Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma:jts -proposition angående förbättrad pension åt öfverstelöjtnanten i armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve A. F. Cronstedt.

1899-05-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:89, Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma:jts -proposition angående förbättrad pension åt öfverstelöjtnanten i armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve A. F. Cronstedt.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

11

N:o 89.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1899, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma:jts -proposition angående

förbättrad pension åt öfverstelöjtnanten i armén, majoren

vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve A. F.

Cronstedt.

(1 U. A.)

Uti en till Riksdagen den 14 april 1899 aflåten proposition (n:o

89) bär Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att å öfverstelöjtnanten

i armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m.

grefve A. F. Cronstedt måtte, hvad anginge rättighet och skyldighet

att med pension afgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelse

att, efter afgången, tjenstgöra under krigstid och större rustningar, få

tillämpas de för armén gällande bestämmelser, som innehölles i cirkuläret

angående ny pensionsreglering för armén af den 22 juni 1877

jemte dertill hörande författningar, dervid såsom tjenstetid vid armén

måtte få inräknas äfven den tidrymd, under hvilken grefve Cronstedt

tjenstgjort vid marinregementet före detta truppförbands öfverflyttande

till armén, och att det fyllnadsbelopp, som sålunda blefve erforderligt

utöfver de pensionsförmåner, grefve Cronstedt hade att från flottans

pensionskassa utbekomma, måtte få utbetalas från de medel, hvilka

anvisades till bestridande af fyllnadspensioner vid armén.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 14 april

1899 har föredragande departementschefen uti denna fråga anfört följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

Uti en af militärbefälhafvaren på Gotland den 17 december 1898

med tillstyrkan af bifall öfverlemnad skrift hade öfverstelöjtnanten i

armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve Anton

Fredrik Cronstedt — under förmälan, att han vore född den 15 november

1838 och den 5 mars 1861 utnämnts till underlöjtnant vid marinregementet,

hvarest han befordrats till löjtnant den 5 februari 1869

och till kapten den 21 februari 1879, samt att han den 16 september

1881 utnämnts till major och bataljonschef vid dåvarande Gotlands

nationalbeväring — hos Kongl. Maj:t anhållit, att, då han på grund

af särskilda bestämmelser icke egde rätt till högre pension än 2,333

kronor 33 öre, men det måste vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att han i detta afseende icke blefve försatt i sämre ställning

än sina vederlikar vid armén, Kongl. Maj:t täcktes bereda honom

rätt att vid afskedstagande! komma i åtnjutande af enahanda pensionsförmåner,

som tillkomme öfriga majorer vid armén, eller 2,800 kronor.

Med afseende å förevarande ansökning erinrade departementschefen,

att, efter marinregementets år 1871 beslutade öfverflyttande från

flottan till armén, genom kongl. bref den 5 april 1872 förordnats, bland

annat, att marinregementets dåvarande med lön försedda befäl och

underbefäl skulle förblifva i åtnjutande af pensionsrätt i amiralitetskrigsmanskassan

mot erläggande till kassan af stadgade pensions- och

gratialafgifter;

att vidare genom kongl. bref den 17 maj 1872 dåvarande subalternofficerare

vid marinregementet medgifvits rätt att i mån af uppkommande

ledigheter kunna blifva befordrade till kaptens grad, dock

att de officerare, hvilka sålunda blefve till kaptener befordrade, skulle

vid uppnådd full pensionsålder, från hvilken tid tjenstgöringsskyldighet.

icke ifrågakomme i vidsträcktare mån än för dem, hvilka erhållit afsked

med fyllnadspension, frånträda tjenstgöringspenningar och åtnöjas

med den i stat bestådda lön, samt at.t alla officerare, hvilka af

ifrågavarande befordringsrätt ville sig begagna, skulle vara underkastade

dels förflyttning till annat infanteriregemente eller corps, derest

Kongl. Maj:t funne sådant lämpligt, dels ock i afseende å pensionsförmåner

de bestämmelser, som för pensioner från amiralitetskrigsmanskassan

jemte fyllnadspension då vore eller framdeles blefve meddelade;

samt att grefve Cronstedt efter vunnen befordran till major vid

Gotlands nationalbeväring, uppå ansökning, blifvit genom kongl. bref

den 23 juni 1882 förklarad berättigad att, så länge han tillhörde

nämnda nationalbeväring i den grad, han derstädes då innehade, qvarstå

såsom delegare i amiralitetskrigsmanskassan med samma rätt till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

13

pension och fyllnadspension jemte gratial för möjligen efterlefvande

enka och barn, som, om han blifvit till motsvarande grad vid marinregementet

befordrad, skolat tillkomma honom, med skyldighet att fortfarande

erlägga de afgifter, som honom ålegat, derest han i berörda

regemente qvarstått.

Öfver grefve Cronstedts förberörda ansökning hade, enligt hvad

departementschefen vidare meddelade, direktionen öfver arméns pensionskassa

den 28 december 1898 afgifvit infordradt utlåtande och

dervid anfört, att sökandens pensionsrätt visserligen blifvit bestämd

genom kongl. brefvet den 23 juni 1882, till följd hvaraf han icke vore

berättigad till högre pension än sammanlagdt 2,333 kronor 33 öre,

men att såsom skäl för bifall till den gjorda ansökningen förelåge dels

den omständighet, att i sistberörda kongl. bref icke förefunnes någon

bestämmelse, enligt hvilken det ålåge sökanden att efter uppnådd pensionsålder

afgå ur tjensten, dels ock att Riksdagen, uppå särskilda af''

Kongl. Maj:t åren 1892 och 1897 gjorda framställningar, medgifvit,

att å åtskilliga från marinregementet till Blekinge bataljon öfverflyttade

officerare och underofficerare finge, hvad anginge rättighet och skyldighet

att med pension afgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelsen

att, efter afgången, tjenstgöra under krigstid och större rustningar,

tillämpas de för armén gällande bestämmelser, som innehölles

i kongl. cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén af den

22 juni 1877 jemte dertill hörande författningar, äfvensom att de fyllnadsbelopp,

som sålunda blefve erforderliga utöfver den pension, desse

officerare och underofficerare hade att från flottans pensionskassa utbekomma,

finge utbetalas från de medel, hvilka anvisades till bestridande

af fyllnadspensioner vid armén.

Vid sådant förhållande och då sålunda förbemälde till Blekinge

bataljon öfverflyttade, men i likhet med sökanden vid marinregementet

förut anstälde officerare och underofficerare genom Riksdagens omförmälda

beslut blifvit i afseende å pensionsförmånernas storlek likstälde

med öfrige vederlikar vid armén, ansåge direktionen det vara med billighet

öfverensstämmande, att jemväl sökanden genom likartade bestämmelser

bereddes rätt att vid afskedet bekomma pensionsförmåner till

det belopp, som majorer vid arméns öfriga regementen och corpser

åtnjöte, eller 2,800 kronor.

Direktionen öfver flottans pensionskassa, som i ärendet jemväl

blifvit hörd, hade under den 10 sistlidne februari anfört, att sökanden, som

numera uppnått 60 lefnadsår och erhållit sin första officersfullmagt den

5 mars 1861 samt stått uti oafbruten tjenst vid marinregementet och Got
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 89.

lande nationalbeväring, eller numera Gotlands infanteriregemente, under

mera än 30 år efter 20 års ålder, uppfylt föreskrifna vilkor för erhållande

af full pension och fyllnadspension efter innehafvande majorsgrad

och, jemlikt amiralitetskrigsmanskassans och flottans pensionskassas

reglementen samt kongl. cirkuläret den 20 november 1860, vore

berättigad till 1,530 kronor pension ur flottans pensionskassa och 803

kronor 33 öre fyllnadspension af statsverket eller tillsammans 2,333

kronor 33 öre.

Beträffande den nu föreliggande ansökningen hade direktionen

funnit sig böra, med instämmande i hvad direktionen öfver arméns

pensionskassa i ärendet anfört, tillstyrka, att utöfver de pensionsförmåner

å sammanlagdt 2,333 kronor 33 öre, som sökanden vid afskedstagandet

egde utfå från flottans pensionskassa, måtte från de medel, hvilka anvisades

till bestridande af fyllnadspensionerna vid armén, till honom få

utbetalas det fyllnadsbelopp af 466 kronor 67 öre, 6om erfordrades för

att han vid afskedet måtte bekomma samma pensionsförmåner, som

majorer vid armén åtnjöte, eller 2,800 kronor.

Slutligen hade arméförvaltningen den 11 april 1899 afgifvit utlåtande

i frågan och dervid till en början fäst uppmärksamheten derå,

att anledningen, hvarför sökanden icke längre önskade begagna sig af

den pensionsrätt enligt flottans pensioneringsgrunder, hvilken på hans

egen ansökan blifvit honom vid öfverflyttningen från marinregementet

till hans nuvarande majorsbeställning undantagsvis medgifven, torde

vara att finna deri, att, efter sedermera skedd lönereglering, de hans

majorsbeställning efter arméns pensioneringsgrunder nu tillkommande

pensionsförmåner blifvit högre än de, hvaraf han enligt sagda medgifvande

skulle vid afskedet komma i åtnjutande. Då emellertid vid

marinregementets indragning de för regementets dåvarande befäl af

Kongl. Maj:t med Riksdagen gjorda särskilda pensioneringsbestämmelser,

af hvilka ofvannämnda medgifvande åt sökanden varit en följd, uppenbarligen

afsett att lända denna personal till förmån och icke till olägenhet,

och icke billigt vore, att grefve Cronstedt vid afskedet från sin majorsbeställning

vid Gotlands infanteriregemente undfinge lägre pension än

öfrige majorer på arméns stat, samt dertill komme, att någon åldersgräns

för hans qvarstående i tjenst icke vore med hans nuvarande

pensionsrätt förbunden, hade arméförvaltningen i sitt ofvan åberopade

utlåtande förklarat sig anse både billighet och statens intresse fordra,

att sökandens ansökning blefve i utbyte mot hans nu till tiden obegränsade

tjensterätt bifallen, hvarjemte arméförvaltningen, lika med

direktionen öfver flottans pensionskassa, funnit det naturligt, att sökanden,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 89. 15

som under sin tjenstetid erlagt honom åliggande pensionsafgifter till

flottans _ pensionsinrättning, jemväl efter afskedet derifrån erhölle alla

de pensionsförmåner, hvartill han nu vore berättigad, eller 2,333 kronor

33 öre, och att endast fyllnaden i 2,800 kronor med 446 kronor 67 öre

utginge från fjerde hufvudtitelns medel; och hade arméförvaltningen

på grund häraf hemstält, att, i närmaste öfverensstämmelse med Riksdagens

åren 1892 och 1897 fattade beslut, framställning rörande majoren

grefve Cronstedts pensionsrätt måtte hos Riksdagen göras.

Departementschefen anförde för egen del, att, på grund af hvad

sålunda blifvit i ärendet upplyst och då en under andra förutsättningar

gifven bestämmelse rörande grefve Cronstedts pensionsrätt icke enligt

hans åsigt borde utgöra hinder för, att grefve Cronstedt, hvilken sedan

år 1881 varit major på stat och genom nya arméorganisationen blifvit

i fråga om tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner likstäld med

öfriga majorer vid armén, jemväl i afseende på pensionsförmåner blefve

likstäld med desse, han förordade aflåtande af proposition i enlighet

med hvad myndigheterna tillstyrkt.

Utskottet, som funnit Kongl. Maj:ts förevarande framställning

vara byggd på enahanda grunder, som föranledt Riksdagens beslut år

1892 angående pensionsrätt m. m. för från marinregementet till Blekinge

bataljon öfverflyttade officerare och år 1897 i fråga om förbättrad pension

åt två på samma sätt förflyttade fanjunkare, hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 maj 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.