Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående disposition af kronolägenheten Halmstads slottsjord samt en inom Riksdagen i samma ämne väckt motion.

1899-05-01 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:84, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående disposition af kronolägenheten Halmstads slottsjord samt en inom Riksdagen i samma ämne väckt motion.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

15

N:o 84.

Ank. till Kiksd. kansli den 1 maj 1899, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående

disposition af kronolägenheten Halmstads slottsjord samt

en inom Riksdagen i samma ämne väckt motion.

(L A.)

I en till Riksdagen afbiten, till statsutskottets förberedande behandling

remitterad proposition (n:o 29) af den 27 januari innevarande

år meddelas, hurusom till Halmstads slott redan under äldre tider viss

jord disponerats såsom ladugård. Denna jord hade enligt verkstälda

skiftesförrättningar blifvit förlagd i tre skiften, nemligen inegoskiftet,

det s. k. utskiftet eller lägenheten Tyludden samt det s. k. framskiftet,

beläget i sammanhang med inegojorden, hvarjemte slottsjorden tillagts

andel i vissa samfälliglieter. Från det område, som tillskiftats slottet,

äfvensom från planen närmast sjelfva slottsbyggnaden hade under årens

lopp flere afsöndringar skett. Sålunda hade Kongl. Maj:t dels genom

bref den 4 januari 1855 medgifva, att till plats för Hallands läns cellfängelse

finge för alltid upplåtas en i inegoskiftets nordöstra hörn belägen

jordrymd om V2 tunnland, dels genom bref den 24 april 1863

tillåtit dylik upplåtelse från slottsträdgården af 2 qvadratref 78 qvadratstänger

23,5 qvadratfot mark till plats för nytt läroverkshus, dels

ock enligt bref den 23 maj 1873 beviljat upplåtelse åt staden Halmstad

af tomter, hörande till'' de forna fästningsverken omkring slottet,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

för anläggande af en strand- eller hamngata. Derjemte hade kammarkollegium

enligt utslag den 17 oktober 1864 till borgmästaren Th.

Stockenberg på tjugu års tid från midfastan 1865 öfverlemna! nyttjanderätten

till ett intill planen för cellfängelset gränsande område om

1 tunnland 20 kappland, till livilket område Stockenberg derefter genom

domänstyrelsens resolution den 6 juli 1883 mot viss årlig afgäld erhållit

förlängd besittningsrätt till den 14 mars 1893.

Slottsjorden, som sedan lång tid tillbaka varit landshöfdingen i

länet på lön indelad, hade med stöd af kongl. brefvet den 21 december

1871 af kammarkollegium enligt särskilda kontrakt den 16 december

1872 upplåtits på arrende under tjugu år från midfastan 1873 i två

särskilda lotter, af hvilka den ena omfattade inegoskiftet jemte det i

sambruk dermed liggande framskiftet och den andra utmarksskiftet

Tyludden. Från arrendet hade dock undantaga, förutom ofvan omförmälda,

dessförinnan upplåtna jordstycken, den till flygsandsplantering

använda, närmast hafvet belägna delen af framskiftet äfvensom slottstomten

med park och trädgård, hvilka sistnämnda områden fortfarande

vore landshöfdingen förbehållna.

Enligt kongl. bref den 13 september 1889 hade slottsjorden i jordeboken

afförts från Söndrums socken i Halmstads härad samt i judicielt,

administrativt och ecklesiastikt hänseende förlagts till Halmstads stad;

och hade Kongl. Maj:t genom bref den 4 mars 1892 förordnat, att utskifta

Tyludden vid arrendetidens utgång den 14 mars 1893 skulle

ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Beträffande

dispositionen från sistnämnda dag af den utaf inegoskiftet och framskiftet

bildade arrendelotten jemte den till borgmästaren Stockenberg

upplåtna lägenheten, hade under år 1888 af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län hos domänstyrelsen gjorts framställning, huruvida

icke, med afseende å egendomens belägenhet invid Halmstads stads

bebyggda område, det vore för kronan fördelaktigast att vidtaga förfogande,

hvarigenom densamma vid arrendetidens utgång kunde upplåtas

för annat ändamål än åkerbruk. Sedan i anledning häraf domänstyrelsen

anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med

då förestående arrendeuppskattning uppdraga åt förrättningsmännen att

med biträde af särskildt tillkallad sakkunnig person upprätta förslag till

egendomens disponerande på det för kronan fördelaktigaste sätt, hade,

med ledning af en utaf förste landtmätaren A. Lekander år 1890 öfver

slottsjorden upprättad karta med beskrifning, af förrättningsmännen afgifvits

förslag till egendomens disponerande på det sätt, att en del af

slottsjorden skulle försäljas till tomter, en del användas till skogsplan
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84. 17

tering och återstoden, deri inbegripen den till Stockenberg upplåtna

lägenheten, utarrenderas i lotter. Detta förslag hade i hufvudsak biträdts

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Emellertid hade stadsfullmäktig-e i Halmstad samt Stockenbergs

8(ielegare bos Kongl. Maj:t anhållit att mot viss erbjuden köpeskilling

få inköpa delar af ifrågavarande egendom; och, sedan domänstyrelsen

i ett den 3 mars 1893 afgifvet utlåtande afstyrkt bifall till

ansökningarna, men tillika hemstält, att, då det för kronan vore fördelaktigare,

om egendomen för fullgod köpeskilling försåldes, än om densamma

tortfarande utarrenderades, och af stadsfullmägtiges ansökning

framginge, att Halmstads stad i en snar framtid nödgades förvärfva

eganderätt till egendomen, styrelsen måtte erhålla bemyndigande att

utarrendera slottsjorden på kortare tid, hade Kong]. Maj:t den 24 mars

1893 anbefalt domänstyrelsen att under en tid af fem år från den 14

mars . 1894 fortfarande på arrende upplåta den utarrenderade delen af

slottsjorden, hvarvid pa domänstyrelsens pröfning finge ankomma, huruvida

Stockenbergs sterbhusdelegare egde bibehålla nyttjanderätten till

den af dem arrenderade lägenheten. I följd häraf hade inegoskiftet

jemte det i sambruk dermed liggande fram skiftet, med undantag af

flygsandsplanteringen, genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kontrakt

den 31 januari 1894 under benämningen Halmstads slottsjord utarrenderats

under 5 år, räknade från den 14 mars samma år, till förre

arrendatoren C. P. Johansson mot årlig afgäld af 3,100 kronor; och

hade i berörda kontrakt Stockenbergs sterbhusdelegare för samma tid

erhållit betryggad besittningsrätt till det af dem innehafda området

mot årlig afgäld till arrendatorn af 300 kronor.

För lägenheten Halmstads slottsjords dispsponerande efter den 14

mars 1899 både Kong!. Maj:ts befallningshafvande på anmodan af domänstyrelsen,

låtit under år 189G verkställa arrende- och saluvärdering

å lägenheten. Af instrumentet öfver denna förrättning hade inhemtats,

att lägenheten, som vore belägen mellan staden och dess hamn samt

delvis gränsade till Nissaån, icke vore bebygd med några kronan tillhörig»

a byggnader; att lägenhetens sammanlagda egoområde utgjorde

75 bär 19,30 ar, deraf 6 har 31,20 ar tomter, 58 har 44,80 ar åker, 8

bär 49,80 ai numera uppodlad ängsmark och 1 har 93,50 ar impediment;

att åkerjorden bestode till omkring två tredjedelar af mullfattig fin

sand, hvilken under torra somrar lemnade endast svag skörd, samt till

ungefär en tredjedel af sandmylla på något fuktig, jernhaltig sandbotten;

att det å ofvan omförmälda karta med litt. F betecknade jordområde,

omfattande enligt den till kartan hörande beskri(ningen 11 bär

Bill. till liikull. Prot. 181111. 4 ISuml. 1 Ajä. 00 Haft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

63,90 ar, bestode till största delen af flygsandsdrifva, i följd hvaraf detsamma

icke vore tjenligt till åker och således hade ringa värde; att å

lägenheten, hvars ''taxeringsvärde utgjorde 35,000 kronor, funnes 33

bebygda mindre lägenheter, för livilka arrendatorn egde uppbära i årlig

afgäld tillsammans 1,638 kronor; samt att förrättningsmännen uppskattat

lägenhetens saluvärde till 102,855 kronor 95 öre, i hvilket belopp

likväl icke inginge värdet af det område om 1 bär 80,io ar, som

å kartan upptagits för utvidgning af den från staden till hamnen ledande

vägen äfvensom till gator vid framtida tomtreglering. Då statsverket

enligt förrättningsmännens åsigt icke kunde påräkna större årlig

inkomst genom lägenhetens utarrendering än 3,100 kronoi, äfven

om densamma blefve utarrenderad pa längre tid, hade förrättningsmännen

ansett det vara för kronan fördelaktigast, om lägenheten blefve

för ofvan angifna saluvärde afyttrad. „

Med anledning af hvad sålunda blifvit ifrågasatt beträffande lagenheten

Halmstads slottsjords framtida disposition hade Kong!. Maj:ts befallningshafvande

infordrat yttrande af domänintendenten G. Theonn,

hvilken förordnats att från och med år 1897 uppehålla domänintendentsbefattningen

i länet; och hade bemälde domänintendent i afgifvet utlåtande

anfört, att, då lägenheten ej ens under gynsam väderlek kunde

lemna någon rikare afkastning och skörden under torra försomrar

måste blifva ytterst ringa, jemväl domänintendenten ansåge det vara

för kronan fördelaktigast, om lägenheten försåldes,_ hvarvid han dock

ville erinra, att det skulle vara synnerligen olämpligt att under hand

afyttra tomter till olika spekulanter, enär en nödvändig följd deraf

blefve, att täckdikning med tegelrör måste på föranstaltande åt kronan

företagas, hvilket för kronan skulle medföra stora kostnader. Äfven

om lägenheten komme att bibehållas i kronans ego, blefve sådan täckdikning

dock förr eller senare erforderlig, enär de å lägenheten nu befintliga

öppna dikena dels gjorde det omöjligt att hålla jorden ren från

s. k. qvickrot, dels upptoge för stor areal, dels ock vore alldeles otillfredsställande

och otidsenliga. Möjligt vore visserligen, att högsta

köpeskillingen för lägenheten kunde erhallas genom att utbjuda densamma

till försäljning å offentlig auktion, men ur hygienisk synpunkt

och med afseende å önskvärdheten att ernå största möjliga trygghet

mot eldfara, ansåge domänintendenten, att lägenheten borde i första

hand hembjudas Halmstads stad. Vare sig nu försäljningen af lägenheten

komme att ske på det ena eller andra sättet, borde dock enligt

domänintendentens åsigt från försäljningen undantagas dels ett å den

år 1890 upprättade kartan med litt. E betecknadt område och dels ett

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

19

samma karta med blåa linier utprickadt angränsande område, hvilka

båda områden utgjorde tillsammans 1 bär 75,2 ar. Såväl länsresidenset

som cellfängelset vore nemligen belägna omedelbart invid berörda områden

och oberäkneliga faror och svårigheter skulle kunna uppstå, om

i närheten af dessa byggnader funnes upplag af ved och eldfarliga

oljor eller brädgårdar, hvilket allt, enligt domänintendentens förmenande,

måste förutsättas kunna blifva fallet, om ifrågavarande jordområden

komme i enskild mans ego. Vidare hade domänintendenten föreslagit, att

det å kartan med litt. F betecknade området om 11 har 63,9 ar måtte

från försäljningen undantagas och ställas under skogsstatens omedelbara

vård i och för skogsplantering.

Sedan instrumentet öfver den år 1896 hållna arrende- och saluvärderingen

äfvensom domänintendenten Theorins berörda yttrande blifvit

åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnade till domänstyrelsen,

samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande dervid i eget afgifvet yttrande,

med biträdande af domänintendentens förslag, hemstält, att Halmstads

slottsjord, med de af domänintendenten föreslagna undantag, måtte

varda till högsta möjliga pris försåld, hade i särskilda till Kongl. Maj:t

ingifna ansökningar dels stadsfullmägtige i Halmstad gjort framställning

om inköp af slottsjorden med vissa undantag, dels ock direktionen

för lasarettet i Halmstad anhållit om rätt för Hallands läns landsting

att få lösa vissa delar af samma lägenhet; och hade domänstyrelsen

erhållit befallning att afgifva utlåtande öfver berörda ansökningar.

Stadsfullmägtige i Halmstad hade i förevarande ansökning anhållit,

att för stadens räkning måtte få inköpas kronolägenheten Halmstads

slottsjord, deri inbegripet det med d 1 och d 2 å den af förste landtmätaren

Lekander år 1890 upprättade kartan betecknade område, som

dels arrenderats af aflidne borgmästaren Stockenberg, dels ock för närvarande

vore uthyrd t till upplagsplats, men med uteslutande af det i

domänintendenten Theorins och Kong]. Maj:ts befallningshafvandes yttranden

öfver arrendeuppskattningen omförmälda, med blå linie å kartan

utmärkta området midt för länsresidenset och länscellfängelset.

Derjemte^ hade stadsfullmägtige anhållit, att köpeskillingen för lägenheten

måtte få bestämmas af uppskattningsuämnd, utsedd i den ordning,

som vore stadgad för expropriation af jord för allmänt behof;

att staden vid gäldandet af köpeskillingen måtte få åtnjuta samma lättnader,

som vore vanliga vid kronojords försäljning till enskilda; samt

att beträffande förhållandet till nuvarande lägenhetsinnehafvare å slottsjorden

staden måtte erhålla samma rättigheter, som för närvarande tillkommo

staten såsom jordegare, mot det att staden å sin sida iklädde

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

sig kronans förbindelser i sagda hänseende och dervid särskild! förklarade,

att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda

byggnader, som funnes upptagna å en ansökningen bilagd, den 7 september

1891 af dåvarande domänintendenten C. A. Claesson upprättad

förteckning, fortfarande skulle vara berättigade att under sin egen och

hustrus lifstid bibehålla samma byggnader med tillhörande område mot

erläggande inom januari månads utgång hvarje år till drätselkammaren

af de af gifter, som funnes faststälda i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

arrendekontrakt om slottsjorden den 31 januari 1894, men utan

rättighet för lägenhetsinnehafvarne att verkställa nybyggnad å de al

dem disponerade områden.

I ansökningen hade stadsfullmägtige till en början erinrat, hurusom

stadsfullmägtige redan år 1891, i sammanhang med sin då gjorda

framställning att få tillösa sig en del af slottsjorden, fäst uppmärksamheten

på de stora vådor, som för samhället kunde uppstå derigenom,

att lägenhetens arrendatorer under loppet af senare årtionden upplåtit

boningsplatser mot tomthyra åt en mängd personer, hvilka å dessa

platser uppfört byggnader utan hänsyn till vare sig byggnads- eller

helso vårdsstadgan; och hade stadsfullmägtige vidare anfört, att ju längre

detta oefterrättlighetstillstånd Unge fortfara, desto svårare komme följderna

deraf att blifva för staden. Enda utvägen att afhjelpa antydda

missförhållande vore, att staden finge tillösa sig jorden, ordna gator,

vatten- och afloppsledningar samt träffa aftal med husegarne, hvarigenom

desse kunde komma i en tryggare ställning än den, hvari de

nu befunne sig. De skäl, som åberopats för stadsfullmägtige^ nyssnämnda,

år 1891 gjorda framställning, hade under åren vunnit i styrka

och ett ytterligare skäl hade nu tillkommit, som gjorde det för staden

ännu mera önskvärd! att komma i besittning af jorden, nemligen bostadsbrist.

År 1865 hade stadens befolkning utgjort endast 4,654 personer,

men sedan dess hade densamma vunnit sådan tillökning, att folkmängden

för närvarande öfverstege 14,000 personer; och som arbetarebostäder

företrädesvis vore af behofvet påkallade, men staden icke

kunde dertill upplåta lämpliga platser, behöfde staden för detta ändamål

inköpa delar af slottsjorden. De kostnader, som staden för markens

användande för det afsedda ändamalet finge vidkännas, nemligen för

fyllningar, dränering samt ordnande af gator, vatten- och afloppsledningar,

komme helt säkert att flerdubbla inköpssumman och kunde

aldrig återvinnas genom försäljning af tomter, i synnerhet som tomtförsäljningen

komme att försiggå så småningom under flere årtionden,

hvaremot en stor del af nämnda utgifter måste göras genast och skulle

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

21

jemte köpesumman tillskynda staden en årlig ränteförlust. Staden ville

emellertid hellre bära denna förlust än de stora olägenheter, som vore

att förvänta, derest området upplätes åt enskilda till ett fortsatt okontrolleradt

bebyggande. Af slottsjorden lämpade sig visserligen endast en

mindre del att inga i stadsplanen, och det skulle fördenskull för staden

vara fördelaktigast att inskränka sig till inköp af endast denna del,

men, då. den öfriga delen vore så godt som värdelös såsom åkerjord,

och i följd deraf en blifvande arrendator icke skulle kunna bereda sig

någon inkomst deraf på annat sätt, än genom att upplåta jorden till

sämsta beskaffenhet, hvilket staden till hvarje pris ville

förekomma, måste staden sträcka sitt anbud till hela slottsjorden, med

undantag dock af hvad Kongl. Maj:t pröfvade böra bibehållas för kronans

eventuella behof.

Öfver denna, ansökning hade domänstyrelsen inhemtat utlåtanden

från magistraten i Halmstad, vederbörande domänintendent och Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i länet, hvilka samtliga myndigheter tillstyrkt

medgifvande för Halmstads stad att få inköpa slottsjorden. Beträffande

åter de af stadsfullmägtige föreslagna vilkoren för inköpet hade domänintendenten

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt, huruvida

staden. borde få komma i åtnjutande af den begärda lättnaden i betalningsvilkoren,

enär denna förmån syntes vara afsedd för en annan klass

af köpare än den, som staden kunde anses tillhöra.

I ofvan omförmälda, af direktionen för lasarettet i Halmstad gjorda

ansökning, hade direktionen anhållit, att, vare sig Halmstads slotts jord

upplätes till nämnda stad eller till någon annan, vid upplåtelsen måtte

fästas det vilkor, att länets näst sammanträdande ordinarie landstingskulle,

om . landstinget så funne för godt, ega att inom viss tid och

mot köpeskilling, som bestämdes i enlighet med föreskrifterna i kong],

förordningen angående, jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

den 14 april 1866, tillösa sig två, lasarettet angränsande områden af

slottsjorden. om tillsammans 19,4 ar, hvilka områden å ett handlingarna

i ärendet bilagdt, af lasarettsdirektionen med skrifvelse den 13 januari

innevarande år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande insändt utdrag af

Lekanders karta öfver slottsjorden funnes utmärkta med blå linie. Till

stöd för ansökningen hade direktionen åberopat dels sanitära skäl, dels

ock nödvändigheten att skydda lasarettet mot eldfara, hvarjemte framhållits,

att, för den händelse lasarettet behöfde tillbyggas, ifrågavarande

områden blefve för sådant ändamål nödvändiga; och hade Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i afgifvet utlåtande förklarat sig icke hafva något

att erinra mot bifall till berörda ansökning.

O

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

Domänstyrelsen hade den 4 februari 1898 afgifvit utlåtande öfver

förevarande ansökningar; och hade styrelsen dervid i fråga om den

framtida dispositionen af lägenheten Halmstads slottsjord anfört, att, då

lägenheten med afseende å dess beskaffenhet icke lämpade sig att allt

framgent bibehållas såsom jordbruksegendom, lägenhetens försäljning

ju förr desto hellre vore önskvärd; och som de i stadsfullmägtiges

''ansökning anförda, af de lokala myndigheterna icke bestridda skäl för

lägenhetens upplåtande åt staden syntes styrelsen beaktansvärda, samt

dertill komme, att köpesumman vore afsedd att bestämmas i enlighet

med föreskrifterna i gällande expropriationslag, hvarigenom statsverket

med visshet kunde påräkna en köpeskilling, som fullt motsvarade lägenhetens

värde, hade styrelsen icke något att erinra mot bifall till stadsfullmägtiges

ansökning att få inköpa lägenheten.

Hvad anginge de i ansökningen ifrågasatta vilkor, hvarunder inköpet

skulle ske, förestälde sig domänstyrelsen, att med stadsfullmägtiges

framställning om medgifvande för staden att vid gäldande af

köpeskillingen få åtnjuta samma lättnader som vore vanliga vid kronojords

försäljning tili enskilda, åsyftades det i kong!, brefvet den 29

maj 1874 angående försäljning af åtskilliga mindre kronolägenheter

intagna stadgande, att köpare af dylika lägenheter egde att inbetala

köpeskillingen under loppet af sex år med eu sjettedel årligen. Med

erinran att detta stadgande sedermera tillämpats vid försäljningar af

kronoegendomar, hvilkas arrenden icke öfverstege 500 kronor, hade

domänstyrelsen anfört, att, ehuru de stora utgifter utöfver jordlösen,

staden skulle komma att få vidkännas för markens dränering, gators

ordnande med mera, talade för eu dylik förmåns beviljande, styrelsen

likväl, enär af de lokala myndigheternas yttrande syntes framgå, att

denna lättnad vid köpeskillingens erläggande vore obehöflig, saknat

anledning att till ansökningen i denna del tillstyrka bifall.

Domänstyrelsen hade vidare erinrat, hurusom Kong!. Maj:t genom

bref den 18 maj 1888 lorordnat, att, då styrelsen vid pröfning af

arrendeförslag å kronoegendom, som blifvit efter 1889 års början nppgjordt,

funne lägenhetsinnehafvare, som å egendomen bebodde honom

sjelf tillhöriga, före den 1 januari 1883 uppförda byggnader, kunna

utan men för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas, styrelsen

skulle ega bland arrendevilkoren intaga sådana bestämmelser, hvarigenom

lägenlietsinnehafvaren och hans hustru förbehölles att mot utgörande

till arrendator!! af afgäld, som i sammanhang härmed af styrelsen

blefve faststäld, qvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut,

om de så länge lefde och styrelsen ej under arrendetiden på grund af

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

23

deras uppförande eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning

dem genom uppsägning från lägenheten skilja. Det vore synbarligen

detta stadgande, som legat till grund för stadsfullmägtiges i ansökningen

framstälda förslag beträffande stadens blifvande rättigheter

och skyldigheter mot nuvarande lägenhetsinnehafvare och särskilt förbindelsen,

att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda

byggnader, som funnes upptagna å förre domänintendenten Claessons

ofvan omförmälda förteckning, skulle under egen och hustrus lifstid få

bibehålla samma byggnader med tillhörande område.

Då i det område, som stadsfullmägtige önskade expropriera, inginge

jemväl den jordrymd om 19,4 ar, som direktionen för Halmstads

lasarett ansett vara behöflig för lasarettets behof, hade domänstyrelsen,

med förordande af lasarettsdirektionens ansökning, föreslagit, att det

ytterligare vilkor måtte fästas vid bifall till stadsfullmägtiges ansökning,

att staden skulle vara skyldig att till lasarettet afstå omförmälda

19,4 ar mot enahanda ersättning, som staden, vid expropriationen för

dess räkning, kunde varda ålagdt att för samma område till kronan

erlägga.

På grund af erhållen befallning hade jemväl fångvårdsstyrelsen afgifvit

utlåtande i detta ärende; och hade styrelsen, med framhållande

af vigten att skydda cellfängelset mot fara för eldsolycka från angränsande

område samt att vid behof i framtiden af byggnader för

fängelset ega tillgång till välbelägna tomter, vidare anfört, att för tillgodoseende

af berörda önskemål det område af slottsjorden, Kongl.

Maj:ts befallningshafvande föreslagit att undantaga från försäljningen,

vore alltför knappt beräknadt; att, på sätt den af Lekander upprättade

kartan utvisade, fängelsets för fångpersonalen afsedda promenadgårdar

sträckte sig med sina plank i södra delen af fängelseområdet nästan

ända fram till den del af slottsjorden, som skulle komma att försäljas;

alt fängelset alltså, för den händelse den å södra sidan angränsande

marken bebygdos eller användes till upplag, fortfarande skulle blifva

utsatt för enahanda fara för eldsolycka, som man genom det föreslagna

undantaget afsett att afvända; att då en blifvande tillbyggnad af fängelset,

hvilket i sin norra del inrymde tingslokal och ekonomilägenheter

samt i den södra delen fångceller, ej kunde ske åt annat håll än söder,

åt hvilken sida jemväl fånggårdarne fortfarande måste vara förlagda,

eu begränsning af kronans mark på det sätt, Kongl. Majrts befallningshafvande

föreslagit, skulle lägga afgjordt hinder i vägen för en dylik

tillbyggnad; samt att beträffande platsen för uppförande af en erforderlig

ansedd vaktbetjentsbyggnad, hvilken i anseende till markens sänka

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

beskaffenhet ej kunde läggas å den östra åt Nissaån vettande delen af

fängelsområdet, dylik plats visserligen kunde beredas å kronans mark

på andra sidan vägen vester om fängelset, men att det i allt fall syntes

vara ändamålsenligast att härför använda den med fängelseområdet

omedelbart sammanhängande marken söder om fängelset. Vidare både

styrelsen fäst uppmärksamheten derå, att slottsjordens försäljning i

hela den utsträckning, Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt, skulle

medföra, utom ofvanberörda följder, jemväl den stora olägenheten, att

fängelset beröfvades utväg att skydda sig mot störande inverkan från

granskapet å den afyttrade marken omedelbart utanför dess fånggårdar.

Då det således vore i fångvårdens intresse synnerligen angeläget,

att för kronans räkning bibehölles tillräcklig mark söder om

fängelset utanför den å Lekanders karta med blått streckade linien,

hade fångvårdsstyrelsen ansett ändamålsenligast, om det område, som

af denna orsak blefve, utöfver hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagit, undantaget från den ifrågasatta försäljningen, komme att

omfatta hela den utanför samma blå linie befintliga delen af den å

kartan med rödt d 1 betecknade figur, hvilken till den 14 mars 1899

vore upplåten åt borgmästaren Stockenbergs sterbhusdelegare.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 4 december nästlidet år hade

slutligen direktionen för lasarettet i Halmstad, med anmälan att Hallands

läns senast församlade landsting godkänt direktionens redan vidtagna

åtgärder för beredande af tillfälle för landstinget a!t för lasarettets

räkning förvärfva det i direktionens förenämnda ansökning

omförmälda område af slottsjorden samt bemyndigat direktionen att

vidtaga ytterligare åtgärder för sagda områdes förvärfvande, anhållit,

att, vare sig försäljning af slottsjorden komme till stånd eller ej, det

måtte varda landstinget medgifvet, att till sig lösa samma område mot

köpeskilling bestämd i enlighet med föreskrifterna i kongl. förordning-en

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den

14 april 1866.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t, som

den 6 maj 1898 anbefalt domänstyrelsen att, i afvaktan på ärendets

slutliga afgörande, låta utarrendera ifrågavarande lägenhet under en

tid af ett år från den 14 mars 1899, nu föreslagit Riksdagen att

medgifva,

att den för statsverkets räkning utarrenderade kronolägenheten

Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å ofvan omförmälda

af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade karta öfver lägenheten

med litt. E. angifva mark jemte det derintill liggande, å samma

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84. 25

karta med blå streckning begränsade område, dels ock hela den söder

om sistnämnda område befintliga del af den å kartan med d 1 utmärkta

egofigm finge till staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, som

skulle på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som i kongl.

förordningen den 14 april 1866 vore föreskrifven i fråga om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof, samt under vilkor i öfrig!,

att lägenheten finge af staden tillträdas den 14 mars 1900, vid

hvilken tid staden inträdde i de rättigheter och skyldigheter gent emot

lägenhetens arrendator, som tillkomme kronan;

att köpeskillingen skulle erläggas vid tillträdet och af staden till

landtränteriet i länet inbetalas;

att nuvarande innehafvare af byggnader å den till staden upplåtna

delen af slottsjorden skulle vara berättigade att bibehålla samma

byggnader jemte till dem hörande jordområden, en hvar lägenhetsinnehafvare

under hans och hans hustrus lifstid, derest han till staden inom

utgången af januari månad hvarje år erlade den årliga afgift, som för

lägenheten vore bestämd i Kong!. Maj:ts befallningshafvandes om slottsjordens

utarrendering den 31 januari 1894 upprättade kontrakt, samt

staden icke på grund af lägenhetsinnehafvarens uppförande eller underlåtenhet

att utgöra berörda afgift funne skäl att honom genom uppsägning

från lägenheten skilja; egande lägenhetsinnehafvare icke utan medgifvande

af staden å lägenheten uppföra nybyggnad; samt

att, derest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter afsilande!

af landstingets näst härefter infallande ordinarie sammanträde

derom hos staden framstälde yrkande, staden skulle vara skyldig att

till länets lasarett afstå det å förenämnda, af lasarettsdirektionen företedda

utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om 19,4

. ar af egofiguren d 2, mot det att landstinget för området till staden erlade

enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriationsnämndens

beslut skulle till kronan erlägga för detsamma; skolande dock, om staden

så påfordrade, landstinget, derest det ville begagna sig af lösningsrätten,

vara skyldigt att till sig lösa jemväl återstoden af den å Lekanders

karta med d 2 betecknade ego figur;

och har Kongl. Maj:t tillika föreslagit Riksdagen att medgifva, att

köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet, finge, på samma sätt

som köpeskillingarne för försålda mindre kronolägenheter, användas

till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd

tjenlig mark.

Bih. Ull Riksd. Prof. 1888. 4 Sami. 1 Åfd. 50 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

I sammanhang med Kong!. Maj:ts förevarande framställning har

utskottet till behandling förehaft, en af herr A. L. Apelstam inom Andra

Kammaren väckt motion (n:o 229), deri yrkats, att Riksdagen måtte

på sådant sätt bifalla Kong!. Maj:ts proposition rörande disposition

af Halmstads slottsjord, att i lista inom. orden »dels^ock hela den söder

om sistnämnda område befintliga del af den å kartan med d 1

utmärkta egofigur» utginge och i stället infördes: »dels ock en närmast

intill fängelseområdet liggande del, som kan behöfvas för detsammas

rätning till rät vinkel mot ån och vägen, dock ej öfver 10 meters

bredd på det stället, som är närmast ån», och att i 4:de mom. början

finge följande lydelse: »att de innehafvare af å slottsjorden före år

1883 uppförda byggnader, som finnas upptagna å förre domänintendenten

Claessons förteckning, skola vara berättigade» etc.

Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört följande.

I Kongl. Maj:ts proposition angående disposition af kronolägenheten

Halmstads slottsjord förekomme vid förslaget till de vilkor,

under hvilka nämnda lägenhet finge till staden Halmstad försäljas,

tvenne väsentliga afvikelse!- från hvad staden begärt och Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Hallands län såväl som kongl. domänstyrelsen

tillstyrkt, och hvilka, derest de af Riksdagen accepterades, gjorde

värdet för staden af nämnda lägenhets förvärfvande temligen tvifvelaktigt.

Det första af dessa vilkor vore, att från upplåtande skulle undantagas

det område af 1 tunnland 20 kappland, som varit utarrenderadt

till borgmästare Stockenberg. Såsom af kartan syntes, läge detta område

alldeles midt för stadens på andra sidan ån belägna jernvägsstation.

Det vore tydligt, att om en stadsdel skulle uppstå på vestra sidan

Nissan, måste'' den i framtiden få sin förbindelse med östra stranden.

genom en bro, som just pa detta ställe maste öfvergå an. Det hade

derför alltid varit ett önskningsmål för staden, att denna plats måtte

förblifva öppen, att ett torg eller plantering der skulle anläggas och

att öfver densamma skulle gå kommunikationen med stadens hamn,

likasom det vore det enda möjliga ställe, der en större kloak kunde

framgå, som afledde vattnet från ej allenast den södra, utan äfven

hela vestra och en god del af norra staden. Detta flödade nu ut

genom en bäck, den gamla vallgrafven, som framginge genom slottsparken,

men när staden blefve egare af slottsjorden, skulle denna graf

igenläggas och en underjordisk kulvert af tillräckligt stora dimensioner

anläggas. Den kunde dels på grund af markens lutningsförhållanden,

dels emedan den söder om ifrågavarande villatomt belägna jord vore

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

27

bebygd ända ned till den gamla lotshyddan med enskilda och offentliga

byggnader, icke framdragas på annat ställe.

Vidare skulle staden genom ifrågavarande områdes upplåtande åt

fångvården fullkomligt afstängas från sin hamn på denna sida. Från

den nuvarande kajen vid tullhuset och till dragvägen. kunde ingen

kommunikation för körande åvägabringas, emedan slottets område sträckte

sig så nära stranden, att endast en smal gångstig vore lemnad längs ån.

Kunde icke staden få en beqväm kommunikation till hamnen öfver den

Stockenbergska tomten, så vore det alldeles otänkbart att i framtiden

anlägga några kajer på vestra Nissa-stranden, och härmed blefve ock

de bakom liggande tomterna omöjliga för handel och rörelse.

Fångvårdstyrelsens fruktan att fångarnes lugn skulle störas genom

att platsen blefve bebygd, vore alltså alldeles ogrundad. Stadens intresse

kräfde, att den för all framtid lemnades öppen. Om fångvården

för reglering af sin tomt behöfde en sträcka af några meter långs den

öfver 100 meter djupa tomten, så kunde ju detta ske utan synnerligt

men, men en betydande handelsstads intresse, som väl i detta afseende

borde väga tungt, kräfde ovilkorligen, att den största delen af platsen

lemnades till staden. Skälen hvarför icke en vaktmästare vid fångvården

i dessa telefonens dagar kunde bo på andra sidan gatan, vore

svåra att inse, åtminstone kunde de icke vara jemförliga med de af

motionären anförda.

Den andra afvikelsen från hvad staden begärt och myndigheterna

tillstyrkt, vore den åt alla lägenhetsinnehafvarne medgifna rättighet att

under sin och sin hustrus tid få disponera de af dem innehafda tomter.

Staden hade erbjudit sig respektera denna rätt för alla dem, som

före år 1883 uppfört byggnader, så att hvar och eu finge besitta dem

under sin och sin hustrus lifstid, detta emedan dessa lägenhetsinnehafvare

kunde anses hafva handlat någorlunda i god tro; men de som

kommit senare, hade byggt med full vetskap om att de ej komme att

få sitta qvar, och kunde således icke hafva någon rått, hvartill komme,

att dessa senare lägenheter läge i vägen för blifvande gator och ett

ändamånsenligt ordnande efter en förnuftig stadsplan af det ifrågavarande

området. Det vore ingen fara, att stadens myndigheter komme

att behandla dessa lägenhetsinnehafvare på något hårdhändt sätt, då

för åtskilliga af dem skyldig]leten att nedrifva sina hus skulle medföra

nödvändigheten att inflytta på fattighuset; men väl kunde staden begära,

att de icke finge lägga hinder i vägen för framdragande af gator,

vattenledningar kloaker m. in., och att de utan annat vederlag än minskning

i arrendet lemnade de delar af deras tomter eller ginge in på de

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o- 84.

rätningar som vore erforderliga. Och de platser som affärsmän förhyrt

till upplagsplatser, fabriksanläggningar in. in., der intet ömmande intresse

förelåge, och hvilkas innehafvare aldrig förestält sig, att de skulle få

behålla dem i oqvald besittning längre än till den nuvarande arrendatorns

afgång, dem funnes det väl intet rimligt skäl att för en obestämd

framtid på stadens bekostnad bortskänka, då staden skulle få betala

jorden till högt pris, men till ännu högre få köpa rätten att draga fram

sina gator? Det rimliga vore väl, att dessa innehafvare finge uppgöra

med staden om de vilkor, under hvilka de finge sitta qvar, lika väl

som de finge göra, i fall domänstyrelsen utarrenderade jorden till eu

ny arrendator, ja, till och med om det vore till den nuvarande, hvilken

efter den 14 mars innevarande år hade obetingad rätt att afhysa dem

eller ändra deras arrendevilkor.

Utan tvifvel komme det att inverka mycket väsentligt vid uppskattningen

af slottsjordens värde, huruvida Kongl. Maj:ts förslag vunne

Riksdagens bifall, hvarigenom fråntoges delar, som vore af stor vigt

för staden till reglering af gator och torg.

Af hvad i ärendet förekommit framgår, att å en del af slottsj orden,

som staden Halmstad önskat åt sig förvärfva, äfven göres anspråk för

fångvårdens behof till utvidgning af den plats, som är upplåten till

länsfängelse. Och otvifvelaktigt är, att det måste vara för staden förmånligt

att, vid inköp af det nu ifrågavarande området för dess utläggning

till tomter och gator m. m., äfven komma i besittning af nämnda

del af slottsj orden, på samma gång det synes uppenbart, att, vid bebyggande

af det nya stadsområdet med deraf föranledd lifligare trafik,

den nuvarande platsen för länsfängelset måste komma att visa sig vara

oändamålsenlig. Vid sådant förhållande har utskottet ansett, att i sammanhang

med förslaget om förändrad disposition af slottsjorden bör

tagas i öfvervägande, huruvida icke å densamma må kunna beredas

ännu mera fördelaktigt belägen plats för länsfängelset; och synes så

mycket större anledning härtill förefinnas, som, efter de numera förändrade

kommunikationsförhållandena inom Hallands län, det torde

kunna sättas i fråga huruvida fortfarande inom länet böra finnas förutom

länsfängelset två kronohäkten, nemligen de i Varberg och Kungsbacka

belägna; utan torde dessa lämpligen böra utrymmas och i stället

länsfängelset utvidgas, hvilket gifvetvis skulle lända till besparing i förvaltningskostnaden.

Härvid har utskottet velat tillägga, att staten synes

för den gamla fängelsebyggnaden med dess tomt kunna betinga sig så

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

29

stor köpeskilling, att deraf bör kunna vinnas ett väsentligt bidrag till

kostnaden för uppförande af ett nytt länscellfängelse.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, finner utskottet detta

ärende böra underkastas förnyad pröfning, hvadan utskottet således

icke anser sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts nu framstälda förslag i

ämnet.

Emellertid har utskottet velat framhålla önskvärdheten deraf, att

vid förnyad öfverenskommelse med staden uti ifrågavarande ämne Kongl.

Maj:t må tillse, att förhållandena mellan, å ena sidan, köparen af slottsjorden

och, å andra sidan, innehafvare af lägenheter derå må ordnas

på ett för båda parterna så tillfredsställande sätt som möjligt.

Slutligen har utskottet med anledning af Kongl. Maj:ts föreliggande

förslag velat erinra, att, då, på sätt i den kongl. propositionen meddelats,

slottsjorden är i judicielt, administrativt och ecklesiastikt hänseende

förlagd till Halmstads stad, den inflytande köpeskillingen för

densamma synes böra, i likhet med hvad vid försäljning af kronans

fastigheter i städer under senare tider i allmänhet iakttagits, ingå till

fonden för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden.

Då utskottet icke ansett sig böra biträda Kongl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, är deraf en gifven följd, att utskottet äfven finner

sig böra afstyrka herr Apelstams ofvannämnda i ämnet väckta motion.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning

icke må vinna Riksdagens bifall; och

b) att ej heller herr Apelstams ofvan omförmälda

motion må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 maj 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bih. Ull Riksd. Prot. 1809. 4 Sand. 1 Åfd. 50 lläft.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1899:118 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående disposition af kronolägenheten Halmstads slottsjord. s. 16 i texten