Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma:jts -proposition angående förbättrad pension åt öfverstelöjtnanten i armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve A. F. Cronstedt.
1899-05-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1899:89, Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma:jts -proposition angående förbättrad pension åt öfverstelöjtnanten i armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve A. F. Cronstedt.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 89.
11
N:o 89.
Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1899, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma:jts -proposition angående
förbättrad pension åt öfverstelöjtnanten i armén, majoren
vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve A. F.
Cronstedt.
(1 U. A.)
Uti en till Riksdagen den 14 april 1899 aflåten proposition (n:o
89) bär Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att å öfverstelöjtnanten
i armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m.
grefve A. F. Cronstedt måtte, hvad anginge rättighet och skyldighet
att med pension afgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelse
att, efter afgången, tjenstgöra under krigstid och större rustningar, få
tillämpas de för armén gällande bestämmelser, som innehölles i cirkuläret
angående ny pensionsreglering för armén af den 22 juni 1877
jemte dertill hörande författningar, dervid såsom tjenstetid vid armén
måtte få inräknas äfven den tidrymd, under hvilken grefve Cronstedt
tjenstgjort vid marinregementet före detta truppförbands öfverflyttande
till armén, och att det fyllnadsbelopp, som sålunda blefve erforderligt
utöfver de pensionsförmåner, grefve Cronstedt hade att från flottans
pensionskassa utbekomma, måtte få utbetalas från de medel, hvilka
anvisades till bestridande af fyllnadspensioner vid armén.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 14 april
1899 har föredragande departementschefen uti denna fråga anfört följande.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 89.
Uti en af militärbefälhafvaren på Gotland den 17 december 1898
med tillstyrkan af bifall öfverlemnad skrift hade öfverstelöjtnanten i
armén, majoren vid Gotlands infanteriregemente m. m. grefve Anton
Fredrik Cronstedt — under förmälan, att han vore född den 15 november
1838 och den 5 mars 1861 utnämnts till underlöjtnant vid marinregementet,
hvarest han befordrats till löjtnant den 5 februari 1869
och till kapten den 21 februari 1879, samt att han den 16 september
1881 utnämnts till major och bataljonschef vid dåvarande Gotlands
nationalbeväring — hos Kongl. Maj:t anhållit, att, då han på grund
af särskilda bestämmelser icke egde rätt till högre pension än 2,333
kronor 33 öre, men det måste vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att han i detta afseende icke blefve försatt i sämre ställning
än sina vederlikar vid armén, Kongl. Maj:t täcktes bereda honom
rätt att vid afskedstagande! komma i åtnjutande af enahanda pensionsförmåner,
som tillkomme öfriga majorer vid armén, eller 2,800 kronor.
Med afseende å förevarande ansökning erinrade departementschefen,
att, efter marinregementets år 1871 beslutade öfverflyttande från
flottan till armén, genom kongl. bref den 5 april 1872 förordnats, bland
annat, att marinregementets dåvarande med lön försedda befäl och
underbefäl skulle förblifva i åtnjutande af pensionsrätt i amiralitetskrigsmanskassan
mot erläggande till kassan af stadgade pensions- och
gratialafgifter;
att vidare genom kongl. bref den 17 maj 1872 dåvarande subalternofficerare
vid marinregementet medgifvits rätt att i mån af uppkommande
ledigheter kunna blifva befordrade till kaptens grad, dock
att de officerare, hvilka sålunda blefve till kaptener befordrade, skulle
vid uppnådd full pensionsålder, från hvilken tid tjenstgöringsskyldighet.
icke ifrågakomme i vidsträcktare mån än för dem, hvilka erhållit afsked
med fyllnadspension, frånträda tjenstgöringspenningar och åtnöjas
med den i stat bestådda lön, samt at.t alla officerare, hvilka af
ifrågavarande befordringsrätt ville sig begagna, skulle vara underkastade
dels förflyttning till annat infanteriregemente eller corps, derest
Kongl. Maj:t funne sådant lämpligt, dels ock i afseende å pensionsförmåner
de bestämmelser, som för pensioner från amiralitetskrigsmanskassan
jemte fyllnadspension då vore eller framdeles blefve meddelade;
samt att grefve Cronstedt efter vunnen befordran till major vid
Gotlands nationalbeväring, uppå ansökning, blifvit genom kongl. bref
den 23 juni 1882 förklarad berättigad att, så länge han tillhörde
nämnda nationalbeväring i den grad, han derstädes då innehade, qvarstå
såsom delegare i amiralitetskrigsmanskassan med samma rätt till
Statsutskottets Utlåtande N:o 89.
13
pension och fyllnadspension jemte gratial för möjligen efterlefvande
enka och barn, som, om han blifvit till motsvarande grad vid marinregementet
befordrad, skolat tillkomma honom, med skyldighet att fortfarande
erlägga de afgifter, som honom ålegat, derest han i berörda
regemente qvarstått.
Öfver grefve Cronstedts förberörda ansökning hade, enligt hvad
departementschefen vidare meddelade, direktionen öfver arméns pensionskassa
den 28 december 1898 afgifvit infordradt utlåtande och
dervid anfört, att sökandens pensionsrätt visserligen blifvit bestämd
genom kongl. brefvet den 23 juni 1882, till följd hvaraf han icke vore
berättigad till högre pension än sammanlagdt 2,333 kronor 33 öre,
men att såsom skäl för bifall till den gjorda ansökningen förelåge dels
den omständighet, att i sistberörda kongl. bref icke förefunnes någon
bestämmelse, enligt hvilken det ålåge sökanden att efter uppnådd pensionsålder
afgå ur tjensten, dels ock att Riksdagen, uppå särskilda af''
Kongl. Maj:t åren 1892 och 1897 gjorda framställningar, medgifvit,
att å åtskilliga från marinregementet till Blekinge bataljon öfverflyttade
officerare och underofficerare finge, hvad anginge rättighet och skyldighet
att med pension afgå, pensionsförmånernas storlek samt förbindelsen
att, efter afgången, tjenstgöra under krigstid och större rustningar,
tillämpas de för armén gällande bestämmelser, som innehölles
i kongl. cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén af den
22 juni 1877 jemte dertill hörande författningar, äfvensom att de fyllnadsbelopp,
som sålunda blefve erforderliga utöfver den pension, desse
officerare och underofficerare hade att från flottans pensionskassa utbekomma,
finge utbetalas från de medel, hvilka anvisades till bestridande
af fyllnadspensioner vid armén.
Vid sådant förhållande och då sålunda förbemälde till Blekinge
bataljon öfverflyttade, men i likhet med sökanden vid marinregementet
förut anstälde officerare och underofficerare genom Riksdagens omförmälda
beslut blifvit i afseende å pensionsförmånernas storlek likstälde
med öfrige vederlikar vid armén, ansåge direktionen det vara med billighet
öfverensstämmande, att jemväl sökanden genom likartade bestämmelser
bereddes rätt att vid afskedet bekomma pensionsförmåner till
det belopp, som majorer vid arméns öfriga regementen och corpser
åtnjöte, eller 2,800 kronor.
Direktionen öfver flottans pensionskassa, som i ärendet jemväl
blifvit hörd, hade under den 10 sistlidne februari anfört, att sökanden, som
numera uppnått 60 lefnadsår och erhållit sin första officersfullmagt den
5 mars 1861 samt stått uti oafbruten tjenst vid marinregementet och Got
-
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 89.
lande nationalbeväring, eller numera Gotlands infanteriregemente, under
mera än 30 år efter 20 års ålder, uppfylt föreskrifna vilkor för erhållande
af full pension och fyllnadspension efter innehafvande majorsgrad
och, jemlikt amiralitetskrigsmanskassans och flottans pensionskassas
reglementen samt kongl. cirkuläret den 20 november 1860, vore
berättigad till 1,530 kronor pension ur flottans pensionskassa och 803
kronor 33 öre fyllnadspension af statsverket eller tillsammans 2,333
kronor 33 öre.
Beträffande den nu föreliggande ansökningen hade direktionen
funnit sig böra, med instämmande i hvad direktionen öfver arméns
pensionskassa i ärendet anfört, tillstyrka, att utöfver de pensionsförmåner
å sammanlagdt 2,333 kronor 33 öre, som sökanden vid afskedstagandet
egde utfå från flottans pensionskassa, måtte från de medel, hvilka anvisades
till bestridande af fyllnadspensionerna vid armén, till honom få
utbetalas det fyllnadsbelopp af 466 kronor 67 öre, 6om erfordrades för
att han vid afskedet måtte bekomma samma pensionsförmåner, som
majorer vid armén åtnjöte, eller 2,800 kronor.
Slutligen hade arméförvaltningen den 11 april 1899 afgifvit utlåtande
i frågan och dervid till en början fäst uppmärksamheten derå,
att anledningen, hvarför sökanden icke längre önskade begagna sig af
den pensionsrätt enligt flottans pensioneringsgrunder, hvilken på hans
egen ansökan blifvit honom vid öfverflyttningen från marinregementet
till hans nuvarande majorsbeställning undantagsvis medgifven, torde
vara att finna deri, att, efter sedermera skedd lönereglering, de hans
majorsbeställning efter arméns pensioneringsgrunder nu tillkommande
pensionsförmåner blifvit högre än de, hvaraf han enligt sagda medgifvande
skulle vid afskedet komma i åtnjutande. Då emellertid vid
marinregementets indragning de för regementets dåvarande befäl af
Kongl. Maj:t med Riksdagen gjorda särskilda pensioneringsbestämmelser,
af hvilka ofvannämnda medgifvande åt sökanden varit en följd, uppenbarligen
afsett att lända denna personal till förmån och icke till olägenhet,
och icke billigt vore, att grefve Cronstedt vid afskedet från sin majorsbeställning
vid Gotlands infanteriregemente undfinge lägre pension än
öfrige majorer på arméns stat, samt dertill komme, att någon åldersgräns
för hans qvarstående i tjenst icke vore med hans nuvarande
pensionsrätt förbunden, hade arméförvaltningen i sitt ofvan åberopade
utlåtande förklarat sig anse både billighet och statens intresse fordra,
att sökandens ansökning blefve i utbyte mot hans nu till tiden obegränsade
tjensterätt bifallen, hvarjemte arméförvaltningen, lika med
direktionen öfver flottans pensionskassa, funnit det naturligt, att sökanden,
Statsutskottets Utlåtande N:o 89. 15
som under sin tjenstetid erlagt honom åliggande pensionsafgifter till
flottans _ pensionsinrättning, jemväl efter afskedet derifrån erhölle alla
de pensionsförmåner, hvartill han nu vore berättigad, eller 2,333 kronor
33 öre, och att endast fyllnaden i 2,800 kronor med 446 kronor 67 öre
utginge från fjerde hufvudtitelns medel; och hade arméförvaltningen
på grund häraf hemstält, att, i närmaste öfverensstämmelse med Riksdagens
åren 1892 och 1897 fattade beslut, framställning rörande majoren
grefve Cronstedts pensionsrätt måtte hos Riksdagen göras.
Departementschefen anförde för egen del, att, på grund af hvad
sålunda blifvit i ärendet upplyst och då en under andra förutsättningar
gifven bestämmelse rörande grefve Cronstedts pensionsrätt icke enligt
hans åsigt borde utgöra hinder för, att grefve Cronstedt, hvilken sedan
år 1881 varit major på stat och genom nya arméorganisationen blifvit
i fråga om tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner likstäld med
öfriga majorer vid armén, jemväl i afseende på pensionsförmåner blefve
likstäld med desse, han förordade aflåtande af proposition i enlighet
med hvad myndigheterna tillstyrkt.
Utskottet, som funnit Kongl. Maj:ts förevarande framställning
vara byggd på enahanda grunder, som föranledt Riksdagens beslut år
1892 angående pensionsrätt m. m. för från marinregementet till Blekinge
bataljon öfverflyttade officerare och år 1897 i fråga om förbättrad pension
åt två på samma sätt förflyttade fanjunkare, hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 maj 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.