommande besparingar.

Då nu komitén, till fullgörande af sitt uppdrag, afgifvit förslag till

lindring i konsulatafgiften, hade komitén förutskickat den anmärkning, att,

då konsulatväsendet vore för de förenade rikena gemensamt, och de för

detsammas upprätthållande afsedda medlen till en del inflöte till en gemensam

kassa, hvarifrån både de i staten upptagna löner och andra gemensamma

utgifter bestredes, och till eu annan del direkt utginge till

godtgörelse åt konsulstjenstemän, samt den nu bestämda konsulatafgiften

påräknades såsom en tillgång härför, tydligt vore, att de bestämmelser,

som reglerade tillflödet af medel för denna gemensamma angelägenhet, i

största möjliga mån borde vara i båda länderna lika; att komitén alltså

icke kunnat behandla den föreliggande frågan, så vidt dess afgörande

skulle rubba de afgifter, konsulerna egde uppbära, såsom en uteslutande

svensk fråga, utan måst taga i betraktande äfven de tillgångar, som från

Norge tillflöte den gemensamma institutionen, och den verkan, de inom

komitén ifrågastälda ändringsförslagen skulle utöfva i afseende å dessa

medel, derest enahanda bestämmelser tillämpades äfven i Norge, äfvensom

att, af samma anledningar, komitén också vid öfverläggning om och uppgörande

af förslag, som skulle medföra ändringar i nu bestående grunder

för konsulatväsendets ekonomi, måst utgå från förutsättningen att härom

komme att fattas samstämmande beslut i båda länderna.

Derför hade komitén ock, då komitén såsom hufvudförslag framstäf

borttagandet af de nu utgående konsulatafgifterna per ton af fartygets

drägtighet och införandet i stället af vissa låga fartygsafgifter, uttryckligen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

5

framhållit, att detta skedde under förutsättning, att i Norge enahanda beslut

blefve fattadt.

I detta afseende ville departementschefen erinra, att herr ministern

för utrikes ärendena med skrifvelse den 8 november 1898 till norska departementet

för det inre öfversändt komiténs ifrågavarande betänkande

och förslag med anmodan att snarast möjligt utverka, att norska regeringen

afgåfve betänkande i ärendet, äfvensom att af norska regeringens den 6

nästpåföljde december afgifna, i afskrift till ministern för utrikes ärendena

öfverlemnade betänkande framginge, att regeringen, i betraktande af ett för

närvarande i Norge hvilande förslag till lag angående konsulatafgifterna,

icke ansett sig kunna tillråda, att det svenska komitébetänkandet för närvarande

upptoges till behandling, dervid emellertid den norska regeringen

tillika uttalat den mening, att intet hindrade, att hvartdera riket för sig

bestämde, på hvilket sätt de behöfliga medlen till täckande af konsulatväsendets

utgifter skulle anskaffas.

Då norska regeringen sålunda icke velat till behandling upptaga

komiténs hufvudförslag, funnes icke vidare någon anledning att för närvarande

taga komiténs förslag till konsulatafgifternas borttagande i öfvervägande,

och skulle departementschefen i det följande icke taga någon

annan hänsyn till detta förslag, än som vore nödvändigt till följd deraf,

att i komiténs betänkande motiveringen i hufvudsak vore gemensam för

komiténs olika förslag.

Af den historiska återblick, som komitén vid sitt utlåtande fogat och

åberopat, an såge departementschefen sig böra återgifva det vigti gaste af

hvad som rörde sträfvandena, företrädesvis inom Riksdagen, efter tillkomsten

af konsulatförordningen den 4 november 1886 att åstadkomma lindring i

de genom denna förordning fastställa konsulatafgifterna.

Jemte det att vid 1888 års riksdag den motion väckts i fråga om

undersökning af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd och beredande af

understöd åt densamma, som föranledt, Riksdagens skrifvelse i ämnet den

14 maj sagda år och sedermera tillsättande den 8 januari 1890 af den

så kallade sjöfartsnäringskomitén, hade vid detta riksmöte samme motionär

föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att svenska fartyg från och med

år 1889 skulle befrias från att erlägga konsulatafgifter, samt att motsvarande

belopp måtte tillskjutas konsulskassan af statsverket. Framställningen

hade grundats, utom på skeppsrederirörelsens betryckta ställning,

hufvudsakligen derpå, att, då den medgifna lindringen, efter det femdubbla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

beloppet af afgiften erlagts, endast kunde åtnjutas af regulier trafikerande

fartyg, som vore ett försvinnande fåtal, fartyg i lastfart utan lindring

drabbades af afgiften; att denna vore i synnerhet betungande för lastångare,

som besökte många hamnar, såsom exempel hvarpå anförts, att fölen

medelstor lastångare öfver 1,000 kronor betalts i dylika afgifter; att

konsulatafgiften ej uteslutande användes till konsulernas aflönande; att

konsulerna vore lika mycket afsedde att befordra handelsintressena som

sjöfarten; att rättvisa och billighet fordrade, att fartygen endast skulle erlägga

afgifter till konsulerna i förhållande till det besvär, de förorsakade

desse; och att obilligheten af att fartygen skulle betala denna afgift framginge

ytterligare deraf, att det ålåge dem att dessutom betala konsulerna

särskilda afgifter enligt expeditionstaxan.

Det Andra Kammarens tillfälliga utskott, som haft att behandla motionen,

hade hemstält, att den ej måtte föranleda till någon Riksdagens

åtgärd, hufvudsakligast på den grund, att utredning saknades angående

storleken af de afgifter, svenska fartyg årligen utbetalade till de olönade

konsulerna och vice konsulerna, vid hvilket förhållande utskottet ej kunde

uppgifva beloppet af den kostnad, staten skulle vidkännas, derest förslaget

bifölles. Utskottets hemställan hade af kammaren godkänts.

Vid 1889 ars riksdag hade samme motionär föreslagit, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta

utreda storleken af de svenska fartygens årliga bidrag i konsulatafgifter

samt taga i öfvervägande, om icke fartygen kunde befrias från afgiftens

erläggande, och att härigenom uppkommande brist i konsulskassan tillskötes

af statsverket.

Äfven denna motion hade af det Andra Kammarens tillfälliga utskott,

hvartill den hänskjutits, blifvit afstyrka under hänvisande till den då pågående

undersökningen af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd, och saken

hade jemväl denna gång fallit.

Med anledning af Riksdagens förberörda skrifvelse af år 1888, hade

kommerskollegium fått befallning att inhemta yttrande af handels- och

sjöfartsnämnderna samt äfven bereda enskilde skeppsredare och andra intresserade

tillfälle att yttra sig.

Enligt den redogörelse, sjöfartsnäringsko »liten, till hvilken de inkomna

yttrandena öfverlemnats, om deras innehåll meddelat, hade från åtskilliga

svenska rederiers sida uttalats den mening, att konsulatafgiften utgjorde

eu allt för tung beskattning å handelsfartygen. Om äfven densamma vore

mindre känbar för fartyg, som användes på längre resor och sålunda sällan

besökte hamn, blefve dock förhållandet väsentligen annorlunda för andra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

7

fartyg, i synnerhet ångare, som sysselsattes i kustfart, derunder hamn tidt

och ofta anlöptes, i hvilket fall konsulatafgiften kunde ställa sig såsom en

verklig börda. Väl brukade vid befraktningar af nämnda slag konsulatafgiften,

liksom alla fasta hamnumgälder, hvilka drabbade fartyget, bäras

af befraktare!!, men det vore icke desto mindre klart, att dessa utgifter

måste tagas i betraktande vid fraktbeloppets bestämmande och således i

sjelfva verket komme att i sista hand hvila på vederbörande redare. Då

derjemte fartyg, som ginge i kustfart af någon större utsträckning, icke

under samma kalenderår hunne besöka de särskilda hamnarne tillräckligt

många gånger, för att befrielse från konsulatafgiftens erläggande enligt

gällande bestämmelse skulle medgifvas, hade följden blifvit, att de under

året för fartyget erlagda konsulatafgifter stigit till belopp, som icke stode

i rimligt förhållande till den inseglade frakten. Ett liknande resultat hade

ock uppkommit för ångfartyg, som användes i regelbunden fart på längre

turer, synnerligast då farten endast fortginge en viss del af året.

I betraktande af de olägenheter, hvilka framkallats af den gällande

principen för konsulatafgiftens beräkning, hade från redarnes sida hemstälts,

att konsulatafgiften antingen måtte helt och hållet borttagas, eller

ock bestämmas till ett mindre, fast belopp för hvarje fartyg och derjemte

konsulerna ega att för utförda förrättningar beräkna arfvoden, derför kostnaden

då i viss mån komme att bäras af de handelsintressen, hvilka konsulernas

verksamhet afsåge att befrämja i lika hög grad som sjöfarten.

Med stöd af en af komitén lem nåd öfversigt af den beskattning af

samma slag, som vore införd hos andra sjöfartsidkande nationer, hade

komitén funnit det framgå, att den beskattning, som svenska fartyg, i

likhet med de norska, vore i främmande hamnar underkastade i form af

konsulatafgifter, i många fall utginge med högre belopp än de afgifter af

samma slag, som hvilade på andra nationers fartyg, hvilket förhållande väl

kunde tänkas i sin man verka hindrande under den ständigt växande täflingen

i fraktfarten. Ehuru det under sådana omständigheter visserligen

syntes komitén önskligt att i berörda afseende kunna bereda någon lindring

för vår sjöfart, ansåge komitén härvid icke kunna lemnas ur sigte, att

konsulatafgifterna till väsentlig del utgjorde bidrag till upprätthållande af

det för de båda förenade rikena gemensamma konsulatväsendet, hvarför

spörsmålet om förändring uti ifrågavarande afgifter icke lämpligen syntes

kunna afgöras i det ena landet, utan att samtidigt i det andra riket beslut

fattades i enahanda syfte.

Då de nuvarande konsulatafgifterna vore att anse såsom en väsentlig

förutsättning för att de förenade rikena å vigtigare platser kunde hålla

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

lönade konsuler, samt utan det bidrag, dessa afgifter lemnade, eu dylik

anordning till äfventyra icke alls, eller åtminstone ej i samma utsträckning

som hittills, skulle kunna bibehållas, hade komitén på grund åt

dessa och i öfrig! anförda skäl funnit sig icke för sin del böra föreslå

konsulatafgifternas borttagande eller deras nedsättande i någon väsentligare

mån.

I vissa afseenden hade emellertid komitén ansett åtskilliga jemkningar

beträffande dessa afgifter kunna vidtagas och härigenom rättelse ske i hvad

som måhända mest gifvit anledning till klagomål uti ifrågavarande ämne,

och hade för sin del uttalat önskvärdheten deraf, att, med bibehållande i

det hela af gällande principer i fråga om konsulatafgifterna, lättnader,

såvidt sådant läte sig göra utan men för de för konsulatväsendet erforderliga

inkomster, kunde beredas i vissa angifna afseenden.

Öfver komiténs yttrande i fråga om konsulatafgifterna hade kommerskollegium

den 19 juni 1891 afgifvit utlåtande, deruti kollegium, efter

redogörelse för infordrad utredning från vissa konsuler angående den

minskning i inkomster för konsulskassan, som en hvar af de af komitén

ifrågasatta anordningarna skulle medföra, och för desse konsulers yttranden

i öfrigt, för egen del anfört, att, om än, på sätt i åtskilliga af berörda yttranden

framhållits, de af komitén ifrågasatta lindringar vid konsulatafgifternas

erläggande icke torde vara af den betydelse, att desammas vidtagande

kunde anses innebära någon mera afsevärd lättnad för vår sjöfart, kollegium

likväl, då derigenom i allt fall komine att beredas denna för vårt land så

vigtiga näring fördelen af någon afgiftslindring, samt den förebragta utredningen

syntes gifva vid handen, att det icke vore att befara, att de

ifrågasatta anordningarna skulle komma att medföra vare sig någon för

beståndet och den vidare utvecklingen i rätt rigtning af vårt konsulatväsende

hinderlig minskning i konsulskassans tillgångar, Indika dittills

lemnat ej obetydliga öfverskott, eller någon känbarare inkomstminskning

för de olönade konsulerna och vice konsulerna med deraf följande svårighet

att få dessa befattningar på tillfredsställande sätt besatta, funne sig ega

anledning i hufvudsak biträda komiténs förslag.

Sedan frågan om konsulatafgiftens borttagande förevarit jemväl vid

1892 och 1893"årens riksdagar, hade frågan år 1896 återupptagits af en

motionär i Andra Kammaren, som föreslagit, att Riksdagen ville besluta,

att svenska fartyg skulle från och med påföljande år erhålla full ersättning

för af desamma vid vederbörande konsulat utbetalda konsulat- och

expeditionsafgifter, samt att i riksstaten för år 1897 för ändamålet måtte

uppföras ett förslagsanslag af 175,000 kropor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

9

Statsutskottet hade yttrat att, oaktadt utskottet, med hänsyn till

sjöfartsnäringens tryckta ställning och angelägenheten, att särskildt utrikes

segelfarten erhölle någon lindring i på densamma hyllande afgifter, funnit

syftet med ifrågavarande motion behjertansvärdt, hade utskottet dock, enär

sjöfartsnäringskomiténs betänkande ännu icke varit föremål för Kongl.

Maj:ts slutliga pröfning och dertill komme, att den s. k. unionskomitén

jemväl torde komma att behandla det för Sverige och Norge gemensamma

konsulatväsendet, ansett, att ifrågvarande förslag icke heller då borde föranleda

till någon Riksdagens åtgärd.

Mot utskottets hemställan hade reservation afgifvits af nio ledamöter,

som önskat en Riksdagens skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t vid

förestående behandling af väckta frågor om den svenska sjöfartsnäringens

utveckling täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke lindring måtte kunna

beredas den svenska utrikesfraktfarten genom lemnande af ersättning till

större eller mindre del för de konsulat- och expeditionsafgifter, som vid sådan

fraktfart utbetalades och derefter till Riksdagen inkomma med den framställning,

hvartill förhållandena måtte befinnas föranleda. Utskottets hemställan

hade emellertid i båda kamrarne bifallits.

Vid 1898 års riksdag hade slutligen i Andra Kammaren väckts

motion derom, att Riksdagen måtte besluta, att svenska fartyg från och

med samma år måtte befrias från erläggande af nu utgående konsulatafgift

samt ett förslagsanslag, beräknadt att ersätta det bidrag, konsulskassan

derigenom ginge förlustig, upptagas i riksstaten för 1898 att för samma

ändamål användas.

Motionären, som hänvisat till de af honom i samma ämne förut

väckta motioner, hade erinrat, enär hans föregående motioner i samma

syfte afstyrkts hufvudsakligen på grund af unionella förhållanden, att gent

emot Norge vore likgiltigt, om sjöfartsnäringen eller svenska staten betalade

Sveriges andel i konsulskassans utgifter, och att det förhållande, att

konsulatafgiften vore faststäld genom lag i Norge, ej kunde utgöra skäl

för att denna skatt fortfarande skulle betalas af svenske redare. Motionären

hade slutligen påpekat, att denna skatt blefve så mycket orättvisare, som

Norge, genom att antaga den engelska mätningsregeln, faktiskt förskaffat

sig en nedsättning med cirka en femtedel emot hvad svenska fartyg, mätta

enligt tyska regeln, finge betala.

Statsutskottet, dit frågan remitterats, hade hemstält, dock med

reservation af eu ledamot, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till

Kong]. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t vid förestående behandling af väckta

frågor om den svenska sjöfartsnäringens utveckling täcktes taga i öfver
Bih.

till Riksd. Prof. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 98 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

vägande, huruvida, i hvad mån och på hvad sätt lindring i afseende å

konsulatafgiften kunde beredas den svenska utrikes sjöfarten. Utskottet

hade anfört, bland annat, att utskottet, som ansåge motionens syfte, nemligen

sjöfartsnäringens främjande genom ändring i bestämmelserna om

konsulatafgiften, synnerligen beaktansvärdt, likväl icke ansåge sig kunna

förorda bifall till motionen oförändrad, bland annat, af det skäl, att deruti

ifrågasattes rubbning i den för året gällande riksstat, hvartill komme, att

motionären icke förebragt någon utredning angående beloppet af de

konsulatafgifter, som enligt hans yrkande skulle från statsverket utbetalas;

samt att det ofvan berörda, vid 1896 års riksdag föreslagna sätt att åt de

svenska rederierna bereda lindring genom återbetalning af de erlagda

konsulatafgifterna syntes utskottet jemväl förtjena uppmärksamhet.

Statsutskottets hemställan hade af Riksdagen bifallits, i Andra Kammaren

utan diskussion. I Första Kammaren hade erinrats derom, att

unionskomitén icke kommit till något resultat, hvadan den utväg syntes

väl funnen att låta konsulatafgifterna utgå af fartygen, men gifva rederierna

ersättning för förlusten, och att det väckta förslaget lemnade öppet

rum för summans bestämmande. En annan talare hade framhållit, att

man borde göra sjöfartsnäringens omkostnader så ringa som möjligt, så

att svenska fartyg hade fördel deraf framför utländska, och att detta medel

vore att föredraga framför subvention åt vissa sjöförbindelser och seglationspremier.

Af komiténs redogörelse för bestämmelserna om konsulatafgifter i

vissa främmande länder meddelas i statsrådsprotokollet den tabellariska

sammanfattning, komitén uppstält öfver hvad i konsulatafgifter, omsatta i

kronmynt, erlägges i åtskilliga främmande länder, jemfördt med förhållandet

för svenska fartyg af fyra olika drägtighetskategorier. Regeln modifierande

detaljbestämmelser hade dervid lemnats ur räkningen.

Enligt lagstiftningen i nedanstående länder betalas i konsulat- eller

deremot svarande expeditionsafgift för fartyg:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

11

Om 100 ton.

Om 300 ton.

Om

1,000 ton.

Om 2,000 ton.

Afgifter i

Sverige- Norge.

+ —-

Afgifter i

Sverige- Norge.

+ —

Afgifter i

Sverige- Norge.

+ —

Afgifter i

Sverige- Norge.

+ —

Kr. öre

Kr. öre

Kr. öre

Kr. öre.

Kr. öre

Kr. öre

Kr. öre

Kr. öre

Sverige och Norge.....

6:35

19: 05

63: 5C

127:-

Ryssland.........

5: 76

+ 0:59

11: 52

+ 7:53

34: 56

+ 28.* 94.

66: 24

+ 60: 76

Danmark :

ångfartyg:

halfårsafgift aföööreprton

segelfartyg:

halfårsafgift af 12 öre pr ton

Tyskland: i Europa ....

1: 66

+ 4: 69

4: 98

+ >4=°7

16: 64

+ 46: 86

33: 28

+ 93:7*

utom Europa . . .

3: 32

+ 3:03

9: 96

+ 9:09

33: 28

+ 30: 22

66: 56

+ 60: ^4

Storbritannien (utom Ostasien) .

2: 29

-F 4:06

2: 29

+ 16: 76

2: 29

+ 6l: 21

2: 29

+ 124:7i

Nederländerna.......

1: 50

+ 4:85

3: 75

+ »5:3°

3: 75

+ 59: 75

3: 75

4123:25

Belgien..........

18: —

— II: 65

54: —

— 34: 95

54:-

+ 9= 5°

54: —

+ 73:-

Frankrike.......

10:80

— 4:45

25: 21

— 6: 16

54: —

+ 9:50

54:-

+ 73= -

Spanien:

i hamnar inom Europa och

vid Medelhafvet.....

10: 80

— 4:45

21: 59

— 2: j4

72: —

— 8: 50

90: —

4 37=-

i hamnar utom Europa och

utom Medelhafvet.....

18:-

- 11:65

32: 38

- >3^33

108: —

— 44: 50

126: 05

+ °= 95

Italien...........

7: 20

— O: 85

21: 59

- 2:54

72:-

1

00

ty»

O

144:-

- 17:-

Osterrike-Ungern:

enligt 1846 års ännu gällande

reglemente.......

18: 69

m

N

1

44: 85

— 25: 80

44: 85

+ 18:65

44: 85

+ 82: 15

(enligt förslag till lag angående

reglering af konsulatafgif-

terna..........

7: 12

— 0: 77

8: 90

+ IO: 15

21: 36

+ 42:14

39: 16

4 87:84)

Amerikas förenta stater . . .

a

f g i f t

8 f r i

a.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

Departementschefen har vidare anfört, hurusom komitén uti sin

motivering till eu början framhållit, att komitén icke ansåge sig i detta

sammanhang behöfva närmare ingå i bevisning derom, att sjöfartsnäringen

vore i behof af lättnader eller att för dess höjande kräfdes kraftiga åtgärder,

lagstiftnings- och andra, från statsmagternas sida, under medverkan

af en intresserad och energisk sjelfverksamhet från näringsidkarnes sida.

Emellertid syntes några statistiska data i afseende å den svenska

sjöfartsnäringens utveckling i dess förhållande till å ena sidan rikets folkmängd

och å den andra den utrikes handelsomsättningen tjena till belysande

af frågan, och hade komitén derför från de bifogade tabellerna

meddelat att, räknadt, från år 1875 till och med år 1896:

folkmängden tillväxt med...........................................................

handelsflottans sammanlagda tontal enligt statistikens siffror

minskats med....................................-.......................................-...........

men skulle kunna approximativt beräknas hafva, om icke, på

sätt skett, ur statistiken för år 1895 uteslutits ett afsevärdt antal

fartyg, i verkligheten ökats med.......................................................

till utrikes sjöfart använda svenska fartygs tontal, på grund

af nämnda ändring i statistiken, minskats med ............................

under det att deras tontal i förhållande till hela svenska

handelsflottans tontal ökats, dock endast med ................................

tontalet af de svenska fartygens andel i sjöfarten till och från

Sverige minskats med .......................................................................

och af svenska fartyg i utrikes fart intjenta bruttofrakter

ökats med ..........................................................................-..............

Mot dessa skiftande siffror, som, om de ock gåfve vid handen

en absolut tillväxt af vår handelsflotta och dess användande,

vittnade om en relativ tillbakagång i våra fartygs begagnande i

utrikes sjöfart, framträdde desto kraftigare det förhållandet, att

från 1875 till 1896 hela sjöfarten till och från Sverige ökats med

och den svenska utrikes handelsomsättningens värde stigit

med ej mindre än..............................................................................

Ännu några andra siffror syntes vara af inflytande på frågan om

sjöfartens behof af lättnader från konsulatafgifter.

Under det medeltonnagen för fartyg, använda i utrikes fart, år 1875

varit 216, hade den år 1896 stigit till 256 ton.

Antalet resor på utrikes ort, som belöpte på hvart fartyg, hade varit

5 år 1875, men 11 år 1896.

13,2 %

2.0 %

13,7 %

0,7 %

1.1 %

1,2 %

17.0 %.

167,4 %

47.1 %.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

13

Af denna ökning i tonnage och antal resor hade blifvit eu följd, att

medelbeloppet konsulatafgifter, erlagda af svenskt fartyg, stigit från att

år 1875 utgöra 47 kronor till år 1896 127 kronor. Att från de till grund

för dessa tal liggande summor af fartyg icke kunnat frånskiljas fartyg i

fart på Norge, borde icke, äfven om talen härigenom blifvit något för

höga, kunna inverka på proportionen talen emellan.

För hvarje resa hade erlagts i konsulatafgifter i medeltal år 1875 10

kronor, men år 1896 14 kronor.

Räknade i förhållande till de intjenta bruttofrakterna hade konsulatafgifterna

år 1875 uppgått till 0,29 procent, men år 1896 till 0,56 procent.

Af dessa siffror framginge, enligt hvad komitén vidare anfört, att

konsulatafgiften numera blifvit en afsevärdare börda, än den varit endast

för ett tjugutal år sedan. Detta komme att i än högre grad blifva händelsen

i den män utvecklingen fortskrede till användandet af större fartyg

och till en allmännare öfvergång till ångfartyg, som kunde göra tätare

resor än segelfartyg. Och ehuru, detta oaktadt, konsulatafgifterna svårligen

kunde anses utgöra i och för sig en så allmänt tryckande börda, att man

allenast af deras nedsättande eller ens deras borttagande skulle vara berättigad

att vänta något synnerligen märkbart uppsving i vår rederinäring

och sjöfart, borde man dock härvid erinra sig, att dessa afgifter vore de

enda, hvilka kunde aflyftas från svenska fartyg, utan att samtidigt det

till dessas förmån gjorda medgifvandet komme utländska fartyg till godo,

och på denna grund i första rummet erbjöde sig, då frågan gälde att lätta

bördorna för och främja vår sjöfart; att de i allt fall till den redan i och

för sig höga summan af de öfriga afgifterna å den svenska sjöfarten lade

ett plus, som kunde verka hindrande och hämmande vid Rättsökande!,

och att de i särskilda fall, såsom för större ångfartyg, som gjorde tätare

resor till flera olika hamnar eller ginge i månadsbefraktning, kunde blifva

verkligt tryckande.

Härtill komme, att de för konsulatväsendet utgående afgifter af

svenska fartyg vore högre än motsvarande beskattning i vissa andra

länder samt betydligt högre än i Tyskland och särskilt i England, från

hvilka länder, jemte Norge och Danmark, våra fartyg mötte den svåraste

konkurrensen. Äfven detta förhållande innebure, om det också i någon

mån kompenserades af högre expeditionsafgifter i sagda länder, en maning

att, så vidt ske kunde, sänka våra fartygs bidrag till denna förvaltningsgren

ned till eller under hvad i enahanda afseende utkräfdes af våra

konkurrenter.

Beredandet åt sjöfarten af lättnad från konsulatafgifterna vore

vidare icke annat än eu gärd af rättvisa. Det vore här samma förhål
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

lande som i afseende å vissa andra förvaltningsgrenar, hvilka komitén

i annat sammanhang skulle behandla, att nemligen sjöfarten tillgripits

såsom skatteobjekt för fyllande af dessa förvaltningsgrenars medelsbehof

i större utsträckning, än dess inresse i desamma rättvisligen bort föranleda.

Detta förhållande kräfde i afseende å konsulatväsendet, hvilket till

sin hufvudsakligaste del uppehölles genom en separat beskattning å sjöfarten,

så mycket hellre ändring, som numera de olika hufvudmoment,

som inginge i konsulatväsendets uppgift, undergått en förskjutning derhän,

att institutionen erhållit eu ökad betydelse för det allmänna och

handeln.

Gifvetvis läte sig icke med siffror exakt beräkna, i hvilket förhållande,

med hänsyn till de intressen, konsulerna hade att bevaka,

sjöfartens bidrag till konsulatväsendet borde stå till tillskotten från

andra håll.

Efter en uträkning i detta hänseende, rörande hvilkens detaljer

hänvisades till komiténs tryckta betänkande sidd. 17—19, hade komitén

kommit till det resultat, att icke blott relativt utan äfven absolut af

sjöfarten uttagits ett allt för stort bidrag till konsulatväsendet, i det att

icke blott år från år uppstått öfverskott å konsulatafgifterna, utan äfven

af dessa öfverskott indragits till statsverket betydliga belopp, som sålunda

frångått sjöfarten, utan att komma densamma till godo.

Det funnes således enligt komiténs mening fullt skäl att från sjöfarten

aflyfta den öfvervägande delen af de pålagor för konsulatväsendets

upprätthållande, som nu hvilade å denna näring.

Sedan komitén derefter redogjort för omfattningen af de till konsulsbefattningen

hörande funktioner, hade komitén uttalat den uppfattning,

att konsulsinstitutionen vore en för staten och dess näringsliv så vigtig

sak, att komitén kunde tillstyrka en afgiftslindring åt sjöfarten i förevarande

hänseende endast under förutsättning, att de derigenom bortfallande

tillgångarna i erforderlig mån ersattes från andra håll.

Komitén ansåge derför grundsatsen böra vara den, att eu hvar,

sjöfarande eller annan, som anlitade konsulns biträde, betalade en efter

det arbete, som påkallades, lämpad skälig godtgörelse, men att hvad i

öfrigt erfordrades för konsulatväsendet bestriddes af statsmedel.

Beträffande det omförmälda öfverskottet å konsulskassan hade komitén

meddelat följande från utrikesdepartementets kameralafdelning erhållna

uppgifter:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

15

1) ct den pa Sverige belöpande andelen af konsulskassans behållningar

åren 1888—97.

den

31

Dag.

december

1888 ............

Summa behållning.

..............kr. 72,720: 33

»

»

»

1889 ..............

.............. » 101,060: 10

»

»

»

1890 ............

.............. » 120,984: 79

»

»

»

1891...........

............. » 69,095: 77

»

»

»

1892 ........

.............. » 102,475: 12

»

»

1893 ........

............. » 124,658: 19]

»

»

»

1894 ........

............. » 156,130: 34

»

»

1895 ...........

............. » 186,254: 30

»

»

»

1896 .........

............. » 219,379: 89

»

»

2>

1897 .........

............. » 262,555: 93

1893—97 i

medeltal

årligen

Sveriges

andel: kr.

32,016: -

Från och med år 1870 hafva af konsulskassans svenska behållning''

levererats till statskontoret följande belopp:

JLÖY U...........

1875.........

—

1879............

1881................

1891...........

10

eller tillhopa kr. 289,061

10.

2)

a till norska statskassan från år 1889 levererade besparingar

konsulskassan:

År 1889

» 1890

» 1891

» 1892

* 1893

» 1894

» 1895

» 1896

» 1897

1898

kr. 35,910: 88

» 47,378: 45

» 42,607: 71

» 52,386: 98

> 54,062: 64

»

o

a

>

46,906: 50

68,453: 52

89,413: 63.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

Efter framhållande att hvarje ifrågasatt borttagande endast till en

del af konsulatafgiften icke skulle medföra tillräcklig verkan i det afsedda

syftet, hade koinitén kommit till sitt hufvudsakliga förslag om denna

afgifts fullständiga borttagande, för hvilket förslag af förut anförda skäl,

nu icke behöfde redogöras i vidare mån än att genom konsulatafgiftens

borttagande och införandet i stället af en af komitén föreslagen fartygsafgift,

enligt komiténs approximativa beräkningar, den svenska utrikes sjöfarten

skulle vinna en lättnad i pålagor, motsvarande omkring fyra femtedelar

af hvad nu utginge i konsulatafgifter.

Beträffande det alternativa förslag, komitén framstält för den händelse

att icke i båda de förenade rikena träffades samstämmande beslut

om eu sådan ordning, som komitén med sitt hufvudförslag åsyftat, hade

komitén anfört, att det under sådan förutsättning gälde att taga i öfvervägande,

huruvida, i hvad mån och på hvad sätt, intill dess en dylik

ordning, kunde genomföras, den svenska utrikes sjöfarten kunde beredas

lindring från konsulatafgiften med bibehållande af de för de båda rikena

nu gällande gemensamma bestämmelser rörande denna afgift.

Den enda utväg, som då syntes erbjuda sig och hvilken komitén,

med hänsyn till angelägenheten af det uppstälda målets vinnande, under

den angifna förutsättningen tillstyrkte böra anlitas, vore den inom Riksdagen

äfven ifrågastälda, nemligen att låta konsulatafgifterna qvarstå men

för svenska fartyg bevilja restitution af desamma.

Enligt hvad förut angifvits, skulle det förslag, komitén företrädesvis

omfattat, bereda den svenska sjöfarten eu lättnad från afgifter till konsulatväsendet

med omkring fyra femtedelar af hvad nu i konsulatafgifter

uttoges af densamma, och borde alltså, då restitutionsförslaget förutsatte,

att nu gällande konsulatförordnings stadgande!! om konsulatafgifterna lemnades

orubbade, och med detta förslag således icke skulle vara förenade

några nya eller höjda afgifter, restitutionen af erlagda konsulatafgifter

skäligen icke heller böra sträckas längre än till 80 procent af dessa afgifter.

Då konsulatafgifterna af svenska fartyg år 1896 uppgått till i rundt

tal 203,000 kronor, men antagligen kunde för år 1899 beräknas till inemot

220,000 kronor, syntes det förslagsanslag, som för ändamålet borde af

Riksdagen äskas, kunna för år 1899 föreslås till 175,000 kronor. Med

sjöfartens utveckling komme dock beloppet att behöfva successivt höjas.

Under nu ifrågavarande förutsättning hade komitén derför hemstält,

att till innevarande års Riksdag måtte aflåtas proposition om ställande

till Kongl. Maj:ts förfogande af ett förslagsanslag ä 175,000 kronor

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

17

att användas till restitution åt vederbörande svenska fartygs rederier af 80

procent af de för deras fartyg under året erlagda konsulatafgifter; samt

att Kongl. Magt måtte meddela närmare bestämmelser angående vildren

och sättet för restitutionens åtnjutande.

Jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 9 december 1898 hade kommerskollegium

erhållit uppdrag att öfver komiténs förslag afgifva utlåtande.

Sedan emellertid norska regeringens ofvan omförmälda meddelande ingått,

hade herr ministern för utrikes ärendena underrättat kommerskollegium

att, då komiténs hufvudförslag måste anses förfallet, kollegii utlåtande

endast borde omfatta det alternativa förslaget om restitution af erlagda

konsulatafgifter.

Efter det Stockholms handels- och sjöfartsnämnd samt handels- och

sjöfartsnämnderna i Göteborg, Malmö, Helsingborg och Gefle till kommerskollegium

afgifvit infordrade yttranden, hade kollegium den 31 sistlidne

januari afgifvit utlåtande i ärendet och dervid till en början anmält, att

samtliga nyssnämnda handels- och sjöfartsnämnder sammanstämmande tillstyrkt

komiténs förslag.

För egen del hade kommerskollegium förklarat sig icke kunna dela

komiténs uppfattning att med hänsyn till de flera olika intressen, som

konsulatinstitutionen hade att tillgodose, utgifterna till konsulatväsendet

skulle i allt för hög proportion uttagas af sjöfarten, liksom kollegium icke

heller funnit stöd för komiténs förslag kunna hemtas från det förhållandet,

att år från år skulle hafva uppstått öfverskott å konsulatafgifterna, emedan

öfverskottet utgjorde behållning på konsulskassans samtliga tillgångar, således

äfven inberäknadt. statsanslaget, vid hvilket förhållande öfverskottet

lika väl skulle kunna häntyda derpå, att statsanslaget varit högre än erforderligt.

Då kollegium emellertid, trots denna olikhet i uppfattning, ansett sig

ega anledning i hufvudsak tillstyrka komiterades förslag, hade kollegium

till stöd derför anfört följande.

Bland afgifter, som utginge af sjöfarten, ansåge kollegium särskilt

en, nemligen den, som utginge under benämning af lastpenningar, vara

till sin natur af beskaffenhet att ur rättvisans synpunkt sjöfarten icke

längre borde med densamma betungas. Den vore nemligen närmast att

jemföra med en grundskatt på sjöfartsnäringen, som, sedan dylika skatter

aflyftats från andra näringar, borde kunna påkalla åtnjutande af samma

förmån.

Tid efter annan hade ock förslag väckts om borttagande af denna

afgift, men då, på grund af gällande traktater med främmande makter,

Bil. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 98 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

afgiftens borttagande skulle komma att gälla jemväl de utländska fartygen,

samt vår utrikes sjöfart i högre grad bedrefves med utländska än med

inhemska fartyg, och lastpenningarnes borttagande sålunda skulle komma

företrädesvis de utländska fartygen till godo, hvarjemte och då afgiften

utginge med visst belopp af fartygens drägtighet, till följd hvaraf konkurrensförmågan

hos de utländska, i allmänhet större fartygen skulle än

vidare ökas, fördelen för den svenska sjöfarten af lastpenningarnas borttagande

kunde ifrågasättas, hade dessa förslag icke föranledt någon åtgärd.

Då alltså omständigheterna förhindrade den svenska sjöfartsnäringens

befriande från en, enligt kollegii mening, orättvis skatt, syntes det vara

desto angelägnare att, der så ske kunde, i ersättning härför bereda sjöfarten

lättnader på andra områden, och syntes i sådant afseende konsulatafgifterna,

hvilka, i likhet med lastpenningarna, drabbade den utrikes sjöfarten

och hvilka, på sätt komitén ock framhållit, vore af beskaffenhet att

kunna aflyftas från svenska fartyg, utan att samtidigt de till dessas förmån

gjorda medgifvanden komme jemväl utländska fartyg till godo, väl egna

sig för ändamålet.

Hvad beträffade den föreslagna lättnadens omfattning eller att statsverket

skulle öfvertaga fyra femtedelar af konsulatafgiften, ansåge kommerskollegium

förslaget väl innebära en relativt stor lättnad; men då dels

det belopp, hvarom här vore fråga eller omkring 175,000 kronor, fördeladt

på hela den utrikes sjöfarten icke kunde anses för de enskilda näringsidkarne

innebära större lindring, än att en nedsättning af beloppet, i den

mån den ur statsverkets synpunkt skulle kunna vara af någon betydelse,

skulle verka till att göra lindringen nästan ändamålslös, dels beloppet helt

säkert i allt fall icke uppginge till hvad af den svenska sjöfarten utginge

i lastpenningar, i hvilket afseende kollegium dock ej vore i tillfälle att nu

lemna närmare utredning än att samfäldt, således af såväl svenska som

utländska fartyg, beloppet af lastpenningarne för år 1897 uppgått till

555,489 kronor, hade kollegium för sin del ej något emot förslaget i detta

afseende att erinra.

På det att den lindring, som kunde beredas sjöfarten, skulle komma

densamma så fort som möjligt till godo, ansåge kollegium, lika med komitén,

att det vore önskligt, att Kong]. Maj:t vidtoge sådan åtgärd, att den

ifrågasatta restitutionen kunde komma att afse konsulatafgifterna för innevarande

år.

På grund af det sålunda anförda hade kommerskollegium tillstyrkt,

att till restitution af fyra femtedelar af de konsulatafgifter, som under

innevarande år vore eller blefve af svenska fartyg i enlighet med konsulatförordningen

erlagda, måtte beredas erforderliga medel.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

19

Då komiténs förslag icke omfattat någon närmare redogörelse derför,

huru komitén tänkt sig vilkoren och sättet för åtnjutande af den föreslagna

restitutionen af erlagda konsulatafgifter samt verkställandet af den

med restitutionen förbundna kontroll och redovisning, hade departementschefen

anmodat komitén att i detta afseende afgifva förslag till erforderliga

bestämmelser.

Uti detta hänseende hade komitén i utlåtande den 16 nästlidne februari

anfört följande.

Af de sätt för restitutionens genomförande, som antydts i komiténs

utlåtande, hade komitén ansett det första, enligt hvilket af konsulatafgiften

endast skulle till konsuln eller vice konsuln erläggas 20 procent och afgiften

i öfrigt debiteras, hvarefter respektive konsulskassan, vederbörande

konsul eller vice konsul skulle genom utrikesdepartementets kameralafdelning

från det ifrågastälda statsanslaget godtgöras återstoden af afgiften,

icke böra vidare ifrågakomma, då detta sätt, hvad också antyddes i utlåtandet,

svårligen kunde genomföras utan en ändring i den för de förenade

rikena gemensamma konsulatförordningen jemte instruktionen dervid

samt skulle föranleda ett säkerligen ganska afsevärdt ökadt arbete för sagda

kameralafdelning.

Vid öfvervägande af de olika utvägar, som i öfrigt kunde erbjuda

sig för sakens ordnande, hade komitén fäst hufvudvigten dervid, att ordnandet.

skedde på ett för redarne beqvämt, på samma gång som ur kontrollsynpunkt

betryggande sätt, utan att för statsverket föranleda särskilda

kostnader för ökade arbetskrafter i de embetsverk eller hos de

myndigheter, som kunde få de af restitutionen föranledda göromålen sig

anförtrodda.

Det kunde dervid ifrågakomma att i embetsväg tillställa vederbörande

redare de andelar af erlagda konsulatafgifter, som borde till dem återställas.

Detta sätt skulle emellertid föranleda, utom mycket skrifveri, dels

infordrande af specifik redovisning äfven för uppbörden af sådana konsulatafgifter,

som finge af konsulstjenstemän odeladt behållas, hvilken redovisning

för 1899 möjligen ej skulle kunna åstadkommas, dels den olägenhet,

att restitution ej kunde ske, förr än redovisning för uppburna konsulatafgifter

för året ingått och granskats.

Det ville derför synas komitén, som om saken ordnades enklast,

utan eftergifvande af erforderlig trygghet mot missbruk, genom att konsulatafgiftsqvittot

blefve att anse såsom en anvisning på 80 procent af det

derå qvitterade beloppet, och att denna anvisning kunde få af redaren sjelf

företes till inlösen hos någon offentlig myndighet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande AT:o 68.

Lämpligen kunde då åt länsstyrelserna samt, för Stockholm, direkt

åt statskontoret, uppdragas att infria de anvisningar, konsulatsafgiftsqvittona.

innebure, hvarefter redovisning för utbetalningarna i vanlig ordning borde

afgifvas till kammarrätten.

Hvad beträffade kontrollen, syntes det komitén, att konsulatafgiftsqvittona,

hvilka, utfärdade af offentlig embetsman, borde tillerkännas vitsord,

utgjorde fullt betryggande verifikationer. Vid uppbörd af konsulatafgift,

som helt eller delvis tillfölle konsulskassan, skulle för öfrigt användas

faststälda qvittoblanketter med talonger, som tillhandahölles från

utrikesdepartementet. Skulle för framtiden ytterligare kontroll anses nödig,

kunde en sådan åstadkommas genom föreskrift, att i hvarje fall skulle användas

sådana qvittotalonger, hvilka då borde öfverlemnas till kammarrätten

för att, sammanstälda med de dit såsom bilagor till räkenskaperna

ingående qvittona, tjena såsom verifikationer. Men komitén ansåge denna

ytterligare kontroll icke erforderlig, helst äfven qvitton från konsuler och

vice konsuler, som icke hade att redovisa konsulatafgift eller del deraf till

konsulskassan, gifvetvis borde undertecknas och förses med embetssigill

eller stämpel samt dagtecknas.

För följande år syntes dock böra föreskrifvas, att äfven för qvitton

å konsulatafgifter, som ej helt eller delvis skulle till konsulskassan redovisas,

skulle användas blanketter enligt faststäldt formulär; och borde,

likaledes för tiden efter år 1899, konsulatafgiftsqvittot upptaga det deri

qvitterade beloppet, som erlagts i främmande myntslag, äfven i svenskt

mynt. För 1899 syntes det skola blifva nödigt tillställa vederbörande

länsstyrelser den uträkning för konsula tafgiftsuppbörden, som funnes från

utrikesdepartementet utgifven.

Fn svårighet mötte i afseende å feldebitering eller uraktlåtet erläggande

af konsulatafgifter; men då de fall, när sådant inträffade, enligt

erfarenheten icke vore och svårligen kunde blifva af stor omfattning, syntes

något skäl icke förefinnas att med hänsyn härtill uppskjuta afgiftsrestitutionen,

intill dess en granskning skett af konsulatafgiftsuppbörden, hvarför

då också måste stadgas specifik redovisning i hvarje fall. Saken syntes

kunna i sina hufvuddrag ordnas enligt följande grunder:

1) Egare af svenskt fartyg är berättigad att af statsmedel restitutionsvis

återfå 80 procent af den konsulatafgift, som enligt af vederbörande

konsul eller vice konsul utfärdadt behörigt qvitto år 1899 erlagts för

fartyget.

2) Restitutionen sökes skriftligen af fartygets redare eller den honom

företräder hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der far
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

21

tyget har sin hemort, eller hos statskontoret, om fartygets hemort är

Stockholm.

Vid sådan ansökan, som skall vara till myndigheten inkommen före

utgången af år 1900, fogas qvitto eller qvitton å de konsulatafgifter, hvilka

intill medgifven procent äskas restituera*^.

3) Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller statskontoret utanordna^

efter granskning af handlingarnas formella rigtighet, beloppet. Qvittot,

hvarå utgiften grundats, vidlägges räkenskaperna såsom verifikation.

4) Redovisning för utbetalningar från det för beredande af konsulatafgiftsrestitution

beviljade förslagsanslaget afgifves i vanlig ordning till

kammarrätten.

5) För det fall, att. konsulatafgift, som bort år 1899 utgå för svenskt

fartyg, till konsul eller vice konsul ej erlagts eller erlagts till lägre belopp

än vederbort, samt afgiften eller skilnadsbeloppet i hemlandet uttagits hos

redaren, må medgifven restitution deraf erhållas på grund af det qvitto,

som lemnats af den myndighet här i riket, till hvilken afgiften eller skilnadsbeloppet

erlagts.

6) Har konsulatafgift år 1899 erlagts, då sådan ej bort utgå, eller

erlagts till högre belopp än vederbort, och har för det sålunda origtigt

erlagda beloppet sökts och erhållits restitution intill medgifven procent,

återbetalas till redaren endast 20 procent af det för mycket erlagda beloppet,

medan 80 procent deraf godtgöres restitutionsanslaget..

öfver detta förslag till hufvudgrunder i afseende å den ifrågasatta

restitutionen hade statskontorets utlåtande infordrats; och hade statskontoret

i utlåtande den 2 innevarande mars i ärendet anfört hufvudsakligen följande.

I likhet med komitén fäste jemväl statskontoret synnerlig vigt deruppå,

att ordnandet af nu föreliggande angelägenhet koinme att ske på ett

för redande beqvämt, på samma gång som ur kontrollsynpunkt fullt betryggande.

sätt. För den skull arisåge ock statskontoret det vara lämpligt,

att skriftlig. ansökning om restitution, med bifogande af konsulatafgiftsqvittot,

i original, afleinnades till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det

län, der fartyget hade sin hemort, eller, derest fartygets hemort vore

Stockholm, till någon der befintlig, för ändamålet lämplig myndighet, och

att dessa myndigheter skulle ega att, efter granskning af handlingar^,

utanordna behörigt belopp, hvarefter det eller de qvitton, hvarå utgiften

grundats, skulle biläggas räkenskaperna som verifikation.

Men med hänsyn till nödvändigheten af en effektiv central kontroll

å ifrågavarande medels utbetalning, ansåge statskontoret att, om än med
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

len kunde utbetalas genom lokala myndigheter, oaflåtlig kontroll derå

borde utöfvas af en central myndighet, som egde noggrann kännedom

om alla på utbetalningen inverkande förhållanden, och hvilken myndighet''

vore i stånd att med sakkunskap meddela de närmare föreskrifter,

hvilka kunde i allmänhet eller för särskilt fall erfordras. Då statskontoret

icke egde förutsättningar i berörda hänseende, ansåge detta embetsverk

det vara föga lämpligt att ifragakomna bestyr ålades statskontoret,

utan torde detsamma böra tillkomma kommerskollegium, hvilket.

vore den centrala myndighet, som hade att handlägga sjöfartsärenden.

Beträffande derefter komiténs hemställan att- ett särskilt förslagsanslag

å 175,000 kronor måtte för ifrågavarande ändamål beviljas hade

statskontoret erinrat, att då det enligt komiténs förslag endast vore fråga

om restitution för de konsulatafgifter, som erlagts eller komme att erläggas

under innevarande år, lämpligare vore att, sedan Riksdagens medgifvande

till den ifrågasatta lindringen erhållits, statskontoret finge befallning

att förskottera de medel, som kunde för ändamålet erfordras.

På grund af hvad sålunda anförts hade statskontoret ansett, att utbetalningen

af ifrågasatta restitutionsmedel borde ordnas på följande sätt:

Restitutionen sökes skriftligen af fartygets redare eller den honom

företräder hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartyget

har sin hemort eller, om fartygets hemort är Stockholm, hos kommerskollegium.

Vid ansökningen, som skall vara ingifven före utgången af år

1900, fogas af vederbörlig myndighet utfärdadt qvitto å de konsulatafgifter,

hvilka intill medgifven procent må restitueras.

Har ansökningen ingifvits till kommerskollegium, utanordna^ restitutionsbeloppet

af detta embetsverk. Ingifves deremot ansökningen till Kongl.

Maj:ts vederbörande befallningshafvande, åligger det denna myndighet att,

efter granskning af handlingarne och med iakttagande åt de närmare föreskrifter,

som kunna varda" af kommerskollegium meddelade, utanordna

restitutionsbeloppet förskottsvis af under händer varande medel, hval efter

förskottsanordningen jemte de handlingar, på hvilka anordningen grundats,

höra, på sätt i kongl. kungörelsen den 12 december 1879 finnes föreskrifvet,

till kommerskollegium öfversändas med begäran om förskottets

ersättande. Efter granskning af anordningsåtgärdens behörighet ersätter

kommerskollegium förskottet, hvarefter anordningshandlingarne såsom verifikation

biläggas den redovisning för de utgifna restitutionsbeloppen,

hvilken bör ingå i kommerskollegii räkenskaper; och bör kommerskollegium

undfå befallning att- utfärda de närmare föreskrifter och vidtaga de

åtgärder i öfrigt, som kunna anses vara af behofvet påkallade.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

23

Då nu ifrågastälda sätt för beredande af lindring i konsulatafgifterna

endast vore att betrakta såsom provisoriskt, hade statskontoret ansett det

åt embetsverket förordade tillvägagåendet för restitutionens verkställande

kunna tillämpas jemväl under den tid, som efter innevarande års utgång

kunde komma att förflyta, innan den för sjöfartsnäringen afsedda lindring

kunde på ett enklare sätt komma densamma till godo.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Lika med komitén ansåge han sig icke behöfva ingå på någon närmare

redogörelse för den svenska sjöfartsnäringens nuvarande betryckta

läge eller för de antagliga orsakerna till detta för landet i det hela mycket

ogynsamma förhållande. Likaledes funne han det, med stöd särskilt af

hvad enligt den historiska redogörelsen i ärendet förekommit uti Riksdagens

kamrar, kunna betraktas såsom ådagalagdt, att ett allmänt intresse

förefunnes för att bereda sjöfartsnäringen lättnader, särskildt genom afgiftslindringar.

I detta hänseende Lomme konsulatafgiften i främsta rummet

i fråga, derför att densamma kunde borttagas eller, såsom nu närmast vore

ifrågasatt, restitueras, utan att motsvarande förmån Lomme främmande

nationers fartyg till del.

Ginge man ut ifrån denna synpunkt, blefve det i sjelfva verket af

ringa eller ingen betydelse att undersöka, huruvida konsulatafgiften i och

för sig vore högre än som motsvarades af konsulatinstitutionens gagn för

sjöfarten, eller huruvida sjöfartsnäringen åtminstone skulle kunna anses

bidraga till denna institutions uppehållande med jemförelsevis högre belopp

än de tindra näringar, som hade behof af densamma.

A andra sidan måste framhållas att, om restitution till större eller

mindre del af konsulatafgifter medgåfves, deraf icke finge anses följa, att

allt skulle vara gjordt, som på afgiftslindringens väg kunde uträttas för

sjöfartsnäringens underlättande.

I fråga om beloppet af den föreslagna restitutionen hade departementschefen

intet att erinra. Äfven om bestämmandet af fyra femtedelar

såsom den andel, som borde restitueras, måste anses vara i viss man

godtyckligt, funne han, ur den förut angifna synpunkten, intet att invända

mot denna proportion. Bestämdes en lägre andel, skulle hela restitutionen

löpa fara att blifva till allt för ringa nytta.

Uppenbart vore, att anordningen med restitution af erlagda konsulatafgifter

icke kunde vara annat än provisorisk. Det kunde icke vara lämpligt

att under längre tid först utkräfva fulla konsulatafgifter och derefter

restituera den större andelen af samma afgifter. En omreglering af konsulatafgifterna

i sådan rigtning, att dylik restitution måtte kunna undvikas,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 68.

måste alltså fortfarande eftersträfvas; men då denna orareglering kunde

komma att af flera samverkande orsaker fördröjas, syntes man icke böra

tveka att, i afbidan på denna omreglering, bestämma sig för den föreslagna

restitutionen såsom en ändamålsenlig provisorisk åtgärd. Deremot funnes

enligt departementschefens förmenande i detta fall icke några sådana

särskilda omständigheter, som kunde föranleda dertill, att den föreslagna

restitutionen skulle afse redan de afgifter, som under nu löpande statsregleringsår

erlagts eller komme att erläggas, utan syntes lämpligast vara,

att medel nu äskades för restitution af afgifter, som komme att betalas

under nästkommande år.

Frågan om sättet och vilkoren för restitutionens åtnjutande vore

icke af beskaffenhet att böra föreläggas Riksdagen; och ville departementschefen

i detta hänseende endast omförmäla att, enligt hvad han under

hand inhemtat från chefen för kommerskollegium, något hinder från detta

embetsverks sida icke syntes möta emot de af statskontoret föreslagna

anordningar.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning, hvilken, på sätt af statsrådsprotokollet

inhemtas, är närmast föranledd af nästlidet års Riksdags i ämnet

aflåtna skrifvelse, innebär, enligt utskottets uppfattning, eu under de närvarande

förhållandena lämplig utväg att genom lättnader i afseende å

konsulatafgifterna bereda den svenska sjöfarten någon lindring, utan att

samma förmån må komma jemväl den med densamma täflande utländska

sjöfarten till godo. Såväl på grund häraf som med hänsyn till öfriga till

stöd för framställningen anförda skäl finner utskottet sig böra tillstyrka

bifall till Kongl. Maj:ts föreliggande förslag; och hemställer derför, .

att, i afbidan på omreglering af konsulatafgifterna,

Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa ett förslagsanslag

å 175,000 kronor för att till svenska fartygsrederier

må kunna, enligt de närmare bestämmelser Kongl.

Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar

af hvad under samma år kan komma att utgifvas såsom

konsulatafgifter för rederierna tillhöriga fartyg.

Stockholm den 21 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Stockholm 1899. Kungl. Boktryckeriet. P. Å. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.