Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kongl. Majds proposition angående ett till allmänna läroverket i Kalmar beviljadt lån.

1899-04-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:76, Utlåtande i anledning af Kongl. Majds proposition angående ett till allmänna läroverket i Kalmar beviljadt lån.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

1

JT:o 76,

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1899, kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning af Kongl. Majds proposition angående

ett till allmänna läroverket i Kalmar beviljadt

lån.

(R. A.)

Uti en den 3 sistlidne februari till Riksdagen aflåten, till statsutskottet

remitterad proposition (n:o 36) har Kongl. Maj;t, i anledning af

en utaf domkapitlet i Kalmar gjord framställning angående konvertering

af ett utaf Rikets Ständer vid riksdagen åren 1862—1863 till allmänna

läroverket i Kalmar för uppförande af ny byggnad m. m. lemnadt lån

å ursprungligt belopp af 40,000 kronor, föreslagit Riksdagen att medgifva,

att domkapitlet berättigas att, efter inbetalning af det, belopp, hvarmed

det nuvarande statslånet vid betalningstiden öfverskjuter 22,000 kronor,

i sammanhang dermed utbyta den för detta lån aflemnade förbindelse

mot ny skuldsedel å 22,000 kronor, deruti domkapitlet utfäster sig att

årligen, intill dess lånet blifvit slutbetaldt, till riksgäldskontoret eller

order å sistnämnda summa erlägga 4l/2 procent med 990 kronor, hvaraf

först skall godtgöras ränta efter 4 procent å oguldet kapitalbelopp och

återstoden utgöra afbetalning derå.

Till det vid propositionen fogade utdraget af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för ofvan nämnda dag har föredragande departementschefen

anfört:

IHh. till Riksd. Prot. 1899. 4 Smil. 1 Afd. 46 lläft. (N:o 76.) 1

%

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Vid 1862—1863 års riksdag beviljade Rikets Ständer högre allmänna

läroverket i Kalmar ett låneunderstöd af 40,000 riksdaler riksmynt

såsom bidrag till uppförande af ny byggnad för inrymmande af

gymnastiklokal, bibliotek, kemiskt laboratorium, ritsal, sängrum, vaktmästarebostad

med mera mot de betalningsvilkor, som intagits i en af

domkapitlet i Kalmar den 24 januari 1866 å lånet utfärdad förbindelse.

Enligt densamma skulle domkapitlet, sedan lånet fått utan ränta innehafvas

under en tid af fem år, räknade från detsammas utbetalningsdag,

före slutet af hvarje år, intill dess lånet blifvit till fullo godtgjordt, betala

till riksgäldskontoret eller order fem procent å lånets hela belopp med

2,000 riksdaler, af hvilka fem procent ränta för det obetalda lånekapitalet

komme att beräknas efter fyra procent årligen samt det öfverskjutande

beloppet att såsom afbetalning å lånesumman afgå; hvarjemte domkapitlet

förbundit sig att, utan undantag, bestrida eller godtgöra alla kostnader,

som genom lånet komme att riksgäldskontoret förorsakas.

Hos Kongl. Maj:t hade nu domkapitlet, uti en den 9 februari 1898

dagtecknad skrifvelse, med förmälan, att, sedan förenämnda låneunderstöd

den 16 april 1866 utqvitterats å landskontoret i Kalmar och derefter

räntefritt innehafts under fem år, domkapitlet från och med 1872 årligen

inbetalt ränta och amortering, utgörande tillsammans ett belopp af 2,000

kronor, hemstält, att läroverkets återstående skuld måtte få inbetalas och

ett nytt lån å 22,000 kronor samtidigt beviljas, att på närmare angifvet

sätt förräntas och amorteras.

Till stöd för berörda ansökan hade domkapitlet andragit hufvudsakligen

följande.

Så väl den årliga utgiften för byggnadslånets förräntande och amortering

som kostnaden för vård och underhåll ej mindre af den nyss omförmälda

nybyggnaden, än äfven och företrädesvis af den gamla läroverksbyggnaden,

begge större trevånings stenhus, hade, jemte kostnaden för en

under år 1877 uppförd mindre uthusbyggnad m. m., uppgående till ett

belopp af 6,978 kronor 34 öre, enligt bestämmelsen i 125 af gällande

läroverksstadga, under de gångna åren bestridts af stiftets byggnadskassa

och läroverkets byggnadsfond. Stiftets byggnadskassa, som vid början af

år 1872 icke egde någon behållning, hade varit i åtnjutande af de inkomster,

som i § 135 mom. 1 af gällande läroverksstadga omförmäldes; och

hade dessa inkomster under åren 1872—1897 årligen i medeltal uppgått,

ören oberäknade, till

#

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande l\:o 76.

3

1) kollektmedel ........................................................................ kr. 26: —

2) ett års behållen inkomst efter ecklesiastik tjensteman etc. » 944: —

3) tillfälliga inkomster jemte räntemedel ........................... » 23: —

Samma kronor 993: —

Efter att i afseende på de i andra rummet nyss omförmälda inkomsterna,

de s. k. kadukmedlen, hafva upplyst, att, såsom med säkerhet

kunde förutses, inga sådana medel vore att förvänta till något afsevärdt

belopp under nästföljande 10 ä 20 år, har domkapitlet vidare anfört, att

till läroverkets byggnadsfond, som vid början af år 1872 egde en behållning

af 18,149 kronor 59 öre, hade ingått den afgift, som omförmäldes

i § 137 mom. 2 af läroverksstadgan eller terminsafgifter af icke medellösa

lärjungar, hvilken inkomst jemte inkomsten af räntemedel under åren

1872—1897 i medeltal uppgått till ett årligt belopp af. 2,411 kronor.

Fördelades det vid början af år 1872 i fonden befintliga kapitalet, efter

afdrag af kostnaden för den förut omnämnda mindre nybyggnaden, på de

gångna 26 åren, befunnes det, att, sedan annuiteten till riksgäldskontoret

erlagts, årligen i medeltal erfordrats omkring 1,833 kronor för bestridande

af kostnaden för underhållet och vården af läroverksbyggnaderna jemte

brandförsäkringsafgifter och öfriga onera.

Då, på sätt af räkenskaperna för stiftets byggnadskassa och läroverkets

byggnadsfond framginge, så väl kassan som fonden utvisade en ringa

behållning, uppgående till ett sammanlagdt belopp af ej fullt 700 kronor;

då till byggnadskassan enligt beräkning endast obetydliga inkomster under

den närmaste framtiden komme att inflyta; och då slutligen byggnadsfonden

endast hade att påräkna inkomsten af lärjungarnes terminliga afgifter,

uppgående till ett belopp af omkring 2,000 kronor årligen, funne

domkapitlet uppenbart, att läroverket med nu tillgängliga medel ej kunde

fortfarande fullgöra sina förbindelser till riksgäldskontoret och på samma

gång bestrida utgifterna för läroverkshusens underhåll. Härtill skulle erfordras,

att inkomsterna ökades och utgifterna minskades med omkring

1,000 kronor, och hvad den närmaste tiden anginge, skulle icke ens eu

sådan förändring i inkomster eller utgifter vara för ändamålets vinnande

tillräcklig. Det förhölle sig nemligen så, att åtskilliga kostsamma reparationer,

som för möjligheten att fullgöra åtagna förbindelser måst lemnas

å sido, numera icke kunde tåla något längre uppskof. Det vore sålunda

nödigt att förse de sex lärosalarne två trappor upp i gamla läroverkshuset

med nya eller genom omläggning väsentligen förbättrade golf, hvar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

jemte nytt golf behöfdes i bönsalen en trappa upp, hvilket jemväl vore

förhållandet med golfvet i gymnastiksalen, som, inlagdt 1866, numera

vore alldeles förslitet. Då för utförandet af dessa förbättringar ingen utsigt

till nödiga medels erhållande från annat håll förefunnes, hade domkapitlet

icke kunnat uttänka något annat sätt att fullgöra hvad sålunda

kräfdes, än att läroverkets ställning till riksgäldskontoret blefve genom

lånets konvertering eller på annat sätt så förändrad, att annuiteten icke

komme att uppgå till högre belopp än omkring 900 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts och med framhållande af att detta

förslags genomförande ej skulle för statsverket komma att vålla någon

afsevärd förlust, hade domkapitlet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till

Riksdagen aflåta proposition derom, att Kalmar läroverks återstående skuld

till riksgäldskontoret, hvilken skuld i april 1897 uppgick till 22,206

kronor 5 öre, måtte få inbetalas och ett nytt lån å 22,000 kronor samtidigt

beviljas att på vanligt sätt förräntas och amorteras, dock, enär

räntefoten nu vore lägre, än då det gamla lånet beviljades, på något

billigare vilkor, än hittills skett. Domkapitlet hade härvid ifrågasatt, att

det nya lånets annuitet måtte bestämmas till fyra procent, nemligen tre

procent såsom ränta och en procent såsom amortering, samt, med anledning

af närmast förestående dryga utgifter för läroverket, att förräntning

och amortering först tre år efter lånets beviljande skulle begynnas.

Vid sin berörda hemställan hade domkapitlet fogat utdrag af räkenskaperna

för stiftets byggnadskassa och läroverkets byggnadsfond för år

1897, hvaraf framginge, att byggnadskassans behållning i utvänta medel

och kontant, som den 31 december 1896 uppgick till 1,262 kronor 63

öre, den 31 december 1897 nedgått till 137 kronor 45 öre, samt att

byggnadsfondens behållning, som den 31 december 1896 utgjorde 874

kronor 51 öre, den 31 december 1897 minskats till 546 kronor 65 öre.

Till följd af erhållen anmodan hade fullmägtige i riksgäldskontoret

till Kongl. Maj:t inkommit med utlåtande af den 3 mars 1898 och deruti,

med förmälan att de i den af domkapitlet den 24 januari 1866 å ifrågavarande

lån utfärdade skuldförbindelsen föreskrifna betalningsvilkoren

dittills blifvit behörigen fullgjorda, anmält, att domkapitlets kapitalskuld

till följd häraf efter inbetalning af den senast förfallna annuiteten nedgått

till det i ansökningen uppgifna beloppet 22,206 kronor 5 öre.

Af den redogörelse, domkapitlet lemnat rörande de kassor, nemligen

Kalmar stifts byggnadskassa och läroverkets byggnadsfond, från hvilka

ränta och afbetalning å ifrågavarande statslån borde utgöras, funne full
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

5

mägtige framgå, att domkapitlet hade svårighet att, utan eftersättande af

nödiga reparationsarbeten å läroverkshusen, fortfarande erlägga den föreskrifna

annuiteten å statslånet. Det förslag om lånets konvertering, som

domkapitlet framställ, innefattade, att det nya statslån, som till återgäldande

af kapitalåterstoden af det nuvarande skulle upptagas, finge innehafvas

utan ränta i tre år och derefter förräntas efter 8 procent för år.

Genom den räntefrihet, som för det nuvarande statslånet åtnjutits

under de fem första åren, utgjorde, enligt beräkningar, som fullmägtige

låtit verkställa, den effektiva räntan å detta lån endast 3,05 procent, och

detta under förutsättning, att lånet med fullföljande af amorteringsplanen

slutbetalades med den stadgade årsräntan af 4 procent, och kom me, derest

domkapitlets framställning vunne bifall, den effektiva räntan å det ursprungliga

låneunderstödet gifvetvis att väsentligt understiga nyssangifna

siffra. Med afseende härå hade fullmägtige ansett sig icke kunna tillstyrka

den ifrågasatta nedsättningen af räntan eller eu i samma rigtning verkande

räntefrihet under vissa år.

Men äfven utan dylik sänkning af räntefoten och således utan förlust

för staten skulle en konvertering af det återstående lånebeloppet bereda

domkapitlet afsevärd lättnad vid skuldens gäldande, helst om amorteringen

å det nyupptagna lånet finge beräknas till en lägre procent än den, som

blifvit för den ursprungliga försträckningen bestämd. De svårigheter,

som, enligt hvad domkapitlets framställning gåfve vid handen, kunde för

domkapitlet möta att fortfarande fullgöra de för ifrågavarande låneunderstöd

från början stadgade betalningsvilkor, syntes fullmägtige innefatta

giltig anledning att i nyssnämnda afseenden tillmötesgå den gjorda framställningen.

På grund af det sålunda anförda hade fullmägtige förordat bifall till

domkapitlets framställning på det sätt, att domkapitlet berättigades att,

efter inbetalning under år 1898 af det belopp, hvarmed det nuvarande

statslånet vid betalningstiden öfversköte 22,000 kronor, i sammanhang dermed

utbyta den för detta lån aflemnade förbindelse mot ny skuldsedel å

22,000 kronor, deruti domkapitlet skulle utfästa sig att årligen, intill

dess lånet blefve slutbetaldt, till riksgäldskontor eller order å sistnämnda

summa erlägga 4’/2 procent med 990 kronor, hvaraf först skulle godtgöra

ränta efter 4 procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra

afbetalning derå.

Domkapitlet, som i anledning af fullmägtiges utlåtande lemnats tillfälle

att deröfver yttra sig, hade sedermera uti skrifvelse af den 30 mars

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 6.

1898 ytterligare anfört, att domkapitlet, ehuru det med tacksamhet erkände

det uti fullmägtiges förslag visade tillmötesgående, likväl måste på

samma gång förklara, att det icke såge sig i stånd att utan stora svårigheter

och måhända tidtals påtvungna afbrott ens fullgöra den af fullmägtige

föreslagna annuiteten af 990 kronor. Under de 26 år, som årliga

inbetalningar för ifrågavarande lån utgått, hade amorterats ett belopp af

nära 18,000 kronor. Detta hade endast kunnat ske derigenom, att dels

vid amorteringstidens början i läroverkets byggnadsfond funnits samlad en

summa, uppgående till omkring 18,000 kronor, dels under tiden, sedan

lånet beviljades, stiftets byggnadskassa fatt uppbära ett års inkomst af 12

presterliga lägenheter, vid hvilka afgångna innehafvare icke efterlemnat

nådårsberättigade sterbhusdelegare, samt dels slutligen vid amorteringens

början det hus, till hvars uppförande lånet beviljats, varit nytt och det

äldre läroverkshuset försatt i synnerligen godt stånd, till följd hvaraf

inga dyrbarare reparationer på läroverkshusen under ett par årtionden

erfordrats.

Nu stälde sig förhållandena deremot helt annorlunda. Någon utsigt

att erhålla s. k. kadukmedel funnes för närvarande icke, åtminstone

hvad närmaste årtionden anginge. Länge hade domkapitlet förutsett, att

lånets slutamortering på nu gällande vilkor omöjligen kunde verkställas,

men likväl hoppats att kunna fortsätta dermed, till dess halfva lånet blifvit

inbetaladt. Man hade derför eftersatt behöfliga reparationer, så länge det

möjligen kunnat ske, ja, kanske i vissa fall längre, än lämpligt varit, hvaraf

följden naturligen blifvit den, att de summor, som under de närmaste

åren måste för sådana ändamål användas, komme att blifva betydligt

större än motsvarande utgifter under föregående år. Af denna anledning

hade domkapitlet ifrågasatt, att å det nya lånet vissa rän tefri hetsår måtte

medgifvas, äfvensom att annuiteten blefve stäld något lägre, än fullmägtige

föreslagit. Med den annuitet, som hittills å lånet erlagts, ville det synas,

som om staten intill denna tid derå ingenting förlorat, och med afseende

derpå, att räntesatserna numera i allmänhet vore lägre, än då lånet för

trettio år sedan beviljades, torde räntans bestämmande till tre procent i

stället för såsom nu till fyra procent ej heller vålla någon förlust, ett

förhållande, hvarå likväl, då frågan, såsom i förevarande fall, gälde tillgodoseende

af ett statsbehof, något afgörande afseende icke syntes böra

fästas.

Fullmägtige hade föreslagit amorteringsprocenten till en half procent

och annuitetens belopp till nio hundra nittio kronor. Utom det att äfven

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

7

ett mindre belopp i de trångmål, som utan tvifvel skulle komma att uppstå,

icke borde lemnas utan afseende, hade domkapitlet härjemte uppmärksammat,

att genom en så låg amorteringsprocent tiden för lånets

slutbetalning skulle framflyttas omkring femtiosex år. I förmodan, att

lika länge svårigheter skulle möta för domkapitlet att fullgöra detsamma

åliggande förbindelser, och ehuru frågan företrädesvis gälde kommande

generationer, kunde domkapitlet icke underlåta att uttala sin önskan, att

den besvärande belägenhet, i hvilken Kalmar läroverks styrelse i nämnda

hänseende komme att befinna sig, måtte så snart som möjligt undanrödjas,

och att derför amorteringsprocenten måtte sättas högre, än fullmägtige

föreslagit, hvarjemte domkapitlet förnyade sin hemställan om proposition

till Riksdagen af det innehåll, domkapitlet föreslagit i skrifvelsen af den

9 februari 1898.

Hvad domkapitlet i frågan andragit syntes departementschefen ådagalägga

behofvet deraf, att annuiteten å Kalmar läroverks byggnadslån i

väsentlig mån sänkes. Att härutinnan gå längre, än hvad fullmägtige i

riksgäldskontoret föreslagit, ansåge sig departementschefen likväl ej för närvarande

böra tillstyrka, Genom nämnda förslag skulle i allt fall den

årliga utgiften för lånet minskas från 2,000 kronor till 990 kronor eller

med 1,010 kronor.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet sålunda blifvit anfördt

hemställer utskottet,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 28 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:111 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ett till allmänna läroverket i Kalmar beviljadt lån. a1 i texten