Utlåtande, angående anläggning af en centralverkstad för reparation af lokomotiv för mellersta och södra Sveriges statsbanor.
1899-05-01 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1899:77, Utlåtande, angående anläggning af en centralverkstad för reparation af lokomotiv för mellersta och södra Sveriges statsbanor.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
1
N:o 77.
Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1899, kl. 11 f. in.
Utlåtande, angående anläggning af en centralverkstad för reparation
af lokomotiv för mellersta och södra Sveriges statsbanor.
(R. A.)
I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att för år 1900 å riksstatens sjette hufvudtitel
anvisa 2,228,600 kronor till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägstrafik. Af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 13 januari 1899 inhemtas, att af den sålunda
äskade summan ett belopp af 350,000 kronor afses för påbörjande af anläggning
vid Örebro af en centralverkstad för reparation af lokomotiv.
Sedan statsutskottet i sitt utlåtande n:o 30 till behandling förehaft Kongl.
Maj:ts ofvanberörda framställning i hvad den angår öfriga ifrågasatta byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik, får utskottet nu afgifva
yttrande öfver förslaget om verkstadsanläggning vid Örebro.
I förevarande fråga har jernvägsstyrelsen uti en till ofvannäirmda
statsrådsprotokoll anmäld skrifvelse af den 21 november 1898 anfört
följande.
Under de sista åren hade statens jernvägars rullande materiel högst
betydligt ökats; och ej mindre byggandet af banorna mellan Krylbo och
Örebro, i Bohuslän samt mellan Gellivare och riksgränsen, än äfven den
ofantligt stegrade rörelsen på det redan trafikerade jernbanenätet komme
otvifvelaktigt att föranleda en så stor ytterligare ökning af den rullande
inaterielen, att denna måste förutses inom några år komma att uppgå till minst
600 lokomotiv och 16,000 vagnar (bogievagn dervid räknad = 2 vagnar).
Bill. till Rilcsd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft. (N:o 77.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
Med tillväxten af materielen hade emellertid hittills ej på långt när följt
en motsvarande utvidgning af reparationsverkstäderna.
Hvad som återhållit styrelsen från att förr än nu framlägga behofvet
af utvidgade reparationsverkstäder för lokomotiv i mellersta och södra
Sverige och äfven föranledt styrelsen att ej upptaga den af 1893 års
jernvägskomité framkastade tanken på en anläggning i Elmhult hade varit
dels t. f. generalstabschefens uttalande i utlåtande den 20 december
1893 angående ifrågasatt anläggande af en verkstad vid Tomteboda, gående
derpå ut, att en utvidgning af de i kustorterna belägna verkstäderna och
förråden måste ur militär synpunkt anses såsom synnerligen olämplig;
dels den väntade tillväxten af trafiken på Göteborgs, Malmö och
Liljeholmens bangårdar, hvilka torde kräfva utvidgningar och förändringar
af dessa stationer, så vidtomfattande, åtminstone hvad den förstnämnda
anginge, att rent af en förflyttning af reparationsverkstäderna ej synts
osannolik;
dels kännedom om, att systemet med en central verkstad för lokomotivreparationer
i utlandet med allt större framgång tillämpades;
dels i sammanhang dermed utsigten att efter öppnandet af Örebro
Krylbobanan kunna framlägga förslag om en dylik anläggning inom ett
område, hvilket på samma gång vore centralt för alla statsbanorna söder
om Ange och motsvarade t. f. generalstabschefens i hans ofvannämnda
utlåtande uttalade åsigt, att statens nya reparationsverkstäder borde förläggas
till någon plats mellan Venern, Vettern och Hjelmaren;
dels i viss mån äfven ovissheten angående trafikdistriktens antal och
resp. områden.
Under de sista åren hade nu visat sig, att efter all sannolikhet en
flyttning af verkstäderna i Göteborg blefve nödvändig, och att något ytterligare
område för utvidgning af verkstäderna i Malmö och vid Liljeholmen
ej kunde vinnas, hvadan frågan om förstoringen af någon af dessa verkstäder
måste anses förfallen. Deremot hade utrönts, att omedelbart invid
Örebro stad, hvilken efter Örebro—Krylbobanans byggande som statsbana
komme att blifva medelpunkten för statsbanorna söder om Ange, en synnerligen
lämplig plats funnes för anläggandet af en dylik verkstad.
Visserligen hade styrelsen låtit sig angeläget vara att för fullständig
utrednings skull äfven granska förhållandena vid andra centrala orter, och
hade styrelsen dervid fäst sin uppmärksamhet äfven på Motala, som
vid granskningen befunnits vara den enda plats utom Örebro, hvilken för
ändamålet erbjöde följande afsevärda fördelar, nemligen:
l:o) behöflig! jordområde med god byggnadsgrund, tillhörande staten
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
3
och ej för annat statsändamål taget i anspråk samt dessutom stort nog
äfven för framtida utveckling af anläggningen;
2:o) riklig vattentillgång och vatten transportväg i närheten;
3:o) tillgång på bostäder åt arbetarne utan byggnadsföretag från statens
sida;
4:o) riklig tillgång på lifsförnödenheter; samt
5:o) möjlighet att erhålla elektrisk drifkraft.
Vid jemförelse mellan Örebro och Motala hade nu utrönts, att, hvad
punkterna l:o) och 2:o) anginge, de båda orterna kunde anses likstälda,
att, i fråga om tillgång till bostäder och lifsförnödenheter, Motala vore
väsentligt underlägset Örebro, samt att billig elektrisk drifkraft kunde
erhållas i Örebro från en närbelägen, med vattenkraft drifven, stor elektrisk
anläggning, under det att i Motala färdig tillgång till dylik drifkraft
för närvarande saknades. Visserligen hade styrelsen på grund deraf, att
staten egde vattenfall i Motala ström, tagit i öfvervägande frågan om att
i samband med en eventuel verkstadsanläggning bygga ett eget elektriskt
verk, men då det visat sig, att kostnaderna endast för vattenbyggnaderna
dervid måste beräknas blifva så höga, att de ej stode i rimligt förhållande
till den drifkraft, som erfordrades i verkstaden, hade frågan fått förfalla.
Med fästadt afseende å nu angifna förhållanden och då Örebro både
i administrativt hänseende såsom eu af andra distriktets hufvudorter och
ur militär synpunkt — såsom beläget mellan Venern, Vettern och Hjelinaren
— hade afgjordt företräde framför Motala, så vore enligt styrelsens
mening Örebro den lämpligaste orten för verkstadsanläggningen.
Hvad det närmare bestämmandet af platsen beträffade, hade styrelsen
efter jemförande undersökningar af de obebyggda fälten omkring Örebro
funnit, att de s. k. Alnängarne, belägna öster och norr om staden
mellan Lillån och Svartån, erbjöde den bästa och lämpligast belägna platsen
för anläggningen.
För bedömandet af anläggningens omfång har styrelsen meddelat
följande.
Efter fullbordandet vid 1899 års slut af nu kontraherade leveranser
komme antalet lokomotiv på de tre södra distrikten att utgöra 426 stycken,
och det torde, med hänsyn till den uppenbara, otillräckligheten af denna
dragkraft, vara att förutse, att inom få år lokomotivens antal derstädes
kommer att uppgå till ''1.50 stycken. För dessa maskiners reparation skulle,
om ingen utvidgning af reparationsverkstäderna i dessa distrikt egde rum,
finnas disponibla, på första distriktet 19 platser, på andra distriktet 17
platser och på tredje distriktet 14 platser, eller in alles 50 platser. Fn
reparation,spluts skulle sålunda motsvara 9 lokomotiv, under det att enligt
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
vanliga beräkningsgrunder en sådan plats borde finnas för hvart femte
lokomotiv, en relation, som i vårt land, med hänsyn till det utsträckta
reparationsarbetet i lokomotivstallarne, väl borde kunna något modifieras,
dock ej mera än till 6 å 7 lokomotiv för hvarje plats. Häraf följde, att
antalet behöfliga nya reparationsplatser inom några år komme att utgöra
allra minst 20.
Det förslag, som styrelsen med hänsyn såväl härtill som till de lokala förhållandena
samt efter mönster af dylika nya anläggningar i utlandet låtit uppgöra
till en centralreparationsverkstad för lokomotiv, hade beräknats komma
att betinga en kostnad af ungefär 500,000 -kronor, afsedd att användas
under två år med 350,000 kronor under det första och 150,000 kronor
under det andra året.
Planen för anläggningen innebure möjlighet att utan svårighet utvidga
verkstäderna, om så skulle påfordras, med ytterligare 40 platser och
deröfver, hvadan sålunda intet hinder mötte att, i händelse den nuvarande
lokomotivreparationsverkstaden i Göteborg måste bortflyttas, i vederbörlig
proportion förstora den nu föreslagna anläggningen i Örebro.
I sammanhang härmed ansåge sig styrelsen böra omnämna, att Alnängarne
dessutom för en eventuel anläggning af en reparationsverkstad
för godsvagnar bredvid lokomotivreparationsverkstaden erbjöde behöfligt
område med för detta ändamål tillräckligt god grund.
Otillräckligheten af de verkstäder, som för närvarande finnas för
reparation af de mellersta och södra statsbanornas lokomotiv, synes utskottet
vara till fullo ådagalagd, och frågan om beredande af ett större
antal platser för sådana reparationer torde så mycket mindre kunna undanskjutas,
som den fortgående utvidgningen af statsbanesystemet i förening
med den stigande rörelsen å de redan trafikerade jernvägarne år för år
föranleder eu betydande tillökning af den rullande materielen. På sätt
jernvägsstyrelsen framhållit, lärer ifrågavarande ändamål icke lämpligen
kunna vinnas genom utvidgning af nuvarande verkstäder för lokomotivreparationer,
och med afseende å dessa verkstäders belägenhet vid kusten
tala ock vigtiga strategiska skäl mot en sådan anordning. A andra sidan
torde, såsom erfarenheten från utlandet gifver vid handen, stora fördelar
beredas genom anslutning till systemet med en centralverkstad för större
reparationer; och jernvägsstyrelsen tiar ock funnit sig böra i detta syfte
göra framställning.
Genom den verkstadsanliiggning, som jernvägsstyrelsen ansett böra
nu närmast komma till utförande, och för hvilken kostnaden beräknats till
500,000 kronor, hvaraf 350,000 skulle utgå under nästkommande år, skulle
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
5
beredas 20 nya reparationsplatser för lokomotiv, men med hänsyn till
framtida behof har det befunnits vara tillrådligt, att verkstaden anlades
så, att den utan svårighet kunde utvidgas med ytterligare 40 dylika platser.
Det synes ock utskottet vara af nödig förtänksamhet påkalladt, att det
område, som anvisas för den nya centralverkstaden för lokomotivreparationer,
lemnar fullt tillräckligt utrymme för den sålunda förutsedda utvidgningen
och jemväl möjliggör anläggning derstädes af en måhända framdeles
erforderlig ny vagnreparationsverkstad.
Hvad angår den ort, der den nya centralverkstaden skulle förläggas,
har dels Motala, dels Örebro föreslagits. Med afseende å belägenheten
inom statens järnvägsnät synas båda dessa orter kunna för ändamålet
ifrågakomma; dock torde, efter det Örebro genom statsbana kommit i förbindelse
med Krylbo, denna stad genom ett mera centralt läge i angifna
hänseendet hafva något företräde framför Motala.
Af stor vigt för frågans afgörande är gifvetvis det jordområde, som
kan för anläggningen disponeras. Vid Motala skulle bärtill kunna användas
en nära jernvägsstationen belägen hagmark, tillhörande kronohemmanet
Dufvedal. Genom att för ändamålet taga i anspråk detta område,
skulle ett åtminstone någorlunda tillräckligt utrymme kunna vinnas
för verkstaden, dock icke för de nödvändiga uppställnings- och vexlingsspåren.
För möjliggörande af verkstadens utvidgning måste emellertid angränsande,
enskild mark inköpas, och i allt fall skulle särskilda kostnader
föranledas genom byggandet af ny landsväg i stället för den nuvarande,
som går tvärs igenom den för anläggningen afsedda hagmarken.
Vid en jemförelse mellan omförmälda byggnadsplats vid Motala och
de af jernvägsstyrelsen för ändamålet förordade Alnängarne vid Örebro,
synes emellertid sistnämnda område otvifvelaktigt erbjuda betydligt större
fördelar särskildt genom dess för anläggningen synnerligen lämpliga figur
och stora utsträckning samt särdeles gynsamma belägenhet invid jernvägsstationen.
Utskottet har med hänsyn till de vattenfall, staten eger i Motala
ström, sökt vinna kännedom, huruvida dessa vattenfall skulle kunna med
fördel användas till åstadkommande af den för verkstaden behöfliga drifkraft
och belysning. Enligt från jernvägsstyrelsen lemnad uppgift skulle
för verkstaden med den omfattning, hvaruti den närmast borde komma
till utförande, erfordras 60 hästkrafter, men vid den utvidgning, som för
framtiden stälts i utsigt, komme kraftbehofvet att uppgå till 250 hästkrafter.
Genom kraftens framställande med ångmaskin beräknas den årliga
kostnaden i förra fallet belöpa sig till 8,400 kronor och i senare fallet
till 27,500 kronor. I Örebro kunde emellertid elektrisk kraft för ända
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
målet förhyras från enskildt bolag; och beräknad efter dess allmänna taxa,
hvaruti dock någon nedsättning borde kunna betingas för statens ifrågavarande
förbrukning, skulle den årliga kostnaden för verkstadens kraftbehof
utgöra resp. 6,450 och 25,000 kronor. Det har synts utskottet
böra utrönas, huruvida för en verkstadsanläggning i Motala kostnaden
för kraften skulle ställa sig väsentligt lägre, derest för detta ändamål
statens vattenfall i Motala ström toges i anspråk. Efter uppdrag af jernvägsstyrelsen
har ock utredning verkstälts angående tillgodogörande af
denna statens vattenkraft och särskildt rörande dess användning för drifvande
af ifrågavarande reparationsverkstad. Denna utredning, hvilken
såsom bilaga är fogad vid detta utlåtande, har emellertid gifvit till resultat,
att under nuvarande förhållanden icke någon ekonomisk vinst kan beredas
en ifrågasatt jernvägsverkstad vid Motala genom användande af statens
vattenkraft i Motala ström samt att denna kraft allt framgent lämpligast
kan göras vinstgifvande genom uthyrning till enskilda personer eller bolag.
Med afseende å de upplysningar, som genom berörda utredning vunnits,
och då enligt hvad ofvan anförts den för verkstadsanläggningen föreslagna
platsen vid Örebro i flera afseenden har afgjordt företräde framför det
för ändamålet ifrågasatta området vid Motala, tvekar utskottet icke att
förorda bifall till Kongl. Maj:ts på jernvägsstyrelsens hemställan grundade
förslag i ämnet.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, till påbörjande af anläggning vid
Örebro af en centralverkstad för reparation af lokomotiv,
må för år 1900 å riksstatens sjette hufvudtitel anvisa
350,000 kronor.
Stockholm den 1 maj 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation:
af herrar E. Fränekel, S. G. von Friesen, S. O. Nyländer, C. Persson,
I. Månsson, O. Larsson, O. Erickson och J. A. Sjö, hvilka ansett att utskottet
under närvarande förhållanden bort afstyrka Kong]. Maj:ts framställning
i ämnet.
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
7
Bilaga.
Till kongl. jernvägsstyrelsen, Stockholm.
Sedan styrelsen genom skrifvelse af den 24 mars behagat anmoda
mig att verkställa utredning rörande möjligheten att tillgodogöra kronans
vattenkraft i Motala ström för drifvande af en ifrågasatt reparationsverkstad
i närheten af Motala verkstad samt att derjemte uppgöra ett
approximativt förslag till uttagande af hela den staten tillhöriga vattenkraften,
har jag med biträde af ingeniören Nils Westerberg utfört erforderliga
besigtningar och undersökningar och far härmed vördsamt afgifva
följande
Utlåtande.
Enligt i styrelsens skrifvelse meddelad uppgift eger staten den vattenkraft,
som uttages dels vid Motala Ilerreqvarn och Motala Storgårdsqvarn,
å bifogade kartskiss betecknade med n:is I och II, och dels vid Dufvedals
qvarn (n:o III), samt likaledes den nedanför sistnämnda qvarn belägna
forsen förbi den utrifna Dufvedals såg (n:o IV). Mellan n:is II och III
egas stranden och vattenkraften af enskilda personer, hvarför en sammanslagning
af statens samtliga fall icke är möjlig, utan måste kraften uttagas
i två af hvarandra oberoende system, det öfre omfattande n:is I och II
och det nedre n:is III och IV.
För hvart och ett af dessa båda system gäller således att fastställa
de faktorer, hvilka bestämma det disponibla kraftbeloppet, nemligen vattentillgången
och fallhöjden.
Öfre systemet.
V attentillgången.
Rörande Motala ströms vattenvariationer föreligga tyvärr icke några
tillförlitliga uppgifter. De svenska vattendragens stora betydelse har hit
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
tills icke blifvit tillräckligt beaktad, och vi sakna ännu en efter utländska
mönster ordnad hydrografisk statsinstitution, som systematiskt undersöker
sjöarnas och flodernas vattenstånd och omsättning. Vi få i allmänhet
basera våra beräkningar på enstaka sifferuppgifter, resultaten af tillfälliga
mätningar af olika personer under olika förhållanden, och kunna endast i
mycket sällsynta fall med säkerhet fastställa de maximi- och miniinivärden,
som böra läggas till grund för hvarje vattenkraftsanläggnings konstruktiva
anordningar samt för beräkningen af dess rentabilitet.
Vid af ingeniör Westerberg i slutet af mars månad verkstäld uppmätning
utgjorde den vid Hårstorpsbron framrinnande vattenmängden c:a
60 kubikmeter pr sekund — en qvantitet, som dock betydligt öfverstiger
strömmens medelvattentillgång. På senhösten 1898, då likaledes högt
vattenstånd var rådande i Vettern, uppmätte löjtnant C. Insulander
vattenmängden till omkring 40 m!. Motala ströms minsta observerade
vattenmängd skall enligt major Nermans tryckta utredning öfver »Motala
ström och dess dalgång» hafva utgjort endast 13 m° i sekunden, oberäknad!
Göta kanals och Motala verkstads vattenförbrukning; och då en
elektrisk kraftöfverföring försigtigtvis bör baseras på den under alla förhållanden
disponibla vattentillgången, torde i brist på säljare uppgifter
sistnämnda siffra böra läggas till grund för beräkningen af strömmens
minimivattenmängd.
Enligt nu gällande vattenrättsförordningar skulle staten, såsom egare
af norra stranden, kunna förfoga öfver en 1/s häraf, eller 4,33 m’ i sekunden.
Dock torde under exceptionella förhållanden kungsådran, såsom egande
betydelse uteslutande för fisket, endast behöfva framsläppa 3 m3 i sekunden
och hvarje strandegare få uttaga 5 rn3 i sekunden.
Emellertid bör man kunna hysa den förhoppningen, att denna qvantitet
framdeles kan betydligt ökas genom reglering af sjön Vetterns vattentillstånd.
Intet svenskt vattensystem förfogar öfver en så vidsträckt naturlig
hålldamm, och ingenstädes kan en fullständig reglering af afloppsmängden
erhållas genom enklare och billigare medel. Motala ström är redan nu
en kraftig pulsålder i Östergötlands industriella lif, och storartade anläggningar
äro utförda och projekterade för vattenkraftens tillgodogörande.
Det kommer sannolikt ej att dröja länge, innan den vattenkraft, som
erhålles vid minimivatt e n t i l Ig dng, befinnes otillräcklig, och industriens kraf
fordra en sådan hushållning med Vetterns reservförråd, att man i stället
kan förfoga öfver medelvattentillgången. Äfven under mycket ogynsamma
antaganden kan man då beräkna vattenmängdens fördubbling och vattenkraftens
ökande med tiotusentals hästkrafter, hvarigenom den ekonomiska
vinsten mångdubbelt öfverstiger kostnaden för Vetterns reglering. I betrak
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
9
tande af denna omständighet bör man med säkerhet kunna för framtiden
beräkna en drifvattenmängd af minst 10 rns i sekunden.
Fallhöjd.
Vid ingeniör Westerbergs afvägning var höjdskilnaden mellan öfre
och nedre vattenytorna:
vid Herreqvarn .................... 0,85 m.
» Storgårdsqvarn .................. 0,90 m.
Uttagas båda vattenfallen i en gemensam kraftstation, blir således den
totala fallhöjden 1,75 och med afdrag för oundvikliga förluster
1,7 meter.
Anläggningens effekt,
uttryckt i naturliga hästkrafter, blir således:
under nuvarande förhållanden
5000 • 1,7
75 13’
Under antagande, att turbinerna tillgodogöra 75 °/0 af naturkraften,
erhållas
85 effektiva hästkrafter.
Om denna vattenkraft medelst dynamomaskiner förvandlas i elektrisk
energi, som genom en trådledning öfverföres till den blifvande verkstaden,
uppgå förlusterna i de båda olika maskinsystemen, ledningen och transformatorerna
till sammanlagdt 30 % och det för verkstadens behof disponibla
kraftbeloppet blir
0,7 • 85 = 59,5
eller afrundadt
60 hästkrafter,
alltså precis lika med verkstadens uppgifva nuvarande kraftbehof.
Då enligt uppgift 250 hästkrafter beräknas för verkstadens framtida
utvidgning, blir således det öfre systemets vattenkraft otillräcklig, äfven om
vattentillgången framdeles fördubblas genom Vetterns reglering.
Häraf framgår således, att, om det öfre systemets vattenkraft öfver
hufvud taget skall kunna tillgodogöras på ett mera rationelt sätt än geBih.
till lliksd. Prut. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 47 Haft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
nom de nuvarande anordningarna, den dock redan trän början bör disponeras
för något annat behof än jernvägsverkstadens. På grund af i koncept
utförda ritningar och beräkningar får jag härtill föreslå följande, å
bifogade ritning angifna, allmänna anordningar.
Innanför Storgårdsqvarnens leddamm nedsänkas nya kistor, hvarefter
dammen påbygges i nivå med Herreqvarnens damm och förlänges upp till
den sistnämndas nedre afsilning. För motverkande af det sålunda ökade
vattentrycket i kanalens nedre del anbringas innanför kistorna en spantvägg,
som hindrar vattnet att passera genom eller under densamma. Storgårdsqvarnens
öfverbyggnad rifves, och dess grund påbygges för erhållande
af erforderliga turbinkammare, hvarefter uppföres ett nytt maskinhus af
tegel med dynamomaskiner och dertill hörande inredning. Två 85 hästkrafters
turbiner insättas, hvardera drifvande en dynamomaskin; ett af
dessa system är således beräknadt såsom reserv. Framdeles, när vattenmängden
blifvit ökad, insättes ett tredje system.
För att möjliggöra den ofvan föreslagna begränsningen af kungsadrans
vattenmängd afstänges vid lågvatten en del af dess bredd medelst s. k.
dammnålar, manövrerade från bron vid Herreqvarn.
Anordningarna för fisket bibehållas oförändrade.
Kostnaderna för dessa anläggningar kunna approximativt beräknas
sålunda:
A) För den första anläggningen.
Nåldamm vid inloppet........ ............... kr. 1,000
Påbyggnad och förlängning af Storgårdsqvarnens leddamm ...... » 15,000
Kraftstationsbyggnad med isgrind och luckanordningar............... » 20,000
2 maskinsystem med transmissioner och öfrig inredning ............ » 35,000
Tillsyn och diverse............................................................................. * 9,000
Summa kr. 80,000
Om hvarje dynamomaskins effekt beräknas till högst 80 hästkrafter,
blir således anläggningskostnaden) pr disponibel elektrisk hästkraft 1,000
kronor. De årliga omkostnaderna för förräntning, amortering och underhåll
kunna beräknas till 8 °jo af anläggningskapitalet, alltså till 80 kronor
pr hästkraft och år, hvilket är mera, än som kan beräknas i inkomst, om
utgifterna för kraftöfverföringen skola testridas af konsumenten. Da härtill
kommer, att en dylik anläggning skulle medföra förlust af arrendena
för Herre- och Storgårdsqvarnarna, torde vara uppenbart, att de nuvarande
anordningarnas bibehållande innebär frågans bästa ekonomiska lösning.
B) Om framdeles vattenmängden ökas med 5 in3 i sekunden och ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
11
tredje maskinsystem insattes, ökas anläggningskostnaden med 20,000 kronor
och driftkostnaden med 1,600 kronor, alltså till 9,600 kronor för 160
elektriska hästkrafter och 60 kronor pr elektrisk hästkraft. Då äfven detta
är mera, än som åtminstone under nuvarande förhållanden kan anses motsvara
en dylik kraftstations uthyrningsvärde, torde således frågan om det
öfre kraftsystemets reglering icke ens under framdeles förbättrade förhållanden
förtjena att upptagas till pröfning.
Nedre systemet.
Vattentillgång.
Sedan många år tillbaka uttages från Göta kanal för drifvande af
Motala verkstads turbiner en ganska betydlig vattenmängd — enligt uppskattning
cirka 5 m:i i sekunden — som åter utsläppes i Motala ström
omedelbart ofvanför Dufvedals qvarn. Strömmens minimivattentillgång
vid nämnda qvarn kan således beräknas till 13 + 5 = 18 m3 i sekunden;
och om fortfarande 3 m3 anslås åt kungsådran, återstår för hvarje strandegare
7,
5 m3 i sekunden,
hvilken qvantitet efter Vetterns reglering bör kunna ökas till minst 12,5
in3 i sekunden.
Fallhöjden,
räknad frän öfre vattenytan vid Dufvedals qvarn till vattenytan nedanför
den utrifna sågen, utgjorde vid ingeniör Westerbergs afvägning 4 meter.
Med afdrag af 0,4 meter för förluster inom anläggningen, återstår för
turbinernas drifvande
3,6 meter.
Anläggningens effekt blir således:
A) Vid den första anläggningen i naturliga hästkrafter
--— 360 hästkrafter;
i turbinhästkrafter
0,75 • 360 — 270 hästkrafter
12
Statsutskottets Utlåtande h’:o 77.
och med afdrag af 30 °j0 för den elektriska kraftöfverföringen till verkstaden
—
0,7 • 270 = 190 hästkrafter.
B) Efter Vetterns reglering:
i naturliga hästkrafter
12,500-3,6 , , „
-~-=600 hästkrafter;
i turbinhästkrafter
0,75 • 600 = 450 hästkrafter;
och vid verkstaden
0,7 • 450 = 315 hästkrafter.
I båda fallen erhålles således något mera drifkraft, än som torde
kunna erfordras för verkstadens behof, under förutsättning att Vetterns
reglering verkställes före verkstadens utvidgning.
För enkelhets skull antages, att öfverskottet i krafttillgång kan användas
på samma sätt och till samma kostnad som den för verkstaden
erforderliga kraften. Anläggningens rentabilitet beräknas således för öfverföring
af 190 respektive 315 hästkrafter till verkstaden.
De konstruktiva anordningarna blifva följande:
Qvarnen rifves; leddammen ombygges och förstärkes samt förlänges
c:a 150 m. nedåt strömmen, der vattenytan sänkt sig 3 m., hvarefter
vattnet i en och framdeles två trätuber föres till den vid forsens slut
förlagda kraftstationen. Leddammens förlängning utföres på sätt som
förut beskrifvits för det öfre systemet, det vill säga med sänkkistor under
och murverk ofvan vattenytan.
Tuberna hvila på jordfyllning innanför en kaj af stenkistor och
murverk.
I kraftstationen insättas 3 turbiner, hvardera afsedd att under den
första tiden konsumera 3,75 m3 vatten i sekunden med utvecklande af
135 hästkrafter, och tillika så anordnad, att vattenmängden framdeles
kan ökas till 4,17 m:i och hästkraftantalet till 150. Den första anläggningen
omfattar således 3 system, hvaraf ett afses såsom reserv, och de
båda återstående utveckla 270 hästkrafter. Efter Vetterns reglering insättes
ett Ijerde system, hvarvid turbinstationen utom reserven erhåller en
effekt af 450 hästkrafter.
Liksom för det öfre systemet erfordras här vid bron eu nåldamm,
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
13
afsedd att vid lågvatten begränsa kungsådrans vattenmängd till 3 m3 i
sekunden.
Anläggningskostnaderna blifva följande:
A) Vid den första anläggningen:
Nåldamm ................................................................................................... kr. 1,000
Ombyggnad af Dufvedalsqvarnens leddamm ................................... » 5,000
Förlängning af leddammen..................................................................... » 40,000
Isgrind och luckor ................................................................................ » 5,000
Trätub af 2 m. diameter ........................... » 8,000
Utfyllning och kaj för d:o .................................................................... » 20,000
Kraftstationsbyggnad.............................................................................. » 30,000
3 maskinsystem med transmissioner och öfrig inredning ............ » 50,000
Tillsyn och diverse................................................................................ » 21,000
Summa kr. 180,000
Dertill kommer kostnaden för kraftledning, transformatorer och verkstadens
motorer, hvilken enligt maskindirektör Klemmings mig delgifna
utredning kan beräknas till c:a 30,000 kronor.
Totalsumman uppgår följaktligen till 210,000 kronor, eller, i verkstaden
räknad t, 1,100 kronor pr elektrisk hästkraft, motsvarande en årlig driftoch
räntekostnad af omkring 90 kronor.
Fördelas vidare arrendet för Dufvedals qvarn, 1,300 kronor, på 190
hästkrafter, erhålles ett tillägg af 7 kronor pr hästkraft, och totalkostnaden
blir
90 + 7 = 97 eller afrundadt
100 kronor pr hästkraft och år.
Då enligt maskindirektör Klemmings beräkning motsvarande kostnad
för ångkraft uppgår till 140 kronor, skulle genom vattenkraftens tillgodogörande
erhållas en årlig vinst af 40 kronor pr hästkraft.
Om nu, enligt det från början gjorda antagandet, staten genom eu
enda kraftledning kan öfverföra och uthyra hela det nedre systemets
vattenkraft, kan hvarje elektrisk hästkraft utan föi •lust afyttras för 100
kronor om året, och mera torde icke under nuvarande konjunkturer kunna
påräknas i inkomst. Statens effektiva vinst skulle således inskränka sig
till den minskade driftkostnaden för verkstadens (JO hästkrafter, eller 2,400
kronor om året. Men härvid bör beaktas, att kraftens distribution till
olika afnämare svårligen kan ske genom en och samma kraftledning, samt
att det, torde blifva nästan omöjligt att träffa aftal med industriidkare om
uthyrning af ett öfverskott, som nu utgör 130 hästkrafter, inen som årligen
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
kominer att minskas i följd af verkstadens ökade behof. Skulle återigen
kraftstation och maskinerier anordnas och skötas uteslutande för öfverföring
af 60 hästkrafter till verkstaden, blir naturligtvis kraften så mycket
dyrare, att den ofvan beräknade årliga vinsten af 2,400 kronor med all
säkerhet går förlorad.
B) Om framdeles vattentillgången efter Vettems reglering ökas med
5 m3 i sekunden och kraftanläggningen i motsvarande grad utvidgas, ■ tillkomma
följande kostnader:
Ny trätub............................................................ kr. 8,000
Ett fjerde maskinsystem ...................................... » 20,000
Motorer och öfriga anordningar i verkstaden » 20,000
Diverse........................................................ * 2,000
Summa kr. 50,000
och anläggningskapitalet ökas till 260,000 kronor, hvilket fördeladt på
315 elektriska hästkrafter gifver 820 kronor pr hästkraft, motsvarande
en årlig drift- och räntekostnad af 65 kronor. Lägges härtill 4 kronor
pr hästkraft för det utgångna arrendet af Dufvedals qvarn, blir totalkostnaden
65
+ 4 — 69 eller afrundadt
10 kronor per hästkraft och är,
eller endast hälften af kostnaden för ångkraft.
Då emellertid verkstadens framtida kraftbehof beräknas till 250 hästkrafter,
kunna återstående 65 svårligen disponeras på annat håll, hvarför
äfven under dessa förhållanden vattenkraften uteslutande torde blifva
disponerad för verkstadsdriften, hvarigenom kostnaden pr hästkraft betydligt
ökas.
För öfrigt ligger det i sakens natur, att en beräkning, som grundar
sig på ett så omfattande företag som sjön Vett ems reglering, alltid måste
lemna mycket osäkra resultat. Under alla förhållanden blir minskningen
i verkstadens driftkostnad af så försvinnande betydelse i denna institutions
årliga budget, att den i och för sig icke torde kunna innebära något afgörande
motiv för jernvägsverkstadens förläggande till Motala.
Deremot synes af ofvanstående utredning framgå, att det nedre systemets
vattenkraft efter Vetterns reglering kan för andra ändamål tillgodogöras
för en årlig totalkostnad af 70 kronor per elektrisk hästkraft, beräknadt
vid en industriel anläggning med ungefär samma läge som den ifrågasatta
jernvägsverkstaden. Med ett uthyrningspris af 100 kronor erhålles
då en årlig vinst af 30 kronor pr hästkraft eller sammanlagdt cirka
10,000 kronor. Äfven om denna vinst icke kan motivera en af staten
Statsutskottets Utlåtande N:o 77.
15
anlagd och drifven elektrisk kraftstation, torde det dock vara uppenbart,
att staten genom vattenfallens uthyrning framdeles kan påräkna en årlig
inkomst, som betydligt öfverstiger den nuvarande arrendeafgiften för
Dufvedals qvarn, och en sådan anordning synes mig derför innebära
frågans bästa ekonomiska lösning.
På grund häraf vågar jag uttala såsom min bestämda öfvertygelse,
att under nuvarande förhållanden icke någon ekonomisk vinst kan beredas
en ifrågasatt jernvägsverkstad vid Motala genom användande af statens
vattenkraft i Motala ström, samt att denna kraft allt framgent lämpligast
kan göras vinstgifvande genom uthyrning till enskilda personer eller bolag.
Stockholm den 17 api-il 1899.
Gast. Richert.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1899:112 Skrifvelse till Konungen, angående anläggning af en centralverkstad för reparation af lokomotiv för mellersta och södra Sveriges statsbanor. s. 1 i texten