Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette Imf vildt ite f innefattande anslagen till civildepartementet.

1899-02-24 · 157 sidor, varav 152 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 152 av 157 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:7, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette Imf vildt ite f innefattande anslagen till civildepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1899, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette Imf vildt ite f innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Statistiska centralbyrån.

l:o) I den till Riksdagen den 16 januari 1899 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkt 1 till tillfölliga

under sjette hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att buradcnm. m.

det under anslagstiteln Statistiska centralbyrån uppförda ordinarie reserva- L -J

tionsanslaget: »till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar»

finge höjas från 12,200 kronor till 20,000 kronor eller med

7,800 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

den 13 januari 1899 har föredragande departementschefen erinrat

om följande förhållanden.

Å statistiska centralbyråns stat hade år 1858, då embetsverk^

inrättats, uppförts ett reservationsanslag »till arfvoden åt tillfälliga biträden»

med 5,000 riksdaler riksmynt. Sedan ny lönestat för embetsverket

år 1880 börjat tillämpas och från anslaget skolat bestridas jemväl

vikariatsersättningar i följd af semester, hade anslaget erhållit benämningen:

»till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar»;

och utgjorde nu efter åtskilliga förhöjningar, senast vid 1886 års riksdag

med 200 kronor, detta reservationsanslags belopp 12,200 kronor.

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. (N:o 7.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Uti detta anslag hade, enligt hvad departementschefen vidare

meddelat, statistiska centralbyrån genom skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 21 september 1898 föreslagit förhöjning till 20,000 kronor; och

hade embetsverket i detta hänseende hufvudsakligen anfört följande.

Ifrågavarande anslag hade i följd af sin otillräcklighet måst flerfaldiga

gånger förstärkas genom extra anslag. När från anslaget utbetalats

1,012 kronor 50 öre till vikariatsersättningar, återstode till arfvoden

åt tillfälliga biträden 11,187 kronor 50 öre, och skulle härmed,

med tillägg af 100 å 200 kronor, årligen influtna för försålda statistiska

publikationer, aflönas hela den extra ordinarie personalen, hvilken under

senaste tiden varit 3 amanuenser, 2 andra manliga biträden och 7

qvinliga biträden, tillsammans 12 personer. Enligt regel erhölle amanuenser

100 kronor i månaden såsom arfvode, hvilket för en bland dem

höjts efter 5 års tjenstgöring såsom amanuens till 125 kronor och efter

ytterligare fem år till 150 kronor; och minskades amanuensarfvodet,

derest amanuens vid förordnande uppbure ordinarie tjenstemans tjenstgöringspenningar

eller dem motsvarande vikariatsersättning. Bland de

öfriga arbetsbiträdena erhölle för närvarande ett manligt biträde 75

kronor i månaden, hvaremot alla de andra uppbure timarfvoden med

40 öre eller efter 5 å 7 års tjenstetid 50 öre för hvar arbetstimme.

I stället för arfvode efter timme erhölle några biträden under en del

af året arfvode efter beting, hvilket gåfves endast för befolkningsstatistiken

och utginge efter vissa belopp för antalet af äktenskap, födelser

och dödsfall, som från primäruppgifterna sammanfördes i tabeller.

Arbetstiden inom embetsverket vore för amanuenser och ett manligt

biträde, hvilka åtnjöte månadsarfvoden, från klockan 10 förmiddagen

till klockan 3 eftermiddagen, men för de öfrige, som hade timarfvoden,

från klockan 9 förmiddagen till klockan 3 eftermiddagen, hvarförutom

hemarbete på eftermiddagarne vore ganska vanligt. Som dessa arbetstider

i allmänhet sammanfölle med den för andra embetsverk vanliga,

kunde hvarken amanuenser eller öfriga arbetsbiträden samtidigt innehafva

någon anställning i annat verk, i följd hvaraf hela den i embetsverket

anstälda extra ordinarie personalen vore för sitt lifsuppehälle i

de flesta fall uteslutande hänvisad till hvad som kunde förvärfvas genom

tjenstgöringen i embetsverket.

Ehuru de för den extra ordinarie personalens aflöning anslagna

medlen sålunda användes med all möjlig sparsamhet, hvilken under vissa

förhallanden kunde synas gå till och med längre, än hvad vanlig billighet

kräfde, räckte icke desto mindre aflöningsinedlen ej till för den

nuvarande personalen, hvilken — hvad fullt lika betänkligt vore — i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

3

allt mindre mån motsvarade det ständigt växande behofvet af ytterligare

arbetskrafter. Häraf hade åter följden blifvit den, att arbetena

icke kunde bedrifvas med erforderlig skyndsamhet, hvilket i sin ordning

vållade, att, när ändtligen de statistiska publikationerna kunde utkomma,

de deri meddelade uppgifterna ofta nog vore äldre, än hvad

de borde vara.

Bland statistiska centralbyråns olika arbetsområden vore, enligt hvad

statistiska centralbyrån vidare meddelat, befolkningsstatistiken det största,

och då materialet härför nästan uteslutande utgjordes af nominativa

afskrifter ur kyrkoböckerna samt hvarje deri upptagen individ vore att

för sig behandla, så måste, i den mån folkmängden växte samt antalet

vigde, födde och döde tilltoge, äfven arbetet i statistiska embetsverket

ökas. Ett särdeles betydande tillskott i detta arbete hade dessutom

från och med år 1896 vållats af förändringar i kyrkobokföringen genom

kongl. förordningen den 6 augusti 1894 angående kyrkoböckers förande.

Till belysande af ofvan nämnda förhållande hade statistiska centralbyrån

anfört, att sedan början af år 1880, eller det år, då den nya

löneregleringen för embetsverket börjat att tillämpas, till år 1898 hade

rikets folkmängd ökats med 430,000 personer. De inkomna utdragen

ur födelse-, vigsel- och dödböckerna hade år 1897 varit till antalet

19,202 eller vid pass 2,000 flera än år 1880, redogörande hvarje sådant

utdrag, då det vore fullskrifvet, för 20 särskilda fall. I början af 1880- talet hade de från embetsverket afgångna anmärkningsskrifvelserna

rörande dessa kyrkoboksutdrag inskränkt sig till omkring 650 om året,

men hade sedan dess måst ökas till för det närvarande mera än 1,000.

Då skrifvelserna, gällande 1894 års utdrag och sålunda före den nya

förordningen angående kyrkobokföringen, innehållit 2,350 anmärkningar,

hade de skrifvelser, som gäll 1896 års på grund af nya bestämmelser

upprättade utdrag, befunnits innehålla öfver 6,000 anmärkningar, bland

livilka dessutom många, likasom för år 1894, rört flera likartade fall.

När förut barnaföderskors ålder varit i utdragen angifven med sist fyldt

åldersår och de dödas ålder i år, månader och dagar, meddelade de

nya utdragen ej åldern, utan födelseår, månad och dag, och måste då

den för bearbetningen erforderliga åldern i embetsverket beräknas och

antecknas, Indika operationer vore att utföra för mera än 210,000

personer om året.

Något för embetsverket alldeles nytt vore de åligganden, som tillkommit

genom § 38 i förordningen angående kyrkoböckers förande,

der det stadgades, att, beträffande utländske undersåtar, som uppehälle

sig eller vistades i riket, skulle till statistiska centralbyrån så snart

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande Js;o 7.

eke kunde ock oberoende af de utdrag ur kyrkoböcker, som årligen

meddelades, intyg af vederbörande pastor eller församlingsföreståndare

insändas om födelse, vigsel eller dödsfall med mera; ock vore genom

särskilda kongl. bref förordnadt, att intygen skulle granskas kos embetsverket,

som egde att, der så pröfvades nödigt, infordra nytt ock i

vederbörlig ordning affattadt intyg, hvarefter intygen slutligen genom

skilda myndigheter öfversändes till vederbörandes hemorter i utlandet.

Under år 1897 kade mottagits, granskats och försändts 864 sådana intyg,

af kvilka ett ej obetydligt antal hade på grund af felaktigheter måst

å nyo infordras.

Genom kongl. bref den 3 mars 1893 hade statistiska centralbyrån

anbefalts att under särskild littera i den officiella statistiken offentliggöra

årliga berättelser om rikets sparbanker och vissa folkbanker; och

hade dels då, dels sedermera anvisats penningmedel för berättelsernas

tryckning, men deremot hade embetsverket icke erhållit några medel

för granskning af det vidlyftiga siffermaterialet, deraf följande skriftvexling

med vederbörande, utarbetandet af sjelfva berättelsen och korrekturläsning,

hvartill hörde en ytterligare summering af tabellernas

samtliga sifferkolumner.

Det inom såväl de nu nämnda som ock andra embetsverkets verksamhetsområden

ökade arbetet tyngde naturligtvis i första hand på den

ordinarie personalen och kunde svårligen utföras såsom sig borde, om

ej tillgång bereddes till ökadt antal biträden. Detta behof ansåge statistiska

centralbyrån kunna fyllas genom anställande af ytterligare 1

amanuens och 3 andra biträden, då hela extra ordinarie personalen i

embetsverket blefve 16 personer.

Beträffande de för aflönande af deuna personal erforderliga medlen

hade statistiska centralbyrån vidare anfört, att, hvad särskildt anginge

amanuenserne, det borde tagas i betraktande, att de i embetsverket anstälde,

i följd af sin dagliga tjenstgöring från klockan 10 förmiddagen

till klockan 3 eftermiddagen, icke kunde tjenstgöra och erhålla arfvode

i andra verk, hvilket eljest vore ganska vanligt, och att derför ett arfvode

i statistiska centralbyrån af 100 kronor i månaden vore relativt

mindre, än hvad som i andra embetsverk vanligen bestodes. Då nu

dertill komme, att den ordinarie personalen i embetsverket vore ganska

fåtalig och att derför utsigterna att i verket erhålla ordinarie syssla

vore ringa, kunde det icke vara lockande för kompetente unge män att

söka vinna anställning i verket och der tjenstgöra såsom extra ordinarie

med de fordringar på deras arbete, som på dem måste ställas, hvarför

det ock understundom vore svårt att finna fullt lämpliga personer, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No 7.

5

kunde i embetsverket anställas såsom amanuenser. Någon förbättring

af den hittills vanliga aflöningen torde derför få anses fullt berättigad,

hvadan medel borde finnas tillgängliga att åt amanuenser kunna lemna

arfvoden om vid pass 125 kronor i månaden, hvilken aflöning dock

borde kunna höjas efter 5 eller 10 års tjenstgöring.

För den öfriga extra ordinarie personalen hade, såsom förut vore

nämndt, aflöningen i regeln hittills utgått efter 40 öre för timme,

hvilket arfvode efter minst 5 års tjenstgöring plägat höjas till 50 öre;

och åtnjöte för närvarande de flesta med timarfvoden aflönade biträdena

sistnämnda belopp, dock icke alla, som med lika rätt kunde anses deraf

förtjenta, enär medel derför saknades.

Statistiska centralbyrån hade vidare anmält, att uti en till embetsverkets

chef stäld skrift de sju qvinliga medlemmarne af den extra ordinarie

arbetspersonalen anhållit att i öfvervägande måtte tagas, huru en

förhöjning i deras aflöning kunde beredas, och hade de såsom önskemål

framhållit att få komma i åtnjutande af fast månadslön med ålderstillägg

efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring. Uti berörda skrift

hade de, bland annat, anfört att, sedan den nuvarande aflöningen bestämts,

hade ökade lefnadskostnader, särdeles de senaste åren, gjort sig

gällande.

Statistiska centralbyrån ansåge hvad sålunda begärts och framhållits

vara mycket behjertansvärdt, synnerligast om man toge i betraktande,

att fyra bland de sökande nu tjenat i verket i mera än 15

år och en till och med öfver 22 år, hvartill komme, att åt alla nu i

embetsverket anstälda såväl manlige som qvinliga biträden kunde gifvas

det välförtjenta vitsord, att de med duglighet och på ett pligttroget sätt

fullgjorde sina åligganden. Det vore derför önskvärd!, att nu ifrågavarande

anslag åt statistiska centralbyrån blefve förhöjdt så, att möjlighet

förefunnes att åt dem, som väl tjenat i åtminstone 10 år, kunde

tilldelas ett arfvode, beräknadt efter 60 öre för timme, motsvarande efter

6 timmar om dagen och 25 arbetsdagar i månaden ett månadsarfvode

om 90 kronor, under det att den närmast lägre och hittills högsta arfvodesklassen

uppbure enligt likartad beräkning 75 kronor i månaden

samt den lägsta 60 kronor.

Statistiska centralbyrån hade ansett, att, under ofvanstående förutsättningar

och med fästadt afseende på tjenstetiden för den nu anstälda

extra personalen, nu ifrågavarande anslag till arfvoden åt tillfälliga biträden

samt till vikariatsersättningar borde höjas från 12,200 kronor till

20,000 kronor, såsom framginge af följande af embetsverket uppgjorda

beräkning:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

4 amanuenser å 125 kronor i månaden = 1,500 kronor

för år ................................................................................ kr. 6,000: —

4 biträden å 40 öre i timmen eller 60 kronor i månaden

= 720 kronor för år........................................................ » 2,880: —

2 biträden å 50 öre i timmen eller 75 kronor i månaden

= 900 kronor för år..................................................... »

6 biträden å 60 öre i timmen eller 90 kronor i månaden

— 1,080 kronor för år ................................................. »

betingsarfvoden (för vissa befolkningsstatistiska sammandrag)

beräknade efter 30,000 uppgifter om äktenskap

å 7,50 kronor pr 1,000= 225 kronor, 138,000

uppgifter om födelser å 6 kronor pr 1,000 = 828

kronor och 80,000 uppgifter om dödsfall å 6,5 0 kronor

pr 1,000 = 520 kronor ................................................. »

öfvertidsarbete (eftermiddagsarbete) för en del renskrifning,

diverse summeringar och dylikt .................................. »

vikariatsersättningar .............................................................. »

1,800: —

6,480: —

1,573: —

500: —

1,012: 50

Summa kr. 20,245: 50

Derifrån afginge:

försäljningsmedel för statistiska publikationer, utgörande

i medeltal för åren 1888—1897 ................................ kr. 159: 86

således erforderligt årsanslag

kr. 20,085: 64

eller i afrundadt tal 20,000 kronor.

Emot denna beräkning kunde, enligt hvad statistiska centralbyrån

erinrat, anmärkas, att deri ej upptagits några särskilda medel för de fall,

att biträden pröfvades böra på grund af längre tjenstetid eller andra omständigheter

uppflyttas till en högre löneklass, hvilket äfven kunde ifrågakomma

i afseende å amanuenser; men de härför erforderliga medel borde,

enligt embetsverkets åsigt, kunna beredas genom besparingar, såsom när

amanuens erhölle vikariatsförordnande eller när biträde ej erhöll tim- eller

månadsaflöning, derför att betingsarfvode åtnjötes, eller när beräknad

plats såsom biträde under någon kortare tid icke vore besatt.

På grund af hvad sålunda aDförts hade statistiska centralbyrån

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte i proposition till Riksdagen äska, att

reservationsanslaget till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar

måtte från och med år 1900 höjas till 20,000 kronor.

Uti berörda skrifvelse hade statistiska centralbyrån jemväl anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte för år 1899 anvisa ett belopp af 7,800 kronor

till arfvoden åt tillfälliga biträden och till vikariatsersättningar, och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

7

har departementschefen utbedt sig att framdeles få underställa denna

fråga Kongl. Maj:ts pröfning.

För egen del har departementschefen vidare yttrat:

Den af statistiska centralbyrån lemnade utredning i fråga om behofvet

af ökade extra arbetskrafter inom embetsverket och förbättring

i der anstälda tillfälliga biträdens aflöning syntes departementschefen

gifva fullgoda skäl för behöfligheten af den utaf embetsverket ifrågasatta

förhöjningen af förevarande anslag.

Genom tillväxten i rikets folkmängd, förändringar i kyrkobokföringen

samt tillkomsteu af en sparbanksstatistik hade, på sätt statistiska

centralbyrån närmare utvecklat, arbetet inom embetsverket på senare

år i betydlig mån ökats. Den ifrågasatta ökningen i arbetskrafter med

1 amanuens och 3 andra biträden kunde derför icke anses vara för

högt tilltagen.

Äfven syntes departementschefen den af embetsverket ifrågasatta

förbättringen i de tillfälliga biträdenas aflöning vara af omständigheterna

påkallad. Såsom embetsverket anfört, vore deras tjenstgöringstid, som

vore bestämd till 5 timmar dagligen för amanuenser och till 6 timmar

för andra biträden, så lång och förlagd till sådana tider af dagen, att

dessa personer ej kunde åtaga sig arbete i andra embetsverk. Följaktligen

vore amanuenserna, hvilka för fullgörande af sina åligganden

och för erhållande af befordran inom embetsverket borde hafva aflagt

examen för akademisk grad med vitsordad skicklighet i vissa ämnen,

för sin utkomst nästan uteslutande hänvisade till den inkomst, de i statistiska

centralbyrån kunde erhålla. De ifrågasatta förhöjningarne i

amanuensarfvoden samt den föreslagna tillökningen deri efter viss tids

tjenstgöring syntes departementschefen derför icke vara större, än som

kunde anses fullt påkalladt af de anspråk, som från embetsverkets sida

stäldes på de personer, hvilka anstäldes såsom amanuenser.

Äfven för de tillfälliga biträden, som uppbure s. k. timarfvoden

eller i vissa fäll s. k. betingsarfvoden, syntes, på de skäl statistiska

centralbyrån anfört, en sådan förhöjning i aflöningen, som byrån ifrågasatt,

vara behöflig.

Mot den af embetsverket uppstäda förslagsberäkning öfver det

höjda anslagets användande hade departementschefen intet att erinra.

Den ifrågasatta höjningen af förevarande anslag från 12,200 kronor

till 20,000 kronor har departementschefen således funnit vara af belxofvet

påkallad; och bär departementschefen på grund af livad af honom

blifvit anfördt hos Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen

af nu ifrågavarande framställning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. höjning

aj anslaget

till en statistisk

tidskrift.

[2-]

Utskottet liar funnit beaktansvärda skäl vara i statsrådsprotokollet

anförda för beredande åt statistiska centralbyrån af erforderliga medel

såväl för ifrågasatt förhöjning af de i em betsverket anstälda amanuensernas

och öfriga tillfälliga biträdenas arfvoden som ock för någon tillökning

i embetsverkets extra ordinarie personal; men då den i statsrådsprotokollet

påvisade ökningen i de embetsverket åliggande göromål

enligt utskottets uppfattning icke kan anses påkalla så stor tillökning

i personalen, som af embetsverket blifvit ifrågasatt, har utskottet ansett

höjningen i förevarande anslag kunna begränsas till ett något lägre

belopp, än i propositionen föreslagits. Med ledning af den af embetsverket

uppgjorda, i statsrådsprotokollet omförmälda beräkning rörande

användningen af detta anslag har utskottet funnit, att genom en förhöjning

af anslaget med 5,300 kronor — hvarigenom anslaget skulle

komma att uppgå till 17,500 kronor — möjlighet skulle kunna beredas

embetsverket, utom till skälig förbättring af den ersättning, som hittills

utgått till de tillfälliga biträdena, jemväl till anställande aftvå nya biträden;

och anser utskottet, att embetsverkets behof af ökade arbetskrafter härigenom

skulle blifva tillgodosedt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att det under anslagstiteln

statistiska centralbyrån uppförda ordinarie reservationsanslaget:

»till arfvoden åt tillfälliga biträden

samt till vikariatsersättningar» höjes från 12,200 kronor

till 17,500 kronor eller med 5,300 kronor.

2:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

att det under anslagstafla statistiska centralbyrån uppförda ordinarie

reservationsanslaget: »till eu statistisk tidskrift» finge höjas från

1,000 kronor till 1,800 kronor eller med 800 kronor.

Af statsrådsprotokollet i ärendet inhemtas, att statistiska centralbyrån

uti förenämnda skrifvelse anfört, att embetsverket hade å ordinarie

stat åt sig anvisadt ett reservationsanslag »till en statistisk tidskrift»

hvilket i 40 år utgått med oförändradt belopp af 1,000 kronor

om året. Intill år 1870 hade tidskriften utgifvits i tvångsfria häften,

men från och med nämnda år utgåfves den i årgångar om tre häften

årligen, innehållande hvar årgång vid pass 13 tryckark, hvartill stundom

fogats supplementliäfterf. Redan från början hade i afseende på utgifningen

vidtagits den ännu bestående och för statsverket onekligen billigaste

anordningen att, mot ett af embetsverket lemnadt bidrag af 75

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

0

kronor för tryckark, förlagsfirman P. A. Norstedt & söner iklädde sig

alla kostnader för tidskriftens utgifvande (utom för diagram, när sådant

förekommit) och erhölle förlagsrätten samt genom bokhandeln sprede

arbetet till ett lågt pris bland allmänheten, hvarjemte 150 exemplar

gratis öfverlemnades till embetsverket att användas för det internationella

utbytet. Deremot och i olikhet med hvad beträffande andra officiella

statistiska publikationer egde rum, verkstäldes ej inom riket någon gratisutdelning

af tidskriften, utom till Riksdagens ledamöter från och med

år 1886 af det häfte, som innehölle en sammanfattning, benämnd

»Sveriges officiella statistik i sammandrag)), grundande sig denna utdelning

på Kongl. Maj:ts befallning enligt beslut den 11 december 1885.

Då embetsverket icke disponerade öfver några exemplar för sistnämnda

ändamål, måste de erforderliga exemplaren köpas till bokhandelspris

med 20 procent rabatt, och då inga medel härför åt embetsverket anvisats,

hade dessa måst tagas ur anslaget till officiella statistiska trycket,

som alltså fått vidkännas en årlig utgift af mera än 300 kronor, hvilken

rätteligen, om medel dertill funnes, borde påföras anslaget för tidskriften.

Nämnda arbete »Sveriges officiella statistik i sammandrag)) hade

första gången utgifvits enskildt af embetsverkets nuvarande chef år

1870, men sedermera, d. v. s. allt ifrån år 1871, hade förnyade upplagor

med i det stora hela oförändrad plan och med endast den förökning

i omfånget, som nya ämnen kunnat föranleda, årligen intagits

såsom första häfte i statistisk tidskrift, och hade af detta sammandrag

sålunda hittills utkommit 29 årgångar. Vid jemförelse med utlandets

motsvarande arbeten befunnes det, att exempelvis såväl den norska

som den danska s. k. årsboken hade fullt dubbelt så många sidor som

det svenska sammandraget, hvarvid dock finge erinras, att dessa årsböcker

icke derför hade dubbelt så stort innehåll, utan berodde det

större omfånget till väsentlig del deraf, att årsböckerna i sina tabeller

upptoge franska öfversättningar, hvilket det svenska sammandraget icke

gjorde, hvarjemte innehållet i detta senare syntes vara i allmänhet mera

hoppressadt. Emellertid kunde icke förnekas, att det svenska sammandraget

borde i åtskilliga hänseenden utvidgas, och enligt en utarbetad,

detaljerad ny plan skulle tillökningen uppgå till minst 1 £ å 2 tryckark,

hvarvid dock ej något utrymme beräknats för franska öfversättningar.

Ifrågavarande statistiska sammandrag innehölle öfversigter endast

af svenska förhållanden, men deremot icke några beträffande irämmande

länder, hvarigenom dock såväl de svenska förhållandena skulle vid jemförelser

erhålla sin bästa belysning, som äfven i öfrigt kunskap vinnas

Bill. till liiksd. Prof. 1809. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

om utlandet. Utrymme i tidskriften för »Statistiska öfversigtstabeller

för olika länder» kunde dock beredas, när från och med år 1895

sparbanksstatistiken icke vidare behöfde i tidskriften intagas, och hade

dessa öfversigtstabeller i sist offentliggjorda årgång kommit till ett

omfång af 4 ark. För att göra dessa tabeller fullständigare kräfdes

åtminstone 1 ark ytterligare.

Dessa båda arbeten, sammandraget och öfversigtstabellerna, innehölle

endast tabeller och upptoge för det närvarande af tidskriften tillsammans

10 \ ark, hvadan för statistiska uppsatser af olika innehåll

återstode knappast 3 ark, hvilket onekligen vore för litet och borde

höjas med åtminstone ett par ark.

Hela den erforderliga ökningen i omfånget för statistisk tidskrift

skulle alltså blifva vid pass 5 ark, hvilket efter 75 kronor för ark

kräfde ett anslag af i rundt tal 400 kronor.

Om, såsom nu föreslagits, det statistiska sammandraget ökades

med 1\ å 2 ark, måste nog det nuvarande bokhandelspriset ökas derefter,

och således inlösningssumman för de för Riksdagens ledamöter

erforderliga exemplaren komma att höjas till antagligen vid pass 400

kronor.

Den tillökning, som erfordrades i reservationsanslaget för en statistisk

tidskrift, uppginge sålunda till sammanlagdt 800 kronor.

Statistiska centralbyrån hade på dessa skäl hemstält, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att öka ifrågavarande reservationsanslag:

»till en statistisk tidskrift» från 1,000 kronor till 1,800 kronor.

Departementschefen har vidare i ärendet anfört följande:

Såsom statistiska centralbyrån upplyst, hade detta anslag, hvilket

beviljats vid 1856—1858 årens riksmöte under benämning: »till betäckande

af en del af kostnaderna för en statistisk tidskrift», men hvars

benämning vid 1865—1866 årens riksmöte förändrats till den nuvarande:

»till en statistisk tidskrift», allt sedan embetsverkets inrättande utgått

med oförändradt belopp af 1,000 kronor. Det vore uppenbart, att

under denna långa tid behofvet af ökadt utrymme i tidskriften skulle

allt mera hafva gjort sig gällande, allt efter som området för det

statistiska arbetet utvidgats. Den af statistiska centralbyrån ifrågasatta

ökning af tidskriftens omfång syntes alltså vara af omständigheterna

påkallad. Äfven funne departementschefen lämpligt, att kostnaden för

anskaffande af de exemplar af tidskriftens första häfte, omfattande

»Sveriges officiella statistik i sammandrag», som skulle utdelas till Riksdagens

medlemmar, bestriddes från det nu förevarande anslaget och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

11

icke, såsom hittills skett, från anslaget »till det officiella statistiska

trycket».

Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen medgifva, att det under anslagstiteln statistiska centralbyrån

uppförda ordinarie reservationsanslaget : »till en statistisk tidskrift»

måtte höjas från 1,000 kronor till 1,800 kronor eller med 800

kronor.

Utskottet anser en sådan höjning af ifrågavarande anslag, som

erfordras för den statistiska tidskriftens utvidgning enligt den plan, för

hvilken i statsrådsprotokollet redogjorts, vara skälig, men vill i sammanhang

härmed hafva uttalat, att utskottet, som har sig bekant, att det i

tidskriften inflytande sammandraget af Sveriges officiella statistik tillvunnit

sig allmänt erkännande för stor praktisk användbarhet, beroende

hufvudsakligen på dess begränsade omfång och öfverskådliga uppställning,

befarar, att, derest sammandraget skulle komma att i väsentligare

mån ökas med nytt statistiskt material, dess värde för en större allmänhet

skulle i samma mån komma att minskas.

Då utskottet anser, att tillgång för bekostande af utdelning till

Riksdagens ledamöter af »Sveriges officiella statistik i sammandrag»,

fortfarande såsom hittills bör beredas af anslaget »till det officiella statistiska

trycket», skulle enligt utskottets åsigt endast 400 kronors ökning

i det nu ifrågavarande anslaget erfordras.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att det under anslagstiteln

statistiska centralbyrån uppförda ordinarie

reservationsanslaget: »till en statistisk tidskrift» höjes

från 1,000 kronor till 1,400 kronor eller med 400

kronor.

I händelse af bifall härtill samt till hvad i nästföregående pankt

af utskottet föreslagits, kommer summan af reservationsanslagen under

anslagstiteln statistiska centralbyrån att höjas från 33,000 kronor till

38,700 kronor, eller med 5,700 kronor, samt följaktligen hela anslagstiteln

att med samma belopp höjas, eller från 61,400 kronor till 67,100

kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang, höjning

i anslaget till

följd af indragning

af

landsstatsboställen.

[3.]

Landsstaterna i länen.

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att anslaget till landsstaterna

i länen måtte, med anledning af sju boställens indragning,

höjas med 3,055 kronor.

Chefen för civildepartementet har till statsrådsprotokollet i detta

ärende anmält, hurusom, enligt hvad statskontoret i sin berättelse om

statsverkets inkomster m. m. meddelat, följande landsstatsboställen med

i stat beräknad afkastning af sammanlagdt 3,055 kronor komme att,

enligt Kongl. Maj:ts särskilda beslut, efter tilländagångna tjenste- och

fardagsår, till statsverket indragas, nemligen:

länsmansbostället i Sotholms härads södra distrikt af Stockholms

län Tyrfved n:o 2, Vs mantal;

länsmansbostället i Håbo härad af Upsala län Bålby n:o 1,3U mantal;

kronofogdebostället i Norra och Södra Vedbo härads ^fögderi af

Jönköpings län Fogdeholm n:o 1, 9L mantal;

länsmansbostället i Allbo härads öfre distrikt af Kronobergs län

Eksås n:o 2 Norregården, Va mantal;

länsmansbostället i Kinnevalds härads södra distrikt af sistnämnda

län Sånnahult Lillegården n:o 1, Vs mantal;

häradsskrifvarebostället i Tunaläns och Sevede härads fögderi af

Kalmar län Plittorp n:o 1, Vs mantal; och

länsmansbostället i Salbergs—Väsby fögderis tredje distrikt af

Vestmanlands län Tyskebo n:o 1, V4 mantal.

Då de sålunda anmärkta förhållandena påkallade en förhöjning af

anslaget till landsstaterna i länen med 3,055 kronor, har departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att anslaget

till landsstaterna i länen måtte, med anledning af ofvannämnda sju

boställens indragning, höjas med 3,055 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot denna Kongl.

Maj:ts framställning, hemställer alltså,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med

anledning af ofvannämnda sju boställens indragning,

höjas med 3,055 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till »landsstaterna i länen (deraf

120,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,699,386 kronor till

2,702,441 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

13

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

4:o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, i anilagct till

att i den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen faststälda stat uppfördes väg/ochi^*en~

aflöningar dels till ytterligare en tredje gradens tjensteman (byråchef),

ledamot i styrelsen och föredragande för ärenden angående enskilda [4.]

jernvägar, med 6,400 kronor, deraf 4,400 kronor i lön, som efter fem

år kan höjas med 600 kronor, samt 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar,

dels till ytterligare två första gradens tjenstemän (notarier) med

3,000 kronor för hvardera, deraf 1,800 kronor i lön, som efter fem år

kan höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor,

samt 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, dels ock till ytterligare en

vaktmästare med 800 kronor, deraf 500 kronor i lön, som efter fem år

kan höjas med 100 kronor, samt 300 kronor i tjenstgöringspenningar.

Enligt den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen faststälda stat

samt den för styrelsen gällande instruktion utgöres styrelsen af en öfverdirektör

och chef och, såsom ledamöter, en byråchef och föredragande

för tekniska ärenden och en kamrerare och föredragande för administrativa

och ekonomiska ärenden, hvarjemte vid styrelsen äro i ordinarie

befattning anstälde två byråingeniörer, en registrator, tillika aktuarie,

samt en revisor och bokhållare, med skyldighet att handhafva kassörsgöromålen.

Af de två byråingeniörerna är den ene föredragande för

ärenden angående enskilda jernvägar.

Staten för styrelsen upptager för ledamöterna samt de två byråingeniörerna

följande aflöningsförmåner, nemligen för byråchefen 6,400

kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor, för kamreraren 4,500 kronor

med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt för byråingeniörerna

hvardera 3,500 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och

skrifbiträde är i staten upptaget ett belopp af 13,000 kronor, hvaraf,

jemlikt kongl. brefvet den 31 maj 1888, dels styrelsen eger att till ett

juridiskt biträde utbetala ett arfvode af 1,000 kronor för år, dels ock

den byråingeniör, som af Kongl. Maj:t förordnas att hos styrelsen föredraga

ärenden rörande de enskilda jernvägarne, eger åtnjuta ett arfvode

af 1,000 kronor. Vidare är uti staten upptagen aflöning åt en vaktmästare

med, förutom bostad, 800 kronor med ett ålderstillägg å 100 kronor.

Med erinran om dessa förhållanden har departementschefen till

statsrådsprotokollet i ärendet anmält, hurusom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uti skrifvelse den 17 november nästlidna år hos Kongl.

Maj:t gjort framställning om ökniug af styrelsens arbetskrafter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Styrelsen hade dervid till en början framhållit, hurusom under

den tidrymd, som förflutit, sedan, i enlighet med beslut vid 1888 års

riksdag, det åt styrelsen anförtrodda verksamhetsområdet erhållit sin

nuvarande omfattning, en högst afsevärd tillökning i embetsverkets

göromål och en betydande utveckling af dess em betsförvaltning egt rum,

äfvensom att denna tillökning vore eu naturlig följd deraf, att icke

blott statsunderstöden till allmänna arbeten under ifrågavarande tid oafbrutet

höjts, utan äfven allmänna arbeten i allt större omfång börjat

utföras genom styrelsens försorg, hvarförutom kommunikationsanstalternas

utveckling framkallat ökade fordringar på tillsynen öfver deras vård

och underhåll, hvilket allt föranledt en jernnt fortgående tillväxt i antalet

mål och ärenden med dertill hörande expeditioner samt i inspektionernas

omfattning.

Till belysande af dessa förhållanden hade styrelsen åberopat följande

öfversigt:

År.

Statsbidrag

beviljade till

Anslag till

Medel

till ar- beten

utförda

genom

väg- och

vatten-

bygg-

nadssty-

relsen.

Kr.

An-

slag

till af-

lönin-

gar.

Kr.

Tra-

fike-

rade

enskil-

da-

jern-

vägar.

Km.

l

i

Vägar.

Kr.

Frost-

afdik-

ningar.

Kr.

Ham-

nar.

Kr.

Lån för

jern- vägs- anlägg- ningar.

Kr.

Väg-

under-

sök-

nin-

gar.

Kr.

Under-

sökning

för

mindre

hamnar.

Kr.

In-

komna

skrif-

velse^

Antal.

Af-

gång-

na

skrif-

velser.

Antal.

1

2

3

4

5

G

8

9

10

11

12

1889

600,000

50,000

100,000 1,000,000

30,000

—

1

68,200 5,284,2

1,347

1,322

1890

600,000

50,000

100,000 1,000,000 30,000

—

52,550

68,200 5,412,4

1,346

1,453

1891

600,000

50,000

150,000 1,000,000 30,000

—

12,900

68,200 5,544,4

1,547

1,423

1892

800,000

100,000

150,000 .2,215,000 30,000

5,000

35,000

70,700 5,651,6

1,634

1,610

1893

800,000

100,000

150,000

2,215,000 30,000

5,000

118,600

70,700 5,933.6

1,602

1,603

1894

800,000

100,000

150,000

1,000,000, 30,000

5,000

5,000

70,700 6,182,6

1,683

1,932

1895

800,000

100,000

150,000

1,000,000 30,000

5,000

105,000

70,700 6,486,1

1,761

1,825

1896

800,000

150,000

150,000

1,000,000 30,000

5,000

85,000

70,700 6,213,3*

1,932

2,006

1897

800,000

200,000

150,000

1,500,000 30,000

5,000

96,000

72,700 6,560,9

2,101

2,317

1898

900.000

300,000

150,000

1,500,000 35,000

5,000

433,000

72,700

_

1,618"

1,524"

1899

900,000

300,000

300,000

1,500,000, 35,000

10,000

447,500

72,700

-

-

* minskningen föranledd genom statens inköp af enskilda jernviigar.

** till den 1 oktober.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

15

För lättande af den arbetsbörda, hvilken sålunda ålåge styrelsen,

samt beredande af tillgång till arbetskrafter, motsvarande de ökade

göromålen, hade emellertid — enligt hvad styrelsen vidare erinrat —

under nämnda tioårsperiod vidtagits endast vissa förändringar i den

vid embetsverkets reglering år 1882 faststälda organisation och aflöningsstat,

bestående deri, att dels enligt beslut vid 1891 års riksdag,

aflöningen åt den ene af de hos styrelsen anstälde byråingeniörerna,

hvilken förut haft en aflöning af endast 3,000 kronor med två ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor, höjts med 500 kronor, hvarigenom båda

desse tjenstemän blifvit likstälde, en åtgärd, som underlättat tj enstens

besättande, dels anslaget till extra biträden ökats, jemlikt samma Riksdags

beslut, med 2,000 kronor eller från 9,000 kronor till 11,000 kronor

och, enligt beslut vid 1896 års riksdag, med ytterligare 2,000 kronor eller

till 13,000 kronor, dels ock Kongl. Maj:t genom särskilda beslut, för anställande

af en extra byråingeniör med skyldighet att biträda vid

handläggningen af ärenden angående enskilda jern vägar, anvisat för

tiden från och med den 1 april 1897 till och med utgången af år

1899 ett belopp af 3,000 kronor, för år räknadt.

Med framhållande att dessa åtgärder dock visat sig otillräckliga

samt att den jemna gången af styrelsens ständigt ökade arbeten kunde

äfventyras, derest icke krafvet på förstärkta arbetskrafter tillgodosåges,

helst ökningen i arbetsbördan ingalunda vore tillfällig, hade styrelsen

härpå öfvergått till att redogöra för de åtgärder, hvilka styrelsen för

sin del funne nödiga och ändamålsenliga; och hade styrelsen dervid —

under erinran att styrelsen, som redan i skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 29 november 1887, utan att dock i ämnet göra någon framställning,

sökt framhålla lämpligheten af en förhöjning i den för ledamoten

för administrativa och ekonomiska ärenden bestämda aflöningen, i

förnyad skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 november 1890 hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa erforderliga medel

för denna embetsbefattnings upptagande i tredje lönegraden, hvarigenom

innehafvaren blefve likstäld med den andre hos styrelsen på ordinarie

stat anstälde föredraganden, men att denna framställning icke vunnit

Kongl. Maj:ts bifall — vidare anfört, att, ehuru den ofvan åberopade

ökningen i styrelsens embetsverksamhet medfört ytterligare stöd för

styrelsens förenämnda förslag, styrelsen likväl, då styrelsen hade för

afsigt att nu framställa förslag om iurättande af eu särskild sekreteraretjenst

hos styrelsen, samt, för den händelse detta förslag skulle vinna

bifall, någon erfarenhet, huruvida och i hvad mån omfånget af kamrerarens

embetsåligganden skulle röna inflytande af sådan förändring,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

först syntes böra vinnas, innan de med ifrågavarande embete förenade

aflöningsförmåner slutligen reglerades, ansåge sig icke för det närvarande

böra åter framställa förslaget om kamrerarens upptagande i

högre lönegrad.

Deremot syntes erfarenheten hafva till fullo ådagalagt nödvändigheten

af en permanent föredragande ledamot för behandling af jernvägsärenden,

i stället för den provisoriska anordningen med en af de

ordinarie byråingeniörerna såsom föredragande och en extra byråingeniör

såsom hans biträde. Anordningen med en byråingeniör såsom föredragande

hade kunnat anses tillfredsställande, då den år 1888 först

vidtagits, men den hade efter hand, i den mån jernvägsnätet utsträckts

från en längd af 5,284,2 kilometer år 1888 till 6,560,9 kilometer år

1897, måst tillfälligtvis fullständigas först med ingeniörsbiträde och

sedan derutöfver med en extra byråingeniör, och att denna anordning

kunnat äfven på senaste tid fungera, måste tillskrifvas innehafvarens

mångåriga vana vid dessa ärenden.

Den tekniska utbildning, som kräfdes för bestridande af ifrågavarande

befattning, vore densamma eller åtminstone fullt jemförlig med

den, hvilken erfordrades hos den såsom föredragande för öfriga tekniska

ärenden anstälde byråchefen, och de åt föredragande byråingeniören anförtrodda

göromål kunde, sedan det enskilda jernvägsväsendet nått sin

nuvarande utveckling, i afseende å omfång och beskaffenhet väl uthärda

jemförelse med dem, som ålåge nämnde byråchef, till närmare belysning

hvaraf styrelsen ansett sig böra meddela följande öfversigt:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Satsutskottets Utlåtande N:o 7.

17

i

1

År.

Koncessio- nerade nya

jernvägar.

För trafik

öppnade

jernvägar.

Inkomna

s k

r i f v e 1 s e r.

Afgångna skrivelser.

O

3

C2-

Ö-

<t>

Kong!, remisser.

Departement och

embetsverk.

Konungens befallnings-

hafvande.

Distriktena.

Jernvägsbolag och en-

skilde m. fl.

Summa.

Till Konungen.

Departement och

embetsverk.

Konungens befallnings- hafvande.

Distriktena.

Jernvägsbolag och en- skilde m. fl.

S u m m a.

Antal

Längd km.

Antal.

Längd km.

l

2

3

*

5

«

7

«

9

10

1 1

1 2

13

14

15

16

17

18

1889

5

125,4

9

289,t

28

29

33

2

71

132

295

35

37

31

72

52

227

i 1890

5

102,5

4

128,2

12

36

36

—

62

117

263

33

24

21

48

50

176

1891

14

570,7

2

132, o

30

58

48

4

58

122

320

41

21

30

63

45

200

1892

18

701,7

5

104,7

47

60

57

2

95

142

403

61

29

46

84

67

287

1893

6

155,8

6

282,i

30

57

53

3

78

185

406

44

29

49

84

92

298

1894

5

279,2

7

24S,i

38

52

48

11

96

165

410

51

37

59

91

80

318

1895

12

617,4

4

303,i

36

38

65

7

101

157

404

43

39

62

no

80

334

1896

10

211,7

4

105,8

39

108

49

28

98

165

487

68

27

95

73

76

339

1897

16

774,4

10

347,o

55

94

87

34

132

187

589

86

44

92

no

126

458

till 1 okt.

1898

12

262,3

4

63,o

1-

—

-

— !

Någon minskning i de styrelsen åliggande bestyren i afseende å

de enskilda jernvägarne vore icke heller att motse, då nemligen, enligt

den för styrelsen gällande instruktion och de för dessa jernvägar meddelade

koncessioner, det hufvudsakliga arbetet härleddes af styrelsens

åliggande att utöfva kontroll å de enskilda banornas underhåll, hvarförutom

ett fortsatt omfattande byggnadsarbete för det enskilda jernvägsnätets

utveckling antagligen komme att med större eller mindre vexlingar

dock oafbrutet fortgå under en lång framtid.

Styrelsen hölle således före, att numera, då både mängden af dessa

ärenden i väsentlig mån vuxit och deras beskaffenhet blifvit alltmera

vidlyftig och invecklad, såsom föredragande för jernvägsärenden icke

kunde påräknas fullt qvalificerad person, derest icke åt befattningens

innehafvare tillförsäkrades samma löneförmåner på ordinarie stat och

samma ställning såsom ledamot af styrelsen, som förut funnits lämpligför

föredraganden af öfriga tekniska ärenden.

liih. till Iiilcsd. Urat. 18!)!). 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Inrättandet af en sådan ny ledamotsbefattning medförde dock ej

möjlighet till ändring af den byråingeniörstjenst, hvars nuvarande innehafvare

vore föredragande för jernvägsärenden. Redan uti styrelsens

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 februari 1897, hvilken föranledt

Kongl. Maj:t att, såsom nämnts, medgifva anställande hos styrelsen af

en extra byråingeniör såsom biträde vid handläggningen af ärenden

rörande de enskilda jernvägarne, hade styrelsen anfört, bland annat, att,

till följd af det inom landet rådande lifliga intresset för j ernvägsföretag,

antalet af de till styrelsens handläggning hörande ärenden rörande de

enskilda jernvägarne under senare åren i hög grad ökats, i hvithet afseende

styrelsen åberopade i skrifvelsen lemnad uppgift å antalet af de

under de senare åren å styrelsens jernvägsafdelning inkomna mål och

derifrån afgångna expeditioner; att för jernvägsärendenas beredning

hos styrelsen icke funnes mera än en byråingeniör med det tillfälliga

biträde, som kunde erhållas för derför tillgängligt belopp af 2,000

kronor om året; att, då ett så knappt anslag icke medgåfve anställande

af biträden vare sig till erforderligt antal eller med nödig kompetens,

följden häraf blifvit den, att icke allenast ärendenas slutliga handläggning

fördröjts, utan ock en arbetsbalans måst uppstå, hvilken sannolikt

komme att under många år qvarstå och möjligen förökas, derest icke

samma balans medelst ökade arbetskrafter blefve utjemna^; samt att,

då det icke kunde vara lämpligt att allt för mycket fördröja utredningen

hos styrelsen af ärenden rörande enskilda jernvägsanläggningar,

hvilka frågors natur påkallade en skyndsam handläggning, men det

icke vore möjligt att med de hos styrelsen tillgängliga arbetskrafter

kunna minska antalet af då befintliga balanserade mål, hos styrelsen

borde, utom förutvarande biträden, anställas ett ytterligare biträde såsom

extra byråingeniör.

De skäl, som sålunda legat till grund för ofvan omförmälda och

sedermera i enahanda ämne gjorda framställningar, egde, enligt styrelsens

åsigt, fortfarande oförminskad kraft. Äfven om den befintliga

arbetsbalansen kunnat nedbringas, vore dock fortfarande anställandet

af en byråingeniör för ifrågavarande ärendens handläggning af behofvet

påkalladt. På sätt styrelsen ofvan erinrat, vore någon nedgång i antalet

af dessa ärenden nemligen ej att förvänta, ty om ock intresset

för nya jernvägsföretag skulle minskas, så påkallade de redan anlagda

enskilda jernvägarne ett oaflåtligt arbete inom styrelsens jernvägsafdelning,

hvarest icke blott frågor angående planer för ändring i färdigbyggda

jernvägar skulle behandlas, utan äfven granskning och sammanföring

af rapporter om jernvägarne och deras materiel måste ega rum,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

19

ett arbete, som, ehuru af största vigt för en effektiv kontroll å banorna

och deras materiel såväl i afseende å trafikens jemna gång som säkerheten

å de enskilda jernvägarne, hittills måst i viss mån undanskjutas.

Om derför styrelsens förslag om inrättande af ett byråchefsembete för

jernvägsärenden bifölles, måste den aflöning, som funnes å ordinarie

stat anvisad för en byråingeniör, ändock bibehållas, och staten i afseende

å antalet byråingeniörer förblifva oförändrad.

Förutom den ledamotsbefattning, om hvars inrättande styrelsen

sålunda gjort framställning, hade styrelsen jemväl, på sätt redan antydts,

ansett anställandet af en sekreterare hos styrelsen behöfligt; och hade

styrelsen i detta afseende anfört, att, enligt nu gällande instruktion för

styrelsen, det tillkomme styrelsens ledamöter att ansvara för uppsättning

och expediering af styrelsens skrifvelser i alla mål, som tillhörde

deras föredragning, hvilken skyldighet jemväl ålåge den byråingeniör,

som vore förordnad att föredraga jernvägsärenden. Att en sådan föreskrift

skulle verka hämmande på föredragandenas hufvudsakliga arbeten,

vore lätt att inse. Äfven om uppsättning och expediering af sådana

skrifvelser, som vore hänförliga till löpande ärenden, kunde anförtros

åt de till föredragandenas biträde anstälde ordinarie eller extra ordinarie

tjenstemännen, blefve dock föredragandenas tid genom dessa

expeditionsgöromål, från hvilka de borde vara befriade, alltför mycket

tagen i anspråk. Sannolikt förekomme hos intet annat embetsverk i

förhållande till hela antalet afgående skrifvelser så många af Kongl.

Maj:t infordrade utlåtanden, som hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

och då sådana utlåtanden i regeln kräfde en mera tidsödande utredning

och en mångsidigare belysning af förekommande frågor, än vanliga

embetsexpeditioner, läge i öppen dag, att uppsättning af dylika utlåtanden

erfordrade mycket arbete och mycken vana särskildt vid

frågornas formella behandling. Vid val af vissa tjensteman för de

tekniska arbetena måste nu hänsyn tagas till expeditionsvana, och det

skulle derför innebära eu bestämd fördel, om vid sådant val denna

hänsyn ej behöfde göra sig gällande, derigenom att uppsättning af

skrifvelser och utlåtanden ombesörjdes af en särskild för embetsverkets

olika afdelningar gemensam sekreterare, hvilken äfven skulle vara

ansvarig för skrifvelsernas expediering. Behofvet och lämpligheten af

särskild tjenstemans anställande för bestridande af sekreteraregöromålen

hade också vunnit beaktande vid de organisationer af embetsverk, som

i senare tid egt rum.

I fråga om sekreterarens embetsställning och aflöningsförmåner

ansåge styrelsen, att tjensten borde i det närmaste likställas med andra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gradens tjenst med en årlig aflöning af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor

i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar, jemte rätt till två

ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor; och då sekreteraren skulle vara

juridiskt bildad, blefve det biträde obehöfligt, hvartill arfvode funnes

anvisadt å anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m., hvadan

anställande af en sekreterare till en början skulle kräfva en aflöningstillökning

af endast 3,000 kronor.

Beträffande vidare den hos styrelsen anstälda vaktbetjening hade

styrelsen erinrat, att före år 1888 styrelsens ordinarie vaktbetjening

utgjorts af två vaktmästare, men att, allt sedan sistnämnda år till jernvägsstyrelsens

handläggning öfverflyttats ärenden rörande statens jernvägsbyggnader,

den ordinarie vakthållningen hos styrelsen bestridts af

allenast en vaktmästare. Det hade emellertid visat sig nödvändigt att,

hufvudsakligen för ombesörjande af expedieringen utaf den stora mängd

handlingar, ritningar och kartor, som nästan dagligen afginge från

styrelsen, äfvensom för kringbärande af försändelser i hufvudstaden,

men jemväl för upprätthållande af den egentliga uppassningen inom

styrelsens embetslokal anlita extra biträde, som hittills i saknad af

andra medel aflönats med expensmedel, och hade till och med vid tillfällen

af stor brådska måst anlitas två extra biträden.

Tiden syntes emellertid nu vara inne att påkalla en välbehöflig

ändring härutinnan, och ansåge sig styrelsen derför böra hemställa, att

anslag måtte å ordinarie stat anvisas för aflöning af ytterligare en

vaktmästare.

Härförutom hade styrelsen anmält behof af ökning jemväl i anslaget

till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och

skrifbiträden. Styrelsen hade dervid meddelat, att af ifrågavarande

anslag för år 1897 utgått:

arfvode till föredraganden för ärenden rörande enskilda

jernvägar........................................................... kronor 1,000: —

arfvode till ett juridiskt biträde.............. „ 1,000: —

vikariatsersättning under semester för styrelsens

embets- och tjenstemän........................................... „ 837: 50

ersättning till hos styrelsen anstälda tekniskt bildade

biträden omkring........................................................ „ 7,300: —

godtgörelse till två ständiga renskrifningsbiträdeu „ 1,600: —

kostnader för tillfälliga rit- och skrifbiträden samt

till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän „ 1,262: 5 0

kronor 13,000: —

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

21

Behofvet af ökadt anslag för ifrågavarande ändamål — yttrade

styrelsen — framträdde numera synnerligen kraftigt, dels i följd af den

betydliga stegring af styrelsens arbetsqvantitet, som, enligt hvad

redan framhållits, alltjemt gjorde sig gällande, dels till följd deraf, att

med nu rådande stora företagsamhet, synnerligast i fråga om jernvägsanläggningar,

tillgången på yngre iugeniörer visat sig vara ytterst begränsad,

och det numera ej läte sig göra att tillfälligtvis anställa ingeniörer

utan någon godtgörelse, en anordning som för några år sedan

kunnat ega rum, då tryckta tider inom ingeniörsyrket varit rådande,

men som i allt fall icke kunde anses lämplig.

Hittills hade väl yngre ingeniörer i vanliga fall kunnat för viss tid

anställas efter en månadsaflöning af 200, 150 och 100 kronor, men med

dessa belopp hade man i allmänhet ej kunnat påräkna, att anställningen

varat tillräckligt lång tid, utan ombyte hade ofta måst ega rum till föga

fromma för arbetena, och med bättre arbetskonjunkturer vore det nästan

omöjligt att erhålla goda arbetskrafter för dylika ersättningar.

Skulle nyssberörda olägenhet kunna på verksamt sätt afhjelpas,

vore, enligt styrelsens uppfattning, nödigt att för aflöning af extra tekniska

biträden skulle kunna påräknas ytterligare 2,000 kronor, hvarmed

skulle kunna bestridas dels erforderlig höjning i närvarande svaga aflöningar,

dels ersättning till flera tillfälliga biträden.

Jemväl i afseende å de till betydande af renskrifning hos styrelsen

och komplettering af styrelsens ritningsarkiv anvisade medel tarfvades

oundgängligen tillökning med 1,000 kronor för det förra och enahanda

belopp för det senare ändamålet. Under förutsättning emellertid att

styrelsens förslag om uppförande å ordinarie stat af byråchefs aflöning

till föredraganden för jernvägsärenden samt af aflöning till en sekreterare

vunne Kongl. Maj:ts bifall, blefve de å anslaget till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. för bemälde föredragande samt det

juridiska biträdet afsedda arfvodesbelopp, tillhopa 2,000 kronor, disponibla,

och kunde tillökningen i anslaget då begränsas till 2,000 kronor.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört hade styrelsen hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å ordinarie stat

anvisa:

dels aflöning till en byråchef och ledamot för ärenden angående

enskilda jernvägar med lön 4,400 kronor och tjenstgöringspenningar

2,000 kronor samt med rätt till ett ålderstillägg efter fem år af 600

kronor;

dels aflöning till en sekreterare med lön 2,500 kronor och tjenst
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

göringspenningar 1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg efter fem

och tio års tjenstgöring med 500 kronor för hvarje gång;

dels aflöning till en vaktmästare med lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar

300 kronor samt med rätt till ett ålderstillägg efter

fem år med 100 kronor;

dels ett belopp af 2,000 kronor för att dermed höja från 13,000

kronor till 15,000 kronor anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde.

För egen del ansåge departementschefen de skäl, hvilka af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen anförts för beredande af en ordinarie

ledamotsplats i styrelsen åt föredraganden för ärenden rörande enskilda

jernvägar, vara fullt talande, och med hänsyn å ena sidan till vigten

och omfattningen af de ofta betydande ekonomiska intressen berörande

ärenden, hvilka skulle tillkomma denne ledamots handläggning, och å

andra sidan dertill, att icke sällan såväl utredningen som bedömandet

af dessa ärenden kunna vara förenade med stora svårigheter, så att

hos föredraganden måste förutsättas icke allenast mångsidig sakkunskap

i tekniskt hänseende, utan äfven framstående administrativ duglighet,

funne departementschefen uppenbart vara, att åt föredraganden för

jernvägsärenden borde gifvas enahanda aflöningsförmåner och tjensteställning,

som nu tillkomme föredraganden för tekniska ärenden.

Departementschefen ansåge sålunda, i likhet med väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, att i staten för styrelsen borde upptagas aflöning

åt ytterligare en tredje gradens tjensteman (byråchef) med

åliggande att i styrelsen bereda och handlägga ärenden rörande enskilda

jernvägar.

Äfven uti den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalade åsigt

om behöfligheten af att, oafsedt tillkomsten af en ny ledamotsplats i

styrelsen, de å styrelsens stat nu upptagna två byråingeniörsbefattningar

bibehölles, funne sig departementschefen kunna instämma. Såsom styrelsen

redan erinrat, hade behofvet af ett ständigt tekniskt biträde åt föredraganden

för jernvägsärenden af Kongl. Maj:t förut godkänts, i det

att på grund af särskilda medgifvanden en extra byråingeniör vore

sedan den 1 april 1897 hos styrelsen för ifrågavarande ändamål anstäld.

Den till denne tjensteman utgående ersättning, beräknad efter 3,000

kronor för år, hade, då tillgång till densammas gäldande icke kunnat

å anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beredas, måst af Kongl.

Maj:t anvisas från andra tillgängliga medel. Föredragandens för jernvägsärenden

insättande såsom ordinarie ledamot i styrelsen kunde

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

23

uppenbarligen icke medföra någon som helst förändring uti behofvet för

honom af ett dylikt tekniskt biträde, och då departementschefen icke

ansåge den minsta sannolikhet finnas för att antalet ärenden rörande

nya enskilda jernvägar skulle för framtiden minskas, samt, äfven om

detta skulle i någon mån blifva fallet, erfarenheten dock otvetydigt

gifvit vid handen att, i den mån jernvägsförbindelserna inom landet

ökats, såväl frågorna om nya sådana förbindelsers åstadkommande blifvit

allt besvärligare att utreda och handlägga, som ock en mängd ärenden

rörande redan färdiga jernvägar och de nya jernvägarnes anslutning till

dessa uppkommit, hvilka toge jernvägsafdelningens i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tid och arbetskrafter i starkt anspråk, ansåge departementschefen

nödigt, att byråchefen å nämnda afdelning hade tillgång till ett

ständigt tekniskt biträde, som tillika vid semester eller annan ledighet

för byråchefen likasom vid dennes frånvaro i tjensteärenden kunde

uppehålla hans befattning. En ingeniör med de kunskaper och den

erfarenhet, som för ifrågavarande befattning måste anses erforderliga,

kunde emellertid icke antagas vara villig för någon längre tid åtaga

sig en dylik tjenst, derest icke med densamma vore förenade sådan

fast anställning och sådana aflöningsförmåner, som vore byråingeniör

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillförsäkrade.

Departementschefen ansåge sig derför icke heller kunna förorda

ändring beträffande de två nu befintliga byråingeniörsbefattningarne

hos styrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om inrättande af en

sekreterarebefattning hos styrelsen funne departementschefen sig deremot

icke kunna biträda. Anledningen härtill vore emellertid ingalunda,

att departementschefen ansåge styrelsens framställning i detta hänseende

sakna befogenhet. Tvärtom vore departementschefen fullt ense med

styrelsen derom, att åtgärder borde vidtagas i syfte att bereda styrelsens

ledamöter lindring uti de med skrifvelsers och utlåtandens uppsättande

och expedierande för dem nu förenade, med hänsyn till mängden och

omfattningen af dessa skrifvelser och utlåtanden uppenbarligen mycket

betungande och för deras hufvudsakliga embetsverksamhet hinderliga

göromål. Endast i fråga om lämpligaste sättet för åstadkommande af

en dylik lindring hyste departementschefen en från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

åsigt afvikande mening. De af styrelsens ledamöter,

för hvilka biträde vid uppsättning och expediering af skrifvelser och

utlåtanden i främsta rummet kunde anses vara af behof, vore nemligen

de båda föredragandena för tekniska ärenden och för jernvägsärenden.

Då emellertid skrifvelser och utlåtanden från dessa afdelningar i de

flesta fall vore af tekniskt innehåll, ansåge departementschefen, sär
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

skildt om deras uppsättning ombesörjdes af icke tekniskt bildad person,

dervid kräfvas ledning och öfvervakande från vederbörande föredragandes

sida, hvilket åter, på det icke alltför mycket fruktlöst arbete

skulle nedläggas, förutsatte tillfälle till så godt som ständig beröring

under tjenstetiden mellan de båda tjenstemännen.

Att vid sådant förhållande, derest en för hela embetsverket med

dess tre afdelningar, af hvilka två tekniska, gemensam sekreterare anstäldes,

åstadkomma en arbetsordning, som, utan att ställa orimliga

anspråk på sekreterarens arbetsförmåga och insigt i de olika byråafdelningarnes

göromål, verkligen skulle bereda ledamöterna den afsedda

lindringen, trodde departementschefen för sin del blifva ganska svårt;

och följderna af den utaf styrelsen föreslagna anordning skulle sannolikt

blifva, att sekreterarens hufvudsakliga verksamhet blefve inskränkt till

att, jemte utöfvandet af de styrelsens juridiska biträde nu tillkommande

göromål, biträda den administrative ledamoten och möjligen äfven de

tekniska med mindre uppsättningar, hvilka nu utan olägenhet kunde

ombesörjas af extra biträden, samt att det snart nog skulle visa sig

nödvändigt att utom denne tjensteman anställa ordinarie biträden, särskildt

för expeditionsgöromålen å de tekniska afdelningarne.

Med denna uppfattning läge det för departementschefen temligen

klart, huru denna fråga borde lämpligast redan från början lösas. För

undanrödjande af de olägenheter, som vidlådde det nuvarande systemet,

och beredande åt ledamöterne af den behöfliga lindringen borde nemligen

enligt departementschefens åsigt icke en utan två ordinarie tjenstemän

anställas. Att mellan dessa fördela expeditionsgöromålen på sådant

sätt, att hvarje föredragande och särskildt de å tekniska afdelningarne

kunde påräkna verkligt biträde vid uppsättning af såväl mindre som

vidlyftigare skrivelser och utlåtanden, borde icke möta någon som helst

svårighet; och genom en sådan anordning skulle med säkerhet styrelsens

behof af biträden i detta afseende blifva tillgodosedt.

Då emellertid, såsom departementschefen redan förut antydt, ledningen

af och ansvaret för expeditioners uppsättande m. m. uti ett

embetsverk med hufvudsakligen teknisk verksamhet som det ifrågavarande

ovilkorligen måste komma att i högre grad än uti andra verk

hvila på vederbörande föredragande, ansåge departementschefen ingalunda

nödigt att åt de två af honom ifrågasatta nye tjenstemännen

gåfves sekreterareställning, utan skulle, då deras verksamhet närmast

skulle blifva jemförlig med notariers uti öfriga centrala embetsverk,

motsvarande tjensteställning enligt departementschefens tanke jemväl

blifva till fyllest.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

25

Departementschefen ansåge sålunda, att hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

borde å ordinarie stat anställas två notarier, för hvilka

aflöningarne enligt departementschefens åsigt borde blifva desamma

som för tjenstemän i första (lägsta) graden i allmänhet, nemligen lön

1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor samt två ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor.

Af dessa notarier, hvilkas hufvudsakliga göromål skulle bestå i

biträdandet med expeditionsgöromålen å styrelsens särskilda afdelningar,

ansåge departementschefen, att den ene borde vara juridiskt bildad och

öfvertaga fullgörandet af de styrelsens juridiska biträde nu tillkommande

göromål, hvaremot departementschefen förmenade det böra öfverlemnas

åt styrelsen att i hvarje fall efter omständigheterna pröfva, om den

andra notariebefattningen skulle besättas med juridiskt eller tekniskt

bildad person.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sitt förslag för sekreteraren

upptagit en aflöning af 4,000 kronor, skulle anställandet i stället

af två notarier med de af departementschefen föreslagna aflöningar

kräfva ytterligare 2,000 kronor. Den ökning i beloppet af till styrelsen

utgående aflöningar, som sålunda af departementschefens förslag betingades,

syntes dock icke påkalla någon höjning af anslaget till

styrelsen i dess helhet utöfver den af styrelsen föreslagna. Såsom den

lemnade redogörelsen för styrelsens framställning i ämnet utvisade,

hade nemligen styrelsen ansett en ökning med 4,000 kronor af de till

vikariatsersättning, extra biträden m. m. tillgängliga medel behöflig,

men hade styrelsen, då, genom inrättandet af en byråchefs- och en

sekreterarebefattning, de från anslaget till vikariatsersättning m. m.

nu utgående särskilda arfvoden om tillhopa 2,000 kronor till föredraganden

för jernvägsärenden och styrelsens juridiska biträde skulle

upphöra att utgå och alltså sistnämnda belopp blifva för andra ändamål

disponibelt, ifrågasatt en höjning af anslaget med endast 2,000 kronor;

och skulle departementschefen, för den händelse förslaget om inrättande

af en sekreterarebefattning kunnat af honom biträdas, icke ansett sig

kunna underlåta att, med hänsyn till den af styrelsen lemnade redogörelse

för nyssnämnda anslags användning, förorda en dylik höjning.

Annorlunda stälde sig emellertid förhållandet nu. Genom de af

departementschefen föreslagna ändringar i styrelsens aflöningsstat skulle

jemväl utgåendet af berörda särskilda arfvoden blifva obehöflig!, men

genom anställandet af två notarier i stället för en sekreterare skulle

derjemte, enligt hvad departementschefen förmenade, styrelsens behof

liih. till Riksd. Frot. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 7 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af extra biträden blifva så väsentligen minskadt, att det nu utgående

anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman,

rit- och skrifbiträde kunde antagas blifva för ändamålet tillräckligt.

Det vore nemligen uppenbart, att behofvet af ökad aflöning till extra

tekniska biträden skulle blifva mindre i samma mån den redan befintliga

tekniskt bildade personalen befriades från rena'' skrifgöromål.

Departementschefen fuune sig derför ock, under förutsättning att hans

förslag i öfrigt vunne bifall, sakna anledning förorda någon höjning

af nämnda anslag.

Emot styrelsens framställning om anställande hos styrelsen af

ytterligare en vaktmästare hade departementschefen intet att erinra

likasom icke heller mot den för vaktmästaren föreslagna aflöning.

För löneförmånernas åtnjutande samt i fråga om rätt till semester

och pension m. in. skulle naturligtvis för en hvar af den nytillkomna

personalen gälla enahanda vilkor, som för innehafvare af befattning

med samma grad vore stadgade uti kongl. kungörelsen den 2 juni

1882 angående vilkoren för åtnjutande af de från och med 1883 års

början faststälda nya löneförmånerna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, har han

till Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen af nu förevarande

framställning.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl anser sig

böra förorda bifall till Kong!. Maj:ts förevarande framställning, får alltså

hemställa:

l:o) att i den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

faststälda stat må uppföras aflöning till

ytterligare en tredje gradens tjensteman "(byråchef),

ledamot i styrelsen och föredragande för ärenden

angående enskilda jernvägar, med 6,400 kronor, deraf

4,400 kronor i lön, som efter fem år kan höjas med

600 kronor, samt 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar;

2:o) att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

stat må uppföras aflöningar till ytterligare två första

gradens tjensteman (notarier) med 3,000 kronor för

hvardera, deraf 1,800 kronor i lön, som efter fem

år kan höjas med 500 kronor och efter tio år med

ytterligare 500 kronor, samt 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar;
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

27

3:o) att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat

må uppföras aflöning till ytterligare en vaktmästare med

800 kronor, deraf 500 kronor i lön, som efter fem år

kan höjas med 100 kronor, samt 300 kronor i tjenstgöringspenningar;

samt

4:o) att Riksdagen må besluta, att för innehafvarne

af de nyinrättade befattningarna skola gälla

enahanda vilkor för löneförmånernas åtnjutande samt

i fråga om rätt till semester och pension m. m., som

för innehafvare af befattningar af motsvarande grad

inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för närvarande

äro gällande.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att reservationsanslaget

till expenser för allmänna arbeten måtte höjas från 30,000 kronor

till 35,000 kronor eller med 5,000 kronor.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen

till en början erinrat, att efter det till undersökningar

och expenser för allmänna arbeten under flera år af Riksdagen anvisats

anslag på extra stat, så hade, i sammanhang med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

uppförande å ordinarie stat,'' vid 1882 års riksdag

för omförmälda ändamål under anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten»

beviljats ett årligt reservationsanslag till belopp af 40,000 kronor.

I enlighet med Kongl. Maj:ts framställning hade Riksdagen från och

med år 1886 höjt detta belopp till 50,000 kronor och, sedan Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att från och med år 1887 ytterligare höja

detsamma till 60,000 kronor, hade denna framställning blifvit på det

sätt bifallen, att under ofvan nämnda anslagstitel uppförts två reservationsanslag

till sammanlagdt belopp af 60,000 kronor att användas, 30,000

kronor till expenser för allmänna arbeten och 30,000 kronor till vägundersökningar,

som af Kong!. Maj:ts befallningshafvande föranstaltades,

dock så att reservationer å det förra anslaget jemväl finge användas

till vägundersökningar, när sådant funnes behöfligt. I afseende å dessa

båda anslag hade sedermera icke vidtagits annan ändring, än att Riksdagen,

i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, höjt

anslaget till vägundersökningar från och med år 1898 till 35,000 kronor.

Departementschefen har vidare anmält, att väg- och vattenbyggnadsst.

yrelsen uti sin ofvaunämnda skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 november

1898 gjort framställning om höjning till 35,000 kronor jemväl

af anslaget till expenser för allmänna arbeten.

Ang. höjning

af reservationsanslaget

till expenser

för allmänna

arbeten.

[5.]

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Styrelsen hade till stöd härför åberopat, att anslaget, hvarifrån

bestriddes kostnaden jemväl för alla resor och förrättningar för utöfvande

af den styrelsen åliggande kontroll öfver allmänna arbeten,

under de senaste åreu visserligen lemnat tillgång till de med detsamma

afsedda kostnader, men dock varit så knappt, att utgifter, hvilka bort

bestridas af löpande årets anslagsbelopp, uppskjutits till påföljande år

samt besigtningar af dylika arbetens underhåll måst inskränkas i väl

stor omfattning, ett förhållande, som icke vore betryggande för de

anordningar, styrelsen borde vidtaga för fullgörande af sin nyssnämnda

kontrollerande verksamhet.

Att behofvet af talrikare kontrollresor på senare tider ökats och

fortfarande vore i tilltagande, framginge påtagligt redan af det kända

förhållandet, att de allmänna arbetenas antal och omfattning årligen

hastigt ökats, deribland särskildt förtjenade framhållas det enskilda

jernvägsnätets kraftiga utveckling samt afdikningsarbetenas för frostländighetens

minskande betydande utsträckning, hvilka arbetens underhåll

i mån af deras årliga tillväxt i antal kräfde ökad tillsyn, som ej kunde

eftersättas.

På grund af hvad sålunda anförts hade styrelsen hemstält, att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å ordinarie stat anvisa ett

belopp af 5,000 kronor för att dermed höja anslaget till expenser för

allmänna arbeten från 30,000 kronor till 35,000 kronor med bibehållande

af det vid anslaget fästade vilkor, att reservationer å anslaget

finge användas till vägundersökningar, när sådant funnes behöfligt.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen vidare yttrat, att

enligt af Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser toges ifrågavarande

anslag hufvudsakligen i anspråk för följande ändamål, nemligen: till

rese- och inspektionskostnader för utöfvande af den kontroll och dermed

sammanhängande undersökningar rörande allmänna arbeten, som

det ålåge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att genom sina embete- och

tjenstemän verkställa, samt till erforderliga inspektioner för att kontrollera

såväl utförandet som underhållet af enskilda bolags eller personers jernvägar,

ehvad de erhållit statsbidrag eller icke, till expenser för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och i distrikten samt till ved för styrelsens

embetslokaler, äfvensom till inköp af inventarier samt böcker och

tidskrifter för väg och vattenbyggnadsstyrelsen.

Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade departementschefen

mottagit följande redogörelse för de belopp, som från anslaget ututbetalts:
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

29

År.

Behållning

från före- gående år.

Anslaget

Summa. | Utgifter.

1894 ..........

410 59

30,000

_

30,410 59 28,315 66

1895 ..........

2,094 93

30,000

—

32,094 93 31,922 14

1896 ..........

172 79

30,000

—

30,172 79 30,160 56

1897 ..........

12 23

30,000

—

30,012 23 30,012 23

! 1898 ..........

30,000

—

30,000 -! 30,000 -

Med hänsyn till de betydande belopp, bvilka numera årligen af

statsmedel utginge till understödjande af allmänna arbeten, måste det

anses angeläget, att från statens sida noggrann tillsyn utöfvades icke

allenast å sådana arbetens ordentliga utförande, utan äfven derå, att

icke de med statsbidragens beviljande afsedda ändamål blefve genom

bristande underhåll från vederbörande intressenters sida förfelade; och

hvad särskilt anginge de enskilda jernvägsföretagen, syntes stor vigt

ligga derå, att en effektiv kontroll af staten utöfvades i syfte att förekomma,

det trafikanters vare sig personliga säkerhet eller trygghet

för till befordran lemnade tillhörigheter genom underhaltigt byggnadssätt

eller uraktlåtet underhåll äfventyrades. Departementschefen ansåge

derför också nödvändigt, att fullt tillräckliga medel för utöfvandet af

den kontrollerande verksamhet, som i dessa afseenden tillkomme vägocb

vattenbyggnadsstyrelsen, funnes till styrelsens disposition.

Vid sådant förhållande och då såväl af hvad styrelsen uti sin

skrifvelse anfört som af den lemnade uppgiften angående nu ifrågavarande

anslags användning syntes framgå, att de för nämnda ändamål

nu tillgängliga medel vore för knappt tillmätta, ansåge departementschefen

sig ega skäl förorda bifall till styrelsens förevarande framställning.

Någon ändring i gällande bestämmelse att reservationer å anslaget

må användas till vägundersökningar, när sådant finnes behöfligt,

borde enligt departementschefens åsigt icke ifrågakomma.

Departementschefen hemstälde på grund af det anförda, det Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att reservationsanslaget till expenser

för allmänna arbeten måtte böjas från 30,000 kronor till 35,000 kronor

eller med 5,000 kronor.

I anslutning härtill hemställer utskottet,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. inrättande

af en undersökningsoch

experimentalanstalt

för jordbruksändamål

m. m.

att reservationsanslaget till expenser för allmänna

arbeten må höjas från 30,000 kronor till

35,000 kronor eller med 5,000 kronor.

I händelse af bifall härtill samt till hvad i föregående punkt

föreslagits kommer anslagstiteln väg- och vattenbyggnadsstaten med

följande ändrade lydelse: »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två

särskilda reservationsanlag, till expenser för allmänna arbeten och till

vägundersökningar, hvardera å 35,000 kronor)» att höjas från 140,700

kronor till 158,900 kronor eller med 18,200 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

6:o) I gällande riksstat finnes uppfördt ett anslag å 190,400 kronor

till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar (deraf

ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor).

Då emellertid i detta anslag ingår ett anslag å 20,000 kronor

till Ultima landtbruksinstitut och, såsom under punkten 25:o) här nedan

omförmäles, frågan om ytterligare medels anslående till detta institut,

hvilka medel, derest de komme att å ordinarie stat beviljas, torde böra

i förstnämnda anslagssumma ingå, blifvit uppskjuten, anser utskottet,

att anslaget i sin helhet nu icke bör bestämmas, utan kommer utskottet

att framdeles under Riksdagen derom afgifva förslag; hvilket utskottet

skolat för Riksdagen

anmäla.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

7:o) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 11) har herr

G. Benedicks föreslagit, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla, att

Kong]. Maj:t täcktes ej mindre låta utreda, huruvida icke för jordbruksändamål

borde dels inrättas en undersöknings- och experimentalanstalt,

äfven omfattande en bakteriologisk försöksanstalt, dels anslag lemnas

till fältförsök och uppvisningsfält i olika delar af vårt land, än äfven

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

31

till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kunde

föranleda.

I motionen framhålles bekofvet af ökade ansträngningar af såväl

statsverket som enskilde till förbättrande af jordbrukets ställning, i

bvilket afseende motionären förmenar anledning finnas att i främsta

rummet fästa förhoppningarna vid den hjelp, jordbruket liksom andra

näringsgrenar kunde erhålla af den moderna vetenskapen, om man

endast behörigen tillgodogjorde sig densammas framsteg och ledde de

vetenskapliga forskningarna in på praktiska områden. Om de vackra

resultat för näringarna, som med vetenskapens tillhjelp kunde ernås,

vittnade, yttrar vidare motionären, våra dagars storartade industri

och på jordbrukets område, för att der anföra några exempel, den hela

jordbruket höjande sockerbetsodlingen och den moderna, framgångsrika

mosskulturen. Utomlands hade man äfven allt mer beaktat dessa förhållanden,

och de vetenskapliga undersökningarna hade genom rika

statsunderstöd stälts i jordbrukets tjenst. Motionären erinrar om Danmark,

Tyskland, Belgien, Frankrike och Nordamerikas Förenta stater,

der högst ansenliga statsanslag funnos för sådant ändamål. Sverige

intoge bland de mera framstående kulturstaterna nästan en undantagsställning

genom obetydligheten af de anslag, som direkt syftade på

jordbrukets utveckling. Så hade landtbruksakademien af staten endast

ett årligt tillskott af 4,000 kronor, hvilket i förening med akademiens

egna tillgångar icke tilläte några mera omfattande arbeten än de nuvarande.

Det vore lärorikt att jemföra oss med det lilla Danmark och inhemta,

att detta land enligt förslaget till finanslov för året 1899—1900

skulle detta år för sitt landtbruksministerium utbetala en summa af

2,448,894 kronor 90 öre. Hvad vår senaste statsreglering ansloge till

utgifter för liknande ändamål, vore svårt att exakt uppgifva, då det återfunnes

under så många skilda poster, men ginge för visso icke i någon

mån upp till ett i förhållande till vårt lands folkmängd, utsträckning och

resurser motsvarande belopp. I den danska utgiftsstaten hade motionären

särskildt fäst sig vid att till försök på mejeriväsendets område

och driften af ett landtekonomiskt försökslaboratoriuin äfvensom till vid

laboratoriet utförda försök och annat dermed sammanhängande funnes

anslagen en summa af 89,000 kronor; och hade motionären inhemtat,

att försöken vid detta laboratorium under de senare åren bland annat

gält olika sorter centrifuger, mjölks pastörisering, mätning af mjölks

fetthalt, mjölks och gräddes syrning, fel hos smör och olika foders in
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

verkan på smörs qvalitet, smörutbytet från kor af olika raser, afkylning

af mjölk, smör och kött, fodring af mjölkkor, kalfvar och svin,

orsakerna till och botemedlen mot tuberkler och andra kreaturssjukdomar

samt smitta från tuberkulos mjölk och värmens inverkan på tuberkelbaciller

i mjölk. Af hvilket värde resultaten af sådana försök,

praktiskt genomförda, måste vara för landets jordbrukande befolkning,

finner motionären ligga i öppen dag.

En annan dylik undersöknings- och experimentalanstalt, hvilken

i mångt och mycket kunde tjena till föredöme, funnes i Halle. Synnnerligen

praktiskt anordnad, hade den gjort till sin uppgift att arbeta så

att säga direkt för landtbrukarne sjelfva. Af det rikhaltiga materiel,

hvarmed densamma sysselsatte sig, ville motionären nämna, att der

funnes en afdelning för experiment med husdjur, bageri för profvande

af olika sorter hvete och råg, bryggeri för åstadkommande af jemförelse

mellan olika sorter korn, anstalter för undersökande af tjockskaligheten

och qväfvehalten hos olika slag af hafre, bränneri, der stärkelseundersökningar

och jemförande prof anstäldes med olika sorter potatis, samt

att hundratusentals sockerbetor undersöktes för utrönande af deras sockerhalt,

hvilka sistnämnda försök mest anstäldes å de omkring Halle liggande

landtegendomarna. Likaledes funnes ett stort försöksfält för

s. k. kärlförsök för utrönande af olika gödselämnens inverkan etc.

Hvad vi här i Sverige, som med sitt nordliga läge, sin stora utsträckning

och sina olikartade förhållanden icke kunde med tillräcklig

säkerhet bygga på resultaten af undersökningar i andra länder, i första

rummet behöfde, ansåge motionären vara en mångsidig, rikt utrustad

och praktiskt anordnad undersöknings- och experimentalanstalt samt

en dertill hörande bakteriologisk anstalt, der rön anstäldes rörande

allehanda för jordbruket vigtiga baciller. Motionären ville i sådant afseende

nämna, förutom de redan omförmälda, undersökningar rörande

de qväfveökande och qväfvetärande jordbacillerna, rörande bakterierna

i mjölk, smör och ost samt rörande gödselns sammansättning och förvaring.

De resultat, som uppnåddes inom experimentalfältets trånga område,

blefve dock aldrig fullt tillförlitliga och praktiskt användbara, om icke

undersökningarna sedermera fullföljdes i större skala, och vore det af

denna anledning särdeles önskvärdt, att anslag erhölles till s. k. fältförsök.

Sådana ansåge motionären lämpligast kunna anställas på egendomarna

allestädes i landet under ledning af personel-, utsända från

undersökningsanstalten, och kunde det med visshet antagas, att jord
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

33

brukarna beredvilligt deltogeji sådana försök, om deras kostnader begränsades

genom statsanslag till aflöning och resekostnader för försökens

ledare.

Men det vore ej nog med att göra framgångsrika försök, utan

dessas resultat måste äfven tränga ned till de djupa leden, hvilka saknade

tillfälle och erforderliga kunskaper att på egen hand förvärfva sig noggrann

kännedom om dessa jordbrukets framsteg. Ett medel för uppnående

af detta ändamål vore, hvad i Frankrike, der idén först genomförts,

benämndes »champs de démonstration», uppvisningsfält. 1 alla

delar af vårt land borde finnas sådana, der ambulatoriska lärare infunne

sig och medelst upplysande föredrag redogjorde för de säkra och goda

resultat, hvilka framginge af den på fälten växande grödan. En sådan

undervisning rörande t. ex. gödsling, sädesförädling och jordens brukning,

tillika förenad med utredning, huru genomförandet af förbättrad

kultur stälde sig i ekonomiskt afseende, skulle säkerligen bära goda

frukter, då intet så verkade på allmänhetens uppfattning, som hvad

densamma med egna ögon finge se och erfara.

De förslag till jordbrukets förbättring i vårt land, hvilka motionären

sålunda i största allmänhet framstält, vore icke någon nyhet,

utan hade äfven det sista landtbruksmötet. i Malmö uttalat sig i samma

rigtning, liksom ock bland hushållningssällskapens ombud röster höjts

för dylika anordningar.

Utskottet, som ingalunda vill förneka, att upprättandet af en sådan

undersöknings- och experimentalanstalt, som af motionären synes vara

åsyftad, skulle kunna vara till gagn för jordbruket, anser likväl den

utredning, som i motionen åvägabragts, icke vara så fullständig, att

den bör kunna föranleda något principuttalande i motionens syfte från

Riksdagens sida. Någon bevisning för den af motionären uttalade

mening, att Sverige skulle blandade mera framstående kulturstaterna

intaga nästan en undantagsställning genom obetydligheten af de

anslag, som direkt syfta på jordbrukets utveckling, har utskottet

icke funnit vara i motionen förebragt. Särskildt vill utskottet

påpeka, att den i motionen omförmälda summa af 2,448,894 kronor

90 öre, som i förslaget till finanslag för Danmark för finansåret 1 april

1899—31 mars 1900 finnes upptagen under den till landtbruksministeriet

hörande hufvudtitel, i sig innefattar många utgiftsposter, hvilka icke

synas böra medräknas vid anställandet af en sådan jemförelse mellan

förhållandena inom och utom Sverige, som motionären velat åstadBih.

till Riksd. Frot. 1899. 4 Samtal Afd. 7 Häft.

O

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande No: 7.

Ang. anslag

till länsveterinärer

och

veterinärstipendiater.

[6.]

komma, såsom t. ex. ministeriets aflöningsstat, utgifter för skogsväsendet,

utgifter för flygsandens bindande, för fiskerinäringen och för åtgärder

för räddande af nödstälde sjöfarande. Och det lider intet tvifvel, att

de under olika utgiftstitlar i vårt land utgående statsanslag för jordbruksändamål

sammanlagda uppgå till afsevärda belopp; hvarjemte det icke får

förglömmas, att staten äfven annorledes än genom direkta anslag understödjer

jordbruket, särskildt genom den hushållningssällskapen tillerkända

andel i bränvinsförsäljningsmedlen. Vidare har motionären

icke ens antydt, huruvida de i mera speciella syften nu för jordbruket

verksamma och af staten understödda inrättningar, såsom t. ex. de

agrikulturkemiska stationerna och frökontrollanstalterna, skulle efter den

föreslagna nya anstaltens tillkomst fortfarande med statsbidrag uppehållas

eller på hvad sätt i sådant fall en samverkan emellan dessa

anstalter och den af motionären föreslagna skulle kunna åvägabringas.

Med denna uppfattning och på grund af det nära sammanhang,

hvari öfriga i motionen framstälda förslag blifvit stälda till den ifrågasatta

undersöknings- och experimentalanstalten, anser utskottet, att

ej heller motionen i öfriga delar för närvarande bör till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Det torde dessutom — oafsedt de synpunkter, som här ofvan

framhållits — kunna ifrågasättas, huruvida icke, då frågan om inrättande

af ett nytt statsdepartement för bland annat jordbruksärenden

numera på grund af Kongl. Maj:ts i detta ämne aflåtna proposition

är på Riksdagens pröfning beroende, genomförandet af ett så vidtomfattande

förslag som det i motionen framstälda, derest detsamma i

öfrigt befunnes antagligt, borde anstå till dess frågan om det nya

departementet vunnit sin lösning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att herr Benedicks förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Veterinärstipendiater.

7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

att anslaget till länsveterinärer må, under förändrad benämning: »länsveterinärer

och veterinärstipendiater», höjas med 2,400 kronor eller

från 48,500 kronor till 50,900 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

35

Under anslagstiteln: »länsveterinärer» finnes allt sedan år 1878

uppfördt å sjette hufvudtitelns ordinarie stat ett reservationsanslag af

48,500 kronor, deraf utgå löner till 32 länsveterinärer med 1,500 kronor

till hvarje ................................................................................ kr. 48,000: —

samt till aflöning åt en veterinär inom Ölands norra

mot af Kalmar län ............................................................ *> 500:

tillsammans kr. 48,500: —

Detta anslags belopp har chefen för civildepartementet, enligt

hvad han till statsrådsprotokollet yttrat, ansett böra höjas till 50,900

kronor eller med 2,400 kronor för att bereda utväg för bildande af

stipendier för civila veterinärer, hvarigenom husdjurssjukvården inom

landet skulle verksamt befrämjas; och borde enligt departementschefens

åsigt anslagets titel i sammanhang dermed något ändras..

Rörande hvad som hittills förekommit angående veterinärstipendier

har departementschefen anfört följande:

Till åstadkommande af en förbättrad organisation af veterinärstaten

vid armén hade Riksdagen år 1886, på derom af Kongl. Maj:t framstäldt

förslag, medgifvit, att efter samma års utgång de 47 sqvadronshästläkaret

jensterna vid kavalleriet finge, i mån af inträffande ledigheter,

indragas samt, i stället och allt efter det medel genom dessa tjensters

indragning blefve för ändamålet tillgängliga, vid kavalleriet inrättas tolf

bataljonsveterinärbefattningar, jemte det fem extra hästläkare finge

anställas.

På föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet hade

vidare Kongl. Maj:t den 31 december 1886 förordnat, att de fem extra

hästläkare, hvilka sålunda komme att anställas, skulle benämnas veterinärstipendiater,

och hade Kongl. Maj:t samma dag utfärdat stadgar

för dessa stipendiater, hvilka skulle ega uppbära ett arfvode af 400

kronor om året. Enligt stadgarne vore ändamålet med de sålunda tillkomna

veterinärstipendierna att genom lemnadt understöd åt utexaminerade

veterinärer eller vid veterinärinstitutet inskrifna elever, som

genomgått minst halfva lärokursen, bereda tillgång på lämpliga personer

att, vid förfall för arméns ordinarie veterinärer, biträda uti extra

veterinärbefattningar vid arméns hästsjukvård.

Vidare hade medicinalstyrelsen, i sammanhang med afgifvande den

11 december 1891 af utlåtande till Kongl. Maj:t i anledning af en från

länsveterinärerne i riket inkommen ansökning om löneförhöjning, yttrat,

att styrelsen ansåge det vara oneklig!, om medel kunde beredas för

anställande af 5 stipendiater för att på förordnande af medicinalstyrel
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

sen kunna användas för civil veterinärtjenstgöring, der sådan vid förfall

för länsveterinär pröfvades behöflig, allt på sätt länge egt rum beträffande

läkare på såväl det civila som det militära området och jemväl

medgifvits för veterinärstipendiater på sistnämnda område. Vid anmälan

af detta ärende den 30 december 1893 hade Kongl. Maj:t funnit de i

ärendet gjorda framställningarne icke till vidare åtgärd föranleda.

Derefter hade medicinalstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 29 september 1897 framhållit, hurusom det vore af behofvet högeligen,

påkalladt att styrelsen till sitt förfogande erhölle tillräckligt antal

veterinärstipendiater, hvilka skulle vara skyldige att mot af Kongl.

Maj:t stadgad ersättning åtaga sig äfven civila förordnanden; och hade

styrelsen fördenskull hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

äska en förhöjning i det under riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda

ordinarie anslaget till stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten

med 1,600 kronor, hvarigenom stipendier å 400 kronor skulle kunna

beredas åt ytterligare 4 veterinärstipendiater med skyldighet för såväl

desse som förutvarande 5 veterinärstipendiater att vid behof bestrida

ej mindre militär än ock civil veterinärtjenst.

Genom beslut den 31 december 1897, på föredragning af landtförsvarsdepartementet,

hade Kongl. Maj:t funnit denna framställning

icke böra till någon åtgärd föranleda.

Nu hade medicinalstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den

21 september 1898 ånyo gjort framställning i ämnet och dervid, med

påpekande af den stora svårighet, som visat sig vid uppehållande alänsveterinärtjensterna

under vakans eller vid tillfällen af innehafvarnes

ofta långvariga sjukdom, anfört, att det funnes äfven ett annat skäl

för vidtagande af åtgärd uti ifrågavarande syfte, nemligen den omständighet

att det vid de utbrott af smittosam mul- och klöfsjuka bland kreaturen,

som i vårt land inträffat två gånger sedan styrelsens sista framställning

gjordes.— nemligen i december 1897 inom Stockholms län och

i april 1898 inom Kristianstads län — visat sig synnerligen svårt att

anskaffa den extra veterinärpersonal, som för hämmande af en hotande

farsot bland husdjuren vore nödvändig. I detta hänseende hade styrelsen

meddelat, hurusom vid mul- och klöfsjukans nyssnämnda utbrott

i Stockholms län styrelsen måst dels öfvertala två distriktsveterinärer

från annat distrikt, den ene till och med från annat län, att mot erhållande.

af elever vid veterinärinstitutet såsom vikarier åtaga sig tjenstgöring

inom det smittade området, dels förordna sådan elev att inom

detta område tjenstgöra, hvarjemte en betydligt förhöjd dagaflöning

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

37

måst för de på grund af förenämnda sjukdom förordnade extra veterinärer

utverkas hos Kongl. Maj:t. Svårigheterna hade varit desamma

i Kristianstads län, i det att, sedan styrelsen förutom tillgängliga

veterinärer i länet sändt till det smittade området en distriktsveterinär

från Upsala län äfvensom elever från veterinärinstitutet, Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i länet framhållit, att veterinärernas antal dock ej

vore tillräckligt, på grund hvaraf styrelsen för ändamålet annonserat

efter veterinärer mot förhöjd dagaflöning, dervid dock endast en veterinär

anmält sig villig att mottaga förordnande.

Grunden till svårigheten att vid behof|finna personer, som vore

lämpliga och villiga till tillfällig veterinärtjenstgöring, vore, enligt styrelsens

mening, hufvudsakligen att söka deri, att de unga veterinärerna

vid nu rådande ringa tillgång på veterinärer, om de ej, såsom ofta

skedde, redan kort efter det de afslutat sina studier vid veterinärinstitutet

erhölle en distriktsveterinärplats, vanligen omedelbart efter

examens afläggande sloge sig ned såsom‘privatveterinärer i någon

landsort. I båda fallen erhölle de sålunda hastigt ett bestämdt verksamhetsområde,

som de, naturligt nog, ej gerna ville lemna för att

mottaga ett endast tillfälligt förordnande. Den merit, som de på ett dylikt

förordnande vunne, nemligen tjenstårsberäkning, så länge förordnandet

varade, lika med den länsveterinärer åtnjöte, komme dem till nytta

egentligen blott vid sökandet af länsveterinärtjenster, hvilka vore jemförelsevis

få.'' Samma merit vunnes äfven genom innehafvandet af

någon bland de många med dylik tjenstårsberäkning hugnade distriktsveterinärbefattningarna.

Styrelsen hade vidare framhållit, att det kunde, i fråga om svårigheten

att vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar] finna extra

veterinärer, invändas att, enligt föreskriften i § 25 af instruktionen

för läns-, stads-, distrikts- och andra civila veterinärer den 19 oktober

1888, det ?ålåge alla legitimerade veterinärer att lemna biträde till

hämmande af smittosamma sjukdomar eller farsoter bland husdjuren,

när de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller medicinalstyrelsen

dertill förordnades, men att styrelsen ansåge, att statens intressen ej

på bästa sätt tillgodosåges, om privata veterinärer, hvilka dessutom

ej alltid egde tillräcklig vana och erfarenhet i fråga om smittosamma

husdjurssjukdomars bekämpande, skulle mot sin vilja tvingas att åtaga

sig denna magtpåliggande tjenstgöring.

Om deremot ett tillräckligt antal civila veterinärstipendiater, skyldiga

att åtaga sig civila förordnanden, stode till styrelsens förfogande,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N.o 7.

skulle derigenom ofvanberörda svårigheter undanrödjas. Derjemte skulle

dessa stipendiater genom upprepade förordnanden förvärfva sig en vana

och erfarenhet, som vore af stor betydelse, synnerligen vid deras användande

vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar. Den vigtiga

fördelen skulle härigenom äfven vinnas, att personer kunde förordna s

ofördröjligen och utan den ofta ödesdigra tidsutdrägt, som annonseringen

eller underhandlingen med personen i fråga måste medföra.

Styrelsen hade derför hemstält, att hos näst sammanträdande Riksdag

måtte äskas på ordinarie stat ett årligt anslag af 2,400 kronor att fördelas

i 6 civila veterinärstipendier, hvart å 400 kronor, afsedda att utgöra

understöd åt yngre legitimerade veterinärer, hvilka vore villige

att, för uppehållande af länsveterinärtjenster, eller då biträde af extra

veterinärer för den civila husdjurssjukvården erfordrades, mot ersättning

enligt gällande bestämmelser åtaga sig förordnanden.

För egen del har departementschefen anfört, att nödvändigheten

af att vid inträffande behof af tjenstledighet för länsveterinärer och

vid utbrott af smittosam sjukdom bland husdjuren hafva att tillgå ett

tillräckligt antal legitimerade veterinärer, lämplige att emottaga förordnanden,

vore ej minst genom senare tids erfarenhet ådagalagd. Den af

medicinalstyrelsen föreslagna utvägen att genom anställande af civile

veterinärstipendiater bereda sådan tillgång på legitimerade veterinärer,

syntes departementschefen derför väl befogad.

Det ifrågasatta anslaget å 2,400 kronor ansåge departementschefen

lämpligast böra å ordinarie staten ingå under anslagstiteln »länsveterinärer»,

hvilken titel, i händelse af anslagets beviljande, borde ändras

till »länsveterinärer och veterinärstipendiater)).

Departementschefen hemstälde alltså, att, för beredande af medel

till anställande af 6 legitimerade veterinärer såsom veterinärstipendiater

med skyldighet att, mot årligt arfvode af 400 kronor till hvar, i enlighet

med de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kunde vilja

framdeles meddela, på kallelse af medicinalstyrelsen biträda vid den

civila husdjurssjukvården, Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att anslaget till länsveterinärer måtte under förändrad benämning:

»länsveterinärer och veterinärstipendiater)), höjas med 2,400 kronor,

eller från 48,500 kronor till 50,900 kronor.

Utskottet finner den utredning, som i detta ärende blifvit Riksdagen

förelagd, ådagalägga behöfliglieten af åtgärder i sådant syfte som

j statsrådsprotokollet angifvits. Ett ytterligare stöd för denna sin uppfattning

har utskottet funnit genom upplysningar, som af utskottet in
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 39

hemtats angående antalet af de elever vid veterinärinstitutet, livilka

under de senaste tio åren derstädes aflagt fullständig veterinärexamen.

Dessa upplysningar gifva vid handen, att

år 1889 utexaminerats ................................... 23 elever

» 1890 » 10 j>

» 1891 » 15 »

» 1892 » 17

» 1893 » 7 »

» 1894 » 12 »

» 1895 » 9 ■»

» 1896 » 11 a

» 1897 3) 0 j)

» 1898 » 7 »

Summa 111 elever.

Då detta antal torde få anses vara ganska ringa i förhållande till

landets behof af veterinärer och då särskilt under de senaste åren

antalet utexaminerade veterinärer varit afsevärdt mindre än under förra

delen af den tioårsperiod, som de meddelade uppgifterna omfatta, synes

det kunna antagas såsom sannolikt, att den af medicinalstyrelsen påvisade

bristen på veterinärer, som kunna vara att påräkna till upprätthållande

på förordnande af länsveterinärsbefattningar och till bekämpande

af utbrytande smittosamma kreaturssjukdomar, icke kan väntas blifva

under den närmaste framtiden afhjelpt, med mindre särskilda åtgärder

derför vidtagas. Utskottet håller likväl före, att det antal af fyra stipendiater,

för livilka medicinalstyrelsen i sin skrifvelse till Rongl. Maj:t

den 29 september 1897 äskat erforderligt anslag, skulle kunna vara

för ändamålet tillräckligt, åtminstone för den närmaste framtiden och

intill dess erfarenheten visat, hvilka fördelar kunna vinnas genom

inrättande af stipendier för civila veterinärer. På grund häraf har utskottet

ansett ökningen af ifrågavarande anslag böra begränsas till 1,600

kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts föreliggande förslag må på det sätt

bifallas, att Riksdagen medgifver att anslaget till

länsveterinärer må, under förändrad benämning: »länsveterinärer

och veterinärstipendiater», höjas med 1,600

kronor eller från 48,500 kronor till 50,100 kronor.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. höjning

af anslaget till

fiskerinäringens

understöd.

[7-]

Fiskerinäringens understöd.

9:o) Kongl. Maj:t har förslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att

anslaget till fiskerinäringens understöd må höjas från 36,000 kronor

till 67,000 kronor, eller med 31,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen

erinrat, hurusom det under denna anslagstitel uppförda anslag, på framställning

af Kongl. Maj:t, år 1889 af Riksdagen höjts från 17,600 kronor

till 42,000 kronor, men af 1896 års Riksdag åter sänkts till 35,000

kronor. Denna nedsättning hade, med föranledande af enskild motion,

af statsutskottet vid 1896 års Riksdag föreslagits; och hade utskottet

motiverat densamma dermed att, då utskottet inhemtat, att de belopp,

som från anslaget till fiskerinäringens understöd under hvart och ett

af åren 1890—1894 utgått, långt understigit dåvarande anslagsbeloppet,

42,000 kronor, utskottet funnit detta anslag vara bestämdt till högre

belopp, än behofvet syntes kräfva.

Sedan det redan omedelbart efter nedsättningen visat sig, att ett

anslag af 35,000 kronor vore för ändamålet otillräckligt, hade Kongl.

Maj:t år 1897 föreslagit Riksdagen — förutom den förändring i förste

fiskeriassistentens lön, att densamma skulle för tiden från och med år

1898 bestämmas till 3,000 kronor i stället för förutvarande 2,000 kronor

— att anslaget till fiskerinäringens understöd måtte höjas från 35,000

kronor till 42,000 kronor, eller med 7,000 kronor.

1897 års Riksdag hade medgifvit den föreslagna ökningen af förste

fiskeriassistentens lön med 1,000 kronor och för detta särskilda ändamål

höjt ifrågavarande anslag från 35,000 kronor till 36,000 kronor;

men en ytterligare ökning af anslaget till det af Kongl. Maj:t äskade

beloppet, 42,000 kronor, hade icke af Riksdagen bifallits.

Behofvet af en ökning å anslaget till fiskerinäringens understöd

hade emellertid med hvarje år alltmer bekräftat sig; och en redogörelse

från de sistförflutna åren för fiskerinäringens kraf på statsunderstöd

samt å andra sidan de för tillgodoseende af detta kraf tillgängliga

medel ansåge departementschefen till fullo visa otillräckligheten af det

nuvarande anslaget till denna närings understöd.

För dispositionen af ifrågavarande anslag under år 1896 hade

departementschefen redogjort vid sin framställning påföljande år hos

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

41

Kongl. Maj:t om anslagshöjning, och af denna redogörelse framginge,

att under år 1896 disponerats omkring 40,900 kronor af detta anslag,

som nämnda år ännu uppgått till 42,000 kronor.

Under år 1897 hade af anslaget till fiskerinäringens understöd

användts för aflöningar och reseersättningar åt fiskeriassistenterna äfvensom

till andra utgifter af stadigvarande art 9,400 kronor jemte ett

reseersättningsbelopp af omkring 100 kronor, eller sålunda tillhopa

9.500 kronor. Af återstående 25,500 kronor hade ända till 16,500

kronor åtgått såsom bidrag till hushållningssällskap in. fl. för åtgärder

till befrämjande af fisket inom olika delar af landet och hufvudsakligen

för aflönande af fiskeritillsyningsmän. Vidare hade anvisats till anställande

af en fiskeristipendiat äfvensom till bekostande af dennes resor

1,750 kronor, till uppehållande af fiskodlingsanstalten vid Finspong

1.500 kronor, för anordnande under 1897 års allmänna konst- och industriutställning

i Stockholm af en fiskerikonferens 500 kronor samt

för anställande af hydrografiska undersökningar 2,000 kronor. Dessutom

hade Kongl. Maj:t redan den 6 november 1896 af ifrågavarande 1897

års anslag anvisat ett belopp af 3,085 kronor till bestridande af en del

af kostnaden för beslutad ombyggnad af vissa telefonledningar inom

Göteborgs och Bohus län. Således hade af anslagssumman, 35,000

kronor, endast återstått 165 kronor, och hade Kongl. Maj:t derför måst

från andra tillgängliga medel inom sjette hufvudtiteln bereda understöd

till fiskerinäringens ö fråga behof. Från besparingarna å nämnda hufvudtitels

anslag till jordbruket, handeln och näringarna hade sålunda

under år 1897 anvisats dels 6,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna

för anställande af liskeförsök för utrönande af sillens förekomst i Katt-egat

och Skagerak, dels ock 1,100 kronor såsom bidrag till utgifvande

af »Svensk fiskeritidskrift». Sammanlagdt hade sålunda under år 1897

till 6skerinäringens befrämjande anvisats omkring 41,935 kronor.

Utaf nästlidna års anslag till fiskerinäringens understöd, hvilket,

såsom ofvan nämnts, i sammanhang med ökning af förste fiskeriassistentens

lön med 1,000 kronor, höjts från 35,000 kronor till 36,000

kronor, hade disponerats för aflöningar och reseersätningar åt fiskeriassistenterna,

äfvensom till andra utgifter af stadigvarande art 10,400

kronor jemte ett reseersättningsbelopp af omkring 100 kronor, eller

således tillhopa omkring 10,500 kronor. Vidare hade anvisats till anordnande

af rapporter rörande sillfisket vid Göteborgs och Bohus läns

kust samt för utbyte af rapporter med Norge rörande sillfisket 4,000

kronor, till anställande af en fiskeristipendiat äfvensom bekostande af

dennes resor 1,750 kronor, till anordnande af hydrografiska undersökBih.

till Jliksd. Prof. I8!)9. 4 Sami 1 Afd. 7 Haft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ningar 4,000 kronor samt till uppehållande af fiskodlingsanstalten vid

Finspong 1,500 kronor. Således hade af ifrågavarande anslag återstått

allenast 14,250 kronor för tillgodoseende af fiskerinäringens öfriga kraf

på understöd. Endast från hushållningssällskap in. fl. hade emellertid

begärts statsbidrag för åtgärder till befrämjande af fisket inom skilda

delar af landet och hufvudsakligen för aflönande af fiskeritillsyningsmän

till sammanlagdt belopp af 18,675 kronor. Kongl Maj:t hade

derför sett sig nödsakad att, med hänsyn till de öfriga fiskerinäringens

behof, som måste tillgodoses, nedsätta flertalet af de belopp, som af

hushållningssällskapen m. fl. begärts i statsbidrag och som föregående

år äfven af Kongl. Magt beviljats, äfvensom i ett fall afslå en två särskilda

gånger gjord framställning om statsunderstöd. Detta oaktadt

hade berörda på anslaget till fiskerinäringens understöd återstående

belopp, 14,250 kronor, ingalunda förslagit utan, sedan detta belopp, på

50 kronor när, blifvit anvisadt till hushållningssällskap m. fl. för ofvannämnda

ändamål, hade Kongl. Maj:t måst anlita andra tillgängliga

medel, och hade Kongl. Maj:t sålunda beviljat från besparingarna

å sjette hufvudtitelns anslag till jordbruket, handeln och näringarna

dels ytterligare tillhopa 1,700 kronor till hushållningssällskap m. fl.,

dels till reseunderstöd åt en fiskeritillsyningsman och en fiskeristipendiat

sammanlagdt 800 kronor, dels ock såsom bidrag till utgifvande af

»Svensk fiskeritidskrift» 900 kronor, hvarförutom en ansökning om ett

anslag å 500 kronor ännu vore beroende på utredning. Tillhopa hade

sålunda för år 1898 till fiskerinäringens befrämjande anvisats omkring

39,350 kronor, men för ett rätt bedömande af fiskerinäringens behof

af statsunderstöd under nämnda år borde till denna summa läggas dels

berörda på utredning beroende belopp, 500 kronor, dels ock hvad, såsom

ofvan nämnts, på grund af otillräckligheten i det till fiskerinäringens

understöd anvisade anslagsbeloppet måst nedsättas eller afslås

af begärda understöd, tillhopa 2,275 kronor eller i allt 2,775 kronor.

Under innevarande år kunde med all säkerhet förväntas åtminstone

lika stora anspråk på understöd för fiskerinäringen som under nästlidna

år, hvarför det afsedda anslagsbeloppet äfven innevarande år måste

betydligt öfverskridas. Beloppet af de ständiga anvisningarna vore

detsamma som under år 1898, eller omkring 10,500 kronor, hvarvid

emellertid borde beaktas, att landtbruksstyrelsen påkallat en ökning af

omkring 900 kronor i nu utgående reseersättning för en undervisare i

fiskodling. Anspråken från hushållningssällskap m. fl. på statsunderstöd

för åtgärder till befrämjande af fisket måste förutses blifva, med

frånräknande af den förra året afslagna ansökningen, åtminstone lika

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

43

stora som år 1898, eller å sammanlagdt belopp af 18,300 kronor.

Redan hade af anslaget till fiskerinäringens understöd för innevarande

år anvisats, förutom bidrag till aflönande af fiskeritillsyningsmän m. m.

inom några län, dels till anordnande äfven under nästkommande sillfiskeperiod

eller vintern 1899—1900 af rapporter rörande sillfisket vid

Göteborgs och Bohus läns kust m. in. ett från 4,757 kronor 77 öre,

hvilket belopp för ändamålet begärts, till 4,000 kronor nedsatt belopp,

dels till anställande jemväl under innevarande år af en fiskeristipendiat

äfvensom till bekostande af dennes resor 1,750 kronor, dels för anordnande

af hydrografiska undersökningar 4,000 kronor, dels ock till iippehållande

af fiskodlingsanstalten vid Finspong 750 kronor. Vidare

komme, enligt hvad antagligt vore, statsunderstöd att för innevarande

år kräfvas till utgifvande af »Svensk fiskeritidskrilt» med 900 kronor,

hvarförutom nya anspråk på statsunderstöd till fiskerinäringens befrämjande,

enligt hvad i det följande närmare angifves, med all säkerhet

kunde under innevarande år emotses. Emellertid skulle endast för

tillgodogörande af de utaf departementschefen nu omförmälda, redan

framstälda eller på grund af nästlidna års framställningar väntade anspråk

på statsbidrag åtgå sammanlagdt omkring 41,850 kronor.

Utaf den redogörelse departementschefen sålunda lemnat torde,

enligt hvad han vidare anfört, framgå, att det skäl, som år 1896 anförts

för nedsättning af anslaget till fiskerinäringens understöd, eller

att anslagssumman, 42,000 kronor, visat sig vara bestämd till högre

belopp, än behofvet kräfde, icke längre förefunnes.

Anvisningarna till fiskerinäringens befrämjande uppginge nemligen

år 1896 till omkring 40,900 kronor samt år 1897 till omkring 41,935

kronor, och år 1898 visade sig behofvet af statsunderstöd uppgå till

42,125 kronor, ehuru anvisningarna måst inskränkas till omkring 39,350

kronor; hvarjemte för innevarande år anspråken å statsbidrag kunde,

enligt hvad ofvan visats, beräknas till minst 41,850 kronor.

Att behofvet af sådant understöd under innevarande och närmast

kommande år måste snarare ökas än minskas, framginge bland annat,

och utan hänsyn till de särskilda framställningar, som departementschefen

hade att anmäla, deraf att beträffande ej mindre än nio län, nemligen

Stockholms, Upsala, Kristianstads, Elfsborgs, Skaraborgs, Vestmanlands,

-Temtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, ännu ej gjorts några

framställningar om statsunderstöd för fiskerinäringen, men sådana med

afl säkerhet vore att förvänta från de flesta af nämnda län.

Dessutom komme antagligen anslaget till fiskerinäringens understöd

att inom den närmaste tiden behöfva anlitas för ytterligare ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

It Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

behofs tillgodoseende. Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 mars 1896

både nemligen handels- och sjöfartsnämnden samt nautiska föreningen

i Göteborg äfvensom Göteborgs fiskeriförening hos Kongl. Maj:t, gjort

framställning om statsbidrag för spridande af väderleksöfversigter och

stormvarningar till rikets vestkust för fiskeribefolkningens och den

mindre kusttrafikens behof. Under förutsättning att för dessä öfversigters

och stormvarningars utarbetande vid meteorologiska centralanstalten

icke erfordrades något särskildt anslag, beräknade sökandena

kostnaderna för de till ändamålet erforderliga anordningar till dels ett

belopp af 1,000 kronor att utgå en gång för alla och dels 5,000

kronor årligen; och hade sökandena hemstält, att Kongl. Maj:t måtte

för ändamålet anvisa 1,000 kronor för en gång och derutöfver 3,000

kronor årligen tills vidare, hvarvid återstoden af beräknade kostnaden

skulle af sökandena anskaffas. Utgifterna för ifrågavarande företag

komme dock antagligen icke att inskränka sig till nämnda belopp, alldenstund,

enligt hvad föreståndaren för meteorologiska centralanstalten

framhållit, nämnda anstalt måste kunna påräkna särskild ersättning för

de kostnader, som anstalten för ofvan angifna verksamhet komme att

tillskyndas och hvilka beräknats till 1,850 kronor årligen. Detta ärende,

hvilket af hörda myndigheter funnits vara synnerligen beaktansvärdt,

vore emellertid för närvarande under utredning, så att något förslagom

anvisande af medel härför icke nu kunde framställas.

Beträffande det af 1897 års Riksdag emot höjning af anslaget till

fiskerinäringens understöd anförda skäl — nemligen att området för

dispositionen af ifrågavarande anslag vore för vidsträckt och gränserna

derför i viss mån sväfvande, beroende hufvudsakligen derpå, att å anslaget

uppkommande besparingar öfverfördes till den under rubrik »jordbruket,

handeln och näringarna» bokförda besparingsfond samt användes

till denna fonds mångfaldiga syften — ville departementschefen här

endast framhålla, att dessa skäl icke torde ega giltighet i fråga om

höjning af anslaget till endast ungefärligen det belopp, hvartill utgifterna

visat sig uppgå, enär då ej något öfverskott af betydenhet kunde

återstå att öfverföra till besparingarna.

Att de syften, som med anslaget egentligen afsåges icke kunde,

såsom nämnda års Riksdag tillika anfört, genom det nuvarande anslagsbeloppet

tillgodoses, framginge enligt departementschefens åsigt äfven

al den utaf honom nu lemnade redogörelsen för de senaste årens behof

af statsunderstöd för fiskerinäringen och särskildt af de för år 1898

gjorda dispositioner, hvilka alla måste anses hafva utgått till ändamål

i anslagets egentliga syften, nemligen till de praktiska behofvens till
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

45

godoseende, med undantag allenast af anslaget å 4,000 kronor till de

äfven i vetenskapligt ändamål företagna hydrografiska undersökningarna,

hvilket anslagsbelopp dock ej öfverskridit hvad äfven statsutskottet vid

1897 års riksdag ansett högst böra utgå för detta ändamål.

På grund af det till fiskerinäringens understöd anvisade anslagets

otillräcklighet hade, såsom ofvan visats, under åren 1897 och 1898

besparingarna å anslagen till jordbruket, handeln och näringarna måst

anlitas för tillgodoseende af denna närings kraf; men detta förfaringssätt

kunde, med hänsyn jemväl till dessa besparingars fortsatta nedgående,

uppenbarligen icke fullföljas under någon längre tid.

Nödvändigheten af att, på sätt under år 1898 skett, nedsätta eller

helt och hållet afslå framställningar om statsbidrag för fiskerinäringens

understöd vore synnerligen att beklaga ur näringens synpunkt, då detta

måste verka i hög grad hämmande och störande på den utveckling,

hvari denna näring för närvarande syntes vara stadd. De senaste årens

erfarenhet hade nemligen ådagalagt, att landsting, hushållningssällskap

och enskilda personer allt mer började komma till insigt om betydelsen

af en rationel fiskevård, detta visande sig uti anslag till fiskerinäringens

befrämjande inom allt flere delar af landet och uti allt större anslaginom

de särskilda orterna samt i öfverensstämmelse dermed stående

framställningar om statsunderstöd.

Det hade då varit i hög grad önskligt, att Kongl. Maj:t varit i

tillfälle att beträffande beloppen af de lemnade statsbidragen kunna

följa samma principer, som före år 1898 tillämpats, nemligen att söka

anvisa åtminstone i det närmaste lika stora belopp, som af landsting,

hushållningssällskap eller på annat sätt inom de särskilda orterna för

samma ändamål anslagits.

Till en jemförelse med hvad norska staten offrade för fiskerinäringens

understöd, har departementschefen meddelat, att för budgetterminen 1 juli

1898 till och med den 30 juni 1899 föreslagits beviljande af ett anslag

å 55,680 kronor till sötvattensfiskets understöd och 260,500 kronor till

hafsfiskets befrämjande, eller tillsammans 336,180 kronor, och att Stortinget

beviljat dessa anslag.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21 november nästlidna år hade

tillika landtbruksstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes uti proposition

till Riksdagen föreslå,! att Riksdagen måtte höja anslaget till

fiskerinäringens understöd från^dess nuvarande belopp, 36,000 kronor,

till minst det belopp, hvartill 1889 års Riksdag bestämt detsamma, eller

42,000 kronor.

Till stöd härför hade landtbruksstyrelsen anfört, bland annat, att de

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

af Kongl. Maj:t vidtagna nedsättningarna af de från hushållningssällskap

m. fl. begärda statsbidragen måste få den beaktansvärda följden, att i

de orter, för hvilka sådant skett, beräknade inkomst- och utgiftsstater

måste rubbas till icke ringa olägenhet för fiskerinäringen och fullföljandet

af de åtgärder, som inom orterna börjat vidtagas för fiskets

förkofran; samt att, då anledning funnes att antaga, att från vissa af

de län, som hittills icke åtnjutit understöd för berörda ändamål, framställningar

om erhållande af dylika bidrag inom den närmaste framtiden

skulle till Kongl. Maj:t inkomma, olägenheterna af otillräckligheten

utaf ifrågavarande anslag blefve så mycket mera märkbara.

För att söka gifva eu föreställning om fiskets betydelse för vårt

land hade landtbruksstyrelsen jemväl, dock med förklarande att denna

betjrdelse, till följd af ofullständig statistik, icke kunde med full åskådlighet

framställas, meddelat följande upplysningar.

Redan antalet af rikets insjöar borde dervidlag kunna tjena till ledning.

Sålunda uppginge, enligt en af trycket utgifven förteckning öfver

Vermlands läns fiskevatten, antalet fiskevatten endast i Vermland till

omkring 2,000; och, enligt en från landtmäterikontorot i Jönköpings

län till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet afgifven uppgift,

funnes inom samma län 457 sjöar och 383 gölar med en areal af

tillhopa 83,895 hektar, deri dock ej inberäknad den till länet hörande

del af sjön af Vettern med en areal af 30,500 hektar. I en stor del

af rikets län träffades liknande rikedom på insjöar, fastän dylika sammanfattningar

öfver arealen icke förelåge. Hela arealen af Sveriges

sjöar beräknades till 36,281 qvadratkilometer eller omkring 8,4 procent

af landets hela yta. De anförda exemplen borde emellertid visa å ena

sidan svårigheterna, att ej säga omöjligheten, att skaffa några fullständiga

uppgifter öfver fiskets afkastning, men å andra sidan äfven, att

insjöarna redan vore, men ännu mera i framtiden borde kunna blifva

en näringskälla af rätt stor betydelse för landet. I en mängd sjöar

drefves fisket för närvarande blott till husbehof och någon noggrannare

vågning eller mätning af fångsten förekomme icke. I andra åter drefves

ett fiske, som lemnade icke obetydliga öfverskott till afsalu och för

export. Ej blott lax och ål utan äfven värderikare insjöarter såsom

gös från södra Sverige äfvensom annan sötvattensfisk exporterades

numera härifrån i rätt betydliga qvantiteter. Så t. ex. hade exporterats

år 1894 2,611,982 kg. färsk fisk (utom sill) till ett beräknadt värde af

2,350,784 kronor, år 1895 dylik fisk till en myckenhet af 1,731,957

kg. för ett beräknadt värde af 1,558,761 kronor och år 1896 2,059,487

kg. sådan fisk till ett värde af 1,853,538 kronor. Då sistnämnda år

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

47

65,663,730 kg. färsk sill exporterats till ett beräknadt värde af 3,283,187

kronor, framginge häraf, att värdet af sötvattensfisket utgjorde en

betydande del af värdet utaf landets fiskexport. Beträffande värdet af

de särskilda fiskena kunde nämnas, att landets laxfiske kunde, utan

fara för öfverdrift, i någorlunda goda år beräknas till omkring 1,000,000

kronor. Öfver ålfiskena i sötvatteu funnes visserligen icke någon samlad

statistik, men äfven dessa representerade ett rätt betydande värde.

Så t. ex. lemnade ålfiskena i Motala ström till Glan efter en säkerligen

icke för hög beräkning en afkastning af 11,000 kronor. Vid ett enda

ålfiske i Småland, för hvilket funnes fullt exakta uppgifter, fångades

under åren 1890—1895 ål för tillhopa 30,132 kronor. Ur hushållningssällskapens

berättelser för år 1897 hade landtbruksstyrelsen meddelat,

att värdet af den inom Kalmar läns södra hushållningssällskaps område

under samma år fångade fisk beräknats till 229,176 kronor 85 öre; att

inom Gotlands län afkastningen af fisket beräknats till 322,900 kronor,

deraf strömmingsfisket 150,000 kronor, torskfisket 67,300 kronor, flundrefisket

21,500 kronor, ålfisket 10,000 kronor, laxfisket 48,100 kronor

och fjällfisket 26,000 kronor; att värdet af fiskfångsten inom Blekinge

län uppgått tillhopa till 729,800 kronor, deraf för laxfisket i Mörrums

eif 55,000 kronor, laxfisket i saltsjön 94,850 kronor, laxfisket vid främmande

kuster 55,300 kronor, ålfisket 104,400 kronor, gråfisket 40,950

kronor, torsk- och flundrefisket 147,200 kronor, sill- och strömmingsfisket

176,100 kronor och sill- och strömmingsfisket vid främmande

kuster 56,000 kronor; att fiskena inom Malmöhus län lemnat eu inkomst

af tillhopa 813,197 kronor, deraf sillfisket 470,345 kronor, torsk-, koljeoch

hvitlingsfisket 117,746 kronor, flundre-, tunge- och rödspättfisket

91,220 kronor, ålfisket 92,008 kronor, laxfisket 20,993 kronor, stenbitfisket

7,340 kronor, pigg- och slätvarfisket 8,776 kronor, rökfisket

2,295 kronor och ofriga fisken 2,474 kronor; att inom Hallands län

bruttoinkomsten af fisket uppgått till 382,700 kronor, deraf utaf sillfisket

71,500 kronor, torsk-, koljé-, hvitling- och fiundrefiskena 138,300

kronor, hummerfisket 33,500 kronor, diverse smärre fisken 19,700 kronor,

laxfisket i hafvet 62,400 kronor och laxfisket i vattendragen 57,300

kronor; att fiskerierna inom Göteborgs och Bohus län under tiden från

den 1 april 1896 till samma tid 1897 lemnat en bruttoinkomst af tillhopa

2,527,574 kronor, deraf storsjöfisket 495,834 kronor, makrillfisket

212,610 kronor, kummelfisket 1,254 kronor, vinterfisket 157,682 kronor,

gråsejfisket 9,018 kronor, sillfisket 1,262,372 kronor, skarpsilliisket

39,280 kronor, agnsillfisket och vårens sillfiske 4,450 kronor, flundrefisket

68,312 kronor, laxfisket 31,325 kronor, strandfisket 85,885 kronor,

s. 48 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko 7.

48

hummerfisket 156,617 kronor och ostronfisket 2,935 kronor; samt att

inom Vesternorrlands län afkastningen af fisket beräknats till ett värde

af 366,695 kronor, deraf strömmingsfisket 264,060 kronor, laxfisket vid

kusten 25,813 kronor, laxfisket i elfvarna 57,200 kronor, sikfisket 12,225

kronor, torskfisket 735 kronor och öfriga fisken 5,662 kronor. Inom

ofvan nämnda sju af rikets län hade således fångstvärdet för fisket

under år 1897 uppgått tillhopa till 5,372,042 kronor 85 öre, hvaraf

möjligen kunde slutas till värdet utaf fisket inom öfriga delar af riket.

Vidare anför departementschefen:

Uti en till sjöförsvarsdepartementet inkommen, till Kongl. Maj:t

stäld skrifvelse af den 23 juni 1898 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län, med erinran hurusom för upprätthållande

af ordning i skärgården under pågående vinterfiske Kongl.

Maj:t under en lång följd af år tillåtit, att ett af flottans fartyg stationerats

vid bohuslänska kusten, anfört hufvudsakligen, att på senare tider

icke sällan anförts klagomål deröfver, att under den del af året, då

icke något örlogsfartyg bevakade kuststräckan, främlingar obehörigen

ingått på svenskt sjöområde med fiskeredskap, och särskildt deröfver att

de med så kallad trawl bedrifvit ett högst skadligt fiske, dervid bland

annat förekommit, att af bohuslänske fiskare utsatta fiskeredskap blifvit

förstörda; att det under alla förhållanden vore af största gagn för

länet, om ett örlogsfartyg under alla årstider vore förlagdt i bohuslänska

skärgården och utöfvade en välbehöflig uppsigt i fiskevattnen

vid rikets vestra kust; och hade med anledning häraf Kongl. Maj:ts

befallningshafvande hemstält, huruvida icke Kongl. Maj:t ville förordna,

att jemväl under månaderna april—oktober ett örlogsfartyg stationerades

vid bohuslänska kusten för upprätthållande af ordning i fiskevattnen.

öfver denna framställning hade till följd af erhållen remiss

marinförvaltningen den 5 juli 1898 afgifvit utlåtande och dervid, jemte

meddelande att de örlogsfartyg, hvilka kunde lämpa sig för ifrågavarande

ändamål, vore l:a och 2:a klassernas kanonbåtar, af hvilka

senare kanonbåten Svensksund allt sedan år 1891 årligen under vintermånaderna

varit beordrad till rikets vestkust, förklarat sig väl anse

hinder icke möta för att något af dessa fartyg användes för den af

Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande ifrågasatta bevakningen under

sommarmånaderna, men beträffande kostnaderna, som beräknades för

en l:a klassens kanonbåt till omkring 6,000 kronor, för kanonbåten

Svensksund till omkring 5,000 kronor och för annan 2:a klassens kanonbåt

till omkring 3,500 kronor, allt för månad, erinrat, att anslaget till

flottans öfningar redan vore för sitt ändamål otillräckligt och för den

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 49

skull icke lämpligen syntes höra belastas med utgifter för det af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande angifna syfte; i anseende hvartill, och då

under femte hufvudtiteln icke heller funnes något annat anslag, som

kunde anlitas, för dessas betäckande, marinförvaltningen ansåge, att,

derest ansökningen bifölles, de kostnader, som deraf föranleddes, borde

utgå af andra medel.

Sedan chefen för sjöförsvarsdepartementet med skrifvelse den 13

juli 1898, jemte förmälan, att han, lika med marinförvaltningen, väl

funne hinder icke möta för användande af någon af flottans kanonbåtar

för ifrågavarande ändamål, men ansåge derför erforderliga kostnader

icke böra drabba femte hufvudtitelns anslag, till chefen för civildepartementet

öfverlemnat detta ärende för den åtgärd, hvartill detsamma

kunde finnas föranleda, hade, efter det Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

i Göteborgs och Bohus län till Kongl. Maj:t inkommit med

en ytterligare skrifvelse, kommerskollegium i ärendet afgifvit utlåtande

af den 8 .november 1898 och dervid tillika öfverlemnat en, med anledning

af infordrad närmare utredning rörande angelägenheten af ett

örlogsfartygs förläggande vid bohuslänska kusten under ifrågasatta

manaderna samt begärd upplysning, huruvida icke något bidrag från

Göteborgs och Bohus läns sida eller eljest till bestridande af de för

anordningen erforderliga betydliga kostnaderna kunde påräknas, af

Kongl. Majt:s bemälde befallningshafvande till kommerskollegium ingifven

skrifvelse.

Uti nämnda båda skrivelser hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande hos länets

landsting äskat bidrag till bestridande af kostnaden för den ifrågasatta

anordningen, men att landstinget, med erkännande af behofvet af att

ett flottans fartyg förlädes till länet under ifrågavarande tid, förklarat sig

vara förhindradt att till sådant ändamål bevilja anslag; att anledning

icke . förekomme att hos någon annan korporation i länet eller hos

enskilde göra framställning om bidrag för anordningens möjliggörande;

att det. ock kunde med skäl ifrågasättas, huruvida den af Kongl. Maj:t.s

befallningshafvande föreslagna åtgärden så uteslutande berörde länets

intressen, att dess invånare borde betungas med ens någon del af de

derför erforderliga medels tillskjutande; att nemligen fisket vid bohuslänska

kusten, vore i viss mån fritt för alla rikets inbyggare, och att

erfarenheten visat, att från alla delar af landet deltoges i samma fiske,

som jemväl samlade till länet bolag och enskilde med syftemål att

uppköpa, förädla och försälja fiskevaror; att ur nämnda synpunkt det

bohuslänska hafsfisket, och skyddet derför kunde betraktas såsom en

Bill. till Ililisd. 1’rot. 18(J<J. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Statsutskottets Utlåtande M:o 7.

hela riket angående angelägenhet, särskildt då, såsom i detta fall, det

gälde att bereda skydd mot utländskt intrång å svenskt sjöområde; att

vid sådant förhållande det läge i sakens natur, att det torde vara angeläget

för statsmagterna att skydda svenska intressen och svenskt

fiskevatten; samt att grannländerna, som hade sjöområden att bevaka,

ej heller försummat att med ett tillräckligt antal armerade fartyg skydda

fiskevattnen; och hade Kong!. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelsen

till Kongl. Maj:t — med ytterligare framhållande af den skada, som

orsakades fisket vid bohuslänska kusten genom s. k. trawlare, hvilka

icke blott förstörde en del fiskeredskap, utan ock uppgifvits genom sin

framfart upprifva vegetationen på hafsbottnen och upphemta så mycket

fiskyngel, att enligt fiskarenas förmenande fisket derigenom betydligt

skadades — i underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t måtte, med

hänsyn dertill att tiden för ifrågavarande fartygs bevakningstjenst

kunde inskränkas till månaderna maj—september, för ändamålet anvisa

från anslaget till fiskerinäringens befrämjande, derest medel derifrån

kunde beredas, ett belopp af förslagsvis 20,000 kronor.

För egen del hade kommerskollegium anfört, att, i fråga om det

vid bohuslänska kusten bedrifna fiske, erforderlig ordning och nödigt

skydd, särskildt mot utländske fiskares trawl-ångare, syntes säkrast beredas

genom att för ändamålet i bohuslänska skärgården under alla

tider af året, då fiske i någon mera afsevärd omfattning der idkades,

ett lämpligt armeradt ångfartyg stationerades, samt att, ehuru ett framgångsrikt

bedrifvande af denna fiskerinäring väl närmast gagnade ortsbefolkningens

intressen, det dock måste medgifvas, att ifrågavarande

näring, som finge utöfvas jemväl af öfriga rikets inbyggare, vore af

den vigt, att densamma borde i fall af behof för nu angifna ändamål

med bidrag från det allmännas sida understödjas i den män understöd

för ändamålet icke från orten utginge, helst, med hänsyn till den ordning

och det skydd, som den ifrågasatta anordningen vore afsedd att

befordra, ett vigtig! allmänt intresse tillvaratoges; och hade kommerskollegium

på grund häraf och hvad eljest i ärendet förekommit funnit

sig böra i underdånighet tillstyrka, det täcktes Kongl. Maj:t, till stationerande

vid bohuslänska kusten af ett armeradt ångfartyg för beredande

af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande jemväl under

annan tid af året än vintermånaderna, bevilja anslag af allmänna medel

intill 20,000 kronor om året att tills vidare utgå.

Denna af departementschefen nu anmälda fråga, hvilken blifvit

beredd i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, syntes, yttrar

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

51

härefter departementschefen, med afseende å hvad myndigheterna i

ärendet anfört, vara i hög grad förtjent att uppmärksammas. Äfven

vid andra delar af rikets vestra och södra kuster skulle det armerade

ångfartyget kunna lemna välbehöfligt skydd, och i de fiskevatten, som

angränsade dessa kuster, vore det ur mer än en synpunkt önskvärd!,

att ett svenskt kronofartyg i fiskets speciella intressen visade sig.

Bland de kanonbåtar, som, enligt hvad marinförvaltningen meddelat,

kunde härvid komma till användning, ansåge departementschefen

gifvet, att kanonbåten Svensksund borde föredragas. Denna hade förut

under vintertjenstgöring visat sig mycket lämplig för ändamålet. Fartygets

användande kostade ock något mindre för månad än lista klassens

kanonbåtar. Deremot syntes de mindre kanonbåtarne af 2:a

klassen, ehuru icke obetydligt billigare, icke böra komma i fråga. De

hade nemligen en betydligt långsammare gång än Svensksund, hvilket

skulle göra bevakningstjensten afsevärdt mindre verksam.

Vid beredningen af detta ärende hade blifvit ifrågasatt, att man

för detta ändamål skulle begagna postångfartyget Öland, hvilket endast

under vintermånaderna användes för posttrafiken Imellan Öland och

fastlandet. Men då, enligt meddeladt sammandrag af kostnaderna för

detta fartyg, användandet af Öland icke skulle blifva afsevärdt billigare

än af kanonbåten Svensksund, samt generalpoststyrelsen i afgifvet utlåtande

på anförda skäl förklarat sig icke kunna tillstyrka, att Öland

begagnades för ifrågavarande ändamål, torde lämpligast vara att icke

nu anlita detta fartyg.

Kostnaden för användandet af kanonbåten Svensksund uppginge,

såsom redan nämnts, till 5,000 kronor för månad, eller alltså för tiden

maj—september till 25,000 kronor, hvadan det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och kommerskollegium föreslagna belopp, 20,000 kronor,

icke skulle förslå.

Då ändamålet med den föreslagna anordningen uteslutande afsåge

fiskerinäringens befrämjande, ansåge departementschefen, att nu förevarande

anslagstitel borde derför anlitas.

Af hvad departementschefen sålunda visat framginge emellertid,

att det för fiskerinäringens understöd anvisade anslag numera ingalunda

försloge att tillgodose ens denna närings öfriga behof, utan att redan

härför erfordrades en höjning af anslaget åtminstone till det belopp,

hvartill dessa anspråk redan visat sig ungefärligen uppgå, eller 42,000

kronor; och har departementschefen derför tillstyrkt, att, för beredande

dels af ytterligare erforderliga medel till fiskerinäringens befrämjande

och dels af nödiga medel, 25,000 kronor, till stationerande jemväl

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

under annan tid af året än vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg

vid rikets kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets

bedrifvande, Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att

anslaget till fiskerinäringens understöd måtte höjas från 36,000 kronor

till 67,000 kronor, eller med 31,000 kronor.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl anser utskottet, att

anslaget till fiskerinäringens understöd bör, för bestridande af sådana

utgifter, hvarför anslaget hittills varit afsedt, höjas till det af 1889

års Riksdag faststälda beloppet 42,000 kronor.

Hvad beträffar förslaget om stationerande jemväl under annan

tid än under vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg vid rikets

kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid hafsfiskets bedrifvande,

kan utskottet icke förorda, att, innan gagnet af en sådan anordning

hunnit blifva genom någon tids erfarenhet pröfvadt, anslag

dertill uppföres å ordinarie stat. Deremot synes det utskottet välbetänkt,

att åtgärder i detta syfte på försök vidtagas; och då de årliga

kostnaderna * härför icke synas kunna beräknas till lägre belopp

än det af Kongl. Maj:t föreslagna, eller 25,000 kronor, vill utskottet förorda,

att nämnda belopp må på extra stat för år 1900 anvisas.

Utskottet hemställer alltså:

l:o) att anslaget till fiskerinäringens understöd

må höjas från 36,000 kronor till 42,000 kronor, eller

med 6,000 kronor; samt

2:o) att å extra stat för år 1900 må beviljas,

till stationerande jemväl under annan tid af året än

vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg vid rikets

kuster för åstadkommande af ordning och skydd vid

fiskets bedrifvande, ett anslag af 25,000 kronor.

Skiften och afvittringar.

Ang. godtgörelse

åt

afvittring!- landtmätare

10:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem''

ställer utskottet,

m. m.

[8.]

att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1900 för

afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norbottens

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

53

län kunna komma att understiga 2,500 kronor för

dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor

för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta

arfvodesförhöjning, må dessa tjenstemän godtgöras

af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels

ock för år 1900 åt föredraganden af afvittringsärendena

i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt

honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt

honom anslagna belopp.

Hästafvelns förbättrande.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att det under reser- An^i®euiu

vationsanslaget till »hästafvelns förbättrande» uppförda särskilda anslag

till prisbelöningar för hästar måtte höjas från 50,000 kronor till 100,000 “/ hästar.

kronor, eller med 50,000 kronor. [9-]

Det under reservationsanslaget till »hästafvelns förbättrande»

uppförda särskilda anslag till prisbelöningar för hästar blef, enligt

hvad departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, uppå derom

af Kongl. Maj:t gjord framställning, år 1889 af Riksdagen höjdt från

35,000 kronor till 50,000 kronor och har sedan dess utgått med sistnämnda

belopp.

Departementschefen har vidare erinrat derom, att år 1896 blifvit

tillsatt eu komité för utredning af behofvet utaf förändrad organisation

af den myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af landets hästväsende

för närvarande vore anförtrodd. Uti det betänkande med förslag

till sådan förändring, som komitén den 18 november 1896 afgifvit

till Kongl. Maj:t, hade komitén framhållit önskvärdheten såväl af en

omarbetning i vissa delar af reglementet för prisbelönande af hästar

den 7 mars 1890 som ock af en ökning utaf det för detta ändamål

utgående anslag. Sedan Kongl. Maj:t med anledning häraf enligt

beslut den 9 december 1896 uppdragit åt samma komité att utarbeta

och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till erforderliga förändringar

uti gällande föreskrifter rörande prisbelöningar af hästar, hade komitén

den 10 september 1898 afgifvit betänkande i detta ämne.

Deruti hade komitén anfört, hurusom från äldre tider staten sökt

befrämja hästafvelns utveckling uti riket såväl genom stuterier som

genom att tillhandahålla hästuppfödare lämpliga beskällare, men att

otillräckligheten af dessa åtgärder framkallat från och med år 1872

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

tillämpningen vid sidan häraf utaf ett nytt system, nemligen premieringssystemet,

afsedt att genom årliga prisbelöningars utdelande uppmuntra

den enskilde till uppfödande af hästar och att dertill använda

lämpligt afvelsmateriel.

Betydelsen af ett offentligt prisbedömande, som ej blott verkade

uppmuntrande för den, som genom penningepris erhölle ett understöd

för sina sträfvanden, utan äfven för andra vore synnerligen lärorikt

och manande till efterföljd, hade redan dessförinnan varit insedd, och

inom hästafveln såväl som inom landtbrukets öfriga grenar hade detsamma

blifvit tillämpadt vid de från 1840-talet började allmänna landtbruksmötena.

Uti den provins, der hästuppfödningen utaf ålder framgångsrikt

bedrifvits, nemligen Skåne, hade år 1861 på hushållningssällskapets

initiativ och med af detsamma anslagna medel särskild

premiering^af hästar blifvit införd.

Verkningarna af hästpremieringen hade för landets hästafvel varit

betydelsefulla; och hade densamma under det fjerdedels sekel, den hos

oss tillämpats, gjort ganska märkbara framsteg, i synnerhet hvad beträffade

de gröfre s. k. kallblodiga hästarne, hvaraf behofvet till följd

af jordbrukets och industriens fortgående utveckling varit i ständig

tillväxt. Om äfven vårt lands begränsade tillgångar ej tilläte oss att för

hästafveln ikläda oss så stora uppoffringar som andra iänder, och derför

de belopp, som hos oss användts till stuteriväsendet, varit relativt obetydliga,

kunde vi dock med stolhet framhålla, att i intet land premieringssystemet

varit så allmänt genomfördt och systematiskt ordnadt som

hos oss. Det vore derför naturligt, att det äfven af hästuppfödarne

städse omfattats med stigande intresse, och häraf följde äfven, att de

uppvisade prisgiltiga djurens antal varit i ständig tillväxt. Då t. ex.

år 1877 1,604 hästar och år 1887 1,926 hästar kunnat premieras, hade

de premierade hästarnes antal år 1897 varit 2,942, men samtidigt hade

ej mindre än 1,089, som jemlikt det gällande reglementet varit värda

belöning, i anseende till bristande medel måst derifrån uteslutas.

Huru gagnande systemet än varit och huru rika dess frukter sålunda

visat sig, hade det dock ej kunnat undvikas, att mer eller mindre

berättigade anmärkningar mot vissa bestämmelser i reglementet blifvit

gjorda; och på grund häraf hade komitén utarbetat förslag till nytt

reglemente.

För att premieringen framgångsrikt skulle kunna verka, vore det

dock ingalunda till fyllest att på erfarenhet och hästafvelns utveckling

grundade förändringar i reglementet vidtoges; det fordrades äfven, att

tillräckliga penningmedel för ändamålet funnes att tillgå, och det läge

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

i sakens natur, att bebofvet häraf i jembredd med häststockens tillväxt

och landets framåtskridande i öfrigt skulle vara i ständigt stigande.

År 1897 hade emellertid de till prisbelöningar af staten och underdistrikten

anslagna medlen utgjort sammanlagdt 119,685 kronor, under det

att det belopp, som erfordrats, derest alla nämnda år godkända hästar

skulle erhållit dem tillerkända belöningar, uppgått till 188,004 kronor

40 öre. På grund häraf ''hade år 1897, såsom ofvan redan nämnts,

ej mindre än 1,089 hästar, deraf 164 beskällare och 925 fölston, h vilka

alla dock jemlikt gällande reglemente varit berättigade till belöningar,

måst derifrån uteslutas; och till undvikande deraf hade sålunda nämnda

år erfordrats ett ytterligare anslagsbelopp af 68,319 kronor 40 öre.

Till närmare utredning angående antalet af de premiegiltiga hästarne

samt det erforderliga premiebeloppet för år 1897 hade komitén hänvisat

till följande i enlighet med officiella uppgifter upprättade redogörelse:

Hingstar:

8

stycken å

200

kronor .........

........ kr.

1,600: —

35

„ å,

150

77 ........

....... 77

5,250: —

197

,, å

100

77 .........

........ 77

19,700: —

261

„ å

70

77 .........

18,270: —

44

ii ^

6: so

77 .........

....... 77

299: 20

Ung hingstar:

30

stycken å

6: 80

kronor .........

........ kr.

204: — kr.

f"

Ston:

Fölston:

15 stycken å

100

kronor ........

....... kr.

1,500: —

1,062

ii

75

77 .......

....... 77

79,650: —

1,037

ii ^

50

77 .......

...... 77

51,850: —

kr.

133,000: —

Ungston:

37

stycken å

20

kronor .......

....... kr.

740: —

21

„ å

10

77 ........

....... 77

210: —

1,284

„ *

6: 8 0

77 ........

...... 77

8,731: 20

kr.

9,681: 20

kronor 188,004: 4o.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Då premierna, derest komiténs förslag till reglemente blefve godkändt,

komme att utgå med något förändrade belopp och efter olika

grunder, hade komitén uppgjort beräkning, huru stort anslagsbelopp

under 1897 skulle hafva erfordrats, derest det nya reglementet då varit

gällande; och skulle hela penningbehofvet till belöningar i sådant fall

varit 170,000 kronor.

Af ofvannämnda år 1897 anslagna belopp, 119,685 kronor —

hade komitén vidare anfört — hade 44,985 kronor utgjort anslag af

statsmedel och 74,700 kronor anslag från underdistrikten, d. v. s. från

hushållningssällskap och landsting. Dessa korporationers i de flesta fall

ganska begränsade tillgångar, som dessutom numera toges i anspråk

för många andra ändamål, hvaribland i synnerhet nötkreaturspremieringen,

kräfde ständigt ökade belopp, lade oöfverstigliga hinder i vägen för

att i allt för hög grad höja anslagen, och det måste äfven anses såsom

en fullkomligt rigtig grundsats, hvilken dessutom i allmänhet tillämpades

vid anslag af liknande natur, att statens anslag utginge med belopp,

motsvarande hvad som lemnades från de särskilda orternas korporationer.

För att fylla det närvarande behofvet skulle i detta fall från hvartdera

hållet erfordras 85,000 kronor; och då till den andel, som af statsmedel

lemnades, borde läggas för reseersättningar, tryckning af blanketter

och berättelser m. m. behöfliga medel, 15,000 kronor, måste statsanslaget

till hästpremieringen ovilkorligen behöfva höjas till 100,000 kronor

årligen. Härvid vore att märka, att, om man toge hänsyn till den

ständigt fortgående tillväxten utaf behofven, detta belopp, såsom grundadt

på nuvarande förhållanden, vore det lägsta möjliga, och äfven det

komme ganska ''snart att visa sig otillräckligt; men då man af nyss

anförda skäl hade anledning befara, att hushållningssällskap och landsting

tills vidare ej skulle ega förmåga att till högre belopp uppdrifva

sina bidrag, hade komitén ansett sig ej, huru önskligt det än skulle

vara, böra föreslå större höjning af anslaget.

Komitén hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

anhålla om höjning af anslaget till hästpremieringen från 50,000

kronor till 100,000 kronor årligen.

Angående den sålunda ifrågasatta höjningen af anslaget till hästpremieringen

hade, genom särskilda remisser, landtbruksstyrelsen, stuteriöfverstyrelsen

och inspektören för kavalleriet blifvit hörda.

Landtbruksstyrelsen hade uti utlåtande den 1 december 1898

anfört, att de af hushållningssällskapen till hästpremiering under år 1897

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

57

anslagna medel uppgått, enligt hushållningssällskapens till landtbruksstyrelsen

ingifna berättelser, tillhopa till 86,421 kronor 24 öre; att sålunda

ganska afsevärda belopp af hushållningssällskapen användes till

hästpremiering vid sidan åt'' den med statsmedel understödda hästpremieringen;

samt att hushållningssällskapen, om de skulle finna sådant

med sin fördel förenligt, otvifvelaktigt skulle genom egna medel kunna

uppbringa de för statspremieringen från orterna utgående medlen till

det af komitén såsom från underdistrikten för ändamålet erforderligt

ansedda beloppet, 85,000 kronor.

Uti till Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande den 8 december 1898 hade

stuteriöfverst.yrelsen förklarat, att styrelsen, som, i likhet med komitén,

funne det nuvarande anslaget till prisbelönande af hästar vara alldeles

otillräckligt, ansåge sig böra på det lifiigaste tillstyrka bifall till den

af komitén gjorda underdåniga framställningen om nämnda anslags

höjande till 100,000 kronor för år.

Slutligen hade inspektören för kavalleriet, med anledning af Kongl.

Maj:ts remiss, i denna del af frågan anfört, att de komiterades förslag,

bland annat, genom väsentligen ökade premier på ett framgångsfullt

sätt sökt inverka på hästafvel^ och dermed äfven indirekt på remontuppfödningens

ställning i vårt land, samt derför tillstyrkt detta förslag.

Frågan om höjning af anslaget till prisbelöningar för hästar hade

departementschefen, enligt hvad han vidare till protokollet yttrat, anmält

för Kongl. Maj:t, innan ännu det af komitén upprättade förslag

till nytt reglemente för premieringen understälts Kongl. Maj:ts pröfning,

derför att det syntes vara af vigt, att denna anslagsfråga redan

af innevarande års Riksdag afgjordes, hvilket ej annars kunnat ske,

samt dessutom kunskap om det belopp, hvarmed statsanslaget komme

att utgå, erfordrades för pröfning af en del bestämmelser i det föreslagna

reglementet. Af den lemnade utredningen framginge ock, att

den ifrågasatta förhöjningen vore minst lika nödvändig, äfven om de

nu gällande reglementsbestämmelserna bibehölles alldeles oförändrade.

Det för hvarje år allt mer stigande antalet anmälda premiegiltiga

hästar inom landet visade premieringens uppmuntrande och gagnande

inflytande; men, för att detta ej skulle minskas, fordrades, att anslagen

till prisbelöningarna hölle jemna steg med det växande intresset derför,

så att ej en del godkända djur i brist på medel måste uteslutas

från premier.

Med hänsyn till hvad landtbruksstyrelsen meddelat angående beloppet

af hushållningssällskapens anslag till hästpremieringen, ansåge

Bih. till Itiksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. bidrag

till sjömans•

husens förvaltningskostnader.

[10.]

departementschefen det kunna påräknas, att underdistrikten, vare sig

genom nya anslag eller genom delvis ändrad användning af anslag,

som redan beviljats för närstående ändamål, skulle kunna prestera det

anslågsbelopp, som kunde på dem ankomma.

Då, beträffande storleken af anslagsförhöjningen, komitén funne

ett statsanslag af 85,000 kronor jemte samma belopp från underdistrikten

vara tillräckligt för att fylla det närvarande behofvet till prisbelöningar,

har departementschefen, på de af komitén anförda skäl, ansett

anslaget af staten för detta ändamål böra sättas till detta belopp, 85,000

kronor, hvartill dock borde, enligt hvad komitén vidare föreslagit,

läggas för reseersättningar, tryckning af blanketter och berättelser

m. m. erforderliga medel, 15,000 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har departementschefen

tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra den

framställning, hvarom nu är fråga.

Utskottet, som icke har något att erinra emot Kong!. Maj:ts föreliggande

förslag, hemställer alltså,

att det under reservationsanslaget till »hästafvel^

förbättrande» uppförda särskilda anslag till prisbelöningar

för hästar må höjas från 50,000 kronor till

100,000 kronor, eller med 50,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till »hästafvel^ förbättrande»

att i sin helhet höjas från 109,620 kronor till 159,620 kronor.

Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader.

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

att i riksstaten under sjette hufva dtiteln näst efter anslaget till hästafvelns

förbättrande uppfördes, under benämning: »bidrag till sjömanshusens

förvaltningskostnader», ett anslag af 40,000 kronor att, såsom

bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader, sjömanshusen

emellan årligen fördelas i mån af antalet vid hvarje sjömanshus

under näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn jemväl

tagen till andra omständigheter, som med afseende å anslagets ändamål

ansåges böra på en sådan fördelning öfva inflytande.

Departementschefen har vid detta ärendes föredragning till stats
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

59

rådsprotokollet erinrat, hurusom med anledning af särskilda, af Riksdagen

i skrivelser den 6 maj 1898 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens tredje liufvudtitel och den 13 i samma månad angående

åtgärder till höjande af den svenska sjöfartsnäringen och till

främjande af svenska alsters afsättning i utlandet gjorda framställningar,

Kongl. Maj:t den 1 juli 1898 tillsatt en komité med uppdrag att till

Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande och förslag, bland annat, angående

de åtgärder, som skulle kunna ytterligare vidtagas till beredande

af lättnader för och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen. Komitén,

som i skrifvelse till''Kongl. Maj:t den 29 oktober 1898, hvarmed

öfverlemnats utlåtande och förslag rörande ifrågasatt lindring i konsulatafgifterna

för svenska fartyg, anmält sin afsigt vara att allt efter arbetets

fortskridande afgifva särskilda utlåtanden och förslag beträffande

sådana i komiténs uppdrag ingående ämnen, som icke stode till hvarandra

i det förhållande, att de lämpligen borde i ett sammanhang

behandlas, har den 23 november 1898 afgifvit underdånigt utlåtande

om vissa frågor rörande sjömanshusen i riket och deruti hemstält,

bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag

aflåta proposition om ställande till Kongl. Maj:ts förfogande af ett

årligt anslag af statsmedel till belopp af 40,000 kronor att, såsom

bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader, sjömanshusen

emellan årligen fördelas i mån af antalet vid hvarje sjömanshus

under näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn jemväl

tagen till andra omständigheter, som med afseende å anslagets ändamål

ansåges böra på en sådan fördelning öfva inflytande.

I de vid komiténs berörda utlåtande fogade motiv hade komitén,

yttrar vidare departementschefen, till en början framhållit, att en bland

de anmärkningar, som rigtats mot den nuvarande lagstiftningen angående

å sjöfarten hvilande pålagor och de derigenom inflytande medlens

användande, vore den, att sjöfartsnäringen toges i anspråk. såsom

skatteobjekt för fyllande af vissa förvaltningsgrenars medelsbehof i större

utsträckning, än denna närings intresse i samma förvaltningsgrenar

rätteligen borde föranleda. Staten hade begagnat sig af den kännedom

om fartyg och sjöfolk, som hos sjömanshusen vore att finna, och i

lagstiftningsväg pålagt dem förvaltningsbestyr för vissa allmänna ändamål,

utan att med statsmedel godtgöra dessa bestyr. Häraf hade blifvit

en följd, att de tillgångar, som från sjöfart och sjöfolk tillflöte sjömanshusen,

måst användas äfven för utförande af statsförvaltningsbestyren

och i samma mån blifvit undandragna det ändamål, hvarför de uttoges,

nemligen i första rummet beredande af understöd åt sjöfolk.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Härefter hade komitén redogjort för sjömanshusinstitutionens tillkomst,

den verksamhet, sjömanshusen hade att utöfva, och de inkomstkällor,

som gåfve dem medel till denna verksamhet (komiténs tryckta

motiv, sid. 12—32).

Af den historiska utredningen framginge, att sjömanshusens primära

och egentliga uppgift varit att verka såsom en sjuk- och understödskassa

för sjöfolk med obligatoriska afgifter till kassan, men att i lagstiftningsväg

undan för undan vidgats området för de sjömanshusen

och den dermed förbundna ombudsmansinstitutionen åliggande uppgifter.

Icke ens på- och afmönstringsförrättningarna hade ursprungligen

ålegat sjömanshusen.

I det nu gällande reglementet för sjömanshusen i riket af den 4

mars 1870 med deri sedermera vidtagna ändringar angåfves sjömanshusens

ändamål vara att samla och meddela upplysningar om allt inhemskt

sjöfolk och alla för handeln afsedda fartyg af tjugu tons drägtighet

och derutöfver, hvilka inom riket hade sin hemort, att hålla förteckningar

öfver det sjömanskap och de fartyg af omförmälda beskaffenhet,

som under hvarje år i handelssjöfarten användes, samt att

i öfrigt egna eftersyn åt sjömännen och bereda understöd åt behöfvande

bland dem, äfvensom åt deras efterlemnade enkor och barn

(sjömanshusreglementets § 1 enligt kungörelse den 16 mars 1877).

Hvad som förut varit det väsentliga hade sålunda nu satts i sista

rummet.

Enligt reglementets närmare bestämmelser hade sjömanshusen,

bland annat, att samla och till vissa myndigheter afgifva åtskilliga, för

sjömanshusens eget ändamål egentligen främmande, statistiska uppgifter

rörande sjöfolk.

Särskildt hade komitén i afseende härå framhållit, att genom

värnpligtslagens af den 5 juni 1885 tillkomst ett mycket betungande

arbete pålagts sjömanshusen, i afseende å värnpligtiges inskrifning,

redovisning och inställande till tjenstgöring, m. m., utan att derför

någon annan ersättning lemnats än enligt kongl. bref den 15 njaj 1891

för inskrifningslistors upprättande »sex kronor för hvarje hundratal

man, som införes i listorna samt i förhållande dertill för större eller

mindre antal».

I sin redogörelse för sjömanshusens inkomstkällor hade komitén

fäst uppmärksamheten på, att dessa, utom räntemedel, hufvudsakligen

utgjordes af tonafgifter, hvilka skulle erläggas för fartyg, som från

svensk hamn afginge till Norge eller utrikes ort med visst belopp för

hvarje ton af fartygets drägtighet, samt af hyresafgifter, som, då be
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

61

sättning å inhemskt fartyg, ankommande från Norge eller utrikes ort,

i svensk hamn afmönstrades, skulle efter vissa grunder erläggas af

befälhafvare och besättning.

Komitén hade derefter öfvergått till en redogörelse för vissa

angående sjömanshusen framstälda förslag och dervid erinrat (komiténs

motiv, sid. 38), att frågan om statsbidrag till sjömanshusen varit å

bane kort efter det reglementet för sjömanshusen i riket af den 4 mars

1870 trädt i kraft. I skrifvelse den 17 november 1871 hade kommerskollegium

nemligen hos Kongl. Maj:t anmält en framställning af

sjömanshusdirektionen i Marstrand om beredande af årsarfvode af allmänna

medel åt ombudsman vid sjömanshuset och dervid på anförda

skäl hemstält, att Kongl. Maj:t måtte besluta, att hvarje af de i riket

då befintliga trettiosju sjömanshus skulle ega att, såsom bidrag till

sina förvaltningskostnaders bestridande, af allmänna medel årligen

uppbära ett anslag af tvåhundrafemtio kronor emot skyldighet att derför

redovisa i den ordning, som för statsmedel i allmänhet vore föreskrifven.

Men enligt kongl. bref den 1 december 1871 hade Kongl.

Maj:t, som icke bifallit sjömunshusdirektionens i Marstrand anhållan,

funnit den af kollegium i öfrigt gjorda framställningen icke till någon

åtgärd föranleda.

Den år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomitén, hvilken upptagit

frågan om statsbidrag till sjömanshusen i samband med andra sjömanshusen

rörande frågor, hvilka till nämnda komité remitterats, hade hemstält,

att till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader bidrag

måtte lemnas af statsmedel att årligen utgå till hvarje sjömanshus med

högst fyrtio procent af deras förvaltningsutgifter. För bestridande af

bidrag med fyrtio procent af förvaltningskostnaden skulle, att döma

efter förhållandena år 1884, erfordrats ett årligt anslag af tillhopa

ungefär 30,000 kronor.

Sedan kommerskollegium genom remiss den 25 jannari 1889

anbefalts att yttra sig öfver arbetareförsäkringskomiténs utlåtande och

förslag rörande sjömanhusen, hade kollegium den 22 december 1892

till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande i ämnet, dervid kollegium framlagt

förslag till nytt reglemente för sjömanshusen i riket. För detta

koilegii utlåtande, som, bland annat, behandlade arbetareförsäkringskomiténs

förslag om förvaltningsbidrag af statsmedel, hade komitén

lemnat en redogörelse( komiténs motiv, sid. 45—48), af hvilken framginge,

att kollegium, som ansett billigheten oeftergifligen fordra, att statsbidrag

bereddes sjömanshusen såsom godtgörelse för af dem utförda, för

sjöfartsnäringen främmande statsförvaltningsbestyr, särskildt arbetet med

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande K:o 7.

värnpligtiges inskrifning och redovisning, i likhet med arbetareförsäkringskomitén

funnit det årliga statsbidraget böra bestämmas till 30,000

kronor, äfvensom att kollegium ansett, att det bidrag af statsmedel,

som kunde varda sjömanshusen beredt, borde för hvarje år dem emellan

fördelas med hänsyn till antalet af der vid slutet af det föregående

året inskrifne sjömän jemte andra förhållanden, som kunde anses inverka

på de särskilda sjömanshusens behof af förvaltningsbidrag.

Komitén har äfven erinrat, att sjöfartsnäringskomitén af år 1890

hemstält, att till sjömanshusens förvaltning måtte lemnas bidrag af

statsmedel efter de närmare grunder, som af Eders Kongl. Maj:t kunde

pröfvas lämpliga.

Erforderlig utredning — yttrade komitén härefter — för bedömande

af de förhållanden, som på denna fråga öfvade inflytande,

hade på sin tid åstadkommits af arbetareförsäkringskomitén i afdelningen

III: Statistiska undersökningar, 4: sjömanshusen och handelsflottans

pensionsanstalt. Till denna utredning finge komitén i många

afseenden hänvisa, men då, sedan de uppgifter, hvarpå sagda utredning

uppbygts, blifvit afgifna, en så lång tid som omkring tretton år

förflutit, hade komitén ansett nödigt bygga sin framställning jemväl på

ett nyare material. Under september 1898 hade derför genom kommerskollegii

bemedling från sjömanshusdirektionerna infordrats ej mindre

uppgifter å sjömanshusens inkomster och utgifter under år 1897, uppdelade

i de särskilda titlar, hvarunder inkomsterna ingått och utgifterna

bestridts, samt derjemte uppgifter för senaste fem år af beloppet af

vid sjömanshusen uppburna dels tonafgifter, särskildt för utländska

fartyg, dels hyresafgifter, dels ock afgifter för införande i inskrifningslistorna

af värnpligtige, än äfven redogörelse för omfattningen af dels

de förvaltningsbestyr, som i afsende å inskrifning och redovisning af

värnpligtige ålåge sjömanshusen, dels det arbete, afgifvande! af statistiska

uppgifter föranledde.

Efter det sagda, till komitén öfverlemnade uppgifter och utredning

blifvit genom komiténs försorg i vissa afseenden kompletterade, hade

de, hvad de ekonomiska uppgifterna anginge, hoparbetats i de tabeller,

som funnes komiténs utlåtande bilagda.

Till dessa tabeller och till den af komitén lemnade sammanfattning

af tabellerna (komiténs motiv, sid. 49, 50) har departementschefen

hänvisat.

I vissa af de inhemtade yttrandena — fortsatte komitén — angåfves,

att besväret med värnpligtiges inskrifning och redovisning vore

både mödosamt och tidsödande. Det upplystes från olika håll, att

s. 63 Kontrollera mot PDF

0

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 63

arbetet medtoge en stor de], vid ett sjömanshus omkring en tredjedel,

af den tid, som borde egnas sjömanshusets egna angelägenheter.

Komitén framhölle särskildt, att det af komiténs ofvan omförmälda utredning

framvisade förhållandet, att förvaltningskostnader och öfriga utgifter,

utom utbetalda understöd, ifrån år 1884 till år 1897 ökats med

nära femtio procent, pekade, under de omständigheter som i öfrigt

framginge af utredningen, alldeles oförtjdbart derpå, att det i väsentlig

mån varit arbetet med värnpligtiges inskrifning och redovisning, som

föranledt nedläggandet i förvaltningskostnader af en så betydlig del

af sjömanshusens, till större delen genom utgifter å sjöfart och sjöfolk

influtna inkomster.

Att dessa mindre tilltalande förhållanden i afseende å användandet

af medel, som af sjöfarten och sjöfolket tillskjutits för uppehållande af

en till deras förmån anordnad institution, borde rättas, derom torde

man lätt kunna vara enig. Frågan härom hade också redan nått den

mognad och vunnit den utredning, som borde berättiga den till ett

för sjöfarten och dess idkare gynsamt afgörande.

Då staten begagnat sig af denna institution och dess tjenstemän

för sina ändamål, hade detta skett af lämplighetsskäl, och komitén ansåge

sig icke ega tillräcklig anledning ur sjöfartens och sjöfolkets

synpunkt att lägga sitt ord mot att detta allt framgent skedde, blott

det icke utsträcktes dertill, att vederbörandes krafter toges i någon

väsentligt högre mån i anspråk härför, än för närvarande egde rum,

och under den förutsättning, att staten honorerade de tjenster, hvarpå

den gjorde anspråk.

Den af kommerskollegium, såsom sjömanshusens öfverstyrelse, år

1871 gjorda hemställan om ett förvaltningsbidrag af 250 kronor åt

hvarje sjömanshus, eller för de nuvarande sjömanshusen (46x250)

11,500 kronor, hade endast afsett att bereda godtgörelse för det då

förekommande sjöfartsstatistiska arbetet vid sjömanshusen, men sedan

dess hade jemte det statistiska arbete, som fortfarande påhvilade sjömanshusen,

tillagts dem utan någon ersättning, som vore värd att nämna,

hela det omförmälda arbetet med värnpligtiges inskrifning och redovisning

m. m., hvilket arbete icke allenast vore omfattande och tidsödande,

utan ock vore åt beskaffenhet att kräfva stor skyndsamhet, ordentlighet

och omsigt.

När arbetareförsäkringskomitén beräknat statsbidraget till sjömanshusens

förvaltning till högst 40 procent af förvaltningskostnaden, hade

denna proportion säkerligen varit skälig. Den tiden hade likväl ännu

saknats erfarenhet om det besvär, som de genom nya värnpligtslagen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande jV:o 7.

och dithörande författningar sjömanshusen pålagda göromål verkligen

medfört. Att döma af åtskilliga förhållanden, vore tendensen till och

med den att öka dessa göromål i än mera besvärande grad.

Utginge man emellertid från de statsförvaltningsbestyr, som nu

påhvilade sjömanshusen med afseende å ej mindre värnpligtsväsendet

än äfven det sjöfartsstatistiska arbetet, och frånsåge man härvid sjömanshusens

arbete med mönstringsväsendet, hvilket numera måste anses

vara organiskt förbundet med institutionen sjelf, borde staten billigtvis

bidraga till sjömanshusens förvaltningskostnader med ett belopp,

som icke understege af arbetareförsäkringskomitén föreslagna 40 procent

deraf. Då förvaltningskostnaderna utgjort 1897 omkring 100,000

kronor, hade derför komitén för sin del tillstyrkt beredande af ett

årligt statsanslag för ändamålet af 40,000 kronor.

Lika med kommerskollegium hade komitén ansett detta anslag

böra sjömanshusen emellan hvarje år fördelas icke med viss procent

af hvarje sjömanshus’ förvaltningskostnader under det näst föregående

året, utan i förhållande hufvudsakligast till antalet vid sjömanshuset

det året inskrifne sjömän, hvilket synts komitén böra vara den bästa

mätare på bestyrens omfattning, men med rätt för den fördelande

myndigheten att äfven fästa afseende vid andra förhållanden, som med

hänsyn till anslagets ändamål ansåges vara af beskaffenhet att böra på

fördelningen öfva inflytande.

Anslaget hade synts komitén böra fördelas af Kongl. Maj:t efter

förslag af kommerskollegium, för så vidt Kongl. Maj:t ej funne fördelningen

kunna lämpligen uppdragas åt nämnda embetsverk efter de

närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde till iakttagande dervid

fastställa.

Kommerskollegium hade den 10 december 1898 afgifvit af Kongl.

Maj:t infordradt utlåtande öfver komiténs förslag och deruti, med åberopande

af kollega förberörda skrifvelse den 17 november 1871 och

utlåtande af den 22 december 1892, anfört, att kollegium vidhölle såväl

dess i sistberörda utlåtande uttalade mening, att billigheten oeftergifligen

fordrade, att statsbidrag för ofvan antydda ändamål bereddes sjömanshusen,

som ock de af kollegium i samma utlåtande förordade, med

komiténs förslag härutinnan i hufvudsak öfverensstämmande grunder

för det eventuella anslagets fördelning mellan de särskilda sjömanshusen.

Beträffande det nu ifrågasatta årliga anslagets belopp hade kollegium

af anfördt skäl funnit sig icke hafva något att erinra mot att

detsamma bestämdes till 40,000 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

65

Kollegium hade alltså, med afseende jemväl å den vidare utredning

i ämnet, som komitén förebragt, tillstyrkt bifall till komiténs ofvanberörda

hemställan.

För egen del har departementschefen slutligen yttrat:

Af det ofvan anförda framginge, att anslag af statsmedel såsom

bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader ifrågasatts

såväl af den år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomitén och sjöfartsnäringskomitén

af år 1890 som ock nu senast af den af Kongl.

Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta komitén, äfvensom att kommerskollegium

upprepade gånger tillstyrkt ett sådant anslags beviljande. Det

syntes departementschefen af de anförda skälen med tydlighet framgå,

att det vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att staten

lemnade ersättning för de statsförvaltningsgöromål af skilda slag, som

af sjömanshusen bestredes, så att de medel, som af sjöfarten och sjöfolket

tillskötes för sjömanshusens upprätthållande, finge uteslutande

användas till det ändamål, för hvilket de vore afsedda. Åtgärden vore

således ett steg i den rigtning, 1898 års Riksdag angifvit såsom önsklig,

eller beredande af lättnader för den svenska sjöfartsnäringen.

Mot hvad af sistnämnda komité föreslagits beträffande anslagets

storlek och grunderna för dess fördelning emellan sjömanshusen hade

departementschefen ej något att erinra; och ansåge departementschefen

anslaget lämpligen böra af Kongl. Maj:t fördelas, efter det kommerskollegium

i ämnet afgifvit förslag.

Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen medgifva,

att i riksstaten under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till hästafvelns

förbättrande uppfördes, under benämning: »bidrag till sjömanshusens

förvaltningskostnader», ett anslag af 40,000 kronor att, såsom

bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader, sjömanshusen

emellan årligen fördelas i mån af antalet vid hvarje sjömanshus

under näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn jemväl

tagen till andra omständigheter, som med afseende å anslagets ändamål

ansåges böra på en sådan fördelning öfva inflytande.

Rigtigheten af den i statsrådsprotokollet uttalade grundsats, att

det arbete med inskrifning och redovisning af värnpligtige och med

algifvande åt statistiska uppgifter, som i statens intresse blifvit sjömanshusen

ålagdt, också bör med statsmedel ersättas, synes utskottet

icke kunna bestridas. Rättvisa och billighet kräfva otvifvelaktigt, att

sjömanshusen böra få använda sina till väsentligaste delen genom beBih.

till Riksd. Brot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

skattning af sjöfartsnäringen och dess idkare förvärfvade inkomster på

sådant sätt, som näringens och sjöfolkets egna intressen påkalla. Och

utskottet håller före, att fullgörandet af den staten sålunda åliggande

ersättningsskyldigheten också kan i vissa afseenden för staten medföra

beaktansvärda fördelar. Sjömanshusens bestyr med de värnpligtige

är från försvarets synpunkt af stor betydelse, och statens fordringar på

säkerhet och snabbhet vid detta arbetes utförande kunna ej utan skada

för försvaret eftergifvas. Men ett ingripande från statens sida för att,

der så är behöfligt, göra dessa fordringar gällande, synes näppeligen

kunna ifrågakomma, med mindre staten ersätter det sålunda fordrade

arbetet.

Hvad åter angår det belopp, med hvilket ifrågavarande ersättning

enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att utgå, har utskottet icke

funnit sig öfvertygadt om rigtigheten af de beräkningar, hvarpå förslaget

är grundadt. Handels- och sjöfartskomitén, hvars utredning i

fråga om anslagets storlek af departementschefen åberopats till stöd

för hans hemställan i ämnet, har — hufvudsakligen med stöd af de

beräkningar, som verkstälts af den år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomitén

— funnit anslaget böra bestämmas till ett belopp, icke understigande

40 procent af sjömanshusens samtliga förvaltningskostnader.

Oafsedt den omständigheten, att arbetareförsäkringskomitén icke blott velat

beräkna statsanslagets belopp till viss procent af sjömanshusens förvaltningskostnader

i deras helhet, utan också förordat, att den hvarje särskildt

sjömanshus tillkommande andel af anslaget skulle beräknas efter hufvudsakligen

enahanda grund eller till högst 40 procent af förvaltningsutgifterna

— hvilken omständighet synes utskottet gifva ökad hållbarhet

åt arbetareförsäkringskomiténs förslag — vill utskottet fästa uppmärksamheten

derpå, att sistnämnda komité i sammanhang med sitt förslag

om statsanslag äfven hemstält om utfärdande af bestämmelser,

hvarigenom skulle åvägabringas en ökad kontroll öfver sjömanshusens

förvaltning, och hvilkas behöflighet enligt komiténs uppgift härledde sig

deraf, att förvaltningskostnaderna åtminstone vid vissa sjömanshus synts

komitén vara alltför högt tilltagna. Sådana bestämmelser återfinnas deremot

icke vare sig i handels- och sjöfartskomiténs utlåtande eller i

Kongl. Maj:ts proposition.

Då de beräkningar med afseende å det erforderliga anslagets belopp,

som legat till grund för Kongl. Maj ds förslag i ämnet, icke

synts utskottet lemna någon tillförlitlig ledning för bedömande deraf,

huru stort anslag kunde anses skäligen böra beviljas, har utskottet

sökt att i sådant afseende annorledes bilda sig ett omdöme.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

67

Sålunda har utskottet till en början, då en väsentlig del af det arbete,

för bvilket ersättning till sjömanshusen ansetts böra utgå, härleder sig af

bestyret med de värnpligtiges inskrifning och redovisning, sökt åstadkomma

en jemförelse med motsvarande förhållanden i fråga om de värnpligtige vid

hären. Af den inom generalstabens militärstatistiska afdelning utarbetade,

år 1898 från trycket utgifna statistik rörande de värnpligtige

bar utskottet inhemtat, att den 1 januari 1897 antalet hären tillhörande

beväringsmän utgjort 255,381 samt antalet af flottans beväringsmän i

allmän tjenst 15,950. Visserligen äro af flottans beväringsmän åtskilliga

icke i sjömanshus inskrifne, men då å andra sidan en del af härens

beväringsmän tillhöra sjömanshus, har utskottet icke trott någon

betydligare skilnad kunna förefinnas mellan antalet af flottans beväringsmän

och af de vid sjömanshus inskrifne värnpligtige, beträffande hvilka

sistnämndas antal någon exakt uppgift icke kunnat af utskottet erhållas.

Till bestridande af kostnaderna för de hären tillhörande värnpligtiges

inskrifning och redovisning finnes å extra stat under fjerde hufvudtiteln

upptaget ett anslag å 53,000 kronor, hvarjemte, enligt utskottet tillhandakomma

upplysningar, från ordinarie anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar

lärer i traktamentsersättningar till kompaniområdesbefälhafvare

årligen utbetalas ett belopp,"som i regel torde något öfverstiga 100,000

kronor. Vid anställande af en jemförelse mellan inskrifnings- och mönstringsbestyren

å ena sidan vid hären och å andra sidan vid sjömanshusen

synes emellertid den omständigheten icke böi-a förbises, att dessa

bestyr vid hären utföras af i tjenst varande eller pensionerade officerare,

då de deremot vid sjömanshusen såsom en skyldighet åläggas personer,

hvilka icke äro af staten aflönade eller pensionerade.

Vidare har utskottet inhemtat kännedom om de yttranden, som

från sjömanshusen afgifvits till handels- och sjöfartskomitén angående

sjömanshusens bestyr med dels inskrifning och redovisning af värnpligtige,

dels ock afgifvande af sjöfartsstatistiska uppgifter.

Utskottets försök att på nu angifna grunder bilda sig en uppfattning

om det ifrågasatta anslagets lämpliga storlek hafva ledt till det

resultat, att, derest ett belopp af 30,000 ''kronor för ändamålet ställes

till Kong]. Maj:ts förfogande, behofvet i förevarande afseende måste

anses vara till fullo tillgodosedt.

I fråga om sättet för anslagets fördelning har Kongl. Maj:t,

öfverensstämmelse med handels- och sjöfartskomiténs förslag, hemstält,

att den hufvudsakliga fördelningsgrunden skulle vara antalet vid de

särskilda sjömanshusen inskrifne sjömän, med rätt likväl för den fördelande

myndigheten att fasta afseende äfven vid andra förhållanden,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

som med hänsyn till anslagets ändamål ansåges vara af beskaffenhet

att böra på fördelningen öfva inflytande. Utskottet har emellertid funnit

de resultat, hvartill den af komitén särskildt framhållna fördelningsgrunden

skulle leda, jemförda med de af sjömanshusen sjelfva uppgifna

förvaltningskostnaderna, i många fall vara sådana, att denna grund icke

bör anses såsom den der hufvudsakligen skall lända till efterrättelse.

Enligt utskottets åsigt bör Kongl. Maj:t, efter särskildt för hvarje fall

företagen pröfning, tilldela hvarje sjömanshus hvad som för dess del

kan anses utgöra skälig ersättning för de bestyr, om hvilka här är

fråga, dervid såväl antalet inskrifne sjömän som utgifterna i det hela

för sjömanshusets förvaltning och andra möjligen inverkande omständigheter

böra tagas under öfvervägande. Och vidare anser utskottet,

att, för erhållande af någon garanti derför, att ej statsbidraget så tillgodogöres,

att derigenom förvaltningskostnaderna oskäligen ökas, någon

förhöjning af lönerna till tjenstemännen vid de sjömanshus, som åtnjuta

statsbidrag, icke utan medgifvande af kommerskollegium bör få ega rum.

Då utskottet ingalunda anser osannolikt, att det ofvannämnda

beloppet af 30,000 kronor icke skall visa sig i sin helhet behöfligt, om

än utskottet i det skick, hvari ärendet nu föreligger, icke ansett sig

böra föreslå något lägre belopp, har utskottet funnit anslaget böra upptagas

å extra stat.

_ Slutligen vill utskottet såsom en ytterligare anledning, hvarför ett

definitivt reglerande af denna fråga icke nu bör ega rum, framhålla, att

eu sådan reglering synes utskottet icke lämpligen böra verkställas, innan

det förslag, som handels- och sjöfartskomitén förklarat sig skola

afgifva rörande sjömanshusens hittillsvarande hufvudsakliga inkomstkälla

eller tonafgifterna, blifvit kändt och pröfvadt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Majfis

förevarande framställning, må under rubrik »ersättning

till sjömanshusen» å extra stat för år 1900 bevilja ett

anslag å 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen

af skälig ersättning för dem åliggande bestyr med värnpligtiges

inskrifning och redovisning samt med utarbetande

af sjöfartsstatistiska uppgifter; dock under vilkor,

att aflöningarna till tjenstemännen vid sjömanshus,

som erhåller sådan ersättning, icke må utan

kommerskollegii medgifvande höjas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

69

Statens£jernvägstrafik.

13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att, med Ang. löne/srändring

af bestämmelserna i nu gällande aflöningsreglemente för tjenste- -a

män och betjente vid statens jernvägar om högsta arfvode för lokomotiv- vagnputsarc

putsare, vagnputsare, pumpare och kolvakt, arfvode inom tolfte löneklassen

med årligt belopp af 780 kronor måtte kunna tilldelas lokomotiv- >- ^

putsare, vagnputsare, pumpare och kolvakt.

öfver denna Kong]. Maj:ts framställning kommer utskottet att

framdeles under riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat

för Riksdagen

anmäla.

Patent- och registreringsverket.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande

för år 1900 af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket, patent-, och

som faststälts för år 1899, måtte medgifva, att afgifterna för patent och

registrering af varumärken finge användas till bestridande af de utgifter, disposition

hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patent- och registreringsverket

betingades af tillämpning under år 1900 af förordningen afgijter samt

angående patent och laeren om skydd för varumärken; samt att af- ,:“f“ andra

giiterna för registrering af aktiebolag och föreningar för ekonomisk afgijter.

verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och förenings- [12.]

registren äfvensom för anmälanden till handelsregistren finge användas

till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med nyssberörda

utgiftsstat betingades af tillämpning under år 1900 af lagen

om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och

lagen om registrering af bankaktiebolag eller ock af Kongl. Maj:t finnas

betingade af tillämpning under år 1900 af lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura

tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen

om handelsbolag och enkla bolag.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen till

en början erinrat, att Kongl. Maj:t genom beslut den 27 maj 1898, i

enlighet med Riksdagens samma år fattade beslut, faststält följande utgiftsstat

för patent- och registreringsverket för år 1899:

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

A. Aflöningar.

Kronor.

Kronor.

Ordinarie personalen ......................................................

62,000

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis....................................

1,500

63,500

B. Omkostnader.

t . . lura

F örslagsanslag.

Til! adjungerande ledamöter, biträdande ingeniörer, amanu-

enser, särskildt tillkallade tekniska biträden, extra

skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättnin- gar, renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter,

hyror, ved, lyse, renhållning och städning samt in- ventariers anskaffande och underhåll m- m.............

48,000

» böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskost-

nader, kungörelser'' och publikationer in. m. efter af- drag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt ...

48,550

» återstälda registreringsafgifter ....................................

2,900

> bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern ..

1,550

101,000

. Summa kronor

—

164,500 i

Ridare har departementschefen anmält, att patent- och registreringsverket

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 oktober 1898 föreslagit, att

enahanda utgiftsstat måtte för år 1900 varda faststäld.

Beträffande inkomsterna under år 1898 af influtna afgifter för

patent och för registrering af varumärken äfvensom för registrering af

aktiebolag hade, enligt hvad departementschefen vidare omförmält,

patent- och registreringsverkets chef uti afgifven promemoria upplyst,

att dessa inkomster utgjort:

Vid patent- och varumärkesafdelningen:

Afgifter för 2,023 patentansökningar (deraf 5

obetalda)....................................................... kr. 40,360: —

Årsafgifter för patent........................................ j> 99,240: —

Afgifter för 516 ansökningar "om registrering

af varumärken (deraf 2 obetalda) ......... » 20,560: -

Afgifter för 95 ansökningar om förnyad registrering

af varumärken........................... x> 950: —

Transport kr. 161,110: —

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

71

Transport kr. 161,110: —

Försålda publikationer...................................... » 3,862: — 164,972:__

Vid aktiebolagsafdelningen:

Afgifter för 1,787 ansökningar..................... kr. 72,190:15

Försålda publikationer ................................... » 996: 6 9 73,186: 8 4

Tillsammans kr. 238,158: 8 4

I fråga åter om patent- och registreringsverkets utgifter ansåge

departementschefen sig böra erinra, att Riksdagen i skrifvelse den 11 maj

1898, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel,

i sammanhang med öfverlemnande af den utaf Riksdagen för dess

del antagna utgiftsstaten för patent- och registreringsverket för år 1899,

tillika anmält, att det icke kunnat undgå Riksdagens uppmärksamhet,

att kostnaden för verkets publikationer uppgått till afsevärdt höga summor.

Riksdagen, som i saknad af fullständig utredning i fråga om

hithörande förhållanden icke velat i detta afseende uttala någon bestämd

anmärkning eller besluta någon ändring i den framlagda utgiftsstaten,

hade emellertid ansett, att dessa kostnader borde kunna något

nedbringas, hvilket syftemål borde kunna vinnas, derest, på sätt i förordningen

den 17 november 1893 angående statens upphandlings- och

entreprenadväsende m. m. föreskrefves, antingen anbud å för embetsverket

erforderlig trycknings utförande blefve infordrade eller arbetet

blefve å auktion utbjudet.

Till följd af erhållen remiss hade patent- och registreringsverket

i anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört till Kongl. Maj:t

afgifvit utlåtande af den 1 september 1898 och dervid erinrat, dels

att de publikationer, hvilkas utgifvande för närvarande ålåge embetsverket,

vore: registreringstidningen för varumärken, patentbeskrifningarne

jemte tillhörande sak- och personregister samt samlingarne af

anmälningar till aktiebolags-, förenings- och handelsregistren med tillhörande

firma- och personregister, dels ock att, sedan Kongl. Maj:t den

7 november 1884 anbefalt dåvarande t. f. byråchefen vid patentbyrån

att genom annons i tidningarne infordra anbud från boktryckerifirmor

och andra, under hvilka vilkor de skulle vilja åtaga sig tryckningen

och distributionen af patentpublikationerna och registreringstidningen

samt med förslag till uppgörelse derom till Kongl. Maj:t inkomma, samt

t. f. byråchefen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 i samma månad,

med öfverlemnande af anbud i berörda afseende från boktryckerifirman

aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner och en annan sådan firma här i

i staden, afgifvit förslag rörande sagda uppgörelse, Kongl. Maj:t genom

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

beslut den 5 december 1884 bemyndigat t. f. byråchefen att med aktiebolaget

P. A. Norstedt & Söner träffa aftal om tryckning och distribution

af patentpublikationerna och registreringstidningen under år 1885 och

tills vidare, med iakttagande dervid att de vilkor, som funnes upptagna

i det af nämnda bolag afgifna anbud, i väsentliga delar lades till grund

för uppgörelsen.

Vidare hade patent- och registreringsverket uti förenämnda utlåtande

af den 1 september 1898 anfört:

att aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner allt sedermera på grund

af det mellan bolaget och dåvarande t. f. byråchefen i öfverenstämmelse

med Kongl. Maj:ts bemyndigande träffade aftal omhänderhaft

tryckningen och distributionen af sistberörda publikationer;

att, hvad åter anginge samlingarna af kungjorda uppgifter ur aktiebolags-,

förenings- och handelsregistren, patent- och registreringsverket

år 1896, sedan i nåder blifvit bestämdt, att utgifningen af dessa samlingar

skulle ombesörjas af berörda embetsverk, med iakttagande af

föreskrifterna i förordningen angående statens upphandlings- och entreprenadväsende

m. m. den 17 november 1893, genom utfärdad kungörelse

infordrat anbud å öfvertagandet från och med år 1897 och

tills vidare af nämnda publikations tryckning och distribution, hvarvid

inom föreskrifven tid sådana anbud inkommit från aktiebolaget P. A.

Norstedt & Söner äfvensom från fyra andra härvarande boktryckerifirmor,

bland hvilka anbud det af nämnda aktiebolag afgifna, såsom ej

obetydligt lägre än de öfriga, af embetsverket antagits;

att, då sålunda tryckningen af sistberörda publikation så nyligen

som från och med år 1897 öfvertagits af aktiebolaget P. A. Norstedt &

Söner samt detta skett, efter det, på sätt Riksdagen förordat, anbud å

tryckningen jemlikt ofvannämnda förordning angående statens upphandlings-

och entreprenadväsende m. m. blifvit infordrade, hvarvid

nämnda bolag afgifva ej blott det lägsta anbudet, utan ock ett anbud,

som varit ej obetydligt lägre än öfriga afgifna, anledning icke borde

förefinnas att redan nu å nyo utbjuda tryckningen af ifrågavarande

publikationer till offentlig täflan;

samt att, hvad anginge registreringstidningen för varumärken och

patentpublikationerna, visserligen, £ såsom ofvan nämnts, äfven tryckningen

af dessa båda publikationer anförtrotts åt aktiebolaget P. A.

Norstedt & Söner först efter det densamma genom annonser i tidningarna

varit till allmän täflan utbjuden, men då numera så lång tid

förflutit, sedan detta skett, att den möjlighet ej syntes vara utesluten,

att i ett eller annat hänseende förmånligare vilkor skulle kunna betin
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gas, derest nu i hufvudstaden existerande tryckerier sattes i tillfälle att

täfla om arbetets utförande, embetsverket trodde Riksdagens skrifvelse

lämpligen böra föranleda till att ifrågavarande publikationers tryckning

och distribution, på sätt Riksdagen förordat, a nyo utbjödes till allmän

täflan; och förklarade embetsverket sig skola härom gå i författning,

så snart detsamma erhållit bemyndigande att uppsäga det på grund af

nådiga brefvet den 5 december 1884 med aktiebolaget P. A. Norstedt

& Söner träffade aftal.

Vid anmälan inför Ivongl. Maj:t af detta ärende den 30 september

1898 hade Kongl. Maj:t lemnat embetsverket det ifrågasatta bemyndigandet

att uppsäga aftalet med aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner.

Enligt hvad verkets chef i särskild promemoria meddelat, hade efter

verkstäldt utbjudande endast nämnda firma inkommit med anbud; och

hade detta anbud befunnits i allt väsentligt öfverensstämma med de

priser, som hittills betalts.

Då någon förändring i utgiftsstaten för patent- och registreringsverket

icke blifvit ifrågasatt, ansåge departementschefen sig allenast

böra hemställa, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, med godkännande

för år 1900 af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket,

som faststälts för år 1899, lemna sådant medgifvande, som i

förevarande proposition blifvit af Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Emot denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet icke funnit

anledning till erinran; och får alltså utskottet hemställa:

att Riksdagen, med godkännande för år 1900

af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket,

som faststälts för år 1899, må medgifva, att afgifterna

för patent och registrering af varumärken må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet

med den godkända utgiftsstaten för patent- och

registreringsverket betingas af tillämpning under år

1900 af förordningen angående patent och lagen om

skydd för varumärken; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och

föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter

till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom

för anmälanden till handelsregistren må användas till

bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet

med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

under år 1900 af lagen om aktiebolag, lagen om

aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen

om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl.

Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1900

af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura

tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda

lag samt lagen om handelsbolag och enkla

bolag.

Öfriga ordinarie anslag.

15:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie

Ordinarie1 ans^a£? 3 sjette kufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan föransiag.

ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslags[13.

] anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. måtte ökas med

45 kronor, eller från 219,712 kronor till 219,757 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln,

som här ofvan icke blifvit omförmälda, må för

år 1900 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. må få göras den

jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma

kan erfordras.

Arbetareförsåkringen.

Ang. förvalt- 16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att Kongl.

ni7ukktZdt M.åj;t måtte e&a för år 1900 använda de till underlättande af åtgärder

»». ro. för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp,

[14.] i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda

vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1898 (n:r 77) vore

angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen,

enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, till en början erinrat

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No: 7.

75

derom, att Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1898 anmält, att Riksdagen,

med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, medgifvit, att

Kongl. Maj:t skulle ega för år 1899 använda de till underlättande af

åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta

belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:

l:o) att sjukkassan skulle vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skulle under föregående år haft egna inkomster,

uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets

belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skulle för år utgå i förhållande till

det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående

år städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300, samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500 kronor;

och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Departementschefen har vidare i ärendet meddelat följande upplysningar

:

Vid föredragning den 27 maj 1898 af Riksdagens skrifvelse hade

Kongl. Maj:t i enlighet dermed utfärdat kungörelse angående förvaltningsbidrag

åt sjukkassor.

Enligt Riksdagens särskilda medgifvanden från och med år 1892

hade för ifrågavarande ändamål användts erforderliga belopp af de medel,

som 1890—1894 årens Riksdagar med 100,000 kronor årligen afsatt

till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och

sjukkassors bildande. Af dessa medel hade vid 1897 års utgång återstått

275,897 kronor 81 öre. Huru mycket deraf, som åtgått under

år 1898, kunde ännu icke med bestämdhet uppgifvas, men torde, att

döma af hvad som utgifvits under månaderna januari—november, böra

för hela året beräknas till något öfver 165,000 kronor. Från ifrågavarande

medel hade jemväl bestridts omkostnaderna för utarbetandet

och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet, hvilka

omkostnader dock icke uppgått till afsevärdt belopp, äfvensom kostnaderna,

3,750 kronor, för inköp af 5,000 exemplar af en publikation

rörande sjukkassor, för att utdelas till ledning vid upprättande af stadgar

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för sjukkassor. Af berörda medel återstode således ett belopp af omkring

105,000 kronor.

Vidare hade 1898 års Riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, för ändamålet afsatt för år 1899 250,000 kronor.

För ifrågavarande ändamål skulle således finnas ett sammanlagdt belopp

af 355,000 kronor.

Då utgifterna år 1898 utgjort öfver 100,000 kronor mer än år

1897, syntes det departementschefen icke vara säkert, att det nu tillgängliga

beloppet skulle räcka ända till slutet af år 1900, och det syntes

då lämpligast, att äfven för år 1900 för ändamålet afsattes ett belopp

af 250,000 kronor. Härom skulle, enligt hvad departementschefen inhemtat,

chefen för finansdepartementet komma att föreslå framställning

till Riksdagen.

I detta sammanhang har departementschefen ansett sig böra erinra

derom, att inom civildepartementet, med biträde af tillkallade sakkunnige,

utarbetats ett lagförslag angående ersättning för skada i följd af olycksfall

i arbete, och att enligt Kongl. Maj:ts beslut den 30 december 1898

högsta domstolens utlåtande deröfver blifvit infordradt.

Slutligen har departementschefen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte

hos Riksdagen äska sådant medgifvande, som, på sätt ofvan blifvit omförmäldt,

nu blifvit af Kongl. Maj:t begärdt.

I sammanhang med detta ärende har utskottet till pröfning förehaft

en af herr Oskar Eklund i Andra Kammaren väckt motion (n:o 155),

der motionären hemställer,

att Riksdagen måtte besluta, att ur mom. 3 af de vilkor, enligt

hvilka förvaltningsbidrag utgår till registerade sjukkassor, bestämmelsen

»dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500 kronor»

måtte uteslutas.

Anledningen, hvarför gent emot sjukkassornas hemställan — i öfrigt

bifallen — denna begränsning fastslagits, hade, enligt hvad af motionären

uppgifves, förklarats vara den, att syftet med förvaltningsbidraget

vore att i främsta rummet stödja de små och medelstora kassorna, samt

att de allra största sjukkassorna, som blifvit jemförda med »försäkringsföreningar»,

borde falla utom den kategori, som denna lagstiftning afsett

att befrämja.

Huruvida en sjukkassa folie inom eller utom den kategori, som

staten ville uppmuntra genom lemnande af förvaltningsbidrag, kunde

likväl enligt motionärens åsigt icke bestämmas af medlemsantalets storlek,

utan endast af de principer, hvarpå kassan vore grundad och enligt hvilka

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

77

den utöfvade sin verksamhet. Vore en kassa stiftad och arbetade i enlighet

med gällande lag om sjukkassor, vore den, vare sig den hade

ett fåtal eller vore lycklig nog att räkna många tusen medlemmar, icke

annat än en sjukkassa och såsom sådan värd befrämjande. De stora

sjukkassor, som funnes i landet, och hvilka begränsningen drabbade,

vore icke i fråga om principer i någon mån afvikande från de mindre.

Det först nämnda skälet, att det hufvudsakligen vore de mindre

kassorna, som borde understödjas, komme här vid lag icke till sin

fulla rätt, alldenstund, såsom motionären ville visa, begränsningen äfven

drabbade, så otroligt det än läte, de minsta sjukkassor i landet.

Nykterhetsvännernas allmänna sjuk- och begrafningskassa, som år

1897 egt 14,155 medlemmar och antagligen vore den största i landet,

vore nemligen, strängt taget, ingenting annat än en sammanslutning

af flera hundra öfver hela landet spridda småkassor, hvar och en med

sin egen styrelse. Enligt nämnda förenings stadgar, § 1, bestode kassan

af på olika platser befintliga lokalföreningar med hvar sin särskilda styrelse

af tre, kassan tillhöriga medlemmar, och kunde fem personer bilda

en afdelning. Dessa lokalafdelningar eller småkassor hade vid 1897 års

slut varit till antalet 436. Fördelade man hela medlemsantalet på dessa

lokalföreningar, komme i medeltal cirka 32 medlemmar på hvarje, alltså

i sanning små och obetydliga sjukkassor, af hvilka många hvar för sig

icke skulle kunna bära sig, men genom sammanslutning och ömsesidig

hjelp kunde bestå. Af kassans 436 lokalafdelningar år 1897 hade också

124 behöft påkalla andra lokalafdelningars stöd för att kunna fullgöra

sina utbetalningar.

Det syntes motionären hårdt, att dessa 436 små kassor, blott

derför att de vore sammanslutna under en centralstyrelse och hade

gemensam ekonomisk förvaltning, för att, när så påfordrades, kunna

understödja hvarandra, skulle, till straff för denna sin utsträckta menniskokärlek,

drabbas af den stadgade begränsningen.

Det syntes motionären, att sammanslutning af mindre kassor snarare

borde uppmuntras än motarbetas. Genom en sådan sammanslutning

kunde det åstadkommas, att sjukkasseverksamheten, som af alla erkändes

vara både god och sund, skulle kunna tränga äfven till mindre folkrika

trakter, der icke ens 25 personer, det minsta antal, som enligt spikkasselagens

§ 1 vore berättigadt bilda en för registrering afsedd sjukkassa,

kunde hopbringas. Den omnämnda nykterhetsvännernas allmänna sjukoch

begrafningskassa medgåfve, som nyss anförts, blott 5 personer bilda

en afdelning. Till följd häraf hade den också ett stort antal sådana

med mindre medlemsantal än 25, dessa till finnandes ute på den glest

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

befolkade landsbygden. Fristående skulle de flesta af dessa vara fullständigt

värdelösa, men förbundna med hvarandra till ömsesidig hjelp

kunde de bestå och utföra ett godt verk.

Äfven ur en annan synpunkt vore denna sammanslutning af oskattbart

värde, och häri ansåge motionären till stor del framgången vara

att finna hos de stora kassorna, byggda på denna princip. Den ökade

industriella arbetsmarknaden hade skapat en allt större rörlig arbetarebefolkning.

För denna vore det ingalunda inbjudande att ingå i de

mindre platskassorna. Ty så snart flyttning af en eller annan anledning

måste företagas, ginge medlemskapet i regel förloradt. Om på den nya

platsen funnes sjukkassa och inträde i den söktes, måste nya inträdesafgifter

betalas, nytt läkarebetyg anskaffas, hvartill komme den omständigheten,

att kassorna i allmänhet stadgade en viss tids medlemskap,

innan vid sjukdomsfall understöd beviljades.

Genom att deremot ingå i kassor, som vore med hvarandra sammanslutna,

öfverflyttades medlemskapet till kassan på den nya platsen, och

den öfverflyttade inträdde der i samma rättigheter, som han haft i den

han lemnat. Skulle å den nya platsen ingen sådan sjukkasseafdelning

finnas, vore det betydligt lättare för en ditflyttad person att med sig

associera endast fyra personer och bilda en sådan af en redan befintlig,

starkt utvecklad sjukkassa än att söka få tillsammans ytterligare 24

personer för att med dem stifta en fristående sjukkassa.

Det vore hårdt, att de kassor, som i dessa betydelsefulla afseenden

förbättrat sjukkasseväsendet i landet och beredde sina medlemmar

nya afsevärda förmåner utan högre afgifter, icke blott icke skulle anses

förtjena proportionsvis samma uppmuntran som sjukkassor enligt den

äldre typen (sjelfständiga platskassor), utan äfven rent af drabbas af

beskattning för sin tillvaro i form af utgifter för den vidlyftiga korrespondens,

som helt naturligt blefve en följd af kassornas sammanslutning.

Sålunda hade enligt revisionsberättelsen portoutgifterna för nykterhetsvännernas

allmänna sjuk- och begrafningskassa för 1897 uppgått till

2,209 kronor 41 öre, eller 709 kronor 41 öre mera än det enligt nu

gällande bestämmelser kassan tillkommande förvaltningsbidrag.

Af nu angifna och öfriga af motionären anförda skäl har han

ansett framgå, att den stadgade begränsningen af förvaltningsbidragens

storlek borde såsom olämplig bortfalla.

Utskottet har vid öfvervägande af det förslag till förändring i de

angående förvaltningsbidrag till sjukkassor nu gällande vilkor, som i

motionen blifvit framstält, fäst sin uppmärksamhet dervid, att en sådan

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

79

förändring, åtminstone så vidt af motionen framgår, under nuvarande

förhållanden synes kunna komma endast nykterhetsvännernas allmänna

sjuk- och begrafningskassa till godo. Men då en sådan sammanslutning

af på skilda orter verksamma sjukkasseföreningar som den, för hvilken

i motionen redogjorts, icke synes böra genom lagstiftningen motverkas,

har utskottet ansett sig böra förorda, att någon förändring i nu gällande

bestämmelser vidtages i den rigtning motionären åsyftat, helst

som en sådan förändring äfven torde vara egnad att främja andra sjukkassors

tillväxt i medlemsantal. Det högsta nu medgifna statsbidraget,

1,500 kronor, utbetalas till de föreningar, hvilkas medlemsantal uppgår

till eller öfverstiger 2,600. Om för det antal, hvarmed sjukkassornas

medlemmar öfverskjuta 2,600, bidraget bestämdes till 25 öre för hvarje

medlem, samt bestämmelsen om visst maximibidrag i sammanhang dermed

finge bortfalla, skulle derigenom en afsevärd fördel beredas de

större sjukkassorna; och någon betungande tillökning i statsutgifterna

synes icke kunna deraf föranledas. Bidraget till nykterhetsvännernas

allmänna sjuk- och begrafningskassa skulle exempelvis enligt detta förslag

komma att uppgå till något öfver 4,400 kronor. Det torde i detta

sammanhang äfven böra anmärkas, att 1897 års statsutskott beräknat

statsverkets bidrag till sjukkassorna för år 1898, under förutsättning af

nu gällande bestämmelser angående bidragens beräkning, till omkring

223,000 kronor, men att dessa utgifter, enligt hvad statsrådsprotokollet

i förevarande ärende synes gifva vid handen, för sistnämnda år endast

lära uppgått till något öfver 165,000 kronor.

Med ofvan omförmälda, af motionen föranledda förändringar i

afseende å de för förvaltningsbidragen gällande vilkor, vill utskottet förorda

bifall till Kongl. Maj:ts i ärendet gjorda framställning; och kommer

utskottet att framdeles under riksdagens lopp afgifva utlåtande öfver

Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning, att till

underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande måtte afsättas en summa af 250,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning samt den af herr Oskar Eklund

i ämnet väckta motion, må medgifva, att Kongl. Maj:t

må ega för år 1900 i mån af behof använda de till

underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande afsätta belopp,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under

vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande

myndighet registrerad i enlighet med lagen om sjukkassor

;

2:o) att sjukkassan skall under föregående år

haft egna inkomster uppgående till minst lika mycket

som det begärda förvaltningsbidragets belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i

förhållande till det antal afgiftspligtiga medlemmar,

sjukkassan under näst föregående år städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och

med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till

och med 300,

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till

och med 2,600, samt

med 25 öre för hvarje medlem derutöfver,

och dels till utarbetande och offentliggörande

genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse

för sjukkasse väsendet i riket.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjette

hufvudtiteln, gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj.ts kansli.

Ang. anslag

för kontroll ä

försäkringsanstalterna.

[15.]

17ro) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll

å försäkringsanstalterna för år 1900, i likhet med hvad

allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa till

Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500 kronor.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

81

Kommerskollegium.

18:o) I anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till utarbetande af näringsstatistik,

i likhet med hvad för åren 1897, 1898 och

1899 egt rum, för år 1900 anvisa på extra stat ett

anslag af 6,200 kronor.

19:o) Sedan 1898 års Riksdag beslutit att för arbets statistiska

undersökningar bevilja på extra stat ett anslag af 20,000 kronor samt

deraf anvisa för år 1899 ett belopp af 10,000 kronor, har Kongl. Maj:t

nu föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa återstående

beloppet 10,000 kronor.

Med anledning häraf och under hänvisning till hvad statsrådsprotokollet

i detta ärende innehåller hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det för arbetsstatistiska

undersökningar beviljade anslag å 20,000 kronor på

extra stat för år 1900 anvisa återstående beloppet

10,000 kronor.

Öfverståthållareembetet.

20:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må äfven för år 1900, till utgifvande

under samma år af »PolisunderrättelserD, på

extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

stat för år 1900 bevilja 95,000 kronor till aflöning in. m. åt särskild

polisstyrka på landet.

Bih. till mtcsd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 11

Ang. anslag

till näringsstatistiken.

[16.]

Ang. anslag

för arbetsstatistiska

undersökningar.

[17-]

Ang. anslag

till utgifvande

af » Polisunder■

rättelser».

[18.]

Ang. anslag

till särskild

polisstyrka på

landet.

[19.]

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

I afseende å denna anslagsbegäran har departementschefen till

statsrådsprotokollet erinrat, att Riksdagen år 1875 med anledning af

särskilda inom Riksdagen väckta motioner för hvardera af åren 1875

och 1876 till Kongl. Maj:ts förfogande anvisat ett extra anslag af 20,000

kronor, att i mån af behof användas till aflöning och underhåll af särskild

polisstyrka på landet äfvensom till belöningar för gröfre brotts

upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande; men redan

sistnämnda år hade Riksdagen, på derom af Kongl. Maj:t gjord framställning

höjt nämnda anslag för år 1877 till 40,000 kronor, med hvilket

belopp det utgått till och med år 1882. Från och med år 1883 till

och med år 1892 hade anslaget utgjort 50,000 kronor, och vid 1892

års riksdag hade det slutligen, till följd af derom utaf Kongl. Maj:t

gjord framställning, af Riksdagen för år 1893 höjts till 65,000 kronor,

hvilket belopp allt sedan årligen anvisats.

Vidare har departementschefen anfört: att under de första åren

efter sistnämnda förhöjning i anslaget hade sammanlagda beloppen af

de utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen för ifrågavarande

ändamål begärda medel icke uppgått till högre summor, än att statsbidrag

till samma belopp kunnat med hvarje års anslag-bestridas; men

från och med år 1896 hade behofven för hvarje år varit så stora, att

de icke kunnat med tillgängliga medel tillgodoses. Sålunda hade för

år 1896 begärts tillsammans 66,065 kronor, för år 1897 74,220 kronor,

för år 1898 76,350 kronor, för år 1899 86,250 kronor; och till följd

af anmodan till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen att

afgifva yttranden i fråga om de belopp, som antoges blifva för år

1900 för länen behöfliga, hade uppgifter inkommit, utvisande, att för

sistnämnda år beräknats blifvit för ändamålet erforderligt ett sammanlagdt

belopp af 92,400 kronor.

Såväl af dessa uppgifter som ock af de från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

inkomna redogörelser för ifrågavarande anslags användning

under år 1898 framginge otvetydigt, att detta anslag vore

synnerligen nyttigt och behöfligt. Med bidrag från anslaget hade polistjenstgöring

året om varit anordnad i minst 187 särskilda landskommuner,

delvis med mer än en polisman i hvar kommun. Municipalsamhällen,

stationssamhällen, orter med stora industriella inrättningar, de närmaste

omgifningarne kring större städer hade, tack vare detta anslag,

kunnat erhålla ordnad polisbevakning, så snart vederbörande kommun

eller andra velat lemna ett motsvarande bidrag, och i ett eller annat

undantagsfall hade polistjenstgöringen ordnats utan dylikt bidrag. Dertill

hade likaledes från detta anslag med bidrag från kommuner eller en
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Statsutskottets! Utlåtande N-.o 7.

skilda i ett stort antal fall ordnats särskild polisbevakning af mera tillfällig

art And marknader och dylika möten, vid åtskilliga större arbetsföretag,

vid militära öfningsplatser o. s. v.

Det kunde då icke väcka förundran, att anslaget under de senare

åren icke räckt till och att de från länen anmälda behofven för innevarande

och nästkommande år vore i starkt stigande. Öfver allt på

landsbygden uppstode nu vid jernvägsstationer eller större industriella

anläggningar mer eller mindre ’ tätt bebyggda samhällen, hvilka icke från

början kunde vara i stånd att sjelfva helt och hållet bekosta det oundgängligen

nödvändiga polisväsendet och derför vore hänvisade att för

ändamålet söka erhålla någon andel af ifrågavarande anslag. Detsamma

gälde ock i hög grad för de förstäder, som så ofta uppstode utanför

de större städernas områden.

Nu hade från nästan alla län inkommit framställningar om ökadt

anslag för ändamålet. Dels behöfdes större bidrag på platser, som

redan hade polisbevakning, dels framkomme nya, oafvisliga behof af

dylik anordning, och dels växte behofven af tillfällig polistjenstgöring

vid särskilda tillfällen. Det vore i dessa hänseenden för frågan mycket

belysande, att de jemförelsevis största behofven af ökade bidrag från

anslaget anmälts från Kristianstads och Malmöhus äfvensom Vesternorrlands

län. I de båda förstnämnda länen växte jernvägarnes antal i

betydlig grad, och i det senare förekomme efter hafsstranden och i

ådalarne ett synnerligen stort antal industriella verk. Huru litet det

nuvarande anslagsbeloppet försloge framginge deraf, att i det sistnämnda

länet det till och med visat sig nödvändigt att indraga förut beviljade bidrag

till polisbevakning vid några industriella inrättningar för att flytta dessa

bidrag till andra platser, der behofvet synts vara ändå mera oafvisligt.

Efter hvad den under de senare åren vunna erfarenheten gifvit

vid handen, skulle det enligt departementschefens mening otvifvelaktigt

vara oklokt att icke fortsätta på den af Riksdagen en gång inslagna

vägen och således tillse, att de kommuner, som ville på platser med

tätare befolkning anordna polisväsende, erhölle det stöd från statsverkets

sida, de hittills haft anledning påräkna.

I fråga om det belopp, hvartill anslaget för vinnande af detta

ändamål torde böra höjas, anmärkte departementschefen, att från nästlidna

år å ifrågavarande anslag icke funnes någon behållning i statskontoret,

och att de behållningar, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i några län beräknats vid samma års slut vara i ränterierna

innestående, i allmänhet icke uppginge till afsevärda belopp och i allt

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

fall måst tagas i beräkning vid anvisandet åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande

af medel för innevarande år.

På grand häraf och då ifrågavarande anslag, hvilket derjemte vore

afsedt till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares

efterspanande eller gripande, enligt departementschefens åsigt icke borde

bestämmas till lägre belopp, än hvad som ungefär motsvarade summan

af de för år 1900 begärda bidragen, hemstälde departementschefen, att

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900

ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 95,000 kronor att användas

till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet,

der sådan kunde af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar för

gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande.

Om detta bifölles, torde Kongl. Maj:t, såsom för innevarande år

skett, komma att förständiga vederbörande länsstyrelser, att, hvad beträffade

anslagets användande till särskild polisstyrka på landet, bidrag

företrädesvis borde tilldelas kommuner, hvilka ville sjelfva lemna motsvarande

tillskott, eller der landsting eller enskilde vore villiga att för

ändamålet bidraga, samt att undantag härifrån endast finge medgifvas

i särskilda fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt funnes oafvisligt

och annat bidrag till bestridande af kostnaderna derför icke kunde erhållas,

äfvensom att iakttaga, att från anslaget finge gäldas godtgörelse

till extra fjerdingsman, som för ofvanberörda ändamål anlitades, och att

i de fall, då extra polisbiträde påkallades vid helsobrunnar, marknader,

kapplöpningar eller dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste behof, finge lemnas,

derest icke vederbörande i omkostnaderna med skäligt belopp deltoge.

I anslutning till Kongl. Maj:ts framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900

ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 95,000

kronor att användas till aflöning och underhåll af

särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre

brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller

gripande.

Jt^iappfogdlr 22:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag och

m. m. med hänvisning^till hvad i afseende härå blifvit till statsrådsprotokollet

[20.] (sid. 77) anfördt, hemställer utskottet,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

85

att Riksdagen må, till ersättning för juridiskt

biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän, på extra stat för år 1900 anvisa

13,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

23:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet vidare,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för år 1899

egt rum, på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag

af 10,000 kronor till undersökningar af mindre hamnar

och farleder äfvensom till upprättande af planer till

anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten

icke äro förenade med vägföretag.

Vägunderhållet på landet.

24:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa,

för bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

25:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1900 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut,

29,000 kronor.

Enligt hvad föredragande departementschefen anfört till statsrådsprotokollet

i detta ärende, har Btyrelsen för landtbruksinstitutet till

Kong!. Maj:t afgifvit förslag till, bland annat, omorganisation af lärarekrafterna

vid institutet, i sammanhang hvarmed hemstälts om uppförande

å ordinarie stat af hela det erforderliga aflöningsbeloppet. Men

då samtliga de myndigheter, som borde i ärendet höras, vid statsverks
-

Ang. anslag

till undersökningar

af

mindre

hamnar m. m.

[21.]

Ang. bidrag

till kostnaden

för vägdelningar.

[22.]

Ang. anslag

till aflöningar

m. m. vid

Ultuna landtbruksinstitut.

[23.]''

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till mejeriinstitutet

vid

Alnarp.

[24.]

Ang. anslag

till allmänna

landtbruksmöten.

[25.]

Ang. anslag

till prisbelöningar

vid

allmänna

landtbruksmöten.

[26.]

propositionens aflåtande icke hunnit afgifva utlåtanden, har departementschefen

förklarat sig icke kunna vid föredragningen af statsverkspropositionen

göra någon framställning om ändring i de bestående förhållandena,

om ock departementschefen ansåge sannolikt, att han skulle kunna framdeles

under Riksdagens fortgång anmäla ärendet inför Kongl. Maj:t.

Då på grund af hvad departementschefen sålunda yttrat det synes

möjligen vara att förvänta, att särskild proposition rörande fastställande

af ny aflöningsstat för institutet kan till innevarande Riksdag inkomma,

anser sig utskottet böra i afvaktan på förnyad framställning i ämnet

uppskjuta förestående frågas behandling; och kommer följaktligen

utskottet först längre fram under riksdagens lopp att afgifva yttrande

öfver densamma; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

26:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet vidare,

att Riksdagen må, för uppehållande af undervisningen

vid mejeriinstitutet vid Alnarp, för år 1900

anvisa på extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

27:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på extra

stat för år 1900 anvisa 7,500 kronor.

28:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

å extra stat för år 1900 anvisa 12,500

kronor.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

87

29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att under sjette hufvudtiteln

måtte å extra stat för år 1900 beviljas, såsom bidrag till underhåll af

åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof, 32,000

kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat, att, sedan 1876 års Riksdag på extra stat för år 1877 beviljat medel

för att användas såsom bidrag till underhåll af kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnes behof, anslag årligen för enahanda ändamål stälts

till Kongl. Maj:ts förfogande. Anslaget hade ursprungligen afsett att lemna

understöd till fyra anstalter, men hade sedermera höjts dels för att bereda

understöd åt flere anstalter och dels för att höja beloppet af dessa understöd.

Sålunda hade 1888 års Riksdag, på framställning af Kongl. Maj:t, såsom

bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes

behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbunde sig att upprätta laboratorium

och bekosta lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist

och assistent samt bekosta aflöningen till dessa och laboratorietjenaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af

böcker och inventarier för stationens behof — på extra stat för år 1889

beviljat ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa

28,000 kronor. Med detta belopp och i enlighet med dessa bestämmelser

hade sedermera anslaget årligen utgått. De sju anstalter, som

kommit i åtnjutande af bidrag, vore de kemiska stationerna i Jönköping,

Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro, Vesterås och Hernösand.

Nu hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, Gotlands

läns hushållnigssällskap inkommit med framställningar till Kongl.

Maj:t i fråga om erhållande af statsbidrag till en kemisk station i Visby.

Hushållningssällskapet hade nemligen till en början uti en till Kongl.

Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län med

skrifvelse den 28 januari 1898 öfverlemnad och till bifall förordad ansökning

anhållit, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år

1899 anvisa 4,000 kronor såsom bidrag till underhåll åt en kemisk station

i Visby för jordbrukets och näringarnes behof, för hvilken station

hushållningssällskapet, ensamt eller i förening med landstinget, ville förbinda

sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte

bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta aflöningen

till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för

laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för

stationens behof.

Till stöd för denna ansökning hade hushållningssällskapet anfört,

Ang. anslag

till agrikulturkemiska

stationer.

[27.]

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att sällskapet länge eftersträfvat att på Gotland få till stånd en kemisk

station för jordbrukets och näringarnes behof; att, oaktadt förbättrade

kommunikationer, beröringen med fastlandet och der inrättade kemiska

stationer dock förblefve alltför ofullständig för att vid en stark tillväxande

förbrukning af beredda gödningsämnen och fodermedel samt

andra jordbrukets förnödenheter uppnå en snabb och verksam kontroll

till skydd mot förledande erbjudanden af billiga, underhaltiga, om ej

förfalskade, varor, af hvilka den mindre kunnige jordbrukaren blott alltför

villigt begagnade sig; att ett verkande värn mot dessa missförhållanden

vore så mycket mera behöfligt, som Gotlands jordbruk vore stad!

i en gryende utveckling till ett mera rationel! och intensivt, än hvad af

ålder varit förhållandet, samt företagsamheten vore allmän och liflig;

att svåra motgångar, vållade genom bedrägeri i handel, lätteligen skulle

härutinnan göra betänkligt afbräck; att hushållningssällskapet efter

underhandling med styrelsen för Roma sockerfabrik år 1895 beslutit

att vid denna fabrik inrätta en kemisk station för jordbrukets och näringarnes

behof, för hvilken station fabriken ej allenast upplät fri lokal

för laboratorium och fria bostäder för kemisterna, utan äfven tillät sin

egen kemist att, såvidt hans åligganden vid fabriken det medgåfve,

åtaga sig befattningen såsom föreståndare; att hushållningssällskapet

för år 1896 anslagit till laboratorium och inventarier 1,000 kronor och

till lön åt föreståndaren 500 kronor; att det emellertid snart visat sig,

att fabrikens egna kemiska arbeten allt för starkt upptoge kemisternas

tid, för att de af länets jordbrukare och näringsidkare påkallade analyserna

skulle kunna i rätt tid utföras; samt att hushållningssällskapet,

angeläget att fullfölja det angifna syftet, beslutit att för år 1898 anslå

2,000 kronor för inrättandet af en kemisk station i Visby, medelpunkten

för öns handel och samfärdsel och tillika den plats å ön, der stationen

borde kunna lättast åstadkommas.

Sedermera hade hushållningssällskapet, likaledes uti en till Kongl.

Maj:t stäld och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet med skrifvelse

den 8 september nästlidna år öfverlemnad och till bifall förordad ansökning,

med hänvisande till sin ofvan omförmälda framställning, anfört,

att sällskapet af under nästlidna år vunnen erfarenhet vid den i Visby

af sällskapet i inskränkt omfång upprättade kemiska stationen för jordbrukets

och näringarnes behof ytterligare stadfästs i sin uppfattning af

de stora fördelar, en fullständig dylik station derstädes, sådan den endast

med understöd af statsmedel kunde åstadkommas, skulle bereda

ortens jordbruk och näringar, samt på grund deraf, med förnyande af

sin tidigare gjorda ansökning om statsbidrag för år 1899 till belopp af

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

89

4,000 kronor, anhållit, att Kongl. Maj:t. måtte hos Riksdagen göra framställning

om dylikt statsbidrag för år 1900.

Sedan dessa framställningar hvar för sig remitterats till landtbruksstyrelsen,

hade denna styrelse inkommit med utlåtande i ämnet af

den 30 september 1898.

Uti detta utlåtande hade landtbruksstyrelsen till en början framhållit,

att det anslag af 28,000 kronor, som under senaste åren beviljats

till upprätthållande af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes

behof, borde äfven för år 1900 beviljas under enahanda vilkor,

''som förut för detsamma stadgats.

Landtbruksstyrelsen hade derefter, med anledning af de från Gotlands

läns hushållningssällskap inkomna ansökningarne om statsunderstöd

till underhåll af en kemisk station i Visby af samma beskaffenhet

som de stationer, till hvilka statsbidrag hittills utgått, till en början

erinrat om det intresse, som inom orten ådagalagts, för att en sådan

station skulle komma till stånd, och som tagit sig uttryck dels i det

anslag af 2,000 kronor, som hushållningssällskapet för år 1898 för inrättande

af anstalten anvisat, dels ock deruti, att länets landsting, på

sätt inhemtades af bifogade utdrag af dess protokoll, för stationens

underhåll under år 1899 anslagit ett belopp af 2,000 kronor.

Uti en till styrelsen från statens landtbruksingeniör i länet inkommen,

styrelsens skrifvelse bilagd skrift hade, enligt hvad styrelsen

vidare meddelat, bemälde landtbruksingeniör med anledning af förevarande

framställningar framhållit betydelsen af att inom Gotlands län

en kemisk station blefve för allmänheten tillgänglig och tillika andragit,

att redan för ett par tiotal år tillbaka försök å Gotland blifvit gjorda

för inrättande af en kemisk station derstädes, men att på grund af allmänhetens

bristande kunskap om värdet af kemiska undersökningar,

hvaraf följden blifvit, att stationen ej i nämnvärd grad anlitats, samt,

då hushållningssällskapets tillgångar ej medgifvit, att stationen inrättades

för en mera omfattande verksamhet, detta försök ej krönts med

framgång; ätt den raska utveckling, som Gotlands jordbruk, handel och

industri under senaste årtiondet haft att uppvisa, emellertid helt och

hållet ändrat öns ekonomiska förhållanden, hvilket framginge af storleken

af den import till Gotland, som numera egde rum af konstgjorda

gödselmedel, foderkakor in. m., äfvensom af exporten derifrån utaf smör

och råsocker; att af det arbete, som redan utförts vid den nyinrättade

stationen, kunde slutas till, att den för iramtiden skulle lemna full sysselsättning

åt åtminstone en, tidtals två kemister; samt att Gotlands

Bih. till Biksd. Vrot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

afskeda läge under alla förhållanden försvårade och tidtals omöjliggjorde

varuprofs öfversändande till och från fastlandet.

Till utredning angående det gotländska jordbrukets under de senaste

åren visade uppsving hade landtbruksstyrelsen åberopat, bland

annat, att enligt Visby tullkammares uppgifter, offentliggjorda i Gotlands

läns hushållningssällskaps årsberättelser, till Gotland infördes under

nedanstående år:

18 9 4

18 9 5

18 9 7

från ut- landet.

från

Sverige.

från ut- landet.

från

Sverige.

från

utlandet.

från

Sverige.

kg-

kg.

kg-

kg-

kg-

|

kg- i

Oljekakor...........................

10,000

468,808

156,003

546,337

360,175

831,400

Gödselmedel .....................

1,404,488

1,883,131

1,702,300

2,351,273

3,811,488

2,517,740

Importen hade således under nämnda tidrymd af gödselmedel nära

fördubblats och af oljekakor nära tredubblats.

Vidare hade landtbruksstyrelsen anfört, att, enligt styrelsen från

hushållningssällskapet tillhandakommen uppgift, sällskapet fattat beslut

derom, att, i den händelse med statsmedel understödd kemisk station

blefve i Visby inrättad, dit skulle förläggas den nu i Hemse anordnade

mjölkkontrollanstalten, hvilket icke kunde anses annat än som särdeles

lämpligt, då nämnda stad vore medelpunkten för öns kommunikationer

och antalet mjölkundersökningar, som under senare år vid kontrollanstalten

i Hemse utförts, årligen uppgått till mellan 6,000 och 7,000;

att, i den mån de å Gotland redan påbörjade myrodlingarna komme att

ökas, dessa torde blifva i allt större behof utaf stödet från en kemisk

station, på samma gång som de derigenom helt säkert skulle komma

att äfven vinna i omfattning; att om det sålunda icke med skäl kunde

förnekas, att under nuvarande förhållanden ett synnerligen starkt behof

inom Gotlands län gjorde sig gällande att få tillförlitliga kemiska undersökningar

för öns räkning utförda, kunde det å andra sidan ej heller

bestridas, att det vore förenadt med synnerlig svårighet för öns befolkning

att för sådant ändamål vända sig till fastlandet, särskildt vintertiden,

då dylika undersökningar mest förekomme; att erfarenheten jemväl

visat, att den svenska allmogen icke gerna funne sig vid att alltför

länge vänta på besked, då undersökning af ifrågavarande art blifvit

begärd, liksom också värdet af en dylik undersökning ofta till icke ringa

del berodde derpå, att den blefve inom de allra närmaste tiden utförd;

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

91

att just på denna omständighet också berott, att den anordning, som

blifvit å Gotland förut vidtagen med anställandet å vissa orter af så

kallade proftagare med uppdrag att afsända prof till undersökning vid

fastlandets kemisk stationer, förlorat allmänhetens förtroende och till

följd deraf alldeles misslyckats; att af det sagda syntes med full tydlighet

framgå behöfligheten för Gotland deraf, att ön erhölle en egen

kemisk station och att, då Gotland icke kunde draga fördel af fastladets''

kemiska stationer, billigheten syntes kräfva, att den kemiska

station, hvaraf Gotland visat sig vara i behof, blefve understödd med

statsmedel.

Beträffande beloppet af det behöfliga statsunderstödet hade landtbruksstyrelsen

slutligen anfört, att detta icke lämpligen borde sättas

lägre än det statsunderstöd, som numera tillkomme de med statsmedel

understödda kemiska stationerna, eller 4,000 kronor. För att undersökningarna

vid stationen skulle kunna ega värde, måste nemligen fullt

kompetenta-personer vid densamma anställas och stationen vara fullt

utrustad med tidsenliga vetenskapliga hjelpmedel, och då stationen, om

den blefve med statsmedel understödd, måste vara underkastad de för

de med statsmedel understödda kemiska stationerna gällande reglemente

och instruktion, komme den i sådant fall ej heller att ega rätt

att undandraga sig utförandet af något slag af undersökningar, som

höra till de kemiska stationernas verksamhetsområde. Erfarenheten

hade också ådalagt, att ett dylikt statsunderstöd varit för stationerna

väl behöflig!. Utgifterna för dessa hade under år 1897 uppgått till

följande belopp, nemligen vid den kemiska stationen i: Jönköping 10,693

kronor 57 öre, Kalmar 13,674 kronor 46 öre, Halmstad 10,917 kronor

15 öre, Skara 8,147 kronor 75 öre, Örebro 10,774 kronor 7 öre, Vesterås

9,430 kronor 1 öre och Hernösand 7,963 kronor 99 öre eller i medeltal

för samtliga stationerna till omkring 10,230 kronor. Något skäl, hvarför

kostnaderna för den tillänkta utvidgade kemiska stationen i Visby

skulle blifva väsentligen lägre än för öfriga kemiska stationer, kunde

icke enligt styrelsens föx-menande påvisas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade landtbruksstyrelsen,

som icke ansett skäl vara för handen att förorda, det understöd till

den kemiska stationen i Visby utverkades för år 1899, i underdånighet

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till 1899 års Riksdag aflåta proposition

med hemställan, att Riksdagen måtte såsom bidrag till underhåll

af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes behof på extra

stat för år 1900 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station

eller tillhopa 32,000 kronor.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 7,.

För egen del har departementschefen anfört, att genom hvad sålunda

blifvit till protokollet meddeladt vore enligt departementschefens mening

behofvet för Gotland af en anstalt utaf ifrågavarande slag till

fullo ådagalagdt; och syntes, med hänsyn till önskvärdheten deraf, att

jemväl denna anstalt blefve genom tillräckligt anslag satt i tillfälle att

redan från början på ett för orten fullt gagnande sätt utöfva sin verksamhet,

skäl vara, att staten till denna anstalt bidroge med enahanda

belopp, som tilldelats öfriga ofvan nämnda stationer.

Då departementschefen, i likhet med landtbruksstyrelsen, ansåge,

att detta understöd lämpligen borde utgå från och med nästkommande

år, hemstälde departementschefen, att, för beredande af tillgångar

till underhåll af såväl ifrågavarande anstalt i Visby som äfven öfriga

omförmälda sju kemiska stationer, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 anvisa såsom bidrag till underhåll

af åtta kemiska stationer för jordbruket och näringarnes behof — inom

de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i

förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för

detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta

aflöningen till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna

för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier

för stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station eller

tillhopa 32,000 kronor.

Utskottet, som på grund af hvad i ärendet blifvit anfördt finner

inrättandet af en särskild agrikultur-kemisk station för Gotland vara,

af behofvet påkalladt, anser likväl, med hänsyn till det för denna station

afsedda områdets jemförelsevis ringa utsträckning och folkmängd,

att göromålen derstädes icke kunna blifva af den omfattning, att för

deras utförande två kemister skulle erfordras, utan håller utskottet före,

att jordbrukets och näringarnes på Gotland behof af kemiska; undersökningar

skulle kunna tillgodoses af en kemist utan biträde af assistent.

Med ledning af upplysningar, som utskottet inhemta! angående

utgifterna för de förut med statsmedel understödda agrikulturkemiska

stationerna inom riket, har.utskottet beräknat, att, derest assistent

icke blefve vid denna station anstäld och således utgifterna för dpnnes

bostad och aflöning inbesparades, statsbidraget till agrikultur-kemiska

stationen i Visby skäligen skulle kunna bestämmas till 3,000 kronor.

Vid sådant förhållande bör naturligen Gotlands läns landsting eller

hushållningssällskap befrias, från förpligtelserna beträffande assistents,

anställande.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

93

Emot propositionen, såvidt densamma afser förut med statsmedel

understödda agrikultur-kemiska stationer, har utskottet intet att erinra.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa

såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnes behof ett belopp

af 31,000 kronor, deraf 3,000 kronor för stationen i

Visby, under vilkor, att Gotlands läns landsting eller

hushållningssällskap:,, hvart för sig eller i förening, förbundit

sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal

för detta jemte bostad eller hyresmedel för en kemist

samt aflöningen till denne och laboratoriet] enaren äfvensom

årliga utgifterna för laboratoriets underhåll

samt till inköp af böcker och inventarier för stationens

behof, samt 4,000 kronor för en hvar af sju

stationer, eller tillhopa 28,000 kronor, inom öfriga

orter, der landsting eller hushållningssällskap hvart

för sig eller i förening iklädt sig enahanda förpligtelser

som de med afseende å stationen i Visby angifna

och dessutom förbundit sig att bekosta bostad eller

hyresmedel till en assistent äfvensom aflöning till denne.

30;) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbottens län på extra stat för 1900 anvisa ett anslag af 6,250

kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat, att Riksdagen för hvart och ett af de sist förflutna fyra åren

såsom bidrag till underhåll af ifrågavarande anstalt — under vilkor,

att länets landsting- och hushållningssällskap till anstaltens underhåll

bidroge med sammanlagdt minst 3,000 kronor — på extra stat anvisat

ett anslag af 5,000 kronor; att emellertid Kongl. Maj:t på skäl, hvilka

omförmäldes uti det vid Kongl. Maj:ts* proposition till nästlidna års

Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof fogade protokoll

öfver civilärenden, föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till en anstalt

af ifrågavarande slag, under vilkor af bidrag från landsting och hushållningssällskap

af minst 3,000 kronor, för innevarande år anvisa ett

anslag af 7,000 kronor, samt att denna Kongl. Maj:ts framställning

blifvit på det sätt bifallen, att Riksdagen för ifrågavarande ändamål,

under vilkor, att från länets landsting och hushållningssällskap eller

Ang. anslag

till cn

kemisk-växtbilogisk

anstalt

inom

Norrbottens

län.

[28]

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

eljest bidrag lemnades till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst

3,750 kronor, på extra stat för innevarande år anvisat ett anslag af

6,250 kronor.

Uti en till Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med utlåtande

af den 26 oktober 1898 öfverlemnad och till bifall förordad ansökning

hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, Norrbottens läns

hushållningssällskap — med förmälan, att hushållningssällskapet samt

länets landsting, hvart för 6ig, beslutit att såsom bidrag till underhåll

af en kemisk-växtbiologisk anstalt för innevarande år äfvensom för ett

hvart af de fyra närmast följande anvisa 1,875 kronor — anhållit, att

Kongl. Maj:t måtte till innevarande års Riksdag göra framställning om

ett anslag af 6,250 kronor för år 1900 såsom bidrag till underhåll af

en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens

län.

Landtbruksstyrelsen hade uti sitt utlåtande vitsordat, att ifrågavarande

anstalt hittills blifvit på ett i alla afseenden tillfredsställande

sätt ledd, och att arbetena vid densamma omsorgsfullt utförts; och då

anstaltens verksamhet enligt departementschefens mening borde fortsättas,

hade departementschefen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland

afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under vilkor,

att från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag

lemnades till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 3^750 kronor

— på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 6,250 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, får alltså hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af

eu för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbottens län — under vilkor, att från länets

landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag

lemnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt minst

3,750 kronor — på extra stat för år 1900 anvisa ett

anslag af 6,250 kronor.

tmlökontroh 31:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem
*

iZtåuer ställer utskottet,

f29.]

att Riksdagen, i likhet med hvad allt sedan år

1887 egt rum, må på extra stat för år 1900 till Kongl.

Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

95

för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt

användas till understöd åt sådana frölcontrollanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för

sig eller i förening, understödjas med minst samma

belopp som statsbidraget och hvilka anstalter vilja

underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende

på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af

Kongl. Maj:t fastställas.

32:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må jemväl för år 1900, till

utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,

på extra stat anvisa ett belopp af 1,000

kronor.

33:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt

svenska mosskulturföreningen, på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag

af 15,000 kronor.

Enligt hvad föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, hade svenska mosskulturföreningen uti en till Kongl.

Maj:t stäld skrift, med bifogande af en berättelse om föreningens verksamhet

under år 1897, anhållit om aflåtande af proposition om ett

statsanslag af 15,000 kronor för fortsatt bedrifvande af föreningens

verksamhet under år 1900.

Landtbruksstyrelsen hade, till följd af erhållen remiss, i utlåtande

af den 30 september 1898 tillstyrkt bifall till förevarande framställning.

Departementschefen, som på grund af hvad sålunda förekommit

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om

beviljande af det begärda anslaget, har, med afseende å vilkoren för

dess åtnjutande, uttalat, att, i händelse anslaget beviljades, Kongl. Maj:t

torde komma att, på sätt landtbruksstyrelsen hemstält, meddela i hufvudsak

enahanda bestämmelser, som i fråga om anslaget för innevarande år

blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, föreskrifva, att ett för statens

räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden borde bestridas af föreningen,

skulle deltaga i revisionen af föreningens förvaltning med

skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till landtbruksstyrelsen,

samt att föreningen fortfarande skulle vara underkastad särskild inspektion

från statens sida af föreningens verksamhet, hvilken inspek
-

Ang. anslag

till en elev i

boskapsskötsel

och mejerihushållning.

[30.]

Ang. anslag

till geologiska

Undersöknin*

qama.

[32.]

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. andag

tiU svenska

mosskulturföreningen.

[31.]

tion framdeles, likasom för innevarande år, borde tillkomma landtbruksstyrelsen.

I anslutning till Kongl. Maj:ts framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må till understöd åt svenska mosskulturföreningen

på extra ^tat för år 1900 anvisa ett

anslag af 15,000 kronor.

34:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för fortsättande

under år 1900 af de geologiska undersökningarna och utgifvande af derpå

grundade kartor, afhandlingar och uppsatser, bevilja ett extra anslag

för samma år till belopp af 95,500 kronor.

Vid föredragning af detta ärende har departementschefen anmält

en af chefen för Sveriges geologiska undersökning med skrifvelse den

18 november 1898 till Kongl. Maj:t öfverlemnad förslagsberäkning öfver

de under år 1900 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga

medel, enligt hvilken beräkning utgifterna upptagits till 96,000 kronor,

nemligen:

Aflöning en.

Löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 59,950: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning m. m........................... „ 19,000:

Byråafdelningen.

Inventarier, ritmateriel, kemikalier o. d......................... „ 2,000: —

Biblioteket pcb samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar............................................... „ 1,700:

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatBer samt

originalritningar ..........J................. ....................,........... „ 12,000:

Värme, lyse och diverse utgifter.

Omkostnader ..............................,i.............................................. „ 1,350:

Summa kronor 96,000: —

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

97

Denna förslagsberäkning öfverensstämde, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, i afseende å utgifterna med den, som för detta

år framlagts för 1898 års Riksdag, med undantag deraf, att aflöningssumman

och dermed också slutsumman ökats med 500 kronor, hvilket

betingats deraf, att å ena sidan löneförhöjning beräknats med 500

kronor för hvardera af två geologer, hvilka enligt gällande bestämmelser

skulle från och med år 1900 blifva dertill berättigade, samt å

andra sidan ett arfvode, som förut med 500 kronor om året utgått till

en af geologerna, enligt Kongl. Maj:ts beslut den 17 december 1897

icke vidare komme att utgå.

Till betäckande af dessa utgifter påräknade chefen för Sveriges

geologiska undersökning omkring 500 kronor genom försäljning af

kartor och andra publikationer; och det anslagsbelopp, som borde för

år 1900 af Riksdagen begäras, beräknades derför af honom till 95,500

kronor.

I öfverensstämmelse med den af chefen för undersökningen uppgjorda

förslagsberäkning har departementschefen hos Kongl. Maj:t

hemstält om proposition till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.

Med anledning af Kongl. Maj:ts till 1895 års Riksdag gjorda framställning

i förevarande ämne har Riksdagen i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 14 maj samma år anfört, bland annat, att de jordartskartor

med terrängbeteckning, som blifvit såsom prof utgifna med användande

af topografiska kartor såsom underlag, efter Riksdagens förmenande,

gåfve anledning till anmärkningar, i det att genom terrängbeteckningens

medtagande en otydlighet, som upphäfde de fördelar, man

med detta förfaringssätt åsyftat att vinna, lätt uppstode.

Sedan numera ett kartblad med beteckning »Ulricehamn», hvarå

proftryck vid nämnda riksdag företetts inför utskottet, från trycket

utgifvits, har utskottet tagit del af detta kartblad, men dervid funnit

detsamma i det af 1895 års Riksdag anmärkta afseendet icke förete

någon väsentlig olikhet med det då företedda proftrycket.

Då i allt fall den ifrågavarande kartan icke synes vara af beskaffenhet

att kunna medföra det gagn för jordbruket, som enligt

utskottets uppfattning varit med det påbörjade kartverket afsedt, finner

sig utskottet föranlåtet uttala den mening, att, derest publiceraudet af

geologiska kartor af nu ifrågavarande typ icke kan anses vara i vetenskapens

intresse påkälladt, hvilket utskottet icke tilltror sig kunna

bedöma, det torde kunna ifrågasättas, huruvida utgifvandet från trycket

af berörda kartverk bör fortsättas.

Bih. till liilcsd. Vrot. 181)9. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till en andre

instruktör i

husslöjd.

[33.]

98

Utskottet, som emellertid icke anser sig böra motsätta sig beviljandet

af det äskade anslaget, hemställer alltså,

att Riksdagen må, för fortsättande under år 1900

af de geologiska undersökningarna och utgifvande af

derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af

95,500 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

35:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

stat för år 1900 bevilja 3,000 kronor till anställande af en andre instruktör

i husslöjd och personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander.

I fråga om denna anslagsbegäran har föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet anfört följande:

Från ordinarie anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna

utginge aflöning med 2,000 kronor till en instruktör i husslöjd, hvilken

tjensteman dessutom vore berättigad att komma i åtnjutande af tre

ålderstillägg, hvart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års

väl vitsordad tjenstgöring.

Härjemte hade Riksdagen för hvarje år från och med år 1878 å

extra stat under denna anslagstitel anvisat medel för anställande af en

andre undervisare eller, såsom befattningen numera benämnes, instruktör

i husslöjd. Intill år 1885 hade aflöningen åt denne tjensteman

utgått med 2,000 kronor, men, sedan dåvarande innehafvaren af befattningen

Wilhelm Nordin under mer än fem år skött densamma, hade

Riksdagen för år 1885 höjt det för ändamålet förut anvisade anslaget

med 500 kronor för beredande af ålderstillägg åt Nordin, hvilken derigenom

erhållit en aflöning af 2,500 kronor. Med detta belopp hade

aflöningen utgått till och med år 1889, hvilket år Riksdagen anvisat

för år 1890 500 kronor såsom personligt ytterligare ålderstillägg åt

Nordin. Sedan denne den 22 augusti 1890 förordnats till instruktör

i husslöjd å ordinarie stat, hade i följd deraf aflöningen till andre instruktören

minskats till sitt ursprungliga belopp, 2,000 kronor. Emellertid

hade 1894 års Riksdag beviljat såsom personligt ålderstillägg till

nuvarande andre instruktören i husslöjd Jonas Wallander, hvilken då

allt sedan den 14 maj 1889 oafbrutet tjenstgjort såsom instruktör i husslöjd,

för år 1895 500 kronor, hvarigenom Wallander kommit att åtnjuta

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

99

en aflöning af 2,500 kronor, hvilket belopp sedermera för åren 1896,

1897, 1898 och 1899 af Riksdagen för enahanda ändamål beviljats.

Uti en till Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med skrifvelse

den 30 september 1898 insänd skrift hade nu Wallander anhållit

om aflåtande af framställning till Riksdagen derom, att han finge från och

med år 1900 komma i åtnjutande af ett andra lönetillägg af 500 kronor.

För egen del hade landtbruksstyrelsen, enär behofvet af en andre

instruktör i husslöjd fortfarande syntes böra tillgodoses, samt Wallander,

derest hans tjenstgöring i nämnda egenskap komme att på samma förtjenstfulla

sätt som hittills fortgå, syntes böra, i likhet med hvad fallet

varit med Nordin, efter tio års väl vitsordad tjenstgöring komma i

åtnjutande af ålderstillägg med 1,000 kronor för år, hemstält, att Kongl.

Maj:t ville föreslå Riksdagen att för år 1900 på extra stat bevilja för

anställande af en andre instruktör i husslöjd 2,000 kronor och såsom

personligt ålderstillägg till Wallander 1,000 kronor, eller tillhopa 3,000

kronor.

Sedan Wallander enligt kongl. brefvet den 22 december 1898

förklarats berättigad att för innevarande år, i likhet med för de fyra

senast förflutna, åtnjuta det honom af Riksdagen beviljade personliga

ålderstillägg, komme han, enligt hvad departementschefen meddelat,

att vid ingången af nästkommande år, derest han då såsom andre instruktör

i husslöjd fortfarande qvarstode, hafva under fem år åtnjutit

första ålderstillägget å sitt arfvode. Billigheten syntes derför kräfva,

att Wallander från och med nästkommande år undfinge ett andra ålderstillägg

å 500 kronor.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa, till anställande

af en andre instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt

ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander, derest han fortfarande

i denna egenskap med godt vitsord tjenstgjorde, 1,000 kronor,

eller tillhopa 3,000 kronor.

Utskottet, som anser, att, på sätt i Kongl. Maj:ts förevarande

proposition föreslagits, ett andra ålderstillägg bör beviljas andre instruktören

Wallander, har icke heller i öfrigt haft något att emot framställningen

erinra, och hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900

anvisa:

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd

2,000 kronor; och

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till vä/skolan

i Borås.

[34.]

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna

egenskap med godt vitsord tjenstgör, 1,000 kronor.

36:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må på extra stat jemväl för

år 1900 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs

läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande

minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor

och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre lärare

vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda

belopp varder för ändamålet från nämnda läns

landsting eller eljest tillskjutet. ,,

Ang. anslag

till handelsundervisning.

[35.]

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

37:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1900 på

extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor att af Kongl. Maj:t användas

till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut.

Efter det Riksdagen, som för hvart och ett af åren 1894—1898

på extra stat anvisat ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl. Maj:t

användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandeissocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,

under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade,

att Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut anginge, att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande

till instituten lemnade årligt understöd till minst samma belopp

som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kunde finna

skäligt bestämma, för år 1899 på extra stat för nämnda ändamål anvisat

ett förhöjdt anslag af 20,000 kronor under enahanda förutsättning,

hade, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört,

Kongl. Maj:t genom beslut den 27 maj 1898 förordnat, att ifrågavarande

af Riksdagen anvisade anslag, 20,000 kronor, skulle användas till

understöd åt nämnda båda handelsinstitut under följande vilkor och

förbehåll, nemligen:

att vid hvartdera af instituten skulle beredas tillfälle till afgiftsfri

undervisning för minst tio medellösa elever och att för öfrigt

nedsättning i elevafgifterna borde ske i den mån institutets styrelse

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

101

pröfvade eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100

kronor för hvarje elev;

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1898—

1899 till Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster

och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,

som, utöfver erlagda elevafgifter, skulle influtit, derest samtliga

eleverna, frieleverna inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet skulle, efter pröfning på grund af berörda uppgifter,

i mån af behof, fördelas emellan instituten för att användas i

främsta rummet till godtgörande af skilnaden mellan de elevafgifter,

som erlagts, och de afgifter, som skolat erläggas, om alla eleverna,

frieleverna inberäknade, erlagt fulla afgifter, och i andra rummet till

gäldande af det belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse, inkomsterna

till äfventyrs understege utgifterna; samt

att understödsbeloppen icke finge lyftas förr än dels, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmägtige och, hvad

Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm

lemnat understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock genom

inspektion af sakkunnig person, som af Kongl. Maj:t utsåges, visshet

vunnits, att undervisningen vid instituten under det gångna läsåret

bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt, att

den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

Vidare har departementschefen omförmält, hurusom styrelserna

för ifrågavarande båda handelsinstitut i särskilda till Kongl. Maj:t stälda

skrifter anhållit, att understöd af allmänna medel jemväl för år 1900

måtte instituten beredas.

Styrelsen för Göteborgs handelsinstitut hade dervid anfört bland

annat: att styrelsen ansett sig af förberörda, för år 1899 anvisade anslag

kunna beräkna såsom kommande på Göteborgs handelsinstituts lott

omkring 14,000 kronor och på grund deraf för läsåret 1898—1899

beviljat dels friplats åt 16 elever, deraf 2 i fackkursen samt 5 i andra

och 9 i första klassen, dels ock nedsättning i elevafgiften till 100

kronor för 47 elever, deraf 4 i fackkursen samt 15 i andra och 28 i första

klassen; att, då elevafgifterna utgjorde i första klassen 280 kronor och i

öfriga afdelningar 320 kronor, skilnaden mellan det belopp, som i elevafgifter

erlades, och det belopp, som skulle hafva influtit, om alla eleverna,

frieleverna inberäknade, erlagt fulla afgifter, sålunda utgjorde 13,980

kronor; att till erhållande af friplatser visserligen anmält sig ett betydligt

större antal elever, än som med hänsyn till anslagets storlek kunde

ifrågakomma, men att, ehuru styrelsen gerna velat kunna med friplats

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 7.

ihågkomma ännu några förtjente och behöfvande sökande, styrelsen

dock måste med tacksamhet erkänna, att anslaget för närvarande täckte,

åtminstone tillnärmelsevis, de mest trängande behofven af friplatser och

nedsättningar i afgifterna; att vid 1898 års hösttermins början i läroverket

intagits 98 elever och qvarstått från föregående arbetsår 46,

hvadan hela antalet elever uppgått till 144, fördelade på följande sätt:

fackkursen 20 elever, andra klassen A 22, andra klassen B 23, första

klassen A 25, första klassen B 26 och första klassen C 28 elever; att

af dessa elever något öfver 60 vore från Göteborg, en från utlandet och

de öfrige från olika delar af södra och mellersta Sverige; samt att af

de elever, som under förra arbetsåret lemnade institutet, de fleste redan

erhållit plats, det öfvervägande antalet, omkring 2/3, i Göteborg, hvaremot

såsom vanligt, några antagit plats på utländska kontor, i allmänhet dock

med afsigt att sedermera återvända till hemlandet och der tillgodogöra

sig sina förvärfvade kunskaper.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hade styrelsen anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte äfven för år 1900 bereda Göteborgs handelsinstitut

understöd af statsmedel till det belopp, som Kongl. Maj:t i

betraktande af föreliggande omständigheter kunde finna skäligt.

Styrelsen för gross handelssocietet ens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, hade i sin förenämnda ansökning anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1900 bevilja

de båda handelsinstituten ett understöd af statsmedel att utgå med

samma belopp som det för år 1899 beviljade, eller 20,000 kronor; och

hade styrelsen i öfrigt andragit, att, på sätt framginge af en ansökningen

bilagd katalog, elevantalet vid institutet innevarande läsår utgjorde

83, eller det högsta antal institutet med sitt nuvarande utrymme

kunde mottaga; samt att, då emellertid under de senaste åren och särskildt

under är 1898 tilloppet till institutet varit så stort, att många

anmälningar på grund af bristande utrymme måst tillbakavisas, grosshandelssocietetens

deputerade, för att möjliggöra inrättandet af parallelklassex-,

anslagit medel för en tillbyggnad af läroverkshuset, hvilken

torde komma att utföras under loppet af år 1899, hvarjemte af berörda

katalog vidare inhemtades, att af institutets 83 elever 42 erlade full

årsafgift med 225 kronor, 23 nedsatt afgift med 100 kronor och 18

innehade friplats.

Till följd af särskilda derom erhållna befallningar hade kommerskollegium

afgifvit utlåtande i ämnet af den 11 oktober 1898 och dervid

till eu början erinrat, att kollegium med utlåtande den 20 september

1898 angående utbetalande till handelsinstituten af statsanslaget för år

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

103

1898 till KoDgl. Maj:t öfverlemnat en af inspektören för ifrågavarande

läroverk afgifven berättelse, enligt hvilken undervisningen vid handelsinstituten

under läsåret 1897—1898 bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning

samt på sådant sätt, att den kunde anses med institutens ändamål

öfverensstämmande. I sistberörda utlåtande hade kollegium jemväl lemnat

redogörelse för handelsinstitutens inkomster och utgifter under samma

läsår. Af denna redogörelse framginge, att vid Göteborgs handelsinstitut

samtliga inkomster, statsunderstödet dock ej deri inberäknadt,

utgjort 38,492 kronor 43 öre och samtliga utgifter 30,929 kronor 13

öre, samt att vid Schartaus handelsinstitut inkomsterna, likaledes oberäknad!

statsunderstödet, utgjort 19,075 kronor och utgifterna 24,513

kronor 3 öre, dervid emellertid kollegium, då Göteborgs handelsinstituts

verksamhet under sistnämnda läsår sålunda medfört ett i ekonomiskt

afseende fördelaktigt resultat, inhemta!, att detta handelsinstitut hade

att emotse ökade utgifter till följd deraf, att en löneförhöjning åt institutets

lärare vore, såsom af omständigheterna påkallad, afsedd att

genomföras, om möjligt, redan under innevarande läsår.

Hvad beträffade nu förevarande ansökningar om fortfarande statsunderstöd

åt de båda förnämsta handelsinstituten i landet, hade kollegium

ansett sådant understöd önskvärdt, särskildt för beredande af

tillfälle åt mindre bemedlade att utan afgift eller mot nedsatt sådan

begagna sig af undervisningen; och då, enligt hvad af handlingarna

framginge, elevantalet vid instituten vore under innevarande läsår

större än någonsin tillförene, samt, hvad anginge Schartaus handelsinstitut,

nått det högsta antal, institutet med sitt nuvarande utrymme

kunde mottaga, hvarför en tillbyggnad af läroverkshuset beslutats för

att derigenom möjliggöra inrättandet af parabel klasser, hade kollegium,

under åberopande i öfrigt af hvad kollegium anfört i sina utlåtanden i

ämnet den 20 oktober 1896 och den 13 oktober 1897 hemstält, att

Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för beredande åt Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, af understöd för år 1900 af allmänna

medel till enahanda belopp, som för år 1899 blifvit för ändamålet

bestämdt, eller 20,000 kronor, att användas efter hufvudsakligen

de grunder och på de vilkor, som funnes angifna i kongl. brefvet den

27 maj 1898.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:

Frågan om fördelning mellan instituten af 1898 års anslag för

ifrågavarande ändamål hade den 21 oktober samma år inför Kongl.

Maj:t föredragits. Dervid hade rörande förhållandena under läsåret

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1897—1898 upplysts, att vid Göteborgs handelsinstitut, om alla eleverna

erlagt fulla elevafgifter, skulle af dem hafva erlagts 38,320 kronor,

men att de influtna elevafgifterna uppgått till endast 28,900 kronor, i

följd hvaraf en brist uppstått af 9,420 kronor, samt att vid Schartaus

handelsinstitut i elevafgifter influtit 11,575 kronor, hvaremot, om samtliga

eleverna erlagt full afgift, i elevafgifter skulle hafva influtit 18,000

kronor, hvadan alltså skilnaden utgjorde 6,425 kronor. Då 1898 års

anslag, som utgjorde allenast 15,000 kronor, sålunda icke lemnade tillgång

till fullt täckande af berörda skilnadsbelopp, hade anslaget mellan

handelsinstituten blifvit fördeladt i proportion till de understödsbelopp,

hvartill de vore berättigade, dervid Göteborgs handelsinstitut tilldelats

8,917 kronor 64 öre och Frans Schartaus handelsinstitut 6,082 kronor

36 öre.

Lika med kommerskollegium ansåge departementschefen, att enahanda

belopp, som för innevarande år beviljats till understöd åt de

båda handelsinstituten, eller 20,000 kronor, borde af Riksdagen äskas

jemväl för år 1900; och tillstyrkte alltså departementschefen, att KoDgl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll

med hemställan tillika att de för anslagets användande för närvarande

bestämda förutsättningar måtte fortfarande bibehållas.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för år 1900 på extra stat anvisa

ett anslag af 20,000 kronor att af Kongl. Maj:t användas

till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och

grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning,

hvad Göteborgs handelsinstitut beträffar, att Göteborgs

stadsfullmägtige och, hvad Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stockholm

fortfarande till instituten lemna årligt understöd

till minst samma belopp som hittills samt på de vilkor

i öfrigt, som Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Ang. anslag 38:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att för år 1900 på

främjande^e''af extra stat anvisa dels ett anslag af 15,000 kronor att af Kongl. Maj:t

svenska alsters användas till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af

uUandet^och svensk industri och svenska näringar; dels ock ett anslag af 20,000 kronor

dels till till handels stipendier.

handelsstipendier.

[36 o. 37]

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

105

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende

erinrat, hurusom Riksdagen på extra stat anvisat till befrämjande af

afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och svenska

näringar för hvart och ett af åren 1897—1899 ett anslag af 15,000

kronor samt till handelsstipendier för hvartdera året 1897 och 1898

10.000 kronor och för år 1899 20,000 kronor.

Af förstnämnda anslag för innevarande år hade Kongl. Maj:t den

14 oktober 1898 dels, i likhet med hvad under flera föregående år

egt rum, beviljat till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor och

till fiskeriagenturen i norra Tyskland 5,000 kronor, dels ock förklarat

sig vilja framdeles besluta i afseende å dispositionen af återstoden,

1,500 kronor.

Hvad anginge det för år 1898 beviljade anslaget å 10,000 kronor

till handelsstipendier, hade Kongl. Maj:t genom beslut den 4 februari

1898, i enlighet med hvad af kommerskollegium föreslagits, tilldelat

fortsättningsstipendier med 1,750 kronor åt hvardera af två stipendiater

för år 1897, af hvilka den ene skulle i Ryssland inhemta ytterligare

erfarenhet om vilkoren för försäljning derstädes af svenska jern- och

stålvaror samt maskiner, och den andre skulle i nämnda land inhemta

ytterligare erfarenhet om vilkoren för afsättning derstädes af svenska

landtbruksmaskiner och redskap samt andra der säljbara exportartiklar,

äfvensom två nya stipendier med dels 3,000 kronor åt en person för

att i norra Afrika inhemta erfarenhet om vilkoren för afsättning derstädes

af der säljbara svenska exportartiklar, dels ock 3,500 kronor åt

en person för att i södra Afrika inhemta erfarenheten om vilkoren för

afsättning derstädes af svenska varor, särskildt träförädlingsindustriens

alster.

Anslaget till handelsstipendier för innevarande år, hvilket utgjorde

20.000 kronor, hade ännu icke fördelats.

Då anvisande af medel för ifrågavarande båda ändamål jemväl

för år 1900 vore behöfligt, hemstälde departementschefen, att Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1900 anvisa enahanda belopp,

som för innevarande år blifvit af Riksdagen beviljade så väl till befrämjande

af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och

svenska näringar som till handelsstipendier.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må för år 1900 på extra stat

anvisa

Bih. till Hiksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

a) ett anslag af 15,000 kronor att af Kong!.

Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska

näringar;

b) ett anslag af20,000kronortillhandelsstipendier.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

A”?i hZi1?3 39:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem
att,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och

Falun med dertill hörande skolor för bergsarbetare

komma att jemväl under år 1900 fortsätta sin verksamhet

i enahanda omfång och utsträckning som hittills

och underkasta sig den inspektion, Kongl. Maj:t

finner skäligt bestämma, Riksdagen må, i likhet med

hvad förut under en följd af år egt rum, på extra stat

för år 1900 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att

till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoretutbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

tiu^éiönin^r 40:o) Kongl Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för

/o> ''dödande år 1900 anvisa ett anslag af 5,000 kronor att enligt de närmare bea/tjeiar.

stämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom

[39]. bidrag till belöningar för dödande af sjelar.

Med bifall till Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag, har Riksdagen

på extra stat för år 1899 — liksom förut för år 1898 — anvisat

ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser Kongl.

Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom bidrag till belöningar

för dödande af sjelar, under vilkor att statsbidraget icke finge utgå

med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande hushållningssällskap

eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat såsom

belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i någon händelse

med mer än 3 kronor för hvarje dödad sjel.

Med erinran härom har chefen för civildepartementet till det i

ärendet förda statsrådsprotokollet anfört följande:

skolorna i ställer utskottet,

Filipstad och

Falun.

[38].

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

107

Sedan ansökningar om bidrag af statsmedel från berörda anslag

inkommit från 11 hushållningssällskap och landsting, dervid gjorts

framställningar om beviljande af bidrag till sammanlagdt belopp af

6,300 kronor eller 1,300 kronor mer än det beviljade anslaget, hade

Kongl. Maj:t den 9 december 1898, i enlighet med landtbruksstyrelsens

förslag, förordnat om fördelningen af 1899 års anslag.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 november 1898 hade landtbruksstyrelsen

gjort framställning om beviljande för år 1900 af enahanda

anslag som för år 1899 och dervid anfört att, ehuru det för styrelsen

icke vore möjligt att meddela någon redogörelse öfver det sätt, hvarpå

1898 års anslag till belöningar för dödande af sjelar — det första som för

sådant ändamål beviljats — blifvit af vederbörande inom orterna använda

då berättelserna härom icke behöfde vara ingifna före den 1

maj 1899, syntes likväl anslaget oförtydbart varit till nytta, då hushållningssällskap

och landsting ansett sig böra anvisa belopp, motsvarande

de sökta statsunderstöden. Vid sådant förhållande och med

afseende å det intresse, denna för fisket vigtiga angelägenhet lyckats

tillvinna sig inom orterna, hade styrelsen ansett det icke vara lämpligt

att afbryta eller hämma den knappast började verksamheten för ändamålet,

som enligt styrelsens förmenande icke kunde vinnas utan fleråriga

bemödanden.

Vidare har departementschefen erinrat, hurusom Riksdagen, då

detta anslag första gången beviljades, i skrifvelse den 13 maj 1897

framhållit, att enligt Riksdagens mening egentligen det under sjunde

hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till belöningar för rofdjurs dödande

borde tagas i anspråk till bestridande af statsverkets utgifter

för nu ifrågavarande ändamål, men att, då härför måste förutsättas en

ändring i 20 § af jagtstadgan samt förslag i detta syfte då icke förelåge,

Riksdagen, på det icke af brist på medel en för fiskeribefolkningen

i vidsträckta delar af vårt land gagnelig åtgärd måtte undanskjutas,

ansett sig böra bevilja omförmälda anslag.

Enligt hvad chefen för finansdepartementet upplyst, vore förslag

till omarbetning af jagtstadgan, deribland äfven 20 §, numera uppgjordt

af en för ändamålet tillsatt komité, men ärendet hade ännu icke hunnit

slutbehandlas.

Departementschefen, som instämde uti de skäl, landtbruksstyrelsen

anfört för sin framställning, hemstälde på grund af hvad han anfört,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska anslag för ifrågavarande

ändamål till oförändradt belopp äfven för år 1900.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. ökning

af fonden för

fiskerinäringens

befrämjande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1900 anvisa

ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare

bestämmelser Kong!. Maj:t kan finna godt meddela,

användas såsom bidrag till belöningar för dödande af

sjelar, under vilkor att statsbidraget icke må utgå med

högre belopp, än som motsvarar hvad vederbörande

hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller

i förening, utbetalat såsom belöningar för inom området

dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer

än tre kronor för hvarje dödad sjel.

41:o) I särskilda, sins emellan lika lydande, motioner (n:is 7 i

Första Kammaren och 61 i Andra Kammaren) hafva herrar F. E. Pettersson

och C. H. Wallentin sammanstämmande föreslagit, att Riksdagen måtte

besluta att höja beloppet af fonden för fiskerinäringens befrämjande

med 200,000 kronor, samt att blifvande lån från denna fond måtte

medgifvas under samma vilkor, som enligt kongl. kungörelserna af

den 3 juni 1892 och den 19 maj 1893 för närvarande vore gällande,

med det undantag, att för lån af större belopp än 5,000 kronor en

amorteringstid af högst 15 år från lånets lyftande måtte af Kongl.

Maj:t efter pröfning af hvarje särskilt fall kunna medgifvas.

Härjemte har herr A. V. Ljungman i en inom Andra Kammaren

väckt motion (n:o 210) hemstält, att Riksdagen måtte, till ökande af

samma fond, bevilja ett anslag till belopp, som borde af statsutskottet

föreslås efter sig vid statsregleringen teende omständigheter, dock icke

understigande 100,000 kronor.

I sina förenämnda motioner hafva herrar Pettersson och Wallentin

till en början erinrat, hurusom på grund af Kongl. Maj:ts proposition

till 1891 års Riksdag ett anslag af 100,000 kronor beviljats till en fond

för fiskerinäringens främjande medelst utlemnande af lån för anskaffande

af fiskebåtar och redskap samt för anläggande af smärre inrättningar

för tillgodogörande och förädling af fiskets produkter.

I öfverensstämmelse med de allmänna grunder, Riksdagen i sin

skrifvelse den 13 maj samma år, n:o 36, uttalat rörande förmedlingen

och tillgodonjutandet af dessa lån, hade Kongl. Maj:t genom kungörelse

den 3 juni 1892 utfärdat nedanstående bestämmelser:

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

109

»1:o) Hushållningssällskap eller landsting, som önskar från ifrågavarande

fond erhålla lån för att deraf utlemna låneunderstöd för ofvan

omförmälda ändamål, må derom för Göteborgs och Bohus län samt

Hallands län till Kongl. Majrts befallningshafvande i samma län samt

för rikets öfriga län till landtbruksstyrelsen före mars eller oktober

månads slut ingifva till Kongl. Maj:t stäld ansökning, innehållande

jemväl uppgift å de ändamål, för hvilka låneunderstöd blifvit hos hushållningssällskapet

eller landstinget sökta, och beloppen af de särskilda

låneunderstöden, hvarefter Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande

och landtbruksstyrelsen hafva att inom en månad efter ansökningstidens

utgång till Kongl. Maj:t, för nådig pröfning insända ansökningshandlingarna

jemte eget underdånigt utlåtande.

2:o) Fonden förvaltas af statskontoret, som eger att till vederbörande

hushållningssällskap eller landsting utbetala beviljadt lån emot

hushållningssällskapets eller landstingets förskrifning derå.

3:o) För lån från fonden erlägges tre procent årlig ränta, dock

med skyldighet för hushållningssällskap eller landsting att, derest förfallet

kapitalbelopp icke inom föreskrifven tid inbetalas, derå erlägga

sex procent årlig ränta, till dess inbetalning sker.

4:o) Från fonden beviljadt lån skall återbetalas sålunda, att vid

slutet af hvarje af de åtta år, som följa näst efter det, hvarunder lånet

blifvit lyftadt, inbetalas en åttondedel deraf tillika med upplupen men

obetald ränta; förbehållande Kongl. Maj:t sig att, derest stadgad kapitaleller

räntebetalning icke i rätt tid fullgöres, tidigare återfordra det

oguldna lånebeloppet med ränta.»

Dessa stadganden hade med undantag af en mindre förändring i

afseende å amorteringstidens längd (se kongl. kungörelsen den 19 maj

1893) allt sedan dess varit gällande för lån från denna fond.

De lånebelopp, som till och med 1897 års utgång blifvit från fonden

utlemnade, vore, enligt hvad motionärerna uppgifva, följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Kongl. bref.

Låntagaren.

Lånebelopp.

Årlig ränta.

I 1892

”

Dec.

2

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap......

5,000

3%

1893

April

21

Blekinge läns eko

Malmöhus läns eko

10,000

—

» i

»

>

>

3,800

—

»

»

»

»

Göteborgs och Bohus läns eko

10,000

—

>

>

Gotlands läns d:o

10,000

—

»

»

»

»

Kristianstads läns d:o

1,700*

—

»

»

Nov.

24

Kalmar läns norra d:o

3,300

—

»

Dec.

15

Hallands läns d:o

7,400

—

»

i 1894

Sept.

21

D:o d:o d:o

3,400

—

>

| 1895

Maj

17

Göteborgs och Bohus läns landsting

24,800

—

»

»

Dec.

20

Hallands läns hushållningssällskap........................

4,400

—

»

1896

Nov.

6

D:o d:o d:o ........................

4,800

—

i 1897

Juni

4

Kristianstads läns d:o ........................

800

_

»

>

»

»

Göteborgs och Bohus läns landsting ....................

20,000

—

»

*

»

Malmöhus läns hushållningssällskap

Beviljadt men ej lyftadt lån

5,000

-

»

1893

Nev.

24

Malmöhus läns hushållningssällskap

1,000**

-

>

Vidare hafva herrar Pettersson och Wallentin till stöd för sina

framställningar anfört:

Med hänsyn till förenämnda siffror och då man besinnade, att

hvart och ett åt'' dessa lånebelopp, som genom vederbörande landstings

eller hushållningssällskaps försorg blifvit förmedlade, i sin tur fördelats

i många smärre poster — i Halland vore utanordnade icke mindre än

18 stycken särskilda lån — funue man, att inrättandet af denna lånefond

medfört stor nytta för skärgårdsbefolkningen. Men på samma

gång kunde ej frånses, att fondens tillgångar vore allt för begränsade

för att ändamålet med densamma skulle ens närmelsevis kunna ernås,

och många vore de låneansökningar, hvilka af brist på medel ej kunnat

tillgodoses. Så till exempel hade till Göteborgs och Bohus läns landsting

år 1897 inkommit ansökningar om lån till öfver dubbla det belopp,

landstinget haft att förmedla.

Den kongl. propositionen till 1891 års Riksdag hade också tydligen

angifvit, att den då föreslagna summan 100,000 kronor endast

vore tillräcklig för »den närmaste tidens lånebehof», och departementschefen

hade i samma proposition uttalat, att »visar det sig framdeles,

att lånebehofvet icke kan med detta belopp tillfredsställas, kan

* Beviljade 3,800 kronor.

** Med förbehäiratt lånet lyftes före */* 1894.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

111

ju då tagas i öfvervägande, huruvida ytterligare medel böra till fonden

anvisas.»

Ett sådant behof af ökning ansåge motionärerna föreligga icke

endast på grund af det stora antalet lånesökande, utan äfven i följd

af att ett tidsenligt bedrifvande af hafsfiske! fordrade större båtar och

dyrbarare fångstredskap än hvad skärgårdsbefolkningen i allmänhet,

äfven under förutsättning om utfående af nu utgående smärre lånebidrag,

kunde förskaffa sig.

Hvad särskildt fisket vid Sveriges vestkust beträffade, så kunde,

enligt motionärernas förmenande, svårligen förnekas, att fisktillgången

invid våra kuster under de senare åren förminskats, äfven om det

ekonomiska utbytet i följd af högre saluvärden å fångsten icke visat

sig allt för ofördelaktigt. Det för Bohuslän betydande fiske medelst

garn och backor, hvilket idkades längre ut eller utanför den territoriala

sjögränsen, försvårades i hög grad genom utländska trawlare, hvilkas

fångstsätt dels verkade förödande på allt fiske och dels förstörde utlagda

redskap.

Det för ett antal år sedan så gifvande sillfisket inomskärs, för

hvars bedrifvande stora kapital blifvit af skärgårdsbefolkningen nedlagda,

visade sig numera vara i starkt nedgående. Under sådana förhållanden

och för att den bohuslänska fiskarebefolkningen ej måtte

råka i samma ekonomiska betryck, som varit fallet vid upphörandet

af förra sillfiskeperioden, ansåge motionärerna förtänksamheten fordra,

att åt denna befolkning i tid bereddes tillfälle att mera allmänt förskaffa

sig fartyg och fångstredskap, som lämpade sig så väl för storsjöfiske

och makrillfiske i Nordsjön som för sillfiske i öppen sjö, i likhet med

det fiske, som idkades af exempelvis skottar, holländare och tyskar.

Då maximibeloppet af hvarje från fiskerifonden utgående lån i

Halland och Bohuslän vore fastslaget till 2,000 kronor, insåges tydligen,

huru ringa hjelp med dessa lån man beredde det verkliga hafsfisket.

Äfven med fastslående af att lån blott borde beviljas intill Va af det

utrustade fartygets värde, vore det dock, enligt motionärernas åsigt,

erforderligt, att fondens tillgångar medgåfve utanordnande af lån å

högst 10,000 kronor. För staten såsom långifvare betydde, enligt

motionärernas mening, lånebeloppens storlek föga, då statens säkerhet

vore genom låneförmedlaren — landsting eller hushållningssällskap —

betryggad, och hvad dessa senare beträffade, så kunde de förutom den

borgensförbindelse, som för närvarande för lånens utbekommande inom

flera län vore bestämd, genom föreskrifter om assurans å fartygen ytterligare

trygga sin säkerhet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Motionärerna ansåge, att den enligt nuvarande bestämmelser stadgade

amorteringstiden åt’högst 8 år — hvilken egde sitt fulla berättigande

för nu utgående smärre lånebelopp samt för redskap, hvilka ganska

hastigt blefve förslitna — borde för undvikande af allt för betungande

annuiteter å de större lånen samt med hänsyn till ett fartygs

brukbarhet under en längre tid lämpligen kunna höjas efter pröfning

i hvarje särskilt fall, dock icke öfver 15 år.

Herr Ljungman har i sin motion särskildt framhållit, att ifrågavarande

fond borde i öfverensstämmelse med fondens uppgift och de

för densamma gällande bestämmelser fortfarande, såsom hittills varit

fallet, uteslutande komma den egentliga fiskerinäringen till godo och

ej användas till främjande af fisket i storkapitalets tjenst, hvilket senare

slags fiske vore af så fullständigt annan art än det egentliga, affiskematerielen

sjelfve egande fiskare bedrifna fisket, att detsamma ej rimligen

borde kunna utgöra föremål för landstingens eller hushållningssällskapens

verksamhet; ty det lede enligt motionärens förmenande

intet tvifvel, att ju icke ett sådant främjande icke blott kräfde störa

anslags och särskilda förmåners beviljande utan äfven blefve förenadt

med så betydande förluster för långifvaren, att dessa icke kunde utan

olägenhet bäras af landsting eller hushållningssällskap.

Beträffande tiden för lånens återbetalning ansåge herr Ljungman,

att den nu gällande bestämmelsen derom visat sig fullt tillfredsställande

och sålunda ej tarfvade någon ändring.

Utskottet finner i likhet med herrar Pettersson och Wallentin

önskvärdt att, för beredande af möjlighet för sjelfegande fiskare att

anskaffa för storsjöfiske tjenliga båtar och fiskeredskap, lån till större

belopp än som hittills förekommit, dock ej öfverstigande 10,000 kronor,

måtte kunna dem beviljas; och anser utskottet, att för förverkligandet

af detta önskemål en ökning af fonden är af behofvet påkallad. 1

sammanhang härmed synes någon lindring i lånevilkoren böra medgifvas.

1 sådant afseende hafva nämnda motionärer föreslagit, att återbetalningstiden

för lån öfver 5,000 kronor måtte kunna utsträckas till

15 år. Utskottet, som icke anser lämpligt, att i de vilkor, som af

Riksdagen uppställas, skilnad göres mellan större och mindre lån, finner

sig emellertid endast så till vida kunna tillmötesgå motionärernas i denna

del gjorda förslag, att utskottet vill förorda, att en utsträckning af

afbetalningstiden medgifves intill samma gräns som den i lagen för

sparbanker beträffande lån till enskilda personer föreskrifna eller tio

år. Men deremot har utskottet trott sig böra föreslå en annan lindring,

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

113

som helt visst skulle främja det med fonden afsedda ändamålet, nemligen

den, att, på sätt i Norge eger rum i liknande fall, ett års räntefrihet

från statens sida beviljas vederbörande landsting och hushållningssällskap,

för att dessa må låta enahanda förmån komma de låntagande

fiskarena till godo.

På grund af utskottet tillhandakomna upplysningar finner sig utskottet

äfven böra uttala det önskemål, att förenkling i sjelfva sättet

för låneansökningarnes behandling och lånens utbekommande måtte

åstadkommas, i syfte att lånen måtte kunna med mindre tidsutdrägt

än nu är fallet till vederbörande utbetalas.

Hvad beträffar storleken af den förhöjning af fonden, som i sammanhang

härmed bör vidtagas, torde densamma, intill dess erfarenhet

vunnits om verkningarna af de nu ifrågasatta förändringarna i fondens

handhafvande, icke böra uppgå till det af herrar Pettersson och Wallentin

föreslagna beloppet, utan synes densamma kunna begränsas till

100.000 kronor eller det belopp, herr Ljungman i sin motion betecknat

såsom det minsta, som borde ifrågakomma.

Utskottet hemställer alltså,

l:o) att Riksdagen må för sin del besluta de

ändringar i gällande vilkor för låns erhållande ur

fonden för fiskerinäringens befrämjande, att tiden för

lånens amortering bestämmes till högst 10 år, och

att räntefrihet medgifves för första året, under hvilket

lånet innehafves; samt

2:o) att för höjande af fonden för fiskerinäringens

befrämjande må å extra stat för år 1900 Deviljas

ett anslag af 100,000 kronor.

Anordnande af fabriksinspektion.

42:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anordnande

af fabriksinspektion, på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af

33.000 kronor.

Riksdagen har, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat

från och med år 1895 anvisat: till aflöning åt fem inspektörer 25,000

kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af

kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 3,000 kronor samt

till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade

inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

Ang. anslag

till anordnad

de af fabrik*- inspektion.

[40].

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att i det för

närvarande med 3,000 kronor om året till lika fördelning emellan de

fem yrkesinepektörerna utgående anslaget till skrifbiträden och likartade

utgifter, hade enligt hvad kommerskollegium uti skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 22 november 1898 anmält, yrkesinspektörerna i rikets

samtliga yrkesinspektionsdistrikt ifrågasatt förhöjning.

Till stöd härför hade anförts hufvudsakligen, att det nuvarande

anslaget icke lemnade tillgång till bestridande af, jemte andra nödvändiga

utgifter för litteratur, skrifmaterialer, tryckta cirkulär till

yrkesidkarne m. m., jemväl kostnaden för erforderliga skrifbiträden,

hvilket förhållande hade till följd, att yrkesinspektörerne nödgades

antingen sjelfve, till hinder för det egentliga inspektionsarbetet, utföra

nästan alla skrifgöromål, äfven sådana som lämpligen kunde af ett

vanligt skrifbiträde verkställas, eller ock mer än ändamålsenligt vore

nedbringa andra utgifter, för hvilkas bestridande ifrågavarande anslag

jemväl vore afsedt, eller af egna medel bekosta dylikt biträde. Behofvet

af skrifbiträden gjorde sig nemligen alltmer gällande på grund

af de med yrkesinspektionen förenade skrifgöromålens ökning. Flertalet

af yrkesinspektörerne hade vidare särskildt framhållit önskvärdheten

af att blifva i tillfälle anställa stadigvarande skrifbiträden, som genom

öfning och kontinuitet i arbetet vunne insigt i göromålen. Åt dessa

biträden kunde då enligt inspektörernas mening anförtros förandet af

vederbörliga register äfvensom en stor del af de öfriga skrifgöromålen,

hvilka för närvarande, då inspektörerne sjelfve voro med dem

betungade, hindrade inspektörerne från att i den omfattning, som

eljest kunde ega rum, verkställa inspektioner af industriella anläggningar.

Beträffande det belopp, hvartill ifrågavarande anslag borde höjas,

hade fyra af inspektörerne, hvilka samtliga tillika meddelat uppgifter

angående anslagets användning under åren 1895—1897, föreslagit beloppet

till 6,000 kronor, till lika fördelning mellan inspektörerne med

1,200 kronor åt hvar, att emot redovisningsskyldighet användas. Den

femte, yrkesinspektören i vestra distriktet, hade dock uttalat den åsigt,

att anslaget borde ökas till 1,800 kronor om året för en hvar af inspektörerne

i enlighet med en af honom gjord beräkning, deri emellertid

inginge, bland annat, hyra för samt eldning och städning af expeditionslokal

med 300 kronor.

För egen del hade kollegium anfört följande:

»Sedan efter utfärdandet af lagen den 10 maj 1889 angående skydd

mot yrkesfara Riksdagen, för anordnande af fabriksinspektion, på extra

stat för hvartdera af åren 1890 och 1891 anvisat, jemte aflöning åt tre

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

115

yrkesinspektörer, ett anslag å 1,800 kronor till bestridande af kostnaden

för skrifbiträden och likartade utgifter, förordnade Eders Kongl.

Maj:t, enligt nådigt bref till kollegium den 31 december 1890, bland

annat, att sistomförmälda anslag skulle emellan de tre yrkesinspektörerne

lika fördelas för att af dem, emot redovisningsskyldighet, användas

i enlighet med de genom samma nådiga bref meddelade närmare

föreskrifter.

Det af Riksdagen sedermera för hvardera af de följande åren till

och med år 1899 för enahanda ändamål beviljade anslag, som emellertid,

sedan från och med år 1895 yrkesinspektörernas antal ökats till

fem, samtidigt blifvit höjdt till 3,000 kronor, har enligt särskilda nådiga

bref, det senaste af den 27 maj 1898, förordnats jemväl skola emellan

yrkesinspektörerne lika fördelas för att af dem, emot redovisningsskyldighet,

användas till bestridande af sådana utgifter, till hvilka föregående

års enahanda anslag enligt meddelade föreskrifter finge användas.

Hvad nu angår ofvan omförmälda framställning om förhöjning^

ifrågavarande anslag, hvilket sålunda allt ifrån yrkesinspektionens inrättande

utgått med 600 kronor om året till en hvar af yrkesinspektörerne,

synes jemväl kollegium en förhöjning af anslaget vara af omständigheterna

påkallad.

Af kollega underdåniga skrifvelse den 25 nästlidne oktober med

sammandrag af yrkesinspektörernes berättelser för år 1897 inhemtas,

bland annat, att antalet arbetsställen, som äro eller antagas vara föremål

för yrkesinspektion, uppgår till 13,612, samt att under tiden från

och med den 1 juli 1890, då lagen angående skydd mot yrkesfara

trädde i kraft, till och med år 1897 allenast 5,341 arbetsställen af

vrkesinspektör inspekterats en eller flera gånger. Då vidare antalet

arbetsställen, som under sistnämnda år inspekterats, utgör 1,386, så

framgår häraf, äfven om hänsyn tages dertill, att yrkesinspektörerne i

norra och östra distrikten under år 1897 varit af sjukdom hindrade att

verkställa inspektioner i samma omfattning som eljest, att, jemväl med

den tillökning, yrkesinspektionens arbetskrafter vunnit derigenom, att

inspektörernes antal ökats från tre till fem, flera år komma att förgå,

innan alla arbetsplatser hinna varda inspekterade, helst ett arbetsställe

kan kräfva upprepade inspektioner under ett och samma år.

Det är sålunda, för åstadkommande af en effektiv tillsyn öfver

lagens angående skydd mot yrkesfara rätta efterlefnad samt för ett

hastigare ernående af det med samma lag afsedda syfte, angeläget att

yrkesinspektörerne må kunna egna så stor del af sin tid som möjligt

åt det egentliga inspektionsarbetet och icke mer än nödigt upptagas

af skrifgöromål och annat hemarbete.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Det hemarbete, yrkesinspektörerne hafva att utföra, kräfver emellertid

för närvarande en ganska betydlig del af deras tid.

Enligt instruktionen för yrkesinspektörerne den 20 juni 1890

åligger det desse — förutom att med uppmärksamhet följa de åtgärder,

som i främmande länder vidtagas till befrämjande af arbetares skydd

mot faror för lif och helsa vid arbetet, hvaraf följer, att inspektörerne

måste anskaffa och taga del af utlandets litteratur i ämnet — bland

annat, att föra vissa i § 9 af instruktionen närmare angifna böcker, att

årligen till kommerskollegium afgifva berättelse om sin verksamhet

under det nästförflutna året äfvensom att afgifva yttranden, som från

dem infordras.

Af den rådgifvande verksamhet, som enligt åberopade instruktion

yrkesinspektörerne vidare är ålagd i förhållande till vederbörande industriidkare,

följer äfven en ej obetydlig skriftvexling och annat hemarbete,

såsom affattande af förslag till skyddsanordningar med tillhörande

förtydligande ritningar, af cirkulär till arbetsgivare angående

skyddsåtgärders vidtagande med mera dylikt.

På sätt inhemtas af kollegii särskilda underdåniga skrivelser med

sammandrag af yrkesinspektörernas berättelser för åren 1895—1897,

hafva under dessa år i medeltal årligen till inspektörerne inkommit

1,432 meddelanden om genom vederbörande ångpanneegares försorg

verkstälda profningar af ångpannor. Med anledning af innehållet af

dessa meddelanden hafva i många fall ångpanneegare af yrkesinspektör

skriftligen anmodats att vidtaga skyddsåtgärder vid ångpanneanläggning.

På grund af nådiga kungörelsen den 24 januari 1896, angående

hvad till beredande af kännedom om olycksfall i arbete iakttagas bör,

hafva under år 1897 af vederbörande myndigheter till yrkesinBpektörerne

öfverlemnats 1,244 anmälningar om olycksfall. Såväl dylika anmälningar

som än mer vederbörande yrkesidkares och arbetsföreståndares

underlåtenhet att anmäla inträffade olycksfall — under år 1897

hafva till yrkesinspektörernes kännedom kommit 386 olycksfall, som

icke blifvit i behörig ordning anmälda — föranleda äfvenledes ett icke

obetydligt skrifarbete för yrkesinspektörerne.

Ensamt från yrkesinspektörenl i södra distriktet har ock, enligt

hvad han i sin förevarande skrifvelse upplyst, under år 1897 aflåtits

1,005 skrivelser. Antalet till honom under samma år inkomna skrifter

utgjorde 1,492.

Härtill kommer slutligen ordnandet af de uppgifter, som under

inspektionerna insamlas angående förhållandena å de särskilda arbets
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ställena i fråga om sjukkassor, olycksfallsförsäkring samt pension vid

varaktig oförmåga till arbete, beträffande hvilka förhållanden ledogörelse

lemnas i yrkesinspektörernes årsberättelser.

Af hvad sålunda blifvit i ärendet anfördt torde framgå angelägenheten

af att yrkesinspektörernes hemarbete varder för dem i möjligaste

mån underlättadt. En åtgärd i sådant syfte vore otvifvelaktigt berodande

åt inspektörerne af förhöjdt anslag till skrifbiträden och likartade

utgifter. . . r ,

Kollegium, som icke finner sig hafva något att erinra i utseende

å det af flertalet af yrkesinspektörerne föreslagna beloppet af den ifrågasätta

anslagsförhöjningen, helst anslaget fortfarande skulle af inspektörerne

mot redovisningsskyldighet användas, får alltså i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärd för

beredande åt yrkesinspektörerne af ett till 6,000 kronor förhöjdt anslag

till skrifbiträden och likartade utgifter.» .

För egen del ansåge departementschefen med afseende å hvad i

ärendet förekommit en förhöjning af anslaget till skrifbiträden och

likartade utgifter för yrkesinspektörerne till det af kommerskollegium

föreslagna belopp böra ega rum, på det att inspektörernes mest magtpåliggande

verksamhet icke måtte mer än nödigt förhindras eller försvåras

genom mängden af sådana skrifgöromål, som kunde och borde

anförtros åt skrifbiträden, hvaremot anledning ej syntes förekomma att

nu ifrågasätta ändring i öfriga under denna anslagstitel hittills anvisade

belopp.

Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för

år 1900 anvisa: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor med

5 000 kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden

för skrifbiträden och likartade utgifter 6,000 kronor samt till Kongl.

Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer

2,000 kronor, eller tillhopa 33,000 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot de skäl, som blifvit

anförda för förhöjningen i anslaget till skrifbiträden m. m. med 3,000

kronor, hemställer,

att Riksdagen må, för anordnande af fabriksinspektion,

på extra stat för år 1900 anvisa till aflöning

åt fem inspektörer 25,000 kronor med 5,000

kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af

kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 6,000

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kronor samt til) Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse

åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor,

eller tillhopa 33,000 kronor.

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Ang. anslag 43:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

tXmand?och ^r *900 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 50,000 kronor,

hämmande af att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos

tuberkchjuk- nötkreaturen.

domar hot c J

nötkreaturen. bedan Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att — såsom förut skett

[41.] för år 1898 — på extra stat för år 1899 till Kongl. Maj:ts förfogande

ställa ett anslag af 50,000 kronor att användas till förekommande och

hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, yttrade Riksdagen

uti skrifvelse den 11 maj 1898 att, ehuruväl det kommit till Riksdagens

kännedom, att bland de sakkunnige olika åsigter gjort sig gällande

angående tuberkulinets egenskaper och tillförlitligheten af de dermed

anstälda undersökningarne, hade likväl Riksdagen, som ansett, att dessa

undersökningar med hänsyn till det med dem afsedda vigtiga ändamålet

borde fortsättas åtminstone ännu någon tid, icke tilltrott sig böra

motsätta sig det ifrågavarande anslagets beviljande samt förty på extra

stat för år 1899 till Kongl. Maj:ts förfogande stält det af Kongl. Maj:t

äskade anslaget.

Med erinran härom, omförmäler chefen för civildepartementet

vidare till statsrådsprotokollet, hurusom Kongl. Maj:t, då det redan i

början af år 1898 visat sig, att det för sistnämnda år till enahanda

belopp af 1897 års Riksdag anvisade anslag icke skulle förslå till gäldande

af de ersättningar, som jemlikt kongl. kungörelsen den 15 oktober

1897 angående ersättning till legitimerad veterinär, som på reqvisition

af ladugårdsinnehafvare verkstält undersökning med tuberkulin

af ladugårdsbesättning, skulle af statsmedel utgå, genom särskild proposition

af den 24 mars 1898 äskat Riksdagens medgifvande att hvad

som för år 1898 kunde utöfver det af 1897 års Riksdag beviljade anslag

erfordras till gäldande af berörda ersättningar, finge genom statskontoret

af tillgängliga medel förskjutas, med rätt för Kongl. Maj:t

att hos Riksdagen i vanlig ordning till ersättande anmäla samma

förskott.

Denna framställning hade af Riksdagen bifallits, dock med den

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

119

inskränkning att de medel, som af statskontoret kunde komma att

förskjutas, icke finge öfverstiga 25,000 kronor.

Uti den skrifvelse, jemväl af den 11 maj 1898, hvari Riksdagen

anmält detta sitt beslut, hade emellertid Riksdagen yttrat, att Riksdagen

icke ville lemna oanmärkt, att de enligt ofvan omförmälda kungörelse

den 15 oktober 1897 till veterinärer utbetalda ersättningar

syntes hafva uppgått till afsevärdt höga belopp, med afseende hvarå

det skäligen kunde ifrågasättas, huruvida icke, utan skada för det med

undersökningarna afsedda ändamål, dessa kostnader skulle kunna

genom införande af förändrade bestämmelser i berörda hänseende i

någon mån nedbringas, och hade Riksdagen derför hemstält, det

Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande frågan om möjligheten

af en dylik nedsättning.

Sedan i anledning af denna Riksdagens hemställan landtbruksstyrelsen

afgifvit infordradt utlåtande, hade Kongl. Maj:t den 4 november

1898 beslutat i åtskilliga hänseenden nya bestämmelser angående dels

ersättning till veterinär, som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare

verkstält undersökning med tuberkulin, dels vilkoren för erhållande

af undersökning på statens bekostnad med tuberkulin af ladugardsbesättning.

I förra afseendet hade, med upphäfvande af kungörelsen den 15

oktober 1897, föreskrifvits bland annat:

att examinerad veterinär, som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare

verkstält undersökning med tuberkulin af ladugårdsbesättning,

skulle för hvarje sådan undersökning ega åtnjuta godtgörelse af statsmedel

dels för hvarje undersökt djur intill 20 stycken med 40 öre

och för hvarje djur derutöfver inom samma kreatursbesättning med

20 öre, dels ock med 6 kronor i dagtraktamente under högst 2 dagar;

att, om antalet undersökta djur öfverstege 75 och veterinären

för undersökningen användt flere än 2 dagar, veterinären skulle vara

berättigad att för den eller de Överskjutande dagarna erhålla godtgörelse

af reqvirenten med 6 kronor för hvarje helt och hållet eller

delvis använd dag;

att för resa till och från förrättningsstället, der detta vore beläget

på mer än 2 kilometers afstånd från veterinärens station, veterinär

skulle vara berättigad att, derest ej reqvirenten ombesörjde veterinärens

fortskaffande till och från förrättningsstället, erhålla godtgörelse af

reqvirenten med belopp motsvarande den utgift, veterinären haft för

resan; och

att, då i detta fall skjuts användts, ersättning finge utgå allenast

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

för 1 häst jemte åkdonslega efter 30 öre för milen, hvilken beräkning

jemväl skulle läggas till grund för reseersättning i det fall, att veterinären

användt egen häst och eget fordon.

Beträffande vilkoren för erhållande af undersökning på statens

bekostnad med tuberkulin af ladugårdsbesättning hade föreskrifvits:

att reqvisitionen skulle afse undersökning af antingen alla till

gården hörande nötkreatur med undantag af djur, som vore uppenbart

tuberkulösa, djur, som af en eller annan anledning vore afsedda att

inom den närmaste tiden nedslagtas, samt djur, som vid en föregående

undersökning med tuberkulin reagerat, eller ock, med liknande undantag,

samtliga ungdjur, till hvilka räknades kalfvar, obetäckta qvigor

och ungtjurar intill 1 1/i års ålder;

att, derest ladugärdsinnebafvare önskade erhålla förnyad undersökning

af redan undersökt kreatursbesättning eller till densamma

börande ungdjur, den andra undersökningen icke finge verkställas

tidigare än sex månader efter den första och följande undersökningar

icke återkomma med kortare mellantider än tolf månader; samt

att den, som ville erhålla sådan förnyad undersökning, skulle

derom till landtbruksstyrelsen ingifva ansökning, åtföljd af examinerad

veterinärs intyg derom, att inom en månad efter den första undersökningen

eller, om denna infallit omedelbart före betessläppningen,

innan djuren ånyo insläpptes i ladugården, verksamma åtgärder till

tuberkulosens utrotande ur ladugården vidtagits och fortfarande vidmagthölles,

till hvilka åtgärder i främsta rummet räknades: betryggande

afskiljande af friska djur från reagerande, grundlig rengöring

och desinfektion af den ladugård eller afskild afdelning deraf, hvari

de friska djuren skulle inställas, samt kalfvarnes uppfödande med

kokt eller pasteuriserad mjölk;

och hade åt landtbrukstyrelsen uppdragits att, derest ansökningen

bifölles, utfärda skriftligt bemyndigande för sökanden att ånyo

reqvmera examinerad veterinär för verkställande af undersökning med

tuberkulin.

Vidare hade Kongl. Maj:t förordnat, att enahanda rätt att få

förnyad undersökning med tuberkulin verkstäld på statens bekostnad

skulle tillkomma dels ladugårdsinnehafvare, som före 1898 års utgång

fått sin kreatursbesättning undersökt med tuberkukulin samt derefter

vidtagit och vidmagthölle åtgärder, som i föregående punkt sades,

dels den, som på egen bekostnad låtit företaga undersökning med

från landtbruksstyrelsen bekommen tuberkulin af sin kreatursbesättning

samt derefter vidtagit och underhölle åtgärder af nyssnämnda beskaf
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

121

fenhet, dels ock den, hvars kreatursbesättning vid den första undersökningen

med tuberkulin visat sig vara reaktionsfri, så framt han i

sin ansökning till landtbruksstyrelsen om ytterligare undersökning på

statens bekostnad genom intyg af examinerad veterinär styrkte, att

icke något djur genom köp eller annorledes tillförts besättningen utifrån,

förr än det blifvit undersökt och dervid befunnits reaktionsfritt.

Ofvanberörda bestämmelser hade haft till ändamål, bland annat,

att enligt Riksdagens önskan minska statens utgifter för ifrågavarande

ändamål. I detta syfte hade ersättningen till veterinären för undersökta

djur nedsatts från 50 respektive 25 öre till 40 respektive 20 öre

för hvarje djur. Antalet dagtraktamenten på statens bekostnad hade

begränsats till högst två för hvarje förrättning. Väsentliga begränsningar

hade ock vidtagits i syfte att förekomma onödigt många förrättningar

i afseende å en och samma kreatursbesättning, hvarjemte

för rätt till förnyad undersökning af eu redan pröfvad kreatursbesättning

fordrats intyg om vidtagna verksamma åtgärder för den vid

föregående undersökning konstaterade tuberkulosens bekämpande.

I fråga om användande af det för innevarande år å extra stat

för ändamålet beviljade anslag å 50,000 kronor hade Kongl. Maj:t,

likaledes den 4 november 1898, lemnat erforderliga föreskrifter. Dessa

voro i fråga om medlens fördelning till olika ändamål i hufvudsak

öfverensstämmande med hvad beträffande 1898 års anslag bestämts

men innefattade i öfrigt den väsentliga afvikelse att, med hänsyn

till hvad landtbruksstyrelsen framhållit om den erfarenhet, som numera

vunnits i fråga om tuberkulins tillhandahållande jemväl åt enskilde

jordegare, utlemnandet af tuberkulin hädanefter finge ske endast till

veterinärer. Behörige i sådant hänseende vore dock icke endast legitimerade

veterinärer utan äfven de från veterinärinrättningen i Skara

före omorganisationen år 1889 utexaminerade veterinärer.

Landtbruksstyrelsen, som ansett det vara synnerligen vigtigt för

det svenska landtbruket att undersökningarna med tuberkulin fortsattes

jemväl efter utgången af år 1899, samt att medel för ändamålet blefve

anslagna, hade uti skrifvelse till Kongl. Maj: t den 25 november 1898

gjort framställning om beviljande på extra stat för år 1900 af enahanda

anslag som för 1899 och dervid i minnet återfört, hurusom

styrelsen i skrifvelse den 11 december 1897 framhållit, att det, enligt

styrelsens förmenande, icke kunde bestridas, att det vigtiga mål eller

tuberkulosens utrotande ur våra ladugårdar, som afsåges att vinnas

genom de af Riksdagen anvisade medel, icke kunde uppnås utan oaflåtliga

bemödanden från såväl det allmännas sida som de enskildes under

Bih. till llihsd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Iläft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

122

«

en längre tid. Vidare hade styrelsen anfört, att den tvekan angående

tuberkulinets egenskaper och tillförlitligheten af de dermed anstälda

undersökningar, som enligt Riksdagens åsigt bland de sakkunnige skulle

gjort sig gällande, icke, enligt hvad styrelsen ansåge, borde föranleda

till ett afbrytande af de enligt det föregående påbörjade åtgärderna

till tuberkulosens bekämpande.

Då det af Kock år 1890 framstälda tuberkulinet af en veterinär

i Dorpat befunnits ega en sådan verkan på af tuberkulos angripna

djur, att det, insprutadt under buden, åstadkomme en stegring af

kroppstemperaturen öfver det i sådant afseende normala, bvilket deremot

ej vore fallet, om samma medel insprutades på djur, icke angripna

af tuberkulos, och det sålunda ville synas, som om uti tuberkulinet

ett medel vore funnet, hvarigenom närvaron eller frånvaron af

tuberkulos hos djur kunde konstateras, både, enligt hvad styrelsen

vidare meddelat, vid åtskilliga af utlandets veterinärskolor på uppdrag

af vederbörande statsmyndighet eller med offentligt understöd försök

med sagda medel blifvit anstälda. Dessa undersökningar gåfve enhälligt

vitsord åt tuberkulinets värde såsom diagnostiskt medel i ofvan

sagda hänseende, hvarigenom det kommit att allmänt erkännas såsom

det bästa hittills funna medlet för påvisandet af tuberkulos hos

nötkreatur, så att detsamma, äfven om det i några få fall visade sig

otillförlitligt, likväl, rätt användt, kunde blifva till synnerligt gagn

vid tuberkulosens bekämpande. Denna åsigt hade bekräftats af sjette

internationella veterinärkongressen i Bern år 1895, vid hvilken närvarit

representanter för den veterinärmedicinska vetenskapen från de

flesta kulturländer. Vid samma kongress hade beslutits dels med 98

röster mot 2 det uttalande, att »tuberkulinet vore ett mycket värdefullt

diagnosticum och kunde göra de största tjenster i kampen mot

tuberkulosen, och att det icke förelåge någon anledning att af fruktan

för ett försämrande af den förhandenvarande sjukdomen varna för

dess allmänna användande», dels ock med 75 röster mot 25 det uttalande,

att det vore önskligt, »att regeringarna föranstaltade om användandet

af tuberkulin i sådana besättningar, der tuberkulosens förekomst

vore konstaterad».

Efter dessa uttalanden angående tuberkulinets värde såsom diagnostiskt

medel hade från statsmagternas sida inom åtskilliga länder föranstaltningar

blifvit gjorda för att genom tuberkulinets användande

komma till klarhet rörande frågan om tuberkulosens förekomst inom

ladugårdarna och på denna grund erhålla ledning för åtgärders vidtagande

mot tuberkulosen. I våra grannländer, Danmark och Norge,

hade anslag till tuberkulosens bekämpande beviljats till ganska afse
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

123

värda belopp, hvilka sedermera ökats i det förra landet från 50,000

kronor till 100,000 kronor och i det senare från 10,000 kronor till

18,000 kronor, allt för år räknadt, hvartill, hvad Norge beträffade, borde

läggas skjuts- och reseersättningar till veterinärer, som verkstält undersökningar

med tuberkulin, hvilka ersättningar under året 1895—1896

uppgått till närmare 8,500 kronor. I båda dessa länder användes för

tuberkulosens utrotande den af professor Bang i Köpenhamn uppfunna

metoden, hvilken hufvudsakligen ginge ut på att med tuberkulinets

hjelp utröna, hvilka djur i en ladugårdsbesättning vore behäftade med

tuberkulos, och derefter skilja de friska djuren från de tuberkelsjuka.

Den fjerde kongressen för studiet af tuberkulos, som år 1898 hållits i

Paris, hade bekräftat den trängande nödvändigheten af en lag, som påbjöde

skiljandet af sjuka djur från friska, och slutligen hade på senare

tid ytterligare tre länder, nemligen Sachsen, Ungern och England, vidtagit

förberedande åtgärder för att medels tuberkulinets användande

kunna utrota tuberkoloseu ur ladugårdarna.

Så hade i Sachsen nyligen 30,000 mark blifvit anvisade för verkställande

af undersökningar med tuberkulin i enlighet med den Bangska

metoden.

I Ungern hade åkerbruksministern låtit utarbeta ett lagförslag

angående åtgärder för tuberkulosens bekämpande, hvilket afsetts att

föreläggas det under 1898 års höst sammanträdande parlamentet.

Enligt detta förslag skulle djuregare mot erhållande på statens bekostnad

af tuberkulin och kostnadsfri undersökning af djuren förbinda sig

att hålla de tuberkulösa djuren afskilda från de friska, att från afvel

utesluta reagerande kalfvar och kor, att inom viss tid låta nedslagta

djur med tuberkulos i jufver eller fortplantningsorgan samt att medgifva

märkning af de reagerande djuren, vid äfventyr för djuregaren

att, om han bröte mot förbindelsen, till staten återbära dess häfda kostnader

för tuberkulinundersökningen. Enligt detta förslag skulle tuberkulin

kunna erhållas endast från statens bakteriologiska institut och

ympningen utföras endast af veterinär på grund af särskilt förordnande

af ministeriet för hvarje särskild!, fall. Vid nötboskapsutställningar

skulle inga andra djnr kunna tilldelas statspris än sådana, som visat

sig vara fria från tuberkelsjukdom.

I England tillsattes år 1896 en kongl. tuberkuloskommission, hvars

betänkande år 1898 förelagts parlamentet. I detta betänkande hade,

bland annat, tillstyrkts, att staten skulle uppmuntra djuregare att låta

undersöka sina ladugårdsbesättningar genom att erbjuda dem kostnadsfri

tuberkulin och kostnadsfria undersökningar, dock med vilkor

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

att undersökningen verkstäldes af veterinär, att djuregaren hölle friska

och reagerande djur åtskilda, samt att den besättning, som skulle

undersökas, hölles under tillfredsställande hygienska vilkor, särskildt

beträffande utrymme, ventilation och ljus i ladugården, ett tillstyrkande

så mycket märkligare, som England hittills förhållit sig temligen tveksamt

beträffande tuberkulinet och användandet af detta medel vid

tuberkulosens bekämpande.

Landtbruksstyrelsen ansåge, att hvad sålunda blifvit anfördt gåfve

vid handen, att förtroendet till tuberkulinet såsom diagnostiskt medel

allt mera vuxit. Den erfarenhet, landtbruksstyrelsen under den tid

styrelsen handlagt tuberkulinärenden, vunnit, bekräftade, att tuberkulinet

vore af framstående nytta för bekämpandet af tuberkulosen bland

nötkreaturen, samt att i de fall, der statens verksamhet för ändamålet

icke lemnat fullt tillfredsställande resultat, orsaken dertill varit att tillskrifva

icke otillförlitligheten af de med tuberkulin anstälda undersökningarna,

utan den omständigheten, att djuregare underlåtit att vidtaga

åtgärder i. enlighet med de råd och upplysningar, som de i sådant

afseende erhållit eller kunnat erhålla.

För så vidt. landtbruksstyrelsen hade sig bekant, hade, innan statens

verksamhet i detta afseende tagit sin början, kampen mot tuberkulosen

med användande af tuberkulin inom vårt land bedrifvits endast

inom 85 hufvudsakligen större ladugårdsbesättningar och, som det ville

synas, med öfvervägande god verkan och uppmuntrande resultat. Inom

de till ett antal af flera hundra uppgående mindre ladugårdar inom

landet, der undersökuingar med tuberkulin verkstälts, hade det visat

sig, att besättningarna utan undantag varit tuberkelfria, ett resultat,

som fullständigt öfverensstämde med hvad af andra skäl på förhand

kunnat antagas och derför i sin mån bekräftade tillförlitligheten af tuberkulinet

såsom diagnostiskt medel. Sedan undersökningar på statens

bekostnad med tuberkulin börjat här i landet vidtagas, hade intill den

30 juni 1898 sammanlagdt 1,598 kreatursbesättningar med tillhopa

49,349 djur blifvit fullständigt undersökta. Enligt veterinärernas till

landtbruksstyrelsen inkomna uppgifter hade dels, med anledning af de

gjorda undersökningarna, åtgärder till tuberkulosens bekämpande vidtagits

inom 277 besättningar, deri dock inberäknade ofvan omförmälda

85 besättningar, hvari kampen mot tuberkulosen sedan flere år tillbaka

fortgått, dels 420 besättningar visat sig vid undersökning fullt fria

från tuberkulos, dels ock inom 332 besättningar åtgärder i nämnda

syfte ännu icke vidtagits, men vore afsedda att vidtagas. Rörande

öfriga 569 besättningar med tillhopa icke mindre än 19,999 djur före
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

125

läge icke några uppgifter, huruvida undersökningarna derstädes ledt

till några åtgärder. Förutom nämnda undersökningar, som omfattat

hela ladugårdsbesättningar hade undersökningar af mindre djurgrupper

och enstaka djur inom andra besättningar egt rum, hvilka undersökningar

omfattat tillhopa 3,960 djur, hvadan alltså under den tid, hvarom här

vore fråga, med understöd af statsmedel undersökts tillhopa 53,329 djur.

Rörande den nytta, ifrågavarande undersökningar medfört, hade

landtbruksstyrelsen anfört följande. Gifvetvis måste undersökningarna af

ofvan omförmälda 277 besättningar, åtminstone i hvad de afsett de 192

besättningar, der åtgärder till tuberkulosens utrotande vidtagits först

efter det undersökningarna på statens bekostnad börjats, varit till verkligt

gagn. Vidare torde det icke kunna bestridas, att de undersökningar

af 420 besättningar, hvilka ådagalagt, att samma besättningar varit

tuberkelfria, kunde tillmätas icke ringa nytta, enär djuregarnes uppmärksamhet

derigenom blifvit fäst å det värde, deras besättningar egde

till följd af djurens tuberkelfrihet, och de säkerligen icke försummat

att göra sig underkunniga, huru de fortfarande skulle kunna hålla sina

besättningar fria från tuberkelsmitta. Hvad åter anginge de 332 besättningar,

inom hvilka åtgärder tillämnats, torde det med skäl kunna

antagas, att dylika åtgärder i de flesta fallen äfven kommit till utförande.

Äfven torde det väl kunna antagas, att inom en del af de

569 besättningar, angående hvilka veterinärerna icke varit i tillfälle

att meddela några upplysningar i förevarande hänseende, åtgärder till

tuberkulosens utrotande blifvit vidtagna, om också icke omfattningen

af samma åtgärder kunde anslås synnerligen högt, då inkomna uppgifter

gåfve vid handen, att medelprocenten af de djur, som uti ifrågavarande

besättningar reagerat, uppginge till 39,1 och djurinnehafvaren

vid sådant resultat af helt naturliga skäl säkerligen i många fall känt

sig tveksam, huru och i hvad mån han lämpligast skulle gripa sig an

med ett sådant arbete. Vidkommande slutligen de undersökningar,

hvilka omfattat endast viss del af en besättning eller enstaka djur

deri, hade dessa i många fall varit en följd af och stått i samband med

inom den öfriga delen af besättningen redan vidtagna åtgärder och

sålunda åtminstone i dessa fall medfört obestridlig nytta.

Oaktadt allt hvad sålunda med skäl kunde sägas om den nytta,

ifrågavarande undersökningar medfört, qvarstode emellertid det obestridliga

faktum, att ett mycket stort antal djur — ett antal, som landtbruksstyrelsen

icke kunde skatta lägre än till 20,000 — blifvit på statens bekostnad

undersökt, utan att några verksamma åtgärder med anledning

af dessa undersökningar vidtagits i det med desamma afsedda syfte.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

126

Den enda nytta, som i sådant fall undersökningarna kunde antagas

hafva medfört, vore, att någon större kännedom vunnits i fråga om

tuberkulosens förekomst inom landets ladugårdar, men det kunde med

skäl ifrågasättas, huruvida icke denna erfarenhet vore för staten väl

dyrköpt. Det borde emellertid ihågkommas, att detta förhållande hufvudsakligen

berott derpå, att djuregaren enligt gällande bestämmelser icke

vant skyldig att ikläda sig någon förpligtelse att, om han erhölle tuberkulin

och finge undersökning verkstäld på statens bekostnad, vidtaga

några som helst åtgärder i antydda rigtning, och således på intet vis

stode i direkt sammanhang med frågan om nyttan af tuberkulinets användande.

Denna nytta ansåge landtbruksstyrelsen genom hvad af styrelsen

sålunda biifvit anfördt fullt ådagalagd, men ansåge sig styrelsen dock

böra meddela, att den tyske vetenskapsmannen Behring, den bekante

framställaren af antidifteriserum, på en kongress i Madrid år 1898

tillkännagifvit sig hafva uppfunnit ett medel till botandet af kreaturstuberkulos,

med hvilket medel försök skulle anställas vid veterinärhögskolan

i Berlin. Då det emellertid läge i sakens natur, att dessa försök

komme att taga mycken tid i anspråk, och med anledning deraf att

talrika föregifna medel mot tuberkulosen förut varit pröfvade men

biifvit förkastade såsom obrukbara, tvekan om en lycklig utgång af nu

ifrågavarande försök torde vara fullt berättigad, syntes den bebådade

upptäckten af ett nytt sådant medel icke böra gifva anledning till frånträdande

af den väg till tuberkulosens möjliga utrotande ur ladugårdarna

medelst användande af tuberkulin, hvarå svenska staten inslagit.

Landtbruksstyrelsen hade vidare framhållit, att de åtgärder till tuberkulosens

bekämpande, hvartill Riksdagen förut anslagit medel, borde

jemväl efter 1899 års utgång i samma rigtning fortsättas och således

afse dels att medels kostnadsfritt utlemnande af tuberkulin och kostnadsfria

undersökningar genom veterinär få utrönt tuberkulosens förekomst

för åtgärders vidtagande till dess bekämpande, dels ock utfästande

af belöningar för bemödanden till förekommande och hämmande af

tuberkulos hos nötkreaturen.

På grund af hvad sålunda biifvit anfördt hade landtbruksstyrelsen

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på exra stat

för år 1900 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 50,000

kronor att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen.

För egen del har departementschefen anfört, att de af landtbruksstyrelsen

anförda skäl för fortsättning jemväl under år 1900 af försöken

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

127

med tuberkulin för motarbetande af tuberkelsjukdomar bland nötkreatur

syntes departementschefen öfvertygande.

De meddelade uppgifterna rörande verkstälda undersökningar å

ladugårdsbesättningar gåfve ock otvifvelaktigt vid handen, att en afsevärd

del af landets ladugårdsinnehafvare börjat inse vigten att genom

sådana undersökningar få kännedom om tillvaron af tuberkulos bland

deras kreatur, och att åter en betydlig del af dessa ladugårdsegare

börjat vidtaga åtgärder för tuberkulosens bekämpande. Det kunde under

sådana förhållanden icke vara välbetänkt att, mot den i ärendet sakkunniga

myndighetens tillstyrkan, redan nu minska eller indraga det för

dessa undersökningar förut beviljade anslag, utan syntes det departementschefen

vara af största vigt för tuberkulosens bekämpande, att försöken

jemväl under år 1900 fortsattes. Med hänsyn till de förändrade bestämmelserna

angående dels ersättningen till veterinärerna och dels

välboren för tuberkulins tillhandahållande skulle, enligt departementschefens

mening, det af landtbruksstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet,

50,000 kronor, blifva tillräckligt.

Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte till

Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.

Med anledning af omförmälda förslag om anslag för åtgärder till

tuberkulosens bekämpande har utskottet velat ifrågasätta, huruvida de

vilkor för erhållande af tuberkulinundersökning på statens bekostnad,

som, på sätt af statsrådsprotokollet inhemtas, Kongl. Maj:t den 4

november 1898 föreskrifvit, må kunna anses vara i allo väl afvägda.

Särskildt finner utskottet det mindre lämpligt, att bland de åtgöranden

för tuberkulosens utrotande, hvilka påbjudits såsom vilkor för erhållande

af förnyad undersökning, i främsta rummet framhållits, att de friska

djuren skola inom viss tid efter den första undersökningen afskiljas från

de reagerande. Utskottet håller nemligen iöre, att ett sådant afskiljande,

derest detsamma ovilkorligen påfordras, i många fall och särskildt för

egare af mindre jordbruk lägger så stora hinder i vägen för ny undersökning,

att i sjelfva verket en sådan måste anses omöjliggjord, och

detta äfven i sådana fall, der ladugård segaren för smittoämnets utrotande

vidtagit alla åtgärder, som utan oskäliga ekonomiska uppoffringar kunna

vidtagas. Då emellertid det antydda förhållandet icke synes vara af

beskaffenhet att en indragning af det hittills till tuberkulinundersökningarne

utgående understödet derför t.ör ifrågakomma, anser sig

utskottet böra biträda det föreliggande förslaget och hemställer alltså,

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda förskott.

[42]

att Riksdagen, må på extra stat för år 1900 till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 50,000

kronor, att användas till förekommande och hämmande

af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

45: 28

319: 64

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

44:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, enligt hvad statskontoret

anmält, nämnda embetsverk förskjutit följande belopp, hvilka borde anmälas

till ersättande af Riksdagen under sjette hufvudtiteln, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till förre länsmannen

H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:o 1 Möllekulla, förskjuten

räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1896 till och med den 13 mars

1897 för från bostället exproprierad jord .............................. kr

ersättning till Skaraborgs läns ränteri för derifrån till

länsmannen A. Ryman, såsom innehafvare af bostället Tara

Stommen, förskjuten räntegodtgörelse å till statsverket influten

mellangift för från bostället utbytt jord.................................. »

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt kongl.

brefvet den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt undfå i anledning

deraf, att företrädarne åtnjutit fardagsår .................................

aflöningsfyllnad enligt kongl. brefvet den 27 april

1883 till en tjenstförrättande länsman för tiden mellan afgående

länsmannens afsked och tjenstårets slut ....................

till kommerskollegium, enligt kongl. brefvet den 17

juni 1893, utanordnade medel för godtgörande af vissa utgifter

och kostnader för svenskt sjöfolk m. m., 12,300 kronor,

samt, enligt kongl. brefvet den 22 januari 1897, angående

ordningen och sättet för gäldande af vissa utgifter, som föranledas

af stadgandena i §§ 319 och 321 sjölagen, utau
ordnade

medel, 505 kronor 40 öre, eller tillsammans .........

tryckningskostnader, enligt kongl. brefven den 22 januari

och den 11 februari 1898, för det af komiterade för utredning

i fråga om begränsning af den kommunala rösträtten

på landet afgifna betänkande, 612 kronor 50 öre, samt, på

grund af kongl. brefvet den 4 februari 1898 utbetalad ersättning

för biträde vid utarbetande af det till 1898 års

» 3,100: 76

73: 61

» 12,805: 40

Transport kr. 16,344: 6 9.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A :o 7. 129

Transport kr. 16,344: 6 9

Riksdag framlagda lagförslag i berörda ämne, 150 kronor,

eller tillsammans .............................................................”

till landshöfdingen P. G. W. Isberg och numera justitierådet

H. G. Westring, enligt kongl. bref den 4 februari

1898, utanordnad ersättning för biträde inom civildepartementet

vid utarbetande af ett lagsförslag angående municipal- ''

i ..ii .................. 5 bUU.

samhällen ........................................................;......*:*:**. r 1QOQ

godtgörelse, enligt kongl. brefvet den 15 juli lbJö,

till Göteborgs och Bohus läns ränteri för utbetalade kostnader

för den af Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1896

begärda utredning angående fiskeribefolkningens i länet bo
stadsförhållanden.

.........................................................•.............1 ’

kostnader, på grund åt kongl. brefven den 5 november

1897 och den 4 mars 1898, för utredning angående försäkring

för beredande åt pension eller lifränta vid varaktig

resekostnads- och traktamentsersättning till ordföranden

och ledamöterna i den af Kongl. Maj:t, på grund af Riksdagens

skrifvelse den 9 maj 1893, tillsatta komité för uppgörande

af förslag till ny taxa för personbefordnngen a

statens jernvägar m. m., arfvode åt vikarien för en åt

ledamöterna i komitén samt till bestridande af löpande ut
gifter

for komiten...................................................................... i

till medicinalstyrelsen, på grund af kongl. brefvet den

9 juli 1896, utanordnade medel till bestridande af kostnadei

för genomförande af åtgärder till förekommande af kolerans _

införande och utbredande i riket....................................••••■■" * ’

till öfverdirektören och chefen för statistiska centralbyrån

på grund af kongl. brefvet den 20 maj 1898, utanordnade

medel för utarbetande af eu redogörelse för bolags förvärf

af jordegendom inom vissa delar åt landet.............................. 8_!-1-

Summa kr. 46,963: 31

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt

tal af kronor och för jemnande af hufvudtitelns slutsumma har Kong!. Maj:t

föreslagit Riksdagen att, till betäckande af ofvan omförmälda afstatskonkontoret

förskottsvis bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 47,050 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

för Sveriges

deltagande

verldsutställningen

i

Paris.

[43.]

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Sveriges deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900.

45:o)^ Kongt. Ma:jt har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1900 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 375,000 kronor att,

utöfver förut anvisadt belopp, användas till bestridande af kostnaderna för

Sveriges deltagande i 1900 ars verldsutställning i Paris och till understöd

åt teknici och arbetare för att besöka nämnda utställning.

Beträffande denna anslagsbegäran har chefen för civildepartementet till

statsrådsprotokollet anfört följande:

Sedan Kong]. Maj:t i proposition till 1897 års Riksdag föreslagit

Riksdagen att pa extra stat för år 1898 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett

anslag af 300,000 kronor att användas till bestridande af kostnaderna för

Sveriges deltagande i 1900 års verldsutställning i Paris och till understöd

åt teknici och arbetare för att besöka nämnda utställning, hade Riksdagen

i skrifvelse den 13 maj 1897 anmält, att Riksdagen på det sätt bifallit

berörda framställning, att Riksdagen för ändamålet anvisat ett anslag af

200,000 kronor.

Efter det Kongl. Maj:t den 28 maj 1897 för Sveriges del antagit den''

af franska regeringen gjorda inbjudningen att i utställningen taga del samt

den 11 juni samma år uppdragit åt legationssekreteraren vid Kongl. Maj:ts

beskickning i Paris grefve A. M. H. Wrangel att tills vidare såsom ombud

för Sverige afhandla med franske generalkommissarien för utställningen angående

beredande af plats för Sveriges produkter vid utställningen, hade

Kongl. Majrt den 16 juli nämnda år tillsatt en komité af tjuguen personer

under ordförandeskap af generaldirektören A. R. Åkerman, hvilken komité

skulle ega vidtaga alla de för Sveriges deltagande erforderliga åtgärder och

handlägga dit hörande ärenden, som icke vore af beskaffenhet att böra Kongl.

Maj:ts pröfning underställas.

Härjemte hade Kongl. Maj:t bemyndigat komitén att, i den mån sådant

kunde finnas erforderligt, med sig adjungera personer, hvilkas insigter och

förmåga kunde bidraga till ett för Sverige värdigt uppträdande å utställningen;

och skulle det åligga komitén att, såvidt på densamma kunde ankomma,

verka för att utställningens svenska afdelning, till hvilken endast finge mottagas

föremål af synnerligen framstående beskaffenhet, komme att lemna en,

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

131

så vidt möjligt, mönstergill bild af landets kultur och naturliga tillgångar,

dess konst och industri, med särskild hänsyn dertill, att genom utställningen

befrämjades en större afsättning å verldsmarknaden af svenska produkter.

Tillika hade Kongl. Maj:t medgifvit, att de föremål, som komme att

till utställningen försändas och derifrån återhemtas, finge kostnadsfritt transporteras

å statens jernvägar.

Till generalkommissarie vid utställningen hade af Kongl. Maj:t den 7

oktober 1898 förordnats grosshandlaren Arthur Thiel.

Den af Kongl. Maj:t sålunda tillsatta komitén hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 juli 1898

dels lemnat redogörelse för resultatet af komiténs dittills utförda arbete, dels ock

afgifvit förslagsberäkning angående de kostnader, som erfordrades för Sveriges

deltagande i utställningen.

Komitén hade deri — med tillkännagifvande, att densamma inom sig

valt ett förvaltningsutskott, hvilket i alla frågor, som icke kunde anses påfordra

hela komiténs inkallande, egde att besluta med komiténs magt och

myndighet — vidare anfört, bland annat, följande:

Enligt det för verldsutställningen i Paris år 1900 gällande allmänna

reglemente vore det icke — såsom vid föregående allmänna verldsutställniDgar

i Europa varit fallet — medgifvet för något land att utställa samtliga eller

åtminstone ett flertal af sina utställningsföremål inom ett för dess räkning

reserveradt, samfäldt utställningsområde, utan vid verldsutställningen år 1900

skulle utställniogsföremålen allt efter sin beskaffenhet och i enlighet med den

af utställningsbestyrelsen faststälda gruppindelning fördelas på särskilda, för

de respektive grupperna afsedda platser för att der utställas vid sidan af till

samma grupp hänförliga föremål från andra nationer. Från denna allmänna

regel medgåfves undantag icke i vidsträcktare mån, än att tillfälle blifvit

beredt för hvarje i utställningen deltagande land att på en för dylikt ändamål

särskilt reserverad sträcka å quai d’Orsay få sig tilldeladt ett mindre

område för uppförande af en nationel paviljong, hvilken då närmast vore

afsedd att inrymma sådana utställningar, som icke med nödvändighet måste

hänföras under någon af de i programmet angifna grupper, eller ock vore

af den nationella karakter, att deras utställande i en särskild paviljong torde

få anses lämpligt.

Sedan komitén beslutat, att plats för Sveriges räkning skulle begäras

inom samtliga afdelningar med undantag af grupp VIII (trädgårdsskötsel

och trädodling) och grupp XVII (kolonialväsen), inom hvilka

ett deltagande från Sveriges sida icke gerna kunde ifrågakomma, hade

komitén gjort framställning om erhållande af vissa uppgifna utrymmen

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande U:o 7.

inom öfriga grupper. Till yttermera visso hade vid den tid, då platsfördelningen

antagits skola ega rum, tre af komiténs ledamöter närvarit i

Paris för att lemna närmare upplysningar angående komiténs önskningar

i detta afseende.

Oaktadt Sveriges delegerade i Paris vid sin framställning till utställningsbestyrelsen

angående de för Sveriges räkning erforderliga områden

inom olika gruppafdelningar begärt utrymmen, som med 20 °|0—25 °|0

öfverskridit de af komitén åstundade ytor, hade komiténs framställning

dock endast för några få grupper kunnat beviljas till fulla det begärda

området. Sedan den icke oväsentliga förändring i den ursprungliga planen

för utställningsföremålen8 uppdelning blifvit vidtagen, att följande grupper

sammanförts inom samma områden, nemligen:

grupp I och grupp TII

» IV » » V

» VII » »X och

» XII * » XV,

hade Sverige fått sig beviljade områden enligt följande tablå:

för grupp 1 & III (Uppfostran och undervisning. — Vetenskapliga

och konstnärliga hjelpmedel och metoder.).................. 400 in*

» grupp IV & V (Maskiner och redskap samt allmänna mekaniska

metoder. — Elektricitet.) ............................................... 600 m2

. » grupp VI (Civilingeniörsväsen. Transportmedel.)..................... 125 m3

» grupp VII & X (Landtbruk. — Närings- och njutningsmedel.

) ............................................................................................... 400 m!

» grupp IX (Skogshushållning. Jagt. Fiske m. m.)..................... 125 m2

» grupp XI (Bergverk. Metallurgi.) ...... 600 m2

> grupp XII & XV (Dekorering, inredning och möblering

af byggnader. — Diverse industrigrenar.) ................................ 500 m2

» grupp XIII (Garn, väfnader, klädesplagg och tillbehör.) ...... 225 m2

» grupp XIV (Kemisk industri.) ...................................................... 200 m2

» grupp XVI (Samhällsekonomi. Hygien. Fattig- och sjukvård

m. m.) ...................................................................................... 50 m2

> grupp XVIII (Krigsmagten till lands och vatten.) .................. 200 m2

samt för klass 74 (Apparater, metoder m. m. för uppvärmning,

kokning och ventilation etc.) jemte apparater, hörande

till klass 111 och 112 (Hygien, Fattig- och sjukvård.) ......... 100 in3

Summa 3,525 ms.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Statsutskottets Utlåtande N\o 7.

Utom de sålunda för industriafdelning en Sverige tilldelade områden

af tillsammans 3,525 qvadratmeter hade för uppförande af en särskild

svensk paviljong å quai d’Orsay åt Sverige reserverats ett utmärkt beläget

område af 570 qvadratmeter (med 20 m. fagad mot Seinen och 28,50

m. djup). All utsigt funnes slutligen för, att det för Sveriges räkning

inom konsta/delningen (grupp II) begärda utrymmet af 1,000 qvadratmeter

skulle blifva oafkortad! beviljadt

Efter omförmälande af de vigtigare bland de förberedande arbeten,

komitén haft att ombestyra, hade komitén beträffande kostnaderna för

Sveriges deltagande i utställningen lemnat följande redogörelse:

»Efter uppgörandet af den beräkning, enligt hvilken nyssnämnda

summa af 300,000 kronor antogs skola vara till fyllest för anordnande af

en tillfredsställande svensk afdelning vid 1900 års utställning i Paris,

hafva emellertid åtskilliga omständigheter tillkommit, som tydligt ådagalägga,

att äfven detta belopp säkerligen i väsentlig mån måste öfverskridas, om

Sverige, såsom det synes komitén nödvändigt, vid en internationel täflan

sådan som den nu ifrågavarande skall kunna häfda den rang och ställning,

som det onekligen måste anses berättigad! att intaga i våra dagars saväl

kulturella som industriella arbete.

Redan sjelfva grundprincipen för utställningens anordnande, enligt

hvilken, såsom ofvan blifvit visadt, utställningsföremålen från hvarje land,

i stället för att sammanföras på en enda plats, måste utställas inom en

mängd långt från hvarandra belägna områden, har nödgat komitén att,

till undvikande, så vidt möjligt, deraf, att en del svenska gruppafdelningar

skulle alldeles försvinna bland mängden af större utställningar från andra

länder, för sådana mindre grupper, från hvilka Sverige dock icke ansetts

böra alldeles uteblifva, begära större utrymme och således äfven beräkna

mera utställningsgods med deraf följande drygare frakt och andra omkostnader,

än som blifvit behöflig^, derest de till dessa grupper hänförliga

föremål fått inrymmas i en samlad svensk utställning.

Denna utställningsföremålens uppdelning på en mängd från hvarandra

alldeles skilda platser betingar vidare ovilkorligen en högst väsentlig

ökning äfven i öfriga kostnader, emedan man, för att Sveriges

många afdelningar skola blifva behörigen skilda från närgränsande länders

och karakteriserade såsom svenska, nödvändigt måste vidtaga betydligt

vidlyftigare anordningar och påkosta dekorering i större omfattning,

än som eljest varit behöfligt. Uppdelningsprincipen tvingar derjemte

särskilt de mindre nationerna att inom sina gruppafdelningar i

stor utsträckning använda kollektiv uppställning, till följd hvaraf i många

fall användning af redan befintliga montrer omöjliggöres, hvarigenom åter

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

komitén säkerligen kommer att pressas till ökade utgifter, för att åtskilliga

för det helas framgång vigtiga utställare skola förmås att i utställningen

deltaga. Härtill kommer vidare, att Sverige, för att icke genom sina

afdelningars enkelhet allt för mycket afsticka från omgifvande grannar,

kan tvingas till åtskilliga utgifter, såsom t. ex. för beläggning med korkmattor

af vissa lokaler m. m. dylikt, hvilken möjligen kunnat undvikas,

om Sverige på förut vanligt sätt fått disponera ett större samfäldt område

för sin utställning.

En ytterligare följd af oftanämnda uppdelning blir en försvårad och

i samma mån fördyrad uppsigt och bevakning af Sveriges på en mängd

olika platser fördelade utställningsgods.

Vid de föregående verldsutställningar, i hvilka Sverige deltagit, har

utan särskild afgift byrålokal erhållits inom sjelfva utställningsområdet,

och till följd deraf har icke heller uti det första budgetförslaget för

Sveriges deltagande i pariserutställningen år 1900 någon särskild utgift;

för dylik lokals förhyrande uti Paris blifvit beräknad. Sedan nu utställningsbestyrelsen

bestämdt förklarat, att respektive länder måste förlägga

sina byrålokaler utom utställningsområdet — det är icke ens tillåtet

att inrymma desamma uti de särskilda nationernas paviljonger — måste

komitén emellertid för en dylik lokals erhållande ikläda sig en säkerligen

icke obetydlig, oförutsedd utgift.

Likaså kommer den svenska konstafdelningens anordnande att vid

pariserutställningen kräfva större omkostnader, än som vid föregående

utställningar för densamma erfordrats. För att den svenska konsten skall

blifva behörigen representerad vid utställningen, har det nemligen visat

sig vara alldeles nödvändigt att, bland annat, medgifva hvardera af de

båda konstnärsgrupperna rätt att erhålla hvar sin särskilde montör. Med

denna och några andra mindre eftergifter torde det emellertid kunna

förväntas, att Sveriges konst kommer att i Paris blifva mer än vanligt

fylligt representerad, hvilket i och för sig glädjande förhållande å andra

sidan kommer att genom ökade frakt- och assuransumgälder än ytterligare

medföra en ökning af de omkostnader, hvilka af komitén måste

bestridas.

Uti det ursprungliga budgetförslaget har någon utgift för platshyra

icke blifvit beräknad, och formelt taget kommer icke heller någon sådan

att vid pariserutställningen utkräfvas. Deremot har den franska utställningsbestyrelsen

förbehållit sig rätt att för utställarnes, respektive de utländska

utställningskomitéernas, räkning verkställa vissa allmänna installationskostnader,

hvarmed närmast afses anbringande af golf samt uppsättande

af mellanväggar och velum. Då golf vid verldsutställningar plägat på
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kostas af det land, som anordnat utställningen, och man val således

kunnat förutsätta, att, om ock någon afgift derför denna gång komme

att fordras, densamma dock skulle blifva ringa, synes nyssnämnda bestämmelse

i det för utställningen gällande allmänna reglemente ingenstädes

hafva från början tilldragit sig någon vidare uppmärksamhet. ° Så

mycket större blef derför öfverraskningen, då underrättelse ingick från

Paris, att dessa allmänna installationskostnader torde komma att uppgå

till 50 francs per qvadratmeter bekommen golfyta. Såväl komitén 6om

motsvarande korporationer i flere andra länder anmodade derför också

sina delegerade i Paris att på det lifligaste protestera mot påläggande

af en så oförmodadt hög afgift, och resultatet af dessa framställningar

blef i sinom tid ett meddelande från vederbörande myndighet, att

installationskostnaderna sannolikt högst skulle komma att uppgå till

hälften af förut uppgifna belopp eller med andra ord till 25 francs per

qvadratmeter.

Enligt sistnämnda beräkningsgrund skulle emellertid Sverige, med

eu erhållen golfyta af sammanlagdt 3,525 qvadratmeter, för så° kallade

allmänna installationskostnader, hvartill egentligen knappast någon del

blitvit afsedd åt de 300,000 kronor, hvilka genom nådig proposition på

sin tid äskades för Sveriges deltagande i pariserutställningen, komma att

betala! 88,100 francs eller vid pass 64,500 kronor.

Läggas härtill öfriga i det ursprungliga budgetförslaget icke beräknade

kostnader, hvilka dock nu, enligt hvad ofvan anförts, kunna förutses

blifva nödvändiga, nemligen på grund af utställningsgodsets ökning

25.000 kronor, för tillkommande kostnader i och för afskiljande, karakterisering

och anordnande i öfrigt af de många svenska utställningsområdena

35,000 kronor, för ökad bevakning under utställningen 9,000

kronor, för hyrande af byrålokal 9,000 kronor och för tillökning i kostnaderna

för konstafdelningen 7,500 kronor, belöper sig den ° summa,

hvarmed det för Sveriges deltagande i denna verldsutställning från början

beräknade belopp åt 300,000 kronor antagligen måste höjas, till

150.000 kronor, då sålunda den summa, som af statsmedel torde erfordras

för Sveriges värdiga deltagande inom de allmänna afdelningarne

å verldsutställningen i Paris år 1900, skulle uppgå till 450,000 kronor.

Uti nyssnämnda summa af 450,000 kronor har emellertid, såsom

synes, icke upptagits ens det ringaste bidrag till uppförande af en särskild

svensk paviljong, för hvilket ändamål dock, enligt hvad ofvan

blifvit anfördt, en utmärkt belägen plats om 570 qvadratmeter reserverats

å quai d’Orsay. Äfven lör detta område måste installationskostnader beräknas,

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

och äro dessa kostnader åt'' utställningsbestyrelsen i Paris anslagna till 26,600

francs eller närmare 20,000 kronor för hela platsen. . .....

Ju större och mera omfattande en utställning är, desto onskvardare

blir det för hvar och en, som vid densamma skall idka fackstudier, att

alla till hans fack hörande utställningsartiklar, oberoende af det land, åt

hvilket de utställas, äro sammantörda till ett enda område, der han har

både lätt att finna hvad han söker och att göra jemförelse^ 1 detta förhållande

bör också anledningen sökas till införandet af den nya uppdelmngsprincip,

som tog sin början vid verldsutställningen i Chicago år 1893 och

hvilken nu med ännu mycket större stränghet skall tillämpas vid den blifvande

verldsutställnigen i Paris. Lika berättigad som ifrågavarande uppdelningsprincip

utan all fråga är från nyss angifna vigtiga synpunkt,

lika menlig är den dock för de i utställningen deltagande särskilda

staterna såsom sådana, och framför allt maste den blifva ofördelaktig

för de mindre staterna, hvilka särskildt måste riskera att, genom sina

jemförelsevis fåtaliga utställningsföremåls uppdelning pa en “ängd olika

platser, blifva så godt som förbisedda. För att under dessa forhållanden

någon mån bereda de i utställningen deltagande särskilda staterna en

ersättning har den franska utställningsbestyrelsen funnit sig böra lemna dem

tillfälle att göra sig bemärkta genom nationella byggnaders uppförande på

quai d’Orsay, och det torde redan nu kunna förutses, att massan åt de

utställningsbesökande kommer att rigta sin uppmärksamhet mera åt byggnaderna

vid Seinen än åt de stora, allmänna utställmngspalatsen. I dessa

paviljonger få endast särskildt nationella uppvisningar förekomma och sådant

gods utställas, som egentligen icke låter sig hänföra til någon viss af de

f programmet upptagna grupper. Till eu dylik svensk paviljong borde

lämpligen, bland annat, en turist- och husslöjdutstallnmg^kunna förlägga.,

och i förhoppning att en turistutställning med bistånd af någon magtig in ustrio-ren,

såsom t. ex. vår trävaruindustri, skulle kunna komma till stånd,

gjorde komitén äfven på sin tid framställning om reserverande af ett område

för en särskild svensk paviljong. Denna framställning har också, såsom

ofvan blifvit nämndt, af utställningsbestyrelsen bifallits men deremot har

det, trots många allvarliga bemödanden, hittills icke lyckats komitén att

finna tillräcklig offervillighet för det dermed åsyftade andamålets ernående

på enskild väg. På grund häraf och då komitén, for möjliggörande bland

annat, af en svensk turist- och husslöjdutställning, anser, att ett bidrag a

allmänna medel till uppförande å utställningen af en särskild svensk paviljong

skall komma att, genom eu sannolikt ökad turistström val återgälda. samt

då komitén dessutom är fast öfvertygad derom, att en dylik nationel bygg

mera än något annat skall göra vårt land känd! for den stora massan ai

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.o 7.

137

ut8tällningsbesökande, har koraitén, som i motsatt fall måste se sig nödsakad

att afstå från det till dess disposition stälda området å quai d’Orsay, icke

tvekat att för Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framhålla det stora behofvet

af att, utöfver den ofvannämnda summan af 450,000 kronor, hvilken

komitén funnit erforderlig för Sveriges deltagande inom de allmänna konstoch

industriafdelningarne, för en svensk paviljongs uppförande å pariserutställningen

måtte af statsmedel ytterligare beviljas 100,000 kronor, hvaraf

80.000 kronor beräknats för sjelfva byggnaden oeh närmare 20,000 kronor

af utställningsbestyrelsen i Paris bestämts skola utgå för grundläggning m. m.

Hela det belopp, som erfordras af statsmedel för Sveriges värdiga

representerande å verldsutställningen i Paris år 1900, skulle således,

enligt komiténs nu uppgjorda approximativa beräkningar, uppgå till

550.000 kronor. Ehuru denna summa betydligt öfverstiger hvad Sverige i

omkostnader för sitt deltagande i föregående verldsutställningar måst vidkännas,

i det att den är 150,000 kronor högre än det högsta belopp, som

vid något föregående tillfälle för liknande ändamål anvisats (400,000 kronor

för verldsutställningen i Philadelphia år 1876), har det dock synts komitén

nödvändigt, då ju vårt lands deltagande i 1900 års verldsutställning från

nära nog alla håll på det lifligaste förordats, att Sverige nu åtager sig dessa

kostnader för att blifva på ett värdigt sätt representerad t vid denna fredliga

täflingskamp mellan nationerna. Tager man derjemte i betraktande den

storartade utveckling, hvilken under de 22 år, som förflutit sedan vårt

deltagande i den ofvan nämnda utställningen i Philadelphia, inom vårt

land egt rum på en mängd olika områden, och hvarom 1897 års utställning

i Stockholm nogsamt bar vittne, torde den summa, som nu erfordras för

vårt förnyade framträdande på en verldsutställning, icke få anses vara för

hög, särskildt då ett endast partielt deltagande inom blott ett fåtal grupper

icke synts komitén vara för vårt land lämpligt. Äfven torde de högst betydande

uppoffringar, som andra mindre stater iklädt sig för att framgångsrikt

kunna täfla vid 1900 års verldsutställning, bland hvilka äfven finnas

sådana, hvilkas insats i det kulturella och industriella arbetet måste

anses vara underlägsen den, vårt land i detta afseende gjort, för oss

böra utgöra en ytterligare anledning till dessa omkostnaders åtagande.»

Vidare hade komiterades ordförande generaldirektören Åkerman uti

en till departementschefen den 19 december 1898 aflåten promemoria angående

komiténs mera definitiva åtgärder meddelat följande:

»Sedan från utställningsbestyrelsen i Paris till komitén inkommit

fullständiga uppgifter jemte planritningar beträffande Sverige tillerkända

områden inom följande gruppafdelningar inom utställningsbyggnaderna,

nemligen: grupp. 1 & III, IV & V, VII & X, XI, XII & XV, XIII och

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

XIV, samt dervid dels inom grupp. IV & V till vårt lands förfogande

stälts ett nära 100 in2 större område än det, som tidigare utlofvats, och

dels, på komiténs derom gjorda framställning, en utmärkt plats inom grupp

XI blifvit Sverige tilldelad — till utverkande af hvilken förmån komitén

dock måst afstå från det i utsigt stälda området inom byggnaden för

grupp VI å Marsfältet mot erhållande af ett område om 100 m* inom

den särskilda utställning af transportmedel, som kommer att anordnas

vid Vineennes — har komitén den SO sistlidne september utfärdat inbjudan

till vårt lands industriidkare att i utställningen deltaga, hvilken inbjudan

innehålles i komiténs meddelande n:o 1.

Sedermera har komitén äfven fått emottaga officiella meddelanden

angående Sveriges placering inom grupperna IX och XVI samt inom

afdelningen för klass. 74, 111 och 112.

Ehuru vidare upplysningar beträffande Sveriges afdelning inom konstutställningen

ännu ej ingått, har likväl komitén, på förslag af dess ledamot

Björck, den 19 nästlidne november utfärdat särskildt meddelande n:o 2,

innehållande, jemte de för konstafdelningen träffade särskilda bestämmelser,

inbjudan till svenska konstnärer att i utställningen deltaga.

Innan inbjudningen till landets industriidkare utfärdades, hade komitén

gått i författning om utarbetande af plan- och tvärsektionsritningar öfver

de allmänna utställningsbyggnaderna på Marsfältet och Invalidplatsen, å

Indika ritningar tydligt angifvits de platser, som inom de olika afdelningarne

blifvit Sverige tilldelade. Dessa ritningar, hvilka reproducerats i

tillräckligt antal exemplar, hafva såsom bilagor åtföljt komiténs meddelande

n:o 1, hvilket blifvit direkt tillstäldt de vid fjolårets stockholmsutställning

med guld- eller silfvermedalj belönade utställare, med undantag endast af

sådana, hvilkas deltagande i pariserutställningen af en eller annan orsak

ansetts icke vara lämpligt.

Inbjudningen till industriidkare har äfven offentliggjorts genom annonser

i ett större antal tidningar. Inbjudningar att deltaga inom konstafdelningen

hafva tillstälts samtliga år 1897 i Stockholm utställande konstnärer, hvilkas

adresser varit för komitén kända.

Komitén har sedermera bland sina ledamöter fördelat uppdrag att

söka inom olika gruppafdelniugar anskaffa lämpliga utställare och föreslå

erforderliga anordningar för åstadkommande af representativa utställningar,

hvarjemte komitén äfven lemnat liknande uppdrag till eu del utom komitén

stående personer. Hvad särskildt beträffar vårt lands afdelning inom grupp

XI (bergverk och metallurgi), hafva fullmägtige i jernkontoret, efter komiténs

derom gjorda framställning, anstalt en särskild kommissarie för nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

afdelning, hvartill utsetts föreståndaren för tekniska högskolans materialprolningsanstalt,

ingeniören Axel Wahlberg.

Sedan till Sveriges generalkommissarie vid verldsutställningen förordnats

komiténs ledamot, grosshandlaren Arthur Thiel, har komitén jemväl

uppdragit åt denne att för åstadkommande af representativa utställningar

inom de olika svenska afdelningarna tillkalla de personer, som lör hvarje

särskildt fall kunde befinnas lämpliga.

Den 9 sistlidne juli har komitén utfärdat inbjudan till landets arkitekter

att, enligt närmare angifna grunder, senast den 5 näst derpåföljde

september inkomma med iäflingsritningar för uppförande af den särskilda

svenska paviljongen å quai d’Orsay. Vid täflingstidens utgång hade 17

förslag inkommit, bland hvilka priset tillerkändes de af arkitekten Boberg

utarbetade förlagsritningar. Samtliga inkomna täflingsförslag hafva sedermera

varit offentligen utstälda här i staden.

Sedan derefter förvaltningsutskottet antagit herr Boberg till arkitekt

för Sveriges särskilda paviljong, har utskottet, med anledning ai utatällningsbestyrelsens

i Paris begäran att snarast möjligt få emotse ritningarne till

Sveriges paviljong för officiel pröfning, och efter det en del mindre förändringar

å de ursprungliga ritningarne af arkitekten föreslagits, för sin

del gillat och godkänt herr Bobergs ritningar att läggas till grund för

meranämnda paviljong, hvarefter arkitekten Boberg, efter eget åtagande,

personligen till vederbörande i Paris inlemnat samtliga ritningar till granskning

och gillande.

I grundläggningskostnader för Sveriges paviljong har komitén

såsom redan i underdåniga skrifvelsen den 9 juli 1898 blifvit framhållet

att erlägga 26,600 francs, af hvilket belopp hälften, eller 13,300 francs,

efter derom gjord anhållan, redan blifvit inbetald till la recette cenivale

des jinances de la Seine i Paris.

Hvad särskildt beträffar de utställningar, för hvilkas inrymmande

komitén ansett Sveriges paviljong vara närmast lämplig, har förvaltningsutskottet

inbjudit hushållningssällskapen i Östergötlands, Malmöhus, Kopparbergs

och Jemtlands län, hvilka läns utställningar vid utställningen i Stockholm

nästlidna år voro särskildt utmärkta, att medverka för åstadkommande

af representativa utställningar af svensk allmogeslöjd och husslöjd. I paviljongens

jordvåning har komitén derjemte för afsigt att eventuelt få en svensk

serveringslokal anordnad, hvarför komitén genom annons inbjudit intresserade

att inkomma med anbud å nämnda serveringsrörelses öfvertagande och anordnande.

» /.

Slutligen har departementschefen erinrat, hurusom han i sitt anförande

till statsrådsprotokollet den 12 mars 1897 omnämnt, att, enligt dä

opaginerad Kontrollera mot PDF

14.0

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gjorda beräkningar, för betäckande af de allmänna omkostnaderna för Sveriges

deltagande i utställningen erfordrades ett belopp af 225,000 kronor utom

kostnaden för transporter, uppgående till 50,000 å 60,000 kronor. Derjemte

vore ett belopp af 25,000 kronor afsedt till understöd åt teknici och

arbetare för besök vid utställningen. På grund häraf hade Kongl. Maj:t af

Riksdagen äskat ett anslag för ändamålet af 300,000 kronor.

Vid föredragningen inom Riksdagen af statsutskottets öfver detta Kongl.

Maj:ts förslag afgifna och af Riksdagen sedermera godkända utlåtande, deri

hemstälts om anslagets nedsättande till 200,000 kronor, hade departementschefen

uttalat, att utställningskostnaderna ej kunde nedbringas till detta

belopp, och att en förnyad framställning till Riksdagen derför skulle blifva

erforderlig.

A.tt emellertid kostnaderna skulle stanna inom det af Kongl. Maj:t

äskade beloppet, 300,000 kronor, hade departementschefen då icke haft

någon anledning att betvifla. De af sakkunnige uppgjorda beräkningarna

hade visSferligen i det tidiga skede, hvari frågan då befunnit sig, ej kunnat

vara annat än approximativa, men de hade varit grundade på erfarenheten

från de föregående verldsutställningar, hvari Sverige tagit del; och hade

vilkoren för deltagandet i pariserutställningen år 1900, om hvilkas närmare

beskaffenhet man i början af år 1897 ej kunnat ega närmare kännedom,

kommit att ställa sig i hufvudsak lika med de vid de äldre utställningarna

tillämpade, borde, upprepade departementschefen, 300,000 kronor varit tillräckliga.

När nu emellertid utställningskomitén, efter att hafva genom förhandlingar

med de franska utställningsmyndigheterna erhållit närmare kännedom

såväl om sjelfva programmet som ock om de vilkor, som från fransk sida

uppstäldes, inkommit med sitt ofvanberörda utlåtande af den 9 juli 1898

och deri med bestämdhet förklarat, att utöfver beviljade 200,000 kronor,

erfordrades, på grund af de nya omständigheter, som mellankommit, ytterligare

350,000 kronor för att Sverige skulle kunna på ett värdigt sätt deltaga

i pariserutställningen, hade departementschefen naturligtvis hatt att taga

i öfvervägande, om ej måhända Sverige borde afsåga sig allt deltagande i

utställningen. Kostnaderna skulle ju betydligt öfverstiga det högsta belopp,

som anslagits för något Sveriges deltagande i en internationel utställning.

Departementschefen hade dock ej kunnat finna, att man borde taga ett sådant

steg. Sverige hade, sedan Riksdagen uttalat sitt gillande af Kongl. Maj:ts

uppfattning att det ej vore lämpligt att vårt land uteblefve från utställningen,

officielt antagit franska regeringens inbjudning; förhandlingar med de franska

myndigheterna om utrymme m. m. hade pågått under öfver ett års tid;

platser inom de olika afdelningarna hade erhållits. Att då träda tillbaka

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

141

derför, att kostnaderna visade sig större än man från början antagit, vore,

enligt departementschefens mening, ur internationel hänsyn icke fullt lämpligt,

men oafsedt detta hade departementschefen hållit före, att kostnadsfrågan —

alltid förutsatt att den ej spelade en sådan rol, att den rent af öfverstege

landets förmåga — ej borde utgöra ett hinder mot deltagandet. Hvilka

tvifvelsmål man än hyste om nyttan af de störa internationella utställningarna —

de fortginge emellertid alltjemt och fortginge i allt större utsträckning, fast

man för längesedan påstått, att deras tid vore ute — visst vore emellertid

att när en sådan utställning komme till stånd, en nation ej kunde utan skada

för sin ställning bland de andra jembördiga nationerna hålla sig undan.

Sverige hade ej deltagit i den förra pariserutställningen; departementschefen

trodde icke, att det skulle vara lämpligt eller öfverensstämma med svenska

nationens uppfattning, om äfven i den snart stundande endast det ena af de

förenade rikena uppträdde. Och den glädjande erfarenhet, vi från 1897 års

utställning här i hufvudstaden hemtat om den utveckling Sveriges industri

hunnit, gåfve oss anledning hoppas, att vi, åtminstone inom vissa industriens

grenar, skulle kunna på en verldsutställning uppträda på ett sätt, som skänkte

heder åt vårt land och ökade afsättningsmöjligheter för våra industriidkare.

Såsom af komiténs utlåtande framginge, skulle det af komitén äskade

ytterligare belopp af 250,000 kronor utöfver det af Kongl. Maj:t till 1897

års Riksdag föreslagna åtgå till följande särskilda utgifter:

för 8. k. installationskostnader .......................................... kronor 64,500: —

på grund al utställningsgodsets ökning .......................... » 25,000: —

för anordnande af de särskilda svenska utställnings
-

områdena ........................................................

för ökad bevakning ................................................

för hyrande af byrålokal.......................................

för tillökning i kostnaden för konstafdelningen

för särskild svensk paviljong ..............................

............. » 35,000: —

............. » 9,000: —

............. » 9,000: —

............. » 7,500: —

............. » 100,000: —

Summa kronor 250,000: —

I fråga om motiveringen för de särskilda punkterna hänvisade departementschefen

till utlåtandet, till hvilket han i denna del ej hade något att

tillägga. Någon nedsättning kunde icke enligt departementschefens åsigt ega

rum. På fråga härom hade nemligen från komitén meddelats att, ehuru

det icke läte sig göra att för närvarande med säkerhet beräkna beloppet af

den kostnad, som ett värdigt deltagande i utställningen skulle för staten

medföra, kunde emellertid en nedsättning i något af de utaf komiterade

beräknade belopp icke ske, med mindre man ville helt och hållet upp
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gifva tanken på Sveriges deltagande i utställningen pa ett sätt, som ur

flera synpunkter måste anses önskligt. En uteslutning åt den särskilda paviljongen

hade på det bestämdaste afstyrkts af komitén.

Komitén hade erinrat om de högst betydande uppoffringar, som andra

mindre stater iklädt sig för deltagandet i 1900 års verldsutställning. Af

infordrade upplysningar angående de belopp, som i sådant hänseende i åtskilliga

andra, med Sverige i förevarande afseende jemförliga länder ansetts

behöfliga, framginge följande.

I Norge hade Stortinget, under förutsättning, att hela kostnaden för

Norges deltagande skulle uppgå till 400,000 kronor, beviljat lämplig andel

å budgeten för löpande finansår. I Danmark hade Riksdagen beviljat ett

första bidrag till Danmarks deltagande, efter det i finanslagsförslaget anmälts,

att det icke kunde beräknas, att kostnaderna skulle blifva mindre än 300,000

kronor. Norges folkmängd vore, som bekant, 2,200,000 menniskor, Danmarks

2,300,000.

I Nederländerna hade beviljats 400,000 floriner (omkring 600,000

kronor), i Schweiz 1,700,000 francs och i Rumänien 1,300,000 francs.

I Belgien hade kostnaderna i afgifvet budgetförslag beräknats till 1,000,000

francs.

Med hänsyn till hvad andra länder sålunda komme att för ändamalet

utgifva, och då ett deltagande i utställningen, som motsvarade vårt lands

nuvarande ståndpunkt på de områden, utställningen omfattade, icke kunde

åstadkommas, såvida icke ytterligare medel derför beviljades, ansåge departementschefen

framställning böra göras till Riksdagen om anvisande, utöfver

förut beviljade 200,000 kronor, af det belopp, som enligt komiterades

beräkning ytterligare erfordrades, eller 350,000 kronor.

Dessutom trodde departementschefen det vara nödvändigt att höja det

i nyssnämnda 200,000 kronor ingående belopp af 25,000 kronor, som förut

beräknats för beredande af reseunderstöd åt teknici och arbetare för att

genom besök vid utställningen inhemta kännedom om de nyare framstegen

inom de särskilda yrkena. Om detta anslag skulle kunna blifva gagneligt

i tillräckligt vidsträckt omfattning, borde det, enligt departementschefens

mening, utgå minst med dubbla beloppet, eller således med 50,000 kronor.

Detta kräfde emellertid, att det af komitén anmälda tilläggsbeloppet höjdes

med ytterligare 25,000 kronor till 375,000 kronor.

Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t matte föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1900 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa

ett anslag af 375,000 kronor att, utöfver förut anvisadt belopp, användas

till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i 1900 års verlds
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 143

utställning i Paris och till understöd åt teknici och arbetare för att besöka

nämnda utställning.

I anslutning till Kong!. Maj:ts förevarande framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 375,000

kronor att, utöfver förut anvisadt belopp, användas till

bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i 1900

års verldsutställning i Paris och till understöd åt teknici

och arbetare för att besöka nämnda utställning.

46:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 40) har herr

L. M. Kruse föreslagit, att af tillgängliga medel måtte afsättas en fond på

100,000 kronor under benämning »nödhjelpsfonden för enkor och barn

efter drunknade fiskare».

I fråga om de skäl, hvarpå denna hemställan grundats, tillåter sig

utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet vill icke förneka motionens behjertansvärda syfte, men anser

sig icke kunna tillstyrka bifall till densamma, då en så beskaffad rätt till

understöd åt enkor och barn, som motionären önskat bereda fiskarebefolkningen,

icke tillkommer någon annan klass af näringsidkare inom vårt land, hvadan

sålunda genom bifall till motionen en undantagsställning skulle beredas

utöfvarne af fiskeriyrket.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Kruses förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln framstälda förslag ej

mindre om anvisande af medel till vägars anläggning eller förbättring, till brooch

hamnbyggnader in. in., till frostininskningsföretag, till utförande af nya

byggnader och anläggningar vid statens jernvägtrajik, för utläggning af ytterligare

ett jernvägsspdr mellan Lunds och Eslöfs stationer, till anskaffande

af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, till fortsättning

af statsbanorna mellan Boden och Ytter-Morjärv samt mellan Gellivare

Ang. förslag

om afsättande

af en nödhjelpsfondför

enkår och barn

efter drunknade

fiskare.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

och riks gräns en, till ombyggnad, och förbättring af Väddö kanal äfvensom

för uppresning af inomskärs farled mellan Marstrand och Lysekil samt

mellan Hunnebostrand och Fjellbacka, än äfven om användande af vissa

medel till fullbordande af den påbörjade reparationsverkstaden vid Boden

och till påbörjande af ny lokomotivstallbyggnad derstädes kommer utskottet

att framdeles under Riksdagens lopp afgifva utlåtande.

Stockholm den 24 februari 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer

vid punkt 4:o (ang. höjning i anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, S. G. von Frusen, H.

Andersson, K. A. Kihlberg, S. O. Nyländer, C. Persson, N. Boström,

1. Månsson, O. Larsson, O. Erickson och J. A. Sjö, hvilka ansett, att

utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Med hänsyn till vigten och omfattningen af de till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens handläggning hörande ärenden rörande de

enskilda jernvägarna anser utskottet lämpligt, att åt föredraganden för

dessa ärenden beredes den embetsställning, som är förenad med ledamotskap

i styrelsen. Deremot har utskottet icke funnit tillräckliga skäl

vara anförda att med afseende å löneförmåner likställa nämnde föredragande

med den högst aflönade af styrelsens hittillsvarande två ledamöter,

utan synes det utskottet, som om den aflöning, som tillkommerstyrelsens

kamrerare och föredragande för administrativa och ekonomiska

ärenden, eller 4,500 kronor, deraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor

tjenstgöringspenningar, jemte två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor,

kunde anses tillräcklig äfven för den ifrågasatte nye styrelseledamoten.

Icke heller har utskottet funnit sig öfvertygadt om nödvändigheten

att, efter föredragandens för jern vägsärenden uppflyttning till ledamot

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 145

af styrelsen, å ordinarie stat bibehålla den byråingeniörsbefattning,

hvars innehafvare för närvarande har till åliggande att föredraga dessa

ärenden. Af styrelsens i statsrådsprotokollet återgifna framställning i

ämnet till Kongl. Maj:t synes nemligen framgå, att efter anställandet

under år 1897 af en extra byråingeniör arbetsbalansen hos styrelsen

kunnat i någon mån nedbringas. Vid sådant förhållande och då den

möjligheten icke synes utesluten, att byggandet af enskilda jernvägar

kan komma att för framtiden minskas, samt utskottet dessutom, på

sätt här nedan närmare omförmäles, är sinnadt förorda åtgärder för

undanrödjande af det hinder i ledamöternas hufvudsakliga arbete, som

förorsakats af deras bestyr med skrifvelsers uppsättande m. m., har utskottet

ansett sig böra vid sitt förslag om uppförande i styrelsens stat

af aflöning för en ny ledamot fästa det vilkor, att aflöningen för den

ene af de hittillsvarande byråingeniörerna ur staten uteslutes.

Hvad vidare angår Kongl. Maj:ts framställning om anvisande af

löner till två notarier hos styrelsen, har utskottet funnit det vara af

behofvet påkalladt, att någon lättnad beredes ledamöterna, särskildt å

de tekniska afdelningarna inom styrelsen, i dem åliggande göromål med

skrifvelsers och utlåtandens uppsättande och expedierande, men utskottet

har ansett detta syfte kunna vinnas med mindre kostnad än Kongl. Maj:ts

förslag skulle medföra. Utskottet vill i sådant afseende erinra derom,

att styrelsen i sin framställning till Kongl. Maj:t ansett tillräckligt att

för ändamålet anställa en tjensteman, och utskottet har för sin del

trott sig finna, att derest en notarietjenst hos styrelsen inrättades och

vid dess besättande hänsyn hufvudsakligen toges till de sökandes tekniska

bildning, samt, på sätt hittills egt rum, ett juridiskt biträde fortfarande

blefve emot särskildt arfvode hos styrelsen anstäldt, styrelsens

behof i nu förevarande afseende måste anses vara väl tillgodosedt.

Emot Kongl. Maj-.ts förslag om inrättande af en ny vaktmästaretjenst

hos styrelsen har utskottet icke haft något att erinra.

De afvikelser från Kongl. Maj:ts proposition, som utskottet ansett

sig böra föreslå, synas emellertid böra medföra, att det i staten uppförda

anslaget till vikariatsersättningar m. m. i någon mån höjes. Att

Kongl. Maj:t icke enligt styrelsens förslag ifrågasatt någon höjning af

detta anslag, har enligt statsrådsprotokollet berott bland annat deraf

att, derest två notarier blefve hos styrelsen anstälda, det hittills från

ifrågavarande anslag utgående arfvode till ett juridiskt biträde ansetts

kunna inbesparas och att derigenom för nämnda ändamål förut disponerade

1,000 kronor beräknats blifva tillgängliga för bestridande af

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Käft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Uttalande N:o 7.

sådana utgifter, för hvilka anslaget i öfrigt är afsedt. Då nu utskottet

funnit sig böra hemställa om inrättande af allenast en notarietjenst och

arfvodet till det juridiska biträdet vid detta förhållande synes höra fortfarande

utgå, anser sig utskottet icke kunna underlåta att föreslå en

motsvarande ökning af anslaget till vikariatsersättningar m. m. med

1,000 kronor.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet:

l:o) att Riksdagen — under vilkor att vid först

inträffande ledighet vid någon af de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

stat uppförda bvråingeniörsbefattningar

den lediga befattningen indrages — må i

nämnda stat uppföra aflöning till ytterligare en ledamot

i styrelsen, föredragande för ärenden angående

enskilda jernvägar, med 4,500 kronor, deraf 3,000

kronor i lön, som efter fem år kan höjas med 500

kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor,

samt 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar;

2:o) att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

stat må dels uppföras aflöning till en första gradens

tjensteman (notarie) med 3,000 kronor, deraf 1,800

kronor i lön, som efter fem år kan höjas med 500 kronor

och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt

1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, dels ock vidtagas

den förändring, att det i staten upptagna anslag

å 13,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden

åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde

höjes med 1,000 kronor eller till 14,000 kronor;

3:o) lika med utskottets förslag; samt

4:o) d i» » » D

vid punkt 5:o (ang. höjning af reservationsanslaget till expenser

för allmänna arbeten):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, S. G. von Frusen, H. Andersson,

K. A. Kihlberg, S. O. Nyländer, C. Persson, N. Boström, l. Månsson,

O. Larsson, O. Erickson och J. A. Sjö, hvilka ansett, att utskottet bort

hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

måtte af Riksdagen bifallas.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.

147

I händelse af bifall härtill samt till hvad i den vid punkt 4:o

afgifna reservation föreslagits, kommer anslagstiteln väg- och vattenbyggnad

sstaten att höjas från 140,700 kronor till 150,000 kronor eller

med 9,300 kronor»;

vid punkt 34:o) (angående anslag till geologiska undersökningarna):

af herr H. P. P. Tamm mot en del af motiveringen;

vid punkt 45:o) (angående anslag för Sveriges deltagande i verldsutställningen

i Paris):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, S. G. von Frusen, H. Andersson,

K. A. Iiihlberg, S. O. Nyländer, C. Persson, N. Boström, I. Månsson,

O. Larsson, O. Erickson och J. A. Sjö, hvilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»De förändringar med afseende å anordnandet af 1900 års verldsutstälJning

i Paris, för hvilka i statsrådsprotokollet redogjorts, påkalla

uppenbarligen en väsentlig ökning af det utaf 1897 års Riksdag beviljade

anslag för Sveriges deltagande i utställningen. Emot de i

statsrådsprotokollet angifna beräkningar af de genom nämnda förändringar

förorsakade ökade kostnaderna, enligt hvilka beräkningar

j^tterligare 250,000 kronor skulle vara erforderliga för anordnandet af

Sveriges deltagande i utställningen, har utskottet icke haft något att

erinra, likasom utskottet ej heller vill afstyrka beviljandet af det till

reseunderstöd åt teknici m. fl. nu begärda belopp af 25,000 kronor.

Deremot anser sig utskottet icke böra frångå deri af utskottet år 1897

utan meningsskiljaktighet, intagna och af Riksdagen godkända ståndpunkten,

enligt hvilken för utställningen, sådan densamma ursprungligen

planlagts, ett anslag af 200,000 kronor ansetts tillfyllestgörande. Någon

anledning, hvarför det belopp af 100,000 kronor, hvarmed det af Korigl.

Maj:t nämnda år begärda anslaget af Riksdagen minskades, nu skulle

beviljas, anser utskottet så mycket mindre förefinnas, som, derest detta

belopp skulle befinnas vara oafvisligen behöfligt, Kongl. Maj:t icke

lärer sakna utvägar att med särskilt för induBtriens behof afsedda

medel fylla den brist, som möjligen kan uppstå.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för

år 1900 till Kongl. Maj:ts förfogande ställer ett an
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

slag af 275,000 kronor att, utöfver förut anvisadt belopp,

användas till bestridande af kostnaderna för

Sveriges deltagande i 1900 års verldsutställning i

Paris och till understöd åt teknioi och arbetare för

att besöka nämnda utställning.»

Herr A. G. L. Billing har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

\

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

Tpt

1899 års riksstat anslår:

3,490,508 —

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förtlag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

5.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

6,500

6,500

36,000

—

36,000

__

17,000

—

17,000

___

78,700

—

78,700

_

64,600

—

64,600

_

33,000

—

33,000

61,400

61,400

■

87,200

87,200

178,600

—

178,600

87,422

—

87,422

-

2,699,386

—

2,699,386

140,700

140,700

3,490,508 —

Civil
Statsministern,

lönefyllnad, förslagsanslag, högst ........

Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor........

Departementschefen ........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli........

Kommerskollegium............................................................

Bergsstaten........................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöniugsmedel för statistiska byrån ........................

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande................................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikabelopp

............................................................

Ökas med ........................................................

officiella statistiska trycket ............................

en statistisk tidskrift. Nuvarande belopp ....

ökas med ........................................................

utarbetande af en aflönings- och pensions
Landtmäteristaten.

...........................................................

Rikets allmänna kartverk................................................

Öfverståthållareembetet....................................................

ndsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservationsÖkas

med anledning af sju boställens indragning med

Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda

för allmänna arbeten och ett å 35,000 kronor till

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande N:o 7.

151

Litt. A.

under riksstatens Sjette hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

0.

Kronor.

6.

Kronor.

ö.

departementet.

6,500

36.000

17.000

78,700

64,600

33.000

6,500

36.000

17.000

78,700

64,600

33,000

.................................................................... 28,400: —

.................................................... 1,500:

riatsersättningar. Nuvarande

................................ 12,200: —

............................... 5.300: — 17.500: —

.................................................... 17,300: —

................................ 1,000: —

............................... 400: — 1,400: —

statistik .................................... 1,000: — 38 700-

67,100

67,100

87,200

178,600

_

87,200

_

178'',600

87,422

87^422

2,702,441

_

anslag). Nuvarande belopp.................... 2,699,386: —

2,702,441

reservationsanslag, ett å 30,000 kronor till expenser

vägundersökningar). Nuvarande belopp 140,700: —

___

Transport 140,700: —

3,358,563

—

3,358,563

—

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed j emförlig

anvisning, på förslag.

Samma.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

0.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

0.

3,490,508

—

3,490,508

—

31,800

31,800

239,000

—

- -

—

- -

—

239,000

_

10,665

—

6,635

—

1,664

—

18,964

_

250,000

—

250,000

_

354

—

25

—

- -

—

379

■ -

600,000

—

600,000

—

S:gr

4,622,327

6,660

1,664

4,630,651

12,000

12,000

190,400

—

190,400

—

49,500

_

49,500

140,500

—

140,500

_

48,500

--

48,500

—

73,500

73,500

11,500

—

—

—

---

—

11,500

—

8,700

—

- -

—

---

—

8,700

—

36,000

*“““

—

36,000

—

S:gr

570,600

—

—

—

—

—

570,600

—

Tpt

5,192,927

—

6,660

—

1,664

—

5,201,251

—

Ökas dels till aflöningar för nya befattningar vid vägdels

å reservationsanslaget till expenser för all
hvarjemte

rubriken ändras till: väg- och vattentill

expenser för allmänna arbeten och till väg
Landtbruksstyrelsen

.......................................................

Alderstillägg, förslagsanslag............................................

Gästgifvares friheter ........................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ............

Färjor och färjekarlar ...................................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag....

Jordbruket, handeln

Reservations -

Vägar och kommunikationer............................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
understöd

åt landtmannaskolor) *) ............................

Landtbruksingeniörer och deras biträden ....................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
Länsveterinärer.

Nuvarande belopp ............................

ökas med ....................................................................

hvarjemte rubriken ändras till: länsveterinärer och

Befrämjande i allmänhet af slöjderna............................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart............

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket........................

Fiskerinäringens understöd. Nuvarande belopp ........

Ökas med ...................................................................

*) öfver detta anslag kommer utskottet att afgifva

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

153

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

6. :

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Transport 140,700: —

3,358,563

—

— —

—

3,358,563

—

och vattenbyggnadsstyrelsen med 13,200: —

manna arbeten med ................ 5,000:— 18,200: —

158,900

J

158,900

_

byggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag,

undersökningar, hvardera å 35,000 kronor).

31,800

31,800

239,000

—

- -

239,000

—

10,665

—

6,635

—

1,664

—

18,964

—

250,000

—

250,000

—

354

—

25

—

— —

—

379

—

600,000

—

— —

—

—

—

600,000

—

S:gr

4,649,282

—

6,660

—

1,664

■

4,657,606

och näringarne.

anslag.

12,000

12,000

näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

190,400

_

_ _

—

190,400

—

49,500

—

49,500

—

140,500

50,100

—

—

140,500

—

nanngar.......................................48,5oo:-

.................. 1,600: —

50,100

veterinärstipendiater.

73,500

_

73,500

_

11,500

- -

—

— —

—

11,500

—

8,700

—

8,700

—

...................... 36,000: —

.................... 6,000: —

42,000

1

1

42,000

—

S:gr

578,200

1--

—|--

57 tf,200

_

särskild t utlåtande. Transport

5,227,482

6,660

_

1,664

5,235,806

—

iiui utmufciiuu* * ''

Bih. till Riksd. Prot. 18!)9. 4 Samt. 1 Afl. 7 lläft.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Samma.

Friheter. Ersättningar.

Kronor.

5,192,927

ö. Kronor.

6,660

63,000—

50,000 — |

4,500 —

2,700 —

108,550 —

30.000 —

15,850j —

43.000 —

219,712] —

12,000—

Kronor. | ö. I Kronor.

1,664

1,070

4,567

S:gr

549,312] —

1,07 oj—

4,567

—

554,949

—

5,7 42,239]—| 7,730|—| 6,281 -

5,201,251

63.000 -

50.000 —

4,500

7,267(

109,620

30.000

15,850

43.000

219,712

12.000

5,756,200

Diverse

Skiften och afvittringar, reservationsanslag ................

Utflyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag................

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag ........

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar .... ...

Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (deraf sär
Nuvarande

anvisning i kontant ...............................

Ökas å reservationsanslaget till prisbelöningar för

hvarigenom rubriken kommer att lyda: hästafvelns

belöningar för hästar) ............................................

Till förekommande och hämmande af smittosamma

Karantänsinrättningen på Eänsö, förslagsanslag ........

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

155

Förslag till

blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

i

anvisning,

på förslag.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

0.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Transport

5,227,482

—

6,660

_

1,664

_

5,235,806

—

anslag.

63,000

—

_ _

_

_ _

_

63.000

—

50,000

—

- -

—

- -

—

50.000

—

4,500

—

- -

—

- -

—

4,500

—

2,700

—

- -

—

4,567

—

7,267

—

skildt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar).

hästar med............................................... 50,000: —

158,550

—

1,070

—

_ _

_

159,620

förbättrande (deraf särskildt 100,000 kronor till pris-

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ................

30,000

—

30,000

—

15,850

- -

—

- -

—

15,850

—

43,000

- -

—

C.'' - -

—

43,000

—

Nuvarande belopp ................................... 219,712: —

219,757

—

- -

—

- -

—

219,757

—

12,000

—

—

—

—

—

12,000

—

S:gr

599,357

—

1,070

—

4,567

—

604,994

—

Summa

6,826,839

—

7,730

—

6,231

-

5,840,800

—

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjette hufvudtitel.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna .....................

Kommerskollegium:

Till utarbetande af näringsstatistik..,-.................................... 6,200: -

För arbetsstatistiska undersökningar.................................... 10,000: -

Öfverståthållareembetet:

Till utgifvande af “Polisunderrättelser" .............................................

Landsstaterna i länen:

Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet......... 95,000: -

n ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmän ............ 13,000: -

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till

upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar,

då dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag ................

Vägunderhållet på landet:

Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,

förslagsanslag ...........................................................................

Transport

Kronor.

4,500

16,200

15,000

108,000

10,000

50,000

203,700

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

157

Kronor.

Ö.

Transport

203,700

—

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:

För uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp .

8,000

—

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt-

bruksmöten ......................................... 7 500-

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för hus- djur, redskap, maskiner m. m................................. 12,500: —

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof .............................................. 31,000: —

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-

växt-biologisk anstalt inom Norrbottens län............... 6,250: —

Till understöd åt frökon trollanstalter ................................ 10,000:

„ utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejeri- hushållning ................................................................. 1,000:

„ understöd åt svenska mosskulturföreningen .............. 15,000: —

För de geologiska undersökningarna .............................. 95,500:

178,750

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålders-

tillägg till andre instruktören Jonas Wallander ........ 3,000: —

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till

aflönande af en andre lärare vid samma skola ...... 4,800-

7,800

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus prak- tiska handelsinstitut i Stockholm ............................. 20 000: _

» befrämjande af afsättning i främmande länder af alster

af svensk industri och svenska näringar .................. 15,000: —

n handelsstipendier ........................................ 20 000-

55,000

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun

14,000

Transport |

Bih, till Bilcsd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft.

467,250

21

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N o 7.

Transport

Fiskerinäringens understöd:

Bidrag till belöningar för dödande af sjelar..................... 5,000:

För beredande genom ett armeradt ångfartygs stationerande

vid rikets kuster af ordning och skydd vid

fiskets bedrifvande .................................................... 25,000:

höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande .. 100,000: —

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion..............................................

Diverse anslag:

Ersättning till sjömanshusen ................................... 30,000:

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen...................... ...............;...........••••••• 50,000: —

ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

” utgifter................................................... 47,0° :

bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i

1900 års verldsutställning i Paris och till understöd

åt teknici och arbetare för att besiika nämnda utställning

............................................................ 375,000: —

Kronor.

467,250

130,000

33,000

502,050

Summa | 1,132,300

Anm. Rörande öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna extra anslag under Sjette hufyudtiteln

nemligen tiU aflöningar m. m. vid Ultuna landtbruksinstitut, vagars anläggning och förbättring

mm till nva byggnader m. m. vid statens jernvägstrafik, till ytterligare et nytt jernvagsspar

mellan Lunds och Eslöfs stationer, till ombyggnad af Väddö kanal och för upprensning af

inom skärsfarleder inom Bohuslän äfvensom extra anslag utom hufvudtitlarne till ny rörlig, m

teriel vid statens jernvägar, till fortsättning af statsbanorna Boden-Ytter-Morj arv och Gellivare

riksgränsen, kommer utskottet att framdeles afgifva särskilda utlåtanden.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.