Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1899-03-03 · 122 sidor, varav 114 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 114 av 122 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1899, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Statskontoret.

l:o) I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna ansla9

proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t kontoret.

i punkten l:o) under sjunde hufvudtiteln föreslagit, [1],

att Riksdagen måtte å statskontorets stat för en tjensteman i

andra lönegraden uppföra lön med 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar

1,500 kronor, med rätt derjemte för tjenstens innehafvare till

ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjensteman i samma grad;

hvarigenom anslaget till statskontoret skulle höjas med 4,500

kronor, eller från 102,800 kronor till 107,300 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden

den 13 januari innevarande år har t. f. departementschefen

anfört, att enligt den för statskontoret gällande instruktion af den

Bill. till Riksd. Brok 18!J9. 4 Sami. 1 Afd. 8 lläft. (N:o 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

8 december 1876 vore af de å embetsverkets stat uppförde tjensteman

anstälde å kansliet en sekreterare, en registrator och aktuarie samt

en notarie och å inkomst-, fond- och stämpelbyrån en revisor och bokhållare

samt en stämpelkassör.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 oktober 1894 hade statskontoret

gjort framställning om sådan ändring af nämnda instruktion,

att till tjenstgöring å inkomst-, fond- och stämpelbyrån finge öfverflyttas

den å verkets kansli anstälde notarien.

Till stöd för denna framställning hade statskontoret anfört, att af

de å inkomst-, fond- och stämpelbyrån anstälde tjenstemännen stämpelkassören

hade att handlägga göromål rörande stämpelpappersväsendet,

kortstämplingen samt bevillningen af utländske handlande och handelsexpediter,

medan det ålåge revisorn och bokhållaren att hafva befattning

med öfriga till samma byrå hörande, i § 10 mom. 2 af instruktionen

uppräknade göromål. Antalet mål å ifrågavarande byrå, hvilket

år 1877 utgjort 1,889, hade år 1893 uppgått till 3,453, och de under

statskontorets vård stälda särskilda fonder och kassor, hvilka vid 1876

års slut utgjort ett antal af 27 med en sammanlagd behållning af

14,798,173 kronor 65 öre, hade vid 1893 års utgång ökats till 37 med

en behållning af 27,466,009 kronor 94 öre. Under sådana förhållanden

hade revisorn och bokhållaren å byrån icke kunnat utan väsentlig hjelp''

af extra ordinarie tjenstemän verkställa äfven sådana göromål, hvilka

på grund af sin beskaffenhet bort tillhöra en ordinarie tjensteman, och

det vore för den skull nödvändigt, att ytterligare en första gradens

tjensteman blefve anstäld å byrån. För embetsverket. vore det utan

tvifvel behöflig!, att anslag till aflönande af en sådan tjensteman erhölles,

men då sådant för det dåvarande antagligen skulle möta svårigheter,

hade statskontoret för tillfället ej velat ifrågasätta annat än en

förflyttning, på sätt ofvan blifvit nämndt, af den å kansliet anstälde

notarien. Enligt instruktionen'' ålåge det denne tjensteman att föra

protokoll samt biträda med de i kansliet förefallande göromål, som

honom af sekreteraren anförtroddes. Med någon ytterligare förenkling

kunde emellertid denna protokollsföring under sekreterarens inseende

och ansvar verkställas af en amanuens, och förflyttningen i fråga läte

sig derför göra utan allt för stora olägenheter för göromålen å kansliet.

Genom förflyttningen komme sekreterarens göromål visserligen att något

ökas, men då denne tjensteman jemlikt kongl. kungörelsen angående vilkoren

för åtnjutande af de för statskontoret faststälda löneförmånerna den 8

december 1876 vore underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet

eller jemkning i åligganden, som kunde vara stadgad, funnes, hvad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

sekreteraren anginge, icke något hinder för förändringen. Enahanda

vore ock förhållandet med innehafvaren af notarietjensten, hvilkens

fullmagt jemlikt § 5 i instruktionen afsåge tjenst i verket i allmänhet

inom graden, med förbehållen rätt för verkets styrelse att anställa innehafvaren

å den plats, der han till befordrande af arbetets oafbrutna

gång funnes behöflig.

Med anledning af statskontorets förenämnda framställning hade

Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning den 23 november 1894 förklarat,

att bestämmelserna i gällande instruktion icke utgjorde hinder för statskontoret

att till tjenstgöring å inkomst-, fond- och stämpelbyrån tills

vidare förflytta den å embetsverkets kansli anstälde notarien samt i

sammanhang dermed åt sekreteraren uppdraga ansvaret för protokollsföringen.

På grund af berörda medgifvande hade från och med år 1895

den å embetsverkets kansli förut anstälde notarien tjenstgjort såsom

revisor och bokhållare å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, medan en

amanuens mot årligt arfvode af 1,500 kronor, som utgått från det å

statskontorets stat uppförda anslag till flitpenningar, semestervikariat

och renskrifning, bestridt protokollsföringen under sekreterarens inseende

och ansvar.

Nu hade emellertid statskontoret i skrifvelse till Kongl. Maj:t den

11 oktober 1898 meddelat, att behofvet att återflytta notarien till tjenstgöring

på kansliet med hvarje dag framträdt allt mera oafvisligt; och

hade statskontoret i detta afseende vidare anfört, att redan vid tiden

för embetsverkets omreglering en notarie ansetts behöflig, hvarför

också aflöning för en sådan tjensteman blifvit å embetsverkets stat

uppförd. Ehuru de till statskontoret inkomna målens antal, hvilket år

1877, då den nya lönestaten trädt i tillämpning, utgjort 5,685, efter

hand ökats och år 1893 uppgått till 8,253, hade statskontoret år 1894

ansett sig kunna ifrågasätta notariens ersättande med en amanuens,

men förändrade förhållanden i detta afseende hade numera inträdt derigenom,

att målens antal betydligt ökats, så att detsamma år 1897

uppgått till 9,326 och, enligt hvad dittills visat sig, år 1898 komme

att ytterligare ökas. På grund häraf hade göromålen ökats äfven för

kansliet och särskildt för den der anstälde sekreteraren. Med hänsyn

till amanuensens ringa aflöning hade anspråken på hans tjenstgöring

måst inskränkas till sjelfva protokollsföringen, och sekreteraren vore

alltså under nuvarande förhållanden i saknad af det biträde, som han

vid göromålens oupphörliga ökning behöfde och kunde påräkna af en

notarie, hvilken det enligt instruktionen ålåge att förutom protokolls
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

föringen biträda med de i kansliet förefallande göromål, som honom af

sekreteraren anförtroddes.

Beträffande göromålens fördelning å inkomst-, fond- och stämpelbyrån

hade statskontoret meddelat, att förutom stämpelkassören, hvilken

vore fullt sysselsatt med ofvan omförmälda, honom åliggande göromål,

de från och med år 1895 å samma byrå tjenstgörande två revisorer och

bokhållare enligt af chefen för byrån dem emellan uppgjord fördelning

haft befattning med öfriga till byrån hörande göromål, så att det ålåge

den ene att föra

l:o) anteckningsböcker öfver odlingslånen och de extra anslagen

till väganläggningar, myrutdikningar m. m.,

2:o) liggare öfver nyssnämnda lån och anslag,

3:o) liggare öfver lån från manufakturförlagslånefonden och manufakturdiskontens

osäkra fordringar,

4:o) liggare öfver lån från undsättningsfonden,

5:o) liggare öfver depositioner,

6:o) hufvudbok för odlingslånefonden och manufakturförlagslånefonden,

7:o) inkomstmemorialbok, i hvad den afsåge statsmedlen och ofvan

nämnda fonder,

8: o) liqvidbok för manufaktur förlagslånen, samt

9:o) kassaräkningar;

och den andre att föra

l:o) anteckningsböcker öfver de under statskontorets vård stående

särskilda fonder med undantag af odlingslånefonden, manufakturförlagslånefonden

och undsättningsfonden,

2:o) liggare öfver utlemnade lån från fonderna med nyss nämnda

undantag,

3:o) inkomstmemorialbok, i hvad den afsåge fondmedlen med

samma undantag,

4:o) hufvudböcker öfver fonderna med samma undantag,

5:o) liggare öfver obligationer,

6:o) liggare öfver lönetillskott åt prestmän.

7: o) liqvidbok för fondernas värdepapper,

8:o) kassaräkningar,

9:o) räkning öfver stämpelförrådet, samt

10:o) generalräkning öfver stämpelförsäljningsmännens i liufvudstaden

årsredogörelser.

Vidare hade statskontoret anfört, att göromålen å inkomst-, fondoch

stämpelbyrån efter år 1893 ytterligare ökats, i det att de under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

år 1897 till byrån inkomna målen utgjort 4,154 och de å byrån förvaltade

fonder — oberäknadt åtskilliga för förräntning till emvetsverket

öfverlemnade fonder af mera tillfällig natur — vid 1897 års slut uppgått

till ett antal af 40 med en behållning af 38,356,972 kronor 32 öre,

placerad dels i obligationer till ett antal af närmare 5,000 stycken,

dels ock i en mångfald andra värdehandlingar. Under år 1898 hade

antalet af de under embetsverkets förvaltning stälda fonder ökats med

ytterligare två. Vid sådant förhållande syntes det vara uppenbart, att

ifrågavarande byrå, då den såsom revisor och bokhållare derstädes nu

tillfälligt anstälde notarien återginge till sin befattning å kansliet, för

framtiden vore i oundgängligt behof af ytterligare en ordinarie tjensteman

utöfver de i instruktionen upptagne. Utom de synnerligen ansvarsfulla

göromål, som afsåge sjelfva fondförvaltningen och hvilka, såsom

af det ofvan anförda framginge, årligen ökats, hade chefen för byrån

att bereda och föredraga talrika andra ärenden, hvilka stundom vore

af invecklad beskaffenhet och i hög grad toge hans tid och arbetskraft

i anspråk. Sålunda hade exempelvis de till hans föredragning hörande

ärenden, i hvilka Kongl. Maj:t anbefalt statskontoret att afgifva utlåtanden,

under åren 1893—1897 i medeltal årligen uppgått till 172, hvilket

utvisade en icke obetydlig tillökning mot nästföregående femårsperiod,

hvarunder det årliga medeltalet af dessa ärenden utgjort 136. Då

chefen derjemte hade att utöfva omsorgsfull tillsyn öfver göromålen

och särskild! räkenskapsföringen på byrån samt att föra de anteckningar,

som för ett öfvervakande af byråns verksamhet erfordrades, vore det

af behofvet påkalladt, att han befriades från utförande af en del af dessa

göromål och att för sådant ändamål å byrån anstäldes en tjensteman,

som ansvarade för räkenskapsföringen och tillika med chefen under

dennes inseende utöfvade den Eärmaste kontrollen öfver revisorn och

bokhållaren samt de å byrån anstälde amanuenser. Med hänsyn till så

väl de icke ringa anspråk, som måste ställas på ifrågavarande tjenstemans

duglighet och nit, som ock beskaffenheten åt de göromål, som

skulle honom anförtros, ansåge statskontoret, att åt denne tjensteman

borde beredas andra gradens aflöning.

Med stöd af hvad sålunda anförts hade statskontoret hemstält om

inrättandet af en ny andra gradens tjenst inom embetsverket.

För egen del har t. f. departementschefen erinrat, hurusom, sedan

år 1877, med ingången af hvilket år nu gällande stat för statskontoret

börjat att tillämpas, till och med år 1897 målens antal i statskontoret

varit stadt i oafbrutet stigande. Någon utsigt för att antalet mål skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

komma att minskas förefunnes icke heller. Tvärtom ansåge t. f. departementschefen

en ytterligare ökning vara att motse, hvilket antagande

vunne stöd deraf, att, enligt hvad statskontoret meddelat, äfven

under år 1898 en ökning i målens antal visat sig. Att under sådana

omständigheter fortgå på den med år 1895 beträdda vägen att söka

afhjelpa behofvet af ökadt arbetsbiträde genom antällande af extra

tjenstemän med arfvoden kunde t. f. departementschefen icke tillråda.

Såsom utväg att afhjelpa ett behof af mer tillfällig art hade en sådan

anordning nog sitt fulla berättigande, men då, såsom nu vore visadt,

målens ökning både fortgått under en lång följd af år och varit så

betydlig, att antalet mål år 1897 eller det sista år, för hvilket fullständig

uppgift förelåge, utgjort icke mindre än 9,326 mot 5,685 år

1877, syntes dermed också vara ådagalagdt, att den tidpunkt nu vore

inne, då antalet af embetsverkets ordinarie tjenstemän måste i någon

mån ökas för att sätta embetsverket i stånd att behörigen fullgöra sina

åligganden.

Af det ökade antalet mål komme en väsentlig andel på inkomst-,

fond- och stämpelbyrån. Till denna byrå hörde äfven befattningen

med de under statskontorets förvaltning stälda, högst betydliga fonder.

Att vid sådant förhållande chefen för nämnda byrå vore i behof af någon

lättnad i den honom nu åliggande, under de senare åren betydligt

ökade arbetsbördan, syntes icke kunna bestridas. Såsom t. f. departementschefen

förut nämnt, hade under de senare åren den i statskontoret

anstälde notarie tjenstgjort såsom revisor på ifrågavarande

byrå. För att emellertid åt byråchefen skulle kunna beredas någon

verklig lättnad i arbetet, erfordrades, att den nye tjensteman, som vid

notariens återflyttande till tjenstgöring på kansliet skulle anställas på

inkomst-, fond- och stämpelbyrån, blefve tjensteman af andra lönegraden.

Ett ytterligare skäl för anställande på byrån af en tjensteman

i nämnda lönegrad funne t. f. departementschefen deri, att med

hänsyn särskildt till den betydande fondförvaltning, som tillhörde byrån,

det vore af vigt, att vid semester eller förfall för byråchefen till vikarie

för honom funnes att tillgå en tjensteman med den erfarenhet, som

kunde förutsättas hos en tjensteman af andra lönegraden.

Af hvad till statsrådsprotokollet blifvit meddeladt framgår, att den

å statskontorets kansli anstälde notarien, hvilken från och med år 1895

tjenstgjort å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, måste återflyttas till

tjenstgöring på kansliet, vid hvilket förhållande arbetskrafterna å nämnda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

byrå med nödvändighet erfordra förstärkning genom anställande derstädes

af tjensteman i notariens ställe. En sådan förstärkning finner

utskottet vara så mycket nödvändigare, som, enligt hvad i ärendet

upplysts, göromålen å byrån efter senaste löneregleringen i högst betydlig

mån ökats och måste antagas komma att alltjemt tilltaga i mängd;

och då den nya tjenstemannen skulle komma att fa sig ålagd en mängd

bestyr, som hittills tillkommit chefen för byrån, och deribland ansvaret

för räkenskapsföringen, föredragning af vissa mål samt kontroll öfver

revisorn och bokhållaren samt de å byrån anstälde amanuenser, torde

af honom komma att fordras ett så magtpåliggande arbete samt sådan

kunskap och erfarenhet i fråga om göromålen, att honom synes böra,

på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, beredas den tjensteställning och aflöning,

som tjenst i andra lönegraden medför.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må å statskontorets stat för en

tjensteman i andra lönegraden uppföra lön med 3,000

kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, med

rätt derjemte för tjenstens innehafvare till ålderstillägg

efter vissa år i likhet med öfrige tjenstemän i samma grad.

Postverket

2: o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande Ans- analurJ

af de enligt statsrådsprotokollet för den 13 januari innevarande år till- 1,11 p™lv*rkeL

styrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af de bestämmelser,

hvilka, i sammanhang med ifrågasatt reglering af aflöningsförmånerna

för en del tjenstemän och betjente vid postverket, enligt samma statsrådsprotokoll

tillstyrkts, måtte för år 1900 bestämma postverkets anslag,

förslagsvis beräknadt, till 10,295,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen,

hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas med 1,151,400

kronor, hvarjemte Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att

till den redan bildade fonden för anskaffande af tomt till nytt posthus

i Stockholm finge afsättas ej mindre den behållning, som för år 1899 kunde

å postverkets rörelse uppstå utöfver det redan för stateregleringen beräknade

öfverskottet för samma år, än äfven, sedan postverkets bokslut

för år 1900 verkstälts, af det för sistnämnda år uppkomna öfverskottet

den del intill 200,000 kronor, som kunde komma att öfverstiga 305,000

kronor, och att den sålunda förstärkta fonden, under benämning »fond

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till posthusbyggnader», finge, i den mån Kong! Maj:t funne sådant

erforderligt, användas dels till fortsättande af uppförandet af ett posthus

i Malmö, dels ock till betäckande af de kostnader, som utöfver förut

beräknade kunde uppstå för uppförande af posthus i Stockholm och

Helsingborg.

öfver dessa Kongl. Maj:ts framställningar kommer utskottet att

framdeles under Riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat

för Riksdagen

anmäla.

Telegrafverket.

Ang. anslag

till telegrafverket.

[3-]

3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande

af de enligt protokollet öfver finansärenden den 13 januari innevarande

år tillstyrkta ändringar i telegrafverkets stater, måtte, under Kong].

Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar,

som kunde finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att

utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1900 anvisa enahanda

belopp, 1,510,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedlen

beräknats, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kunde å dessa

inkomster uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets

och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring.

Såsom af åberopade statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets

utgiftsstater för år 1900 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten .............................

öfvergångsaflöningsstaten .........

pensions- och understödsstaten

omkostnadsstaten .......................

kronor 1,016,100

» 4,000

» 122,830

» 334,000

eller tillsammans kronor 1,476,930

För innevarande år hafva samma staters summor bestämts sålunda:

aflöningsstaten ............................................... kronor

öfvergångsaflöningsstaten .......................... »

pensions- och understödsstaten.................. »

omkostnadsstaten .......................................... »

eller tillsammans kronor

960,000: —

4,000: —

122,830: —

332,000: —

1,418,830: —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

Kongl. Maj:ts förslag innebär sålunda en ökning i aflöningsstaten

med 56,100 kronor och i omkostnadsstaten med 2,000 kronor.

Beträffande de ifrågasatta höjningarna innehåller statsrådsprotokollet

följande.

Telegrafstyrelsen, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 november

nästlidet år afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1900,

hade dervid beträffande aflöningsstaten föreslagit förhöjning af vissa i

de för år 1899 under rubriken särskilda anslag upptagna belopp.

På grund af redan kända förhållanden rörande tjenstemännens rätt

till ålderstillägg hade styrelsen ansett de för ålderstillägg åt dertill berättigade

beräknade belopp böra höjas, hvad styrelsens personal beträffade,

från nuvarande beloppet 6,100 kronor till 7,200 kronor och

vidkommande stationspersonalen från nuvarande beloppet 80,000 kronor

till 95,000 kronor.

Hvad det till arfvoden för extra biträden och vikariat upptagna

beloppet 120,000 kronor anginge hade styrelsen meddelat, att af detta

belopp 20,000 kronor beräknats till de för beredande af semester åt

ordinarie tjenstemän erforderliga utgifterna, hvilken utgiftspost under

år 1897, då den för första gången förekommit, uppgått till 18,700 kronor

49 öre, samt att den återstående delen af anslaget under samma år måst

öfverskridas med 13,000 kronor. Styrelsen ansåge sig för den skull

böra föreslå en höjning af det för ifrågavarande ändamål upptagna

belopp, hvilken höjning styrelsen likväl, med hänsyn till den minskning

i telegramantalet, som vore att motse, och då behofvet af extra biträden

vore häraf beroende, ansett kunna inskränkas till 10,000 kronor.

I fråga om anslaget till arfvoden åt telegrambärare och uppassare

vid stationerna, 100,000 kronor, hade styrelsen anfört, att detta anslag

under de senare åren varit otillräckligt. Under år 1897 hade utgifterna

för ifrågavarande ändamål uppgått till 114,064 kronor 34 öre. De

ökade anspråken på snabb befordran af telegrammen i förening med de

stigande lefnadskostnaderna hade gjort det omöjligt att numera mot

samma aflöning som hittills erhålla så pålitligt och raskt folk, som för

telegrambäringens behöriga ombesörjande kräfdes. Styrelsen, som särskilt

under år 1898 nödgats på flera håll höja aflöningen till ifrågavarande

betjeningsklass och från än flera motsåge anspråk i samma

rigtning, som ej kunde tillbakavisas, hade derför föreslagit, att detta

anslag måtte höjas med 30,000 kronor till 130,000 kronor.

Hvad angår omkostnadsstaten hade telegrafstyrelsen ansett en mindre

Bill. till 1 likså. Prat. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 8 Iluft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ändring böra i denna stat vidtagas, i det att, då utgifterna för resekostnads-

och traktamentsersättningar, som under år 1897 uppgått till

12,484 kronor 50 öre, antagligen komme att snarare stiga än minskas,

det nuvarande anslaget dertill, 10,000 kronor, borde höjas till 12,000

kronor.

Vid de af telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i telegrafverkets

utgiftsstater hade t. f. departementschefen icke funnit anledning till

erinran.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 13 januari innevarande

år tillstyrkta ändringar i telegrafverkets stater,

må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets

utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas

af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att

utgå direkt af telegrafmedlen till telegrafverket för år

1900 anvisa enahanda belopp, 1,510,000 kronor, hvartill

inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt

tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa

inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för

telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling

och förbättring.

Tullverket.

Ang. anslag 4:o) Kongl. Maj:t har beträffande tullverket föreslagit, att Riks
tiu

tullverket. dagen, med godkännande af de enligt protokollet öfver finansärenden

■- den 13 januari innevarande år tillstyrkta ändringar i tullverkets stater,

måtte för år 1900 bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,810,200 kröner att såsom förslagsanslag

utgå direkt af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater

för år 1900 enligt Kongl. Majrts förslag skulle komma att utvisa följande

slutsummor:

aflöningsstaten ......................................... kronor 2,072,300: —

öfvergångsaflöningsstaten ............................................ „ 9,950: —

Transport kronor 2,082,250: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 11

Transport kronor 2,082,250: —

ålderstilläggsstaten ......................................................... „ 220,000: —

indragningsstaten ............................................................ „ 10,550: —

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente

........................................................................ „ 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf

i0,000 kronor bestämdt anslag) ....................... „ 41,800: —

omkostnadsstaten ............................................................ „ 228,600: —

summa kronor 2,810,200: —

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten ................................................................. kronor 1,974,400: —

öfvergångsaflöningsstaten ............................................. „ 10,450: —

ålderstilläggsstaten..........*................................................ „ 220,000: —

indragningsstaten ........................................................... „ 10,910: —

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente

......................... „ 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betj

entes efterlemnade enkor och barn (deraf

10,000 kronor bestämdt anslag) ........................ „ 41,800: —

omkostnadsstaten .......................................................... „ 228,440: —

summa kronor 2,713,000 —

Slutsumman af de för år 1900 föreslagna staterna öfverstiger således

slutsumman af de för innevarande år fastälda med 97,200 kronor,

beroende på dels förhöjning i aflöningsstaten med 97,900 kronor och

uti omkostnadsstaten med 160 kronor, dels ock minskning i öfvergångsaflöningsstaten

med 500 kronor och uti indragningsstaten med 360

kronor.

Utskottet, som med afseende å de föreslagna förändringarna i omkostnads-

och indragningsstaterna tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet,

vill beträffande öfriga ifrågasatta förändringar meddela följande.

Generaltullstyrelsen, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 sistlidne

november afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1900, hade

dervid beträffande aflöningsstaten anfört, hurusom naturligt vore, att

under det senast förflutna årtiondet, hvilken tidsperiod kännetecknats

af lika betydande förändringar inom tullagstiftningen som framstående

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

utveckling af handel och industri, den ordinarie tullpersonalens ökning

icke kunnat hålla jemna steg med göromålens tillväxt.

I främsta rummet hade detta förhållande gjort sig gällande i rikets

två största städer och i all synnerhet i Stockholm. I Göteborg påginge

emellertid nybyggnad för inrymmande af en särskild tullafdelning,

och i Stockholm vore jemväl inom den allra närmaste tiden åtgärder

från stadens sida att förvänta för beredande af ökadt utrymme åt tullförvaltningen;

och då utrymmet i de nya lokaler, som alltså inom kort

kunde förväntas komma att upplåtas åt tullförvaltningarne i dessa begge

städer, väsentligen komme att blifva bestämmande för den omfattning,

i hvilken den ordinarie tullpersonalen derstädes borde ökas, kunde det

väl synas tvifvelaktigt, huruvida någon åtgärd i sådant syfte för tillfället

lämpligen borde föreslås.

Hvad beträffade Göteborg, från hvars tullförvaltnings sida icke

någon framställning i ämnet förelåge, ansåge styrelsen icke heller giltigt

skäl förefinnas att icke afvakta den nyligen påbörjade byggnadens

bringande närmare sin fullbordan. Ett alldeles likartadt förhållande

egde rum i fråga om Halmstad, hvars tullkammare jemväl förmält sig,

med hänsyn till derstädes föreliggande fråga om utvidgning af de åt

tullkammaren upplåtna lokaler, anse skäligt att för tillfallet låta anstå

med förslag om tullkammarepersonalens ökning.

Med afseende å Stockholm kunde deremot ett sådant förslag redan

nu anses vara af omständigheterna betingadt. Förhållandena i Stockholm,

der förtullningsgöromålen i första hand vore fördelade mellan

flera vidt skilda tullafdelningar, afveke nemligen så väsentligt från förhållandena

öfverallt annorstädes inom landet, der förtullningsbestyren

ännu i allt hufvudsakligt koncentrerades i och omkring en enda tullhusbyggnad,

att någon egentlig jemförelse icke kunde ifrågakomma

mellan denna stad och andra tullplatser. Nyssberörda för Stockholm

utmärkande förhållande grundade alldeles särskilda kraf på tullverkets

å stat uppförda tjenstemannapersonal derstädes, icke blott hvad antalet

beträffade, utan ock med afseende å tjenstegrad, då väl såsom regel

borde gälla, att föreståndarne för de särskilda, å olika ställen inom

staden belägna tullafdelningarna, hvilka alla utgjorde filialer af hufvudtullförvaltningen

vid Skeppsbron, icke lämpligen kunde väljas bland

första gradens tjenstemän. Antalet tjenstemän hos de afdelningar af

lokalförvaltningen i Stockholm, hvilka på antydda sätt arbetade på flera

olika lokaler, nemligen tullkammaren och packhusinspektionen, hade

visserligen under innevarande årtionde ökats, tullkammarens med 3

kammarskrifvare samt packhusinspektionens med 2 kontrollörer och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

• 13

3 kammarskrifvare, men icke för ty vore tjenstemännens antal med

hänsyn till förtullningslokalernas antal otillräckligt, för att de mera

grannlaga göromålen skulle kunna af dem uppbäras; och hvad beträffade

grundsatsen, att tullafdelningarnas föreståndare i regeln icke borde vara

af lägre grad än kontrollör, hade upprätthållande af denna grundsats

icke alltid varit möjligt med den nuvarande personalen. På grund häraf

hade det synts styrelsen nödigt att redan nu och utan afvaktan å de

nya förhållanden, som kunde komma att inträda i följd af nya tullokalers

anskaffande och hvilka otvifvelaktigt komme att föranleda mera vidtgående

kraf från styrelsens sida på ökad personal, föreslå inrättande

af ett antal nya tjenster för tullkammaren och packhusinspektionen i

Stockholm.

Tullkammaren hade visserligen förmält sig icke hafva något att

föreslå med afseende å den förestående regleringen af dess stat; men

då så väl tullkammareafdelningen å Blasieholmen som tullkammareafdelningen

vid Stadsgårdshamnen för närvarande förestodes af kammarskrifvare

och tullkammarens nuvarande stat icke beredde tillfälle till

deras utbytande mot kontrollörer, en åtgärd, som styrelsen i öfverensstämmelse

med hvad ofvan anförts och i betraktande af den betydande

tulluppbörden vid Blasieholmen och Stadsgårdshamnen — år 1897

resp. 914,274 kronor och 1,882,536 kronor — funne böra ega rum ju

förr desto hellre, ansåge styrelsen tullkammarens personal böra förstärkas

med två andre kontrollörer.

Packhusinspektionen hade, med förmälan att inspektionen framdeles

och allt efter som den ifrågasatta utvidgningen af packhuslokalerna

komme till stånd å nyo måste begära tillökning i antalet af sina

ordinarie tjenstemän och betjente, för närvarande hemstält om anställande

hos inspektionen af ytterligare dels tre kontrollörer, af hvilka en

vore afsedd för göromålen i södra tullpaviljongen på Skeppsbron samt

de båda öfriga lör utöfvande af närmaste tillsyn öfver och omedelbart

deltagande i den på kajerna å Skeppsbron och i Stadsgården förefallande

tullbehandling, dels fem kammarskrifvare, af hvilka två skulle

användas vid Skeppsbron, en å Blasieholmen och två i Stadsgården,

och dels två vaktmästare, afsedda en för södra tullpaviljongen och en

för Stadsgården; och då den tillökning i den ordinarie personalen, inspektionen

nu ifrågasatt, otvifvelaktigt vore till fullo erforderlig äfven

med det nuvarande packhusutrymmet, ansåge sig styrelsen, med biträdande

af inspektionens framställning, böra föreslå inrättande af ytterligare

tre kontroll örstjenster, tillhörande, likasom de för tullkammaren

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

afsedda två andre kontrollörerne, 2:dra lönegraden, samt fem kammarskrifvare

i 2:dra lönegraden och två vaktmästare i 4:de lönegraden.

Tullbevakningspersonalen i Stockholm hade under 1860-talet minskats

genom åtskilliga indragningar och sedermera qvarstått oförändrad

till antalet ända till år 1891, då en ny uppsyningsmanstjenst och tio

nya vaktmästaretjenster uppförts å tullbevakningsinspektionens stat.

Samma förhållanden, som föranledt sagda ökning, hade emellertid, i den

mån trafiken ytterligare utvecklats, å nyo framträdt och vållat ökad

svårighet att med den tillgängliga personalen på ett tillfredsställande

sätt uppehålla bevakningsgöromålen. Till denna svårighet bidroge naturligtvis

i icke ringa mån de stegrade arbetslönerna och rikliga tillfällena

till sysselsättning inom näringslifvet i allmänhet, hvaraf blifvit en följd,

att de extra ordinarie betjente, hvilka jemte sin tjenstgöring i tullverket

sysselsatte sig med något yrke, numera vida mindre än förr kunde påräknas

till tjenstgöring mot dagtraktamente." Också hade behofvet af

ökning i den ordinarie bevakningspersonalen i Stockholm framhållits så

väl af tullbevakningsinspektionen som äfven af nederlagskontoret, hvilken

senare förvaltning icke hade egna vaktmästare, utan erhölle till sin

disposition visst antal af de under tullbevakningsinspektionen lydande.

Kontoret hade dervid förmält sig icke kunna med det antal vaktmästare,

som af inspektionen nu stälts till dess förfogande, nöjaktigt bevaka de

till antalet alltjemt tilltagande försändelserna af transitgods, hvilkas

expedierande ofta påkallades af mäklare och speditörer och af desse icke

sällan, samtidigt och i stor utsträckning, fordrades verkstäld med ytterlig

skyndsamhet, för att godset skulle kunna afgå med derför bestämda

lägenheter. Af inspektionen hade deremot framhållits omöjligheten att

af den nuvarande bevakningspersonalen kunna afstå större antal än

hittills för bevakning af nederlags- och transitrörelsen, enär med den

rådande ojemnheten i trafiken af de från utlandet ankommande lastångarne,

hvilka två eller tre gånger i månaden anlände nästan samtidigt

och sedermera efter verkstäld lossning och lastning nästan samtidigt

åter afginge, det vore förenadt med icke ringa svårighet för inspektionen

att städse kunna hålla den för lossningarnes öfvervakande

nödiga bevakningspersonalen fulltalig.

Med afseende å berörda förhållanden hade styrelsen funnit sig

icke kunna underlåta att föreslå inrättande af 10 nya vaktmästaretjenster

i högsta lönegraden till uppförande å Stockholms tullbevakningsinspektions

stat eller samma antal, hvarmed, enligt hvad ofvan förmälts,

inspektionens stat för år 1891 ökats.

Tullkammaren i Halmstad hade hos styrelsen anmält, hurusom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

till följd af dervarande hamns långsträckta beskaffenhet, som nödvändiggjorde

anordning af nattposteringar på två ställen, tullbevakningspersonalen

derstädes visat sig otillräcklig, hvilket förhållande äfven

understundom gjort sig gällande vid invisitationsförrättningar. Med afseende

härå och då det ofta mött svårighet att genom anlitande af

till tjenstgöring inkallade extra ordinarie betjente fylla nämnda brist,

hade tullkammaren hemstält om bemälda personals förstärkning med

ytterligare två vaktmästare; och ehuru tullbevakningen i Halmstad så

nyligen som från och med år 1898 ökats med en vaktmästare, ansåge

generaltullstyrelsen likväl den ansenliga tillväxt, som egt rum i den

utrikes trafiken på denna stad under de senare åren, till fullo motivera

tullkammarens begäran. Tulluppbörden derstädes, hvilken, såsom styrelsen

vid afgifvande af förslag till 1898 års stat erinrat, under åren

1894 och 1895 ökats från 260,934 kronor till 405,573 kronor, hade år

1897 stigit till 561,995 kronor. För uppförande å tullkammarens stat

af ytterligare två vaktmästare funne styrelsen derför nödigt, att antalet

sådana betjente i 3:dje lönegraden erhölle en motsvarande ökning.

Äfven i Karlskrona hade tullbevakningspersonalen visat sig vara

otillräcklig, så att kustroddare stundom måst användas till biträde vid

invisitationer inom hamnområdet; och då kustbevakningens egentliga

göromål härigenom måste komma att i viss mån åsidosättas, vore det,

enligt generaltullstyrelsens mening, otvifvelaktigt nödigt, att den stationära

bevakningen på platsen ökades. Styrelsen ansåge derför lika med

tullkammaren, att två roddaresysslor (afsedda för den fasta bevakningen)

borde å tullkammarens stat uppföras, för hvilket ändamål antalet

sådana sysslor i lägsta lönegraden borde ökas med två.

Sedan år 1866 hade den ordinarie tullkammarepersonalen i Sundsvall

icke ökats. I hvilken grad trafiken på denna stad samtidigt tillväxt,

framginge redan af det förhållande, att tullkammarens uppbörd,

hvilken år 1866 utgjort 126,292 kronor tullmedel samt 90,678 kronor

fyr- och b^kmedel, år 1897 stigit till 1,256,579 kronor tullmedel samt

149,810 kronor fyr- och båkmedel. Att häraf förorsakats ett högst

väsentligt ökadt arbete i allmänhet för tullkammarens personal vore

påtagligt. Alldeles särskildt gälde dock detta om nederlagsrörelsen,

som, med den utveckling densamma nu nått å ifrågavarande plats,

toge personalen i anspråk ojemförligt mera än förut. Den vid tullkammaren

debiterade nederlagsafgiften (= en procent af den å nederlagsgodset

belöpande tullafgift), som år 1866 uppgått till endast 93

kronor, hade år 1897 ökats till 10,858 kronor. Att under sådana omständigheter

en tillökning af antalet tjensteman å tullkammarens stat

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vore högst nödig, kunde icke lida något tvifvel, och anställande derstädes,

på sätt tullkammaren begärt, af ytterligare en kammarskrifvare

— med aflöning, likasom den nuvarande, i lägsta lönegraden — ansåge

generaltullstyrelsen vara endast hvad behofvet oafvisligen fordrade.

Derjemte vore, enligt styrelsens åsigt, ökning erforderlig äfven

af tullbevakningspersonalen i Sundsvall. Under en längre följd af år

hade två extra ordinarie vaktmästare der varit inkallade till ständig

tjenstgöring under seglat ionstiden mot ett för hela tiden bestämdt

arfvode af 500 kronor om året för hvardera. Då dessutom ytterligare

förstärkning af denna personal tidtals erfordrades och det på grund åt

de uppdrifna arbetslönerna i trakten och de höga lefnadsomkostnaderna

i staden ofta vore förenadt med svårighet att förmå lämpliga personer

att åtaga sig tillfällig tjenstgöring, ansåge styrelsen det vara synnerligen

önskvärdt, att ofvanbemälde två betjente blefve å stat uppförde,

för hvilket ändamål antalet vaktmästare i 3:dje lönegraden, dit vaktmästarne

i Sundsvall, lika väl som här ofvan omförmälde vaktmästare

i Halmstad, hänfördes, borde ökas med ytterligare två.

Med hänsyn till det vidsträckta patrulleringsdistrikt, som vore

tilldeladt den i Luleå stationerade tulljakten, hvilket distrikt sträckte

sig från gränsen mellan Råneå och Nederkalix socknar till Bjuröklubb,

hade den uppsigt, som jaktens besättning kunnat egna åt det i följd

af sin vidsträckta skärgård och det nära granskapet till Finland ur

bevakningssynpunkt särdeles vigtiga Luleå tullkammaredistrikt, icke

varit tillfyllestgörande, och generaltullstyrelsen hade allt sedan år 1888

årligen måst under seglationstiden anordna särskild bevakning derstädes,

bestående af en t. f. kustuppsyningsman och två t. f. roddare.

Då emellertid det finge anses stäldt utom allt tvifvel, att denna postering

betingades af ett stadigvarande behof, kunde styrelsen icke annat än

dela tullkammarens uppfattning, att tiden nu vore inne för dess uppförande

å ordinarie stat, och styrelsen ansåge sig derför böra föreslå

ökning af antalet kustuppsyningsmän med en och inrättande af ytterligare

två roddaresysslor i lägsta lönegraden.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade generaltullstyrelsen

hemstält, att å tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan upptagne

tjenstemän och betjente vid lokalförvaltningen och kustbevakningen,

uppföras:

dels fem kontrollörer i andra lönegraden eller med lön 2,500

kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg

å tillhopa 1,000 kronor;

dels fem kammarskrifvare i andra lönegraden eller med lön 1,500

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålderstillägg

å tillhopa 1,000 kronor;

dels en kammarskrifvare i lägsta lönegraden eller med lön 1,500

kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg

å tillhopa 600 kronor;

dels en kustuppsyningsman med lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar

300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 150

kronor;

dels tolf vaktmästare i högsta lönegraden eller med lön 800 kronor,

tjenstgöringspenningar 400 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa

300 kronor;

dels fyra vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700 kronor,

tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa

300 kronor;

dels ock fyra roddare i lägsta lönegraden eller med lön 500 kronor,

tjenstgöringspenningar 200 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt

100 kronor;

hvarigenom den lön och tjenstgöringspenningar omfattande ordinarie

aflöningsstaten skulle komma att ökas med tillsammans 48,900 kronor.

Vidkommande det å aflöningsstaten uppförda anslaget till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och

gränsbevakningen hade generaltullstyrelsen anfört, att berörda anslag,

som för år 1899 vore bestämdt till 250,000 kronor, hade synts styrelsen,

äfven under förutsättning af bifall till förestående förslag om inrättande

af nya tjenstår, behöfva ökas; ty så vidt styrelsen vågade döma af

dittills under år 1898 anordnade belopp, kunde utgifterna för de med

ifrågavarande anslag afsedda ändamål under år 1900 näppeligen antagas

komma att täckas af ett belopp, motsvarande 1899 års anslag.

Styrelsen förutsåge nemligen, att före ingången af år 1900 så väl

aflöning erfordrades åt tullförvaltning i Örebro, der tullhusbyggnad

vore under uppförande, som ock att köpingen Lysekil dessförinnan

kunde hafva både erhållit bifall till sin på Kongl. Maj:ts pröfning beroende

ansökning om stadsprivilegier och stapelstadsrätt samt hunnit

af denna rätt komma i åtnjutande, hvilket skulle hafva till följd ökade

utgifter för dervarande tullförvaltning; och i så väl ena som andra

fallet komme nu ifrågavarande anslag att få vidkännas utgifterna, till

dess vederbörande tjenstebefattningar kunde blifva å ordinarie stat

uppförda. Vidare måste det äfven förutsättas, att tullpersonal kunde

befinnas erforderlig inom Lappmarkerna, der ända till sistlidne höst

tullbevakning icke varit anordnad. Frågan om och i hvad mån sådan

liih. till Rdcsd. Brok 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Uäft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

bevakning der kunde erfordras redan nu och innan jernvägsförbindelsen

med Norge komme till stånd vore för närvarande under utredning.

Med afseende å berörda förhållanden och i betraktande af den benägenhet

till fortgående ökning, utgifterna å detta anslag under senare åren

visat, ansåge styrelsen nödig försigtighet bjuda, att anslaget i 1900 års

stat höjdes med 50,000 kronor.

Äfven en annan förändring med afseende å detta anslag ansåge

generaltullstyrelsen sig böra ifrågasätta. Det hade under årens lopp

visat sig allt svårare att så långt före regleringen af tullverkets stater,

som styrelsens förslag dertill måste afgilvas, kunna någorlunda tillförlitligt

bedöma beloppet af de utgifter, hvilka skulle täckas af berörda

anslag. Beskaffenheten af de behof, som föranledde dessa utgifter, i

den män de utgjordes af godtgörelse till extra biträden, hvartill den

ojemförligt öfvervägande delen af anslaget åtginge, medgåfve å andra

sidan icke, att vederbörlig hänsyn toges till anslagets nuvarande egenskap

af bestämdt anslag. Den styrelsen åliggande omsorg om statsverkets

säkerhet mot oloflig varuinförsel, som måst mana styrelsen att,

hvarhelst fara i sådant hänseende yppat sig, anordna ny eller förstärkt

gräns- eller kustbevakning, samt trafikens alltjemt ökade liflighet och

växande anspråk på snabbare expedition, i följd hvaraf kräfts mer

eller mindre tillfällig förstärkning af personalen vid de flesta tullplatser,

hade också föranledt styrelsen att anhålla om bemyndigande att hvart

och ett af åren 1896, 1897 och 1898 i mån af behof inom vissa gränser

förskottsvis verkställa utbetalningar för de med ifrågavarande anslag

afsedda ändamål utöfver hvad anslaget medgåfve, hvilka framställningar

också af Kongl. Maj:t bifallits. Den sålunda upprepade gånger konstaterade

omöjligheten att, äfven med begagnande af alla tillgängliga

data, mer än ett år i förväg kunna med den noggrannhet, som ett bestämdt

anslag kräfde, beräkna motsvarande utgifter hade synts styrelsen

böra utgöra giltigt skäl för ifrågavarande anslags förändring till förslagsanslag,

hvilken natur motsvarande anslag på t. ex. postverkets stat hade.

På grund af hvad sålunda anförts hade nu generaltullstyrelsen

hemstäit, att anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vid

lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen måtte uppföras

såsom förslagsanslag med ett till 300,000 kronor förhöjdt belopp,

hvilket, derest denna hemställan bifölles, skulle medföra en ytterligare

ökning af aflöningsstaten med 50,000 kronor eller, inberäknadt förenämnda

48,900 kronor, en sammanlagd ökning af denna stat med

98,900 kronor.

Deremot hade generaltullstyrelsen funnit en minskning i aflönings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

staten kunna åstadkommas genom en numera möjlig indragning af

vissa derå uppförda arfvoden till tullkammareföreståndare. Vid afgifvande

af förslag till reglering af tullverkets stater för år 1899 hade

styrelsen anfört, hurusom vid den inskränkning i förpassningsskyldigheten,

hvilken blifvit en följd af mellanrikslagens upphörande, anledning

förefunnes, att tre eller möjligen fyra af de förtullningsrätt saknande

tullkamrarne skulle kunna indragas. De tullkamrar, beträffande

hvilka en sådan åtgärd kunde ifrågasättas, vore Borås,

Filipstad, Arvika och Åmål. Styrelsen förestälde sig, att tullkammareföreståndarebefattningen

i Åmål och möjligen äfven i Filipstad kunde

visa sig fortfarande behöfliga för bevakande af tullverkets talan i

konfiskationsmål. Emellertid hade den olofliga varuinförseln i dessa

gränstrakter så väsentligt minskats under sista tiden, att styrelsen

icke såge någon olägenhet vid, att de konfiskationsmål, hvilka vid

bibehållande af tullkamrarne i sistnämnda begge städer skulle handläggas

vid dervarande rådstufvurätter, i stället, såsom förhållandet

eljest blefve, upptoges och afdömdes vid rådstufvurätten i Karlstad.

Under sådana omständigheter, och då, enligt hvad erfarenheten bekräftat,

numera eljest icke något giltigt skäl kunde anses föreligga för bibehållande

af förenämnda fem tullkamrar, ansåge styrelsen, att desamma

borde indragas; och då deras personal — oafsedt en i Venersborg

befintlig vaktmästare å öfvergångsaflöningsstat, om hvilken här nedan

vidare förmäldes — utgjordes af allenast vederbörande föreståndare,

hvilka såsom endast tillförordnade kunde när som helst entledigas,

mötte intet hinder för en sådan åtgärds omedelbara genomförande.

Med anledning häraf och under erinran, att arfvodet för tullkammareföreståndaren

i Borås vore bestämdt till 400 kronor och för en hvar

af öfriga ifrågavarande tullkammares föreståndare till 200 kronor, hade

generaltullstyrelsen hemstält, att antalet tullkammareföreståndare med

400 kronors arfvode måtte minskas från tre till två samt antalet tullkammareförståndare

med 200 kronors arfvode från tolf till åtta, hvilket

skulle medföra en minskning i aflöningsstaten af tillhopa 1,200 kronor.

Vid bifall till hvad generaltullstyrelsen sålunda i fråga om

aflöningsstaten hemstält skulle denna stat ökas med det belopp,

hvarmed lönen och tjenstgöringspenningarne vid do nya tjensterna,

jemte förhöjningen å anslaget till vikariatsersättning, extra biträden

m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen, till
-

sammans ............................................................................ kronor 98,900:

öfverstege arfvodena för de till indragning föreslagna

tullkammareföreståndarne .................................... » 1,200:

eller med kronor 97,700: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

och skulle för ty aflöningsstatens slutsumma, i 1899 års stat upptagen

till 1,974,400 kronor, komma att uppgå till 2,072,100 kronor.

Enligt hvad generaltullstyrelsen erinrat, hade för hvardera af

åren 1896, 1897 och 1898 särskilda belopp måst anvisas för bestridande

af utgifter, som på grund af sin natur bort utgå af det å aflöningsstat.

en uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m.

vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen. Då, hvad

dessa tre år anginge, det visat sig icke vara möjligt att vid tiden för

statsregleringens uppgörande så afpassa anslagets belopp, att det blifvit

för sitt ändamål fullt tillräckligt, och då af samma skäl, som föranledt,

att anslaget för dessa år måst öfverskridas, eller tillkomsten af behof,

som vid anslagets bestämmande icke kunnat förutses eller till siffran

beräknas, men det oaktadt måst tillgodoses, det allt framgent sannolikt

skulle befinnas vara omöjligt att alltid begränsa utgifterna inom anslagets

belopp, ansåge t. f. departementschefen sig böra tillstyrka, att

detta anslag i staten uppfördes såsom förslagsanslag. Mot den af

generaltullstyrelsen föreslagna ökningen af anslagets nuvarande belopp

hade t. f. departementschefen icke heller något att erinra.

Hvad generaltullstyrelsen i öfrigt under aflöningsstaten föreslagit

funne sig t. f. departementschefen äfven böra tillstyrka, allenast med

den ändring, att då, enligt honom meddelad uppgift, antalet konfiskationsmål,

som under femårsperioden 1894—1898 handlagts vid

rådstufvurätten i Åmål, uppgått till icke mindre än 34, med indragning

af tullkammareföreståndarebefattningen i nämnda stad syntes tills vidare

böra anstå; kommande, med iakttagande häraf, aflöningsstatens slutsumma

att uppgå till 2,072,300 kronor.

I fråga om öfvergångsaflöningsstaten har generaltullstyrelsen erinrat,

att, i händelse af bifall till styrelsens ofvan framstälda förslag om

indragning af tullkammaren i Venersborg, en minskning i denna stat

borde ega rum, motsvarande aflöningen för den å samma tullkammares

öfvergångsaflöningsstat upptagna vaktmästaretjensten, hvilken skulle

indragas vid nuvarande innehafvarens afgång och hvars nuvarande

innehafvare, som uppnått stadgad pensionsålder, kom me att, enligt eget

medgifvande, med 1899 års utgång, derest han då ännu qvarstode,

öfverflyttas på pensionsstat. Öfvergångsaflöningsstaten skulle derigenom

komma att nedgå med 500 kronor och denna stats slutsumma, utgörande

enligt 1899 års stat 10,450 kronor, komma att utgöra 9,950 kronor.

Beträffande Kongl. Maj:ts föreliggande förslag i hvad det afser

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

ökning i aflöningsstaten för uppförande å densamma af fem kontrollörer

i andra lönegraden, fem kammarskrifvare i andra lönegraden, en kammarskrifvare

i lägsta lönegraden, en kitstuppsyningsman, tolf vaktmästare

i högsta lönegraden, fyra vaktmästare i tredje lönegraden samt fyra

roddare i lägsta lönegraden, har utskottet icke haft annat att erinra,

än att inrättandet af två andre-kontrollörsbefattningar vid tullkammaren

i Stockholm synes utskottet böra tills vidare anstå. Enligt hvad af

statsrådsprotokollet inhemtas, har någon sådan förstärkning i personalen

nu icke blifvit af denna tullkammare i sammanhang med den förestående

regleringen af dess stat ifrågasatt. Och då förändrade anordningar i

afseende å tullokalerna i hufvudstaden äro att under den närmaste

tiden emotse, torde dessa anordningars vidtagande böra afvaktas före

inrättande af tjenster, som icke synas vara af förhållandena oafvisligen

påkallade. Utskottet anser följaktligen, att antalet nya kontrollörer

i andra lönegraden bör nedsättas från de i statsrådsprotokollet

upptagna fem till tre; och skulle i följd häraf den lön och tjenstgöringspenningar

omfattande ordinarie aflöningsstaten komma att ökas med

42,900 kronor, eller 6,000 kronor mindre, än Kongl. Maj:t föreslagit.

Såsom ofvan meddelats, har föreslagits, att det å aflöningsstaten

uppförda anslaget till vikariatsersätt ning, extra biträden m. m. vid

lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen måtte höjas från

250,000 kronor till 300,000 kronor. Då de af generaltullstyrelsen för

en sådan höjning anförda skäl synas utskottet ega giltighet, har

utskottet ansett sig höra biträda förslaget derom. Men att detta anslag

på samma gång skulle, på sätt Kongl. Maj:t hemstält, förändras från

bestämdt anslag till förslagsanslag, anser utskottet icke vara erforderligt.

Då vid bifall till förhöjningen anslaget kommer att upptagas till det

belopp, hvarmed det beräknas böra utgå, torde utgifterna från detsamma

kunna till fullo bestridas utan en förändring i anslagets natur, en förändring,

som i allmänhet icke synes böra vidtagas, utan att särskilda

skäl dertill föranleda.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då utskottet icke

haft något att erinra mot den föreslagna ändringen i öfvergångsstaten,

får utskottet hemställa,

a) att Kongl. Maj:ts förslag om höjning i tullverkets

lön- och tjenstgöringspenningar omfattande

ordinarie aflöningsstat må på det sätt bifallas, att

denna stat ökas med 42,900 kronor;

b) att Kongl. Maj:ts förslag om förändring i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till skogsväsendet.

[5.]

det å tullverkets aflöningsstat uppförda anslaget till

vikariatsersättning, extra biträden m. m. må på det

sätt bifallas, att anslaget, med bibehållande af anslagets

natur af bestämdt anslag, höjes från 250,000 kronor

med 50,000 kronor till 300,000 kronor;

c) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit,

föranledande till ändringar i tullverkets stater, må åt

Riksdagen bifallas; samt

d) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet

under mom. a), b) och c) föreslagit och med upptagande

af tullverkets stater till följande belopp,

nemligen

aflöningsstaten ............................ kronor

öfvergångsaflöningsstaten........... „

ålderstilläggsstaten............... „

indragningsstaten.................. ,,

pensionsstaten för afskedade tjen
stemän

och betjente ............... „

pensionsstaterna för aflida e tjenstemäns

och betj entes efter - lemnade enkor och barn (deraf

10,000 kronor bestämdt anslag) ,, 41,800

omkostnadsstaten........................... „ 228,600

2,066,300

9,950

220,000

10,550

227,000: —

tillsammans kronor 2,804,200

må för år 1900 bestämma anslaget till tullverket

till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af

2,804,200 kronor att såsom förslagsanslag utgå direkt

af tullmedlen, hvarvid uppstår en ökning i anslagets

nuvarande belopp af 91,200 kronor.

Skogsväsendet.

5:o) I afseende å anslagstiteln »skogsväsendet» har Kongl. Maj:t

föreslagit, att Riksdagen måtte

dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare en

jägmästare med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor

och resepenningar 400 kronor samt fyra kronojägare med för hvardera

lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar 100 kronor samt hyresersättning

100 kronor, och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

för sådant ändamål höja det bestämda anslaget för skogsstaten,

nu 446,108 kronor, med 5,300 kronor till 451,408 kronor;

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, nu 794,742 kronor, med

216,150 kronor till 1,010,892 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten........................... kronor 451,408: —

„ statens skogsläroverk......... „ 50,500: — kronor 501,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal ...................................................... „ 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervis
ningen.

..........................kronor 4,800: —

„ kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande åt

skogsväsendet i allmänhet „ 1,010,892:— ?? 1,015,692:

summa kronor 1,602,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet

skulle ökas med 221,450 kronor;

dels och medgifva, att till bestridande af de kostnader för kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

till hvilka det för år 1899 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag

icke lemnade tillgång, finge efter Kongl. Maj:ts bemyndigande

af domänstyrelsen under år 1899 förskjutas ett belopp af högst 106,000

kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.

Derjemte har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen,

att jägmästare måtte i fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig

till godo den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom statens

skogsingeniör.

Hvad först angår anslaget för skogsstaten, inhemtas af statsrådsprotokollet,

att domänstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25

oktober 1898 angående anslagsbehofvet för år 1900 funnit en höjning

af detta anslag erforderlig för åstadkommande af nödig ökning af

den ordinarie skogspersonalen inom Bergslagsdistriktet, omfattande,

bland andra, Örebro och Vestmanlands län.

Med afseende härå har t. f. departementschefen till en början

erinrat, hurusom vid senaste reglering af skogsstaten, hvilken reglering

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

O 4

i enlighet med af Riksdagen godkändt förslag af Kongl. Maj:t faststälts

genom skrifvelse till domänstyrelsen den 29 november 1889,

de två förutvarande jägmästaretjensterna inom Örebro län bibehållits,

under det att en af de inom Vestmanlands län dittillsvarande tre

jägmästaretjensterna indragits, enär förvaltningen af och kontrollen

öfver de i sistnämnda län befintliga allmänna skogar ansetts under dåvarande

förhållanden kunna handbafvas af endast två revirförvaltare.

I den framställning om åstadkommande af erforderlig ökning af den

ordinarie skogspersonalen m. m., som den 1 november 1897 af domänstyrelsen

aflåtits till Kongl. Maj:t och för hvilken framställnings innehåll

närmare redogörelse af chefen för finansdepartementet lemnats,

då han den 14 januari 1898 för Kongl. Maj:t anmält de under förevarande

hufvudtitel hörande anslagsbehof för innevarande år, hade

domänstyrelsen anfört, bland annat, att, innan markinköpen inom de

fem sydliga distrikten fått den utsträckning, att betydligare vidder

förvärfvats, det nuvarande antalet jägmästare inom samma distrikt ej

borde ökas, och st}^relsen hade derför ej heller föreslagit någon förstärkning

af den ordinarie skogspersonalen inom Bergslagsdistriktet.

Efter att hafva erinrat om dessa förhållanden har t. f. departementschefen

vidare anfört, att under de senare åren emellertid för

statsverkets räkning förvärfvats eganderätt till vidsträckta områden

inom Örebro och Vestmanlands län, af hvilka områden bildats nya

kronoparker. Samtliga dessa egendomar, tillsammans innehållande 20,648

hektar 15 ar och betingande i inköp 1,268,000 kronor, tillhörde nu dels

Örebro och dels Köpings revir.

Genom dessa inköp af mark för statsverkets räkning hade förhållandena

inom nämnda revir särskildt under senaste året högst

väsentligt förändrats. Sedan öfverjägmästaren i distriktet hos domänstyrelsen

framhållit nödvändigheten deraf, att, efter det inköp af

Uttersbergs område kommit till stånd, ett nytt revir bildades af samtliga

i denna ort nyförvärfvade kronoparker, samt tillika hemstält,

att, intill dess så kunde ske, en biträdande jägmästare måtte inom

sagda revir anställas och stationeras vid Grönbo egendom, hade ock

Kongl. Maj:t, med bifall till domänstyrelsens i sådant afseende gjorda

framställning, enligt kongl. bref den 30 september 1898 bemyndigat

styrelsen att tills vidare intill slutet af samma år anställa en biträdande

jägmästare i Örebro och Köpings revir; och vore i det af Kongl. Maj :t

den 3 december sistnämnda år faststälda generalförslag öfver utgifter

från reservationsanslaget för skogsväsendet år 1899 uppfördt arfvode

till en biträdande jägmästare i nyssberörda två revir.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

I sin förenämnda skrifvelse den 25 oktober 1898 hade nu domänstyrelsen

anfört, att styrelsen ansåge sig så mycket mindre kunna

uppskjuta att för Kongl. Maj:t anmäla behofvet af det ifrågasatta nya

revirets bildande, som de förvärfvade kronoparkernas behöriga skötsel

och vård icke kunde tillgodoses, utan att en revirförvaltare vore i

orten boende och åt kronoparkerna egnade sin tid, hvilket icke utan

skada för skogsskötseln kunde uppdragas åt förutvarande revirförvaltare.

Ett ganska stort antal mindre hemmansbruk, torp och lägenheter

å de nya kronoparkerna vore utarrenderadt mot fasta penningarrenden,

men nästan samtlige arrendatorer måste till stor del intjena

dessa arrenden genom arbeten med kolning, virkesforsling, dikning

m. m. å kronoparkerna. Revirförvaltaren måste anordna och öfvervaka

alla dessa arbeten samt handhafva den deraf beroende ekonomiska

förvaltning.

För de nya kronoskogarnes bevakning erfordrades, förutom en å

Grönbo kronopark redan stationerad kronojägare, ytterligare fyra ordinarie

kronojägare, motsvarande förutvarande antalet skogvaktare derstädes.

Enär boställen icke omedelbart kunde beredas desse kronojägare,

borde utom lön och tjenstgöringspenningar jemväl hyresersättning åt

dem anslås.

På grund af hvad sålunda anförts hade domänstyrelsen hemstält,

att inom Örebro och Vestmanlands län måtte inrättas dels en ny jägmästare^

enst, dels ock fyra nya kronoj ägarebefattningar; att de årliga

aflöningsförmånerna vid dessa tjenster måtte, med tillämpning af de i

förenämnda kongl. skrifvelse den 29 november 1889 följda grunder,

bestämmas vid jägmästaretjensten till 1,500 kronor i lön, 1,000 kronor

i tjenstgöringspenningar och 400 kronor såsom resepenningar samt vid

en hvar af de nya kronoj ägarebefattningarna till 400 kronor i lön, 100

kronor i tjenstgöringspenningar samt 100 kronor såsom hyresersättning;

samt att till följd häraf bestämda anslaget för skogsstaten måtte höjas

med 5,300 kronor till 451,408 kronor.

Då departementschefen den 14 januari 1898 för Kongl. Maj:t

anmälde domänstyrelsens förenämnda framställning angående åstadkommande

af erforderlig ökning af den ordinarie skogspersonalen m. m.

den 1 november 1897, både han anfört, bland annat, att det syntes

honom icke gerna kunna vara tvifvel underkastadt, att, ehuruväl icke

mer än nio år förflutit, sedan reglering af skogsstaten senast egt rum,

en icke obetydlig ökning i antalet af den förvaltande och bevakande

personal, som då å staten uppförts, vore af behofvet påkallad, men att

Bih. till Riks. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

han dock ansåge någon kortare tida uppskof med denna frågas företagande

till slutligt afgörande böra ega rum. Denna sin åsigt hade

departementschefen grundat derpå, att den af Kongl. Maj:t den 16

oktober 1896 tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder

lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af

de enskilda skogarne, åt hvilken komité Kongl. Maj:t tillika uppdragit

att behandla frågan angående statens skogsförvaltnings medverkan för

främjande af enskilde jordegares skogsvård, då ännu icke afslutat sina

arbeten, och att med ändringar i staten syntes honom böra anstå, intill

dess de på frågan inverkande förhållanden, som kunde härröra af

nyssnämnda komités arbeten, förelåge till bedömande.

Omförmälda komité hade visserligen ännu icke afslutat sina arbeten

och aflemnat sina förslag; men då det enligt t. f. departementschefens

förmenande nu måste anses vara ådagalagdt, att den ordinarie

skogspersonalen inom Örebro och Vestmanlands län måste ökas, för

att åt de nyförvärfvade statsskogarne inom sagda län skulle kunna beredas

tillbörlig vård och skötsel, syntes anledning icke längre föreligga

att uppskjuta frågan om ökning af sistnämnda skogspersonal i

afbidan på den reglering af skogsstaten i öfrigt, som framdeles kunde

finnas erforderlig, och biträdde för den skull t. f. departementschefen

domänstyrelsens förslag, att i gällande stat för skogsstaten måtte

uppföras ytterligare en jägmästare och fyra kronojägare med de för

dem af domänstyrelsen föreslagna aflöningsförmåner.

Vidkommande derefter reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet hade domänstyrelsen,

enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, funnit en väsentlig

höjning af detsamma vara oundgängligen nödig.

Redan i sitt den 1 november 1897 afgifna statsförslag för innevarande

år hade domänstyrelsen framhållit, hurusom de för år 1898

disponibla tillgångarna å anslaget icke komme att förslå till betäckande af

utgifterna för samma år. Med bifall till Kongl. Maj:ts i sådant afseende

gjorda framställning hade ock nästlidet års Riksdag medgifvit, att till

bestridande af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka anslaget icke lemnade

tillgång, finge efter Kongl. Maj:ts bemyndigande af domänstyrelsen

under år 1898 förskjutas ett belopp af högst 120,000 kronor, att af

samma års skogsmedel ersättas.

Nu hade domänstyrelsen i sitt statsförslag för år 1900 meddelat,

att af de från vederbörande skogstjenstemän inkomna förslag till för
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 27

valtningsåtgärder för år 1899 framginge, att ifrågavarande anslag ej

heller för detta år blefve tillräckligt för bestridande af utgifterna för

året. Behofvens fortsatta stegring hade föranledts hufvudsakligen deraf,

att den på senare åren uppkomna väsentliga ökning af kronoparkerna

inom åtskilliga delar af landet ej blott måste medföra betydligt förhöjda

kostnader för skogsodling, utverkning, utskylder och dylikt, utan äfven

nödvändiggjort provisorisk förstärkning af den förvaltande och bevakande

personalen, för hvilken förstärkning arfvoden måste utgå från

förevarande anslag i afvaktan på genomförandet af definitiv ökning af

de ordinarie skogstjenstemännens antal. Härtill komme att, i anseende

till den väsentligt stegrade afkastning statsskogarne på senare åren visat

sig lemna, det ur ekonomisk synpunkt vore lika naturligt som för skogsväsendets

tidsenliga utveckling nödvändigt, att de arbeten, som afsåge

skogarnes vård och skötsel, erhölle större omfattning än tillförene. En

bidragande orsak till utgifternas ökning i opåräknad grad vore naturligtvis

äfven det förhållande, att arbetsprisen under den sista tiden synnerligast

i de norrländska länen i hög grad stigit. Skulle behofven för

innevarande år fullt tillgodoses, skulle dertill erfordras ett belopp af

omkring 900,700 kronor eller omkring 106,000 kronor mer än årets

anslag, 794,742 kronor.

Hvad åter anslagsbehofvet för år 1900 anginge, vore det af förenämnda

anledningar antagligt, att utgifterna för samma år komme att

ökas med ytterligare omkring 110,000 kronor utöfver det af domänstyrelsen,

på sätt nyss förmälts, för innevarande år beräknade utgiftsbeloppet,

900,700 kronor.

På grund häraf hade domänstyrelsen hemstält, att ifrågavarande

anslag måtte för nästkommande statsregleringsperiod höjas med 216,150

kronor till 1,010,892 kronor.

Denna höjning hade domänstyrelsen dock ansett blifva tillräcklig

endast under den förutsättning, att de till utförande under år 1899 afsedda

arbeten kunde under samma år verkställas. Derest af brist på

medel eu del af dessa arbeten måste uppskjutas till år 1900, komme

kostnaden för de uppskjutna arbetena att betunga anslaget för sistnämnda

år med ännu större utgifter än de nu af domänstyrelsen beräknade,

hvarförutom skulle föranledas betydliga svårigheter att med den tillgängliga

personalen medhinna arbetenas utförande. Domänstyrelsen

hade för den skull hemstält, att, i öfverensstämmelse med hvad under

år 1898 egt rum, styrelsen måtte jemväl under år 1899 få förskjuta

och af samma års skogsmedel ersätta hvad som komme att brista i

årets anslag, dock högst 106,000 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Vidkommande domänstyrelsens sistberörda framställning har t. f.

departementschefen erinrat derom, att Kongl. Maj:t, på sätt förut antydts,

den 3 sistlidne december faststält af domänstyrelsen uppgjordt

generalförslag öfver användandet af reservationsanslaget för år 1899.

Det sålunda faststälda generalförslaget slutade å ett belopp af 799,542

kronor, motsvarande summan af samma års anslag, men hade i detta

generalförslag icke upptagits kostnaderna för åtskilliga arbeten, hvilka

visserligen i och för sig ansetts oundgängliga, men icke förekomme

till utförande förrän längre fram på året. Kostnaderna för dessa arbeten

hade af domänstyrelsen på grund af de från skogstjenstemännen inkomna

förvaltningsförslagen beräknats till 106,000 kronor. I hvilken mån samtliga

i sagda förvaltningsförslag upptagna kostnader vore af beskaffenhet

att böra fastställas till utgående, ansåge t. f. departementschefen

komma att utgöra föremål för framtida pröfning af Kongl. Maj:t,

men otvifvelaktigt vore, att å anslaget komme att saknas tillgång till

bestridande af kostnader, till hvilka för det behöriga handhafvandet af

vården om kronans skogar vore nödvändigt att bereda tillgång, och

funne t. f. departementschefen för den skull nödigt, att Riksdagens

medgifvande äskades dertill, att till bestridande af de kostnader för

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

till hvilka det för år 1899 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag

icke lemnade tillgång, finge efter Kongl. Maj:ts bemyndigande

af domänstyrelsen under år 1899 förskjutas ett belopp af högst 106,000

kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.

Beträffande beloppet af anslaget för år 1900 utvisade den betydliga

brist, som beräknats uppstå å anslaget äfven för år 1899, äfvensom

anledningarna till denna brist, hvilka kunde antagas komma att i ännu

högre grad göra sig gällande för år 1900, att anslagets belopp, trots

den väsentliga höjning deraf, som af nästlidet års Riksdag beviljats,

under nuvarande förhållanden vore otillräckligt, och att ytterligare en

betydlig höjning deraf måste ega rum, om det skulle kunna fylla sitt

ändamål. Mot den af domänstyrelsen ifrågasatta förhöjningens belopp,

216,150 kronor, har t. f. departementschefen icke haft något att

erinra.

I en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 21 januari 1896 hade,

enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, åtskilliga då- och

förutvarande skogsingeniörer anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för

beredande af rätt för ej mindre dåvarande och blifvande skogsingeniörer,

som vunne anställning såsom jägmästare, än äfven förutvarande skogs
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

ingeniörer, lrvilka redan utnämnts till jägmästare, att i sistnämnda egenskap

i fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig till godo den tid,

de innehaft förordnande såsom skogsingeniörer.

Beträffande tillkomsten af skogsingeniörsbefattningarna, de med

desamma förenade aflönings- och andra förmåner äfvensom sättet för

aflöningens utgående har t. f. departementschefen erinrat om följande.

Sedan 1874 års Riksdag i sammanhang med regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1875 stält till Kongl.

Maj:ts disposition ett förslagsanslag af 15,000 kronor för anställande af

högst sex skogsingeniörer till enskilde skogsegares tjenst, hade Kongl.

Maj:t den 16 oktober 1874 förordnat, bland annat, att dåvarande skogsstyrelsen

skulle ega att, efter kungjord 30 dagars ansökningstid, antaga

likasom ock att entlediga och permittera till en början högst tre dylika

tjenstemän samt öfver deras verksamhet utöfva tillsyn och meddela

nödiga föreskrifter rörande deras befattning, att arfvode för dessa befattningar

skulle utgå med 2,000 kronor för år, med rätt för skogsingeniörer

att utaf ifrågavarande anslag enligt räkning jemväl åtnjuta reseersättning

och traktamente under resedagar enligt 7:e klassen i dåvarande,

motsvarande 4:e klassen i nu gällande resereglemente, samt att dem

tillkommande traktamente under förrättningsdagar skulle med ett belopp

af 5 kronor för dag gäldas af den, som tjenstebiträdet påkallat, hvilken

äfven efter gällande taxa å arfvode för skogsförrättningar hade att ersätta

sådana med upprättande af mera omfattande skogshushållningsplaner

förenade arbeten, som icke kunde å förrättningsstället medhinnas.

Skogsingeniörernas antal hade sedan dess småningom ökats och

utgjorde för närvarande sex.

Med förmälan att af Riksdagens förberörda skrifvelse syntes framgå

afsigten, att skogsingeniörerna skulle i fråga om aflönings- och andra

förmåner erhålla en ställning, motsvarande landtbruksingeniörernas, hade

domänstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19 november 1889 hemstält,

att samtlige dåvarande sex skogsingeniörer, hvilka en hvar tjenstgjort

mera än fem år, måtte från och med år 1890 få komma i åtnjutande

af ett lönetillägg af 500 kronor hvardera för år räknadt, hvarigenom

deras aflöningsförhållanden äfven komme att blifva mera likstälda

med jägmästarnes enligt för desse då inträdande lönereglering.

Domänstyrelsens berörda framställning hade enligt kongl. bref den

13 december 1889 blifvit af Kongl. Maj:t bifallen; och sedan domänstyrelsen

vid afgifvande den 14 november 1894 af generalförslag för

år 1895 på förut angifna skäl hemstält, att tre af förenämndo skogs
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ingeniörer, som då fortfarande tjenstgjorde såsom sådana, måtte från

och med 1895 års början erhålla ett ytterligare lönetillägg af 500 kronor

hvardera, hade Kongl. Maj:t enligt bref den 30 november 1894 funnit

godt bifalla äfven denna domänstyrelsens framställning.

Hvad åter aflöningen för jägmästare beträffade, utgjordes densamma

jemlikt den enligt kongl. brefvet den 29 november 1889 faststälda

lönestat för skogsstaten af, förutom resepenningar, lön 1,500 kronor

samt tjenstgöringspenningar till belopp, vexlande mellan 1,000 och 1,600

kronor. Efter fem år kunde aflöningen höjas med 500 kronor och efter

tio år med ytterligare 500 kronor under de i kongl. kungörelsen af samma

dag föreskrifna vilkor, hvilka bland annat innehölle, att tidpunkten

för åtnjutande af första ålderstillägget under vissa angifna förutsättningar

inträdde fem år efter befattningens tillträdande samt att tidpunkten

för andra ålderstilläggets åtnjutande under enahanda förutsättningar inträdde

efter ytterligare fem år.

Sedermera hade, jemlikt kongl. brefvet den 6 juni 1890 och kongl.

kungörelsen af samma dag, i staten uppförts ett tredje ålderstillägg för

jägmästare likaledes å 500 kronor, att utgå efter femton års väl vitsordad

tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrigt, som för åtnjutande

af de förut medgifna ålderstilläggen blifvit bestämda.

Vidare vore genom kongl. brefvet den 3 juni 1892 stadgadt, bland

annat, att jägmästare i fråga om rätt till ålderstillägg finge räkna sig

till godo den tid, han innehaft befattning såsom föreståndare för statens

skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola, vare sig befattningen

innehafts på grund af konstitutorial eller, i följd af fråga om

skogsläroverks reglering, endast på kongl. förordnande. Aflöningen till

sistnämnde tjenstemän utginge, jemlikt de enligt kongl. brefven den 5

juni 1874 och den 5 juni 1885 faststälda stater, med 1,500 kronor till

föreståndare och underlärare vid Ombergs skogsskola och med 1,000

kronor till föreståndare vid annan statens skogsskola, hvartill för underläraren

vid Ombergs skogsskola och föreståndarne för öfriga skogsskolor

komme förmånen af fri bostad och vedbrand. Till skogsskoleföreståndare,

som ej tillika vore jägmästare, hade härutöfver under de

senare åren på grund af Kong], Maj:ts medgifvande för hvarje år från

reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet årligen utgått ett belopp af 1,000 kronor.

I nu ifrågavarande ansökning hade sökandena, under erinran att

vissa andra tjenstemän, såsom lärare vid de allmänna läroverken med

flere, vore berättigade till full tjenstårsberäkning för tjenstgöring såsom

extra ordinarie, till stöd för den af dem gjorda framställningen vidare

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

anfört, bland annat, att, då skogsingeniörerna i den enskilda skoghushållningens

tjenst vore sysselsatte med sådana arbeten, som till en stor

del utgjorde de ordinarie revirförvaltarnes tj en ste åligganden beträffande

kronans domäner, eller upprättande af skogshushållningsplaner, uppgörande

af afverkningsberäkningar, ledande af skogsodlingsarbeten och

dylikt, samt denna deras verksamhet till sin omfattning och betydelse

för höjande af skogshushållningen inom landet väl icke borde anses

mindre gagnande än till exempel föreståndarnes för statens skogsskolor

eller underlärarens vid Ombergs skogsskola, samma rätt till tjenstårsberäkning,

som de senare redan åtnjöte, syntes böra komma äfven skogsingeniörerna

till godo.

Domänstyrelsen hade i infordradt utlåtande anfört, att med hänsyn

dertill att skogsingeniörerna, i betraktande af de traktamenten och

arfvoden de af reqvirenter egde uppbära, kunde med afseende å aflöningen

anses med jägmästarne ungefärligen likstälde, och då det

syntes vara med billighet förenadt, att skogsingeniörer finge åtnjuta

samma förmåner som exempelvis skogsskoleföreståndare, styrelsen funne

ansökningen förtjena afseende.

Deremot hade statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats,

anfört, att då skogsingeniörsbefattning ej vore på stat uppförd,

utan skogsingeniör antoges för ett år i sänder af domänstyrelsen mot

arfvode, hvadan skogsingeniör alltså, i fråga om sin anställnings beskaffenhet,

ingalunda vore jemförlig med jägmästare, hvilket deremot

vore förhållandet med skogsskoleföreståndare och underläraren vid Ombergs

skogsskola, hvilka likasom jägmästare innehade befattningar, för

hvilka aflöning funnes uppförd i af Konung och Riksdag antagen stat,

statskontoret ansåge sig icke kunna förorda förevarande ansökning till

bifall.

T. f. departementschefen har för egen del anfört, att han funne

det vara med billighet öfverensstämmande, att skogsingeniör, då han

befordrades till jägmästare, finge i fråga om ålderstillägg räkna sig

till godo den tid, han tjenstgjort såsom skogsingeniör. Visserligen vore

skogsingeniörerna icke på stat uppförde, och i detta afseende förefunnes,

enligt hvad statskontoret äfven erinrat, en skilnad mellan, å ena sidan,

desse tjenstemän och, å andra sidan, jägmästarne äfvensom skogsskoleföreståndarne

och underläraren vid Ombergs skogsskola; men vid bedömande

af den nu föreliggande frågan syntes nyssnämnda omständighet

icke böra tillmätas afgörande betydelse, utan hölle t. f. departementschefen

före, att dervid hänsyn företrädesvis borde tagas till

arten och vigten af de göromål, skogsingeniörerna hade att utföra, och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

i detta afseende ansåge han, att skogsingeniörerna kunde i det närmaste

likställas med jägmästarne och icke borde sättas efter skogsskoleföreståndarne

och underläraren vid Ombergs skogsskola, hvilka sistnämnde

tjensteinnehafvare redan fått sig medgifven den förmån, hvaraf skogsingeniörerna

nu anhållit att få komma i åtnjutande.

För den enskilda skogshushållningen vore det uppenbarligen af stor

betydelse, att skogsingeniörsbefattningarna blefve besatta med lämpliga

och skickliga personer; och hvad statens skogar anginge, kunde fall

förekomma, då det funnes önskvärdt att för förvaltningen af dessa

skogar kunna taga i anspråk den erfarenhet, skogsingeniör såsom sådan

redan förvärfvat. Genom att medgifva skogsingeniörerna den nu ifrågasatta

förmånen skulle äfven dessa båda mål tvifvelsutan komma att främjas.

Beträffande först Kongl. Maj:ts förslag om uppförande i den för

skogsstaten gällande stat af en jägmästare och fyra kronojägare, har

utskottet visserligen ansett sig böra biträda förslaget i hvad det afser

fyra kronojägare, enär desse skulle komma att motsvara förutvarande

antalet skogvaktare å kronans ofvannämnda nyförvärfvade skogsparker

inom Örebro och Vestmanlands län; och synes hinder häremot så mycket

mindre böra möta, som vid den senaste, år 1889 företagna regleringen

af skogsstaten den åsigt gjorde sig gällande, att en ökning i kronojägaretjensternas

antal borde ega rum. Men på samma gång ansågos jägmästaretjensternas

antal böra nedbringas; och utskottet finner sig redan af denna

anledning böra sätta i tvifvelsmål, huruvida en ny jägmästaretjenst nu

bör inrättas. Ett ytterligare stöd för afstyrkande af Kongl. Maj:ts

förslag i denna del anser utskottet emellertid förefinnas i den omständighet,

att den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för utredande af

frågan, hvilka åtgärder lämpligen kunna vidtagas för vinnande af en

tillfredsställande vård af de enskilda skogarne, ännu icke afslutat sitt

arbete; ty gifvet är, att denna komité, som jemväl erhållit uppdrag att

behandla frågan om statens skogsförvaltnings medverkan för främjande

af enskilde jordegares skogsvård, kommer att i sitt förslag göra framställningar,

som kunna utöfva inflytande på skogsstatens organisation;

och synes följaktligen inrättande af nya fenster å denna stat böra anstå

i afvaktan på de anordningar, hvilka, efter det nämnda komité afgifvit

sitt utlåtande, möjligen må kunna anses böra vidtagas. — Anförda

omständighet har också, på sätt i statsrådsprotokollet omförmäles, föranledt

Kongl. Maj:t att undanskjuta en af domänstyrelsen väckt fråga

om ökning i skogspersonalen m. m.

Hvad särskildt vidkommer förvaltningen af ofvannämnda nyförvärf
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

33

vade skogsparker liar Kongl. Maj:t, enligt hvad af statsrådsprotokollet

inhemtas, för sådant ändamål anstalt en biträdande jägmästare i de båda

revir, till hvilka dessa skogsparker för närvarande höra, eller Örebro

och Köpings revir; och utskottet föreställer sig, att en sådan anordning

bör kunna utan olägenhet tills vidare fortgå.

Hvad Kongl. Maj:t under förestående anslagstitel hemstält dels i

fråga om höjning i reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet med 216,150 kronor

samt dels angående medgifvande, att till bestridande af de kostnader

för nämnda ändamål, till hvilka det för år 1899 anvisade reservations

anslaget icke lemnade tillgång, måtte få förskjutas ett belopp af högst

106,000 kronor, att af samma års skogsmedei ersättas, har utskottet,

på grund af hvad tillstatsrådsprotokollet blifvit i ärendet anfördt, ansett

sig böra förorda.

Lika med t. f. departementschefen anser utskottet, att de skogsingeniörerna

tillkommande göromål äro af den art, att de i allmänhet

kunna tillmätas samma betydelse i fråga om de enskilda skogarne

som jägmästarnes hvad kronoskogarne beträffar. Då önskvärdheten

af ett rationelt ordnande af hushållningen å de enskilde skogarne

allt mer gör sig gällande, torde det vara af stor betydelse, att hvad i

sådant syfte kan åtgöras icke försummas. Skogsingeniörernas gagnande

verksamhet i detta afseende torde vara allmänt erkänd, och qvarhållandet

vid sådan verksamhet af erfarne skogstjenstemän synes alltså vara af

vigt. Med hänsyn härtill har utskottet också ansett, att åt skogsingeniörerna

bör, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, beredas den förmån, att

den tid, de såsom sådane tjenstgöra, må, sedan de befordrats till jägmästare,

medräknas vid bestämmande af rätt till ålderstillägg. Men

häraf följer ej, att, såsom Kongl. Maj:ts förslag iunebär, förutvarande

skogsingeniörer, som numera öfvergått till jägmästarebefattningar, böra

göras delaktige af samma förmån; och för öfrigt torde bestämmandet

af en löneförmån på sådant sätt, att deri g-ifves retroaktiv verkan, i

allmänhet böra ske med stor varsamhet, helst i ett fall sådant som

detta, der icke är utredt, till livilket antal eller i hvad mån den föreslagna,

utsträckta beräkningsgrunden för ålderstillägg skulle komma

vederbörande tjenstemän till godo. Beträffande nuvarande skogsingeniörer,

anser utskottet ej heller dem böra tillerkännas rätt att, sedan de inträdt

i jägmästarebefattning, vid bestämmande af ålderstillägg medräkna den

tid, under hvilken de hittills innehaft skogsingeniörstjenst. Enligt hvad

utskottet inhemtat, har halfva antalet af dem nått den ålder i tjensten,

Bih. till Rilcsd. Prat. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 8 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att, derest desse befordrades till jägmästare, de skulle enligt Kougl.

Maj:ts förslag komma att omedelbart kunna tillerkännas alla de tre

medgifna ålder stilläggen. En sådan befordran skulle med afseende

härå och å deras lefnadsålder kunna eg a rum af uteslutande anledning

att bereda dem pension; men deras pensionering, om ock berättigad,

synes ingalunda höra på sådant, sätt åstadkommas. Och hvad de tre

öfriga skogsingeniörerna vidkommer, hafva de så nyligen tillträdt sina

befattningar, att den af dem i tj ensten redan tillryggalagda tidens

beräkning för ifrågavarande ändamål icke har afsevärd betydelse. Utskottet

anser derför, att det af Kongl. Maj:t i förevarande hänseende äskade

medgifvandet bör inskränkas derhän, att jägmästare må för bestämmande

af rätt till ålderstillägg räkna sig till godo sin tjenstetid såsom skogsingeniör,

dock endast för tiden, efter det Kongl. Maj:ts beslut härom

varder meddeladt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må

dels med afslag å Kongl. Maj:ts förslag om

uppförande i den för skogsstaten gällande stat af en

ny jägmästarelön bifalla Kongl. Maj:ts förslag om

uppförande i nämnda stat af fyra kronojägare med för

hvardera lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar 100

kronor samt hyresersättning 100 kronor, och

för sådant ändamål höja det bestämda anslaget

för skogsstaten, nu 446,108 kronor, med 2,400 kronor

till 448,508 kronor;

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

nu 794,742 kronor, med 216,150 kronor till

1,010,892 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ...... kr. 448,508: —

i> statens skogs
läroverk

......... d 50,500: — kr. 499,008: —

Transport kr. 499,008: —

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

Transport kr. 499,008: —

i förslagsanslag

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal » 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen

............... kr. 4,800: —

d kronoskogarnes

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet ......... » 1,010,892:— » 1,015,692: —

Summa kronor 1,599,100: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med 218,550 kronor;

b) att Riksdagen må medgifva, att till bestridande

af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, till

hvilka det för år 1899 för berörda ändamål anvisade

reservationsanslag icke lemnar tillgång, må efter

Kongl. Maj:ts bemyndigande af domänstyrelsen under

år 1899 förskjutas ett belopp af högst 106,000 kronor,

att af samma års skogsmedel ersättas; samt

c) att Riksdagen må medgifva, att jägmästare

må i fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig till

godo den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom

statens skogsingeniör, dock endast för tiden efter det

Kongl. Maj:ts beslut härom varder meddeladt.

6:o) I eu inom Första Kammaren väckt motion (n:o 20) har herr

H. P. P. Tamm föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att hvad af

skogsmedel under innevarande år inflöte utöfver det belopp, hvartill

dessa i riksstaten beräknats, finge af Kongl. Maj:t användas för inköp

af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, samt att, då det verkliga

öfverskottet af skogsmedel ej kunde blifva fullständigt kändt, förrän

Förslag om

anvisande af

medel för

skogsinköp.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statutskottets Utlåtande N:o 8.

1901, och medlen från försäljning af mindre kronoegendomar redan

för nu till staten utbjudna skogsegendomar vore otillräckliga och intill

1901 säkerligen många flera fördelaktiga anbud komme att göras,

Riksdagen måtte anslå 1,500,000 kronor att af Kongl. Maj:t användas

för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, med rättighet

för Kongl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottera hvad som

häraf kunde vara erforderligt redan under innevarande år.

Motionären har i förevarande ämne anfört, att huru skiftande

meningar än kunde råda om rätta lösningen af s. k. skogsfrågan, syntes

dock alltmer den åsigten vinna stadga, att den enda fullt effektiva

räddningen af skog läge deruti, att denna egdes af staten. Särskildt

i de mellersta och södra delarne af landet, hvarest staten egde jemförelsevis

. liten areal, vore det af vigt, att staten ökade sin skogsegendom

i allt större utsträckning, hvilken uppfattning Riksdagen visat

sig dela genom att för detta ändamål anslå köpeskillingarne, som inflöte

af försålda mindre kronoegendomar.

Emellertid vore sådana inköp af skogsmark beroende af hvad

som kunde af. kronoegendomar säljas och af en af naturliga orsaker

sinande källa, i den mån allt färre funnes att försälja; för närvarande

innelåge flera sådana fördelaktiga anbud, hvaraf en stor del måste tillbakavisas,

såvida icke medel till inköp på annat sätt bereddes.

Samtidigt hade emellertid inkomsterna af statsskogarne under de

senare åren visat en stark tendens att stiga, föranledd dels af stegrade

pris å virke, dels deraf att den egentliga inkomsten af statsskogarne

härflutit från gamla oafverkade kronoskogar i det nordligaste Sverige,

der afverkning ej längre borde, ekonomiskt sedt, uppskjutas. Osäkert

kunde vara, om och huru länge, sedan första afdrifningen öfvergått

dessa marker, samma inkomst kunde af dessa skogar, der återväxten

vore så ofantligt långsam, beräknas. Klok hushållning och önskvärdheten

af stadga i statsinkomst syntes bjuda att begagna öfverflödstiden

till konsolidering af skogskapitalet äfven för framtiden.

Dessa af statsskogarne influtna medel vore:

1892 ......................................................... kronor 2,977,000

1893 ....................................................... „ 2,923,000

1894 ....................................................... 3,500,000

1895 ........................................................ „ 4,224,000

1896 ......................................................... „ 4,269,000

1897 ........................................................ 5,455,000

1898 ...................................................... „ 7,700,000

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

hvilken senare inkomst öfverstege den i statsbudgeten beräknade med

icke mindre än 3,500,000 kronor.

Att med sådana summor utsvälla en redan öfvermättad budget

kunde icke vara statsekonomiskt klokt. Ett billigare sätt att ersätta

den afverkning, som gjordes, en förmånligare placering af kapital för

den, som ej beböfde den ögonblickliga ränteinkomsten, funnes icke

enligt motionärens förmenande än att förvärfva växtliga ungskogar till

pris, hvartill sådana äfven nu utbjödes — och den skog, som öfverginge

i statens hand, men också endast den, vore för alltid räddad undan förödelsens

faror och komme utan allt tvifvel att bereda staten en ständigt

stigande inkomst.

Om Riksdagen ville besluta, att hvad utöfver det af Riksdagen i

budgeten beräknade beloppet »skogsmedel» finge användas till inköp

af skogsmark, vore antagligt, att ej obetydliga medel under de goda

finansåren kunde blifva disponibla för skogs räddning och bevarande,

utan att Riksdagen derigenom undandroges full bestämmanderätt öfver

hvad den hvarje år i mån af behof ansåge af dessa medel böra å budgeten

upptagas.

Det af motionären framlagda förslag finner utskottet vara egnadt

att ådraga sig särskild uppmärksamhet. På sätt motionären antydt,

gifves ej säkrare medel till skogars räddning undan förödelse, än att

de förvärfvas af staten. Genom det af 1874 års Riksdag fattade beslut,

tat de medel, som inflyta genom försäljning af mindre kronolägenheter,

skola användas till inköp af skogbärande och till skogsodling tjenlig

mark, blef ett vigtigt steg i nämnda rigtning taget. Enligt utskottet

meddelad uppgift hafva sålunda influtna medel blifvit till ett belopp

af 6,586,835 kronor 71 öre använda till inköp af skogsmark, hvarjemte

den 5 december 1898 funnos i riksgäldskontoret för sådant ändamål

disponibla 1,239,113 kronor 49 öre och den 14 mars innevarande år

beräknas i köpeskillingar för kronolägenheter inflyta 981,428 kronor

43 öre.

Sistnämnda dag skulle alltså de inbetalda köpeskilligarne för försålda

lägenheter komma att uppgå till 8,807,377 kronor 63 öre. I

Kongl. Maj:ts till 1891 års Riksdag aflåtna proposition angående försäljning

af mindre kronolägenheter m. m. meddelades, att taxeringsvärdet

å de kronoegendomar, hvilkas arrenden ej öfverstege 500 kronor

och hvilkas försäljning numera är beslutad, uppgick till 8,192,900 kronor;

och äfven om man på grund af hittills vunnen erfarenhet beräknar

försäljningsvärdet omkring femtio procent högre än taxeringsvärdet,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

visar sig, att denna tillgång för ifrågavarande ändamåls tillgodoseende

snart kan blifva uttömd.

Vid sådant förhållande torde från annat håll böra beredas medel,

på det att tillfällen till för statsverket fördelaktiga skogsinköp icke

må i brist på tillgångar försummas; och erbjuder sig då i närmaste

hand, att, såsom motionären äfven föreslagit, de från kronoskogarne

genom afverkningar tillflytande inkomsterna höra för sådant ändamål

tagas i anspråk. Att, på sätt motionären synes afse, hela öfverskottet å

skogsmedlen, som, enligt hvad i den vid statsverkspropositionen fogade

inkomstberäkningen meddelas, för år 1898 uppgick till 3,500,000 kronor,

i allmänhet skulle framdeles för ändamålet disponeras, anser utskottet

icke tillrådligt, ty dels förefaller den summa, som nu framstår, större

än hvad skäligen bör för ifrågavarande behof på en gång anvisas, och

dels är detta öfverskott synnerligen vanskligt att för framtiden bedöma,

då det ju är beroende på högre eller lägre beräkning af denna inkomsttitel.

Efter de upplysningar, utskottet inhemtat, får utskottet meddela,

att följande utgifter för skogsinköp kunna för den närmaste tiden emotses,

nemligen

af Kongl. Maj:t beslutade markinköp kr. 536,098: 24

af domänstyrelsen hos Kongl. Maj:t

gjorda framställningar om markinköp,

derå Kongl. Maj:ts beslut

ännu icke erhållits .......................... ,, 611,385: — kr. 1,147,483: 24

i domänstyrelsen under handläggning varande, af öfverjägmästare

uppskattade och tillstyrkta markinköp ,, 317,480: —

på undersökning beroende markinköp omkring ......... „ 2,500,000: —

Summa kr. 3,964,963: 24.

Om härifrån dragas ofvannämnda belopp:

i riksgäldskontor innestående... kr. 1,239,113:4 9

och den 14 mars 1899 inflytande „ 981,428:4 3 ]cr. 2,220,541:9 2

visar sig en brist å............................................................. kr. 1,744,421: 32.

Till de markinköp, som kunna under den närmaste tiden erbjuda

sig och befinnas vara för staten fördelaktiga, erfordras sålunda utöfver

derför afsedda medel ett ytterligare belopp, hvilket utskottet trott sig

böra föreslå till i rund summa 1,500,000 kronor; och i enlighet med

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

39

hvad ofvan blifvit uttaladt, anser utskottet detta belopp böra från innevarande

års skogsmedel anvisas.

Från dessa medel äro, förutom i riksstaten upptagna 4,000,000

kronor, af utskottet föreslagna att utgå dels härofvan såsom bidrag till

bestridande af kostnaderna för kronoskogarnes förvaltning m. m. 106,000

kronor och dels med anledning af särskild från Kongl. Maj:t gjord framställning

150,000 kronor till bekostande af åtgärder för bekämpande åt

insekten nunnan; men anser utskottet, att 1899 års skogsmedel med

säkerhet lemna tillgång äfven till nu föreslagna utgift å 1,500,000

kronor; och lärer Kongl. Maj:t vara i tillfälle att, om så erfordras,

under innevarande år förskjuta en del af beloppet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen med anledning af herr Tamms

förenämnda motion må medgifva, att till inköp af

skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark må

af innevarande års skogsmedel få användas ett belopp

af 1,500,000 kronor.

1:6) Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 2) har herr

C. P. af Buren hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att lånefond för

en särskild fond måtte bildas med ändamål att genom räntefria lån sk°P^shfe:

främja en ordnad skogshushållning i vårt land dels genom bildandet främjande.

af särskilda kommunalskogar, som skulle stå under skogsstatens vård

och förvaltning, och dels för att inköpa och skogsödla större eller

mindre lägenheter, som vore belägna inom de nuvarande häradsallmänningarnas

råmärken och på dess gränser; att riksgäldskontoret skulle

i mån af behof och uppå reqvisition af Kongl. Maj:t öfverlemna till

fonden en million kronor årligen från och med år 1900 tillsvidare;

att fonden skulle förvaltas af statskontoret; att i den mån fondens kapital

och sedermera inflytande låneafbetalningar dertill lemnade tillgång,

skulle å fonden efter Kongl. Maj:ts bestämmande anvisas lån för omförmälda

ändamål på vilkor, som Kongl. Maj:t funne betryggande; att

sådan kommunalskog, som nu vore nämnd, ej finge utan Kongl. Maj:ts

tillstånd afyttras eller förpantas; dock finge afverkning och försäljning

af virke och andra skogseffekter ega rum i enlighet med faststäld hushållningsplan

och särskilda i vederbörlig ordning meddelade föreskrifter

angående skogens skötsel; samt att, om under något år fonden ej skulle

utgå till hela beloppet för omförmälda ändamål, Kongl. Maj:t finge

använda öfverskottet till bildandet af statsskogar;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

eller, derest denna hemställan ej skulle i hufvndsakliga delar af

Riksdagen bifallas, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong). Maj:t

anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes taga i öfvervägande hvilka åtgärder

lämpligen borde vidtagas för det ändamål, som ofvan omnämnts, samt att

Kongl. Maj:t ville till Riksdagens pröfning framlägga förslag i ämnet.

Beträffande de skäl, som motionären framstält till stöd för sitt

yrkande, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

För närvarande och innan ofvannämnda den 16 oktober 1896

tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder lämpligen kunna

vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda skogarne,

fullgjort sitt uppdrag, synas genomgripande åtgärder för ordnande

af skogshushållningen inom vårt land icke böra beslutas; och i

allt fäll torde det af motionären framlagda förslag, huru behjertansvärdt

syftet med detsamma än må vara, i flera afseenden möta så stora praktiska

svårigheter, att möjligheten af dess genomförande med skäl torde

kunna ifrågasättas. Under erinran tillika, att hvad motionären föreslagit

i fråga om mindre lägenheters inköp för deras planterande med skog

och införlifvande med kommunalskogarne synes stå i uppenbar strid

med den numera lifligt omfattade meningen om önskvärdheten att bereda

egna hem åt mindre bemedlade, får utskottet hemställa,

_ att herr af Buréus förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Byggnader och reparationer.

mudder ■ 8:°) KonS1- MaJ:t har föreslagit, att Riksdagen måtte höja reserva
och

repara- tionsanslaget till byggnader och reparationer med 100,000 kronor eller

tioner. från 200,000 kronor till 300,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har t. f. departementschefen anfört, hurusom

före år 1873 funnits å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda två särskilda

anslag för underhåll och reparationer af publika byggnader, det

ena afseende sådana i hufvudstaden och det andra byggnader i landsorten.

Anslaget till byggnaderna i Stockholm, som år 1844 bestämts

till 32,000 rdr bko eller 48,000 rdr rgs, hade bibehållits oförändradt

vid nämnda belopp till år 1869, då det, för bekostande af erforderliga

reparationer å nationalmuseibyggnaden och för underhåll af dess tak,

höjts med 2,600 rdr eller till 50,600 rdr. Anslaget till byggnaderna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

i landsorten, hvilket år 1812 bestämts till 35,000 rdr bko eller 52,500

rdr rgs, hade tid efter annan höjts, så att detsamma år 1867 uppgått

till 70,300 rdr. Sedan, i anledning af Kongl. Maj:ts af Riksdagen

biträdda framställning, berörda båda anslag från och med år 1873

sammanförts till ett anslag å 120,900 kronor, att användas efter den

fördelning, som af Kongl. Maj:t kunde för hvarje år pröfvas eg a rum,

hade det sålunda sammanförda anslaget af 1876 års Riksdag blifvit

höjdt till 155,480 kronor, vid hvilken summa anslaget bibehållits, till

dess detsamma af Riksdagen år 1884 ytterligare ''höjts till det belopp,

hvarmed anslaget allt fortfarande utginge, eller till 200,000 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 sistlidne november hade

öfverintendentsembetet framhållit behofvet af en förhöjning af ifrågavarande

anslag och dervid anfört, bland annat, följande.

Under de fjorton år, som förflutit, sedan höjning i anslaget till

byggnader och reparationer af Riksdagen senast beviljats, hade förhållandena

i hithörande hänseenden så förändats, att frågan om ökning

i nyssnämnda anslag icke längre läte sig afvisa, såvida embetet skulle

se sig i stånd att på ett tillfredsställande sätt utöfva den vård öfver

de Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader, som blifvit embetet

anförtrodd. I detta afseende hade embetet velat erinra, att, utom det

att det otvifvelaktigt vore önskvärdt, att sagda byggnader i allmänhet

kunde hållas i ett till det yttre prydligare skick, sedan år 1885 eller

det första år, hvarunder byggnadsanslaget utgått med sitt nuvarande

belopp, följande nybyggnader, af hvilka flera vore särdeles betydande,

blifvit stälda under embetets inseende, utan att embetets medelstillgångar

samtidigt förökats, nemligen riksarkivets nybyggnad, operabyggnaden,

nybyggnaden för karolinska mediko-kirurgiska institutets anatomiska

och histologiska med flera institutioner, serafimerlasarettets f. d. tvätthus,

som omändrats till hygieniskt museum för nyssberörda institut,

nybyggnaden för tekniska högskolans kemiska m. fl. afdelningar, nya

länsresidens i Jönköping och Umeå samt nya landsstatshus i Falun,

Mariestad och Luleå jemte den så kallade Ornässtugan och lägenheten

Lugnet vid Upsala slott. Under samma tid hade deremot endast magasinen

under stadshuset i Stockholm eller de så kallade Ryssmagasinen

samt de gamla länsresidensen i Jönköping och Umeå och det gamla

landsstatshuset i Falun upphört att påkalla några omkostnader af

ifrågavarande anslag, hvilket från och med utgången af år 1898 icke

heller komme att belastas med utgifter för tolegrafhuset i Stockholm

eller för det gamla landsstatshuset i Luleå. Till förhöjande af kostBih.

till Riksd. Vrot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 8 Iläft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

naderna för det öfverintendentsembetet åliggande underhåll bidroge

deremot ytterligare de fyrfaldiga tillbyggnader till förutvarande hus,

som under ifrågavarande tidsperiod verkstälts, såsom påbyggnad å vestra

flygeln till generalstabens hus och å gymnastiska centralinstitutet, större

till- och påbyggnadsarbeten vid karolinska institutet dels å byggnaden

för patologisk-anatomiska institutionerna, dels ock å det så kallade

biblioteks- och boställshuset, nya flygelbyggnader vid Malmö länsresidens

och Halmstads slott samt tillbyggnader så väl vid landshöfdingsresidenset

som seminariebyggnåden i Falun. Men icke blott den omständigheten,

att flera större ny- eller tillbyggnader blifvit stälda under embetets

öfverinseende, hade ökat de underhållskostnader, det tillkomme embetet

att bestrida, utan dertill hade äfven väsentligt bidragit, att fordringarna

på underhållet stegrats, särskilt i fråga om länsresidensen med deras

boställsvåningar.

I betraktande af landshöfdingarnes i länen framskjutna ställning

och det, enligt embetets åsigt, fullt berättigade deri, att landshöfdingen

vore lika väl bebodd i den åt honom af staten upplåtna lägenhet som

i en förhyrd våning, hade dessa fordringar också, i den mån byggnadsanslagets

knappa tillgångar det medgifvit, af embetet villfarits.

Men icke blott de nämnda boställsvåningarna, utan äfven underhållet

af de för länsstyrelserna och öfriga embetsverk upplåtna lokaler

hade föranledt alltjemt väsentligt ökade kostnader, betiugade dels af

större anspråk på snygghet och beqvämlighet, till följd hvaraf reparationer

oftare blifvit begärda, dels ock af fordringar ej endast på ökade

utrymmen för den alltjemt tillväxande tjenstepersonalen och särskilt

för arkiv, hvilken sistnämnda fordran hos embetet framställe från flera

håll, men, i saknad af medel, måst afböjas, utan ock på elektrisk belysning

å de orter, der anordningar härför förefunnits. Härtill komme

att äfven i andra afseenden numera större kraf stäldes på omvårdnaden

af kronans byggnader. Sålunda kunde yrkanden på deras förseende

med fullt tidsenliga åskledaresystem svårligen skjutas åt sidan, och

ehuru icke obetydliga summor redan för detta ändamål användts, utgörande

i landsorten i medeltal under de tre sista åren omkring 2,860

kronor årligen, påkallade dock ännu ett icke obetydligt antal byggnader

i antydda hänseende nödig utrustning. Vidare påyrkades husens förseende

med flaggstänger och, hvad länsresidensen anginge, jemväl med

flaggor, ett mera kostsamt deltagande i olika orters eldsläckningsväsende,

anordnande af särskilda telefonrum m. m. dylikt, utgifter, som hvar för

sig till äfventyrs icke syntes så betungande, men som, då de yppade

sig från många håll, bildade icke obetydliga summor. I detta samman
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottds Utlåtande N:o 8.

43

hårig borde icke heller lernnas oanmärkta de rätt betydande belopp,

som åtginge för ett för reparationsanslaget egentligen så främmande

ändamål som inköp och underhåll af inventarier bos länsstyrelserna,

hvilka utgifter i medeltal under de tre sista åren uppgått till omkring

5,250 kronor för år, oberäknadt inköp af inventarier för de helt nya

embetslokalerna i Jönköping, Umeå, Mariestad och Luleå, tillhopa omkring

19,000 kronor.

Enligt hvad generalförslagen från och med år 1885 utvisade, hade

i förslagens tredje klasser, hvari skulle upptagas sådana vid de årliga

ekonomiska besigtningarna påsynade arbeten, till hvilkas utförande

byggnadsanslaget ej lemnat tillgång eller som eljest kunde utan allt

för stor olägenhet uppskjutas, intagits arbeten, hvilkas verkställande

betingat en kostnad, vexlande mellan högst 194,374 kronor 83 öre och

lägst 76,835 kronor 4 öre — år 1898 hade summan i fråga utgjort

108,500 kronor 18 öre — och dock vore dessa arbeten till allra största

delen sådana, som för de ifrågavarande statsegendomarnes fullt tillfredsställande

vård hade bort omedelbart efter deras påsyning bringas till

utförande. Ett ännu sämre resultat hade för visso i detta afseende

förelegat, derest icke 1890 års Riksdag på extra stat beviljat ett anslag

å 100,000 kronor, som med 50,000 kronor hvartdera af åren 1891 och

1892 utgått till reparations- och förändringsåtgäraer utvändigt å vissa

kronans hus i Stockholm samt till bestridande af kostnaden för inläggande

af brandbotten och deraf föranledda arbeten i det åt generalstaben

upplåtna hus å Riddarholmen, allt utgifter, som eljest bort bestridas

af det ordinarie byggnadsanslaget.

För att möjliggöra, att de mera omfattande reparationsarbeten,

som under tidsperioden i fråga förekommit, på en gång skulle kunna

utföras, hade Kongl. Maj:t derjemte på särskilda framställningar af

öfverintendentsembetet anbefalt statskontoret att förskottera de nödiga

beloppen, som sedan blifvit ersatta genom afbetalningar från följande

års anslag. Exempel härpå vore kostnaderna för reparationsarbeten vid

länsresidenset i Nyköping, 28,330 kronor 42 öre, ersatta med omkring

en tredjedel hvartdera af åren 1891, 1892 och 1893, för reparation af

en genom vådeld skadad, karolinska institutet tillhörande byggnad

13,982 kronor 4 öre, ersatta under åren 1894 och 1895, för reparationsarbeten

å Upsala slott 12,937 kronor 80 öre, ersatta under åren 1895

och 1896, samt för reparationsarbeten inom utrikesministerhotellet 10,000

kronor, ersatta jemväl under sistnämnda två år. Vidare hade öfverintendentsembetet

bemyndigats att från statskontoret lyfta ett belopp

af högst 33,180 kronor 58 öre för betäckande af kostnaderna för istånd
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sättande af landshöfdingebostaden i Göteborg och för vidtagande af

vissa reparations- och förändringsåtgärder beträffande landsstatshuset

derstädes, ett förskott, hvars ersättande enligt det förslag härför, som

embetet hade att till Kongl. Maj:t afgifva, kunde antagas komma att

betunga byggnadsanslaget under icke mindre än tre år och sålunda

förminska utsigten för de arbeten, som vore till utförande under samma

år påsynade, att då kunna verkställas.

Äfven om inom den närmaste framtiden nytt kanslihus blefve

uppfördt och åt arméförvaltningen komme att uppföras eu ny byggnad,

enär den åt bemälda embetsverk nu upplåtna troligen icke, till följd

af sina dåliga grundförhållanden, kunde bibehållas, sedan Stockholms

stad nedrifvit åbyggnaderna å angränsande tomt med adress n:o 1 vid

Nedre Munkbron för att använda densamma såsom öppen plats, samt

några vidtomfattande reparationer följaktligen icke behöfde, beträffande

det nuvarande kanslihuset och arméförvaltningens hus, ifrågakomma,

tarfvades dock i allt fall för närvarande grundliga reparations- och

underhållsarbeten å så godt som samtliga under embetets vård stående

byggnader i hufvudstaden, nemligen riddarholmskyrkan, gamla kungshuset

— ommurning af den gamla stödmuren å vestra delen af tomten

samt anordning af afloppsledning inom egendomen och komplettering

af vattenledningen, arbeten, som icke tillhörde den yttre restaurering

af byggnaden, hvarför Riksdagen beviljat extra anslag — vidare

kammarrättens, marinförvaltningens, riksarkivets, statistiska centralbyråns,

medicinalstyrelsens och generalstabens hus, det s. k. f. d.

Preisiska huset, tekniska högskolans och bergsskolans båda hufvudbyggnader,

tekniska skolans hus och öfriga byggnader inom qvarteret

Beridarebanan, dramatiska teatern, om densamma komme att för sitt

ändamål användas för längre tid än den för närvarande medgifna,

utrikesministerhoteliet, vissa karolinska institutet tillhörande byggnader,

allmänna garnisonssjukhuset, biblioteksbyggnaden i Humlegården och

musikaliska akademiens hus.

Hvad anginge byggnaderna i landsorten, ansåge öfverintendentsembetet,

att följande byggnader för å dem nödiga restaureringar m. m.

komme att under den närmaste tiden påkalla större omkostnadsbelopp,

nemligen Upsala slott — nya lokaler för länsstyrelsen — Linköpings

slott, länsresidensen i Vexiö, Kalmar, Visby, Kristianstad, Venersborg

och Karlstad, Halmstads och Vesterås slott samt landshöfdingeresidenset

i Falun. I fråga om samtliga seminariebyggnaderna, 12 till antalet,

vore särskildt att märka, att dessa, hvilka uppförts utan kontroll af

embetet, i allmänhet vore af den mindre goda beskaffenhet, att vid de

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

årliga besigtningarna och särskilt vid af- och tillträdessyner i anledning

af ombyten af rektorer ifrågasatts och bevisligen också erfordrats

reparationer till belopp, som, i förhållande till byggnadernas omfattning,

vore allt för stora. Endast genom grundligare och mera genomgripande

åtgärder, än det nuvarande knappa anslaget medgåfve, kunde

dessa byggnader efter hand erhålla nödig soliditet.

Det vore visserligen icke möjligt att i embetets förevarande skrifvelse

framlägga exakta kostnadsberäkningar för samtliga nu nämnda

underhållsarbeten, men den ungefärliga kostnaden härför hade öfverintendentsembetet

dock velat uppgifva. Sålunda kunde de af embetet

såsom nödiga ansedda arbeten inom hufvudsta,den antagas komma att

betinga ett omkostnadsbelopp af sammanlagdt omkring 280,000 kronor,

hvartill borde läggas dels ett årligt belopp af omkring 10,000 kronor

för det embetet anbefalda yttre underhållet af den särdeles svårskötta,

vidlyftiga operabyggnaden och dels 2,000 kronor om året för ett successivt

underhåll af den för förvittring i hög grad utsatta stenbeklädnaden å

nationalmuseibyggnadens fasader. Kostnaden för omförmälda reparationsarbeten

å husen i landsorten, oafsedt seminariebyggnaderna, kunde

förslagsvis antagas uppgå till omkring 235,000 kronor.

Efter de af embetet nu anmärkta reparationsarbetenas utförande

komme nog andra, tvifvelsutan lika nödiga och kostsamma att tid efter

annan erfordras, helst under embetets inseende sannolikt under årens

lopp komme att ställas nya byggnader eller förändrade inredningar af

gamla påkalla ökadt underhåll, i hvilket sistnämnda hänseende embetet

haft tanken närmast fästad på de nya landsarkiven. I betraktande af

hvad nu af embetet anförts och då det finge anses önskvärdt och för

staten förmånligast, att till embetets förfogande stäldes ett till sitt belopp

bestämdt anslag af den storlek, att embetet sattes i tillfälle att på ett

för statens byggnader så val till det yttre som det inre värdigt och för

deras bestånd och användning nöjaktigt sätt underhålla desamma, men

sådant icke med den till embetets disposition stående medelstillgången

numera vore möjligt, hade öfverintendentsembetet icke tvekat att göra

framställning om ökning i det ordinarie anslaget till byggnader och

reparationer. Enligt öfverintendentsembetets förmenande vore det nemligen

icke till fyllest, att för en eller annan gång ett extra anslag beviljades

allenast för afhjelpande af de vid tiden för anvisande af dylika

tillfälliga understöd mest påfallande brister, utan de dyrbara byggnaderna

i fråga kunde blott då sägas erhålla den omvårdnad dem tillkomme,

derest, såsom embetet nyss anmärkt, för hvarje år ett planmessigt

underhåll och nödiga förbättringar komme dem till del, i hvilken

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

händelse icke heller, exempelvis vid ombyten af boställshafvare, så

vidtomfattande reparationer, som för närvarande plägade påfordras,

blefve på en gång erforderliga. Hvad storleken af det belopp beträffade,

hvarmed anslaget borde ökas, hade öfverintendentsembetet, efter sorgfällig

pröfning af samtliga på frågan inverkande omständigheter, särskilt

de efter hand stegrade pris å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden,

ansett tillägget till anslaget icke böra eller kunna, om det

med förhöjningen afsedda ändamål skulle vinnas, eller att berättigade

underhållskraf, hvilka för framtiden antagligen komme att alltjemt

stegras, måtte kunna fyllas, bestämmas till lägre belopp än 100,000

kronor. #

På grund af hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört, hade

embetet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos 1899 års Riksdag föreslå,

att det å sjunde hufvudtitelns ordinarie stat uppförda anslag till byggnader

och reparationer måtte i 1900 års riksstat upptagas till ett belopp

af 300,000 kronor.

Hvad öfverintendentsembetet anfört syntes t. f. departementschefen

uppenbarligen ådagalägga, att beloppet af det nuvarande anslaget

till byggnader och reparationer vore alldeles otillräckligt och att

anslaget måste väsentligen ökas, för att de under öfverintendentsembetets

vård stälda byggnader i hufvudstaden och landsorten måtte kunna underhållas

i ett med hänsyn till deras så väl yttre som inre fullt tillfredsställande

skick. För att tillgodose de anspråk, som i detta afseende

skäligen kunde komma att ställas på anslaget, ansåge 1.1, departementschefen

lika med öfverintendentsembetet en ökning af detsamma med

100,000 kronor vara behöflig.

På de af öfverintendentsembetet anförda skäl finner utskottet en

ökning i det belopp, hvartill ifrågavarande anslag år 1884 höjdes och

sedermera alltjemt bestämts, vara af verkligt behof påkallad. Då emellertid

af nämnda embetes utredning i ämnet synes framgå, att en del

af den nu beräknade kostnaden för reparationsarbeten kan tillskrifvas

den omständighet, att erforderliga arbeten blifvit under närmast föregående

tid i brist på tillgångar å anslaget undanskjutna, föreställer

sig utskottet, att, om medel till utförande af hvad sålunda blifvit eftersatt

varda beviljade, anslagsbehofvet bör derefter nedgå under den af

Kongl. Maj:t nu såsom ordinarie anslag äskade summa. Med afseende

härå anser utskottet, att, derest ett belopp af 50,000 kronor varder till utförande

af uppskjutna underhålls- och reparationsarbeten å extra stat

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

för år 1900 uppfördt, en höjning å det ordinarie anslaget till 250,000

kronor bör vara för ifrågavarande ändamål till fyllest.

Utskottet hemställer derför:

a) att Riksdagen må höja reservationsanslaget

till byggnader och reparationer med 50,000 kronor,

eller från 200,000 kronor till 250,000 kronor; samt

b) att Riksdagen må till underhåll och reparationer

af publika byggnader för år 1900 å extra stat

anvisa ett belopp af 50,000 kronor.

Städers friheter.

9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att det i riksstaten Af?n ^°rgset

för innevarande år under anslaget »städers friheter» och rubriken »in- 1 friheter!

delning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrko- [7.]

tionde» upptagna belopp 40 kronor måtte minskas med 10 kronor.

T. f. departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ämne

meddelat, att i den af Kongl. Maj:t den 14 oktober 1898 utfärdade förordning

om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser

utgående kyrkotionde föreskrifvits, bland annat, att den i Skåne, Halland,

Blekinge, Bohuslän samt af vissa hemman i Elfsborgs län utgående

kyrkotionde skulle, med visst undantag, från och med år 1900 upphöra

att erläggas af de tiondeskyldige och att *från samma tid den afkortade

kyrkotionden skulle afföras ur räkenskaperna, nuvarande tjensteinnehafvares

rätt att uppbära dylik afkortad tionde dock oförkränkt.

Sedan statskontoret anbefalts afgifva förslag till de ändringar i

1900 års riksstat, som af berörda kongl. förordning påkallades, hade

statskontoret inkommit med dylikt förslag och dervid, hvad anginge

utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, anfört, att kyrkotionden

bland dessa utgifter vore upptagen endast under anslaget till städers

friheter med Karlshamns stad anordnad kyrkotionde 4 kronor 29 öre,

som jemte 33 kronor 57 öre staden Falkenberg anordnad grundskatt

af n:o 1 Falkenbergs laxfiske i Skrea socken och Årstads härad af

Hallands län enligt 1894 års Riksdags beslut i riksstaten beräknats till

i jemnadt tal 40 kronor; och hade statskontoret hemstält, att berörda

belopp, 4 kronor 29 öre, måtte ur riksstaten uteslutas samt den staden

Falkenberg anordnade grundskatt, 33 kronor 57 öre, deri upptagas

med ett till 30 kronor afjemnadt belopp.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, hemstälde

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

Ang. anslag

till arfvode

för en byråassistent

å

finansdepartementets

bankbyrå.

[8.]

t. f. departementschefen om framläggande för Riksdagen af förenämnda

förslag.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majtts omförmälda framställning må

af Riksdagen bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

10:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln

är icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å

sjunde hufvudtiteln må i riksstaten för år 1900 till

oförändrade belopp upptagas.

»Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjunde

hufvudtiteln, gjorda framställningar, hvilka icke redan här ofvan blifvit

af utskottet till behandling upptagna, får utskottet afgifva följande

yttranden och förslag.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

ll:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, till beredande af arfvode för

en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på

extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 4,000

kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

49

12:o) Sedan nästlidet års Riksdag, med bifall till en af Kongl.

Maj:t derom gjord framställning, för ordnande och registrerande, företrädesvis

af ännu oordnade delar, af kammarararkivets handlingar beviljat

ett extra anslag af 15,000 kronor, att utgå under tre år, och

deraf anvisat för år 1899 5,000 kronor, att ställas till kammarkollegii

disposition mot den redovisning och kontroll, som Kongl. Maj:t kunde

finna lämpligt föreskrifva, här Kongl. Maj:t, som den 28 oktober 1898

meddelat föreskrifter angående det sålunda beviljade anslagets användande,

nu föreslagit Riksdagen att af omförmälda, för ordnande och registrerande

af vissa handlingar i kammararkivet beviljade anslag å 15,000

kronor på extra stat för år 1900 anvisa 5,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för ordnande och registrerande

af vissa handlingar i kammararkivet af förut

beviljadt anslag å 15,000 kronor på extra stat för år

1900 anvisa 5,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

13:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde hufvudtiteln och

böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro enligt uppgifter från

statskontoret:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning af samt

verkställande af andra landtmäteriförrättningar å åtskilliga kronans

domäner ................................................................. kronor 22,241: 7 4

,, ersättning till vissa boställshafvare för saknad

afkomst af exproprierad jord ............................ „ 77: 8 0

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvisma
rens

sänkning......................................................... ,, 6,199: 2 2

ii godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenaflednings
företag

..................................................................... „ 15,424: 19

Transport kronor 43,942: 9 5.

Bih. till Riksd. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 7

Ang. anslag

till ordnande

och registrerande

af vissa

handlingar i

kammararkivet.

[9.]

Ang. ersättning

för af

statskontoret

gjorda

förskott.

Lio.]

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kronor 43,942: 9 5

till ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å indragna boställen .................................... „ 1,638: —

„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen „ 139,017:50

„ godtgörande af kostnader för nybyggnader och

reparationer vid förra länsmansbostället £ mantal

Tyrved n:o 2 i Sorunda socken af Stockholms

län ................................................................. „ 6,098: 5 0

„ godtgörande af förskjuten husröteersättning åt

tillträdande arrendatorn af indragna sergeantsbostället

| mantal Hägran n:o 1 i Lista socken

af Södermanlands län............................................. v 1,144:05

„ gäldande af vägskatt för kronan tillhöriga regala

laxfisken inom Norrbottens län........................... „ 1,613: 8 6

„ godtgörande af underhållsarbeten å Tranebergs,

N^ickeby och Drottningholms broar.................. ,, 3,250: —

„ ersättning till egare af skattefrälsehemman,

hvilkas räntor icke blifvit af statsverket inlösta,

........................................................................... „ 15,314: —

„ ersättning för inlösen af skattefrälseräntor från

hemman inom Kopparbergs och Skaraborgs

län................................................................................ „ 9,858:85

„ byggnadsersättningar enligt kongl. brefvet den

29 maj 1891 åt skogstorpare å kronoparker

i Norrbottens län ................. ^ 10,000:_

,, kostnader för upprättande af förslag till kolo- - nisation af vissa myrmarker inom Norrbottens

län................................................................................. „ 15,000: —

„ kostnader för tryckning och häftning af ett utaf

kommerskollegium och domänstyrelsen afgifvet

utlåtande rörande statens till bergshandterin
gens

understöd anslagna skogar........................ „ 391:50

,, kostnader för komitén för utredning af civilstatens

pensionskassas ställning och behof ... „ 52,342: 6 3

,, kostnader för komitén för afgifvande af yttrande

och förslag i fråga om sättet för uppehållande

af verksamheten å de kong], teatrarne........... „ 16,506:84

eller tillhopa kronor 316,118: 68.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

51

Till gäldande af nämnda förskott, 316,118 kronor 68 öre, har

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1900 anvisa

ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten borde

uppföras med 316,119 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majrts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1900 uppföra dels till arfvoden åt adjungerade kammarättsråd ett ning af arbetabelopp

af 12,800 kronor, dels ock till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifning skostnad i kammarrätten 4,700 kronor eller 12.]

tillsammans 17,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har t. f. departementschefen erinrat, hurusom

kammarrätten i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 oktober 1896,

med åberopande af den efter år 1877 ständigt fortgående tillväxten af de

till kammarrätten inkomna mål, hemstält, att å verkets stat måtte ytterligare

upptagas lön och tjenstgöringspenningar för två kammarrättsråd

med tillhopa 12,800 kronor och för en notarie med 3,000 kronor, med

rätt till ålderstillägg för nämnda befattningars innehafvare, samt att

det till vikariatsersättning m. m. anslagna beloppet måtte ökas till

31,300 kronor.

På föredragning af chefen för finansdepartementet hade Kongl.

Maj:t den 14 januari 1897 beslutit föreslå Riksdagen att å staten för

kammarrätten uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare

två kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare en

notarie med 3,000 kronor, med rätt för nämnda befattningars innehafvare

till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjensteman

i samma tjenstegrad, äfvensom höja det å kammarrättens stat uppförda

anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad, 28,400 kronor, med 2,900 kronor till 31,300

kronor, samt att sålunda höja anslaget till kammarrätten med 18,700

kronor eller från 169,600 kronor till 188,300 kronor.

1 skrifvelse den 13 maj 1897 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel hade Riksdagen anmärkt, att Riksdagen

på det sätt bifallit denna Kongl. Maj:ts framställning, att på

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

extra stat för år 1898 uppförts dels till arfvoden åt adjungerade

kammarrättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra

biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 4,700 kronor eller tillsammans

17,500 kronor, hvarjemte det ordinarie anslaget till kammarrätten

uppförts med oförändradt belopp eller 169,600 kronor.

På framställning af Kongl. Maj:t hade Riksdagen äfven för år

1899 på extra stat uppfört dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd

ett belopp af 12,800 kronor, dels ock till arfvoden åt extra

biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad i kammarrätten 4,700

kronor eller tillsammans 17,500 kronor.

Sedan kammarrätten till Kongl. Maj:t afgifvit förslag i fråga om

användningen af det sålunda på extra stat för år 1899 för kammarrätten

anvisade anslag, hade Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning

den 4 sistlidne november, i enlighet med kammarrättens hemställan,

dels förordnat, att kammarrätten skulle erhålla biträde af fyra adjungerade

ledamöter, af hvilka två, som utan hinder af bestämmelserna i den

för kammarrätten gällande instruktion skulle ega samma tjenstgöringsskyldighet

och befogenhet som kammarrättsråd, förordnats att tjenstgöra,

den ena under hela året 1899 och den andra tills vidare under

året samt de öfrige två likaledes tills vidare under tiden från och

med den 1 februari till och med den 15 juni samt från och med den

16 september till och med den 31 december 1899, dels ock medgifvit,

att af anslaget till arfvoden åt adjuDgerade kammarrättsråd finge för

ofvanberörda tjenstgöring utgå till den för hela året adjungerade ledamoten,

hvilken vore notarie i embetsverket och hade att till sin vikarie

afstå de till notarietjensten hörande tjenstgöringspenningar, ersättning

med 2,250 kronor samt till de öfrige adjungerade ledamöterna, så länge

de tjenstgjorde, godtgörelse beräknad för den tills vidare under året

förordnade efter 4,550 kronor för år samt för en hvar af de öfrige

efter 375 kronor för månad, att till vederbörande månadsvis utbetalas,

äfvensom att af anslaget till arfvoden åt extra biträden m. m. finge

disponeras 3,600 kronor till arfvoden åt fyra amanuenser, 700 kronor

till ersättande af renskrifningskostnad och 400 kronor till flitpenningar.

Nu hade kammarrätten i skrifvelse den 22 december 1898 anfört,

att antalet oafgjorda mål å ledamöternas rotlar, hvilket utgjort 229

balanserade till år 1889, 299 till år 1890, 426 till år 1891, 500 till år

1892, 498 till år 1893, 676 till år 1894, 908 till år 1895, 1,113 till

år 1896, 1,218 till år 1897 och 1,708 till år 1898, den 15 nyssnämnde

december nedgått till 1,362. Oaktadt balansen sålunda syntes vara i

aftagande, ansåge kammarätten dock uppenbart vara, att kammarrätten,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

53

för att kunna afarbeta densamma likasom för att derefter kunna förekomma

uppkomsten af ny balans, vore jemväl efter 1899 års utgång

i behof af ökadt antal ledamöter. Med vidhållande af sin förut uttalade

uppfattning, att nämnda behof ej kunde på tillfredsställande sätt tillgodoses,

med mindre antalet ordinarie ledamöter ökades, funne kammarrätten

sig derför böra förnya sin i ofvanberörda skrifvelse den 29

oktober 1896 gjorda framställning; och hade kammarrätten, för den

händelse att denna framställning icke vunne afseende, hemstält, att,

då behofvet af förstärkta arbetskrafter syntes särdeles trängande, de

anordningar för behofvets afhjelpande, som träffats för åren 1898 och

1899, måtte jemväl efter sistnämnda års utgång få fortfara.

Ehuru t. f. departementschefen ansåge önskvärdt, att i en domstol

som kammarrätten ledamöterna vore å ordinarie stat anstälda, funne

han sig dock för närvarande icke böra göra någon hemställan i

sådant syfte, utan tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte i öfverensstämmelse

med sin till nästlidet års Riksdag gjorda framställning aflåta

proposition till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900

uppföra

a) till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd

ett belopp af 12,800 kronor, samt

b) till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar

och renskrifningskostnad i kammarrätten 4,700 kronor;

eller tillsammans 17,500 kronor.

Påbyggnad å det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm.

15:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, jemte medgifvande

att till bestridande af kostnaden för påbyggnad af det åt telegrafverket

upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm finge användas det belopp,

7,036 kronor 27 öre, som qvarstode odisponeradt af det af Riksdagen

på extra stat för år 1898 för tillbyggnad å samma hus beviljade anslag,

113,730 kronor, för betäckande af det för ifrågasatt påbyggnad

å det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm härutöfver

erforderliga kostnadsbeloppet på extra stat för år 1900 bevilja

ett anslag af 27,000 kronor.

Ang. anslag

till påbyggnad

d det åt telegrafverket

vpplätna hus

vid Skeppsbron

i

Stockholm.

[13.]

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

T. f. departementschefen har i förevarande ärende till statsrådsprotokollet

meddelat följande.

Sedan Kongl. Maj:t i den till 1897 års Riksdag aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att på

extra stat för år 1898 bevilja ett anslag af 113,730 kronor till bestridande

af kostnaden för tillbyggnad af det staten tillhöriga, åt telegrafverket

upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm, hade Riksdagen, med

förmälan att Riksdagen inhemtat, att, förutom den utvidgning af telegrafverkets

lokaler i omförmälda hus, som lämpligen syntes kunna vinnas

genom ifrågavarande tillbyggnad, tillfälle funnes att genom ytterligare

byggnadsföretag å samma hus bereda så stort utrymme, att telegrafverkets

behof i detta afseende kunde antagas varda för de närmaste

tjugu åren tillgodosedt, förklarat, att Riksdagen med hänsyn härtill

funnit sig böra bifalla Kongl. Maj:ts berörda framställning.

Med tillkännagifvande att den tillbyggnad af omförmälda, åt telegrafverket

upplåtna hus, hvartill medel sålunda anvisats, under nästlidet

år afslutats och att den derstädes inrymda nya telefonsalen under innevarande

år komme att tagas i bruk, både telegrafstyrelsen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 15 november 1898 gjort framställning om anvisande

af medel för beredande åt telegrafverket af det ökade utrymme,

hvaraf verket ännu vore i behof.

Detta ökade utrymme hade telegrafstyrelsen ansett kunna vinnas,

såsom af Riksdagen antydts, genom ytterligare utvidgning af ifrågavarande

hus, på det sätt, att en våning påbyggdes det gamla huset åt

Skeppsbron och Slottsbacken; och hade styrelsen för den skull gått i

författning om uppgörande af ritningar till sådan påbyggnad, hvarjemte

styrelsen låtit verkställa beräkningar angående kostnaderna för den

ifrågasatta påbyggnadens utförande.

Under erinran att enligt det ursprungliga förslaget till den nu

färdiga nya tillbyggnaden våningen tre trappor upp i samma tillbyggnad

skulle inrymma dels en större lokaltelefonsal, dels ock ett särskilt

undersökningsrum, mon att, då ökadt, utrymme i telefonsalen funnits

nödigt, plats för det särskilda undersökningsrummet icke kunnat der

beredas, hade telegrafstyrelsen anfört, att det för telegrafverket nu erforderliga

ökade utrymme skulle kunna genom den föreslagna påbyggnaden

och vidtagande i sammanhang dermed af vissa förändrade anordningar

i det gamla huset beredas på följande sätt.

Bredvid den nya lokaltelefonsalen i våningen tre trappor upp i

den nya tillbyggnaden vore i det gamla huset belägen en annan telefonsal,

hvilken redan nu användes för lokaltrafiken. Denna sistnämnda

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

55

säl borde sammanslås med den nya stora telefonsalen genom borttagande

af mellanliggande vägg och takets höjande. De nuvarande till

omkoppling och toalett begagnade rummen i det gamla huset skulle

sammanslås till ett och taket höjas för att i det sålunda erhållna rummet

få en välbehöflig lokal uteslutande för omkopplingen. Det andra

för närvarande till lokaltelefoneriDgen jemväl använda rummet skulle

med bibehållen höjd användas till undersöknings- och instrumentrum,

samt det till interurbanrum nu disponerade rum, som vore för ändamålet

alldeles otillräckligt, sammanslås med två smärre afklädningsrum

till ett enda stort sådant. Öfver dessa två nya rum, undersökningsoch

instrumentrummen samt afklädningsrummet, äfvensom de näst derintill

belägna, föreståndarinnans rum och vaktrummet, hvilka skulle

bibehållas oförändrade, skulle till hela den höjd, nybyggnaden medgåfve,

inredas den nya interurbansalen, hvilken således komme att utgöra en

enda stor och ändamålsenlig vinkelsal åt Skeppsbron och Slottsbacken.

Slutligen skulle vinden användas till afklädnings- och toalettrum.

Enligt kostnadsberäkningarna hade af telegrafstyrelsen för sjelfva

byggnadsarbetet upptagits ett belopp af 26,000 kronor, för anordnande

af värmeledning 3,500 kronor och för inledning af elektriskt ljus utan

armatur och yttre ledningar 1,200 kronor, eller sammanlagdt ett belopp

af 30,700 kronor.

I sin år 1897 gjorda framställning om tillbyggnad af berörda, åt

telegrafverket upplåtna hus hade styrelsen förklarat, att det derför erforderliga

belopp icke kunde af telegrafverkets medel, vare sig förskottsmedel

eller upplånta medel, disponeras, helst ett minst lika stort belopp

åtginge för den del af inredningen af den nya telefonstationen, som

genast måste fullbordas. Af enahanda skäl hade styrelsen i sin förenämnda

skrifvelse hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen

för beredande af erforderliga medel till bestridande af kostnaderna för

den nu ifrågasatta påbyggnaden å samma hus.

I infordradt utlåtande hade öfverintendentsembetet anmält, att embetet

vid granskning af de genom telegrafstyrelsens försorg uppgjorda

ritningar till omförmälda byggnadsarbete icke funnit anledning till anmärkning

mot desamma, och att de upprättade kostnadsberäkningarna

icke från embetets sida föranledt andra erinringar, än att till dessas

slutsumma ............................................................................ kronor 30,700: —

lämpligen syntes böra läggas följande belopp, nemligen:
för

isolering mot kyla på de betonhvalf, som skulle

uppbära vindsgolfvet, .............................................. „ 1,000: —

Transport kronor 31,700: —

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kronor 31,700: —

för oförutsedda utgifter utöfver det i sådant afseende

allt för knappt upptagna belopp af 960 kronor „ 2,300: —

till följd hvaraf kostnaden borde antagas komma att

uppgå till ........................................................................ kronor 34,000: —

Slutligen hade telegrafstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den

27 december 1898 meddelat, att, enligt hvad öfverintendentsembetet hos

styrelsen anmält, af det af 1897 års Riksdag till bestridande af kostnaden

för tillbyggnad å ifrågavarande, åt telegrafverket upplåtna hus

på extra stat för år 1898 beviljade anslag af 113,730 kronor återstode

obegagnadt ett belopp af 11,036 kronor 27 öre; och hade telegrafstyrelsen

hemstält, att af sistnämnda belopp 4,000 kronor måtte afsättas

för inrättande af en i kostnadsförslaget rörande tillbyggnaden upptagen,

men ännu icke insatt ångpanna, samt att återstående 7,036 kronor 27

öre måtte användas för att minska det anslag, som erfordrades för den

nu föreslagna påbyggnaden å telegrafverkets hus.

För egen del har t. f. departementschefen anfört, att han lika

med telegrafstyrelsen ansåge, att till bestridande af kostnaden för

den nu föreslagna påbyggnaden å telegrafverkets hus borde i första

rummet användas hvad som återstode af förenämnda, af 1897 års Riksdag

beviljade extra anslag, utgörande, efter afdrag af kostnaden för

omförmälda ångpanna, 7,036 kronor 27 öre. Det anslag, som härutöfver

erfordrades för berörda påbyggnad, utgjorde således 26,963 kronor 73 öre

eller i rundt tal 27,000 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har t. f. departementschefen

tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande

framställning.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må dels på extra stat för år 1900

bevilja ett anslag af 27,000 kronor till påbyggnad af

det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i

Stockholm samt dels medgifva, att till bestridande af

kostnaden för omförmälda påbyggnad må användas

det belopp, 7,036 kronor 27 öre, som qvarstår ©disponerad!

af det af Riksdagen på extra stat för år 1898

för tillbyggnad å ifrågavarande hus beviljade anslag

113,730 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

Anläggning af en ny telegrafkabel mellan Sverige och Tyskland.

16:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande

af de på Sveriges del belöpande kostnaderna för anbringandet af den

genom tyska telegrafförvaltningens försorg mellan Sveriges kust och

Neu Mucran på Riigen nedlagda nya telegrafkabel äfvensom de i anledning

af kabelns nedläggning och förbindande med svenska telegrafnätet

föranledda utgifter bevilja ett extra anslag för år 1900 af 220,000

kronor.

Beträffande Kongl. Maj:ts förevarande framställning inhemtas af

statsrådsprotokollet följande.

Med förmälan, att under slutet af år 1897 fel uppstått å den

mellan Sverige och Tyskland nedlagda telegrafkabeln samt att vid den

undersökning, som för afhjelpandet af felet verkstälts, visat sig, att

kabeln i dess helhet befunnit sig i så dåligt skick, att den icke vidare

erbjöde den säkerhet för den telegrafiska förbindelsen mellan de båda

länderna, som af densamma kräfdes, hade telegrafstyrelsen i skrifvelse

den 22 mars 1898 anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till då församlade

Riksdag aflåta proposition om beviljande på extra stat för år 1899 af

ett anslag af 216,000 kronor för bestridande af de på Sveriges andel

belöpande kostnaderna för anbringandet af en fyrtrådig telegrafkabel

mellan Sveriges kust i närheten af Trelleborg och lämplig plats på ön

Riigen. Vid föredragning den 22 april 1898 af styrelsens berörda hemställan

hade emellertid Kongl. Maj:t, med afseende å den korta tid,

som kunde antagas återstå för Riksdagens sammanträde, icke funnit

skäl att då hos Riksdagen göra framställning om anvisande af medel

för anbringande af ifrågavarande telegrafkabel.

I sin berörda skrifvelse hade telegrafstyrelsen till en början omnämnt,

att genom telegrafkonventionen den 29 oktober 1864 angående

anläggandet af en direkt telegrafledning mellan Sverige och Preussen

bestämmelser träffats om nedläggandet af den dåvarande kabeln mellan

norra kusten af Riigen och södra kusten af Sverige.

Enligt dessa bestämmelser skulle kabelns anskaffande och nedläggning

ombesörjas af svenska telegrafstyrelsen efter föregående aftal

med den preussiska samt kostnaderna för kabelns förfärdigande äfvensom

för densammas nedläggning och underhåll bestridas af begge staterna

till hälften hvardera. Telegrafstyrelsen ålåge ock, jemlikt samma

konvention, att draga försorg om kabelns vidmagthållande i tjenstbart

Bih. till Riksd. Frat. 181)9. 4 Sami. 1 Afd. Häft. 8. 8

Ang. andag

till anläggning

af en ny

telegrafkabel

mellan Sverige

och Tyskland.

[14.]

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skick och i synnerhet om skyndsamt afhjelpande af hinder och afbrott

derå. Dessa bestämmelser hade sedermera i tillämpliga delar blifvit

upptagna i den nu gällande telegraföfverenskommelsen mellan Sverige

och Tyskland den 18 och 28 december 1876.

Vidare hade styrelsen anfört, att ifrågavarande kabel, som utlagts

år 1865 och således vore öfver trettio år gammal, under dessa år flera

gånger blifvit skadad, dervid den största skadan tillfogats densamma

under 1870 års krig mellan Tyskland och Frankrike, under hvilket

krig kabeln afhuggits och de båda kabeldelarne släpats ur sitt läge,

hvarje del åt olika håll. Till följd deraf hade kabeln icke kunnat sedermera

återföras i sitt ursprungliga läge. År 1886 hade kabeln sprungit

sönder i närheten af Riigens kust och måst repareras genom inskarfning

af ett nytt kabelstycke af tre kilometers längd. Det fel, som senast

inträffat å en af ledningstrådarne, hade ännu icke kunnat afhjelpas, enär

detsamma befunne sig på ett djup af omkring 30 meter och på ett afstånd

af 37 kilometer från svenska kusten samt kabelns tillstånd i öfrigt

vore så dåligt, att man ej utan synnerligen stor risk kunde vintertiden

upptaga densamma. Skulle nemligen under arbetet uppstå hårdt väder,

vore fara för handen, att hela kabeln rycktes af.

Efter den i anledning af detta kabelafbrott verkstälda undersökning

och den noggranna pröfning, kabelns dåvarande tillstånd i

sammanhang dermed underkastats, hade, såsom styrelsen förmält, så

väl den svenska som den tyska telegrafförvaltningen kommit till den

åsigt, att behofvet oafvisligen kräfde, att med det allra snaraste en ny

telegrafkabel nedlades mellan Sverige och Tyskland. Den nu befintliga

kabelns synnerligen osäkra beskaffenhet i dess helhet utsatte nemligen

den af kabeln beroende telegrafkorrespondensen när som helst för

faran af betänkliga rubbningar och afbrott, och genom upprepade och

dyrbara reparationer kunde icke numera vinnas någon tillförlitlig och

varaktig förbättring af kabeln. Beträffande den korrespondens, som

förmedlades genom ifrågavarande kabel, hade styrelsen omnämnt, att

det vore icke blott befordringen af de direkt mellan Sverige och Tyskland

utvexlade telegrammen, som vore beroende af kabeln, utan samma

förhållande egde äfven rum med Sveriges telegramvexling med alla

de länder, som vore belägna så, att Sveriges korrespondens till dem

måste gå genom Tyskland, såsom Österrike, Ungern, Schweiz, Italien,

Turkiet, Grekland m. fl. länder.

Under de förberedande underhandlingarna hade båda telegrafförvaltuingarna

varit eniga äfven derutinnan, att den nya kabeln borde

göras något olika den förutvarande. Denna sistnämnda innehölle, efter

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

59

hvad styrelsen anfört, tre ledningstrådar, af hvilka två vore förenade

med ledningar till Hamburg från Stockholm och från Göteborg samt

den tredje med ledning från Malmö till Berlin. Efter att förut alla

mellan Sverige och Tyskland samt via Tyskland gående telegram

omtelegraferats i Malmö, hade nemligen sedan år 1896 telegrafering

skett direkt mellan, å ena sidan, så väl Stockholm som Göteborg och,

å den andra, Hamburg. Emellertid hade telegrafförvaltningarna, med

hänsyn till den under de trettio senaste åren betydligt ökade korrespondensens

kraf på lättare förbindelser, ansett af nöden, att den nya

kabeln erhölle fyra ledningar eller således en mer än den förutvarande

kabeln. Enär hafsbottnen vid kabelns tyska landningsplats Arcona

visat sig vara olämplig för dess bestånd, hade förvaltningarna äfven

enats derom, att kabeln borde tagas i land på annat, något sydligare

ställe på ön Rugen. Äfven om härigenom kabellängden blefve något

ökad, skulle dock, enligt styrelsens åsigt, kostnaden derför motvägas

af dess större hållbarhet med dermed följande minskning i både underhållskostnader

och fara för afbrott.

I skrifvelse den 11 november nästlidet år hade telegrafstyrelsen

ånyo gjort framställning hos Kongl. Maj:t om anvisande af medel för

ifrågavarande ändamål.

Styrelsen hade nu meddelat, att de båda telegrafförvaltningarnas

i styrelsens förberörda skrifvelse omförmälda åsigt om den gamla

telegrafkabelns dåliga beskaffenhet och otillförlitlighet såsom telegrafisk

förbindelse mellan Sverige och Tyskland under loppet af nästlidet år

af erfarenheten ytterligare bekräftats, så att korrespondensen mellan

Malmö och Berlin under någon tid af året måst befordras öfver Stockholm.

Detta hade naturligtvis utom ökade kostnader och tidspillan

medfört stora svårigheter för den öfriga Stockholmskorrespondensen

på Tyskland. Då behofvet alltså oafvisligen kräfde, att med det allra

snaraste en ny telegrafkabel nedlades mellan de båda länderna, hade

tyska telegrafförvaltuingen, som ansett, att dermed ej längre kunde

anstå, efter förhandlingar med svenska telegrafstyrelsen låtit vidtaga

åtgärder för anskaffande af en ny kabel; och hade numera genom

tyska telegrafförvaltningens försorg blifvit nedlagd mellan svenska

kusten och Rugen eu fyratrådig telegrafkabel, hvilken den 5 november

1898 tagits i bruk för allmän trafik. Denna nya kabel utginge från

Neu Mucran å Rugen och vore tagen i land vester om Trelleborg,

hvarifrån den fortsatte medelst luftledning direkt till Malmö. Den vore

64 nautiska mil lång och hade med nedläggning kostat omkring

440,000 riksmark eller omkring 396,000 kronor. Enligt konventionen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

angående anläggandet af den gamla kabeln hade kostnaderna för densammas

förfärdigande och nedläggning bestridts af begge staterna till

hälften hvardera, likasom äfven kostnaderna för underhållet af kabeln,

som sålunda tillhörde båda länderna gemensamt, skulle efter samma

grund fördelas. Den nya kabelns anskaffande och nedläggning hade

af tyska telegrafiförvaltningen ombesörjts under samma förutsättning

eller att kostnaderna derför skulle på nyssnämnda sätt fördelas och

den nya kabeln likasom den gamla utgöra svenska och tyska telegrafförvaltningarnas

gemensamma egendom. På Sveriges andel i kostnaden

för kabelns anbringande skulle således belöpa hälften af anläggningskostnaden

eller omkring 198,000 kronor. Härtill komme kostnaderna

för två kilometer extra strandkabel, kabelhus med inredning, kabelmärke,

nödiga anslutningsledningar mellan kabelhuset och telegrafnätets

hufvudledningar i Malmö samt omkostnader vid kabelns nedläggning

med tillhopa omkring 22,000 kronor. Sammanlagda beloppet

af de utgifter, som af den nya kabelns anskaffande föranledts, uppginge

sålunda, hvad Sverige anginge, till omkring 220,000 kronor.

Med tillkännagifvande, att telegrafstyrelsen icke till sitt förfogande

egde några medel till betäckande af ifrågavarande kostnader

och att det öfverskott af telegrafinkomster, som kunde komma att

uppstå, måste, på sätt äfven redan tagits i beräkning, användas för

utveckling af telegrafverkets anläggningar inom landet för att, såvidt

möjligt vore, hålla dessa i jemnhöjd med nutidens fordringar, hade

telegrafstyrelsen hemstält, att medel till bestridande af ifrågavarande

kostnader måtte beredas genom anvisande för år 1900 af ett extra

anslag för ändmålet.

Då den nya kabelns anbringande varit af behofvet oafvisligen

påkalladt, måste, enligt t. f. departementschefens förmenande, svenska

staten med den tyska deltaga i kostnaden för kabelns anskaffande

och nedläggning. Fördelningen af denna kostnad mellan Sverige

och Tyskland syntes, såsom af tyska telegrafiförvaltningen jemväl

förutsatts, böra ske efter enahanda grund som fördelningen af kostnaderna

för den gamla kabeln, eller så, att halfva kostnaden bestredes

af hvartdera landet. Det vore alltså nödvändigt att bereda

tillgång till bestridande af så väl den på Sverige belöpande andelen i

sagda kostnad som äfven de öfriga utgifter, hvilka, på sätt nyss nämnts,

föranledts af den nya kabelns anläggning och förbindande med det

svenska telegrafnätet. Vid det af telegrafstyrelsen upplysta förhållande,

att härtill erforderliga medel icke kunde af möjligen uppstående öfver
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

skottsmedel å telegrafinkomsten påräknas, hemstälde t. f. departementschefen

om proposition till Riksdagen af ofvannämnda innehåll.

På grund af hvad i statsrådsprotokollet blifvit anfördt, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, för bestridande af de på

Sveriges del belöpande kostnaderna för anbringandet

af den genom tyska telegrafförvaltningens försorg

mellan Sveriges kust och Neu Mucran på Riigen

nedlagda nya telegrafkabel äfvensom de i anledning af

kabelns nedläggning och förbindande med svenska telegrafnätet

föranledda utgifter, bevilja ett extra anslag

för år 1900 af 220,000 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

17:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

dels att af det utaf 1897 års Riksdag för anläggning af telefonledningar

beviljade anslag å 1,091,000 kronor på extra stat för år

1900 anvisa återstående beloppet, 369,000 kronor, dels ock att för anläggning

af telefonledningar från Stockholm till Luleå, från Luleå till

Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från Stockholm till Söderhamn,

från Östersund till Storlien, från Hudiksvall till Sveg och från Sundsvall

till Ragunda, från Stockholm till Norberg, från Stockholm till

Vesterås, från Stockholm till Eskilstuna, från Örebro till Karlstad,

från Örebro till Falun, från Örebro till Gefle och Söderhamn, från

Stockholm till Örebro, från Örebro till Nässjö, från Örebro till Göteborg,

från Karlstad till Filipstad och Mora, från Mora till Bollnäs och

Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från Stockholm till

Nyköping, från Norrköping till Örebro och från Norrköping till Nässjö,

från Norrköping till Göteborg, från Norrköping till Sköfde, från Linköping

till Hultsfred, från Nässjö till Malmö och från Nässjö till Vexiö

och Karlshamn, från Halmstad till Nässjö och från Halmstad till

Vexiö, från Borås till Varberg, från Göteborg till Skara, från Oskarshamn

till Ystad samt från Sundsvall till Östersund och Norska gränsen

vid Storlien bevilja ett extra anslag af 2,994,000 kronor samt deraf

för år 1900 anvisa ett belopp af 600,000 kronor till utförande af dem

bland ofvan uppräknade telefonlinier, som Kongl. Maj:t funno skäligt

bestämma.

Ang. anslag

till anläggning

af telefonledninqar.

[15.]

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 8.

Hvad först angår det äskade beloppet af 369,000 kronor, har

t. f. departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, att af det

utaf 1897 års Riksdag för anläggning af vissa telefonledningar beviljade

anslag å 1,091,000 kronor att utgå under tre år för år 1898

anvisats 395,000 kronor för anläggning af telefonledningarna Stockholm—

Göteborg och Hernösand—Piteå samt för år 1899 327,000 kronor för

anläggning af telefonledningarna Svinesund—Malmö och Haparanda—

Pajala.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 november nästlidet år hade

telegrafstyrelsen hemstält, att Kongl. Makt måtte till Riksdagen aflåta

framställning om anvisande för år 1900 af återstoden af ifrågavarande

anslag, eller 369,000 kronor, att användas för anläggning af telefonledningen

Stockholm—Malmö.

Vidkommande derefter anslagsfordringen å 2,994,000 kronor

har t. f. departementschefen vidare anfört, hurusom telegrafstyrelsen i

skrifvelse den 15 november 1898, med förmälan, att antalet samtal å de

interurbana telefonledningarna under de senaste åren i så väsentlig

grad ökats, att de befintliga ledningarna redan under någon tid varit

otillräckliga för allmänhetens samtalsbehof, gjort framställning om anvisande

af medel för genomförande af en af styrelsen uppgjord plan

för en systematisk utvidgning af rikstelefonnätet under de närmaste

åren.

Vid framläggande af denna plan hade styrelsen till en början

erinrat, huru det nuvarande interurbana telefonnätet tillkommit.

Den första verkligt interurbana linien hade kommit till stånd

genom uppläggande af en direkt och indirekt ledning mellan Stockholm

och Göteborg, hvartill Kongl. Maj:t, jemlikt kongl. bref den 4

maj 1888, från handels- och sjöfartsfonden anvisat ett lån å högst

230,000 kronor. Sedan på anmodan af chefen för finansdepartementet

telegrafstyrelsen afgifvit förslag rörande anläggning genom telegrafverkets

försorg af ytterligare telefonförbindelser mellan landets vigtigare

städer, hade af 1889 års Riksdag, på framställning af Kongl.

Maj: t, anvisats ett extra anslag af 750,000 kronor, att utgå under fem

år, till anläggning afföljande förbindelselinier: Stockholm—Nyköping—

Norrköping—Linköping—Vexiö—Malmö med utgrening till Jönköping,

Stockholm—Upsala—Gefle—Söderhamn—-Hudiksvall—Sundsvall —Hernösand

med utgrening till Sollefteå, Göteborg—Varberg—Halmstad—

Helsingborg—Malmö, Göteborg—Borås—Jönköping samt Göteborg—

Venersborg—Uddevalla. Derigenom hade staten på telefonväsendets

område öfvertagit eu uppgift, hvars fyllande afsåge att genom dess

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

63

försorg bringa till stånd ett hela landet omfattande telefonnät. För

ett snabbare fullföljande af detta mål hade under den femårsperiod,

för hvilken nyssnämnda anslag afsetts, dessutom anvisats särskilda

anslag för utförande af vissa ytterligare interurbana telefonledningar,

som kunde anses vara af mera framstående vigt. Så hade till linierna

Piteå—Haparanda, Örebro—Norska riksgränsen och Uddevalla—Strömstad

af 1891 års Riksdag anvisats tillhopa 116,000 kronor, till linierna

Stockholm—Örebro, Stockholm—Norrköping—Linköping, Malmö—Kristianstad

och Göteborg—Varekil—Lysekil af 1892 års Riksdag anslagits

tillhopa 206,450 kronor till telefonlinierna Malmö—Hildesborg,

Norrköping—Vestervik—Oskarshamn, Sundsvall—Östersund,

Malmö—Helsingborg och Varekil—Hättan af 1893 års Riksdag anvisats

tillsammans 134,600 kronor, och år 1894 hade af Riksdagen blifvit

anslaget ett belopp af 97,200 kronor för anläggande af linierna

Norrköping—Örebro och Stockholm—Sala—Norberg—Falun. Slutligen

hade 1897 års Riksdag beviljat ett extra anslag af 1,091,000 kronor,

att utgå under tre år, för anläggning af telefonledningar från

Svinesund till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från Stockholm

till Malmö, från Hernösand till Piteå och från Haparanda till Pajala.

Summan af de anslag utan återbetalningsskyldighet, som hittills beviljats

till anläggning af interurbanledningar, uppginge således till

2,395,250 kronor. Af dessa medel hade telegrafstyrelsen med år

1898 uppburit sammanlagdt 1,699,250 kronor. Ehuru med de sålunda

erhållna anslagsmedlen bekostats anläggningen af de stora stamlinierna

och en del öfriga större interurbana ledningar, samt de vinst- och

lånemedel, som telegrafstyrelsen haft till sitt förfogande, i främsta

rummet tagits i anspråk för anläggande och utvidgning af lokalnät

jemte till dessa hörande förbindelseledningar, hade telegrafstyrelsen

likväl måst under tiden, i den mån sistnämnda medel medgifvit, med

dessa bestrida jemväl uppläggandet af nya interurbanledningar på de

mest trafikerade linierna samt mellan orter, hvilkas behof af telefonisk

samfärdsel gjort sig särskildt märkbart.

Af det sålunda anlagda interurbana rikstelefonnätets förbindelseledningar

vore omkring en sjettedel af deras längd, deribland de dyrbara

ledningarne af grof koppartråd, bekostad med anslagsmedel, under

det att den återstående delen jemte samtliga abonnentledningar

utförts med vinst- och lånemedel.

I fråga om behofvet af nya interurbana telefonledningar äfvensom

de hufvudsyn punk ter, som telegrafstyrelsen ansett böra vara bestämmande

vid valet af de nya ledningarna, hade styrelsen vidare anfört

följande.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Den samtalstrafik, som de interurbana ledningarna vore afsedda

att förmedla, hade under de senaste åren tillväxt i en grad, som knappast

kunnat förutses. Följden hade ock blifvit, att trots den jemförelsevis

stora snabbhet, hvarmed hela nätet kommit till stånd, redan

nu interurbanledningarna blifvit otillräckliga. För affärslifvet hade

nemligen en snabb och säker telefonisk samfärdsel blifvit ett oundgängligt

behof, och allmänheten hade allt mer och mer gjort sig beroende

af de fördelar, rikstelefonnätet i sådant afseende erbjudit. I

hvilken grad den interurbana telefonkorrespondensen under de senaste

åren stegrats, framginge deraf, att då antalet samtal å alla interurbanledningar

under år 1893 utgjort 839,779, hade motsvarande siffra

för år 1897 uppgått till 2,147,610 och komme att för år 1898 öfverstiga

2,700,000. ökningen under de tio första månaderna af år 1898,

jemförd med samma tid år 1897, hade uppgått till 24,8 procent. Under

oktober månad samma år hade antalet samtal med 28,5 procent

öfverstigit motsvarande antal under oktober månad år 1897.

Att denna mer än tredubblade samtalsmängd hittills kunnat hopträngas

på de befintliga interurbanlinierna, ehuru dessa ej i samma

mån ökats, hade "berott derpå, att allmänheten och telegrafverket mött

hvarandra i bemödandet att trots den stora trängseln å ledningarna

förminska svårigheterna att få tiden att räcka till för så många samtal

som möjligt. Allmänheten hade nemligen å sin sida vant sig att

sjelf hushålla med tiden, så att numera korrespondenterna med vida

större noggrannhet passade på den bestämda tidpunkten för samtalens

anknytande samt för öfrigt under samtalen inskränkte sina meddelanden

till det nödvändigaste. För telegrafstyrelsen åter hade uppmärksamheten

ständigt varit rigtad på tillhandahållandet af allt snabbare

betjening samt träffandet af alla åtgärder, hvarigenom den minst tidsödande

samtalsanordning kunnat genomföras. I sådant afseende hade

å de mest belastade linierna telefonledningarna apterats för samtidig

telegrafering af samtalsbeställningarna, och derigenom hade kunnat åt

allmänheten inbesparas den tid, som förut åtgått för beställningarnas

framförande och korrespondenternas uppkallande. Genom dessa ömsesidiga

bemödanden hade å de större ledningarna kunnat under de egentliga

kontorstimmarna expedieras en samtalsmängd, som med beräkning

äfven af inkopplingstiden nedbragt samtalsperiodernas längd under

de berättigade tre minuterna. Detta omsorgsfulla tillvaratagande

af tiden hade äfven medfört den ekonomiska fördelen, att hvarje under

dessa timmar upptagen period representerade verkligen betalande

tid. För att bereda allmänheten äfven den fördelen att få vissa sär
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 65

skildt vigtiga samtal inom erforderlig tid utvexlade på de mest upptagna

linierna, hade från och med år 1896 införts s. k. il samtal,

hvilka, motsvarande iltelegrammen å telegraflinierna, befordrades mot

dubbel afgift med företrädesrätt framför vanliga samtal.

Men äfven med dessa anordningar hade man nu ej kunnat komma

längre i uttänjandet af de nuvarande ledningarnas befordringsförmåga.

Erfarenheten hade alltid visat, att i den mån man sökte att för trafikanterna

praktiskt och beqvämt ordna användandet af ett kommunikationsmedel,

i samma mån ökades också freqvensen. För telefonen

gälde detta i en särskild! hög grad. Det kunde med fullt fog sägas,

att icke vid något annat kommunikationsmedel ökning i freqvensen

stode i så direkt förhållande till beqvämlighet i anordningar samt ökad

expeditionshastighet och trafik förmåga. Det vore nemligen möjligheten

att utan dröjsmål komma i förbindelse med den person, med hvilken

samtal önskades, som oftast vore bestämmande för, huruvida samtalet

uppfylde sitt ändamål eller icke, och derigenom ytterst vore ensamt

afgörande, om samtalet alls komme till stånd. I enlighet härmed

hade äfven rikstelefonväsendets utveckling så väl i anseende till

nätets utvidgning som expeditionshastighetens uppdrifvande framkallat

ett ännu större behof än det, som man med sina åtgärder derutinnan

beräknat att kunna tillgodose. Antalet af de å interurbanledningarna

faktiskt expedierade samtalen betecknade nemligen, huru stort det än

i förhållande till dessa måste anses vara, ingalunda det förefintliga

samtalsbehofvet. Huru mycket detta öfverstege möjligheten att med

nuvarande resurser möta anspråken, derom vittnade den omständigheten,

att å de mest upptagna linierna dagligen ända till hälften af de

begärda samtalen blefve antingen vid beställningen nekade eller sedermera

af de beställande inhiberade på grund deraf, att de genom

en nödtvungen väntan förfelade sitt ändamål.

För att kunna få eu rigtig föreställning om, huru otillräckliga

rikstelefonens nuvarande ledningar vore för allmänhetens telefonbehof,

måste man emellertid, utom denna kategori af samtal, som begärts,

men ej blifvit expedierade, medräkna äfven den mängd samtal, som

till följd af allmänhetens kännedom om de nuvarande ledningarnas

otillräcklighet ej ens blifvit begärda. En belysning öfver samma förhållande

hade äfven den snabba ökningen af ilsamtalen lemnat. Å flera

ledningar hade under vissa timmar af dagen icke expedierats andra

samtal än dylika, och på de mest anlitade långledningarne, från Stockholm

till Göteborg, till Malmö och till Norrland, hvilka ännu måst delBih.

till Jliksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlutande N:o 8.

vis tagas i anspråk för samtal äfven från vissa mellanliggande orter,

förekomme under hela den egentliga kontorstiden klockan 10—2 på

dagen endast i undantagsfall ett vanligt samtal. Beträffande särskildt

dessa ledningar hade under år 1898 de från Stockholm förda ilsamtalens

förhållande till hela antalet under dagen expedierade samtal visat följande

procenttal:

till Göteborg 56 procent,

till Malmö 44 procent och

till Sundsvall och bortom belägna stationer 39 procent.

Genom denna ilsamtalens snabba tillväxt hade ock deras ändamål,

tidsvinsten, till största delen förfelats och deras uppgift i de flesta

fall nedsjunkit till att utestänga eller försvåra möjligheten att erhålla

vanliga samtal.

Detta behof, hvars tillvaro det uppdrifna anlitandet af interurbanledningarna

nogsamt ådagalagt och som nu stigit till eu grad, der

man med nuvarande resurser ej kunde möta detsamma, hade äfven visat

den tydligaste tendens att fortfarande alltjemt stiga. Klart vore, att

rikstelefonnätets utveckling måste, så vidt möjligt, hålla jemna steg med

de kraf, som ett ökadt begagnande stälde på detsamma. Tidningspressen

hade ock under den senaste tiden på olika håll gjort sig till

tolk för den korresponderande allmänhetens behof af förbättrade telefonförbindelser

mellan de lifligare affärscentra inom landet, för att näringslifvet

skulle erhålla det gagn, som behöfdes, hvarjemte framhållits,

hurusom staten derigenom skulle tillföras större inkomster af telefonanläggningen

i sin helhet. Från föreståndare för telegrafverkets stationer

hade till telegrafstyrelsen ingått och inginge alltjemt anmälningar om

klagomål från abonnenterna öfver den långa väntan på erhållande af

begärda interurbana samtal eller öfver omöjligheten att till vissa orter

ens erhålla något dylikt. Telegrafstyrelsen hade äfven fått mottaga

skriftliga ansökningar från representativa korporationer och enskilde

inom fiera af de större samhällena, hvilka samtliga ansökningar utmynnat

i krafvet på flera telefonledningar. Telegrafstyrelsens egen

uppfattning måste äfven vara densamma. Någon möjlighet att tillgodose

det redan nu kända behofvet, för att ej tala om den ökning deri, som,

efter vunnen erfarenhet att döma, sannolikt ej kom me att uteblifva,

funnes nemligen icke på annan väg än genom att anlägga nya ledningar,

dels jemte de redan befintliga, dels direkt mellan orter, som för

närvarande endast medelbart öfver andra kunde komma i förbindelse

med hvarandra.

Med hänsyn härtill hade telegrafstyrelsen utarbetat sin plan öfver

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. (57

de anläggningar, som oundgängligen erfordrades, för att den stora telefontrafiken

skulle kunna blifva systematiskt ordnad och det nuvarande

behofvet tillfredsstäldt. Såsom af planen framginge, hade på några af

de större linierna antalet ledningar ökats samt på andra håll flera i

telefonhänseende vigtigare orter förbundits med direkta ledningar. För

att rationelt ordna telefontrafiken, hade det nemligen blifvit nödvändigt

att indela landet i vissa samtalsdistrikt, hvart och ett med sin rangeringsstation,

öfver hvilken alla samtal till och från distriktets stationer

passerade. Dessa rangeringsstationer vore: Luleå, Umeå, Östersund,

Sundsvall, Falun, Gefle, Stockholm, Örebro, Karlstad, Göteborg, Sköfde,^

Norrköpiug, Nässjö, Halmstad, Yexiö och Malmö. Hela gagnet af

denna anordning kunde emellertid icke göra sig gällande, förrän dessa

rangeringsstationer erhölle tillräckligt antal ledningar, så att de kunde

komma i förbindelse med hvarandra, helst och i så vidsträckt mån

som sig göra läte genom direkt ledning eller, der öfvergång måste

tagas öfver en ledning som delades med annan station, genom förmånligast

möjligt »tidsindelad» ledning. Med de nuvarande otillräckliga

ledningarna hade en dylik anordning kunnat endast i högst ofullständig

grad genomföras. För att emellertid hvarje rangeringsstation skulle

ega åtminstone någon tid till sitt förfogande för samtal mellan sin

stationsgrupp och de vigtigaste närbelägna andra grupperna, hade tiden

för användandet af de förbindande ledningarna måst indelas så, att

densamma kunde af rangeringsstationerna disponeras under viss del af

hvarje eller, der ej ens detta låtit sig göra, hvarannan timme. Men

alltefter som den snabbt växande korrespondensen öfverbelastat ledningarna,

hade de bestämda, fråu början tillräckliga tiderna blifvit

för de olika stationsgrupperna mer och mer otillräckliga. Telefonnätets

alltjemt fortgående förgrening hade dessutom nödvändiggjort en ytterligare

sönderstyckning af rangeringsstationernas tidsdelar, och de deraf

orsakade täta ombytena hade i sin ordning vållat en ganska afsevärd

och eljest onödig tidsförlust. Det vore med hänsyn tagen till undanrödjandet

af dessa högst förtyngande olägenheter och erhållandet i

möjligaste mån af direkta ledningar åtminstone mellan de flesta närgränsande

rangeringsstationerna, som telegrafstyrelsen uppgjort sitt

förslag till anordnande af nya förbindelseledningar. Genom att flera

af rangeringsstationerna derjemte utgjorde större affärssamhällen vunnes

äfven den vigtiga fördelen, att dessa platser erhölle, utom den nuvarande

förbindelsen, direkt sådan till ett flertal orter, med hvilka en beqväm

telefonisk samfärdsel ur affärssynpunkt voro af stor betydelse.

Eu andra uppgift, som för rikstelefonnätet i dess helhet icke vore

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

deri minst vigtiga, hade de nya ledningarna att fylla derutinnan, att

de förkortade telefonvägarna mellan rikets olika delar, så att de för

närvarande nödvändiga, tidsödande och äfven i andra afseenden obeqväma

omvägarna till stor del komme att försvinna.

Dessutom vore de nya interurbanledningarna afsedda att vid behof

tjena såsom reservvägar mellan andra platser, då dessas normala vägar

af någon anledning, såsom t. ex. snöstormar, vore obrukbara. I sådana

fall vore det nemligen af stor vigt, att icke hvarje möjlighet till telefonförbindelse

mellan de af ett tillfälligt hinder berörda orterna vore

ohjelpligt utesluten. Styrelsen hade, med hänsyn till den häraf betingade

nödvändigheten af hela telefonsystemets anordnande såsom ett

nät, vid förslagets uppgörande äfven sträfvat, efter att bereda tillfälle

till förbindelse mellan landets olika telefoncentra på så många skilda

vägar som möjligt.

detta sammanhang hade telegrafstyrelsen berört en för alla de

nya linierna gemensam, teknisk detalj. Styrelsen hade nemligen meddelat,

. att för alla linierna, äfven de relativt kortare, beräknats gröfre

materiel, motsvarande ledningsförmågan hos elektronisk koppartråd af

minst tre millimeters groflek. Tråddimensionen stode nemligen i ett visst

förhållande till det afstånd, hvarpå ett telefonsamtal kunde höras, så

att ju längre afståndet vore, desto gröfre måste med samma material

tråden vara. På grund deraf hade också, allt efter som rikstelefonnätet

utvidgat sig och ledningarnas längd blifvit större, tråddimensionen

måst ökas, för att tråden skulle kunna tydligt öfverföra samtal äfven

mellan nätets längst från hvarandra belägna delar. Sedan numera

rikstelefonnätet utsträckts öfver hela landet, borde för att vinna bästa

möjliga taltydlighet ledningarna utföras med gröfre dimension, än hvad

till en början med de relativt korta taldistanserna varit erforderligt.

Detta gälde äfven för de kortare linierna, ty ofta måste genom kombinering

af olika ledningar sådana kortare linier komma att utgöra

länkar i förbindelsevägen mellan vidt aflägsna orter, och för att detta

skulle kunna ske utan försämring af taltydligheten måste äfven en

sådan kortare linie ega tillräcklig tråddimension. I öfverensstämmelse

härmed hade äfven efter hand på de nya ledningar, som upplagts

med gröfre material, öfverförts långdistanssamtalen och derigenom de

äldre klenare ledningarne blifvit lediga för samtalsutvexlinn-en på kortare

håll.

Telegrafstyrelsen hade härefter öfvergått till frågan om kostnaden

för anläggningen af de föreslagna telefonledningarna. Denna kostnad

både styrelsen beräknat till ett sammanlagdt belopp af 2,994,000 kronor;

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

69

och hade styrelsen ansett sig kunna, enligt de efter rikstelefonväsendets

tillkomst tillämpade grundsatser, påräkna att härtill erhålla anslag utan

återbetalningsskyldighet. I sådant afseende hade styrelsen erinrat, att,

såsom förut framhållits, vid de tillfällen, då anslag till anläggning af

telefonledningar ifrågakommit, den grundsats blifvit följd, att anläggning

och inköp af lokala telefonnät samt kortare förbindelselinier för

dessa näts förenande med de stora interurbana ledningarna bekostats af

upplånta medel och vinstmedel, medan deremot kostnaden för de större

eller af det mest påträngande behofvet betingade interurbana ledningarna

blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

Skulle vinst- och lånemedel till samma belopp, som styrelsen

under de senare åren fått disponera, användas jemväl till detta senare

slag af ledningar, skulle å ena sidan allmänhetens anspråk på utvidgning

af de lokala näten eller anläggning af nya nät ingalunda kunna

tillgodoses, medan å andra sidan de af det trängande behofvet betingade

nya interurbananläggningarna blefve betydligt fördröjda och endast så

småningom efter hand utförda. Att allmänhetens kraf i nyssnämnda

afseende svårligen kunde undanskjutas, framginge af den stora stegringen

i abonnentantalet, som uppdrifvit abonnentsiffran från 15,971 år

1893 till omkring 37,500 den 1 november 1898. Men utom (jern, åt

hvilka lokalnät anlagts, gåfves det i nästan alla landsdelar invånarekretsar,

hvilkas anhållan om lokalnäts upprättande för närvarande

måste afslås i brist på medel. Belysande för ställningen härutinnan

och för den otålighet, hvarmed telefonnätets utbredande motsåges,

vore de till styrelsen ofta inkommande erbjudanden från olika orter

att räntefritt såsom förskott tillhandahålla styrelsen erforderliga medel

för att erhålla telefonanläggning tidigare, än hvad eljest, enligt det

med hänsyn till befintliga medel uppgjorda arbetsförslaget, kunnat

åstadkommas. Med den uppgift, staten åtagit sig genom anläggande

af rikstelefonnätet öfver hela landet, finge väl ock anses förenad eu

viss skyldighet att låta alla invånare, som deraf vore i behof, komma

i åtnjutande af telefonens fördelar i alla de fall, der anläggningen

visade sig kunna utföras utan ekonomisk förlust för telegrafverket,

Att derför af de sålunda redan nu för sitt ändamål otillräckliga vinstock

lånemedlen använda sådana belopp, som för nyanläggning af

interurbanledningar erfordrades, skulle innebära eu obillighet mot den

allmänhet, som ännu nödgades vänta på delaktighet af telefonsamfärdsel

med det öfriga landet.

Att åter belasta telegrafverket med ytterligare skuld i den grad,

som do ifrågasätta nyanläggningarna skulle kräfva, kundo telegraf
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

styrelsen icke finna lämpligt. Telegrafverkets lånemedel vore redan

nu så stora, att de ej borde ökas i vidare mån, än hvad som behöfdes

för utvidgning af sjelfva nätets delar. Om nyanläggningarna skulle

utföras med ökade lånemedel, måste för öfrigt tanken på deras förräntande

och amorterande göra sig gällande vid valet af nya ledningar,

hvaraf åter följde, att hufvudändamålet eller telefonnätets rationella

utvidgande med hänsyn till de mest berättigade behofven finge vika

för anläggandet af de mest inbringande ledningarne. Materialet i de

nu föreslagna ledningarna måste dessutom af skäl, som redan anförts,

i allmänhet väljas med hänsyn till större ledningsförmåga, än förut varit

fallet. I stället för de gamla 2,5 och 3 millimeters ledningarna skulle

nemligen nu endast byggas 3 och 4,5 millimeters ledningar. Härigenom

hade äfven anlägggningskostnaden blifvit betydligt större och svårigheten

dermed ökats att inom den närmaste tiden förränta och amortera

det i ledningarna nedlagda kapitalet, ehuru styrelsen ej hyste tvifvel

derom, att äfven dessa anläggningar skulle i sinom tid visa samma

relativt gynsamma ekonomiska resultat som de hittills med anslag

bygda interurbanledningarna.

Styrelsen hade i detta sammanhang lemnat några uppgifter angående

den inkomst, som dessa ledningar tillfört statsverket. Vid tiden

för början af riksteJefonnätets anläggning hade uppfattningen varit den,

att någon afsevärd direkt behållning af trafiken å de långsträckta ledningarna

ej vore att förvänta, åtminstone under den första tiden. Den

begärlighet, hvarmed emellertid allmänheten skyndat att tillgodogöra

sig de nya kommunikationslederna, hade föranledt, att förhållandet snart

blifvit ett annat. Redan år 1893 hade dåvarande chefen för finansdepartementet

kunnat, med hänvisning till inkomstsiffrorna för ledningarna

Stockholm—Göteborg och Stockholm—Malmö, förklara berättigad! det

antagandet, att, i mån som telefonväsendet hunne utveckla hela sin

betydelse för samfärdseln och å de förnämsta sträckningarna så många

ledningar anordnades, att de förmådde upptaga hela den trafik, som å

dem ville söka sig fram, äfven de interurbana ledningarna komme att

visa sig som ett ekonomiskt fördelaktigt företag. Under år 1897 hade

bruttoinkomsten på de interurbana ledningar, till hvilkas anläggning

anslag utan återbetalningsskyldighet, då till ett sammanlagdt belopp

af 1,304,250 kronor, beviljats, visat sig uppgå till 244,000 kronor.

Beräknades deraf för drift och underhåll 50 procent eller 122,000 kronor

samt 15 procent eller 36,600 kronor såsom ränta på delaktighet i de

använda stolplinierna, återstode en nettobehållning af 85,400 kronor,

hvilken summa utgjorde något öfver 6 procent af de anslagna medlen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

71

Det förut vidrörda, ganska betydliga antalet inhiberade och nekade

samtal gåfve stöd åt styrelsens öfvertygelse, att de nya anläggningar,

hvarom här vore fråga, skulle, äfven de, inom vederbörlig tid visa en

tillfredsställande procentsiffra. Äfven från statsekonomisk synpunkt

skulle ett afvikande från den härutinnan följda praxis vara oklokt, ty

ju snabbare de föreslagna, af det mest trängande behof betingade

ledningarna komme till stånd, desto förr erhölle statsverket inkomster

af dem och derigenom ökad afkastning af nätet såsom helhet betraktadt.

De interurbana ledningar, telegrafstyrelsen med hänsyn till nu

framhållna synpunkter ansåge för närvarande vara oundgängligen behöfliga,

afsåge nedannämnda linjer, till stöd för hvilkas anläggande

styrelsen anfört följande.

1.

Linien Stockholm—Luleå.

Under nästlidet års höst hade förbindelsen mellan Hernösand och

Piteå samt mellanliggande större platser öppnats genom den nya

telefonledning mellan dessa städer, hvartill 1897 års Riksdag beviljat

anslag. Såsom i propositionen i ämnet omnämnts, hade denna de

norrländska städernas telefoniska förening förutsatt en direkt ledning

mellan Stockholm och öfre Norrland, för att denna landsdel skulle

kunna korrespondera med landets sydligare delar. Tidpunkten att

sätta Norrland i telefonförbindelse med det öfriga Sverige vore enligt

telegrafstyrelsens åsigt nu otvifvelaktigt inne och syntes, efter öppnandet

af den nya ledningen Hernösand—Piteå, icke kunna vidare

framskjutas.

Den föreslagna ledningen måste på grund af sin längd, som utgjorde

ej mindre än 1,180 kilometer, byggas med tråddimension, som

i likhet med de genomgående ledningarna i Stockholm—Malmö och

Stockholm—Göteborg i fråga om ledningsförmåga motsvarade en koppartråd

af 4,5 millimeters diameter.

Styrelsen ansåge, att nu ifrågavarande ledning borde i likhet med

de jemväl föreslagna ledningarna Stockholm—Sundsvall och Stockholm

—Söderhamn så mycket som möjligt dragas inuti landet långs statsbanan,

för att derigenom måtte erhållas tvä skilda telefonvägar till,öfre

Sverige och den under alla förhållanden möjligast säkra förbindelse

vinnas.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ledningen, som skulle intagas på lämpliga platser och uteslutande

användas för korrespondensen norr om Sundsvall, vore beräknad att,

kosta 672,000 kronor.

2.

Linien Luleå—Gellivare.

I samma mån som malmindustrien vid Gellivare utvecklats, hade

behofvet af en telefonledning från dessa malmfält till utskeppningsorten

Luleå gjort sig mer och mer känbart. Framställningar om anläggande

af en sådan hade ock flera gånger inkommit, ehuru telegrafstyrelsen

hittills af brist på medel icke kunnat tillmötesgå desamma. Sedan

emellertid nämnda industris utveckling på sista tiden tagit ett ännu

betydligare steg framåt och telegrafverket anlagt telefonnät i så väl

Gellivare som Malmberget, ansåge telegrafstyrelsen en direkt ledning

mellan Luleå och Gellivare, hvilka orter vore af hvarandra särskildt

beroende, numera icke längre kunna utan stor svårighet undvaras, och

hade styrelsen derför upptagit densamma i sitt förslag.

Ledningen skulle, efter styrelsens beräkning, kunna byggas för

83,000 kronor.

3.

Linien Stockholm—Sundsvall.

Denna ledning vore afsedd att öfvertaga den trafik, som för närvarande

icke kunde befordras af brist på erforderligt antal ledningar,

och skulle således komma ej blott att utgöra den af behofvet betingade

ytterligare förbindelsen mellan de båda ändstationerna Stockholm och

Sundsvall, utan ock att förmedla korrespondensen mellan, å ena sidan,

nedre Norrland och, å andra sidan, mellersta och sydligare Sverige.

Om den nya ledningen komme till stånd, skulle den nuvarande ledningen

blifva frigjord för befordrande af samtalen från Hernösand och

dess ådal med de stora stationerna Kramfors, Nyland och Sollefteå,

för hvilka samtal för närvarande tillräcklig tid icke funnes. Dessutom

skulle den norska trafiken, hvilken den föreslagna ledningen mellan

Sundsvall och norska gränsen vore afsedd att upphemta, komma att

föi-medlas på den nya Sundsvallsledningen söderut. Med hänsyn dertill,

att ledningen äfven vore afsedd att tjenstgöra som transitoledning,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

73

ansåge telegrafstyrelsen, att densamma måste byggas af material, som

motsvarade ledningsförmågan hos 4,5 millimeters koppartråd. De ledningar,

som från Stockholm öfverförde samtalen till vestra och södra

landsdelar, vore nemligen endast 3 eller 2,5 millimeters koppartråd,

och erfarenheten hade visat, att dessas kombinering med den nuvarande

3 millimeters ledningen mellan Sundsvall och Stockholm på grund af

ledningarnas längd ej innebure nödig säkerhet för samtalens tillfredsställande

öfverföring. Liksom ledningen Stockholm—Luleå borde äfven

denna ledning så mycket som möjligt dragas inuti landet efter statens

jernvägar för att bilda en från den gamla skild telefonledning.

Den nya ledningen hade beräknats kosta 324,000 kronor.

4.

Linien Stockholm—Söderhamn.

Söderhamns lifliga affärssamhälle med kringliggande stora industriella

anläggningar egde med Stockholm och söder derom belägöa

landsdelar förbindelse blott genom en direkt, norrut från hufvudstaden

genom Upsala och Gefle dragen telefonledning, hvilken äfven ombesörjde

Hudiksvalls interurbana telefonförbindelse söderut samt Upsala

—Gefle-trafiken norrut. Ehuru efter erforderliga förbindelseliniers uppläggande

befriad från lokaltrafiken mellan grannstäderna, hade, enligt

hvad telegrafstyrelsen meddelat, denna ledning oupphörligen mer och

mer inkräktats af den ökade trafiken, så att den tidsindelning, som

måst införas, ej kunnat skänka Söderhamnstrafiken mera än 27 minuter

i hvarje timme. Detta för en dylik ort högst otillfredsställande tillstånd,

till följd hvaraf för närvarande efter klockan 9 på morgonen i regel

icke något samtal kunde beställas med utsigt att blifva expedieradt

förrän fram på eftermiddagen, hade telegrafstyrelsen funnit ej längre

kunna lemnas obeaktadt, helst öfver Söderhamn äfven skulle befordras

all trafik från det framåtgående Bollnäs med tillhörande område samt

efter ombyggandet af de vidsträckta näten i södra Jernband och Herjeådalen

dessa likasom Ljusdal och underlydande stationer med sin utfartsväg

öfver Hudiksvall komme att göra ytterligare intrång på den nuvarande

enda ledningen till Stockholm.

Hudiksvall, som ej kunnat för sina samtal med Stockholm anvisas

längre tid än 12 minuter i timmen, skulle, sedan Söderhamn erhållit

egen ledning, vinna en välbehöflig ökning i sin samtalstid genom att

få disponera en del af Söderhamns tid på den nuvarande ledningen.

Kostnaden för den nya ledningen vore beräknad till 89,000 kronor.

Bih. till Iliksd. Prof. 1899. i Sami. 1 Afd. 8 Käft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

5.

Linien Östersund—Storlien.

Under de senare åren hade utefter jernvägslinien mellan Östersund

och Storlien uppvuxit flera kurorter, vid hvilka antalet besökande

vore i ständigt stigande. Dessa orter besöktes till öfvervägande del

på grund af helsoskäl, och hade alltmer gjort sig gällande behofvet

för kurgästerna och deras hemmavarande anförvandter att kunna sins

emellan meddela sig med hvarandra med den snabbhet och omedelbarhet,

telefonen erbjöde. Det enda medlet för åstadkommande af en

snabbare kommunikation, som för närvarande funnes att tillgå, vore

statsjernvägens för helt andra ändamål afsedda och äfven upptagna

telegrafledningar. Här funnes således ett behof att fylla, som ej blott

under sommaren gjorde sig gällande, utan äfven under den kalla årstiden

qvarstode. Flere kurgäster stannade nemligen qvar öfver vintern,

och dessutom hade rätt betydande samhällen och ej så få industriella

anläggningar uppstått vid de större jernvägsstationerna.

En ganska stor telegramvexling kunde äfven påräknas, hvarför

telefonstationerna borde ordnas äfven för telegramexpedition.

Ledningen, som vore ämnad att intagas på de mest betydande

mellanplatserna, hade beräknats kosta 71,000 kronor.

6.

Linierna Hudiksvall—Sveg och Sundsvall—Ragunda.

Sedan telegrafverket numera öfvertagit dels telefonnäten i Herjeådalen

och södra Jemtland, dels ock samtliga telefonnät långs Indalselfvens

flodområde, hade, efter hvad telegrafstyrelsen meddelat, arbetet

med dessa näts ombyggande till dubbeltrådiga tagit sin början, för att

de skulle kunna efter hand intagas i rikstelefonnätet. Båda dessa

telefonnätkomplex måste emellertid ega sin utfartsväg, och erfordrades

derför dels en ledning mellan Sveg och Hudiksvall, dels ock en ledning

från Ragunda utefter elfven ned till Sundsvall.

Ifrågavarande två telefonledningar tillhörde visserligen det slag

af dylika ledningar, som hittills brukat byggas med vinst- eller lånemedel,

men deras jemförelsevis stora längd, Hudiksvall—Sveg 184 kilometer

och Sundsvall—Ragunda 90 kilometer, samt den erforderliga

grofleken hos materialet, som betingades af ledningarnas egenskap att

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

75

utgöra början till stora hufvudledningar, hade beräknats göra anläggningskostnaderna

så störa, att styrelsen ansåge sig böra hemställa om

erhållande af anslag till deras byggande, för att tidpunkten derför ej

skulle behöfva blifva beroende af tillgången på eljest disponibla medel.

Ledningen mellan Hudiksvall och Sveg komme att i sinom tid få sin

fortsättning öfver Hedeviken till Rörås i Norge och utgjorde således

början till en mellanriksledning öfver gränsen, och ledningen mellan

Sundsvall och Ragunda måste framdeles fortsättas inåt Jemtland för att

förbinda detta landskaps vidsträckta telefonnät med kusten.

Ledningarna hade beräknats kosta, linien Hudiksvall—Sveg 44,000

kronor och linien Sundsvall—Ragunda 40,000 kronor.

7.

Linien Stockholm—Norberg.

Hen år 1895 anlagda ledningen mellan Stockholm och Falun,

som då intagits i Norberg för -att tills vidare förmedla jemväl bergslagens

öfver sistnämnda station framgående interurbantrafik, måste numera

ensam disponeras för sitt ändamål. Förutom den i Falun ej minst

genom öfvertagandet och ombyggandet af det enskilda telefonnätet

derstädes betydligt ökade abonnentkretsen toges nemligen denna ledning

äfven i anspråk af det under år 1897 i Mora anordnade rikstelefonnätet

samt de under den närmaste tiden uppväxande näten i

Orsa, Rättvik, Leksand med flera orter, hvilka alla finge sin utfartsväg

öfver Falun. Å andra sidan hade äfven Norbergsnätet visat en afsevärd

ökning i abonnentantalet, och då förutom denna den affärslifliga bergslagen

äfven sådana orter som t. ex. Smedjebacken, Avesta, Garpenberg,

Hedemora, Engelsberg m. fl. egde sin förbindelse med hufvudstaden

öfver Norberg, kunde krafvet på en särskild ledning mellan sistnämnda

plats och Stockholm ej längre undanskjutas.

Kostnaden för denna ledning hade beräknats uppgå till 44,000

kronor.

8.

Linien Stockholm—Vester ds.

För det betydliga antal samtal, uppgående till öfver 3,000 i månaden,

som för närvarande utvexlades mellan dessa städer, funnes

disponibla endast 27 minuter i timmen, tagna från tiderna för dels den

indirekta Göteborgsledningen, dels en i Enköping och Kolbäck ingående

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ledning. Hvarje samtal hade således, då 10 timmars telefondag beräknades,

blifvit inskränkt till blott 2,7 minuter, inberäknadt kopplingstiden.

Någon möjlighet att upptaga flera samtal funnes derför icke. Å andra

sidan hade staten numera äfven öfvertagit och skulle med rikstelefonnätet

införlifva det enskilda nätet i Vesterås. För dessa nya abonnenter

och den motsedda stora mängden vexelstationer kring Vesterås, hvilka

gifvetvis behöfde telefonförbindelse med hufvudstaden, vore en ny, direkt

ledning oumbärlig.

Kostnaden för densamma hade beräknats till 27,000 kronor. ''

9.

Linien Stockholm—Eskilstuna.

På den med Strengnäs och delvis äfven Arboga gemensamma

dubbelledningen, hvilken för Eskilstuna jemte underlydande talrika vexelstationer

disponerades endast 28 minuter i timmen, expedierades för

närvarande öfver 2,800 samtal i månaden, hvilket med 10 timmars

telefondag motsvarade icke fullt 3 minuter för hvarje samtal, kopplingstiden

inberäknad. Dessutom användes för en del samtal en år 1885

upplagd enkeltrådsledning, som likväl numera, utan att motsvara fordringarna

på en tidsenlig telefonförbindelse, droge oskäligt dyra underhållskostnader.

För att kunna möta ökningen samtal på den nu helt

och hållet upptagna dubbelledningen och på samma gång utbyta den

otjenliga enkelledningen mot en tidsenlig och mindre underhållsdyr

förbindelse hade telegrafstyrelsen funnit en ny dubbeltrådig ledning

böra anläggas utefter den nyligen bygda Norra Södermanlands jernväg.

Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 27,000 kronor.

10.

Linien Örebro—Karlstad.

Redan under år 1891 hade telegrafstyrelsen gjort hemställan om

beredande af anslag till en ledning mellan dessa städer, men Kongl.

Maj:t hade ansett densamma då icke påkalla skyndsamt utförande. Då

telegrafstyrelsen nu återkomme med enahanda framställning, hade af

styrelsen till stöd härför anförts, att telefonväsendets utveckling i Vermland

gjort en direkt ledning mellan dessa residensstäder, som vore

rangeringsstationer, till en oafvislig nödvändighet.

I sådant afseende hade telegrafstyrelsen meddelat, att den mellan

Örebro, Bofors, Kristinehamn och Karlstad gående jerntrådsledningen,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

77

som vore afsedd för lokaltrafiken mellan dessa ställen, deraf vore fullt

upptagen och för öfrigt ej ens kunnat med fördel användas för samtal

mellan ändstationerna och således ännu mindre ingå såsom länk i interurbannätet.

För dessa samtal hade derför måst anlitas den mellan

Örebro och norska gränsen upplagda och i Karlstad intagna ledningen,

som skulle förmedla, utom den svensk-norska korrespondensen, äfven

samtalen mellan Yermland och Stockholm och på hvars tid Örebro —

Karlstads-samtalen inkräktat med 6 minuter i timmen. Af den öfriga

tiden användes för den norska korrespondensen 20 minuter och för

samtalen mellan Karlstad och Stockholm 12 minuter. Men den ökade

mellanrikstrafiken fordrade längre tid, hvilket framginge deraf, att de

norsk-svenska samtalen ökats till 11,918 år 1897 från 4,746 år 1894

och vore stadda i rask tillväxt.

Hvad vidare beträffade korrespondensen på Stockholm från Karlstad

och deröfver från hela Vermland och Dalsland, hade styrelsen

funnit det vara tydligt, att de härför anvisade 12 minuterna icke kunde

vara tillräckliga. Med den utförda och pågående ombyggnaden af de

vermländska näten till dubbeltrådiga hade nästan dagligen behofvet af

telefonförbindelse med Stockholm från denna landsdel ökats. Den nödvändiga

tiden åt hela denna korrespondens kunde ej beredas, förr än

en ny ledning mellan Karlstad och Örebro blifvit upplagd.

Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 31,000 kronor.

11.

Linien Örebro—Falun.

Den nuvarande, i de mellanliggande stationerna Borlänge, Smedjebacken,

Kopparberg och Lindesberg intagna ledningen mellan Kopparbergs

och Örebro grannläns residensstäder vore egentligen icke någon

förbindelse mellan dessa ändpunkter, utan endast en lokalledning för de

här angifna platserna, hvarför den, såsom ej afsedd för samtal på längre

afstånd, äfven vore bygd af jerntråd. Residensstädernas behof af telefonsamfärdsel,

som mellan grannprovinser gifvetvis vore ganska stort, hade

således ingalunda kunnat tillgodoses genom denna ursprungligen för ett

annat ändamål anlagda indirekta jernledning. Men dertill komme äfven

det missförhållandet, att af samma anledning korrespondensen från Falun

med kringliggande stationer söderut i landet för närvarande måste ledas

öfver Stockholm på linien Falun—Norberg—Stockholm i stället för den

naturligaste och kortaste vägen öfver Örebro. Med den häraf föranledda

olägenheten, att de från hufvudstaden utgående, hårdt upptagna led
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ningarna till stort men för hufvudstadskorrespondensen belamrats med

samtal, som rätteligen ej hörde dem till, vore äfven förenad den all

telefontrafik förtyngande oegentligheten, att vägen mellan Falun och

de i vestra och södra Sverige belägna stora telefoncentra i betydlig

mån förlängts, t. ex. mellan Falun och Göteborg med ej mindre än

319 kilometer, till följd hvaraf svårigheten att få samtal till stånd och

hörda i sin ordning ökats. Den lifliga affärsförbindelsen mellan Falun

och Vermland, som nu till stor olägenhet måste ledas öfver Stockholm,

komme äfven och ej minst att draga fördel af denna nya för densamma

naturligare telefonväg öfver Örebro.

Den föreslagna nya ledningen komme äfven med all säkerhet att

i sinom tid fortsättas vidare norrut öfver Mora och Sveg till Östersund

och då bilda en i många hänseenden vigtig förbindelse inuti landet

mellan rikets mellersta och norra delar.

Ledningen hade beräknats kosta 46,000 kronor.

12.

Linien Örebro—Gefle—Söderhamn.

En direkt telefonledning mellan de båda rangeringsstationerna

Örebro och Gefle hade telegrafstyrelsen funnit ingå som ett vigtigt led

i det systematiska ordnandet af rikstelefonnätet. Geflegruppens stationer

med de kommersiella intressen, som öfver Gefle sökte förbindelse med

landets sydvestra delar samt Småland och Blekinge, behöfde komma i

omedelbaraste förening med de störa indirekta ledningar, som vore afsedda

att från Örebro utgrena sig åt olika håll. Genom en direkt ledning

mellan Gefle och Örebro förkortades äfven den stora omvägen

öfver Stockholm till Göteborg med 138 kilometer, och de härifrån utgående,

hårdt belastade ledningarna befriades från en korrespondens,

som hade sin genaste och naturligaste väg öfver andra sträckor. Styrelsen

ansåge den föreslagna nya ledningen böra framdragas till Söderhamn,

enär denna stad, såsom varande näst Gefle gruppens mest betydande

affärsstad, borde erhålla möjligast underlättade förbindelser med

öfriga landsdelar.

Ledningen mellan Örebro och Söderhamn öfver Gefle skulle kosta

116,000 kronor.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

79

13.

Linien Stockholm—Örebro.

Örebro, hvars betydelse såsom en af de vigtigaste rangeringsstationerna

måste växa med rikstelefonnätets utvidgning åt olika väderstreck,

hade äfven såsom stadssamhälle företett en särdeles snabb utveckling.

I afseende på telefonsamtalens mängd hade detta visat sig

genom dessas ökning, hvilken ökning uppgått till 50 procent eller från

omkring 4,000 i månaden under år 1896 till omkring 6,000 i månaden

under år 1898. Endast bristen på erforderliga ledningar hade hindrat

denna siffra att stiga ännu högre. För samtalsbehofvet med Stockholm

funnes endast en direkt ledning, nemligen den år 1893 från Stockholm

anlagda bronsledningen, som likväl i första hand afsåges för Vermlandsoch

den norska korrespondensen och derför för denna disponerades 40

minuter i timmen. Att den återstående tiden af 20 minuter i timmen

icke numera kunde tillgodose behofvet af telefonförbindelsen med Örebro

och andra deröfver gående samtal vore uppenbart. Visserligen hade

Örebro tillgång äfven till den indirekta ledningen mellan Stockholm

och Göteborg, men denna ledning, som endast på sträckan öster om

Örebro inginge i både Vesterås och Kolbäck för dessa orters interurbankorrespondens,

vore så upptagen af andra orters samtal, att endast

en obetydlig del af tiden, 10 minuter i timmen, kunde disponeras för

örebrosamtalen. ’

Den föreslagna nya ledningen skulle kosta 54,000 kronor.

14.

Linien Örebro—Nässjö.

För förmedling af samtalen från och öfver Örebro till Östergötland

och söderut funnes blott en ledning, den år 1895 mellan Örebro

och Norrköping öfver Mjölby anlagda, hvilken derjemte tjenstgjorde

såsom mellanlänk i flere andra stationers interurbantrafik. Till följd

häraf vore det särdeles svårt att erhålla samtal å denna ledning, och i regel

vore det omöjligt att efter klockan 9 förmiddagen erhålla vanliga sådana.

Äfven ilsamtalen både expedierats först efter flera timmars väntan.

Fn direkt ledning från Örebro till den störa rangeringsstationen

i Nässjö vore derför enligt telegrafstyrelsens åsigt en af de vigtigaste

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af de föreslagna och borde med det snaraste anläggas. En sådan ledning

skulle i förening med de föreslagna nya linierna från Nässjö till

Malmö, Vexiö och Halmstad uppehålla en telefonförbindelse mellan, å

ena sidan, Nerike, Vermland, Vestmanland, Dalarne och Gestrikland

samt, å den andra sidan, rikets sydligare provinser.

Den ifrågasatta ledningen hade beräknats kosta 50,000 kronor.

15.

Linien Örebro—Göteborg.

Genom anläggande af en direkt ledning mellan dessa ändpunkter,

hvaraf behofvet länge varit känbart, skulle för flera af våra vigtigaste

orter vinnas fördelar och undanrödjas olägenheter, som för närvarande

gjort sig särskildt gällande inom telefontrafiken. Den korrespondens,

som från och öfver Örebro sökte sig fram till Göteborg, hade hittills

måst med ganska stora ansträngningar tillgodoses genom hopplockande

af tider från flera olika ledningar, hvilkas ursprungliga ändamål derigenom

förryckts. Den indirekta Göteborgsledningen, ledningarna Göteborg,

Karlstad och Örebro—norska gränsen, hade fått afstå 12 å 16

minuters tid för att genom dessas kombinering bereda Göteborg tillfälle

till en i och för sig otillräcklig förbindelse med Örebro och deröfver

förmedlade stationer samt dessutom med Nora, Lindesberg, Kopparberg,

Arboga, Köping och Askersund. Men dessa ledningar behöfde numera

för sitt egentliga ändamål mer och mer användas. Karlstadsledningen

måste inom den allra närmaste framtiden odelad lemnas åt Göteborgskorrespondensen

på Vermland, och den indirekta Göteborgsledningen

måste vidga sina nu alldeles för knappt tillmätta tider åt korrespondensen

från och till Sköfde med kringliggande stationer, hvilken endast egde

halfva timmen för samtalen så väl med Göteborg som med Örebro, Stockholm,

Motala, Mjölby, Vadstena, Linköping m. fl. ställen.

En direkt linie Göteborg—Örebro innebure dessutom en minst lika

vigtig fördel i dess egenskap att bilda en af de oumbärligaste länkarne

i det störa interurbana rikstelefonnätet. Om de föreslagna ledningarna

mellan Örebro och Falun samt mellan Örebro och Söderhamn blefve

anlagda, skulle genom dem i förening med en ny linie Örebro—Göteborg,

väglängden mellan, å ena sidan, vestkusten med dess hufvudort

Göteborg och, å andra sidan, Dalarne jemte södra Norrland komma att

högst betydligt förkortas. Den nu nödvändiga omvägen öfver Stockholm

skulle då kunna undvikas och dessutom de från Stockholm utgrenande

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskotttets Utlåtande N:o 8.

81

hufvudlinierna göras lediga för sina hufvudsakligaste ändamål. Betydelsen

af dessa nya ledningar i afseende på våglängdens förkortning framginge

deraf, att vägen mellan Falun och Göteborg skulle från 796 kilometer

förkortas till 477 kilometer, mellan Söderhamn och Göteborg från

752 kilometer till 614 kilometer samt mellan Göteborg och Gefle från

638 kilometer till 500 kilometer.

Ledningen mellan Örebro och Göteborg hade beräknats kosta

68,000 kronor.

16.

Linien Karlstad—Filip stad—Mora.

Sedan telefonnäten i Filipstad samt kringliggande bergslag numera

blifvit ombygda till dubbeltrådiga, borde de enligt telegrafstyrelsens åsigt

för att medföra åsyftadt gagn sättas i förbindelse, å ena sidan, med

Karlstad, med hvilken stad hela bergslagen egde en liflig affärsförbindelse

och hvaröfver telefonförbindelsen med Göteborg förmedlades,

samt, å andra sidan, med de betydande platserna utefter Mora—Venerns

jernväg i Dalarne, hvilket landskap till stor del försåge bergslagen med

dess träkolsbehof och hvars telefonnät efter hand komme att efter ombyggnad

intagas i rikstelefonnätet.

Dessutom komme denna ledning likasom andra kommunikationsmedel

i dessa trakter att tillföra de stora skogsafverkningsintressen, som

här intoge en förherskande plats, den största fördel.

Kostnaden för en ledning mellan Karlstad och Mora öfver Filipstad

hade beräknats till 106,000 kronor.

17.

Linien Mora—Bollnäs—Söder hanm.

Sedan den nya jernvägen mellan Mora och Bollnäs blifvit färdig,

kräfde de derigenom mellan Dalarne och Helsingland uppstående affärsförbindelserna

en jemn och säker telefonsamfärdsel. Genom den här

föreslagna ledningen skulle ock telefonnäten vid Mora, Orsa med flera

platser i öfre Dalarne, hvilka berördes af nämnda jernväg, erhålla sin

nödvändiga förbindelse med Bollnäs jemte kringliggande affärssamhällen

samt med ifrågavarande trakters utskeppningsort Söderhamn. Äfven här

Bih. till Rikad. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hade den lifliga skogsafverkningen det största intresse af ändamålsenligt

ordnade telefonförhållanden.

Ledningen hade beräknats kosta 65,000 kronor.

18.

Linierna Stockholm—Norrköping och Stockholm—Nyköping.

Förbindelsen mellan Stockholm, å ena sidan, samt Norrköping med

hela Östergötland och norra Småland med dess hamnplatser, å den andra,

uppehölles för närvarande af två ledningar, af hvilka endast den ena

ginge direkt till Norrköping, under det att den andra äfven måst intagas

i Nyköping för att förmedla denna stads trafik. Vid sådant förhållande

hade samtalstrafiken blifvit otillfredsställande, och hade olägenheten

deraf varit föremål för upprepade klagomål och framställningar. Enligt

telegrafstyrelsens mening kunde det nuvarande tillståndet ej längre

fortgå, utan måste dels Nyköping med sina numera till 2,000 i månaden

uppgående samtal erhålla egen ledning, dels ock Norrköping ytterligare

en direkt förbindelse med hufvudstaden. Mellan Norrköping och hufvudstaden

egde nemligen rum en mycket liflig förbindelse, som ständigt

utvecklades. Bankkontor, mäklare, kommissionärer och agenter af

alla slag på båda platserna kräfde en oupphörlig beröring sinsemellan.

De många och stora fabriksbolagen i Norrköping och omnejd egde i

hufvudstaden kontor, kommissionslager och försäljningslokaler, med

hvilka hufvudkontoren behöfde en jemn och säker telefonförbindelse,

och de större etablissementens chefer måste under sina täta och långa

besök i hufvudstaden stå i dylik förbindelse med sina underordnade.

De nya ledningarna hade beräknats kosta, linien Stockholm—Norrköping

44,000 kronor och linien Stockholm—Nyköping 29,000 kronor.

19.

Linierna Norrköping—Örebro och Norrköping—Nässjö.

Norrköpings förbindelse med Örebro och dess stationsgrupp vore

stadda i en ganska hastig utveckling. Men för den korrespondens, det

lifliga affärsutbytet medfört, hade ej kunnat anvisas längre tid än 16

minuter hvarannan timme å den öfver Mjölby och Motala gående ledningen,

hvilken dessutom skulle tillgodose dessa orters interurbantrafik.

För Norrköpingsområdets behof att öfver Nässjö komma vester- och

söderut hade ej heller den derför använda indirekta Malmöledningen

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

83

kunnat afstå mera än 14 minuter i timmen. En sådan anordning vore

uppenbarligen i högsta grad otillräcklig, och klagomål öfver densamma

hade ofta låtit sig afköra. När nu enligt styrelsens förslag de två

största och vigtigaste rangeringsstationerna Örebro och Nässjö skulle

erhålla erforderliga hufvudledningar åt olika håll för att lättare kunna

sammanföra de olika landsdelar, som mest kräfde förbindelser med hvarandra,

hade styrelsen funnit det vara temligen sjelfklart, att en så vigtig

affärsplats som Norrköping borde, då den derjemte vore grannrangeringsstation

till båda, i främsta rummet komma i omedelbar förbindelse

med landets förnämsta telefoncentra.

Ledningen mellan Norrköping och Örebro vore beräknad att kosta

33.000 kronor. Kostnaden för linien Norrköping—Nässjö uppginge till

40.000 kronor.

20.

Linien Norrköping—Göteborg.

Dessa två af vårt lands största affärscentra hade länge haft behof

af en direkt ledning för förmedlingen af det lifiiga utbytet, som handels-

och fabriksverksamheten å dessa orter medfört.

Då dertill komme, att dessa begge orter vore rangeringsstationer,

Göteborg, förutom för södra Vestergötland, äfven för Bohuslän, Dalsland

och öfre Halland samt Norrköping för hela östra Sverige mellan Nyköping

och Nässjö, syntes betydelsen af den ifrågasatta förbindelseledningen

tydligen träda i dagen. Densamma komme att förena stora

områden af landets östra och vestra delar, hvilka hade behof af snabb

och möjligast direkt förbindelse med hvarandra.

Kostnaden för den nu föreslagna ledningen hade beräkuats uppgå

till 90,000 kronor.

21.

Linien Norrköping—Sköfde.

Förbindelsen mellan Vestergötlands och Östergötlands betydande

telefonnät egde för närvarande rum på de stora omvägarna öfver Nässjö

och Örebro. Då de dervid använda ledningar ej vore afsedda för

denna trafik, hade densamma på grund häraf ej heller kunnat erhålla

den snabbhet, som fordrats. För afhjelpande af denna oegentlighet an
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

såge telegrafstyrelsen en direkt telefonledning böra anordnas genaste

vägen mellan de båda af Vettern skilda provinserna. Ledningen, som

skulle dragas mellan rangeringsstationernaNorrköping och Sköfde, skulle

medelst kabel öfvergå Vettern mellan lämplig punkt i närheten af

Karlsborg och motsatta stranden. Kabeln skulle innehålla två dubbelledningar,

och en af dessa skulle intagas i Karlsborg för att gifva

denna plats en särskilt med hänsyn till den lifliga kanaltrafiken önskvärd

direkt förbindelse med östra Sverige. För det stora interurbannätet

skulle den nya ledningen äfven blifva af stor betydelse, såsom

bildande eu vigtig reservlänk mellan östra och vestra Sverige.

Den nya ledningen hade beräknats kosta 75,000 kronor.

22.

Linien Linköping—Hultsfred.

En direkt telefonförbindelse från Linköping söderut till Hultsfred,

som utgjorde knutpunkten för de stora förbindelseledningarna till Vestervik,

Oskarshamn och Kalmar, hade länge varit af behofvet påkallad,

men dess anläggning hade uppskjutits, emedan man velat vänta, tills

den kunde framdragas utefter den ifrågasatta jernvägen Linköping —

Vimmerby. Som denna jernväg nu syntes blifva en verklighet, borde

enligt telegrafstyrelsens åsigt telefonledningens byggande icke längre

uppskjutas, utan, så snart sig göra läte, bringas till stånd. Stora olägenheter,

som för närvarande tyngde telefonkorrespondensen, skulle derigenom

blifva afhjelpta. Då denna korrespondens nu måste ledas en

betydlig omväg antingen på ostkustledningen öfver Norrköping eller

ock öfver Nässjö, hade den haft särdeles svårt att komma fram samt

derjemte utgjort ett hinder för den korrespondens, som från eller öfver

dessa två orter egentligen skulle befordras.

Den nya ledningen vore beräknad kosta 48,000 kronor.

23.

Linierna Nässjö—Malmö och Nässjö—Vexiö—Karlshamn.

Likasom Örebro genom sitt läge bildade ett telefoncentrum för

mellersta delen af landet, intoge Nässjö samma plats inom det betydliga

ledningsnät, som i landets sydliga del utgrenade sig åt olika håll.

För hela den öfver Nässjö söderut gående korrespondensen funnes emel
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

85

lertid för närvarande endast en enda ledning, nemligen den indirekta

ledningen mellan Stockholm och Malmö, hvilken söder om Nässjö inginge

både i Vexiö och i Hessleholm. Att denna enda ledning måste

vara otillräcklig för behofvet, hade telegrafstyrelsen funnit vara påtagligt.

Af uttalanden från olika platser inom denna landsdel framginge äfven,

att ej ens hälften af de önskade samtalen kunnat expedieras. Någon

annan väg kunde nu ej heller beredas telefontrafiken mellan södra

Sverige och de norr om Nässjö belägna provinserna. För att vinna

erforderlig bättring kräfdes uppläggning af två särskilda ledningar från

Nässjö, den ena till Malmö och den andra till Vexiö med fortsättning

till Karlshamn. Derigenom komme Nässjö i direkt förbindelse med

rangeringsstationerna söderut, hvilkas områden eller hela södra delen

af landet öfver Nässjö skulle sättas i omedelbar förbindelse med de

derifrån åt olika håll utgående direkta ledningarna till Stockholm, Norrköping,

Örebro, Jönköping, Sköfde och Göteborg. Vexiöledningens

fortsättning till Karlshamn betingades af nödvändigheten att direkt förbinda

denna stad jemte mellersta och sydliga delen af den föreslagna

ostkustlinien med sin rangeringsstation och derigenom för dess korrespondens

norrut undvika den nu nödvändiga stora omvägen öfver Karlskrona.

Efter styrelsens beräkning skulle ledningen Nässjö—Malmö kosta

64,000 kronor och ledningen Nässjö—Karlshamn 67,000 kronor.

24.

Linierna Halmstad—Nässjö och Halmstad—Vexiö.

Den söder om Göteborg belägna vestra delen af riket med städerna

Halmstad, Varberg, Falkenberg, Laholm och Engelholm jemte den dessa

kringliggande, välmående och af flera industriella anläggningar uppfylda

landsbygden stode för närvarande i telefonförbindelse med landets öfriga

delar endast förmedelst de öfver Göteborg och Malmö eller Hessleholm

gående ledningarna. De olägenheter i taltydlighet, som dylika omvägar

medförde, läge i öppen dag och hade dessutom, jemte svårigheten att

öfver dessa strängt anlitade stamledningar ens erhålla behöfliga telefonsamtal

med hufvudstaden eller mellersta delen af riket, särskildt påpekats

i så väl en tidigare skrifvelse från handelsföreningen som äfven i senare

skrifvelse från stadsfullmägtige och enskilda abonnenter i den raskt

framåtgående, men hittills i telefonhänseende vanlottade handels- och

industristaden Halmstad, som egde många intressen att bevaka äfven

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande A/:o 8.

bortom sina grannstäder och alltmera blifvit hamnstad för stora delar

af östra Småland och sydliga Sverige. För att gifva Halland den tidsenliga

och beqväma telefonförbindelse med rikets öfriga provinser, hvaraf

den nu vore i saknad, men som den synnerligen väl behöfde, kräfdes enligt

telegrafstyrelsens åsigt anläggning af en telefonledning för korrespondensen

till Stockholm och mellersta Sverige mellan Halmstad och Nässjö

samt en dylik ledning mellan Halmstad och Vexiö för förbindelsen

österöfver. I Nässjö mötte ledningar från norr, Stockholm och

Örebro, samt öster, Vestervik och Oskarshamn, och i Vexiö mötte ledningar

från Kalmar, Karlskrona och, enligt styrelsens förslag, äfven

Karlshamn. Vägen till Stockholm skulle från Halmstad förkortas med

71 kilometer, och ledningslängden mellan vest- och ostkusterna skulle

reduceras till mindre än hälften.

Genom de nya ledningarna blefve derjemte de stora ledningarna

från Göteborg och Malmö befriade från Hallandskörrespondensen, och

kommunikationen mellan Göteborg och Helsingborg sinsemellan och med

kusten skulle undslippa det besvärande intrånget af Halmstadsområdets

interurbantrafik.

De föreslagna ledningarna hade beräknats kosta, linien Halmstad —

Nässjö 86,000 kronor och linien Halmstad — Vexiö 58,000 kronor.

25.

Linien Bords— Varberg.

För Borås, som länge varit stadd i en ovanligt liflig utveckling

i ekonomiskt hänsende, hade behofvet af en direkt telefonledning till

Varberg sedan flera år varit kändt. Vid olika tidpunkter hade framställningar

inkommit med begäran om anläggning af en direkt telefonledning

mellan dessa städer för att underlätta affärsförbindelsen dem

emellan.

Telefonkorrespondensen måste nemligen nu gå öfver Göteborg och

hade derför icke kunnat nöjaktigt tillgodoses, på samma gång den sjelf

i sin ordning varit till hinder för den öfriga korrespondensen å de strängt

upptagna Göteborgsledningarna. Medel hade emellertid icke kunnat disponeras

för denna anläggning, men som behofvet deraf alltjemt växte,

ansåge telegrafstyrelsen dess uppläggande icke kunna utan olägenhet

vidare uppskjutas.

Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 31,000 kronor.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8,

87

26.

Linien Göteborg—Skara.

4

Sedan de af telegrafverket öfvertagna, mycket omfattande telefonnäten

i Skara, Kinnekulle och Lidköping med underlydande vexelstationer

under år 1898 ombygts till dubbeltrådiga, måste dessa orter beredas

erforderlig telefonförbindelse med Göteborg, hvarmed denna del af Vestergötland

redan egde lifliga affärsförbindelser, hvilka utan tvifvel skulle

komma att ökas, när den under byggnad varande jernvägen Göteborg —

Vara—Skara blifvit färdig. För att denna del af Vestergötland skulle

erhålla tillfredsställande telefonförbindelse med Göteborg borde enligt

telegrafstyrelsens mening en direkt ledning anläggas från Skara utefter

denna jernväg. Intill dess detta kunnat anordnas, måste korrespondensen

på Göteborg, vestkusten, Malmö och rikets sydligare delar dragas

öfver Sköfde. Härigenom uppstode stora svårigheter att komma fram,

på samma gång som ett högst olägligt intrång gjorts på de för den

nuvarande korrespondensen redan otillräckliga ledningarna.

Ledningen hade beräknats kosta 55,000 kronor.

27.

Linien Oskarshamn—Ystad.

I telegrafstyrelsens förslag år 1888 hade äfven upptagits en ledning

längs ostkusten från Norrköping öfver Vestervik, Oskarshamn,

Kalmar, Karlskrona och Karlshamn till Kristianstad. Medel till en

sådan ledning hade emellertid ej erhållits vid 1889 års riksdag, men

år 1893 hade beviljats anslag till en ledning från Norrköping öfver

Vestervik till Oskarshamn. Som numera alla vid östra kusten belägna

orter af någon betydenhet erhållit eller snarast erhölle rikstelefon, hade

telegrafstyrelsen funnit fortsättningen af nämnda ledning till Ystad vara

af behofvet högeligen påkallad. Ledningen, som skulle komma att intagas

i Kalmar, Karlskrona, Karlshamn och Kristianstad, vore afsedd

att förmedla korrespondensen mellan Smålands östra och södra delar,

Blekinge och Skåne, hvilka landskap sins emellan egde mycket lifliga

förbindelser. I förening med den föreslagna ledningen Karlshamn —

Nässjö skulle den ock komma att bilda en mycket vigtig länk i interurbannätot

för dessa landsdelars förbindelse med det öfriga landet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

För närvarande funnes icke någon sammanhängande telefonledning

längs sydöstra kusten, enär direkt förbindelse saknades så väl mellan

Kalmar och Karlshamn som mellan Kristianstad och Ystad. Mellan

de båda förstnämnda orterna måste samtalen gå öfver Vexiö, en vägsträcka

på 239 kilometer, som af den nya ledningen skulle ersättas med en

längd af blott 90 kilometer, och från Kristianstad måste samtalen till

Ystad taga vägen öfver Malmö eller, om det vore möjligt, leta sig fram

på lokalledningarna mellan södra Skånes småstationer.

Kostnaden för ledningen hade beräknats till 112,000 kronor.

28.

Linien Sundsvall—Östersund—Norska gränsen vid Storlien.

Redan under loppet af april månad år 1897 hade från norska

telegrafstyrelsen inkommit förfrågan om svenska telegrafstyrelsens ställning

till en ifrågasatt mellanrikstelefonledning öfver gränsen mot Jemtland.

»Trondhjems sill- och fiskexportörers förening» och »Trondhjems

handelsförening» hade nemligen hos norska telegrafstyrelsen hemstält om

anläggande af en rikstelefonförbindelse mellan Trondhjem och riksgränsen

för eventuel tillslutning till den svenska rikstelefonen via Östersund

samt dervid framhållit de betydande handelsförbindelserna mellan Trondhjem

och Sverige, som antoges komma att i afsevärd grad ökas genom

åvägabringande af en dylik telefonförbindelse. Svenska telegrafstyrelsen

hade emellertid i anledning af den gjorda förfrågan endast kunnat meddela,

att styrelsen då hade för den närmaste tiden under händer så omfattande

anläggningar inom landet, att medel icke kunde för den ifrågasatta

linien anvisas, men uttalat sin förhoppning, att frågan längre

fram skulle kunna till gynsam lösning å nyo upptagas.

Som numera norska staten öfvertagit telefonnätet i Trondhjem,

samt kuststäderna och de större fiskeplatserna så väl norr om Trondhjem

som söderut ända nedåt Ålesundj inom den närmaste tiden komme att

erhålla dubbeltrådiga förbindelseledningar till Trondhjem, ansåge telegrafstyrelsen

tiden nu vara lämplig att bringa till stånd den ifrågasatta

mellanriksledningen genom Jernband, hvilken lednings stora gagn

för grannländernas ömsesidiga affärsförbindelser styrelsen funnit vara

uppenbar.

Denna ledning ansåge styrelsen böra byggas af material med en

ledningsförmåga, som motsvarade 4,5 millimeters koppartråd, för att i

förbindelse med den föreslagna nya ledningen mellan Stockholm och

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

89

Sundsvall bilda telefonförbindelse från Stockholm till Trondhjem. Kostnaden

för denna ledning hade beräknats till 205,000 kronor.

Med hänsyn till den för ifrågavarande nyanläggningar erforderliga

summans storlek hölle telegrafstyrelsen före, att densamma borde lämpligast

fördelas på tre år.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört hade styrelsen hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande

af särskild! anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af sammanlagdt

2,994,000 kronor, att utgå med en tredjedel under år 1900, för

anläggandet af nu uppräknade interurbana telefonledningar.

Beträffande ifrågavarande ärende har t. f. departementschefen

vidare för egen del erinrat, att hvad telegrafstyrelsen anfört till stöd

för sin nu gjorda framställning otvetydigt utvisade, att, sedan numera

en snabb och säker telefonisk samfärdsel blifvit för allmänheten och

särskild! för affärs- och näringslifvet ett oundgängligt behof, det nuvarande

interurbana telefonnätet, trots dess jemförelsevis hastiga utveckling,

icke på långt när vore tillräckligt för att behörigen tillgodose

den på de senaste åren i oförutsedd grad ökade telefonkorrespondensen

å vissa linier och ännu mindre för den ytterligare stegring af samma

korrespondens, som tvifvels utan vore att för den närmaste framtiden

motse. Också hade telegrafstyrelsen funnit sig icke längre kunna dröja

med utarbetandet och framläggandet af en fullständig plan för åstadkommande

af de nya interurbanledningar, som enligt styrelsens åsigt oundgängligen

erfordrades för ett systematiskt ordnande af den stora interurbana

telefontrafiken och tillgodoseende af dess behof för den närmaste

framtiden.

Den af telegrafstyrelsen nu framlagda planen syntes t. f. departementschefen

vara upprättad med tillbörlig hänsyn till de olika förhållanden,

som dervid bort komma i betraktande, och hvad beträffade

de särskilda i planen upptagna anläggningarna, funne han dem samtliga

vara behöfliga och af sådan betydelse för telefonsamfärdseln, att de

borde komma till utförande så snart som möjligt. Ett undanskjutande

för längre tid af någon eller några af dessa anläggningar skulle ock

innebära en obillighet mot de orter, hvilka sålunda komme att i afseende

å sina telefonförbindelser få stå tillbaka för andra, och i hvarje

fall skulle genom ett sådant lösryckande af en eller annan länk i den

nu planlagda interurbana ledningskedjan äfventyras en del af de fördelar,

som vore afsedda att vinnas genom de interurbana telefonförbindelsernas

systematiska ordnande enligt den föreliggande planen.

Bill. till Rilcsii. Prot. 1899. 4 Sami 1 Afd. 8 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Vidkommande åter kostnaderna för planens fullständiga genomförande,

uppginge de visserligen till ett mycket betydande belopp eller

inemot 3,000,000 kronor. Detta belopp syntes dock ej böra verka

afskräckande, då hänsyn toges dertill, att, såvidt nu kunde förutses, behofvet

af vidare utveckling af det interurbana telefonnätet måste anses

vara genom de nu ifrågasatta anläggningarnas utförande för en följd af

år tillgodosedt, samt att, på grund af hittills vunnen erfarenhet beträffande

de nuvarande interurbana ledningarna, all anledning vore att antaga,

att jemväl anläggningen af de nya ledningarna komme att i sinom

tid visa sig vara ett för statsverket ekonomiskt fördelaktigt företag.

Den hittills vid anskaffande af medel till anläggning eller inköp

af telefonledningar för statsverkets räkning följda grundsats hade, såsom

telegrafstyrelsen erinrat, varit den, att anläggning och inköp af lokala

telefonnät samt kortare förbindelseledningar bekostats af upplånta medel

jemte å telefonrörelsen uppkommen vinst, medan deremot kostnaden för

de större eller af de mest påträngande behofven betingade interurbana

ledningarna blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag utan

återbetalningsskyldighet, ehuru visserligen äfven vinst- och lånemedel

i viss mån måst tagas i anspråk till bestridande af kostnader för uppläggande

af nya interurbanledningar på de mest trafikerade linierna

samt mellan orter, hvilkas behof af telefonisk samfärdsel gjort sig särskilt

känbart. I skrifvelse den 9 maj 1894 angående regleringen af

utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel hade visserligen Riksdagen

förklarat, att med hänsyn till den utveckling, statens telefonväsende

redan då erhållit, Riksdagen ansåge, att den tidpunkt vore inne, då

endast i undantagsfall vidare anslag för anläggning af telefonledningar

behöfde af Riksdagen beviljas, och att sålunda de ytterligare länkar

af telefonnätet, som kunde anses erforderliga, borde bestridas antingen

genom uppkommen behållning å telefonrörelsen eller, om så skulle vara

behöfligt, genom upplånade medel. Emellertid hade Riksdagen, såsom

förut nämnts, för anläggning af då föreslagna telefonledningar beviljat

ett belopp af 1,091,000 kronor såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

I detta sammanhang ansåge sig t. f. departementschefen böra

nämna, att för telefonväsendets utveckling intill 1898 års'' slut anvisats

såsom lånemedel tillsammans 8,680,000 kronor, deraf l,430,000okronor

från statskontoret och 7,250,000 kronor från riksgäldskontoret. Å dessa

lånemedel hade intill samma tid återbetalts 2,482,500 kronor, deraf till

statskontoret 795,000 kronor och till riksgäldskontoret 1,687,500 kronor.

Telefonväsendets skuld hade således vid 1898 års slut utgjort 6,197,500

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

91

kronor, deraf till statskontoret 635,000 kronor och till riksgäldskontoret

5,562,500 kronor.

Med hänsyn till de stora kostnader, de nu föreslagna telefonledningarnas

anläggning kräfde, ansåge t. f. departementschefen lika med

telegrafstyrelsen och på de af styrelsen i öfrigt anförda skäl det vara nödvändigt

att af Riksdagen för ändamålet begära ett särskildt anslag. Vidkommande

beloppet af detta anslag hade t. f. departementschefen icke

något att erinra mot de förslag och beräkningar, som läge till grund för

den af telegrafstyrelsen begärda summan, 2,994,000 kronor. Han delade

äfven telegrafstyrelsens uppfattning om önskvärdheten, att anslaget måtte

utgå under tre år, men i betraktandea af de stora belopp, hvartill de för

telegrafverket för år 1900 äskade anslag sammanlagdt uppginge, ansåge

han sig böra tillstyrka, att den del af anslaget, hvars utgörande för år

1900 borde af Riksdagen begäras, inskränktes till 600,000 kronor.

Mot Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af 369,000 kronor, återstående

belopp af förut beviljat anslag till telefonanläggningar, har utskottet

icke haft något att erinra.

Hvad beträffar det nu af Kongl. Maj:t äskade ytterligare anslaget

till telefonanläggningar, har utskottet, då de alltmer framträdande

anspråken på snabb och säker telefonisk samfärdsel göra en utvidgning

af det interurbana telefonnätet nödvändig, dä den framlagda planen

för en sådan utvidgning synes vara väl afvägd och de olika orternas

intressen synes hafva blifvit i densamma vederbörligen tillgodosedda,

samt dä kostnaderna för de interurbana ledningarna enligt förut följd

grundsats torde böra bestridas af anslagsmedel, ansett sig böra förorda

hvad Kongl. Maj:t nu föreslagit, helst på grund af den utredning,

som i ärendet lemnats, kan antagas, att telefonväsendets utveckling

kommer att visa sig vara äfven från ekonomisk synpunkt fördelaktig.

I sammanhang med förevarande ämne har utskottet velat erinra,

att Kongl. Maj:t i proposition (n:o 17) till innevarande Riksdag föreslagit

Riksdagen att bemyndiga riksgäldskontoret att för fortsatt utveckling

af telefonväsendet på vissa vilkor tillhandahålla telegrafstyrelsen

ett lånebelopp af en million kronor. Dessa medel äro emellertid

afsedda för anläggning och inköp af lokala telefonnät samt kortare

förbindelselinier; och är följaktligen ändamålet med desamma i sjelfva

verket ett annat än det, som med de nu ifrågasatta anslagsmedlen skall

tillgodoses. Berörda frågor torde alltså kunna behandlas oberoende af

hvarandra; och afgifver utskottet särskildt yttrande angående förslaget

om lånemedlens tilllhandahållande,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Ang. anslag

till anläggning

af telefonledning

frän

Visir) gsS till

Qrenna.

[16.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Till närmare belysning af telefonväsendets utveckling och de

derför använda medel fogar utskottet vid detta utlåtande en från telegrafstyrelsen

bekommen grafisk tabell, hvarjemte äfven en karta öfver de

nu föreslagna interurbana telefonledningarna finnes utlåtandet bilagd.

Under åberopande i öfrigt af hvad i detta ämne blifvit till statsrådsprotokollet

meddeladt, får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må för telefonledning från

Stockholm till Malmö af förut beviljadt anslag till

telefonanläggningar, 1,091,000 kronor, å extra stat för år

1900 anvisa återstående beloppet, 369,000 kronor; samt

b) att Riksdagen må för telefonledningar från

Stockholm till Luleå, från Luleå till Gellivare, från

Stockholm till Sundsvall, från Stockholm till Söderhamn,

från Östersund till Storlien, från Hudiksvall

till Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från Stockholm

till Norberg, från Stockholm till Vesterås, från

Stockholm till Eskilstuna, från Örebro till Karlstad,

från Örebro till Falun, från Örebro till Gefle och

Söderhamn, från Stockholm till Örebro, från Örebro

till Nässjö, från Örebro till Göteborg, från Karlstad

till Filipstad och Mora, från Mora till Bollnäs och

Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från

Stockholm till Nyköping, från Norrköping till Örebro

och från Norrköping till Nässjö, från Norrköping till

Göteborg, från Norrköping till Sköfde, från Linköping

till Hultsfred, från Nässjö till Malmö och från Nässjö

till Vexiö och Karlshamn, från Halmstad till Nässjö

och från Halmstad till Yexiö, från Borås till Varberg,

från Göteborg till Skara, från Oskarshamn till Ystad

samt från Sundsvall till Östersund och norska gränsen

vid Storlien på extra stat bevilja 2,994,000 kronor,

och af detta anslag för år 1900 anvisa 600,000 kronor.

Anläggning af telefonledning från Visingsö till Grenna,

18:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anläggning

genom telegrafverkets försorg af en dubbeltrådig telefonledning från

Visingsö till staden Grenna på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

93

af 11,550 kronor, under vilkor att Visingsö kommun dels för ledningens

anläggning anskaffade bidrag med 4,200 kronor, dels tillhandahölle

lämplig lokal för den för ledningen erforderliga telefonstationen å Visingsö,

dels ock bestrede kostnaden för betjening af nämnda station.

Till statsrådsprotokollet har t. f. departementscefen i förevarande

ärende anfört, att Visingsö sockens kommunalstämma i en af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län med skrifvelse den 12

september 1893 till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift gjort framställning

om anordnande på statens bekostnad och genom dess försorg af

rikstelefonledning mellan Visingsö och staden Grenna, och hade i händelse

af bifall härtill kommunen förklarat sig villig att till anläggningskostnaden

bidraga med högst 1,500 kronor, hvarjemte kommunen erbjudit

sig att upplåta och för framtiden underhålla lämplig lokal för

telefonstation.

Till stöd för berörda framställning hade sökanden anfört, att förbindelsen

mellan Visingsö och fastlandet, särdeles under vintertiden,

vore mycket osäker; att staten egde omkring en fjerdedel af ön eller

ungefär 1,200 tunnland med en ekskogsanläggning af stort värde,

mellan hvars förvaltningspersonal och fastlandet hastiga meddelanden

rätt ofta vore af nöden; att behofvet af telefonförbindelse mellan ön

och fastlandet ännu starkare framträdt, sedan en badanstalt blifvit anlagd

på ön och ständiga sommargäster i hundratal der vistades; att

under sommarmånaderna turister nästan dagligen besökte ön, hvarjemte

lustresande i tusental om helgdagarne dit anlände; att befolkningen på

ön direkt eller indirekt måste bidraga till kostnaden för anläggning af

telegrafer, telefoner och jernvägar med flera kommunikationsanstalter

å fastlandet, utan att deraf kunna draga väsentligt gagn, samt att för

denna befolkning, uppgående till mellan 1,100 och 1,200 personer, det

varit och fortfarande vore omöjligt att åstadkomma medel till den i

förhållande till befolkningen och dess små tillgångar stora kostnad, som

vore förenad med ifrågavarande anläggning.

I den skrifvelse, hvarmed Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnat

förenämnda ansökning, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört, att isförhållandena i Vettern ofta under hela veckor och till och

med längre tid omöjliggjorde all förbindelse med fastlandet, i följd

hvaraf vid inträffande sjukdomsfall befolkningen på ön, der ingen läkare

funnes, under lång tid saknade tillfälle att inhemta läkares råd, samt

att afsevärda olägenheter vid flera tillfällen uppkommit derigenom, att

tjenstemeddelanden icke på lång tid kunnat fortskaffas till eller från

Visingsö, som utgjorde ett särskildt länsmansdistrikt; och hade Kongl.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Maj:ts befallningshafvande på dessa och af sökanden i öfrigt anförda

skäl förordat bifall till ansökningen.

Efter remiss hade telegrafstyrelsen den 5 december 1893 afgifvit

utlåtande i ärendet; och hade styrelsen dervid anfört, att anläggningskostnaden

för den ifrågasatta telefonförbindelsen, som nästan uteslutande

komme att utgöras af kabelledning, beräknats sill 15,750 kronor. Då

kommunens bidrag frånräknades, utgjorde således den utgift, ifrågavarande

anläggning skulle medföra för statsverket, 14,250 kronor. Ehuru

eu så betydande kostnad för staten, enligt styrelsens uppfattning, icke

motiverades af den ifrågasatta ledningens betydelse såsom allmän kommunikationsled,

hade styrelsen likväl delat Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

åsigt om förbindelsens stora lokala betydelse. Å de ställen

inom landet, der telefonanläggningar af dylik art förut genom statens

försorg kommit till stånd, hade emellertid såsom vilkor för statsbidrag

uppstälts, att från enskilda personer eller lokala myndigheter till anläggningskostnaden

anskaffades bidrag, uppgående till en fjerdedel af

hela beloppet; och om än hänsyn måste tagas till det af sökanden anförda

förhållande, att det här gälde en liten befolkning med begränsade

tillgångar, hade det likväl å andra sidan skäligen synts styrelsen kunna

antagas, att anläggningen i fråga icke blott för invånarne å Yisingsö

borde vara af värde, utan att densamma äfven för öfriga närmast liggande

trakter kunde vara af den vigt, att bidrag till kostnaden borde

kunna i någon mån derifrån påräknas såsom förutsättning för att staten

skulle åtaga sig den väsentligaste delen af bördan. I den form ansökningen

förelåge ansåge sig styrelsen derföre förhindrad att tillstyrka

bifall till densamma.

Vid föredragning af ärendet den 15 december 1893 hade Kongl.

Maj:t, med afseende å hvad telegrafstyrelsen anfört, icke funnit skäl

bifalla kommunens berörda framställning.

Derefter hade i en af Kongl. Maj :ts befallningshafvande med skrifvelse

den 21 augusti 1896 till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift Visingsö

sockens kommunalstämma, under åberopande af hvad förut i ärendet

anförts och med tillkännagifvande att, i anseende till den stora lokala

betydelse en rikstelefonledning mellan nämnda ö och staden Grenna

skulle få icke allenast för Visingsö, utan äfven för angränsande orter,

länets landsting och hushållningssällskap samt Vista härads hushållsgille

anslagit medel till bidrag för anläggningskostnadens bestridande till så

stort belopp, att kommunen nu vore i tillfälle att, med tillhjelp af dessa

medel, höja tillskottet till anläggningen i fråga från förut erbjudna

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

95

1,500 kronor till minst en fjerdedel af den för ledningens anordnande

beräknade kostnaden, gjort förnyad ansökning om telefonledningens

anläggning på statens bekostnad och genom dess försorg, mot det att

kommunen såsom bidrag till kostnaden tillsköte 4,200 kronor.

Vid öfverlemnandet af nu ifrågavarande ansökning hade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, med erinran om hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förut i ärendet yttrat, förordat densamma till bifall.

På grund af remiss hade telegrafstyrelsen den 27 oktober 1896

afgifvit utlåtande öfver denna framställning; och hade styrelsen, på de

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och Visingsö kommun anförda

skäl samt då behofvet af anläggningen i fråga finge anses vara ytterligare

ådagalagdt genom de af vederbörande landsting och hushållningssällskap

beviljade bidrag till kostnaden, ansett anläggningen vara väl

förtjent af statens understöd. Med erinran att genom den ifrågasatta

anläggningen numera vunnes en fullt tillfredsställande förbindelse mellan

Visingsö och rikstelefonnätet, alldenstund i enlighet med kongl. brefvet

den 1 november 1895 staden Grenna, sedan telegrafstationen derstädes

blifvit indragen, genom en dubbeltrådig telefonledning till Jönköping

vore i förbindelse med rikstelefonnätet, hade styrelsen vidare anfört,

att den föreslagna telefonförbindelsen i flera afseenden syntes kunna

likställas med några af de telefonledningar, som i bohuslänska skärgården

blifvit anlagda genom statens försorg medelst af Riksdagen

anslagna medel, sedan till dessa ledningar från enskilda personer och

lokala myndigheter anskaffats bidrag, uppgående till en fjerdedel af

hela anläggningskostnaden. Då kostnaden för anläggningen beräknats

till 15,750 kronor och de kommunala myndigheternas bidrag utgjorde

4,200 kronor, uppginge således det belopp, som af statsmedel för anläggningen

påräknades, till 11,550 kronor. Beträffande utgifterna för

ledningens med tillhörande apparater underhåll och desammas betjenande

å Visingsö förelåge emellertid från kommunens sida endast förbindelse

att tillhandahålla stationslokal å Visingsö. Enär ledningen nästan uteslutande

skulle komma att utgöras af kabelledning, kunde kostnaden

för underhållet visserligen under en längre tid blifva jemförelsevis

ringa, men om fel å kabeln af en eller annan anledning uppkomme,

kunde underhållskostnaden lätt komma att uppgå till betydande belopp.

Äfven om det finge anses billigt, att ledningens begagnande belädes

med skälig afgift, borde derför dessa afgifter beräknas såsom eu för

ledningens underhåll nödig inkomst, hvadan kostnaden för betjenandet

af stationen å Visingsö blefve en utgift, som icke kunde antagas komma

att ersättas genom influtna samtalsafgifter. Enligt styrelsens uppfatt
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ning förefunnes emellertid knappast tillräckliga skäl för att statsverket,

utom ofvanberörda anslag till anläggningskostnaden, skulle betungas

äfven med en ständig utgift för ledningens betjenande å Visingsö vexelstation;

och då vid vexelstationer i allmänhet denna kostnad bestredes

af telegrafverket endast der abonnentantalet uppginge till minst 25,

hvilket icke kunde antagas blifva fallet å Visingsö, ansåge styrelsen,

att såsom vilkor för statens bidrag lämpligen borde uppställas, att

kommunen jemväl skulle åtaga sig kostnaden för ledningens betjenande

derstädes.

Sedan med anledning häraf Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anmodats inhemta kommunalstämmans yttrande, huruvida kommunen

vore villig att åtaga sig kostnaden för betjening af telefonstationen å

ön, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse den 7 mars

1898 öfverlemnat utdrag af ett vid kommunalstämma den 3 derförutgångne

februari hållet protokoll, utvisande att kommunen åtagit sig

berörda kostnad, med förbehåll dock att kommunen finge bestämma

platsen för vexelstationen samt antaga pålitlig och lämplig telefonist,

som af telegrafstyrelsen godkändes, äfvensom med den, som sålunda

komme att antagas, träffa aftal om afföningen.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit och då staten såsom

egare af Visingsö kronopark hade särskild anledning att bidraga till

kostnaden för åstadkommande af ifrågavarande, för Visingsö i dess helhet

tvifvels utan behöfliga och nyttiga telefonförbindelse med fastlandet,

hemstälde t. f. departementschefen om ofvan anförda framställnings

afgifvande till Riksdagen.

Utskottet, som emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit icke

haft något att erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen, för anläggning genom telegrafverkets

försorg af en dubbeltrådig telefonledning från

Visingsö till staden Grenna, må under de i statsrådsprotokollet

angifna vilkor på extra stat för år 1900

bevilja ett belopp af 11,550 kronor.

Yttre restaurering af Örebro slott.

"tai yurtri 19:o) Sedan 1896 års Riksdag med anledning af en utaf Kongl.

taurering af Maj:t gjord framställning beviljat för yttre restaurering af Örebro slott

O/a//

staurcring .

Örebro slott.

[17-]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

07

enligt uppgjorda ritningar ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå under

tio år, under vilkor dels att enahanda belopp blefve för berörda ändamål

på enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke finge ega

rum, förr än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att tillgå

för arbetets fullbordande, samt åt'' detta anslag för hvartdera af åren 1897,

1898 och 1899 af Riksdagen anvisats en tiondedel eller 4,400 kronor,

dock att för hvartdera året högre belopp af statsmedel icke finge utgå, än

som motsvarades af från enskilde under samma år influtna medel, har Kongl.

Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af det beviljade anslaget för yttre restaurering

af Örebro slott på extra stat för år 1900 under de vid anslagets

beviljande stadgade vilkor anvisa ytterligare en tiondedel med 4,400 kronor,

dock att för året högre belopp af statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades

af från enskilde under samma år influtna medel.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Uppförande af nya flygelbyggnader vid länsresidenset i Östersund.

20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för uppförande

af två nya flygelbyggnader vid länsresidenset i Östersund på extra stat

för år 1900 bevilja ett anslag af 57,000 krono];.

T. f. departementschefen har i detta ärende till ofvannämnda statsrådsprotokoll

meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län

uti skrifvelse den 5 mars 1898 anfört, hurusom de invid landshöfdingeresidensbyggnaden

i Östersund år 1851 uppförda två flyglarne, ursprungligen

afsedda att inrymma, utom bostad för en kanslivaktrnästare, de för landshöfdingen

nödiga ekonomilokaler, numera vore på det sätt disponerade, att

i den södra flygeln eller brygghusflygeln inrymts landtränteriet, tvätt- och

bryggstuga, kuskrum och betjentrum, under det att den andra eller norra

flygeln vore inredd till vagnbod, rum för slaskhållare, foderrum och stall

samt två andra rum, ett mindre och ett större, hvilka senare vore i hög

grad förfallna. Den nuvarande lokalen för ränteriet vore emellertid enligt

Kong]. Maj:ts befallningshafvandes mening högst olämplig. Östra gafvelväggen

stötte omedelbart intill gatan, hvilken genom dess i senare tider

företagna höjning numera till en böjd af i det närmaste 0,7 5 meter ginge

upp mot muren. Häraf hade följden blifvit, att fukten från gatan trängt

sig in i ränteriets murar, som till ganska stora delar blifvit angripna af

Bill. till Riksd. Prat. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 8 Höft 13

Ang. anslag

till uppförande

af nya flygelbyggnader

vid

länsresidenset

i Östersund.

[18.]

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

röta eller förvittring af stenen. Ränteriet vore i och för sig till följd af

bristande dränering af marken och saknad af isoleringsskift mellan sockeln

och tegelmuren i mindre vanlig grad fuktigt och kallt samt särdeles svårt

att uppvärma, helst ränterihvalfvet, hvartill dörren ofta måste vara öppen,

saknade medel för uppvärmning och således vore mycket kallt. I synnerhet

vore golfkylan i ränteriet svår att fördraga. Hela lokalen måste anses

såsom i hög grad helsovidrig, utom att densamma i följd af bryggstugans

närhet vore utsatt för eldfara. Också hade intendenten vid öfverintendentsembetet,

professorn E. A. Jacobsson vid en inspektionsresa under våren

1895 gjort anmärkning rörande detta förhållande.

Äfven i andra hänseenden hade stort behof af bättre och rymligare

lokaler gjort sig gällande. De inom residensbyggnaden befintliga två små

arkiv, bildade af delar utaf forna förstugor, vore trånga, kalla och för närvarande

alldeles öfverfylda. De för det dagliga bruket nödiga handlingar,

brefböcker, utslagsböcker och ankomna bref förvarades på hyllor i embetsrummea.

För det egentliga arkivet hade plats deremot måst beredas på

vinden öfver brygghusflygeln, der handlingarna af lätt insedda skäl före

illa, utsatta som de vore för köld och fukt. Utrymmet vore trångt, och

någon plats för de handlingar, som snart borde öfverflyttas till detta arkiv,

syntes svårligen deri kunna beredas. Att anställa några forskningar på ort

och ställe vore hardt när omöjligt under större delen af året, då temperaturen

sannolikt föga öfverstege den i fria luften, hvarförutom några anstalter för

dylikt ändamål icke förefunnes. Dessutom gälde hvad som angående eldfarlighet

blifvit sagdt om ränteriet i än högre grad om arkivet, som vore

tillgängligt endast genom en smal och brant trätrappa. Det vore sålunda

i hög grad önskligt, om utväg kunde beredas för åstadkommande af ett

arkiv, som bättre än det nuvarande motsvarade sin bestämmelse.

Äfven den i länsresidenset nu inrymda lokal för landtmäteri kontoret

måste anses mindre lämplig, enär densamma utgjordes af ett enda rum,

hvilket användes till både arkiv och arbetsrum för förste landtmätaren och

der utrymme numera icke funnes för de kartor och handlingar, som årligen

inkomme till länets landtmäterikontor.

För landskontoret erfordrades äfven ökadt utrymme, nemligen ett rum

för länsbokhållaren och lappfogden, hvilken senare enligt honom meddeladt

förordnande hade att biträda landskontoret i ärenden, som rörde lappförhållandena.

Detta ökade utrymme skulle kunna erhållas genom det nuvarande

landtmäterikontorets anordnande till rum åt nyssnämnde båda

tjenstemän.

Hvad beträffade den norra flygeln, hade den liksom den södra i flera

år varit i behof af reparation, men besigtningsmännen hade ansett, att

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

99

dermed borde anstå tills vidare, i afvaktan på att en ombyggnad af begge

flyglarne skulle kunna åvägabringas.

I enlighet med derom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjord

framställning hade öfverintendentsembetet låtit genom arkitekten vid embetet

Fritz Eckert utarbeta förslag till nybyggnad af residensets båda flyglar i

enlighet med bifogade ritningar. Bemälde arkitekt hade vid fullgörande

af detta uppdrag funnit ombyggnad af en eller båda flyglarne icke kunna

i väsentligare mån bidraga till afhjelpande af de olägenheter, Kongl. Maj:ts

befallningshafvande påpekat, samt föreslagit, att den ena flygeln, den södra,

skulle med undantag af källaren helt och hållet disponeras för embetsverket

och inrymma ränteri, landtmäterikontor och arkiv, medan norra flygeln

skulle, utom arkiv och rum för landshöfdingens betjent i nedre våningen,

i källaren innehålla tvättstuga och vedkällare för landshöfdingen samt

klosetter, medan frontespisvåningen jemte matkällaren skulle disponeras af

kanslivaktmästaren, hvilken genom den år 1888 verkstälda flyttningen af

ränteriet från residensbyggnaden till brygghusflygeln utan ersättning gått

i mistning af förmånen af fri bostad.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ansåge sig böra biträda detta

förslag, hade ursprungligen haft för afsigt att redan under år 1897 göra

framställning i ämnet, men hållits tillbaka af kostnaden för genomförande af

samma förslag. Då det förefallit Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som om

möjligen det önskade målet skulle kunna vinnas genom en påbyggnad af de

nu befintliga flyglarne, hade Kongl. Majrts befallningshafvande låtit byggmästaren

A.. Thuresson i samråd med professorn Jacobsson uppgöra ritningar

i sådant syfte, men vid närmare undersökning af grundläggningen under

flyglarne hade denna befunnits allt för svag och oduglig för att kunna uppbära

en så ökad tyngd, som den ifrågasatta påbyggnaden skulle medföra.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hemstält, att medel måtte anvisas till uppförande af två

nya flygelbyggnader vid länsresidenset i Östersund ungefär å de delar af

residenstomten, der de nuvarande flygelbyggnaderna vore belägna, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de af arkitekten Eckert uppgjorda ritningar

och för en kostnad, beräknad till 57,000 kronor, deri äfven inbegripen kostnaden

för nedrifvande af de gamla flyglarne.

Under erinran derom att genom den föreslagna förändringen stall och

vagnbod skulle försvinna, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillika, för

den händelse Kongl. Maj:t icke skulle finna lämpligt, att residenset blefve

utan stall, låtit genom byggmästaren Thuresson upprätta bifogadt förslag till

stallbyggnad, slutande å ett kostnadsbelopp af 4,800 kronor.

I infordradt utlåtande af den 15 november 1898 hade öfverintendents
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till uppförande

af en tillbyggnad

vid länsresidenset

i

Vexiö.

[19-]

embete!, som för sin del ansåge, att, då den nuvarande boställshafvaren icke

påkallade uppförande af den utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta

nya stallbyggnaden, dermed kunde och borde tills vidare anstå, tillika

vitsordat behofvet af ökadt utrymme för länsstyrelsens i Östersund embetslokaler

samt förklarat, att embetet funne den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förordade lösning af förevarande fråga vara den enda, som på ett

fullt tillfredsställande sätt kunde aflägsna de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anmärkta olägenheter, hvilka af de nuvarande anordningarna orsakades;

och hade embetet, enär det med ledning af ortprisen upprättade kostnadsförslaget

icke från embetets sida föranledt någon erinran samt omkostnaderna

för nybyggnadsarbetet i fråga icke hade synts embetet böra bestridas af det

vanliga reparationsanslaget, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos näst sammanträdande

Riksdag göra framställning om beviljande af nödiga medel för uppförande

af ifrågavarande flygelbyggnader.

Då behofvet af ökadt utrymme för länsstyrelsen i Östersund syntes t. f.

departementschefen genom hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande och öfverintendentsembetet

anfört vara ådagalagdt, och t. f. departementschefen icke

funnit något att erinra mot de uppgjorda ritningarna och kostnadsberäkningarna,

tillstyrkte han, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva ofvan omförmälda

framställning.

Utskottet, som tagit del af de till ärendet hörande handlingar och

ritningar samt funnit behofvet af de ifrågasatta flygelbyggnadernas uppförande

vid länsresidenset i Östersund vara genom hvad till statsrådsprotokollet meddelats

ådagalagdt, hemställer,

att Riksdagen må för uppförande af två nya flygelbyggnader

vid länsresidenset i Östersund på extra stat för

år 1900 bevilja ett anslag af 57,000 kronor.

Tillbyggnad mellan länsresidensets i Vexiö hufvudbyggnad och dess östra flygel.

2l:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande åt

kostnaden för uppförande af en tillbyggnad mellan länsresidensets i Vexiö

hufvudbyggnad och dess östra flygel i enlighet med upprättadt kostnadsförslag

bevilja ett extra anslag för år 1900 af 21,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, hurusom öfverintendentsembetet i

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 november 1898 gjort framställning om

uppförande af en tillbyggnad mellan länsresidensets i Yexiö hufvudbyggnad

och dess östra flygel samt till stöd derför anfört följande.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

101

Vid den laga af- och tillträdessvn, som den 25 juni nämnda år hållits

å de landshöfdingen i Kronobergs län anslagna boställslägenheter inom länsresidenset

i Vexiö mellan f. d. landshöfdingen grefve G. H. Spens, afträdare,

och landshöfdingen C. E. von Oelreich, tillträdare, och vid hvilken syn Kongl.

Maj:t och kronan påsynats ett ersättningsbelopp af tillhopa 3,780 kronor

25 öre, hade af tillträdande boställshafvaren företetts en promemoria, deri

denne, utom andra önskningsmål, som finge anses vara af beskaffenhet, att

kostnaderna för desammas genomförande borde bekostas af det ordinarie

anslaget till byggnader och reparationer, framstält begäran derom, att mellan

residensets hufvudbyggnad och dess östra flygel måtte verkställas en tillbyggnad,

afsedd att i bottenvåningen inrymma ett större, för länsstyrelsen välbehöfligt

arkivrum, samt i den öfre våningen kök och ekonomirum för boställshafvaren,

hvarigenom skulle vinnas, att det icke obetydliga utrymme, som i hufvudbyggnadens

bottenvåning för närvarande upptoges af sistnämnda lägenheter,

skulle kunna tilläggas landskansli af ökadt utrymme i synnerligt behof

varande embetslokaler.

I anledning häraf hade öfverintendentsembetet, som vid å platsen verkstälda

inspektioner varit i tillfälle att iakttaga de flerfaldigt, jemväl i framställningar

till embetet vid olika tillfällen öfverklagade svårigheter, som orsakats

af länsstyrelsens, särskildt landskansliets, trångboddhet, låtit uppgöra

ett med n:o 1 betecknadt förslag till den ifrågastälda tillbyggnaden; och

sedan embetet anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län

att, jemte yttrande deröfver, till embetet insända å orten uppgjorda kostnadsberäkningar

för arbetet i fråga, hade Kongl. Majrts befallningshafvande med

skrifvelse den 3 oktober 1898 öfverlemnat ett af nämnda myndighet förordadt,

i vissa hänseenden modifieradt, med n:o 2 betecknadt ritningsförslag, enligt

hvilket den önskade tillbyggnaden, för att bereda en beqvämare kökstrappa

och möjliggöra ett ändamålsenligare anordnande af tvätt- och bagarstuga,

förlängts med 1,7 0 meter, hvarförutom Kongl. Maj:ts befallningshafvande

bifogat särskilda kostnadsberäkningar för följandet af embetets förslag och af det

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande framstälda, något förändrade förslaget,

utvisande att det förstnämnda skulle betinga en kostnad, med undantag för

vatten- och afloppsledningar, af 24,244 kronor 82 öre och det senare, med

enahanda undantag, af 25,773 kronor 42 öre.

Yid inom öfverintendentsembetet företagen granskning af de sålunda

till detta ärende hörande handlingar och ritningar hade embetet funnit det

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande slutligen framlagda förslaget afgjordt

vara att förorda, helst kostnaden för detsammas genomförande vore endast

obetydligt högre. Då emellertid vid pröfning af de för samma förslag upprättade

kostnadsberäkningarna befunnits, att i dem inginge kostnaderna så

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

väl för sjelfva den nya tillbyggnaden som äfven för deraf oundgängligen betingade

förändringar i landshöfdingens nuvarande boställsvåning, h vil ka senare

dock syntes böra bekostas af det ordinarie byggnadsanslaget, hade öfverintendentsembetet

låtit upprätta ett kostnadsförslag, upptagande endast de poster,

som anginge nybyggnaden och hvilka sammanlagdt upp
-

ginge till .................................................................................... kronor 19,654: 9 2

hvartill dock borde läggas kostnaden dels för vattenok

afloppsledningar enligt bifogadt, å orten uppgjordt

förslag......................................................................................... „ 357:60

dels ock för oförutsedda utgifter............................................. „ 987: 68

hvadan uppförandet af nämnda tillbyggnad skulle kunna

utföras för ett belopp af........................................................ kronor 21,000: —

Då öfverintendentsembetet, som för sin del hölle före, att den sedan

lång tid tillbaka anmärkta bristen på tillräckligt utrymme för länsstyrelsen

i Yexiö icke längre kunde lemnas opåaktad, tillika funne det vara af särdeles

vigt, att förevarande byggnadsarbete finge utföras i sammanhang med

de temligen omfattande reparationsarbeten, som under åren 1899 och 1900

påkallades med anledning af nyss timade ombyte af boställshafvare, samt nu

föreliggande förslag, sådant det slutligen blifvit genom Kong!. Maj.-ts befallningshafvandes

försorg omarbetadt, syntes embetet utmärka sig för ändamålsenlighet

och relativt taget prisbillighet, hade embetet jemväl, vid det förhållandet att

nu ifrågakomna nybyggnadsarbete icke syntes böra bekostas af anslaget till

byggnader och reparationer, funnit sig böra hemställa, att Kongl. Maj:t måtte

för Riksdagen framlägga proposition om anvisande på extra stat för år 1900

af nödiga medel för uppförande af ifrågavarande tillbyggnad i enlighet med

ofvanberörda, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade och med n:o 2

betecknade förslag.

Med afseende å hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört rörande

behofvet af en tillbyggnad af omförmäld beskaffenhet och då t. f. departementschefen

icke funnit något att erinra mot det af öfverintendentsembetet

förordade kostnadsförslag, har t. f. departementschefen hemstält om framläggande

för Riksdagen af ofvan omförmälda förslag.

Utskottet, som funnit anordnandet af ett nytt arkivrum för länsstyrelsen

i Yexiö vara af behofvet påkalladt och äfven funnit erforderligt, att landskansliets

embetslokaler i länsresidenset beredes ökadt utrymme, samt icke

haft något att erinra mot de för dessa ändamåls vinnande föreslagna åtgärder

och den för arbetets utförande angifna kostnad, får alltså hemställa,

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

103

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden för

uppförande af eu tillbyggnad mellan länsresidensets i

Yexiö hufvudbyggnad och dess östra flygel i enlighet med

upprättadt kostnadsförslag, på extra stat för år 1900 bevilja

ett anslag af 21,000 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

22:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1900 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af

domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader

vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,527 kronor.

Till statsrådsprotokollet har t. f. departementschefen under erinran, hurusom

till bestridande af hithörande utgifter i nu gällande riksstat vore såsom extra

anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor, dels ock till resekostnader

vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,455 kronor, anfört, att, enligt

hvad domänstyrelsen i skrifvelse den 28 oktober nästlidet år meddelat, de

nuvarande anslagen fortfarande vore för berörda ändamål behöfliga samt

anledning saknades att föreslå annan ändring i beloppen, än att, för erhållande

af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget till

resekostnader vid domänförvaltningen borde ökas med 7 2 kronor och således

höjas till 40,527 kronor.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 bevilja

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200

kronor, samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,527 kronor.

Afdikningar ä kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län.

23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af

kostnaden för afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens

O O

län på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 150,000 kronor.

T. f. departementschefen har beträffande ifrågavarande framställning

Ang. anslag

till den lokala

förvaltningen

af statens

jordbruksdomäner.

[20, 21]

Ang. anslag

till afdikningar

d

kronans skogar

i Norrbottens

och Vester - bottens län.

[22]

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

erinrat, hurusom till detta ändamål för hvart och ett afåren 1898 och 1899

anvisats ett extra anslag å 65,000 kronor. I skrifvelse den 25 oktober

nästlidet år hade nu domänstyrelsen hos Kong]. Maj:t hemstält om beredande

för samma ändamål af ett anslag till väsentligt högre belopp för år 1900.

På framställning af domänstyrelsen hade Kong]. Maj:t enligt kongl.

bref den 9 december 1896, förklarat att de inom Norrbottens och Vesterbottens

län anstälde aflönade assistenter finge biträda äfven vid upprättande

af planer för afdikningar af vattensjuk mark å kronoparker inom nämnda

båda län äfvensom med tillsyn öfver utförandet af sagda afdikningar. Sedan

domänstyrelsen derefter i skrifvelse till Kong]. Maj:t den 9 maj 1898 anfört,

bland annat, att, då det vore af synnerlig vigt, att arbetena för afdikning

för skogsändamål af de vidsträckta myrtrakterna å kronoparkerna i de båda

nordligaste länen ej allenast fortginge, utan äfven vidare utvecklades, domänstyrelsen

hade för afsigt att föranstalta om upprättande under år 1898 i

större omfattning än dittills af dikningsplaner för lämpliga sådana myrtrakter,

så att styrelsen vid näst afgifvande statsförslag egde ledning af en på undersökningar

grundad utredning om den förhöjning i nuvarande, för nämnda

ändamål på extra stat anvisade anslag, som kunde vara erforderlig, hade

Kongl. Maj:t enligt bref den 20 i sistnämnda månad, i öfverensstämmelse

med domänstyrelsens hemställan, bemyndigat styrelsen att under år 1898

från och med juni månads början af det för samma år beviljade anslag för

merberörda ändamål utbetala särskild godtgörelse åt vissa äldre med arbetena

med myrundersökningar och dikningsplaners upprättande förtrogne assistenter,

med åliggande för dem att leda och utföra för dikningsföretag erforderliga

undersöknings- och planläggningsarbeten inom de nämnda två länen.

I sin förstberörda skrifvelse hade domänstyrelsen omförmält, att de

extra skogstjenstemän, hvilkas användande vid upprättande af planer för

afdikning af vattensjuk mark å kronoparker inom Norrbottens och Vesterbottens

län genom åberopade kongl. bref medgifvits, haft särskildt uppdrag

att å välbelägna kronoparker i sagda län undersöka, hvilka myr- eller sankmarker

vore med hänsyn till torflagrets beskaffenhet och djup samt lutningsförhållanden

till torrläggning för skogsbörd företrädesvis tjenliga eller borde

till förbättrande af angränsande skogsmark eller till förekommande af densammas

försumpning mer eller mindre fullständigt afdikas eller beredas nödigt

aflopp, äfvensom att för dylika marker upprätta planer för den afdikning,

som för ändamålet påkallades. Förutom de af domänstyrelsen till utförande

under år 1898 redan faststälda afdikningsplaner för 28 lägenheter om tillsammans

2,037 hektars ytvidd med beräknad kostnad af 42,336 kronor,

förelåge nu sådan utredning om afdikning å ytterligare 9,235 hektar vattensjuk

mark. Ehuru planerna för afdikning af sistberörda mark ej hunne

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

105

fullständigt utarbetas förr än under loppet af år 1899, hade dock redan

kostnaderna för upptagande af gravur och diken samt för upprensning af

bäckar eller andra naturliga aflopp, hvilka åtgärder skulle kunna komma

till utförande under åren 1899 och 1900, approximativt beräknats till omkring

212,000 kronor.

Domänstyrelsen vore visserligen icke ännu i tillfälle att bedöma,

huruvida vid planernas närmare granskning alla de nu undersökta markerna

vore lämpliga för afdikning, men styrelsen ansåge likväl med ledning af de

uppgjorda beräkningarne, att under sistnämnda två år ett belopp af tillsammans

omkring 215,000 kronor borde kunna komma till användning för afdikningars

utförande, för nödig tillsyn dervid samt för fortsatta undersökningsoch

planläggningsarbeten. Då 1899 års anslag för ifrågavarande ändamål

utgjort 65,000 kronor, skulle således för år 1900 erfordras ett anslag för

samma ändamål af omkring 150,000 kronor.

Möjligheten att för skäligt pris få arbetena upplåtna på beting berodde

emellertid hufvudsakligen på tillgången å arbetskrafter inom orterna, hvilken

tillgång i allmänhet och synnerligen under nuvarande förhållanden icke kunde

sägas vara god. Det vore derföre önskligt, att styrelsen kunde få på dessa

två år efter sig teende omständigheter fördela arbetenas utförande utan att

vara bunden af de särskilda anslagsbeloppen för samma år, så att, om så

erfordrades, någon del af anslaget för år 1900 finge användas redan under

år 1899.

Under åberopande af de skäl, domänstyrelsen i skrifvelse den 17

november 1896 anfört rörande önskvärdheten af afdikningar å kronans skogar

i nu ifrågavarande båda län och hvilka skäl vidare utvecklats af chefen för

finansdepartementet, då han den 14 januari 1897 inför Kongl. Maj:t anmält

styrelsens berörda skrifvelse, hemstälde t. f. departementschefen, i anledning

af hvad domänstyrelsen nu anfört, att ofvan omförmälda framställning måtte

af Kongl. Maj:t till Riksdagen afgifvas.

Med anledning af två vid nästlidet års riksdag väckta motioner om

höjning i förevarande anslag från 65,000 kronor till 150,000 kronor erinrade

statsutskottet om, att föregående års Riksdag i sin till Kongl. Maj:t aflåtna

skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstaten sjunde hufvudtitel,

i sammanhang med i skrifvelsen gjord anmälan om beviljade anslag

till skogsväsendet, i enlighet med statsutskottets förslag uttalat den åsigt, att

den då väckta frågan om bedrifvande i vidsträcktare omfattning af afdikning

å kronans skogsmarker i Yesterbottens och Norrbottens län syntes Riksdagen

vara af stor betydelse och att Riksdagen hade grundad anledning antaga,

att planmessigt och under verksam kontroll företagna arbeten i detta syfte

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till reglering

af flottleder i

Norrbottens

och Kopparbergs

län.

[23.]

skulle i en framtid genom en ökad skogsafkastning bereda statsverket godtgörelse

för derå nedlagda kostnader. Utskottet torkbräde sig i allo vidhålla

denna uppfattning och hysa den öfvertygelsen, att äfven ett anslag af den

storlek, som af motionärerna då föreslagits, skulle kunna till ekonomisk fördel

för staten användas för ifrågavarande ändamål. Då emellertid någon plan

för afdikningarnas bedrifvande i större omfattning än som af Kongl. Maj:t

enligt domänstyrelsens hemställan föreslagits, utskottet veterlig!, icke blifvit

uppbörd, och i följd deraf ett anslag för år 1899 till högre belopp än det

af Kongl. Maj:t begärda icke, enligt utskottets förmenande, komme att medföra

afsedd nytta för skogsväsendet, ansåg sig utskottet icke för det dåvarande

böra förorda beviljande af högre anslag än det Kongl. Maj:t ifrågasatt.

I öfverensstämmelse med den af nästlidet års statsutskott sålunda uttalade

åsigt och då, enligt hvad till statsrådsprotokollet meddelats, planer dels

blifvit år 1898 faststälda och dels äro under utarbetande för ifrågavarande

utdikningsarbetens utförande till en omfattning, som beräknas erfordra den

af Kongl. Maj:t äskade förhöjningen i anslagssumman, får utskottet, under

erinran att det nu föreslagna anslaget å 150,000 kronor är afsedt att jemte

de för innevarande år för samma ändamål beviljade 65,000 kronor, användas

under åren 1899 och 1900 för ifrågvarande afdikningar och dermed sammanhängande

arbeten, hemställa,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden för

afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens

län, på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag

af 150,000 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.

24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af

kostnaderna för reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län

anvisa ett extra anslag för år 1900 å 100,000 kronor äfvensom medgifva,

att de afgifter, som lades å flottningen, måtte för enahanda ändamål disponeras.

Beträffande detta ärende har t. f. departementschefen erinrat, att

Riksdagen för innevarande år till detta ändamål anvisat ett extra anslag af

100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de afgifter, som lades å flottningen,

finge disponeras för enahanda ändamål.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 oktober 1898 har domänstyrelsen

i betraktande af den påtagligt fördelaktiga inverkan, som de för

reglering af flottleder redan vidtagna åtgärder utöfvat på virkesafsättningen

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

107

från kronans skogar, hemstält, att enahanda belopp, som för innevarande

år beviljats, måtte, för att dessa åtgärder skulle kunna såsom hittills fortgå,

få jemväl för år 1900 disponeras.

Under åberopande af hvad domänstyrelsen sålunda hemstält, tillstyrkte

t. f. departementschefen, att Kongl.Maj:t måtte till Riksdagen aflåta ifrågavarande

förslag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må

a) för bestridande af kostnaderna för reglering af

flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län anvisa ett

extra anslag för år 1900 å 100,000 kronor, samt

b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,

fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

25:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för skogsodlingens

befrämjande för år 1900 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor, att

ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång tilldelas landsting

eller hushållningssällskap, som understödde enskilde skogsodlare genom

tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af

kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag

icke finge till något län utgå med högre belopp, än hvad landsting och

hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit,

ej heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,

äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags

användning af vederbörande afgåfves till Kongl. Maj:ts befallningahafvande

i länet.

Till statsrådsprotokollet har t. f. departementschefen i fråga om förevarande

framställning anfört, att, sedan Riksdagen för hvart och ett afåren

1889 —1896 till skogsodlingens befrämjande anvisat ett extra anslag af

25,000 kronor, hade i de tre senast faststälda statsregleringarna för samma

ändamål likaledes å extra stat uppförts anslag å 50,000 kronor.

Då chefen för finansdepartementet den 14 januari 1898 inför Kongl.

Maj:t anmält de under sjunde hufvudtiteln hörande anslagsbehof, både han

erinrat beträffande förevarande anslag, bland annat, att, sedan domänstyrel
-

Ang. anslag

till skogsodlingens

befrämjande.

[24.]

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sen i skrifvelse den 21 december 1895 väckt fråga om anslagets höjning

till 100,000 kronor äfvensom om ändring i vissa afseenden i de förut stadgade

vilkoren för erhållande af bidrag från samma anslag, domänstyrelsens

berörda framställning, hvilken i åtskilliga afseenden egt nära sammanhang

med vissa af styrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 18 februari 1895

angående åtgärder till den enskilda skogshushållningens befrämjande föreslagna

bestämmelser, jemte sistnämnda skrifvelse tillika med i anledning deraf afgifna

utlåtanden och yttranden öfverlemnats till den af Kongl. Maj:t den

16 oktober 1896 tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder

lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af de

enskilda skogarna. Enär departementschefen ansett frågan om förevarande

anslags förhöjning utöfver det senast faststälda beloppet af 50,000 kronor

böra afgöras i sammanhang med den slutliga pröfningen af de frågor, som

till omförmälda komité öfverlemnats, men sagda komité då ännu icke afslutat

sina arbeten, hade han funnit sig sakna anledning att för år 1899 ifrågasätta

någon ändring i anslagets belopp, likasom han ej heller funnit sig ega

skäl föreslå ändring i de af Riksdagen senast faststälda vilkor för anslagets

utgående.

Äfven t. f. departementschefen ansåge frågan om skogsodlingsanslagets

höjning utöfver dess nuvarande belopp och om ändring i vilkoren för erhållande

af bidrag derifrån böra förekomma till definitiv pröfning först i sammanhang

med berörda, till nyssnämnda komités handläggning öfverlemnade

frågor; och som sagda komité ännu icke fullgjort sitt uppdrag och omförmälda

frågor sålunda ännu afbida sin lösning, hemstälde t. f. departementschefen

om förenämnda förslags afgitvande till Riksdagen.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning har

utskottet till pröfning förehaft en af herr G. Odqvist inom Andra Kammaren

väckt motion (n:o 121), deri yrkats, att Riksdagen måtte för skogodlingens

befrämjande höja det nuvarande anslaget, 50,000 kronor, för år 1900 på

extra stat till 100,000 kronor.

Det hade, enligt, hvad motionären anfört, visat sig, att ifrågavarande

anslag vore alldeles otillräckligt, sedan folket börjat inse den stora fördelen

vid att återplantera skog; och då man tänkte på den stora ytvidd af kalhuggna

marker, hvaraf vårt land delvis bestode, vore, enligt motionärens

förmenande, ett belopp af minst 300,000 kronor årligen behöfligt.

Såsom ofvan nämnts, hade chefen för finansdepartementet vid anmälan

den 14 januari 1898 inför Kongl. Maj:t af de till sjunde hufvudtiteln

hörande anslagsfrågor förklarat sig anse, att då väckt fråga om förevarande

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

109

anslags förhöjning borde afgöras i sammanhang med den slutliga pröfningen

af de frågor, som öfverlemnats till den af Kongl. Maj:t den 16 oktober

1896 tillsatta komité för utredande af hvilka åtgärder borde vidtagas för

vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda skogarna.

T. f. departementschefen har i öfverensstämmelse härmed såsom

ofvan meddelats vid afgifvande af förslag till ifrågavarande anslags äskande af

Riksdagen jemväl uttalat den mening, att frågan om skogsodlingsanslagets

höjning icke borde till definitiv pröfning upptagas, förrän nämnda komité

fullgjort sitt uppdrag.

I anslutning härtill finner utskottet den af förenämnda motionär föreslagna

höjning i förevarande anslag för närvarande icke böra vidtagas,

hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning

och med afslag å herr Odqvists motion i hvad

den skiljer sig från Kongl. Maj:ts proposition, må för

skogsodlingens befrämjande för år 1900 bevilja ett extra

anslag af 50,000 kronor, att ställas till Kongl. Maj:ts

förfogande för att i mån af tillgång tilldelas landsting

eller hushållningssällskap, som understödja enskilde skogsödare

genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till

billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid

skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke

må till något län utgå med högre belopp, än hvad landsting

och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af

dem för ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp

än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde, äfvensom

att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags

användning af vederbörande afgifves till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i länet.

Brandförsäkring af nya operabyggnaden i Stockholm.

26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande af

kostnaden för gäldande af årspremie för brandförsäkring af den nya operabyggnaden

i Stockholm bevilja ett extra anslag för år 1900 af 18,314 kronor.

T. f. departementschefen har beträffande ifrågavarande ärende anfört

följande.

Sedan Kongl. Maj:t funnit det böra komma under öfvervägande, huru
-

Ang. anslag

till brandförsäkring

af

nya operabyggnaden

i Stockholm.

[25.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vida icke den nya operabyggnaden i Stockholm borde brandförsäkra^, hade

ej mindre genom öfverintendentsembetets försorg från Kong). Maj:ts och

kronans kontrollant öfver arbetena med uppförandet af nämnda byggnad,

arkitekten L. Peterson införskaffats uppgift å kostnaderna för byggnadens

uppförande och inredande, fördelade på särskilda grupper af arbeten, än

äfven från brandförsäkringsbolagens tarifförenings delegation i Stockholm

inhemtats upplysning angående beloppet af den årspremie, byggnadens brandförsäkring

ansåges böra betinga, hvarjemte öfverintendentsembetet afgifvit

infordradt utlåtande i frågan.

Enligt de af arkitekten Peterson lemnade uppgifter hade byggnadskostnaderna

uppgått:

för sjelfva teaterbyggnaden till .....................................• kronor 4,117,100:

„ konstnärlig dekorering af nämnda byggnad till....

„ terrassbyggnaden till....................................................

„ konstnärlig dekorering af terrassbyggnaden till ...

55

93,900

641,700

21,100

Summa kronor 4,873,800

Under förutsättning att byggnadens alla delar komme att till fulla

värdet brandförsäkras, hade förenämnda tarifförening faststält försäkringspremien

för byggnaden till 4 för 1,000, dervid föreningen dock förklarat,

att, enär vid denna premiesättning icke funnits att tillgå någon tillförlitlig

utredning om förhållandet mellan, å ena sidan, värdet af operabyggnadens

för brandskada mindre utsatta delar och, å andra sidan, värdet af hvad som

kunde i väsentligare mån taga skada genom eld, det möjligen kunde befinnas

nödigt att, när sådan utredning förelåge, i den ena eller andra rigtningen

jemka på den uppgifna premiesatsen, hvilken derför borde betraktas såsom

provisorisk och gällande blott första försäkringsåret.

Med erinran att en å den gamla operabyggnaden för all framtid af

Stockholms stads brandförsäkringskontor meddelad brandförsäkring å 295,675

kronor blifvit genom teaterbyggnadskonsortiets försorg å den nya terrassbyggnaden

Överflyttad och att, sedan af denna brandförsäkringssumma ett

belopp af 316 kronor 79 öre blifvit under är 1895 till nämnda konsortium

utbetald, terrassbyggnaden för närvarande således vore för all framtid brandförsäkrad

för ett belopp af 295,358 kronor 21 öre, hade öfverintendentsembetet

anfört, att, om än vid den nya operabyggnadens uppförande de

mest omfattande åtgärder vidtagits för att åt densamma förläna den största

möjliga brandsäkerhet, en byggnad af förevarande slag dock alltid vore

särskilt hotad af eldfara. Det lede, enligt embetets förmenande, svårligen

något tvifvel, att i händelse af eldsolycka elden, äfven om den kunde genom

träffade anordningar begränsas till endast en del af byggnaden, likväl,

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet Utlåtande N:o 8.

111

derest den vunne någon utbredning, skulle, liksom ock de för släckningen

nödiga vattenmassorna, tillfoga byggnaden med dess synnerligen dyrbara

och i vissa fall mycket ömtåliga inredning så betydande skador, att det

sannolikt skulle visa sig, att deras afhjelpande blefve för statsverket, som

ju vore egare till fastigheten och som det förty syntes tillkomma att efter

eldsvåda iståndsätta det skadade huset, vida kostsammare än att hafva erlagt

den bestämda brandförsäkringspremien. Enär det derjemte måste anses vara

af stor vigt, att erforderliga medel till uppkomna brandskadors botande

omedelbart efter olyckstillfället vore att tillgå, hade öfverintendentsembetet

för sin del funnit antagliga skäl föreligga för den ifrågaställa brandförsäkringen.

På grund åt hvad sålunda anförts och då andra medel för ändamålet

icke funnes tillgängliga, ansåge embetet sig böra tillstyrka, att Kongl.

Maj:t måtte hos innevarande års Riksdag äska nödigt anslag till betäckande

af kostnaden för den för en sådan försäkring fordrade årspremie.

T. f departementschefen har för egen del anfört, att det visserligen vore

sant, att statsverket i allmänhet vore sin egen assuradör, men med afseende å

dels operabyggnadens höga värde; dels ock derå att operabyggnaden vore statens

enda byggnad för operaverksamhet och utsatt för relativt taget större fara för

eldsvåda än statens byggnader i allmänhet, syntes det vara af tillbörlig klokhet

och omtanke betingadf, att denna byggnad blefve till sitt fulla värde brandförsäkrad.

Om från byggnadens beräknade värde, 4,873,800 kronor, droges

det belopp af 295,358 kronor 21 öre, hvartill terrassbyggnaden för närvarande

vore för all framtid brandförsäkrad, uppginge operabyggnadens återstående

oförsäkrade värde till 4,578,441 kronor 79 öre, hvilken summa

alltså utgjorde det belopp, hvartill byggnaden nu borde brand försäkras. Efter

den af brandförsäkringsbolagens tarifförening faststälda beräkningsgrund för

årspremien uppginge beloppet af försäkringspremien för första försäkringsåret

till 18,313 kronor 77 öre; och hemstälde t. f. departementschefen

följaktligen om förslag till Riksdagen om denna summas anvisande i jemnadt

krontal å extra stat för år 1900.

Såsom t. f. departementschefen antydt, har den åsigt i allmänhet

gjort sig gällande, att statsverket är sin egen assuradör; och utskottet

har icke funnit sig af de till statsrådsprotokollet anförda skäl öfvertygadt

om nödvändigheten af att i detta fall frångå berörda grundsats. Visserligen

är operabyggnaden af ett synnerligen högt värde; men staten eger

andra mot eldfara ej försäkrade byggnader och etablissement, hvilka dels

inom samma murar, dels inom ett för eldsfara gemensamt utsatt område

representera värden, soin vida öfverstiga operabyggnadens. Såsom öfverintendentsembetet

i ofvan anförda skrifvelse meddeiat, hafva vid ifrågavarande

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

byggnads uppförande de mest omfattande åtgärder vidtagits för att åt densamma

förläna den största möjliga brandsäkerhet, och om än operabyggnaden

må kunna anses vara utsatt för relativt taget större fara för eldsolycka

än statens byggnader i allmänhet, torde väl äfven kunna förutsättas, att

särskildt betryggande försigtighetsmått mot eldsolycka derstädes alltjemt komma

att vidtagas. Då sålunda denna byggnad i berörda afseenden icke synes

intaga en afgörande undantagsställning, och då utskottet antager, att, derest

eldsolycka skulle drabba densamma, dess återställande i erforderligt skick

blifver en statens angelägenhet, som kommer att tillgodoses på enahanda

sätt, som måste föranledas af inträffad eldskada å statsverkets öfriga oförsäkrade

byggnader, anser sig utskottet icke böra förorda statsanslags beviljande

för denna egendoms brandförsäkring.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Kongl. Majffs ifrågavarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 mars 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer

vid punkt 5:0 mom. a) (angående anslag till skogsväsendet):

af herrar Chr. Lundeberg, A. G. L. Bilting, K. Bohnstedt, I. Wijk,

F. E. Pettersson, grefve Ph. Kling spor, H. P. P. Tamm, L. Grundberg,

grefve K. A. Posse, J. Berlin, Th. Nyström och C. G. S. Förenbar g,

hvilka ansett att utskottets yttrande och förslag i denna del bort erhålla

följande lydelse:

»Hvad först beträffar Kongl. Majffs förslag om uppförande den i

för skogsstaten gällande stat af ytterligare en jägmästare och fyra kronojägare,

har utskottet velat uttala den mening, att, likasom vigten och

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande ÄT:o 8.

113

betydelsen för det allmänna af de på senare tider, enligt Riksdagens

derom fattade beslut, gjorda inköpen af skogsmarker äro allmänt erkända,

så torde det ock ligga i öppen dag, att de nyförvärfvade statsskogame

måste egnas tillbörlig skötsel och vård. Då nu genom hufvudsakligen

under år 1898 verkstälda inköp af vidsträckta skogsområden från Grönbo

egendom och Kärrboda i Örebro län samt Gammelbo, Uttersberg och

Nyhammars bruk i Vestmanlands län bildats en komplex af kronoparker,

tillsammans innehållande 20,648 hektar 15 ar, hvilket, för stort för att

läggas till ett närgränsande revir och för sammanhängande för att lämpligen

kunna delas mellan två, oafvisligen synes för sig betinga särskild

förvaltning och bevakning, finner sig utskottet böra förorda ett nytt

revirs bildande af detta skogskomplex och den deraf föranledda, af Kongl.

Maj:ts föreslagna ökningen i skogspersonalen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må

dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra

ytterligare eu jägmästare med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor och resepenningar 400

kronor, samt 4 kronojägare med för hvardera lön 400

kronor, tjenstgöringspenningar 100 kronor samthyresersättning

100 kronor, och

för sådant ändamål höja det bestämda anslaget

för skogsstaten, nu 446,108 kronor, med 5,300 kronor

till 451,408 kronor;

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

nu 794,742 kronor, med 216,150 kronor till

1,010,892 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten........ kr. 451,408: —

„ statens skogsläro
verk.

............. - „ 50,500:— kr. 501,908: —

Transport kr. 501,908: —

Bill. till Rikscl. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd 8 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 501,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal „ 84,400: •—

reservationsanslag:

till enskilda skogs
undervisningen

kr. 4,800: —

till kronoskogarnes

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet ......... „ 1,010,892: — kr. 1,015,692: —

Summa kronor 1,602,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med 221,450 kronor;»

vid punkt 23:o (angående anslag till afdikningar å kronans skogar

Norrbottens och Vesterbottens län):

af herr C. Persson.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande 1V.o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1899 års riksstat anslår:

Indelning och !

|

dermed jemför-

s

Anvisning i

lig anvisning

. kontant.

på förslag

Summa.

i

Friheter och |

1

kyrkotionde.

Kronor.

Ö.

Kronor.

5. ■ Kronor.

ö.

17,000

— 17,000

I

64,000

—

- _ .

— | 64,000

_

122,100

—

- -

— i 122,100

102,800

—

—

— 102,800

174,000

—: 174,000

140,000

—

- -

— | 140,000

20,300

—

- -

— 20,300

10,500

—

— 10,500

_

169,600

—

- -

— 169,600

_

35,500

—

- -

35,500

—:

9,143,600

—

---

— 9,143,600

- :

1,510,000

—

- -

— 1,510,000

_''

i 2,713,000

—

— —

— 2,713,000

—

2,100,000

_

___

— 2,100,000

94,000

—

---

— | 94,000

_

1,380,550

— 1,380,550

Tpt

17,796,950

|—

1--

|-| 17,796,950

-

FinanS
-

Departementschefen

Kammarkollegium ...........................

Statskontoret. Nuvarande belopp

Ökas med ...................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag................................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, förslagsMynt-

och kontrollverken................................................

Kammarrätten....................................................................

Öfverintendentsem betet....................................................

Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af

Telegrafverket, reservationsanslag att af telegrafmedlen

Tullverket, förslagsanslag att af tullmedlen direkt utgå.

Ökas med ....................................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag

Domänstyrelsen ................................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten. Nuvarande belopp ....................

Ökas med ............................................................

För statens skogsläroverk.......................................

‘) Öfver detta anslag kommer utskottet att afgifva

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

117

Litt. Ä.

under riksstatens Sjunde hufvudtitel.

departementet.

anslag

postmedlen *) .......

direkt utgå...........

Nuvarande belopp

446,108: —

2,400: —

448,508: —

50,500: —

Transport

102,800: —

4,500: —

2,718,000: —

91,200: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor.

..

0.

Kronor.

..

0.

Kronor. \ 5.

t

17.000

64.000

122,100

—

— —

—

17.000 —

64.000 —

122,100* —

107,300

174,000

i40,ooo|- 20,300 - 10,5001- 169,600''- 35,500 - 9,143,600

1.510.000

2,804,200

2.100.000

94,000

I

499,008: - 499,008: —716,512,100 —

107,300;

174,000

i4o,ooo:

20,300

10.500

169,600

35.500

9,143,600

1.510.000

2,804,200 -

2.100.0001

94,0001-

|—| 16,512,1001-

sårskildt utlåtande.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemför- lig anvisning

på förslag.

■

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Tpt

Kronor.

17,796,950

Kronor. I 5.

Kronor. j ö.

17,796,950i

:

12,000

—

---!—[ 12,000

30,000

—

---!— 30,000

200,000

—

--- 200,000

21,550

—

40 —I 21,590

15,000

_

--L- 15,000

450,000

--_ 450,000

25,000

_

--!— 25,000

75,000

—

--— 75,000

45,000

—

--_ 45,000

20,000

—

--20,000

400,000

—

--!_i 400,000

36,810

—

--_j 36,810

32,000

--— 32,000

60,000

--i—| 60,000

Siäj 19,219,310;-

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

Reservationsanslag:

Till enskilda skogsundervisningen ........................

„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

mänhet. Nuvarande belopp........................

Ökas med ........................................................

[Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag....

[Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i

[Byggnader och reparationer, reservationsanslag. Nu
Ökas

med ....................................................................

iStäders friheter, förslagsanslag. Nuvarande belopp....

Minskas å anslaget “friheter och kyrkotionde “ med

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags
Kontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ............

[För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsanslag...........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag............................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag ..............................

Kongl. operan....................................................................

40 ]—| 19,219,3501=

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

119

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning

på förslag.

Friheter och

i kyrkotionde, j

Summa.

Transport 499,008: —

lärarepersonal............................................ 84,400:

Kronor.

16,512,100

ö. ; Kronor. ( ö. I Kronor. j ö.

—!--—! 16,512,100 —

af skogsväsendet i all
.

................... 794,742: —

....................216,150: —

4,800: --

1,010,892: — 1,015,692: —

Stockholm, förslagsanslag................................................

varande belopp ....................................... 200,000: —

.................................................................... 50,000: —

21,590: —

10: —

1,599,100

12,000

30.000

250.000

21,550

15.000

450.000

25.000

75.000

45.000

20.000

1 y y ! 36,810

32.000

60.000

Summa 19,583,560|

anslag........................

förslagsanslag högst

30

1,599.100 —

12,000!—

30.000 —

250.000 —

21,580! —

15.000 —

450,000!—

25,000; —

75,000:—

45.000 —

20,000!—

400.000 —

36,810i —

32.0001 —

60,000j—

— 30 ■—] 19,583,590

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjunde hufvudtitel.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

Till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ...

Kammarkollegium:

lill ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet

Statskontoret:

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.....................................

Kronor

4,000

5,000

316,119

Kammarrätten:

Till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd .................... 12,800: —

v arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrif
ningskostnad

.................................................................... 4,700: _

Telegrafverket:

Till påbyggnad af det åt telegrafverket upplåtna hus vid

Skeppsbron i Stockholm............................................... 27,000: _

» bestridande af Sveriges andel i kostnaderna för en ny

telegrafkabel mellan Sveriges kust och Neu Mucran

på Riigen m. m............................................................ 220,000: —

„ anläggning af telefonledning från Stockholm till

Malmö ......................................................................... 869,000: —

„ anläggning åt vissa andra interurbana telefonledningar 600,000: —]

» „ af en dubbeltrådig telefonledning från

Visingsö till Grenna .................................................... 11,550: — 1,227,550

öfverintendentsembetet:

Till yttre restaurering af Örebro slott ................................ 4,400: —

» uppförande af två nya flygelbyggnader vid länsresidenset

i Östersund................................................................ 57,000: _I

„ uppförande af en tillbyggnad mellan länsresidensets i

Vexiö hufvud byggnad och dess östra flygel ................ 21,000: —1

„ underhåll och reparationer af publika byggnader .... 50,000: —j 132,400

17,500

Transport 1,702,569 —

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande J\:o 8.

121

Kronor

ö.

Transport

Domänstyrelsen:

1,702,569

—

Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöro-

målen hos länsstyrelserna ............................................ 43,200: —

„ resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,527: —

83,727

Diverse anslag:

Till afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens

län ............................................................................... 150,000: —

„ reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs

län ................................................................................ 100,000: —

„ skogsodlingens befrämjande ........................................ 50,000: —

300,000

Sumina|2,086,29ö

—

Bih. till Riksd. Prot. 1899

4 Sami. 1 Afd. 8 Raft.

16

opaginerad Kontrollera mot PDF

Grafisk framställning af telefonväsendets utveckling åren 1890—18 98

36 hundra tusen

::::::::::

*"5S««»S»5

millioner

1890 91 92 93 9k 95 96 9 ‘I 98

millioner hr.

16 hundra tusenv hr.

D Abonnentledning ar

^ Förbindelseledningar

| d° ättlägg da med anslagsmedel

------Antal tele fonapparater

Lånemedel''

Egna

medel

Anslagsmedel

1 Driftkostnad

2 Öfverskott omvändt till
vidare-

utveckling

3 Amortering

4 Ränta''

1 13 rutin inkomst

2 Årsafgifter

3 Öfverskott

4 Samtals - utgifter

t Antal- samtal mot årsnfqift

2 » n särskild afgift

opaginerad Kontrollera mot PDF

FÖRESLAGNA

TELEFONLEDNINGAR

Bolin as

ShuifcLe
-

Vexiö

Krtsti/xnstcui,

_)) TstcuL

STOCKHOLM

Tujpiruj

orrKöping

GÖTEBOl

ultsfrecL

Osluxrshximn

IMAIiMÖ

GEN. STAB . LIT. ANST.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.