Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
1899-04-11 · 344 sidor, varav 336 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 336 av 344 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1899:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.''
1
N:o 9.
Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1899, kl. 3 e. in.
’ Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
(2:a U. A.)
Ordinarie anslag.
Kleresistaten.
, , .. j-..4 ‘Vfj;j [!»;;, • .. al ’ ‘ ‘\ '' ''■1 ‘ . -. <J - • i • t •
l:o) I flen till Riksdagen den 10 januari 1899 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kong]. Maj:t i punkten 1 prosletunnor
under åttonde hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja dels,
såsom årlig ersättning för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten i Holma för.
det blifvande Ångermanlands sydvestra kontrakt för Graninge församling,
12 kronor 00 öre, dels ock, såsom årlig ersättning till kontraktsprosten i [l.]
det blifvande Medelpads östra kontrakt för prostetunnor från Sundsvalls
och Holms församlingar, 2ö kronor 20 öre, eller tillhopa, i jemnadt krontal,
38 kronor.
Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
den 13 januari 1899 har föredragande departementschefen anfört
följande: « .
Sedan af domkapitlet i Hernösand gjorts framställningar hos Kong!.
Maj:t om delning af Ångermanlands vestra kontrakt samt af Medelpads
kontrakt, båda tillhörande Hernösands stift — i anledning af Indika framställningar
Kongl. Magt sedermera genom särskilda beslut den 9 septem
Bili
till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 HäJt. (''Avo It.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
ber 1898 förordna!, att ofvannämnda båda kontrakt skulle deri 1 maj
1899 delas, det förra i två nya kontrakt, nemligen Ångermanlands vestra
kontrakt, omfattande 7 församlingar, och Ångermanlands sydvestra kontrakt,
bestående af 11 församlingar, och det senare, Medelpads kontrakt,
likaledes i två kontrakt, Medelpads östra kontrakt med 1 1 församlingar
och Medelpads vestra kontrakt, omfattande 8 församlingar — samt statskontorets
yttranden i berörda frågor af Kong! Maj:t infordrats, så både
statskontoret beträffande ersättningen åt kontraktsprostarne i de nya kontrakten,
anfört, att enligt kongl. resolutionen och förklaringen uppå presterskapets
allmänna besvär den 10 mars 1719 kontraktsprostarne egde
att såsom ersättning för deras besvär med resor, korrespondens och hvarjehanda
embetet vidhängande sysslor åtnjuta,, en tunna spannmål af hvarje
tillydande församlings kyrkoherberge, att, då Ångermanlands odelade vestra
kontrakt innefattade 18 församlingar, kontraktsprosten derstädes således
borde ega uppbära lösen för 18 tunnor kronotiondespanmål, men att han
emellertid åtnjöte en lösen, som, för år 1890 med tillägg af forsellön belöpande
sig till 28(5 kronor 16 öre, motsvarade prostetunnor för endast
17 församlingar eller för en församling mindre än kontraktet omfattade,
samt att Medelpads odelade kontrakt omfattade 19 församlingar och att
alltså kontraktsprosten derstädes enligt ofvanberörda bestämmelse skulle
ega att uppbära lösen för 19 tunnor kronotiondespanmål, men att han
likväl åtnjöte eu lösen, som för år 1896 med forsellön uppgått till 236
kronor 16 öre och som motsvarade prostetunnor för blott 17 församlingar;
och hade statskontoret på grund häraf och under förutsättning att de
föreslagna delningsåtgärderna komme till stånd, hemstält, att Kongl. Maj:t
täcktes i proposition till Riksdagen göra framställning om uppförande
under anslaget till kleresistaten af dels 12 kronor 6u öre och dels 25
kronor 20 öre, hvilka belopp utgjorde värdena af respektive en och två
tunnor kronotiondespanmål af det sädesslag, hvari tionden inom Vesternorrlands
län utginge, eller korn, förvandlade till penningar på sätt i
kongl. förordningen den 23 juli 1869 föreskrefves, att såsom ersättning för
prostetunnor för en församling inom det odelade Ångermanlands vestra
kontrakt och två församlingar af Medelpads kontrakt utgå till vederbörande
kontraktsprostar.
Kammarkollegium, hvars yttrande jemväl infordrats, hade åberopat
och instämt uti hvad af statskontoret sålunda anförts och hemstälts; och
sedan departementschefen, då upplysning saknades, från hvilka särskilda
församlingar af ifrågavarande båda odelade kontrakt prostetunna icke
utgått, anmodat kollegium att efter verkstäld utredning i sistberörda hänseende
afgifva det yttrande, hvartill samma utredning kunde gifva anled
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
3
ning, hade kollegium afgifvit det sålunda infordrade yttrandet, deruti kollegium,
efter erinran derom, att den s. k. prostetunnan i de gamla svenska
provinserna ursprungligen utgått såsom eu afkortning å kronotionden ur
hvarje sockens kyrkoherbergc, men numera jemlikt kongl. förordningen
den 23 juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde
till statsverket indragits mot årlig ersättning till vederbörande indelningshafvare,
vidare anfört, hurusom nkronoräkenskaperna gåfve vid handen,
att för Graninge församling af Ångermanlands odelade vestra kontrakt,
hvilken församling efter delningen af sistnämnda kontrakt komme att tillhöra
Ångermanlands sydvestra kontrakt, samt för Sundsvalls och Holms
församlingar, hvilka tillhörde den del af Medelpads kontrakt, som efter
dess delning skulle utgöra Medelpads östra kontrakt, prostetunnor hittills
icke utgått.
I öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium och statskontoret
sålunda tillstyrkt, och då vederbörande kontraktsprostar måste anses lagligen
berättigade att för en hvar af ifrågakomna tre församlingar uppbära lösen
för en tunna kronotiondespanmål, hemstälde departementschefen, det Kongl.
Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af det innehåll, som här
ofvan angifvits.
Utskottet hemställer, t
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må bevilja dels, såsom årlig ersättning
för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten i
det blifvande Ångermanlands sydvestra kontrakt för
Graninge församling, 12 kronor 60 öre, dels ock, såsom
årlig ersättning till kontraktsprosten i det blifvande
Medelpads östra kontrakt för prostetunnor från Sundsvalls
och Holms församlingar, 25 kronor 20 öre, eller
tillhopa, i jemnadt krontal, 38 kronor.
2:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen,
att den under anslaget till kleresistaten i riksstaten upptagna
ning i kontant» måtte ökas med
dels ersättning för prostetunnor
dels ersättning till fattiga prestenkor i Halland
och dels ersättning för till fattiga prestenkor från
kyrkor i Bohuslän och en del af Klfsborgs län utgående
anslag.............................................. .......................
Ang. ändringar
i riksstaten
ctIlVlS’/n6cj anledning
af förordna
kronor
8,592: U9™n0gmaaff‘k£l''
» 774: (j%från vist jord
inom Skåne
m. Jl. provinser
utgående
kyrkotionde.
217: 50
eller med tillhopa kronor 9,584: 57,
[2-]
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Transport kronor 9,584: 57
samt att från anslaget måtte afgå hvad af 1856—
1858 års Riksdag beviljats till ersättning för indragen
kyrkotionde ........................................... »_204: 75
hvadan ökningen alltså skulle utgöra kronor 9,379: 82
eller, under iakttagande att 3 kronor 26 öre å anslaget äro odisponerade,
i jemnadt tal 9,377 kronor,
äfvensom att i riksstaten för år 1900 måtte upptagas under anslaget
till kleresistaten och under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: friheter» endast 2,500 kronor.
Vid föredragning inför Ivongl. Maj:t af detta ärende har chefen för
ecklesiastikdepartementet erinrat, att Kongl. Maj:t den 14 oktober 1898
utfärdat förordning om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl.
provinser utgående kyrkotionde, deruti föreskrifvits,
l:o) att den i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän samt af vissa
hemman i Elfsborgs län utgående kyrkotionde skall, med det undantag,
hvarom förmäles i 5:o) här nedan, från och med år 1900 upphöra att
erläggas af de tiondeskyldiga, och att från samma tid den atkortade kyrkofonden
skall aftöras ur räkenskaperna, nuvarande tjensteinnehafvares möjligen
förefintliga rätt att uppbära dylik alkortad tionde dock oförkränkt;
2:o) att, derest delar af kyrkofonden äro anslagna till särskilda ändamål,
det skall, med de i nästföljande punkt 3:o) omförmälda undantag,
åligga kyrkan eller, om dess medel ej dertill lemna tillgång, församlingen
att hålla vederbörande skadeslösa för den förlust, som för dem kan uppstå
i följd af kyrkofondens upphörande, dock att denna skyldighet, der kyrkofonden
utgår för skolans eller kommunens ändamål, skall åligga i förra
fallet skoldistriktet och i senare fallet kommunen;
3:o) att från och med år 1900 årligen skall erläggas:
a) af statsmedel dels ersättning för kyrkofonden till Lunds universitet,
harnmorskeläraren i Lund, Lunds lasarett, Malmö asyl och fattiga
prestenkor i Halland samt prostetunnor, dels ersättning för följande från
och med år 1900 icke vidare i nu gällande ordning utgående utgifter,
nemligen prostens omaks- och underskrifningspenningar, understöd till fattiga
prestenkor från kyrkor i Bohuslän och eu del af Elfsborgs län, vaxljusmedlen,
studieskatten i Halland, konsistorii statslön, amanuensens och pedellens
lönetillökning, konsistorienotariens augment samt bidrag från landskyrkor
i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns skolestats aflöning;
ersättningarna för prostens omaks- och underskrifningspenningar dock en
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
5
däst till nuvarande tjensteinnehafvare, och för anslagen till fattiga prestenkor
tills vidare och intill dess annorlunda kan varda förordnadt;
b) från presterskapets löneregleringsfond godtgörelse för den åtskilliga
kyrkoherdar och komministrar enligt gällande löneregleringsresolutioner
anslagna kyrkotionde utan särskildt åliggande för kyrkans räkning, och
från biskopslöneregleringsfonden ersättning för den biskopen i Lund anslagna
kyrkotionde och biskopens studieskatt, dock i båda fallen endast
för den tid nuvarande löneregleringar gälla;
4:o) att den från statsverket samt biskopslöneregleringsfonden och
presterskapets löneregleringsfond utgående ersättning för vaxljusmedlen,
anslaget till Karlshamns skolestats aflöning samt biskopens studieskatt
skall utgå med det belopp, till hvilket dessa afgifter äro bestämda, men att
öfriga under punkt 3:o) a) och b) omförmälda ersättningar skola beräknas
för anslaget till barnmorskeläraren i Lund, studieskatten i Halland, konsistorii
statslön, amanuensens och pedellens lönetillökning, konsistorienotariens
augment, prostens omaks- och underskrifningspenningar samt
understödet till fattiga prestenkor från kyrkor i Bohuslän och eu del af
Elfsborgs län, efter det medelbelopp, hvartill desamma under de 10 åren
1888—1897 uppgått, samt för öfriga anslag efter medeltalet af mcdelmarkegångsprisen
för nämnda 10 år, med tillägg af forsellön, dock med
undantag för prostetunnan, för hvilken ersättning utgöres sålunda, att för
hvarje prostetunna, som hittills utgått, utbetalas värdet af en tunna spanmål
i det eller de sädesslag, hvaruti nämnda utskyld hittills varit bestämd,
löst efter det i kongl. förordningen den 23 juli 1869 angifna pris, nuvarande
prostar förbehållet att under deras tjenstetid uppbära ersättning
efter hittills gällande grunder;
5:o) att, i fråga om kyrkotionde, som åtföljer patronatsrättighet, förevarande
bestämmelser ej äro i vidare mån tillämpliga, än att, der sådan
tionde är kronan behållen eller enligt punkt 3:o) här ofvan ersättes af
statsmedel eller statsverket underlydande fonder, densamma skall i denna
del från och med år 1900 upphöra att af tiondegifvarne till patronus utgöras.
börande, om den andel af tionden, som af staten eftergifves eller
öfvertages, icke kan på annat sätt till beloppet bestämmas, minskningen i
den tiondeafgift, som af hemman eller lägenhet till patronus utgöres, beräknas
i förhållande till den minskning, som eger rum i hela beloppet af
församlingens tiondeafgift till patronus; samt
6:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpningen af föreskrifterna
angående kyrkotiondens afskrifning kunna finnas erforderliga,
meddelas af Konungen.
I enlighet med Kongl. Maj:ts beslut hade departementschefen anmodat
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
statskontoret att till Kong]. Maj:t inkomma med förslag till de ändringar
i 1000 års riksstat, som af berörda kong!, förordning påkallades; ocli
hade statskontoret med anledning häraf uti afgifvet utlåtande, beträffande
riksstadens åttonde hufvudtitel, till en början erinrat, att uti k am mark ol legd
och statskontorets till Kongl. Maj:t afgifna utlåtande den 8 februari 1897
i anledning af väckt förslag om afskrifning af den från viss jord inom
Skåne in. fl. provinser utgående kyrkotionde vore anfördt, att, enligt hvad
af kongl. brefvet den 20 mars 1858 inhemtades, rikets vid 1856 —1858
års riksmöte församlade ständer, enär då gällande riksstat upptoge bland
indelt spannmål jemväl sådan spannmål, som i Blekinge samt i Göteborgs
och Bohus län vore anslagen åt presterskap^ och kyrkorna, men för hvilken
de skattskyldige på grund af äldre kongl. resolutioner egde betala lösen
efter bestämda låga pris, funnit nödig rättelse böra härutinnan vidtagas samt
derför låtit i riksstaten å indelta spanmålen afdraga åt kleresistaten anvisade
94 tunnor 16kappar och åt kyrkorna anvisade 2,943 tunnor 20 kappar
och i stället ökat kontanta anslagen med beloppet af den lösen, som för
spanmålen erlades, eller anslaget till kleresistaten med 204 kronor 75 öre
och anslaget till kyrkors underhåll med 6,500 kronor 50 öre samt tillika
föreskrifvit, att den stadgade lösen för ifrågavarande spanmål derefter skulle
upptagas och redovisas bland kronans behållna inkomster; att detta rikets
ständers beslut, hvad anginge kyrkotionden i Blekinge, trädt i verkställighet;
att hvad deremot anginge Göteborgs och Bohus län, sedan Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i nämnda län under åren 1883 och 1884 föreskritvit,
att den till kleresistaten och kyrkorna i länet* af vissa skattskyldiga
utgående tiondespanmålslösen efter bestämdt pris skulle, till dess
annorlunda förordnades, debiteras, uppbäras och såsom kronan behållen
inkomst i kronoräkenskaperna redovisas, mot det att ersättning i stället
skulle utgå af statsmedel till tionden motsvarande belopp, att genom
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg till vederbörande utbetalas, åtskilliga
församlingar i särskilda till Kongl. Maj:t ingifna skrifter anhållit,
att, intilldess Kongl. Maj:t funnit godt besluta någon förändring med afseende
å rättigheten till och uppbörden af kyrkotionden i Bohuslän, förhållandet
med densamma måtte förblifva såsom det af ålder varit, så att
kronans uppbördsman lika litet dädanefter som dittills egde befatta sig
med kyrkotiondens uppbärande, utan att denna finge fortfarande af
kyrkornas målsmän ombesörjas; och att, efter det Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i afvaktan på Kongl. Maj:ts beslut genom allmän kungörelse
uppskjutit tillämpningen af dess ofvanberörda föreskrift, kammarkollegium
och statskontoret uti infordradt utlåtande den 13 december 1886 på anförda
grunder hemstält, att Kongl. Maj:t måtte låta bero vid den
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
7
af Kongl. Maj:ts befallningshafvaiyje vidtagna åtgärd att tills vidare uppskjuta
verkställigheten af indragningen till statsverket utaf ifrågavarande
kyrkotionde i Bohuslän, samt att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta
proposition derom, att den vid 1856 —1858 års riksmöte beslutade indragning
till statsverket af kyrkotionde!! inom såväl nämnda län som äfven
Blekinge måtte få återgå, men att ännu icke någon åtgärd i omförmälda
hänseenden af Kongl. Majrt vidtagits. Då emellertid — fortsatte statskontoret
— såsom äfven i det vid den till 1898 års Riksdag aflåtna proposition
angående afskrifning af kyrkotionden fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden förmäldes, 1856—1858 års riksdagsbeslut
om indragning till statsverket af kyrkotionden i Blekinge samt
Göteborgs och Bohus län måste anses hafva förfallit, sedan kyrkotiondens
afskrifning beslutits, så ansåge statskontoret ofvan omförmälda under anslagen
till kleresistaten och kyrkors underhåll uppförda kontanta belopp,
respektive 204 kronor 75 öre och 6,500 kronor 50 öre, böra från riksstaten
uteslutas.
Hvad det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till
kleresistaten vidare anginge, påkallades, på sätt statskontoret anfört, i följd
af de ersättningar, som enligt kongl. förordningen angående kyrkotiondens
afskrifning skulle af statsmedel utgå för anslag af kyrkotionde, de förändringar,
att under detta anslag uppfördes:
a) ersättning för prostetunnor och, enär derunder redan jemlikt 1889
års riksdagsbeslut upptagits ersättning till fattiga prestenkor för indragen
kronotionde,
l>) ersättning för den till fattiga prestenkor i Halland anordnade kyrkotionde
äfvensom för de anslag, som till fattiga prestenkor utginge från kyrkor
i Bohuslän och en del af Elfsborgs län.
Af tabeller, fogade vid kammarkollegii och statskontorets ofvannämnda
utlåtande den 8 februari 1897, inhemtades, att prosttunna utgjordes af
242 församlingar i Malmöhus län, af 144 i Kristianstads län, af 85 i
Blekinge län, af 89 i Hallands län och af 78 i Göteborgs och Bohus län,
samt att densamma vanligen vore bestämd i råg, någon gång i korn
eller i råg och korn. Enligt en vid statskontorets nu ifrågavarande utlåtande
fogad uträkning utgjorde den bestämda ersättningen, beräknad för
hvarje prostetunna, som hittills utgått, efter värdet af en tunna spaninål
i det eller de sädesslag, hvaruti denna utskyld hittills varit bestämd, enligt
det i kongl. förordningen den 28 juli 1869 angifna pris, tillhopa 8,592
kronor 44 öre; och beträffande den nuvarande prostar under deras tjenstetid
tillkommande skilnad emellan denna ersättning och ersättningen, beräknad
efter hittills gällande grunder, kornme, på sätt Kongl. Maj:t vid
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
reglering al utgifterna under riksstaten^ nionde hufvudtitel beslutat, framställning
till Riksdagen att göras derom, att detta skilnadsbelopp matte
få utgå från allmänna indragningsstaten.
Anslaget af kyrkotionde till fattiga prestenkor i Halland utgjorde enligt
uppgift af statskontoret 89,5976 hektoliter råg, derå värdet efter medeltalet
af medelmarkegångsprisen för åren 1888—1897 med tillägg af forsellön
enligt samma uppgift belöpte sig till 774 kronor 63 öre. Såsom understöd
till fattiga prestenkor i Bohuslän och den del af Elfsborgs län, som
tillhörde Göteborgs stift, utginge af kyrkorna i dessa landsdelar årligen
ett anslag af 1 krona 50 öre med ett sammanlagdt belopp för Bohuslän
af 103 kronor 50 öre samt för nämnda del af Elfsborgs län af 114 kronor,
eller tillhopa 217 kronor 50 öre.
Hvad härefter anginge anslaget till domkapitlens expeditioner, så ansåge
statskontoret dit böra häntöras ersättningarna för konsistorii statslön, amanuensens
ochpedellens lönetillökning och konsistorienotariens augment, hvilka
tiondeanslag, enligt domkapitlens i Lund och Göteborg uppgifter och statskontorets
på dessa uppgifter grundade uträkning, i medeltal under de tio
åren 1888—1897 uppgått till:
konsistorii statslön ..................i........................ ,....................... kronor 345: 98
amanuensens och pedellens lönetillökning ........................... » 99: 27
konsistorienotariens augment ................................................... » 69: 72
Under anslaget till universiteten borde uppföras:
ersättning för de till Lunds universitets kassa ingående vaxljusmedlen
med det belopp, hvartill dessa medel vore bestämda ..... kronor 819: 80
och ersättning för den samma universitet anslagna
kyrkotionde, utgörande enligt statskontorets uträkning
efter medium af medelmarkegångsprisen för åren 1888
—1897 med forsellön ...................................................... » 31,773: 02
Anslaget till allmänna läroverken borde förhöjas med de belopp, som
erfordrades till ersättande af:
den till Göteborgs högre latinläroverk ingående studieskatten i Halland,
hvilken utskyld enligt läroverkets räkenskaper för åren 18^8 1896 och
af domkapitlet i Göteborg för år 1897 lemnad uppgift af statskontoret
beräknats hafva i medeltal för de tio åren 1888—1897 belöpt sig till
66 kronor 92 öre,
samt det från landskyrkor i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns
skolestats aflöning utgående bidrag med det för detta bidrag bestämda
belopp 53 kronor 54 öre, deraf, enligt staten för Karlshamns lägre
läroverk, 20 kronor 20 öre uppbures af rektor och 16 kronor 67 öre af
en hvar af läroverkets två kolleger.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
9
Beträffande åttonde hufvudtitelns anslag till barnmorskeundervisningen
och barnbördshusen, så borde under detta anslag uppföras ersättning för
det till barnmorskeläraren i Lund utgående anslag af kyrkotionde, hvilket
anslag enligt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till statskontoret lemnad
uppgift från nuvarande barnmorskeläraren och derpå grundad uträkning
i medeltal för åren 1888—1897 belöpt sig till 1,357 kronor
71 öre.
Under anslaget till lasaretts underhåll ansåge statskontoret böra i riksstaten
uppföras ersättning för till Lunds lasarett för dess utvidgning och
för understöd af ett kliniskt institut derstädes från åtskilliga församlingar
i Malmöhus län och en församling i Kristianstads län anslagen kyrkotionde,
tillhopa 335,4416 hektoliter råg och 18,2044 hektoliter korn, en
ersättning som, beräknad efter medeltalet af medelmarkegångsprisen för
de tio åren 1888—1897, med tillägg af forsellön belöpte sig till 3,038
kronor 54 öre.
Hvad anginge anslaget till hospitals underhåll hade statskontoret anfört,
att, då jemlikt kongl. brefvet den 12 maj 1876 förordnats, att hospitalens
fastigheter, frälseräntor och andra afgälder af fast egendom äfvensom
öfriga tillgångar skulle från och med år 1877 till statsverket indragas
samt uppbäras och redovisas på sätt som i afseende å statens inkomster
af enahanda slag i allmänhet vore eller blefve stadgadt, undantag
gjorts för den till Malmö dåvarande hospital, numera asyl, ingående kyrkotionde
från Lunds landsförsamling, enär, såsom af det vid den till 1876
års Riksdag aflåtna proposition i ämnet fogade statsrådsprotokoll öfver
ecklesiastikärenden inhemtades, den af Riksdagen väckta frågan om reglering
af all kyrkotionde ännu vore under utredning; att någon ersättning
till de särskilda hospitalen för de indragna inkomsterna ej beviljats
i annan mån, än att å riksstaten uppförts ett förslagsanslag till hospitals
underhåll; att alla till hospitalen och asylerna direkt ingående inkomster
af patientafgifter, underhållsbidrag, afkomst af trädgårdar och jordbruk
in. fl. inkomster, deribland den till Malmö asyl ingående kyrkotionden, redovisades
i räkenskaperna och rikshufvudboken såsom uppbördsmedel för
ofvannämnda förslagsanslag och i första rummet användes till de med
hospitalens och asylernas förvaltning förenade utgifter, hvilka endast i den
mån nämnda uppbördsmedel vore otillräckliga drabbade förslagsanslaget;
att afskrifning af ifrågavarande kyrkotionde, för hvilken till Malmö asyl
inflöte lösen efter inedelmarkegångspris utan tillägg af forsellön med i
medeltal för åren 1888 — 1897 1 11 kronor 50 öre, alltså ej skulle hafva
annan verkan, än att utgiften å förslagsanslaget komme att ökas med ett
den afskrida tionden motsvarande belopp; samt att med afseende å anslå
Bill
till Rilcsd, Prat. 1899. i Sami. I Afd. 9 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
•
gets till hospitals underhåll egenskap af förslagsanslag skäl ej funnes att
förhöja detta högst betydliga anslag med ett mot den obetydliga kyrkotionden
ungefärligen svarande belopp.
Då emellertid uti nu ifrågavarande kongl. förordning den 14 oktober
1898 föreskrefves, att ersättning för den afskrifna kyrkofonden skulle af
statsmedel utgå efter medeltalet af medelmarkegångsprisen för åren 1888
—1897 med tillägg af forsellön, men något ersättningsanslag med afseende
på den till Malmö asyl utgående kyrkotionde icke, med hänsyn till hvad
af statskontoret anförts, syntes lämpligen kunna å riksstaten uppföras, så
ansåge departementschefen dock erfordras Riksdagens särskilda medgifvande,
för att ersättning för den afskrifna kyrkofonden — hvilken ersättning,
beräknad på föreskrifvet sätt, enligt statskontorets uppgift utgjorde
115 kronor 91 öre — måtte Malmö asyl beredas från förslagsanslaget till
hospitals underhåll.
Hvad slutligen anginge »prostens omaks- och under skrifning spenningar»,
så utvisade vid kammarkollegii och statskontorets ofvanberörda utlåtande den
8 februari 1897 fogade tabeller, att denna utskyld under ett år utgjorts
af 155 församlingar i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Hallands län
med ett sammanlagdt belopp af 38 kronor 43 öre. Då ersättning för denna
utskyld skulle tillkomma endast nuvarande tjensteinnehafvare, hade Kongl.
Maj:t, såsom departementschefen förut anfört, beslutat föreslå Riksdagen
att anvisa denna ersättning att utgå från allmänna indragningsstaten.
Kyrkofonden, som i 1899 års riksstat upptagits bland statsverkets inkomster
med 250,000 kronor, vore bland utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel upptagen vid följande riksstatsanslag under rubrik »indelning och
dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde», nemligen:
1) anslaget till kleresistaten 13,438 kronor 42 öre, som, jemte prestutlagor
och till kleresistaten anordnade grundskattebelopp, tillhopa 2,445
kronor 12 öre, enligt 1894 års Riksdags beslut beräknats i riksstaten till i
jemnadt tal 16,000 kronor;
2) anslaget fil universiteten 35,820 kronor;
3) anslaget till pedagogier och folkskolor 1,010 kronor;
4) anslaget till h ammor skeunder visning en och barnbördsliusen 700 kronor;
5) anslaget till lasaretts underhåll 4,360 kronor; och
6) anslaget till kyrkors underhåll 189,619 kronor 20 öre, som, jemte
3,699 kronor 39 öre anordnad ränta af bergfrälsejord till Kristine kyrka
i Falun, af 1885 års Riksdag i riksstaten beräknats till i jemnadt tal
193,300 kronor.
Den nu beslutade afskrifningen omfattade visserligen icke den kyrkotionde,
som åtföljde patronatsrättighet annat än i vissa, särskildt angifna fall,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
11
men då emellertid äfven de obetydliga delar af kyrkotionden, som hittills
ingått till statsverket, enligt beslutet skulle afskrifvas, saknade bibehållande
af någon del af kyrkotionden å riksstatens inkomst- och utgiftssidor åll
betydelse för statsregleringen.
Vidkommande särskilt förenämnda, Kristine kyrka anordnade ränta,
hade statskontoret meddelat, att kammarkollegium genom utslag den 20
november 1888 förordnat, att denna ränta skulle från jordeboken uteslutas,
vid hvilket utslag, som, i hvad det afsåge den i det afskrifna beloppet ingående
räntan, 94 kronor 33 öre, för till bergfrälse då ännu icke inlöst
jord, understäldes Kongl. Maj:ts pröfning, Kongl. Maj:t enligt beslut den
16 augusti 1889 låtit bero, dock att afskrifningsåtgärden ej finge anses
utgöra hinder för särskild pröfning i laga ordning, huruvida Kristine församling
vore berättigad att uppbära ränta för sistnämnda jord, eller samma
ränta borde till kronan ingå. I följd häraf hade den, såsom till Kristine
kyrka anordnad, i riksstaten upptagna räntan. 3,699 kronor 39 öre, sedan
år 1889 ej afförts i räkenskaperna; och ansåge departementschefen densamma
nu böra, på sätt statskontoret hemstält, från riksstaten uteslutas.
Departementschefen hade ansett sig här i ett sammanhang böra påpeka
samtliga de förändringar i anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel,
hvilka syntes honom blifva en följd af föreskrifterna i kongl. förordningen
den 14 oktober 1898 om afskrifning af den från viss jord inom
Skåne m. fl. provinser utgående kyrkotionde; departementschefen förbehölle
sig att återkomma till dem under de särskilda anslagen.
Såvidt anslaget till kleresistaten anginge, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att den under detta anslag i
riksstaten upptagna »anvisning i kontant» måtte ökas med
dels ersättning för prostetunnor ..................................... kr. 8,592: 44
dels ersättning till fattiga prestenkor i Halland ............. » 774: 63
och dels ersättning för till fattiga prestenkor från kyrkor
i Bohuslän och en del af Elfsborgs län utgående anslag . . » 217: 50
eller med tillhopa kr. 9,584: 57
o
A andra sidan borde till följd af stadgandena i nyssnämnda
kongl. förordning från anslaget afgå hvad af 1856—1858 års
Riksdag beviljats till ersättning för indragen kyrkotionde .. » 204: 75
hvadan ökningen alltså skulle utgöra kr. 9,379: 82
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
eller, under iakttagande att 3 kronor 26 öre å anslaget vore odisponerade,
i jemnadt tal 9,377 kronor.
Den del af det under samma anslag och rubriken »indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna
belopp, som afsåge kyrkotionde, borde, såsom departementschefen förut
framhållit, ur riksstaten utgå, och alltså af förut omförmälda belopp, 16,000
kronor, i riksstaten bibehållas endast hvad som utgjorde prestutlagor och
till kleresistaten anordnade grundskattebelopp 2,445 kronor 12 öre; och
hemstälde departementschefen således, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att i riksstaten för år 1900 måtte upptagas under anslaget till
kleresistaten och under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: friheter», endast sistnämnda belopp, jemnadt till 2,500 kronor.
Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad af Kongl. Maj:t
föreslagits beträffande det nu ifrågavarande anslaget till kleresistaten, hemställer
alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna l:o) och 2:o)
föreslagits, skulle alltså den under kleresistaten uppförda anvisning i kontant,
nu 20,674 kronor, ökas med 9,415 kronor eller till 30,089 kronor,
och summan af de under samma anslagstitel uppförda belopp, nu 373,761
kronor, komma att utgöra 369,676 kronor.
Domkapitlens expeditioner.
Ang.höjningaf 3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för godtgörande af
nne/ag. vissa j statsrådsprotokollet angifna £ ersättningsbelopp den under anslaget
till domkapitlens expeditioner förefintliga anvisning i kontant, nu 27,659
kronor, måtte ökas med 515 kronor eller till 28,174 kronor.
Vid ärendets föredragning har departementschefen hänvisat till hvad
han ofvan under punkten 2 anfört beträffande de ändringar i riksstaten,
som syntes honom följa af föreskrifterna i kongl. förordningen om afskrifning
af kyrkotionde, samt förklarat sig anse den under denna rubrik i 1899
års riksstat upptagna kontanta anvisning 27,659 kronor i följd af dessa
föreskrifter böra ökas med ersättning för:
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
13
konsistorii statslön .................................. kr: 345: 98
amanuensens och pedellens lönetillökning .......................... » 99: 27
konsistorienotariens augment ................................................ » 69: 72
eller med i jemnadt tal tillhopa 515 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Vid bifall härtill kommer summan af de under anslaget till domkapitlens
expeditioner uppförda belopp, nu 33,500 kronor, att ökas till
34,015 kronor.
Universiteten.
4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte ej mindre be-Ay ^tiagm
vilja dels till aflöning åt eu vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i °£a}teJvid
Upsala ett årligt anslag af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500 umversiM,- kronor tjenstgöringspenningar, dels till aflöning åt en ny ordinarie ama-nfsa\Tm. m.
nuens vid nämnda bibliotek ett årligt anslag af 2,500 kronor, deraf 2,000 [4.]
kronor lön och 500 kronor tjenstgöringspenningar, dels slutligen till aflöning
åt ytterligare en vaktmästare vid biblioteket ett anslag af 600 kronor
årligen, än äfven medgifva, att lönen åt vice bibliotekarierna vid
universitetsbiblioteket i Upsala måtte kunna böjas efter fem års tjenstgöring
med 500 kronor och efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500
kronor, att innehafvaren af den nya vaktmästaresysslan finge åtnjuta två
ålderstillägg, hvardera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring, att den nuvarande vice bibliotekarien finge i fråga om åtnjutande
af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han efter sin utnämning
till vice bibliotekarie tjenstgjort vid biblioteket, samt att berörda
ålderstillägg åt vice bibliotekarierna och vaktmästaren finge utgå af det under
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende bar föredragande departementschefen
anfört följande.
Bland de anslagsfrågor, som uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8
oktober 1898 väckts af kanslersembctet för universitetet i Upsala, intoge
framställningen om medel till att. öka arbetskrafterna vid universitetsbiblioteket
ett betydelsefullt rum. Denna framställning grundade sig på den
utredning i ämnet, som af bibliotekarien vid nämnda bibliotek förebragts;
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
och då departementschefen nu ville underställa denna anslagsfråga Kong!.
Maj:ts pröfning, ansåge han sig ej böra underlåta att redogöra för hvad bemälde
bibliotekarie härutinnan anfört.
Bibliotekarien inledde sin utredning med det uttalande, att bristen
på tillräckliga arbetskrafter för universitetsbibliotekets rätta vård och
ändamålsenliga skötsel sedan lång tid tillbaka gjort sig känbar, men att
man dock i det längsta uppskjutit frågan om bristens afhjelpande, dels
derför att biblioteket hade andra kraf att framställa, hvilka syntes böra i
första hand tillgodoses, dels derför att detsamma befunne sig i ett slags
öfvergångsstadium från ett gammalt tillstånd, som i lång tid ej undergått
någon synnerlig förändring, till ett nytt, kännetecknande de stora och
lifskraftiga moderna biblioteken. Man hade velat afvakta ett stadgadt
resultat af denna starka utveckling, innan man gått att definitivt yttra sig
om den nya organisation af tjenstemannapersonalen, som af utvecklingen
med nödvändighet betingades. Då emellertid den under åren 1888—1892
genomförda omgestaltningen af bibliotekslokalerna nu vore sex år gammal,
då vidare den af 1895 års Riksdag beviljade förhöjningen i bokanslaget
fått verka i två år och det inre arbetets nya utveckling numera hunnit
taga en fast gestalt, syntes tiden vara inne att till afgörande upptaga
frågan om tjenstepersonalens ökande, så att den blefve i stånd att fylla
de talrika, vigtiga funktioner, som densamma numera hade att utföra.
Personalen hade, fortsatte bibliotekarien, knappast någonsin varit så
talrik, att den motsvarat bibliotekets verkliga behof, och dess lägre tjensteman
hade fått nöja sig med ett torftigt brödstycke. Till en början —
under 1 600-talets förra hälft — hade bibliotekarien varit dess ende tjensteman.
Staten af år 1655 hade upptagit en amanuens, som snart fått titeln
af vice bibliotekarie; och härtill hade staten af år 1699 lagt ännu en
amanuens, så att från 1700-talets ingång institutionen egt tre tjensteman,
alla aflönade på universitetets stat, två af dem dock försedda med ganska
svag lön. Härtill hade från år 1788 genom prof. J. H. Lidéns donation
kommit den s. k. Lidénska — nu tredje — amanuensen, likaledes svagt
aflönad. Nämnda förhållanden hade bestått i nära sjuttio år, tills 1853—54
års Riksdag, på enskild motion, inrättat en andra amanuensplats med 450
kronor i årlig lön. Lönernas otillräcklighet i allmänhet hade dock varit
så i ögonen fallande, att, då regeringen vid riksmötet åren 1856—1858
föreslagit höjande af bibliotekariens och vice bibliotekariens löner till 4,000
och 2,000 kronor, Rikets Ständer ej inskränkt sig till att bifalla detta förslag,
utan till och med förhöjt dessa löner till 4,500 och 3,000 kronor,
hvarjemte, sedan enskild motionär, i anledning af löneregleringen för
kongl. biblioteket i Stockholm, påpekat, att för vaktmästarne derstädes
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
15
vore föreslagna samma förmåner som de, med hvilka de vetenskapligt
bildade amanuenserna i Upsala fått åtnöja sig, Rikets Ständer höjt de tre
amanuenslönerna från 600, 450 och 225 kronor till 1,500, 1,200 och 800
kronor. Dessa belopp hade vid 1875 års riksdag ytterligare höjts till
2,500, 2,000 och 1,500 kronor, hvarjemte samtidigt bibliotekariens och vice
bibliotekariens löneförmåner stegrats till 6,000 och 4,000 kronor.
Sedan år 1854 hade biblioteksinstitutionen alltså förfogat öfver fem
ordinarie tjensteman, hänvisad i öfrigt till de oaflönade extra ordinarie
amanuenser, som af intresse för uppgiften eller i förhoppning om framtida
befordran kunde vara villige att tjenstgöra utan ersättning. Då emellertid
den nödiga rekryteringen af extra ordinarie amanuenser på dylik grundval
visat sig allt osäkrare, i den mån institutionens utveckling stält på dem
allt drygare kraf, hade bibliotekarien af omständigheternas tvång funnit sig
nödgad att, utan afvaktan på tidpunkten för en genomgående reglering,
hemställa om ett årligt anslag af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie
amanuenser, hvilket ock af 1882 års Riksdag på extra stat beviljats.
Betydande hade visserligen icke den ersättning varit, som härför kunnat
beredas, såsom man kunde finna deraf, att arfvoden vanligen utgått till
fyra extra ordinarie amanuenser med 950, 700, 500 och 350 kronor, men
den värsta svårigheten hade dock för ögonblicket afhjelpts.
Såsom af det anförda framgirige, hade de ordinarie tjenstemännens
antal förblifvit lika stort sedan 44 år, och detsamma kunde i det hela sägas
om de extra ordinaries, ehuru fluktuationerna bland dem stundom ej varit
obetydliga. Om nu ock antalet tjensteman år 1854 kunnat anses motsvara
bibliotekets behof, så borde det dock vara klart, att efter en snart
femtioårig utveckling detta ej längre kunde vara fallet. Och det kunde i
sjelfva verket så mycket mindre förhålla sig så, som institutionen, särskildt
på sista tiden, haft att glädja sig åt eu utveckling i dess uppgifter och
arbete, som för femtio år sedan sannolikt ej kunnat anses möjlig. Trettio
år vore snart förflutna, sedan bibliotekarien trädde in i bibliotekets tjenst,
och till och med mellan nu och då rådde en sådan olikhet, att biblioteket
i sitt nuvarande skick och med sin sjudande verksamhet kunde sägas vara
nästan till oigenkänlighet förändradt.
För att visa, huru stora anspråk nu måste ställas på tjenstemännens
krafter, jemfördt med hvad som egt rum på 1850-talet, och huru oafvisligt
behofvet af en förstärkning i arbetskraft vore, hade bibliotekarien
lemnat en redogörelse för nyss omförmälda utvecklings art och omfattning,
hvilken redogörelse departementschefen anhållit att få ordagrant återgifva.
»Om jag först tager i betraktande», hade bibliotekarien yttrat, »bibliotekets
användning i och för de akademiska studierna, så befinnes, att utlåningen
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
utom biblioteket stigit från något öfver 1,500 volymer år 1854 till 12,072
år 1897, således under perioden åttadubblats. Härtill kommer dock en art
af utlåning, som 1854 spelade så godt som ingen roll, nemligen utlåningen
till universitetets vetenskapliga institutioner af de vigtigaste tidskrifterna
allt efter deras ankomst, hvarigenom ofvanstående utlåningssiffra ökas med
ytterligare 4,000, och utlåningen befinnes vara tiodubblad. Detta är ju
redan i och för sig en ovanligt stark stegring, men dess betydelse ökas
ytterligare på grund af de intensivare kraf, som i våra dagar ställas på
institutionens arbetsförmåga genom studiernas allt vetenskapligare tendens,
kritiska art och fordran på möjligast fullständiga litteraturkällor. Ty dessa
föranleda från de lånesökandes sida ofta förfrågningar af så speciel natur,
att de endast kunna besvaras genom särskilda, stundom rätt besvärliga
efterforskningar å tjenstemännens sida. Men det är ej blott denna omständighet,
som förorsakar, att utlåningen kräfver en ojemförligt större tid,
än sjelfva utlåningssiffran kan synas antyda; här måste äfven tagas i betraktande
samlingarnes storlek, rikedom på gammal litteratur, vetenskapliga
uppställning och slutligen lokalens gestaltning, hvilken, genom att utsprida
den redan i och för sig väldiga samlingen öfver en större vidd, än som
med ett mera praktiskt byggnads- och inredningssätt varit nödigt, tager
ökad tid i anspråk för böckers framtagande och uppsättande.»
»Ett säkert bevis på utlåningens stegring gifver en jemförelse mellan
tjenstemännens arbetstid nu och fordom. Då kunde åtskilliga af de ordinarie
tjenstemännen ej så sällan underlåta att tjenstgöra mer, än under
den reglementerade utlåningstiden (kl. 11 — l); de extra ordinarie skulle
enligt reglementet tjenstgöra en timme om dagen och dessutom turvis deltaga
i utlåningen. Nu tjenstgöra alla, ordinarie och extra ordinarie, utan
att vara af reglementet dertill förbundna, reguliert hvarje arbetsdag från
kl. 10 till 2. Och för åtskilliga af dem är dock detta blott en del af den
tid, som de i bibliotekets tjenst använda; ja äfven hvilodagen har ofta
måst tagas i anspråk, för att medhinna det växande arbetet. Härtill kominer,
att under mellanterminerna, då tjenstemännen fordom ofta togo ut
sin reglementarisk a rätt att endast tjenstgöra två dagar i veckan, deltaga
nu alla, som äro i tjenst, i arbetet hvarje dag såsom under terminen. 1
sammanhang härmed kan nämnas, att, utöfver den vanliga arbetstiden,
institutionen alltid har, för forskare och särskildt för dem, som från annan
ort hitrest och hvilkas tid derför anses mera dyrbar, hållits tillgänglig när
som helst och i hur stor utsträckning som helst. Och detta dryga arbete,
som nu hvilar på tjenstemännen, affordras dock personer, af hvilka flertalet
är svagt aflönadt, ja några åtnjuta så små arfvoden, att detta för
dem kan blott till en mindre del räcka till att bestrida deras lefnads
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
17
kostnader, hvilket utan vidare torde vara klart deraf, att tre af dem åtnjuta
lägre arfvoden än vaktmästarne vid kongl. biblioteket i Stockholm.»
»Studier på stället kunde i de gamla lokalerna föga förekomma, då
någon läsesal ej fans och utrymmet i arbetslokalerna var ytterst ringa.
För fyra till fem personer kunde möjligen plats beredas, och då med
verklig olägenhet för tjenstemännens eget arbete; också var antalet af dem,
som häraf begagnade sig, i medeltal långt derunder. Men när efter ombyggnaden
en ny läsesal öppnades, blef förhållandet ett helt annat. För
hvart år har den allt starkare tagits i användning, och 1897 besöktes den
af 6,495 personer, som begagnade 53,309 böcker, hvaraf 5,426 handskrifter.
Det arbete, som härigenom lägges på institutionens skuldror, är sålunda till
största delen något okändt för förhållandena år 1854.»
»Inlåning från annat håll var ock då något som sällan förekom. Nu
förgår knappt någon dag, att ej handskrifter och böcker anlända, som för
forskares räkning härstädes hafva genom institutionen reqvirerats från såväl
inhemska som utländska bibliotek och arkiv, hvilket innebär ej blott vidgad
korrespondens, utan ökad bokföring och nytt ansvar. Detsamma gäller
om utlåning härifrån till främmande ort, i synnerhet sedan på detta sätt
den rika handskriftsamlingen blifvit för forskaren lättare tillgänglig.»
»Af ej mindre vigt för ett rätt bedömande af arbetets ökning är att
känna, huru boksamlingens årliga tillväxt stegrats. Med denna tillväxt följer
nemligen eu motsvarande stegring i andra uppgifter, såsom boktitlarnes
införande i olika kataloger, böckernas bindning, signering och uppställning.
På den svenska afdelningen har säkerligen det s. k. årstrycket eller de
svenska boktryckeriernas årliga lagstadgade leverans af deras tryckalster
till sitt yttre omfång i det närmaste fördubblats på femtio år, men arbetet
med dess mottagande och revidering, katalogiserande, signerande och uppställande
har växt i vida starkare grad, dels genom den större noggrannheten
i dess behandling, dels genom den ofantliga stegringen af det s. k.
sinåtrycket, som inlägges i kapslar och som, för sin rangering och ordningens
vidmagthållande, kräfver ett vida större och besvärligare arbete,
än den utanför stående ens kan ana. Ej ringa är det besvär, som i våra
dagar förorsakats af bemödandet att vaka öfver arkivtryckets fullständighet,
något. hvarom man i flydda tider föga bekymrade sig. Småtryckets
massor hafva ej heller på sista tiden stått att öfverväldiga, om icke en
intresserad person frivilligt och utan ersättning gifvit biblioteket hela sin
arbetsdag, för att här komma det till hjelp.»
»Utländska bokafdelningen visar en långt starkare stegring. Inköpet är
dubbelt större nu för tiden — anslaget till bokinköp var 1854 10,200
kronor, men är nu från och med 1896 24,000 kronor. Och dock är ti 11-
Bih. till Biksd. Prut. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
växten i hvad som årligen köpes vida underlägsen den tillväxt, som det
årliga förvärfvet genom gåfva och byte har att uppvisa. Gåfvor i mängd
har visserligen det högt ansedda biblioteket i alla tider fått mottaga, ehuru
i senare tid starkare än förr. Men förvärfvet genom anknutna bytesförbindelser
existerade ej 1854. Dylika inleddes först i början af 1860-talet
med ett fyrtiotal utländska universitet och undergingo ej någon förändring
under loppet af tjugu år. Från och med år 1883 utsträcktes de undan
för undan, i synnerhet sedan fribrefsrätt år 1885 beviljats institutionen.
I närvarande stund uppgår deras antal till 826 stycken, utspridda öfver
alla verldsdelar. Det torde ej behöfva närmare utvecklas, hvilken hittills
okänd arbetsqvantitet detta byte representerar. Starkast framträder detta
på korrespondensens område, som hufvudsakligen härigenom har utvecklat
sig i mycket hög grad. På 1850-talet var korrespondensen säkerligen
ytterst obetydlig, naturligt nog då fribrefsrätt saknades. Men år 1897 afsände
institutionen 2,276 bref och 2,303 paket och korsbandsförsändelser,
hvarförutom 500 på annan väg till utlandet befordrades. Och det är till
stor del detta byte man har att tacka för, att accessionen å utländska afdelningen
har från 1,800 bokband år 1878 (vi sakna uppgift för äldre
tider) stigit till 4,600 år 1896, och ändock äro häri ej inberäknade 3,842
utländska afhandlingar, som under året ingått.»
»Ingenting torde bättre klargöra, huru starkt årstillväxten stegrats, än
det förhållandet, att samlingen af bundna böcker mer än fördubblats sedan
1854 och att samlingen af småtryck, som inläggas i kapslar, sannolikt
tjugudubblats.»
»Det stegrade arbete, som en ökning i årstillväxten medför, framträder
först och starkast vid katalogiseringsarbetet. Redan i sig sjelft är detta
arbete, sådant den moderna bibliotekstekniken gestaltar det, vida besvärligare
än förr, och man kan nästan säga, att för samma antal böcker representerar
det nu dubbelt så mycket besvär som för fyrtio år sedan. Men härtill
kommer, att antalet af böcker och småtryck, som å utländska afdelningen
katalogiseras, säkerligen nu är minst tre gånger så stort som det,
hvilket förekom då för tiden. Å den svenska afdelningen har detta arbete
sannolikt fördubblats. Vidare katalogiseras nu alla de ingående disputationerna,
hvilket betyder årligen fyra tusen nya boktitlar. Slutligen kommer
härtill nu för tiden på detta område ett arbete, som då ej förekom,
nemligen inarbetandet i den alfabetiska katalogen af bibliotekets bestånd
före 1796. Denna katalogisering utgör ett betydligt tillägg i det årliga
arbetet och kräfver ännu många år för sitt slutförande, så länge arbetskrafterna
ej blifva större, än de nu äro. Det torde ej vara någon öfverdrift
att säga, att katalogiseringsarbetet nu årligen tager fyra gånger så
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
19
mycken tid i anspråk som för fyrtio år tillbaka. En blick på katalogernas
växt och omfång bekräftar detta antagande. Ensamt den alfabetiska författarekatalogen
bar under blott de sista femton åren 1883 — 1897 växt
lika mycket som under de föregående 83 åren från århundradets början.
Och härtill kommer den nya alfabetiska anonymkatalogen, kataloger öfver
acta och tidskrifter in. fl. dylika, räknande öfver 20,000 qvartblad, samt
lappkatalogen öfver utländska dissertationer, räknande mellan 30 och 40,000
boktitlar, alla frukter af den senaste tidens arbete. Om jag till sist erinrar,
att årstillväxten för de senaste åren i medeltal utgjort 200 meter i hylllängd,
torde man kunna redan deraf sluta, att katalogarbetet måste vara
i hög grad betungande.»
»Att arbetet med böckernas förberedande till bindning måst ökas i
proportion af böckernas årliga tillväxt, följer af sig sjelft. Men det fordrar
ock mera tid än fordom genom den omsorg, som derå nedlägges, och de
svårigheter, som litteraturspråkens tillväxt i antal förorsakar.»
»Om bytesförbindelsernas stegring på senaste tid har jag ofvan ordat.
Deras vård tager nu en tjenstemans hela tid i anspråk (och en stor del
af vaktmästarnes, för inslående af de 2,800 paket och korsband som härifrån
afsändas). Detta arbetskraf var 1854 alldeles okändt.»
»Den vetenskapliga uppställning af samlingarne, som under de sista
15 åren genomförts, fordrar ock större arbete af tjenstemännen än förr
både vid böckernas signering och uppställning, hvarjemte i följd af lokalernas
bristande utrymme det ofta för till tidsödande utbrytningar och förflyttningar.
Sami inga mes tillväxt tränger naturligen också emellanåt till
systemets expansion genom nya uppdelningar. För att gifva ett begrepp
om hvad denna vetenskapliga uppställning innebär och hvilka anspråk den
kan i sin tillämpning ställa på institutionen, vill jag nämna, att antalet
primärgrupper, i hvilka det sönderfaller, uppgår till öfver 3,600 stycken.»
»Den dyrbara kart- och planschafdelningen, som kräft ej ringa tid för
sitt ordnande, fordrar ett särskildt arbete för ordningens vidmakthållande
i följd af dessa litteraturalsters egendomliga form och art. I jemförelse
med fordom växer kartafdelningen starkt genom bytesförbindelserna, och
dess rationella katalogisering, som regulier! fortsättes, är så godt som en
nyhet.»
»Handskriftsafdelningen, på hvilken min företrädare nedlade ett oöfverträffadt
arbete, som sedan med kraft fortsatts, kräfver ej för det årliga
fortsättandet af inventarierna så synnerligt stort arbete. Men åtskilliga
specialkataloger skulle här ännu behöfvas, och en realindex saknas alldeles.
Till utarbetande af dylika förslå dock ej nu disponibla krafter.»
»Vid institutionen förekomma ock nu funktioner, icke eller föga kända
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
i forna tider. Alldeles nytt är det åliggande biblioteket nu bär att årligen,
med hänsyn till de akademiska lärarnes vetenskapliga intressen, mellan
dem fördela det akademiska trycket Något så godt som nytt är den
stränga, metodiskt reglerade tillsynen öfver att fortsättningarna å en gång
anskaffade arbeten ej förglömmas, liksom det härmed sammanhängande
omfattande arbete, som ligger i studiet af bibliografiska kataloger och
arbeten samt litterär-historiska publikationer och tidskrifter, för att sålunda
följa med den vetenskapliga produktionen och bevaka bibliotekets bästa.»
Hvad bibliotekarien sålunda anfört syntes honom tydligt visa, att det
arbete, som nu af biblioteksinstitutionen förrättades, vore ofantligt mycket
större än hvad som presterats år 1854, samt att en ej obetydlig ökning
af institutionens arbetskrafter erfordrades. Det hade också, enligt hvad
bibliotekarien yttrat, endast genom den starkaste ansträngning å tjenstemännens
sida och hart när öfveransträngning af några varit möjligt att
hålla institutionen uppe på den höjd, som den lyckats intaga. Men det
kunde uppenbarligen ej vara rigtigt att låta eu sådan ordning fortbestå,
som måste undergräfva tjenstemännens helsa och krafter, och slutligen
måste, då krafterna sveke, föra till institutionens tillbakagående och dermed
tillfoga universitetet en betydande skada.
Efter att sålunda hafva ådagalagt, att ett tvingande behof af tjenstepersonalens
förstärkande förelåge, hade bibliotekarien öfvergått till att söka
utreda, huru stor förstärkning under närvarande förhållanden måste anses
behöflig. I afseende härå yttrade bibliotekarien följande.
Utlåningen toge för närvarande sex tjensteman i anspråk under förmiddagen.
Under de uppehåll i arbetet härmed, som stundom kunde förekomma,
användes deras tid på andra uppgifter, naturligen endast af den
art, att de kunde lösas på den plats, der dessa tjensteman befunne sig och
hvilken de ej kunde lemna. Vid den centrala expeditionen, som hade
direkt beröring med allmänheten, kunde numera ej en tjensteman ensam
medhinna att mottaga de lånesökandes frågor och framställningar, besvara
dem, anställa deraf framkallade undersökningar i katalogerna och i tryckta
bibliografiska hjelpkällor samt på grund häraf aflåta reqvisitioner till de
olika bokvåningarne m. m. En extra ordinarie amanuens hade derför
måst anställas såsom biträde vid nämnda expedition. T den öfverstå
våningen med dess tre gallerier fordrades en tjensteman för mottagande
och utförande af reqvisitioner, som utginge från den centrala
expeditionen, för uppsättande af igenlemnade böcker och kontrollerande
af ordningen inom våningen. I den mellersta våningen åter, hvars
utsträckning vore fyra gånger så stor som den öfres, erfordrades ovilkorligen
två, derest utlåningen skulle kunna obehindradt fortgå. Från
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
21
expeditionshissen vore det ett afstånd af 140 fot i hvardera rigtningen
till husets begge gaflar, och inom hvarje sal i denna våning funnes 2— 3
gallerier. En ensam tjensteman på denna plats skulle understundom nödgas
oaflåtligt förflytta sig fram och tillbaka i denna vidsträckta våning för att
utföra gifna uppdrag rörande utlåningen, och ändock måste ofta inträffa,
att under hans frånvaro från hissen en eller flere nya order anlände, som
naturligen finge ligga obestälda, tills han återkommit. I bottenvåningen,
som sträckte sig efter byggnadens hela längd, skulle äfven två tjensteman
för samma ändamål erfordras, om ej den centrala expeditionens läge i
nivå med densamma och i dess midt medgåfve denna expeditions tjensteman
att stundom sjelfve afhemta eller ock genom en af vaktmästarne låta
afhemta det reqvirerade, särskildt när det gälde den numrerade handskriftsafdelningen.
Af detta skäl kunde man här reda sig med endast en i
våningen stationerad tjensteman.
Sex tjensteman vore alltså från kl. 10 f. in. till 2 e. m. mer eller
mindre bundna af arbetet med utlåningen. Och det vore att märka, att
då inom få år bokutrymmet inom de inredda våningarna alldeles komme
att tryta, sedan alla för provisoriska hyllor användbara platser blifvit tagna
i anspråk — det enda medel, som nu gåfves för att bereda plats för nya
accessioner — tredje våningen måste inredas till bokmagasin. Från denna
tidpunkt skulle det naturligen blifva lika omöjligt för en person att ensam
sköta denna våning, som detta nu läte sig göra i fråga om den mellersta.
I läsesalen åter med dess talrika publik måste, af lätt insedda skäl,
en tjensteman ständigt vara stationerad för att tillhandagå dem, som ville
arbeta derstädes, samt för att upprätthålla ordningen inom det der uppstäda,
dyrbara referensbiblioteket och hafva tillsyn öfver de böcker och
talrika handskrifter, som af de besökande användes.
Skötseln af den vidsträckta bytesförbindelsen med deraf följande omfattande
korrespondens och nödig katalogisering fordrade sin egen man,
såsom man lätt kunde finna af hvad derom redan anförts. Likaså hade en
tjensteman fullt upp att göra med det utländska tryckets bindning, katalogisering
af de talrika tidskrifter, på hvilka biblioteket prenumererade,
leveranserna till de vetenskapliga institutionerna och deras afförande vid
återkomsten samt uppsigten öfver det utländska tryck, som ännu ej kunde
bindas, hvilket, på grund af massan af periodiska publikationer, bestode
af öfver 10,000 häften. Bevarandet af ordningen bland sistnämnda publikationer,
som dagligen rubbades genom nya accessioner och genom de
nya tidskrifthäftenas flitiga användning på stället, kräfde särskildt ej så
litet arbete.
Slutligen fordrade den svenska afdelningen oafvisligen, att två arbets
-
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
krafter, i stället för en, kunde för densamma disponeras. Det oerhördt
omfattande svenska småtryckets betydliga tillväxt inverkade starkast i
detta afseende, men äfven öfriga funktioner å denna afdelning hade så
tilltagit i omfattning, att deras rätta skötsel öfverstege eu persons krafter.
Och naturligen kunde man ej bygga några beräkningar på det nämnda
undantagsförhållandet, att under de sista åren en utanför stående person
befunnits villig att utan ersättning offra sin tid och sina krafter för att
bispringa biblioteket.
Då det nu väl ej kunde anses lämpligt eller rigtigt, att institutionens
chef bundes vid någon af nu uppräknade funktioner, i ty att han borde intaga
en så pass fri ställning till det hela, att han icke förhindrades att i
främsta rummet vara chef, alltså att utstaka planen för institutionens arbete,
fördela detta efter dess art och tidens fordringar, vaka öfver hela
den stora apparatens regelmessiga funktionerande samt tillse, att de kraf,
som dess vetenskapliga karakter uppstälde, i full utsträckning tillgodosåges,
men endast i den mån hans chefsbefattning det medgåfve biträdande ingripa
i någon af dessa funktioner — hvilket naturligen på intet sätt utesiöte
möjligheten för honom att förestå en af bibliotekets tre hufvudafdelningar
— följde deraf, att, förutom honom, fordrades blott för de
dagliga löpande ärendenas jemna gång elfva tjensteman. För närvarande
funnes, utom chefen, såsom säkert påräkneliga fyra ordinarie och fyra
extra ordinarie tjensteman, de fyra senare naturligen endast så länge
säkert påräkneliga, som sådana stode att tillgå för de ej synnerligen
lockande arfvodena. De extra ordinarie amanuenser, som utöfver nyssnämnda
fyra tjenstgjorde utan ersättning, vexlade i antal och stannade i
regeln så kort tid vid institutionen, att på dem ej några säkra beräkningar
kunde byggas, när det gälde betryggandet af det nödvändiga dagliga
arbetet. Alltså erfordrades en förstärkning af tre säkra arbetskrafter.
Och det borde påpekas, att äfven om tre nya krafter anstäldes, funnes
dock, då samtliga elfva vore sysselsatta med de löpande ärendena,
endast de tillfälliga extra ordinarie, oaflönade amanuenserna och af fasta
krafter endast chefen att tillgå för lösande af öfriga hastigt påkommande
vigtigare arbetsuppgifter, såsom t. ex. när en större donation inträffade
eller en oförutsedd förflyttning af större bokmassor måste utan uppskof
genomföras — för att ej tala om litet emellan förekommande, utanför
den vanliga ordningen liggande uppgifter, oftast sådana, som måste
skötas i den centrala expeditionen, der kataloger, handlingar och öfriga
hjelpmedel vore inrymda. Man kunde ju ej för dylika fall från deras
poster borttaga dem, som skötte utlåningen. Och det arbete, hvarmed de
öfriga vore sysselsatta, vore oftast af den art, att de ej kunde skjuta, det
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
23
ifrån sig för att hjelpa till på annat håll. Derför hade ock bibliotekarien
hittills fått sjelf gripa in vid de flesta dylika fall, och det funnes ingen
biblioteksfunktion, från vaktmästarens och upp till chefens, som han ej i
hvarje ögonblick fått vara beredd att öfvertaga, för att ej verksamheten
skulle råka i stockning.
Af de tre nya arbetskrafter, som erfordrades, syntes dock ej nödigt,
att för närvarande mer än två representerades af ordinarie tjensteman.
Om nemligen ett arbete kunde utan men för institutionen med extra ordinarie
tjensteman bedrifvas, funnes intet tvingande skäl att inrätta en
ordinarie plats. Der det åter vore fråga om permanenta och vigtiga funktioner,
syntes det ligga i sakens natur, att de skulle af fast anstälda tjensteman
handhafvas. Utan de insigter, som man hos dessa egde fordra, och
utan den erfarenhet, som kontinuitet i arbetet gåfve, skulle ordningen ej
kunna upprätthållas, arbetet komme att småningom försämras och institutionen
försvagas i sin verksamhet. Ordning, öfverallt en god sak, vore
för ett bibliotek rent af ett lifsvilkor, men ordningens bevarande vore en
omöjlighet i längden utan ett tillräckligt antal af fasta tjensteman, som
trängt in i sin uppgift samt förstode och kände det ansvar, som hvilade
på dem.
Antalet af ordinarie tjensteman vid institutionen behöfde alltså ökas
från fyra till sex, bibliotekarien ej inräknad. A följande sex platser erfordrades
nemligen fasta krafter, om bibliotekets verksamhet skulle kunna gå
sin jemna och betryggade gång. Först och främst borde den ovanligt
stora, öfver 12,000 nummer starka handskriftafdelningen ovilkorligen få
sin egen föreståndare. De båda bokafdelningarna, den utländska och den
svenska, kunde ej heller, sedan boksamlingen numera nått det betydliga
omfånget af 300,000 bokband, förutom ett ännu större antal ströskrifter,
undvara hvar sin föreståndare. Dock skulle bibliotekarien utöfva en af
de tre föreståndarebefattningarna vid de tre hufvudafdelningarna af biblioteket.
Vidare tarfvade de båda bokafdelningarna hvar sin fast anstälde
amanuens. Dessas uppgift skulle vara att, under ledning af afdelningens
föreståndare, vaka öfver ordningen inom densamma, göra sig förtrogne
med dess uppställning och innehåll samt särskild^ genom den kännedom de
sålunda om samlingarna förvärfvat och de bibliografiskt-litterär-historiska
insigter, som de härunder samlat, vara beredda att genast träda emellan
och hastigt lösa de svårigheter, som de extra ordinarie, mera oerfarne
amanuenserna icke vore i stånd att med erforderlig skyndsamhet öfvervinna.
Bytesförbindelsernas omfattning och deras besvärliga handhafvande
kräfde en särskild, fast anstäld tjensteman, ty endast långsamt blefve man
vuxen att sköta arbetet härmed. Slutligen stälde studiernas vetenskapliga
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
art så stora fordringar på den, som ledde den centrala utlåningen, att äfven
lian måste vara en fast anstäld tjensteman. Hos denne person fordrades
goda bibliografiska insigt»-, grundliga litterär-historiska studier samt full
kännedom om bibliotekets alla kataloger och samlingarnas uppställning.
Bibliotekarien hade härefter tagit i öfvervägande beskaffenheten af de
två nya ordinarie befattningar, som enligt hans mening borde inrättas vid
biblioteket, och dervid till en början gjort gällande, att den ena borde
inrättas till eu vice-bibliotekarie-tjenst. Med hänsyn till bibliotekets utveckling
och den omfattning, som dess dyrbara samlingar vunnit, ansåge han
det nödigt, att under bibliotekarien, som skulle hafva uppsigten öfver och
ansvaret för det hela, funnes två vice bibliotekarier, en hvar — i likhet
med bibliotekarien — föreståndare för och utöfvare af den särskilda vården
öfver en af de tre hufvudafdelningarna. Till bevis för nödvändigheten
af en sådan anordning erinrade bibliotekarien om de båda bokafdelningarnas
stora omfång samt att handskriftsamlingen vore ej blott
den ojemförligt största i vårt land, utan torde vida öfvergå motsvarande
samlingar i de flesta utländska universitetsbibliotek. I afseende
härå omnämnde- bibliotekarien, bland annat, de Palmsköldska, Nordiska
och Gustavianska samlingarna, såsom hvar för sig ansedda för att vara
en kostbar samling. Bibliotekarien åberopade ock, hurusom handskriftsamlingen
nu för tiden användes i stor omfattning, och ansåge, att nu omförmälda
förhållanden nödvändiggjorde, att en person med en vice bibliotekaries
ställning sattes i spetsen för ifrågavarande afdelning med uppdrag
att vårda den dyrbara samlingen, taga närmare kännedom om dess olika
delar, sörja för dess noggranna fortsatta katalogisering, hvilket kräfde
särskilda förutsättningar, och öfver hufvud förskaffa sig om densamma den
kännedom, som erfordrades, för att ej blott tillhandagå de många forskare,
som på stället behöfde begagna sig af densamma, utan ock tillfredsställande
besvara de talrika förfrågningar, som från annan ort inginge och
som för den med samlingarna ej förtrogne förorsakade stor och onödig tidspillan,
ja stundom af den orsaken ej kunde som sig bör besvaras. Bibliotekarien
upprepade i detta sammanhang, att på denna afdelning ännu återstode
ett vigtigt och drygt arbete för utarbetande af realindices: först genom
befintligheten af dylika kunde de här gömda skatterna komma till den fulla
nytta, som man af dem egde att vänta. Det torde, tilläde bibliotekarien,
ej vara att gå för långt att påstå, det öfver allt annorstädes en så ovanligt
stor och rikhaltig samling skulle för längesedan ansetts vara i behof
af en egen kompetent, vetenskapligt utrustad och väl aflönad föreståndare,
och han hoppades, att de svenska statsmagterna skulle dela hans uppfattning
af behofvet, och det så mycket mera, som de för öfver 20 år tillbaka
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
25
— år 1877 — utan att deremot någon röst höjts, inrättat en dylik
plats för handskriftsamlingen vid kongl. biblioteket i Stockholm, ehuru
denna samling vid den tiden säkerligen ej hunnit ens till hälften af den
storlek, som Upsala universitetsbiblioteks handskriftsamling nu uppnått,
förutom att denna senare sträckte sig öfver vida flere vetenskapliga områden.
Härefter fortsatte bibliotekarien: äfven ur andra synpunkter sedt gjorde
sig behofvet af en ny vice bibliotekarieplats gällande. Särskildt borde
framhållas den stora vigten af att dugligt folk bundes vid institutionen,
hvilket ej vore möjligt i längden, derest man ej, genom tillskapande af en
ny, något bättre aflönad plats, öppnade utsigt till befordran för dem, soin
nu i de lägre graderna tjenade för en långt ifrån tillräcklig lön. Men i
sistnämnda hänseende vore det för närvarande långt ifrån väl bestäldt.
Under bibliotekarien, som åtnjöte professorslön och således vore tillräckligt
aflönad, funnes nu en vice bibliotekarie, som blott åtnjöte 4,000 kronor.
För amanuenserna förelåge nu den möjliga utsigten, att någon af dem
kunde i framtiden varda befordrad till en af dessa platser, ehuru hvad
bibliotekarietjensten anginge utsigten ingalunda vore säker, alldenstund det,
med hänsyn till platsens stora vigt, lätt läte tänka sig, att man vid dess
besättande komine att taga en person utom institutionen. Emellertid finge
dessa amanuenser, under den osäkra väntan på en dylik befordran, nöja
sig med att under en stor del af sitt lif, ja kanske under hela lifvet, stanna
vid sådana löner som 2,500, 2,000 och 1,500 kronor, hvilka, i förhållande
till personernas bildningsgrad, samhällsställning och arbete, måste anses
vara föga tillfredsställande. Lärarebefattningarna vid rikets allmänna läroverk
erbjöde vida bättre ekonomiska utsigter. Men det måste ju anses
önskligt och behöflig!, att biblioteket kunde vid sig fästa personer lika
dugande som de, hvilka sökte anställning vid läroverken. Detta hade ock
hittills i det hela lyckats, då bibliotekets verksamhet utöfvat en särskild
dragningskraft. Men det borde vara tydligt, att om i längden dugligt
folk skulle kunna fasthållas på underordnade platser med allt för svaga
löneförmåner, erfordrades åtminstone, att utsigt bereddes vederbörande att
slutligen förflyttas till bättre fenster. Och ingen kunde väl tro det vara
för framtiden möjligt att erhålla och bibehålla akademiskt bildade och
skickliga personer, om de först skulle i ett tiotal af år genomvandra extra
ordinarie amanuensgraden med arfvoden, stigande från 350 till 950 kronor,
derpå, om lyckan vore dem gynsam, under ett följande tiotal af år genomgå
ordinarie amanuensgraden, aflönade med 1,500—2,500 kronor, och
i lyckligaste fall befordras till bibliotekarie, medan det dock vore allt
för möjligt, att mer än en under hela sitt lif aldrig hunne ens till en lön
af 2,500 kronor. Uppenbarligen skulle vid en stor vetenskaplig institution
Bill. till Riksd. Prof. 1899. .5 Sami. 1 Afd. 9 Häft. i
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
med en så vigtig uppgift den rätta proportionen mellan tjenstemännen
saknas, om två nya platser inrättades, men båda inom amanuensgraden,
i ty att institutionen då skulle ega en lagom aflönad chef, en ej tillräckligt
aflönad vice bibliotekarie och fem mer eller mindre väl, för att ej säga
illa, aflönade ordinarie amanuenser samt slutligen fyra — eller om bibliotekariens
förslag godkändes fem — extra ordinarie amanuenser, ersatta med
samma eller mindre arfvoden, än som bestodes vaktmästarne. Derför
syntes förhållandena äfven med hänsyn till vigten af raskare befordran
och nödig omsättning af krafterna nästan med nödvändighet påkalla, att
en af de nya behöfliga platserna inrättades som vice-bibliotekarie-beställning.
Flera skäl kunde anföras. Ett af dem ville bibliotekarien framhålla.
Vice bibliotekarien skulle träda i bibliotekariens ställe, då denne vore hindrad
att utöfva sin tjenst eller då tjensten vore ledig, och man hade naturligen
ock tänkt sig att kunna i regeln sålunda påräkna en efterträdare
åt bibliotekarien, när dennes plats blefve ledig. Men det sista vore ingalunda
alltid säkert, ty man kunde vara en god vice bibliotekarie, utan att derför
vara vuxen den numera så ansvarsfulla och fordrande chefsbefattningen.
Funnes två vice bibliotekarier, vore naturligen utsigten att bland dem ega
en duglig efterträdare större; och påtagligt vore, att det alltid måste anses
som en fördel, om den nye chefen växt upp inom den institution, som
han blefve kallad att styra.
För den andra behöfliga nya ordinarie platsen vore det, yttrar bibliotekarien
vidare, tillräckligt att inrätta en amanuenstjenst. Aflöningen för den
nye amanuensen borde dock, på grund af hvad anförts om lönernas ringhet,
sättas lika med den nuvarande förste amanuensens, eller till 2,500
kronor. Härigenom skapades en billig och välbehöflig förbättrad utsigt
till befordran för de tvä lägre ordinarie amanuenserna, som blott åtnjöte
2,000 och 1,500 kronor, till hvilka låga lönebelopp de i regeln kommit
först efter en lång extra ordinarie amanuenstjenstgöring, kanske först utan
arfvoden och i alla händelser med små arfvoden.
För anskaffande af den tredje arbetskraften syntes för närvarande ej
nödigt att inrätta en ordinarie plats, utan det vore tillräckligt, att anslaget
till arfvoden för extra ordinarie amanuenser höjdes med 1,000 kronor.
Deremot påkallade förhållandena afgjordt, att det sålunda behöfliga anslaget
till arfvoden öfverflyttades från extra stat till ordinarie stat, då det
af hvad förut anförts med all tydlighet framginge, att biblioteket för närvarande
ej kunde reda sig utan fem extra ordinarie amanuenser och naturligen,
under en alltjemt stigande utveckling, framgent än bättre behöfde
ständigt påräkna dessa arbetskrafter till fullt antal.
Förutom nya tjensteman behöfde institutionen ovilkorligen ännu en
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
27
vaktmästare. Två sådana hade funnits redan för fyrtio år sedan, men vaktmästarnes
arbete vore nu till den grad uppdrifvet, att de omöjligen kunde medhinna
alla de olika uppgifter, som dem ålåge, utan extra hjelp hade tidt och
ofta måst användas, för att ej nämna, att fjenstemännen, och deribland
kanske mest bibliotekarien, stundom måst öfvertaga sådana arheten, som
af vaktmästare kunnat och bort utföras. Den, som tagit kännedom om
ett stort biblioteks behof, och särskild! den, som sett förhållandena i Upsala,
kunde ej annat än erkänna behofvet af en tredje vaktmästare vid
universitetsbiblioteket. Under det biblioteket vore öppet för allmänheten
behöfde en vaktmästare ständigt vara stationerad i den stora förstugan
för att gifva de besökande anvisningar, vaka öfver kapprummet, mottaga
bud skick ni ngar och leveranser in. m. Den andre måste ständigt vara
färdig att på signal infinna sig i expeditionen för att mottaga order.
Då nu emellertid biblioteket egde en förevisningssal, som vore och måste
vara tillgänglig hela förmiddagen och som talrikt besöktes, men de besökande
derstädes ej kunde ett ögonblick lemnas utan uppsigt, på grund
af dyrbarheten af det, som vore utstäldt i förevisningssalen, vore det klart,
att, medan den ene vaktmästaren en stor del af förmiddagen måste uppehålla
sig i förevisningssalen, måste antingen vaktposten i förstugan lemnas
tom eller expeditionen stå utan den hjelp, som den ovilkorligen behöfde.
Redan ur denna synpunkt vore en tredje vaktmästare nödig. Men härtill
komme de många andra omfattande uppgifter, för hvilka vaktmästarne
måste tagas i anspråk. De skulle förfärdiga öfver 2,800 paket och korsband,
att afsändas med posten, och de hade säkerligen ej färre att öppna; vid
de ofta förekommande bokförflyttningarna borde bokbördorna af dem
transporteras; budskickningar inom och utom biblioteket förekomme dagligen
till ej ringa antal, för att ej tala om de tillfälliga talrika uppgifter,
som inom en så stor byggnad och en så förgrenad institution förekomme.
Äfven de tre vaktmästarne skulle få nästan hela sin dag upptagen af arbete
för bibliotekets räkning.
Ingenting syntes bibliotekarien bättre belysa rigtigheten af hvad han
anfört rörande bibliotekets behof af förstärkning i sina arbetskrafter än
en blick på hvad Kong! Maj:t och Riksdagen i det afseendet ansågo nödigt
för kongl. biblioteket i Stockholm, när lönereglering år 1877 egde rum
vid denna institution. Detta bibliotek hade då erhållit
en öfverbibliotekarie med ........................ 6,400 kr. (7,000 efter 5 år)
2 bibliotekarier med 4,500 hvardera.......... 9,000 »
» 5 »)
» 10 »)
Transport 15,400 kr.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Transport 15,400 kr.
4 amanuenser med 3,000 hvar ..................
12,000 »
1 (3,500
j (4,000
efter 5
» 10
år)
» )
1 förste vaktmästare............................
1,100 »
4 andre med 800 hvar ................................
till arfvoden för extra ordinarie amanu-
3,200 »
(900
» 5
O
enser m. m...............................................
6,000 »
Summa 37,700 kr.
I jemförelse härmed stälde sig den stat, som skulle inrättas för Upsala
universitets bibliotek, om förslaget till dess stärkande vunne bifall,
på följande sätt:
bibliotekarien ............................................ 6,000 kr.
2 vice bibliotekarier med 4,000 kronor hvar 8,000 »
2 förste amanuenser med 2,500 kronor hvar 5,000 »
1 andre amanuens ...................................... 2,000 »
1 tredje amanuens ...................................... 1,500
3 vaktmästare med 600 kronor hvar....... 1,800
till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser
1,500
(7 00 efter
(800 »
år)
10 »)
Summa 27,800 kr.
För Upsala universitets bibliotekspersonal begärdes således 1898 blott
tre fjerde delar af hvad som tjugu år tidigare ansetts vara för kongl.
biblioteket behöfligt, och dock hade redan den tiden universitetsbiblioteket
ingalunda varit mindre än kongl. biblioteket; och de båda biblioteken
hade haft ett lika stort arbete att uträtta och lika vigtiga uppgifter att
fylla. Huru starkt universitetsbiblioteket sedan dess utvecklat sig, hade
bibliotekarien sökt visa. Så mycket mera borde det vara berättigadt att
se sina arbetskrafter förstärkta till den vidd, som kongl. biblioteket ansetts
redan långt tillförene behöfva. Och i sjelfva verket vore universitetsbibliotekets
boksamling fortfarande ingalunda mindre än kongl. bibliotekets,
snarare större, under det universitetsbibliotekets handskriftsamling vore
ojemförligt större samt dessutom mångsidigare och derför mera svårskött.
Sistnämnda biblioteks användning vore ej heller mindre än kongl. bibliotekets,
hvarjemte dess till allra största delen vetenskapligt bildade och
fordrande publik förorsakade ett vida större besvär. Dess bytesförbindelser
vore af en storlek och en art, till hvilken kongl. biblioteket saknade
motstycke. Och ändock skulle universitetsbiblioteket, äfven om nu föreliggande
framställning om förstärkning i dess arbetskrafter ledde till ömkligt
resultat, icke kunna tillförsäkra sina arbetare samma vilkor, som i
hufvudstaden erbjödes dem, hvilket måste försvåra bemödandet att rekry
-
Statsutskottets Utlåtande 1\:o 9.
29
tera dess personal. När så vore och när man betänkte, att här vore fråga
om den största och förnämsta institutionen vid rikets första universitet,
att dess framgångsrika arbete djupt ingrepe på alla områden af universitetets
lif och att det vore ett af verldens förnämsta universitetsbibliotek
med en handskriftsamling af sällsynt storlek och dyrbarhet, syntes billigheten
fordra, att dess ingalunda öfverdrifna, snarare så lågt som möjligt
stälda anspråk på nödig förstärkning i arbetskrafter tillgodosåges af statsmagterna.
Beträffande akademibibliotekariens sålunda gjorda framställning hade det
större akademiska konsistoriet i en till kanslersembetet för universitetet i
i Upsala aflåten skrifvelse yttrat, att hvad anginge bibliotekariens förslag om
inrättande af en ny vice-bibliotekarie-befattning ville konsistoriet, som till
alla delar biträdde bibliotekariens till stöd för anslagets behöflighet anförda
skäl, dock erinra, att det syntes konsistoriet både billigt och rättvist, det
innehafvare af de magtpåliggande vice-bibliotekarie-tjensterna komme i åtnjutande
af löneförmåner, motsvarande de för extra ordinarie professorer
bestämda; och ansåge sig konsistoriet böra i sådant afseende påpeka, att
en vice bibliotekarie med afseende å löneförmånerna borde till bibliotekarien
befinna sig i eu ställning liknande den, hvari extra ordinarie professorerna
befunne sig till de ordinarie professorerna, att vice bibliotekarien före 1876
års lönereglering varit i löneväg likstäld med de forne adjunkterna, men
att, då desse ersattes med extra ordinarie professorer och desse erhöllo
lönetillägg, denna förmån ej kommit att utsträckas till vice bibliotekarien,
samt vidare att dennes vederlikar vid kongl. biblioteket i Stockholm åtnjöte
två ålderstillägg.
Konsistoriet ville derför, med biträdande af bibliotekariens framställning
i öfrig!, hemställa om utverkande af att såväl den nuvarande vice bibliotekarien
som den föreslagne nye vice bibliotekarien till sina löner af 4,000
kronor — hvilket belopp således vore 500 kronor mindre än den lön,
hvarmed extra ordinarie professorerna enligt senaste löneregleringen hugnats
— erhölle två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, att utgå det första efter
fem och det andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, samt med rätt
för den nuvarande vice bibliotekarien att i fråga om ålderstillägg räkna
sig till godo den tjenstgöringstid, som infallit före de nu ifrågasatta
bestämmelsernas trädande i tillämpning.
Hvad vidare anginge bibliotekariens öfriga framställningar, nemligen
om inrättande af en ny amanuensplats, om böjning af anslaget till extra
ordinarie amanuensers aflöning och samma anslags öfverflyttande från extra
till ordinäre stat samt om inrättande af en tredje vaktmästaretjenst, hvilka
framställningar konsistoriet funne särdeles beaktansvärda, ansåge sig kon
-
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
sistoriet endast behöfva hänvisa till och åberopa bibliotekariens i ärendet
aflåtna skrifvelse.
Med det tillägg, som betingats af kanslersembetets anslutning till
konsistoriets begäran om ålderstillägg åt de båda vice bibliotekarierna, hade
kanslersembetet i sin förutnämnda skrifvelse den 8 oktober 1898 till Kongl.
Maj:ts pröfning framburit de af bibliotekarien gjorda yrkandena om anslag till
förmån för biblioteksinstitutionen; och hade kanslersembetet dervid, under
åberopande att skälen för de begärda anslagens behöflighet vore öfvertygande,
uttalat önskvärdheten att dessa anslag måtte beviljas.
Departementschefen har vidare för egen del yttrat.
Af den utredning, som af universitetsbibliotekarien lemnats, funne
departementschefen otvetydigt framgå, att biblioteket nått en utveckling,
som de nuvarande arbetskrafterna ej förmådde att vidmagthålla och bringa
vidare, samt att de ifrågasatta förstärkningarna vore af största behof påkallade.
Departementschefen ansåge följaktligen, att en ny vice-bibliotekarietjenst
och en ny ordinarie amanuenstjenst borde inrättas. Beträffande
aflöningarna till dessa tjensters innehafvare ansåge departementschefen dessa
böra, på sätt det akademiska konsistoriet och kanslersembetet hemstält,
bestämmas för vice bibliotekarien till 4,000 kronor, jemte två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, samt för amanuensen till 2,500 kronor.
Jemväl anslaget till extra ordinarie amanuenser vid biblioteket ansåge
departementschefen böra höjas från 2,500 kronor till 3,500 kronor; men
departementschefen funne detta anslag emellertid böra uppföras å extra
stat, såsom hittills varit fallet. Vidare syntes departementschefen behofvet
af en tredje fast anstäld vaktmästare vid biblioteket vara ådagalagdt; och
borde denne, såsom föreslagits, åtnjuta samma förmåner som de båda nuvarande
vaktbetjente vid institutionen. Slutligen ville departementschefen
ock framhålla billigheten och rättvisan af att jemväl den nuvarande vice
bibliotekarien måtte, på sätt konsistoriet hemstält, åtnjuta rätt till ålderstillägg.
Anhållande att vid redogörelsen för hufvudtitelns extra ordinarie
anslagsbehof få återkomma till frågan om anslag till arfvoden åt extra
ordinarie amanuenser vid biblioteket, tillstyrkte slutligen departementschefen,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ej mindre att bevilja
dels till aflöning åt en vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Upsala
ett årligt anslag af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500 kronor
tjenstgöringspenningar, dels till aflöning åt en ny ordinarie amanuens vid
nämnda bibliotek ett årligt anslag af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor
lön och 500 kronor tjenstgöringspenningar, dels slutligen till aflöning åt
ytterligare en vaktmästare vid biblioteket ett anslag af 600 kronor årligen,
än äfven att medgifva, att lönen åt vice bibliotekarierna vid universitets
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
31
biblioteket i Upsala måtte kunna höjas efter 5 års tjenstgöring med 500
kronor och efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500 kronor, att innehafvaren
af den nya vaktmästaresysslan finge åtnjuta två ålderstillägg,
hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, att
den nuvarande vice bibliotekarien finge i fråga om åtnjutande af ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, han efter sin utnämning till vice
bibliotekarie tjenstgjort vid biblioteket, samt att berörda ålderstillägg åt
vice bibliotekarierna och vaktmästaren finge utgå af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.
Utskottet har på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit sig böra
tillstyrka inrättandet vid Upsala universitetsbibliotek af en ny vice bibliotekarietjenst
och har ej haft något att erinra mot att denne tjenstemans begynnelseaflöning
bestämmes till samma belopp, 4,000 kronor, hvarmed
den nuvarande vice bibliotekarien är aflönad. Hvad åter angår förslaget
om beviljande åt såväl den nye som den hittillsvarande vice bibliotekarien
af två ålderstillägg, har utskottet icke ansett sig böra i vidare mån tillstyrka
detsamma, än att utskottet vill förorda, att lönen åt vice bibliokarierna
må kunna efter fem års tjenstgöring höjas med 500 kronor samt
att den nuvarande vice bibliotekarien må berättigas att i fråga om åtnjutande
af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han efter sin utnämning
till till vice bibliotekarie tjenstgjort vid biblioteket.
Derest, på sätt nu föreslagits, en ny vice-bibliotekarietjenst inrättas,
och sålunda bibliotekets ordinarie tjenstemannapersonal kommer att utgöras
af bibliotekarien, två vice bibliotekarier och tre amanuenser, anser
emellertid utskottet bibliotekets behof af ökning i nämnda personal vara
skäligen tillgodosedt; och kan utskottet sålunda icke tillstyrka bifall till
framställningen om en ny ordinarie amanuensbefattning.
Emot förslaget om inrättande vid biblioteket af en ny vaktmästarebefattning
har utskottet icke haft något att erinra.
Utskottet hemställer alltså:
l:o) att Riksdagen må till aflöning åt en vice
bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Upsala bevilja
ett årligt anslag af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor
lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar;
2:o) att Riksdagen må medgifva, att lönen åt vice
bibliotekarierna vid universitetsbiblioteket i Upsala må
kunna efter fem års tjenstgöring höjas med 500 kronor,
äfvensom att den nuvarande vice bibliotekarien må i
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig
den tid han efter sin utnämning till vice bibliotekarie
tjenstgjort vid biblioteket;
3:o) att Kongl. Maj:ts förslag om beviljande af
anslag till aflöning, åt en ny ordinarie amanuens vid
nämnda bibliotek icke må af Riksdagen bifallas;
4:o) att Riksdagen må till aflöning åt ytterligare
en vaktmästare vid biblioteket bevilja ett anslag af 600
kronor årligen, äfvensom att innehafvaren af den nya
vaktmästaresysslan må berättigas åtnjuta två ålderstillägg,
hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl
vitsordad tjenstgöring; samt
5:o) att Riksdagen må medgifva, att berörda ålderstillägg
åt vice bibliotekarierna och vaktmästaren må
utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag: ålderstillägg.
Ang höj- '' 5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till förhöjning af den
lönen fö?hon-tm konservatorn vid botaniska museet vid universitetet i Upsala utgående
servaiorn rid aflöning från dess nuvarande belopp 750 kronor till 1,800 kronor måtte
r7tXbevi>ias ett ärligt anslag af 1,050 kronor.
[5.] Departementschefen har till statsrådsprokollet i ärendet anfört följande.
Större akademiska konsistoriet i Upsala hade i enlighet med filosofiska
fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektions derom gjorda
framställning anhållit, att till höjande af konservatorns vid botaniska
museet i Upsala lön till 1,800 kronor måtte å ordinarie stat anvisas
erforderligt anslag.
Sektionen hade till stöd för denna sin framställning anfört hufvudsakligen
följande.
Vid 1858 års riksdag hade beviljats ett anslag af 750 kronor för inrättande
af en konservatorsplats vid botaniska museet. Samtidigt härmed
hade ock till en konservatorsplats vid det zoologiska museet anslagits en
årslön af 1,500 kronor. Denna olikhet i aflöning åt dessa begge, samtidigt
inrättade och lika benämnda befattningar hade då ansetts vara fullt motiverad
deraf, att det botaniska museet den tiden varit af ganska ringa omfång,
hvadan konservatorsplatsen vid detsamma antagits lämpligen kunna förenas
med en skoladjunktur eller annan syssla utom eller vid universitetet.
Under de 40 år, som sedan dess förflutit, hade emellertid zoologie konservatorns
lön, på grund af ökade göromål, blifvit förhöjd först med 200
kronor (1872) och sedan med 500 kronor (1876), hvadan hans lön numera
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
33
utgjorde 2,200 kronor, under det att konservatorns vid botaniska museet
lön hela tiden förblifvit oförändrad.
Hvad som deremot i högst väsentlig grad ökats vore det arbete och
den tidsuppoffring, som numera kräfdes åt denne tjensteman. Detta kunde
af eu hvar inses, om man blott besinnade den högst betydliga tillökningen
af samlingarna; dessa vore nemligen nu många gånger större än de varit
i slutet af 1850-talet,. Förr inrymda i en enda sal, upptoge de nu den
allra största delen af lokalerna i alla tre våningarna af institutionsbyggnadens
ena flygel och dessutom den stora s. k. Linnésalen. Följden häraf
hade blifvit den, att vården och tillsynen öfver dessa samlingar numera
kräfde en persons nästan g^lelade tid och omtanke, och detta ej blott under
läseterminerna, utan ock under ferierna. Äfven om sommaren, då andra
universitetets lärare och tjensteman plägade åtnjuta mer eller mindre fullständig
ledighet, vore han strängt upptagen af arbete med de ständigt
växande samlingarnas ordnande.
Under de senast gångna 40 åren hade lönerna för alla andra — eller
åtminstone de allra flesta — lärare, tjensteman och betjente vid universitetet
blifvit förhöjda, men icke för konservatorn vid botaniska museet. Denne
tjensteman, af hvilken måste fordras ej blott strängt arbete, noggrannhet
och påpasslighet, utan äfven akademisk bildning och specielt goda botaniska
kunskaper, vore vida sämre aflönad än flere bland universitetets
vaktmästare. Att så ej längre kunde eller borde få fortfara, kunde näppeligen
af någon bestridas.
Det vore uppenbart, att hans lön borde höjas. Ej obilligt syntes det vara,
att konservatorn vid botaniska museet med hänsyn till den kontanta aflöningen
gjordes likstäld med zoologie konservatorn och akademie trädgårdsmästaren,
hvilka båda hade 2,200 kronor i lön; den senare åtnjöte dessutom förmånen
af fri'' bostad, som ej tillkomme någondera af konservatorerna.
Sektionen begärde emellertid endast 1,800 kronor. Förökningen kunde det
oaktadt betecknas såsom ganska stor, men att den måste föreslås så stor,
berodde derpå, att konservatorn hittills, af oegennyttigt intresse för institutionens
bästa och med hänsyn dertill, att medel till afhjelpande af andra
brister i botaniska museets utrustning och anordning ansetts böra förut
erhållas, utan att klaga oförtröttadt arbetat för en ersättning, som för en
hvar, som egde äfven endast obetydlig kännedom om förhållandena, måste
synas vara oskäligt ringa.
Att det föreslagna beloppet icke kunde anses vara för högt tilltaget
visade sig ock, såväl om man besinnade, att vid botaniska museet konservatorn
vore den ende tjensteman nen, som om man toge hänsyn till för
Bih.
till lliksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. it Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
hållandena vid andra liknande institutioner. Såsom exempel härpå kunde
följande anföras.
I Lund, hvars botaniska museum vore betydligt mindre än det i
Upsala, uppbure konservatorn en lön af 750 kronor, men som han tillika
tjenstgjorde som amanuens och derför erhölle 500 kronor, så uppginge
hela hans arfvode till 1,250 kronor. Vid riksmuseets botaniska afdelning,
som numera icke kunde sägas vara större än museet i Upsala, och hvars
prefekt mera verksamt kunde deltaga i museiarbetet, då hans tid ej såsom
professorernas i botanik vid universiteten upptoges af föreläsningar, examina,
konsistorie- oeh fakultetsgöromål m. m., funnes anstälda två amanuenser,
hvardera med ett månatligt arfvode af 83 krgpor 33 öre. Att märka vore
dessutom, att en del af de botaniska samlingarna, arkegoniaterna, vid riksmuseet
vore förenade med de växtpalseontologiska, hvilka stode under vård
af en annan prefekt, som äfven egde er. aflönad amanuens till sin hjelp.
Köpenhamns botaniska museum vore tvifvelsutan i vissa afseenden större,
men säkerligen i andra afseenden mindre än det i Upsala. Äfven med
antagande af att det vore dubbelt så stort — hvithet säkerligen icke
vore förhållandet — blefve disproportionen, hvad lönen beträffade, högeligen
i ögonen fallande. Der funnes nemligen 1) en »museumsinspektör»
med 2,400 kronor i lön (den nuvarande åtnjöte dessutom ett personelt
tillägg af 600 kronor), 2) en »museumsassistent» med 1,200 kronor, 3)
en andre sådan med 400 kronor, samt 4) en »konservatrice» med 400
kronor.
Af dessa exempel funne sektionen det med lätthet framgå, att den
föreslagna summan icke kunde anses vara för hög.
Angående detta anslagsbehof hade kanslersembetet för universitetet
yttrat, att ifrågavarande framställning vore en bland dem, till hvilka embetet
företrädesvis förordade bifall.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, ansåge departementschefen
sig böra tillstyrka, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till förhöjning
af den till konservatorn vid botaniska museet vid universitetet i
Upsala utgående aflöning från dess nuvarande belopp 750 kronor till 1,800
kronor måtte beviljas ett årligt anslag af 1,050 kronor.
Utskottet, som finner skäligt, att konservatorns vid Upsala universitets
botaniska museum aflöning höjes, anser emellertid, att derest aflöningen
bestämmes till 1,500 kronor, den ifrågavarande tjenstemannen kan anses
vara på ett nöjaktigt sätt godtgjord för det honom åliggande arbete.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
35
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att till förhöjning af den
till konservatorn vid botaniska museet vid universitetet
i Upsala utgående aflöning från dess nuvarande belopp
750 kronor till 1,500 kronor må beviljas ett årligt
anslag af 750 kronor.
6:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 3) har herr A. V. Än9- anstäiLjungman
föreslagit, det Riksdagen måtte dels uppföra ett anslag af 12,000ye“”or«H nattkronor
å ordinarie stat för anställandet af en ordinarie professor i stats- vetenskap vid
vetenskap vid hvartdera universitetet, dels i skrifvelse till Kongl. Maj: t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda . behofvet af ökade lärare- silet m■ mkrafter
i statsvetenskaperna vid universiteten och derefter till Riksdagen
inkomma med de förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.
Motionären erinrar, hurusom i en af honom vid 1889 års riksdag
väckt motion om inrättande af en professur i statskunskap vid Lunds
universitet yttrats, bland annat, följande, som motionären ansett böra för
belysande af den nu förevarande frågan å nyo anföras, nemligen:
»Såsom föremål för undervisningen inom den filosofiska fakulteten
vid våra universitet kan man, då man bortser från de i inskränktare mening
filosofiska läroämnena, särskilja tre stora hufvudgrupper af vetenskaper,
nemligen den matematiskt-naturvetenskapliga, den statsvetenskapliga
och den språkvetenskapliga. Af dessa tre vetenskapsgrupper hafva
den första och den sista blifvit jemförelsevis väl försedda med lärarekrafter
vid våra universitet, under det att deremot den mellersta blifvit tillbakasatt
och i så hög grad försummad, att det medfört en betänklig brist i
den nationella bildningen, som till följd af förbiseendet af en så vigtig
grupp af vetenskaper icke erhållit den harmoniska utveckling, som vederbort.
Detta förhållande har ock menligt inverkat icke blott på den nationella
litteraturen och särskildt på tidningspressen, utan äfven på statslifvet
och näringarna, då det medfört en betänklig brist inom landet på personer
med tillräcklig statsvetenskaplig bildning och en nog allmän missuppfattning
eller ringaktning af de för landets näringslif vigtiga ekonomiska
spörsmålen.
Ser man nemligen efter, hur de nämnda tre vetenskapsgrupperna
blifvit sedan århundradets början tillgodosedda med lärarekrafter vid våra
universitet, skall man finna, att antalet aflönta lärareplatser ökats vid Upsala
universitet för den matematiskt-naturvetenskapliga gruppen från 4 till
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
13, för den statsvetenskapliga gruppen från 2 till 3 och för den språkvetenskapliga
gruppen från 3 till 10, samt vid Lunds universitet för den
matematiskt-naturvetenskapliga gruppen från 3 till 13, för den statsvetenskapliga
gruppen från 1 till 2 och för den språkvetenskapliga gruppen
från 2 till 8. Betydelsen af denna ojemna fördelning af de nya lärareplatserna
på de nämnda tre hufvudgrupperna af vetenskaper framträder
dessutom än mer, om man ihågkommer, hur den matematiskt-naturvetenskapliga
vetenskapsgruppen blifvit tillgodosedd äfven genom tekniska högskolan
samt naturhistoriska riksmuseum, meteorologiska centralanstalten,
geologiska undersökningen m. fl. naturvetenskapliga institutioner, och att
de språkvetenskapliga studierna måst tilldelas ett ökadt antal lärareplatser
vid de allmänna läroverken.»
Sedan detta skrifvits, hade visserligen, såsom motionären vidare erinrat,
inrättats en extraordinarie professur i geografi och historia vid Lunds
universitet; men i öfrigt hade statsvetenskaperna ej blifvit mer tillgodosedda
än tillförene, så att antalet fast aflönta lärare inom universitetens
filosofiska fakulteter nu, enligt senast utgifna statskalender, utgjorde vid
Upsala universitet för den rent filosofiska vetenskapsgruppen 2 ordinarie
professorer, för den matematiskt-naturvetenskapliga gruppen 16, deraf 8
ordinarie och 6 extraordinarie professorer samt 1 observator och 1 laborator,
för den statsvetenskapliga gruppen 3, deraf 2 ordinarie professorer
och 1 extraordinarie professor, samt för den estetiskt-språkvetenskapliga
gruppen 15, deraf 6 ordinarie och 6 extraordinarie professorer samt 3
lektorer, och vid Lunds universitet för den rent filosofiska gruppen 2
ordinarie professorer, för den matematiskt-naturvetenskapliga gruppen 13,
deraf 6 ordinarie och 4 extraordinarie professorer samt 1 adjunkt, 1 observator
och 1 laborator, för den statsvetenskapliga gruppen 3, deraf 1
ordinarie och 2 extraordinarie professorer, samt för den estetiskt-språkvetenskapliga
gruppen 12, deraf 6 ordinarie och 3 extraordinarie professorer
samt 3 lektorer. Detta förhållandes innebörd framträdde än mer,
om man toge hänsyn till att af de två nya vetenskapliga högskolor, som
inrättats af enskilde, den i Stockholm egnats åt den matematiskt-naturvetenskapliga
och den i Göteborg åt den estetiskt-språkvetenskapliga
gruppen.
Medvetandet om, att eu ändring till förmån för statsvetenskaperna
nu sent omsider borde inträda, syntes ock hafva vunnit insteg hos allt flere.
Uraktlåtenheten i vårt land att, såsom i utlandet skett, tillräckligt främja
statsvetenskaperna från det allmännas sida hade nemligen, enligt hvad motionären
yttrat, fört med sig allt betänkligare följder för det offentliga lifvet
under särskildt de tre senaste årtiondena och kunde i främsta rummet
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
37
anses utgöra orsaken till uteblifvandet af de väl behöfliga reformer, pa
det politiska området, som man väntat sig som en följd af den nya riksdagsordningens
antagande, och till det mer och mer insedda faktum, att
den politiska nivån inom Riksdagens båda kamrar under nämnda tid befunnit
sig uti ett oafbrutet sjunkande. Riksdagen kunde ej heller såsom
tillförene under den så kallade ståndstiden verka äfven såsom ett slags
politisk bildningsanstalt, utan måste fyllandet af den uppgiften nu i högre
grad än fordom tillkomma universiteten och den från dem rekryterade
tidningspressen, om icke det allmänna bästa skulle blifva tillbakasatt.
Sverige borde fördenskull icke längre stå efter utlandets kulturstater i afseende
på den statsvetenskapliga bildningens främjande..
Med anledning af den stora och för öfrigt ständigt tilltagande utveckling,
statsvetenskaperna i vår tid erhållit, ansåge motionären hvardera
universitetets filosofiska fakultet helt visst vara i behof af att redan nu
undfå följande nya professioner för undervisningen i samma vetenskaper,
nemligen en i nationalekonomi och socialvetenskap, en i folkrätt och jemförande
statsförfattningsrätt, en i jemförande statsförvaltningsrätt och i
statsförvaltningspolitik samt en i politisk geografi och statistik; men då
så många ordinarie lärareplatser knappast kunde, väntas, beviljade på en
gång och i alla händelser icke på grund af enskild motion, hade motionären
nödgats inskränka sig till att göra den hemställan, som här ofvan
blifvit angifven.
Utskottet, som ingalunda underskattar vigten deraf, att de. ämnen,
som i motionen beröras, varda underkastade vetenskaplig behandling, och
att de studerande vid universiteten sättas i tillfälle att erhålla nödig ledning
för sina studier äfven inom dessa kunskapsgrenar, har emellertid
trött sig finna, att de af motionären framhållna önskemålen icke lemnats
opåaktade vid genomförandet af den nu bestående, organisationen af. universiteten,
om än det sätt, hvarpå man sökt tillgodose dem, varit ett
annat än det af motionären förordade; och utskottet har icke genom hvad
i motionen anförts funnit sig öfvertygadt om ändamålsenligheten deraf,
att den ifrågavarande ämnesgruppen blifver enligt i motionen antydd, plan
inordnad bland öfriga inom de filosofiska fakulteterna vid universiteten
företrädda läroämnen, hvilket skulle medföra en väsentlig omgestaltning
af universitetens nuvarande organisation. Då utskottet vidare icke
finner det vara af motionären utredt, hvilken ställning de föreslagna
nya professurerna lämpligast skulle erhålla i förhållande till de
professurer i närbeslägtade ämnen, som redan finnas vid universiteten,
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
har utskottet icke ansett sig kunna förorda bifall till hvad i motionen
föreslagits.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Ljungmans förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
''mista k''tiii ”:0i Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till förbättrande af
"vikariat!- arf vodena åt vikarierande akademiska lärare, utöfver de nu i utgiftsstaterna
arfvoden vid: för universiteten i Upsala och Lund den 13 november 1885 upptagna, för
''‘"uptåiToch ändamålet tillgängliga anslag å 1,500 kronor för universitetet i Upsala
Lund. och 1,000 kronor för universitetet i Lund, måtte beviljas särskilda årliga
[6.] anslag af 3,500 kronor för universitetet i Upsala och 4,000 kronor för
universitetet i Lund, dessa båda anslag att användas enligt de bestämmelser,
som af Kongl. Magt Lomme att meddelas.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet anmält,
hurusom docenter vid universiteten i Upsala och Lund uti särskilda
ansökningar hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder
för att följande af sökandena uttalade önskningsmål måtte varda uppfylda,
nemligen:
bo) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller ordinarie eller extra
ordinarie professorsembete, hvarmed examensskyldighet är förenad, måtte
utgöra 3,000 kronor för läsår;
2:o) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller annan ordinarie
lärarebefattning, än i föregående moment är nämnd, måtte utgöra 2,500
kronor för läsår;
samt 3:o) att vikariatsarfvoden och docentstipendier måtte utbetalas
med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af det akademiska läsårets
åtta månader.
Docenterna vid universitetet i Lund hade dessutom anhållit om föreskrifter,
afseende
4:o) att vikariatsarfvoden a måtte utgå af de till universitetet anslagna
tillgängliga lönemedlen, om det embete som upprätthålles är ledigt, samt
i andra fall utgöras af dels tjenstgöringspenningarne, derest embetets innehafvare
är pligtig att afstå dessa, dels ock erforderligt fyllnad sbelopp af
besparade löningsmedel, hvarvid dock docentstipendium, som vikarien
möjligen innehar, borde inberäknas i hans arfvode; samt
5:o) att docentstipendium, som möjligen innehafves af vikarie för
ledigt lärareembete, må, under den tid vikariatet varar, tilldelas annan
docent.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
39
I sistnämnda afseende innehölle Upsala-docenternas framställning det
uttalande, att docentstipendium, som innehades af den, åt hvilken förordnande
att uppehålla lärarebefattningar af ifrågavarande slag anförtrotts,
städse måtte af honom under vikariatet bibehållas, och beloppet inräknas i
det arfvode, som enligt förutnämnda grunder skulle tillkomma vikarien.
I öfrigt hade Upsala-docenterna icke yttrat sig i fråga om medel till
åvägabringande af de föreslagna vikariearfvodena.
Hvad i de båda ansökningarna anförts till stöd för de af sökandena
väckta förslagen vore i väsentliga delar öfverensstämmande; och vore det
hufvudsakligaste af hvad sökandena i berörda hänseenden åberopat följande.
Sökandena hade utgått från den förutsättning, att docentinstitutionen
utgjorde en nödvändig beståndsdel i universitetens nuvarande organisation.
Såsom docenter anstäldes efter vederbörliga specimina de, hvilka ansetts
lämpliga att under fortsatt akademiskt arbete egna sig åt vetenskapen.
Vid den akademiska undervisningen toges de i anspråk dels såsom biträdande
lärare i vidsträckt mån, dels såsom vikarier. I regel vore det ock
från docenternas led, som de ordinarie lärarne rekryterades.
Emellertid framträdde just såsom en i ögonen fallande brist uti universitetens
organisation, att det icke vore tillräckligt sörjdt för denna
lärarecorps. Val vore till universiteten anslagna åtskilliga docentstipendier,
men deras antal vore jemförelsevis ringa i förhållande till docenternas antal.
I öfrigt vore docenterna hänvisade till att genom enskild undervisning
eller på annat sätt söka skaffa sig nödtorftig bergning under förhållanden,
som ofta än mer försvårades genom under studietiden ådragna skulder.
Icke heller stode numera såsom förr så många andra banor öppna för den
unge docenten, t. ex. vid läroverk och i kyrkans tjenst, enär i våra dagar
på hvarje bana kräfdes särskild fackmessig utbildning, som endast vunnes
genom fortsatt öfning och arbete just på den ifrågavarande banan. Och hvad
beträffade utsigten till befordran inom universitetet, vore denna naturligen
alltid oviss och kunde säkerligen icke tagas i betraktande såsom någon
ensamt för sig tillräcklig bevekelsegrund för en person att söka anställning
såsom docent, allra helst då tiden för möjlig befordran icke tillnärmelsevis
kunde beräknas. Härtill vore lärostolarna i hvarje ämne för få
och vakanstillfällena för ovissa.
Detta allt oaktadt vågade sökandena icke hoppas, att den från såväl
docenternas som universitetens sida högst önskvärda förändringen till det
bättre i docentcorpsens allmänna ställning omedelbart skulle kunna genomföras,
enär eu sådan förändring skulle medföra omorganisation af hela det
akademiska befordrings- och undervisningsväsendet. Emellertid ville sökandena
särskild! framhålla en punkt, deri lätteligen förbättring syntes kunna
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
genomföras, nemligen frågan om skälig ersättning åt de docenter, hvilka
förordnades att som vikarier uppehålla ordinarie lärarebefattningar vid
universiteten.
De ordinarie lärarne blefve mången gång längre eller kortare tider
tagna i anspråk för andra värf i rikets tjenst. Så väl i dylika fall som
ock när sjukdom eller annan orsak föranledde ordinarie lärares tjenstledighet,
men framför allt då vakans i ett embete inträdde, gjordes städse behof
af en yngre corps af vetenskapligt bildade lärare, hvilka kunde träda
in såsom vikarier. För att kunna vid hvarje tillfälle finna lämplig vikarie,
syntes universiteten behöfva åtminstone lika många docenter som de ordinarie
lärareembetenas antal. Skulle docenterna alltid vara beredda att
emottaga vikariat, kunde de i regel ej egna sig åt andra mera inkomstbringande
sysselsättningar. De behöfde ock i våra dagar vida mera än
förut ostördt egna sig åt vetenskapen för att kunna följa med forskningens
hastiga framsteg.
Under närvarande förhållanden vore dock den ersättning, vikarier vid
universiteten finge uppbära, högst ojemn och sällan tillräcklig. Vikarien
finge väl i regel sig tillerkända de till befattningen hörande tjenstgöringspenningarne,
men redan härutinnan hade saknaden af fasta bestämmelser
medfört olikhet. Då med högst få undantag examinationsskyldighet numera
vore förenad äfven med de extra ordinarie professurerna, och dermed
förbunden föreläsningsskyldighet vore lika med den vid ordinarie
professur, så förelåge med afseende på vikariens åligganden alls ingen
olikhet, vare sig professuren vore af ena eller andra slaget, enär ju den förnämsta
skilnaden mellan dessa embeten bestode i konsistoriegöroinålen,
hvilka ej sköttes af vikarien. Icke heller kunde man uppställa någon åtskilnad
emellan graderna af den vetenskapliga skicklighet, som ansåges
erforderlig för erhållande och skötande af vikariat för professur af ena eller
andra slaget. Likväl utfölle ersättningen för arbetet olika. Af de ordinarie
professorernas lön räknades nemligen enligt faststäld stat 1,500 kronor
såsom tjenstgöringspenningar, medan dessa till de extra ordinarie professorerna
utginge med 1,000 kronor. De senares vikarier erhölle således allenast
två tredjedelar i förhållande till hvad vikarien för en ordinarie
professor åtnjöte, ehuru arbetet vore lika.
Emellertid rådde ännu flera missförhållanden i fråga om vikariearfvodena.
De akademiska lärarnes tjenstgöringspenningar utginge efter
kalenderår och fördelades på dess tolf månader. Detta hade naturligen
ingen betydelse för den ordinarie tjensteinnehafvaren, som uppbure inkomsten
för hela året, men väl för vikarierna, hvilkas tjenstgöring vore
begränsad till läseterminernas åtta månader, medan tjenstgöringspenningarna
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
41
beräknades efter kalenderår. Annorlunda vore förhållandet vid de allmänna
läroverken, der för vikarier oeh extra lärare arfvodet beräknades efter läsår.
I följd af förenämnda form för vikariatsersättningens utgående vid universiteten
inträffade att, när vikariernas förordnanden icke sträckte sig öfver
ferierna utan blott gälde för lästermin eller del deraf, reducerades deras
aflöning så, att den, beräknad för ett läsår, komme att utgöra, i stället
för, såsom rättvigt syntes vara, 1,500 kronor, 1,000 kronor vid ordinarie
professur och, i stället för 1,000 kronor, 666 kronor 67 öre vid extra
ordinarie professur.
Nu vore visserligen sant, att en vikarie möjligen kunde samtidigt uppbära
docentstipendium. Om detta inberäknades i arfvodet, kunde detsamma
stiga till högre belopp än nyss sagts, i lyckligaste fall ända till 3,000
kronor, om nemligen docentstipendium å 1,500 kronor uppbures samtidigt
med högsta belopp af tjenstgöringspenningar. Sådant vore likväl att betrakta
såsom ett jemförelsevis sällsynt undantagsfall. Docent stipendierna
bortgåfves nemligen för längre tid och efter helt andra grunder än hänsyn till
behofvet af vikarier. Det berodde af en ren tillfällighet, om docentstipendier
förenades med vikarieförordnande, och mycket ofta utgjordes vikarierna
af yngre docenter, hvilka ännu icke kommit i åtnjutande af stipendier.
Det kunde dock äfven inträffa, att docenter, hvilka längre tid varit knutna
vid universitetet samt åt detta offrat sina arbetskrafter och kanske i sammanlagdt
flera år uppehållit professorstjenst, komme att, sedan de måst frångå
docentstipendiet, erhålla mindre ersättning för vikariat än yngre docenter
och mindre än hvad de sjelfva förut erhållit,
Då nu universitetslärares vikarier blott sällan finge åtnjuta en skälig
och tillräcklig ersättning för sitt arbete, måste de för sin nödtorftiga bergning
dela sina arbetskrafter för att genom annan sysselsättning, medelst
privatlektioner eller på annat sätt, förskaffa sig de nödiga existensmedlen.
Att detta icke kunde vara till fromma för deras tjenstgöring vid universitetet
vore tydligt, då fullgörandet af en professorstjenst i våra dagar
väl borde taga en mans hela kraft i anspråk. Splittringen af krafterna
på många olika sysselsättningar skulle naturligen också i förtid vålla
krafternas förbrukning, hvilket åter blefve till men för den vetenskapliga
odlingen i landet, då de, som skulle blifva dennas främste bärare, hindrades
att ostördt egna sig åt sitt kall.
Härtill komme ock att vikarierna i universitetets tjenst icke i vunna
tjenstgöringsmeriter hade den ersättning för sitt arbete, som inom andra
embetsverk räknades vikarierna till godo, enär vid universitetet icke ens
en mångårig oklanderlig tjenstgöring i dess mest maktpåliggande värf,
nemligen upprätthållande af professorsembete med föreläsnings- och examens
Bih.
till Riked. Prot. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 9 Höft. G
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
skyldighet, i första rummet utgjorde befordringsgrund. Paragraferna 66
och 77 af universitetens statuter tillmätte nemligen icke åt tjensteålder
någon betydelse som befordringsgrund, utom då graden af ådagalagd vetenskaplig
skicklighet vore lika.
Sökandena hade ock anstalt vissa jemförelser beträffande vikariernas
ställning i andra grenar af undervisningsväsendet, särskilt de allmänna läroverken.
Vid dessa åtnjöte såsom bekant en kompetent extra lärare eller
adjunkts vikarie 1,800 kronor, én kompetent lektorsvikarie 2,000 kronor.
Under särskilda omständigheter plägade dessa ersättningar höjas till i förra
fallet 2,000 kronor, i senare fallet 2,500 kronor, och staten bidroge till aflönande
af vikarie för lärare, som vore tjenstledig i följd af sjukdom. Med
särskild hänsyn till den vida längre, sträfsammare och kostbarare utbildning,
som kräfdes af docenten, innan han kunde såsom sådan dokumentera sig,
funne sökandena, att skälig ersättning för det af docenten såsom vikarie för
professor eller annan akademisk lärare kräfda arbetet borde sättas något högre
än extra ordinarie lärares vid allmänna läroverk, helst universitetsvikarien
ofta blott en kortare tid kunde påräkna detta arfvode, medan nyssnämnda
extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken åtnjöte sitt
arfvode i regel för helt läsår och merendels kunde påräkna att få behålla
detsamma år efter år, till dess de blefve befordrade. Då tillika billigheten
kräfde, att universitetsvikariens arfvode utginge med lika belopp för
den, som uppehölle ordinarie och extra ordinarie professur, med hvilken
examination vore förenad, syntes detta arfvode icke skäligen kunna i
någotdera fallet bestämmas lägre än till 3,000 kronor för läsår. Detta
motsvarade för öfrigt hvad en vikarie redan nu kunde få uppbära, om
lyckliga omständigheter så fogade. För extra ordinarie professur, med
hvilken examensskyldighet icke vore förenad, äfvensom annan ordinarie
lärarebefattning, såsom observatörs- och laboratorstjenst, borde vikariearfvode
utgå med 2,500 kronor för läsår.
Beträffande sökandenas önskan, att vikariatsarfvodena, och, med hänsyn
till sammanhanget mellan dem och docentstipendierna, äfven dessa, måtte
utgå med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af läsårets åtta
månader, hade sökandena anmärkt, att denna ordning för utbetalningen
ej behöfde föranleda någon ändring i sättet för utbetalande af lön till
ordinarie tjensteinnehafvare efter kalenderår, såsom föreskrifvet vore.
Docenterna vid universitetet i Lund, hvilka, såsom departementschefen
omförmält, gjort särskilda framställningar rörande de medel, af hvilka
vikariatsarfvodena borde utgå, hade jemväl i sin ansökning velat ådagalägga
möjligheten att på den af dem anvisade vägen ernå önskemålet beträffande
vikariearfvodenas höjande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
43
Den af docenter vid universitetet i Upsala gjorda ansökning innehölle
bland annat en historik, utgående från 1872 års stat för nämnda
universitet. I denna historik erinrades, att frågan om vikariatsersättningarna
egentligen först med adjunktsinstitutionens ombildning år 1877 uppstått.
Adjunkterna, hvilka varit fast anstälda universitetslärare, hade just haft till
uppgift att vid behof inträda såsom vikarier för professorerna. Då nu
adjunktsplatserna ombildades till extra ordinarie professurer, hade behofvet
af vikarier ökats, men ersättningen åt vikarierna hade deremot minskats.
Sökandena framhölle, att man redan från början insett, att vikariearfvodena
under den nya ordningen icke motsvarade det arbete, som för dem måste
presteras.
I ansökningen från Upsala erinrades ock om en under år 1883 af docenter
vid dervarande universitet gjord framställning rörande höjande af
vikariearfvodena vid universitetet samt derom att, ehuru denna framställning
icke ledt till afsedd påföljd, samtliga vederbörande erkänt, att vikariearfvodena
vore otillräckliga; och hvad de nuvarande framställningarna vidkomme,
åberopades i nämnda ansökning, att hvad som nu begärdes i sjelfva
verket ej vore annat än att vikarien skulle under den tid, han toges i
anspråk, åtnjuta ungefärligen samma ersättning, som före 1877 års universitetsreform
för samma arbete utgått åt de forna adjunkterna. Med
den utveckling, vetenskap och universitetslif på senare tider tagit, vore
vikariernas arbete åtminstone icke mindre magtpåliggande, ansträngande
och ansvarsfullt i våra dagar än för tjugu år sedan.
Öfver nu af departementschefen omförmälda två ansökningar hos
Kongl. Maj:t, vid hvilka fogats vissa bilagor till utredning rörande de i
ansökningarna framstälda yrkanden, hade, efter det anmärkningarna remitterats
till kanslern för rikets universitet, yttranden af denne infordrats och
till Kongl. Maj:t öfverlemnats från vederbörande myndigheter vid universiteten
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Hvad universitetet i Lund beträffade, hade universitetets drätselnämnd
till en början fått yttra sig i frågan. Vid frågans behandling i nämnden hade
akademiräntmästaren lemnat en redogörelse, bland annat, för universitetets
reservfond, hvars användning ifrågasatts för tillmötesgående af de utaf docenterna
i Lund uppstälda kraf på ökade vikariearfvoden, samt bifogat en undersökning
af, huruvida universitetet i öfrigt egde några för ändamålet disponibla
medel. Denna redogörelse och undersökning hade lemnat det resultat, att,
såsom räntmästaren anmärkt, det vore för en hvar uppenbart, att universitetets
medel icke vore tillräckliga för att bereda dess docenter bättre aflöningsförmåner
vid tjenstgöring såsoin vikarier för ordinarie akademiska lärare.
Men räntmästaren, som funne den föreliggande frågan vara mycket be
-
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
hjertansvärd och . af stor vigt icke allenast för docenterna sjelfva utan
äfven för universitetet, hade uttalat den förhoppning, att för ändamålet
erforderliga medel, exempelvis 8,000 till 10,000 kronor för år, måtte i
form af förslagsanslag kunna ställas till universitetets förfogande.
Under åberopande af räntmästarens redogörelse hade drätselnämndens
öfriga ledamöter tillstyrkt, att det större konsistoriet icke måtte till bifall
förorda den af docenter i Lund gjorda ansökningen i den form, hvari den
förelåge.
De särskilda fakulteterna hade ock yttrat sig i denna angelägenhet, så
vidt universitetet i Lund och den af docenter derstädes gjorda ansökningen
angick.
Den teologiska fakulteten hade anslutit sig till drätselnämnden, men
tillika i hufvudsak instämt i akademiräntmästarens uttalande, att de af
honom afsedda medel borde ställas till universitetets förfogande för understöd
åt docenter, hvilkas vetenskapliga verksamhet eller deltagande i den
akademiska undervisningen pröfvades deraf förtjent.
Den juridiska fakultetens flertal hade tillstyrkt bifall till docenternas
af departementschefen under punkterna l:o), 2:oj och 3:o) omförmälda framställningar,
afstyrkt framställningen i punkt 5:o) och hemstält att, i stället
för bifall till framställningen i punkt 4:o), ett årligt anslag af 10,000 kronor
måtte i vederbörlig ordning begäras för bestridande af de för ändamålet
erforderliga utgifter.
Jemväl den medicinska fakultetens flertal hade tillstyrkt bifall till
framställningarna under punkterna l:o), 2:o) och 3:o), men afstyrkt i öfrigt.
Dock hade fakulteten uttalat sig för, att genom utverkande af ett tillräckligt
förslagsanslag utväg måtte beredas för att tillmötesgå sökandenas under
punkterna bo) och 2:o) frainstälda billiga och berättigade fordringar.
Den filosofiska fakulteten hade förklarat sig ej vilja tillstyrka bifall till
ansökningen i den form, hvari den förelåge, men framstält vissa förslag
till bestämmelser rörande aflöningsförhållandena för de såsom vikarier
tjenstgörande docenterna; afseende dessa bestämmelser bland annat dels
att årliga arfvodet till vikarie för ordinarie professor skulle utgöra 2,500
kronor, till extra ordinarie professors vikarie 2,000 kronor samt till vikarie
för laborator eller observator 1,500 kronor, hvilka belopp skulle fördelas
på de båda läseterminernas åtta månader, dels att hvad utöfver tjenstgöringspenningarna
erfordrades för att uppbringa vikariatsarfvodena till
omförmälda belopp skulle tillskjutas af statsmedel, för hvilket ändamål en
summa af 6,000 kronor förslagsvis beräknats vara erforderlig.
Det större akademiska konsistoriet åter hade i skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 28 oktober 1897, såvidt docenternas i Lund framställningar an
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
45
gick, hemstält, att, då universitetets tillgångar icke vore tillräckliga för den
ifrågasatta förhöjningen i vikariatsarfvodena och dessa tillgångar ej heller
borde dragas ifrån de ändamål, för hvilka de vore afsedda, ansökningen
icke borde i dess föreliggande form vinna Kongl. Maj:s bifall. Konsistoriet
hade dock förmenat, att det vore önskligt, att ett särskildt anslag blefve
beviljadt; och hade konsistoriet erinrat, att detsamma redan den 11 förutgångne
september, i sammanhang med anmälan om öfriga universitetets
behof, som kräfde anslag af Riksdagen, gjort framställning om anslag,
5,000 kronor, för omförmälda ändamål. — Beträffande Upsala-docenternas
ansökning hade konsistoriet i tillämpliga delar hänfört sig till hvad konsistoriet
anfört i fråga om de af deras medsökande från Lund gjorda framställningar.
Det utdrag af konsistoriets protokoll, som vidfogats dess utlåtande,
utvisade, att vid ärendets behandling inom konsistoriet enighet rådt om
behofvet af förbättrade vilkor för docenterna, men att i öfrigt mycket
skiljaktiga åsigter yppat sig bland konsistoriets ledamöter beträffande det
sätt, hvarpå man skulle söka vinna den önskade förbättringen. Vid konsistoriets
sammanträde hade, bland annat, gjorts gällande, att man ej
finge betrakta saken så, som borde *ett erhållet docentförordnande tillförsäkra
innehafvaren, om icke full försörjning, så åtminstone ett skäligt
bidrag till fortsatt vistelse vid universitetet. Ej heller finge man utgå från,
att docentinstitutionen kommit till och vore till uteslutande för universitetets
ändamål. Det vore ej obekant, att docentförordnande väl knappast
någonsin förnekats den, som sökt sådant, såvidt nemligen icke hans skicklighet
underkänts. ’ Man hade gerna velat tillmötesgå den sökande, och denne
hade derigenom erhållit en värdefull merit, ej minst för befordran utom
universitetet.
Följden häraf hade naturligen blifvit den, att månget docentförordnande
sökts och erhållits mindre till universitetets än till den sökandes
egen förmån. Docenter, tillhörande denna kategori, kunde emellertid
knappast med fog beklaga sig öfver bristande aflöningsförmåner. Ett
docentförordnande vore i hvarje fall icke något obetingadt löfte om
inkomster och befordran inom universitetet; det vore helt enkelt venia
docendi.
Vidare hade anmärkts, att de framstälda yrkandena ej vore egnade
att tillförsäkra de docenter, hvilka såsom vetenskapsidkare eller lärare vore
universitetet till verkligt gagn och prydnad, det ekonomiska understöd,
hvaraf de vore i behof och som de kunde anses förtjena. Ett tillmötesgående
af docenternas framställning i den form och med anlitande af de
medel, som af dem föreslagits, vore för öfrigt icke tänkbart utan ett högst
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
beklagligt och oberättigadt ingrepp på andra vigtiga och behjertansvärda
universitetsintressen.
Derjemte hade inom det större konsistoriet i Lund uttalats, att ett
grundligt undanrödjande af skälen till det missnöje, som gifvit sig luft i
docenternas framställning, kräfde en ganska djupgående och omfattande
reform ej blott af docentcorpsen utan äfven af åtskilliga andra universitetsförhållanden.
Beträffande härefter universitetet i Upsala hade derstädes vederbörande
fakulteter och sektioner samt drätselnämnden och det större akademiska
konsistoriet yttrat sig i ämnet.
Den teologiska fakulteten hade uttalat önskvärdheten, att af statsmedel
beviljades anslag till ökadt antal docentstipendier, men fakulteten hade
derjemte förordat bifall till docenternas framställning om ökade vikariatsarfvoden,
helst äfvenledes genom statsmedel eller ock medelst anslag af
universitetsmedel, såvida sådant läte sig göra, utan att andra universitetsintressen,
som vore lika berättigade, derigenom blefve lidande.
Den juridiska fakulteten hade såsom sin åsigt framhållit, att en skälig
förbättring i docenternas ställning vunnes, derest docentstipendierna ökades
samt dessutom till universitetets förfogande stäldes ett anslag, ur hvilket
kanslern för universiteten egde, efter pröfning af omständigheterna i hvarje
särskild^ fall, tilldela ersättning utöfver tjenstgöringspenningarna åt docent,
som ej åtnjöte docentstipendium.
Den medicinska fakulteten åter hade tillstyrkt den framställning, som
gjorts af docenter vid universitetet i Upsala.
Vidare hade den humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten anfört,
att sektionen funne det vara i hög grad både billigt och önskvärdt, att
längre vikariat vid professur, då vikarien ej innehade docentstipendium,
ersattes med högre tjenstgöringsarfvode än det nu utgående samt att ett
arfvode af 3,000 kronor för år för vikariat med föreläsningsskyldighet ur
vissa synpunkter, nemligen med hänsyn till vigten och svårigheten af det
arbete, som ålåge vikarie för akademisk lärare, samt i jemförelse med
vikariatsarfvodena vid de allmänna läroverken, kunde vara önskvärdt.
Från universitetets synpunkt kunde emellertid en allvarlig invändning
göras mot höga vikariatsarfvoden, nemligen den, att, då en akademisk
läraretjenst under längre tid måste uppehållas på förordnande, genom
sådana arfvoden vid universitetet kunde komma att fasthållas personer,
som der icke hade utsigt till befordran. Såväl af detta skäl som emedan
vikariatsfrågan endast berörde en mindre del af docenterna, hade sektionen
ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke föreliggande fråga
skulle kunna lösas på ett för både universitetet och docentcorpsen i dess
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
47
helhet ändamålsenligare sätt än det af sökandena föreslagna. Hufvudfragan
med afseende å docentinstitutionen vore från såväl universitetets
som docenternas synpunkt icke vikariatsarfvodena utan docentstipendierna.
I docenterna egde universiteten en stab af yngre vetenskapsidkare,
som icke blott hade att besörja en del af den elementära undervisningen
och vikariera vid inträffande ledigheter, utan äfven och framför
allt hade till uppgift att betrygga en lämplig rekrytering af professorscorpsen.
Erfarenheten visade nemligen, att endast undantagsvis någon, som
lemnat de rent vetenskapliga studierna vid universiteten och egnat sig åt
annan verksamhet, kunde bevara den känning med vetenskapen, som vore
nödig för att vid behof kunna intaga en akademisk lärostol. Dessutom
vore det utan tvifvel för de allmänna läroverken likasom för åtskilliga
embetsmannacorpser af synnerlig betydelse, att unge män, som sedermera
skulle ingå i dem, egde tillfälle att efter slutade akademiska prof någon
tid vid universitetet egna sig åt fri vetenskaplig verksamhet. För att
docentinstitutionen måtte kunna fylla dessa uppgifter, vore det tydligen
önskvärdt, att möjlighet till ekonomisk existens bereddes åtminstone en
docent i hvart och ett af universitetets ordinarie läroämnen. Detta mål
vunnes, om för hvarje dylikt ämne funnes ett fast docentstipendium.
Dermed vore ock vikariatsfrågan väsentligen löst. Vikarie för ordinarie
professor komme då i regeln att för år uppbära docentstipendium, 1,500
kronor, och tjenstgöringspenningar, 1,500 kronor, eller tillhopa 3,000 kronor;
vikarie för extra ordinarie professor åter docentstipendium, 1,500 kronor,
och tjenstgöringspenningar, efter hittills gällande förhållanden 1,000 kronor,
eller tillsammans 2,500 kronor.
Det vore alltså enligt sektionens mening på frågan om docentstipendierna
som universitetets och statsmyndigheternas uppmärksamhet
omedelbart och framför allt borde riktas. Dessutom ansåge sektionen, att,
da docent med stipendium funnes i ett ämne, der professorsvikarie erfordrades,
denne docent skulle framför andra erhålla förordnandet. Medelst
tjenstgöringspenningar och docentstipendier skulle nyssnämnda vikariearfvoden
astadkommas. I händelse af behof borde medel tillskjutas ur
det nu i universitetets stat upptagna beloppet till »arfvoden åt vikarierande
yngre akademiska lärare», hvilket anslag, nu 1,500 kronor, borde höjas
till 3,000 kronor.
Docenternas framställning om vikariatsarfvodens och docentstipendiers
utbetalande med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af det
akademiska läsårets åtta månader hade afstyrkts af humanistiska sektionen.
Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen hade för sin del hemstält,
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
att någon förändring i nu gällande bestämmelser i fråga om tjenstgöringspenningars
och docentstipendiers utbetalning ej måtte ske; att vikariatsarfvode,
hvari borde inräknas tjenstgöringspenningar och möjligen innehafvande
docentstipendium, måtte utgå under lästerminen efter 250
kronor för månad åt vikarie för såväl ordinarie som extra ordinarie professor
och efter 187 kronor 50 öre för månad åt vikarie vid annan akademisk
lärarebefattning; att hvad mellan terminerna beträffade vikariatsarfvode
måtte utgöras af på tiden belöpande tjenstgöringspenningar jemte
möjligen innehafvande docentstipendium; samt att åtgärder måtte vidtagas
för beredande af erforderliga medel för uppbringande af vikariatsarfvodena
till de sålunda föreslagna beloppen.
Upsala universitets drätselnämnd hade till en början infordrat utredning
och yttrande från akademikamreraren. Denne hade i följd deraf
meddelat de upplysningar om universitetets ekonomiska ställning, som framginge
ur universitetets räkenskaper för år 1896, och dervid stödt sig förnämligast
på förhållandena i fråga om reservfonden, hvilka akademikamreraren
ansett bäst utvisa tillståndet i universitetets ekonomi i dess
helhet. Efter en vidlyftig, detaljerad undersökning hade akademikamreraren
kommit till det resultat, att reservfondens ställning för den närmaste
framtiden vore så oviss, att några utbetalningar endast med största varsamhet
kunde fonden påläggas; dock hade akademikamreraren antydt det
befogade i, att vid så kallade vakansförordnanden tillskott utöfver tjenstgöringspenningarna
lemnades af den besparade lönen — hvilken annars
inginge till reservfonden — så att den docent, som uppehölle tjensten,
kunde anses till fullo godtgjord för sitt vikariat.
I anslutning till akademikamrerarens i sistnämnda afseende uttalade
mening hade drätselnämnden förklarat sig anse, att vid uppståndna ledigheter
den ersättning, som kunde ifrågakomma till vikarie, kunde utgå af
universitetets medel, men att deremot, då det gälde annat än vakansförordnanden,
det erforderliga ersättningsbeloppet icke kunde af universitetet
bestridas.
Sedan härefter det större akademiska konsistoriet från samtliga fakulteter
och sektioner förskaffat sig uppgifter å det antal fasta docentstipendier,
som kunde anses erfordeidiga för uppehållandet på ett nödtorftigt
sätt af inom fakulteterna och sektionerna förekommande vikariat, hade konsistoriet
den 13 september 1898 företagit frågan till slutlig handläggning.
Dervid hade af två bland konsistoriets ledamöter uttalats, att, ehuru tjenstgöringspenningarna,
utgående enligt gällande grunder, i regel vore att anse
såsom tillräckliga vikariatsarfvoden, kunde dock under särskilda förhållanden,
företrädesvis då vikarien ej innehade docentstipendium, tilläggsarfvoden
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
49
pröfvas nödiga eller åtminstone af billighet påkallade; och då sådana
endast i händelse vikarieu skött ledigt embete eller tjenst kunde anvisas
å de till embetet eller tjensten anslagna lönemedel, ei’fordi’ades särskilda
tillgångar för att i andra fall bereda dylika tilläggsarfvoden. Behofvet
af sådana särskilda tillgångar vore ock erkändt. Det i universitetets stat
upptagna ordinarie anslag å 1,500 kronor till arfvoden åt vikarierande
yngre akademiska lärare hade emellertid visat sig alldeles otillräckligt.
Vanligen åtginge nemligen hela summan till vikariatsarfvode åt den lärare,
hvilken uppehölle den undervisnings- och exaininationsskyldighet, som ålåge
tjenstgörande rektor, hvilken icke behöfde afstå sina tjenstgöringspenningar
såsom professor. En förstärkning af detta anslag vore således nödvändig,
och konsistoriet borde derför söka utverka dess höjande till 5,000 kronor
för att deraf måtte kunna af universitetskanslern anvisas tilläggsarfvoden
åt vikarier i sådana fall, då dylika pröfvades nödiga eller billiga och de
till det af vikarie uppehållna embetet eller tjensten anslagna lönemedlen
icke vore disponibla.
Med åberopande af den utaf omförmälde konsistorieledamöter framlagda
motiveringen hade konsistoriet uttalat, att konsistoriet funne lämpligaste
sättet att åstadkomma förbättring i de af docenterna i deras framställningar
påpekade olägenheterna, hvilka konsistoriet lifligt behjertade,
vara att, såvidt Upsala universitet anginge, åtgärder vidtoges för att nyssnämnda
anslag på omförmäldt sätt höjdes, på det att deraf måtte kunna
af kanslern anvisas tilläggsarfvoden i de af meromnämnda konsistorieledamöter
angifna fall.
Såsom departementschefen redan nämnt, hade jemväl från karolinska
mediko-kirurgiska institutet infordrats yttrande öfver ifrågavarande ansökningar.
Det yttrande, som i anledning häraf inkommit från lärarekollegiet
vid nämnda institut, hade äfven innefattat utlåtande öfver eu af docenter
vid institutet hos Kongl. Maj:t gjord ansökning i enahanda syfte som nu
ifrågavarande. Då departementschefen hade för afsigt att under anslagstiteln
»Karolinska mediko-kirurgiska institutet» anmäla sagda af docenter derstädes
gjorda ansökning, hvilken närmast tagit lärarekollegiets uppmärksamhet i
anspråk, ville departementschefen i detta sammanhang beträffande innehållet
i lärarekollegiets utlåtande inskränka sig till att nämna, att lärarekollegiet
vitsordat behofvet af den begärda förhöjningen af vikariearfvodena
samt tillstyrkt bifall till ansökningarna.
Sedan det större akademiska konsistoriet i Lund skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 9 september 1898 upprepat sin af departementschefen omförmälda
framställning om ett årligt anslag af 5,0u0 kronor samt kanslersembetet
för universitetet i skrifvelse den G påföljande oktober angående
Bih. till Rikta, Frat. 1S99. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
universitetets anslagsbehof jemväl gjort hemställan härom, hade universitetskanslern,
med öfverlemnande af samtliga här förut af departementschefen
omnämnda yttranden, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 3 november nästlidna
år afgifvit utlåtande i nu förevarande ämne. I detta utlåtande hade
kanslern, bland annat, anfört, hurusom af hvad i ärendet förekommit
framginge, att de efter nu gällande bestämmelser utgående vikariatsarfvodena
i vissa fall kunde anses allt för låga, men att å andra sidan de båda universiteten,
särskildt Lunds, enligt den föreliggande utredningen saknade tillgångar
för dessa arfvodens behöriga höjande samt att alltså för ändamålets
vinnande kräfdes erforderligt tillskott af allmänna medel. Detta
syntes kanslern lämpligast kunna beredas genom en förhöjning af de för
universiteten redan anslagna medel för ifrågavarande ändamål; och då
dessa medel vore uppförda på ordinarie stat, borde äfven de förhöjda
anslag, som nu ifrågasattes, bibehålla samma natur, hvarjemte syntes böra
stadgas att arfvodena, sedan vederbörande afgifvit förslag, skulle utgå
efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje särskildt fall.
Med ledning af de beräkningar, som i de till ärendet hörande handlingarna
förekomma, hade kanslern alltså dels hemstält, att Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen göra framställning derom, att Upsala universitets
nuvarande ordinarie anslag till arfvoden åt vikarierande yngre akademiska
lärare, 1,500 kronor, måtte under form af ett ordinarie anslag höjas
till 5,000 kronor eller med 3,500 kronor att, sedan vederbörande afgifvit
förslag, användas efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje
särskildt fall, dels beträffande universitetet i Lund åberopat kanslersembetets
förutnämnda den 6 oktober sistlidna år gjorda hemställan, afseende att
Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen utverka ett årligt anslag å ordinarie
stat af 5,000 kronor till höjning i årsanslaget till understöd och uppmuntran
för yngre akademiska lärare, hvarigenom detta anslag, som till
väsentlig del användts för vikariatsarfvoden, skulle från sitt nuvarande belopp,
1,000 kronor, höjas till 6,000 kronor årligen.
Vidare har departementschefen yttrat:
Af de i ärendet hörda myndigheterna hade med rätta allmänt erkänts,
att universitetslärarnes tjenstgöringspenningar, hvilka enligt gällande föreskrifter
i regeln skulle vid vikariat utgöra vikariens ersättning, ensamt för
sig och framför allt då vikariatet gälde blott en termin eller del deraf,
vore att betrakta såsom eu i förhållande till vigten af det embete, som af
vikarien uppehölles, mycket svag vikarieaflöning. Vore alltså tjenstgöringspenningarna
den enda förmån, som under hvarje vikariat kunde tillkomma
docent, hvilken uppehölle lärareembete vid universitetet, torde
man således icke kunna undgå att finna det af behofvet påkalladt att
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
51
söka åvägabringa en allmän förbättring af arfvodena för universitetslärares
vikarier. Såsom det emellertid af sökandena sjelfva erinrats, funnes särskilda
anslag, Indika under vikariatstiden kunde komma vikarierna till godo.
Dessa anslag utgjordes väsentligen af docentstipendier. Af sådana
funnes vid universitetet i Upsala dels 13 s. k. fasta vid viss fakultet
eller sektion fästade — hvartdera å 1,500 kronor, dels 5 s. k. rörliga,
hvart dera å 1,200 kronor. Vid universitetet i Lund funnes It) fasta stipendier,
hvartdera å 1,500 kronor, samt 5 rörliga å 1,200 kronor hvartdera.
Rörande docentstipendierna vore särskilda föreskrifter af Kongl. Maj:t
meddelade, innehållande, bland annat, att stipendierna icke utan Kongl.
Maj:ts särskilda medgifvande finge innehafvas längre tid än sex år.
Derjemte funnes i de för universiteten den 13 november 1885 faststälda
utgiftsstater upptagna belopp, som i allmänhet komme docenterna
till godo, nemligen för Upsala 1,500 kronor till ''''arfvode åt vikarierande
yngre akademiska lärare», och för Lund 1,000 kronor »till understöd
och uppmuntran åt yngre akademiska lärare», hvilket sistnämnda
anslag nästan uteslutande plägat användas till vikariearfvoden. .
Befintligheten af särskilt docentstipendierna innebure möjligheten att
docenternas förmåner under vikariat kunde vara högst väsentligt större, än
om tjenstgöringspenningarna skulle utgöra deras enda ersättning. I det
föregående hade omformälts, huru vikariens inkomster, då docentstipendium
af honom åtnjötes, komme att under olika förhallanden gestalta sig.
Dervid ansåge sig departementschefen likväl böra erinra om, att den hittills
varande skilnaden mellan vikariearfvoden vid ordinarie och vid extra ordinarie
professur i någon mån minskats genom den af Riksdagen under nästlidna
år på förslag af Kongl. Maj:t vidtagna lönereglering för extra ordinarie
professorer, hvarvid tjenstgöringspenningarna för de af denna lönereglering
berörda extra ordinarie professorer ökats från 1,000 kronor till
1,200 kronor.
Emellertid måste det enligt departementschefens förmenande medgifvas,
att man ej kunde vänta, att docentstipendierna, hvilkas utdelande kunde
och borde ske efter väsentligen andra grunder än hänsyn till behofvet att
öka en vikaries ersättning för vikariatet, städse skulle vara för handen för
att utfylla vikariatsersättningen. Och de båda nyss omförmälda anslagen
å 1,500 kronor i Upsala och 1,000 kronor i Lund kunde uppenbarligen
ej förslå att i hvarje fall, då sådant vore önskligt, tjena till ökning af
vikariearfvodet. I lär förelåge onekligen ett behjertansvärdt behof af medel.
Otvifvelaktigt vore det ock af vigt, om man kunde genom särskilda bestämmelser
så mycket som möjligt förekomma alltför stora olikheter i
vi k ar iearfvo d enas belopp under i ötrigt likartade förhållanden, kragan häi
-
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
om ansåge departementschefen framdeles böra upptagas till Kongl. Maj:ts
pröfning, dervid äfven docenternas yrkande att såväl vikariearfvoden som
docentstipendier skulle beräknas för läsår, ej för kalenderår, borde komma
under öfvervägande.
Men om man ock funne, att en förbättring af vikariernas förmåner på
den ena eller andra af nyss antydda vägar i många fall måste anses ytterst
önskvärd, ansåge departementschefen det vara svårt att bestämma de grunder,
bvilka skulle utgöra rättesnöret för en sådan reglering. Att såsom allmän
grundsats uppställa vikariearfvodenas fixerande till de af sökandena föreslagna
belopp syntes ej kunna ske utan beredande af ganska afsevärda anslag.
Det kunde anses vara till fullo ådagalagdt, att universiteten ej, utöfver
hvad nu omförmälts, förfogade öfver medel att tillgodose docenterna
under vikariat. Att åter för vikariatsersättningarna påkalla statsanslag af
den omfattning, som för nyssberörda ändamål skulle erfordras, syntes
departementschefen ej böra ifrågakomma, då vid förevarande ärendes behandling
hos universitetsmyndigheterna den uppfattning mångenstädes gjort
sig gällande, att utsigten till en verklig förbättring af docenternas vilkor
vore att söka på annan väg, och allvarliga spörsmål framkastats, huruvida
de missförhållanden, hvarom docenternas ansökningar bure vittne, kunde
häfvas annorledes än medelst genomgripande reform af docentinstitutionen
och åtskilliga andra i samband dermed stående universitetsförhållanden.
Såsom departementschefen antydt, ansåge han emellertid nödigt att
söka förskaffa universiteten en något ökad möjlighet att efter eget bepröfvande
vid behof träda emellan till åstadkommande af någon förhöjning i
vikariearfvodena, då en sådan förhöjning på grund af arfvodets ringhet
eller af andra orsaker befunnes vara af nöden. Denna möjlighet kunde af
förutnämnda skäl endast genom statsanslag åstadkommas. De anslag, som
departementschefen förty ansåge böra begäras hos Riksdagen, syntes departementschefen
kunna afpassas efter de yrkanden, som universitetskanslern,
med ledning af hvad i ärendet förekommit, framstäf; dock med iakttagande
att endast 4,000 kronor äskades för universitetet i Lund. Anslagen skulle
således begränsas till de belopp, som erfordrades för att hvardera universitetet
måtte, med inberäknande af förut nämnda i staterna upptagna
anslag af 1,500 kronor för Upsala och 1,000 kronor för Lund, för ifrågavarande
ändamål förfoga öfver särskilda medel till belopp af 5,000 kronor.
Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att till förbättrande af arfvodena åt vikarierande akademiska
lärare, utöfver de nu i utgiftsstaterna för universiteten i Upsala och Lund
den 13 november 1885 upptagna, för ändamålet tillgängliga anslag å 1,500
kronor för universitetet i Upsala och 1,000 kronor för universitetet i
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
53
Lund, bevilja särskilda årliga anslag af 3,500 kronor för det förra universitetet
och 4,000 kronor för det senare, att användas enligt de bestämmelser,
som af Kongl. Maj:t meddelades.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot hvad af Kongl.
Maj:t sålunda föreslagits, får alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
8:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att för inrättande Ang. en örnlaf
en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten vid universitetet i fl™,
Lund måtte beviljas ett årligt anslag af 6,000 kronor, deraf 4,500 kronor juridMa falön
och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende har föredragande departementschefen
anmält, att kanslersembetet för universitetet i Lund bland de från
universitetet under år 1898 framstälda anslagskraf särskildt framhållit
yrkandet om beredande af nödiga medel för inrättande af ett ordinarie
professorsemhete i speciel privaträtt samt hos Kongl. Maj:t hemstält om
kulteten i
Lund.
[7-]
härför erforderligt anslag.
Beträffande behofvet af en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten
i Lund, som efter den sålunda ifrågasatta tillökningen skulle komma
att omfatta sju ordinarie lärareplatser, hade, enligt hvad departementschefen
vidare meddelat, vid fakultetens sammanträde den 4 maj 1898
yttrats, bland annat, följande.
Redan år 1875 hade fakultetens upprepade framställningar om det
ordinarie lärareantalets ökande från sex — fyra professorer och två
adjunkter — till sju, nemligen fem professorer och två adjunkter, vunnit
det afseende, att ett anslag af 4,500 kronor, motsvarande det dåvarande beloppet
af en ordinarie professors lön, beviljats till förstärkande af lärarekrafterna.
inom fakulteten. Förmånen häraf hade likväl gått förlorad, då
vid adjunktsinstitutionens kort derefter skedda ombildning, hvilken skulle
ega rum utan öfverskridande af befintliga anslag, lärareantalet åter förminskats
till sex: fyra ordinarie och två extra ordinarie professorer. Af
de båda sistnämnda i universitetets stat upptagna lärarebeställningarna
hade för öfrigt, i följd af ogynsamma omständigheter, den ena först för
några år sedan blifvit för fakulteten tillgänglig.
Det låge i öppen dag, att uppfyllandet af de fordringar, som för
examina maste uppställas, i hög grad försvårades, om icke i hvarje ämne
undervisning kunde beredas. Detta vore emellertid knappast möjligt för
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
deri händelse, att ett flertal olika ämnen vore hopade på samma hand.
En alltför långt drifven sammanföring medförde dessutom i ett annat afseende
olägenheter, hvilka vore föga mindre betydande. Bördan att examinera
och tentera i en mångfald skilda ämnen samt sträfvandet att i
dem alla meddela undervisning lade till den grad beslag på lärarens
krafter, att lian ej kunde som sig borde följa vetenskapens framsteg och
taga kännedom om den städse växande, åt olika håll sig förgrenande literaturen.
An mindre blefve tid öfrig till sjelfständig vetenskaplig forskning
och produktion. Dessa förhållanden måste äfven för den, som ville
i lärareverksamheten se professorns enda eller åtminstone hufvudsakliga
uppgift, framstå såsom synnerligen otillfredsställande; ty eu verkligt god
lärare kunde blott den vara, som till fullo beherskade sitt ämne. Men
ännu betänkligare måste saken te sig för en hvar, som hade öppet öga
derför, att universiteten just genom det vid dem ständigt fortgående rent
vetenskapliga arbetet vore kallade att gifva en vigtig insats i kulturutvecklingen.
Tydligt vore, att olägenheter af nu antydd art gjorde sig allt mer
gällande, i samma mån som ett större lärjungeantal kräfde ett större mått
af arbete för tentamina och examina, och det vore i afseende härå att
märka, att sedan år 1875, då behofvet af flere än sex ordinarie lärare erkänts,
antalet lärjungar mer än fördubblats.
Det vore i synnerhet professuren i administrativrätt och nationalekonomi,
som under nu rådande ordning vid fakulteten vore lidande. Denna
professur innefattade i sjelfva verket fem olika, delvis vidlyftiga och från
hvarandra vidt skilda ämnen, nemligen nationalekonomi, finansrätt, näringsrätt,
vexelrätt och kyrkorätt. En tillfredsställande lösning af alla de uppgifter,
som detta embete omfattade, vore från nyss angifna synpunkter
nästan otänkbar. Fakulteten hade derför tillförene flera gånger hemstält
om anslag till en ny ordinarie professur i speciel privaträtt, dervid fakulteten
såsom sin åsigt uttalat, att denna lärostol borde omfatta ämnena
näringsrätt samt vexel- och sjörätt. Inrättandet af en dylik professur
skulle ej blott afhjelpa de missförhållanden, som nu omförmälts, utan derjemte
medföra en annan högst afsevärd fördel. För närvarande bestode
i några fall en synnerligen olämplig gruppering af ämnen för de olika
professurerna inom fakulteten. Sjörätten, hvilken egentligen vore att hänföra
till privaträtten och särskildt till den del deraf, som benämndes speciel
privaträtt, vore förenad med extra ordinarie professuren i statsrätt in. in.,
under det att kyrkorätten, som folie inom den offentliga rättens område
och närmast egde sammanhang med statsrätten, vore inbegripen i det vidtomfattande
ämnet administrativrätt och med detta knuten till national
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
55
ekonomien. Inrättandet af en professur i speciel privaträtt skulle gifva
tillfälle att, till fromma för undervisningen och lärarnes eget vetenskapliga
arbete, vidtaga nödiga ändringar i nyss omförmäla afseende!!.
En jemförelse mellan juridiska fakulteten i Lund, sådan densamma
skulle te sig efter skapandet af en professur i speciel privaträtt, och juridiska
fakulteten i Upsala syntes ej vara opåkallad. Man funne dervid,
att, medan fakulteten i Lund efter den ifrågasatta tillökningen skulle
komma att omfatta fem ordinarie och två extra ordinarie professurer,
fakulteten i Upsala redan länge förfogat öfver ett lika antal ordinarie och
extra ordinarie professorsembeten samt nyligen erhållit anslag till inrättande
af ytterligare eu extra ordinarie professur. En sådan skilnad mellan de
båda fakulteterna som den, hvilken för närvarande egde rum, vore ej
lämplig. Båda måste kunna erbjuda samma betingelser för ett framgångsrikt
bedrifvande af studierna och fördenskull ock i väsentligen lika måtto
tillgodoses uti ifrågavarande afseende. Följden blefve annars, att de utexaminerade
juristerna ej ginge till sina framtida praktiska värf med samma
förutsättningar för eu gagnande verksamhet.
Hvad sålunda vid fakultetens ifrågavarande sammanträde anförts
hade vunnit anslutning inom fakulteten. En medlem af densamma, som
förklarat sig biträda förslaget om en ny professurs inrättande med ämnena
näringsrätt samt vexel- och sjörätt, hade i öfrigt uttalat vissa anmärkningar,
väsentligen afseende — såvidt de berörde nyssnämnda förslag
— att kraftigt framhålla behofvet af en lämpligare fördelning än den
nuvarande af läroämnena inom juridiska fakulteten i Lund.
Fakulteten hade alltså beslutit. hemställa om utverkande af ett årligt
anslag af 6,000 kronor till eu ny ordinarie professur i speciel privaträtt
med förutnämnda omfattning; och sedan det större akademiska
konsistoriet hos Kongl. Maj:t gjort hemställan härom, hade ock kanslersembetet,
såsom departementschefen redan antydt, påkallat Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet för denna fråga, under hänvisning dervid till hvad kanslern
för rikets universitet beträffande frågans vigt och betydelse anfört i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 30 september 1897. I denna skrifvelse hade
anslag till den ifrågavarande professuren framhållits såsom synnerligen
välbehöfligt för upprätthållande af den juridiska fakultetens verksamhet
och med särskildt afseende å önskvärdheten, att juridiska fakulteten i Lund
måtte i afseende å lärarekrafter icke blifva alltför underlägsen juridiska
fakulteten vid universitetet i Upsala.
Departementschefen har vidare för egen del till protokollet yttrat
följande:
Behofvet af en reglering af ämnesfördelningen vid de nuvarande juri
-
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
diska lärostolarna i Lund samt af en utbrytning af vissa af ämnena för bildande
af en ny ordinarie professur i juridiska fakulteten derstädes syntes
departementschefen framgå af hvad i frågan anförts. Den fortgående specialiseringen
å den juridiska vetenskapens område utöfvade, såsom antydts,
i nämnda afseende en betydelsefull inverkan. Likaledes måste departementschefen
erkänna vigten af att rikets två universitet ej blefve allt för
olikstälda beträffande lärareantalet inom de juridiska fakulteterna. Departementschefen
ansåge fördenskull den gjorda framställningen väl förtjent
att vinna Kongl. Maj:ts understöd. Hvad beträffade omfattningen
af den nya lärostolen hade departementschefen ej någon erinran att göra
mot förslaget att till densamma förlägga ämnena näringsrätt samt vexeloch
sjörätt.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har departementschefen
hemstält om aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande proposition.
I anslutning till hvad af Kongl. Maj:t föreslagits hemställer utskottet,
a t att Riksdagen må, för inrättande af en ny ordinarie
professur inom juridiska fakulteten vid universitetet i
Lund bevilja ett årligt anslag af 6,000 kronor, deraf
4,500 kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar.
Ay. löneför- 9;0) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, dels till föriöne?mSgCät
höjande af vice bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund aflöning
vice bibiiote- från 3,500 kronor till 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500
universitets- kronor tjenstgöringspenningar, bevilja ett årligt anslag af 500 kronor, dels
biblioteket i ock medgifva, att lönen för hemälde vice bibliotekarie måtte kunna höjas
"V efter 5 års tjenstgöring, infallande före eller efter dessa bestämmelsers
L •-* trädande i tillämpning, med 500 kronor och efter 10 års sådan tjenst
göring
med ytterligare 500 kronor, samt att ifrågakomna två ålderstillägg
måtte utgå af det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag:
ålderstillägg.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande.
För vice bibliotekarien -vid universitetsbiblioteket i Lund utgjorde
ordinarie löneanslaget för närvarande 3,500 kronor, deraf tjenstgöringspenningar
1,000 kronor. År 1889 hade emellertid Riksdagen, med bifall till
Kongl. Maj:ts framställning, på extra stat för år 1890 beviljat ett personligt
lönetillägg af 500 kronor åt dåvarande vice bibliotekarien A. J. T. Palm,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
57
och enahanda lönetillägg hade sedermera beviljats för Palm å extra stat
för åren 1891 —1896.
Sedan Palm sistnämnda år undfått afsked, hade Kongl. Maj:t med
anledning af bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund derom
gjorda framställning, i proposition till 1897 års Riksdag begärt, att Riksdagen
måtte till förhöjning af den för vice bibliotekarien vid nämnda
bibliotek faststälda lön från 3,500 kronor till 4,000 kronor bevilja ett årligt
anslag af 500 kronor, men Riksdagen, som funnit sig ej böra medgifva
den begärda förhöjningen i den ordinarie lönen, hade i stället beviljat
såsom personligt lönetillägg för år 1898 åt dåvarande vice bibliotekarien
F. E. Braune ett anslag å extra stat af 500 kronor. Om enahanda anslag
å extra stat för år 1899 hade Kongl. Maj:t gjort framställning till
1898 års Riksdag. Men sedan Kongl. Mai it den 4 mars sistnämnda år på
gjord ansökning förklarat Braune berättigad att efter erhållet afsked åtnjuta
pension å allmänna indragningsstaten samt Riksdagen delgifvits detta
Kongl. Maj:ts beslut jemte Braunes förklaring, att han önskade söka entledigande
från vice bibliotekariebefattningen vid utgången af vårterminen
1898, hade Riksdagen funnit den gjorda framställningen icke till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Frågan om beredande af lönetillökning åt vice bibliotekarien vid
universitetsbiblioteket i Lund hade nu åter väckts af bibliotekarien vid
nämnda bibliotek och hade upptagits bland de anslagskraf, hvarom det
större konsistoriet och kanslersembetet vid universitetet i Lund under nästlidna
år hos Kongl. Maj:t gjort hemställan. Den nu i ämnet gjorda framställningen
afsåge en förhöjning i den ordinarie lönen med 500 kronor, på
sätt Kongl. Maj:t äskat i propositionen till 1897 års Riksdag, och till stöd
för förslaget om denna förhöjning hade bibliotekarien åberopat de skäl,
som af honom anförts till förmån för omförmälda tidigare framställning
om det ordinarie löneanslagets ökande. Under erinran om obilligheten af
vice bibliotekariens ringa aflöning i förhållande till den honom åliggande
trägna tjenstgöringen och de fordringar, som stäldes på hans kompetens,
samt de löneförmåner, som åtnjötes af motsvarande tjensteman annorstädes
i vårt land, hade bibliotekarien då yttrat, bland annat: af ålder hade vicebibliotekarietjensten,
med hvilken vore förenad skyldigheten att vid förfall
för ordinarie bibliotekarien uppehålla hans tjenst, ansetts likstäld med
adjunkts- eller extra ordinarie professorstjenster, och liknande kompetensvilkor
torde i allmänhet hafva stälts på dessa befattningar. Men vice
bibliotekariens tjenstgöring, hvilken i regeln icke kunde anslås till mindre
än fem timmar dagligen — ofta vida derutöfver — utsträcktes, i motsats
mot akademiska lärares, äfven till ferierna och afbrötes endast af halfannan
Bill. till Rikad. Prof. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 9 Häft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
månads semesterledighet. Toge man hänsyn till det band, som tjensteåliggandena
pålade vice bibliotekarien, torde denne i sjelfva verket kunna
anses vara den svagast aflönade tjensteman vid universitetet i Lund, nemligen
bland dem, för hvilka jemte yrkesbildning också kräfdes vetenskaplig bildning.
Afveu i förhållande till andra tjensteman i motsvarande grad stälde
sig hans aflöningsvilkor obilligt låga. Vice bibliotekarien i Upsala åtnjöte
en löneinkomst af 4,000 kronor. De båda bibliotekarierna i kongl. biblioteket
började med en aflöning af 4,500 kronor samt uppnådde, genom två
ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, 5,500 kronor. Och desse tjenstemäns
arbete vore, enligt hvad universitetsbibliotekarien af personlig erfarenhet
kunde intyga, i intet afseende mera ansvarsfullt eller kräfde större insigter
eller tidsutdrägt än en vice bibliotekaries vid Lunds universitets bibliotek.
Härtill komme, att erfarenheten visat, att denna sistnämnda tjenst
ingalunda kunde betraktas såsom en öfvergångsplats till bibliotekariebefattningen.
Sedan år 1733, då en vice bibliotekarie först tillsatts vid Lunds
universitets bibliotek, och till närvarande tid — sålunda under en tidrymd
af öfver 160 år, hvarunder platsen varit besatt med 10 innehafvare —
hade endast en vice bibliotekarie befordrats till bibliotekarietjcnsten.
Departementschefen har vidare för egen del yttrat:
Då Riksdagen år 1897 förklarat sig ej medgifva den föreslagna förhöjningen
i den ordinarie lönen för vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Lund, hade detta skett under hänvisning till att vice bibliotekarien
Braune då redan uppnått en ålder af mer än 63 år och således snart
skulle blifva pensionsberättigad, hvadan tidpunkten ej vore lämplig för
genomförande af en förändring i den ordinarie aflöningen. Riksdagen hade
tillika uttalat, att de skäl, som anförts till stöd för förslaget att höja aflöningen
för vice bibliotekarien vid universitetet i Lund till samma
belopp, som tillkomme motsvarande tjensteman i Upsala, icke kunde frånkännas
betydelse. Riksdagens sålunda uttalade uppfattning af de till förmån
för en förhöjning i aflöningen för ifrågavarande bibliotekstjensteman anförda
grunder delade departementschefen i allo. Och då Braune numera afgått
från tjensten och efterträdts af förutvarande förste amanuensen vid biblioteket
C. J. F. af Petersons, född år 1851, qvarstode ej längre de af Riksdagen
förut anförda betänkligheter mot löneförhöjningen. För sin del
funne departementschefen så mycket större anledning att understödja
framställningen om en förhöjning med 500 kronor i bemälde tjenstemäns
aflöning, som enligt den under år 1898 faststälda nya lönestaten för extra
ordinarie professorer — med hvilken kategori af universitetslärare vice
bibliotekarierna icke utan skäl plägat jemföras •— aflöningen för extra
ordinarie professorerna numera i regeln utginge med ett belopp af 4,500
iStatsutskottets Utlåtande N:o 9.
59
kronor, med rätt derjemte till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor;
och ansåge departementschefen den sålunda ifrågasatta förökningen i löneförmåner
lämpligen höra tilläggas de nu till 1,000 kronor uppgående
tjenstgöringspenningarna. Härigenom skulle vinnas likformighet med de
aflöningsförmåuer, som för närvarande tillkomme vice bibliotekarien vid
universitetsbiblioteket i Upsala.
Med hänsyn bland annat till den nyss antydda likheten i en extra
ordinarie professors och en vice bibliotekaries ställning hade departementschefen
redan tillstyrkt Kongl. Maj:t att söka bereda vice bibliotekarierna
vid universitetsbiblioteket i Upsala rätt till två ålderstillägg å lönen.
Samma skäl, som föranledt departementschefen att hos Kongl. Maj:t göra
hemställan i detta afseende, talade äfven för önskvärdheten att utverka
enahanda förmån för vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund.
Departementschefen ansåge sig fördenskull böra i detta sammanhang underställa
frågan härom Kongl. Maj:ts pröfning.
Under åberopande af hvad sålunda hlifvit anfördt, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af
ofvan angifna innehåll.
På grund af hvad i statsrådsprotokollet blifvit anfördt och under
hänvisning till hvad utskottet under punkt 4:o) här ofvan yttrat i fråga
om vice bibliotekariernas vid Upsala universitetsbibliotek löneförmåner
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts
förevarande framställning,
l:o) till förhöjande af vice bibliotekariens vid universitetsbiblioteket
i Lund aflöning från 3,500 kronor
till 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500 kronor
tjenstgöringspenningar, bevilja ett årligt anslag af
500 kronor, samt
2:o) medgifva, att lönen för bemälde vice bibliotekarie
må kunna efter 5 års tjenstgöring, inberäknad
äfven den tjenstgöringstid, som infallit före dessa bestämmelsers
trädande i tillämpning, höjas med 500 kronor,
samt att ifrågakomna ålderstillägg må utgå af det under
åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.
I0:o) På grund af bestämmelserna i kongl. förordningen om afskrift;? ersättning
ning af den från viss jord inom Skåne in. fl. provinser utgående kyrkotionde''^"^"/,
har af skäl som blifvit under punkt 2:o) här ofvan anförda, framställning afskrifning.
till Riksdagen gjorts derom, att anvisningen i kontant till universiteten [9.]
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
måtte förhöjas med ersättningsbelopp till Lunds universitet för vaxljusrnedlen,
819 kronor SO öre, och till samma universitet för afskrifven kyrkotionde,
31,773 kronor 2 öre, eller med tillhopa i jemnadt tal 32,593 kronor.
Utskottet, som icke haft något att häremot invända, hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Under förutsättning af bifall till hvad utskottet under punkterna
4:o)—10:o) föreslagit, kommer anslaget i kontant till universiteten, nu
757,781 kronor, att ökas med tillhopa 51,943 kronor eller till 809,724 kronor.
Ang. ändring 11 :o) Då af bestämmelserna i nyssnämnda kongl. förordning om afanledning
af skritning åt den tran viss jord mom skalle m. n. provinser utgående
kyrkotionde^ kyrkotionde följer, att kyrkotionden icke skall i riksstaten för år 1900
afskrifning. Upp^agaSj ha,r Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att utesluta det i 1899 års
riksstat under anslaget till universiteten och rubriken »indelning och dermed
jemförlig anvisning på förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna belopp
35,820 kronor.
Utskottet hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit
må af Riksdagen bifallas.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Ang. anslag un 12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till förbättrande af
vikariats- arfvodena åt vikarierande lärare vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
ar/t oden. m°^.e })ev] ljas ett ärligt anslag af 2,000 kronor, att användas enligt de
bestämmelser, som af Kongl. Maj:t meddelas.
Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
erinrat, hurusom han vid anmälan af universitetens anslagsbehof
redogjort för de ansökningar om förbättrade ekonomiska vilkor under
vikariat, som gjorts af docenter i Upsala och Lund. På sätt departementschefen
dervid omförmäla hade äfven docenter vid karolinska medikokirurgiska
institutet till Kongl. Maj:t inkommit med ansökning om förbättring
af deras vikariearfvoden.
Dessa sökande hade uttalat enahanda uppfattning om docentinstitutionens
betydelse, som gjorts gällande af docenterna vid universiteten. För att
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
61
bevara sin kompetens till de värf, som kunde anförtros docenten, måste
han, hade sökandena yttrat, naturligen noga följa med framstegen inom sin
vetenskap, hvarigenom han icke i lika vidsträckt man som andra läkare
— detta gälde i synnerhet om docenterna i de teoretiska läroämnena
kunde bereda sig inkomster genom praktisk verksamhet. Att den sålunda
anstälde docenten erhölle någon ersättning, syntes vara af billighet påkalladt.
De två docentstipendier, som funnes vid karolinska institutet, gjorde
härvidlag ej tillfyllest.
Då således docent vid karolinska institutet i allmänhet ej åtnjöte någon
löneförmån, när han ej vore i direkt tjenstgöring, men likväl måste
hålla sig beredd att mottaga de uppdrag, som kunde varda honom anförtrodda,
”ansåge sökandena det vara så mycket mer behjertansvärdt, att
docenten under den tid, då han innehade förordnande att förrätta professor^
enst, erhölle skälig ersättning för sitt arbete. Af en vid ansökningen
fogad tabell framginge, att den ersättning, som i berörda hänseende tillkomme
docenten, vore ringa; och uppenbart vore, att densamma ej kunde
anses stå i rimligt förhållande till det arbete och ansvar, som vore förenad!
med förordnandet.
Sökandena hade något närmare redogjort för beloppen af de ersättningar,
som plägade komma vikarier för lärare vid karolinska institutet till godo.
Förhållandena öfverensstämde naturligen nära med dem vid universiteten.
Dock påpekade sökandena, att, medan institutets lärare i de teoretiska ämnena
hade undervisningsskyldighet under vid pass åtta manader af aret, likasom
vid universiteten, hade lärarne i de praktiska ämnena dylik skyldighet
blott under sex månader af året. Då förordnande af vikarie för professor
utfärdades allenast för den tid, denne haft undervisningsskyldighet, hade
deraf blifvit en följd, att vikarie för lärare i praktiska ämnen i regeln fått
af tjenstgöringspenningarne uppbära ej ens två tredjedelar, såsom vikarier
för universitetslärare, utan blott hälften af nämnda aflöningsmedel. Detta
berodde på’ det rådande beräkningssättet för tjenstgöringspenningarnes tilldelande
åt vikarier. Häri borde fördenskull enligt sökandenas mening en
ändring ske.
Med afseende på storleken af det arfvode, som sökandena ansåge höra
tillerkännas docent, hvilken vid karolinska institutet uppehälle läraretjenst,
anslöte sig sökandena till den mening, som gjorts gällande j docenternas
vid universitetet i Lund hemställan, eller att för vikariat, hvarmed
tentamensskyldighet vore förenad, borde utgå ett arfvode af 3,00<) kronor
för år samt för annat lärarevikariat 2,500 kronor för år. Dock borde
vikarie vid laboratorsbefattningen i bakteriologi, hvilken befattning vore
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
afl Onåd med blott 2,000 kronor, uppbära ett vikariearfvode å enahanda
belopp.
Sökandena ansåge, att för genomförande af den föreslagna förändringen
ej några nya anslag behöfde äskas hos Riksdagen. I jemförelse med universiteten
vore karolinska institutet ogynsamt stäldt så till vida, att någon reservfond
ej funnes derstädes och att alla vid institutet besparade lönemedel återginge
till statsverket. Då det syntes vara billigt, att de medel, som blifvit
anslagna till undervisningens upprätthållande vid karolinska institutet, i
första hand användes till detta ändamål och således äfven till att bereda
skälig ersättning åt dem, som upprätthölle denna undervisning, förmenade
sökandena, att de vid karolinska institutet besparade lönemedlen borde
reserveras till eu fond, hvilken i likhet med reservfonden vid universiteten
skulle stå till kanslerns förfogande och ur hvilken nödiga tillskott till
arfvoden åt vikarierna kunde i mån af behof anvisas.
Sökandena lemnade i sin framställning en utredning rörande de lönemedel,
som under åren 1891 —1895 besparats, och denna utredning syntes
dem ådagalägga, att de besparade lönemedlen i allmänhet skulle förslå till
bestridande af de vikariearfvoden, som sökandena ifrågasatte.
Med stöd af hvad sökandena anfört och åberopat hade de hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes med afseende å lärarevikariat vid karolinska
institutet stadga:
1) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller ordinarie eller extra
ordinarie professorsembete, med hvilket examinationsskyldighet är förenad,
skall utgå för läsår med 3,000 kronor;
2) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller laboratorsbefattningen
i bakteriologi, skall utgå för läsår med 2,000 kronor;
3) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller annan ordinarie lärarebefattning
än i föregående två moment är nämnd, skall utgöra för läsår
2,500 kronor;
4) att vikariatsarfvode skall utbetalas med eu åttondedel af årliga beloppet
för hvarje tjenstgöringsmånad, då vikariatet omfattar ett teoretiskt
ämne, och med en sjettedel af årliga beloppet för hvarje tjenstgöringsmånad,
då vikariatet omfattar ett af följande praktiska ämnen: medicin,
kirurgi, obstetrik och gynekologi, pediatrik, nervsjukdomar, oftalmiatrik,
psykiatri, syfilidologi och hygien; samt
5) att vikariatsarfvode skall utgå af de till karolinska institutet anslagna
tillgängliga lönemedlen, om det embete, som upprätthålles, är ledigt,
samt i andra fall utgöras af dels den del af tjenstgöringspenningarne, som
embetets innehafvare är skyldig att afstå, dels ock erforderligt fyllnadsbelopp
från en af besparade lönemedel på förut antyd t sätt bildad fond.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
63
öfver ansökningen hade, efter remiss till kanslern för rikets universitet,
yttranden afgifvits ej mindre, på sätt departementschefen redan omförmäla
af lärarekollegiet vid karolinska institutet än äfven af de större akademiska
konsistorierna vid universiteten i Upsala och Lund äfvensom af kanslern,
hvarjemte statskontoret afgifvit infordradt utlåtande i ärendet.
Lärarekollegiets yttrande, hvilket, såsom departementschefen redan
nämnt, afsåge jemväl'' ansökningarna från docenter vid universiteten i
Upsala och Lund, hade afgifvits den 21 april 1897 och innehölle hufvudsakligen
följande.
Den af docenterna vid de olika undervisningsanstalterna gjorda hemställan
om förhöjning af vikariatsarfvodena syntes lärarekollegiet synnerligen
behjertansvärd. På grund af den tid, kostnad och duglighet, som
kräfdes för att en person skulle uppnå den utbildning, som fordrades af
en docent, samt på grund af betydelsen af det arbete, hvilket en docent
såsom vikarierande universitetslärare hade sig ålagdt, vore det skäligt, att
han åtnjöte en större ersättning än tjenstgöringspenningarne för den tid,
som vikariatet omfattade.
Vid karolinska institutet både det äfven mången gång visat sig nödvändigt
att bereda högre ersättning, derest lämplig person skulle kunna
förmås att åtaga sig dylikt vikariat. För att erhålla vikarie till lediga
lärareplatser hade lärarekollegiet derför upprepade gånger funnit sig föranlåtet
att begära, det löneförmånerna i deras helhet eller till större delen
skulle få utgå till vikarien. Detta hade varit händelsen dels i många fall,
då docent erhållit förordnandet, dels i flera andra fall, då annan lämplig
person åtagit sig vikariatet. De gjorda framställningarna hade vunnit
Ivongl. Maj:ts bifall.
De arfvoden, som i dessa fall utgått till vikarier, hade i allmänhet
varit betydligt högre än dem, som docenterna i de föreliggande framställningarna
begärde. Dessa sistnämnda arfvoden syntes derför, att döma
efter förhållandena vid institutet, ingalunda vara för högt beräknade.
Detsamma gälde säkerligen äfven vid universiteten, då förhållandena der
ej syntes vara så olika dem vid institutet, att de nämnda summorna kunde
anses öfverstiga hvad som måste betraktas såsom en skälig och billig ersättning
för det arbete och det ansvar, som vore förenade med vikariat af
ifrågavarande slag.
Lärarekollegiet ansåge sig derför såväl kunna vitsorda behofvet af den
begärda förhöjningen i vikariatsarfvodena som äfven kunna på det varmaste
tillstyrka bifall till densamma.
Emedan behofvet af vikarie gjorde sig gällande för den del af året,
da undervisningen påginge, och emedan förordnande af vikarie ofta bru
-
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
kade afse endast denna tid eller en del deraf, syntes det lämpligt, att man
vid beräkning af vikariatsarfvode utginge från den tid, under hvilken undervisningsskyldighet
tillhörde den ifrågavarande lärareplatsen, såsom det i
docenternas petition närmare funnes angifvet. Lärarekollegiet ansåge sig
derför äfven i denna punkt böra tillstyrka den af docenterna gjorda framställningen.
Karolinska institutet hade en helt annan ställning än universiteten
derutinnan, att besparade lönemedel icke samlades till en reservfond, utan
indroges till statsverket. Vid karolinska institutet funnes således icke
några andra medel tillgängliga för vikariatsarfvoden än de tjenstgöringspenningar,
som tjenstens innehafvare vore skyldig att afstå.
Någon utsträckning af nu gällande skyldighet att afstå tjenstgöringspenningar
vore icke ifrågasatt och torde väl ej skäligen böra ifrågasättas.
Dessa medel försloge emellertid ej på långt när till de förhöjda vikariatsarfvodena.
Om docent, som erhölle förordnande att uppehålla tjenst, innehade
docentstipendium, ansåge lärarekollegiet detta böra inberäknas i arfvodet
till så stor del, som enligt nyssnämnda beräkningsgrund motsvarade tiden
för förordnandet. Då det vid institutet funnes endast två sådana stipendier,
komme emellertid detta säkerligen att blifva af ringa inflytande på frågan.
Docenterna hade derför föreslagit bildande af cn reservfond genom besparade
lönemedel, och lärarekollegiet funne en sådan åtgärd vara synnerligen
önsklig.
Men äfven om förslaget härom komme till utförande, vore dock ej
säkert, att denna reservfond skulle förslå att fylla de kraf, som stäldes på
densamma. Omsättningen af lärare och deraf föranledt behof af vikarier hade
nemligen under det sista decenniet varit särdeles stora vid karolinska institutet.
Såsom förhållandena för tillfället vore vid institutet, kunde man
under den närmast kommande tiden ej förutsätta, att antalet vakanser och
summan af besparade lönemedel skulle uppnå samma höjd som under det
gångna decenniet. Man kunde ej heller vara förvissad, att behofvet af
vikarier skulle minskas i samma grad som inbesparade lönemedel. Äfven
torde framgent likasom hittills andra tillfälliga behof komma att göra sig
starkt gällande. För att med trygghet kunna motse och möta dessa kraf
vore det derför nödigt, att ytterligare medel funnes att tillgå för att i mån
af behof för ändamålet användas. Ett årligt förslagsanslag vore fördenskull
af behofvet påkalladt.
Under åberopande af hvad lärarekollegiet anfört, hade kollegiet, med
tillstyrkan af bifall till nu ifrågavarande ansökning, hemstält, att af
:.4W
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
65
institutets besparade lönemedel måtte samlas en reservfond, hvilken
efter kanslerns medgifvande finge användas ej mindre för att kunna utbetala
vikariatsarfvoden till de belopp, som docenterna begärt, än äfven för
andra tillfälliga behof vid institutet, samt att derjemte ett årligt förslagsanslag
måtte utverkas för att dermed fylla dessa behof, derest reservfondens
medel blefve otillräckliga eller om den föreslagna reservfonden ej
komme till stånd.
De akademiska konsistoriernas yttranden, hvilka afgifvits i sammanhang
med deras utlåtanden öfver universitetsdocenternas ansökningar, innehölle
ej, utöfver hvad departementschefen ur dessa yttranden meddelat
vid omförmälande af sistnämnda ansökningar, några särskilt karolinska
institutet vidkommande uttalanden.
För innehållet i statskontorets den 10 juni 1898 afgifna utlåtande i
ärendet ville departementschefen lemna en kort redogörelse. Efter en sammanfattning
af bestämmelserna i gällande stat för karolinska institutet, dervid
statskontoret jemväl omförmält det vid institutet inrättade tandläkareinstitutet,
hade statskontoret erinrat om de föreskrifter, som vore meddelade
i fråga om tjenstgöringspenningarnes åtnjutande, samt redogjort för åtskilliga
fall, då Kongl. Maj:t vid ledighet i ordinarie eller extra ordinarie
professorsbefattningar vid institutet medgifvit-, att utöfver de med de lediga
befattningarna förenade tjenstgöringspenningarne finge af vikarie, vare sig
dertill förordnats vid institutet anstäld docent eller annan lämplig person,
uppbäras hela lönen eller del deraf, i följd hvaraf vikariearfvoden vid institutet
understundom utgått med belopp, utgörande ända till 6,000 kronor.
Statskontoret hade vidare erinrat, att anslaget till karolinska institutet
anordnades i sin helhet af statskontoret till redovisning af institutet, hvilket,
sedan alla utgifter enligt stat eller särskilda Kongl. Maj:ts medgifvanden
blifvit bestridda, till statskontoret återlevererade öfverskotten. Dessa öfverskott
hade, enligt hvad statskontoret meddelat, för åren 1888—1897 utgjort
i medeltal 1,919 kronor 41 öre om året.
1 händelse de af docenter i Upsala och Lund, enligt hvad statskontoret
inhemtat, gjorda ansökningar vunne afseende hos Kongl. Maj:t och förhöjd
vikariatsersättning bereddes universitetens docenter, ansåge statskontoret
eu dylik förmån ock böra tillkomma docenterna vid karolinska institutet
vid de tillfällen, då professorsembeten derstädes af dem uppehölles; och
statskontoret uttalade den mening, att de af sökandena lör sådant vikariat
föreslagna belopp, i jemförelse med hvad al Kongl. Maj:t i de af statskontoret
angifna särskilda fall beviljats, icke vore för höga, och att tillgång
till dessa arfvoden kunde, när fråga vore om uppehållande af ledig tjenst,
beredas af då uppkommande lönebesparing, men att ovisst torde vara, om
Bih. till Riksd. 1’rot. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 9 Häft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
dessa besparingar kunde lemna tillgång äfven till sålunda förhöjd ersättning
för uppehållande af läraretjenst under ordinarie innehafvaren beviljad
tjenstledighet.
Hvad slutligen vidkomme det af kanslern i hans förutnämnda skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 3 november 1898, hvilken jemväl afsett ansökningen
af docenter vid karolinska institutet, afgifna utlåtande i ärendet, hänvisade
departementschefen till hvad han ur detta utlåtande anfört vid
anmälan af universitetsdocenternas ansökningar. Beträffande särskildt
förhållandena vid karolinska institutet ansåge kanslern, att, då derstädes
saknades reservfond — i hvilket förhållande kanslern ej i detta sammanhang
ville föreslå någon ändring — det framdeles såsom hittills komme
att blifva nödvändigt att hos Kongl. Maj:t, när omständigheterna det
kräfde, göra framställning om sättet för de erforderliga vikariatsarfvodenas
utgående och om beredande af de härför nödiga medlen. Men det skulle
dock vara mycket fördelaktigt, om institutet hade å ordinarie stat sig
anvisadt något visst mindre belopp, hvarmed åtminstone de städse återkommande
utgifterna för kortare och mera tillfälliga vikariat kunde gäldas.
Likasom för universiteten vore ett ordinarie anslag för dylikt ändamål
behöflig! för karolinska institutet.
På grund af hvad i ärendet förekommit hemstälde kanslern om
proposition till Riksdagen derom, att karolinska institutet måtte till arfvoden
åt vikarierande yngre akademiska lärare erhålla ett anslag å ordinarie
stat af 2,000 kronor, att, sedan vederbörande afgifvit förslag, användas
efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje särskildt fall.
Departementschefen har slutligen, beträffande den af docenter vid
karolinska institutet gjorda ansökning hänvisat i tillämpliga delar till hvad
han uttalat beträffande framställningarna af docenter vid universiteten i
Upsala och Lund. I öfrigt funne departementschefen lika med universitetskanslern
ej anledning att för närvarande ingå på frågan om bildande vid
karolinska institutet af en reservfond eller att tillstyrka fastställande af de
bestämmelser rörande besparade lönemedels användning, som i sammanhang
med tanken på en reservfonds inrättande föreslagits af docenter vid
institutet.
Under åberopande af hvad departementschefen för egen del anfört och
af innehållet i kanslerns yttrande i ämnet tillstyrkte departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till förbättrande af arfvodena åt
vikarierande lärare vid karolinska mediko-kirurgiska institutet bevilja ett
årligt anslag af 2,000 kronor, att användas enligt de bestämmelser, som
af Kongl. Maj:t blefve meddelade.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
67
Utskottet, som i punkten 7:o) här ofvan tillstyrkt bifall till Kongl.
Maj:ts framställning om beviljande af anslag till förbättrande af arfvodena
åt vikarierande lärare vid universiteten i Upsala och Lund, har ej heller
haft något att erinra emot hvad i nu förevarande ärende i enahanda syfte
föreslagits beträffande vikarierande lärare vid karolinska institutet; och får
alltså utskottet hemställa,
att Riksdagen må till förbättrande af arfvodena åt
vikarierande lärare vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
bevilja ett årligt anslag af 2,000 kronor, att användas
enligt de bestämmelser, som af Kongl. Maj:t meddelas.
13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte förhöja &n-Ang. ökning af
slaget till bibliotekets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet underhåll “bmhteJts
och förökande, nu 4,000 kronor, med 4,000 kronor eller till 8,000 kronor, underhåll och
samt medgifva, att ett belopp af 500 kronor deraf måtte kunna användas ^°r1°ka*dt
till arbetsbiträde vid biblioteket.
I fråga om detta ärende lemnar statsrådsprotokollet följande upplysningar:
I
skrifvelse den 14 september 1898 till universitetskanslern hade
lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anhållit om hans
medverkan, på det att å institutets stat, i stället för det nuvarande anslaget
å 4,000 kronor till bibliotekets underhåll och förökande, måtte uppföras
ett ordinarie anslag å 8,000 kronor för enahanda- ändamål äfvensom
till arbetsbiträde vid biblioteket.
Det nuvarande anslaget hade institutet åtnjutit från och med år 1891.
I den åf lärarekollegiet under år 1889 gjorda hemställan, på föranledande
hvaraf Kongl. Maj:t aflåtit proposition i ämnet till 1890 års Riksdag och
för hvars innehåll funnes redogjordt i protokollet öfver ecklesiastikärenden
den 11 januari 1890, hade bibliotekets behof beräknats på följande sätt:
till tidskrifter ........................................................................... kronor 2,000
» nyutkommande litteratur, deri inbegripet fortsättning af
förut inköpt ........................................................................ » 1,000
» vigtigare äldre litteratur och komplettering af defekter » 1,000
» inbindning .................................................................................. » 1,000
eller tillsammans kronor 5,000
Då emellertid Kongl. Maj:t funnit antagligt, särskildt med afseende å
de för inbindning och för komplettering af defekter gjorda beräkningar,
att anslaget kunde utan ändamålets förfelande nedsättas, hade Kongl. Maj:t
[IL]
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
af Riksdagen äskat anslag till belopp af 4,000 kronor, hvilken framställning
ock vunnit Riksdagens bifall.
Lärarekollegiet hade nu anfört, att erfarenheten under de gångna sju åren
i ständigt växande grad ådagalagt svårigheten att med ett så litet anslagsbelopp
tillfredsställa de kraf, som institutets egen undervisning och den
vetenskapliga forskningen inom landet med rätta ansåge sig böra ställa
på statens förnämsta medicinska boksamling. Erfarenheten hade också
ådagalagt, att den år 1889 uppgjorda beräkningen, långt ifrån att vara
för högt tilltagen, i hvarje särskild post understigit behofvet.
Hvad lärarekollegiet år 1889 yttrat om vigten och omfattningen af
den medicinska tidskriftslitteraturen och angelägenheten af att vid bokförvärfvet
i främsta rummet tillgodose denna, egde icke blott fortfarande
full giltighet utan hade under den medicinska vetenskapens snabba framsteg
vunnit än ytterligare betydelse. Talrika specialtidskrifter hade under
de senaste åren börjat utgifvas, och oupphörligt uppstode nya sådana,
hvilka icke kunde undvaras, såvida tillfälle skulle kunna beredas att inom
vårt land följa de medicinska vetenskapernas framsteg. Biblioteksnämnden
hade också sett sig nödsakad att år från år öka tidskriftsinköpen. Institutet
prenumererade för närvarande på 125 tidskrifter — deras antal hade
år 1889 uppgått allenast till 84 — men tidskriftsprenumerationen medtoge
också nu icke mindre än tre fjerdedelar af hela biblioteksanslaget. Att
ett så stort antal tidskrifter kunde erhållas för ett belopp af omkring
3,000 kronor berodde för öfrigt derpå, att genom öfverenskommelse med
utgifvaren af »Nordiskt Medicinskt Arkiv» ett större antal periodiska
skrifter, som erhölles i utbyte mot nämnda tidskrift, finge af institutet
öfvertagas för betydligt nedsatt pris, i många fall uppgående till endast
portokostnaden för bytesexemplar af »Nordiskt Medicinskt Arkiv». Till
en utvidgad tidskriftsprenumeration funnes numera ingen tillgång.
För den icke periodiska litteraturen, hvarför institutet år 1889 ansett
ett belopp af 1,000 kronor om året erforderligt, hade på grund af de
ökade tidskriftsinköpen icke på långt när den beräknade summan kunnat
användas. Under de förflutna sju åren hade tillsammans endast 390 nya
verk blifvit inköpta, eller i medeltal omkring 56 årligen, och huru ringa
detta antal vore i förhållande till den litterära produktionen inom ifrågavarande
vetenskapsområde vore för en hvar uppenbart. Inom åtskilliga
af medicinens grenar hade nästan inga nyutkommande verk kunnat inköpas,
och vid flera tillfällen hade biblioteksnämnden på grund af kostnadsfrågan
nödgats afslå inköpsförslag, som inkommit från lärare vid
institutet.
I än mindre grad hade det varit möjligt att med de till buds stående
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
69
tillgångarna fylla luckorna i den äldre litteraturen. Utom enstaka inköp
hos antiqvarier och på auktioner hade förvärfvet af äldre litteratur inskränkt
sig till inköp af doktor Anton Berghs rikhaltiga oftalmologiska bibliotek
för 1,100 kronor och en del af professor A. Andersons gynekologiska
boksamling för 365 kronor. Huru vigtigt det vore, att tillgångar ej
saknades, då tillfälle erbjöde sig till dylika synnerligen fördelaktiga förvärf,
ansåge lärarekollegiet knappt behöfva påpekas.
Hvad slutligen anginge bindningskostnaden, hade anslaget endast
räckt till inbindning af tidskriftserierna, hvadan såväl de årligen inköpta
nyare verken som större delen af de sedan gammalt i biblioteket befintliga
obundna böckerna fortfarande saknade band och derför vore utsatta för
faran att skadas eller rent af förstöras.
Vid beräkningen af bibliotekets anslagsbehof borde derjemte tagas i
betraktande, dels att, sedan det nuvarande anslaget blifvit bestämdt, tillkommit
ett nytt läroämne vid institutet, nemligen bakteriologien, dels att genom
upprättande af det nya tandläkareinstitutet äfven odontologien blifvit vid
undervisningen representerad. Båda dessa vetenskaper både oafvisliga kraf
på litterära hjelpmedel, hvilka biblioteket för närvarande vore alldeles ur
stånd att tillhandahålla. Billigheten syntes också fordra, att institutets
behof af ökadt biblioteksanslag af statsinagterna beaktades, då såväl kongl.
biblioteket som universitetsbibliotek på senaste tiden fått nya anslag sig
beviljade. Denna tillökning både dock endast i ringa mån kommit de
medicinska studierna i vårt land till godo. Kongl. biblioteket anskaffade
icke någon medicinsk litteratur, och universitetsbiblioteken, hvilka skulle
följa med litteraturen inom alla de fyra fakulteterna, vore ej i tillfälle att
för medicinen afse ens så stora summor som karolinska mediko-kirurgiska
institutet för närvarande både att för ändamålet använda. Också anlitades
institutets bibliotek fortfarande af studieidkare i hela landet, icke minst i
universitetsstäderna, och det belopp, som anvisades till dess förökande,
blefve alltså till gagn ej blott för institutet sjelft och hufvudstadens läkarecorps
utan skulle blifva fruktbringande för landet i dess helhet.
Utom för inköp och bindning af böcker både äfven för andra ändamål
anslagsbehof för institutets bibliotek gjort sig gällande. Sedan 1897 års
början hade, för att tillmötesgå fleres önskningar, bibliotekets läsrum, utom
de ordinarie tiderna på eftermiddagarna, hållits tillgängligt från klockan
10 till klockan 2 alla helgfria dagar under terminerna. Såsom ersättning
åt ett qvinligt biträde, som under sistnämnda tider tillhandagått
allmänheten och öfvervakat bibliotekets begagnande, både af den Rossanderska
fondens räntemedel utbetalats ett belopp af 500 kronor årligen.
Som nämnda fond ej längre medgåfve eu sådan utbetalning, kunde emellertid
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
biblioteket från och med höstterminen 1898 ej längre hållas tillgängligt
på förmiddagarna. Då det likväl visat sig, att biblioteket under dessa tider
synnerligen flitigt anlitats, vore det högeligen önskvärdt, att medel kunde
beredas för att hålla biblioteket tillgängligt jemväl om förmiddagarna.
På grund af hvad sålunda anförts, hade biblioteksnämnden beräknat
bibliotekets anslagsbehof på följande sätt:
till tidskrifter........................................................................... kronor 3,500: —
» nyutkommande litteratur................................................. » 1,500: —
» vigtigare äldre litteratur och komplettering af defekter » 1,500: —
» inbindning ..................................................................... » 1,000: —
» arbetsbiträde vid biblioteket ........................................... » 500: —
eller tillhopa ............................................................................. kronor 8,000: —.
Kanslersembetet hade i afgifvet utlåtande förordat den gjorda framställningen.
Då föredragande departementschefen ansåge de skäl, som af lärarekollegiet
anförts till stöd för nu ifrågavarande hemställan, vara af beskaffenhet
att ej kunna jäfvas, tillstyrkte departementschefen, det Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att förhöja anslaget till bibliotekets vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet underhåll och förökande, nu 4,000 kronor, med
4,000 kronor eller till 8,000 kronor, samt medgifva, att ett belopp af 500
kronor deraf måtte kunna användas till arbetsbiträde vid biblioteket.
Utskottet har funnit det vara i statsrådsprotokollet visadt, att karolinska
institutets bibliotek är i behof af ökadt anslag särskildt för inköp
af medicinska tidskrifter och för anställande vid biblioteket af arbetsbiträde;
men då utskottet anser, att derest tillräckligt anslag för tidskrifters
förvärfvande beredes biblioteket och sålunda de medel, hvilka beräknats
till nyutkommande litteratur, vigtigare äldre litteratur och komplettering
af defekter samt inbindning, hädanefter blifva utan afkortning tillgängliga
för sina egentliga ändamål, dessa sistnämnda utgiftsposter skulle kunna så
begränsas, att en förhöjning i anslaget med 3,00() kronor, deraf 500 kronor
till arbetsbiträde, skulle kunna vara tillräcklig, har utskottet ansett sig
böra hemställa,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må förhöja anslaget till bibliotekets
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet underhåll
och förökande, nu 4,000 kronor, med 3,000 kronor,
eller till 7,000 kronor, samt medgifva, att ett belopp
af 500 kronor deraf må kunna användas till arbetsbiträde
vid biblioteket.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
71
14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till aflöning åt en vaktmästare Ang. anslag
vid karolinska mediko-kirurgiska institutets bakteriologiska laboratorium val‘t‘j"tare
måtte beviljas ett årligt anslag af 1,050 krono!’. vid bakterioio
Departementschefen
har med afseende å denna fråga till statsråds- 9l“k“Jubtm
rådsprotokollet meddelat, att karolinska mediko-kirurgiska institutets lärare- [12]
kollegium i sin förut omförmäld a skrifvelse äfven gjort framställning om
ett anslag af 1,050 kronor till aflöning af en vaktmästare vid institutets
bakteriologiska laboratorium. Till stöd för denna sin anhållan hade lärarekollegiet
anfört, att det arbete, som vore att utföra på institutets bakteriologiska
laboratorium, till följd af sin art med nödvändighet kräfde tillgång
till betjening. Denna betjenings uppgifter vore af mångahanda slag samt
i hög grad magtpåliggande och tidsödande. En vaktmästare, anstäld vid
ett bakteriologiskt laboratorium, måste vara särskilt skolad i sitt fack.
Han skulle exempelvis hafva färdighet i tillagning af näringssubstrat, passande
till odling af de olika till undersökning förekommande bakteriearterna,
han skulle taga temperaturen på försöksdjuren, passa thermostater och
kulturer, skulle understundom assistera vid djurförsök och andra laborationer,
förutom det att han hade att diska, tvätta o. s. v. En annan
vigtig uppgift ålåge honom dessutom. Han skulle hafva hand om laboratoriets
alla försöksdjur, hvilket ensamt kräfde en tid af omkring fem
timmar dagligen. Härigenom vore han så bunden vid laboratoriet, att
han icke kunde räkna på ledighet någon enda dag under veckan.
Det nu antydda vigtiga arbetet hade vid bakteriologiska laboratoriet
hittills utförts af en vaktmästare, hvilken aflönats dels med 25 kronor i
månaden af medel, som utgått från den patologiska institutionens anslag,
och dels med 40 kronor i månaden, som lemnats af förre laboratorn i
bakteriologi vid institutet, hvilken i gengäld haft rättighet att begagna
sig af vaktmästarens hjelp under den tid, då denne ej måst uteslutande
egna sig åt sin tjenst vid laboratoriet. En sådan anordning vore dock
i sig sjelf förkastlig, emedan den med nödvändighet medförde, att en stor
del af vaktmästarens arbete droges från laboratoriet, hvars skötsel derpå
blefve lidande. Erfarenheten både nemligen visat, att vaktmästaren borde
egna sitt arbete odeladt åt laboratoriet. Ifrågavarande anordning hade
också tillkommit blott såsom en nödfallsåtgärd, och med utgången af år
1898 komme den i hvarje fall att upphöra, alldenstund förre laboratorn
icke längre ansåge densamma för sig förmånlig. Under sådana förhållanden
vore det nödvändigt att söka erhålla statsanslag till aflöning af en
vaktmästare vid bakteriologiska laboratoriet, så mycket mer som det
visat sig, att de beräkningar, på hvilka det för laboratoriet äskade och
af Riksdagen beviljade anslaget grundade sig, upptagit de erforderliga
72
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
utgifterna alltför knappt. Den bakteriologiska tekniken vore också stadd i
en synnerligen hastig utveckling; tid efter annan uppfunnes nya forskningsmetoder,
hvilka helt naturligt kräfde förbättrade vetenskapliga apparater,
och det hade på senaste tiden visat sig, att denna nya materiel hade en
stark tendens att blifva komplicerad och till följd deraf dyrbar. Om den
vetenskapliga verksamheten på laboratoriet skulle kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt bedrifvas, vore det derför nödvändigt, att man äfven i
detta hänseende följde utvecklingen. Häraf hade emellertid redan uppstått en
väsentlig ökning i den ursprungligen beräknade kostnaden för nyanskaffning.
Under nu skildrade förhållanden vore det omöjligt att af det till patologisk-anatomiska
institutionen anvisade anslaget aflöna en för dess bakteriologiska
laboratorium afsedd vaktmästare; och som den vid den patologiska
institutionen för öfrigt anstälda betjeningen helt och hållet upptoges
af sin tjenstgöring, så återstode blott att söka erhålla statsanslag till
aflöning åt bemälde vaktmästare. Då det derjemte visat sigs att denne
vaktmästares tid måste fullt tagas i anspråk för det bakteriologiska laboratoriets
räkning, borde denna aflöning utgå med ett belopp, motsvarande
andra vid institutet anstälda vaktmästares aflöning, eller 750 kronor årligen
jemte ersättning för bostad och vedbrand, hvilken ersättning skäligen kunde
anslås till 300 kronor årligen.
Kanslersembetet hade på af lärarekollegiet anförda skäl tillstyrkt den
gjorda framställningen; och då departementschefen funne behofvet af särskild
betjening vid det bakteriologiska laboratoriet oafvisligt samt bölle
före, att en för det ifrågavarande arbetet lämplig vaktmästare icke kunde
för mindre kostnad erhållas, hemstälde departementschefen, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till aflöning åt en vaktmästare vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets bakteriologiska laboratorium bevilja ett
årligt anslag af 1,050 kronor.
På de skäl, som af karolinska institutets lärarekollegium blifvit anförda,
vill utskottet förorda, att till aflöning åt en vaktmästare vid karolinska
institutets bakteriologiska laboratorium jnå beviljas det begärda
anslaget å 1,050 kronor, hvarvid likväl synes böra föreskrifvas, att det
belopp af 300 kronor, som, enligt hvad ofvan angifvits, beräknats utgöra
ersättning åt vaktmästaren för bostad och vedbrand, bör utgå endast så
länge bostad icke lämpligen kan vaktmästaren inom någon af institutets
byggnader beredas.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen till
aflöning åt en vaktmästare vid karolinska mediko
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
73
kirurgiska institutets bakteriologiska laboratorium beviljar
ett årligt anslag af 1,050 kronor, deraf 300
kronor, utgörande ersättning för bostad och vedbrand,
böra utgå endast så länge bostad icke lämpligen kan
vaktmästaren beredas inom någon af institutets byggnader.
Vid bifall till hvad under punkterna 12:o)—14:o) af utskottet föreslagits
kommer anslaget till karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu
101,900 kronor, att ökas med 6,050 kronor eller till 197,950 kronor.
Allmänna läroverken.
15:o) Kongl. Maj:t bar föreslagit, att Riksdagen måtte å ordinarie Ang. Hjstat
för allmänna läroverken bevilja dels till höjning af anslaget till ålders- ^"ge^tiUde
tillägg 60,000 kronor, dels till ökning af anslaget till arfvoden åt extrad/männa tärolärare
och vikarier samt oförutsedda behof 65,000 kronor. verken.
I fråga härom har departementschefen till statsrådsprotokollet anmält, U^.J
att då af kapitalkontot till rikshufvudboken för år 1897 framgått, att
reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken under sagda år
nedgått från 119,485 kronor 55 öre till 21,351 kronor 89 öre, och med anledning
deraf måste befaras, att vid slutet af år 1898 en brist i dessa anslag
komme att uppstå, departementschefen i skrifvelse den 24 oktober sistnämnda
år anmodat statskontoret att efter verkstäld utredning meddela
ecklesiastikdepartementet, dels huru stor denna brist, i fall eu sådan komme
att förefinnas, kunde antagas blifva vid slutet af såväl år 1898 som innevarande
år, och dels hvilka särskilda i det gemensamma reservationsanslaget
ingående anslag, som visat sig otillräckliga, samt de belopp, med
hvilka ett hvart af dem kunde behöfva höjas för att motsvara behofvet.
Med anledning häraf hade, enligt hvad departementschefen vidare
meddelat, statskontoret i skrifvelse den 20 december 1898 meddelat den
begärda utredningen och dertill fogat dels en med ledning af afslutade
räkenskaper upprättad tablå öfver de i reservationsanslaget till de allmänna
läroverken ingående anslags ställning för år 1897 dels en approximativ beräkning
öfver besparingar och brister å samma anslag för år 1898. Denna
beräkning grundade sig, hvad en del anslag anginge, på de af statskontoret
enligt dess memorialböcker kända utgifter intill den 20 december 1898
och i andra fall på utgifterna under år 1897, dock med hänsyn, beträffande
ålderstilläggen, till den genom åtskilliga af Kongl. Maj:t beslutade anvisningar
å detta anslag uppkomna förhöjningen.
Dessa tablåer vore af följande lydelse:
Bih. till Iliksil. Prut. tS99. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft.
10
opaginerad Kontrollera mot PDF
n
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Tablå öfver de i reservationsanslaget till allmänna läroverken
ingående anslagens ställning för år 1897.
1 '' ........ —
Af
—
—
—
-----—
—
Af
Riksdagen
Kongl. Maj:t
beviljade
Utgifter
ringar
Brister
anvisadt
anslags
medel
Aflöning*)...............................................
1,715,746
32
1,715,746
32
1,621,303
***)
957,295
52
94,442
80
—
—
Ålderstillägg**) ..........................
1,042,295
17
932,901
12
17
24,394
05
Ersättning för förlorad helgonskyld............
D:o för indragna landtgillen och klockare-
2,644
33
2,644
33
2,644
33
—
—
—
—
pensioner ...........
731
13
731
13
731
13
—
_
_
_
Djeknepenningeersättning......................
4,307
10
4,307
10
4,307
10
—
—
_
_
| Bibliotekarier ......................................
Arfvoden till skrifbiträden åt rektorerna vid
6,137
56
7,000
—
6,137
56
862
44
—
—
de högre läroverken samt vid vissa fem- klassiga läroverk..
11,150
12,000
11,150
850
Arfvoden åt skolläkare.............................
Arfvoden åt extra lärare och vikarier samt
„ , , ord. stat. e. o. stat.
oförutsedda behof (135,000 -f 100,000) ..
7,550
7,550
"
7,550
—
—
235,000
—
235,000
_
364,808
15
_
_
129,808
15
Extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till
anskaffande af ammunition för målskjut- ningar m. m.....................
34,000
34,000
34,522
67
522
67
D:o åt teckningslärare vid allmänna Järo-
verken .............................................
Praktisk utbildning af blifvande lärare vid
28,000
—
28,000
~
34,794
74
—
—
6,794
74
de allmänna läroverken ....................
Resestipendier åt lärare i främmande lefvande
20,500
20,500
—
20,040
—
460
—
—
—
språk ...................................................
Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna
6,000
—
6,000
—
5,250
—
750
~
—
~
läroverken.....................
4,000
_
4,000
—
4,000
—
_
_
_
_
Af reservationerna....................................
—
—
—
—
45,445
95
—
—
45,445
95
Summa
3,118,061
61
3,010,380
—
3,119,980
32
97,365
24
206,965
56
Afgå: nettobrist och besparingar ...............
—
—
—
—
109,600
32
—
—
97,365
24
Återstå
_
_
_
_
3,010,380
_
__
109,600
32
Till betäckande af ofvanstående nettobrist
har användts:
anslagets uppbördsmedel .....................
samt af anslagets reservationer, hvilka
vid årets början utgjorde... 119,485:50
men vid årets slut nedgått
11,466
66
till ................................. 21,351:89
—
—
—
—
—
—
—
—
98,133
66
109,600
32
*) Under antagande att Riksdagen beviljat medel till samtliga fasta löner å läroverksanslaget hav under
rubriken »Aj Riksdagen beviljade anslagsmedelo upptagits för »aflöning!) kronor 1,716,746: 32 i öfverensstämmelse
med de af Kongl. Maj:t anvisade och i statsliggaren upptagna belopp.
**) pgr »ålderstillägg» har under samma rubrik upptagits kronor 932,901: 12, hvilket belopp erhållits
på- det sätt, att summan af alla i läroverksanslaget ingående af Riksdagen beviljade särskilda anslag med
undantag af ålderstillägg fråndragits reservationsanslaget i sin helhet.
***) Enär fördelningen af lärarnes lönemedel i aflöning och ålderstillägg icke framgår af en del läroverks
räkenskaper, har särskiljandet af dessa utgifter verkstälts med ledning af å riksbokslutsbyrån befintliga
besparingsförteckuingar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
75
Approximativ beräkning öfver besparingar och brister
å reservationsanslaget till allmänna läroverken för år 1898.
Af
Kougl. Maj:t
anvisadt
Af
Riksdagen
beviljade
anslags-
medel
Utgifter
Be-
sparingar
Brister
Aflöning .............................................
1,715,746
32
1,715,746
32
1,610,746
32
105,000
_
Ålderstillägg ..........................................
1,065,736
84
932,901
12
965,901
12
—
—
33,000
—
Ersättning för förlorad helgonskyld............
D:o för indragna landtgillen och klockare- pensioner ........ ..................................
2,644
33
2,644
33
2,644
33
—
—
—
—
731
13
731
13
731
13
_
_
_
_
Dieknepenningeersättning.........................
4,307
10
4,307
10
4,307
10
762
—
—
—
Bibliotekarier ......................................
6,237
56
7,000
—
6,237
56
44
—
—
Arfvoden till skrifbiträden åt rektorerna vid
de högre läroverken samt vid vissa fem- klassiga läroverk ................................
11,150
12,000
11,150
850
Arfvoden åt skolläkare..............................
7,550
—
7,550
—
7,550
—
—
—
—
—
Arfvoden åt extra lärare och vikarier samt
ord. stat e. o. stat
oförutsedda behof (135,000 + 100,000)......
235,000
235,000
387,000
152,000
Extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till
anskaffande af ammunition för målskjut- ningar m. m........................................
D:o åt teckningslärare vid allmänna läro- verken ...............................................
34,000
34,000
21,500
12,500
28,000
28,000
38,200
_
_
10,200
_
Praktisk utbildning af blifvande lärare vid
de allmänna läroverken ........................
20,500
20,500
21,640
_
_
_
1,140
_
Resestipendier åt lärare i främmande lef- vande språk ......................................
6,000
_
6,000
_
6,750
_
_
_
750
_
Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna
läroverken .........................................
4,000
4,000
4,000
_
_
_
_
_
Af reservationerna...................................
92
50
—
—
35,374
33
—
—
35,374
33
Summa
3,141,695
78
3,010,380
—
3,123,731
89
119,112
44
232,464
33
Afgå: nettobrist och besparingar ..............
—
—
—
—
113,351
89
—
—
119,112
44
Återstå
_
_
—
—
3,010,380
—
—
—
113,351
89
I afräkning å nettobristen kunna
påräknas uppbördsmedel å an- slaget till belopp af.............. 8,000: —
samt anslagets behållning vid årets
början ................................. 21,351: 89
29,351
89
hvadan nettobristen för år 1898 egentligen
skulle komma att utgöra endast ...........
84,000
—
I sin näranda utredning hade statskontoret i öfrigt anfört följande.
Enligt statsliggaren för år 1898 vore de af Kongl. Maj:t under
reservationsanslaget till de allmänna läroverken för aflöning, ålderstillägg
och arfvoden m. m. gjorda anvisningar upptagna med kr. 3,041,695: 78.
Som anslaget enligt riksstaten dock endast utgjorde ..... » 2,910,380: —,
förefunnes redan här en brist i berörda anslag till belopp af kr. 131,315: 78,
opaginerad Kontrollera mot PDF
76''
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
hvilken brist uppkommit derigenom att ålderstilläggen,
hvartill för år 1898 anvisats......... kr. 1,065,736: 84,
i riksstatsanslaget inginge med endast » 932,901: 12.
Om nemligen till skilnaden ............... kr. 132,835: 72
lades hvad som anvisats å anslagets
reservationer........................................ » 92: 50
och från den derigenom uppkomna
summan ............................................... kr. 132,928: 22
droges hvad som af Riksdagen beviljats,
men ännu icke disponerats, nemligen
till bibliotekarier m. m. kr. 762: 44
och till rektorernas skrif
biträden
...................... > 850: — , 1,612: 44,
så erhölles ofvan nämnda brist enligt statsliggaren ...... kr.
Från nyss nämnda brist å anslaget till
ålderstillägg........................................... kr. 132,835: 72
borde dock afräknas dels summan af icke
utgående ålderstillägg åt lektorer,
adjunkter och kolleger, som vore förordnade
till rektorer vid högre och
femklassiga läroverk kr. 84,500: —
dels tillfälliga besparingar,
förslagsvis be
-
räknade till............. » 15,335: 72
eller tillsammans..................................... » 99,835: 72,
hvadan bristen a detta anslag alltså skulle komma att
utgöra .................................................................................. kr.
Under ar 1898 till och med den 19 december hade å anslaget
till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt
oförutsedda behof utbetalts ............. kr. 385,825: 90.
Afdroges från detta belopp sammanlagda
anslagen å ordinarie och extra
stat för berörda ändamål ............... » 235,000: —,
visade sig redan nu en brist af ......... kr. 150,825: 90;
hvadan utgifterna för hela året torde
kunna antagas komma att öfverskjuta
tillgångarna med omkring ................................ »
Transport kr.
131,315: 78.
33,000: —.
152,000: —.
185,000: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
77
Transport kr.
Å öfriga anslag förekomma enligt den approximativa
beräkningen brister å anslagen till
extra arfvoden åt teckningslärare........................................... kr.
praktisk utbildning af blifvande lärare................................. »
resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk ...... »
hvartill ytterligare komme de utgifter, som blifvit och
under återstående delen af år 1898 möjligen blefve
anordnade å anslagets reservationer, eller..................... »
alltså summa brister kr.
Afräknades härifrån dels följande besparingar, nemligen
å anslaget till aflöning ..................... kr. 105,000: —,
till hvilket belopp de beräknade
besparingarna höjts, enär medelbeloppet
af dem för åren 1893—1897
med ungefär 11,000 kronor öfversköte
1897 års besparingar å
samma anslag;
å anslaget till bibliotekarier ................ » 762: 44
å anslaget till rektorernas skrif biträden » 850: —
å anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare
m. m. ............................ » 12,500: —
dels uppbördsmedel med det belopp,
hvartill desamma i medeltal uppgått
för åren 1893—1897, nemligen ...... » 8,000: —
och dels reservationsanslagets behållning
vid 1898 års början ......................... » 21,351: 89
eller tillsamman......................................................................*_
skulle en nettobrist för är 1898 komma att uppstå till
belopp af............................................................................ kr.
185,000: —
10,200: —
1,140: —
750: —,
35,374: 33
232,464: 33.
148,464: 33
84,000: —.
För år 1899 hade läroverksanslaget på ordinarie stat ökats med 13,500
kronor, deraf 1,500 kronor nytt anslag till extra arfvoden åt musiklärare
vid de femklassiga läroverken och återstoden 12,000 kronor till höjning af
anslaget till extra arfvoden åt teckningslärare. Till följd af denna ökning
funne statskontoret någon brist å sistnämnda anslag icke vara att befara, och
under förutsättning för öfrigt att inga nämnvärda brister komme att uppstå
på andra anslag än till ålderstillägg och till arfvoden åt extra lärare
och vikarier samt oförutsedda behof, beräknade statskontoret läroverksanslagets
ställning under år 1899 på följande sätt.
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
I anledning deraf att det för ålderstillägg erforderliga beloppet varit
i ständigt stigande och för år 1898 ökats med något öfver 23,000 kronor,
vore antagligt att en ökning af detsamma äfven för år 1899 vore att motse
med åtminstone 17,000 kronor, hvadan bristen, som för år 1898 beräknats
till 33,000 kronor, skulle komma att för år 1899 utgöra minst kr. 50,000: —.
A anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt
oförutsedda behof kunde bristen beräknas till belopp af » 137,000:—,
som understege den beräknade bristen för år 1898 med
ungefär samma belopp, hvarmed det på extra ordinarie
stat uppförda anslaget till arfvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken, hvilket anslags utgifter
plägat anordnas å nyss nämnda ordinarie anslag,
blifvit af Riksdagen för år 1899 höj dt.
Deremot kunde öfriga för år 1898 beräknade brister
bär uteslutas, nemligen 10,200 kronor å anslaget till extra
arf voden åt teckningslärare på grund deraf att detta anslag,
såsom nämnts, blifvit höjdt med 12,000 kronor, samt 1,140
kronor å anslaget till praktisk utbildning af blifvande lärare
vid de allmänna läroverken, enär detta anslag i medeltal
för åren 1893—1897 lemnat en nettobesparing af 265
kronor, och 750 kronor å anslaget till resestipendier åt lärare
i främmande lefvande språk af den orsak, att denna brist
i sjelfva jerket^ blott utgjorde en återstående utgift från
nästföregående år.
Utgifterna å anslagets reservationer kunde upptagas till
ungefär samma belopp som medeltalet för åren 1893—1897,
minskadt med det belopp af 20,000 kronor, som till och
med ar 1898 utgått till understöd åt enskilda läroverk med
dimissionsrätt, eller ..................................................................... kr. 32,612: 44.
De beräknade bristerna utgjorde således tillsammans......... kr. 219,612: 44.
Härifrån borde emellertid afräknas dels
uppbördsmedel........................................... kr. 8,000: —
dels besparingar å anslaget till aflöning med
enahanda belopp, som för år 1898, nemligen
............................................:.................... » 105,000: —
dels odisponerade medel å anslagen till
bibliotekarier ................................................... » 762: 44
och till arfvoden åt rektorernas skrif biträden » 850: —
hvaremot den i beräkningen för år 1898 upptagna be
Transport
kr. 219,612: 44
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
79
Transport kr. 219,612: 44
sparingen af 12,500 kronor å anslaget till extra arfvoden
åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition
för målskjutningar borde uteslutas, emedan brist å detta
anslag förekommit under de näst föregående åren 1896
och 1897; eller tillsammans ................................................... » 114,612: 44
Bristen å reservationsanslaget för år 1899 skulle således
komma att utgöra ................................................................. kr. 105,000: —.
På grund af livad sålunda blifvit anfördt hade statskontoret ansett,
att reservationsanslaget till allmänna läroverken borde för att motsvara
behofvet för år 1900, för hvilket år en ytterligare anvisning af omkring
10,000-kronor å anslaget till ålderstillägg och 5,000 kronor till arfvoden
åt extralärare in. m. antagligen vore att motse, höjas med i rundt tal
120,000 kronor, deraf 60,000 kronor till ålderstillägg och 60,000 kronor
till arfvoden åt extralärare och vikarier samt för oförutsedda behof.
Såsom af statskontorets utredning framginge — yttrade vidare departementschefen
— drabbade den brist, som vore att motse, blott två af de
anslagstitlar, som inginge i det gemensamma reservationsanslaget till de
allmänna läroverken, nemligen anslagen till ålderstillägg och till arfvoden
åt extralärare m. in. Detta förhållande funne sin förklaring i följande omständigheter.
Redan år 1863 hade det medgifvits vissa lärare rätt att efter
vunnen ordinarie anställning vid de allmänna läroverken räkna eu del af
sin extra ordinarie tjenstgöring vid dessa läroverk sig till godo för uppflyttning
i högre lönegrad. Denna rätt till lönetursberäkning hade sedermera genom
beslut vid riksdagarne 1874, 1877, 1878, 1883, 1890 och 1894 blifvit betydligt
utsträckt och utvidgad, så att för närvarande nästan alla extra ordinarie
lärare vid de allmänna läroverken, pedagogierna och folkskolelärareseminarierna
samt ganska många lärare vid universiteten och vissa enskilda
läroverk räknade sin tjenstgöring sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad
efter erhållen ordinarie lärarebefattning vid allmänt läroverk. Härtill
komme, att de extra ordinarie lärarnes antal vid de allmänna läroverken
under de sista decennierna varit mycket stort och år efter år ökats, under
det att antalet ordinarie befattningar i det hela förblifvit oförändradt. Eu
följd af dessa omständigheter hade blifvit å ena sidan att täflan <*m de ordinarie
platserna vid de allmänna läroverken varit mycket stor och att fast
anställning derstädes i regeln vunnits först efter flerårig föregående tjenstgöring
och å andra sidan att de nyutnämnde lärarne redan vid sitt tillträde
af befattningen vanligtvis haft ett flertal år att räkna för uppflyttning
i högre lönegrad, så att många bland dem redan från tillträdesdagen
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
kommit i åtnjutande af lön i högre lönegrad, hvarjemte uppflyttning i högre
lönegrad på grund af föregående tjenstgöring ofta vunnits innan tjenstgöringen
såsom ordinarie lärare uppgått till de eljest bestämda 5 åren.
Under sådana förhållanden hade anslaget till ålderstillägg måst blifva otillräckligt.
Mot statskontorets beräkning, enligt hvilken bristen å detta anslag
skulle utgöra för år 1898 33,000 kronor och för år 1899 50,000 kronor
samt för år 1900 en ökning af nämnda anslag med 60,000 kronor skulle
erfordras, hade departementschefen intet att invända.
Hvad åter anginge den ökning af antalet extra ordinarie lärare vid de
allmänna läroverken och pedagogierna, som på senaste tiden förekommit, så
hade den sin grund i två omständigheter, den ena, att genom Kongl. Maj:ts
beslut den 12 juni 1882 bestämts, att läraretjenster vid treklassiga allmänna
läroverk äfvensom vid pedagogi er, h vilka derefter blefve lediga, icke skulle
besättas med ordinarie innehafvare, utan tillsvidare upprätthållas på förordnande,
i följd hvaraf vid de ordinarie lärarnes vid dessa läroverk
småningom försiggående afgång dessa ersattes af vikarier; den andra, att
lärjungeantalet vid de allmänna läroverken och pedagogierna under de
sista tio åren oupphörligt stigit, hvarigenom det blifvit nödvändigt att öka
extra lärarnes antal. Af de 58 ordinarie ämneslärarebefattningarna vid de
treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna stode sålunda 33 för närvarande
lediga. Eu blick på lärjungeantalet vid de allmänna läroverken
och pedagogierna visade åter, att detta, som vid början af höstterminen 1888
uppgått till 14,385 och vid samma tidpunkt år 1893 till 14,787, vid början
af höstterminen 1896 stigit till 15,770 och vid nämnda tidpunkt åren 1897
och 1898 till 16,180 och 16,520. Lärjungeantalet hade således från höstterminen
1888 till höstterminen 1898 ökats med 2,135. De af staten aflönade
extra lärarnes antal hade under samma tid ökats från 119 till 146,
hvarvid dock vore att iakttaga, att framställningar af vederbörande skolmyndigheter
om nya eller ökadt antal extra lärare ofta för utgifternas
begränsande blifvit afslagna, ehuru de utan tvifvel befunnits behjertansvärda.
Pa grund af dessa förhållanden hade departementschefen allt skäl
att antaga, att antalet extra lärare vid de allmänna läroverken i förhållande
till antalet der undervisade lärjungar vore väl knappt; och skulle lärjungeantalet
under de följande åren ökas på samma sätt som under de närmast
föregående, så förmenade departementschefen, att den af statskontoret föreslagna
ökningen med 60,000 kronor af anslaget till arfvoden åt extra lärare
näppeligen blefve tillfyllestgörande. Departementschefen ansåge derför, att
detta belopp ytterligare borde höjas med åtminstone 10,000 kronor, och
syntes det departementschefen dervid lämpligt, att det ordinarie anslaget
till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behof höjdes
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
81
med 65,000 kronor eller från dess nuvarande belopp 135,000 kronor till
200,000 kronor samt det extra ordinarie anslaget till arfvoden åt extra
och vikarierande ämneslärare med 5,000 kronor, eller från 123,000 kronor
till 128,000 kronor.
Enligt departementschefens åsigt förefunnes nemligen icke någon utsigt
att vare sig genom Lärjungeantalets minskande eller genom upprättande af
ordinarie lärarebefattningar få behofvet af extra lärare så minskadt, att
å anslaget till deras arfvoden kunde besparas det belopp af 128,000 kronor,
hvartill det extra ordinarie anslaget till arfvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare skulle uppgå.
Med afseende å beloppen af de brister, som enligt statskontorets beräkning
skulle komma att uppstå å reservationsanslaget till de allmänna
läroverken under åren 1898 och 1899, hade departementschefen intet att
tillägga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde departementschefen
— som hade för afsigt att vid anmälan af anslagsbehofven å extra stat för
år 1900 göra framställning om anslag dels till fyllande af brist i det gemensamma
reservationsanslaget till de allmänna läroverken för år 1898 å 84,000
kronor och för år 1899 å 105,000 kronor, eller tillsammans å 189,000
kronor, dels till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken 128,000 kronor — att Kong! Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att å ordinarie stat för allmänna läroverken bevilja dels till höjning
af anslaget till ålderstillägg 60,000 kronor, dels till ökning af anslaget till
arfvoden åt extra lärare och vikarier samt oförutsedda behof 65,000 kronor.
Emot hvad sålunda föreslagits har utskottet icke något att erinra;
och hemställer alltså utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
må å ordinarie stat för allmänna läroverken bevilja
l:o) till höjning af anslaget till ålderstillägg 60,000
kronor; samt
2:o) till ökning af anslaget till arfvoden åt extra
lärare och vikarier samt oförutsedda behof 65,000 kronor.
16:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 109) hafva Ang. anslag
herrar A. L. Apelstam och C. H. Björck föreslagit, att Riksdagen, för "funder
vid Halmstads allmänna läroverk bereda utsträckning af undervisningen å visningen a
reallinien till och med sjunde klassen, måtte dels för inrättandet af en T^yAllmänna lärolektorsbefattning
vid nämnda läroverk höja reservationsanslaget till doLrket i uaimallmänna
läroverken med 2,500 kronor, dels på extra stat för år 1900 ,lad
Bill.
till Rikad. Prof. 1899. 4 Samt 1 Afd. 9 Haft. 11
82
Statsutkottets Utlåtande N:o 9.
bevilja såsom förhöjning i anslaget till »arfvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken ett belopp af 1,800 kronor.
Med förklarande att afgörandet af detta ärende syntes ej länge kunna
uppskjutas utan skada för den ort motionärerna tillhörde, hafva dessa till
stöd för sin framställning vidare anfört följande.
År 1865 hade Hallands läns landsting ingått till Kongl. Maj:t med
anhållan om en kongl. proposition till Riksdagen angående upprättandet
af ett fullständigt realläroverk i Halmstad. I anledning häraf hade Kongl.
Maj:t till sagda års Riksdag hemstält, att ett på båda linierna fullständigt
läroverk måtte derstädes inrättas, enär det visat sig, att städer, der läroverk
med blott reallinie blifvit upprättade, ej funnit sig tillfredsstälda dermed,
utan snart nog framstält begäran att äfven erhålla latinlinie. Kongl. Maj:ts
hemställan hade äfven blifvit af Riksdagen beviljad.
Emellertid hade Kongl. Magt den 1 juni 1877, sedan Riksdagen gifvit
sitt bifall till derom gjord framställning, beslutit, att från och med nämnda
års hösttermin reallinien skulle indragas vid åtskilliga läroverk, dels i 7:de
klassen, dels både i 6:te och 7:de klasserna. Bland de läroverk, som
drabbats af denna senare hårda stympning, hade äfven varit Halmstads,
hvilket varit så mycket mera oväntadt, som reallinien derstädes varit talrikare
besökt än motsvarande linie vid en del läroverk, der densamma
dock bibehållits. Till grund för åtgärden hade nemligen blifvit lagd en
äldre statistik, med år 1875 slutande redogörelse, och att reallinien vid
Halmstads läroverk under de derpå närmast följande åren vuxit hade ansetts
vara något »tillfälligt». Verkliga förhållandet vore emellertid, att det
vid det nybildade högre läroverket tagit någon tid att utveckla en reallinie
och att denna linie afklippts just då den befunnit sig i en löftesrik tillväxt.
Följden hade blifvit, att i senare tider många ynglingar från staden och
orten, hvilka ämnat egna sig åt militärtjenst eller tekniska yrken eller förvärfva
sig högre merkantil bildning och för dessa ändamål behöft aflägga
studentexamen, antingen måst söka inträde i andra läroverk eller också
läsa latin för mogenhetsexamen på den klassiska linien och sedermera med
kostnad och tidsutdrägt komplettera sin examen på reallinien.
När reallinien sålunda indragits vid vissa läroverk, hade bestämts, att
den ordinarie lärarepersonalen vid dessa läroverk ej skulle förminskas, på
det att reallinien vid förändrade förhållanden skulle kunna utan svårighet
åter upprättas. Att sådana förhållanden numera inträdt i fråga om Halmstads
allmänna läroverk, syntes motionärerna obestridligt. Stadens folkmängd,
som år 1877 utgjort omkring 7,000 personer, uppginge numera
till omkring 15,000 och hade sålunda från den nämnda tidpunkten mera
än fördubblats. Äfven i länets öfriga städer hade invånareantalet betydligt
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
83
ökats. Dertill korrnne, att det industriella och merkantila lifvets starkt utvecklats
inom hela Halland och vestra Småland, hvilken sistnämnda landsdel
enligt gällande författning vore hänvisad att för de fem lägsta klasserna
begagna sig af Halmstads allmänna läroverk.
De nyssnämnda orternas, isynnerhet Hallands, invånare måste nu, för
att få sina barn undervisade i realklasserna öfver den 5:te, vända sig till
Göteborg eller Helsingborg. Men realläroverket i Göteborg vore redan
öfverfyldt, och Helsingborgs hade redan nu flera lärjungar å reallinien än
något annat svenskt läroverk med undantag för dem i Stockholm och
Göteborg. Med den utvidgning af realstudenters kompetens, som alltjemt
egde rum, vore det icke tvifvelaktigt, att Helsingborgs läroverk snart ej
skulle kunna mottaga realister från andra län än de skånska.
Då emellertid efter realliniens indragning år 1877, latinlinien blifvit
klufven i två, med delvis skild undervisning, komme lärarekrafterna vid
Halmstads allmänna läroverk ej att förslå för upprättandet af en reallinie
inom 6:te och 7:de klasserna, helst som Halmstads läroverk fått det minsta
antal lektorer (fyra), som något läroverk egde, och det kunde förutses, att
en åter upprättad reallinie skulle medföra en mycket stark tillströmning
redan i 4:de och 5:te klasserna. Då det antal lärotimmar, som öfver de
nuvarande skulle komma att behöfvas, enligt motionärernas mening utgjorde
omkring 40, borde tvenne nya lärarebefattningar inrättas, af hvilka en
lämpligen borde göras till eu lektors tjenst, medan den andra endast behöfde
blifva en extra lärarebefattning.
I anledning af förevarande motion vill utskottet erinra dels derom att
statsutskottet vid 1897 års riksdag i anledning af en då väckt motion om
anslag för utsträckning af undervisningen å reallinien vid allmänna läroverket
i Kristianstad uttalat, bland annat, att då det visat sig, att särskildt
under de senare åren en allt större del af lärjungarne vid de allmänna
läroverken anlitat undervisningen å reallinien, hvilket förhållande ej minst
gjort sig gällande beträffande sjunde klassen, der sådan funnes på båda
linierna, det syntes utskottet kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke
fullständig undervisning å reallinien borde införas vid åtskilliga af de
högre allmänna läroverk, som deraf vore i saknad, samt att utskottets hemställan
om afslag å motionen blifvit af Riksdagens båda kamrar antagen
utan att någon anmärkning emot ofvannämnda uttalande förekommit,
dels oek derom att 1898 års Riksdag, i anledning af en af Kong! Maj:t
gjord framställning äfvensom tre särskilda inom Riksdagen väckta motioner,
för beredande af tillfälle till utsträckning af undervisningen å reallinien
till och med sjunde klassen vid allmänna läroverken i Yesterås, Kristian
-
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
stad, Östersund och Luleå, vid hvilka läroverk undervisning å reallinien
förut meddelats endast till och med sjette, klassen, på extra stat för år
1899 beviljat, såsom förhöjning i anslaget till »arfvoden åt extra och
vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken», ett belopp af
8,000 kronor.
I fråga om lärjungeantalet å reallinien inom fjerde och femte klasserna
vid Halmstads läroverk har utskottet inhemtat, att detta antal utgjort
i medeltal vid höstterminernas början åren 1892 — 1896 i fjerde klassen
17 och i femte klassen 10, vid början af höstterminen 1897 i fjerde klassen
I 1 och i femte klassen 10 samt vid början af höstterminen 1898 i fjerde
klassen 11 och i femte klassen 9.
De skäl, som legat till grund för 1898 års Riksdags ofvan omföl mälda
beslut, synas utskottet äfven tala för att möjlighet beredes till utsträckning
af undervisningen å reallinien vid Halmstads läroverk till och med sjunde
klassen. Men utskottet anser det icke vara lämpligt, att de härför erforderliga
medlen för närvarande ens till någon del anvisas å ordinarie stat.
Det belopp, som för ifrågavarande ändamål skulle erfordras, synes utskottet
böra bestämmas till 3,800 kronor, hvaraf 2,000 kronor beräknats för anställande
af en extra ordinarie lektor samt 1,800 kronor för anställande
af en extra lärare.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
att Riksdagen med anledning af herrar Apelstams
och Björcks förenämnda motion må, för beredande af
tillfälle till utsträckning af undervisningen å reallinien
vid högre allmänna läroverket i Halmstad till och med
läroverkets sjunde klass, på extra stat för år 1900 bevilja
ett anslag af 3,800 kronor.
Ang. tonefyii- 17:o) Kougl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att i stället för det nu
nad fiter vid *^r^n Meurlingska skolfonden utgående bidrag till aflönande af tre adjunkter
allmänna Wro-vid allmänna läroverket i Linköping måtte beviljas ett årligt anslag af
verket i Lin-kron0r.
nTl Departementschefen har beträffande detta ärende till statsrådsproto
L
kollet meddelat, att enligt gällande stat såsom bidrag till tre adjunktslöner
vid allmänna läroverket i Linköping utgår respektive 30 kronor, 90
kronor och 240 kronor från den under domkapitlets i Linköping vård stälda
fond, som af kamreraren Mårten Meurling enligt skriftlig afhandling af den
II september 1802 stiftats för inrättande i nämnda stad af en »schola populärt»,
der undervisning borde meddelas i lefvande språk, räkenskapers
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
85
och handelsböckers förande in. in. åt ynglingar, »som ämnade sig (ill
kongl. collegierna, handelsståndet jemte andra sysslor och näringar», vid
hvilka fordrades insigter i dylika ämnen.
I en skrifvelse till Kongl. Maj:t den 12 augusti 1898 hade kontraktsprosten
C. Mergling, i egenskap af brorsons son till bemälde Mårten Meurling
och under åberopande af uppdrag från åtskilliga andra anförvandter till
denne, anfört, hurusom nämnda fond aldrig kommit till användning för det
af donator afsedda ändamål. Under det fonden fått omkring 50 år
med eu del af sin afkastning bidraga till nyss omförmälda adjunktslöner,
hade genom öfriga räntemedels läggande till kapitalet detta så vuxit, att
fonden — ursprungligen 1,000 riksdaler — vid 1893 års slut uppgått till
31,33(1 kronor 45 öre och under de derpå följande åren ytterligare ökats.
Det hade uppenbarligen ej varit donators afsigt, att donationens afkastning
skulle användas till aflöning åt lärare vid statens läroverk, och då i följd af
ändrade tidsförhållanden det icke vore ändamålsenligt att nu bokstafligen följa
de af donator gifna bestämmelser, hade kontraktsprosten Meurling, hvilken
liksom öfriga donators anförvandter med ledsnad sett, att en inom slägten
gjord donation ej kommit till gagn enligt donators önskan, velat hos Kongl.
Maj:t hemställa, att af fonden en femtedel finge läggas till en annan jemväl
af Mårten Meurling stiftad fond till förmån för fattiga prestenkor och
prestdöttrar inom Linköpings stift, samt att räntan af återstående kapitalet
finge dels användas för att bereda undervisning i bokhålleri åt lärjungar
vid allmänna läroverket i Linköping och andra, som af sådan undervisning
vore intresserade, dels ock i öfrigt ställas till domkapitlets disposition
att användas för sådant ändamål, som domkapitlet efter omständigheterna
kunde finna skäligt bestämma.
Domkapitlet i Linköping, hvars utlåtande öfver denna framställning
infordrats, hade jemväl ansett, att bidrag ur nu ifrågavarande fond ej
vidare borde utgå till aflönande af lärare vid allmänna läroverket i Linköping.
Deremot hade domkapitlet afstyrka att eu del af denna fond
öfverflyttades till den andra af Mårten Meurling gjorda donationen, samt
afgifvit förslag till användning af skolfondens afkastning. Enligt detta
förslag skulle fonden, som vid 1897 års slut utgjort 34,644 kronor 64
öre, årligen ökas med af dess afkastning, ''/5 af räntemedlen skulle användas
till anordnande af kostnadsfria kurser i bokföring för lärjungar
vid allmänna läroverket i Linköping samt återstående % användas till
inrättande af en under vederbörlig kontroll stående så kallad teknisk aftonskola
i Linköping för meddelande af undervisning i modersmålet, välskrifning,
räkning, geometri, bokföring, teckning och lefvande språk samt möjligen
andra ämnen, som förekomme i eu sådan skola.
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Justitiekanslersembetet, hvars yttrande härefter inheintats, hade ansett
domkapitlets förslag vara egnadt att under de förhållanden, som numera
vore för handen, så nära som möjligt uppfylla donators önskningar och
fördenskull hemstält, att Kongl. Maj:t, med afslag å framställningen om
öfverförande till Meurlingska understödsfonden af en del utaf skolfondens
kapital, måtte förklara, att de från sistnämnda fond hittills med tillhopa
360 kronor årligen utgående bidrag till lärarelöner vid allmänna läroverket
i Linköping skulle upphöra från tid, som af Kongl. Maj:t bestämdes, samt
att fondens årliga afkastning skulle från samma tid och tillsvidare användas
på sätt af domkapitlet föreslagits.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t hade jemväl Linköpings handelsförening
samt Linköpings fabriks- och handtverksförening till antagande förordat
det af domkapitlet framlagda förslaget.
Departementschefen funne ej heller för sin del lämpligt, att från
Meurlingska skolfonden utginge bidrag till aflöning af lärare vid ett af
statens allmänna läroverk. Denna fond uppginge nu till så stort belopp,
att densamma, om någon del af ränteinkomsten ej annorledes disponerades,
kunde, till stort gagn för orten, användas på ett sätt, som mer stode i
öfverensstämmelse med donators i stiftelseurkunden uttalade vilja. Departementschefen
hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att i stället för det nu från Meurlingska skolfonden utgående bidrag till
aflönande af tre adjunkter vid allmänna läroverket i Linköping måtte
beviljas ett årligt anslag af 360 kronor.
Utskottet, som icke haft något att erinra emot denna Kongl. Maj:ts
framställning, hemställer alltså,
att Riksdagen må, såsom ersättning för det nu från
Meurlingska skolfonden utgående bidrag till aflönande
af tre adjunkter vid allmänna läroverket i Linköping
bevilja ett tidigt anslag af 360 kronor.
Ang. crtäunin- 18:o) Sedan, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, departe«/
iyrioaon- mentschefen under hänvisning till hvad han förut yttrat angående de fördens
af skri/- ändringar i riksstaten som, enligt hans åsigt, följde af kongl. förordningen
om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående
L kyrkotionde, hemstält, att Kongl. Majd måtte föreslå Riksdagen, att det i
1899 års riksstat under rubriken allmänna läroverken uppförda reservationsanslag
måtte ökas med belopp, motsvarande ersättning för studieskatten
i Halland 66 kronor 92 öre och för bidraget till Karlshamns skol
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
87
stat 53 kronor 54 öre, eller med sammanlagdt i jemnadt tal 121 kronor,
så har Kongl. Maj:t till Riksdagen inkommit med proposition af angifna
innehåll.
Utskottet, som icke haft något att emot denna framställning erinra,
hemställer,
att det i 1899 års riksstat under rubriken allmänna
läroverken uppförda reservationsanslag må ökas med belopp,
motsvarande ersättning för studieskatten i Halland
titi kronor 92 öre och för bidraget till Karlshamns skolstat
53 kronor 54 öre, eller med sammanlagdt i jemnadt
tal 121 kronor.
Under förutsättning af bifall till hvad utskottet under punkterna 15:o),
17:o) och 18:o) föreslagit, kommer reservationsanslaget till allmänna läroverken,
nu 2,923,880 kronor, att ökas med tillhopa 125,481 kronor eller
till 3,049,301 kronor.
Pedagogier och folkskolor.
19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att ur 1900 års riksstat Ang. ändring
måtte uteslutas det under anslaget till pedagogier och folkskolor under "hedning‘a}''‘
rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter kyrkotionde»*
och kyrkotionde» i riksstaten för år 1899 uppförda belopp, 1,010 kronor. a^r‘k""‘s
På
sätt statsrådsprotokollet utvisar, har departementschefen vid ärendels
föredragning hänvisat till hvad han förut yttrat beträffande ändringar
i riksstaten, betingade af stadgandena i oftanämnda kongl. förordning om
afskrifning af kyrkotionde.
Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad af Kongl. Maj:t
sålunda föreslagits, hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Vid bifall härtill kommer summan af de under nyssberörda anslag
uppförda belopp, nu 20,1 7(5 kronor, att utgöra 25,100 kronor.
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Folkundervisningen.
Ang. anslag till 20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för beredande af medel för tillsy''”/M-Zole-
S°^oseen^e af vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg det under
iär»re«7«ina-riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till seminarier för folkrsipp
fly i aning skolelärares bildande måtte från och med år 1900 ökas med 900 kronor.
Ifrågavarande anslagsbehof härleder sig, enligt hvad departements
-
i högre
luneqrad.
[17.]
Slg’
chefen till statsrådsprotokollet yttrat, deraf att genom Kongl. Maj:ts och
Riksdagens beslut de vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna
anstälda lärare och lärarinnor i musik och sång äfvensom de lärare och
lärarinnor, som jemlikt § 13 mom. 3 i gällande seminariestadga äro eller
värda förordnade vid seminariernas öfningsskolor, tillförsäkrats rätt att erhålla,
de förre två ålderstillägg å tvåhundra kronor hvartdera efter respektive
fem och tio års tjenstgöring och de senare ett ålderstillägg å trehundra
kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med början
af kalenderåret närmast efter det, då förordnande å här afsedd tjenst första
gången erhållits. Af en inom ecklesiastikdepartementet gjord beräkning
å de belopp, som för tillämpning af ofvannämnda beslut borde under år
1900 utgå, framginge, att för beredande af medel till omförmälta ålderstillägg
under år 1900 erfordrades ett belopp af 900 kronor.
Med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställning hemställer
utskottet,
att för beredande af medel för tillgodoseende af
ofvan omförmälda lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg
det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande
må från och med år 1900 ökas med 900 kronor.
Ang.höjning af 21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för beredande af ytter
°"f''ie/V''™
li&are me(lel till materiel, ved och ljus in. m. vid vissa folkskolelärarerid
vista /oa-sem maner anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande måtte från
skoieiärare- med år 1900 ökas med 3,300 kronor.
MTill statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen anfört
följande.
Till följd såväl af den allmänna prisstegring, som under de senaste
åren egt rum, som af de större anspråk, som numera stäldes på de hygieniska
anordningarna vid läroanstalter i allmänhet, hade de anslag, som
beviljats till bestridande af kostnaderna för uppvärmning, belysning och
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
89
renhållning samt till öfriga årliga utgifter för folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna,
visat sig vid de flesta af ifrågavarande läroanstalter
för behofvet otillräckliga. Vid några seminarier hade det ursprungliga
anslaget till materiel, ved och ljus in. m visserligen blifvit ej obetydligt
ökadt, men äfven sedan hade det höjda anslaget, oaktadt stor
sparsamhet, ej räckt till. Extra anslag hade gång efter annan måst beviljas
för att betänka uppståndna brister. Detta förhållande hade föranleda
att den 29 juli 1898 vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium
anmodats att, efter seminarierektorernes hörande, till ecklesiastikdepartementet
inkomma med uppgift, dels huruvida det årsanslag, som
utginge till materiel, ved och ljus m. m. vid seminarierna vore för sitt
ändamål otillräckligt, dels ock, derest så funnes vara förhållandet, hvilken
anledningen dertill vore samt med huru stort belopp anslaget behöfde ökas
för att fylla förefintliga behof.
Af de infordrade utlåtandena framginge, att de nu till materiel, ved
och ljus utgående anslag vore otillräckliga vid nio seminarier.
Anledningarna härtill hade uppgifvits vara: nödvändigheten af oftare
förekommande skurning och i öfrig! noggrannare renhållning af lärorummen,
ökad åtgång af bränsle samt stegrade pris derå, större omkostnader för
belysning och för inledning af vatten, höjda löner till betjeningen, högre
pris för tillfälliga arbeten samt förhöjning af pensionsafgifterna för
lärarinnorna i öfningsskolan m. m.
Beträffande storleken af de årliga förhöjningar, som ansåges erforderliga,
för att de ifrågavarande anslagen skulle blifva tillräckliga för de dermed
afsedda ändamålen, hade vederbörande domkapitel uppgifva följande belopp:
Domkapitlet i Upsala .................................................................... 500 kr.
» » Linköping.................................................................... 350 »
» » Vesterås ....................... 200 »
» » Vexiö ............................................................ 500 »
» » Lund................................................................................. 300 »
» » Göteborg ............................................................... 100 »
» » Karlstad ................................................................ 300 *
Domkapitlet i Hernösand hade hemstält, att det ifrågavarande
anslaget måtte höjas vid seminariet i Hernösand med.............. 350 »
och vid seminariet i Umeå med ......................................................... 400 »
Summa 3,000 »
Domkapitlet i Upsala hade dessutom meddelat, att seminariet derstädes,
som hittills fått afgiftsfritt begagna högre allmänna läroverkets gymnastikBih.
till Bikta. Prat. 1899. 4 Samt. 1 Åfd. 9 Häft. 12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
lokal, sannolikt komme att för hyra af lokal för de gymnastiska öfningarna
nödgas inom ett par år årligen utgifva 200 ä 300 kronor, till hvilken
utgift anslaget till materiel, äfven om det höjdes med ofvan angifna belopp,
500 kronor, ej lemnade tillgång.
Då af hvad departementschefen sålunda anfört framginge, att under de
senare åren visat sig, att anslagen till materiel, ved och ljus m. m. vid de
ofvan angifna seminarierna varit otillräckliga för de ändamål, hvilka de
vore afsedda att fylla, och då de äskade förhöjningarna afsåge utgifter af
den beskaffenhet, att medel till deras bestridande nödvändigt måste anskaffas,
derest seminariernas verksamhet obehindradt skulle kunna fortgå,
hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte göra framställning
till Riksdagen i sådant syfte, som här ofvan angifvits.
Emot hvad Kongl. Maj:t i förevarande punkt af statsverkspropositionen
föreslagit har utskottet icke haft annat att erinra, än att, då några medel
för hyra af gymnastiklokal för seminariet i Upsala icke synas för närvarande
vara behöfliga, det härför afsedda beloppet af 300 kronor enligt
utskottets åsigt icke bör beviljas. Förhöjningen i det ifrågavarande anslaget
torde sålunda kunna begränsas till 3,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må, för beredande af ytterligare
medel till materiel, ved, ljus m. m. vid vissa folkskolelärareseminarier,
från och med år 1900 öka anslaget till
seminarier för folkskolelärares bildande med 3,000 kronor.
Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 20:o) och 21:o) föreslagit
kommer anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande, nu
330,125 kronor, att ökas med tillhopa 3,900 kronor, eller till 334,025 kronor.
Ang. anslag 22:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 183) har herr
föarf trUgTu-^3- Lundell — med erinran derom att Kongl. Maj:t i proposition till
rättelser nnSå-1898 års Riksdag hemstält, att för bestridande af kostnaden för tryckning
Teun Vvid/oTk-af den i gällande stadga för folkskolelärareseminarierna i riket påbjudna
skoieiärare- årliga berättelse om hvarje seminariums verksamhet måtte beviljas ett belopp
semmanerna. af 2,400 kronor årligen, samt att Riksdagen endast på det sätt bifallit
Kongl. Maj:ts berörda framställning, att för tryckning hvart annat år i er
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
91
forderlig! antal af de i gällande seminariestadga föreskrifna årsredogörelser
anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande höjdes med 1,200
kronor — föreslagit, att Riksdagen måtte med ett belopp af sammanlagdt
600 kronor för året utöfver de af 1898 års Riksdag beviljade 1,200 kronor
öka anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande med vilkor att
sådan berättelse, som ofvan berörts, från hvarje seminarium årligen af trycket
utgåfves.
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, tillåter
sig utskottet hänvisa till motionen, i hvilken framhålles, att enligt hvad
erfarenheten vid de seminarier, för hvilkas verksamhet under de senare
åren afgifvits tryckta årsberättelser, gifvit vid handen, ett belopp af ISO
kronor för hvart seminarium kunde anses tillräckligt för bestridande af
kostnaden för årligt utgifvande af trycket af sådan redogörelse för folkskolelärareseminariernas
verksamhet, som i nådiga stadgan för dessa seminarier
omförmäles.
Då förevarande fråga vid sistlidet års riksdag var föremål för statsutskottets
behandling, yttrade utskottet, att utskottet visserligen funnit
önskvärdt, att de ifrågavarande årsberättelserna blefve till trycket befordrade,
men velat ifrågasätta, huruvida icke de intressen, som i detta afseende
gjort sig gällande, kunde blifva fullt tillgodosedda genom vidtagande af
en sådan åtgärd endast hvart annat år, då alltså sammandragna berättelser
för två år skulle tryckas. På grund häraf ansåg utskottet anslaget kunna
nedsättas till hälften af det belopp Kong! Maj:t äskat.
Den af 1898 års statsutskott sålunda uttalade uppfattning anser sig
utskottet så mycket mindre nu och innan sagda riksdagsbeslut hunnit
tillämpas hafva anledning att frångå, som anförda yttrande likasom utskottets
i ärendet gjorda hemställan vid nämnda års riksdag utan någon
yppad meningsskiljaktighet godkändes af båda kamrarne.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
att herr Lundells förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
123:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 1.12) hafva^"*
herrar E. Hammarlund och //. Andersson i Vestra Nöbbelöf, med hvilka vikarier för
femton andra ledamöter af kammaren instämt, föreslagit, att Riksdagen0^
måtte i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla, att Kongl. Maj:t måtte taga i skolor och
öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag skulle kunna lemnas 7f°lkI
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
till aflönande af vikarier för sådana lärare och lärarinnor vid småskolor
och mindre folkskolor samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolor, som af sjukdom urståndsättas att sin tjenst fullgöra,
samt att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
utredningen kunde föranleda.
Till stöd för framställningen har i motionen hufvudsakligen anförts
följande.
Småskolans lärarepersonal intoge ännu i flera afseenden en undantagsställning
gent emot öfriga lärare och lärarinnor. Väl hade i följd af beslut
af 1897 års Riksdag lönen i någon mån blifvit höjd, så att hvarje
vederbörligen examinerad lärare eller lärarinna tillförsäkrats en minimilön
af 300 kronor jemte ett ålderstillägg på 50 kronor efter tio tjensteår.
Men det återstode dock åtskilliga önskemål. Ett af de mest trängande och
i ögonen fallande vore beredandet af rättighet för nämnda lärarepersonal
att vid sjukdomsfall få behålla en del af lönen.
Med hänsyn till småskolans växande betydelse såsom den grundläggande
bildningsanstalten för nationens barn ansåge motionärerna tidpunkten
nu vara inne att lösa denna fråga.
Statens tjensteman afstode i allmänhet vid sjukdomsfall blott en del
af lönen, och särskilt hade numera nästan alla lärarekategorier, utom de
vid småskolan tjenstgörande, tillförsäkrats en dylik förmån.
Enligt gällande läroverksstadga af den 1 november 1878 finge ordinarie
lärare, som i följd af sjukdom åtnjöte tjenstledighet, under tiden
uppbära tre fjerdedelar af den till befattningen hörande lönen, men skulle
afstå den återstående fjerdedelen till vikaries aflöning. Liknande bestämmelser
gälde för ordinarie seminarielärare m. fl.
Under det senaste årtiondet hade Riksdagen utsträckt förmånen att
vid sjukdomsfall få behålla en del af lönen till flera andra kategorier af
lärare — så väl ordinarie som extra. År 1894 hade dylik förmån medgifvits
för extra ordinarie lärare vid läroverken samt ordinarie lärare vid
folkskolorna, år 1895 för teckningslärarne vid de allmänna läroverken (förhöjning
i förutvarande förmån) och år 1897 för öfningslärare vid folkskolelärareseminarium
samt lärare vid med dylikt seminarium förenad
öfningsskola.
Men de lägst aflönade lärarne och lärarinnorna, d. v. s. de vid småskolor
och mindre folkskolor anstälda, äfvensom de med dem i löneförmåner
likstälda biträdande lärarne och lärarinnorna vid folkskolorna, måste vid
sjukdomsfall sjelfva aflöna sin vikarie, derest ej - såsom stundom hände
— vederbörande skoldistrikt trädde emellan. Då lönen blott utgjorde 300
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
93
kronor, vore ej gerna möjligt erhålla vikarie för lägre belopp, hvadan i
regeln vid sjukdomsfall småskolelärarinnan stode utan existensmedel och
sålunda befunne sig i en dubbelt sorglig belägenhet, Här kunde med fulla
skäl tillämpas de ord, som chefen för ecklesiastikdepartementet år 1897
yttrat i fråga om seminarieöfningslärarne:
»Det synes dock mycket hardt och obilligt, att en vid statens läroverk
anstäld lärare, om han blir af sjukdom någon tid urståndsatt att
sköta sin tjenst, skall anses vara skyldig att sjelf helt och hållet aflöna
vikarien, äfven om hela den med tjensten förenade aflöningen skulle dertill
åtgå. Billigheten synes mig fordra, att den sjuke läraren af statsmedel
får någon hjelp till vikariens aflöning.»
Det rättvisa och billiga uti att härvidlag träda emellan med statsmedel
hade för öfrig! Riksdagen redan erkänt. I den riksdagsskrivelse, som läge
till grund för beslutet angående statsbidrag åt vikarie för sjuk folkskolelärare,
hette det nemligen:
»Riksdagen finner det vara med billighet öfverensstämmande, att staten,
då den lemnar bidrag till folkskolelärarepersonalens aflöning, jemväl i
någon mån träder hjelpande emellan i de fall, då lärare eller lärarinna
genom sjukdom urståndsättes att sjelf uppehålla sin tjenst.»
Mot förslaget att göra småskolelärarinnorna i föreliggande afseende
likstälda med öfriga lärarekategorier skulle helt visst invändas, att nämnda
lärarinnor icke innehafva ordinarie anställning, utan kunna af skolrådet
entledigas, äfven om tjenstefel ej föreligger. Invändningen saknade numera
all principiel betydelse, sedan extralärarne vid läroverken medgifvits rätt
att vid sjukdomsfall få behålla halfva lönen. Och i praktiken stälde det
sig så, att, äfven om mot all förmodan ett skolråd skulle på grund af
sjukdom entlediga en småskolelärarinna och derigenom söka beröfva henne
den ifrågasatta förmånen, hon likväl under alla omständigheter skulle få
behålla en del af lönen, åtminstone under fyra månader, eftersom detta
vore den kortaste uppsägningstiden. Härtill komme, att, enligt nya folkskolestadgan,
det berodde på skoldistrikten sjelfva att gifva småskolelärarinnorna
en fastare anställning. I följd häraf hade redan flera kyrkostämmor
i sina skolreglementen inryckt, att småskolelärarinnor med ett
visst antal tjenstår ej kunde entledigas i annan ordning, än som gälde för
ordinarie folkskolelärare.
Huru saken lämpligast borde ordnas för att äfven småskolans lärarepersonal
skulle blifva delaktig af den af motionärerna ifrågasatta förmån,
kunde näppeligen i frågans nuvarande läge afgöras, utan ansåge motionärerna
eu föregående utredning härom blifva erforderlig.
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
För extra lärarne vid läroverken, hvilka i rättsligt hänseende vore
närmast likstälda med småskolans lärarepersonal, gälde enligt kongl. cirkuläret
den 1 juni 1894 följande bestämmelse:
»Vid allmänt läroverk eller pedagogi anstäld extra ordinarie lärare,
som af vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel läsetermin
eller derutöfver med full tjenstgöring, men som af vederbörligen
styrkt sjukdom förhindrats att tjenstgöra, må, derest han före detta förordnande
tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd för
den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra, till belopp motsvarande
hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande förordnande
eljest skulle tillkommit honom för samma tid, dock att dylikt
understöd icke må utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnandet
för längre tid meddelats.»
För folkskolans ordinarie lärarepersonal vore genom kongl. kungörelsen
den 1 juni 1894 bestämdt, att vikarie för sjuk lärare skulle åtnjuta arfvode
efter minst 600 kronor för åtta månaders undervisning, hvilket arfvode
utgjordes sålunda:
ordinarie läraren afstode................................. 150 kr.
af statsmedel utginge ......................................... 400 »
skoldistriktet bidroge med.................................... 50 »
Summa 600 kr.
Då vid folkskola anstäld ordinarie lärare eller lärarinna redan egde
den förmån, hvarom nu vore fråga, skulle det nu gälla att ytterligare utsträcka
förmånen till öfriga vid folk- och småskolorna anstälda lärare och
lärarinnor i läsämnen — dock naturligtvis icke till vikarier. I korthet
sagdt skulle förmånen tillgodokomma de lärare och lärarinnor, för hvilka
skoldistrikt vore skyldigt att erlägga årsafgift till småskolelärarnes ålderdomsunderstödsanstalt,
d. v. s. sådana lärare och lärarinnor vid småskolor och
mindre folkskolor samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolor, för hvilkas aflönande tillskott af allmänna medel åtnjötes.
Antalet dylika läraretjenster, för hvilka afgift erlades till småskolelärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt, hade år 1897 uppgått till ett antal af 8,405.
Samma år hade antalet ordinarie läraretjenster, för hvilka årsafgift
erlades till folkskolelärarnes pensionsinrättning och hvilkas innehafvare
åtnjöte förmånen att vid sjukdomsfall få behålla en del af lönen, utgjort
6,126. Af vid dessa tjenster anstälda lärarinnor hade under året 269 haft
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
95
tjenstledighet för sjukdom, och hade af statsmedel betalts såsom bidrag
för vikariernas aflönande ett belopp af 51,817 kr. Öl öre (beräknadt efter
400 kronor för åtta månaders undervisningstid).
Det statsbidrag, som kunde erfordras för att lemna .bidrag åt vikarier
för sjuka småskolelärarinnor och med dem likstälda lärare och lärarinnor
vore naturligtvis beroende på hvilka föreskrifter, som i detta afseende kunde
komma att meddelas. Om man bestämde statens bidrag till hälften af
det, som utginge för vikarie åt sjuk folkskolelärare, alltså 200 kr. för helt
år, skulle — under förutsättning att sjukdomsprocenten vore densamma
inom småskolelärarecorpsen som inom folkskolelärarecorpsen samt att bidrag
utginge för samma lärarinna under obegränsad tid .— erfordras ett statsanslag
af 85,568 kronor. Då omsättningen inom småskolelärarecorpsen vore
mycket starkare än inom folkskolelärarecorpsen, beroende derpå att ett stort
antal lärarinnor redan efter några års tjenstgöring öfverginge till annan
lefnadsbana, i följd hvaraf medelåldern (och dermed helt säkert äfven
sjukdomsprocenten) vore väsentligt lägre inom den förra än inom den senare
corpsen, kunde helt visst det statsanslag, som kräfdes för nu omhandlade
behjertansvärda ändamål, icke behöfva öfverstiga 25,000 kronor.
Såsom redan blifvit antydt, ansåge emellertid motionärerna en närmare
utredning erfordras, innan Riksdagen definitivt bestämde sig i frågan; och
hade motionärerna i anledning häraf inskränkt sig till att hos Riksdagen
hemställa om aflåtande till Kongl. Maj:t af skrifvelse i ämnet.
Under hänvisning till hvad i motionen blifvit anfördt hemställer utskottet,
att Riksdagen må, med bifall till herrar E. Hammarlunds
och H. Anderssons förevarande motion, hos Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,
om och på hvilka vilkor statsbidrag må
kunna lemnas till aflönande af vikarier för sådana
lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
samt biträdande och extra ordinarie lärare och
lärarinnor vid folkskolor, som af sjukdom urståndsättas
att sin tjenst fullgöra, samt att Kongl. Maj:t måtte för
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen
kan föranleda.
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. skrifvelse 24:o) Uti en inom Andra Kammaren vackt motion (n:o 77) har herr
Maj t fmttau-J- P- Zakrisson föreslagit, att Riksdagen måtte besluta skrifvelse till Kongl.
bidrag för deMaj:t med begäran om förslag till statsbidrag åt ersättningsskola för de
\koustadgan
omförmåida de i folkskolestadgan § 48 angifna vilkor.
-XT1- Motionären erinrar, hurusom till förmån för de lärjungar, hvilka efter
genomgången fullständig lärokurs undergått afgångspröfning enligt § 47 i
förnyade stadgan angående folkundervisningen i riket den 10 december
1897, fortsatt undervisning vore ombesörjd icke blott genom § 5 mom. 3
i nämnda stadga utan äfven genom kongl. kungörelserna den 11 september
1877 och den 29 april 1886, enligt hvilka med åtnjutande af statsbidrag
särskildt fortsättningsskola, upptagande en årlig undervisningstid af minst
sex veckor, kunde anordnas.
På grund af folkskolestadgans § 48 kunde, yttrar vidare motionären,
åt folkskolans lärjungar meddelas afgång utan fullt kunskapsmått dels
enligt mom. 1 på grund af fattigdom och dels enligt mom. 2 på grund af
bristande fattningsgåfva. Folkskolestadgan hade tänkt äfven på dessas
fortsatta undervisning, då det i § 5 mom. 4 hette: »För de lärjungar, som
af skolrådet erhållit tillstånd att lemna folkskolan under de i § 48 angifna
vilkor, bör jemväl, der förhållandena sådant medgifva och kyrkostämman
beviljar dertill erforderliga medel, tillfälle beredas att i ersättningsskola
underhålla förvärfvade kunskaper och så vidt möjligt är deri förkofra sig.»
Denna skolform lämpade sig väl, synnerligen inom större skoldistrikt,
der det funnes flere lärare. Då för den ene t. ex. anvisades tjenstgöring i
fortsättningsskola, kunde för den andre uppgiften blifva att förvalta undervisningen
i ersättningsskolan. Utan fråga motsvarade ock ersättningsskolan
ett verkligen erkändt behof till förmån för det ej ringa antal barn, hvilka
nödgades lemna folkskolan, innan de här kunnat genomgå fullständig
lärokurs.
Men det vore då ock enligt motionärens åsigt tillbörligt, att denna
skola genom statsanslag likstäldes med fortsättningsskolan. I syfte att
detta måtte kunna ske och sådant anslag måtte vinnas, hade motionären
framstält sitt ifrågavarande förslag.
Utskottet har så mycket mindre funnit skäl förorda det i förevarande
motion framstälda förslag, som derest statsbidrag tillerkändes sådana skolor,
som meddela undervisning åt barn, hvilka på grund af fattigdom eller
bristande fattningsgåfva erhållit tillstånd att efter inheintandet af endast
minimikurserna lemna folkskolan, detta kunde befaras hafva till följd, att
Statsutskottets Utlåtande N:o !).
97
afgång från folkskolan, innan dess kurser blifvit fullständigt genomgångna,
konime att medgifvas i större utsträckning än folkskolestadgan afsett.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Zakrissons förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
25:o) Sedan 1896 års Riksdag beviljat ett ordinarie förslagsanslag af Ang. anslag
90,000 kronor för beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande^
flickor, har Kongl. Maj:t i kungörelse den 29 maj 1896 förordnat, att ‘töjd.
skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör visar sig
hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola eller särskild
slöjdskola anordnat undervisning i qvinlig slöjd, bestående i stickning,
stoppning, lappning, linne- och klädsömnad samt, der omständigheterna
sådant medgifva, i spånad och väfning samt flätningsarbeten, utan att
undervisningen i folkskolans läroämnen derigenom eftersättes, må af statsmedel
för hvarje skola, hvari antalet slöjdflickor uppgår till minst tio,
erhålla ett årligt understöd af 30 kronor, derest undervisningen uti ifrågavarande
ämne pågår minst 4 timmar i veckan under hela den för folkskolan
bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola
antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen, är så stort, att de för
denna undervisning äro delade i två eller flera afdelningar, må på här
förut angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande
uppgår till minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30
kronor, skolande förenämnda understöd utgå af ofvanberörda förslagsanslag.
Herr S. M. Olsson i Sörnäs, som i motion till sistlidet års Riksdag
föreslagit förändring i dessa bestämmelser i syfte att, der inom samma
skola slöjdundervisning meddelades på flera afdelningar, för statsanslags
erhållande skulle erfordras endast femton slöjdande i hvarje afdelning, i
likhet med hvad genom kongl. kungörelsen den 1 juni 1894 vore bestämdt
rörande slöjdundervisning för gossar, har uti en vid innevarande riksdag
inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 72) upprepat sin omförmälda
framställning, i det att han föreslagit, att kongl. kungörelsen af den 29
maj 1896 i nu ifrågavarande punkt måtte erhålla följande lydelse:-----
lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet af dem. som
deltaga i slöjdundervisningen, är så stort att de för denna undervisning
äro delade i två eller flera afdelningar, må på här förut angifna vilkor,
för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande uppgår till minst femton,
erhålla likaledes ett årligt understöd af 30 kronor, skolande etc.
Vid behandling af den år 1898 af herr Olsson i ämnet väckta motionen
ltih. till Kikad. Prut. 1X99. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 13
98
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
erinrade statsutskottet derom, att chefen för ecklesiastikdepartementet till
det vid statsverkspropositionen till 1896 års Rikdag fogade statsrådsprotokoll
i detta ämne yttrat, att då erfarenheten visat, att en lärarinna kunde
samtidigt undervisa 40 å 50 barn i qvinlig slöjd, och då det vore nödvändigt
att tillse, att statens utgifter för berörda undervisning ej stege till
högre belopp än som vore oundgängligt, det syntes departementschefen,
som om antalet af de barn i slöjdafdelning, för hvilken skoldistrikt finge
åtnjuta statsbidrag, borde bestämmas till minst 25. För sin del förklarade
sig utskottet jemväl anse, att med den samtidigt för alla elever öfverskådliga
undervisningsmateriel, som numera på detta område användes, någon
svårighet icke borde förefinnas att meddela undervisning i qvinlig slöjd
till och med i en afdelning af inemot 50 lärjungar, eller det minsta antal
som enligt gällande bestämmelser om statsbidrag berättigade till läijungarnes
fördelning på flera afdelningar. Någon jemförelse med slöjdundervisningen
för gossar ansåge utskottet på grund af dennas olikartade beskaffenhet
icke lämpligen kunna göras; och hemstälde utskottet att motionen icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Det af 1898 års statsutskott i detta ämne gjorda uttalande, som af
Riksdagens båda kamrar godkändes, har motionären nu sökt gendrifva,
hufvudsakligen medelst ett i motionen intaget, af eu slöjdlärarinna afgifvet
skriftligt yttrande, beträffande hvars innehåll utskottet får hänvisa till
motionen.
: .\‘i ■ • . :..• . • ; * •; >1 ii''• > .'' ■ i• ! t •
Utskottet, som icke funnit skäl frångå den åsigt, som af 1898 års
statsutskott i föreliggande fråga uttalades, hemställer,
att herr Olssons förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
Ang. viikoren 26:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 112) har herr
Tnr statsbidragG- G. Grundell föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att i den punkt i
uu undervis- kongl. kungörelsen den 1 juni 1894 och i kongl. kungörelsen den 29 maj
nmg . slöjd. som innehåller vilkoren för meddelande af statsbidrag åt de lärare
och lärarinnor, som i slöjd undervisa i skolåldern varande gossar och
flickor, orden »derest undervisningen uti ifrågavarande ämne pågår minst
fyra timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga läst!den »
måtte utbytas mot följande: derest undervisningen uti ifrågavarande
ämne pågår minst fyra timmar i veckan under minst sex månader af
året, eller ock under den kortare tid, under hvilken undervisningen i den
egentliga folkskolan fortgår.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
99
Genom den i motionen afsedda kong!, kungörelsen den l juni 1894,
angående anslag för beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande
gossar är förordnadt: »att skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande
folkskoleinspektör visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola
eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd för gossar,
utan att undervisningen i folkskolans läsämnen derigenom eftersattes, må
af statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande gossar uppgår till
minst tio, erhålla ett årligt understöd af 75 kronor, derest undervisningen
uti ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar i veckan under hela den
för folkskolan bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i eu
dylik skola antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen, är så stort,
att de för denna undervisning äro delade i två eller flera afdelningar, må
på här ofvan angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet
uppgår till minst femton, erhålla likaledes ett årligt understöd af 75
kronor; skolande förenämnda understöd utgå från förslagsanslaget till
bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna.»
I fråga om statsanslag för beredande af undervisning i slöjd åt i
skolåldern varande flickor föreskrifves i ofvannämnda kongl. kungörelse
den 29 maj 1896, att skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör
visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre
folkskola eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i qvinlig slöjd,
bestående i stickning, stoppning, linne- och klädsömnad samt, der omständigheterna
sådant medgifva, i spånad och väfning samt flätningsarbeten,
utan att undervisningen i folkskolans läroämnen derigenom eftersattes, må
af statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande flickor uppgår till
minst tio, erhålla ett årligt understöd af 30 kronor, derest undervisningen
uti ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar i veckan under hela den
för folkskolan bestämda årliga lästiden, att skoldistrikt, om i en dylik
skola antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen, är så stort, att
de för denna undervisning äro delade i två eller flera afdelningar, må på
här förut angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande
uppgår till minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30
kronor samt att förenämnda understöd skall utgå af förslagsanslaget för
beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande flickor.
1 motiveringen till sin nu ifrågavarande motion yttrar motionären, bland
annat, att motionären villigt medgåfve, att det vid affattandet af ett lagstadgande
af nu ifrågavarande beskaffenhet, afsedt att tillämpas vid tusentals skolor,
som inom vidt skilda trakter af vårt land arbetade under mycket olikartade
förhållanden, måste vara ytterst svårt, för att ej säga omöjligt, att
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
finna en bestämmelse om lärotid, som för alla vore tillfredsställande. Hvad
som i städerna äfvensom här och der på landet utan nämnvärd svårighet
läte sig genomföras, vore på landsbygden i allmänhet antingen med största
svårigheter förenadt eller ock omöjligt att verkställa. Betecknande vore
det äfven, att vid riksdagarne 1894 och 1896, då nämnda stadgande om
årlig lärotid varit föremål för öfverläggning inom kamrarne samt af Riksdagen
antagits, af representanter från olika delar af riket uttalats —
endels ganska allvarliga — betänkligheter mot fastställande af 8 månaders
slöjdtid. Vigtiga grunder hade dock, enligt motionärens förmenande, bort
föranleda en begränsning till minst 6 månader. I sådant fall hade föreskriften
kommit i öfverensstämmelse med den åsigt, som flertalet af rikets
folkskoleinspektörer vid 1894 års möte uttalat, ty desse, som på nära håll
hade att öfvervaka folkskolornas verksamhet och för den skull måste
anses ega en noggrann kännedom om hvad man af dem med hänsyn till
deras olika organisation och vexlande lokala förhållanden rimligen kunde
begära, hade, särskildt beträffande den qvinliga slöjden, ej vågat föreslå
längre undervisningstid än minst 6 månader. Då skolslöjden, utom sin
ej oväsentliga uppgift att bibringa en för det praktiska lifvet nödig och
nyttig handfärdighet, hade en stor uppfostrande betydelse och derjemte
åt barnen beredde en behöflig omvexling under deras trägna sysslande
med skolans läsämnen, skulle nog nyssnämnde målsmän för folkundervisningen
hafva strängt fasthållit fordran, att slöjdundervisningen borde bedritvas
under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden, såvida de
ej fruktat, att en sådan bestämmelse mångenstädes ej kunnat efterlefvas
och att dess tillvaro i eu folkskolestadga skulle befinnas menlig, när det
blefve ifrågasatt att införa slöjd i skolor, som arbetade under ogynsamma
förhållanden.
Öfvertygad om behofvet af ändring i nämnda hänseende, hade motionären
funnit sig föranlåten att till 1898 års Riksdag aflemna en motion,
hvari hemstäldes, att i den punkt i kongl. kungörelsen den 29 maj 1896
angående anslag för beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern
varande flickor, som innehåller vilkoren för erhållande af statsbidrag,
orden »derest undervisningen uti ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar
i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden» måtte
utbytas mot följande: »derest undervisningen uti ifrågavarande ämne
pågår minst fyra timmar i veckan under minst sex månader af året, eller
ock under den kortare tid, under hvilken undervisningen i den egentliga
folkskolan fortgår». Att de svårigheter, som vore oskiljaktigt förbundna
med en under folkskolans hela lästid fortgående slöjdundervisning, ej blott
försports inom det län motionären tillhörde utan äfven annorstädes på
Statsutskottets Utlutande N:o 9.
101
landsbygden, ansåge motionären framgå dels deraf, att vid diskussioner
inom kamrarne representanter från 8 län uttalat sig till förmån för motionen,
dels deraf att Första Kammaren bifallit densamma och att inom
Andra Kammaren, der votering ej förekommit, talrika instämmanden åtföljt
yrkandet om bifall till motionärens förslag.
Motionären hänvisade i öfrigt till riksdagshandlingarna för år 1898
(motionen n:o 65 och kamrarnes protokoll för den *20 april, Första Kammarens
n:o 24 och Andra Kammarens n:o 28).
Den ändring, som vid förra årets riksdag begärts med afseende på
undervisningstid, hade galt slöjden för flickor. Att så skedde, hade berott
på, att svårigheterna att erhålla statsbidrag för de i qvinlig slöjd undervisande
framträdt betydligt skarpare än i fråga om dem, som undervisade
i goss-slöjd. Ty då undervisningen i qvinlig slöjd inom Göteborgs och
Bohus län till största delen bestriddes af småskolelärarinnor (165 under
år 1898; medräknades lärarinnor vid mindre folkskolor och biträdande
vid folkskolor, uppginge antalet till 198) och äfven i andra län nämnda
lärarinnor i stort antal undervisade i slöjd, men dessa lärarinnor af helt
naturliga skäl måste undervisa sina egna skolbarn hufvudsakligen under
den ljusare och blidare årstiden och för den skull måste under vårterminen
senare börja och under höstterminen tidigare sluta sina skolor, stälde sig
vilkoret att undervisa i slöjd under hela den för folkskolan bestämda
årliga lästiden helt annorlunda och ogynsammare för dem än för undervisare
i goss-slöjd, ty desse vore samtlige lärare i folkskolan. Den i slöjd
undervisande folkskoleläraren gjorde ju ingen uppoffring genom att slöjda
hela den stadgade tiden, om detta eljest vore möjligt, ty han måste ju
ändå. under samma tid stanna på sin station för att undervisa barnen i
folkskolans öfriga läroämnen, men den i slöjd undervisande småskolelärarinnan,
som ej jint/e under hela läsåret undervisa sina småskolebarn
samtidajt med folkskolan, som under sitt läsår oftast måste bo ensam i
ett enstaka beläget skolhus och som väl kunde behöfva att under sin
ferietid få vistas hos föräldrar eller anhöriga på annan ort, måste i de
flesta fall, såvida hon ville komma i åtnjutande af statsbidrag, begifva sig
till sin skola en månad tidigare och stanna der qvar en månad längre
enkom för bestridande af fyra timmars slöjdundervisning i veckan, som
hon hade att meddela folkskolans flickor. Om betydelsen af detta, skäl
för ändring i fråga om tiden för flickors undervisning i slöjd ej syntes
kunna förnekas, vore det likväl ej det enda eller ens det förnämsta. Andra
kunde anföras, som i lika. grad gälde goss-slöjd och flickslöjd, och af hvilka,
det framginge. att, om en ändring i ofta nämnda afseende för de undervisande
vore önsklig, den icke mindre vore önsklig och behöflig för de
102
Statsutskottets Utlåtande N:o ■''>.
slöjdande barnen. Motionären ville anföra något till bestyrkande af det
nu sagda.
Äfven om slöjdundervisningen meddelades uteslutande af folkskolans
lärare och lärarinnor, råkade man på landsbygden (och det vore dess förhallanden,
som motionären här åsyftade) ut för nästan oöfvervinneliga
svårigheter. Så blefve förhållandet särskildt under den mörkaste årstiden
vid vårterminens början och under sista delen af höstterminen. Huru
skulle man under sådan årstid kunna ifrågasätta slöjdundervisning, om
barnen, efter att hafva sysselsatts med ^undervisning så länge de kunde
se vid dagsljus, derefter skulle slöjda vid konstgjord belysning och sedan
vandra hem i mörker, stundom på obanade stigar, kanske genom skogar
och vildmarker, en väglängd, som ej sällan kunde uppgå till eu half mil,
ja, derutöfver!
Ville man åter för afvärjande af denna olägenhet bereda utrymme
åt slöjden medelst minskande af timantalet, som vore anslaget åt folkskolans
öfriga läroämnen, hindrades man af föreskriften, att folkskoleinspektör,
när statsbidrag söktes, skulle »intyga, att skoldistriktet på ändamålsenligt
sätt anordnat undervisning i slöjd för gossar eller flickor
utan att undervisningen i folkskolans Jäsämnen derigenom eftersattes».
Och skulle än saken till äfventyrs under den mörka årstiden kunna någorlunda
tillfredsställande ordnas i sådana folkskolor, der barnen åtnjöte daglig
undervisning, t. ex. på det sätt, att de fem första dagarna i veckan användas
till undervisning i läsämnen och lördagen till slöjd, så stode man
deremot fullkomligt rådlös med afseende på andra grupper af folkskolor,
som till mycket stort antal för närvarande funnes och säkerligen under
en lång framtid komme att finnas i vårt land. Så vore förhållandet i
alla fasta folkskolor med hvarannandagsläsning. Sådana funnes, för att
anföra några exempel, i Göteborgs och Bohus län år 1897 till ett antal
af 106, i Södermanlands län 58, i Gefleborgs län 71. Och i tre af Vestergötlands
folkskoleinspektörsdistrikt, hvarest folkskolornas antal under år
1898 uppgått till 256, hade varit ej mindre än 247 skolor med hvarannandagsläsning.
Huru skulle det i skolor, der barnen åtnjöte undervisning
endast tre dagar i veckan, låta sig göra att under den mörka
årstiden, som åtminstone kunde beräknas till två månader af läsåret, undantaga
en dag i veckan till slöjd? Samma svårigheter mötte i nästan alla
s. k. mindre folkskolor, der småskole- och folkskoleafdelningarna besökte
skolan vexelvis hvarannan dag. Och hvad anginge de i glest befolkade
trakter i stor mängd förekommande flyttande folkskolorna, som under år
1891 uppgått till ett antal af 696, vore det väl uppenbart, att man ej
till förman för slöjden kunde taga någon enda timme från de öfriga
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
103
ämnena, hvadan äfven i dessa skolor slöjdundervisningen under den mörkaste
tiden blefve omöjliggjord, såvida man ej ville slöjda vid lampljus
och låta barnen gå hem i mörker eller ock inskränka slöjden till de i
skolans närmaste granskap boende, hvilket, huru orimligt det vore, enligt
hvad från fullt trovärdigt håll uppgifvits, i följd af nu gällande vilkor
för erhållande af statsbidrag, flerstädes hade egt rum.
Af det ofvan sagda ansåge motionären framlysa, att bestämmelserna
med afseende på undervisningstid i folkskoleslöjden vid en stor mängd af
skolor ej kunde efterlefvas. Och då motionären förestälde sig, att det för
staten, som för folkundervisningen gjort och gjorde så stora uppoffringar,
borde vara önskvärd!, att de rika understöden måtte komma så många
som möjligt till godo, hade motionären ansett den olägenheten, att slöjdtiden
i någon mån förkortades, vara vida mindre än den, att nu gällande
stadgande bibehölles med påföljd, att ett af folkskolans vigtigare läroämnen
aldrig Ange inträde i en stor del af de svenska skolorna, och i följd deraf
många fattiga hem blefve beröfvade det gagn och den glädje, som eljest
kunnat komma dem till del.
Då statsutskottet vid 1898 års riksdag till behandling förehade den
af motionären då väckta, här ofvan omförmälda motion, förklarade sig
utskottet icke kunna förorda hvad i samma motion föreslagits och anförde
såsom skäl dertill dels att någon på erfarenhet grundad öfvertygelse om
behöfligheten af förändring i gällande bestämmelser ännu icke kunnat
vinnas, dels att den af motionären föreslagna förändringen strede mot
den grundsats, som vid slöjdundervisningens införande i våra folkskolor
framhållits, eller att den skulle bereda en nyttig omvexling mellan själsoch
kroppsarbete och förekomma en ensidig utveckling på grund af sysselsättning
med endast bokliga studier, hvarför slöjdundervisningen borde
meddelas i folkskolan och såsom en nödvändig del af det hela ingå bland
öfriga undervisningsämnen, och dels att den ifrågasatta förändringen
kunde leda dertill, att undervisningen i slöjd komme att till tiden inskränkas
vid vissa skolor, der den för närvarande påginge under hela den för
folkskolan bestämda årliga lästiden.
Då emellertid det af motionären vid 1898 års riksdag väckta förslaget,
på sätt motionären åberopat, blef af Första Kammaren antaget och äfven
inom Andra Kammaren vann tillslutning och då vidare den nu föreliggande
motionen afser förändringar i bestämmelserna om statsbidrag till slöjdundervisning
icke endast för flickor utan äfven för gossar, har utskottet, som
dock icke anser Riksdagen böra i enlighet med motionärens förslag omedelbart
besluta förändring i omförmälda bestämmelser, funnit sig böra
104
Statsutskottet g Utlåtande X:o 9.
föreslå, att en skrifvelse i ämnet må till Kong! Maj:t aflåtas med hemställan
om utredning, huruvida vilkoren för tillgodonjutande af statsbidrag
för slöjdskolor lämpligen böra undergå förändring i sådant syfte som i
motionen föreslagits och med anhållan tillika att Kongl. Maj:t, derest så
finnes vara lämpligt, måtte till Riksdagen inkomma med det förslag i
ämnet, hvartill utredningen kan gifva anledning.
Uttkottet hemställer alltså,
att Riksdagen, i anledning af herr Grundells förevarande
motion, ma hos Kongl. Magt anhålla, det Kongl.
Maj:t måtte låta utreda, huruvida det i kongl. kungörelserna
den 1 juni 1894 och den 29 maj 1896
föreskrifna vilkor för meddelande af statsbidrag åt lärare
och lärarinnor, som i slöjd undervisa i skolåldern varande
gossar och flickor, att undervisningen skall pågå under
hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden, kan
böra undergå förändring i syfte, att statsbidrag må
kunna utgå äfven om undervisningen fortgår under
kortare tid, äfvensom att Kongl. Maj:t, derest så finnes
vara lämpligt, måtte till Riksdagen inkomma med det
förslag i ämnet, hvartill utredningen må gifva anledning.
Amj. vitkoren 2 7:o) Herr C. G. G rundel/, har i eu inom Andra Kammaren väckt
m »%*io/ormotion (n:0 113) hemstält, att Riksdagen ville besluta, att slöjdskolor för
för gossar ocAgossar och flickor måtte blifva likstälda med öfriga i Kongl. Maj:ts cirkulär
jUoicot. dess befaiiningghafvande den 28 maj 1897 omnämnda skolor i fråga
om utbekommande af lönetillskott af allmänna medel.
Härom anföres i motionen följande:
Genom kongl. kungörelsen den 1 juni 1894 vore såsom vilkor för erhållande
af statsbidrag stadgadt, att undervisningen i slöjdskola för i skolåldern
varande gossar skall fortgå * minst 4 timmar i veckan under hela
den för folkskolan bestämda årliga lästiden».
Nu inträffade emellertid ofta, att en nyinrättad slöjdskola ej trädde i
verksamhet förr än vid höstterminens början. Och då ej sällan till Kongl.
Maj:t ingåfves ansökan om statsbidrag för denna kortare tid af året, som
slöjdundervisning vid skolan bedrifvits, blefve sådan ansökan alltid afslagen
under hänvisning till ofvan anförda stadgande. Annorlunda kunde naturligen
ej ske, så länge nyss nämnda bestämmelse oförändrad qvarstode.
Men giltig anledning till ändring i detta afseende syntes numera obe
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
105
stridligen förefinnas. Enligt Kongl. Maj:ts cirkulär den 28 maj 1897 till
dess befallningshafvande »bör binder för utbekommande af lönetillskott
icke möta vare sig deraf, att en småskola eller mindre folkskola under
årets lopp förändrats till folkskola, i hvilken händelse lönetillskott till det
för hvarje fall bestämda belopp må utgå för de tider af året, då hvardera
skolan varit i verksamhet, eller deraf att ny läraretjenst eller ny skola inrattats
under så framskriden tid af året, att af sådan anledning undervisning
ej kunnat fortgå hela den stadgade tiden, i hvilken händelse lönetillskott
må utgå för den tid undervisningen bedrifvits» o. s. v. Den
enklaste konseqvens tycktes ju fordra, att slöjdskolorna uti ifrågavarande
händelse likstäldes med andra skolor. I sådana skoldistrikt, der läsåret
började med höstterminen, och deras antal blefve med hvarje år allt större,
vore det ju det allra naturligaste, att en beslutad slöjdskola trädde
i verksamhet vid höstterminens början. Så började t. ex. läsåret med höstterminen
i Göteborgs och Bohus län år 1897 vid 35 folkskolor, i Södermanlands
län vid 118 folkskolor och i Gefleborgs län vid 27. Många omständigheter
kunde dessutom göra det omöjligt att få en beslutad slöjdskeda
i gång vid början af vårterminen.
Utskottet, som icke anser sig kunna tillstyrka, att på grund af hvad
i motionen blifvit anfördt någon förändring i gällande bestämmelser angående
vilkoren för statsbidrag till slöjdskolor — hvarmed motionären
synes åsyftat såväl särskild! för slöjdundervisning inrättade skolor som i
sammanhang med vanliga folkskolor anordnad slöjdundervisning — af
Riksdagen beslutas, har likväl på de af motionären anförda skäl funnit
sig böra hemställa, att till Kongl. Maj:t måtte aflåtas en skrifvelse med
anhållan, att Kongl. Maj:t måtte efter verkstäld utredning till Riksdagen
inkomma med förslag till sådan förändring i gällande bestämmelser angående
tillgodonjutande af statsunderstöd för slöjdundervisning, att dylikt
understöd må kunna utbetalas jemväl för slöjdundervisning, som vid nyinrättad
slöjdskola eller vid folkskola, der slöjdundervisning ej förut meddelats,
tagit sin början å annan tid af kalenderåret än vid vårterminens början.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t måtte efter verkstäld utredning till Riksdagen
inkomma med förslag till sådan förändring i
gällande bestämmelser angående tillgodonjutande af
statsunderstöd för slöjdundervisning, att dylikt understöd
måtte kunna utbetalas jemväl för slöjdundervisning, som
Bill. till Rikxd. Prut. 1S99. 4 Sami. 1 Åfd. 9 Häft. 14
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
vid nyinrättad slöjdskola eller vid folkskola, der slöjdundervisning
ej förut meddelats, tagit sin början å annan
tid af kalenderåret än vid vårterminens början.
Ang. anslag
till understöd
af folkbibliotek.
28:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 202) hafva
herrar G. A. E. Kronlund och J. E. Centerwali hemstält, att Riksdagen
ville bevilja ett årligt anslag af 10,000 kronor att ställas till Kongl. Maj:ts
disposition, att i enlighet med af Kongl. Maj -t faststälda bestämmelser utgå
till understöd af folkbibliotek på landsbygden och i städerna.
Utskottet, som med afseende å hvad af motionärerna till stöd för berörda
hemställan blifvit anfördt tillåter sig hänvisa till motionen, anser
sig här endast böra omförmäla, att motionärerna såsom särskilda grupper
af bibliotek, hvilka borde kunna erhålla statsbidrag, upptagit de gamla
kommunalbiblioteken på landet, vanligen benämnda sockenbibliotek, stadsbiblioteken,
skolbiblioteken, arbetarebiblioteken vid större bruk och i städer
samt goodtemplare- eller andra föreningsbibliotek. Bland dessa grupper
hafva motionärerna ansett socken-, stads-, skol- och arbetarebiblioteken höra
hafva företräde till erhållande af anslag, samt förenings- och dylika bibliotek
böra komma dernäst.
Utskottet anser det vara synnerligen önskvärdt, att sträfvandena för
inrättande och vidmagthållande af sockenbibliotek och andra likartade bokförråd
måtte blifva med allmännare intresse omfattade; men då utskottet
ej är öfvertygadt om huruvida dessa sträfvanden böra med statsmedel
understödjas, och då i allt fall den utredning, som i motionen innefattas,
icke synes vara af sådan beskaffenhet, att någon åtgärd med stöd af densamma
bör af Riksdagen vidtagas, hemställer utskottet,
att herrar Kronlunds och Centerwalls förevarande
motion icke må af Riksdagen bifallas.
De tekniska läroverken.
Ang. anslag nu 29:o.) Kongl. Maj:t bär föreslagit, att Riksdagen måtte till arfvode
‘extra9lärare”^'' en extra lärare i läran om metallernas egenskaper vid tekniska högläran
om me- skolan anvisa ett årligt anslag af 2,500 kronor.
tal!kape“ lid I fråga härom har departementschefen till statsrådsprotokollet anmält,
tekniska hög- hurusom tekniska högskolans styrelse på tillstyrkan af högskolans lärareskoian.
kollegium hos Kong]. Maj:t hemstält om ett årligt anslag af 2,500 kronor
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
107
till aflöning af en extra lärare i läran om metallernas egenskaper. Denne
lärare skulle meddela undervisning åt elever, tillhörande fackskolan för
maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, äfvensom åt vissa andra elever,
hvilka, ehuru de ej hade tillfälle att deltaga i den större kursen i metallurgi,
som vid högskolan föredroges, likväl hade behof af en genom speciella
studier och praktiska öfningar inhemtad grundlig kunskap om metallernas
och särskild! jernets egenskaper och användning inom tekniken.
I skrifvelse till Kong! Maj:t den 25 oktober 1895 hade högskolestyrelsen
bland annat anfört, att undervisningen i mekanisk teknologi vid högskolan
eldigt Kongl. Maj:ts tillåtelse de senaste åren uppehållits af en tillfälligt förordnad
lärare, hvilken jemväl afhandlat den vigtiga del af läroämnet, som
afsåge de inom tekniken mest begagnade metallernas egenskaper. Eu förändring
härutinnan syntes dock styrelsen vara nödvändig, sedan maskiner och
apparater för mekaniska laborationer kunnat anskaffas till högskolan, i följd
hvaraf studiet och den praktiska undersökningen af jernets och andra metallers
egenskaper blifvit en ännu vigtigare del än dittills i den mekaniska teknologiens
program. Under sådana förhållanden måste det blifva ännu svårare
än förut att finna en person, som vore kompetent till lärare i hela
detta mångsidiga läroämne. Till undvikande af förökade kostnader vore
derför önskvärd!, att tills vidare och intill dess mera erfarenhet vunnits
samt innan definitivt förslag till ordnandet af undervisningen i mekanisk
teknologi framlades, denna undervisningsskyldighet delades på två lärare,
hvaraf den ene skulle bestrida undervisningen i den del af mekaniska
teknologien, som omfattade läran om metallernas egenskaper, och den andre
vara lärare i den öfriga delen af läroämnet. Styrelsen hade derför hemstält,
det Kongl. Maj:t måtte medgifva, att undervisningsskyldigheten i
mekanisk teknologi vid högskolan finge, när så visade sig behöflig!, tills
vidare och intill dess Kongl. Maj:t annorlunda förordnade, af styrelsen
fördelas mellan två personer, Indika tillsammans finge uppbära den med
å högskolans stat uppförda professuren i mekanisk teknologi förenade lön
jemte tjenstgöringspenningar. Denna styrelsens hemställan hade bifallits
genom Kongl. Majas beslut den 7 november 1895.
På grund häraf hade enligt styrelsens förmälan den för nämnda
professur anslagna lön jemte tjenstgöringspenningar fördelats mellan två
lärare, af hvilka den ene undervisat i mekanisk teknologi i egentlig mening
och uppburit en årlig aflöning af 4,000 kronor samt den andre undervisat
i läran om metallernas egenskaper och derför aflönats med 2,000 kronor
om året. Den sistnämnde hade tillika varit föreståndare för den vid högskolan
upprättade materialprofningsanstalten, i hvilken egenskap han varit
108
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
särskild! aflönad genom honom tillfallande andel af anstaltens nettoinkomster.
Denna delning af undervisningen, som nu under längre tid pröfvats
vid högskolan, hade till fullo bekräftat lämpligheten af att en särskild
person meddelade undervisning i läran om metallernas egenskaper och ledde
de dermed närmast i samband stående mekaniska laborationerna. Denna
anordning hade ock ådagalagt fördelen af att samme lärare tillika vore
föreståndare för högskolans materialprofningsanstalt. Men det hade jemväl
visat sig, att den försöksvis gjorda delningen af professuren i mekanisk
teknologi icke i längden kunde bibehållas, emedan detta vigtiga läroämne
hos läraren påkallade så stora tekniska insigter och så omfattande fortsatta
praktiska studier af de mekaniska industrigrenarnes framsteg, att
man icke kunde påräkna att för platsen vinna eller bibehålla en dertill
skicklig ingeniör, utan att full professorslön tilldelades honom. Betydelsen
af denna lärarebefattning framginge deraf, att till densamma hörde, utom
annat, läran om metallernas och träets bearbetning samt derför använda
arbetsmaskiner, läran om stenbearbetning, om mjölfabrikation, om spinning
och väfning, om smörjoljor, om papperstillverkning samt om lergods- och
glastillverkning, hvarjemte för de äldre eleverna i programmet inginge utkast
till verkstads- och fabriksanläggningar inom hit hörande grenar af
tekniken. Undervisningen härutinnan meddelades icke blott genom föredrag,
laborationer af flerahanda slag samt konstruktionsöfningar, utan tilllika
genom en mängd besök vid verkstäder och fabriker i Stockholm jemte
studieresor i landsorten till större industriella anläggningar. Det vore häraf
tydligt, hvilka stora fordringar måste ställas på en lärare, som hade att
meddela en så beskaffad undervisning, i synnerhet om, såsom vid högskolan
vore händelsen, ett stort antal elever deruti deltoge. Man kunde icke rimligtvis
af denne lärare begära, att han tillika skulle besörja undervisningen
i den pa helt andra grundvalar hvilande, mycket vigtiga läran om metallernas
egenskaper samt leda de öfningar med hållfasthetsprof in. m., hvilka
dermed stode i samband, utan det vore uppenbart, att sistnämnda undervisning
borde bestridas af en särskild lärare. Arfvodet för denne lärare
ansåge styrelsen skäligen böra sättas till 2,500 kronor om året.
Af hvad sålunda anförts ansåge departementschefen tydligen framgå
behofvet af att från professuren i mekanisk teknologi vid tekniska högskolan
åtskildes undervisningsskyldiglieten i läran om metallernas egenskaper,
samt att åt en särskild lärare uppdroges att undervisa i detta ämne.
\ id redogörelse för de till extra stat hänförliga anslagsbehofven hade
departementschefen för afsigt att hemställa om framställning till Riksdagen
för beredande af möjlighet att vid högskolan mottaga ett ökadt antal elever.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
109
Skulle departementschefens i sådant hänseende framlagda förslag vinna
Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall, framträde än mer nödvändigheten
af nu ifrågasatta delning af undervisningen i mekanisk teknologi. Och
då departementschefen intet hade att invända mot den af högskolestyrelsen
föreslagna aflöningen för den erforderlige extra läraren, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt
en extra lärare i läran om metallernas egenskaper vid tekniska högskolan
anvisa ett årligt anslag af 2,500 kronor.
Visserligen kan det anses lämpligt att, på sätt föreslagits, särskild aflöning
beviljas för en extra lärare vid tekniska högskolan i läran om metallernas
egenskaper, och att den till professorn i mekanisk teknologi anslagna lön
hädanefter användes uteslutande för sitt egentliga ändamål; men då extra
läraren i läran om metallernas egenskaper hittills tillika varit föreståndare
för tekniska högskolans materialprofningsanstalt och i denna egenskap
åtnjutit en inkomst, som enligt utskottet tillhandakomna upplysningar
synes kunna beräknas till omkring 4,000 kronor årligen, samt föreningen
af dessa båda befattningar af högskolestyrelsen befunnits fördelaktig och
sålunda torde kunna väntas blifva för framtiden bibehållen, har utskottet
ansett det nu ifrågavarande arfvodet för extra läraren i läran om metallernas
egenskaper icke böra bestämmas till högre belopp än 2,000 kronor.
På grund häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må till arfvode åt en extra lärare i
läran om metallernas egenskaper vid tekniska högskolan
anvisa ett årligt anslag af 2,000 kronor.
30:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, med uteslutande
af de för Chalmers tekniska läroanstalt beviljade anslag till en lärare i allmän
och husbyggnadskonst 1,500 kronor, till befrämjande af undervisningen i
byggnadskonst och ornamentsritning 2,000 kronor, till en lärare i elektroteknik
2,000 kronor samt till en lärare i mekanisk teknologi, mekanik och
konstruktion af enkla maskindelar 2,000 kronor, eller tillsammans 7,500 kronor,
på ordinarie stat bevilja:
till höjning af aflöningen för eu hvar af fyra nuvarande
lektorer, nemligen i matematik och beskrifvande geometri, i
kemisk teknologi salut mineralogi och geognosi, i maskinlära
och maskinkonstruktioner samt i skeppsbyggeri, från 3,500
kronor till 4,500 kronor .............................................. 4,000 kronor,
till upprättande af ett nytt lektorat i byggnadskonst
och ornamentsritning ................................................... 4,500 »
Avg förändringar
i staten för
Chalmers tekniska
läroanstalt.
[20].
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
till upprättande af ett nytt lektorat i elektroteknik ...... 4,500 kronor,
till höjning af afiöningen för en andre lärare i matematik
från 1,000 kronor till 3,000 kronor ...................... 2,000 »
till höjning af afiöningen för en andre lärare i allmän
kemi från 2,000 kronor till 3,000 kronor.......................... 1,000 »
till höjning af afiöningen till en andre lärare i skeppsbyggeri
från 1,800 kronor till 3,000 kronor ...................... 1,200 »
till höjning af afiöningen för en lärare i väg- och vattenbyggnadskonst
från 1,200 kronor till 2,000 kronor .......... 800 »
till höjning af afiöningen för en lärare i allmän mekanik
från 1,500 kronor till 2,500 kronor.................... 1,000 »
till aflöning för en lärare i mekanisk teknologi........... 1,500 »
till aflöning för en lärare i konstruktion af enkla maskindelar
.......................................................... 1,200 »
till aflöning för en lärare i elementär mekanik......... 1,200
till aflöning för en lärare i elektrokemi ....................... 800 »
till aflöning för en lärare i landtmäteri......................... 400 »
till höjning af afiöningen för en lärare i svenska språket
och bokföring från 400 kronor till 900 kronor 500 »
till höjning af afiöningen för en lärare i frihandsteck
ning
från 1,0* *0 kronor till 2,500 kronor...................... 1,500
till höjning af afiöningen för en lärare i modellering
från 500 kronor till 1,200 kronor ................................... 700 »
till höjning af bibliotekariens arfvode från 300 kronor
till 800 kronor ................................................................ 500 »
till höjning af afiöningen för en vaktmästare från 750
kronor till ! ,200 kronor, med bibehållande af rätt till fri bostad 150 »
till höjning af anslaget till repetitörer från 1,200 kronor
till 2,000 kronor 800 »
dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar afiöningen skulle
fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,600 kronor såsom lön och
1,900 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
dels ock medgifva:
att samtlige lektorer och läraren i verkstadsarbete vid anstalten finge
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å lönen
af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett andra
ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt för nuvarande lektorer och
läraren i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid de efter sin utnämning i sådan egenskap tjenstgjort vid
anstalten;
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
111
att andre läraren i matematik, allmän kemi och skeppsbyggeri finge
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg af 500
kronor; samt
att ålders tilläggen finge utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;
kommande vid bifall till framställningen om nyss berörda anslags
beviljande och uteslutning af omförmälda fyra anslag det ordinarie anslaget
till Chalmers tekniska läroanstalt, nu 56,000 kronor, att ökas med 21,050
kronor, eller till 77,050 kronor.
Till stöd för sin hos Kongl. Maj:t gjorda framställning om aflåtande
till Riksdagen af proposition af nu angifna innehåll har departementschefen
till statsrådsprotokollet meddelat följande.
Chalmers tekniska läroanstalt räknade sin uppkomst från en år 1811
af kanslirådet Wilhelm Chalmers gjord testamentarisk disposition, enligt
hvilken, med användande af hans halfva qvarlåtenskap, skulle i Göteborg
upprättas en »industriskola» under vård af direktionen för friinurarebarnhuset
i nämnda stad.
Skolan, som från och med år 1829 erhållit karakteren af en teknisktvetenskaplig
läroanstalt och alltifrån år 1835 af staten åtnjutit ett årligt
bidrag, hvilket efter hand ökats, har likväl väsentligen underhållits genom
afkastningen af de testamenterade medlen, till dess att, sedan statsanslaget
ytterligare höjts, efter år 1867 den betydligt utvidgade undervisningen
nästan uteslutande bestridts af statsmedel, hvaremot den Chalmerska donationens
kapital användts för nybyggnad och inredning af ett lärohus samt
för anskaffande af undervisningsmateriel.
Den 10 augusti 1877 hade Kongl. Maj:t för anstalten utfärdat förnyade
stadgar, hvilka ännu vore gällande. Enligt kongl. bref af samma dag hade
faststälts aflönings- och utgiftsstat för anstalten, slutande å en summa af
39,800 kronor. Härefter hade dels enligt 1891 års Riksdags beslut från anslag
under riksstatens femte hufvudtitel öfverflyttats och tillagts anslaget till
Chalmers tekniska läroanstalt anslaget till uppehållande af den jemlikt kongl.
brefvet den 5 november 1886 från navigationsskolan i Göteborg afskeda och
med nämnda tekniska läroanstalt förenade skeppsbyggeriafdelning, utgörande
tillhopa 8,500 kronor, dels ock, enligt särskilda, på grund af Riksdagens
beslut aflåtna kongl. bref den 6 juni 1890, den 2 juni 1893 och den 29
maj 1896, årsanslaget till läroanstalten ökats med tillhopa 7,700 kronor.
Statens slutsumma uppginge alltså för närvarande till 56,000 kronor,
hvilket belopp, upptaget under åttonde hufvudtitelns anslag till tekniska
läroverken, vore, jemlikt nyssnämnda kongl. bref äfvensom kongl. brefvet
den 6 oktober 1893, fördeladt enligt följande
112
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
nu gällande stat för Chalmers tekniska läroanstalt.
I
ironor
öre
Kronor
öre
Föreståndaren, som tillika är lektor (atom fri bostad) ........................
5,000
_
En lektor............................................................................................
3,500 !
—!
Två lektorer .............................................................................,........
7,000
—
En lektor i skeppsbyggeri (kongl. brefven den 5 november 1886 och
den 2 juni 1893*)..........................................................................
3,500
—
i
En andre lärare i matematik...........................................................
1,000
—
» » » i allmän kemi............................................................
2,000
—
» lärare i skeppsbyggeri (kongl. brefvet den 5 november 1886**) ...
1,800
—
» » i allmän mekanik ...............................................................
1,500
—
» andre lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion af
enkla maskindelar (kongl. brefvet den 6 juni 1890) ..................
2,000
—
» lärare i allmän och husbyggnadskonst .........................................
1,500
—
» i väg- och vattenbyggnadskonst ..........................................
1,200
—
» » i elektroteknik (kongl. brefvet den 29 maj 1896)..............
2,000
—
j » »i svenska språket och bokföring.........................................
400
—
| » »i frih andsteckning ...............................................................
1,000
—
» »i modellering .....................................................................
500
—
» »i verkstadsarbete...............................................................
3,000
Sekreterarens arfvode.....................................................................
500
_
Bibliotekariens » ............•..............................................................
300
_
Anslag till repetitörer.....................................................................
1,200
j » för befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornaments-
ritning (kongl. brefvet den 2 juni 1893)............................
2,000
—
Vaktmästare (utom fri bostad) ...........................................................
750
—
1
1 Stipendier och premier ...................................................................
550
—
42,200
^ Bibliotek, samlingar och laboratorium (kongl. brefvet den 29 maj 1896)
4,600
__
Verkstaden ..........................................................................................
1,500
—
j Uppvärmning, belysning och diverse utgifter .......................................
4,000
-
Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas
praktiska öfningar (kongl. brefvet den 5 november 1886) ..............
1,300
1 Ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skeppsbyggeri (kongl.
.
i ■
brefvet den 5 november 1886) ........................................................
2,000
Ersättning för instruments, kartors, böckers och möblers underhåll och
| förökande äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m., i hvad skepps-
1 byggeriafdelningen beträffar (kongl. brefvet den 5 november 1886)..
| 400
—
13,800
—
Summa kronor
| 56,000
|—
*) Med rättighet tillika för en hvar af dessa lektorer att efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt
från och med kalenderåret näst efter det, då han till tjensten utnämndes, åtnjuta ett ålderstillagg nf 600 kronor
och efter ytterligare 6 års dylik tjenstgöring ett lika tillägg af 500 kronor.
**) Med rätt till förhöjning af 250 kronor efter 5 års tjenstgöring och med ytterligare 250 kronor efter
tio års tjenstgöring.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
113
O
Alderstilläggen utginge från åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till
ålderstillägg. K
Läroanstaltens styrelse, hvilken förut vid två tillfällen, nemligen uti
skrifvelser den 23 september 1884 och den 27 september 1889, hos Kongl.
Maj:t anhållit om förbättrade lönevilkor för lärarne vid anstalten, framställningar,
som dock icke föranledt ändring i den faststälda aflöningsstaten,
hade nu i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 maj 1898 hemstält om följande
förändringar i samma stat nemligen:
att lönen för föreståndaren måtte höjas från 5,000 kronor till 6,000
kronor, med bibehållen rätt till två ålderstillägg å 500 kronor, men med
skyldighet för honom att afstå det för ökade göromål till följd af skeppsbyggeriafdelningens
öfverflyttande från navigationsskolan till den tekniska
läroanstalten från det å läroanstaltens stat uppförda anslag till ersättning
för handledning vid elevernas praktiska öfningar utgående arfvode af
300 kronor;
att lönen för en hvar af de nuvarande fyra lektorerna måtte höjas
från 3,500 kronor till 4,500 kronor, med bibehållen rätt äfven för dem
att åtnjuta ålderstillägg i likhet med föreståndaren;
att i stället för nu i staten upptagen aflöning för en lärare i allmän
och husbyggnadskonst, 1,500 kronor, samt anslaget till befrämjande af
undervisning i byggnadskonst och ornamentsritning, 2,000 kronor, hvaraf
för närvarande 1,500 kronor användes till aflöningsfyllnad åt nyssnämnde
lärare och 500 kronor uppbures af läraren i frihandsteckning, i staten måtte
uppföras aflöning med 4,500 kronor för en lektor i byggnadskonst och
ornamentsritning, med rätt till ålderstillägg i likhet med öfriga lektorer;
att, i stället för anslaget till uppehållande af undervisningen i elektroteknik,
2,000 kronor, aflöning måtte uppföras för en lektor i samma ämne
med 4,500 kronor med rätt äfven för denne lektor att i likhet med öfriga
lektorer vid läroanstalten komma i åtnjutande af ålderstillägg;
att läraren i verkstadsarbete, som enligt staten åtnjöte i aflöning 3,000
kronor, måtte berättigas att erhålla ålderstillägg efter 5 år med 500 kronor
och efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500 kronor;
att, i stället för det i staten nu uppförda arfvodet, 2,000 kronor, till
en andre lärare i mekanisk teknologi, mekanik och konstruktion af enkla
maskindelar, måtte uppföras dels 1,500 kronor till en lärare i mekanisk
teknologi, dels 1,200 kronor till en lärare i konstruktion af enkla maskindelar
och dels 1,200 kronor till en lärare i elementär mekanik, styrelsen
obetaget att, derest förhållandena gjorde sådant önskvärdt, förena
två eller tre af dessa platser på en person;
att lärarens i allmän mekanik aflöning måtte förhöjas från 1,500 kronor
till 2,500 kronor;
Bill. till Riksd. Prof. 1999. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.
15
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
att en ny lärarebefattning i elektrokemi måtte inrättas med arfvode
till belopp af 800 kronor; D
att för den lärare i landtmäteri, hvilken, sedan undervisningen i detta
ämne skilts från lärarens i matematik tjenstgöringsskyldigbet, af styrelsen
antagits med arfvode af 250 kronor af donationsmedlen, aflöningen måtte
höjas till 400 kronor;
att bibliotekariens arfvode måtte förhöjas från 300 kronor till 800
kronor;
att aflöningen till läraren i väg- och vattenbyggnadskonst, nu utgörande
enligt staten 1,200 kronor, hvartill komme ett af styrelsen af donationsmedlen
beviljadt tillägg af 300 kronor, måtte höjas till 2,000 kronor;
att aflöningen för läraren i allmän kemi måtte höjas från 2,000 kronor
till 3,000 kronor och läraren derjemte berättigas till ett ålderstillägg efter
fem år med 500 kronor;
att aflöningsförmånerna för läraren i skeppsbyggeri, nu utgörande
1,800 kronor jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera, måtte bestämmas
till 3,000 kronor, med rätt för läraren till ett ålderstillägg af 500 kronor
efter fem år;
att aflöningen för andre läraren i matematik, hvilken i staten är upptagen
med 1,000 kronor, hvartill komme af styrelsen beviljadt tillägg af
donationsmedlen, 600 kronor, måtte förhöjas till 3,000 kronor, med rätt
för läraren till ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem år;
att aflöningen till läraren i svenska språket och bokföring, hvilken
aflöning enligt staten utgjorde 400 kronor, hvartill komme af styrelsen
beviljadt tillägg af donationsmedlen, 100 kronor, måtte förhöjas till 900
kronor;
att aflöningen till läraren i frihandsteckning, hvilken lärare uppbure
dels enligt staten 1,000 kronor, dels, på sätt ofvan nämnts, af anslaget till
befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornamentsritning 500
kronor och dels tillägg af donationsmedlen enligt styrelsens beslut 400
kronor, eller tillhopa 1,900 kronor, måtte höjas till 2,500 kronor;
att aflöningen för läraren i modellering, utgörande enligt staten 500
kronor, hvartill komme af styrelsen beviljadt tillägg af donationsmedlen
400 kronor, eller tillhopa 900 kronor, måtte höjas till 1,200 kronor;
att vaktmästarens arfvode, enligt staten utgörande, förutom fri bostad,
750 kronor, måtte höjas till 1,200 kronor förutom fri bostad;
att anslagen till repetitörer måtte höjas från 1,200 kronor till 2,000
kronor samt till stipendier och premier från 550 kronor till 1,000 kronor.
Härjemte hade styrelsen, som förklarat sig ej hafva till förfogande
några medel, med hvilka den kunde åstadkomma den föreslagna löneför
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
115
höjningen utan statens mellankomst, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
utverka, att ny aflöningsstat i öfverensstämmelse med förenämnda förslag
måtte varda faststäld, äfvensom att läraren i verkstadsarbete, för
hvilken någon utsigt till befordran ej funnes, matte erhålla rätt till. delaktighet
i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa i likhet
med lektorerna; och hade styrelsen tillika oinförmält, att öfriga utgifter
visserligen väsentligt öfverstigit den faststälda staten och att styrelsen
nödgats använda större delen af donationsfondernas räntor för att bestrida
institutets löpande utgifter, men att styrelsen hoppades, att, om den föreslagna
löneregleringen vunne Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall och
sålunda den del af terminsafgifterna och donation sräntorna,^ som nu användes
till lärares och vaktmästares aflöning, frigjordes derifrån, det skulle
lyckas styrelsen att med tillgängliga medel bestrida öfriga utgifter.
I händelse af bifall till hvad styrelsen sålunda föreslagit, skulle statens
slutsumma ökas från 56,000 kronor till 78,500 kronor, häri ej inberäknadt
ålderstilläggen.
Till stöd för de gjorda framställningarna hade styrelsen i hufvudsak
anfört följande:
Den utredning angående de sedan 1870 inträdda förändringarna i
lefnadsomkostnaderna för lärare och med dem jemförliga tjenstemän,
som lemnats af den för undersökning af lärarnes vid de allmänna läroverken
ekonomiska ställning år 1878 tillsatta komité, hade blifvit af
Kongl. Maj:t i hufvudsak gillad, hvilket framginge af Kongl. Maj:ts upprepade
propositioner om lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken,
senast till 1898 års Riksdag. Emellertid hade, sedan nämnda
komité afgifvit sitt betänkande, lefnadsomkostnaderna i allmänhet stigit,
till följd hvaraf och då lärarne vore för sin utkomst hänvisade till
fasta löneförmåner, de nödvändiga lefnadsomkostnaderna för dem måste
anses hafva blifvit ej obetydligt stegrade. Under det att lektorerna vid
allmänna läroverk efter den 20 maj 1874, då för dem fastställa fem lönegrader
å 2,500, 3,000, 3,500, 4,000 och R500 kronor, icke blott icke fått
sina löneförmåner förminskade, utan tvärtom af 1882 års Riksdag erhållit
på extra stat en löneförbättring af 500 kronor om året, med undantag
för dem, som befunnit sig i högsta lönegraden, för hvilka nämnda löneförbättring
hittills utgått med 250 kronor, men af 1898 ars Riksdag höjts
till 500 kronor, till följd hvaraf alltså lektorslönerna vid allmänna läroverken
från och med 1899 års början utginge med 3,000, 3,500, 4,000,
4,500 och 5,000 kronor af statsmedel, så både deremot lönen för lektorer
vid Chalmers tekniska läroanstalt, hvilken lön under åren 1866—1873
utgjort 3,500 kronor om året, men sistnämnda år höjts med ett så kal
-
116
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
ladt dyrtidstillägg å 700 kronor, år 1878 blifvit sänkt till det ursprungliga
beloppet under samtidigt införande af två vilkorliga ålderstillägg,
bvartdera å 500 kronor, så att från sistnämnda år lektorernas lönegrader
vid anstalten utgjort 3,500, 4,000 och 4,500 kronor. På grund af de i
Göteborg rådande synnerligen höga prisen på bostadslägenheter hade dessutom
icke blott lektorerna, utan äfven öfriga ämneslärare vid dervarande
allmänna läroverk af kommunen tillerkänts hyresersättning, hvilken för
lektorer utginge med 700 kronor i första och 850 kronor i andra lönegraden
samt 1,000 kronor i öfriga lönegrader. Någon utsigt för utverkande af motsvarande
förmån åt lärarne vid Chalmerska institutet förefunnes desto mindre,
som detta institut i olikhet med de allmänna läroverken icke kunde sägas
ega karakteren af ett lokalt undervisningsverk, närmast afsedt för stadens och
den kringliggande nejdens ungdom, utan i likhet med tekniska högskolan
måste betraktas som en teknisk bildningsanstalt för hela riket, hvilket bäst
framginge af det sakförhållande, att institutet fått och allt fortfarande
finge mottaga lärjungar från Sveriges samtliga provinser, ja till och med
från grannländerna Norge, Danmark och Finland. An ogynsammare
stälde sig lektorernas vid ifrågavarande anstalt lönevilkor, om de jemfördes
med dem, som åtnjötes af professorerna vid tekniska högskolan,
hvilket i synnerhet framträdde, i fall man beräknade medellönen under
trettio års tjenstgöring.
För lektor vid Chalmerska institutet skulle, under förutsättning af
trettio tjenstår, kräfvas en årlig löneförbättring af 841 kronor 67 öre,
för att hans medelinkomst skulle blifva jemngod med lektorernas vid allmänna
läroverken i Göteborg, och 1,750 kronor, för att medelinkomsten
skulle blifva likstäld med professorernas vid tekniska högskolan. Sagda
uppgifter framginge närmare af följande utaf styrelsen meddelade tabellarisk
a öfversigt:
l:a lönegraden .....................
2:a » .........................
3:e » ........................
4:e » ...........................
5:e » ...........................
Nuvarande lektors- lön vid Chalmerska
institutet
Lektorslön vid all- männa läroverk i
Göteborg f. o. m.
år 1899
Professorslön vidi
tekniska högskolan
kronor
öre
kronor
öre
kronor före
3.500
4,000
4.500
4,500
4,500
—
3,700
4,350
5.000
5,500
6.000
—
6,000
6,000
6,000
6,000
6,000
—
Medellön under 30 år j 4,250
—
5,091
67 6,000
—
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
117
Lektorernas vid Chalmerska läroanstalten undervisning vore ur qvantitativ
synpunkt fullt lika, stundom till och med mera omfattande än
lektorernas vid allmänna läroverk, hvarjemte äfven större kompetensfordringar
måste ställas på de förre och särskild! längre utbildning inom
det praktiska lifvet af dem fordras, under det att å andra sidan undervisningen
inom anstaltens högre afdelning till sin natur vore så likartad
med den, som lemnades vid tekniska högskolans motsvarande fackafdelningar,
att nästan samma kompetens vore nödig för erhållande af en
lektorstjenst vid Chalmerska läroanstalten som af en professorsbefattning
vid tekniska högskolan; och då undervisningsskyldigheten för en lektor
vid Chalmerska läroanstalten och en professor vid tekniska högskolan vore
lika omfattande, syntes rättvisa och billighet kräfva, att lektorslönen vid
Chalmerska läroanstalten snarast borde hafva ett medelvärde mellan lönen
för en professor vid tekniska högskolan och lektorslönen vid allmänna
läroverk i Göteborg.
Äfven för Chalmerska läroanstaltens samtlige öfrige lärare kunde
samma ofördelaktiga löneförhållanden som för lektorerna anses vara
gällande.
Under de sista decennierna hade lärjungeantalet vid anstalten befunnit
sig i en hastig och nästan oafbruten tillväxt, så att detta antal under åren
1881—1885 i medeltal utgjort 110, under åren 1886—1890 153, under
åren 1891—1895 227, år 1896 241 och under läsåret 1897—1898 262,
deraf 153 i den högre afdelningen. Antalet hade sålunda i jemförelse
med den förstnämnda siffran vida mer än fördubblats, en tillväxt, som
icke kunnat undgå att medföra den olägenheten, att elevantalet i de olika
årskurserna stigit betydligt och numera regelbundet i vissa årskurser öfverstege
50, 60, ja 65. Lärarnes redan i och för sig trägna och ansvarsfulla
arbete hade derigenom blifvit mer än skäligt ökadt utan något som
helst vederlag, hvilket framträdde så mycket skarpare vid Chalmerska läroanstalten,
som derstädes, i olikhet med hvad som vore förhållandet vid
tekniska högskolan, ej funnes anstälda några assistenter åt de ordinarie
lärarne.
Framstegen inom tekniken både under de senaste årtiondena vant
snabbare än inom något annat läroområde och stälde kraf icke blott pa ökadt
arbete, utan äfven på ökade tillgångar hos lärarne för inköp af litteratur,
i fall det skulle blifva dem möjligt att ens tillnärmelsevis hålla sig i
jemnhöjd med utvecklingen inom deras respektive läroämnen och öfver
hufvud uppfylla de fordringar, som måste ställas på ungdomens handledare
vid en högre teknisk läroanstalt. Lärarnes vid Chalmerska läroanstalten
ställning vore äfven i det afseendet ogynsam, att Göteborg icke
118
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
egde något naturvetenskapligt eller tekniskt bibliotek utöfver anstaltens
egen boksamling, i hvilken på grund af anslagets knapphet flera lärofack
med nödvändighet måste blifva synnerligen ofullständigt representerade.
Den ofördelaktiga ekonomiska ställning, läroanstalten sålunda hade
att erbjuda sina lärare, hade slutligen icke kunnat undgå att göra dess
lärareplatser föga begärliga, såsom bäst framginge dels deraf, att lärarne
vid anstalten sökte anställning vid annan undervisningsanstalt, och dels
än mer deraf, att en lärarebefattning sådan som den i mekanisk teknologi
och konstruktion af enkla maskindelar ej ens kunnat tillsättas af brist
icke blott på kompetente sökande, utan på sökande öfver hufvud, ett förhållande
som, med hänsyn till den för närvarande eljest rådande starka
konkurrensen på lärarebanan i allmänhet, måste betraktas såsom synnerligen
talande, och som, derest icke förut omförmälda missförhållanden
snart undanröjdes, kunde komma att högst menligt inverka på undervisningens
godhet och omöjliggöra läroanstaltens uppehållande på den ståndpunkt
den hittills lyckats intaga.
Nära ett fjerdedels århundrade hade förflutit, sedan planen i allt väsentligt
uppgjordes till ämnesfördelningen och omfattningen för de olika
lärarnes undervisning vid anstalten, om ock vid ett par tillfällen under
denna tid statsmagterna beviljat ökade anslag åt anstalten. På grund af
ändrade tidsförhållanden och ökade kraf på den tekniska undervisningen
kunde frågan om utverkande af högre löner åt lärarne icke inskränkas
till föreslåendet af en allmän proportionerlig löneförhöjning, utan måste
jemkningar ega rum i de olika lärarnes undervisningsskyldighet., och deraf
ändringar förorsakas äfven i deras löneförmåner.
Hvad särskildt beträffade den föreslagna förhöjningen i föreståndarens
aflöning erinrades derom, att, då skeppsbyggeriskolan öfverflyttats från
Karlskrona till navigationsskolan i Göteborg, ett arfvode åt föreståndaren
för sist nämnda läroverk blifvit, enligt kongl. bref till kommerskollegium
den 18 juni 1868 faststäldt såsom ersättning för ökade göromål till följd af
skeppsbyggeriskolans förläggande under navigationsskolan; att enligt kongl.
bref den 5 december 1873 en del andra i staten för skeppsbyggeriskolan
upptagna poster sammanslagits och höjts från 750 kronor till 1,000 kronor,
hvarefter i skeppsbyggeriskolans stat upptagits under gemensam titel:
»Undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas praktiska
öfnmgar» 1,300 kronor, innefattande såväl nämnda 1,000 kronor
som arfvode till föreståndaren 300 kronor; samt att vid skeppsbyggeriskolans
förening med Chalmerska läroanstalten förut omnämnda anslag af
1,300 kronor blifvit genom kongl. bref den 31 december 1886 oförändradt
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
119
till så val storlek som titel öfverfördt på läroanstalten, på grund hvaraf
fortfarande till föreståndaren för samma anstalt utginge ett årligt anslag
af 300 kronor för ökade göromål till följd af skeppsbyggeriskolans förening
med anstalten. Då enligt styrelsens förslag föreståndarens lektorsaflöning
skulle höjas med 1,000 kronor, borde nämnda arfvode å 300
kronor under förutsättning af bifall till detta förslag ej längre utgå.
Lönen för lektorerna ansåge styrelsen böra höjas från 3,500 kronor
till 4,500 kronor, äfven med hänsyn dertill, att lektorerna vid tekniska
högskolan åtnjöte en aflöning, som vore jemförlig med eller öfverstege lektorernas
vid Chalmerska läroanstalten, ehuru de hade en betydligt mindre
tjenstgöring, i allmänhet ej uppgående till halfva antalet timmar, och oaktadt
deras undervisning omfattade de förberedande ämnen, som vid Chalmerska
läroanstalten icke sköttes af lektorerna, utan af de öfriga lärarne.
Sedan Kongl. Maj:t på förslag af styrelsen till 1893 års Riksdag aflåtit
proposition om upprättande af ett lektorat i byggnadskonst vid läroanstalten,
hvilket förslag dock icke vunnit Riksdagens godkännande, hade
i stället anvisats ett årligt anslag af 2,000 kronor för befrämjande af
undervisningen i byggnadskonst och ornament sritning. Af detta anslag
hade läraren i byggnadskonst uppburit 1,500 kronor, så att hans aflöning
utgjort tillhopa 3,000 kronor, under det att läraren i frihandsteckning af
nämnda anslag uppburit 500 kronor. Lärarens i byggnadskonst tjenstgöring
hade omfattat dels 11 ''/■> timmar i högre afdelningens tredje årskurs,
deraf 6 i husbyggnadskonst, 1 Va i byggnadskonstens historia och stillära
samt 4 i ornamentsritning, dels ock 6 timmar i samma afdelnings andra
årskurs i allmän byggnadslära eller tillhopa 17 Va timmar, hvarjemte afsetts,
att äfven de 4 timmar frihandsteckning och kroki-ritning i sistnämnda
årskurs, som nu bestredes af läraren i frihandsteckning, skulle skötas af
läraren i byggnadskonst. I den inlaga, som legat till grund för 1893
års proposition i fråga om inrättande af en lektorstjenst uti ifrågavarande
ämnen, hade styrelsen framhållit, att stora fördelar skulle tillskyndas
anstalten genom ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning
med nyssnämnda tjenstgöring, enär anstalten skulle ega större
garantier att för framtiden kunna tillförsäkra sig dugliga lärare i dessa
ämnen. En undervisningsskyldighet på 17 ]/2, eventuelt 21 y2 timmar på ett
så högt stadium som det föreliggande vore så betungande, att den toge
tjensteinnehafvarens fulla krafter i anspråk, helst med platsen följde tillsynen
och vården af de ganska rikhaltiga samlingar, anstalten i detta fack egde,
samt tillsynen och granskningen af elevernas ritningar inom detta område
kräfde så mycken tid, att ganska betydande arbete mellan de ordinarie
lektionerna deraf framkallades. Styrelsen hade erinrat derom, att vid tekniska
120
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
högskolan funnes i motsvarande ämnen icke mindre än en professor i
arkitektur, en lektor i allmän byggnadslära och byggnadsstatik samt
en lektor i husbyggnadskonst, äfvensom derom att de lägre tekniska
elementarskolorna sedan 1870-talet egde lektorat i byggnadskonst och
ritning. Under de fem år, som förflutit, sedan den nu gällande anordningen
af undervisningen i byggnadskonst vid anstalten börjat tillämpas,
hade också sådan erfarenhet vunnits, att af lärarekollegiet gjorts ny framställning
om inrättande af ett lektorat i nämnda ämne.
På förslag af styrelsen hade Kongl. Maj:t gjort framställning till
1896 års Riksdag om upprättandet af ett lektorat i elektroteknik vid Chalmers
läroanstalt samt om ett extra anslag till materiel m. in. Riksdagen,
som i öfrig! behjerta! den gjorda framställningen, hade dock ej beviljat det
begärda lektoratet, men anvisat 2,000 kronor till eu lärareplats i elektroteknik.
Med begagnande af denna lärareplats hade styrelsen sökt ordna
undervisningen så väl som möjligt och med tillhjelp af det utaf Riksdagen
beviljade extra anslaget och välvilliga gåfvor från enskilde industriidkare
och verkstäder hade styrelsen lyckats åstadkomma ett ganska välförsedt
laboratorium för elektrotekniska arbeten, men antalet elever, som under
sista läsåret uppgått till 22, hade varit större, än att de kunnat på eu
gång undervisas under de praktiska arbetena. Någon möjlighet att utsträcka
undervisningen till lägre afdelningen hade derför ej funnits. Undervisningen
hade måst inskränkas till högre afdelningens tredje årskurs och
der omfattat två timmars föreläsningar samt tolf timmars laborationer.
Erfarenheten hade dock visat, att föreläsningstiden behöfde ökas med åtminstone
en timme i nämnda årskurs, hvarjemte ett trängande behof gjort
sig gällande att äfven inom lägre afdelningen få till stånd en kurs uti
enklare elektroteknik. Detta ämne intoge i våra dagar en allt mer framskjuten
ställning och komme särskild! i vårt på vattenkraft rika land med
all säkerhet att spela en för vår industri mycket vigtig roll. Och då
erfarenheten redan genom det stora tilloppet af elever visade, att en dylik
undervisning motsvarade ett stort behof inom den studerande ynglingaskaran,
borde ingen tid försummas vid behofvets afhjelpande genom anskaffande
af tillräckliga lärarekrafter.
Vidkommande det begärda ålder stillägg et till läraren i verkstadsarbete
eller den så kallade verkmästaren hade styrelsen erinrat, att denne lärare vore
så strängt upptagen af tjenstgöringen vid anstalten, att han måste uteslutande
egna sig åt densamma, i det att hans undervisningstid uppginge till
omkring 30 timmar i veckan förutom det öfvervakande af arbeten på
verkstaden för anstaltens räkning, som mellan lektionstimmarne vore af
nöden. Då denne lärare derför med afseende på tjenstgöringens omfatt
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
121
ning och stadigvarande natur vore fullt jemförlig med lektorerna, hade styrelsen
ansett fördelaktigast, om honom bereddes löneförbättring på det sätt,
att han finge rättighet att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt
från och med kalenderåret näst efter det, då han till tjensten utnämndes,
åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor och efter ytterligare fem
års dylik tjenstgöring ett lika stort tillägg af 500 kronor.
När platsen som lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion
af enkla maskindelar första gången blifvit tillsatt, hade tjensten lemnats åt
samma person, åt hvilken uppdragits befattningen såsom föreståndare vid den
då nyligen grundade, i sammanhang med Chalmerska läroanstalten stående
materialprofningsanstalten, men sedan år 1895 en förening af dessa tjenster
befunnits olämplig på grund af sistnämnda anstalts utveckling, hade
inträffat, att, då lärareplatsen förklarats ledig, icke någon sökande anmält
sig. Med Kong! Maj:ts tillstånd hade platsen derefter under tre år
uppehållits genom undervisningens fördelning på två af lärarne vid Chalmerska
läroanstalten. Då platsen under våren 1898 ånyo förklarats ledig,
hade anmält sig två sökande, hvilka dock icke förmått visa sin kompetens.
De med platsen förbunda löneförmåner, utgörande för en undervisning
af tolf timmar i veckan 2,000 kronor om året utan utsigt till
erhållande af ålderstillägg och utan pensionsrätt, vore ock så obetydliga,
att man ej kunde vänta att uti ämnen, som hvart för sig kräfde omfattande
bokliga förberedelser och stor praktisk erfarenhet, vinna lämpliga
lärarekrafter. En väsentlig höjning i anslaget måste derför vidtagas, derest
det afsedda målet skulle vinnas.
Enligt styrelsens ursprungliga förslag till undervisningsplan för den
nämnda lärareplatsen hade deri ingått äfven tre timmars undervisning i elementär
mekanik. Denna undervisning hade dock genast måst uteslutas från
ifrågavarande lärares undervisningsskyldighet och hade hittills uppehållits
på provisoriskt sätt genom förordnande af än en och än en annan lärare,
hvilket ej kunde anses tillfredsställande. Hittills hade denna undervisning
af brist på lärarekrafter varit gemensam för lägre afdelningens andra årskurs
och eleverna i kemi uti högre afdelningens andra årskurs. I betraktande
af det betydligt högre kunskapsmått i matematik, som eleverna i
kemi egde i jemförelse med lägre afdelningen, kunde eu sådan anordning
ej betraktas annorledes än såsom eu nödfallsutväg. Jemväl på grund af
elevantalets ökning måste nämnda anordning ändras, enär antalet elever
i lägre afdelningens andra årskurs icke oväsentligt öfverstege 60 och antalet
elever i kemi i nämnda årskurs af högre afdelningen utgjorde 1 1.
Undervisningen i mekanik borde enligt styrelsens åsigt meddelas nämnda
elever i kemi under fyra timmar, skihlt från lägre afdelningen, för livil
Bih.
till råkall. Vrot. 1899. 4 Sam!, t Afd. .9 Höft, 10
122
Statsutskottets Utlåtande N:o9.
ten undervisningen i nämnda ämne lämpligen kunde bibehållas vid samma
timtal som tillförene. Totala undervisningstiden för de ämnen, som från
början afsetts skola tillhöra ifrågavarande lärarebefattning, utgjorde sex
timmar i mekanisk teknologi, deraf fyra uti högre afdelningens tredje årskurs
och två i samma afdelnings andra årskurs, sex timmar i konstruktion
af enkla maskindelar uti högre afdelningens andra årskurs samt sju timmar
i elementär mekanik, deraf fyra för eleverna i kemi uti högre afdelningens
andra årskurs och tre uti lägre afdelningens andra årskurs eller tillhopa
nitton timmar. Vid tekniska högskolan vore den motsvarande undervisningen
fördelad på en professur i mekanisk teknologi, ett lektorat i konstruktion af
enkla maskindelar och ett lektorat i elementarmekanik och beskrifvande
maskinlära. Läroämnena mekanisk teknologi, konstruktion af enkla maskindelar
och elementär mekanik förutsatte hos läraren så väsentligt olika utbildning,
att det mötte rätt stora svårigheter att finna en person, som kunde
och ville åtaga sig undervisning i dem alla. Styrelsen förestälde sig derför,
att det vore lämpligast, att ämnena fördelades på tre lärareplatser med mindre
tjenstgöringsskyldighet, styrelsen obetaget att, derest förhållandena gjorde
sådant önskvärdt, förena två eller tre af dessa befattningar hos samma person.
Undervisningen i teoretisk mekanik omfattade för närvarande 7Y2 timmar
uti högre afdelningens andra årskurs inom samtliga facken med undantag
af det kemiska. Detta läroämne utgjorde ett af de väsentligaste
underlagen för såväl den egentliga maskinläran som ingeniörsvetenskapen
i allmänhet. Särskildt gälde detta för hus- och brobyggnadskonsten, på
hvilket område de rent teoretiska framstegen under de senare åren ledt
till bildandet af en särskild hjelpvetenskap, den så kallade byggnadsmekaniken.
Oaktadt det knappt gåfves något högre tekniskt läroverk
utomlands, der ej särskild undervisning meddelades i detta ämne, och
byggnadsstatik sedan flere år tillbaka varit upptagen såsom sjelfständigt
ämne vid tekniska högskolan, hade styrelsen af brist på medel sett sig ur
stånd att vid Chalmerska läroanstalten införa undervisning i detta ämne.
Denna brist hade visserligen i någon mån afhjelpts derigenom, att läraren
i teoretisk mekanik vid sidan af sitt egentliga ämne behandlat några af
de elementäraste frågorna inom jordtrycks- och hvalfteorierna, hvarjemte
lektorn i maskinlära jemte sitt eget ämne äfven genomgått de allra första
grunderna i grafostatiken, men behofvet af ökad undervisning i ämnet hade
emellertid år efter år stegrats och under de två sista läsåren visat sig så.
tvingande, att eleverna på egen bekostnad beredt sig enskild undervisning
i ämnet. Lärarekollegiet vid anstalten, hvilket redan för flere år sedan
framhållit ifrågavarande behof, hade nu föreslagit, att den erforderliga
ökningen skulle åstadkommas genom utsträckning af lärarens i teoretisk
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
123
mekanik undervisning med tre timmar. Denne lärares undervisning skulle
sålunda komma att omfatta 10—11 timmar på läroanstaltens högsta stadier;
och borde hans lön derför i motsvarande mån ökas.
Den kemiska teknologiens omfång hade till följd af den kemiska industriens
utveckling under de sista årtiondena högst väsentligt ökats. Detta
läroämne hade särskildt genom elektrolysens mångfaldiga och ständigt
ökade användning inom den kemiska fabriksdriftens olika grenar och inom
de praktiska undersökningsmetoderna för kemiskt-tekniska produkter utvidgats
med en ny och i tillämpningen ej minst för vårt land vigtig gren,
den tekniska elektrokemien, hvars betydelse redan hunnit blifva så känd
och erkänd, att vid så godt som alla tekniska läroanstalter särskilda lärarebefattningar
inrättats för dess tillgodoseende. Om utbildningen inom den
kemiska fackafdelningen vid läroanstalten skulle kunna hållas i jemnhöjd
med nutidens kraf, syntes det derför vara oundgängligen nödvändigt, att
tillfälle bereddes eleverna i högre afdelningen till undervisning äfven i
elektrokemi. Men då lektorn i kemisk teknologi redan hade eu tjenstgöring
af sammanlagdt 24—25 timmar i veckan, kunde denna icke vidare
utsträckas, utan förestälde sig styrelsen, att ett arfvode borde i staten upptagas
för en lärare i detta ämne.
Undervisningen i landtmäteri hade tidigare varit inbegripen i lärarens
i matematik tjenstgöringsskyldighet, men hade sedan en följd af år varit
skild derifrån, dels på den grund, att matematikundervisningen svällt ut,
och dels derför, att lämpligare handledning för eleverna kunde erhållas
genom anlitande af annan person med större praktisk erfarenhet uti ifrågavarande
ämne. Styrelsen ansåge, att det af donationsmedel till lärare i
detta ämne förut anvisade arfvode borde höjas, särskildt med fäst afseende
derpå, att läraren måste i och för praktiska arbeten på fältet med eleverna
på egen bekostnad uppehålla sig utom hemorten.
Till bibliotekariens aflöning vore i staten upptaget ett arfvode af 300
kronor. Med den utveckling bokförrådet numera erhållit vore detta belopp
påtagligen oproportionerligt ringa. Det hade ej heller varit möjligt
att af bibliotekarien fordra eu sådan katalogisering af läroanstaltens böcker,
som bokförrådets vigt eljest skulle hafva kraft, likasom styrelsen ej heller
kunnat påfordra, att biblioteket hölles öppet för elevernas och allmänhetens
betjenande under mera än fyra timmar i veckan. Till afhjelpande af
dessa oegentligheter anhölle styrelsen om förutnämnda ökning i bibliotekariens
aflöning.
För de öfriga lärarne hade äfven åtskilliga jemkningar i omfånget af
deras tjenstgöring egt rum, sedan deras lön reglerades på 1870-talet, och
styrelsen hade med donationsmedel sökt afhjelpa de svåraste obilligheterna
124
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
genom anslags beviljande, men af bristande medel ej kunnat göra det så
som önskligt varit. I nedanstående tabell hade styrelsen upptagit för dessa
lärare i olika kolumner deras tjenstgöringsskyldighet, nuvarande aflöning
och den för dem föreslagna arfvodesförhöjningen.
Lärare i
Timmar
i veckan.
Enligt
gällande stat.
Kronor.
Tillägg af
donations- medel.
Kronor.
Föreslagen
höjning.
''
Kronor.
Föreslagen
lönestat.
Kronor.
j Väg och vattenbyggnadskonst
n
1,200
300
500
2,000
Allmän kemi ........................
14
2,000
—
1,000
3,000*):
Skeppsbyggeri.........................
18
1,800**)
—
1,200
3,000*)
! Matematik ........................
16
1,000
600
1,400
3,000*)
Svenska språket och bok- hålleri ................................
6
400
100
400
900
Frihandsteckning ..................
18
1,500
400
600
2,500
Modellering ...........................
8
500
400
300
1,200
*) Jemte eu ålderstillägg å 500 kronor.
**) Jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera.
Uti staten vore slutligen upptagen en aflöning åt vaktmästaren af 750
kronor jemte fri bostad. Läroanstaltens lokaler hade under det sista decenniet
så väsentligt ökats genom hufvudbyggnadens påbyggnad med anledning
af skeppsbyggeriskolans förening med anstalten, genom inredning
af elektrotekniskt laboratorium i källarvåningen och senast genom den
kemiska laboratorieflygelns tillbyggnad till tomtgränsen i tre våningar, att
styrelsen nödgats anvisa till städningsbidrag åt vaktmästaren 275 kronor
om året. Detta oaktadt måste vaktmästarens aflöning anses vara mycket
knapp, om afseende fästes vid behofvet af biträde för städningens nöjaktiga
skötsel, och jemförelse anstäldes med lönen för vaktmästare med liknande
tjenstgöring och ansvar; och kunde vaktmästarens lön, enligt styrelsens
åsigt, billigtvis icke sättas under det föreslagna beloppet 1,200 kronor.
Styrelsen hade till sist åberopat ett vid skrifvelsen fogadt utdrag af
anstaltens räkenskaper för åren 1896 och 1897, utvisande, att utgifterna
väsentligt öfverstigit den faststälda staten och att styrelsen nödgats använda
större delen af donationsfondernas räntor för att bestrida anstaltens
löpande utgifter.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
125
På grund af erhållen remiss hade statskontoret den 27 september 1S98
öfver styrelsens omförmälda framställningar afgifvit utlåtande.
Efter erinran att ifrågavarande läroanstalt bestode af tva särskilda
afdelningar, af hvilka den högre skulle ega en verkningskrets emellan den
tekniska högskolans och de tekniska elementarskolornas, sa att undervisningen
erhölle en vetenskapligt-teknisk riktning, och den lägre vara afsedd
att bibringa en allmänfattlig undervisning, företrädesvis afseende den praktiska
tillämpningen, äfvensom att, med hänsyn till den mera utsträckta
undervisning, som vid ifrågavarande läroanstalt skulle meddelas, aflöningen
för föreståndaren och lektorerna derstädes blifvit vid upprättande af aflöningsstaten
bestämd till belopp, som för hvar och en af dem från början
med 500 kronor öfverstege den för föreståndare och lektorer vid tekniska
elementarskolorna faststälda aflöning, hade statskontoret i nämnda utlåtande
anfört bland annat följande.
Beträffande först den föreslagna förhöjningen i föreståndarens aflöning
förekomme, att densamma, förutom förmanen af fri bostad och ett särskilt
arfvode, redan uppginge till 5,000 kronor utan och till 6,000
kronor med ålderstillägg och således öfversköte ej mindre den för rektorerna
vid högre allmänna läroverken hittills utgående högsta aflöning med
lönetillägg, eller 5,250 kronor, än äfven det högsta belopp, 5,500 kronor,
hvarmed samma aflöning, med lönetillägg, från och med ar 1899 komme
att utgå, hvadan någon förhöjning i denna aflöning icke syntes statskontoret
l)ör3/ ske
Hvad derefter anginge lektorerna, i hvilkas aflöning förhöjning ifrågasatts,
så att densamma skulle komma att uppgå i första lönegraden till 4,500
kronor, i andra till 5,000 kronor och i tredje till 5,500 kronor, så och enär
aflöningen för allmänna läroverkens lektorer med inräkning af a extra stat
anvisadt lönetillägg i de fyra lägsta för dessa lektorer bestämda lönegrader
belöpte sig till respektive 3,000, 3.500, 4,000 och 4,500 kronor
samt i den femte lönegraden från och med ar 1899 till 5,000 kronor,
samt den stadgade årliga undervisningstiden vid Chalmerska läroanstalten
snarare öfverstege än understege den för allmänna läroverken bestämda,
ansåge statskontoret en förhöjning af lektorslönerna vid ifrågavarande läroanstalt
med 500 kronor eller till 4,000, 4,500 och 5,000 kronor i respektive
lönegrader lämpligen böra ega rum, helst lektorerna vid allmänna
läroverken för uppflyttning i högre lönegrad egde tillgodoräkna sig före
befordran till lektor utöfvad viss annan tjenstgöring vid eller utom allmänna
läroverken. Dock borde, på det någon höjning i den lektorerna
vid Chalmerska läroanstalten tillförsäkrade pension från rikets allmänna
indragningsstat icke måtte ega rum, aflöningen i likhet med hvad som
126
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
iakttagits i de tid efter annan och senast vid 1898 års Riksdag föreslagna
löneregleringar för lärarne vid allmänna läroverken, fördelas i lön och tjenstgöringspenningar
sålunda, att af aflöningen 2,600 kronor ansåges såsom
lön och 1,400 kronor såsom tjenstgöringspenningar, hvarvid ålderstilläggen
betraktades såsom tillägg till sjelfva lönen.
Då styrelsen vitsordat, att verkmästarens undervisningstid vid läroanstalten
uppginge till omkring trettio timmar i veckan utom det öfvervakande
af arbetena å verkstaden för läroanstaltens räkning, som mellan
lektionstimmarne vore af nöden, och att han sålunda uteslutande måste
egna sig åt sin tjenst, syntes styrelsens förslag om beredande af förbättring
i verkmästarens aflöning medelst beviljande af ålderstillägg efter fem
och tio år med 500 kronor hvarje gång vara af förhållandena påkalladt
och böra till bifall förordas.
Den föreslagna förhöjningen i vaktmästarens arfvode syntes ock, med
afseende å den honom åliggande skyldighet att ombesörja städningen j
läroanstaltens lokaler, vara med billighet öfverensstämmande.
Hvad åter anginge styrelsens i öfrigt framstälda förslag till omreglering
af tjenster och aflöningsförhållanden vid läroanstalten, vore statskontoret,
med jemväl fästadt afseende å det i § 9 af stadgarna för anstalten
gjorda medgifvande, att två af de så kallade andre-lärarebefattningarna
kunde, om styrelsen så funne lämpligt, förenas hos en person,
hvilket medgifvande styrelsen nu ifrågasatt att i visst fall få utsträckt så,
att två eller tre dylika befattningar kunde hos en person föi''enas, icke i
tillfälle att bedöma, om eller i hvad mån läroanstaltens verksamhet numera
påkallade en dylik omreglering, hvarför statskontoret ansett sig endast
höra härutinnan erinra:
att, sedan, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till 1896 års
Riksdag om beviljande af aflöning för en lektor i byggnadskonst och
ornainentsritning i stället för den vid läroverket anstälde läraren i samma
ämne, statsutskottet anfört, att, enligt hvad utskottet inhemtat, lärarebefattningen
i detta ämne icke kunde på ett tillfredsställande sätt uppehållas
af någon annan än den, som vid sidan deraf utöfvade en mer eller
mindre omfattande verksamhet som praktisk arkitekt, vid hvilket förhållande
och då läraren alltså i hvarje fall skulle komma att egna endast
en del af sin tid och sina krafter åt anstalten, det syntes utskottet mindre
egentligt, att han erhölle fast anställning och komme i åtnjutande af de
andra förmåner, som med en lektorsbefattning vore förenade, Riksdagen
endast på det sätt bifallit den kongl. propositionen, att Riksdagen beviljat
ett årligt anslag af 2,000 kronor till befrämjande af undervisningen i
byggnadskonst och ornainentsritning;
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
127
alt, sedan Kong]. Maj:t vid 1896 års riksdag föreslagit inrättandet af
eu lektorsbefattning i elektroteknik, Riksdagen, som ansett, att undervisningen
i detta ämne borde kunna vid anstalten uppehållas med motsvarande
belopp, som till enahanda ändamål anslagits för tekniska högskolan
eller 2,000 kronor, anvisat till uppehållande af denna undervisning
vid Chalmers läroanstalt ett årligt anslag af endast 2,000 kronor;
att emellertid 1897 års Riksdag beträffande nyssnämnda högskola å
ordinarie stat beviljat ett till 2,500 kronor förhöjdt belopp till inrättande
af en lärarebefattning i elektroteknik vid högskolan;
att beträffande läraren i väg- och vattenbyggnadskonst, andre läraren
i matematik, läraren i frihandsteckning, läraren i modellering och den till
inrättande föreslagna lärarebefattningen i elektrokemi förekomme, att i
staten för tekniska högskolan upptoges från och med år 1899 2,000 kronor
för en extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst, 1,800 kronor för en
extra lärare i matematik, 1,600 kronor för en extra lärare i frihandsteckning,
1,000 kronor för eu extra lärare i modellering samt 1,200 kronor
för en extra lärare i elektrokemi;
att beträffande den ifrågasatta förhöjningen af anslaget till stipendier
och premier utgiften för sådant ändamål enligt 1897 års räkenskap uppgått
till endast 700 kronor;
att, enligt hvad 1897 års räkenskaper utvisade, förening af befattningar
vid läroanstalten i så måtto egt rum, att föreståndaren tillika utöfvat
sekreterarebefattningen, att andre läraren i matematik tillika uppburit
arfvodet för lärarebefattningen i svenska språket och bokföring äfvensom
såsom repetitör åtnjutit arfvode med 300 kronor, för år räknadt, att andre
läraren i kemi innehaft arfvodet såsom bibliotekarie, samt att andre läraren
i skeppsbyggeri tillika tjenstgjort såsom lärare i konstruktion af enkla
maskindelar med arfvode af 900 kronor och såsom repetitör med arfvode
af 300 kronor;
att, enligt 1897 års räkenskaper, Chalmers tekniska läroanstalts, under
frimurarebarnhusdirektionens vård och förvaltning stående donationsfonder
vid nämnda års utgång uppgått till 381,746 kronor 87 öre, deraf 292,018
kronor 73 öre utgjordes af byggnader och inventarier samt återstoden,
89,728 kronor 14 öre, vore förräntad;
samt att under år 1897 till läroanstaltens kassaförvaltare af nämnda
direktion öfverlemnats räntemedel till belopp af 3,529 kronor 25 öre,
deraf 1,322 kronor 28 öre återburits, så att under året kommit läroanstalten
till godo 2,206 kronor 97 öre.
Härefter både styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 10 december 1898 i hufvudsak anfört följande.
128
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Vid jemförelse!! mellan lönerna för lektorerna vid Chalmers tekniska
läroanstalt och vid de allmänna läroverken syntes det hafva undgått statskontorets
uppmärksamhet, att de senare i Göteborg af kommunen uppbure
hyresersättning med 700 kronor i första lönegraden, 850 kronor i
deri andra och 1,000 kronor i de öfriga lönegraderna, utan att någon
utsigt funnes, att dylik hyresersättning skulle kunna utverkas åt lektorerna
vid Chalmers tekniska läroanstalt, då denna mottoge sina elever från
landets olika delar och således måste betraktas som en stats- och ej såsom
en stadsinstitution. Billigheten kräfde också utan all fråga, att lektorslönen
vid Chalmers tekniska läroanstalt något öfverstege den vid allmänna läroverken,
då undervisningen vid den förra rörde sig på ett högre område
och sålunda vore mera omfattande. Den nämnda jemförelsen bekräftade
sålunda styrelsens åsigt om lämpligheten af en löneförhöjning af 1,000
kronor. Då statskontoret, under framhållande af att Chalmers tekniska
läroanstalt intoge en ställning mellan de tekniska elementarläroverken och
tekniska högskolan, ansåge, att på denna grund lektorerna vid förstnämnda
läroverk borde hafva 500 kronors* högre lön än lektorerna vid de tekniska
elementarläroverken, syntes i denna slutledning ligga ett förbiseende deraf,
att lefnadsomkostnaderna i Göteborg vore så mycket högre, att eu löneskilnad
af 500 kronor mellan dessa båda kategorier af lektorer redan på
denna grund vore motiverad. I betraktande af att anstalten intoge en
sådan ställning mellan de tekniska elementarläroverken och tekniska högskolan,
som ofvan nämnts, borde derför nämnda löneskilnad sättas till
1,000 kronor, om båda synpunkterna beaktades och Chalmers tekniska
läroanstalts lektorsplatser ej skulle blifva mindre eftersökta än de andra
läroanstalternas.
Med afseende på statskontorets afstyrkande af löneförhöjning för föreståndaren
ville styrelsen framhålla, att den ansåge föreståndarens tjenstgöring
så omfattande och af så maktpåliggande beskaffenhet, att en höjning
i aflöningen vore väl motiverad, så mycket mera som derigenom en definitiv
reglering af de genom skeppsbyggeriskolans förening med anstalten
uppkomna olikformigheterna i lärarnes aflöningssätt kunde komma till
stånd. För den händelse Kongl. Maj:t skulle gilla statskontorets åsigt, att
en uppdelning af lektorernas aflöning i lön och tjenstgöringspenningar
skulle ega rum på sådant sätt, att lektorerna kunde i pension undfå lönen
oafkortad, utan att det nuvarande pensionsbeloppet, 80 procent af 4,500
kronor eller 3,600 kronor, höjdes, skulle med den af styrelsen föreslagna
löneförhöjningen tjenstgöringspenningarne uppgå till 1,900 kronor.
Proportionen mellan lön och tjenstgöringspenningar skulle sålunda blifva
något olika mot hvad annars vore vanligt vid statens lärareplatser, men
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
129
på grund af de stora fordringar på praktisk erfarenhet, som måste ställas
på dem, som skulle äfven för kortare tid uppehålla eu lektorstjenstgöring
vid de tekniska läroverken, och den deraf härflytande svårigheten att vid
lektorernas tjenstledighet på grund af sjukdom eller af annan anledning
finna lämplig vikarie, äfvensom af andra skäl kunde ett jemförelsevis högt
belopp för tjenstgöringspenningarne väl försvaras.
Såsom tillägg till hvad förut af styrelsen och statskontoret anförts
beträffande önskligheten deraf, att verkmästaren tilldelades två ålderstillägg
om 500 kronor hvartdera, ville styrelsen, derest det ej af sig sj eif t
vore klart, framhålla behöfligheten af att ett kommande beslut finge
retroaktiv verkan på den nuvarande innehafvaren af platsen, så att han
för lönetilläggens erhållande finge tillgodoräkna sig den tid, han hittills
på platsen tjenstgjort under i öfrigt faststälda vilkor.
Med afseende på det af styrelsen begärda lektoratet i byggnadskonst
och ornamentsritning hade statskontoret framhållit hvad statsutskottet vid
1893 års Riksdag anfört för afstyrkande af eu liknande framställning.
Häremot ville styrelsen betona den stora svårigheten för styrelsen att
vinna en person med tillräckligt stor praktisk erfarenhet och arkitektduglighet
till lärare i nämnda ämne, om styrelsen icke kunde bjuda honom
de löneförmåner och den fasta ställning, som ett lektorat erbjöde. Det
vore visserligen sant, såsom sagda riksdags statsutskott uttalat, att beklagligt
vore, om icke nämnde lärare vore så framstående och så intresserad,
att han jemte sin lärarebefattning utöfvade någon praktisk verksamhet
som arkitekt, och att hans duglighet som lärare i annat fall skulle
minskas, men hans läraretjenstgöring vore dock så omfattande, att den
utan all fråga i främsta rummet toge hans krafter i anspråk och den
utanför läroanstalten liggande arkitektverksamheten blefve en bisak. Hvarken
med afseende å tekniska högskolan eller de tekniska elementarläroverken
hade detta skäl anförts mot upprättandet af de der befintliga fasta lärareplatserna
i nämnda ämne. Byggnadsfacket spelade vid Chalmers tekniska
läroanstalt en så vigtig i-oll, att det vore mycket att beklaga, om läroverket
på grund af bristen på en fast anstäld lektor såsom högste målsmannen
för byggnadsfackets hufvudämne ej skulle kunna uppehålla undervisningen
på fullt tillfredsställande sätt. Behofvet hade på detta område
numera visat sig i än högre grad trängande* då elevantalet vuxit så betydligt,
att tjenstgöringen, särskildt vid ritundervisningen, blifvit i höggrad
betungande och toge lärarens krafter i anspråk äfven utom lektionstiderna.
Styrelsen ansåge sig på anförda grunder böra fästa stor vigt
vid upprättandet af nämnda lektorat.
Bil,, till Riksd. Prof. 189.9. 4 Sami. 1 Afd. .9 Haft.
IT
130
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Den jemförelse mellan läraren i elektroteknik vid Chalmers tekniska
läroanstalt och extra läraren i praktisk elektroteknik vid tekniska högskolan,
som redan af 1896 års Riksdag blifvit gjord och nu af statskontoret
anförts, hvilade på ett förbiseende, då af den förre läraren bestredes icke
blott den af den senare lemnade undervisningen i ämnets praktiska delar,
utan äfven större delen af den teoretiska undervisningen i elektroteknik,
som vid tekniska högskolan lemnades af professorn i tillämpad fysik.
Lades dertill den stora vigt, som läge på att få elektroteknisk undervisning
införd äfven i lägre afdelninaen, blefve det utan tvifvel tillräckligt
tydligt, att nämnda undervisning såväl till omfattning som djup fullt motsvarade
en lektors, och då en lärare i detta ämne måste helt egna sig åt
detsamma, framginge behöfligheten af att platsen hade ett lektorats förmåner,
för att utsigt skulle finnas att få denna vigtiga plats besatt med
fullt kompetent person. Undervisningen i elektroteknik omfattade såsom
en vigtig del de praktiska laborationsöfningarna, och på ett högre stadium
erbjöde dessa så stora svårigheter, att läraren endast under flerårig sysselsättning
dermed kunde förvärfva den metodiska erfarenhet och den planmessighet
i sin undervisning, som erfordrades för att, den i en mångfald
arbetslag uppdelade elevskaran skulle kunna på ett tillfredsställande sätt handledas.
De för lektionerna nödvändiga förberedande arbetena på lektionsrummet
toge ock så mycken tid, att lärarens tid och intresse i hufvudsak måste
egnas läroanstalten, och någon möjlighet att utöfva någon större verksamhet
utom densamma funnes ej. På det att ej, såsom fallet blefve,
om nuvarande aflöningssätt, äfven med höjning af lönen, fortfarande komme
till användning, platsen skulle blifva endast en genomgångsplats för yngre
elektrotekniker, till dess de hunne skaffa sig en sjelfständigare och mer
gynsam anställning, vore det i hög grad önskligt, att den förvandlades till
lektorat, såsom styrelsen föreslagit.
Statskontoret hade sammanstält läraren i väg- och vattenbyggnadskonst,
andre läraren i matematik, läraren i fri handsteckning och läraren
i modellering vid Chalmers tekniska läroanstalt med några extra lärare
vid tekniska högskolan, men härvid missuppfattat dessa lärares ställning
och tjenstgöringsskyldighet. Läraren i väg- och vattenbyggnadskonst vid
Chalmers tekniska läroanstalt vore högste representanten för sitt ämne och
således jemförlig med professorn i samma ämne vid tekniska högskolan
och icke med dennes biträde, om ock lönen för läraren vid Chalmerska
läroanstalten på grund af det mindre timantal, hans undervisning omfattade,
ej borde sättas högre, än hvad som af styrelsen begärts. På grund
af befintligheten af en tvåårig lägre afdelning vid Chalmers tekniska läroanstalt,
till hvilken icke någon motsvarighet funnes vid tekniska högskolan,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
131
hade de vid Chalmers tekniska läroanstalt anstälda nyssnämnde lärarne i
matematik, frihandsteckning och modellering, hvilkas tjenstgöring fullständigt
eller delvis vore förlagd till nämnda lägre afdelning, enligt de i
styrelsens framställning lemnade uppgifterna en så stor tjenstgöringsskyldighet,
att lönen ej'' borde kunna sättas lägre än styrelsen föreslagit, Särskildt
borde framhållas, att de alla hade sjelfständig undervisning med
uti afgångsexamina ingående betygssättning.
Med afseende på de af styrelsen begärda anslagen till stipendiaters
aflöning ville styrelsen upplysa, att det i institutets stat upptagna anslaget
till »premier och stipendier » uteslutande användes till aflöning eller ersättning
åt elever, som af lärarne vid undervisningen begagnades såsom biträden.
Styrelsen hade hittills af donationsmedel, med något vexlande belopp,
nödgats öka det nämnda i staten upptagna beloppet, och ändock hade
behof visat sig af ytterligare höjning till det af styrelsen föreslagna beloppet
1,000 kronor, utan att något deraf kunnat afses till premier åt framstående
elever eller stipendier åt medellösa.
Såsom ett belysande tillägg till hvad statskontoret anfört om läroanstaltens
ekonomiska ställning kunde följande sammanställning af 1887
och 1897 års bokslut tjena. Såsom statskontoret anfört, hade donationsfonden
vid 1897 års slut utgjort, utöfver hvad som läge uti anstaltens
byggnader och inventarier, 89,728 kronor 14 öre, hvaraf under det senaste
årtiondet i nya donationer tillkommit 9,554 kronor 49 öre. Af de före
år 1887 befintliga donationsfondernas kapital hade således vid 1 897 års
slut återstått att förräntas för anstaltens räkning endast 80,173 kronor
65 öre. Vid 1887 års slut hade motsvarande kapital utgjort 106,995
kronor 41 öre, och om dertill lades hvad som under år 1887 användes
till den med anledning af- skeppsbyggeriskolans förening med läroanstalten
företagna nybyggnaden eller 41,781 kronor 81 öre, uppkomnie beloppet
148,777 kronor 22 öre. Läroanstalten hade sålunda under åren 1887 —
1897 utöfver donationsräntornas belopp nödgats använda icke mindre än
68,603 kronor 57 öre af kapitalet för att kunna motsvara de stora fordringar
på undervisningslokaler, som det ökade elevantalet framkallat;
och under 1898 hade en ytterligare byggnad påbörjats, som med inredning
beräknats kosta 35,000 kronor.
132
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Den af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt föreslagna stat
vore af följande lydelse:
Kr.
Ö.
Kr.
Ö.
Föreståndaren, som tillika är lektor, f. n. i allmän och tillämpad
fysik, jemte bostad......................................................................
6,000
—
1 lektor i matematik och beskrifvande geometri ................................
4,500
—
1 d:o i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi .................
4,500
—
1 d:0 i maskinlära och maskinkonstruktioner ...............................
4,500
—
1 d:o i skeppsbyggeri ..................................................................
4,500
—
1 d:o i byggnadskonst och ornamentsritning.................................
4,500
—
1 d:o i elektroteknik ..............................................................
4,500
—
1 verkmästare, lärare i verkstadsarbete ............................................
3,000
1 lärare i allmän kemi ..................................................................
3,000
-i-
1 d:o i skeppsbyggeri ....................................................................
3,000
—
1 d:o i matematik .......................................................................
3,000
—
1 d:o i väg- och vattenbyggnadskonst.............................................
2,000
—
1 d:o i teoretisk mekanik ..........................................................
2,500
—
1 d:o i mekanisk teknologi ..........................................................
1,500
—
1 d:o i konstruktion af enkla maskindelar.......................................
1,200
—
1 d:0 i elementär mekanik ..........................................................
1,200
—
1 d:o i elektrokemi ...........................................................
800
—
1 d:o i landtmäteri ............................................................
400
—
1 d:o i svenska språket och bokhålleri .........................................
900
—
1 d.o i frihandsteckning...............................................................
2,500
—
1 d.o i modellering .......................................................................
1,200
—
4 repetitörer..................................................................................
2,000
—
Stipendiater ..................................................................................,...
1,000
—
Bibliotekarie................................................................................
800
—
Sekreterare ..............................................................................
500
—
Vaktmästare, jemte bostad.................................................................
1,200
—
64,700
_
Bibliotek, samlingar och laboratorium ........................-....................
4,600
—
Verkstaden .........................''........................................
1,500
—
Uppvärmning, belysning och diverse utgifter.......................................
4,000
—
Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas
praktiska öfningar..................................................................
1,300
—
Ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skeppsbyggeri.........
2,000
—
Ersättning för instruments, kartors, böckers och möblers underhåll
och förökande äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m., i hvad
skeppsbyggeriafdelningen beträffar ................................................
400
—
13,800
—
Summa
—
78,500
—
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
133
Det enkla sakförhållande att, sedan nu gällande stat för Chalmers
tekniska läroanstalt år 1877 till sin väsentliga del blifvit faststäld, å ena
sidan dess lärjungeantal vida mer än fördubblats och å andra sidan
krafven på dess undervisning i följd af de tekniska vetenskapernas och
industriens oerhörda utveckling under de sista årtiondena högst betydligt
stegrats, syntes departementschefen kraftigt tala för behofvet af en ny och
väsentligen förstärkt stat för anstalten, om den skulle kunna till det allmännas
gagn med heder lösa sin uppgift. Styrelsens förslag till ändringar
syntes departementschefen ock i allmänhet vara väl grundade och ändamålsenliga,
hvarför departementschefen i det hela anslöte sig dertill.
Särskild! ansåge departementschefen det nödvändigt att öka lektorernas
aflöning med 1,000 kronor i hvarje lönegrad, emedan de endast derigenom
kunde blifva ungefär likstälda i aflöning med lektorerna vid de allmänna
läroverken i Göteborg och erhålla den bättre ekonomiska ställning i förhållande
till lektorerna vid de tekniska elementarskolorna, som betingades
af de större kompetensfordringar, som på dem måste ställas, och den högre
undervisning de hade att meddela samt den dyrare ort, der de skulle
lefva och verka. I likhet med statskontoret ansåge departementschefen
emellertid, att deras aflöning borde delas i lön och tjenstgöringspenningar,
på det att icke deras rätt till pension å allmänna indragningsstaten måtte
påverkas af den förhöjda aflöningen, och i öfverensstämmelse med styrelsen
funne departementschefen lämpligt, att tjenstgöringspenningarna bestämdes
till 1,900 kronor i alla lönegraderna, så att den fasta lönen i de tre lönegraderna
komme att utgöra 2,600 kronor, 3,100 kronor och 3,600 kronor.
Af vigt ansåge departementschefen äfven vara, att nya lektorsbefattningar
i byggnadskonst och ornamentsritning samt i elektroteknik upprättades,
att läraren i verkstadsarbete komme i åtnjutande af två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, samt att öfriga lärare erhölle sådan aflöning,
att man af dem kunde fordra fullgodt arbete till den utsträckning,
som anstaltens behof kräfde.
Endast i två punkter ansåge departementschefen sig böra afvika från
styrelsens förslag. Den ena rörde den föreslagna förhöjningen af föreståndarens
aflöning och den andra anslaget till stipendier och premier.
På de skäl statskontoret beträffande föreståndaren anfört, ansåge departementschefen
sig icke böra för honom föreslå någon förhöjning. Hvad åter
anginge anslaget till stipendier och premier, syntes departementschefen
äfven efter den upplysning, som styrelsen beträffande detsamma i sin senare
skrift meddelat, frågan om dess ökande icke vara af större betydelse,
helst styrelsen, derest någon mindre ökning af anslaget visade sig oundgänglig,
syntes af donationsmedel kunna bereda tillfälle härtill.
134
Statsutskottets Utåtande N:o 9.
Styrelsens framställning om rätt för läraren i verkstadsarbete till delaktighet
i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa funne
departementschefen i detta sammanhang icke böra till någon Kongl. Maj:ts
åtgärd föranleda. Deremot ansåge departementschefen sig höra framhålla,
att lektorerna skulle, derest deras aflöning på föreslaget sätt höjdes samt
delades i lön och tjenstgöringspenningar, komma i förändrad ställning till
berörda kassa, alldenstund såväl medlemmarnes utgifter som enkepensionens
belopp enligt kassans reglemente vore bestämda i vissa procent af den
fasta lönen i högsta lönegraden. I fall af Kongl. Majrts och Riksdagens
bifall till den föreslagna löneregleringen för bemälde lektorer hade departementschefen
emellertid för afsigt att föreslå sådan ändring af ifrågavarande
reglemente, att dessa lektorers ställning till kassan framdeles förblefve
densamma som hittills.
I tskottet har vid pröfning af förevarande proposition funnit, att de
föreslagna löneförhöjningarna i vissa fall, särskildt der olika tjenstebefattningar
vid läroanstalten innehafvas af samma person, blifvit alltför högt
tilltagna, utan att några deremot svarande ökade skyldigheter blifvit lärarne
ålagda eller annars några afsevärdt ökade resultat af undervisningen enligt
förslaget skulle vinnas; och ehuru utskottet icke vill förneka, att någon förbättring
i aflöningen för vissa af läroanstaltens lärare synes kunna med
skäl ifrågasättas, har likväl utskottet, som icke tilltrott sig att, med ledning
endast af hvad i statsrådsprotokollet blifvit upplyst, framlägga något nytt
fullständigt förslag till omreglering utaf aflöningarna vid läroanstalten,
ansett sig i frågans nuvarande läge böra hemställa, att propositionen,
såvidt densamma afser inrättande af nya läraretjenster eller förbättring i
de förutvarande lärarnes äfvensom bibliotekariens och vaktmästarens aflöningsförhållanden,
icke må i vidare mån bifallas än att de i läroanstaltens
stat hittills upptagna fyra lektorer, hvilka enligt nämnda stat ega rättighet
att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg af 500
kronor och efter ytterligare fem års dylik tjenstgöring ett lika tillägg af
500 kronor, må berättigas att efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring
uppbära ett tredje ålderstillägg å 500 kronor, att utgå af åttonde
hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg; dock att den lektorerna hittills
tillkommande rätt till pension å allmänna indragningsstaten samt
deras ställning till lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa
icke må härigenom undergå någon förändring. Läroanstaltens lektorer, som
under de första tjugo åren af sin tjenstgöring åtnjuta högre aflöning än lektorerna
vid de allmänna läroverken, skulle härigenom i högsta lönegraden blifva
i aflöning likstälda med de allmänna läroverkens lektorer i högsta lönegraden.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
135
Härjämte har utskottet ansett sig böra föreslå, att i enlighet med hvad
i den kongl. propositionens jemväl förutsattes och på det läroanstalten må
kunna befrias från skyldigheten att medelst donationsmedel bestrida någon
del af lårarnes aflönirigar, det ordinarie anslaget till läroanstalten må ökas
med det belopp, 2,050 kronor, som, såvidt af statsrådsprotokollet framgår,
hittills af donationsmedel utgått såsom bidrag till aflöning åt lärarne i
landtmäteri, väg- och vattenbyggnadskonst, svenska språket och bokhålleri,
frihandsteckning samt modellering.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
l:o) att Riksdagen må medgifva, att en hvar af de
i staten för Chalmers tekniska läroanstalt uppförda fyra
lektorer, nemligen i matematik och beskrifvande geometri,
i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi, i
maskinlära och maskinkonstruktioner samt i skeppsbyggeri,
må berättigas att — utöfver dem nu tillkommande
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter fem och
tio års väl vitsordad tjenstgöring — efter ytterligare
fem års dylik tjenstgöring åtnjuta ett tredje ålderstillägg,
likaledes å 500 kronor, att utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;
dock att den lektorerna hittills tillkommande rätt till
pension å allmänna indragningsstaten samt deras ställning
till lärarnes vid elementarläroverken enke- och
pupillkassa icke må härigenom undergå någon furändring;
samt
2:o) att Kongl. Maj:ts förevarande proposition i
öfrigt icke må till annan Riksdagens åtgärd föranleda,
än att det ordinarie anslaget till Chalmers tekniska läroanstalt
ökas med det belopp, 2,050 kronor, som hittills
af läroanstalten tillhörande donationsmedel utgått såsom
bidrag till aflöning åt lärarne i landtmäteri, väg- och
vattenbyggnadskonst, svenska språket och bokhålleri,
frihandsteckning samt modellering.
Vid bifall härtill kommer det ordinarie anslaget till Chalmers tekniska
läroanstalt, nu 5G,000 kronor, att ökas med 2,050 kronor eller till 58,050
kronor.
136
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
töjni^gl 31 :o) Kong!. Maj: t har föreslagit Riksdagen, att den årliga afton i ngen
den till före- för föreståndare och lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norr''n
§’ Örebro och Borås måtte bestämmas sålunda, att före
teknuka
ståndaren, som tillika är lektor, skulle erhålla 4,500 kronor, deraf 3,000
ikohZfui kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar, lektorn i byggnadsgående
ajlö- konst, beskrifvande geometri m. m. vid skolan i Örebro skulle erhålla
nin9- 3,000 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgörings[21.
] penningar, samt en hvar af öfrige lektorer skulle erhålla 3,500 kronor,
deraf 2,200 kronor lön och 1,300 kronor tjenstgöringspenningar, med
rättighet tillika för en hvar af lektorerna att efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring, infallande före eller efter dessa bestämmelsers trädande i
tillämpning, åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter
ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett dylikt tillägg af 500 kronor att
utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag
till ålderstillägg, samt att för ändamålet det ordinarie anslaget till de
tekniska elementarskolorna måtte höjas med ett belopp af 8,000 kronor.
Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ärende anmält,
att föreståndare och lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping,
Malmö, Örebro och Borås uti särskilda af skolornas styrelser till
Kong]. Maj:t öfverlemnade och dervid till bifall förordade ansökningar
anhållit om förhöjning i den till sökandena utgående aflöning.
Enligt kongl. bref den 15 juni 1 877 hade aflönings- och utgiftsstater
för de tekniska elementarskolorna i riket blifvit utfärdade att från den 1
derpå följande september lända till efterrättelse. I dessa utgiftsstater upptoges
aflöning för föreståndare och tre lektorer vid hvardera af berörda
skolor på följande sätt, nemligen:
Vid skolorna i Vid skolorna i
Norrköping och Örebro och
Malmö. Borås.
Föreståndaren, som tillika är lektor,.............. 4,000: — 4,000: —
Eu lektor .......................................................... 3,000: — 3,000: —
En dito ......................................................... 3,000: — 3,000: —
En dito (i beskrifvande geometri in. in.) .............. 3,000: — 2,500: —
med rättighet tillika för en hvar af dessa lektorer att efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med kalenderåret näst efter det,
då han till tjensten utnämndes, åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor och
efter ytterligare fem års dylik tjenstgöring ett lika tillägg af 500 kronor.
Anledningen dertill, att eu lektorslön vid hvardera af skolorna i Örebro
och Borås bestämts till ett belopp, som med 500 kronor understigit de
öfriga lektorslönerna, hade varit att undervisning i byggnadskonst skulle,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
137
jemlikt kongl. stadgarne för de tekniska elementarskolorna, i hela den i
stadgarne angifna omfattning tills vidare meddelas endast vid skolorna i
Norrköping och Malmö.
Uppå derom af styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås gjord
framställning hade Kongl. Maj:t hos 1896 års Riksdag föreslagit att,
för åstadkommande af utvidgad undervisning i byggnadskonst vid nämnda
skola till likhet med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna, i
Norrköping och Malmö, höja den med lektorsbefattningen i byggnadskonst,
beskrifvande och praktisk geometri jemte linear- och krokiritning
vid tekniska elementarskolan i Borås förenade lön från 2,500 kronor till
3.000 kronor och för detta ändamål öka det ordinarie anslaget till de
tekniska läroverken med 500 kronor; och hade denna framställning blifvit
af Riksdagen bifallen.
Uti nu föreliggande ansökningar hade sökandena anhållit, att Kongl.
Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att åt rektorer och lektorer vid de
tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås bereda
följande löneförmåner, nemligen: för rektorerna ett årligt arfvode
af 1,250 kronor förutom den lön, de såsom lektorer egde uppbära, för
lektorn i byggnadskonst vid skolan i Örebro fyra lönegrader å 3,000
kronor, 3,500 kronor, 4,000 kronor och 4,500 kronor; samt för öfrige lektorer
fyra lönegrader å 3,500 kronor, 4,000 kronor, 4,500 kronor och
5.000 kronor, med rättighet för samtlige lektorer till uppflyttning från
lägre till närmast högre lönegrad efter fem års väl vitsordad tjenstgöring;
hvarjemte sökandena anhållit, att rätt måtte medgifvas för de nuvarande
lektorerna att i fråga om åtnjutande af de särskilda lönegraderna tillgodoräkna
sig den tid, hvarunder de efter sin utnämning till lektorer tjenstgjort
vid teknisk elementarskola.
Till stöd för denna framställning hade af sökandena hufvudsakligen
anförts, att under de 21 år, som förflutit, sedan aflöningen för lektorerna
vid de tekniska elementarskolorna blifvit faststäld, uppstått ett efter hand
allt mera känbart behof af förbättrad aflöning. Penningvärdet hade
under tiden allt mera sjunkit, och det hade visat sig allt svårare att
med de befintliga lönemedlen kunna bestrida nutidens ständigt växande
lefnadskostnader, hvarför det för mången lärare blifvit en nödvändighet
att genom arbete utom skolan öka sina inkomster, ett förhållande, som
icke kunde annat ä,n menligt inverka på tjenstgöringen inom skolan. I
betraktande af den ofantliga betydelse, som de tekniska elementarskolorna
hade i och för danande af ett dugligt, tekniskt bildadt underbefäl
i industriens tjenst, vore det af stor vigt att i möjligaste mån söka
åstadkomma, att arbetet i dessa skolor blefve rätt fruktbringande och att
Bih.'' till Rilcsd. Prof. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 18
138
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
derför skolornas på fast stat anstälde lärare erhölle en så tillräcklig aflöning,
att de ej af tryckande näringsomsorger tvingades att i afsevärd mån
genom annat arbete söka sin utkomst. Sökandena hade erinrat derom, att
i det förslag till de tekniska skolornas omorganisation, som år 1877 blifvit
genomfördt, af de för detta förslags utarbetande tillsatta komiterade
framhållits, hurusom det af öfvervägande skäl vore påkalladt, att lektorerna
vid de tekniska elementarskolorna vid sin första anställning erhölle en
något högre aflöning än den, som tillkormne en lektor i lägsta lönegraden
vid de allmänna läroverken, emedan vid en teknisk elementarskola en
person i de flesta fall först vid en mera mogen ålder kunde erhålla anställning
såsom lektor, hvarförutom för en kunnig och duglig man vid
denna ålder vanligen ganska betydliga ekonomiska fördelar erbjöde sig i
industriens tjenst. I öfverensstämmelse härmed hade också komiterade
föreslagit, att första lönegraden för en lektor vid teknisk elementarskola
skulle utgöra 3,000 kronor, under det att den för en lektor vid de allmänna
läroverken då utgjorde endast 2,500 kronor. Sedan dess hade emellertid
aflöningen för lektorerna vid de allmänna läroverken iörbättrats, så
att den numera började med 3,000 kronor och slutade med 5,000 kronor,
under det att aflöningen för lektorerna vid de tekniska elementarskolorna
fortfarande började med 3,000 kronor och slutade med 4,000 kronor.
Sökandena ansåge, att hvad som förutnämnde komiterade för redan
mer än två decennier sedan funnit vara af öfvervägande skäl påkalladt
numera hade ännu större berättigande i betraktande af industriens nuvarande
stora uppsving. Särskilt gälde detta beträffande lektoraten i
mekanik, maskinlära med ritning och mekanisk teknologi samt i byggnadskonst
med ritning m. m. Det hade redan upprepade gånger visat sig, att
till ifrågavarande lektorat blott få sökande plägade anmäla sig. Hvad beträffade
de tekniska skolornas grundläggande hufvudämnen, matematik, fysik och kemi,
hade sökandena framhållit, att i dessa genomginges ungefär samma kurser
som på reala linien vid de högre allmänna läroverken och dessutom, särskilt,
inom fysiken och kemien, vigfiga och omfattande praktiska tillämpningar.
Särskild! stälde de kemiska laborationerna och den kemiska teknologien ej
mindre i vetenskapligt än i praktiskt-tekniskt hänseende på läraren vida
större fordringar vid en teknisk elementarskola än vid ett högre allmänt
läroverk, der de kemiska laborationerna vore betydligt mindre omfattande
och någon kemisk teknologi ej ens förekomme såsom läroämne. Lektorerna
vid de tekniska elementarskolorna måste fördenskull ega i allmänhet minst
samma och delvis äfven större kompetens än vid de högre allmänna läroverken.
Erfarenheten hade också visat, att, ehuru i de tekniska elementarskolornas
stadgar några speciella examina eller prof icke vore såsom nöd
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
139
vändiga kompetensvilkor för lektorsbefattning föreskrifna, såväl de flesta
af dem, som redan vid de tekniska elementarskolornas omorganisation år
1877 förordnars till lektorer, som ock alla sedan dess vid skolorna utnämnde
lektorer antingen aflagt den filosofiska graden eller ock erhållit
afgångsbetyg från tekniska högskolan eller annan dermed jemförlig högre
undervisningsanstalt, äfvensom att de antingen genomgått profår eller förut
tjenstgjort såsom lärare vid offentlig läroanstalt och i allmänhet äfven aflagt
undervisningsprof för den sökta lektorsbefattningen.
Hvad anginge den af sökandena ifrågasatta särskilda förhöjning i aflöningen
för de lektorer, som tillika vore föreståndare, hade sökandena slutligen
anfört, att de skäl, hvilka åberopats för höjning af lönerna åt öfriga
lektorer, i ännu högre grad gälde för höjande af föreståndarnes lön, enär
desse mera än någon af lektorerna hade att odeladt åt skolan egna sin tid
och sina krafter, och skolans framgång i väsentlig grad vore beroende
af föreståndarens mödosamma, ansvarsfulla och grannlaga arbete.
Uti infordradt, den 1 november 1898 till Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande
hade statskontoret i hufvudsak anfört, att lönen för föreståndarne vid
tekniska elementarskolor, hvilka tillika äro lektorer, vore bestämd till 4,000
kronor, utan fördelning å föreståndare- och lektorsbefattningarna. Det
statsrådsprotokokoll öfver ecklesiastikärenden, som bifogats den till 1876
års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen, utvisade, att det ansetts
icke skäligen kunna ifrågasättas lägre aflöning för dessa föreståndare, än
som tillkomme rektorer vid rikets femklassiga läroverk, samt att ej heller de
lägre lektorslönerna vid elementarskolor na i Örebro och Borås med skäl kunde
sättas lägre än för lektorer vid allmänna läroverken, eller till 2,500 kronor.
Med ^beräkning af å extra stat anvisadt lönetillägg utgjorde aflöningen
från och med innevarande år för rektorer vid fernklassigt allmänt
läroverk utom Stockholm 4,000 kronor med rätt till ett ålderstillägg af
500 kronor efter tio års tjenstgöring och vid dylikt läroverk i Stockholm
4,500 kronor utan rätt till ålderstillägg, under det att aflöning^ för
lektorerna vid allmänna läroverken i de respektive lönegraderna utgjorde
3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,<)Oo kronor.
Då det, på grund af hvad sökandena anfört, syntes vara af omständigheterna
påkalladt, att lärarne vid de tekniska elementarskolorna vid sin
första anställning erhölle en något högre aflöning än den, som tillkomme
en lektor i lägsta lönegraden vid de allmänna läroverken, helst lektorerna
vid dessa läroverk för uppflyttning i högre lönegrad egde tillgodoräkna
sig före befordran till lektor utöfvad viss annan tjenr-tgöring jemväl utom
allmänna läroverken, hade statskontoret — som icke ansett skäl föreligga
att, utöfver hvad i nu gällande lönestat redan egt rum, bereda de lektorer,
140
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
som tillika vore föreståndare, en högre aflöning än öfrige lektorer — funnit
sig böra tillstyrka en förhöjning af föreståndare- och lektorslönerna vid de
tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås med
500 kronor, eller i nuvarande lönegrader: till föreståndare 4,500, 5,000
och 5,500 kronor, till lektorn i byggnadskonst, beskrifvande geometri
m. m. vid skolan i Örebro 3,000, 3,500 och 4,000 kronor, samt till öfrige
lektorer 3,500, 4,000 och 4,500 kronor. På det att någon höjning i den
lektorerna vid tekniska elementarskolorna tillförsäkrade pension från rikets
allmänna indragningsstat icke måtte ega rum, hade åter statskontoret hemstält,
att aflöningen, i likhet med hvad som iakttagits i de tid efter annan och
senast vid nästlidna års riksdag föreslagna löneregleringar för lärarne vid
de allmänna läroverken, borde fördelas i lön och tjenstgöringspenningar
sålunda, att af föreståndarnes aflöning 3,000 kronor ansåges såsom lön och
1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar, af lektorns i byggnadskonst, beskrifvande
geometri in. m. vid skolan i Örebro aflöning 2,000 kronor såsom
lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar samt af öfrige
lektorers aflöning 2,200 kronor såsom lön och 1,300 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
hvaremot ålderstilläggen borde anses såsom tillägg till
sjelfva lönen.
De skäl, som sålunda anförts för en förbättring af aflöningen för rektorer
och lektorer vid de tekniska elementarskolorna, syntes departementschefen
vara i hög grad behjertansvärda; och i betraktande af dels vigten och
betydelsen af undervisningen vid dessa skolor för utvecklingen af vår industri,
dels utsträckningen och beskaffenheten af den undervisning, som ifrågavarande
lärare hade att meddela, äfvensom den omständigheten, att flertalet
af dem utan tvifvel skulle erhålla en ganska hög aflöning, om de
ville taga anställning vid våra industriella verk och inrättningar, kunde
departementschefen ej annat än erkänna, att de anspråk på förbättrade
lönevilkor, som af bemälde lärare och vederbörande skolstyrelser framställa,
ingalunda vore obefogade eller öfverdrifna. Mot hvad statskontoret i frågan
anfört syntes ock kunna invändas, att något egentligt skäl icke kunde angifvas,
hvarför högsta aflöningen för en lektor vid en teknisk elementarskola
skulle stanna vid 4,500 kronor, då en lektor vid allmänt läroverk i högsta
lönegraden erhölle 5,000 kronor. Också hade departementschefen funnit
jemförelsen mellan rektorerna vid de tekniska elementarskolorna och dem
vid de femklassiga läroverken vara något haltande. Ty visserligen vore
dessa båda slag af skolor med hänsyn till elevernas antal af ungefär samma
storlek, men då de tekniska elementarskolorna mottoge blott sådana elever,
som redan genomgått hela den lärokurs, hvilken meddelades i ett femklassigt
läroverk, och koncentrerade sin undervisning på ett fåtal ämnen, så måste
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
141
tydligen omfattningen af undervisningen i dessa ämnen blifva en helt annan
och närmast kunna jemnställas med undervisningen på det högre stadiet vid
de allmänna läroverken. En annan omständighet att beakta vore äfven, att
rektorerna vid de femklassiga allmänna läroverken egde rätt till fri bostad
eller hyresersättning, en förmån, som icke tillkomme rektorerna vid de
tekniska elementarskolorna, men som i de städer, der dessa vore förlagda,
måste uppskattas till minst 1,000 kronor för år. Lades dessa 1,000 kronor
till den lön, rektor vid ett femklassigt läroverk i landsorten uppbure, skulle
hans aflöning under de första tio åren uppgå till 5,000 kronor och derefter
till 5,500 kronor, under det att den aflöning, som af statskontoret
föreslagits för rektor vid en teknisk elementarskola, utgjorde under de
första fem åren 4,500 kronor, under de derpå följande fem åren 5,000
kronor och sedermera 5,500 kronor.
Att departementschefen emellertid, allt detta oaktadt, ansåge sig böra
för närvarande ansluta sig till statskontorets förslag med afseende å såväl
förhöjningen i aflöningsbeloppen som dessas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,
hade sin grund dels deri, att förslag blifvit väckt angående
omorganisation och utvidgning af de tekniska elementarskolorna,
hvarför denna fråga inom en ej allt för aflägsen tid finge antagas åter
komma under ompröfning, dels deri, att aflöningen för ämneslärarne vid
de allmänna läroverken blott höjts med 500 kronor i hvarje lönegrad
och att alltså genom ett bifall till statskontorets förslag förhållandet
mellan aflöningen vid de allmänna läroverken och vid de tekniska elementarskolorna
skulle blifva detsamma som hittills.
Genom den föreslagna fördelningen af aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar
skulle, såsom statskontoret framhållit, de pensioner, som
tillkomme ifrågavarande lärare å allmänna indragningsstaten, till sina belopp
förblifva oförändrade. Deremot skulle härigenom dessa lärares ställning
till lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, af skäl,
som förut blifvit angifna, undergå en viss förändring. Skulle emellertid
det ifrågavarande förslaget vinna Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall, hade
departementschefen för afsigt att föreslå sådan ändring i ordalagen i nämnda
kassas reglemente, att bemälde lärares ställning till kassan i afseende å
såväl afgifternas som pensionernas belopp förblefve densamma som hittills.
På dessa skäl hade departementschefen grundat sin hemställan om
aflåtande till Riksdagen af proposition i ämnet.
Det af Kongl. Maj:t i detta ämne gjorda förslag afser förhöjning med
500 kronor i begynnelselönen för en hvar af föreståndarne och lektorerna
vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås.
142
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Utskottet, som särskilt med afseende på begynnelselönen å ena sidan för
lektorerna vid de allmänna läroverken och å andra sidan för lektorerna
vid Chalmers tekniska läroanstalt icke ansett sig kunna till bifall förorda
detta förslag, har likväl funnit skäligt, att någon förbättring i aflöningen
beredes desse föreståndare och lektorer, och vill derför tillstyrka, att utöfver
de två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, som enligt gällande
lönestater äro lektorerna vid ifrågavarande skolor tillerkända och hvilka
äfven åtnjutas af föreståndarne, som tillika äro lektorer, ett tredje ålderstillägg
å 500 kronor må lektorerna beviljas att utgå, sedan de med goda vitsord
tjenstgjort i fem år, räknadt från det de börjat uppbära andra ålderstillägget;
dock att någon förändring i den lektorerna hittills tillkommande
rätt till pension å allmänna indragningsstaten samt i deras ställning till
lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa icke må härigenom
inträda.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, i anledning af Kong]. Maj:ts förevarande
framställning, må medgifva, att en hvar af lektorerna
vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping,
Malmö, Örebro och Borås berättigas att —- utöfver dem
nu tillkommande två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring
— efter ytterligare fem års dylik tjenstgöring åtnjuta
ett tredje ålderstillägg, likaledes å 500 kronor, att utgå
af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag till ålderstillägg; dock att den lektorerna
hittills tillkommande rätt till pension å allmänna indragningsstaten
samt deras ställning till lärarnes vid
elementarläroverken enke- och pupillkassa icke må härigenom
undergå någon förändring.
Vid bifall till hvad under punkterna 29:o)—3 bo) af utskottet föreslagits
kommer anslaget till de tekniska läroverken, nu 444,025 kronor, att
ökas med tillhopa 4,050 kronor eller till 448,075 kronor.
Medicinalstyrelsen med tillhörande stater.
An?tatendr‘för '' 32:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i händelse aflöning
medicinal- för öfverfältläkaren uppfördes å fjerde hufvudtiteln, hvad om honom förestyreisen.
kommer i medicinalstyrelsens stat måtte uteslutas och i stället anslås mot[22.
] svarande aflöning till ytterligare ett medicinalråd, samt att, vid bifall här
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
143
till, staten i den del, som angår aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter,
måtte erhålla följande lydelse:
Lön
Tjenstgörings-
penningar
Summa
1 ledamot, medicinalråd
3 ledamöter, d:o
4,400
13,200
—
2,(XX)
6,000
—
6,400
19,200
—
| Efter 6 år kan lö- ! nen höjas med 600
| kronor.
Då, på grund af kamrarnes skiljaktiga beslut i anledning af Kongl.
Maj:ts till Riksdagen framstälda förslag till ny organisation af arméns
förvaltning, frågan om uppförande af öfverfältläkarens aflöning å fjerde
hufvudtiteln måste, på sätt utskottet i särskildt memorial meddelar, anses
hafva för denna riksdag förfallit, måste jemväl Kongl. Maj:ts nu förevarande
framställning, som gjorts under förutsättning af bifall till nämnda förslag,
anses hafva förfallit; hvilket utskottet härigenom skolat för Riksdagen
anmäla.
\
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.
33:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att allmänna barnbördshusets ordi- tJfl"9aUa”fnan9a
narie anslag, nu utgörande 23,760 kronor, måtte höjas med 6,000 kronor bambordseller
till 29,760 kronor. . w.
Med förmälan, att direktionen för allmänna barnbördshuset i Stock- [23.]
holm i skrivelser till Kongl. Maj:t den 23 maj och den 14 september
1898 framhållit behofvet af tillökning i denna inrättnings af statsmedel
utgående årsanslag, har departementschefen vidare till statsrådsprotokollet
i ärendet yttrat följande.
Stiftadt år 1775, förnämligast genom enskild mans uppoffrande nit,
hade allmänna barnbördshuset allt sedermera haft till bestämmelse icke
blott att såsom välgörenhetsinrättning till vård mottaga barnaföderskor under
barnsängstiden, utan äfven att lemna medicine studerande tillfälle till praktisk
undervisning i barnförlossningskonsten. Intill år 1865 hade undervisning
i nyssnämnda konst vid allmänna barnbördshuset meddelats äfven åt
barnmorskelärlingar; men vid berörda tidpunkt hade barnmorskeundervisningen
blifvit förlagd till det af Stockholms stad till en början blott provisoriskt
inrättade södra barnbördshuset, som emellertid allt sedan dess
egt bestånd och vid hvilket barnmorskeundervisningen fortfarande uppe
-
144
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
hölles. Uti det för allmänna barnbörd shuset den 28 januari 1898 af
Kong! Maj:t utfärdade förnyade reglemente vore likväl stadgadt, att, i fall
särskilda omständigheter gjorde sådant nödvändigt, vid allmänna barnbördshuset
skulle leinnas undervisning i barnförlossningskonsten jemväl åt
behörigen antagna barnmorskelärlingar. De för denna undervisning anstälde
lärare aflönades af staten; men i öfrig! och med undantag endast
för den närmaste tiden efter inrättningens tillkomst, då densamma fått
uppbära årligt öfverskott å den s. k. koppympningsfonden, hade anstalten
länge uppehållits nästan uteslutande genom afkastning^! af åtskilliga tid
efter annan gjorda donationer. Efter riksdagen 1840—1841, då statens
bidrag något ökats, hade detsamma dock endast uppgått till 1,472 kronor
årligen. Sedan behof uppstått att flytta barnbördshuset. till annan stadsdel
och ordna detsamma på mera ändamålsenligt sätt, hade år 1854 af allmänna
medel anslagits för en gång en summa af 75,000 kronor såsom
bidrag till bestridande af kostnaderna för denna flyttning m. m. Inrättningens
arsanslag hade sedermera vid 1862—1863 års riksdag höjts till
9,500 kronor och vid 1878 års riksdag till 15,000 kronor. Detta belopp,
som till barnbördshuset levererades från medicinalstyrelsen, inginge
i deM riksstaten till barnbördshuset uppförda anslag, 23,760 kronor, hvars
återstående del vore sålunda anordnad:
till löner ..................................................... kronor 6,600: —
» frilärlingar ..................................................... » 2,160: —.
I sin skrifvelse den 14 september 1898 hade direktionen erinrat, hurusom
den vid 1878 års riksdag beviljade förhöjning i det till allmänna barnbördshuset
utgående statsanslag motiverats bland annat dermed, att barnbördshuset
i egenskap af klinisk anstalt utgjorde ett vigtigt organ i den
offentliga medicinska undervisningen samt jemväl för öfrigt hade ett välgörande
inflytande i vida kretsar, hvilket ådagalades deraf, att antalet derstädes
förlösta barnaföderskor under tioårsperioden 1867—1876 i medeltal
uppgått till något öfver 529 om året. Med denna tillökning i inkomster
hade allmänna barnbördshuset under loppet af de senast förflutna tjugu åren
kunnat fylla sin dubbla uppgift att vara på en gång välgörenhetsinrättning
och en läroanstalt för rikets alla blifvande läkare, ehuru alltjemt ökade
anspråk i såväl ena som andra afseendet stälts på detsamma. Detta framgång6
bland annat deraf, att antalet derstädes förlösta barnaföderskor ständigt
varit i stigande och utgjort i medeltal under tioårsperioderna 1878—
1887 samt 1888—1897 respektive 611,3 och 946,5. Denna alltjemt ökade
freqvens samt de på senare tid stegrade prisen å nästan allt, som hörde
till inrättningens drift, hade haft till följd, att barnbördshusets årliga in
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
145
komster icke under de senare aren vant tillräckliga för bestlidandet af de
ökade utgifterna, utan att eu särskild fond, som uppkommit genom besparade
räntor å kapitallonden — hvilken senare fond utgjordes af till inrättningen
gjorda donationer och enligt reglementets föreskrift icke unge
minskas — måst anlitas i sådan utsträckning, att af denna särskilda lund,
som vid 1893 års slut uppgått till 12,659 kronor 83 öre, återstått vid 1897
års slut endast 1,079 kronor 59 öre. Att antingen minska utgifterna eller
öka inkomsterna hade sålunda visat sig vara nödvändigt, om allmänna barnbördshuset
fortfarande skulle kunna ega bestånd. En minskning i utgifterna
kunde icke ske på annat sätt än genom att minska sängantalet, som enligt
såväl det äldre, numera upphäfda reglementet af den 3 april 1852 som det nu
.gällande förnyade nådiga reglementet för barnbördshuset blifvit. bestämdt
till 30. Men dä en minskning i sängantalet skulle föranleda en minskning i
de vid barnbördshuset förlösta qvinnornas antal, hade detta sätt att bringa
jemnvigt mellan barnbördshusets inkomster och utgifter icke ansetts kunna
''ske utan att äfventyra inrättningens ändamål af undervisningsanstalt; ty
enlio-t vederbörande lärares åsigt vore redan det nuvarande sängantalet för
litet”för att tillgodose deras behof af undervisningsmaterial. Sålunda aterstode
endast att söka vinna ökning i barnbördshusets inkomster. Pa grund
af den afsevärda lindring i fattigvård Stockholms stad åtnjöto, derigenom
att inrättningen lemnade underhåll och vård kostnadsfritt åt alla dei intagna
qvinnor, hvilka till största delen tillhörde Stockholms städs fattiga
befolkning, hade direktionen vid flera tillfällen vändt sig till Stockholms
stad med begäran om bidrag, än i form af fri tvätt å dess allmänna försörjningsinrättning,
än i form af årligt anslag i penningar, men hvarje gång
fått till svar," att staden sörjde sjelf för sina fattiga barnaföderskor och
icke ville lemna något bidrag till eu statens undervisningsanstalt. A direktionens
senast den 29 januari 1898 gjorda framställning till Stockholms
stadsfullmäktige i berörda hänseende hade visserligen icke vid tiden för
aflåtandet af direktionens skrifvelse till Kong! Maj:t af den 14 sistlidne
september något definitivt svar erhållits, men efter hvad direktionen under
hand inhemtat vid förfrågan hos stadens helsovårdsnämnd, som da både
att afgifva yttrande öfver berörda framställning, syntes äfven denna gång
ett utslag vara, att motse. Under sådana förhållanden funne direktionen
intet annat sätt, hvarpå allmänna barnbördshusets framtida verksamhet kunde
betryggas, än genom att erhålla ett ökadt statsanslag.
Barnbördshusets nuvarande statsanslag hade, såsom förut blifvit nämn dt,
allt sedan år L;s78, då medelbeläggningen var något öfver 529, utgått med
15,000 kronor per år. Och dä barnbördshusets öfriga inkomster genom
räntor och hyresmedel uppginge till närmare 10,000 kronor, utgjorde de
Bill. till Jtilcsd. Prot. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 19
146
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
årliga inkomsterna sammanlagd! omkring 25,000 kronor. Utgifterna deremot
hade i medeltal belöpt sig till 26 kronor 42 öre per barnaföderska
och alltså icke öfverskridit inkomsterna, så länge antalet barnaföderskor
icke öfversteg 946; men då barnaföderskornas antal under åren 1893—97
varit respektive 953, 1,031, 1,166 och 1,210 och alltjemt tenderade att
stiga, syntes ett medeltal af de två senaste årens freqvens eller 1,188 vara
den lägsta siffra, som man kunde sätta för antalet barnaföderskor under
den kommande tiden. Beräknade man derför utgifterna för framtiden
efter 1,188 barnaföderskor per år och en kostnad för hvarje barnaföderska
af 26 kronor 42 öre, hvilket utgjorde ett medelpris för de senaste tio åren
och således torde vara lågt beräknadt, då äfven driftkostnaden syntes vara
i stigande, komme utgifterna att årligen uppgå till i rundt tal 31,000 kronor.
Skilnaden mellan utgifterna och inkomsterna, hvilka nu vore 25,000
kronor, blefve sålunda 6,000 kronor och utgjorde barnbördshusets behof
för den närmaste framtiden.
Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade direktionen hemstält,
det Ivongl. Maj:t måtte föreslå näst sammanträdande Riksdag att, på det
allmänna barnbördshuset i Stockholm måtte kunna fortfarande bedrifva
sin verksamhet i samma omfattning som hittills eller med det i gällande
reglemente föreskrifna antalet 30 sängar, hvilket vore behöfligt för den
kliniska undervisningen, bevilja allmänna barnbördshuset eu årlig tillökning
af 6,000 kronor i dess nuvarande statsanslag.
Härförutom hade direktionen i sin förenämnda skrifvelse till Kongl.
Maj:t af den 23 maj 1898 hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes antingen
förordna, att antalet qvinnor, som finge å barnbördshuset intagas, skulle
från den tid, Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt att bestämma, minskas
till 70 i manaden, eller, för att möjliggöra allmänna barnbördshusets
verksamhet i samma omfattning som hittills, bevilja allmänna barnbördshuset
af disponibla medel ett extra anslag af 6,000 kronor för hvardera
af åren 1898 och 1899. Till stöd för denna framställning hade åberopats
dels ungefär samma förhållanden, som förut anförts i fråga om höjning af
barnbördshusets anslag, dels ock en af direktionsledamoten, kontrolldirektören
A. Tamm den 23 maj 1898 uppgjord kalkyl, enligt hvilken, derest
utgifterna vid barnbördshuset under år 1898 komme att uppgå till ungefär
samma belopp som under ar 1897, vid slutet af år 1898 skulle uppstå en
brist af omkring 4,200 kronor. Dertill komme eu tillfällig utgift för år
1898, som direktionen ansett sig ej längre kunna undanskjuta, nemligen
vid pass 2,000 kronor till delvis nya sängar med utredning. Enligt en
af kontrolldirektören Tamm den 10 sistlidne oktober lemnad uppgift hade
omkostnaderna vid barnbördshuset under månaderna maj—augusti 1898
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
147
öfverstiga utgifterna under motsvarande tid år 1897 med 2,192 kronor
12 öre.
Direktionens förslag om inskränkning i patientantalet hade i utlåtanden,
som afgifvits af kanslersembetet och lärarekollegiet vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet samt af medicinalstyrelsen, blifvit enhälligt
afstyrka Af lärarekollegiet hade dervid anförts hufvudsakligen följande.
Då avtalet patienter å allmänna barnbördshuset år efter år ökats,
torde detta få anses visa, att anstalten hade att fylla ett känbart behof
samt att allmänhetens förtroende till vården å anstalten blifvit mer och
mer stadfäst. Att anstaltens förmåga ått motsvara det behjertansvärda
kraf, som allmänheten stälde på densamma, skulle minskas, derest patientantalet
inskränktes, syntes vara lika tydligt, som att humanitär hänsyn
talade emot en sådan åtgärds vidtagande, för så vidt den icke vore oundgängligen
nödvändig. Svårt torde det äfven mången gång visa sig att
genomföra en sådan inskränkning af patientantalet, då de personer, hvilka
kunde inläggas som patienter å barnbördshuset, skulle befinna sig i pågående
förlossningsarbete, under hvilket förhållande det alltid vore motbjudande
och ofta kunde vara förenadt med våda att afvisa de inträdessökande.
Det vore likvisst hufvudsakligen af omsorg om undervisningens
bästa, som lärarekollegiet ansåge sig böra afråda från en minskning i
patientantalet. Allmänna barnbördshuset vore den anstalt i vårt land, der
den blifvande läkaren skulle grundlägga sina kunskaper och .sin praktiska
erfarenhet för sin kommande verksamhet som obstetriker. Denna verksamhet
vore utan tvifvel den mest ansvarsfulla af alla de mångskiftande,
en praktiker hade att utöfva. Den vore dessutom af den natur, att den
af hvarje läkare, åtminstone hvarje landsortsläkare, måste utöfvas, ty kallad
till ett förlossningsfall, der någon rubbning i den naturliga gången inträda
och der moder och barn sväfvade i ögonblicklig lifsfara, vore han nödgad
att genom större eller mindre, oftast svåra och farliga operativa ingrepp
söka rädda bådas lif. Han kunde ej här såsom i andra svårare operativa
fall sända patienten till den mera erfarne och öfvade specialisten, utan
måste, förlitande sig på sitt eget omdöme och sin egen förmåga, skrida
till sitt ansvarsfulla värf. Oskattbar vore den hjelp han då lemnade,
i fall han vore sin uppgift vuxen, men oberäknelig den skada, han kunde
åstadkomma, i fall hans erfarenhet och kunskaper ej räckte till. För att
vinna denna så vigtiga erfarenhet och dessa så nödvändiga kunskaper
vore den blifvande läkaren, som sagd!, helt och hållet hänvisad till de
förlossningar, framför allt abnorma, som han kunde få tillfälle att observera
och handlägga vid allmänna barnbördshuset. Fn af denna inrättnings
förnämsta uppgifter för att uppfylla undervisningens kraf blefve alltså att
148
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
der samla det största möjliga antalet abnorma förlossningsfall. Då det
emellertid läge i sakens natur, att det vore omöjligt att på förhand utgallra
och företrädesvis intaga dylika fall — abnormiteterna uppträdde nemligen
vanligen först under förlossningens gång — och då dessa fall utgjorde
endast en ringa procent af hela antalet förlossningar, så följde deraf att
en minskning af patientantalet i sin helhet äfven skulle medföra en minskning
af antalet af dessa för undervisningen så särskilt nödvändiga fall.
Att undersökningsmaterialet å allmänna barnbördshuset trots det alljemt
växande patientantalet ingalunda varit så stort, som ansetts behöflig^,
framginge val tydligt deraf, att allmänna barnbördshusets direktion tillsammans
med karolinska institutets lärarekollegium ingått till Kongl.
Maj:t med begäran om proposition till Riksdagen om barnbördshusets
ombyggnad och utvidgning. På grund af det anförda ansåge lärarekollegiet,
att en minskning af patientantalet å allmänna barnbördshuset
vore till betänklig och känbar skada för undervisningen och att en dylik
åtgärd derför borde, om ock med stora uppoffringai’, undvikas. Då det
för att undgå denna minskning icke syntes stå någon aTinan utväg öppen,
än att nödiga medel lemnades af Kongl. Maj:t såsom extra anslag i enlighet
med det senare af direktionens alternativa förslag, så ansåge lärarekollegiet
sig böra på det varmaste förorda denna del af direktionens hemställan.
Medicinalstyrelsen, som instämt i det af karolinska institutets lärarekollegium
afgifna yttrande, hade tillika förklarat sig på det allvarligaste afstyrka
någon inskränkning i patientantalet vid allmänna barnbördshuset
ej blott ur humanitära hänsyn utan äfven med fästadt afseende på undervisningen
af blifvande läkare, för hvilka just den kliniska kursen vid
barnbördshuset vore af allra största vigt och för hvilka undervisningsmaterialet,
med afseende å det stora antalet medicine kandidater, som der
skulle utbildas, icke tålde någon inskränkning, hvadan styrelsen, lika med
lärarekollegiet, förordade det senare alternativet i direktionens förevarande
framställning, nemligen beviljandet af extra anslag åt inrättningen.
Sedan jemväl statskontoret afgifvit infordradt utlåtande i ärendet,
hade detsamma af departementschefen inför Kongl. Maj:t föredragits deri
18 sistlidne november, dervid Kongl. Maj:t, som ej funnit skäl förordna
om minskning af det antal barnaföderskor, som finge intagas å allmänna
barnbördshuset, besluta att till bestridande af sådana nödiga utgifter vid
barnbördshuset, hvarför andra medel ej funnes att tillgå,, anvisa ett belopp
af 6,000 kronor, hvilket belopp skulle redovisas i enahanda ordning, som
gälde i fråga om öfriga barnbördshuset anslagna statsmedel, och hade stats
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
149
kontoret anbefalts att nämnda belopp till medicinalstyrelsen, pa reqvisition,
förskottsvis utbetala af under händer hafvande medel.
Hvad anginge förberörda af barnbördshusets direktion bos Stockholms
stadsfullmägtige gjorda framställning, hvilken afsett utbekommande från
Stockholms stad af ett årligt bidrag till barnbördshuset från och med år
1S99, hade densamma, sedan stadens helsovårdsnämnd dera afstyrkt bifall,
blifvit af stadsfullmägtige afslagen. Helsovårdsnämndens yttrande i ämnet
innehölle, att nämndens utlåtande i anledning af direktionens förevarande
framställning i hufvudsak icke kunde blifva något annat än det, som af
nämnden afgifvits den 4 juni 1894 såsom svar å då gjord framställning om
bidrag från Stockholms stad till allmänna^ barnbördshusets utvidgning.
Då, liksom nu, hade från direktionens sida såsom det egentliga skälet för
kommunens ingripande framhållits fördelen lör kommunens eget barnbördshus
af allmänna barnbördshusets utvidgning. Häremot hade helsovårdsnämnden
genmält, bland annat, att från synpunkten af stadens fördel det borde
tagas i öfvervägande, hvilket som vore att föredraga, antingen att bidraga
till utvidgningen af allmänna barnbördshuset eller att eventuel förstora
stadens egen anstalt. Utrymme för den senare åtgärden funnes i qvarteret
Grimman, der barnbördshusets konvalescentafdelning vore belägen, och
utväg funnes att verkställa utvidgningen på olika sätt. Uppförandet af
eu ny paviljong, hufvudsakligen lik den nuvarande, vore ett jemförelsevis
billigt sätt. Ett annat vore att bygga en hufvudbyggnad, större än den
nuvarande, och att använda den sistnämnda till utvidgning af Maria sjukhus,
hvaraf behof antagligen komme att göra sig gällande i en icke så aflägsen
framtid. I saknad af utredning beträffande kostnaden för dessa olika sätt
för utvidgningen, kunde nämnden väl icke då så noga bedöma den ekonomiska
fördelen deraf. Men så mycket ansåg dock nämnden som visst, att
en utvidgning med 22 sängar, eller samma antal, hvarmed allmänna barnbördshuset
enligt då uppgjordt förslag skulle tillökas, med lätthet kunde
åstadkommas genom uppförande af en mindre paviljong samt att staden
genom att bestämma sig för utvidgningen, då sådan blefve nödvändig, af
dess egen anstalt förskaffade sig långt friare händer än genom att lemna
bidrag till allmänna barnbördshuset, hvaröfver staden icke egde någon
myndighet. Äfven den omständigheten, att underhållskostnaden vid allmänna
barnbördshuset för dag och patient, oberäknadt läkarnes löner, icke
så obetydligt öfverskridit motsvarande kostnad vid stadens barnbördshus,
syntes nämnden tala till förmån för en framtida utvidgning af stadens
eget framför bidrag till ombyggandet af allmänna barnbördshuset.
Hvad nämnden sålunda* år 1894 yttrat egde sin fulla giltighet och
tillämplighet äfven i afseende å det nu ifrågasatta bidraget, hvilket ju för
150
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
öfrig! endast afsåge att göra det för direktionen möjligt att bibehålla det
nuvarande, i gällande reglemente för allmänna barnbördshuset stadgade
sängantalet. Om i saknad af nödiga medel detta sängantal komme att
nedsättas och detta skulle hafva till följd en ökad freqvens å stadens barnbördshus,
vore nämnden fortfarande af den åsigt, att behofvet borde fyllas
genom utvidgning af sistnämnda anstalt hellre än genom att lemna bidrag
till en främmande sådan. Denna ståndpunkt hade nämnden så mycket större
skäl att vidhålla, som, äfven för den händelse någon minskning i sängantalet
vid allmänna barnbördshuset till följd af bidrag från kommun eller
af annan orsak icke komme att ske, behofvet såväl af ombyggnad af södra
barnbördshuset som äfven af utvidgning af Maria sjukhus i allt fall redan
gjort sig starkt gällande och nämnden för utredning af denna fråga tillsatt
en särskild komité, hvars utlåtande snart torde vara att förvänta.
På grund af det anförda, och då ej mindre öfverläkaren vid södra
barnbördshuset vitsordat, att, äfven i händelse af minskning i sängantalet
å allmänna barnbördshuset, hufvudstadens fattiga barnaföderskor
åtminstone icke under den närmaste tiden skulle sakna nödig vård, än
äfven af en utaf nämndens ombudsman gjord utredning syntes framgå,
att allmänna barnbördshusets verksamhet icke obetingadt gagnade hufvudstadens
fattigvårdsintressen, hade helsovårdsnämnden ansett, att direktionens
förevarande framställning icke borde bifallas.
Beträffande direktionens framställning om förhöjning af allmänna
barnbördshusets ordinarie statsanslag hade medicinalstyrelsen uti infordradt
utlåtande af den 24 sistlidne oktober förklarat sig, på grund af
hvad styrelsen anfört i fråga om direktionens begäran om extra anslag
för åren 1898 och 1899 och under åberopande af den utredning, som i
det ärendet gjorts rörande anstaltens behof af ökade inkomster, tillstyrkt
bifall till hvad direktionen hemstält.
Vidkommande den gjorda anmärkningen, att dagkostnaden vid allmänna
barnbördshuset vore högre än vid Stockholms stads barnbördshus, borde
erinras att detta, såsom i ett annat ärende blifvit upplyst, väsentligen berodde
derpå, att vid den senare anstalten inbesparats kostnad för betjening
derigenom att i stället användts barnmorskelärlingar.
Då behofvet såväl af det ordinarie statsanslagets förhöjning med angifvet
belopp som af det för år 1899 begärda extra tillskottet syntes departementschefen
vara genom den verkstälda utredningen ådagalagdt, och
annan utväg att tillgodose detsamma ej syntes företinnas, än att de erforderliga
medlen lemnades af staten, som det af ålder ansetts tillhöra att
sörja för den medicinska undervisningen, i hvars intresse nu föreliggande
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
151
framställningar tillkommit, funne departementschefen det vara af vigt, att
berörda behof nu blefve genom statens mellankomst afhjelpt. Det för år
1899 erforderliga bidraget, hvilket syntes böra hos Riksdagen begäras på
extra stat för år 1900, kunde, om det beviljades, genom beslut af Kongl.
Maj:t bestämmas att förskottsvis af tillgängliga medel utgå redan under
innevarande år. Förbehållande sig att återkomma till denna fråga vid
redogörelse för åttonde hufvudtitelns extra ordinarie anslagsbehof, tillstyrkte
departementschefen i detta sammanhang, det Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen, att allmänna barnbördshusets ordinarie anslag, nu utgörande
23,760 kronor, måtte höjas med 6,000 kronor, eller till 29,760 kronor.
Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad af Kongl. Maj:t
i nu ifrågavarande afseende föreslagits, får alltså hemställa,
att allmänna barnbördshusets ordinarie anslag, nu
utgörande 23,760 kronor, må höjas med 6,000 kronor
eller till 29,760 kronor.
34:o) Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen, att arfvodena åt hvar och
eu af biträdande lärarne vid barmnorskeundervisningsanstalterna i Stockholm
och Göteborg måtte höjas från 1,500 kronor till 2,500 kronor samt
att för sådant ändamål de till barnmorskeundervisningsanstalterna nu utgående
ordinarie anslag måtte ökas med 2,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen erinrat,
hurusom 1867 års Riksdag i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag beviljat
ett årligt anslag af 2,000 kronor att såsom aflöning lika fördelas emellan
två biträdande lärare vid barnmorskeundervisningsanstalterna i Stockholm
och Göteborg. Från och med år 1875 hade den vid dessa anstalter anstälda
lärarepersonal med flere erhållit tillfällig löneförbättring eller s. k.
dyrtidstillägg, hvilket tillägg utgått med 200 kronor åt eu hvar af de biträdande
lärarne. Sedan medicinalstyrelsen hos Kongl. Maj:t liemstält, att,
då i stället för de åt andra tjenstinnehafvare anvisade dyrtidstillägg, löneförhöjning
blifvit efter hand på ordinarie stat uppförd, och fasta löner
vore af väsentlig vigt för tjensternas besättande, barnmorskeundervisningsanstalternas
personal tillkommande dyrtidstillägg måtte såsom fasta löner
uppföras, samt att derjemte löneförbättring måtte beredas, bland andra,
derstädes anstälda biträdande lärare sålunda, att deras löner, 1,000 kronor
jemte dyrtidstillägg 200 kronor, måtte höjas med 300 kronor, till 1,500
kronor, hade Kongl. Maj:t till 1879 års Riksdag afla tit förslag till ny aflöningsstat
för ifrågavarande bada undervisningsanstalter, dervid aflönin
-
Ang, löneförhöjning
för
biträdande
barnmorskel
är are.
[24.]
152
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
garna syntes Kong! Maj:t böra, med iakttagande af hittills följda grundsats
om fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, bestämmas för barnmorskeläraren
till 4,000 kronor, deraf lön 3,000 kronor och 1,000 kronor
tjenstgöringspenningar, samt för biträdande läraren såsom arfvode till 1,500
kronor, hvarjemte Kongl. Maj:t föreslagit, att barnmorskelärarne skulle, i
likhet med hvad för professorerna vid karolinska institutet vore medgifvet,
ega rätt att, då de uppnått 65 års ålder, efter afskedstagandet från tjensten
uppbära pension å allmänna indragningsstaten med det belopp, hvartill
lönen uppginge. Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit hade blifvit af Riksdagen
bifallet.
Nu hade uti en till Kongl. Maj:t stäld ansökning af den 18 augusti
1898 dåvarande biträdande lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna
i Stockholm och Göteborg E. Alin och K. A. Walter, jemte förmälan
om de åligganden, Indika enligt instruktion af den 14 oktober
1S67 tillhörde dem, vidare anfört, att den hittills beviljade aflöningen, 1,500
kronor, icke syntes motsvara deras arbete och i jemförelse med lönevilkoren
i allmänhet bland svenska läkare vore särdeles ringa, samt att saken dock
skulle te sig i något gynsammare dager, i fall biträdande lärarebefattningarna
innehades ej blott på förordnande utan vore ordinarie tjenster
och om innehafvarne af befattningarna och deras familjer sålunda egde
rätt till delaktighet i civilstatens pen siminrättning; och hade sökandena
anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till innevarande Riksdag framställa proposition,
dels att biträdande barnmorskelärarebefattningarna förändrades till
ordinarie tjenster, dels ock att aflöningen höjdes till ''2,500 kronor. Derjemte
hade erinrats, att eu liknande framställning år 1885 vunnit understöd
så väl af vederbörande barnmorskelärare som af medicinalstyrelsen.
I nu förevarande ärende hade den 23 sistlidne september afgifvits
infordrad t utlåtande af medicinalstyrelsen, som dervid, med tillkännagifvande
att barnmorskeläraretjensten i Göteborg då vore vakant och förestodes
af sökanden Walter, öfverlemnat yttrande från barnmorskeläraren
i Stockholm, professor C. M. Sondén, hvilken förklarat sig anse den gjorda
ansökningen till alla delar belijertansvärd. För egen del hade medicinalstyrelsen
på grund af det ansvarsfulla arbete, som alage ifrågavarande
lärare, äfvensom med hänsyn till vigten af att vid dessa platser kunna
anställa och bibehålla lämpliga och dugliga personer, funnit sig böra tillstyrka
bifall till ansökningen.
Statskontoret, som den 3 nästförflutno november afgifvit utlåtande
i ämnet, hade dervid anfört, bland annat, att enligt den af sökandena
åberopade instruktionen af den 14 oktober 1867, hvilken vore utfärdad
af sundhetskollegium, det ålåge biträdande lärare vid barnmorske
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
153
undervisningsanstalterna icke allenast att i egenskap af adjunkter gå barnmorskelärarne
till hända vid barnmorskelärlingarnes undervisning och
vården af de barnaföderskor, hvilka vore å undervisningsanstalternas förlossningsserviser
intagna, utan äfven att vid de tillfällen, då barnmorskelärarne
vore af förfall hindrade att bestrida sina tjenster, öfvertaga och
på eget ansvar utöfva deras åligganden. Instruktionen innehölle vidare
hufvudsakligen, dels att biträdande läraren hade det särskilda åliggandet
att med lärlingarne förklarande genomgå de förlossningar, som dessa under
sin praktiska tjenstgöring fått sig till utförande anförtrodda, dels särskilda
bestämmelser till iakttagande för biträdande läraren vid undervisningens
meddelande samt vid upprättande af årsredogörelser, förande af diarium,
expeditionsbok, matrikel öfver lärlingarne samt protokoll vid alla å läroanstalten
förekommande förhör. Vidare hade statskontoret omförmält, att
enligt § 4 i kongl. reglementet för barnmorskor den ‘28 november 185(J
lärotiden vid barnmorskeundervisningsanstalterna vore bestämd till minst
nio månader och fördelad i två läseterminer årligen, räknadt från den
1 april och den 1 oktober, utan afbrott i de praktiska öfningarna under
mellantiderna.
Då i ansökningen ej visats, att, sedan nu gällande aflöningsstat för
barnmorskeundervisningsanstalterna faststälts, i afseende å biträdande lärarnes
verksamhet eller eljest inträffat förändrade förhållanden, som påkallade
sådan ändring i staten, att deri för biträdande lärarne uppförda arfvode!!
utbyttes mot fasta löner, ansåge statskontoret sig icke kunna till Kongl.
Maj:ts bifall förorda sökandenas anhållan om biträdande barnmorskelärarebefattningarnas
förändring till ordinarie tjenster. Hvad åter anginge den
äskade aflöningsförhöjningen hade statskontoret, med afseende på beskaffenheten
och omfattningen af de göromål, som tillhörde ifrågavarande lärarebefattningar,
funnit en dylik förhöjning vara med billighet öfverensstämmande;
och hade statskontoret i sådant hänseende hemstält, att Kongl.
Maj:t måtte till innevarande Riksdag aflåta proposition om förhöjning af
de för biträdande lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna nu bestämda
arfvoden, 1,500 kronor, till 2,500 kronor.
I öfverensstämmelse med hvad statskontoret sålunda hemstält, har
departementschefen tillstyrkt, att proposition af ofvan angifna innehåll
måtte af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtas.
Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke haft
något att erinra; och hemställer alltså utskottet,
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 AJ''d. .9 Höft. 20
154
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
att arfvodena åt hvar och en af biträdande lärarne
vid barnmorskeundervisningsanstalterna i Stockholm och
Göteborg må höjas från 1,500 kronor till 2,500 kronor,
samt att för sådant ändamål de till barnmorskeundervisningsanstalterna
nu utgående ordinarie anslag må ökas
med 2,000 kronor.
Ang.ersättning 35:o) Vidare har Kongl. Maj:t, på grund af hvad departementschefen
''b^lkotToldel{mi<^~T punkt 2 i statsrådsprotokollet framhållit, och till följd af stadganafskrifning
dena i kongl. förordningen om afskrifning af kyrkotionde, föreslagit Riksdagen,
att anvisningen i kontant å anslaget till barnmorskeundervisningen
IVö.J ocb barnbördshusen måtte ökas med ett belopp, motsvarande ersättning till
barnmorskeläraren i Lund, 1,357 kronor 71 öre, eller med i jemnadt tal
1,358 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 33:o)—35:o) föreslagit,
kommer anslaget i kontant till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen,
nu 32,750 kronor, att ökas med sammanlagdt 9,358 kronor eller
till 42,108 kronor.
Ang. ändring 36:o) Kongl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen, att det under rubriken
■ iudelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrko
kyrkotiondens
tionde» uppförda belopp å 700 kronor måtte ur riksstaten utgå.
afskrifning. "bill stöd för sin hos Kongl. Maj:t gjorda hemställan om framställande
till Riksdagen af nämnda förslag, har departementschefen, såsom af statsrådsprotokollet
i ärendet framgår, hänvisat till hvad han under punkt. 2
i nämnda protokoll anfört.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
155
, • ■ • : ''fl
Akademien för de fria konsterna.
37:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen, att följande under rubriken^ höj”insaf
7 > - *V_ ^ J _ dinera* final (in.
»diverse anslag» i akademiens för de fria konsterna stat förekommande
poster måtte upptagas sålunda:
belysning, undervisningsmateriel m. m. kronor 8,000: —
samlingarnas ökande och underhåll ...... » 4,500: —
diverse anslctq.
[26.]
Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen meddelat,
att jemlikt kongl. bref den 31 maj 1895 och den 29 maj 1896 staten för
akademien för de fria konsterna innehåller under rubriken »Diverse anslag»
följande poster:
belysning, undervisningsmateriel in. m.................... kronor 4,000: —
lefvande modeller för båda afdelningarna .............*........ » 3,000: —
samlingarnas ökande och underhåll ....................... » 2,500: —
städning och renhållning samt betjeningens beklädnad » 1,900: —
bidrag för aflönande af en eldare ........................... » 600: —
tillsammans gemensamt reservationsanslag kronor 12,000: —
Vidare anför departementschefen:
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1898 hade akademien
anfört, hurusom efter fullbordandet af akademiens nybyggnad i densamma
upplåtits för det under akademiens inseende stälda statsläroverk lokaler, upptagande
mer "än dubbelt så stort utrymme som det läroverket disponerat
i akademiens äldre byggnad. En följd deraf hade blifvit, att å de för
läroverket sedan gammalt anvisade statsanslag, hvilka redan förut visat
sig i åtskilliga delar väl knappa, flere anslagsposter blifvit otillräckliga.
Detta gälde i främsta rummet posten å 4,000 kronor till belysning, undervisningsmateriel
in. in. Redan i 1878 års stat för akademien hade sistnämnda
utgiftspost upptagits till samma belopp. Oaktadt den stora
tillökningen i utrymme, hvilken naturligtvis måste medföra tillökning
i utgifterna under ifrågavarande anslagspost, hade densamma sålunda
under tjugu år qvarstått med oförändradt belopp. Med den utveckling,
belysningsförhållandena under dessa år undergått, och med de
höga pris, det nuvarande lyse!, elektriskt ljus, betingade, hade det icke
varit möjligt att hålla utgifterna å denna post inom det faststälda an
slagets
gränser, och detta så mycket mindre, som undervisningen numera
bedrefves under ett ökadt antal timmar i veckan. Härtill komme, att
156
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
enligt § 26 i det för läroverket gällande reglemente eleverna under läroåret
egde att för studiers idkande begagna läroverkets lokaler äfven mellan
de föreskrifna lärotimmarna med de inskränkningar, som läroverkets direktör
egde bestämma. Då det särskildt för eleverna i de högre skolorna
vore af vigt, att studierna ej inskränktes till lektionstimmarna samt att de
utan störande afbrott finge stanna framför sina arbeten, om de så önskade,
hade akademien på direktörens och läroverksnämndens uttalade önskan
medgifvit, att lokalerna finge för ändamålet hållas öppna från kl. 1) f. m.
till kl. 9 e. m., hvaraf ett flertal elever också för sina studier begagnat
sig. Särskildt under större delen af höstterminen måste i följd häraf flere
lokaler under det rådande mörkret hållas upplysta större delen af dagen,
hvilket visserligen å ena sidan medförde ökade kostnader, men å den andra
gjorde att läroverket mera än förut kunde motsvara sitt ändamål, hvilket
ju komme den svenska konsten till godo.
Af ett vid akademiens skrifvelse fogadt sammandrag af läroverkets
expensmedelsräkningar under åren 1896 och 1897 framginge, att belysningen,
som år 1895, innan ännu läroverkets inflyttning i nybyggnaden skett,
uppgått till 1,807 kronor 62 öre, redan året derpå stigit till 2,625 kronor
40 öre och år 1897 till 2,895 kronor 90 öre, hvilket sistnämnda belopp
måste antagas blifva det för de närmaste åren erforderliga.
Hvad rubriken »undervisningsmateriel m. m.» beträffade, sammanfördes
derunder i räkenskaperna utgifter af de mest skilda slag, såsom möbler
med flere inventarier för lärosalarne, kostnader för den föreskrifna utställningen
af elevarbeten vid vårterminens slut, annonser, tryck m. m. Oaktadt
så mycket som möjligt af den gamla, till stor del slitna materielen
fortfarande vore i bruk, hade under hvart och ett af de tre senaste åren
utgifterna under ifrågavarande rubrik öfverstiga 4,000 kronor, hvilket
belopp vore i staten anvisadt för att dermed jemväl skulle bestridas omkostnaderna
för belysning. En väsentlig tillökning i den för dessa ändamål
afsedda anslagspost vore således af högsta behofvet påkallad.
Till betäckande af omförmälda ökade utgifter hade akademien användt
dels det öfverskott, som tidigare under några år uppstått på expensmedelsanslaget,
dels besparingar å anslaget till samlingarnas ökande och underhåll.
Det oaktadt hade vid 1897 års slut förefunnits en brist af omkring
200 kronor, som af akademien måst förskotteras. Då det för undervisningens
ändamålsenliga bedrifvande vore af vigt, att samlingarna tillgodosåges
och att det derför afsedda anslaget användes för sitt egentliga ändamål,
vore det hädanefter icke blott omöjligt att derifrån lemna bidrag till
betäckande af andra nödvändiga utgifter, utan i stället önskvärdt, att äfven
denna anslagspost, nu 2,500 kronor, erhölle någon tillökning, särdeles i be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
157
tråk tall de af de förhöjda prisen på sådana arbeten och med hänsyn till
dessa samlingars nuvarande ofullständiga och bristfälliga skick. o
Akademien hade derför hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till 1899 ais
Riksdag aflåta proposition, dels derom att följande anslagsposter i akademiens
stat måtte från och med år 1900 få för det under akademiens inseende
stälda läroverket utgå med dessa belopp:
belysning, undervisningsmateriel m. in........................... kr. 8,000:
samlingarnas ökande och underhåll................................... * 4,500:
dels ock derom, att, för betäckande af brist, som möjligen kunde komma
att uppstå å öfriga anslagsposter under rubriken »diverse anslag», matte
uppföras ett anslag å 1,500 kronor.
Ifrågavarande statens läroverk, öfver hvilket akademien utötvade inseende,
syntes departementschefen gifvetvis böra icke blott med hänsyn till lärarekrafter
och undervisningslokaler, utan jemväl med afseende a undervisningsmaterielen
vara så väl försedt, att det kunde motsvara sitt ändamål att meddela
en fullständigt ordnad och med andra kulturländers fullt jemförlig
undervisning i alla de till den bildande konsten hörande konstarter. Intresset
för denna undervisning vore ock numera hos oss sa stort, att läroverket pa
senare tiden icke kunnat mottaga alla, som der sökt inträde. Såsom
akademien i sin berörda skrifvelse ådagalagt, hade akademien, för att
kunna bestrida de under senare åren betydligt ökade kostnaderna för
erforderlig belysning af undervisningslokalerna, måst inskränka anskaffningen
af undervisningsmateriel, så att denna materiel nu vore ofullständig,
gammal och sliten. Vid sådant förhållande och då akademien, som visserligen
förfogade öfver åtskilliga donationer för beredande af stipendier och
belöningar o. d., icke kunde använda å donationsmedlen fallande afkastning
till andra ändamål än gifvarne afsett och icke heller i öfrigt till sm disposition
egde medel att fylla den brist, som å dess expensmedelsanslag uppstått,
syntes det departementschefen uppenbart, att staten maste bereda akademien
ökade anslagstillgångar för ifrågavarande ändamål. Departementschefen
funne sig derför med stöd af den lemnade utredningen höra biträda
akademiens framställning i hvad den afsage uppförande af större anslag
till belysning, undervisningsmateriel m. m. äfvensom till samlingarnas
ökande och underhåll, hvilka poster skulle ökas med sammanlagdt ( ,000
kronor. . „ .
Hvad åter beträffade akademiens framställning, att, till betäckande åt möjligen
uppkommande brist å diverse anslag, matte i staten uppföras ett särskild!
anslag å 1,500 kronor, ansåge departementschefen åtgärd i sådant afseende
icke lämpligen böra vidtagas, förr än sig visat, att afsevärd brist verkligen
158
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
uppkommit, då akademien vore oförhindrad att göra den framställning i
ämnet, som af förhållandena kunde påkallas. Departementschefen förestälde
sig dock, att sedan ifrågavarande tva anslagsposter under »diverse
anslag» blifvit höjda i enlighet med hvad akademien begärt, de för läroverket
anslagna expensmedel skulle åtminstone under den närmaste framtiden
blifva tillräckliga, helst anslagsposterna under »diverse anslag» tillsammans
utgjorde ett reservationsanslag, till följd hvaraf, om besparing å
någon post uppstode, densamma finge användas till täckande af möjligen
uppkommande brist a någon eller nagra af de öfriga, och hvad som å
»diverse anslag» icke åtginge under ett år finge besparas till ett annat.
Departementschefen hemstälde fördenskull, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen, att följande under rubriken »diverse anslag» i akademiens
för de fria konsterna stat förekommande poster måtte upptagas sålunda:
belysning, undervisningsmateriel m. m............................... kr. 8 000: _
samlingarnas ökande och underhåll....................................... » 4,500: _
Utskottet, som funnit någon förhöjning i de i akademiens för de fria
konsterna stat upptagna anslagsposterna till belysning, undervisningsmateriel
m. m. samt till samlingarnas ökande och underhåll vara behöflig, har
emellertid trött sig finna, att förhöjningarna skäligen skulle kunna begränsas
till något lägre belopp än de af Kongl. Maj:t föreslagna. Akademien
har i sin framställning i ärendet till Kongl. Maj:t förklarat sig antaga, att
kostnaderna för belysningen, hvilka år 1897 uppgått till 2,895 kronor 90
öre, skulle för de närmaste åren komma att uppgå till enahanda belopp.
Med afseende härå, och då de årliga omkostnaderna för undervisningsmateriel
m. in. icke synas böra beräknas till högre belopp än den
summa af 4,000 kronor, hvartill hela anslagsposten till belysning och
undervisningsmateriel in. in. hittills varit i staten upptagen, har utskottet
funnit, att, derest ifrågavarande anslagspost bestämmes till ett afrundadt
belopp af 7,000 kronor, densamma måste anses vara för sitt ändamål tillräcklig.
Hvad angår anslaget till samlingarnas underhåll och ökande, har utskottet
icke funnit sig öfvertygadt om behofvet af en så betydlig höjning
af detta anslag, som föreslagits, utan ansett sig endast böra tillstyrka, att
detta anslag, som, i händelse den af utskottet förordade förhöjningen i anslaget
till belysning, undervisningsmateriel m. in. beviljas, hädanefter
skulle kunna odeladt användas för sitt egentliga ändamål, från sitt nuvarande
belopp, 2,500 kronor, höjts med 500 kronor eller sålunda till 3,000
kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
159
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att följande under rubriken »diverse anslag» i akademiens
för de fria konsterna stat förekommande poster
må upptagas sålunda:
belysning, undervisningsmateriel in. in. . kr. 7,000: —
samlingarnas ökande och underhåll........... » 3,000: —
Vid bifall härtill skulle »diverse anslag» komma att uppgå till sainmanlagdt
15,500 kronor såsom gemensamt reservationsanslag, och anslaget
till akademien för de fria konsterna i sin helhet, nu 61,900 kronor, deraf
två reservationsanslag å tillhopa 21,000 kronor, ökas med 3,500 kronor
och sålunda i riksstaten uppföras med 65,400 kronor, deraf två reservationsanslag
å tillhopa 24,500 kronor.
Meteorologiska centralanstalten.
38:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för beredande af-4”?.. anslag till
ökadt arfvode åt amanuensen vid meteorologiska centralanstalten och inrättande
af en andre amanuensbefattning derstädes äfvensom i öfrigt för nn!taUe’‘
uppehållande af väderlekstjensten vid anstalten i dess nuvarande omfatt- r™''_"j
ning det till anstalten utgående årliga anslag måtte höjas med 9,350 kronor, *- ''
deraf 5,850 kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom anstaltens ordinarie
anslag skulle uppnå en slutsumma af 34,400 kronor, deraf 21,850 kronor
reservationsanslag.
Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen erinrat,
hurusom med anledning af särskilda utaf Kongl. Maj:t i ämnet gjorda
framställningar Riksdagen för hvartdera af åren 1894,'' 1895, 1896, 1897,
1898 och 1899 beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt
ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten.
År 1893 hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att uppföra
ett sadant anslag a ordinarie stat. Riksdagen hade visserligen funnit
hvad i statsrådsprotokollet anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade
medel till det af Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska
centralanstaltens förfogande för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten;
men då, enligt Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet
rörande resultaten af de nya anordningarna borde afvaktas, innan beloppet
uppfördes på ordinarie stat, hade Riksdagen ansett sig böra tills
vidare endast på extra stat anvisa anslag för ändamålet; och i öfverens
-
160
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
stymmelse dermed hade Kong!* Maj:t inskränkt sina vid 1894, 1895, 1896,
1897 och 1898 årens riksdagar gjorda framställningar i ämnet.
För upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare hade Riksdagen
derjemte för hvartdera af åren 1898 och 1899 beviljat ett extra
anslag af 300 kronor.
I en till vetenskapsakademien stäld skrifvelse af den 15 augusti 1898
hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, föreståndaren för
meteorologiska centralanstalten, under uttalande såsom sin mening att
den tid, som sedan år 1893 tilländalupit, borde hafva varit tillräcklig
för vinnande af den erfarenhet, som synts Riksdagen önskvärd, innan
denna angelägenhet blefve definitivt ordnad, framlagt förslag till fast
ordnande af väderlekstj ensten vid meteorologiska centralanstalten. Beträffande
resultaten af den från och med år 1894 verkstälda utvidgningen
af väderlekstj ensten, kunde de, hade föreståndaren yttrat, sägas
vara fullt tillfredsställande. Dels hade större noggrannhet i uppgifter
från stationerna samt större erfarenhet och skicklighet vunnits af dem,
som meddelade de dagliga väderleksutsigterna, dels hade dessa utsigter
med allt större begärlighet rådfrågats af landtbrukets och sjöfartens idkare,
hvarpå det stigande antal kommuner och korporationer, som hos telegrafstyrelsen
prenumererade på meteorologiska centralanstaltens dagliga meddelanden,
utgjorde bevis. Meddelandena kunde ej numera indragas, utan
att detta skulle väcka stort motstånd hos vårt lands jordbrukande och
sjöfarande befolkning. Centralanstaltens föreståndare ansåge derför tiden
nu vara inne för öfverflyttande till ordinarie stat af ifrågavarande extra
anslag å 7,950 kronor, hvilket jemte ett vid 1889 års riksdag till anstaltens
förfogande stäldt, på ordinarie stat uppfördt belopp af 1,050 kronor,
på sätt af statsverkspropositionen till 1893 års Riksdag närmare fram
-
ginge, användes för bestridande af följande utgifter:
1) arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska sta
tioner
........................................................................................ kr. 2,111: —
2) arfvoden till biträden vid det ökade arbetet vid anstalten
för den dagliga väderlekstjensten ....................................... » 3,600: —,
3) diverse omkostnader ............................................................ » 364: —
4) ersättning till utländska telegraflinier för befordran af
väderlekstelegram till anstalten ........................................ » 1,000: —
5) ersättning till svenska telegrafverket..................................... » 1,925:
Summa kr. 9,000: —.
På grund af den stora och allt mer växande betydelse Gellivare egde
i industrielt afseende antoge föreståndaren, att den derstädes upprättade
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
161
meteorologiska stationen både kunde och borde allt framgent uppehållas,
hvarför det syntes honom lämpligt, att äfven anslaget till densamma öfverflyttades
från extra till ordinarie stat.
I sammanhang med dessa frågor hade föreståndaren för centralanstalten
framstält några andra önskemål i afseende å nämnda anstalt.
Arfvodet till amanuensen derstädes hade ursprungligen utgått med 2,500
kronor om året. Vid flera tillfällen hade föreståndaren emellertid anhållit,
att framställning måtte göras om arfvodets förhöjning till 3,500
kronor, men endast en ökning af 500 kronor hade af Riksdagen beviljats,
hvadan detsamma nu utginge med 3,000 kronor. Vid anstaltens upprättande
hade man tänkt sig, att amanuensbefattningen skulle komma att
innehafvas af yngre vetenskapsidkare, hvilka endast under några år skulle
qvarstanna på denna plats för att sedan söka någon i ekonomiskt afseende
fördelaktigare, och således ofta byta innehafvare. Emellertid hade
det visat sig, att platsen tvärtom kräfde en person, som under lång tid
kunde egna sig åt dess skötande. För att uppfylla de fordringar, man
med rätta kunde ställa på honom, kräfdes, att han genom mångårig
speciel sysselsättning med de uppgifter, som ålåge honom, vunne en djup
kunskap och stor erfarenhet i eu mängd rent speciella frågor och en långt
uppdrifven rutin i deras användning. Den stora fördel anstalten haft
deraf, att nuvarande innehafvare!) af amanuensbefattningen bestridt densamma
under den långa tidrymden af 20 år, kunde ej nog högt uppskattas
och hade helt visst bidragit till den utveckling, hvaraf anstalten
kunde berömma sig. Under sådana förhållanden och med det trägna
arbete platsen fordrade, kunde eu ersättning för året af 3,000 kronor ej
anses tillräcklig för en icke synnerligen ung person, som dertill egde familj,
helst om i betraktande toges, att hans lärdom smeriter väl borde göra
honom förtjent af en inkomst, motsvarande andra tjenstemäns med liknande
vetenskapliga sysselsättningar, såsom amanuensernas vid vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien, hvilkas aflöning, inberäknadt tjenstgöringspenningar,
uppginge till 4,000 kronor, samt geologernas vid Sveriges
geologiska undersökning, hvilka åtnjöte en aflöning af 2,500—4,500 kronor
eller i medeltal 3,500 kronor. Af dessa skäl ansåge föreståndaren det
billigt, att amanuensens vid meteorologiska centralanstalten arfvode höjdes
med 500 kronor eller från 3,000 kronor till 3,500 kronor.
För att möjliggöra den år 1894 åvägabragta utvidgningen af väderlekstjensten
hade det varit nödvändigt att öka personalen vid anstalten, hvarför
i det för ändamålet beviljade anslaget ingått ett belopp af 2,400 kronor
till arfvode åt vetenskapligt biträde vid denna tjenst. De fordringar, man
måste ställa på ett sådant biträde, vore, om man skulle vara säker på
flik. till Rik tal, Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afl. 9 Höft. 21
162
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
ändamålets vinnande, desamma som gälde för amanuensen. Härvid gälde
äfven, att det skulle vara för anstaltens syfte af stor fördel, om man
kunde lyckas för en längre tid på denna plats fästa en framstående
meteorolog och icke behöfde genom täta ombyten af person vedervåga arbetets
likformighet och fortgående förbättring på grund af trägna och omsorgsfulla
studier i ämnet. Som det vetenskapliga biträdet icke någonsin
komine att blifva obehöflig!, så mycket mer som de vetenskapliga göromålen
vid anstalten år från år ökades, ansåge föreståndaren det bästa
medlet vara för att på ifrågavarande plats få bibehålla den förtjente vetenskapsman,
som nu beklädde densamma, samt för att i händelse af hans afgång
kunna förvärfva en annan med samma företräden, att i stället för den
extra ordinarie plats, som för närvarande sköttes af det vetenskapliga biträdet,
inrätta en andra amanuensbefattning vid anstalten. 1 betraktande af
göromålens natur, ansvaret för tjenstens behöriga skötsel och de kompetensvilkor
man måste ställa på personen i fråga, ansåge föreståndaren, att det
med denna tjenst förenade arfvodet icke borde sättas lägre än till 3,000
kronor för år. För den händelse bifall vunnes till inrättande af.en andra
amanuensbefattning vid anstalten, borde naturligtvis förenämnda anslag å
7,950 kronor minskas med 2,400 kronor, motsvarande det hitintills af det
vetenskapliga biträdet uppburna årsarfvodet.
Förutom det nu utgående ordinarie årsanslaget skulle således, om
föreståndarens framställning beviljades, statens årliga bidrag till meteorologiska
centralanstalten komma att blifva:
1) genom öfverflyttning till ordinarie stat
dels af det på extra stat vid hvardera af
riksdagarne 1893—98 beviljade anslaget ......... kr. 7,950: —
dels af det för underhåll af Gellivare station
vid hvardera af 1897—98 årens riksdagar
beviljade extra anslaget......................................... » 300: —
tillsammans kr. 8,250: —,
hvarifrån dock, i händelse den här efteråt
under 3) upptagna posten beviljades, skulle
afgå.................................................................... » 2,400: — kr. 5,850: —
2) förökning i (förste) amanuensens arfvode.................... » 500: —
3) arfvode till en andre amanuens.................................. » 3,000: —
Summa kr. 9,350: —,
eller alltså 1,100 kronor mer än hvad på extra stat under hvart och ett
af de senare åren kommit anstalten till godo.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
163
I likhet med hvad som vore förhållandet med det nuvarande ordinarie
anslaget till anstalten, 25,050 kronor, hvaraf den del, som vore afsedd till
arfvoden åt observatörerna, för räknebiträden, anskaffande och underhåll
af instrument in. m. eller 16,000 kronor, vore reservationsanslag, borde,
enligt föreståndarens mening, jemväl af den nu ifrågasatta ordinarie anslagsförhöj
ningen å 9,350 kronor förenämnda belopp af 5,850 kronor utgå
såsom reservationsanslag, enär de utgifter, som med sistnämnda belopp
skulle bestridas, icke vore fullt fixa utan mer eller mindre varierade från
det ena året till det andra.
Till dessa föreståndarens fraijiställningar hade anstaltens tillförordnade
inspectores generaldirektören R. Åkerman och professorn G. R. Dahlander
tillstyrkt bifall.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 september 1898 hade vetenskapsakademien
anfört, att akademien, som med tillfredsställelse bevittnat den
meteorologiska centralanstaltens mer och mer omfattande verksamhet ej blott
i vetenskapligt hänseende utan äfven och framför allt till praktiskt gagn för
landets åkerbruk och sjöfart, hade all anledning att på det varmaste förorda
bifall till föreståndarens ifrågavarande framställningar.
Hvad sålunda i detta ämne anförts funne departementschefen förtjent af
allt afseende. Redan till 1885 års Riksdag hade Kongl. Majrt, på derom af
vetenskapsakademien i enlighet med föreståndarens för meteorologiska centralanstalten
anhållan gjord framställning, föreslagit, att det å ordinarie stat uppförda
arfvodet till amanuensen skulle höjas från 2,500 kronor till 3,500 kronor.
Riksdagen, som funnit hvad till stöd för denna framställning anförts innefatta
talande skäl för beviljandet af någon arfvodesförhöjning för ifrågavarande
amanuens, både emellertid ansett beloppet lämpligen kunna
nedsättas till hälften af hvad som föreslagits och derför beviljat eu
arfvodesförhöjning af endast 500 kronor. De skäl, som år 1885 föranledt
Kongl. Maj:t att göra framställning om bestämmande af amanuensens
arfvode till 3,500 kronor, hade under den tid, som derefter förflutit, endast
vunnit ökad styrka, då anstaltens verksamhet derunder betydligt utvidgats
och härigenom än större kraf måste ställas på dess vetenskapliga krafter.
Inrättande af eu andre amanuensbefattning vid anstalten med arfvode af
3,000 kronor om året funne departementschefen jemväl på de skäl föreståndaren
derutinnan anfört vara påkalladt för att anstalten skulle kunna
vara försäkrad om att för sitt magtpåliggande arbete ega icke blott den
erforderliga vetenskapliga kompetensen utan jemväl nödig vana och erfarenhet.
Då vid bifall till detta förslag det nuvarande å extra stat anvisade
beloppet af 2,400 kronor till tillfälliga vetenskapliga biträden icke
164
Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.
vidare erfordrades, skulle alltså inrättandet af ifrågavarande befattning i
sjelfva verket medföra en anslagsförhöjning af endast 600 kronor.
Departementschefen ansåge derjemte fullgoda skäl föreligga för att ej
mindre, såsom Kong! Maj:t redan år 1893 föreslagit Riksdagen, den i
öfrigt för anordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid ifrågavarande
anstalt erforderliga summa, som nu vore å extra stat anvisad, än
äfven det för uppehållande af den meteorologiska stationen i Gellivare
nödiga belopp uppfördes å ordinarie stat. I enlighet härmed hemstälde
departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för beredande
af ökadt arfvode åt amanuensen vid meteorologiska centralanstalten
och inrättande af en andre amanuensbefattning derstädes äfvensom i öfrigt
för uppehållande af väderlekstjensten vid anstalten i dess nuvarande omfattning
det till anstalten utgående årliga anslag måtte höjas med 9,350
kronor, deraf 5,850 kronor såsom reservationsanslag.
Utskottet, som icke funnit sig öfvertygadt om behöfligheten eller lämpligheten
deraf att, såsom af Kongl. Maj:t föreslagits, de för uppehållande
af meteorologiska centralanstaltens verksamhet erforderliga medel nu skulle
i deras helhet uppföras å ordinarie stat, har ansett sig böra hemställa,
att det ordinarie anslaget till anstalten må i 1900 års riksstat uppföras
med oförändradt belopp 25,050 kronor, deraf 16,000 kronor reservationsanslag.
Deremot har utskottet funnit sig böra tillstyrka beviljande å extra
stat af återstoden af de medel, hvilka under förevarande anslagstitel af
Kongl. Maj:t äskats eller sålunda 9,350 kronor, deraf emellertid 300 kronor
synas böra fortfarande särskildt uppföras såsom anslag till upprätthållande
af en meteorologisk station i Gellivare och återstående beloppet, 9,050
kronor, upptagas under den i innevarande års riksstat förekommande anslagsrubriken
>till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid
meteorologiska centralanstalten». Med afseende å sistnämnda anslagsbelopp
anser sig utskottet vidare böra uttala, att den deri ingående förhöjningen
med 500 kronor i amanuensens vid meteorologiska centralanstalten arfvode
bör i anstaltens stat för år 1900 upptagas såsom personligt tillägg i
arfvodet åt nuvarande innehafvaren af amanuensbefattningen Hugo Emanuel
Hamberg samt att det belopp af 3,000 kronor, som enligt propositionen
varit afsedt till arfvode åt en andre amanuens, synes böra i anstaltens
stat uppföras under den der förut förekommande rubriken »anslag till
vetenskapligt biträde».
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
165
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts
förevaran de fram stål 1 ning,
l:o) å ordinarie stat uppföra anslaget till meteorologiska
centralanstalten med oförändradt belopp 25,050
kronor, deraf 16,000 kronor reservationsanslag;
2:o) å extra stat för år 1900 till upprätthållande af
fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska
centralanstalten anvisa 9,050 kronor, deraf 500 kronor
såsom personligt tillägg i arfvodet åt nuvarande amanuensen
vid anstalten Hugo Emanuel Hamberg och 3,000
kronor såsom anslag till vetenskapligt biträde vid väderlekstjensten;
samt
3:o) å extra stat för år 1900 till upprätthållande
af en meteorologisk station i Gellivare bevilja ett anslag
å 300 kronor.
i
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
39:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 5) har herr jns- “aii~
Hj. Sjövall föreslagit, att Riksdagen för sin del måtte beluta, att d öfs tu in -tf enysning och
skoldistrikt, hvars skolstyrelse huller nödvändigt att med veder!»örande vdrj
inspektörs medgifvande på distriktets bekostnad för undervisning och vård stumma elever.
hos dertill kompetenta personer inackordera vanartade döfstumma elever,
må för hvarje sådant barn uppbära lika stort årligt statsbidrag, som enligt
Kongl. Maj:ts kungörelse angående anslag af allmänna medel till döfstumskolor
den 31 maj 1889 skulle hafva tillkommit distriktet, om barnet
erhållit undervisning och vård i af distriktet anordnad skola, dock under
vilkor, att vederbörande inspektör finner barnets vård och undervisning
tillfredsställande.
Till stöd för denna framställning yttrar motionären följande:
Sedan styrelsen för tredje döfstumskoldistriktet uti ansökning hos
Kong]. Maj:t den 12 januari 1898 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till
uppehållande af döfstumundervisningen i nämnda distrikt för samma år
anvisa ett belopp af 33,750 kronor, utgörande 250 kronor för hvart och
ett af distriktets 135 döfstumma skolbarn, så hade inspektören öfver döfstumskolorna
i riket, hvilken anbefalts att i ärendet afgifva utlåtande till
Kongl. Maj:t den 14 påföljande februari anfört, att, emedan det särskildt
vid tredje skoldistriktets skola i Lund visat sig nödvändigt att på grund
af svårare vanart aflägsna elever från skolan och inackordera dem hos
166
Statsutskottets Utlåtande N:o !).
enskild person för undervisning och vård, hvilket år 1896 varit förhållandet
med fyra manliga elever och för närvarande egde rum med eu qvinlig,
och då det vore ifrågasatt att vidtaga en likartad åtgärd äfven vid eu
annan distriktskola, han ansåge sig böra fästa uppmärksamhet härpå utan
att för tillfället framställa något yrkande beträffande statsbidragets erhållande
för sådana barn, hvika visserligen obestridligt på skolans bekostnad åtnjöte
underhåll, men som dock strängt taget icke torde vara att hänföra till
sådana, som i Kongl. Maj:ts kungörelse angående anslag af allmänna medel
till döfstumskolorna den 31 maj 1899 afsåges, enär de, ehuru en gång
intagna i skolan, under angifna omständigheter inom den ej erhölle undervisning.
Denna inspektörens uppfattning rörande tolkningen af berörda kongl.
kungörelse syntes hafva blifvit af Kongl. Maj:t godkänd, i det Kongl. Maj:t
den 25 februari 1898 funnit godt styrelsens ansökning endast på det sätt
bifalla, att för nämnda år anvisades af allmänna medel ett belopp af
33,500 kronor till uppehållande af distriktets skolor; och hade alltså statsbidrag
erhållits blott för 134 barn, men ej för den af inspektören omförmälda
qvinliga eleven.
Det torde emellertid förefalla de flesta obilligt och orättvist, att ett
skoldistrikt, hvars styrelse i döfstumskolans välförstådda intresse träffade
anstalter för att sådana vanartiga elever, hvilka under fortsatt vistelse vid
skolan säkerligen skulle komma att genom förderfliga föredömen inverka
menligt på en stor del af skolans öfriga lärjungar, blefve för undervisning
och vård inackorderade hos derför lämpliga och kompetenta personer,
härför skulle straffas med förlust af statsbidrag för ifrågavarande barn,
och detta trots de ökade kostnader, som distriktet helt naturligt måste få
vidkännas i följd af dylika extraordinära åtgärder.
Genom Kongl. Maj:ts kungörelse den 5 juni 1896 angående anslag af
allmänna medel till döfstumskoldistrikt, som till enskild undervisningsanstalt
öfverlemnat sinnesslött döfstumt barn, hade döfstumskoldistrikt, hvars skolstyrelse
funne lämpligt att på distriktets bekostnad till enskild undervisningsanstalt
öfverlemna sinnesslött döfstumt barn, som vore mottagligt för
undervisning, medgifvits att för hvarje sådant barn uppbära lika stort årligt
statsbidrag, som skulle hafva tillkommit distriktet, om barnet varit
intagit i af distriktet anordnad skola, under vilkor, att de lärare, som vore
anstälda vid den läroanstalt, dit barnet blifvit öfverleinnadt, hade den
behörighet, som i lagen angående döfstumundervisningen den 31 maj 1889
vore föreskrifven, och att vederbörande inspektör funne barnets vård och
undervisning tillfredsställande.
På anförda grunder syntes det motionären lika nödvändigt, att samma
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
167
förmån beviljades skoldistrikt i fråga om vård och undervisning af sådana
vanartiga lärjungar, som skolstyrelsen funne efter vederbörande inspektörs
bepröfvande böra från distriktets skola skiljas.
Då något mera allmänt behof af sådana bestämmelser, som i förevarande
motion blifvit föreslagna, icke utskottet veterligen gjort sig gällande,
har utskottet icke ansett sig kunna förorda bifall till motionen, helst soin,
derest statsbidrag utbetalades för döfstumma barn, som till följd af vanart
ansåges ej kunna i döfst.umskola vårdas, detta kunde befaras hafva till
följd, att sådana elever, som vid döfstumskola visat sig något mera svårhandterliga,
utan trängande nödvändighet skildes från skolan, hvilken dock
enligt utskottets åsigt i allmänhet måste anses mera egnad att med framgång
verka för barnens sedliga förbättring än enskilda personer.
Utskottet hemställer sålunda,
att herr Sjövalls förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
Lasaretts underhåll.
40:o) Ivongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år^s-ersättning
1900 ej mindre förhöja den under anslaget till lasaretts underhåll upp- \^n^g Tf
förda anvisning i kontant, nu 94,836 kronor, med ersättning för den till kyrkotionde.
Lunds lasarett för dess utvidgning och för understöd af ett kliniskt in- [28.]
stitut derstädes från åtskilliga församlingar i Malmöhus län och en församling
i Kristianstads län anslagna kyrkotionde, beräknad till 3,038 kronor
54 öre eller, vid det förhållande att å anslaget 98 öre äro odisponerade,
med ett jemnadt belopp af 3,038 kronor, då anslaget alltså komme
att upptagas till 97,874 kronor, än äfven utesluta det vid samma anslag
under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag: friheter
och kyrkotionde» hittills uppförda belopp 4,360 kronor.
Till stöd för sin hos Kongl. Maj:t gjorda hemställan om framställande
till Riksdagen af nämnda förslag, har departementschefen, enligt hvad af
statsrådsprotokollet i ärendet framgår, hänvisat till hvad han förut anfört
angående de förändringar i riksstaten, som blifva en följd af bestämmelserna
i kongl. förordningen om afskrifning af den från viss jord inom
Skåne m. fl. provinser utgående kyrkotionde.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må af Riksdagen
bifallas.
168
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Hospitals underhåll.
Ang. aflöning»- 41 :o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att
stat för läkare
viuUpsaiaasyl. dels godkänna följande aflöningsstat för läkare vid Upsala asyl:
[29.1
asylläkaren, kontant aflöning ............................................. ..... kr. 4,500: —
jemte bostälIsvåning med bränsle och lyse äfvensom derutöfver ett första
ålderstillägg af 500 kronor efter fem års samt ett andra ålderstillägg af
likaledes 500 kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,
med rättighet dessutom till sex veckors semester årligen,
1 underläkare, kontant aflöning............................................... kr. 2,000: —
1 d:o d:o d:o .................................................. » 2,000: —,
hvilka begge underläkare derjemte skulle ega att åtnjuta bostad med möbler
och sängkläder, bränsle, lyse, tvätt och första klassens kost,
dels beträffande denna stats tillämpning jemväl godkänna, att af kontanta
aflöningen för hvar och en af dessa läkare två tredjedelar skulle utgöra
lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,
dels ock medgifva, att hvad som erfordrades för beredande af ifrågavarande
aflöningsförinåner åt läkarne skulle utgå af förslagsanslaget till
hospitals underhåll med undantag af ålderstilläggen, hvilka borde påföras
åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen anmält, att
medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 sistlidne september
under förmälan att byggnadsarbetet vid Upsala asyl nu så långt fortskridit,
att anstalten borde kunna tagas i bruk i slutet af år 1899, gjort
framställning om beredande af ersättning åt de tjensteman, som skulle
handhafva sjukvården och förvaltningen derstädes. Medicinalstyrelsen hade
ansett, att berörda förhållanden vid Upsala asyl, som i likhet med Lunds
skulle inrymma omkring 800 sjukplatser och vara belägen omedelbart
invid ett hospital, lämpligen skulle kunna ordnas i enlighet med hvad
som blifvit bestämdt för Lunds asyl genom kongl. bref den G juni och
den 5 september 1890. Genom det förra brefvet hade faststälts följande
aflöningsstat för dervarande asylläkare samt förste och andre underläkare:
Statsutskottets inlåtande N:o 9.
169
asylläkaren, arfvode..................................................................... kr. 4,500: —
jemte boställsvåning och bränsle äfvensom lyse, derest
elektrisk belysning vid asylen anordnades, och derutöfver
ett första ålderstillägg af 500 kronor efter fem års samt
ett andra ålderstillägg af likaledes 500 kronor efter ytterligare
fem års väl vitsordad tjenstgöring, med rättighet
dessutom till sex veckors semester årligen;
1 förste underläkare, vid mansafdelningen, arfvode ........... » 2,000:
1 andre underläkare, vid qvinnoafdelningen, arfvode ............ » 1,500: •,
hvilka begge underläkare derjemte skulle ega att åtnjuta bostad med möbler
och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och första klassens kost. Af kontanta
aflöningen för en hvar af dessa läkare skulle två tredjedelar utgöra fast
arfvode och en tredjedel tjenstgöringspenningar.
Enligt kongl. bref den 1 juni 1894 hade arfvodet för andre underläkaren
höjts till 2,000 kronor. Genom kongl. brefvet den 5 september 1890
både förordnats, att Lunds asyl tills vidare skulle stå under förvaltning af
direktionen för Lunds hospital, samt att öfverläkaren vid hospitalet tills
vidare skulle vara öfverläkare äfven vid asylen och derför ega åtnjuta af
hospitalens underhållsmedel ett årligt arfvode af 1,200 kronor, dock hvad
hospitalets nuvarande öfverläkare beträffade med vilkor att han utan
särskild ersättning fortfarande tjenstgjorde jemväl såsom öfverläkare vid
Malmö asyl.
»Beträffande Upsala asyl», yttrade medicinalstyrelsen, »torde det, i
likhet med hvad förhållandet var angående Lunds asyl, befinnas både
ändamålsenligast och för statsverket billigast att förena asylen med det
bredvid liggande hospitalet under eu för bada anstalterna gemensam förvaltning
med samma direktion, öfverläkare, sekreterare, predikant och
syssloman. Härigenom erhålla emellertid dessa tjensteman en betydlig
tillökning i sina göromål och torde böra tillerkännas särskild ersättning
härför. Beträffande öfverläkaren kan tillökningen i göromål temligen lätt
på förhand inses. Hans uppgift blir hufvudsakligen att ordna sjukvården
i dess helhet, att bestämma om de sjukas intagning och utskrifning, genom
besök å asylen egna tillsyn åt och utöfva kontroll öfver de sjukas behandling
och vård samt att i direktionen föredraga alla ärenden, som röra
asylen. Att öfverlemna så maktpåliggande göromål åt hospitalets öfverläkare
utan att lemna skälig ersättning härför, torde icke kunna anses
vara rätt och billigt.. Då emellertid öfverläkaren vid Upsala hospital, som
tillika är extra ordinarie professor i psykiatri vid Upsala universitet, för
dessa båda befattningar åtnjuter eu god aflöning, torde denna ersättning i
förhållande till arbetet kunna beräknas lag och bestämmas till ett arfvode
Bih till lliksd. /''rot. 1899. 4 Sami. 1 Åfd. 9 Höft. 22
170
Statsutskottets Utlåtande N-.o 9.
af 1,200 kronor, eller detsamma som öfverläkaren vid Lunds hospital uppbär
för sin tjenstgöring vid asylen derstädes.»
»Om den behöfliga ersättningen åt sekreterare, predikant och syssloman
för deras ökade göromål samt om de medel, som kunna erfordras för
ökadt biträde å sysslomanskontoret, kan ingen tillförlitlig beräkning på
förhand göras, emedan arbetet i början alltid blir större än sedermera, då
anstalten kommit i regelbunden verksamhet, och någon erfarenhet äfven
da behöfves, innan någon bestämd siffra kan angifvas. Medel behöfvas
dock för sagda ändamål och torde kunna beredas från förslagsanslaget
till hospitals underhåll.»
»För den dagliga sjukvårdens bestridande måste asylen hafva särskilda
läkare. Erfarenheten å Lunds asyl har visat, att dess tre läkare för ungefär
800 sjuka hafva ett ganska ansträngande arbete, isynnerhet vid intagningen
af många sjuka på en gång. Deras arbete har dock kunnat
fortgå regelbundet, hvarför medicinalstyrelsen finner sig föranlåten att för
närvarande göra underdånig framställning om endast tre läkares anställande
äfven vid Upsala asyl. A Lunds asyl har asylläkaren betraktats såsom
likstäld med en biträdande läkare vid hospitalen och tillsatts på vissa år.
öfverensstämmelsen mellan biträdande läkaren och asylläkaren är i afseende
på göromålen emellertid icke fullständig, öfverläkaren föreskrifver
å hospitalen under sina dagliga ronder, huru de sjuka skola behandlas
och vardas, hvarefter biträdande läkaren vid aftonronderna endast har att
tillse, det öfverläkarens befallningar blifvit utförda, och för öfrigt vid
uppkomna förändrade förhållanden vidtaga åtgärder på egen hand. Å
asylen kan öfverläkaren endast hafva den allmänna tillsynen och företaga
i allmänhet blott en kontrollerande rond i veckan. Den dagliga sjukvården
tillkommer asylläkaren, och underläkarne verkställa aftonronderna
med samma befogenhet som biträdande läkaren vid hospitalen. Det synes
derför vara mera öfverensstämmande med beskaffenheten och vigten af
asylläkarens tjenst, att han förordnas tills vidare och icke, såsom hitintills
i Lund, på viss tid. Ett förordnande tills vidare vore äfven så mycket
följdriktigare, som de tvenne asylläkaren tillkommande ålderstilläggen
förutsätta eu längre tjenstetid. I Lund har på grund af hastig befordran
ingen asylläkare hitintills qvarstannat i tjensten så länge, att han kunnat
komma i åtnjutande af ålderstillägg; men erfarenheten har icke heller lärt,
att den korta tjenstetiden varit för anstalten särskilt förmånlig. Deremot
kan lätt inses, att det fordras lång tid, innan asylläkaren hinner lära sig
känna den stora anstaltens många patienter, deras lefnadshistoria, deras
psykiska egendomligheter med flera omständigheter, som en läkare behöfver
känna för att kunna bilda sig ett riktigt omdöme om de sjuke och
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
171
med framgång vårda dem. Olikformigheten i afseende på tillsättandet af
asylläkare vid Lunds och Upsala asyler, om nådigt bifall lemnas till den
senares förordnande tills vidare, torde icke medföra någon olägenhet.
Medicinalstyrelsen är också betänkt på att i liknande syfte sedermera göra
underdånig framställning beträffande Lunds asyl. Den aflöning, som är
anslagen åt asylläkaren i Lund, torde äfven få anses såsom lämplig för
asylläkaren i Upsala.»
»Är det förmånligt både för anstalten och läkaren, att samme asylläkare
tjenstgör en längre tid, råder deremot ett annat förhållande, då
det gäller asylens underläkare. Det är intet tvifvel, att mången ung läkare
för eu kort tid vill utbilda sig i sinnessjukdomarnes kännedom genom
tjenstgöring vid asylen och kan hafva nytta af denna sin kunskap under
sin praktiska verksamhet. En lång tjenstetid på en plats, der hufvuduppgiften
är att vårda obotliga sinnessjuka, skulle deremot göra underläkaren
mindre lämplig för andra läkarebefattningar. Underläkare torde
derför böra tillsättas på viss tid, i öfverensstämmelse med hvad som är
föreskrifvet för biträdande läkare vid hospitalen, samt torde icke böra
erhålla förnyadt förordnande. Aflöningen åt underläkarne vid Upsala asyl
torde kunna bestämmas till samma belopp, som nu utgår till underläkarne
vid Lunds asyl.»
På grund af det anförda hade medicinalstyrelsen hemstält, utom annat,
det täcktes Kongl. Maj:t dels till näst sammanträdande riksdag aflåta proposition,
v
ej mindre att för läkare vid Upsala asyl måtte godkännas följande
aflöningsstat:
asylläkare, aflöning ............................ kr. 4,500: —
jemte boställsvåning, bränsle och elektrisk belysning samt
derutöfver ett första ålderstillägg af 500 kronor efter
fem års samt ett andra ålderstillägg af likaledes 500
kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,
med rättighet dessutom till sex veckors semester
årligen,
två underläkare, aflöning för hvardera 2,000 kronor ......... » 4,000: —
hvilka begge underläkare derjemte skulle ega att åtnjuta
bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och
tvätt samt första klassens kost, med rättighet dessutom
till en månads semester årligen för eu hvar af dem
summa kronor 8,500: —
172
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
samt att af kontanta aflöningen för hvar och en af dessa tre läkare
två tredjedelar skulle utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,
än äfven att Riksdagen måtte
dels på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 1,200 kronor till
arfvode åt öfverläkaren vid Upsala hospital för hans tjenstgöring i samma
egenskap vid asylen derstädes,
dels ock bemyndiga medicinalstyrelsen att af förslagsanslaget till
hospitals underhåll bestrida de utgifter, som erfordrades för fullgörandet
af de göromål vid Upsala asyl, hvilka motsvarade sekreterarens, predikantens
och sysslomannens vid hospitalet, samt att till biträde åt den sistnämnde
anställa nödig personal.
1 afseende å den af medicinalstyrelsen föreslagna aflöningsstat för
asylläkare och underläkare vid Upsala asyl kunde, enligt hvad departementschefen
yttrat, anmärkas, att det syntes mindre lämpligt att i staten
såsom en bland aflöningsförmånerna för asylläkaren upptaga elektrisk belysning,
utan ansåge departementschefen detta uttryck lämpligen kunna
utbytas mot ordet lyse, hvilket emellertid ej borde hindra, att berörda
förmån utginge i form af elektrisk belysning. Vidare syntes det mindre
riktigt, att för underläkarne bestämdes ovilkorlig rätt till en månads semester.
Enligt kongl. bref den ö juni 1891 hade medgifvits, att de vid
hospital och asyler för sinnessjuke anstälde biträdande läkare och underläkare
finge årligen åtnjuta en månads semester, derest vederbörande hospitalsdirektion
funne sådan ledighet kunna utan hinder för göromålens behöriga
gång medgifvas, samt att arfvoden till vikarier under dylik semester
finge till belopp motsvarande tjensteinnehafvarnes tjenstgöringspenningar
under tiden för semestern utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.
Hvad sålunda blifvit föreskrifvet för underläkare vid hospital och asyler i
allmänhet ansåge departementschefen ock böra gälla för underläkarne vid
Upsala asyl. För detta ändamål behöfde emellertid ej i aflöningsstaten
göras någon uttrycklig hänvisning till kongl. brefvet den 5 juni 1891,
hvilket måste anses tillämpligt äfven på biträdande läkare och underläkare
vid hospital och asyler, som tillkommit efter brefvets utfärdande. Hvad
anginge det arfvode, som borde tillkomma öfverläkaren vid Upsala hospital
för hans tjenstgöring i samma egenskap vid asylen derstädes, hade departementschefen
ej något att erinra mot det af medicinalstyrelsen föreslagna
beloppet, 1,200 kronor. Deremot syntes det ej nödigt eller lämpligt att
härför af Riksdagen begära ett särskilt extra anslag, utan ansåge departementschefen
Kongl. Maj:t här, likasom förhållandet varit, när liknande
uppdrag lemnats åt öfverläkarne vid Lunds och Vadstena hospital, kunna
tills vidare, och så länge fråga blott vore om en tillfällig godtgörelse, af
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
173
förslagsanslaget till hospitals underhåll tillerkänna öfverläkaren vid hospitalet
skälig ersättning i mån af det ökade arbete, hans tjenstgöring i motsvarande
egenskap vid asylen kräfde. Af förhandlingarna vid 1895 års
riksmöte, då Kongl. Maj:ts proposition om anordnande af nu ifrågavarande
asyl af Riksdagen bifallits, framginge, att man tänkte sig, att hospitalet
och asylen skulle stå under en gemensam öfverläkare och att den för tillfället
bestående föreningen af öfverläkaretjensten med extra ordinarie professorsbefattningen
i psykiatri vid Upsala universitet i en framtid skulle
upphöra. Nuvarande öfverläkaren och extra ordinarie professorn i psykiatri
vore äfven genom förbehåll i sin fullmakt förpligtad att frånträda extra
ordinarie professorsbefattningen och dermed följande aflöningsförmåner, om
och när Kongl. Maj:t funne sådant lämpligt.
1 enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt har departementschefen,
som i öfrigt ej hade något att erinra vid medicinalstyrelsens förevarande
framställning beträffande läkarne vid Upsala asyl och, i fråga om bestridandet
af de göromål vid asylen, hvilka motsvarade sysslomannens, sekreterarens
och predikantens vid hospital, samt ersättning derför och för
biträde åt sysslomannen, ansåge förhållandena kunna tills vidare ordnas på
det sätt, medicinalstyrelsen föreslagit, och hvithet öfverensstämde med hvad
som stadgats för Lunds asyl genom kongl. brefvet den 6 juni 1890, tillstyrkt
aflåtande till Riksdagen af förevarande proposition.
Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad Kongl. Maj:t i
förevarande proposition föreslagit Riksdagen, har emellertid i anledning åt
hvad medicinalstyrelsen och departementschefen yttrat angående behofvet
af särskild ersättning åt öfverläkaren vid Upsala hospital för den honom
tillkommande befattning med asylen, velat uttala, att enligt hvad till utskottets
kännedom kommit det arfvode af 1,200 kronor för år, som utgår
till öfverläkaren vid Lunds hospital för hans befattning med asylerna i
Lund och i Malmö, blifvit bestämdt med hänsyn till särskilda omständigheter,
hvilka icke hafva full motsvarighet vid Upsala hospital och asyl,
samt att, derest på grund af lydelsen af nuvarande öfverläkarens vid
hospitalet i Upsala fullmakt ersättning för hans befattning med asylen
skulle anses böra utgå, denna ersättning, så länge öfverläkaren åtnjuter
lön såsom extra ordinarie professor vid Upsala universitet, synes utskottet
kunna bestämmas till högst 500 kronor; och har utskottet ansett bestämmandet
af öfverläkarens ifrågavarande arfvode, på sätt nu af utskottet
föreslagits, böra af Riksdagen uppställas såsom vilkor för bifall till propositionen.
174
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, i anledning af Kong!. Maj:ts förevarande
proposition, må, under vilkor att öfverläkarens
vid Upsala hospital arfvode för hans befattning vid
asylen kommer att, så länge han åtnjuter lön såsom
extra ordinarie professor vid Upsala universitet, bestämmas
till högst 500 kronor,
l:o) godkänna följande aflöningsstat för läkare vid
Upsala asyl:
asylläkaren, kontant aflöning...................... kr. 4,500: —
jemte boställsvåning med bränsle och lyse äfvensom
derutöfver ett första ålderstillägg af 500 kronor efter
lem års samt ett andra ålderstillägg af likaledes 500
kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,
med rättighet dessutom till sex veckors semester årligen,
1 underläkare, kontant aflöning.............. kr. 2,000: —
1 d:o d:o d:o ............... » 2,000: —,
Indika begge underläkare derjemte skola ega att åtnjuta
bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse, tvätt
och första klassens kost,
2:o) beträffande denna stats tillämpning jemväl godkänna,
att af kontanta aflöningen för hvar och en af
dessa läkare två tredjedelar skola utgöra lön och eu
tredjedel tjenstgöringspenningar,
3:o) medgifva, att hvad som erfordras för beredande
af ifrågavarande aflöningsförmåner åt läkarne skall utgå
af förslagsanslaget till hospitals underhåll med undantag
af ålderstilläggen, hvilka böra påföras åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag till ålderstillägg.
ning {''afgiflén ^2:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 46) har herr
för vissa pa- Jönsson i .Kåre k öp föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.
an”<o/(«rno/är^?^:t anllålla, att Kong! Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida afsinnessjuka.
giften för underhåll och vård å rikets hospitalsinrättningar för tredje klas
sens patienter, såsom mindre bemedlade, och för dem, hvilkas medellöshet
blifvit behörigen styrkt och för hvilka enskild eller kommun betala afgift,
skulle kunna nedsättas, och till nästa Riksdag inkomma med förslag derom.
Beträffande de skäl, som till stöd för detta yrkande anförts, tillåter
sig utskottet hänvisa till motionen.
Da vid sistlidet års riksdag motionären i en då väckt motion föreslagit,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
175
att Riksdagen måtte, för åvägabringande af nedsättning i afgiften för patienter
i tredje klassen å anstalt för sinnessjuka till hälften af dess senast
fastst äkta belopp för medellösa och de mindre bemedlade, som styrkte sig
åt sådan nedsättning vara i behof, höja förslagsanslaget under 8:de hufvudtiteln
till hospitals underhåll med ett belopp af 250,000 kronor, yttrade
statsutskottet vid motionens behandling följande:
»Otvifvelaktigt skulle genom den af herr Jönsson föreslagna nedsättningen
i liospitalsafgifterna för tredje klassens patienter en afsevärd lindring
beredas de kommuner och enskilda, hvilka pligten att bidraga till dessa
patienters underhåll ålåge, men derigenom komme å andra sidan statsverket
att i samma mån drabbas af ökade utgifter, utan att dbck någon
lättnad bereddes alla dem, som på grund af det ytterst begränsade utrymmet
å hospitalen nödgades antingen vårda sinnessjuka i sina hem eller,
under väntan på deras intagande å hospital, erlägga af vederbörande landsting
bestämda afgifter för deras vård å länslasarett. Denna väntetid lärer
i de flesta fall medföra större utgifter än dem, som för motsvarande tidslängd
sedermera betingas af hospitalsvården.---— — Ett tjenligare
sätt för att uppnå det af herr Jönsson åsyftade målet synes det utskottet
vara, att vederbörande landsting, såsom redan på vissa håll lär hafva skett,
i lämplig form underlättar medellösa och mindre bemedlade sinnessjukes
vårdande i för sådana afsedd anstalt. Den väg, staten synes böra följa
för afhjelpande af de brister, som må förefinnas med afseende å sinnessjukes
vård, är deremot enligt utskottets mening att genom anordnande
åt, så vidt nödig sparsamhet medgifver, erforderligt antal hospital och
asyler, bereda dem, som deraf äro i behof, tillfälle att å sådan anstalt erhålla
vård. Och då, såsom ofvan nämnts, staten redan bekostar största
delen af utgifterna för de i dessa anstalter vårdade patienter, förefaller det
utskottet, som om någon förhöjning af statens kostnader för detta ändamål
icke må ega rum.»
Under hänvisning till hvad sistlidet års statsutskott sålunda anfört,
hvilket synes utskottet fortfarande ega giltighet, hemställer utskottet,
att herr Jönssons förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
43:o) Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet MuJ- 9odkdn''
öfver ecklesiastikärenden för den 9 december 1898 har Kongl. Magt i gjordt jLtffg
särskild proposition (n:o 3) af samma dag föreslagit, — att sedan eu af Vester- '' lråsa om,
norrlands läns landsting tillsatt komité hos Kongl. Maj:t gjort framstäl 1 nin
att för sinnessjukes vård i de fall, som omförmäldos i § 11 af stadgan h(;,P''tal J''ör
angående sinnessjuke den 2 november 1883, få för landstingets räkning/fl„d,''''TänVräk
tung
af eu
vårdanstalt för
sinnessjuke.
176
Statsutskottets Utlåtande N:o 0.
och på dess bekostnad å hospitalets vid Hernösand område anlägga en
s. k. bevakningsafdelning med tjugu platser, deraf hälften för män
och hälften för qvinnor, samt medicinalstyrelsen uppgjort förslag till de
närmare vilkor och bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet
synts böra uppställas, och landstinget godkänt samma förslag — Riksdagen
måtte för sin del medgifva, att uti förevarande ämne aftal af innehåll
statsrådsprotokollet utvisade måtte mellan staten och Vestemorrlands läns
landsting träffas.
Till nämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
yttrat:
I korlgl. stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883 vore
föreskrifvet, att inom hvarje län skulle vid något af dess lasarett beredas
tillfälle till vård för sinnessjuke i de uti § 41 i stadgan omförmälda fall
att sinnessjuk, hvilken vore i trängande behof af vård å hospital, ej genast
kunde der blifva intagen, samt att årstid eller andra tillfälliga omständigheter
hindrade omedelbart insändande till hospital af sjuk, för hvilken inträde å
hospital vore beviljadt.
I anledning af sagda föreskrift hade Vestemorrlands läns landsting
år 1 897 besluta att tillsätta en komité med uppdrag att till nästpåföljande
års landsting inkomma med utredning och yttrande rörande väckt förslag
om anordnande af dårceller vid länets lasarett. Komitén, som ansett tillfälle
till förbättrad vård af sinnessjuke inom länet vara af nöden, hade
emellertid funnit lämpligare och bättre, att landstinget sökte få i enlighet
med de grunder, som angåfves i kongl. brefvet den 12 juni 1891 angående
dylik anordning vid Lunds hospital, å Hernösands hospitals område anlägga
en s. k. bevakningsafdelning med 20 platser, deraf 10 för män och 10
för qvinnor, än att vid något af länets lasarett uppfördes eu s. k. dårafdelning.
För att vinna fullständig utredning i ämnet, innan 1898 års
landsting sammanträdde, hade komitén hos Kongl. Maj:t anhållit, att,
under förutsättning att landstinget bifölle förslaget om en bevakningsafdelning,
Kongl. Maj:ts täcktes förklara, huruvida något hinder från
statens sida mötte för en dylik anordning, äfvensom, derest så icke vore
fallet, hvad som borde åligga landstinget dels vid förslagets genomförande
och dels sedermera vid den ifrågasatta bevakningsafdelningens disponerande.
Öfver denna framställning, som blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Vestemorrlands län till Kongl. Maj:t öfverlemnad, hade Kongl.
Maj:t genom remiss anbefalt medicinalstyrelsen att efter vederbörandes
hörande afgifva utlåtande. Till åtlydnad häraf hade medicinalstyrelsen
hört direktionen för hospitalet i Hernösand, hvilken, efter det tillförordnade
öfverläkaren derstädes R. Stenbeck på anförda skal för sin del uttalat sig
för bifall till framställningen, dock endast under vilkor att den föreslagna
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
177
upptagningsanstalten uppfördes i form af öfvervakningsafdelning, instämt
i tillförordnade öfverläkarens yttrande samt bifogat ett på direktionens
anmodan af stadsarkitekten i Hernösand A. Thurdin uppgjordt förslag
jemte ritning till den afsedda anstalten tillika med plankarta, å hvilken
utmärkts alternativt ifrågasatta platser för anstaltens förläggande å Hernösands
hospitals område.
För egen del hade medicinalstyrelsen uti skrifvelse den 3 juni 1898
i hufvudsak anfört följande. Framställningar, liknande den nu ifrågavarande,
hade förut bifallits, och överenskommelser i anledning deraf fastställs
dels emellan staten och landstinget i Malmöhus län genom kongl. bref
af den 12 juni 1891 och den 19 maj 1893, dels ock emellan staten och
Vermlands läns landsting genom kongl. bref af den 29 maj 1898. De
enligt öfverenskommelsen med Malmöhus läns landsting invid Lunds hospital
uppförda paviljongerna hade redan i två år varit i bruk. Erfarenhet
hade således vunnits om det sätt, hvarpå de uppfylt de med dem afsedda
ändamål. De sinnessjukes vårdande derstädes hade icke förorsakat någon
svårighet vid tillämpande af de lemnade föreskrifterna rörande ordnandet
af de ekonomiska förhållandena emellan staten och landstinget. För sinnessjukvården
hade anordningen varit fördelaktig, då öfverenskommelsen bland
annat innehölle, att hospitalets styrelse berättigades att fritt förfoga öfver
länsanstalten och använda densamma som eu upptagningsanstalt för nyligen
insjuknade, utan afseende på om dessa tillhörde Malmöhus län eller
något annat län, dock med vilkor att tjugu platser alltid och utan invändning
funnes disponibla endast för sjuka från Malmöhus län och att
en fullgod vård bereddes dessa. Öfverenskommelsen med Vermlands läns
landsting innehölle enahanda bestämmelse rörande de för dess räkning
afsedda paviljonger, hvilka skulle uppföras invid Kristinehamns hospital.
Såsom nyss anförda bestämmelse rörande användningen åt länspaviljongerna
invid Lunds hospital vore aftattad, blefve det med den nu gjorda
framställningen åsyftade ändamål vunnet, derest samma bestämmelse utfärdades
äfven i detta fall. Då lika litet som i fråga om Lunds hospital
olägenheter syntes vara att befara för andra hospital, om upptagningsanstalter
derstädes finge af länen anläggas, och då skälig ersättning för
hospitalens direkta utgifter för dessa anstalter af landstingen betalades,
syntes intet hinder möta för medgifvande af en liknande anordning vid
Hernösands hospital. Genom en sådan öfverenskommelse skulle detta
hospital erhålla en öfvervakningsafdelning och dermed ett värdefullt hjelpmedel
till de sinnessjukes behandling.
På grund af hvad sålunda anförts, hade medicinalstyrelsen frainstält
följande, i närmaste öfverensstämmelse med förut träffade liknande öfverens
Bih.
till Rikad. Prof. I8.W. 4 Sand. 1 Afd. .9 Haft. 23
178
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
kommelser aftattade förslag till aftal emellan staten och länets landsting,
hvilket förslag medicinalstyrelsen, om landstinget åtoge sig de deri innehållna
förpligtelserna, ansett kunna läggas till grund för de ytterligare
åtgärder, hvilka kunde behöfvas för att bringa aftalet till stånd:
att för emottagande af sinnessjuke från Vesternorrlands län i sådana
fall, som omförmäldes i § 41 af stadgan angående sinnessjuke den 2 november
1883, länets landsting berättigades att å statens område vid Hernösands
hospital uppföra en eller två paviljonger för tjugu sinnessjuka, tio
män och tio qvinnor, på den plats, som medicinalstyrelsen anvisade och i
enlighet med af medicinalstyrelsen godkänd ritning;
att landstinget vidkändes kostnaden ej mindre för byggnaden eller
byggnaderna med dithörande promenadgårdar, värmeapparater och vattenledningsrör,
än äfven för all annan fast inredning samt för framtiden bestrede
underhållskostnaden härför;
att staten anskaffade och underhölle all den lösa utredningen samt
ombesörjde och bekostade allt hvad för de sjukas vård i öfrigt erfordrades;
att landstingets anstalt införlifvades med hospitalets öfriga för sjukvården
afsedda afdelningar samt att hospitalets styrelse berättigades att
fritt, förfoga öfver landstingets anstalt och använda densamma såsom en
upptagningsanstalt för nyligen insjuknade, utan afseende på om dessa tillhörde
Vesternorrlands eller något annat län, dock med vilkor att för sinnessjuka
i de fall, som omförmäldes i § 41 af stadgan angående sinnessjuke
den 2 november 1883, tjugu platser, tio för män och tio för qvinnor,
alltid och utan invändning, funnes disponibla till intagning endast
för sjuka från Vesternorrlands län och att en fullgod vård bereddes dessa.;
att granskningen af ansökningshandlingar om inträde å lasarettet i
Hernösand för tillfällig hospitalsvård åt deraf i behof varande sinnessjuka
från Vesternorrlands län skedde i den ordning, som vore föreskrifven för
sådana fall, så att ifrågavarande patienter till anstalten remitterades af lasarettets
läkare i Hernösand, och borde de för inträde å hospital föreskrifna
handlingar, såvida de ej vid patientens intagning å anstalten aflemnats,
genom nämnda lasaretts målsmän anskaffas, och de å anstalten intagna
sjuka derefter, såvidt de pinöfva,des vara till hospitalsvård berättigade, vinna
inträde å hospitalet i alldeles samma ordning som andra sinnessjuka och
utan något som helst företräde för dem såsom tillhörande Vesternorrlands
län;
att för hvarje patient erlades eu afgift till staten, hvilken afgift för
de första fem åren, efter det anstalten tagits i bruk, utginge med 2 kronor
50 öre för dag, och derefter för fem år i sänder bestämdes af Kongl
Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets hörande;
att afgiften betalades qvartalsvis af lasarettsdirektionen i Hernösand;
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
179
att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år
skulle i patientafgifter till staten utgöras;
att sa snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrefves
eller blefve å hospital eller å asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet
för samma patient upphörde, hvarför underrättelse härom genom
hospitalets syssloman utan dröjsmål borde lemnas lasarettsdirektionen
med uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten
vårdadt; samt
att staten och landstinget förbehölles ömsesidig rätt till uppsägning
af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen, med skyldighet
för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden, derest
uppsägningen skedde af staten, med det belopp, som bestämdes af fem
gode män, af hvilka staten och landstinget utsåge två hvardera och de
sålunda valde den femte, dock att värdet icke finge öfverstiga verkliga
kostnaden för byggnadens uppförande, samt, derest uppsägningen skedde
af landstinget, med två tredjedelar af det på nämnda sätt beräknade värdet.
Landstinget, som lemnats tillfälle att yttra sig i ärende, hade i skrifvelse
den 22 september 1898 anfört, att landstinget till alla delar gudkände
det förslag till aftal mellan staten och landstinget, som innefattades
i medicinalstyrelsens omförmälda skrifvelse den o juni 1898, och hade
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med öfverlemnande af landstingets berörda
yttrande, i eget utlåtande jemväl förordat bifall till medicinalstyrelsens
ifrågavarande förslag.
Det nu uppgjorda förslaget till öfverenskommelse mellan staten och
Vesternorrlands läns landsting vore, yttrar vidare departementschefen, affattadt
i hufvudsaklig enlighet med de förslag till liknande uppgörelser
mellan staten samt Malmöhus läns landsting år 1891 och Vermlands läns
landsting år 1896, hvilka förslag blifvit af såväl Riksdagen som Kongl.
Maj:t godkända. Det i alla dessa förslag förekommande uttryck, att landslingets
betalningsskyldighet för patient, som från lasarett till anstalten
remitterats, upphörde, då patienten intoges å hospital eller asyl, afsäge
naturligtvis här det fall, att patienten efter i stadgad ordning vunnen
behörighet till vård å hospital eller asyl derstädes erhölle sådan, men
åsyftade deremot icke den händelse, att någon till anstalten hörande patient,
innan behörighet till vård såsom hospitals- eller asylpatient i ved erbörlig
ordning ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten, skulle inläggas å
hospitalet.
Då väsentliga fördelar för sjukvården skulle genom det nu föreliggande
förslagets antagande och utförande vinnas, och vilkoren i detsamma syntes
departementschefen
länets intressen, hemstälde departementschefen, det Kongl. Maj:t täcktes i
180
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
proposition föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att i förevarande
ämne aftal af angifvet innehåll Unge mellan staten och Vesternorrlands
läns landsting träffas.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad i oinförmälda
hänseende föreslagits, hemställer,
att Kongl. Maj:ts förenämnda proposition må af
Riksdagen bifallas.
An9ni"\ätt'' 44:o) Sedan genom kongl. förordningen den 14 oktober 1898 den till
anledning af Malmö asyl från Lunds landsförsamling ingående kyrkotionde, med forsellön
a(kf\oOondf ^6räkna<^ till US kronor 91 öre, blifvit från och med år 1900 afskrifven,
r„Q -i så har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att den ersättning härför, som
L ■-* bör Malmö asyl tillkomma, måtte få utgå från förslagsanslaget till hospitals
underhåll.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Kyrkors underhåll.
Ån9nintdlflt'' 45:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att i riksstaten för år 1900
anslag Mopp under anslaget till kyrkors underhåll måtte ej mindre såsom »anvisning i
m. m. kontant», efter afdrag från nuvarande beloppet 7,528 kronor af 6,500
[SL] kronor 50 öre, uppföras i jemnadt tal 1,028 kronor, än äfven uteslutas det
under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter
och kyrkotionde» uppförda belopp 193,300 kronor.
Enligt hvad departementschefen anfört till statsrådsprotokollet äro de
sålunda föreslagna förändringarna i riksstaten eu följd af stadgandena i
kongl. förordningen den 14 oktober 1898 samt af hvad departementschefen
under punkt 2 i statsrådsprotokollet anfört.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Vid bifall härtill kommer summan af de under anslaget till kyrkors
underhåll uppförda belopp, nu 370,228 kronor, att utgöra 170,428 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
181
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.
46:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att reservationsanslaget till
resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande måtte höjas från
24,000 kronor till 30,000 kronor, eller med 6,000 kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet yttrat
följande.
Sedan lång tid tillbaka hade i riksstaten varit uppfördt ett anslag till
understöd för resor i vetenskapligt syfte samt till utgifvande af läroböcker
och lärda verk. Ursprungligen utgörande en summa af 10,000 riksdaler
banko, med tillägg af 400 riksdaler samma mynt, som förut varit under
sundhetskollegii stat upptagna till reseunderstöd åt unga läkare, hade anslaget
genom de förhöjningar, som vid riksdagarna åren 1862—1863 och
år 1872 på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar beviljats, blifvit
ökadt till 24,000 kronor.
Omförmälda förhöjningar hade påkallats af de växande kraf på
delaktighet af anslaget, som vetenskapens idkare framstält och som ofta
måst lemnas ohörda af brist på medel, huru berättigade anspråken än kunde
hafva varit. Ej heller det nuvarande anslaget lemnade tillräcklig tillgång
till understöd åt alla deraf förtjente sökande, och Kongl. Maj:t hade
derför redan vid riksdagarne åren 1889 och 1893 gjort framställningar,
att anslaget måtte ytterligare höjas med 6,000 kronor, hvilka framställningar
dock icke af Riksdagen bifallits. Detta syntes likväl, såsom följande
redogörelse för frågans behandling vid dessa riksdagar finge anses utvisa, ej
hafva berott på den uppfattning, att anslagets ökande vore opåkalladt. I
det utlåtande, som af statsutskottet afgifvits öfver den vid 1889 års riksdag
gjorda framställningen i ämnet, hade utskottet yttrat, att då de af Kongl.
Maj:t äskade förhöjningar i de under åttonde hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag, hvilka utskottet i föregående punkter funnit sig böra tillstyrka,
redan uppginge till ett ganska ansenligt belopp samt behofvet af
den ifrågavarande anslagsförhöj ningen icke vore af så trängande beskaffenhet,
att icke med dess tillgodoseende skulle kunna ännu någon tid utan
olägenhet anstå, utskottet ansåge sig icke kunna hos Riksdagen förorda denna
anslagsförhöjning, hvadan utskottet hernstälde, att framställningen icke
måtte af Riksdagen bifallas. Första Kammaren hade likväl godkänt
Kongl. Maj:ts framställning. I Andra Kammaren, hvilken bifallit statsutskottets
hemställan, syntes, att döma af kammarens protokoll, någon obenägenhet
mot anslagets ökande i och för sig icke kafva framkallat beslutet,
utan man hade varit af den åsigt, att tillökningens beviljande kunde uppskjutas
ett eller annat år, och vid gemensam votering hade Andra Kammarens
mening segrat.
Ang. ökning i
af anslaget.
[32.]
182
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t den 14 januari 1893
hade dåvarande departementschefen yttrat, att de är, som förflutit efter
år 1889, ådagalagt, hurusom de skäl, hvilka då inför Kongl. Maj:t
andragits för en förhöjning uti ifrågavarande anslag, med tilltagande styrka
gjorde sig gällande. Anslagets knapphet i förhållande till de berättigade
anspråken på understöd deraf blefve allt mer i ögonen fallande. Vetenskapens
fält vidgade sig hos oss liksom hos andra kulturfolk mer och mer.
Å andra sidan rigtade hvarje enskild vetenskapsman sina studier på mera
begränsade områden, hvilka desto djupare genomforskades. Deraf och af
det ökade vetenskapliga intresset i allmänhet följde, att antalet af nitiske
forskare ökades. Men ju mera det vetenskapliga arbetet specialiserades,
desto mindre blefve utsigterna, framför allt i ett litet land som vårt, att
hos en större allmänhet vinna afsättning för arbetsprodukten och derigenom
i någon mån få ersättning för häfda kostnader och mödor. Statens mellankomst,
som häraf i hög grad påkallades, blefve nu för tiden så mycket
nödvändigare, som man vid utgifvandet af vetenskapliga verk numera
kunde och måste, för att göra dem rätt fruktbringande, i högre grad än
förr betjena sig af de ypperliga hjelpmedel, som de reproducerande konsterna
erbjöde, en förmån, som dock måste köpas med betydligt stegrade
kostnader. Särskildt hade departementschefen åberopat, att eu stor del af det
nuvarande anslaget redan kunde sägas vara disponerad för tillgodoseende af
vissa ändamål, i det att sedan länge utginge dels till de s. k. riksstatens
resestipendier 10,500 kronor, dels såsom bidrag till utgifvande af universitetens
årsskrifter och »Nordiskt medicinskt arkiv» 4,200 kronor, hvilket
sistnämnda belopp dock visat sig otillräckligt för att understödja berörda
företag i så hög grad, som varit önskligt. Under de senaste åren hade
jemväl beviljats ett belopp af 500 kronor om året såsom bidrag till utgifvande
af en fjerde tidskrift, »Arkiv för nordisk filologi». Efter afdrag
af samtliga dessa belopp återstode å anslaget endast en summa af 8,800
kronor, ur hvilken återstod det visat sig omöjligt att tillfredsställa öfriga
välgrundade anspråk i förevarande hänseende. Beträffande storleken af den
behöfliga anslågsförhöjningen, hvilken hufvudsakligen borde afse att vara
en förstärkning af medlen till understöd för utgifvande af läroböcker och
lärda verk samt hafva till syfte förnämligast att underlätta och främja utgifvandet
i tryck af värdefulla arbeten, som icke kunde påräkna någon
större afsättning, och hvilka eljest icke skulle komma den vetenskapliga
forskningen till godo, hade nämnde departementschef ansett, att det belopp,
som af Kongl. Maj:t äskats vid 1889 års riksdag, äfven borde begäras vid
1893 års riksmöte, och hade Kongl Maj:ts framställning till Riksdagen
blifvit i enlighet dermed affattad.
Under erinran om hvad statsutskottet vid 1889 års riksdag vid be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
183
handling af Kongl. Maj:ts då gjorda framställning i samma ämne
yttrat, eller att behofvet af den föreslagna anslagsförhöjningen icke vore
af så trängande beskaffenhet, att icke med dess tillgodoseende ännu någon
tid kunde utan olägenhet anstå, hade 1893 års Riksdag i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anmält, att då den uppfattning, som 1889 års Riksdag gjort
gällande i denna fråga, syntes Riksdagen fortfarande ega giltighet, Kongl.
Maj:ts förnyade framställning i ämnet icke af Riksdagen bifallits.
Den tid, som förflutit efter det denna fråga senaste gången varit föremål
för Riksdagens pröfning, hade än ytterligare ådagalagt nödvändigheten af
ifrågavarande anslags förhöjning. Behofvet af ökade tillgångar å anslaget
syntes departementschefen nu hafva vuxit till den grad, att det icke utan
svårare olägenhet läte sig göra att, på sätt Riksdagen förestält sig kunna
ske, vidare uppskjuta tillgodoseendet deraf. Anspråken på understöd för
utgifvande af läroböcker och lärda verk samt till företagande af resor i
vetenskapligt syfte stegrades alltjemt. De under år 1 SOS till Kongl. Maj:t
ingifna ansökningar om understöd i nämnda afseende innefattade, om man
bortsåge från dem som angått de s. k. riksstatens resestipendier, framställningar
om beviljande af sammanlagdt 43,250 kronor. Alla dessa ansökningar
med undantag af endast en, vid hvilken det arbete, hvarför understöd
begärts, icke funnits fogadt, hade af de myndigheter, som deröfver yttrat
sig, förordats till bifall. Då af ifrågavarande anslag endast ett belopp af
13,500 kronor funnes disponibelt, kunde det föreliggande behofvet af understöd
blott i mycket ringa mån tillgodoses. 1 främsta rummet måste dervid
universitetens årsskrifter ihågkommas. Oaktadt all möjlig inskränkning
dervidlag och ehuru Kongl. Maj:t jemväl af allmänna b e spari n garn a å
anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel anvisat understöd till en
af de sökande, både dock ansökningar om understöd till sammanlagdt
belopp af öfver 20,000 kronor måst helt och hållet afslås af brist på
medel. Det vore att befara, att åtskilliga af de vetenskapliga arbeten, för
hvilkas utgifvande understöd af allmänna medel sålunda ej kunnat erhållas,
icke heller skulle blifva offentliggjorda. Ty, såsom förut erinrats, vore det i
ett litet land som vårt ingen utsigt för vetenskapsmannen att genom
utgifvande af hans vetenskapliga arbete vinna ersättning för derå nedlagda
mödor och kostnader; tvärtom måste han, om lian ville i tryck och med
anlitande af nutidens utvecklade reproduktionsmetoder offentliggöra resultaten
af sina forskningar, oftast ikläda sig nya ekonomiska uppoffringar.
Vårt land hade sedan gammalt namn om sig för framstående vetenskaplig
forskning. För att icke denna måtte lida afbräck, syntes staten böra
föranstalta derom, att berörda forskning, som ju först genom offentliggörandet
af sina resultat kunde blifva allmänneligen fruktbringande, ej blefve i saknad
af nödiga medel för vinnandet af detta ändamål. Åtgärd syntes derför
184
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. ufriga
ordinarie
anslaq.
[33.]
med det snaraste böra vidtagas för att afhjelpa det anmärkta missförhållandet,
hvilket syntes lämpligast kunna ske genom förhöjning af anslaget till resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande.
Beträffande storleken af denna förhöjning borde visserligen med hänsyn
till det vid anslagets senaste fördelning anmälda behofvet ett betydligt
större belopp ifrågakomma än det, som åren 1889 och 1893 af Riksdagen
äskats, men då det syntes vara skal att se tiden an, innan någon betydligare
ökning af anslaget begärdes, hade departementschefen ansett förhöjningen
för närvarande kunna inskränkas till samma belopp, som vid de två nämnda
föregående tillfällena af Kongl. Maj:t föreslagits, eller 6,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja reservationsanslaget
till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande
från 24,000 kronor till 30,000 kronor, eller med 6,000 kronor.
Utskottet, som icke haft något att emot framställningen erinra, hemställer
alltså,
att reservationsanslaget till resestipendier samt läroböckers
och lärda verks utgifvande må höjas från 24,000
kronor till 30,000 kronor, eller med 6,000 krono!''.
(kriga ordinarie anslag.
47:o.) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie
anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan
ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved in. in., för närvarande upptaget till
23,053 kronor, måtte höjas med 3 kronor, eller till 23,056 kronor.
Utskottet hemställer,
att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, i afseende å hvilkas bélopp utskottet icke
här ofvan framstält särskilda förslag, må för år 1900
fastställas till samma belopp som i innevarande års riksstat;
dock att dels i anslaget till lönetillskott åt lärare
vid folkskolor och småskolor må göras den ökning, som
kan föranledas af Riksdagens beslut med anledning af
vissa från statsutskottet till det sammansatta stats- och
lagutskottet öfverlemnade motioner och dels i anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. må få göras
den jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma
kan erfordras.
Statsutskottets Utlåtande N:o f).
185
Extra anslag.
Utskottet, som här ofvan vid behandlingen af de ordinarie anslagen
under förevarande hufvudtitel yttrat sig beträffande vissa anslag å extra
stat, får i öfrigt, med anledning af de till tillfälliga behof, hänförliga
under åttonde hufvudtiteln, gjorda framställningar afgifva följande yttranden
och förslag.
Riks- och landsarkiven.
48:o) På grund
utskottet hemställa,
af
Kongl.
Mai:ts derom gjorda framställning får^"s- «»/»oden
J åt e. o. tjenste
män
i riks
att
Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år 1900 anvisa
ett belopp af 1,700 kronor.
49:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,Ang- anslag un
som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t för år 1900“^”""^a“^
äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år handlingar.
för berörda ändamål beviljats; och hemställer utskottet, [35.]
att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för
fäderneslandets historia, må bevilja för år 1900 ett extra
anslag af 3,000 kronor.
50:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem-^^,“"^^
ställer utskottet, »Svenska riks
dagsakter»
-
att Riksdagen må, till fortsatt utgifvande genom
riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar,
som höra till statsförfattningens historia under
tidehvarfvet 1521—1718», på extra stat för år 1900 bevilja
ett, anslag af 1,500 kronor.
in. m.
[36.]
Bill. till Riksd. Vrot. 18,90. 4 Sami. 1 Afd. i) Höft.
24
186
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
t utbyggnader 51 ro) Sedan 1898 års Riksdag besluta att för uppförande af bygy
for
ett lands-nader för ett tandsarkiv i Lund in. m. bevilja ett anslag af 164,563
arkiv i L«nrf.].rorior gamt (]eraf på extra stat för år 1899 anvisa 82,000 kronor, bar
[37.] Kong! Maj:t nu föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa
återstående beloppet 82,563 kronor.
Med anledning häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må af det för uppförande af byggnader
för ett landsarkiv i Lund m. in. beviljade anslag
å 164,563 kronor på extra stat för år 1900 anvisa åter*- stående beloppet 82,563 kronor.
beredande^ «/ 52:o) Kougl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af förut beviljadt an
lokaier
för e«slag till beredande af lokaler för ett landsarkiv i Upsala på extra stat för
‘“"uplaia '' ^r anvisa återstoden 53,000 kronor,
roo V Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen
L erinrat, hurusom med anledning af väckt fråga om anordnande af ett
landsarkiv i Upsala, dertill bland annat föreslagits att taga i anspråk rikssalen
i Upsala slott, hvaremot emellertid af Kongl. Majrts befallningshafvande
i Upsala län framstälts vissa betänkligheter, genom öfverintendentsembetets
försorg efter af Kongl. Magt erhållen befallning uppgjorts
ritningar till byggnader för ett landsarkiv på dertill af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagen del af Upsala slotts område, samt att Kongl.
Maj:t i 1898 års statsverksproposition föreslagit Riksdagen att till uppförande
å nämnda plats af byggnader för ett landsarkiv, i hufvudsaklig
enlighet med de uppgjorda ritningarna, äfvensom för byggnadernas inredning
och vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder för anordnande
af gas-, värme-, vatten- och afloppsledningar jemte anbringande af stängsel
m. m. bevilja ett anslag af 166,424 kronor och deraf på extra stat för
år 1899 anvisa 83,000 kronor, under medgifvande, att utöfver sjelfva
grunden för byggnaderna platsen i öfrig! finge användas till tomt för
landsarkivet och dessutom af slottsområdet undantagas från bebyggande
en sträcka af 30 meters bredd vid de sidor af tomten, som icke vore belägna
vid den söderut från slottsgårdens södra port ledande stora landsvägen.
Riksdagen svarade härå, att Riksdagen, som ansett sig böra anslå medel
till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala, i anledning af Kongl.
Majrts förslag i ämnet velat framhålla, att, enligt hvad i det vid berörda
proposition fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden meddelats,
rikssalen i Upsala slott beräknats kunna för sådant ändamål inredas för
Statsutskottets Utlåtande N:o g.
187
en kostnad af 98,000 kronor, hvartill skulle komma för anordnande af
värmeledning ytterligare 8,000 kronor. För ett belopp af 106,000 kronor
skulle sålunda utrymme kunna erhållas inom Upsala slott för samma
myckenhet arkivalier, som enligt Kong! Maj:ts förslag varit afsedd att
inrymmas i den till en kostnad af 166,424 kronor beräknade nybyggnaden;
och tillfälle skulle äfven vinnas att för en jemförelsevis ringa ökad
utgift inom slottet erhålla eu afsevärd tillökning i utrymmet. Då den utredning,
som blifvit verkstäld i anledning af Kong! Maj:ts befallningshafvandes
i Upsala län anmärkningar emot arkivets förläggande till slottet,
sålunda gifvit vid handen, att en nybyggnad för arkivet skulle betinga
väsentligt högre kostnad, hade Riksdagen ansett samma anmärkningar
icke böra tillmätas afgörande betydelse, för hvilken uppfattning Riksdagen
jemväl funnit stöd i öfverintendentsembetets uttalande i anledning af anmärkningarna.
Riksdagen hade på dessa skäl ansett, att det tillämnade
landsarkivet borde förläggas till Upsala slott och att de enligt omförmälda
beräkning för rikssalens inredande till landsarkiv erforderliga medel borde
ställas till Kongl. Maj:fs förfogande. Riksdagen förklarade alltså, att Ivongl.
Maj:ts förevarande framställning blifvit på det sätt bifallen, att Riksdagen
till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljat ett anslag af
106.000 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisat ett belopp af
53.000 kronor.
Sedan riksarkivarien erhållit befallning att till Kong!. Maj:t afgifva
utlåtande med anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört, hade, enligt
hvad departementschefen vidare meddelat, riksarkivarien den 28 oktober
1898 aflåtit eu skrifvelse till Kongl. Maj:t af följande innehåll.
Att en särskildt för ifrågavarande ändamål uppförd byggnad ur
arkivalisk synpunkt vore att föredraga framför en lokal inom Upsala slott,
läge i sakens natur. Då emellertid den af Riksdagen till beredande af
lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljade summan i hvarje fall icke försloge
till uppförande af en tillräckligt rymlig, särskild byggnad, hade man
nu endast att tillse, att de anvisade medlen blefve så väl använda som
möjligt och att det afsedda ändamålet blefve genom dem så väl tillgodosedt,
som omständigheterna medgåfve. Att detta kunde ske på ett mera
tillfredsställande sätt än genom att för ändamålet inreda rikssalen i Upsala
slott, ville riksarkivarien söka uppvisa.
Då öfverintendentsembetet med anledning af skrifvelse från chefen för
ecklesiastikdepartementet uppdragit åt arkitekten II. T. Holmgren att upprätta
ritningar och kostnadsförslag till landsarkivs anordnande i rikssalen å
Upsala slott, hade man icke tänkt sig möjligheten att kunna för ändamålet
använda andra delar af slottet. Under förutsättning, att rikssalen vore den
enda användbara delen af slottet, vore det af arkitekten Holmgren upp
-
188
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
gjorda förslaget säkerligen det mest tillfredsställande, som kunde ifrågakomma,
ty han hade med hänseende både till utrymme och till skydd mot
eldfara gjort allt, hvad i sådant afseende kunde göras. Men han hade
med bästa vilja och förmåga icke kunnat göra lokalen lämplig och tillfyllestgörande.
Den föreslagna arkivlokalen utgjorde icke eu fri och afskild
del af slottet, utan läge instängd emellan å ena sidan södra tornet
med dess åt fångvårdsbetjeningen m. fl. upplåtna talrika bostäder och å
andra sidan slottslängan, hvilken likaledes inneslöte bostälIsvåningar samt
embetslokaler och förrådsrum. Huru ofördelaktigt ett dylikt läge måste
vara för eu institution med sådan uppgift, som landsarkivet egde, det läge
i sakens natur; ett dylikt läge måste alltid blifva oroande, äfven om arkitekten
gjort sitt bästa för att skydda lokalen mot eldfara. Särskilt ville
riksarkivarien erinra om svårigheterna att vid möjligen inträffande eldsolycka
komma till och från arkivet för släckning eller räddning af arkivalier;
den enda till arkivet ledande ingången i borggårdens södra vinkel
samt den dertill tärnande trappan vore med hänsyn till lokalens ändamål
både i allmänhet och särskildt vid eldfara allt för trånga. Eu annan
synnerligen menlig omständighet vore den dåliga belysning, som koinme
en stor del af arkivlokalen till del. Rikssalen skulle delas i tre höjdafdelningar
med mellanbottnar af jernplåt, hvinande på jernkolonner och
jernbalkar. Hela höjden vore 10,20 meter, så fördelad, att hvardera af de
två nedre afdelningarna vore 3,20 meter hög från golf till golf. Då fönstren
vore placerade med beräkning af endast ett mellanbjelklag, men salen nu
skulle delas i tre höjdafdelningar med tvä mellanbottnar, blefve dagerfördelningen,
oaktadt de i mellanbottnarne upptagna dageröppningarna,
mycket ojemn och ofördelaktig. För den öfverstå höjdafdelningen funnes
åtta fönster, hvart och ett af 2 meters höjd och 1,23 meters bredd ( - 2,46
qvadratmeter) eller sammanlagdt en belysningsyta. af 19,68 qvadratmeter;
och då golfarealen vore 510 qvadratmeter, blefve dagerytan omkring ''/V>
af golfytan. Riksarkivarien erinrade, att vid god belysning dagerytan vore
åtminstone fy, af golfytan. Efter samma beräkningsgrund visade det sig,
att i den nedersta höjdafdelningen dagerytan blefve obetydligt mer än 7m
af golfytan, och att i mellanafdelningen, der fönstren hade det möjligast
ofördelaktiga läge, nemligen invid golfvet, dagerytan blefve endast Vso
golfytan. Af de sålunda angifna, redan i och för sig otillräckliga, belysningsytorna
kunde, till följd af de med arkivalier fylda hyllorna, endast en
bråkdel beräknas framtränga till ett visst begränsad!, område af salen,
hvilket i intet fall kunde antagas sträcka sig till salens innersta delar.
Af det nu anförda framginge, att rikssalen, om än i nödfall användbar,
dock ingalunda kunde anses vara en till arkivlokal lämplig del af slottet.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
189
Att rikssalen det oaktadt blifvit dertill föreslagen, hade utan tvitvel berott
derpå, att inom slottet ingen lämpligare lokal antagits kunna erhållas, då
det södra tornet vore upplåtet åt fångvårdsstyrelsen och den på södra
sidan befintliga flygeln till största delen användes till förrådsrum för
Uplands regemente och till en mindre del disponerades af landstinget, i
följd hvaraf dessa delar af slottet hittills icke på allvar varit ifrågasatta.
Emellertid hade riksarkivarien genom förfrågning hos vederbörande erfarit,
att de åt Uplands regemente upplåtna lokaler skulle kunna för ändamålet
förvärfvas under vilkor, att eu till de militära förrådens förvarande tjenlig
byggnad bereddes regementet å annan, vid dess exercisfält belägen plats.
Hvad åter beträffade de af landstinget disponerade rum, hvilka egentligen
tillhörde landshöfdingebostället, men genom kongl. bref den 14 juni 1872
och den 1 november 1895 blifvit med landshöfdingens begifvande tills
vidare upplåtna till begagnande för landstinget och andra länet rörande
sammanträden, syntes nämnda upplåtelse icke behöfva lägga hinder i vägen
för rummens disponerande till annat ändamål. Då det uppenbarligen
skulle vara en stor fördel för landsarkivet att få ensamt innehafva den fritt
liggande, från det öfriga slottet afskilda flygeln, hade riksarkivarien ansett
sig böra skaffa fullständig utredning i frågan för att kunna bedöma, huruvida
flygeln äfven till sitt inre lämpade sig till eu arkivlokal, och huruvida
det af Riksdagen anslagna beloppet vore för ändamålets vinnande tillräckligt.
Sedan riksarkivarien för sådant ändamål vändt sig till intendenten
för kronans under öfverintendentsembetets inseende stälda hus i landsorten,
professor E. A. Jacobsson, hade riksarkivarien genom honom erhållit så
väl nödiga upplysningar för öfrig! som fullständigt, af arkitekten hos
öfverintendentsembetet G. Hermansson uppgjordt, medelst ritningar och
kostnadsberäkningar förtydligadt förslag till inredande af ett landsarkiv i
sydvestra flygeln af Upsala slott.
Af dessa handlingar, hvilka åtföljde riksarkivariens skrifvelse, visade
det sig, att den tilltänkta arkivlokalen innehölle: souterrain med ingång
från södra fasaden till dels två stora hvalf, i hvilka värmeledning och kolförråd
kunde inrymmas, dels ett uppackningsrum med hiss samt eu trappa;
bottenvåning med förstuga, vaktmästarerum, toilette-, expeditions- och forskningsrum,
''bokhiss och en genomgående spiraltrappa, äfvensom 2 arkivrum
hvilka rymde 320 meter hyllängd vid vägg och 490 dito fristående; entret
vindning 1 trappa upp med 4 arkivrum, rymmande 413,5 meter hyllor
vid vägg och 1,163 dito fristående; våningen 2 trappor upp med 4 arkivrum,
rymmande 727,2 meter hyllor vid vägg och 1,640,8 dito fristående,
samt våningen 3 trappor upp med 4 arkivrum, rymmande 838,4 meter
hyllor vid vägg och 1,708 dito fristående. Af de här upptagna hyllor, till
-
190
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
sammans 7,300 meter, skulle naturligtvis endast deri föreskrift^ hyllängdeu
5,000 meter för det närvarande uppsättas.
Vidare framginge af kostnadsförslaget, att flygelns iordningställande
för ändamålet kunde utföras för eu summa af högst 75,000 kronor, hvilket
skulle medföra en besparing, som möjliggjordes, bland annat, genom de i
vissa delar af flygeln befintliga, synnerligen solida bjelklag, genom den för
vissa arbeten gynsamma, koncentrerade form, flygeln erbjöde, samt derigenom,
att i stället för de förut föreslagna hyllståndarne af jern här kunde användas
ståndare af trä af samma konstruktion, som användes för arkivinredningen
i Vadstena slott. Den besparing af 31,000 kronor, som sålunda
uppstode å det af Riksdagen beviljade anslag, skulle kunna användas
till att bereda Uplands regemente en ny, å exercisfältet belägen byggnad.
De fördelar, som vunnes genom inredande af södra flygeln af Upsala
slott i stället lör rikssalen till landsarkiv, vore i korthet: att arkivet finge
ensamt och uteslutande disponera den fritt liggande och från det öfriga
slottet afskilda flygeln i stället för att instängas emellan allehanda bostadslägenheter,
förrådsrum in. in.; att arkivet mot eldsolycka blefve så bet
rygga dt, som möjligt vore, dels genom flygelns afskilda läge, dels genom
den ända till 21 /2—31/2 meter tjocka mur, som skilde flygeln från rikssalen
och som i vinden fortsattes med en i senare tider uppförd solid
brandmur, samt genom en brandbotten af stampad beton på jernbalkar,
dels slutligen genom det betydliga antalet fönster å flygelns tre fria sidor,
hvarigenom arkivlokalerna vore lättare tillgängliga i händelse af eldfara;
att för de nedre våningarna en fullt tillräcklig belysning kunde beredas
genom upptagande af större fönster, som icke inverkade störande på
fasaderna, och att för de öfre våningarna belysningen i hvarje fall blefve
vida bättre, än den skulle blifva i rikssalen; att de båda arbetsrummen
vore belägna vid sidan af hvarandra i bottenvåningen, då de i rikssalen
skulle förläggas ett i hvardera af två höjdafdelningar; att lokalen finge
två ingångar, dels från borggården till arbetsrummen, dels från södra sidan
genom en trappa, som ledde upp till samtliga våningarna; äfvensom att
rummens form och inbördes läge samt våningarnas höjd möjliggjorde den
föreskrift^ hyllängdens inrymmande i tre af flygelns fyra våningar, och
att vid framtida utvidgning ingen annan åtgärd vore af hehofvet påkallad
än hyllors uppsättande i öfverstå våningen, der plats funnes för 2,546
meter hyllor.
_ På grund af hvad riksarkivarien sålunda anfört, hemstälde riksarkivarien,
att Kongl. Maj:t måtte taga det nu framstälda förslaget till arkivinredning
å Upsala slott i öfvervägande och vidtaga de åtgärder, hvartill
samma förslag kunde föranleda.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
191
Uti häröfver infordradt yttrande af den 25 sistlidne november hade
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län anfört, att, då riksarkivarien,
efter noggrann, sakkunnig undersökning, i fullaste mått bekräftat det af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande senast den 22 december 1896 uttalade
omdöme om den ur flera synpunkter framträdande olämpligheten att till
landsarkiv anordna någon del af det egentliga slottets hufvudvåning och särskilt
rikssalen, Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke hade något att
tillägga till hvad riksarkivarien i detta hänseende anfört. Beträffande
åter det i riksarkivariens skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 28 oktober
1898 framstälda förslaget om landsarkivets inrymmande i slottets södra
flygel, sedan för den besparing uti det af Riksdagen för ändamålet anvisade
anslag, som härigenom uppkomme, annat förvaringsrum anordnats för
Uplands regementes i denna flygel för närvarande inrymda förråd, syntes
detta förslag utan all fråga vara det under nu gifna förhållanden lämpligaste,
då härigenom i möjligaste mån vunnes den säkerhet mot eldfara,
den lättillgänglighet och det utrymme, som en särskild för arkivet uppförd
byggnad kunnat erbjuda; och tvekade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke att hos Kongl. Maj:t förorda samma förslag. Den enda betänkligheten
härvid vore, att, då, enligt ifrågavarande förslag, slottets hela
flygel, med undantag endast för de källarlägenlieter, hvilka hade ingång
från borggården, toges i anspråk för landsarkivet, de rum och lägenheter
i jordvåningen derstädes, hvilka jemlikt kongl. brefven den 14 juni 1872
och den 1 november 1895 begagnades af länets landsting och pröfningsnämnd
samt vid större sammanträden i länets angelägenheter inför Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, icke vidare skulle blifva härför disponibla
och annan tjenlig lokal i slottet för det närvarande saknades. Men, enligt
hvad riksarkivarien enskild t meddelat landshöfdingeri, antoge Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, att, i händelse af förslagets genomförande, hinder från
arkivets sida icke skulle möta att under den närmaste tiden, intill dess
annan lokal hunne anordnas, fortfarande tills
sammanträden begagna de nämnda lägenheterna
förhållande och under antagande, att Kongl. Maj:t täcktes lemna afseende
åt en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande nu i särskild!, memorial hos
Kongl. Maj:t gjord framställning om åtgärders vidtagande för anordnande
i Upsala slott af annan sammanträdeslokal, helst, om möjligt, i samband
med inredande derstädes af nya, rymligare embetsrum för länsstyrelsen,
syntes äfven af sist berörda anledning icke något vara att erinra mot riksarkivariens
förslag om landsarkivets förläggande till slottets södra flygel.
Mfter remiss hade armeförvaltningen i ärendet infordrat yttranden
af fördelningsintendenturen vid femte arméfördelningen och förvaltnin
-
vidare få vid nyssberörda
i slottsflygeln. Vid sådant
192
Statsutskottets Utlåtande N:o f).
gen vid Uplands regemente, hvilka båda myndigheter förklarat sig så
mycket mindre hafva något att erinra mot riksarkivariens nu gjorda framställning,
som det vore för regementet fördelaktigt, att dess förråd hölles
samlade på mötesplatsen, der byggnader för ändamålet kunde uppföras.
Regementsförvaltningen hade särskildt, framhållit, att, derest mot beräkning det
till uppförande af förrådshus föreslagna beloppet, 31,000 kronor, skulle
visa sig icke fullt tillräckligt, den obetydliga bristen borde kunna af arméförvaltningen
beviljas, då densamma blcfve ersatt genom inbesparande af
regementet hittills åliggande transportkostnader, hvilka plägat årligen uppgå
till omkring 400 kronor. För egen del hade arméförvaltningen förklarat sig
icke hafva något att erini’a mot den af riksarkivarien gjorda framställningen,
dock under vilkor, att å Uplands regementes mötesplats uppfördes
nödiga förrådshus för inrymmande af regementets munderingsoch
gevärspersedlar, samt under förutsättning, att, i händelse utöfver det
belopp, 31,000 kronor, som uppgifvits skola för berörda ändamål blifva
tillgängligt af de medel, Riksdagen anslagit till inrättande af ett landsarkiv
i Upsala, ett tillskott skulle till följd af stegrade material- och arbetspris
visa sig vara behöfligt, Kongl. Maj:t med hänsyn till de fördelar,
som genom den ifrågasatta byggnadsåtgärden och deraf uppkommande
besparing i transportkostnader tillskyndades regementet, på framställning
af arméförvaltningen anvisade dertill nödiga medel.
öfverintendentsembetet, som jemväl erhållit befallning att yttra sig i
detta ärende, hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 22 nästlidne december
anfört, att då det nu framlagda inredningsförslaget syntes embetet uppgjordt
med synnerlig omsorg och insigt samt blott föranleda den erinran, att,
när den öfverstå våningen, som för närvarande ej vore ämnad att förses
med hyllor, framdeles toges i bruk, någon isolering måtte, till undvikande
af fukt, anbringas öfver betonhvalfven i vinden, då vidare genom följandet
af förslaget i fråga ur olika synpunkter afsevärdt större fördelar
för arkivlokalerna skulle kunna vinnas, än om dessa förlädes i rikssalen,
då de hithörande kostnadsberäkningarna, slutande å ett belopp af 75,000
kronor, icke från embetets sida gifvit orsak till anmärkning, samt då ersättning
för mistad dispositionsrätt till vissa lägenheter inom ifrågavarande
del af slottet syntes kunna vederbörande beredas dels genom vidtagna
anordningar inom andra delar af byggnaden, dels ock genom uppförande
af ett särskildt förrådshus för Uplands regementes behof, öfverintendentsembetet
funne sig böra på det lifligaste tillstyrka, att det föreliggande förslaget
måtte blifva till utförande godkändt.
För egen del har departementschefen anfört följande.
Då Riksdagen vid beviljande af förenämnda anslag å 106,000 kronor
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
193
till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala tillika yttrat, att Riksdagen
ansa ge det tillämnade landsarkivet böra förläggas till Upsala slott,
kunde man, enligt departementschefens förmenande, vid bedömande af
frågan om anslagets användande icke annat än utgå från den förutsättning,
att viss del af slottet borde användas för landsarkivet. Den omständigheten,
att Riksdagen vid bestämmande af anslagets belopp stannat
vid en summa, som enligt uppgjord beräkning skulle erfordras för rikssalens
inredande till landsarkiv, borde emellertid ej utgöra hinder för anslagets
anordnande för arkivets förläggande till annan del af slottet, om
sådant kunde ske, utan att anslaget öfverskredes. I betraktande af hvad
riksarkivarien och öfverintendentsembetet nu anfört beträffande sydvestra
slottsflygelns anlitande för detta ändamål ansåge departementschefen
uppenbart, att arkivets förläggande der skulle vara vida förmånligare, än
om rikssalen dertill upplätes. Visserligen erfordrades för nämnda flygels
anordnande till lokal för landsarkivet, att en icke obetydlig del af anslaget
åtginge till ersättning åt Uplands regemente för afstående af de
rum, der regementets större förråd för närvarande förvarades; men da anslaget
i allt fall räckte till för att derjemte i flygeln inreda arkivlokaler
af bättre beskaffenhet, än som kunnat vinnas genom rikssalens apterande
till arkiv, och då äfven det i sistnämnda afseende uppgjorda förslag med
tillhörande kostnadsberäkning innefattade utbetalning till regementet af en
summa såsom godtgörelse för intrång i följd af erforderliga byggnadsarbeten,
syntes det af Riksdagen beviljade anslaget kunna disponeras jemväl
på det sätt myndigheterna nu ifrågasatt. Beslut härom borde likväl icke
enligt departementschefens mening af Kong]. Maj:t fattas, innan Riksdagen
fått tillfälle att yttra sig i fråga om anvisande af återstoden utaf förenämnda
till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljade anslag
å 106,000 kronor. Efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet
tillstyrkte departementschefen nu, det Kongl. Maj:t ville föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1900 af nyssberörda anslag anvisa återstoden,
53,000 kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran deremot, att det af
1898 år3 Riksdag beviljade anslaget till beredande af lokaler för ett landsarkiv
i Upsala användes på sätt i statsrådsprotokollet angifvits och att
sålunda landsarkivet lörlägges till sydvestra flygeln af Upsala slott, dervid
utskottet emellertid förutsätter, att några särskilda kostnader ej komma
att tillskyndas statsverket på grund deraf att de rum och lägenheter i
nämnda flygels jordvåning, hvilka jemlikt kongl. brefven den 14 juni 1872
och den 1 november 1895 blifvit upplåtna till begagnande af Upsala
Bih. till Kikad. Prof. IS!).9. 4 Samt. 1 Afd. 9 Haft. 25
194
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
läns landsting och pröfningsnämnd samt vid större sammanträden i länets
angelägenheter inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande, icke vidare kunna
för dessa ändamål användas.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må af det till beredande af lokaler
för ett landsarkiv i Upsala beviljade anslag å 1 Oli,000
kronor på extra stat för år 1900 anvisa återstående beloppet
53,000 kronor.
Aanbrinlaald!1 ^3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anordnande af
af värmeled- värmeledning i de för landsarkivet i Vadstena afsedda lokaler, på extra
ning t vad- stål för år 1900 anvisa ett anslag af 5,500 kronor.
* ''”arkiv. S Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anmält, att
[39.] riksarkivarien i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 november 1898 hemstält
om anslag till anbringande af värmeledning i Vadstena landsarkiv.
Riksarkivarien hade i sådant afseende anfört, att när den första planen
uppgjorts till inrättande af landsarkiv, vare sig i några af statens äldre
slott eller i särskildt dertill uppförda byggnader, annat uppvärmningssätt än
det vanliga ej ifrågasatts för desamma, på det att kostnaderna för deras
anordnande och underhåll icke måtte stiga för högt. I följd häraf hade,
när förslag till det första landsarkivet, det i Vadstena, år 1897 förelagts
Riksdagen, någon värmeledning ej upptagits å dithörande ritningar och
kostnadsförslag. Men då sedermera på Kongl. Maj:ts befallning förslag
llPP£j°i‘des till nya, fullt tidsenligt inrättade arkivbyggnader i Upsala
och Lund, hade i desamma äfven särskilda värmeledningar upptagits.
Af nämnda båda nybyggnadsförslag, som år 1898 framlagts för Riksdagen,
hade endast det för Lund afsedda af Riksdagen antagits. Ehuru Riksdagen
ej bifallit förslaget beträffande nytt arkivhus i Upsala, hade Riksdagen dock
beviljat ett anslag af 106,000 kronor, hvarför rikssalen i Upsala slott beräknats
kunna inredas till arkivlokal och förses med värmeledning. Vid
sådant förhållande syntes det riksarkivarien icke vara i sin ordning, om
arkivet i \ adstena, hvars inredande påbörjats men först under år 1899
hunne fullbordas, ensamt skulle sakna den fördel, som läge i en värmeledning.
Det vore billigt, att detsamma i nämnda hänseende likstäldes
med Upsala-arkivet, hvarmed det beträffande lokal blefve närmast jemförligt;
i den ena såväl som i den andra af dessa arkivlokaler komme att
finnas åtskilligt trämaterial, med afseende hvarå en värmeledning blefve
mera betryggande än kaminer, äfven om man inskränkte bruket af dessa
till vestibul och arbetsrum. På grund häraf hade riksarkivarien hemstält,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
195
det Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till anbringande af värmeledning
i Vadstena landsarkiv anslå nödiga medel, om hvilkas belopp
öfverintendentsembetets yttrande i sådant fall, enligt hvad riksarkivarien
antoge, komme att infordras.
Efter remiss hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat,
öfverintendentsembetet låtit från ingeniören Hugo Theorell, såsom i ämnet
sakkunnig, infordra förslag till uppvärmning af landsarkivet i fråga,
och hade embetet sedermera med skrifvelse den 22 nästlidne december till
Kongl. Magt öfverlemnat detta förslag, som förtydligats genom tre särskilda
ritningsblad och hvars utförande beräknats medföra en kostnad af
5,500 kronor. Förslaget åsyftade lokalernas uppvärmning med varmt
vatten enligt ett system, som bemälde ingeniör förklarat kunna med lätthet
införas och blifva enklast i skötseln, hvartill skulle kunna användas eu
vaktmästare eller gårdskarl med allenast omkring två timmars dagligt
arbete under den tid af året, då uppvärmning ifrågakomme. Öfverintendentsembetet
hade för egen del förordat samma förslag till antagande och
förty hemstält, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition om beviljande
af det för ändamålet behöfliga beloppet, 5,500 kronor. I sammanhang
dermed hade öfverintendentsembetet erinrat, att i det af Kongl. Maj:t
gillade kostnadsförslag för inredande af landsarkiv i Vadstena slott jemväl
funnes en post för anskaffande af tre jernkaminer, ämnade att uppställas
i de till expeditions- och arbetslokaler afsedda rummen, samt att dessa
kaminer, äfven om värmeledning komme till stånd, syntes böra anbringas
för att kunna användas i händelse af möjligen förekommande bristfälligheter
hos ledningen.
Under åberopande af hvad riksarkivarien och öfverintendentsembetet
i detta ärende yttrat och då det med afseende ej mindre å säkerhet mot
eldfara än äfven å anordnandet af arbetena i det ifrågavarande landsarkivet
vore synnerligen önskligt, att en tillfredsställande värmeledning anbringades
i arkivlokalerna, tillstyrkte departementschefen, som ej hade något
att erinra vid det af ingeniören Theorell uppgjorda förslaget, det Kongl.
Maj:t måtte af Riksdagen på extra stat för år 1900 äska ett anslag af
5,500 kronor till anordnande af värmeledning i de för landsarkivet i
Vadstena afsedda lokaler.
Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till anordnande af värmeledning
i de för landsarkivet i Vadstena afsedda. lokaler
bevilja på extra stat för år 1900 ett anslag af 5,500
kronor.
196
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Nationalmuseum.
itnielTkfntt- 54:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
industriella utskottet,
samlingar.
[40.]
att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar bevilja på extra stat för år
1900 ett anslag af 4,000 kronor.
Ang. anslag un 55:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för restaurering af
af tapr, t a flor tillhörande statens i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer och ä de
statens konst ^on9^- botten, företrädesvis Gripsliolni, befintliga konstsamlingar bevilja 25,000
“samlingar, kronor och deraf på extra stat för år 1900 anvisa 10,000 kronor.
[41.J Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att intendenten vid
nationalmuseum i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 september 189(i anfört,
bland annat, hurusom genom de åtgärder, som under de senare åren på
föranledande af den så kallade Gripsholmsföreningen vidtagits beträffande
Gripsholms slott och der förvarade konstsamlingar, nämnda slott blifvit
skyddadt mot eldfara och såväl in- som utvändigt till väsentliga delar
restaureradt, hvarjemte förevisningen af slottet ordnats på museivis.
Medel till bestridande af kostnaden för de med slottet vidtagna förändringar
hade utan något särskildt anslag från statsverket anvisats dels
af Hans Maj:t. Konungen personligen, dels af Gripsholms slott, dels ock af
Gripsholmsföreningen, genom hvilken för ändamålet aflemnats omkring
45,000 kronor. De anordnings- och kompletteringsarbeten, som numera
återstode, vore af den beskaffenhet, att de kunde efter hand, när tid
och tillgångar sådant medgåfve, bringas till utförande. Genom berörda
förändringar hade emellertid en omplacering af tafvelsamlingen blifvit
nödvändig. Plan för en sådan vore uppgjord och åtminstone till sina
hufvuddrag genomförd. Men vid tillämpningen visade det sig, att stor
brist på öfverensstämmelse mångenstädes rådde mellan taflorna och deras
omgifning. Denna senare hade genom de vidtagna restaureringsarbetena
blifvit mycket prydligare än förut, framför allt mera genomtänkt och
planmessig. Detta gälde ej blott rummens väggar, golf och tak, utan
äfven deras lösa inredning. Men mot den prydlighet, i hvilken slottet
och dess lokaler blifvit försatta, svarade ej tafvelsamlingens yttre skick.
Många af dukarne vore illa spända, målningen å dem vore fläckig och
delvis affallen, många hade kanske ej på ett eller två århundraden
blifvit fernissade, å en stor del saknades ramar eller vore dessa brist
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
197
fälliga. Enligt en på sommaren 1896 verkstäld undersökning vore af målningar,
som borde exponeras, 294 stycken i behof af en genomgripande
och 114 af en lättare restaurering, 181 stycken saknade ramar och å 188
behöfde ramarna repareras. Härtill komrae ytterligare ett femtiotal för
Gripsholmssamlingen afsedda eller lämpliga, ännu i nationalmusei förråd
befintliga dukar, hvilka just på grund af sitt mindre tillfredsställande skick
hittills ej kunnat med nämnda samling införlifvas. Gripsholmssamlingen
förtjenade också att på det omsorgsfullaste vårdas och bevaras. Det vore
den äldsta af våra offentliga samlingar så till vida, som redan år 1546
en samling här existerat, och antalet taflor hade vid Gustaf Hirs död
uppgått till omkring 400 nummer. Enligt den tryckta förteckningen af år
1883 räknade Gripsholmssamlingen 1,707 nummer och sedermera hade
den genom gåfvor och inköp vuxit med 105 nummer. Den hade sålunda
blifvit i sitt slag eu af de största i verlden. Ur rent konstnärlig synpunkt
vore samlingen naturligtvis ej så betydande, men som illustration till svensk
historia förtjenade den i rikaste mått fosterlandsvännens och forskarens
uppmärksamhet, och ur denna synpunkt begagnades den jemväl flitigt.
Äfven af öfriga staten tillhöriga konstföremål vore ett stort antal i
behof af förbättring. Bland de vid pass 5,000 nummer målningar (en af
C. Dahlgren nyligen skänkt större samling miniatyrer Häri ej inbegripen),
som stode under nationalmusei intendents tillsyn och vård, vore endast
omkring 1,500 upptagna i hufvudsamlingen i nationalmuseum. De öfriga
förvarades dels i museets förråd, dels å de kongl. slotten, dels ock i landsortsmuseer,
dit de såsom deposition öfverlemnats. Denna sistnämnda grupp
skulle lätteligen, till fromma för den allmänna bildningen, kunna ökas
genom ytterligare utflyttningar från hufvudsamlingen. Men en förutsättning
för att dessa depositioner skulle kunna blifva till gagn och glädje
vore, att de utlemnade konstföremålen befunne sig i ett prydligt och väl
vårdadt skick både hvad duk och ram beträffade.
Att tillgodose samtliga dessa behof läte sig emellertid, enligt intendentens
mening, icke göra med tillgängliga medel. Till konstsamlingarnas vård
och underhåll funnes å nationalmusei stat uppfördt ett ordinarie reservationsanslag
å 1,500 kronor, hvilket dock mer än väl erfordrades för museets
egen räkning, i det anslaget vore afsedt ej blott för målerisamlingen utan
jemväl för skulptur- och gravyrsamlingarna samt för bestridande af expenskostnader,
såsom omflyttningar, frakter m. m. Af de vid nationalmuseum
inflytande förevisningsmedel hade visserligen tidigare då och då smärre
belopp kunnat anvisas för talvel restauration er, men af dessa medel, hvilka
under åren 1891 —1895 i medeltal uppgått till 2,440 kronor och som visade
en bestämd tendens att sjunka, vore på förhand af Kongl. Maj:t
198
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
årligen anvisade 1,550 kronor och af nationalmusei nämnd 392 kronor,
hvarefter den lilla återstoden erfordrades för museets eget behof. Inkomsten
af Gripsholms slotts förevisning vore, jemlikt kongl. brefvet den 29
maj 1891, i främsta rummet beräknad till aflöning för slottets bevakningunder
förevisningstiderna.
Kostnaden för restaurering af ifrågavarande konstföremål ansåge intendenten
skola uppgå till omkring 42,000 kronor, deraf vid pass 28,700
kronor behöfde tagas i anspråk för å Gripsholms slott förvarade taflor.
Då emellertid arbeten af detta grannlaga slag ej kunde efter behag påskyndas,
vore hela beloppet ej på en gång nödvändigt utan kunde lämpligen
fördelas på en följd af år. Men för uppgörande af en arbetsplan,
liksom för arbetets jemna fortgång vore af vigt, att medel kunde påräknas
under några på hvarandra följande år. Det synnerligen dåliga skick, hvari
eu del af dessa taflor nu befunne sig, gjorde det dessutom högeligen ömkligt,
att arbetet påbörjades med det allra första, enär hvarje uppskof måste
anses menligt inverka på ifrågavarande konstföremåls bevarande. Intendenten
hemstälde derför, det Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska
för underhåll och vård af statens konstsamlingar i nationalmusei förråd,
i lanclsortsmuseer och å de kongl. slotten samt företrädesvis till restaurering
af målningar i Gripsholmssamlingen ett belopp af 25,000 kronor, att
utgå med 10,000 kronor för år 1898 samt med 5,000 kronor under hvart
och ett af de följande tre åren.
Nationalmusei nämnd, hörd öfver ifrågavarande framställning, hade i
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 oktober 1896 på de af musei-intendenten
anförda skäl i allo tillstyrkt bifall till hvad han hemstält. Om berörda
förhållanden hade intendenten i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september
1898 erinrat, med framhållande att det i hans förut omförmälda skrifvelse
af den 30 september 1896 påvisade behofvet af medel till restaurering af
förenämnda staten tillhöriga konstföremål fortfarande vore lifligt känbar!
Departementschefen hade ansett sig böra erinra, att angående disposition
af förevisningsmed el vid Gripsholms slott blifvit af Kongl. Maj:t den 26
februari 1897 bestämdt, att sedan alla kostnader vid förevisningarna blifvit
med förevisningsmedlen gäldade, den ena hälften af återstoden utaf dessa
medel Ange tillsvidare tillfalla Gripsholms slottskassa och den andra hälften
nationalmusei nämnd.
På grund af hvad sålunda förekommit och då ett uppskjutande af
ifrågavarande restaureringsarbeten, för hvilkas verkställande lämpliga personer
nu funnes att tillgå, skulle föranleda ökade kostnader för dessa
arbeten, hvilka med hänsyn till konstföremålens värde i konst- och kultur
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
199
historiskt afseende i allt fall enligt departementschefens åsigt icke kunde
underlåtas, har departementschefen hemstält, det Kongl. Maj:t måtte för
Riksdagen framlägga det förslag förevarande framställning innefattar.
Utskottet, som med hänsyn till det stora värdet af statens ofvan omförmälda
tafvelsamlingar finner önskvärd!, att erforderliga medel för taflornas
underhållande finnas tillgängliga, anser sig böra tillstyrka beviljande af
det utaf Kongl. Maj:t för ändamålet äskade anslag å 25,000 kronor; men
då genom den i ärendet förebragta utredningen icke blifvit visadt, att af
detta anslag, hvilket skulle fördelas på en följd af år, större belopp erfordras
för det första året än för de derpå följande, under hvilka, enligt hvad
intendenten vid nationalmuseum föreslagit, 5,000 kronor årligen borde utgå,
anser sig utskottet icke kunna förorda, att större belopp än det sistnämnda
anvisas för år 1900.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må för restaurering af tafior, tillhörande
statens i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer
och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga
konstsamlingar, bevilja 25,000 kronor och deraf på extra
stat för år 1900 anvisa 5,000 kronor.
56:o) 1 anledning af Kongl. Maj:ts
ställer utskottet,
derom gjorda framställning, hem-Ang-anslag för
bevakning af
nationalmusei
-
att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må för anordnande af nattlig bevakning vid [42.]
nationalmuseibyggnaden bevilja på extra stat för år 1900
ett anslag å 2,000 kronor.
57:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till inlösen af en ut&iAn9 an*iaatui
amanuensen F. R. Martin gjord samling orientaliska konstslöjd föremal p Ramling "w*"- extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 4,860 kronor. tainka icon»t
Enligt
hvad statsrådsprotokollet utvisar, har departementschefen vid
föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t anmält, att nationalmusei L
nämnd i skrifvelse den 4 november 1898 hos Kongl. Maj:t gjort framställning
om anvisande af ett extra anslag å 5,000 kronor till inlösen af
eu samling orientaliska konstslöjdföremål.
Till stöd för denna framställning hade nämnden i sin skrifvelse anfört,
hurusom berörda samling, hvilken någon tid varit utstäld i nationalmusei
konstafdelning, innehölle föremål af olika slag, hemförda från Centralasien,
200
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Konstantinopel och Egypten af amanuensen F. R. Martin. Samlingen, som
räknade omkring 100 nummer, visade prof på olika slag af teknik och
materialbehandling. Metallarbetet representerades genom ett större antal
föremål (49) af koppar, messing, brons, tenn och jern, förarbetadt till
kannor, fat, skålar, ljusstakar, lampställ, skriftyg m. m. af vexlande former
och dekorationssätt, till en del af hög ålder (1400-talet) och dyrbar beskaffenhet.
Jemte sitt material- och typvärde lemnade denna grupp en
god föreställning om olika förfaringssätt på metallteknikens område, såsom
smide, gjutning, drifning, gravering, ciselyr, inkrustering eller damascering
i guld och silfver, och måste ur alla dessa synpunkter anses synnerligen
lärorik i konstindustrielt hänseende.
Af keramiska föremål hade nationalmuseum redan tidigare förvärfvat
ett större antal prof på såväl äldre som moderna centralasiatiska lergodsföremål,
hemförda från Bokhara, Samarkand, Kokand, Taschkend in. fl.
orter af samme forskningsresande. Denna samling skulle kompletteras
genom åtskilliga uti nu ifrågavarande samling befintliga, från Mindre Asien
och Persien härstammande föremål, dels äldre från 1400-talet, dels nyare.
Deribland ville nämnden särskildt framhålla de s. k. Rhodosfajanserna,
värderade för sin lifliga dekoration och sina briljanta färger. Sistnämnda
art vore hittills i museet företrädd genom blott ett enda prof.
En mycket intressant och rikhaltig afdelning bildade de textila
arbetena från Persien och Mindre Asien (29 nummer). Deribland förekomine
ett par mattväfnader af hög ålder och egendomliga typiska mönster,
men äfven prof på andra äldre konstväfnader i silke eller ylle med rik
dekoration i figurala mönster samt ett antal märkliga broderier i olika
teknik, alla af anmärkningsvärd konstindustriel betydelse.
Till samlingen hörde vidare åtskilliga bokband, till en del omslutande
handskrifna och kolorerade texter, hvarjemte förekomme andra läderarbeten
i orientaliska mönster. Tillsammans lemnade de en god föreställning
om den för sin smakfullhet värderade bokutstyrseln i de muhammedanska
länderna och om lädrets användning derstädes för dekorativa ändamål.
Slutligen förekomme också några enstaka prof på föremål i annan
teknik än de förenämnda, såsom fönster med infattadt glas i geometriska
mönster samt en dörr, ornerad med upphöjda geometriska former i trä.
Museinämnden hade erinrat, hurusom den orientaliska konstslöjden i
våra dagar tilldragit sig mycken uppmärksamhet genom sin originalitet
och smakfullhet, genom omvexlingen i former och färger samt genom teknikens
egendomlighet, oftast förenad med omsorgsfullhet och soliditet i utförandet.
Bekantskapen med denna konstslöjd hade också utöfvat en
omisskänlig inverkan på den moderna europeiska ytmönsterdekorationen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
201
De utländska konstindustri samlingarna, jemväl i våra närmaste grannländer,
i Norge, Danmark och Finland, hade derför skaffat sig mer eller mindre
omfångsrika uppsättningar af dessa alster, och man sträfvade fortfarande
att öka deras antal. Äfven för fullständigandet af nationalmusei konstslöjdsamling
syntes en sådan samling som den nu ifrågavarande högst
önsklig. Det värde, hvartill densamma nummer för nummer blifvit uppskattad
af konstslöjdafdelningens amanuens doktor L. Looström, som under
en nyligen företagen resa i utlandet tagit kännedom om orientaliska föremål
och deras värde, uppginge enligt specifikation till 4,860 kronor eller
i rundt tal 5,000 kronor, för hvilket pris samlingen nu kunde erhållas.
Så vidt nu kunde bedömas, syntes prisen på liknande föremål vara i stigande,
och om ett tiotal af år blefve det antagligen svårare att för samma
pris hopföra en lika omfattande samling som den erbjudna. De medel,
öfver hvilka nämnden för inköp af konstindustriföremål förfogade, uppginge
endast till 2,000 kronor årligen, hvilken summa vore oafvisligen
nödvändig för de tillfälliga inköp, som tid efter annan kunde ifrågasättas;
och hade nämnden också år 1897 hos Kongl. Maj:t gjort framställning om
beloppets höjande.
Departementschefen har vidare erinrat, hurusom med anledning af
museinämndens sistberörda framställning i statsverkspropositionen till 1898
års Riksdag upptagits begäran om ett extra anslag för år 1899 af 8,000
kronor till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar.
Riksdagen hade emellertid ansett sig icke för det dåvarande böra
för ändamålet bevilja högre anslag, än som under de senare åren utgått,
eller 4,000 kronor. Då departementschefen på de af museinämnden nu
anförda skäl ansåge, att man ej borde låta gå sig ur händer det gynsamma
tillfälle, som erbjudit sig, att för måttligt pris förvärfva omförmälda
af amanuensen Martin gjorda samling ‘af konstslöjdföremål, tillstyrkte departementschefen,
det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa
medel till inlösen af ifrågavarande samling.
1 anslutning härtill hemställer utskottet,
att Riksdagen må, till inlösen af en utaf amanuensen
F. R. Martin gjord samling af orientaliska konstslöjdföremål,
på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af
4,860 kronor.
Bih. till Rikad. Rrot.899. 4 Sami 1. 1 Afd. 9 Häft.
26
202
Statsutskottets Utlåtande N-.o 9.
Lifrustkammaren.
Ang. anslag till
lifrustkammaren.
58:o) På grund af Kongl. Maj:ts i sådant afseende gjorda framställning
får utskottet hemställa,
[44.]
att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,
må på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 5,800
kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens
samlingar m. m.
Domkapitlens expeditioner.
Ang. anslag
för löneförbättring
åt
tjenstemännen
vid domkapitlens
expeditioner.
[45.]
59:o) Vidare hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för flere
föregående år egt rum, må på extra stat för år 1900 anvisa
ett anslag af 8,716 kronor för löneförbättring åt tjenstemännen
vid domkapitlens expeditioner.
Ang. anslag till 60*O
betäckande af * •
brister t domkapitlens
expeditionskassor.
[46.]
kollet (sid.
Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsproto163
och 164) anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, och i likhet med hvad för åren
1896, 1897, 1898 och 1899 egt rum, må på extra -stat
för år 1900 anvisa ett belopp af 5,000 kronor, för betäckande
af brister, som före år 1897 uppkommit i
domkapitlens expeditionskassor, i den mån de anmälas
och blifvit till siffran i behörig ordning faststälda.
! ti . '' t.; ■ ■ • ■ 11: ’ ‘! ■
Universiteten.
Ang. arfvode
åt en lärare i
jinsk-ugriska
språk vid universitetet
i
Upsala.
[47.]
61:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, till arfvode åt en lärare vid universitetet i
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
203
Upsala, som kan finnas villig och lämplig att derstädes
meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskildt
lappska och finska, på extra stat för år 1900 bevilja ett
anslag af 2,500 kronor.
62:o) Sedan Riksdagen år 1894 beviljat ett anslag af 36,000 kronor,W
för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska, lektorer t
franska och engelska språken samt af detta anslag för hvart af åren 1895, ursala1896,
1897, 1898 och 1899 anvisats 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu [48.]
föreslagit, att af omförmälda anslag måtte för år 1 900 anvisas återstående
6,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen inå till lektorer i tyska, franska och
engelska språken vid universitetet i Upsala på extra stat
för år 1900 anvisa 6,000 kronor.
63:o) På grund af Kongl. Mai:ts derom giorda framställning får ut-4”?- ™sla9Jär
_ . 7 ® o«/ r-v c? undervisningen
skottet hemställa, i geografi vid
att Riksdagen må för uppehållande af undervis- !JPsala
. . • u • r- • • • universitet.
ningen och examinationen i geograji vid universitetet i r ,q -i
Upsala, på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af *- • *J
1,000 kronor.
64:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning °ch/%: andag uu
under hänvisning till hvad i det under punkt 4:o) här ofvan upptagna bibiioteteket i
ärende af departementschefen anförts beträffande behofvet af anslag till
arfvode åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala, [50.]
hemställer utskottet,
att Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie
amanuenser vid universitetsbibliotetet i Upsala på extra
stat för år 1900 anvisa ett anslag af 3,500 kronor.
65:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att till fyllande af den4"^; analaatm
i t ° r *ii i t i i iri i nybyggnader
summa, som beräknats lör till- och ombyggnader samt dermed iörbundna m, m. vid
förbättringar vid akademiska sjukhuset i Upsala, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med framlagda ritningar och förslag, bevilja ett anslag af uP>ah.
293,835 kronor och deraf på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af [51.]
150,000 kronor.
204
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
öfver denna Kongl. Maj:ts framställning kommer utskottet att framdeles
under Riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen
anmäla.
66:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl. Maj:ts
‘en «. o!"pro- förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska fakuljess°r
i Lund teten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af 4,000
[52.] kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför tillgängliga;
och har sagda belopp anvisats för hvartdera af åren 1890 —1899. Då
medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet tillgå, har
Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1900 anvisa 4,000 kronor
till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten vid
universitet i Lund.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.
MUniversUtu ^:o) Sedan Riksdagen år 1895 för anställande under sex år vid uniidabnr
i * versitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken beviljat
Lund. ett anslag al 36,000 kronor, och deraf för hvartdera af åren 1896, 1897,
[53.] 1898 och 1899 anvisats 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riks
dagen
att af omförmälda anslag för år 1900 anvisa 6,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och
engelska språken vid universitetet i Lund på extra stat
för år 1900 anvisa 6,000 kronor.
Ang. arfvode ht 68:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom särskilt arftf.
CWiderberg J ° ^ e at docenten vid universitet i Lund Sven Otto Magnus Söderberg för
[54] ar ^ ''*^0 anvisa ett extra anslag å 3,000 kronor, med vilkor att Söderberg
under nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets i Lund historiska museum
samt mynt- och medaljkabinett.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande:
Pa tillstyrkan af den filosofiska fakultetens vid universitetet i Lund
humanistiska sektion hade det större akademiska konsistoriet derstädes hem
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
205
stält om inrättande vid universitetet af ett personligt extra ordinarie
professorsembete i nordisk arkeologi och fornnordisk språkkunskap för
docenten vid universitetet Sven Otto Magnus Söderberg, och kanslersembetet
hade tillstyrkt bifall till berörda hemställan.
Vid 1887 års riksdag hade i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
beviljats åt Söderberg ett särskilt arfvode för år 1888 af 1,500 kronor
med vilkor att Söderberg under sistnämnda år egnade sin tjenst åt universitetets
historiska museum och för detsamma utförde det arbete, som
det mindre konsistoriet, på förslag af museets föreståndare, funne skäl bestämma.
Vid 1888 års riksdag hade detta anslag beviljats jemväl för
derpå följande år. Sedan Söderberg förordnats till föreståndare för universitetets
historiska museum samt mynt- och medalj k abin ett, hade 1889 års
Riksdag för följande år anslagit åt honom ett belopp af 2,000 kronor med
vilkor att Söderberg derunder egnade sin verksamhet åt nämnda historiska
museum samt mynt- och medalj kabinett. Sistnämnda anslag hade sedermera
år efter år af Riksdagen beviljats.
I nu föreliggande fråga hade den humanistiska sektionen anslutit sig
till ett af professorn i nordiska språk K. F. Söderwall afgifvet yttrande af
följande innehåll:
Då vid 1877 års riksdag, i samband med adjunktsinstitutionens ombildning,
beslöts indragning af adjunkturen i nordiska språk, som vid universitetet
i Lund sedan år 1872 funnits vid sidan af den ordinarie professuren i
detta ämne, hade icke förekommit någon antydan om att adjunkturen skulle
vara öfverflödig. Af det yttrande af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
som åtföljde statsverkspropositionen till 1877 års riksdag, framginge
tydligen att endast otillräckligheten af de för omregleringen tillgängliga
medel hindrat framläggande af förslag om adjunkturens förändring till
extra ordinarie professur. Fn sådan förändring hade deremot beslutits i
fråga om motsvarande adjunktur i Upsala. Det kunde icke förnekas, att
i Lund ej mindre än i Upsala eu extra ordinarie professur i nordiska
språk vore behöflig. Detta behof hade ock erkänts dels af 1884 ars Riksdags
statsutskott, som haft att yttra sig med anledning af en väckt motion
om inrättande af en extra ordinarie professur i svenska språket vid universitetet
i Lund, dels ock af det större akademiska konsistoriet, som för
flera år sedan ingått med eu framställning till Kongl. Maj:t om proposition
till Riksdagen i enahanda syfte. Det afsedda önskningsmålet, förstärkning
af lärarekrafterna i nordiska språk, skulle i väsentlig mån ernås
genom inrättande af den nu ifrågastälda extra ordinarie professuren. Söderberg
både genom eu förtjenstfull författareverksamhet visat sig vara fullt
kompetent till en professur i nordiska språk och särskildt ådagalagt eu
206
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
synnerligen grundlig insigt i nordens gainla språk. Härtill komme den
gagnande verksamhet, Söderberg allt sedan år 1879 utöfvat såsom docent
i nordisk språkforskning, hvarjemte borde framhållas, att han vid åtskilliga
tillfällen haft förordnande att förestå professuren i nordiska språk och
fullgjort detta uppdrag på ett mycket tillfredsställande sätt. På det arkeologiska
området hade Söderberg inlagt framstående förtjenst såväl genom
en af kompetente domare fördelaktigt vitsordad författareverksamhet som
genom det utmärkta sätt, hvarpå han först som amanuens och sedan som
föreståndare vårdat sig om universitetets historiska samlingar. Söderberg
vore jemväl anstäld såsom docent i nordisk fornforskning. Utan tvifvel
skulle det för den arkeologiska forskningen vara af stort gagn, om åt
Söderberg kunde beredas en fast och tryggad ställning såsom den nordiska
arkeologiens målsman vid universitetet. Söderbergs framstående skicklighet
såväl i nordisk arkeologi som i fornnordisk språkkunskap kunde anses vara
styrkt, och en lärareplats i det ena af dessa båda ämnen läte ganska väl
förena sig med en sådan i det andra.
För egen del har departementschefen anfört att, ehuru han icke funne sig
för närvarande böra förorda inrättande vid universitetet i Lund af en personlig
extra ordinarie professur för docenten Söderberg, departementschefen
dock ansåge med afseende såväl å vigten af Söderbergs fortfarande anställning
vid universitetet som å hans långa och fö rtj eu stfulla verksamhet
derstädes, att Söderberg borde beredas något högre ersättning för sitt
arbete än som hittills kommit honom till del; och hemstälde departementschefen
derför, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att såsom särskilt
arfvode åt docenten Söderberg för år 1900 anvisa ett extra anslag
å 3,000 kronor, med vilkor att Söderberg under nämnda år egnade sin
tjenst åt universitetets i Lund historiska museum samt mynt och medaljkabinett.
Utskottet, som på grund af hvad i statsrådsprotokollet anförts anser
sig böra tillstyrka, att det arfvode, hvilket under en följd af år utgått till
docenten Söderberg, nu bestämmes till det af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjda
beloppet 3,000 kronor, hemställer,
att Riksdagen må såsom särskildt arfvode åt docenten
vid universitetet i Lund Sven Otto Magnus Söderberg
för år 1900 anvisa ett extra anslag å 3,000 kronor,
med vilkor att Söderberg under nämnda år egnar sin
tjenst åt nämnda universitets historiska museum samt
mynt- och medaljkabinett.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
207
69:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 58) har herr Ang. andag
R. Eklundh föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja ett anslag till belopp^T™*^^*
af 1,500 kronor på extra stat för år 1900 till aflöning åt en assistent i > matematik
matematik vid Lunds universitet med skyldighet att offentligt föreläsa tre
gånger i veckan.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.
Vid Lunds universitet egde ett förhållande rum, hvilket knappast
förekomme vid något annat universitet i Europa, nemligen att undervisningen
i en så vidsträckt vetenskap som matematiken måste skötas af en
enda ordinarie lärare. I Upsala funnes deremot utom den ordinarie professuren
i matematik äfven en extra ordinarie dylik, och äfven i Lund
hade fordom funnits en adjunktur i ämnet, hvilken först för några år
sedan, vid den siste innehafvarens bortgång, indragits.
Att detta nu omnämnda förhållande måste menligt inverka på undervisningen
i ämnet, vore uppenbart. Då, enligt universitetsstatuternas § 124,
den ordinarie professorns föreläsningar framför allt måste »afse lärjungarnes
sjelfständiga vetenskapliga utveckling», kunde desamma omöjligen på samma
gång- lämpas för de yngre, till universitetet nyss ankomne studenterna
eller ens röra sig inom områden, hvilka för desse vore tillgängliga. Att
saknaden af föreläsningar, lämpade just för desse yngres ståndpunkt och
behof, måste särskild! inom en vetenskap af så abstrakt natur som den
ifrågavarande försvåra deras arbete och sålunda förorsaka dem en ganska
betydande tidsförlust, behöfde ej påpekas.
Denna olägenhet kunde, enligt motionärens förmenande, i någon mån
afhjelpas och sålunda en vigtig förmån beredas dessa studerande genom
ett ringa anslag, uppgående till ungefär samma belopp som en extralärarelön
vid ett högre allmänt läroverk. Motionären ansåge sig derför
böra upptaga det af professorn i ämnet väckta samt af Lunds universitets
matematisk-naturvetenskapliga sektion och större konsistorium under år
1897 förordade förslaget om anställande af en biträdande lärare eller
assistent i matematik med uppgift att offentligt föreläsa tre gånger i
veckan och sålunda utfylla just den brist, som här framhållits.
Assistenter funnes redan förut i åtskilliga vetenskaper vid Lunds
universitet. Det skulle möjligen invändas, att deras uppgift ej vore att
föreläsa offentligt, utan att vägleda de studerande i sådana praktiska
öfningar, söm förekomme inom t. ex. fysik, mineralogi m. fl. vetenskaper.
Denna invändning vore till en början ej faktiskt rigtig; åtminstone
assistenten i mineralogi hade till sin uppgift bland annat just att föreläsa
offentligt. Och för öfrigt förekomme, af bekanta skäl, inom matematiken
ej sådana praktiska arbeten som inom de andra, nyss nämnda vetenska
-
208
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
perna; lärarens uppgift vore der framför allt att med det lefvande ordets
hjelp undanrödja de svårigheter, som mötte den studerande.
På grund af hvad i motionen blifvit anfördt, har utskottet funnit
det vara af behofvet påkalladt, att en assistent i matematik anställes vid
Lunds universitet särskildt för handledning af de yngre studerande, för
hvilka professorns i ämnet föreläsningar enligt universitetsstatuternas af
motionären anförda bestämmelse icke kunna anses vara afsedda; och har
derför utskottet, som icke haft annat att erinra emot motionärens förslag
att assistenten skulle vara skyldig att offentligen föreläsa tre gånger i
veckan, än att det möjligen med afseende på undervisningens behof kan
befinnas ändamålsenligt, att den föreslagna föreläsningsskyldigheten delvis
utbytes mot åliggande att på annat lämpligt sätt meddela undervisning
och handledning åt den studerande ungdomen, ansett sig böra hemställa,
att Riksdagen må, i anledning af herr Eklundhs
förevarande motion, på extra stat för år 1900 anvisa
ett anslag af 1,500 kronor till aflöning åt en assistent i
matematik vid Lunds universitet.
AnS.lönetillägg 70:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemdi
akademi- ,lt11 . , ,, ~ o j r-J »
kamreraren Ställer Utskottet,
O. O. Regnell.
[55.] att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart
och ett af åren 1892 —1899 egt rum, såsom personligt
lönetillägg för år 1900 åt akademikamreraren i Lund
Oscar Gerhard Regnell, på extra stal, för sistnämnda år
bevilja 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Ang. antiag till 71 :o) Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen att till arfvoden åt
''biblioteket i biträden vid universitetsbiblioteket i Lund på extra stat för år 1900
Lund. anvisa ett belopp af 2,500 kronor.
[56.] Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen
erinrat, hurusom allt sedan år 1886 på extra stat ett belopp af 1,500 kronor
utgått till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund.
Äfven för innevarande år vore ett anslag till enahanda belopp för ändamålet
anvisadt. Framställning vore nu af kanslern för rikets universitet gjord om
ett till 2,500 kronor förhöjdt extra anslag till dylika arfvoden för år 1900.
Denna framställning grundade sig på bibliotekariens vid universitetsbiblio
-
209
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
teket begäran om medel till arbetskrafternas ökande vid biblioteket. I
afseende å behofvet häraf hade bibliotekarien i en under nästlidna år till
det större akademiska konsistoriet i Lund aflåten skrifvelse yttrat bland
annat följande.
Erfarenheten hade under de senaste åren visat, att de lönlösa extra
ordinarie amanuensbefattningarna vid biblioteket numera ej vore synnerligen
eftersökta, och att de under senare tid derstädes anstälde extra ordinarie
amanuenserna icke funnit med sin fördel förenligt att tjenstgöra
någon längre tid. Visserligen hade universitetsbiblioteket förmånen att
bland sina lönlöse tjensteman räkna personer, som redan öfver ett årtionde
varit der anstälde och — ehuru delvis med längre och kortare tjenstledigbeter
— derstädes tjenst")ort dels af särskilda anledningar, dels af
rent intresse för saken. Men af de extra ordinarie tjensteman, som under
åren 1888 —1896 vunnit anställning vid universitetsbiblioteket, hade icke
någon qvarstannat i dess tjenst. Af yngre extra ordinarie tjensteman
egde biblioteket numera endast tre, antagne under åren 1897 och 1898.
Att ifrågavarande platser numera icke befunnes lockande berodde derpå, att
det arfvode, som kunde väntas såsom ersättning för det dagliga arbetet,
vore för knappt tilltaget, och att utsigterna till framtida befordran vore
ringa. För universitetsbiblioteket vore dessa extra biträden alldeles oumbärliga,
helst under dess nuvarande trångmål.
Efter en jemförelse mellan de belopp, som för enahanda ändamål
under de senare åren utgått vid kongl. biblioteket i Stockholm och universitetsbiblioteket
i Upsala samt vid universitetsbiblioteket i Lund, hade bibliotekarien
slutat med framställning om beredande af ett anslag för nästkommande
år till belopp af 2,500 kronor, att utgå till arfvoden åt extra
biträden vid biblioteket.
Den af bibliotekarien gjorda framställningen syntes departementschefen
mycket behjertansvärd. Samma behof, som föranledt en begäran
om ökning af anslaget till extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket
i Upsala — hvilken fråga departementschefen redan förelagt
Kongl. Maj:t, med hemställan om det hittills varande extra anslagets ökning
från 2,500 kronor till 3,500 kronor för år 1900 --- gjorde sig otvifvelaktigt
gällande äfven vid universitetet i Lund. Departementschefen tillstyrkte
derför, att Kongl. Magt måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvannämnda
innehåll.
•>
Med afseende å hvad statsrådsprotokollet i ärendet innehåller, har
utskottet, som, enligt hvad i punkt G-ko) här ofvan meddelats, ansett sig
höra tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag om ökning i anslaget till extra ordi
Jiih.
till liilcsd. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd.. 9 Väft. 27
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande Nio 9.
ilo
narie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala, funnit skäligt, att
nu förevarande anslag, hvilket under en följd af år utgått med 1,500
kronor, bestämmes till det af Kongl. Maj:t föreslagna högre beloppet 2,500
kronor; och får alltså utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må till arfvoden åt extra biträden
vid universitetsbiblioteket i Lund för år 1900 på extra
stat anvisa ett belopp af 2,500 kronor.
Ang. arfvode
åt en assistent
vid växtfysiologiska
laboratoriet
i Lund.
[57.]
72:o) Vidare hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må, i likhet med hvad för åren
1897, 1898 och 1899 egt rum, jemväl för år 1900 på
extra stat anvisa ett belopp af 1,500 kronor till arfvode
åt en assistent vid växtfysio Logiska laboratoriet vid botaniska
institutionen i Lund.
Ang. arfvode
åt eu instrumentmakare
vid fysiologiska
institutionen
i
Lund.
[58.]
73:o) På grund af Kongl. Majrts derom gjorda framställning får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare vid
fysiologiska institutionen i Lund för år 1900 anvisa ett
extra anslag af 500 kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Ang. anslag m 74:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom framstälda förslag,
Ot utskottet hemställa,
[59.] att Riksdagen må jemväl för år 1900 på extra stat
anvisa:
a) till arfvode åt en amanuens vid karolinska medikokirurgiska
institutets gynekologiska klinik 900 kronor; och
b) till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska
laboratorium 900 kronor.
Ang. anslag nu • 75:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
khnt:rrJår får utskottet hemställa,
sjukdomar. att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare åren
[60-] egt rum, må på extra stat för år 1900 anvisa:
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
211
a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800
kronor; och
b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm
2,800 kronor, att utgå under vilkor, att Stockholms stad
för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1000.
76:o) På grund af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning herxy-Ang. anslag för
Ställer Utskottet, o o mtenlkapliga
att Riksdagen, på sätt för de senare åren egt rum, ändamål.
må till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål [61.]
vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag för år
1900 af 1,500 kronor.
7 7 :o) Med
ställer utskottet,
anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hem- Ang. anslag
till materiel
för aftal
att
Riksdagen må för anskaffande och underhåll miatruka
“ . • • a •*• ••
af materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska in
stitutet
på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af
500 kronor.
78:o) Kongl. Majt har föreslagit Riksdagen att för anskaffande tillAng. anslag till
användning vid klinikerna å serafimerlasarettet af en fullständig s. k. åfmRsntRöntgen-apparat
jemte apparater för fotografering på extra stat för år 1900 genapparat.
bevilja ett belopp af 3,000 kronor. [63.]
Enligt hvad det i ärendet förda statsrådsprotokoll utvisar, har departementschefen
vid föredragning af ärendet inför Kongl. Maj:t anmält, att
kanslern för rikets universitet i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 november
nästlidna år, med öfverlemnande af en utaf lärarekollegiet vid karolinska
institutet hos kanslern gjord framställning, hemstält, att Kongl. Magt
måtte till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af 3,000 kronor till
anskaffande för klinikernas å serafimerlasarettet räkning samt uppsättning
derstädes af en fullständig s. k. Röntgenapparat jemte apparater för fotografering.
Den vid kanslerns skrifvelse fogade framställningen från lärarekollegiet,
hvilken framställning af kanslern åberopats till stöd för hans ofvanberörda
hemställan, hade innehållit hufvudsakligen följande.
Den märkvärdiga upptäckten af de så kallade Röntgen-strålarne både
redan funnit betydande användning inom medicinen. För eu säker och
noggran diagnos af munga kirurgiska sjukdomar, särskildt skador på ben
-
212
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
systemet och vissa främmande kroppars befintlighet i det inre af menniskoorganismen,
vore numera en undersökning medelst Röntgen-strålar nödvändig.
Mången gång torde brottstyckenas läge vid ett benbrott, skelettdelarnes
förhållande vid ledskador samt metalliska föremåls befintlighet
och exakta läge i kroppens inre endast genom Röntgen-belysning blifva
säkert bestämda, och det kirurgiska ingreppet kunde endast härigenom i
en del fall möjliggöras, i andra fall göras säkrare och för patienten lättare
än utan användandet af sådan belysning.
På invärtes medicinens område hade äfven vigtiga upplysningar vunnits
genom denna nya undersökningsmetod, och ännu återstode säkerligen
mycket att vinna. Man hade kunnat studera hjertats och de stora kärlens
förhållande vid en del sjukdomar inom nämnda organ. Äfven den kroniska
reumatismen och gikten hade blifvit indragna inom området för undersökning
medelst Röntgen-strålar. Till och med för botandet af vissa
sjukdomar hade Röntgen-belysning börjat användas.
Vid serafimerlasarettets kirurgiska klinik hade redan i flera fall, der
operation endast med ledning af Röntgenfotografi varit utförbar, sådan
anskaffats genom anlitande af en i hufvudstaden bosatt, med Röntgenfotografering
sysslande läkares hjelp. Men endast i ett fåtal af de fall,
der Röntgen-belysning varit erforderlig, hade sådan hittills kunnat användas,
dels på grund af dermed förenade kostnader, dels till följd af
omöjligheten att förflytta vederbörande patienter utom sjukhuset.
Under den första tiden efter den stora upptäcktens fullbordande hade
den ena förbättringen i fråga om instrumentelen följt hastigt efter den andra.
Det hade synts oklokt att under sådana förhållanden inköpa apparater,
hvilka inom några månader med visshet skulle vara föråldrade, och fördenskull
hade någon framställning om anslag för anskaffande af behöfliga
apparater hittills ej gjorts. Numera hade emellertid tekniken nått den
utveckling, att någon anledning icke funnes till sådan farhåga; och det
syntes derför vara hög tid, att klinikerna å serafimerla sar ettet, särskildt
den medicinska och den kirurgiska, så snart som möjligt komme i besittning
af en apparat för Röntgen-belysning.
På den medicinska klinikens laboratorium å serafimerlasarettet funnes
fullt lämpligt rum för en Röntgen-apparats uppställande och begagnande;
men kostnaderna för densammas anskaffande vore så stora, att de till
klinikerna anvisade årliga anslagen, utgörande 1,500 kronor för den medicinska
och 500 kronor för den kirurgiska kliniken samt afsedda för de
dagliga laborationsutgifterna, icke kunde bestrida nämnda kostnader. Deremot
syntes de med apparatens begagnande förknippade utgifterna kunna,
åtminstone tills vidare, af nämnda anslag bekostas. Enligt priskurant från
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
213
Voltohm Elektricitäts Gesellschaft i Munchen kostade en fullständig apparat
för Röntgenbelysning 2,123 mark. Härtill kornme utgifter dels för frakt
och uppsättning, hvilka kunde beräknas till 500 kronor, dels ock för anskaffande
af apparater för fotografering, Indika likaledes enligt lärarekollegiets
åsigt borde beräknas till 500 kronor. Alla för ifrågavarande ändamål
erforderliga kostnader kunde alltså beräknas till i rundt tal 3,000
kronor.
Då de ifrågavarande apparaterna, enligt hvad departementschefen ansåge,
skulle blifva af stort gagn icke blott för behandlingen af en del
sjukdomar, utan äfven för undervisningen och den vetenskapliga forskningen,
liar departementschefen, under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, hemstält,
att Kong!. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af förenämnda
innehåll.
På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må för anskaffande till användning
vid klinikerna å serafimerlasarettet af en fullständig sä
kallad Röntgen-apparat jemte apparater för fotografering
på extra stat för år 1900 bevilja ett belopp af 3,000
kronor.
som a
extra stat för är
79:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att till fyllande af brist, “”''i''1?
det allmänna matene lanslag et vid karolinska institutet uppstått, a brist i aii1900
anvisa ett belopp af 2,690 kronor.
I anledning af lärarekollegiets vid karolinska institutet derom gjorda ”VT.T''
framställning aflat Kongl. Maj:t till 1897 års Riksdag proposition angående L -J
dels höjning af institutets allmänna materielanslag från dess förutvarande
belopp 15,000 kronor till 18,500 kronor, dels ock anvisande af 2,850 kronor
till fyllande af brist, som å samma anslag uppstått under åren 1894 och 1895.
Denna framställning, i hvad den afsåg anslag till fyllande af berörda brist,
blef ock af Riksdagen bifallen. Beträffande deremot den samtidigt gjorda
framställningen om anvisande af förslagsanslag till täckande al brist,
som för åren 1896 och 1897 kunde uppkomma å berörda anslag, yttrade
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att han icke ansåge det
lämpligt att af Riksdagen äska fyllandet, af en brist, som ännu icke
kunde till siffran bestämmas, utan borde det öfverlemnas åt lärarekollegiet
att, sedan räkenskaperna för åren 1896 och 1897 afslutats, inkomma med
förnyad framställning i detta afseende. Med stöd åt detta uttalande har
lärarekollegiet på sill tid gjort framställning om fyllande af den under
214
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
år 1896 uppkomna bristen, 2,311 kronor 63 öre, hvartill äfven förra årets
Riksdag beviljade 2,300 kronor.
Nu bär lärarekollegiet, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet
meddelat, anhållit om anvisande på extra stat af medel för
täckande af den under år 1897 uppkomna bristen, hvilken, enligt hvad institutets
räkenskaper för nämnda år utvisade, utgjorde 2,689 kronor 69 öre.
Men denna siffra innehölle icke hela den under år 1897 uppkomna bristen.
Två poster, som tillhörde sistnämnda år, hade nemligen kommit att upptagas
i 1898 års räkenskaper. Detta vore förhållandet med tryckningskostnaden
för professorn E. A. Keys värdefulla och omfattande (204 qvartsidor)
arbete öfver kirurgiens historia i Sverige, hvilket under år 1898 tryckts
och utgifvits vid inbjudningen till extra ordinarie professorn J. H. Åkermans
installation. Tryckningskostnaden för detta arbete belöpte sig till
1,613 kronor. Äfven tryckningskostnaden för den samtidigt utgifna inbjudningsskriften
till extra ordinarie professorn E. W. Welanders installation,
belöpande sig till 78 kronor, hade blifvit uppförd i 1898 års räkenskaper,
ehuru den tillhörde år 1897.
Lärarekollegiet hade derför hemstält, att framställning måtte göras hos
Riksdagen om anvisande af 4,380 kronor 69 öre till fyllande af berörda
brist.
Vid öfverlemnandet af denna lärarekollegiets anhållan hade kanslersembetet
framhållit, hurusom, i följd af institutets under de senare åren
alltmera omfattande verksamhet, utgifterna å det allmänna materielanslaget
stegrats, och hvilka olägenheter eu årligen återkommande brist i detta
anslag förorsakade; och hade kanslersembetet med anledning häraf tillstyrkt,
att det af lärarekollegiet begärda beloppet till bristens täckande måtte hos
Riksdagen äskas.
För egen del har departementschefen, då frågan om betäckande af
den del af den angifna bristen, som afsåge poster, ingående i 1898 års
räkenskaper, icke lämpligen syntes böra göras till föremål för ompröfning,
innan sistnämnda års räkenskaper behörigen afslutats, hemstält, att
Kongl. Mej:t, på grund åt hvad i ärendet förekommit, måtte föreslå Riksdagen
att till fyllande af den brist, som å karolinska institutets allmänna
materielanslag enligt 1897 års räkenskaper uppstått, å extra stat för år
1900 anvisa ett jemnadt belopp af 2,690 kronor.
Utskottet, som åren 1897 och 1898 tillstyrkte bifall till de under
nämnda år af Kongl. Maj:t begärda anslag till täckande af den för åren
1894—1896 i karolinska institutets å ordinarie stat uppförda allmänna
materielanslag uppkomna brist, anser sig icke heller böra afstyrka be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
215
viljande af det nu äskade anslaget, men vill i sammanhang härmed erinra
derom, att Riksdagen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 maj 1898
uttalat den mening, att, sedan 1897 års Riksdag i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition höjt det ordinarie materielanslaget till 17,500 kronor,
det borde kunna med visshet antagas, att någon brist å anslaget under
år 1898 och derpå följande år icke skulle uppstå.
Under hänvisning till det af 1898 års Riksdag sålunda gjorda uttalande,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, till fyllande af brist, som å
karolinska institutets allmänna materielanslag uppstått
under år 1897, å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp
af 2,690 kronor.
Allmänna läroverken och pedagogierna.
80:o) Med anledning Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem-''4»?- andag tf,
till
ställer utskottet,
att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt
lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna,
att utgå efter samma grunder som för innevarande år,
på extra stat för år 1900 anvisa enahanda belopp, som
för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt, eller
429,725 kronor.
tillfällig löneförbättring.
[65.]
81 :o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och-4»?- täckande
under hänvisning till hvad departementschefen i det under punkt 14 fila au Te''
bä r ofvan upptagna ärende anfört, hemställer utskottet, allmänna lära
verken
m. in.
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa:
a) till betäckande af brist å det gemensamma reservationsanslaget
till de allmänna läroverken för år 1898 ,
84,000 kronor och för år 1899 105,000 kronor, eller
tillhopa 189,000 kronor; samt
b) till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare
vid de allmänna läroverken 128,000 kronor.
Vid bifall till hvad under punkt b) här ofvan äfvensom under punkt
16:o) i detta utlåtande af utskottet föreslagits, kommer anslaget till »arf
-
216
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
voden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken»
att i 1900 års riksstat uppföras med ett belopp af 131,800 kronor.
Högre lärarinneseminariet.
Ang. anslag till 82:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem
*''förbättring
" Ställer Utskottet,
rly -i att Riksdagen må för beredande åt lärare och
^ lärarinnor vid högre lärarinneseminariet af tillfällig löne
förbättring
jemväl för år 1900, att utgå efter samma
grunder som den för innevarande år beviljade, för år
1900 på extra stat anvisa enahanda belopp som för år
1899, eller 3,250 kronor.
Ang. anslag till 83:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit,
dTliZie.^lThem ställer utskottet:
a) att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af
den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinneseminariet
på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 3,000
kronor; samt
b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt undervisning
i huslig ekonomi vid seminariet och dermed förenade
normalskolan för flickor på extra stat för år 1900
anvisa ett belopp af 5,000 kronor.
tcursen sann
undervisning i
huslig ekonomi
vid seminariet.
[68.]
Folkundervisningen.
Om anord- 84:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande af
"aiitiidåLcrparallelklasser vid två folkskolelärareseminarier på extra stat för år 1900
par
vid må folk- bevilja ett anslag af 19,400 kronor.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll bär departementschefen er
-
seminarier.
rgg i inrat, hurusom vid 1897 års riksdag uti en inom Riksdagens Andra Kammare
väckt motion hemstälts, att Riksdagen måtte ingå till Kongl. Maj:t
med anhållan, att Kongl. Maj:t ville låta fortast möjligt utreda, i hvad
mån ökade tillfällen till undervisnings erhållande vid rikets folkskolelärareseminarier
erfordrades för beredande af tillgång på tillräckligt antal
sökande till lediga lärareplatser, samt att Kongl. Maj:t ville till näst derpå
följande Riksdag inkomma med sådant förslag till seminariernas utvidgning,
hvartill den föranstaltade utredningen kunde föranleda.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
217
Till stöd för sin motion hade motionären anfört, bland annat, att under
de senare åren ofta hade försports klagomål öfver brist på folkskolelärare,
och att icke sällan hade inträffat, att lärareplatser förnyade gånger måst
förklaras lediga i brist på sökande, eller att platser måst besättas efter
ofullständiga förslag, enär ej tre sökande funnits att uppföra å förslag till
hvarje plats. Synnerligen stora svårigheter funnes ock att vid sjukdomseller
andra förfall för ordinarie lärare erhålla kompetenta lärare till vikarier
vid folkskolorna. Detta ogynsamma förhållande hade äfven påpekats
såväl i pedagogiska som andra tidningar, och det hade påyrkats, att åtgärder
för detsammas afhjelpande ofördröjligen måtte vidtagas.
Motionen hade remitterats till Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1,
som efter verkstäld utredning hemstält, att motionen ej måtte föranleda
till någon kammarens åtgärd, enär alla tecken antydde, att bristen blott
vore tillfällig och på väg att upphöra, och då slutligen, om lärarebristen
mot förmodan skulle få en mera stadigvarande natur, det ganska säkert
kunde antagas, att Kongl. Maj:t skulle utan någon särskild skrifvelse från
Riksdagens sida vidtaga sådana åtgärder, att folkundervisningen kunde
behörigen upprätthållas med examinerade lärarekrafter.
Andra Kammaren hade bifallit utskottets förslag.
Då det emellertid allt fortfarande klagats öfver svårigheter att erhålla
kompetenta personer till vikarier, när läraretjenst af eu eller annan anledning
vore ledig, äfvensom här och der öfver bristen på sökande till ledigförklarade
befattningar, helst vid flyttande skolor, hade, enligt hvad departementschefen
vidare meddelat, domkapitlen och Stockholms stads konsistorium
i skrifvelse den 13 juni 1898 anmodats att före den 15 september 1898
inkomma till ecklesiastikdepartementet med yttranden, huruvida brist å
lärare och lärarinnor vid folkskolan förefunnes inom de särskilda stiften
och Stockholms stad samt att dervid, om sådan brist egde rum, efter
vederbörande seminarierektors hörande afgifva förslag om, huru bristen
lämpligast skulle kunna afhjelpas.
Sedan folkskoleinspektörerna, öfverstyrelsen öfver Stockholms stads
folkskolor med flere myndigheter blifvit i ärendet hörda, hade domkapitlen
och Stockholms stads konsistorium inkommit med de infordrade yttrandena.
Af dessa framginge, att brist på lärare vid folkskolan framträdt inom
Upsala, Yesterås, Göteborgs, Kalmar, Hernösands och Visby stift, och att
denna visat sig dels deruti, att endast en eller två behöriga sökande, ja,
stundom ingen, anmält sig till ledigförklarad plats, samt att det år efter
år blifvit allt svårare att anskaffa examinerad vikarie, då tjenst varit ledig
eller tjenstinnehafvare af en eller annan anledning varit förhindrad att
sjelf sköta sin befattning, hvadan man måst åtnöja sig med pensionerade
Bill. till Rikta. Prot. 1899. 4 Samt. 1 Afl. 9 Raft. 28
218
Statsutskottets Utlåtande K:o 9.
folkskolelärare, sraåskolelärare, småskolelärarinnor eller andra personer, som
saknat föreskrifven kompetens för att sköta befattningen.
Folkskoleinspektörerna i Strengnäs stift hade vitsordat, att en verklig
brist på lärarekrafter vid folkskolan under de senaste åren framträdt inom
såväl Södermanland som Nerike, men stiftets domkapitel hade ansett sig
detta oaktadt icke kunna konstatera en allmännare brist på lärare och
lärarinnor vid folkskolorna inom stiftet.
Af folkskoleinspektörerna inom Karlstads stift hade två uppgifvit, att brist
på lärare och lärarinnor förefunnes inom deras inspektionsområden, såsom
bevis hvarpå den ene af inspektörerna anfört, att tvenne nyinrättade läraretjenster
ej kunnat tillsättas, att vid inträffande ledigheter, helst vid flyttande
skolor, ingen sökande anmält sig, utan hade man måst betjena sig
dels af ålderstigna pensionerade lärare, dels af oexaminerade personer,
hvilkas lämplighet blott i nödfall kunnat godkännas, samt att stundom
skolor måst under halfva år ligga nere. Stiftets domkapitel hade dock
förmenat, att bristen på sökande till lärarebefattningar vore till den grad
obetydlig, att några utomordentliga åtgärder för dess undanrödjande icke
syntes vara af behofvet påkallade.
Domkapitlet i Skara hade ansett, att någon, om än hittills ringa, brist
på folkskolelärare yppat sig inom stiftet.
Domkapitlet i Linköping hade förmenat, att tillgången på lärarekrafter
för folkskolan icke vore så riklig, som de för handen varande förhållandena
kunde göra önskvärdt.
Domkapitlet i Vexiö hade hållit före, att den nuvarande knappa tillgången
på lärare vore tillfällig och öfvergående, i samma mån som efterfrågan
af lärare blefve allt mer känd.
Domkapitlet i Lund hade yttrat, att med skäl ej kunde påstås, att
brist på lärare inom stiftet förefunnes.
Stockholms stads konsistorium hade uppgifvit, att inom Stockholms
stad vore tillgången på lärare och lärarinnor riklig.
Deremot hade åtskilliga af dem, som i ärendet afgifvit yttrande, framhållit
att brist på folkskolelärare nu förefunnes och att denna hotade att
under den närmaste framtiden blifva allt större, dels emedan många pensionsberättigade
lärare, som stått qvar vid tjensten under afvaktan på, att deras
pensioner skulle komma att utgå med högre belopp, nu, sedan högre
pensioner blifvit dem tillförsäkrade, sannolikt komme att taga afsked, dels
derför att folkskolelärarne i allmänhet ej skulle hädanefter så länge som
hittills stå qvar vid sina befattningar efter uppnådd pensionsålder och dels
slutligen enär under den närmaste framtiden årligen flera nya folkskole
-
Statsutskottets Utlåtande N:o !).
219
läraretjenster än hittills sannolikt komme att inrättas, helst i Norrland,
der folkskoleväsendet för närvarande vore stadt i stark utveckling.
Af de infordrade utlåtandena framginge, enligt departementschefens
mening, att under den senaste tiden brist på folkskolelärare yppat sig inom
största delen af landet.
Detta bekräftades ock af följande tabell, hemtad hufvudsakligen från
Riksdagens Andra Kammares första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 22
vid 1897 års riksdag och sedermera inom ecklesiastikdepartementet öfversedd
och fullständigad.
År
Det
ärliga behofvet af nya lärare
Det arliga
tillskottet
af nya
lärare
Öfver- skott (+)
eller
brist (—)
Nyinrättade,
för folkskole- lärare af9edda
tjenster
Till pensions- staten öfver- ilyttade
lärare
Genom döden
eller af aunan
anledning
afgångna
lärare
Sömma
1887
123
49
55
227
303
+ 76
1888
78
. 67
67
212
324
+ 112
1889
73
69
61
203
300
+ 97
1890
101
73
77
251
251
± 0
1891
129
72
67
268
218
— 50
1892
106
84
78
268
190
- 78
1893
112
72
86
270
202
- 68
1894
114
74
65
253
210
— 43
1895
123
67
73
263
244
- 19
1896
126
75
80
281
265
- 16
,
1,085
702
709
2,496
2,507
+ 11 |
Under ifrågavarande år hade sålunda, enligt ofvanstående utredning,
från seminarierna utexaminerats 1 1 lärarekandidater mer, än som behöfts
för att med behöriga personer besätta både under dessa år nyinrättade
tjenster och de befattningar, som under samma tid blifvit lediga derigenom
,att deras innehafvare antingen öfverflyttats till pensionsstaten eller
genom döden eller af annan anledning afgått från sina tjenster. Deraf följde
dock ej, att antalet af de lärare, som under denna tid sökt anställning
vid folkskolan, varit tillräckligt för att motsvara behofvet. Det förhölle
sig deremot så, att under de år, som vore i fråga, antalet nyinrättade och
ledigblifna tjenster varit större än antalet af de lärare, som derunder
220
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
ingått i folkskolans tjenst. Många af dem, som vid seminarierna under
ifrågavarande tid utexaminerats, hade nemligen tagit anställning vid högre
flickskolor, döfstumskolor (under åren 1887—1896 ej mindre än 48), seminariernas
öfningsskolor, samt vid af stat, landsting eller enskilda anordnade
seminarier för bildande af småskolelärare och -lärarinnor in. in. Dessutom
hade en och annan efter vid seminariet aflagd examen ej egnat sig åt
lärareverksamhet af något slag.
Under de år, hvarom nu vore fråga, hade sannolikt minst 100 af dem,
som under samma tid tagit afgångsexamen vid seminarierna, ej ingått i
folkskolans tjenst.
Antalet under åren 1887 — 1896 nyinrättade och ledigblifna tjenst»''
hade sålunda med minst 89 öfverskjutit antalet af de lärare, som under
samma år sökt platser vid folkskolan.
Men äfven om under ofvannämnda år lika många utexaminerade
folkskolelärare hade sökt anställning vid folkskolan som antalet af de
under samma tid nyinrättade och ledigblifna tjenst»'', hade man dock ej
erhållit behöfliga lärarekrafter. Man behöfde nemligen ett antal examinerade
lärare äfven för att användas som vikarier, när ordinarie tjenstinnehafvare
af sjukdom eller annan anledning vore förhindrade att sjelfve
sköta sina befattningar.
Under förra delen af det tidsskede, redogörelsen omfattade, hade ej
klagats öfver bristen på kompetenta vikarier. Detta hade antagligen
kommit sig deraf, att under den förra delen deraf funnits tillgång på
examinerade lärare, hvilka ännu ej fått ordinarie beställningar. Men
småningom hade antalet af dylika lärare aftagit, och från och med år
1895, då kong! kungörelsen den 1 juli 1894 angående aflönande i vissa
fall af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,
som af sjukdom urståndsattes att sköta sin tjenst börjat tillämpas, hade
bristen på kompetenta vikarier blifvit rätt känbar. Förut hade man, när
ordinarie lärare på grund af sjukdom ej kunde sköta sin tjenst, vanligen
antingen för en tid afbrutit skolarbetet eller ock låtit eu lärarinna med
småskolelärarebildning öfvertaga ledningen deraf. Endast undantagsvis
hade man anskaffat behörig vikarie. Efter den nya förordningen måste
man, så vidt ske kunde, anskaffa kompetent vikarie, om man nemligen
ville komma i åtnjutande af statsbidrag till vikariens aflönande.
Såsom bidrag till aflöning af vikarier för sjuka ordinarie folkskolelärare
hade, enligt till ecklesiastikdepartementet inkomna uppgifter, för år 1895
utbetalats ett belopp af 42,245 kronor 94 öre, för år 1896 45,671 kronor
55 öre och för år 1897 51,847 kronor 61 öre. Antoge man, att en vikarie
tjenstgjorde för samma sjuke lärare under en termin (eller omkring 4
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
221
månader), hade antalet vikarier under år 1895 uppgått till omkring 106,
år 1896 till omkring 114 och under år 1897 till omkring 129. Till en afsevärd
del af de lediga vikariatsbefattningarna hade, såsom framginge äfven
af de i ärendet infordrade utlåtandena, ej behöriga personer kunnat anskaffas,
utan man hade måst hjelpa sig med gamla pensionerade folkskolelärare,
småskolelärare och -lärarinnor samt till och med personer, hvilka saknade
all slags lärarebildning.
Att lärarebrist förefunnits vid slutet af år 1896 framginge enligt
departementschefens förmenande tydligt af hvad förut blifvit anfördt.
Under år 1897 hade förhållandena ej förbättrats. Under nämnda år
hade visserligen vid seminarierna utexaminerats 299 elever, men af
dessa hade sannolikt högst 290 ingått i folkskolans tjenst. Nämnda 290
lärarekandidater hade ungefär motsvarat de under året nyinrättade och
ledigblifna tjensterna. Dessa hade nemligen uppgått tillsammans till 288.
Dessutom hade antalet vikarier ökats med 15.
För afhjelpande af bristen hade föreslagits, att i seminarierna skulle
intagas större antal elever, än nu vanligen vore fallet. Visserligen vore klassrummen
i vissa seminariebyggnader så små, att de ej kunde rymma flera
elever, än som der inskrifvits, men, hade man anmärkt, i andra åter kunde
man bereda utrymme åt ett större antal elever, än man för närvarande
ansåge sig der böra mottaga.
Med afseende på detta förslag erinrade departementschefen derom, att
under åtskilliga år före utgifvandet af seminariestadgan den 29 januari
1886 vid seminarierna intagits större antal elever, än som nu syntes vara
lämpligt. Då detta haft till följd, att seminarieelevernas utbildning, särdeles
i praktiskt hänseende, ej blifvit tillfredsställande, samt att arbetet å
seminarierna kommit att ega rum under ogynsamma sanitära förhållanden,
hade i nämnda stadga föreskrifvits, att i hvarje seminarieklass ej borde
intagas större antal elever, än behörig hänsyn till lärjungarnes helsa och
ordentliga undervisning medgåfve.
Med tillämpning af denna föreskrift ansåge departementschefen, att
med den anordning, seminarierna för närvarande hade, i hvar och en af
samtliga seminariernas klasser sammanräknadt ej borde mottagas mer än
omkring 300 elever.
Under nu pågående läsår vore i seminarierna inskrifna uti första klassen
310, i andra 308, i tredje 303 och i Ijerde 300 elever. Men man både
kommit till så högt antal endast derigenom, att man vid vissa seminarier,
på grund af den rådande lärarebristen, intagit flera elever, än man från
undervisningens synpunkt borde hafva gjort.
Det hade uppgifvits, att man vid seminarierna skulle kunna årligen
222
Statsutskottets Utlåtande N:o !).
mottaga ända till 330 elever. Plats kunde nog, enligt departementschefens
mening, beredas åt så många, men man kunde ej gifva dem tillbörlig utbildning
eller förekomma, att de finge arbeta under för deras helsa menliga
förhållanden, hvartill komme, att barnen i de med seminarierna
förenade öfningsskolorna, i hvilka seminarieeleverna skulle öfvas att undervisa,
inåsté taga skada af de talrika praktiska öfningar, som i skolorna
måste anställas, då ett så stort antal seminarieelever der skulle erhålla
tillbörlig handledning och öfning uti undervisningskonsten.
Slutligen har departementschefen fäst uppmärksamheten derpå, att,
under antagande att folkskolan under de närmast följande åren komme
att utveckla sig i samma förhållande som under de närmast föregående,
hvilket man ju hade all anledning att förmoda, lärarebristen ej skulle
afhjelpas, äfven om från seminarierna årligen utexaminerades till och med
330 elever.
Ett annat förslag till lärarebristens afhjelpande vore att höja de stipendier,
som utbetalades af statsmedel till behöfvande, skickliga seminarieelever.
Härigenom skulle man förmå flera unga män och qvinnor än
hittills, och särskildt mer begåfvade sådana, att söka inträde vid seminarierna.
Det syntes departementschefen dock ej af nöden påkalladt att
höja stipendierna för att få tillräckligt antal inträdessökande, då antalet
af dem, som sökte inträde vid ifrågavarande läroanstalter, vore mycket
större än antalet af dem, som i dessa kunde intagas. Så hade år 1895
anmält sig till inträde vid seminarierna 752 och intagits 372, år 1893
hade motsvarande tal varit 793 och 332, år 1897 847 och 333 samt år
1898 794 och 344.
Som medel för att afhjelpa lärarebristen särskildt i Karlstads stift hade
förordats, att man borde arbeta på, att de der befintliga flyttande skolorna
förändrades till fasta.
Härigenom skulle man visserligen kunna åstadkomma, att flera och
bättre sökande anmälde sig till de inom stiftet lediga lärareplatserna, men
å andra sidan skulle derigenom ett ännu större antal lärare behöfva årligen
utbildas för att motsvara behofvet.
Domkapitlet i Hernösand hade angående lärarebristens afhjelpande
inom stiftet yttrat, bland annat, att det icke tvekade att såsom det verksammaste
medlet för ändamålets vinnande föreslå, att statsbidragen för
aflönande af folkskolelärare i detta stift ytterligare höjdes, och såsom skäl
härför framstält, att folkskolelärarelönerna å de flesta orter inom stiftet
beredde sina innehafvare mindre god bergning än i sydligare delar af
landet samt att, särskildt i de öfre delarne af stiftet, hvarest skolorna ofta
flyttade mellan från hvarandra vidt skilda rotar, folkskolelärarens arbete
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
223
måste anses mera mödosamt än annorstädes. Äfven det hårda klimatet och
den isolering, som bosättande der medförde, afskräckte platssökande från
att vända sig till stiftets nordliga trakter.
Med afseende härpå ville departementschefen fästa Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet derpå, att folkskolelärare i åtskilliga af vårt lands mellersta
och sydliga trakter arbeta under lika ogynsamma förhållanden som
mångenstädes i Norrland; att en stor del lärare vid norrländska folkskolor,
särdeles i sådana orter, der större industriel verksamhet egde
rum, hade högre löner, än lag föreskrefve, samt att beträffande stiftets
nordligaste delar staten bidroge till folkskoleväsendets underhåll och utveckling
så rikligt, som åtminstone för närvarande billigtvis kunde begäras.
Med dem, som ansåge, att lärarebristen borde afhjelpas genom att göra
det lättare för något äldre, samvetsgranna och dugande lärare och lärarinnor
i s. k. mindre folkskolor att erhålla rätt att söka och innehafva
ordinarie befattning vid folkskola, kunde departementschefen ej instämma.
Redan nu erhölle förtjenstfulla lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor
och småskolor, med eller utan vilkor att genom vid seminarium
aflagdt prof visa sig ega erforderliga insigter och tillbörlig undervisningsskicklighet,
rätt att söka och innehafva ordinarie läraretjenst vid folkskola,
men att begagna dispensrätten i så vidsträckt omfattning, att den nu rådande
lärarebristen derigenom väsentligen afhjelptes, ansåge departementschefen
ej vara förenligt med omsorgen om folkskolans bästa.
Ej heller ansåge departementschefen sig kunna förorda, att enskilda
lärare och lärarinnor skulle få rätt att vid sina skolor mot ett visst
arfvode för elev utbilda lärarekandidater, hvilka sedan skulle undergå
pröfning inför af staten utsedda censorer. Det syntes departementschefen
nemligen, att den enskilde läraren ej hade hvarken de insigter, den tid
eller de hjelpmedel, som erfordrades för att utbilda dugande folkskolelärare.
Dessutom skulle en sådan anordning hafva med sig faran, att
läraren läte lärarekandidaten undervisa i skolan på egen hand mer, än som
för barnens undervisning och uppfostran vore gagneligt.
Ett annat förslag, som framstälts till lärarebristens afhjelpande, vore,
att ett nytt seminarium skulle anordnas; enligt ett annat åter borde två
seminarier — ett manligt och ett, qvinligt — inrättas, och man hade
till och med nämnt vissa städer såsom lämpliga platser för* de nya seminarierna.
Men då det ännu ej kunnat utredas, hvarken hvar de ifrågasatta läroanstalterna
lämpligast borde förläggas, eller hvilka kostnader deras inrättande
skulle medföra, och då det vore af nöden påkalladt, att, så fort ske
kunde, något gjordes för den öfverklagade bristens undanrödjande, ansåge
224
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
departementschefen, att någon annan åtgärd borde vidtagas, hvarigenom
man så fort som möjligt kunde bereda tillfälle för flera än hittills att
förvärfva för inträde i folkskolans tjenst föreskrifven behörighet, utan att
derigenom inrättandet af nya seminarier, när tiden dertill syntes vara
inne, på något sätt försvårades. Närmast till hands syntes då vara att, i
öfverensstämmelse med hvad från flera håll påyrkats, med början af nästa
läsår vid två af de nuvarande seminarierna anordna en parallelklass till
den första klassen. Efter fyra år kunde man då från seminarierna utexaminera
omkring 50 elever mer än för närvarande.
Vid de seminarier, der paradelklasser skulle inrättas, borde ock,
enligt departementschefens åsigt, i samband dermed öfningsskolan utvidgas
med en ny afdelning, helst med en »folkskolans högre afdelning», på det
man måtte blifva i tillfälle att fördela de praktiska öfningarna mellan flera
klasser och derigenom så mycket som möjligt hindra nämnda öfningars
menliga inverkan på undervisningen i skolan. Härigenom skulle man ock
vinna den stora fördelen, att seminariets elever finge under utbildningstiden
göra bekantskap med och öfva sig att undervisa i eu fullständig folkskola.
Seminariernas öfningsskolor hade hittills saknat en högre afdelning,
enär, då de inrättats, en sådan ännu icke varit i folkskolestadgan omförmäld.
Först sedan de ifrågavarande öfningsskolorna blifvit försedda med
en dylik, kunde man fullständigt ställa sig till efterrättelse den föreskriften
i seminariestadgan, att de praktiska öfningarna borde sättas i nära samband
med öfningsskolans läroplan och så ordnas, att eleverna vunne
grundlig kännedom af den undervisningsmetod, som vore den lämpligaste
för hvarje läroämne och för lärjungar på olika utvecklingsstadier.
För anordnande af parallelklasser mötte emellertid svårigheten att i
seminariebyggnaderna anskaffa rum för den nya seminarieklassen och den
nya afdelningen af öfningsskolan. För att få utrymme för dessa, blefve
det, enligt departementschefens mening, nödvändigt att antingen utvidga
befintligt seminariehus genom tillbyggnader eller uppföra ännu en byggnad
på vederbörande seminarietomt,. I denna skulle då, der så funnes behöflig!,
kunna inrymmas lokaler för undervisningen äfven i teckning, slöjd och
gymnastik.
När seminariebyggnaderna uppfördes, hade man ej anordnat särskilda
lokaler för undervisningen i slöjd, ty detta ämne hade ännu ej varit upptaget
på seminariernas arbetsordning. Nu vore emellertid slöjd ett obligatoriskt
läroämne vid ifrågavarande läroanstalter. Vid de qvinliga seminarierna
meddelades undervisning deri gemenligen i de vanliga klassrummen,
hvilket utan större olägenhet kunde ske, så länge undervisningen vore begränsad
till det omfång, som för närvarande vore föreskrifvet. Vid några
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
225
af de manliga seminarierna hade man för slöjdundervisningen inredt lokaler
i seminariehusets källarvåning, eller ock hade man för ändamalet anskaffat
rum genom tillbyggnader till någon förutvarande byggnad på seininariegården.
Ehuru dessa lokaler ej motsvarade de anspråk, som stäldes på ett
tidsenligt anordnadt slöjdrum, vore de likväl för sitt ändamål rätt användbara.
Sämre stäldt vore det för de seminarier, der man nödgades hyra rum
för den undervisning, som här vore i fråga. De finge åtnöja sig med
trånga, osunda lokaler, hvilka dertill läge skilda från seminariet.
Vid första anordnandet af seminarierna i deras nuvarande form hade
man ännu icke lagt så stor vigt på undervisningen i teckning, som man
sedan ansett sig böra göra, i samma mån som anspråken på en mer praktisk
undervisning i folkskolan börjat göra sig gällande. Derför hade man icke
ansett behöfligt att för denna undervisning anordna något särskildt rum
med för ändamålet lämplig utrustning. Numera ansåge man, att det vore
synnerligen önskvärdt, att åtminstone vid de seminarier, hvilkas klassrum
ej vore lämpliga för undervisningen i teckning, en särskild för denna undervisning
afsedd lokal anordnades.
De manliga seminarierna samt ett qvinligt saknade egna lokaler för
gymnastiköfningarna. De måste hyra sådana, och några af dem nödgades
derför betala en ganska hög hyressumma. Dertill lomme, att de hyrda
lokalerna vid vissa seminarier läge så aflägset och vore så upptagna af
dem, af hvilka de uthyrdes, att deras begagnande medförde ej ringa svårigheter
för uppgörande af en ändamålsenlig läsordning. De langa vägarna
till och från gymnastiklokalerna toge dessutom bort mycken tid, som behöfde
användas till studier. Qvinliga seminariet i Kalmar hade visserligen
egen gymnastiklokal, men denna vore så trång och i öfrigt så olämplig för
sitt ändamål, att vederbörande myndigheter förklarat, att en annan borde
så fort ske kunde anskaffas.
Det skulle sålunda blifva till stort gagn för arbetet vid^ seminarierna,
om i samband med anordnandet af parallelklasser jemväl sadana lokaler,
af hvilka läroanstalterna hittills varit i saknad, anskaffades. Äfven om
parallelklasserna indroges, vore visserligen ej de kostnader, som för
ändamålet användts, bortkastade. Ifrågavarande lokaler vore nemligen väl
behöfliga, äfven om seminarierna hade endast sina vanliga fyra klasser,
och måste förr eller senare anskaffas.
Anordnades vid början af nästkommande läsår parallelklasser vid tva
seminarier, skulle sålunda, såsom förut antydts, dessa seminarier efter
fyra år kunna utexaminera två gånger så många elever, som de kunde
med sin nuvarande organisation, och i dem skulle å nyo kunna mottagas
Bill. till Rikad. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. .9 Haft. 29
226
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
så många elever i deras första klasser, att vid hvart och ett af dem en
ny parallelklass kunde bildas.
Sannolikt vore det tillskott af lärare, som vunnes genom inrättande af
parallelklasser vid två seminarier, ej tillräckligt för lärarebristens häfvande.
För dess undanrödjande skulle det, enligt hvad departementschefen antoge,
blifva nödvändigt att vid början af läsåret 1900—1901 anordna parallelklasser
vid ännu två andra seminarier.
Med inrättande af parallelklasser vid fyra seminarier kunde man årligen
utexaminera från seminarierna lika många elever, som om ett nytt
seminarium anordnats, och man kunde vinna detta resultat för mindre
omkostnader, än om man inrättade ännu ett seminarium. Derjemte hade
man vunnit den fördelen, att de seminarier, som utvidgats med parallelklasser,
hade i samband dermed erhållit de lokaler, hvaraf de äfven med
sin nuvarande organisation vore i stort behof.
Först sedan parallelklasser under någon tid varit i verksamhet, kunde
man afgöra, huruvida det vore fördelaktigare att fortfarande behålla sådana
och, om så funnes behöfligt, inrätta dylika vid ännu flera seminarier, eller
om man i stället borde inrätta nya seminarier.
För att i det närmaste bibehålla det förhållande mellan manliga och
qvinliga lärare, som för närvarande förefunnes, borde parallelklass anordnas
vid ett manligt och ett qvinligt seminarium.
Bland de manliga seminarierna borde, enligt departementschefens
åsigt, i första hand Göteborgs utvidgas på nu ifrågasatt sätt, enär man
der kunde med sannolikhet påräkna så många inträdessökande med föreskrifna
kunskaper, att de räckte till för fyllande af två klasser. För att
inrymma den nya klassen och den nya afdelningen af öfningsskolan, borde
två läsesalar anordnas. Dessa kunde inrymmas i den gymnastikbyggnad,
hvars uppförande länge varit påtänkt. Kostnaderna för den nya byggnaden
ansåge departementschefen kunna beräknas till omkring 30,000 kronor.
Till dess den nya byggnaden hunne uppföras, antoge departementschefen,
att erforderliga lokaler kunde förhyras.
Då till det qvinliga seminariet i Kalmar årligen anmälde sig en stor
mängd inträdessökande, och då der, enligt rektors uppgift, funnes två
reservrum, som kunde användas till skolsalar, samt derjemte till dessa
erforderliga skolmöbler, syntes det vara synnerligen lämpligt, att till en
början detta seminarium utvidgades med en parallelklass. Gymnastiklokalen
i Kalmar vore, såsom ofvan omförmälts, af vederbörande myndigheter
förklarad för sitt ändamål i hög grad olämplig. En ny sådan behöfde
sålunda anskaffas, äfven om seminariet ej utvidgades. Seminariets rektor hade
Statsutskottets Utlåtande JV.-o 9.
227
redan gått i författning om uppgörande af ritningar och kostnadsförslag
dertill.
Emellertid ansåge departementschefen det ej vara lämpligt att nu
fastslå, hvilka seminarier skulle utvidgas med parallelklasser, utan syntes
det departementschefen lämpligare, att det öfverlätes till Kongl. Maj:t
att efter sig företeende omständigheter bestämma, hvilka seminarier skulle
utvidgas på det sätt, som nyss omförmälts.
De för vissa seminariers utvidgning med nya klasser erforderliga medel
ansåge departementschefen tills vidare böra uppföras på extra ordinarie
stat, på det anordnandet af parallelklasser ej måtte försvåra inrättandet
af nya seminarier, i händelse man skulle anse det fördelaktigare att efter
indragning af de förefintliga parallelklasserna få till stånd nya läroanstalter
för utbildande af folkskolelärare.
Beträffande kostnaderna för anordnande af en parallelklass vid ett
seminarium ansåge departemenschefen dessa årligen belöpa sig till 5,800
kronor efter följande beräkning:
arfvode till en extra ordinarie adjunkt ...................................
» » » lärare i öfningsskolan.......................................
arfvoden till lärarne i öfningsämnena ........................................
hyra för lokal, till dess nödiga byggnader hinna uppföras .
belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearfvode m. m. .
kronor 1,800
» 1,500
» 1,200
700
» 600
Derjemte erfordrades till inköp af skolmöbler och undervisningsmateriel
för en gång ................................................................................ kronor 1,000,
å hvilket belopp en specifikation funnes handlingarna bifogad.
Anordnande af parallelklasser vid två seminarier skulle sålunda medföra
en årlig kostnad af ................................................................ kronor 11,600
och en utgift för en gång af ................................................... » 2,000
Då bristen på lärare vid folkskolan redan vore tryckande, och då den
hotade att år efter år tilltaga, vore det nödvändigt, att åtgärder till dess afhjelpande
så fort ske kunde vidtoges. Redan vid början af läsåret 1899
—1900 borde, såsom departementschefen redan förut angifvit, parallelklasser
inrättas vid två seminarier, för att åtminstone till en början på detta sätt
söka minska den nu befintliga bristen på folkskolelärare. För detta ändamål
borde sålunda erforderliga medel vara disponibla redan år 1899 till
ett belopp af 7,800 kronor, nemligen 2,000 kronor till inköp af skolmöbler
och undervisningsmateriel samt återstoden till aflönande af lärare, hyra,
renhållning, uppvärmning och upplysning in. m.
228
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, heinstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af förenämnda
innehåll.
I sammanhang med Kongl. Maj:ts berörda framställning har utskottet
till behandling förehaft en i Andra Kammaren af herr I. Månsson m. fi.
väckt motion (n:o 178), deri yrkats, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville så snart ske kan till Riksdagen
inkomma med förslag om inrättande ä derför Lämplig ort inom Malmöhus
eller Kristianstads län af ett seminarium för utbildande af folkskolelärarinnor.
Efter att hafva omförmält Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning
äfvensom redogjort för vissa delar af departementschefens yttrande till
statsrådsprotokollet, anföra motionärerna till stöd för sin framställning
följande.
Motionärerna, som ansåge behofvet af ökad tillgång på lärarekrafter
för folkskolan vara ådagalagdt genom hvad af chefen för ecklesiastikdepartementet,
i ärendet anförts, hyste emellertid en något afvikande mening i
afseende å lämpligaste sättet för behofvets tillgodoseende. Motionärerna
ansåge nemligen, att inrättande snarast möjligt af ett nytt seminarium
skulle vara den rigtigaste utvägen, och befarade, att genom anordnande af
parallelklasser tillkomsten af ett nytt seminarium skulle försvåras eller
åtminstone fördröjas. För denna uppfattning hemtacle motionärerna ett
stöd i de antydningar, som i statsrådsprotokollet förekomme derom, att
vid början af läsåret 1900—1901 parallelklasser boi’de anordnas vid ytterligare
två seminarier. Det väntade resultatet af en sådan anordning skulle
enligt statsrådsprotokollet blifva, att, sedan parallelklasser inrättats vid
fyra seminarier, man skulle årligen kunna utexaminera lika många elever,
som om ett nytt seminarium anordnades. Så länge parallelklasserna komme
att fungera, skulle de sålunda träda i stället för ett nytt seminarium och
gorå inrättandet af ett sådant öfverflödigt. Och sedan början en gång
blifvit gjord med inrättande af parallelklasser, kunde enligt motionärernas
förmenande en sådan anordning naturligen endast småningom upphöra i
den mån, som de särskilda årsklasserna af elever hunnit fullständigt genomgå
de föreskrifna kurserna och blifvit från vederbörande seminarier utexaminerade.
En indragning af parallelklasserna kunde ej heller väntas blifva
genomförd utan motstånd från ortsmyndigheternas sida, och de anordningar,
som under tiden måst vidtagas för utvidgning af seminariets lokaler
i
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
229
m. m., skulle antagligen i och med parallelklassernas indragning till större
eller mindre del visa sig obehöfliga och onyttiga.
Hvad som särskildt föranledt motionärerna att för Riksdagen framhålla
denna deras uppfattning af den nu ifrågavarande angelägenheten vore den
omständigheten, att i de båda skånska länen behofvet af ett derstädes
förlagdt folkskolelärarinneseminarium sedan lång tid tillbaka gjort sig
gällande. Allt för ofta hade det i dessa län inträffat och inträffade det
alltjemt, att unga qvinnor med afgjord håg och fallenhet för lärarinnekallet
nödgades afstå från sin önskan att dertill förskaffa sig erforderlig
utbildning allenast af den orsak, att genomgåendet af ett seminarium på
aflägsen ort — i Kalmar, Stockholm eller Skara — vore förbundet med
afsevärdt högre kostnader, än fallet skulle varit, om en sådan bildningsanstalt
för qvinliga elever funnits att tillgå på närmare håll. Vidare hade
inom de båda nämnda länen under de senaste åren visat sig en afgjord
benägenhet att i allt större utsträckning använda qvinliga lärarekrafter,
och i synnerhet vore detta enligt motionärernas mening fallet i städer,
köpingar och större stationssamhällen, der ett flertal lärare anstäldes vid
samma skola. Erfarenheterna rörande qvinnans deltagande i folkskolans
arbete hade nemligen i Skåne liksom i andra delar af landet varit sådana,
att den misstro, som i åtskilliga afseenden förefunnits emot qvinnans lämplighet
och duglighet för lärarinnekallet, allt mer och mer gifvit vika, och
att i stället den öfvertygelse!! börjat göra sig gällande, att det vore önskvärdt,
om qvinliga arbetskrafter kunde i än högre grad, än hittills varit
fallet, komma till användning i skolans tjenst. Då sålunda vigtiga skäl
syntes motionärerna tala för att den utvidgning af seminarieundervisningen,
hvars behöflighet påvisats i statsrådsprotokollet, måtte väsentligen komma
den qvinliga seminarieundervisningen till godo, ansåge motionärerna rätta
tiden nu vara kommen för förverkligandet af det nämnda, inom Skane
lifligt kända önskemålet, Att det qvinliga seminarium, som enligt motionärernas
åsigt borde snarast möjligt inrättas, borde förläggas till lämplig
ort inom Skåne, syntes motionärerna vara betingadt redan af provinsens
talrika befolkning, uppgående enligt senaste befolkningsstatistiken till nära
en åttondedel af rikets hela folkmängd. Då det dessutom kunde med
visshet antagas, att ett sådant seminarium skulle komma att anlitas äfven
af befolkningen i Blekinge och södra delen af Halland, syntes motionärerna
något tvifvel icke kunna råda derom, att dess Tätta plats vore att söka
inom Skåne. Det skulle också helt visst inom denna provins väcka förstämning
och missnöje, om genom åtgärder af annan art utsigterna till
erhållande af ett qvinligt seminarium inom provinsen undanskötcs till en
obestämd framtid.
230
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Af hvad motionärerna sålunda anfört ansåge de framgå, att de helst
önskat föreslå Rikadagen beviljande af erforderligt anslag för upprättande
å lämplig ort inom Malmöhus eller Kristianstads län af ett seminarium
för utbildande af folkskolelärarinnor, men då nödig utredning angående
den härför behöfliga kostnaden icke stode motionärerna till buds, helst som
den del af kostnaderna, som afsåge anskaffande af tomt och byggnader
för seminariet, vore beroende på den ort, dit seminariet kunde komma att
förläggas, och det närmare bestämmandet af orten syntes motionärerna
lämpligen böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:t, så ansåge motionärerna sig
för närvarande — utan att i detta sammanhang framställa något yrkande
beträffande det af Kongl. Maj:t begärda anslaget för anordnande af parallelklasser
— endast böra hemställa, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t
aflåta en skrifvelse af ofvan angifna innehåll.
Då af den i statsrådsprotokollet intagna utredningen angående tillgången
på lärarekrafter vid folkskolorna inom riket icke synes framgå,
att någon sådan brist på qvinliga lärarekrafter förefinnes, att åtgärd för
dess afhjelpande skulle behöfva omedelbarligen vidtagas, har utskottet
icke ansett sig böra tillstyrka beviljande af medel för utvidgning af något
bland seminarierna för utbildande af folkskolelärarinnor. Deremot har utskottet,
som funnit behofvet af ökad tillgång på manliga lärare vara ådagalagdt,
ansett sig böra förorda, att de för anordnande från och med höstterminen
1899 af en parallelklass vid ett seminarium för folkskolelärares
utbildande erforderliga medel, eller hälften af det belopp, Kongl. Maj:t
äskat, må af Riksdagen beviljas.
Hvad angår förenämnda af herr I. Månsson m. fl. väckta motion, har
utskottet icke tilltrott sig att bedöma, huruvida inrättandet af ett nytt
seminarium för qvinliga elever må vara af ett nära förestående behof
påkalladt, eller inom hvilken del af landet ett sådant seminarium, om
detsamma befinnes erforderligt, lämpligast bör förläggas; men då en utredning
af dessa förhållanden synes utskottet vara önskvärd, har utskottet
trott sig böra förorda, att Riksdagen måtte, i anledning af berörda motion,
hos Kongl. Maj:t göra hemställan om verkställande af en sådan utredning,
dervid Kongl. Maj:t icke torde underlåta att jemväl taga i öfvervägande,
hvad af motionärerna blifvit anfördt i fråga om lämpligheten af det nya
seminariets förläggande inom Malmöhus eller Kristianstads län.
Utskottet hemställer alltså:
l:o) att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, på extra stat för år 1900
Statsutskottets Utlåtande S:o 9.
231
bevilja för anordnande af en parallelklass vid ett af
rikets folkskolelärareseminarier ett anslag af 9,700 kronor;
samt
2:o) att Riksdagen må, i anledning af herr T.
Månssons m. fl. omförmälda motion, hos Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida
inrättandet af ett nytt seminarium för utbildande
af folkskolelärarinnor kan vara af behofvet
påkalladt samt inom hvilken del af landet ett sådant
seminarium, om detsamma befinnes erforderligt, lämpligast
bör förläggas.
85:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,
åt lärare vid
att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, till löneförbättring åt lärare och lära- seminarierna.
rinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden [70.]
åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier efter samma
grunder, som blifvit för år 1899 bestämda, på extra
stat för år 1900 anvisa ett belopp af 36,300 kronor.
86:o) På g
ställer utskottet,
rund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem''An9d“ns}“flftl
lärjungar vid
folkhögskolor.
att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1898 ]
och 1899 egt rum, jemväl för år 1900 på extra stat
anvisa ett belopp af 20,000 kronor till understöd åt
mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, som
åtnjuta bidrag af statsmedel.
87:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 169) hafva1 ,lnj"''Jt,n
herrar E. Hammarlund och F. Berg föreslagit, att Riksdagen matte pa dier&t/oihextra
stat för år 1900 uppföra och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett,k^ffnrne0°rch
anslag af 6,000 kronor att användas för resestipendier åt folkskolelärare och
folkskolelärarinnor på de vilkor och under de närmare bestämmelser, Kongl.
Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva.
232
Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.
Till stöd för denna hemställan hafva motionärerna anfört följande.
Ett af de kraftigaste medlen för åstadkommande af en i verklig mening
praktisk och tidsenlig yrkesbildning vore som bekant studieresor.
Med erkännande af denna sanning hade man sedan lång tid tillbaka
äfven hos oss ansett lämpligt, att staten genom utdelande af stipendier
beredde tillfälle för sådana personer, som under någon tids verksamhet
gjort sig förtrogna med sitt yrke, att härutinnan genom studieresor ytterligare
förkofra sig. Man hade ock, enligt motionärernas mening, varit
ense derom, att staten, då den på sådant sätt främjat den fortsatta utbildningen,
väsentligt gagnat icke blott de enskilda personer, som af stipendierna
kommit i åtnjutande, utan ock hela deras yrke och såmedelst
äfven det allmänna.
På en mängd olika verksamhetsområden utdelades derför nu dylika
resestipendier. För närvarande utginge af statsmedel årligen för ifrågavarande
ändamål bland annat följande belopp:
till officerare och intendenturtjenstemän ........................ kronor
» artilleri- och ingeniörofficerare ..................................... »
» militärläkare.......................................................................... »
» läkare vid länslasarett och dermed likstälda sjukhus »
» personer, som i utlandet ville studera landtbruket »
» arbetare i de särskilda näringsyrkena.......................... »
» personer, som önskade i främmande land förvärfva
ökad insigt i bergshandteringen ............................. »
» teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke
egnade sig åt bergshandteringen ............................ »
» till lärare i främmande lefvande språk........................ »
» lärare vid de allmänna läroverken, särskild! vid de
läroverk, der profårskurs vore inrättad................ »
» konstnärer ........................................................................... »
9,000; —
7,000: - 2,000: —
1,500: —
6,000: —
25,000: —
6,000: —
10,000: —
6,000: —
4,000: —
6,000: —
hvarjemte af det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslaget till »resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande» (för närvarande
24,000 kronor) en del plägade användas till resestipendier i vetenskapligt
syfte.
Fn grupp af yrkesutöfvare gåfves emellertid, för hvilken intet anslag
till resestipendier hittills varit i riksstaten uppfördt. Det vore den talrika
och, enligt hvad motionärerna påstodo, för sitt kall och sin fortsatta utbildning
varmt intresserade folkskollärarecorpsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
283
Redan tidigt hade denna corps varit fullt medveten om att just inom
dess kall nedsjunkandet i slentrian vore en på samma gång ödesdigrare
och närmare till hands liggande fara än inom de flesta andra verksamhetsområden.
Många gånger hade det derför från dess sida blifvit framhållet,
att beviljandet af resestipendier åt folkskollärare, som ville studera
folkskoleväsendet i vårt och främmande land, skulle kraftigt bidraga till
folkskolans och folkbildningens höjande. Studieresorna skulle nemligen
komma att öka lärarnes intresse för skolans uppgift, vidga deras andliga
synkrets och bidraga till utrotande af mycken slentrian i undervisningen,
och detta gagnande inflytande skulle genom stipendiaternas redogörelser i
pressen och på skolmöten äfven sträcka sig till ett stort flertal af öfriga.
lärare.
För att gifva ett uttryck åt dessa inom svenska folskollärarecorpsen
allmänna åsigter och önskningar hade motionären Hammarlund vid 1886
års riksdag framlagt en motion (n:o 78), hvari hemstälts, att Riksdagen
måtte å extra stat för år 1887 uppföra och till Kongl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 6,000 kronor att utdelas som resestipendier å folkskollärare
och folkskollärarinnor på de vilkor Kongl. Maj:t kunde finna
skäligt bestämma.
Motionen hade inom statsutskottet vunnit understöd af herr Sven Nilsson
i Efveröd, men blifvit af utskottets majoritet afstyrka Utskottet
hade dervid yttrat, att något allmännare kändt'' behof af dylika resetipendier,
åtminstone så vidt utrikes resor anginge, veterligen icke yppats, och
att ovisst vore, om mer än högst få folkskollärare funnes, som vore i
stånd att i land, der svenska språket icke allmänt förstodes, inhemta
några för deras kall nyttiga kunskaper.
Väsentligen på dessa grunder hade utskottet hemstält, att motionen
ej måtte bifallas, och i öfverensstämmelse härmed hade ock kamrarnes
beslut utfallit.
Beträffande de för 1886 års statsutskott bestämmande skälen hade
motionären Hammarlund i sin förena randa motion på förhand yttrat
följande:
»Mot resestipendiers ^anordnande för folkskollärare göres må hända
den invändningen, att blott ett fåtal folkskollärare besitter den språkkunskap,
som “är nödig för att exempelvis1''i Tyskland kunna göra några erfarenheter.
Antalet folkskollärare, särskild! bland de yngre, som inhemta!
åtminstone ett främmande lefvande språk, är dock redan nu ganska stort,
helt visst större än hvad de utanför skolan stående ana, och inrättandet
af resestipendier skulle ovilkorligen; hafva" till följd, att än flere komrne
Bih. till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 30
234
Statsutskottets Utlåtande N:0 9.
att genom sjelfstudium göra sig kompetenta till åtnjutande af dylika stipendier.
För öfrigt erbjuder ej blott Norge, Danmark och Finland, utan
ock vårt eget land med sin stora utsträckning och sina i hög grad olikartade
förhållanden mycket lärorikt.»
Hvad som under de nu gångna tretton åren i förevarande afseende
inträffat hade, enligt motionärernas åsigt, i allo bekräftat rigtigheten af
detta uttalande.
Genom afslaget å motionen hade visserligen folkskollärarecorpsens förhoppningar,
att staten genom beviljande af resestipendier skulle vilja uppmuntra
densamma i dess arbete på egen fortbildning blifvit tills vidare
svikna. Men behofvet hade varit allt för trängande, för att man härmed
skulle kunna gifva saken alldeles förlorad. År 1888 hade frågan derför
upptagits på Sveriges allmänna folkskollärareförenings program, och det
hade beslutits, att föreningen, så snart möjlighet härtill förelåge, skulle
söka åstadkomma årliga stipendier för pedagogiska studieresor. Som föreningens
tillgångar emellertid voro synnerligen inskränkta, kunde detta
önskemål ej genast förverkligas. Först år 1894 hade föreningen genom
medel, som tillkommit på enskildt initiativ och som särskildt för detta
ändamål stälts till densammas förfogande, blifvit satt i tillfälle att göra en
blygsam begynnelse, och sedan dess hade årligen pedagogiska resestipendier
för folkskolans lärare och lärarinnor blifvit genom föreningens försorg
utdelade.
Dessa stipendier hade varit afsedda för pedagogiska studieresor såväl
inom Sverige och grannrikena som ock till andra land, och hade det
varit föreskrifvet, att om skolförhållandena. inom något icke skandinaviskt
land skulle studeras, sökanden vore skyldig att förete ett af sakkunnig
person utfärdadt intyg om härför nödig språkkilnnedom.
Sammanlagdt hade under åren 1894—98 icke mindre än 41 resestipendier
för folkskolans lärare och lärarinnor blifvit på sådant sätt utdelade:
första året 6, andra året 5, tredje året 8, fjerde året 14 och femte
året 8. De flesta stipendierna hade blifvit gifna såsom understöd för
resor inom Sverige samt till Norge, Danmark och Finland, men under
hvarje år hade flera eller färre af dem galt resor äfven till andra land:
England och Skottland, Frankrike, Tyskland och Schweiz.
Allmänna meningen bland fackmännen vore, att dessa stipendier uträttat
mycket godt. Deras största betydelse läge dock, enligt motionärernas
föremenande, deri, att de på ett ovedersägligt sätt visat, att det inom
svenska folkskollärarecorpsen verkligen funnes en allmän och djupt känd
önskan att komma i åtnjutande af det tillfälle till fortbildning i sitt yrke,
som studieresor erbjöde, samt att det inom denna corps funnes ett stort
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
235
antal personer, som vore kompententa att tillgodogöra sig dylika tillfällen,
så snart de blefve dem erbjudna.
De af Sveriges allmänna folkskollärareförening under senaste fem år
utsända resestipendiaterna representerade nemligen endast en mycket ringa
del af det antal lärare och lärarinnor, som inlemnat ansökan om stipendier
och nöjaktigt styrkt sin kompetens att på ett för folkskolan fruktbärande
sätt af dem begagna sig. Ansökningarnas antal hade första året
utgjort 36, andra året 79, tredje året 47, fjerde året 125 och femte året
42 eller sammanlagdt för alla fem åren 329. Ej mindre än 288 hade
alltså fått sina ansökningar afslagna, och detta i allmänhet ingalunda derför,
att de ansetts inkompetenta, utan derför, att den summa, som för
ändamålet årligen stått till föreningens förfogande (1,000—1,500 kronor),
varit för ändamålet så otillräcklig. De belopp, som stipendiaterna kunnat
erhålla, hade ock varit så små, att det för möjligheten af en resa alltid
måst förutsättas, att stipendiaten sjelf skulle göra för hans förhållanden
högst afsevärda uppoffringar. 1 annat fall skulle ansökningarnas antal
tydligen varit ännu större. Under sådana år, då ansökningarnas antal
stigit högst, hade gifvetvis äfven afslagens antal vuxit, hvaraf naturliga
följden blifvit en viss tillbakadragenhét under närmast följande år.
Genom det initiativ, som från Sveriges allmänna folkskolelärareförenings
sida tagits, hade blifvit visadt, att de skäl, som år 188>; anförts för
afslag å det då framstälda förslaget i förevarande fråga, ej längre hölle
stånd, samt att det befintliga behofvet. icke på långt när kunde fyllas
genom de ytterst begränsade resurser, som stode till nämnda förenings
förfogande. Det syntes motionärerna derför, som om tiden nu vore inne
för staten att tillmötesgå ett så behjertansvärdt och så tydligen ådagalagdt
behof, och det vore i denna öfvertygelse, motionärerna nu förnyade den
af motionären Hammarlund år 1886 framlagda motionen.
I betraktande deraf, att den corps, för hvilken stipendierna skulle
vara afsedda, vid 18»7 års slut räknat 7,030 medlemmar (4,696 lärare
och 2,334 lärarinnor), syntes anslaget ej böra sättas lägre än 6,000 kronor
(samma belopp, som utginge till resestipendier åt lärare i främmande lefvande
språk, men föga mer än tredjedelen af det belopp, som vore anslaget
till resestipendier åt officerare).
I fall nämnda belopp beviljades, skulle kunna utdelas åtskilliga större
stipendier för studieresor i främmande land och ett visst antal mindre
stipendier för dylika resor inom vårt eget land.
Åt Kongl. Maj:t borde, enligt motionärernas åsigt, öfverlemnas ej
blott att fördela stipendierna, utan äfven att fastställa de närmare vildren
för desammas åtnjutande (såsom kompetens, reseberättelses ingif
-
236
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
vande o. s. v.) Till dess närmare erfarenhet vunnits i föreliggande ämne,
borde, enligt hvad motionärerna ansåge, anslaget endast uppföras å
extra stat.
Utskottet, som på grund al den förebragta utredningen icke ansett
sig kunna tillförlitligt bedöma, hvilket behof af resestipendier för folkskolelärare
och folkskolelärarinnor kan förefinnas, anser sig med afseende härpå
icke böra tillstyrka beviljandet af det ifrågavarande anslaget, utan hemställer,
att herrar Hammarlunds och Bergs förevarande
motion ej må af Riksdagen bifallas.
88:0) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 166) hafva
t. k. somm«»''-herrar E. Y. Sahlin och G. Jansson i Krakerud föreslagit, att Riksdagen
ku''iTndetå m^^te för år ''900 bevilja ett anslag af 6,000 kronor att användas till
understöd åt sommarkurser pa landet under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgåfves för hvarje sådan sommarkurs,
endast finge afse arfvoden till föreståndare, föreläsare eller kursledare och
reseersättning för föreståndare, föreläsare, kursledare eller kursdeltagare,
samt att det icke finge öfverstiga 800 kronor;
att landsting, kommuner eller enskilda för anordnande af sådana
kurser tillsköte minst lika mycket som staten;
att sommarkursernas angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge
föreståndare samt kunniga, dugliga och för denna undervisning lämpliga
lärare;
att sommarkurserna sträckte sig öfver 14 dagar och omfattade minst
4 genomgående föregående föreläsningsserier;
att alla politiska och religiösa strider från föreläsningarna och särskild!
anordnade diskussioner uteslötes;
att sommarkurserna vore underkastade de vilkor och kontroller, som
af Kong! Maj:t pröfvades nödiga och lämpliga.
I fråga om de skäl, hvarpå motionärerna grundat ifrågavarande hemställan
— hvilken hufvudsakligen afsett att tillmötesgå folk- och småskolelärarecorpsens
intressen och behof — tillåter sig utskottet att hänvisa till
motionen.
Utskottet vill visserligen icke förneka, att kurser af den beskaffenhet,
som i förevarande motion afses, kunna i de orter, der de med lifligt intresse
omfattas, medföra gagn och vara förtjenta af understöd från ortsmyndigheternas
sida; men då utskottet icke funnit dessa kurser vara af
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
237
sådant allmänt gagn, att desamma böra vid sidan af de föreläsningskurser
för arbetsklassen, hvilka redan länge erhållit statsbidrag, med statsmedel ''
understödjas, har utskottet ansett sig böra hemställa,
att herrar Sahlins och Janssons förevarande motion
icke må vinna Riksdagens bifall.
De tekniska läroverken.
89:o) Kong], Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1900 bevilja till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska högskolan görande af
8,300 kronor, till ökning af sekreterarens och kamrerarens derstädes &v^-elfJ^tnJeta{id
voden 500 kronor, till förändring i hufvudbyggnadens vid högskolan in- tekniska högredning
samt värmelednings- och belysningsanordningar 30,400 kronor, skolan.
samt till förstärkning af undervisningsmaterielen derstädes 8,254 kronor, [72.]
eller tillhopa 47,454 kronor.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen
erinrat, hurusom på anhållan af styrelsen för tekniska högskolan Kongl.
Maj:t af 1892 års Riksdag äskat anslag på extra stat, afseende, bland
annat, att möjliggöra ökning af elevantalet i högskolans första afdelning,
hvilket antal kort förut, år 1890, bestämts till högst 80.
Denna Kongl. Maj:ts framställning hade i hufvudsak af Riksdagen
bifallits, och Riksdagen hade sedermera för nämnda ändamål på extra stat
år efter år anvisat medel, till dess Kongl. Maj:ts till nästlidet års Riksdag
aflåtna proposition om högskolans definitiva utvidgning och omorganisation
vunnit Riksdagens bifall. Första årskursens elevantal hade i
följd deraf sedan år 1892 årligen bestämts till högst 100. Omförmälda
utvidgning och omorganisation hade jemväl grundats å mottagandet af detta
antal elever i första årskursen.
Vid framställande af nyss omnämnda anhållan hade högskolestyrelsen
i hufvudsak anslutit sig till det utlåtande, som den 15 december 1891 afgifvits
af en utaf Kongl. Maj:t tillsatt komité för afgifvande af betänkande
och förslag rörande ifrågasatt utvidgning och omorganisation af
tekniska högskolan. I detta utlåtande, som innefattade förslag i angifna
syfte, hade framhållits, hurusom det vore af nöden att öka lärjungeantalet,
hvilket för första klassen från och med höstterminen år 1890 bostämts till
högst 80. Detta antal vore nemligen alltför ringa. De tekniska yrkena
tillväxte oafbrutet och hastigt samt stälde på sina målsmän allt större fordringar
med hänsyn till kunskaper och färdigheter. Äfven i det allmännas
238
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
tjenst framträdde allt mer behofvet af tekniskt bildade personer. Komiterade
både angifvit en mängd statsförvaltningsgrenar, der detta behof gjorde
sig gällande. Likaledes inginge i flera grenar af kommunernas förvaltning
göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af tekniskt bildade
personer. Vid omorganisationen borde man derför så ordna, att 120
elever kunde mottagas i högskolans första afdelning.
Sedan högskolans styrelse, efter hörande af lärarekollegiet, i till Kongl.
Maj:t afgifvet utlåtande biträdt komiterades förslag bland annat i hvad det
rörde frågan om elevantalets ökning, hade Kongl. Maj:t aflåtit proposition
till 1894 års Riksdag, dervid Kongl. Maj:t, med godkännande i hufvudsak
af den af komiterade uppgjorda planen till högskolans utvidgning och
omorganisation, för så vidt sagda plan blifvit af högskolans styrelse tillstyrkt,
föreslagit Riksdagen att, för möjliggörande af omorganisationen,
bevilja medel till ny byggnad för högskolans kemiska och mineralogiska
afdelningar samt densammas inredning och utrustning.
Denna Kongl. Maj:ts framställning hade ej af Riksdagen bifallits.
Riksdagen hade i skrifvelse den 7 maj 1 894 förklarat sig hysa betänkligheter
i fråga om den framlagda planen såväl beträffande dermed förenade dryga
kostnader som med hänsyn till förefintliga behof. Dessa betänkligheter
hade afsett, bland annat, den ifrågasatta ökningen af antalet elever i första afdelningen.
Riksdagen hade i fråga härom anfört, att då elevantalet i nämnda
afdelning år 1890 bestämts till högst 80 och år 1892 till högst 100, kunde
det sättas i fråga, huruvida någon ytterligare ökning för den närmaste
framtiden borde ske. Den frågan framstälde sig ock. huruvida vid inträdesfordringarnas
bestämmande behörig hänsyn tagits dertill, att verklig håg
och fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos dem, som erhölle inträde.
På grund af Riksdagens uttalanden i nämnda skrifvelse hade Kongl.
Maj:t anbefalt tekniska högskolans styrelse att, efter lärarekollegiets hörande,
å nyo inkomma med utlåtande och förslag i frågan. I följd häraf
hade styrelsen inkommit till Kongl. Maj:t med en framställning, innefattande
en med hänsyn till de flesta af Riksdagens anmärkningar jemkad plan för
högskolans omorganisation. Styrelsen hade i sammanhang härmed anfört, att
äfven om ett elevantal i första årskursen af 100 vore tillräckligt för
landets dåvarande behof, skulle det redan i en icke aflägsen framtid blifva
otillräckligt. Det vore derför alldeles nödvändigt, att, äfven om högskolans
organisation för den närmaste framtiden grundades på antagandet af blott
100 elever i första årskursen i stället för 120, de anordningar, som vidtoges,
särskilt i fråga om nybyggnad, gjordes sådana, att öfvergången till
det ökade elevantalet kunde ske utan allt för stora svårigheter. Det
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
239
vore ock på denna förutsättning, den af styrelsen omarbetade planen
grundats.
1 proposition till 1895 års Riksdag hade Kongl. Maj:t gjort framställning
om anslag till nybyggnad för tekniska högskolans kemiska och
mineralogiska afdelningar samt densammas inredning och utrustning i
enlighet med den af högskolestyrelsen sålunda omarbetade planen. Denna
Kongl. Maj:ts framställning hade vunnit Riksdagens bifall.
Nybyggnaden hade på grund häraf utförts så, att mottagandet af ett
ökadt antal elever möjliggjorts, ehuru organisationen i öfrigt afpassats
efter ett elevantal af högst 100 i första afdelningen.
I skrifvelser till Kongl. Maj:t den 16 september och den 25 oktober
1898 hade nu styrelsen för tekniska högskolan, enligt hvad departementschefen
vidare meddelat, anfört, att ehuru hvarken Riksdagen eller styrelsen
kunnat förutse, att behofvet af ökning i elevantalet vid högskolan
skulle så hastigt göra sig gällande, hade dock förhållanden inträdt, som
gjorde det till en oafvislig pligt för styrelsen att redan nu ifrågasätta proposition
om anslag på extra stat, på det ett större antal inträdessökande
skulle kunna mottagas vid högskolan. Den provisoriska utvidgningen af
högskolan hade under åren 1892—1896 ganska väl motsvarat behofvet,
men under de derpå följande två åren hade förhållandet varit ett annat,
då styrelsen nödgats förvägra plats åt ett stort antal kompetente inträdessökande.
Den starka tillströmningen af unge män, som ville egna sig åt
sådan teknisk verksamhet, för hvilken en vidsträcktare vetenskaplig grundläggning
påkallades, kunde visserligen i någon mån bero på den väckelse
och det intresse för industri och ingeniörskonst, som 1897 års industriutställning
i Stockholm framkallat, men hade utan tvifvel sin förnämsta
orsak i den kraftiga uppblomstring af vår industri, som de senare åren
under förbättrade ekonomiska förhållanden haft att uppvisa, samt de
många nya eller utvidgade verksamhetsfält, som derigenom öppnats för
den från tekniska högskolan utgående ungdomen.
Styrelsen hade öfver antalet kompetente och antagne sökande till elevplatser
i första årskursen under senare åren uppgjort följande tabell, med
framhållande dock, att antalet af dem, som på grund af bristande utrymme
förvägrats inträde, ej vore fullt så stort, som af tabellen syntes framgå, då
vanligen under höstterminerna några antagne elever afgått från läroanstalten
och ersatts af andra bland de inträdessökande:
240
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
År 1890...................
Kompetente inträdes- sökande (inbegripet
qvarsittare).
Antagne.
............................. 77
77
» 1891.....................
.......................... 104
80
» 1892...................
...............:............... 105
100
» 1893 .................
........................... 122
100
» 1894.................
............................ 104
100
» 1895 ...................
.......................... 105
100
» 1896...................
.............................. 103
100
» 1897................
......................... 144
100
» 1898..................
...................‘.......... 169
100
För att icke nödgas årligen utestänga från högskolan ett så stort antal
kompetente inträdessökande, hade styrelsen hemstält om vidtagande åt åtgärder
för möjliggörande af elevantalets i första årskursen ökning från 100 till 125,
dervid styrelsen erinrat, hurusom det förslag till högskolans utvidgning
och omorganisation, som numera af Kong!. Maj:t och Riksdagen antagits,
vore så beskaffadt, att en öfvergång till ett ökadt elevantal kunde
verkställas, utan att några synnerligt störa kostnader derför påkallades och
utan att vidsträckta byggnadsarbeten eller väsentliga förändringar inom
högskolans lokaler behöfde företagas.
I sin nyssberörda skrifvelse af den 25 oktober 1898 hade högskolestyrelsen
framlagt ett af högskolans föreståndare och fackskoleföreståndarne
utarbetadt samt af lärarekollegiet godkändt förslag angående de åtgärder,
som skulle betingas af elevantalets ifrågasatta höjning. Detta förslag förutsatte
dels en förökning af lärarekrafterna genom anställande af extra
lärare och assistenter i de läroämnen, der det förökade elevantalet skulle
utöfva inflytande på undervisningen, dels någon förhöjning i aflöningen
till högskolans sekreterare och kamrerare, dels några smärre förändringar
af vissa lokaler inom högskolans hufvudhyggnad, dels ock anskaffande af
en del materiel, som vid undervisningen för det förökade elevantalet skulle
erfordras.
Hvad först beträffade förstärkning af lärarekrafterna, skulle för första
årskursen behof deraf göra sig gällande i följande läroämnen:
Matematik. Föreläsningarna skulle blifva oförändrade, men för repetitioner
och granskning af problem samt tillsyn vid problemöfningar, så att
vederbörlig kontroll skulle kunna utöfvas, erfordrades mera assistentbiträde.
För den mera omfattande kursen skulle härför behöfvas 600 kronor och
för den mindre kursen 300 kronor för år.
Allmän fysik. Föreläsningarna skulle ega rum för två grupper af
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
241
elever, men af samma orsak, som i fråga om matematiken anförts, behöfdes
förökadt assistentbiträde, hvartill 600 kronor för år kunde beräknas.
Allmän kemi. Föreläsningarna skulle, liksom för närvarande, blifva
gemensamma för hela första afdelningen, men för att möjliggöra repetitioner
med ett så stort antal elever och för tillräcklig kontroll vid de
skriftliga öfningarna erfordrades assistentbiträde till en beräknad kostnad
af 800 kronor för år.
Beskrifvande geometri och linearritning. En särskild grupp skulle bildas
af de elever, som ämnade ingå i kemiska fackskolan samt i fackskolan för
bergsvetenskap med treårig lärokurs, för hvilka en mindre omfattande kunskap
i dessa ämnen vore tillfyllestgörande. För denna grupp skulle en
pnrallelkurs anordnas och härför erfordrades en extra lärare med ärligt
arfvode af 1,500 kronor.
Frihandsteckning. Det stora antalet elever påkallade förökadt assistentbiträde
vid undervisningen och framför allt för kontroll å elevernas arbete.
Härför beräknades 400 kronor för år.
För andra årskursen skulle förstärkning af lärarekrafterna erfordras
för följande läroämnen:
Konstruktion af enkla maskindelar. I detta ämne vore redan det nuvarande
antalet elever så stort, att undervisningen medförde betydande
svårigheter. Vid ett ytterligare ökadt elevantal vore det nödvändigt att afskilja
en ny grupp, som meddelades undervisning genom särskild lärare.
Till följd häraf skulle ett belopp af 1,500 kronor för år tagas i anspråk
för en extra lärare.
Teoretisk mekanik. Äfven här deltoge ett mycket stort antal elever,
så att till biträde vid repetitioner och probleinöfningar behöfdes ytterligare
600 kronor för år.
Allmän hyggnadslära och byggnadsstatik. Här gälde detsamma som i
fråga om den teoretiska mekaniken. En assistent med 500 kronors arfvode
för år erfordrades till biträde.
Husbyggnadskonst. I detta läroämne deltoge alla eleverna. För biträde
vid konstruktionsöfningar m. m. skulle här ytterligare en assistent
erfordras, hvarför 600 kronor måste beräknas för år.
Kemiska laborationer. Redan för närvarande vore antalet laboranter
å det allmänna kemiska laboratoriet så stort, att icke en assistent vore
tillfyllestgörande, utan en extra assistent stundom måste biträda. Vid eu
ytterligare förökning af elevantalet påkallades för denne ett arfvode af
(!00 kronor för år.
Geodesi och topografi. I detta läroämne skulle för andra öfnings
Uih.
till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 7 Afd. 9 Höft. 31
242
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
kursen under sommaren ytterligare en assistent blifva nödvändig, hvarför
200 kronor erfordrades för år.
För tredje årskursen skulle behöfvas en förstärkning i lärarekrafterna
i följande läroämnen:
Maskinlära med kon s t fukt io nsöfn ing av. Ett mycket stort antal elever
deltoge i dessa tillämpningar, vid hvilka eleverna sysselsattes med beräkningar
och konstruktioner af vattenhjul, turbiner, ångpannor och ångmaskiner
m. m. Redan för det närvarande vore det endast med stor
svårighet, som lärarne hunne att meddela undervisning och granska hithörande
problem och ritningar, hvarför det blefve nödvändigt att vid ett
ytterligare förökadt elevantal anställa en extra lärare med ett årligt arfvode
af 1,500 kronor.
Mekanisk teknologi. Äfven i detta läroämne deltoge ett stort antal
elever, och för de öfningar af flere slag, som här förekomme, påkallades
en assistents biträde till en kostnad af 500 kronor för år.
Allmän byggnadslära och byggnadsstatik. Äfven för tredje årskursen
skulle i dessa läroämnen biträde vid undervisningen tagas i anspråk för
tillämpningarna, och beräknades kostnaderna härför till 600 kronor för år.
Väg- och vattenbyggnadskonst. I detta läroämne blefve assistentens
göromål ytterligare förökade, hvarför 300 kronor för år beräknades.
Elektroteknik. I de praktiska öfningarna i elektroteknik deltoge redan
för närvarande ett så stort antal elever, att en fördelning i två
grupper under laborationerna blifvit nödvändig. Skulle elevantalet ytterligare
ökas, blefve anställande af en extra lärare eller assistent erforderligt,
och härför måste beräknas en kostnad af 1,000 kronor för år.
Kemiskt-tekniska laborationer. För närvarande deltoge så många elever
i dessa öfningar, att en extra assistent påkallats. Med ett ytterligare ökadt
antal elever skulle en extra lärare eller assistent erfordras, hvarför, med
hänsyn till det stora antalet lärotimmar, ett belopp af 1,400 kronor för
år måste beräknas.
Elektrokemi. I detta för högskolan nya, för vår industri vigtiga läroämne
hade så många elever önskat deltaga, att en gruppindelning måst
ega rum vid de dermed i samband varande öfningarna, ehuru icke på
långt när tillfälle dertill kunde beredas för dem alla. På det att någon utsträckning
i dessa öfningar skulle kunna försiggå och flere elever i dem
deltaga, vore det i hög grad af behofvet påkalladt, att för tillfällig förstärkning
af undervisningen i elektrokemi 800 kronor för år erhölles. T
fråga om detta läroämne ville högskolestyrelsen hänvisa till en af det år 1897
i Stockholm församlade nordiska teknikermötet fattad resolution af innehåll
att, med hänsyn till den stora betydelse, den elektrokemiska veten
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
243
skapen vunnit för tekniken, det vore önskvärd!, att detta ämne vid nordens
tekniska läroanstalter bättre blefve tillgodosedt, så att för detsamma
särskilda lärostolar och särskilda laboratorier inrättades.
De årliga kostnaderna för de extra lärare och assistenter, hvilka till
följd af det ökade elevantalet skulle tagas i anspråk, utgjorde således:
för första årskursen................................
kronor
4,200: —
» andra » ...............................
»
4,000: —
» tredje » ................................
»
6,100: —
eller tillsammans
kronor
14,300: —
Denna beräkning förutsatte emellertid, att den tillfälliga utvidgningen
af högskolan egt bestånd under tre år. Under första läroåret skulle endast
4,200 kronor erfordras, men på det att redan vid början af höstterminen
1899 ett förökadt antal elever skulle vid högskolan kunna mottagas, erfordrades,
förutom sistnämnda summa, de belopp, som för en termin toges
i anspråk för första och andra årskurserna, nämligen 4,100 kronor. Det
för år 1900 erforderliga anslaget till lärarekrafternas förstärkande utgjorde
således 8,300 kronor. Detta belopp vore det lägsta, som den ifrågasatta
utvidgningen kräfde, så framt undervisningen skulle kunna på behörigt
sätt bedrifvas och nödig kontroll utöfvas vid de omfattande öfningar med
ritningar, konstruktioner, beräkningar och laborationer af flere slag, som
vore oundgängliga vid den högre tekniska undervisningen. Då i flertalet
läroämnen vid högskolan elevantalet redan för närvarande vore så ansenligt,
att ej någon, om ock ringa, förökning deruti med nu tillgängliga
lärarekrafter kunde ske utan allvarliga olägenheter, måste styrelsen såsom
ett nödvändigt vilkor för utvidgningen förutsätta, att den'' föreslagna förstärkningen
af den undervisande personalen erhölles.
Med afseende å aflöning en till högskolans sekreterare och kamrerare
hade förut omförmälda komité föreslagit 1,800 kronor för år till den förre
och 1,000 kronor till den senare. I den af högskolestyrelsen sedermera
omarbetade planen för högskolans omorganisation hade dessa belopp nedsatts
till respektive 1,500 och 800 kronor, hvilka sistnämnda belopp också
begärts i proposition till 1897 års Riksdag. Riksdagen hade emellertid
nedsatt sekreterarens aflöning till 1,200 kronor, men i fråga om kamreraren
bifallit hvad Kong! Maj:t föreslagit.
Styrelsen hade nu anfört, att genom den ifrågasatta förökningen af
elevantalet skulle äfven sekreterarens och kamrerarens göromål väsentligen
ökas. Med hänsyn till de ansvarsfulla och tidsödande göromål, som redan
ålåge dessa båda tjensteman, ansåge sig derför styrelsen böra hemställa
att, för den händelse den nu ifrågasatta utvidgningen kornme att genom,
244
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
föras, på extra stat anvisades lönetillskott af 300 kronor till sekreteraren
och 200 kronor till kamreraren eller sålunda tillhopa 500 kronor.
Beträffande de förändringar i hufvudbyggnaden, som erfordrades för
den nu föreslagna ökningen i elevantalet, hade styrelsen framhållit, att de
hufvudsakligen vore sådana, som ingått i 1891 års komitéförslag till högskolans
utvidgning och omorganisation, ehuru med några modifikationer
på grund af den under de senare åren vunna erfarenheten. Några af de
utaf komitén föreslagna förändringarna vore dock redan genomförda eller
beslutade dels vid högskolans provisoriska utvidgning 1892 och dels i
samband med den nya organisationen, som under loppet af innevarande
år skulle komma att genomföras. För att mottaga det ökade elevantalet
vore emellertid ytterligare följande förändringar i hufvudbyggnaden af
behofvet påkallade.
För beredande af plats till den nya gruppens i första årskursen ritöfningar
borde till en större ritsal anordnas tre rum af de lokaler 2 trappor
upp i hufvudbyggnadens södra flygel, hvilka under den provisoriska utvidgningen
användts för den mineralogiska samlingen, men som nu blefve
lediga genom denna samlings förflyttning till den nya laboratoriebyggnaden.
I samband med denna nya ritsal borde inrättas ett pappersspänningsrum
samt ett kapprum.
För beredande af ökadt utrymme åt andra årskursens konstruktionsöfningar
kunde lämpliga ritsalar erhållas i hufvudbyggnaden 2 trappor upp
genom förflyttning af den der förvarade mekanisk-tekniska samlingen till
det gamla fysikaliska kabinettet samt i det provisoriska lilla elektrotekniska
laboratoriet, hvilka lokaler hlefve lediga, sedan det gamla kemiska laboratoriet
förändrats till fysiskt- och elektro-tekniskt laboratorium. I sammanhang
härmed skulle en behöflig utvidgning af det hit hörande pappersspänningsrummet
kunna erhållas genom en i alla händelser nödvändig
förflyttning af modelleringsundervisningen till härför lämpliga lokaler i
södra flygeln 2 trappor upp.
För tredje årskursens konstruktionsöfningar skulle ökadt utrymme beredas
genom att de i våningen 1 trappa upp varande rum, som nu begagnades
för en grupp af andra årskursen, till följd af nyss omtalade
förflyttning blefve lediga. Genom några smärre förändringar af dessa
rum skulle tillräckligt stora ritsalar erhållas såväl för den mekaniska som
för väg- och vattenbyggnadsfackskolans konstruktionsöfningar.
Vidare påkallades förändringar i det nuvarande klosettsystemet inom
hufvudbyggnaden. Redan med det nuvarande elevantalet vid högskolan
medförde detta system svåra olägenheter, och en snar förändring vore nödvändig,
en förändring som blefve än mera tvingande, om elevantalet ökades.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
245
Väsentligen af denna orsak, men äfven för att bereda något ökadt utrymme
för undervisningen både en förändrad anordning af klosettväsendet upptagits
i det nu framlagda förslaget.
Enligt en styrelsens skrifvelse bifogad, af intendenten vid öfverintendentsembetet
H. T. Holmgren verkstäld utredning skulle de nu ifrågasatta
förändringarna i hufvudbyggnaden kräfva en kostnad af tillhopa
19,000 kronor.
Härtill komme dock kostnaderna för uppvärmnings- och belysningsanordningarnas
förändring. Såsom nyss framhållits, hade vissa af de
lokaler, som skulle användas för undervisningens behof, hittills begagnats
för samlingar, hvarför den ifrågasatta förändringen pakallade utsträckning
af värmeledningen. Då den gamla värmeledningen knappast vore tillfyllestgörande
för det nuvarande behofvet, måste en temligen kostsam anläggning
med ny ångpanneapparat verkställas för ändamålets vinnande.
Enligt förslag från Ludvigsbergs verkstadsaktiebolag skulle denna kostnad
uppgå till 7,500 kronor. Jemväl belysningen kräfde nya anordningar.
Under de senare åren hade elektrisk belysning småningom införts inom
större delen af högskolans hufvudbyggnad såväl af sanitära skäl som för
eldfarans förminskning, och mera än 300 glödlampor vore redan i bruk.
De båda gasmaskiner jemte dynamomaskin och det accumulatorbatteri,
som nu underhölle den elektriska belysningen, skulle blifva otillräckliga,
om icke accurnulatorbatteriet förstärktes. Den kostnad, som härför och
för de nya elektriska lamporna påkallades, utgjorde, enligt en af ingeniören
K. Wallin verkstäld beräkning, 3,900 kronor.
öfverintendentsembetet, hvars utlåtande infordrats öfver det framlagda
förslaget till förändrade anordningar inom hufvudbyggnaden jemte
dertill hörande kostnadsberäkningar, hade, enligt hvad departementschefen
meddelat, anmält, att samma förslag från embetets sida icke gifvit anledning
till erinran.
Hvad anginge den erforderliga förstärkningen a f undervisningsmaterielen,
hade styrelsen för detta ändamål beräknat följande kostnader:
Till nya ritbord, stolar m. fl. för ritundervisningen behöfliga
effekter............. kr. 3,235:
» diverse inventarier för verkstaden och det mekaniska
laboratoriet .................................................................................. * 1,298: 50
» diverse arbetsbord, apparater och utensilier för undervisningen
i allmän kemi................................................-......... * 1,920:
» förstärkande af elektrokemiska laboratoriets materiel » 1,100: —
» förstärkande af zymotekniska laboratoriets materiel ..... » 700:
eller tillsammans kr. 8,253: 50
246
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Specifikationer å dessa kostnader äfvensom kostnadsförslag med afseende
å förändringarna i uppvärmnings- och belysningsanordningarna
funnes bilagda styrelsens framställning.
De förökade kostnader för belysning, uppvärmning, renhållning samt
för laborationer äfvensom andra diverse utgifter af olika slag, hvilka utvidgningen
komme att föranleda, borde, hade styrelsen slutligen yttrat,
betäckas genom afgifter, som under namn af öfningsafgifter skulle af
de nya eleverna erläggas, på sätt redan nu egde rum vid högskolan, i
enlighet med Riksdagens uttalade uppfattning.
För egen del har departementschefen anfört följande.
Att årligen ett stort antal kompetente inträdessökande till tekniska
högskolan måste afvisas, ansåge departementschefen i likhet med högskolans
styrelse vara ett svårt missförhållande, som borde så snart som
möjligt afhjelpas. Ett storartadt uppsving inom vår industri hade de senare
åren gjort sig gällande, och företagsamheten för tillgodogörande af landets
rika naturliga tillgångar hade blifvit allt större. Härigenom hade de
tekniska vetenskaperna fått en vidsträckt tillämpning, och med fog kunde
på landets högsta tekniska läroanstalt ställas det kraf, att vid densamma
måtte kunna utbildas teknici till ett antal, som något så när motsvarade
den ökade efterfrågan. För landets materiella utveckling vore det ock
betydelsefullt, att ej bildningssökande unge män med håg för mera djupgående
tekniska studier genom att förvägras tillträde till undervisningen
vid tekniska högskolan hindrades att egna sig åt eu verksamhet, der
deras naturliga fallenhet skulle bäst komma till gagn.
Visserligen vore departementschefen något tveksam, huruvida det
kunde vara fullt lämpligt att så mycket öka elevantalet, under ylet lärarekrafterna
icke på långt när i samma mån förstärktes, men då å ena sidan
behofvet af grundligt bildade teknici för närvarande vore stort och tillströmningen
af kompetente inträdessökande vid högskolan under de båda
sista åren varit högst betydlig samt då å andra sidan högskolans lärarekollegium
och styrelse ansett sig kunna mottaga det ökade elevantalet med
den föreslagna förstärkningen af lärarekrafterna, funne departementschefen
sig böra förorda styrelsens förslag i dess helhet och således äfven i det
afseende! att ökningen af elevantalet i första årskursen borde ega rum
redan innevarande års höst, eller vid början af läroåret 1899—1900.
I enlighet med högskolestyrelsens förslag hemstälde derför departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande
framställning.
Ehuru utskottet anser, att Riksdagen, som sistlidet år bifallit Kongl.
Statsutskottets ''Utlåtande N:o .9.
247
Maj:ts då gjorda framställning om utvidgning'' och omorganisation af
tekniska, högskolan, haft grundad anledning antaga, att ökade anslag till
högskolan icke skulle under den nä vin aste tiden ifrågasättas, har utskottet
likväl ansett sig böra i hufvudsakliga delar till bifall förorda Kongl.
Majrt förevarande framställning. Enligt hvad utskottet försport lärer nemligen
tillgången på ingeniörer för närvarande knappast kunna anses motsvara
de tekniska yrkenas alltjemt växande behof. Och hvad angår de
kostnader förslaget skulle medföra, har utskottet funnit, att i förhållande
till den väsentliga ökningen i högskolans elevantal och med afseende derå,
att högskolans organisation nu skulle kunna väntas blifva definitivt genomförd,
kostnaderna icke kunna anses vara för höga.
Vid granskning af de särskilda föreslagna utgiftsposterna har utskottet
— om ock utskottet icke funnit alla de ökade utgifterna vara nödvändiggjorda
uteslutande genom ökningen i elevantalet — likväl icke ansett sig böra
göra annan erinran än att någon förhöjning i sekreterarens och kamrerarens
arfvoden icke synes vara af behofvet påkallad.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
l:o) att Riksdagen må på extra stat för år 1900
anvisa följande anslag till tekniska högskolan:
a) till förstärkning af lärarekrafterna 8,300 kronor;
b) till förändring i hufvudbyggnadens inredning samt
värmelednings- och belysningsanordningar 30,400 kronor;
c) till förstärkning af undervisningsmaterielen 8,254
kronor, eller sålunda tillhopa 46,954 kronor; samt
2:o) att Kongl. Maj:ts framställning om anslag till
förhöjning af sekreterarens och kamrerarens vid tekniska
högskolan arfvoden icke må af Riksdagen bifallas.
90:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år ing. anslag till
1900 bevilja dels till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Tjenst
ockholm. 2,000 kronor, dels till inköp och underhåll af inventarier och laner och
undervisningsmateriel vid skolan 10,750 kronor, eller tillsammans 12,750
kronor. tekniska skolan
Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departements- '' Stockho''mchefen,
enligt hvad det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll L^S.J
utvisar, anmält, hurusom styrelsen för tekniska skolan i Stockholm i skrifvelse
den 23 augusti 1897 anhållit, det Kongl. Majrt måtte åt skolan utverka
ökade anslag, dervid styrelsen i hufvudsak anfört följande.
På tekniska skolan i Stockholm genom stadgarne af den 1 novem
-
248
Statsutskottets^ Utlåtande N:o 9.
ber 1878 erhållit den förändrade organisation, hvilken ännu i allt väsentligt
egde bestånd, anvisades till bestridande af de med den nya organisationen
förenade kostnaderna dels lärjungarnes skolafgifter, afkastningen
af Sjöstedtska fonden in. fl. diverse inkomster till ett beräknadt
sammanlagdt belopp af 11,000 kronor, och dels ett ordinarie statsanslag,
som af 1878 års Riksdag förhöjdes till 86,500 kronor.
Under skolans första arbetsår efter denna nya organisation 1879—1880
räknade skolan sammanlagdt 856 lärjungar, deraf särskilt inom den tekniska
afton- och söndagsskoleafdelningen 656.
Sedan styrelsen derom gjort framställning hos Kongl. Maj:t, beviljades
åt skolan af 1889 års Riksdag en förhöjning i skolans ordinarie anslag
med 7,575 kronor, hvarjemte Stockholms stad från och med år 1891 tills
vidare beviljat skolan ett årligt anslag af 7,500 kronor. Enligt kongl.
brefvet den 5 juni 1891 vore af denna förhöjning i skolans inkomster å
sammanlagdt 15,075 kronor anvisade till aflöning åt underlärare 4,425
kronor, till inköp och underhåll af inventarier 500 kronor samt till kemiska
laborationer 400 kronor.
Slutligen hade Riksdagen år 1896 beviljat dels för en gång på extra
stat ett anslag å 8,600 kronor till anskaffande af inventarier och dylik
utrustning för de lokaler inom skolans hus, som af landtbruksakademien
blifvit till skolans disposition öfverlemnade, och dels höjt skolans
ordinaide anslag med 3,000 kronor, hvaraf vore afsedda 750 kronor till
förhöjning i anslaget till maskinister och betjening, 500 kronor till förhöjning
i anslaget till inventariers inköp och underhåll samt 1,000 kronor
till förhöjning i anslaget för renhållning, uppvärmning, belysning in. m.
af skolans från landtbruksakademien nyförvärfvade lokaler. Återstoden
hade anslagits till tre nya öfverlärarebefattningar inom den högre konstindustriella
skolan.
För sjelfva undervisningen hade tekniska skolan icke kommit i åtnjutande
af ytterligare anslag.
Om man frånräknade anslagen till den nyinrättade maskinyrkesskolan
och förhöjningarna i de förut alltför knappt tillmätta arfvodena åt vissa
öfverlärare inom skolans äldre afdelningar samt arfvodena till inom den
högre konstindustriella skolan nyinrättade öfverlärarebefattningar för fullständigande
af den till nämnda skolafdelning förlagda undervisningen
för utbildande af teckningslärare, hade alltså sedan skolans ombildning en
förhöjning med endast 7,575 kronor kommit skolan till del för mötande
af de mångfaldiga, ständigt växande behof, som skolans fortgående utveckling
medfört, beträffande biträdande lärarekrafter, undervisningsmateriel,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N\o .9.
240
inventarier, renhållning, belysning och uppvärmning, tryckningskostnader
m. m.
Till bestridande af sådana utgifter disponerade skolan enligt den faststälda
staten under år 1880, det första år sedan skolan ombildats, under
hvilket den nya staten varit gällande, ett belopp af 29,800 kronor och
enligt staten för år 1897 37,375 kronor. Antalet lärjungar vid dessa tidpunkter
utgjorde deremot under läroåret 1879—1880, såsom redan omförmälts,
856, men under läroåret 1896—1897 ej mindre än 1,589, oberäknad!
215 barn i de s. k. barnklasserna för utbildning af teckningslärarekandidaternas
undervisningsförmåga. Antalet lärjungar hade således under dessa
år nära fördubblats, och denna omständighet borde ensam vara nog för
att visa otillräckligheten af dessa skolans medel. Erfarenheten hade också
nogsamt bekräftat detta, och styrelsen hade derför, innan den velat ifrågasätta
eu väsentligare förhöjning i dessa anslagsbelopp, trott sig böra anlita
den enda öfriga utväg, som stått styrelsen till buds, nemligen lärjungeafgifternas
höjande. Styrelsen hade dervid ingalunda förbisett, att genom
en begränsning af antalet lärjungar jemväl skulle kunna åvägabringas jemvigt
mellan skolans nu ifrågakomna tillgångar och utgifter, men en sådan
utväg vid eu läroanstalt af ifrågavarande slag syntes styrelsen så motbjudande
och stridande mot skolans uppgift, att. styrelsen icke velat för
sin del framkomma med ett förslag i sådan rigtning.
På styrelsens förslag hade också Kongl. Maj:t dels genom beslut den
25 maj 1894 medgifvit en förhöjning från 12 till 30 kronor i afgifterna
för dem, som icke inträdt i tekniskt yrke, inom den tekniska afton och
söndagsskolan samt den tekniska skolan för qvinliga lärjungar, och dels
genom beslut den 10 augusti 1896 en ytterligare förhöjning i dessa utgifter
till 50 kronor. Genom det förstnämnda af dessa beslut hade derjemte
Kongl. Maj:t medgifvit eu förhöjning i afgifterna inom den högre konstindustriella
skolafdelningen för dem, som ej inträdt i tekniskt yrke, från
40 till 60 kronor.
Skolafgifternas förhöjning kunde, enligt hvad styrelsen vidare yttrat,
anses hafva skäligen fylt sitt ändamål inom den tekniska skolan för qvinliga
lärjungar och tillfört skolan en ökad inkomst, temligen väl motsvarande de
större kraf, som antalet lärjungar inom denna skolafdelning under de senare
åren stält på skolans tillgångar. Beträffande den högre konstindustriella
skolan hade styrelsen för afsigt att inom kort hos Kongl. Maj:t anhålla om
eu förhöjning till 60 kronor äfven för teckningslärarekandiduterna i likhet
moll hvad som, enligt hvad nyss nämndes, redan blifvit bestämdt beträffande
de lärjungar inom denna skola, hvilka icke inträdt i yrke. Om
denna framställning vunne Kong]. Maj:ts bifall, skulle äfven inom denna
Bill. Ull Hikml. Prof. 1899. 4 Sami 1 A fil 9 Ui/t. 32
250
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
skolafdelning för den närmaste framtiden förhöjningarna i skolafgifterna
kunna anses någorlunda väl betacka de genom det större antalet lärjungar
ökade utgifterna af här ifrågavarande slag.
Men stälde sig sålunda förhållandet jemförelsevis gynsamt med hänsyn
till de nu nämnda skolafdelningarna, vore deremot de skedda förhöjningarna
så godt som utan all betydelse, när fråga blefve om den största af alla tekniska
skolans afdelningar, nemligen afton- och söndagsskolan, alldenstund
antalet i denna afdelning inskrifva lärjungar, hvilka erlade den högre afgiften,
alltid vore mycket ringa. Under läroåret 189(1 —1897 hade dessa
sålunda utgjort endast 44, och medfört en inkomst för skolan af endast
2,200 kronor, under det att under samma läroår antalet af icke i yrke varande
lärjungar inom den tekniska skolan för qvinliga lärjungar utgjort ej mindre
än 199, hvilka tillsammans i skolafgifter erlagt 9,950 kronor. En förhöjning
i dessa afgifter öfver 50 kronor syntes styrelsen för närvarande ej
böra ifrågakomma och skulle, hvad afton- och söndagsskolan anginge.
uppenbarligen blifva betydelselös. Styrelsen ansåge sig icke heller böra
ifrågasätta eu förhöjning i den nuvarande, sedan skolans omorganisation
vanliga afgiften af fyra kronor för läroår, hvilken erlades af dem, som
inträdt i yrke. För att kunna tillföra skolan någon afsevärd inkomst skulle
den gifvetvis rätt väsentligt behöfva förhöjas, men i betraktande af lärjungarnes
oförmåga att erlägga en sålunda förhöjd afgift och med stöd af
den erfarenhet, som i detta afseende redan förvärfvats vid skolan, skulle
en dylik åtgärd komma att blifva i sjelfva verket likbetydande med ett
uteslutande af dem bland de inträdessökande, som måhända bäst vore i
behof af skolans undervisning. Äfven den nu stadgade låga afgiften af
4 kronor visade sig ofta för många vara ganska svår att erlägga.
Enligt styrelsens bestämda öfvertygelse och erfarenhet vore det icke
längre möjligt att med de nu disponibla medlen tillgodose alla de förut
angifna olika kraf, hvilka stäldes på skolan företrädesvis genom aftonskolans
stora antal lärjungar, som varit i jemnt stigande och under läsåret 189(1
—1897 uppgått till 1,130, och hvilka kraf måste tillgodoses, så vidt skolan
skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift.
Behofvet'' af biträdande lärarekrafter inom den tekniska afton- och
söndagsskolan vore ytterst känbart, och styrelsen måste med ledsnad erkänna,
att undervisningen i en del läroämnen inom nämnda skolafdelning
för närvarande icke kunde bestridas på ömkligt sätt. I geometrisk konstruktionsritning
hade under läroåret 1896 —1897 deltagit 638 lärjungar,
fördelade på tre grupper med omkring 210 lärjungar i hvarje, för
hvilkas handledande kunde disponeras 4 lärare, som alltså hade hvar och
en på sin del mer än 50 lärjungar. Att detta antal lärjungar vore långt
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
251
utöfver hvad en lärare kunde med framgång undervisa, vore väl obestridligt,
och i synnerhet här, der hvarje lärjunge skulle undervisas och öfvervakas
för sig. Densamma vore ställningen inom flere bland aftonskolans
ritämnen. I frihandsteckning hade antalet under sist berörda läroår varit
728, äfvenledes fördelade på tre grupper med omkring 240 i hvarje. Med
o lärare komme alltså omkring 48 lärjungar på hvarje lärare. I fackteckning
hade antalet lärjungar under samma tid varit 240 med 3 lärare eller
omkring 80 på hvar och en.
Enligt hvad skolans rektor ansett behöfligt, och hvaremot styrelsen
för sin del icke haft något att invända, skulle för den tekniska aftonoch
söndagsskolan erfordras:
dels i geometrisk konstruktionsritning ytterligare 3 lärare med en beräknad
tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 2 kronor i timmen under
omkring 29 veckor, hvilket komme att medföra en kostnad af i afrundadt
tal 1,200 kronor;
dels i frihandsteckning ytterligare 4 nya biträdande lärare med eu
beräknad tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 1 krona 50 öre i timmen
under omkring 29 veckor, hvilket komme att medföra en kostnad af i afrundadt
tal 1,000 kronor;
dels i fackteckning 3 nya biträdande lärare med likaledes en beräknad
tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 1 krona 50 öre i timmen under omkring
29 veckor, hvilket komme att medföra en kostnad af i afrundadt
tal 750 kronor;
dels i matematik 2 nya biträdande lärare för en kostnad af tillsammans
800 kronor; samt
dels i uppsatsskrifning en ny biträdande lärare för en kostnad af 250
kronor eller saminanlagdt till förstärkning af de biträdande lärarnes antal
inom den tekniska afton- och söndagsskolan årligen ett belopp af 4,000
kronor.
Styrelsen hade vidare anfört, att slitningen och förbrukningen af inventarier
och undervisningsmateriel genom det för hvarje läroår ökade antalet
lärjungar inom afton- och söndagsskolan numera vuxit derhän, att en förhöjning
i de för inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel
i staten anvisade medel vore oundgängligen nödvändig. Omkostnaderna
endast för behöfliga gipsmodeller hade visat sig uppgå till
omkring 500 kronor årligen. För att så mycket som möjligt nedsätta
reparations- och anskaffningskostnaden för möbler hade till två af vaktmästarebefattningarna
vid skolan antagits i snickaryrket kunnige personer,
och dessa sysselsattes under de sommarmånader, då ferier påginge, så
mycket som möjligt med arbeten af ifrågavarande slag, men detta oak
-
252
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
tadt hade dock icke kunnat undvikas, att allenast reparationskostnaderna
för möbler stigit till i förhållande till skolans tillgångar alltför stora belopp,
så att nyanskaffningarna måst inskränkas mer än önskligt varit.
1 likhet med skolans rektor ansåge styrelsen, att en förhöjning af
åtminstone 1,100 kronor i nu berörda anslagspost vore nödvändig, på det
att åtminstone för närvarande undervisningens behof beträffande skolinventarier
och undervisningsmateriel måtte kunna på ett tillfredsställande sätt
tillgo doses.
Det större antalet lärjungar inom afton- och söndagsskolan medförde
gifvetvis jemväl större utgifter för belysning, då i följd deraf ett ej oväsentligt
större antal gaslågor och elektriska lampor måst anbringas och
underhållas. Eu förhöjning med 400 kronor i anslaget till belysning syntes
derför vara af behofvet väl påkallad.
Förutom dessa årliga anslag till sammanlagdt belopp af 5,500 kronor
såge sig styrelsen nödsakad att i underdånighet gorå framställning om
beviljandet af ett anslag för eu gång å 10,000 kronor. Sedan de lokaler,
hvilka skolan af landtbruksakademien förvärfvat, blifvit för sina ändamål
inredda och försedda med inventarier, hade den bostadslägenhet
2 trappor upp i skolans hus, hvilken förut varit upplåten åt skolans förste
maskinist, blifvit för annat ändamål ledig. Denna lokal hade under
sommaren 1807 genom öfverintendentsembetets försorg reparerats och
ändrats till en större lärosal, hvilken vore afsedd att användas för att afhjelpa
det trängande behofvet af ökadt utrymme för undervisningen i matematik
och uppsatsskrifning inom afton- och söndagsskolan. För anskaffande
af nödiga inventarier saknade dock skolan medel,
rektor uppgjord beräkning skulle härför erfordras:
1 större skjuttafla ................................................................. kronor
1 pulpetuppsats med bord, stol och trappstegsplatform
för läraren.................................................................. »
30 tvåsitsiga bord med 60 stolar, borden å kr. 30 och
stolarne ä kr. 4: 50 ..................................
2 planschställ å kr. 30 ....................................
1 materialhylla ....................................................
1 skåp ..................................................................
för anordnande af belysning............................
Enligt af
250:
300:
1,170
—
»
60
—
»
35
—
»
200
—
175
—
Summa kronor
2,190
—
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
253
Vidare behöfde anskaffas:
till aftonskolans maskinritningssal:
20 bord ä kr. 65 .......... kronor 1,300: —
40 stolar ä kr. 4: 50....................................................... » 180: —
till salen för geometrisk konstruktionsritning, der
under aftonskolans lektioner sedan flere år tillbaka alltid
varit brist på stolar:
150 stolar å kr. 4: 50....................................................... » 675: —
10 dubbelplatsiga bord med lådfack å kr. 100............. » 1,000: —
för undervisningen i fackritning:
50 ensitsiga pulpeter å kr. 25 ................................ » 1,250: —
50 stolar å kr. 4: 50........................................................... » 225: —
samt slutligen för gipsgjuteriet:
6 bord å kr. 30 .......................................... » 180: —
24 stolar å kr. 4: 50 ................................................... » 108: —
1 större by 1 Hack.................................................... »_250: —
Summa kronor 5,168: —
Alltså sammanlagdt för anskaffande af inventarier 7,358 kronor.
Men äfven undervisningsmaterielen behöfde kompletteras genom nyanskaffningar,
hvartill skolans otillräckliga anslag under de senare åren
icke lemnat tillgång. Särskildt gälde detta undervisningen i frihandsteckning,
geometrisk konstruktionsritning samt maskin- och fackritning.
Enligt af skolans rektor uppgjord beräkning borde för dessa ändamål
anskaffas:
för friliandsteckningen:
4 satser väggplanscher å kr. 12 ..................... kronor 48: —
4 satser s. k. växtplanscher jemte ramar..................... » 400: —
5 satser plana gipser å kr, 20 ...................................... 9 100: ■—
5 st. reliefgipser å kr. 30 ....... » 150: —
50 st. ornamentgipser å kr. 3 ...................................... » 150: —
10 klotsuppsatser jemte tillämpningsmodeller å kr. 50 . » 500: —
för geometriska konstruktionsritningen
modeller och planscher till en beräknad summa af..... » 750: —
för maskinritningen och fackritningen
modeller till beräknadt, belopp af ................ »_544: —
Summa kronor 2,642: —
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, både styrelsen hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte åt skolan utverka:
254
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
<hh ett anslag för en gång till belopp af 10,000 kronor för anskaffande
af berörda inventarier och undervisningsmateriel, och
dels en årlig förhöjning i anslaget till underlärare med 4,000 kronor
samt i anslaget till inventariers och undervisningsmateriels inköp och
underhåll, belysning med mera med 1,500 kronor.
Da behofvet af dessa ökade inkomster företrädesvis tillkommit genom
den betydande tillväxten af i afton- och söndagsskolan inskrifna lärjungar,
hade slutligen styrelsen ifrågasatt, huruvida ej Stockholms stadsfullmägtige
skulle vara villige att bevilja skolan dessa medel.
Med anledning häraf hade styrelsens framställning remitterats till
Stockholms stadsfullmägtige, hvilka i skrifvelse till Kongl. Magt den 1
april 1898 anfört bland annat följande:
ST betraktande deraf, att tekniska skolan i Stockholm är en statsanstalt,
finna stadsfullmägtige det ej kunna ifrågakomma, att staden skulle bidraga
till det begärda anslaget för en gång till ökande af skolans inventarier och
fasta undervisningsmateriel, hvilket allt blir en statens tillhörighet.
3Hvad åter angår det anmälda behofvet af tillökning i skolans årsanslag,
framgår af styrelsens skrifvelse, att med denna anslagshöjning åsyftas
att rikligare tillgodose afton- och söndagsskolan, eller den afdelning, som,
på samma gång den är af största nyttan för staden, tillika är mest jemförlig
med de af kommunerna å andra orter understödda tekniska yrkesskolorna.
Vid sådant förhållande hafva stadsfullmägtige funnit sig ej böra
helt och hållet afvisa denna del af framställningen, hvarför fullmägtige till
svar å den nådiga remissen förklara Stockholms stad villig att öka sitt
arliga anslag till tekniska skolan härstädes med 2,000 kronor till förhöjning
i anslaget till underlärare och med 750 kronor till förhöjning i anslaget
till inventariers och undervisningsmateriels inköp och underhåll, belysning
med mera, att för första gången upptagas i budgeten för det år, för hvilket
Riksdagen för enahanda ändamål anslår minst samma belopp, och sedan
utgå så länge statsanslaget fortfarande utgår.»
1 skrifvelse den I t november 1898 hade styrelsen för tekniska skolan
i Stockholm gjort förnyad framställning i ärendet och dervid, efter att
hafva omnämnt stadsfullmägtiges förut omförmälda beslut, tillika upplyst,
att stadsfullmägtige å sammanträde den 29 juni 1898 beslutit, att ett tillfälligt
anslag af 2,750 kronor, deraf 2,000 kronor till underlärare och 750
kronor till inköp och underhåll af inventarier, undervisningsmateriel, belysning
med mera, finge utgå till tekniska skolan i Stockholm för hvart
och ett af åren 1898 och 1899 för uppehållande af undervisningen i söndagsoch
aftonskolan.
Härefter hade styrelsen fortsatt: Skolan hade visserligen härigenom för
Statsutskottets Vilåtande N:o it.
255
hvardera afåren 1898 cell 189!) kommit i åtnjutande af någon förhöjning
i det årliga anslaget, ehuru icke i den utsträckning, som visat sig vara af
behofvet påkalladt, men skolan hade deremot ännu icke kommit i åtnjutande
af det begärda extra anslaget för eu gång af 10,000 kronor, som
vore afsedt för anskaffande af alldeles nödvändiga diverse inventarier och
undervisningsmateriel, hvilket behof alltjemt växt i samma män som lärjungeantalet
ökats.
Då i tekniska afton- och söndagsskolan vid oktober månads slut
arbetsåret 1897—1898 elevantalet uppgått till 798 samt vid slutet af sagda
arbetsår stigit till 1,156, hade för arbetsåret 1898—1899 redan i oktober
månad 1898 inskrifvits 1,139 lärjungar. Denna stora tillströmning af lärjungar
redan under höstterminens första månad hade i hög grad försvårat eu
ordentlig skötsel af lektionerna, i det att hvarken lokaler eller lärarekrafter
med de tillgängliga medlen velat räcka till, hvadan styrelsen måst tillgripa
åtgärden att upphöra med vidare inskrifningar för höstterminen inom denna
skolafdelning, samt äfven besluta att endast i mån af utrymme och tillgängliga
lärarekrafter mottaga nya lärjungar till stundande vårtermin,
huru ogerna styrelsen än vidtagit en sådan åtgärd för inskränkning af
elevantalet.
Beträffande skolans öfriga afdelningar ville styrelsen omnämna, det
äfven alla dessa fortfarande utvisade en så stor ökning i elevantalet, att
det inom kort måste blifva förenadt med stora svårigheter för skolan att
med sina nuvarande tillgångar på ett tillfredsställande sätt sköta undervisningen.
Inom den tekniska skolan för qvinliga lärjungar hade under oktober
månad arbetsåret 1897 — 1898 varit inskrifna 248 elever, hvilket antal vid
samma arbetsårs slut stigit till 303; men höstterminen 1898 hade redan i
medlet af november i denna afdelning inskrifvits 250 lärjungar. Inom den
högre konstindustriella skolan hade arbetsåret 1897—-1898 varit inskrifne 69
lärjungar, hvartill kommit i de till denna skolafdelning hörande barnklasserna
225 lärjungar, medan höstterminen 1898 inskrifvits 78 och i barnklasserna
250 lärjungar. Inom byggnadsyrkesskolan hade arbetsåret 1897 — 1898 varit
antagne 56 lärjungar, men höstterminen 1 898 hade, oaktadt sträng utgallring,
dock måst mottagas 68 lärjungar. Samma förhållande egde rum vid
maskinyrkesskolan, der höstterminen 1898 måst mottagas 75 lärjungar mot
63 arbetsåret 1897—1898.
Följande af styrelsen upprättade tablå lemnade öfversigt öfver lärjungeantalet
arbetsåren 1897-—1898 samt 1898—1899, för detta senare år
dock endast intill den 1 november 1898:
256 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Iuskrifne lärjungar:
Under oktober
1897—1898
Vid årets slut
1897—1898
Under oktober
1898—1899
i afton- och söndagsskolan
798
1,150
1,145
j •» tekniska skolan för qvirdiga lärjungar
248
303
256
| » högre konstindustriella skolan
--
09
78
* * » barnklasserna ......
225
225
250
» byggnadsyrkesskolan.........
—
56
68 i
» maskinyrkesskolan
—
63
75
Summa
—
1,872
1,872
Dels på grund af den stora tillströmningen af lärjungar och dels med
hänsyn till industriens utveckling och de ständigt växande kraf, som derigenom
stäldes på läroverket i alla rigtn.ingar, hade styrelsen föranledts
att, oafsedd förut anförda anslagsbehof, tänka sig möjligheten af en snar
omorganisation af hela skolan, hvarvid fackskolorna fortfarande borde i
första rummet tillgodoses samt en central aftonskola med något mer omfattande
läroplan än de vanliga tekniska aftonskolornas i riket borde ifrågakomma,
äfvensom att taga i öfvervägande, huruvida icke det alltjemt
växande behofvet af lägre teknisk aftonskoleundervisning inom hufvudstaden
skulle kunna på annat sätt tillgodoses.
Men i alla händelser, huru än skolans framtida utveckling komma
att gestalta sig, vore det likväl enligt styrelsens mening i hög grad behöflig^
att anslaget för en gång till inventarier och undervisningsmateriel
äfvensom förut begärda ''>,500 kronor till underlärare m. m., åtminstone
tills vidare och intill dess den antydda omorganisationen hunnit genomföras,
blefve stälda till skolans förfogande; och hemstälde styrelsen på grund
deraf hos Kong! Maj:t om åtgärd för detta ändamåls vinnande.
För egen del har departementschefen anfört följande.
Af hvad styrelsen anfört syntes departementschefen framgå, att en
omorganisation åt tekniska skolan i Stockholm inom kort tid torde blifva
erforderlig, på det att nödigt utrymme och ändamålsenlig undervisning
måtte kunna beredas lärjungarne, särskild! i de högre afdelningarna. Men
da behofvet af ytterligare lärarekrafter samt ökade inventarier och undervisningsmateriel
i hvarje fall syntes oafvisligt, om de lärjungar, som vid
skolan sökte sin utbildning, skulle kunna erhålla den undervisning och
handledning, som i skolans program utlofvades, samt vinna den förkofran,
som med dess undervisning afsåges, så ansåge departementschefen sig böra
hemställa, att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat för år
Statsutskottets inlåtande N:o 9.
257
1900 bevilja dels till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i
Stockholm 2,000 kronor, dels till inköp och underhåll af inventarier och
undervisningsmateriel vid skolan 10,750 kronor, eller tillsammans 12,750
kronor.
Utskottet, som icke har något att erinra mot Kong! Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa
a) till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
skolan i Stockholm 2,000 kronor, samt
b) till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel
vid skolan 10,750 kronor,
eller tillsammans 12,750 kronor.
91:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1896—
1899 egt rum, må till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor
och till bestridande af kostnader för deras inspektion
på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af
45,000 kronor, under vilkor att det bidrag, som af dessa
medel kommer att utbetalas till understöd åt sådan
skola, icke får öfverstiga hvad vederbörande kommun
kontant tillskjuter för skolan.
Gymnastiska centralinstitutet.
92:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till aflönande af eu
extra lärare i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet på extra stat
för år 1900 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll bär departementschefen erinrat,
att sedan direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 12 oktober 1897 gjort framställning om anslag
till aflönande af ytterligare en lärare i sjukgymnastik vid institutet, Kongl.
Maj:t föreslagit senast församlade Riksdag att för ändamålet bevilja ett årligt
anslag af 2,500 kronor.
Riksdagen hade visserligen funnit hvad direktionen till stöd för sin
berörda framställning anfört ådagalägga, att undervisningen i sjukgymnastik
Eib till Ilil cad. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd 9 Häft. 33
Ang. anslag
till lägre
tekniska
yrkesskolor.
[74.]
Ang. anslag
till en
extra lärare
i sjukgymnastik.
[75.]
258
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
kräfde det antal lärare, som direktionen uppgifvit, samt att institutets tillgångar
icke beredde möjlighet att, på sätt dittills egt rum, samtidigt med
tillgodoseende af institutets öfriga behof bestrida aflönitigen för en tredje
lärare i sjukgymnastik. Men Riksdagen hade ansett det kunna ifrågasättas,
huruvida ej behofvet af tillökning i lärarekrafterna vore af tillfällig och
öfvergående natur.
1 enlighet med en sådan uppfattning hade Riksdagen bifallit Kongl.
Maj:ts framställning i ämnet endast på det sätt, att Riksdagen för aflöning
af en extra lärare i sjukgymnastik beviljat ett anslag af 2,500 kronor
på extra stat för år 1899.
I skrifvelse den 29 september nästlidna år hade nu direktionen gjort
förnyad framställning hos Kongl. Maj:t i detta ämne. Direktionen hade
dervid yttrat, att direktionen ansåge sig i sin ofvanberörda skrifvelse
den 12 oktober 1897 hafva ådagalagt ej mindre behofvet af en ny lärarekraft
för det dåvarande än äfven att behofvet kom me att blifva permanent,
en åsigt, som den sedermera förflutna tidens erfarenhet ytterligare stadfäst.
Men vid det förhållandet, att Riksdagen så nyligen vägrat uppföra det
nödiga beloppet på ordinarie stat, ville direktionen nu inskränka sig till
en hemställan om ett extra anslag å 2,500 kronor för år 1900 till ifrågavarande
ändamål.
Under åberopande af hvad sålunda förekommit tillstyrkte departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.
Med anslutning till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må för aflönande af en extra lärare
i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet på extra
stat för år 1900 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
93:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
Ang. anslag m\ 9f>0 anvisa dels till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper ett
ökadI biträde , . £ , ,,, , .Jk i
vid hospital»- belopp af 1,200 kronor,
ärendenas dels ock till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen rdd hospitalsärendenas
bth"''*''"9- behandling en summa af 6,<>00 kronor, dock, hvad denna summa beträffar,
b,J under förbehåll att deraf innehölles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets
förre sekreterare T. A. Billbergh kunde komma att af de till
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
259
honom för år 1900 i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten
utgående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen
vid handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen
erinrat, hurusom medicinalstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 2J
september 1897 hemstält, det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition,
att å ordinarie stat måtte anvisas till aflöning dels åt en kamrerare
lön 3,0o0 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, summa 4,50o kronor,
dels åt en notarie, tillika sekreterare, lön 1,8(»0 kronor, tjenstgöringspenningar
1,200 kronor, summa 3,000 kronor, med rättighet för en hvar
af dem att efter fem års tjenstgöring kunna komma i åtnjutande af
ålderstillägg å lönen med 5o0 kronor och efter tio års tjenstgöring med
ytterligare 500 kronor, samt med skyldighet för dessa tjensteman att
biträda medicinalstyrelsen vid handläggning af hospitalsärenden och att
vara underkastade samma vilkor, som i kongl. kungörelsen den 1 juni
1877 vore bestämda för åtnjutande af de från 1878 års början faststälda
nya löneförmånerna för sagda styrelse. Sedan Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1899 till ökadt biträde hos styrelsen
vid hospitalsärendenas behandling anvisa en summa af 6,0t)0 kronor, dock
under''förbehåll att deraf innehölles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets
förre sekreterare T. A. Billbergh kunde komma att af de
till honom för sistnämnda år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna
indragningsstaten utgående medel afstå till bekostande af biträde
åt styrelsen vid handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen,
hade Kongl. Maj:ts sålunda gjorda framställning af Riksdagen bifallits.
Då särskildt anslag för ifrågavarande ändamål oundgängligen erfordrades
äfven efter år 1899, hade medicinalstyrelsen i skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 19 sistlidne september, under åberopande i öfrigt af den
utförliga motivering, styrelsen i sin berörda skrifvelse af den 29 september
1897 framlagt, hemstält, att, derest Kongl. Maj:t icke skulle finna lämpligt
att till näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition om anslag i omförmälda
syfte på ordinarie stat, på det sätt och till det belopp styrelsen
i sin nyssnämnda skrifvelse begärt, Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta
proposition om anvisande på extra stat för år 1900, på enahanda sätt
som för år 1899 egt rum, af en summa af 6,000 kronor till ökadt biträde
hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling.
Vidare hade medicinalstyrelsen i en annan skrifvelse af den 19 september
1898, enär granskning af hospitalens räkenskaper fortfarande, liksom i
flera år skett, måste verkställas inom medicinalstyrelsen, som likväl saknade
260
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. anslag
för åstadkommande
af ett
sanatorium.
[77.]
erforderliga arbetskrafter och medel till ersättning för detta vigtiga arbete,
hemstält, det Kongl. Maj:t matte till näst sammanträdande Riksdag aflåta
proposition derom, att till arfvode åt särskild person för revision af hospitalens
räkenskaper måtte å medicinalstyrelsens stat äfven för år 1900 beviljas
ett extra anslag af 1/200 kronor.
För egen del har departementschefen anfört:
De skäl, som vid aflåtande af 1898 års statsverksproposition föranledt
Kongl. Maj:t att till beredande af behöfligt biträde åt medicinalstyrelsen
vid handläggning af hospitalsärenden äska af Riksdagen medel endast på
extra stat, egde fortfarande giltighet, och syntes det departementschefen
derför ännu ej lämpligt att för ändamålet begära anslag till nya ordinarie
tjensteman hos medicinalstyrelsen, utan borde, enligt departementschefens
mening, ifrågavarande behof för år 1900 tillgodoses på ungefär samma
sätt, som blifvit bestämdt för år 1899. Under åberopande af hvad i ärendet
blifvit anfördt tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen aflåta proposition af förenämnda innehåll.
På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa
a) till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper
ett .belopp af 1,200 kronor; samt
b) till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid
hospitalsärendenas behandling en summa af 6,000 kronor,
under förbehåll att deraf innehålles ett belopp, motsvarande
hvad serafimerordensgillets förre sekreterare
T. A. Billbergh kan komma att af de till honom för
nämnda år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna
indragningsstaten utgående medel afstå till bekostande
af biträde åt medicinalstyrelsen vid handläggning
af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.
Sanatorier.
94:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för åstadkommande
af ett sanatorium för tung sotspatient er i södra Sverige af förut beviljadt
anslag på extra stat för år 1900 anvisa 250,000 kronor.
Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att sedan Riksdagen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 4 maj 1898 anmält, att Riksdagen
för åstadkommande af ett sanatorium för lungsotspatienter i södra Sverige
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
261
samtidigt med de två, som vore afsedda att för insamlade medel anordnas
i norra och mellersta delarne af landet, på extra stat beviljat 850,000 kronor
och deraf under riksstatens åttonde hufvudtitel till utgående under år 1899
anvisat 850,000 kronor, Ivongl. Maj:t lemnat komitén för jubileumsfonden
tillfälle att inkomma med utlåtande i anledning af berörda skrifvelses
innehåll. Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 september 1898 hade
komitén, som inhemtat, att Kongl. Maj:t anförtrott åt chefen för Kongl.
Maj:ts hofförvaltning att under inseende af hans excellens herr riksmarskalken
omhänderhafva och förvalta jubileumsfondens medel, hemstält,
bland annat, att Kongl. Maj:t måtte bemyndiga chefen för hofförvaltningen
att emottaga och under samma bestämmelser, som för gåfvofonden vore
eller blefve af Kongl. Maj:t meddelade, omhänderhafva och förvalta de
medel, Riksdagen för åstadkommande i södra Sverige af ett sanatorium
, för lungsotspatienter anvisat under riksstatens åttonde hufvudtitel för utgående
under år 1899. Denna hemställan hade den 7 sistlidne oktober af
Kongl. Maj:t bifallits.
Då det återstående beloppet, 500,000 kronor, af det utaf Riksdagen
till ett sanatorium i södra delarne af Sverige beviljade anslag lämpligen
syntes departementschefen kunna fördelas på två år, tillstyrkte departementschefen,
att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att af samma anslag på
extra stat för år 1900 anvisa 250,000 kronor.
1 anslutning härtill hemställer utskottet,
att Riksdagen må för åstadkommande af ett sanatorium
för lungsotspatienter i södra Sverige af förut
beviljadt anslag på extra stat för år 1900 anvisa 250,000
kronor.
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.
95:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att på extra stat för Ang. anslag m
år 1900 anvisa ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitions- ^‘seTför
kurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kunde, af fri barnmorskor.
bostad eller hyresbidi’ag åt deltagarinnorna deri under den tid de genom- [78.]
ginge dessa kurser.
Af det i ärendet förda statsrådsprotokollet inhemtas, att sedan Riksdagen,
med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, på extra
stat för år 1899 anvisat ett anslag af 8,000 kronor till anordnande af
repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske
262
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den
tid, de genomginge dessa kurser, medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 28 september 1898 anhållit, att Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen
göra framställning om anvisande jemväl för år 1900 af ett anslag
till sagda ändamål. Medicinalstyrelsen hade dervid anfört, att under sistlidne
augusti och september såväl i Stockholm som i Göteborg anordnats
dylika kurser, hvar och en omfattande en tid af fjorton dagar. För dessa
kurser hade kostnaderna beräknats till sammanlagdt omkring 900 kronor.
Då kurserna med begärlighet omfattats och med säkerhet kunde
beräknas vara till stort gagn, ansåge medicinalstyrelsen önskvärd!, att
sådana måtte komma till stånd icke blott under år 1899, hvartill medel
beviljats, utan äfven under år 1900.
I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, har departementschefen
tillstyrkt, det Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande
framställning.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,-
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1900 anvisa
ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitionskurser
för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt
ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna
deri under den tid, de genomgå dessa kurser.
Ang. andag nu 96:o) 1 anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
banbörds- under hänvisning till den af departementschefen till statsrådsprotokollet
huset. lemnade, under punkt 33:o) här ofvan omförmäld a redogörelse för all[79.
] männa barnbördshusets behof af ökadt anslag, hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa
ett anslag af 6,000 kronor såsom bidrag till uppehållande
af allmänna barnbördshusets verksamhet.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
Ang. anslag an 97:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
"samling''™ oc^ er,hgt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å tillin.
m. sammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksam[80.
] het, blifvit för inn(‘varande år liksom för flera föregående år beviljade,
äro för samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer utskottet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
263
att Riksdagen inå på extra stat för år 1900 anvisa
följande anslag till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
a)
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening
4,<)00 kronor;
b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m. 3,200 kronor; samt
c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. m. 2,000 kronor.
Visby stadsmur.
[81.]
98:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för vidtagande af-t«?- amiagtui
konserv er ing sälg är der vid Visby stadsmur på extra stat för år 1900 anvisa
återstoden af förut beviljadt anslag, 9,025 kronor. r
Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen
meddelat, att sedan Kongl. Maj:ts framställning till 1898 års Riksdag om
anslag till bevarande af Vrisby stadsmur på det sätt bifallits, att Riksdagen
till vidtagande af konserveringsåtgärder vid nämnda stadsmur i hufvudsaklig
enlighet med derför uppgjordt arbets- och kostnadsförslag — under
vilkor att staden Visby för ändamålet ansloge 2,500 kronor, att utgå med
minst 1,250 kronor under år 1899 och återstoden under år 1900 — beviljat
ett anslag af 18,050 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisat
ett belopp af 9,025 kronor, stadsfullmägtige i Visby, som, på sätt ett till
Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande af den 9 november 1897 utvisade, under sär skildt
vilkor och förbehåll såsom bidrag till utförandet af vissa arbeten för stadsmurens
bevarande beviljat ett belopp af 2,500 kronor att fördelas på tre år, enligt
skrivelser den 13 september och den 8 november 1898 godkänt det vilkor,
Riksdagen fäst vid sitt omförmälda anslag, äfvensom medgifvit, att det af
stadsfullmägtige uppstäda vilkor och förbehåll finge bortfalla samt det af
Visby stad anslagna beloppet, 2,500 kronor, utgå med 1,250 kronor under
år 1899 och återstoden under år 1900.
Då det af Riksdagen för berörda statsanslags utgående uppstäda
vilkor sålunda blifvit uppfyldt, hemstälde departementschefen, det Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att af nämnda anslag på extra stat för år
1900 anvisa återstoden, 9,025 kronor.
Med anledning häraf hemställer utskottet,
264
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
att Riksdagen må af det för vidtagande af konserveringsåtgärder
vid Visby stadsmur beviljade anslag å
18,050 kronor på extra stat för år 1900 anvisa återstående
beloppet 9,025 kronor.
Naturhistoriska riksmuseum.
Ang. anslag 99:o) Med anledning af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning
au riksmuseets får utskottet hemställa,
afrlelninn f/ii*
att Riksdagen må, till inköp och insamling af naturalier
vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkegoniater
och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen
förenade utgifter jemväl för år 1900 på extra
stat anvisa 2,000 kronor.
Ang. anslag 100:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
^etnografiska år 1900 . uppföra en. summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och församling.
kofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.
[83.] Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen erinrat,
hurusom Riksdagen år 1897 med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning anvisat till vård, underhåll och förkofran af nämnda samling
på extra stat för år 1898 ett anslag af 7,300 kronor, hvaraf 4,500
kronor varit afsedda till arfvode åt eu särskild föreståndare för samlingen.
Riksdagen hade emellertid ansett att, då ett tillfredsställande resultat icke
kunde af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämpliga lokaler
bereddes för de samlingar, som skulle ställas under hans vård, omförmälda
arfvode icke borde utgå, förr än visshet vunnits derom, att en ändamålsenlig
museibyggnad blefve för samlingarna uppförd. I sin till Kongl. Maj:t
aflåtna skrifvelse i ämnet hade Riksdagen anfört att, enligt hvad den
inhemtat, utsigter förefunnes att genom enskild offervillighet skulle
kunna åstadkommas en nybyggnad för ifrågavarande samlingars inrymmande.
Till upprättande af ett etnografiskt museum i hufvudstaden
hade nemligen stiftelsen Lars Hiertas minnes styrelse afsatt ett belopp
af 25,000 kronor, och för samma ändamål uppgåfves likaledes 25,000 kronor
vara af två namngifna personer afsätta och utlofvade. Byggnadsföretaget
vore beräknadt skola kosta 74,000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegrepp
värdet af erforderlig tomt, hvilken Riksdagen ansett kunna beredas
å kronans mark i den trakt, der nordiska museet vore förlagdt. Af
njutning för
arkegoniater
[82.]
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
265
nämnda skäl hade Riksdagen, som ansett en gynsam lösning af byggnadsfrågan
kunna inom kort tid förväntas, föreskrifvit, att den till arfvode åt
föreståndaren afsedda delen af anslaget ej finge utgå, förrän visadt blifvit,
att ornförmälda för uppförande af en nybyggnad för samlingen beräknade
belopp åstadkommits.
Till 1898 års Riksdag både Kongl. Maj:t åter gjort framställning
om uppförande å extra stat af en summa af 7,800 kronor till vård, und erhåll
och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.
Riksdagen, som på de af 1897 års Riksdag anförda skäl ansett, att den del
af nu ifrågavarande anslag, som vore afsedd till arfvode åt eu särskild
föreståndare för samlingen, borde för år 1899 beviljas under samma vilkor,
som för är 1898 blifvit föreskrifvet, bad''1 i öfrigt icke haft något mot framställningen
att erinra och hade alltså för ifrågavarande ändamål beviljat på
extia stat för år 1899 likaledes 7,300 kronor, hvaraf dock 4,500 kronor,
afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare för berörda samling,
skulle utgå under samma vilkor, som af 1897 års Riksdag i sådant afseende
bestämts.
Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade vetenskapsakademien
i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 september 1898, under erinran,
att af ifrågavarande anslag återstående beloppet utgjorde det sedan en
lång följd af år utgående årsanslaget till riksmuseets etnografiska samling,
åberopat en från intendenten vid naturhistoriska riksmuseet till akademien
ingifven skrifvelse, deri framhållits, att berörda årsanslag till den etnografiska
samlingen vore fortfarande lika behöflig! som någonsin, samt, beträffande
det till en föreståndare för samlingen afsedda beloppet, 4,500 kronor,
anförts, att, oaktadt allvarliga försök gjorts att af enskilda personer utverka
bidrag till uppförande af en nybyggnad för samlingen, dessa försök hittills
varit förgäfves och således det af Riksdagen vid beviljande af föregående
anslag erkända behofvet af särskild föreståndare för samlingen ej kunnat
tillgodoses; att detta behof emellertid ingalunda förminskats, utan snarare
tilltagit; samt att, särskildt med hänsyn till de möjligen befintliga utsigterna,
att Riksdagens förväntan om tillräckliga enskilda bidrag till ifrågavarande
ändamål skulle gå i uppfyllelse, uppenbart vore, att en särskild
föreståndare för samlingen, med offentligt uppdrag och med ansvar för
sin verksamhet såväl som för sin uraktlåtenhet, skulle i denna rigtning
kunna verka med långt större kraft än någon annan. Akademien hade
anhållit, att, ehuru det ännu icke lyckats att på enskild väg få för det
tilltänkta byggnadsföretaget samladt mer än 00,000 kronor, hvilken summa
icke vore för ändamålet tillräcklig, proposition måtte till Riksdagen
aflåtas derom, att ett anslag till lika stort belopp som det för hvart och
Jlih. till liikad■ Prut. 1899. 4 Sami. 1 Afil. 9 Häft. 34
266
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
ett af åren 1898 och 1899 beviljade, eller 7,300 kronor, måtte anvisas
äfven för år 1900, samt att den del af anslaget, som vore afsedd till arfvode
åt en särskild föreståndare för den etnografiska samlingen, eller 4,500
kronor, måtte få från och med sistnämnda år utgå, äfven om det af Riksdagen
uppstäda vilkoret, då ännu icke befunnits vara uppfyldt.
Med anledning häraf tillstyrkte departementschefen, det Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen aflåta proposition i ämnet af innehåll, som ofvan
angifvits.
Utskottet har vid pröfning af detta ärende funnit, att anställandet af
en föreståndare för de ifrågavarande samlingarnas underhåll och vård icke
bör genom ett fortsatt uppställande från Riksdagens sida af det af 1897
och 1898 års Riksdagar vid anslaget fästade vilkor uppskjutas till en
obestämd framtid, helst som för åstadkommande af en byggnad för samlingarna
med nuvarande högt uppdrifna pris på materialier och arbetskraft
synes erfordras vida högre belopp än det härför beräknade samt
något statsanslag till byggnadskostnaderna icke synes böra påräknas.
På grund häraf och då utskottet i öfrigt icke haft något att emot
framställningen erinra, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
förslag, på extra stat för år 1900 uppföra
en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkofran
af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
Ang. anslag m 101:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppehållande af
undervisningen vid de i Vadstena och Bollnäs anordnade läroanstalter för
döfstumma. öfver ånga döfstumma anvisa ett extra anslag för år 1900 af 32,800 kronor.
[84.] Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen
meddelat, att, sedan Kongl. Maj:t den 1 juni 1894 anbefalt direktionerna
öfver läroanstalterna för öfveråriga döfstumma att inkomma med yttrande
och förslag rörande såväl tiden, då ej några nya lärjungar vidare borde i
läroanstalterna intagas, som sättet för anstalternas afveckling, samt direktionen
öfver läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 25 februari 1898 med anledning häraf hemstält, att
Kongl. Maj:t måtte bestämma, att anstaltens verksamhet i dess nuvarande
form borde upphöra med utgången af läsåret 1900—1901, Kongl. Maj:t
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
267
infordrat från direktionen öfver läroanstalten i Vadstena yttrande och
förslag i fråga om de åtgärder, som kunde anses erforderliga, i händelse
läroanstalten i Vadstena skulle vid början af läsåret 1898 —1899 emottaga
ej mindre de bildbara öfveråriga döfstumma från de landskap, för hvilka
läroanstalten i Skara vore afsedd, än äfven de i sistnämnda anstalt redan
intagna döfstumma elever, som kunde anses hafva verklig nytta af fortsatt
undervisning i döfstumskola.
Då af direktionens öf^er läroanstalten i Vadstena yttrande framgått,
att hädanefter alla de bildbara öfveråriga döfstumma från det område, för
hvilket läroanstalten i Skara vore afsedd, kunde mottagas i läroanstalten i
Vadstena tillsammans med dem, som tillhörde sistnämnda anstalts eget
område, hade Kongl. Maj:t anbefalt direktionen öfver läroanstalten i Skara
att inkomma med förnyadt yttrande i ärendet.
I skrifvelse den 20 september 1898 hade med anledning deraf direktionen
öfver sistnämnda anstalt anfört, att den ansåge sig böra tillstyrka,
att läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma måtte upphöra med
sin verksamhet vid slutet af innevarande läsår, samt att de elever, som
till den tiden ej hunne afsluta sin kurs, måtte, om de så önskade, öfverflyttas
till läroanstalten i Vadstena. På grund af hvad direktionen sålunda
anfört, hade Kongl. Maj:t den 7 oktober 1898 förordnat, att läroanstalten
i Skara för öfveråriga döfstumma skulle indragas vid slutet af
vårterminen 1899.
Direktionen öfver läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma
hade i sitt förslag till stat för läroanstalten för år 1899 förmält, att den
ansåge, att endast 15,400 kronor behöfde användas för uppehållande af
läroanstalten under sagda år. Af förslaget syntes dock enligt departementschefens
förmenande framgå, att direktionen ansett, att hela det belopp,
som hittills årligen blifvit till anstalten beviljadt, eller 1 6,400 kronor, skulle
blifva erforderligt för år 1900, i händelse genom anstaltens i Skara indragning
elevantalet i anstalten i Vadstena skulle i nämnvärd grad ökas.
Direktionen öfver läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma
hade beräknat anstaltens utgifter under år 1899 till samma belopp som
under näst föregående året och hade ej ifrågasatt någon minskning i utgifterna
under år 1900.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, bär departementschefen
hemstält, att proposition af förenäinnda innehåll måtte till Riksdagen
aflåtas.
På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts före
-
268
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
varande framställning, må för uppehållande af undervisningen
vid de i Vadstena och Bollnäs anordnade läroanstalter
för öfveråriga döfstumma på extra stat för år
1900 bevilja ett anslag af 32,800 kronor.
Ang: anslag till 102lo)
,£:f"ö&ffir utskottet
stinehcimn för
blinda.
[85.]
Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställa,
att Riksdagen må, till handtverksskolan i Kristinehamn
för blinda, på extra stat för år 1900 bevilja ett
anslag till enahanda belopp, som för detta ändamål under
närmast föregående år anvisats, eller 10,000 kronor.
om anslag 103:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
för {undfå"} 900 bevilja för uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda vorkTomteboda.
samhet 10,350 kronor.
[86.] I särskilda skrifvelser till Kongl. Maj:t den 11 och 15 maj 1896 an
mälde
Riksdagen, att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning dels medgifvit, bland annat,
att en förskola för blinda finge upprättas å Tomteboda;
att vid denna skola, som skulle förestås af rektorn vid institutet för
blinda, finge anställas en första lärarinna, tre lärarinnor samt nödig
tjenstepersonal;
att första lärarinnan vid skolan erhölle i årlig lön 1,200 kronor samt
hvar och en af de öfriga lärarinnorna 1,000 kronor;
att samtliga lärarinnorna finge fri bostad och värme vid läroanstalten;
att lärarinnorna likaledes skulle vara berättigade till två ålderstillägg
å 300 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,
hvilka ålderstillägg skulle utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag till ålderstillägg, med rätt för vederbörande
att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder
de före ny stats tillämpning innehaft tjenst vid statens läroanstalter för
blinda;
dels beviljat till uppförande af en byggnad för en förskola för blinda
vid Tomteboda samt för bestridande af kostnaderna för uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag till denna byggnad 81,950 kronor.
Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, har
Kongl. Maj:t genom särskilda beslut den 29 maj 1896 och den 28 maj
1897 stält 81,200 kronor till direktionens öfver institutet för blinda
förfogande för uppförande af ifrågavarande byggnad. Då till följd af
inträdd prisstegring på såväl byggnadsmaterial som arbetskraft ofvan
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
269
nämnda belopp befunnits otillräckligt för det dermed afsedda ändamålet,
både Kongl. Maj:t, på derom af direktionen gjord framställning, genom
beslut den 28 maj 1897 förklarat hinder ej möta för direktionen att af
de å institutets allmänna donationsfond besparade räntemedel för ifrågavarande
byggnadsföretag använda ett belopp å 7,800 kronor.
Direktionen hade nu till Kongl. Maj:t inkommit med en den 15 november
1898 dasrteeknad skrifvelse, hvari direktionen erinrat, att, på grund af
bestämmelserna i lagen angående blindundervisningen den 29 maj 1896,
förskolan för blinda å Tomteboda skulle börja sin verksamhet under år
1899 och att, sedan de för förskolan erforderliga byggnader vid utgången
af år 1898 blifvit fullbordade, förskolan komme att med det nya läsårets
vid institutet ingång hösten 1899 öppnas för mottagande af lärjungar.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 23 oktober 1894 hade direktionen
afgifvit förslag till utgifts- och inkomststat för förskolan, hvilken stat slutat
å ett belopp af 21,000 kronor. Då emellertid, enligt planen för förskolan,
denna icke genast skulle träda i full verksamhet, utan successive
med en ny klass för hvart och ett af de fyra första åren, hade direktionen
låtit uppgöra förslag till särskilda stater för skolan för första och
andra läsåren, slutande å respektive 9,500 kronor och 13,700 kronor; och
hade direktionen till Kongl. Maj:t öfverlemnat dessa förslag med hemställan,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande
för år 1899 af halfva beloppet af det för första läsåret behöfliga statsanslag
samt för år 1 900 af återstående hälften af de för första läsåret samt hälften
af de för andra läsåret behöfliga anslagsmedel.
Direktionens skrifvelse hade åtföljts af följande förslag till stat för
ifrågavarande skola:
1. Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret
1899—1900.
Utgifter.
En första lärarinna ........................................... 1,200 kronor,
En vårdarinna och en tjenarinna........................................ 400 »
Kosthåll för 10 barn och 2 tjenare efter 60 öre för dag... 2,628 »
Beklädnad af 10 barn efter 50 kronor för hvarje .............. 500 »
Tvätt och renhållning .................................................. 150 »
Bränsle och lyshållning ...................................... 2,500 »
Sjukvård ............................................... 100 »
Undervisnings- och arbetsmateriel.................................... 500 »
Inventarier .................................................................. 600 »
Sekreterare och kamrerare .......................................... 300 »
Diverse utgifter ........................................ 622__»_
Summa 9,500 kronor,
270
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Inkomster.
Årsafgifter af 10 barn, 300 kronor för hvarje .................... 3,000 kronor,
Behöfligt statsanslag ................................................................. 6,500 »
Summa 9,500 kronor.
2. Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret
1900—1901.
Utgifter.
En första lärarinna ............................................................
En lärarinna ..............................................................................
En vårdarinna och två tjenarinnor ......................................
Kosthåll för 20 barn och 3 tjenare efter 60 öre om dagen
Beklädnad af 20 barn efter 50 kronor för hvarje ..............
Tvätt och renhållning ..........................................................
Bränsle och lyshållning ..........................................................
Sjukvård ...............................................................................
Undervisnings- och arbetsmateriel...............................................
Inventarier .................................................................................
Sekreterare och kamrerare ...........................................................
Diverse utgifter..............................................................................
1,200 kronor,
1,000
575 »
5,037
1,000
200
2,500
1 50
500 »
600 »
300 »
638
Summa 13,700 kronor.
Inkomster.
Årsafgifter af 20 barn, 300 kronor för hvarje................. 6,000 kronor,
Behöfligt statsanslag . 7,700 »
Summa 13,700 kronor.
Beträffande de förslag till stater för förskolan för blinda å Tomteboda
för skolåren 1899—1900 och 1900 — 1901, som direktionen till Kongl.
Maj:t öfverlemnat, har departementschefen fäst uppmärksamheten derå, att
de i hufvudsak öfverensstämma med det förslag till stat, som direktionen
låtit uppgöra år 1894, och som förelagts för Riksdagen år 1896, med
undantag deraf, att kosthållet för barn och tjenare blifvit höjdt från 50
öre för dag till 60 öre för dag. Denna förhöjning syntes departementschefen
till följd af nu gällande höga pris på födoämnen väl berättigad.
Intill dess skolan hunnit i full verksamhet, vore det enligt departementschefens
åsigt lämpligt, att erforderligt anslag till densamma uppfördes
på extra stat. Beträffande de nödiga beloppen, hade dessa af direktionen
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
271
beräknats för år 1899 till hälften af det i staten för läsåret 1899 —1900
uppförda statsanslaget, eller 3,250 kronor, samt för år 1900 till 7,100
kronor, motsvarande återstående hälften af sistomförmälta statsanslag med
tillägg af halfva det i staten för läsåret 1900—1901 upptagna statsanslaget.
På grund af hvad sålunda förekommit har departementschefen hemstält,
att Kong! Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.
Med anledning häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 bevilja
för uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda
verksamhet 10,350 kronor.
104:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa:
a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och
b) till understöd åt blindlär areelev er samt till reseunderstöd
åt blindlärare 1,200 kronor.
Ang. anslag
till tryckning
af blindskrifter
in. in.
[87.]
I05:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet i»?- anslag till
hemställa, , . . fÄ
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 ddlforskoian för
förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexiöbbnd“''Jf‘0''
bevilja ett anslag af 4,000 kronor. [°°''J
10fi:o) Sedan 1898 års Riksdag beviljat 1 17,000 kronor för uppför ande Ang. andag till
af en byggnad för förskolan för blinda i Vexiö m. m. och deraf anvisat
00,000 kronor på extra stat för år 1899, har Kongl. Maj:t nu föreslagit “it f/»-skolan
Riksdagen att för år 1 900 å extra stat anvisa återstoden af ifrågavarande ^vlxio^m.
anslag, eller 57,000 kronor. [g9_j
Med anledning häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må af det för uppförande af en
byggnad för förskolan för blinda i Vexiö in. m. beviljade
anslag å 117,000 kronor på extra stat för år
1900 anvisa återstående beloppet 57,000 kronor.
272
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Hospitalsvården.
Ang. anslag 107:o) Kongl. Maj:t har i särskild proposition den 30 december
läLiniTreuetl^^^ angaende förvärfvande för Visby hospitals räkning af dervarande länsi
Visby bygg- lasaretts byggnader m. m. föreslagit Riksdagen bland annat att på extra
noder m »i. gtat för år 1900 anvisa ett belopp af 28,000 kronor till förvärfvande af
[90.J vissa Gotlands läns landsting tillhöriga byggnader och tomter, som nu
användas för länets lasaretts och kurhus’ behof.
I detta ärende har utskottet förut under Riksdagens lopp afgifvit utlåtande
(n:o 21), med anledning hvaraf Riksdagen redan i ärendet fattat
beslut; hvilket utskottet endast skolat här
anteckna.
Ang. anslag till 108:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
Jförf''spéttUkT1900 bevilja ett anslag af 18,000 kronor till underhåll af Jerfsö sjukhus
r-q, -i för spetelske.
Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen erinrat,
hurusom till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske hade, med vilkor af
bidrag från Gefleborgs län, från och med år 1864 utgått årliga statsanslag,
hvilka, ursprungligen utgörande 3,000 kronor, sedermera höjts för
åren 1873—1875 till 4,000 kronor, för åren 1876—1888 till 7,500 kronor
samt för åren 1889 —1899 till 14,000 kronor. Dessutom hade vid ett
par tillfällen af Riksdagen lemnats anslag till fullbordande och utvidgning
af sjukhuset m. in. Under största delen af sjukhusets tillvaro hade årsbidraget
från Gefleborgs län utgjort 4,000 kronor.
Under åberopande, bland annat, hurusom medicinalstyrelsen vid flera
tillfällen och särskildt i skrifvelser till Kongl. Maj:t den 22 september
1882 och den 27 oktober 1886 uttalat den åsigt, att staten borde anses
förpligtad att bekosta en anstalt sådan som den ifrågavarande, hade uti
en vid 1898 års riksmöte inom Andra Kammaren väckt motion hemstälts,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida Jerfsö sjukhus för
spetelske, under vilkor att sjukhuset med dertill hörande område på staten
öfverlätes, kunde af staten öfvertagas och ställas under medicinalstyrelsens
öfverinseende samt till 1899 års Riksdag derom framlägga förslag. I anledning
af denna motion hade Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898
anhållit, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida landstingen
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
273
i de särskilda län, der de å Jerfsö sjukhus intagna patienter hade sina
hemvist, borde i proportion efter antalet patienter från de olika länen
lemna det bidrag till sjukhusets underhåll, som utöfver det statsbidrag,
hvilket framdeles kunde komma att för ändamålet utgå, kunde vara
erforderligt, dock högst till sammanlagdt belopp af 4,000 kronor, äfvensom
till Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, hvartill den verk
O
0 7
stälda utredningen kunde föranleda.
Vid ärendets föredragning den 27 maj 1898 hade Kongl. Maj:t be
slutit
att i detta ämne inhemta yttranden af landstingen samt stads
fullmägtige
i de städer, som ej deltoge i landsting, äfvensom af öfverståthållareembetet
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen, Indika
yttranden numera till ecklesiastikdepartementet inkommit. För deras innehåll
ville departementschefen nu i korthet redogöra.
Af landstingen hade det öfvervägande flertalet förklarat sig vilja bidraga
till sjukhusets underhåll i den omfattning, Riksdagen ifrågasatt.
Stadsfullmägtige i Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg och Gefle
hade uttalat sig i liknande rigtning. Äfvenså hade de flesta af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ansett Riksdagens framställning eg föranleda
någon erinran. Kopparbergs läns landsting, till hvars yttrande i ärendet
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samma län hänfört sig, hade, i
sammanhang dermed att landstinget förklarat sig villigt att i sin mån lemna
bidrag till underhållet af Jerfsö sjukhus efter den af Riksdagen angifna
grund, framhållit önskvärdheten af reformer i sjukhusets vård och förvaltning,
deribland särskild! att till sjukhusets underhåll erforderliga bidrag måtte
utgå i form af lågt beräknade legosängsafgifter. Kalmar läns södra och
Hallands läns landsting hade ej funnit skäl anvisa något bidrag till ifrågavarande
ändamål, begge under åberopande deraf, att fall af spetelska sedan
lång tid tillbaka ej förekommit inom dessa landstings områden. Kronobergs
läns landsting hade visserligen ansett Riksdagens framställning icke
böra alldeles lemnas å sido, men för sin del funnit lämpligast, att Jerfsö
sjukhus likstäldes med hospitalen i riket och att afgiften för hvarje patient
således fixerades till visst belopp samt att de särskilda kommunerna blefve
skyldiga att ansvara för underhållet af de patienter, som inom kommunerna
egde hemortsrätt. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda
län hade deremot, i fall afgiftsfri vård för spetelskesjuke icke skulle
komma att för framtiden vid Jerfsö sjukhus lemnas, ansett, att med
hänsyn till sjukdomens art erforderliga patientafgifter borde bestridas af
länens sjukvårdsmedel, i likhet med hvad som egde rum i fråga om hämmande
af veneriska sjukdomar. Vesterbottens läns landsting, i hvars uttalande
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samma län instämt, hade an
Uih.
till ltiksd. Prat. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 9 lläft. 35
274
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
fört, att, då det syntes vara en statens pligt att, der fall af spetelska
yppades, verksamt ingripa genom att vid tjenlig sjukvårdsanstalt underhålla
de sjuka och i öfrigt vidtaga alla de åtgärder, som kunde lända till
sjukdomens utrotande eller kraftiga bekämpande, underhållet vid Jerfsö
sjukhus för spetelske från andra län än Gefleborgs borde vara ett statens
åliggande. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge och Jemtlands
län hade ansett, att, då de sjukes intagande på nyssnämnda sjukhus till
syftemålet väsentligen skilde sig från den sjukvård, hvars bekostande
helt eller delvis ålåge kommunerna, det vore rigtigast, att staten ensam
bestrede kostnaden för sådana anstalter som ifrågavarande sjukhus samt
för de sjukes vård och underhåll derstädes. Gefleborgs läns landsting hade
visserligen förklarat sig icke hafva något att erinra mot förslaget om bidrag
till sjukhusets underhåll äfven från andra län, men tillika vidhållit
sin en gång förut uttalade åsigt, att staten ensam för framtiden borde;
öfvertaga hela underhållet af Jerfsö sjukhus för spetelske. Denna åsigt
delades också af sjukhusets direktion, som jemväl yttrat sig i ämnet. Direktionen
hade anfört, att fall förekommit och kunde förekomma, då till intagning
a Jerfsö sjukhus måst anmälas patienter, om hvilkas hemortsrätt i
fattigvardshänseende klarhet ej förefunnits. Skulle emellertid landstingen
och vissa städer deltaga i framtida kostnader för patienternas underhåll,
borde, enligt direktionens förmenande, i omförmälda hänseende förebringas
full utredning, innan inträde å sjukhuset söktes. Men i fall de sjukes intagning
der skulle vara beroende på resultatet af föregående utredning i fråga
om hemortsrätt, hvilken utredning erfarenheten visat kunna pågå i åratal,
kunde sjukhusets hufvudsakliga ändamål att vara isoleringsanstalt för att
hindra smitta komma att i icke ringa mån förfelas. Bestämdes det åter, att
oklarhet i fråga om den sjukes hemortsrätt icke finge utgöra hinder för
hans intagning å sjukhuset, kunde detta i allt fall komma att gå förlustigt
den på patienten belöpande andel i sjukhusets påräknade inkomster. Vidkommande
grunden för deltagandet i omkostnaderna, syntes den rättvisaste
vara underhållsdagarnes antal. Blefve en sådan grund faststäld,
kunde likväl vederbörandes andel i omkostnaderna ej debiteras, förrän
årets räkenskaper fullständigt afslutats. Ett extra anslag af högst 4,000
kronor erfordrades då för att i mån af behof anlitas under första året.
De antydda svårigheterna och ojemnheterna undvekes emellertid, om staten
ensam öfvertoge sjukhusets underhåll, i hvilket fall ändamålet, spetelskesjukdomens
bekämpande och de deraf angripnes bispringande, bäst vunnes.
För uppnående af detta menniskovänliga ändamål vore en tillökning i
statens utgifter af omkring 4,000 kronor om året alltför liten, för att afseende
derå borde fästas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
275
Sedan medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19 september
1898 hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
år 1900 bevilja ett extra anslag af 14,000 kronor till understöd åt Jerfsö
sjukhus för spetelske, hade departementschefen anmodat sjukhusets direktion
att inkomma med dels uppgift å antalet på sjukhuset befintliga spetelske,
särskilt från hvarje landstingsområde eller stad, som ej deltoge i landsting,
dels yttrande, om anledning förefunnes till antagande, att antalet patienter
vid sjukhuset under innevarande år komme att i afsevärd mån ökas
eller minskas, dels ock utredning, i hvad mån utöfver det af medicinalstyrelsen
ifrågasatta statsanslaget kunde från annat håll erfordras bidrag
till bestridande af kostnaderna för sjukhusets förvaltning under år 1900.
Till svar härå hade direktionen meddelat, att den 26 oktober 1898, då
direktionens yttrande afgifvits, patientantalet utgjort 36, deraf 18 från Gefleborgs
läns landstingsområde, samt att under året aflidit 3 och utskrifvits
1, som vid förnyad undersökning befunnits icke vara spetelsk. Under
tiden 1 januari—26 oktober 1898 hade således å sjukhuset vårdats 39
spetelske mot 46 under år 1897, till hemorten sålunda fördelade:
År 1897. År 1898
till den 26 oktober.
Gefleborgs läns landstingsområde.............. 21 19
Gefle stad.................................. 1 1
Gotlands län................................................... 1 1
Göteborgs och Bohus län........................... 1 2
Jemtlands län................................................... 3 2
Kopparbergs län ............................................ 10 6
Stockholms län ................................................ 1 1
Upsala län........................................................ 1 1
Vermlands län .............................................. 2 2
Vesternorrlands län ....................................... 4 3
Örebro län.................................................... 1 1
Summa 46 39
öfver nyintagna och totala patientantalet vid sjukhuset under hvart
och ett af de senaste tio åren hade direktionen meddelat en tablå, af
hvilken framgått, att under denna tioårsperiod i medeltal tillkommit 11
patienter om året och de vårdade patienternas antal i sin helhet utgjort
ungefär 45 om året. Häraf följde, att sjukhuset, som hade plats för högst
50 patienter, icke kunnat mottaga alla inträdessökandc, derest ej motsvarande
dödlighet egt rum bland de vårdade. Direktionen hade förklarat
sig ej hafva någon anledning antaga, att de inträdessökandes antal under
276
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
närmaste framtiden skulle minskas; tvärtom syntes ett motsatt förhållande
sannolikt. Spetelskan hade nemligen under de senare åren befunnits
hafva långt större utbredning inom landet, än man förut afvetat. Då
dertill komme, att medicinalstyrelsan numera kunde i vissa fall af allmänna
medel bekosta de sjukes transporterande till Jerfsö sjukhus och de
den 28 januari 1898 meddelade ändrade bestämmelser i helsovårds- och
epidemistadgarna utvidgat vissa myndigheters rätt att vidtaga isoleringsåtgärder,
syntes man kunna antaga, att detta sjukhus blefve mera anlitadt
än förut. Sjukhuset hade, såsom förut nämnts, utrymme för högst 50
patienter, och direktionen vore skyldig låta spetelskesjuke der intagas, i
den mån ansökningar om inträde inginge, såvida plats funnes. Vid sådant
förhållande borde kostnaden för sjukhusets förvaltning beräknas för ett
antal af 50 patienter och kunde då ej sättas lägre än till 18,000 kronor
för år, hvadan utöfver det af medicinalstyrelsen ifrågasatta statsanslaget
för år 1900 behöfdes 4,000 kronor.
För egen del har departementschefen anfört följande.
Såsom direktionen för Jerfsö sjukhus visat, skulle betydande svårigheter
uppstå vid tillämpningen af en sådan grund för bidragen till sjukhusets
underhåll, som Riksdagen ifrågasatt. För den händelse statsmedel
af Riksdagen ansloges med vilkor af bidrag från vederbörande landsting
och städer enligt nämnda grund, skulle det till och med, derest vilkoret
ej godkändes af någon bland de intresserade kommunalrepresentationerna,
kunna hända, att, då det af Riksdagen beviljade statsanslaget vid sådant
förhållande ej kunde utbetalas, sjukhuset i brist på underhållsmedel måste
stängas. För undvikande häraf och med hänsyn till den särskilda beskaffenheten
af ifrågavarande sjukdom, som innebure en allmän samhällsfara,
och hvars rationella bekämpande kräfde särskilda åtgärder, hvilkas
vidtagande ej borde göras beroende af lokalekonomiska intressen, borde
staten enligt departementschefens åsigt sörja för underhållet af en sådan
anstalt, som erfordrades för de af sjukdomen angripna personers vård.
En dylik uppfattning af statens pligt i berörda hänseende förefunnes
äfven i andra länder och särskildt i vårt grannland Norge, der staten genom
uppförande och underhållande af tjenliga sjukdvårdsanstalter för spetelske
gjort betydande uppoffringar för sjukdomens utrotande, och detta med
stor framgång.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan
angifna innehåll.
Då enligt utskottets mening staten icke bör åtaga sig hela underhållet
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
277
af Jerfsö sjukhus samt någon invändning af afgörande betydelse emot
ändamålsenligheten af en sådan anordning, som af 1898 års Riksdag i
dess af departementschefen omförinälda skrifvelse föreslagits, icke synes
utskottet hafva förekommit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
proposition, må till understöd åt Jerfsö sjukhus
för spetelske på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag
af 14,000 kronor; dock att landstingen i de särskilda
län, der de å detta sjukhus intagna patienter hafva sina
hemvist, böra i proportion efter antalet patienter från
de olika länen lemna det bidrag till sjukhusets underhåll,
som utöfver det för ändamålet beviljade statsbidraget
kan vara erforderligt, med sammanlagdt högst
4,000 kronor.
Diverse anslag.
b
109:o) På
ställer utskottet,
grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- An,J- ansla9
° för svenska
fomskrift
att
Riksdagen, i likhet med hvad för åtskilliga före- »äiukapct.
gående år egt rum, må jemväl för år 1900 på extra [92.]
stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.
110:o) Likaledes pa grund af derom utaf Kongl. Magt "lord fram- Ån9- anslao
,Kl1 • / n J &J m bergande
stallning hemställer utskottet, af religion,.
vard åt
att Riksdagen, på sätt för flera föregående år egt>v‘Z''fl. Tf"
rum, må till beredande af religionsvärd åt svenske sjömän,änd,ka hami
utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande
landsmän bevilja ett extra anslag för år 1900
af 10,000 kronor.
[93.]
111 :o) Med anledning af Kongl.
hemställer utskottet,
Maj:ts derom gjorda'' framställning,an‘l(,''Jt,u
J ^ n’ åtgärder för
en förbättrad
att Riksdagen må för beredande af religionsvärd
inom Hernösands stifts finsktalande församlingar på extra ,and, stift.
Stat bevilja: fmiktalande
° församlingar.
[94.]
278
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
a) till anställande af två kontraktsadjunkter inom
Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000
kronor att utgå under år 1900;
b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under
år 1900; samt
c) till två stipendier för utbildande vid universitetet
af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,
deraf 1,500 kronor att utgå under år 1900,
med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser, som. må erfordras rörande anslagens användande.
[95.]
Ang. anslag m 112:o) Sedan 1898 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
e^jfXätirld gjorda framställning, på extra stat beviljat till anställande af tre kontraktsreiigionsvård
adjunkter inom Södra lappmarkens samt de delar af Vesterbottens andra
''Tanda stifta och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, deraf 6,000
lappsktaiande kronor att utgå under år 1899, samt till resekostnadsersättning åt dessa
församlingar.kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750 kronor att utgå under sistnämnda
år, har Kongl. Maj:t, som den 2 september 1898 meddelat närmare
bestämmelser rörande anslagens användande, hvilka bestämmelser,
enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, vore i
hufvudsak lika med dem, som tillförne gifvits i fråga om kontraktsadjunkterna
i Vesterbottens fjerde kontrakt, föreslagit Riksdagen att anvisa
för år 1900 af anslaget till kontraktsadjunkterna 6,000 kronor samt af anslaget
till resekostnadsersättning åt dessa 750 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.
Ang. anslag 113:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
tl“museet ka hemställer utskottet,
[96.] att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett
af åren 1891—1899 egt ruin, må på extra stat för år
1900 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till
styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt
dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
279
114:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem-^. anslag till
ställer utskottet, ,tidlkrifi för
att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1898 [97]
och 1899 egt rum, må för år 1900 anvisa ett extra anslag
af 3,650 kronor, att på de vilkor, Kong]. Maj:t kan
finna lämpligt bestämma, användas till understöd för
utgifvande äfven under sistnämnda år af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen
och svenskt folklif».
115:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 164) har Åno- anslag
herr E. Poignant m. fl. föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat under^ ",‘Ordbok
åttonde hufvudtiteln till Kongl. Majt:s disposition för åstadkommande afi,/t''er Gotlands
en utförlig ordbok öfver Gotlands folkmål ställa ett belopp af 5,500 kronor fMmåL
att utgå med 1,100 kronor under hvartdera af åren 1900—1904 på vilkor
i öfrig!, som Kongl. Maj:t egde bestämma.
Till stöd för sin framställning hafva motionärerna anfört följande.
Gotlands läns landsting hade förlidet år beslutit att för åstadkommande
af en ordbok öfver gotlandsmålet, på grundval af bröderna Säves
i Upsala universitets bibliotek förvarade samlingar, under hvartdera af de
fem åren 1899—1903 af landstingsmedel utbetala 300 kronor, eller tillsammans
1,500 kronor; dock under vilkor, att landstingets bidrag ej
skulle utgå förr, än visas kunde, att i öfrigt nödiga medel, 5,500 kronor,
genom statsanslag eller på annat sätt funnes för angifna ändamål garanterade.
Bröderna P. A. Säve och Carl Säve, af hvilka den förre framleft sitt
lif i Visby som adjunkt vid dervarande högre allmänna läroverk och den
senare varit den förste professorn i nordiska språk i Upsala, hade efterlemnat
mycket omfattande och efter sakkunniges utlåtande synnerligen
värdefulla samlingar rörande företrädesvis Gotlands, men äfven andra landskaps
folkspråk och folkminnen. Den sist qvarlefvande af dessa bröder,
P. A. Säve, både testamenterat samlingarna till Upsala universitet i hopp
om att universitetet skulle sörja för deras offentliggörande. För sådana
ändamål hade dock universitetet inga medel att disponera. Nu både
emellertid två professorer vid detta universitet, professorerna A. Norecn
och J. A. Lundell, hvilka vore att betrakta såsom särskildt sakkunnige i
förevarande fall, uppgjort ett förslag till publikation och oegennyttigt
förklarat sig villiga att ordna, leda och öfvervaka utgifvandet af den del
af samlingarna, hvars redaktion vore mest brådskande, nemligen ordboken.
Deras detaljerade kostnadsförslag, som legat till grund för det gotländska
landstingets beslut, krafde för ordboken ensam 7,000 kronor, och arbetet
280
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
beräknades taga en tid af fem år. Gotlands läns landsting hade af kärlek
till fäderneön och dess minnen beviljat för här berörda ändamål ett för
dess förhållanden frikostigt understöd. Men med hänsyn till sin egentliga
betydelse rörde saken tydligtvis mindre Gotland än den svenska vetenskapen
i allmänhet. De gotländska munarterna sades intaga en alldeles
särskild ställning och representera ensamma för sig en af de fyra grupper,
i hvilka de skandinaviska folkmålen plägade indelas. Af den närmare
kännedom om gotlandsmålen, som blott en någorlunda fullständig ordbok
kunde förmedla, väntades vigtiga uppslag ej blott för Skandinaviens
språkhistoria, utan äfven för de germanska språkens och starnmarnes äldre
historia i det hela. Det syntes derför vara en oafvislig pligt för vårt
land att, så fort ske kunde, förskaffa språkforskare och historiker den
hjelp, åstadkommandet af en någorlunda fullständig gotländsk ordbok
skulle innebära; och arbetet måste göras snart, innan det gamla målet
fullständigt hunne glömmas på ön. Huru värdefulla de Säveska ordsamlingarna
— upptagna i ett tjugutal anteckningsböcker — än vore, vore
det nemligen mycket sannolikt, att vid en sorgfällig redaktion skulle
uppdyka frågor i mängd, som kunde säkert lösas endast genom utfrågande
af personer, som ännu kunde det gamla gutamålet.
Statsverket lemnade väl ett årligt understöd för landsmålstidskriften,
men tydligt vore, att denna publikation, som hufvudsakligen vore afsedd
för mindre omfattande arbeten, icke kunde inrymma den här ifrågasatta
ordboken, som beräknades fylla minst 75 tryckark.
Utan statens mellankomst funnes säkerligen ingen utsigt att få denna
vigtiga ordbok till stånd, hvilken enligt sakkunniges påstående, alltsedan
svenskan och dermed beslägtade tungomål börjat göras till föremål för
vetenskapliga studier, utgjort ett stående önskningsmål för nordiska språkforskare.
Utskottet, som genom intyg af åtskilliga sakkunniga personer erhållit
full bekräftelse på de i motionen innefattade uppgifterna angående den
vetenskapliga betydelsen af det ifrågasatta ordboksarbetet äfvensom derom,
att ledningen af arbetet enligt den derför uppgjorda planen skulle komma
i synnerligen goda händer, har ansett sig böra hemställa,
att Riksdagen må för åstadkommande af eu utförlig
ordbok öfver Gotlands folkmål bevilja ett anslag
af 5,500 kronor samt deraf på extra stat för år 1900
anvisa 1,100 kronor att utgå på de vilkor, Kongl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
281
116:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag hemställer
Utskottet, medicinskt
arkiv».
att Riksdagen må, till understöd för fortsatt ut- [98.]
gifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv»,
jemväl för år 1900 på extra stat bevilja ett anslag af
3,000 kronor.
117:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning och under hän-(^«s^%
visning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 255 och'' »Acta mathe256)
anfördt, får utskottet hemställa, mana*.
["•]
att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren
1896—1899 egt rum, till understöd för fortsatt utgifvande
af tidsskriften »Acta mathematica», på extra stat
för år 1900 anvisa 3,000 kronor.
118:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd, på de Ang. anslag
i statsrådsprotokollet angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar,
som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, å extra stat för år 1900
bevilja ett anslag af 55,000 kronor. n°nn l
För år 1885 stälde Riksdagen till Kongl. Maj:ts förfogande under LiUU-J
vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till understöd
åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser
för arbetsklassen. År efter år har sedermera anslag för nämnda ändamål
af Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och
ettafåren 1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor,
för år 1897 till 30,000 kronor och för år 1898 till 35,000 kronor.
För år 1899 beviljades ett extra anslag af 45,000 kronor att användas
till understöd åt sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,
endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfverstiga
3,000 kronor, för år räknadt;
att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsningskurser
tillsköte minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge
föreståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i
Vill. till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 36
282
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
stad, dels å landet, Kong! Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,
som omständigheterna kunde påkalla;
att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att
alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blefve förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga
och lämpliga.
Med erinran härom har departementschefen till statsrådsprotokollet
meddelat, att ansökningar om understöd från berörda, för år 1899 anvisade
anslag å 45,000 kronor, inkommit från 79 särskilda anstalter eller
föreningar, deribland 24, hvilka icke förut åtnjutit understöd för ifrågavarande
ändamål. De af alla dessa anstalter och föreningar begärda understöd
sbelopp hade uppgått till sammanlagdt 51,228 kronor, hvadan åtskilliga
af de sökande ej kunnat erhålla hela de begärda beloppen. Enär det
sålunda visat sig, att intresset för anordnande af sådana föreläsningskurser,
hvarom här vore fråga, så ökats, att ej heller det till 45,000 kronor förhöjda
anslaget varit för det afsedda ändamålet tillräckligt, och då anledning
icke förekomme till antagande, att detta intresse skulle under den
närmaste framtiden minskas, syntes ett ökadt anslag för år 1900 vara af
behofvet påkalladt. Detta anslag ansåge departementschefen kunna bestämmas
till 55,000 kronor. Hvad anginge de vilkor, som borde stadgas för erhållande
af sådant understöd, hvarom här vore fråga, syntes enahanda bestämmelser
lämpligen kunna meddelas, som af Riksdagen beslutits, då
anslag för nämnda ändamål senast beviljats.
På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för, år 1900
bevilja ett extra anslag af 55,000 kronor att under samma vilkor, som förut
nämnts, användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordnade föreläsningskurser för arbetsklassen.
Med hänsyn till det lifliga intresse, hvarmed de ifrågavarande föreläsningskurserna
synas omfattas inom skilda delar af vårt land, till följd
hvaraf ock det för innevarande år för ändamålet anvisade anslag visat
sig otillräckligt, finner sig utskottet böra förorda, att det af Kongl. Maj:t
nu äskade förhöjda anslaget må af Riksdagen beviljas; dervid emellertid
utskottet ansett sig böra dels erinra om den af 1898 års Riksdag uttalade
önskan, att den åt Kongl. Maj:t utöfvade kontrollen öfver de ifrågavarande
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
283
föreläsningarna måtte så inrättas, att den största möjliga säkerhet vunnes
derför, att föreläsningarna blefve till verklig nytta för de samhällsklasser,
för Indika de vore afsedda, dels ock uttala önskvärdheten, att förhöjningen
i anslaget måtte företrädesvis komma sådana orter till godo, der af staten
understödda föreläsningskurser icke förut äro verksamma.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må för år 1900 bevilja ett extra
anslag af 55,000 kronor, att på de i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1899 angifna
vilkor användas till understöd åt sådana anstalter eller
föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.
119:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning }\em-Ang. anslag till
Ställer Utskottet, '' utbildning af
# larannnor i
att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1897—huslig ekonomi.
1899 egt rum, må på extra stat för år 1900 anvisa ett [101.]
belopp af 5,000 kronor, att under de vilkor, Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till understöd
åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum
för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse
anordnade undervisningskurser för utbildande
af lärarinnor i huslig ekomoni.
120:o) Kongl. Maj t har föreslagit Riksdagen att å exra stat för år Ang. anslag till
1900 anvisa till underhäll och tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdmätningsstationerna
in. in. 2,500 kronor, eller enahanda belopp, som en följd stationer.
af år för ändamålet beviljats, samt till fortsatt sammanställning och be- [l 02.]
arbetande af anteckningar öfver registrerade vattenhöjder 1,300 kronor,
eller tillhopa 3,800 kronor.
För sistnämnda ändamål har Riksdagen sedan år 1891 hvarannat år
beviljat 1,000 kronor, men sedan stationernas antal blifvit ökadt, har
detta belopp, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,
numera befunnits otillräckligt, hvadan departementschefen, i enlighet
med styrelsens för nautisk-meteorologiska byrån i skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 7 oktober 1898 gjorda hemställan, tillstyrkt, det Kongl. Maj:t
måtte hos Riksdagen för ändamålet äska 1,300 kronor.
284
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa
a) till underhåll och tillsyn af de i riket inrättade
vattenhöjdmätningsstationerna m. m. 2,500 kronor; samt
b) till fortsatt sammanställning och bearbetande af
anteckningar öfver registrerade vattenhöjder 1,300 kronor,
eller tillhopa 3,800 kronor.
Ang. anslag
för utgifvande
och spridande
af nykterhetsskrifter.
121:o)
utskottet,
[103.]
På grund af Kongl. Maj :ts derom framställa förslag hemställer
att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvardera af
åren 1895—1899 egt rum, jemväl för år 1900 å extra
stat anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet
ställas till svenska nykterhetssällskapets
förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.
Ang. anslag 122:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
åtkvran8t(iiten^nder hänvisning till hvad å sid. 259 i statsrådsprotokollet blifvit i ämnet
Sans-Souci anfördt, hemställer utskottet,
invid Upsala.
[104.] att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1894
—1899 egt rum, på extra stat för år 1900 bevilja ett
anslag af 2,000 kronor, att utgå till understöd åt kuranstalten
Sans-Souci invid Upsala på ''vilkor, som af
Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.
Ang. anslag m 123:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
afkohoiMem. 1900 bevilja ett anslag af 7,500 kronor att utgå till understöd åt Stock[105]
h°lms alkoholisthem på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet- har departementschefen
erinrat, hurusom, sedan på ansökning af styrelsen för alkoholisthemmet Eolshäll
invid Stockholm Kongl. Maj:t i 1898 års statsverksproposition föreslagit
Riksdagen att bevilja ett anslag af 17,500 kronor åt nämnda hem
för år 1899, Kongl. Maj:ts berörda framställning på det sätt bifallits, att
Riksdagen på extra stat för samma år beviljat hemmet ett anslag af 2,000
kronor att utgå på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. Vid
meddelande af föreskrift den 27 sistlidne maj om ifrågavarande anslags utbetalande
hade Kongl. Maj:t tillika faststält de vilkor, som skulle gälla
för anslagets åtnjutande; och vore dessa vilkor följande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
285
att hemmets förvaltning skulle handhafvas af en i Stockholm befintlig
styrelse, som antoge föreståndare för anstalten;
att anstalten skulle stå under inseende af Hans Kongl. Höghet Hertigen
af Yestergötland eller, om han ansage sig dertill förhindrad, af en utaf
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län förordnad inspektor;
att de i anstalten intagna sjukas vård skulle öfvervakas af legitimerad
läkare *
samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för
anstaltens verksamhet under året före utgången af mars månad nästföljande
år af anstaltens styrelse och läkare aflemnades till förste provinsialläkaren
i länet.
Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade styrelsen för
hemmet, hvilket numera benämndes Stockholms alkoholisthem, i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 22 sistlidne oktober anhållit, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja ett anslag för år 1900 af
7,500 kronor till understöd åt hemmet; och hade styrelsen till stöd för
denna framställning hufvudsakligen anfört, att Riksdagen syntes hafva
ansett anslaget till hemmet vid Eolshäll kunna bestämmas lika med det
till räddningshemmet för drinkare vid Sans-Souci invid Upsala under
en följd af°år beviljade statsanslag; att antalet platser vid hemmet SansSouci
emellertid uppginge till endast 4, men vid Eolshäll till 15, och att
således, om de båda anstalterna likstäldes med hänsyn till statsunderstödet,
det äskade beloppet, 7,500 kronor, till hemmet vid Eolshäll motsvarade
det med 2,000 kronor beviljade anslaget till hemmet Sans-Souci, eller
500 kronor för hvarje pensionär; att alkoholisthemmets verksamhet redan
medfört betydande ekonomisk förlust och att sådan äfven för framtiden
måste emotses, såvida hemmet icke finge påräkna andra inkomster än pensionärernas
afgifter samt hvad trädgårdsskötseln vid hemmet inbringade;
att af de under år 1897 vårdade 21 pensionärerna endast tre kunnat erlägga
125 kronor för månad, hvilken summa utgjorde den verkliga omkostnaden
för en pensionär, tretton erlagt 75 kronor, en betalat 16 kronor
67 öre och fyra erhållit friplatser; att af de sexton under sistlidna
år före den 1 oktober intagna blott två kunnat erlägga nyssnämnda fulla
afgift, nio betalt 75 kronor i månaden och fem endast 25 kronor; att
någon friplats icke kunnat beviljas på grund af hemmets osäkra ekonomiska
ställning; att hemmets sväfvande skulder under år 1898 betydligt
ökats; samt att hemmet förfelade sin samhällsvigtiga uppgift, derest icke
äfven mindre bemedlade kunde der intagas.
Af hemmets vid ofvanberörda framställning fogade berättelse ^för
år 1897 inhemtades bland annat, att hemmet såsom gåfvomedel erhållit
286
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
en summa af 25,849 kronor 28 öre, af hvilka medel en del användts att
bestrida de med hemmets verksamhet förenade utgifter, enär de af pensionärerna
erlagda^ afgifterna på långt när icke räckt till, samt att af de
under år 1897 vårdade 21 pensionärerna 4 utskrifvits förbättrade med
hopp om varaktigt tillfrisknande, 4 utgått ohotade, hvaribland 3 på grund
af för tidigt afvikande, samt 13 qvarvarit. vid årets slut.
Efter erhållen remiss hade medicinalstyrelsen den 16 sistlidne december
öfver ifrågavarande framställning afgifvit utlåtande till Kongl. Maj:t
och dervid anfört, hurusom alkoholisthemmet, som arbetade för ett erkännansvärdt
mål samt vore ändamålsenligt anordnadt och stode under ledning
af aktade män, med framgång verkat för sitt goda syfte och vore i behof
af statsanslag för att kunna fortsätta dermed och utsträcka sin verksamhet
äfven till mindre bemedlade. Goda skäl funnes för beviljande af anslag.
De af Riksdagen åt såväl detta hem som hemmet vid Sans-Souci
lemnade anslag syntes hafva afsett att bereda tillfälle till anställande af
försök med anordnande af sådana hem för räddande af drinkare. Sedan
denna svåra uppgift i en del fall emellertid lyckats och det vore skäl,
att äfven mindre bemedlade kunde komma i åtnjutande af hjelp genom
erhållande af friplats, men detta under alkoholisthernmets nuvarande mindre
goda ekonomiska ställning icke syntes kunna ske utan erhållande af ett
högre anslag än som för år 1899 vore beviljadt, förordade medicinalstyrelsen
den gjorda framställningen om ett anslag af 7,500 kronor för
år 1900. Derjemte hemstälde medicinalstyrelsen, i likhet med år 1898, att
Kongl. Maj:t såsom vilkor för åtnjutande af detta anslag täcktes föreskrifva,
att de å hemmet intagna pensionärernas vård skulle öfvervakas
af legitimerad läkare, samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse
med redogörelse för hemmets verksamhet skulle af anstaltens styrelse och
läkare aflemnas till förste provinsialläkaren i Stockholms län.
Hvad sålunda förekommit syntes departementschefen ådagalägga, att
ifrågavarande alkoholisthem vore fortfarande förtjent att komma i åtnjutande
af statsanslag samt att detta anslag nu borde bestämmas till
det belopp, som hemmets styrelse begärt och medicinalstyrelsen förordat,
eller 7,500 kronor. Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Magt
matte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.
Utskottet, som under näst föregående punkt i detta utlåtande hemstält
om anvisande af ett anslag af 2,000 kronor till kuranstalten Sans-Souci,
hvarest sju patienter kunna mottagas, finner sig, med hänsyn till det antal
patienter, som, enligt hvad ofvan uppgifvits, kan mottagas vid Stockholms
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
287
alkoholisthem, icke böra tillstyrka beviljande af större belopp för nu ifrågavarande
ändamål än 4,000 kronor, hvadan utskottet hemställer,
att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att å extra stat för år 1900 anvisas
4,000 kronor att utgå till understöd åt Stockholms
alkoholisthem på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas
lämpliga.
124:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år An''j- anslag
1900 anvisa, för anställande af historiska forskningar rörande Sverige i''>lJJ"kränga?
Vatikanska arkivet i Rom, 3,000 kronor, att utgå enligt vissa i statsråds- » vatikanska
protokollet omförmälda vilkor och bestämmelser. wkwet t Rom.
Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen anfört följande. L-lRb.J
Med anledning af en utaf riksarkivarien gjord framställning hade
Kongl. Maj:t i 1896 års statsverksproposition föreslagit Riksdagen att såsom
understöd för anställande af historiska forskningar rörande Sverige uti
vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat för år 1897 ett anslag af
3,000 kronor. Under erinran att riksarkivarien uti sin skrifvelse i ärendet
hemstält, att anslag för ändamålet måtte anvisas för en tid af tre år,
hade Riksdagen utlåtit sig att, med hänsyn till den betydelse för Sveriges
historia, som, enligt Riksdagens åsigt, borde tillmätas ifrågavarande forskningsarbeten,
Riksdagen funnit sig böra bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, dock under vilkor att, på sätt a f riksarkivarien blifvit förutsatt,
den person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdroges,
skulle vara skyldig att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid af året,
hvarunder det hölles öppet, och använda den återstående tiden till arbeten,
som stode i sammanhang med detta hans hufvuduppdrag; att han efter
hvarje arbetsårs slut afgåfve redogörelse för det gångna årets arbeten och
plan för det följande årets; samt att de afskrifter och anteckningar, som
blefve frukten af hans arbete, öfverlemnades till riksarkivet. Vid anmälan
den 29 maj 1896 af Riksdagens svar hade Kongl. Maj:t funnit
skäligt, med godkännande af Riksdagens beslut, dels uppdraga åt amanuensen
vid kongl. biblioteket doktor Karl Henrik Karlsson, hvilken varit sysselsatt
med sådana forskningar, hvarom nu vore fråga, ej mindre från hösten 1891
till dess vatikanska arkivet den 1 juli 1895 stängdes, än äfven, sedan arkivet
den 1 påföljande oktober åter öppnats, under ett andra arbetsår,
att i eldighet med Riksdagens förenämnda beslut under den tid, hvarför
det af Riksdagen leinnade anslaget beviljats, fortsätta de af honom påbörjade
forskningarna i vatikanska arkivet och företaga dermed sammanhängande
288
Statsutskottets Utlåta)!de N:o 9.
arbeten, dels ock ställa berörda anslag, 3,000 kronor, till riksarkivariens
disposition att användas för dermed afsedt ändamål och med iakttagande
af de vid anslaget fästa vilkor och bestämmelser. Liknande beslut hade
den 28 maj 1897 och den 27 maj 1898 af Kongl. Maj:t fattats med
afseende å de af Riksdagen för enahanda ändamål på extra stat för åren
1898 och 1899 beviljade anslag, hvartdera å 3,000 kronor. Uti särskilda
skrifvelser i ämnet till Kongl. Maj:t hade riksarkivarien anfört, bland annat,
att, enligt till honom af doktor Karlsson gjorda meddelanden, denne under
arbetsåret 1897—1898 oafbrutet fortsatt sina arbeten i vatikanska arkivet
och andra romerska arkiv, äfven nu med framgång och goda resultat. Af
doktor Karlssons meddelanden rörande det sista arbetsåret och planen för
det nu ingångna årets arbeten frainginge emellertid med visshet, att han
under arbetsåret 1898—1899 icke blefve i stånd att utsluta sina arbeten
i vatikanska arkivet, utan att dertill erfordrades ytterligare ett års vistelse
i Rom. Enligt hvad riksarkivarien af doktor Karlsson inhemtat, vore han
villig att der fortsätta sina arbeten äfven under året 1899—1900, ifall han
för sådant ändamål finge åtnjuta tjenstledighet vid kongl. biblioteket äfvensom
statsunderstöd och öfriga förmåner liksom hittills. Då det vore af
vigt, att det med sådan framgång begynta och fortsatta arbetet i vatikanska
arkivet utan afbrott fullföljdes och bringades till afslutning genom
samma skickliga händer, och då det enligt doktor Karlssons uppgift vore
all utsigt, att arbetet skulle hinna i allt väsentligt afslutas under året
1899 —1900, hemstälde riksarkivarien, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att såsom understöd för anställande af historiska forskningar
rörande Sverige i vatikanska arkivet måtte på extra stat för år 1900 beviljas
3,000 kronor på samma vilkor, som vid föregående statsreglering med
afseende härå bestämts.
Öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket, som i ärendet afgifvit infordradt
utlåtande, hade dervid yttrat, att derest det nu ifrågasatta anslaget
beviljades och doktor Karlsson sålunda blefve i tillfälle att under
arbetsåret 1899 —1900 utsluta sina utländska arkivforskningar, öfverbibliotekarien
ansåge sig kunna tillstyrka, att doktor Karlsson för nämnda
tid och på sätt hittills skett måtte erhålla tjenstledighet från sin befattning
vid kongl. biblioteket.
På grund af hvad sålunda förekommit och under hänvisning till hvad
till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1896 i
ämnet anförts, hemstälde departementschefen, det Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att såsom understöd för fortsatt anställande af historiska forskningar
rörande Sverige uti vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat
för år 1900 ett anslag af 3,000 kronor, att utgå under vilkor att den
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
289
person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdroges, skulle vara
skyldig ej mindre att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid af det med
hösten 1899 börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hölles öppet, och använda
den återstående tiden till arbeten, som stode i sammanhang med
detta hans hufvuduppdrag, än äfven att efter ifrågavarande arbetsårs slut
afgifva redogörelse för det gångna årets arbeten äfvensom till riksarkivet
öfverlemna de af honom under året gjorda afskrifter och anteckningar.
Utskottet, som af riksarkivariens ofvanberörda framställning funnit,
att det syfte, som med ifrågavarande, af tre föregående Riksdagar beviljade
anslag varit afsedt, kan väntas blifva slutligen vunnet, om arkivforskningarna
fortsättas under arbetsåret 1899—1900, anser sig böra tillstyrka
bifall till Kong! Maj:ts förevarande framställning; och hemställer
alltså utskottet,
att Riksdagen må såsom understöd för fortsatt anställande
af historiska forskningar rörande Sverige uti
vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat för år
1900 ett anslag af 3,000 kronor, att utgå under vilkor,
att den person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar
uppdrages, skall vara skyldig ej mindre att arbeta
i vatikanska arkivet hela den tid af det med hösten 1899
börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hålles öppet, och
använda den återstående tiden till arbeten, som stå i
sammanhang med detta hans hufvuduppdrag, än äfven
att efter ifrågavarande arbetsårs slut afgifva redogörelse
för det gångna årets arbeten äfvensom till riksarkivet
öfverlemna de af honom under året gjorda afskrifter
och anteckningar.
125:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
restaurering af Mariakyrkan i Sigtuna i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med öfverintendentsembetets förslag å extra stat för år 1900 anvisa ett
belopp af 23,000 kronor.
Departementschefen har med afseende å denna fråga till statsrådsprotokollet
anmält, hurusom Sigtuna, S:t Olofs och Sb Pers församlingar
uti en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning af den 22 januari 1896 anhållit
om fastställelse å upprättade ritningar till restaurering för eu beräknad
kostnad af 29,002 kronor 87 öre af församlingarnas åldriga klosterkyrka
eller, såsom den jemväl benämndes, Mariakyrkan, hvilken restaurering vore
afsedd att omfatta hufvudsakligen följande arbeten, nemligen: rifning af
Bih. till 1 liksd, Prut. 1899. 4 Sami. I Afd. 9 Haft. 37
Ang.
bidrag till
revtaurering
af Mariakyrkan
i
Sigtuna.
[107.]
290
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
den nuvarande sakristi- och arkivbyggnaden äfvensom af det södra sidoskeppets
under senare tid tillkomna förlängning; uppförande af ny sakristia
vid kyrkans norra och af ett varmrum vid kyrkans södra mur; anordnande
af ett arkiv i skeppets nordvestra och af ett förrådsrum i detsarnmas
sydvestra del; förändring af trapptornet samt uppförande af ett
nytt torn vid kyrkobyggnadens sydvestra hörn; anläggande af en terrass
med trappor framför den vestra fasaden; uppmurning af nya kontreforter
i stället för de gamla bristfälliga; återupptagande af de igenmurade fönstren
å korets södra sida; sänkning af korgafvelns fönster samt anbringande af
ny altarring, orgelfasad, bänk-, dörr- och fönsterinredning.
Domkapitlet i Upsala hade i afgifvet yttrande förklarat, att domkapitlet
icke emot ifrågasatta byggnadsföretaget hade något att erinra ur
kyrklig synpunkt.
öfverintendentsembetet, till hvilket handlingarna i ärendet remitterats,
hade, för att i möjligaste måtto åt den ålderdomliga kyrkobyggnaden bevara
dess egendomliga karakter och stilförhållanden, medelst nya ritnings- och
kostnadsförslag, det senare slutande å 29,000 kronor, låtit omarbeta församlingarnas
restaureringsplan.
Vid dessa genom embetets försorg uppgjorda nya ritningar hade iakttagits:
att, med bibehållande af den nuvarande sakristibyggnaden, den ifragastälda
nya sakristian uteslutits och det tillämnade nya varmrummet, hvilket
enligt församlingarnas ritningar skolat intaga den nuvarande sakristians
plats, förlagts under det redan befintliga, för kyrkans arkiv afsedda rummet;
att ett dopkapell inredts i det enligt de understälda ritningarna till
förvaringsrum anvisade sydvestra hörnet af skeppet, trapptornet förändrats
och det föreslagna nya tornet utbytts mot en sträfpelare, liknande den vid
sidoskeppets sydöstra hörn redan befintliga pelaren;
att en takryttare anbragts å den derför ursprungligen bestämda plats
att det södra sidoskeppets igenmurade östra fönster återupptagits;
att läktaren vid vestra gafveln bortrifvits, i sammanhang hvarmed ett
med användande af den nuvarande altarprydnaden förfärdigadt vindfång
anbragts framför kyrkans portal;
att kyrkans åldriga altarskåp uppstälts å den plats, detsamma tidigare
innehaft, hvarvid sjelfva altaret sänkts och försetts med ny altarring;
att rummet ofvanför sakristian iordningstälts för orgelverket och orgelfasader
anordnats i öppningar å sakristibyggnadens väggar såväl emot
sidoskeppet som mot koret;
samt att en för kyrkokören afsedd läktare uppförts i södra sidoskeppet
invid orgeln, hvarjemte bänkinredningen i någon mån omarbetats.
Den å öfverintendentsembetets ritningar angifna nya takryttaren äfven
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
291
som de ifrågastälda nya orgelfasaderna, hvilka arbeten ej vore i embetets
kostnadsberäkningar upptagna, hade embetet ansett komma att betinga en
kostnad af tillhopa 5,000 kronor.
Församlingarna, som jemte domkapitlet beredts tillfälle att yttra sig
öfver öfverintendentsembetets ändringsförslag, hade åt embetet öfverlemnat
att afgöra, hvilketdera ritningsförslaget, det ursprungliga eller det genom embetets
försorg omarbetade, borde läggas till grund för ifrågavarande arbetens
utförande, dervid församlingarna endast framhållit önskvärdheten deraf, att
den enligt embetets restaureringsplan vid skeppets nordvestra hörn uppförda
skorsten måtte på angifvet sätt förändras; hvaremot domkapitlet ej funnit
anledning till anmärkning mot öfverintendentsembetets omarbetade ritningar.
Med anledning häraf hade embetet låtit å sina ritningar medelst tillläggsblad
utmärka en förändrad anordning af den å kyrkans tak anbragta
skorsten och af det bredvid befintliga tornet; hvarefter embetet öfverlemnat
det sålunda omarbetade ritningsförslaget, hvilket, såvidt embetet
kunnat finna, borde tillerkännas företräde framför de ursprungligen understälda
ritningarna, till Kongl. Maj:t spröfning, dervid anmälande, att genom
de å embetets ritningsförslag senast vidtagna förändringar arbetskostnaden
enligt embetets beräkning komme att ökas med omkring 400 kronor.
1 afgifvet utlåtande hade vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
instämt i de af öfverintendentsembetet gjorda uttalanden; och hade
akademien tillika hemstält om meddelande af en del föreskrifter att lända
till efterrättelse vid restaureringsarbetets utförande.
Å kyrkostämma med församlingarna utsedde delegerade hade härefter
å församlingarnas vägnar hos Kongl. Maj:t anhållit, att, derest restaureringsplanen
vunne bifall, Kongl. Maj:t för Riksdagen täcktes låta framlägga
proposition om beviljande af anslag, motsvarande två tredjedelar af den
till 34,000 kronor uppgående restaureringskostnaden eller omkring "23,000
kronor. Delegerade hade deri framhållit, att församlingarna sjelfva saknade
nödiga tillgångar till restaureringsarbetenas utförande, då deras kyrkoreparationsfond,
samlad under en följd af år, uppginge allenast till omkring
2,000 kronor och den ringa folknumerären, knappt 1,200 personer
inom alla församlingarna tillhopa, ingalunda stode i rimligt förhållande
till en så betydande kostnad, så mycket mindre som allra största delen
af denna befolkning vore i små ekonomiska omständigheter.
Med anledning af denna församlingarnas framställning hade yttrande
infordrats från vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som dervid
anfört i hufvudsak följande.
Mariakyrkan i Sigtuna, stadens för närvarande enda, till gudstjenst
använda kyrka, förtjenade ur flera synpunkter att för framtiden bevaras.
292
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Den vore Sveriges första dominikaner kyrka, och dess kloster hade åtnjutit
stort anseende. Bland predikarebröderna hade särskild! de i Sigtuna och
Skeninge varit berömda för sina skolor, och Sigtuna-klostrets bibliotek hade
äfven i jemförelse med tidens boksamlingar i utlandet varit af aktningsbjudande
omfång. Den insats, som Sigtuna-klostret lemna! i Sveriges andliga odling,
måste derför skattas såsom mycket betydande. Det måste derför anses
vara en skyldig gärd af minnesgod tacksamhet att från undergång rädda
den, snart sagdt, enda synliga qvarlefvan af klostret — dess kyrka, som
till sin byggnad tydligen varit klostrets anseende värdig. Uppförd under
slutet af den romanska tiden, erbjöde kyrkan i och för sig sjelf särdeles
mycket af intresse i bygghistoriskt afseende, och om den lemnades till
undergång, skulle en af de vigtigaste länkarne i raden af Mälaredandskapens
märkliga tegelkyrkor bortfalla. Kyrkan hade visserligen undergått flera
förändringar, men bibehölle dock ännu i sitt djupa förfall mycket af karakteren
från den tid, då svartbröderna här utöfvat sin gagnande verksamhet.
Äfven ur synpunkten af staden Sigtunas forna betydelse i Sveriges
historia torde kunna sägas, att Mariakyrkan borde räddas från undergång.
Af stadens många kyrkor, om hvilka redan Johan III låtit sig angeläget
vara »att de ej måtte till rikets vanära förstöras», återstode nu — förutom
de ruiner, som med bidrag af derför beviljade statsanslag under åren
1895 och 1896 restaurerats — endast Mariakyrkan, och det måste betecknas
såsom en oersättlig skada, om äfven detta betydande minne från vår medeltid
skulle få gå sin undergång till mötes.
Då kyrkan således, märklig i sig sjelf, hade betydelse ej blott för det
samhälle, hon närmast tillhörde, utan för landet i dess helhet, ansåge
akademien skäligt att — såsom t. ex. skett vid Vadstena klosterkyrka —•
bidrag af allmänna medel lemnades till hennes räddande från fullständigt
förfall, så mycket mer, som restaurerande af en så betydande kyrka måste
anses särdeles betungande för det nu obetydliga samhället.
På grund häraf tillstyrkte akademien på det lifligaste bifall till den
gjorda anhållan.
För egen del har departementschefen anfört följande.
Af hvad i ärendet förekommit syntes departementschefen framgå,
att frågan om restaurering af Mariakyrkan i Sigtuna i enlighet med
öfverintendentsembetets förslag vore i hög grad behjertansvärd. Omsorgen
om landets forntida minnesmärken hade varit ett utmärkande
drag för vår tid. De historiska minnen, som slöte sig kring den plats, på
hvilken detta åldriga tempel vore iippfördt, och det prof på egendomlig
medeltida byggnadskonst, hvarom detsamma vittnade, påkallade här, på
ett alldeles särskildt sätt, en dylik omsorg. Då de obetydliga församlin
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
293
garnas tillgångar icke syntes medgifva större bidrag från desamma, än
som blifvit ifrågasatt, borde enligt departementschefens förmenande statsverket
träda emellan för att i värdigt skick försätta denna minnesrika
kyrka, och departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t täcktes
hos Riksdagen äska ett extra anslag för år 1900 af 23,000 kronor såsom
bidrag till restaurering af Mariakyrkan i Sigtuna i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med öfverintendentsembetets förslag
På grund af hvad i ärendet förekommit finner sig utskottet böra tillstyrka,
att anslag af statsmedel må beviljas för restaurering af Mariakyrkan
i Sigtuna i enlighet med öfverintendentsembetets förslag; men då enligt
utskottets åsigt församlingarna böra vidkännas de med restaureringsarbetet
förbundna kostnader, såvidt desamma erfordras för kyrkans bibehållande
såsom gudstjenstlokal, och endast de kostnader, som derutöfver kräfvas för
kyrkans bevarande såsom byggnadshistoriskt minnesmärke, böra drabba
staten, har utskottet, som förutsätter, att det framtida underhållet af kyrkan
skall åligga församlingarna, ansett statens bidrag till restaureringsarbetet
skäligen kunna begränsas till 17,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, såsom bidrag till restaurering af
Mariakyrkan i Sigtuna i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med öfverintendentsembetets förslag, å extra stat för år
1900 anvisa ett belopp af 17,000 kronor.
1 26:o) Med åberopande af bilagdt protokoll öfver ecklesiastikärenden
för den 6 mars innevarande år har Kongl. Maj:t uti en till Riksdagen ring af Husaby
samma dag afbiten proposition (n:o 64) föreslagit Riksdagen att såsom
bidrag till restaurering af Husaby församlings kyrka i enlighet med faststäldt
ritningsförslag på extra stat för år 1900 bevilja ett belopp af
25.000 kronor.
Af ofvannämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att, sedan fråga blifvit
väckt om restaurering af Husaby församlings åldriga och i flera hänseenden
minnesvärda kyrka och församlingen anhållit om restaureringens utförande
enligt i orten upprättade ritningar för en beräknad kostnad af
26.000 kronor, Kongl. Maj:t, efter att hafva hört öfverintendentsembetet,
anbefalt vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien att afgifva utlåtande
i ärendet. Med anledning häraf hade akademien uppdragit åt amanuensen
i akademien E. Eckhoff att besigtiga kyrkan. Efter det Eckhoff till akademien
afgifvit en omfattande promemoria i frågan samt akademien hos
öfverintendentsembetet hemstält, att embetet måtte meddela akademien sitt
294
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
utlåtande rörande de i omförmälda promemoria framstälda anmärkningar,
hade embetet, efter tagen kännedom om och bepröfvande af hvad sålunda
från Eckhoffs sida blifvit af antiqvarisk och konsthistorisk hänsyn hemstäldt,
deri instämt. Akademien hade härefter anmält, att den jemväl instämde
i de uti Eckhoffs promemoria gjorda uttalanden, hvarjemte akademien
dels i anslutning till i samma promemoria gjord framställning
anhållit om bemyndigande att under restaureringsarbetets fortgång gifva
detaljerade föreskrifter angående bevarande för framtiden af befintliga spår
å tornet efter forntida försvarsanordningar, dels ock hemstält om meddelande
af föreskrift, att under restaureringsarbetets fortgång kyrkans
samtliga inventarier skulle tillvaratagas och för framtiden bevaras samt
att under arbetet möjligen anträffade lemningar af eller anordningar från
en äldre kyrka samt i öfrigt fornlemningar, af hvad slag de vore, skulle
iakttagas, bevaras och för akademien anmälas. Sedan härefter öfverintendentsembetet,
på grund af förnyad remiss, medelst tilläggsblad å de
ursprungliga ritningarna låtit vidtaga förändringar i desamma samt under
tillkännagifvande, att de å församlingens ritningar föreslagna förändringar
icke i nämnvärd grad ökade den för restaureringsarbetet beräknade arbetskostnad
och under framhållande af den synnerliga önskvärdheten deraf,
att såväl den södra som särskildt den vestra ingångsporten bibehölles vid
sin nuvarande storlek, de sålunda omarbetade ritningarna till Kongl. Maj:ts
pröfning och stadfästelse öfverlemnat under hemställan tillika, att vid
meddelandet af stadfästelsen församlingen måtte förständigas ställa sig till
efterrättelse de utaf Eckhoff framstälda, af akademien såväl som af öfverintendentsembetet
biträdda anmärkningar jemväl i de fall, då desamma
icke kunnat å de understälda ritningarna utmärkas, hade Kongl. Maj:t
den 21 oktober 1898 funnit godt gilla såväl de af öfverintendentsembetet
omarbetade ritningarna till kyrkans restaurerande som ock genom församlingens
försorg upprättade ritningar till vissa inredningsdelar i kyrkan,
med föreskrift tillika, dels att församlingen skulle vid restaureringsarbetets
utförande ställa sig till efterrättelse de af amanuensen Eckhoff i hans
omförmälda promemoria framstälda anmärkningar jemväl i de afseenden,
hvari desamma icke kunnat å de understälda ritningarna utmärkas, dels
ock, att under arbetets fortgång kyrkans samtliga inventarier skulle tillvaratagas
och för framtiden bevaras samt att under arbetet möjligen anträffade
lemningar af eller anordningar från en äldre kyrka samt i öfrigt
fornlemningar, af hvad slag de vore, skulle noga iakttagas, bevaras och
för akademien anmälas; hvarjemte Kongl. Maj:t bemyndigat akademien att
under arbetets fortgång gifva detaljerade föreskrifter angående bevarande
för framtiden af befintliga spår å tornet efter forntida försvarsanordningar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
295
För utförande af berörda restaureringsarbete hade nu församlingen å
kyrkostämma den 2 nästlidne februari beslutit anhålla, det Kong! Maj:t
täcktes aflåta proposition till Riksdagen om beviljande detta år af ett
anslag å 25,000 kronor till understöd vid ifrågavarande arbete.
Såsom stöd för denna ansökning hade af församlingen anförts följande:
Det vore en af alla känd och erkänd sak, att, sedan Olof Skötkonung,
Sveriges förste kristne konung, blifvit döpt i S:t Sigfrids källa i Husaby,
derifrån utbredt sig kristen tro och kunskap icke blott öfver Vestgötabygden,
utan äfven så småningom öfver allt Sveriges land. Den troligen
på Olof Skötkonungs befallning uppförda Husaby kyrka hade till följd af
och efter nu anförda betydelsefulla tilldragelse kommit att i viss mening
blifva, så att säga, en moderkyrka ej allenast för Vestergötland, utan för
hela Sveriges land och folk. ''Derigenom hade nämnda kyrka kommit att
intaga en så framstående och enastående ställning bland kyrkor inom hela
Sveriges rike, att näppeligen någon annan med henne kunde jemföras i anseende
till hennes historiska, betydelse och antagligen ej heller till hennes
ålder. Visserligen kunde hon, såsom man också hölle före, anses såsom
Sveriges äldsta kristna kyrka, en åsigt som torde befinnas sanningsenlig
synnerligast i fråga om tornbyggnaden, kyrkans jemförelsevis äldsta del,
hvilken inför fornforskaren på ett vördnadsbjudande sätt vittnade om eu
måhända snart 900-årig tillvaro. Denna kyrka hade också fordom varit
Sveriges äldsta domkyrka under den tid, då Husaby utgjorde medelpunkten
för det ovedersägligen äldsta af Sveriges biskopsstift, ocli denna sin egenskap
af stiftskyrka hade den bibehållit under eu tidrymd af långt öfver
100 år eller till dess den i en senare tid uppförda Skara kyrka efterträdt
henne såsom sådan. — Under tidernas lopp hade denna Husaby åldriga
kyrka sä småningom blifvit allt mera bristfällig och tarfvade eu genomgående
reparation eller restaurering i dess helhet. Då de tillfälliga reparationer,
som tid efter annan vidtagits med henne, långt ifrån att kunna
fullt upprätta henne, tvärt om ofta bortblandat hennes ursprungliga stil
och vanstält henne, så hade Husaby församling för några år sedan börjat
allvarligt tänka på en sådan mera fullständig restaurering af dess kyrka
och derb! äfven fattat beslut om sammanskott för detta ändamål. Vid
den undersökning, som af amanuensen Eckholf verkstälts, hade visat sig, att
många spår funnes, som vittnade om forntida försvarsanordningar, och
föreskrifter hade jemväl lemnats derom, att dessa skulle vid eu blifvande
restaurering utmärkas och för framtiden bevaras. Sådana gamla minnesmärken
vore af en stor kulturhistorisk betydelse, hvarför församlingen
med afseende på dem samt kyrkans återställande i öfrigt gjorde sig förhoppning
om att svenska staten sktdle låta vara sig angeläget att framdraga
och för framtiden bevara dessa minnesmärken, äfvensom att Riks
-
296
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
dagen för detta ändamål skulle bevilja derför erforderliga medel. Församlingen
erkände villigt, att henne tillkomme att på vederbörligt sätt
underhålla sin kyrka såsom gudstjenstlokal, men ansåge deremot, att församlingen
ej kunde vara förpligtad, liksom hon ej heller af sig sjelf mägtade,
att fullgöra hvad pietet mot våra gamla minnen fordrade eller, med
andra ord, återställa denna kyrka såsom ett historiskt minnesmärke genom
utförande af en så genomgripande restaurering, som nu vore i fråga.
Vidare hade församlingen åberopat, att dess kyrka under flera år tillbaka
ej haft och ej heller nu hade några tillgångar, utan tvärt om en mindre
skuld; att församlingen vore betungad ej allenast af en lånesumma af omkring
10,000 kronor, utan äfven af dryga årliga utgifter för fattigvårdens
behof; samt att församlingen vore fullt öfvertygad derom, att efter de förhöjda
pris, som efter det kostnadsförslaget rörande kyrkans restaurering,
slutande å 26,600 kronor, uppgjordes, inträdt i fråga om åtskilliga byggnadsmaterialier,
såsom trä och jern in. fl., äfvensom med fästadt afseende
å de förhöjda arbetslöner, som nu betingades, restaureringskostnaden kornme
att gå upp till minst 35,000 kronor, en öfvertygelse, som församlingen
grundade på ett af byggmästaren L. E. Peterson i Vadstena innevarande
år gjordt tillägg till förenämnda kostnadsförslag.
Församlingen hade vid ansökningen fogat handlingar, utvisande, att,
till följd af ett år 1895 å kyrkostämma fattadt beslut, från och med 1896
sammanskott gjordes inom församlingen för beredande af medel för den
blifvande restaureringen, hvilka sammanskott dock hittills uppgått till
endast något öfver 600 kronor; att eljest för närvarande vore att påräkna
allenast det, som kunde tillflyta församlingen genom en densamma beviljad
kollekt; att församlingens folkmängd vid nästlidet års slut utgjorde allenast
967 personer, samt att socknens fyrktal för samma år uppgått för alla
beskattningsföremål tillhopa till 6,064 fyrk.
Samtliga de myndigheter, hvilka i ärendet yttrat sig, nemligen domkapitlet
i Skara, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län, vitterhets-,
historie och antiqvitetsakademien samt öfverintendentsembetet hade
tillstyrkt bifall till församlingens förevarande framställning.
Härvid hade akademien anfört, att, om än Husaby kyrka icke vore
af så hög ålder, som det antoges i de ansökningen bifogade handlingarna,
den dock vore ett af de intressantaste verk af den romanska konsten, som
vårt land egde, och att det derför vore af synnerlig vigt, att denna kyrka
bevarades för framtiden på sådant sätt, att de olika delarnes ursprungliga
karakter icke ändrades; samt att härför ock vore sörjdt genom de stadfästade
ritningarna och de bestämmelser, som Kongl. Maj:t gifvit i det
kongl. brefvet af den 21 oktober 1898. Slutligen hade akademien såsom
I
Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 297
sin åsigt yttrat, att det vore för hela landet vida mera än för Husaby
församling af vigt, att detta storslagna minnesmärke af medeltidens konst
blefve bevaradt.
Öfverintendentsembetet hade uti särskildt infordradt yttrande af den
•28 sistlidne februari tillkännagifvit, att, med afseende fästadt å nu gällande
särdeles höga pris å såväl byggnadsmaterialier som arbetsbiträden, den af
byggmästaren Peterson antagna förhöjning i den ursprungligen beräknade
och af embetet på sin tid utan anmärkning lemnade arbetskostnaden icke
kunde anses för stor.
Till följd af församlingens ringa folkmängd kunde icke församlingen,
enligt hvad departementschefen förklarat sig anse, ensam bekosta Husaby
kyrkas restaurering. Med hänsyn till hvad vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
anfört om kyrkan borde derför statsverket, enligt departementschefens
förmenande, träda emellan för att kyrkan måtte blifva bevarad
och försatt i godt skick samt såmedelst för framtiden bära vittne
om den nu lefvande generationens intresse för våra minnesmärkens skyddande
mot undergång.
Departementschefen hemstälde alltså, att Kong! Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta nu omförmälda proposition.
Med hänsyn till Husaby kyrkas antiqvariska och konsthistoriska betydelse
anser utskottet sig böra tillstyrka, att en del af kostnaderna för densammas
restaurering bestrides af statsmedel; men då staten icke kan anses skyldig att
bidraga till nämnda kostnader i större mån än såvidt de afse kyrkans återställande
såsom historiskt minnesmärke, under det att åtskilliga af de föreslagna
restaureringsarbetena endast synas afse att underhålla kyrkan såsom
gudstjenstlokal, hvilket är en församlingens angelägenhet, vill utskottet, som
förutsätter, att det framtida underhållet af kyrkan skall åligga församlingen
ensam, förorda, att för ifrågavarande ändamål anvisas 17,500 kronor,
hvarmed, enligt utskottets åsigt, de kostnader, hvilka enligt det föreliggande
förslaget afse kyrkans iståndsättande såsom forntida minnesmärke, måste
anses kunna betäckas.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må såsom bidrag till restaurering af
Husaby församlings kyrka i enlighet med faststäldt ritningsförslag
på extra stat för år 1900 anvisa 17,500
kronor.
Bill. till Rikatl. Prof. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 9 Höft.
38
298
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. anslag till 127:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen
^QvickjTcl''!aR under i statsrådsprotokollet för ecklesiastikärenden den 13 sistlidne
[108] januari angifven förutsättning och enligt deri i öfrigt omförmälda bestämmelser
å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 12,000 kronor till
bidrag för uppförande af en kapellbyggnad i Qvickjock.
Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departementschefen
till statsrådsprotokollet anmält, hurusom uti en till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län ingifven, till Kongl. Maj:t stäld skrift,
som af bemälde befallningshafvande med skrifvelse den 31 december 1895
till Kongl. Maj:t öfverlemnats, D. Ahlfort och Reinhold Wästfelt, efter af
Jockmocks lappmarksförsamling och Qvickjocks kapellförsamling å kyrkostäm
mor den 24 och den 28 juni 1891 lemnadt uppdrag, anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes anvisa medel till reparation af kapellet i Qvickjock i
enlighet med ansökningen bifogad ritning jemte kostnadsförslag. Till stöd
för denna ansökning hade Ahlfort och Wästfelt anfört, att nämnda kapell
vore i högsta måtto förfallet; att tillökning i utrymmet vore ytterst behöflig,
enär der för närvarande rymdes högst 75 personer, hvilket, efter
vanliga beräkningar, kunde vara nog för en församling af omkring 400
innebyggare, men icke då vid derstädes existerande så kallade kyrkhelger
större delen af befolkningen infunne sig vid gudstjensten, hvarvid utrymme
behöfdes för omkring 200 personer; samt att de ekonomiska förhållandena
inom kapellaget vore sådana, att församlingsborna ej kunde bära de kostnader,
som vore nödiga för åstadkommande af behöflig reparation eller
nybyggnad, enär två tredjedelar vore fattiga nomadlappar och den bofasta
befolkningen, med ytterst få undantag, lefde i knappa omständigheter.
Vid öfverlemnandet af ifrågavarande ansökning hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande meddelat, att det icke kunnat utrönas, när det nuvarande
kapellet blifvit uppfördt eller af hvem detsamma bekostats;
att kapellet numera vore förfallet och för den nuvarande befolkningen i
Jockmocks sockens öfre delar samt de nomadiserande lappar, som vissa
tider af året bevistade gudstjensterna i Qvickjock, af allt för litet utrymme
och tarfvade utvidgning, derför kostnaderna måste bestridas af statsmedel,
då Jockmocks församling hade hvarken skyldighet eller förmåga att utgöra
denna kostnad; samt att enligt ofvanberörda kostnadsförslag, som undergått
granskning af stadsarkitekten i Luleå K. A. Smith, kostnaden för kapellbyggnaden
skulle belöpa sig till 10,000 kronor, hvilket belopp dock med
viss af aidritekten Smith framhållen förenkling af byggnaden kunde nedsättas
med 350 kronor, men att deremot till den beräknade kostnaden
borde läggas 500 kronor för oförutsedda utgifter samt till bestridande af
utgifter för kontroll och afsyning af arbetet. Kongl. Maj:ts befallnings
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
299
hafvande hade jemväl hemstält, att, då den nuvarande kapellbyggnaden
i Qvickjock alltså icke kunde motsvara de kraf, som måste på en sådan
byggnad ställas, samt vid sådant förhållande och då uppförandet af en
ny kapellbyggnad finge anses nödigt, om den der stationerade presten skulle
kunna på ett framgångsrikt sätt utöfva sin verksamhet, medel måtte anvisas
till den föreslagna nya kapellbyggnadens uppförande.
Uti härefter infordradt yttrande hade domkapitlet i Hernösand, under
anförande att domkapitlet ur de synpunkter, som i kongl. kungörelsen
den 12 juni 1885 omförmäldes, icke hade något att mot den föreslagna
kapellbyggnaden anmärka, tillstyrkt bifall till ifrågavarande framställning.
öfverintendentsembetet, hvars yttrande jemväl infordrats, hade, dels för
beredande, i enlighet med under ärendets handläggning derom uttryckt
önskan, af ökadt antal åhörareplatser i kapellet, dels ock i ändamål att,
utan väsentlig höjning af arbetskostnaden, åt detsamma förläna största
möjliga stilfullhet och prydlighet, låtit upprätta nytt ritningsförslag, hvilket,
enligt jemväl nyuppgjorda kostnadsberäkningar, skulle kunna bringas till
verkställighet för ett belopp af ! 3,000 kronor, deri inberäknadt en summa
af 500 kronor för anskaffande af ett orgelharmonium. Öfver hvad embetet
sålunda i ärendet föreslagit och åtgjort hade embetet lemnat ej mindre
Jockmocks och Qvickjocks församlingar än äfven domkapitlet i Hernösand
tillfälle att sig yttra, och hade församlingarna och domkapitlet förmält sig
icke hafva något att erinra mot den genom embetets försorg upprättade
ritningen, men, med afseende å i orten gällande höga pris, ansett embetets
kostnadsförslag kunna godkännas endast under förutsättning att virke finge
fritt tagas från närmaste kronopark. Med anmälan om hvad sålunda i
ärendet förekommit hade embetet till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat
sist omförmälda förslag samt tillika, med hänsyn till den mera omfattande
kännedom om pris å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden,
ortsmyndigheterna måste anses ega, uttalat önskvärdheten deraf att, till
undvikande af att kostnaden för ifrågavarande arbete skulle kunna komma
att vid detsammas utförande ställa sig högre än hvad embetets beräkningar
utvisade, församlingen måtte förunnas rätt att kostnadsfritt från kronan
tillhörig mark erhålla för ifrågavarande ändamål erforderligt timmer.
Med anledning af öfverintendentsembetets nyssberörda hemställan hade
jemväl domänstyrelsen anbefalts att sig yttra; och hade styrelsen, efter
det öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt blifvit hörd, då Qvickjocks
kapellpredikantsboställes skogstillgång, utgörande del för n/32 mantal i
Qvickjocks by vid afvittringen tilldeladt område, hvilket ej undergått laga
skifte, enligt styrelsens förmenande icke kunde för ändamålet di poneras,
förrän boställets andel i samfälligheten med öfriga hernmansdelar i Qvick
-
300
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
jocks by blifvit utskiftad, ansett, att det för byggnaden erforderliga virke,
enligt beräkning högst 400 träd, borde från närbelägen kronoöfverloppsmark
få uti em nas efter af vederbörande jägmästare verkstäld ^stämpling,
derför han, för den händelse utstämplingen ej kunde verkställas i sammanhang
med annan tjensteförrättning i orten, borde tillgodonjuta ersättning
för resekostnad enligt gällande resereglemente, hvarjemte styrelsen förklarat
sig anse, att, derest Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl medgifva, att virket
utlemnades utan ersättning till statsverket, sådan ersättning borde få utgå
efter hälft markegångspris, således med 1 krona 50 öre för bjelkträd, 1
krona för större sågtimmerträd samt 56 öre för mindre sågtimmerträd.
Kammarkollegium och statskontoret, i ärendet hörda, hade anfört
följande. Den inom Jockmocks socken inrättade Qvickjocks kapellförsamling,
tillhörande Jockmocks pastorat, vore i jordeboken upptagen gemensamt
med Jockmocks socken, och de hemman och lägenheter, hvaraf kapellförsamlingen
bestode, vore i nämnda sockens jordebokssumma inbegripna,
hvaremot i mantalslängden för Jockmocks lappmark moderförsamlingen
och kapellförsamlingen vore hvar för sig upptagna. Enligt sistnämnda
längd för år 1895 samt bevillningstaxeringslängderna för samma år hade
folkmängden i kapellförsamlingen utgjort 488 personer, hvaraf 298 tillhört
den egentliga lappbefolkningen och endast 81 betalat mantalspenningar,
och hade taxeringsvärdet å kapellförsamlingens fasta egendom om S''n/32
mantal uppgått till 58,000 kronor med påförd bevillningsafgift, 34 kronor
80 öre, samt den beskattningsbara inkomsten till 3,100 kronor. Komministersbostället
i Qvickjock, hvilket i jordeboken vore infördt under krono
natur utan åsatt mantal men vid afvittringen torde skattlagts till n/S2
mantal, hade varit för år 1895 taxeradt till 6,000 kronor, och enligt särskilda
kongl. bref den 6 december 1889, den 2 maj 1890 och den 20 april
1894 hade till uppförande af åbyggnader å bostället anvisats sammanlagdt
13,600 kronor från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk. Jemlikt kongl.
resolutionen på presternas besvär den 14 september 1731, punkt 4, skulle de
socknemän, som för deras beqvämlighet fått bygga sig kapell, sjelfve underhålla
detsamma, jemte det de deltoge i byggnad af moderkyrkan. Någon
särskild föreskrift, huru med kyrkas byggande och underhåll inom
lappmarken skulle förfaras, funnes ej meddelad i förnyade kongl. reglementet
för ecklesiastikverket derstädes den 31 januari 1896, hvadan i sådant
hänseende, i enlighet med 59 § i reglementet, borde förhållas i öfverensstämmelse
med hvad lag och författningar i allmänhet stadgade. Embetsverken
hade vidare erinrat, att från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk
emellertid vid flere tillfällen bidrag till bestridande af kostnaderna för
kyrko- och kapellbyggnader i lappmarkerna blifvit af Kongl. Maj:t be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
301
viljade; men hade dock einbetsverken ansett tillgång för en så betydande
utgift soin den förevarande icke lämpligen böra genom nämnda anslag
beredas, utan att, i händelse den gjorda framställningen ansåges böra vinna
bifall, proposition till Riksdagen borde aflåtas, i likhet med hvad som egt
rum vid 1896 års riksdag i fråga om anslag till uppförande af ny kapellbyggnad
i Tärna församling af Vesterbottens län. I sådant hänseende
hade af Riksdagen beviljats å extra stat, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,
ett bidrag af 18,500 kronor jemte rätt för församlingen att efter af
vederbörande jägmästare verkstäld kostnadsfri utsyning hemta för kapellbyggnaden
erforderligt virke af gran från två åt församlingen provisionelt
afsätta områden samt virke af furu från närmast angränsande kronopark.
Hela kostnaden för den nu ifrågasatta kapellbyggnaden, utöfver virkets
värde, skulle enligt kostnadsförslag uppgå till 20,000 kronor, men församlingen
hade iklädt sig att till ändamålet bidraga med 1,500 kronor. Som
emellertid utredningen om bristfälligheterna å eller otillräckligheten af den
nuvarande kapellbyggnaden i Qviekjocks kapellförsamling icke egt rum
genom af behörig myndighet föranstaltad syn och ej heller uppgifvits, att
något bidrag till byggnaden icke skulle kunna af kapellförsamlingen åstadkommas
vare sig genom utgörande af dagsverken eller eljest, samt utredning
saknades, huruvida ej Jockmocks församling, af hvars invånare, enligt
hvad af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställning syntes framgå, eu
del begagnade kapellet i Qvickjock, af sådan orsak borde i någon mån till
den ifrågasatta kapellbyggnaden bidraga, så ansåge sig embetsverken böra
hemställa, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län måtte
anbefallas att till Kongl. Maj:t inkomma med den ytterligare utredning i
ämnet, som, enligt hvad embetsverken förmält, funnits erforderlig.
Sedan med anledning af kammarkollegii och statskontorets utlåtande
Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom remiss undfått befallning att inkomma
med ytterligare utredning och yttrande i de af embetsverken särskilt
angifna hänseenden, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, jemte
öfverlemnande af protokoll vid kyrkostämmor med Jockmocks församlings
röstberättigade medlemmar den 29 augusti och den 26 december 1897 samt
vid sammanträde med Qviekjocks kapellförsamlings medlemmar den 10 oktober
1897, ånyo i ärendet sig yttrat. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hade erinrat, att, så vidt utrönas kunnat, någon del af Jockmocks församling
genom vederbörligt beslut icke utbrutits för att bilda Qviekjocks kapellförsamling,
ehuruväl föreställningen om en sådan utbrytning vunnit allmän
utbredning, antagligen i följd deraf att prest varit stationerad och kyrka
funnits i Qvickjock sedan gamla tider. Vidare hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört, att den nuvarande kyrkans dåliga beskaffenhet varit
302
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
nogsamt bekant för såväl kyrkostämman i Jockmocks församling, der frågan
om kyrkans reparation och tillbyggnad blifvit väckt, som ock för dåvarande
kyrkoherden i församlingen, och att denna kyrkans beskaffenhet
ytterligare konstaterats af de förtroendemän, som af kyrkostämman utsetts
att afgifva förslag till kyrkans reparation och om medels anskaffande
härför. Det ursprungliga förslaget till kyrkans reparation hade ock tillkommit
efter desse förtroendemäns samråd med byggmästaren E. G.
Kristiansson i Jockmock, hvilken om kyrkans beskaffenhet kunnat inhemta
tillförlitlig kännedom, då han vistats i Qvickjock för uppförandet
af den i närheten af kyrkan belägna nya prestgården. Under
sådana förhållanden och då Kong! Maj:ts befallningshafvande vid öfversändande!
af framställningen om anslag till kyrkans reparation haft sig
nogsamt bekant, att kyrkan tarfvade förbättring och utvidgning samt det
härför upprättade kostnadsförslaget blifvit af sakkunnig person granskadt
och i hufvudsak godkändt, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej ansett
sig behöfva låta någon särskild myndighet, såsom embetsverken ifrågasatt,
besigtiga kyrkan och i ärendet afgifva yttrande. Skulle en sådan
besigtning emellertid för anslags erhållande vara nödig, ville Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, i saknad af närmare bestämmelser i ämnet, hemställa,
att Kongl. Maj:t måtte föreskrifva, af hvem denna besigtning skulle verkställas
och huru kostnaden för besigtningen, för hvars gäldande Kong].
Maj:ts befallningshafvande icke hade några medel stälda till sin disposition,
skulle bestridas. Vidkommande af embetsverken ifrågasatta bidrag
till byggnadsarbetet hänvisade Kongl. Maj:ts befallningshafvande till förberörda
protokoll, enligt hvilka åtskilliga hemmansegare och nybyggare i
nejden af Qvickjocksplatsen utfäst sig att bidraga till arbetet med tillsammans
3 kördagsverkon och 15 mansdagsverken, samt att Jockmocks
församling, som till en början vägrat hvarje bidrag, vid kyrkostämma den
26 december 1897 åtagit sig att för framtiden underhålla den kapellbyggnad,
som kunde af statsmedel varda i Qvickjock uppförd.
Slutligen hade kammarkollegium och statskontoret den 3 juni
1898 afgifvit förnyadt utlåtande i detta ärende och dervid förklarat
sig i likhet med Kongl. Maj:ts befallningshafvande sakna kännedom,
om eller när Qvickjocks kapellförsamling utbrutits från Jockmocks församling.
Af f. d. Lappmarks ecklesiastikverks direktions skrifvelse den 23
november 1796 till domkapitlet i Hernösand kunde inhemtas, att Jockmocks
församlings ledamöter tid efter annan vid anstälda visitationer
derstädes anhållit, att, som flera olägenheter sig företett af pastors boende
och vistande vid »annexen Qvickjock» och de resor han deremellan och
moderkyrkan Jockmock, till en längd af 15 mil, vissa årstider vore för
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
303
bunden företaga, en förändring härutinnan måtte vidtagas, samt att direktionen,
med bifall till församlingens begäran, beslutit, att pastor derefter
skulle blifva ständigt boende vid moderförsamlingen Jockmock och vid
dervarande skola besörja undervisningen i stället för kapellanen, som deremot
förflyttats till annexen Qvickjock. 1 statskontoret förvarade anteckningar
utvisade, att kyrka i Qvickjock skall hafva blifvit byggd år
1660 och år 3 764, såsom ånyo ombyggd, färdig. För den händelse att
Kongl. Maj:t skulle med afseende å hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört finna den utredning, som åstadkommits, tillfyllest ådagalägga
behofvet af den föreslagna ombyggnaden af Qvickjocks kapellförsamlings
kyrka, ville embetsverken, under åberopande af sitt föregående
utlåtande i ämnet, vidare anföra, att enligt, statistiska centralbyråns
berättelse för år 1895 i Jockmocks församling med Qvickjocks kapell
utdebiteringen per fyrk för nämnda år belöpt sig till 159 öre för
i mantal satt jord och till 63 öre för annan fastighet och öfriga beskattningsföremål,
att kapellförsamlingens oförmåga att i någon väsentligare
mån bidraga till kyrkobyggnaden syntes vara ådagalagd, att ej heller från
Jockmocks församling syntes vara att påräkna någon medverkan i förevarande
hänseende utöfver den underhållsskyldighet församlingen åtagit
sig, att i fråga om storleken af det anslag, som borde beviljas, embetsverken
uttalade den mening, att något bidrag af allmänna medel till anskaffande
af ett orgelharmonium icke borde förekomma och någon ytterligare
medverkan från kapellförsamlingen utöfver den, hvartill några församlingsmedlemmar
förbundit sig, skäligen syntes kunna påräknas utaf den
i öfverintendentseinbetets kostnadsförslag upptagna summan, 13,000 kronor,
endast ett belopp af 12,000 kronor borde beviljas. Slutligen hade embetsverken
hemstält, att församlingen måtte berättigas att från närbelägen kronoöfverloppsmark
efter af vederbörande jägmästare verkstäld utstämpling
kostnadsfritt utfå det för kyrkobyggnaden erforderliga virke, dock mot
skyldighet för församlingen att gälda den ersättning, som, enligt hvad
domänstyrelsen förmält, borde tillkomma utsyningsförrättaren, i händelse
utstämplingen ej kunde verkställas i sammanhang med annan tjensteförrättning
i orten.
För egen del har departementschefen anfört, att den åvägabragta utredningen
syntes honom tillfyllest ådagalägga behofvet af den omförmälda
kapellbyggnaden. På grund af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört ansåge departementschefen särskild syn, hvars anställande på denna
aflägsna ort skulle medföra synnerligen afsevärda kostnader, ej vara erforderlig.
1 betraktande af kapellförsamlingens ringa folkmängd och de sär
-
304
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
deles dryga skatter, hvarmed, såsom förut omförmälts, församlingen vore
betungad, vore det enligt departementschefens mening af nöden, att statsverket
väsentligen bekostade den ifrågasatta nya kapellbyggnaden, hvars
framtida underhåll Jockmocks församling åtagit sig att bestrida. Departementschefen
hemstälde derför, att Kongl. Maja; måtte föreslå Riksdagen att,
under förutsättning att Jockmocks församling efter af vederbörande jägmästare,
der så erfordrades på församlingens bekostnad, verkstäld ^stämpling
från närbelägen kronoöfverloppsinark kostnadsfritt utfinge det för
kapellbyggnaden erforderliga virke, på extra stat för år 1900 bevilja 12,000
kronor till bidrag för uppförande af nämnda kapellbyggnad i Qvickjock i
öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet uppgjorda, i ärendet
företedda ritningar.
I anslutning härtill hemställer utskottet,
att Riksdagen må, under förutsättning att Jockmocks
församling efter af vederbörande jägmästare, der
så erfordras på församlingens bekostnad, verkstäld utstämpling
från närbelägen kronoöfverloppsmark kostnadsfritt
utfår det för kapellbyggnaden erforderliga virke, på
extra stat för år 1900 bevilja 12,000 kronor till bidrag för
uppförande af en kapellbyggnad i Qvickjock i öfverensstämmelse
med af öfverintendentsembetet uppgjorda, i
ärendet företedda ritningar.
An3.anslag nu 128:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för uppförande af
byggnad i en kapellbyggnad i Junosuando by af Pajala församling, i hufvudsaklig
janoäuandoiy.öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet uppgjord ritning, samt
[109.] till anläggning af begrafningsplats, å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp
af 22,000 kronor.
Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande.
Uti en till domkapitlet i Hernösand den 13 mars 1895 inkommen
skrift hade kontraktsprosten i Yesterbottens fjerde kontrakt P. O. Grape
anhållit, att domkapitlet måtte hos Kongl. Maj:t göra framställning om
anslag af allmänna medel till uppförande af kapellbyggnad med lokal för
nattvardsundervisningen samt till anläggning af begrafningsplats inom Junosuando
by af Pajala församling. Vid denna skrift hade funnits fogade
dels uppgift bland annat å invånareantalet i byar inom Pajala pastorat,
belägna på kortare afstånd från det ifrågasatta kapellet än frän Pajala
församlings kyrka och hvilka byar ansåges böra tillhöra kapellaget, dels
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
305
ock förbindelser ej mindre från åtskillige hemmansegare inom Junosuando
att, i händelse kyrkobyggnad derstädes komme att uppföras, bidraga till
byggnadsarbetet med femhundra dagsverken än äfven af två hemmansegare
i byn att kostnadsfritt upplåta nödig mark för kyrka och begrafningsplats
äfvensom för dertill hörande byggnader.
Sedan Ivongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, på derom
af domkapitlet framstäld anhållan, dels infordrat yttranden i
ärendet från Pajala församling och dess kyrkoherde, på hvars föranstaltande
anskaffats ritning till kapellbyggnaden och kostnadsförslag, slutande
å 11,624 kronor 18 öre, från den i Junosuando stationerade kontraktsadjunkten
samt från kontraktsprosten Grape beträffande nämnda ritning
och kostnadsförslag, dels ock afgifvit eget utlåtande i ämnet, hade domkapitlet
till Kong! Maj:t med skrifvelse den 13 november 1895 öfverlemnat
de till ärendet hörande handlingar, af hvilka inhemtades, bland annat:
att en gudstjenstlokal med begrafningsplats i öfre delen af Pajala församling
vore af behofvet högeligen påkallad, att nämnda lokal helst
borde förläggas till Junosuando by, att det erbjudna jordområdet vore för
det afsedda ändamålet synnerligen lämpligt, att Pajala församling förklarat
sig icke vilja bidraga med vare sig kontanta medel eller virke till omförmälda
byggnad, samt att vid sådant förhållande den ifrågasatta kapellbyggnaden
och begrafningsplats^!, hvilken senares anordnande ansetts
medföra en kostnad af omkring 600 kronor, deraf 450 kronor till platsens
upprödjande och planering samt 150 kronor till uppförande af stängsel
deromkring, ej kunde komma till stånd utan statens mellankomst. För egen
del hade domkapitlet anfört, att för afhjelpande af den brist på religionsvård
och undervisning, som varit rådande i de aflägsnare delarne af Pajala församling,
domkapitlet haft den ene af de af statsmedel aflönade kontraktsadjunkterna
stationerad i Junosuando. Denne hade väl uti ifrågavarande,
snart sagdt, hedniska trakter verkat med välsignelse, men bristen på lämpliga
lokaler för gudstjenster hade i hög grad försvårat hans arbete Då
det vore högst behöflig! för främjandet af sedlighet och kristlig upplysning
på nämnda ort, att en gudstjenstlokal der anlades, och att eu prest
der finge fast anställning, hemstälde domkapitlet, att Kong! Maj:t, såsom
en förberedande åtgärd för vinnande af berörda syfte, täcktes anbefalla
öfverintendentsembetet att med ledning af de uppgifter, som funnes
i handlingarna, utarbeta ritning och kostnadsförslag till eu enkel kyrkoeller
kapellbyggnad af trä. Domkapitlet ville derefter i sinom tid till Kong!
Maj:t inkomma med framställning om statsanslag i den mån medel icke
kunde på annan väg beredas.
Öfverintendentsembetet, hvars yttrande i anledning af domkapitlets
Bill. till Rikad. Prof. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 39
306
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
berörda framställning infordrats, hade härefter låtit uppgöra dels ritning
å kapellbyggnad af trä, åt hvilken gifvits invändigt eu längd af
<>9 Va fot och en bredd af 37 fot, och hvari beräknats plats för 450 åhörare,
dels ock kostnadsförslag, slutande å 19,000 kronor. Sedan öfverintendentsembetet
satt ortsmyndigheterna i tillfälle att af de uppgjorda förslagen taga
del, hade till embefet inkommit yttranden öfver dessa förslag ej mindre från
domkapitlet än äfven från vederbörande kontraktsadjunkt och invånarne i de
byar, för livilka kapellbyggnaden företrädesvis vore afsedd, så ock från Pajala
församling samt pastorsembetet derstädes. Vid öfverlemnande till Kongl.
Magt af ritningen jemte kostnadsförslaget och nyssberörda yttranden hade
öfverintendentsembetet förklarat, att, med afseende å hvad i nämnda yttranden
anförts beträffande i orten gällande höga pris å byggnadsmaterialier och
arbetsbiträde samt då någon afsevärd, till prisnedsättning ledande förenkling
i embetets ritningsförslag ej kunde, med hänsyn till önskvärdheten
att erhålla en för afsedt ändamål fullt värdig byggnad, lämpligen ifrågasättas,
arbetena med uppförandet af det nya kapellet komme att betinga
en kostnad ej understigande 24,000 kronor.
Härefter hade Kongl. Maj:t genom remiss den 22 juli 1896 öfverlemat
samtliga handlingarna i ärendet till domkapitlet för afgifvande af det yttrande,
hvartill ärendet i då befintligt skick kunde anses föranleda.
Domkapitlet hade i anledning häraf uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den
15 september 1897 anmält, att, på sätt skrifvelsen bifogade handlingar jemväl
utvisade, Pajala församling förklarat sig vidblifva sin vägran att lemna
bidrag till kapellbyggnadens uppförande, samt att de underhandlingar,
som genom stiftets biskop förts med enskilde för utverkande af sådant
bidrag, ej medfört bättre resultat, än att för ändamålet tillskjutits, af J. A.
Enhörnings trävaruaktiebolag 500 kronor, af Båtskärsnäs bolag 300 kronor
och af ett tredje bolag genom John Bergman 500 kronor eller tillhopa
blott 1,300 kronor. Sistnämnda belopp jemte hvad af byamännen i
Junosuando utlofvats eller, förutom kostnadsfri upplåtelse af nödigt jordområde,
500 dagsverken, vore således det enda, som kunde från orten erbjudas
för vinnande af frågans lösning. Då emellertid denna fråga vore
af stor vigt för befordrandet af sedlig och kristlig upplysning bland ifrågavarande
trakters råa och okunniga befolkning, kunde domkapitlet, som för
öfrigt hänvisade till sitt ofvanberörda yttrande den 13 november 1895 och
hvad handlingarna i ärendet dessutom innehölle, ej tveka att för vinnande
af det synnerligen behjertansvärda syftet påkalla statens mellankomst, och
hemstälde domkapitlet alltså, att Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga
medel för uppförande af eu kapellbyggnad i Junosuando by af Pajala
församling.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
307
På grund af remiss både härefter statskontoret den 18 oktober 1897
afgifvit utlåtande i ärendet och dervid erinrat till en början, att 1875
års Riksdag, på framställning af Kong!. Maj;t, beviljat ett anslag af
20,000 kronor till uppförande af en kyrka och anläggning af en begrafningsplats
äfvensom inköp af predikant sboställe för en kapellförsamling
i nordvestra delen af Pajala församling, samt att sagda kyrka,
för hvilken kostnaden beräknats till 12,000 kronor, enligt Kongl.
Maj:ts bestämmande förlagts inom Tärendö by, belägen omkring fyra mil
söder om Junosuando. Med afseende å hvad i ärendet förekommit och da
Pajala församling, hvilken enligt senast afgifna berättelse om kommunernas
fattigvård och finanser trycktes af ovanligt hög kommunalbeskattning,
uppgående till 118 öre per fastighetsfyrk, uppenbarligen vore ur stånd att
i någon afsevärd mån bidraga till ifrågavarande kapellbyggnad, hade statskontoret
vidare hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes såsom bidrag till uppförande
af en kapellbyggnad i Junosuando by i hufvudsaklig öiverensstämmelse
med den genom öfverintendentsembetets försorg uppgjorda ritning
jemte tillhörande kostnadsförslag samt till anläggning af begrafningsplats
''i byn hos Riksdagen äska ett extra anslag å 22,000 kronor, ungefärligen
motsvarande det belopp, som, med beräkning, att kapellbyggnadens
uppförande skulle medföra en kostnad af 2 1,000 kronor, skulle erfordras
utöfver de i penningar och dagsverken af enskilde utfästa bidrag, att i
mån af behof för ändamålet användas.
Slutligen hade domänstyrelsen jemlikt remiss i ärendet hört skogstjenstemännen
i orten, af Indika hufvudsakligen anförts: af jägmästa
ren
i Pajala revir, att, äfven om virke till kapellbyggnaden kunde kostnadsfritt
erhållas från kronopark eller allmänningsskogar inom reviret,
det icke med fördel läte sig göra att taga virke derifrån, enär de närmaste
af dessa skogar vore belägna på ett afstånd af öfver två mil från
Junosuando och bortom andra vattendrag, till följd hvaraf, äfven fransedt
afståndet, terrängen skulle så försvåra virkesforslingen, att forlönen för
detta virke säkerligen skulle vida. öfverstiga priset för virke, inköpt af enskilda
och levereradt på byggnadsplan; af jägmästaren i Tärendö revir,
att virke för ifrågavarande byggnad funnes å revirets kronoskogar närmast
att tillgå å Vinsa och Rissa kronoparker inom Tärendö socken, att från
den förra virket måste köras omkring 14 kilometer till Junosuando å
delvis svår vinterväg, så att afverknings- och transportkostnad med säkerhet
uppginge i medeltal till en krona 60 öre per timmer, samt att från
Rissa kronopark körvägen blefve ännu längre eller omkring 16 kilometer,
derest man icke föredroge att köra virket till Tornea eif, dit afstandet
vore sex kilometer, och derefter flotta virket 12 kilometer utför samma
308
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
eif till Junosuando; samt af öfver jägmästaren i Norrbottens distrikt, att
något naturabidrag från stats- eller allmänningsskogar inom Pajala socken
icke kunde för ifrågasatta kapellbyggnad påräknas, enär samtliga dessa
skogskomplex vore belägna vid Lainio och Muonio vattendrag samt följaktligen
på alldeles för långt afstånd från och olägligt för virkesdrift till
Junosuando, att öfriga statsskogar, från hvilka virkesdrift för ändamålet
skulle kunna tänkas, vore belägna i Tärendö kapellförsamling, men äfven
här likväl på sådant afstånd, att utdrifnings- och flottningskostnaderna
derifrån till Junosuando, särskilt under nu rådande dagsverkspris, torde
uppgå till lika eller högre belopp, än hvad framkördt virke från närbelägna
enskilda eller byaskogar skulle betinga vid sjelfva byggnadsplatsen, samt
att det således ej kunde verka till någon nedsättning i priset för byggnaden
i fråga, att de närmast liggande kronoparkerna Rissa och Vinsa inom
Tärendö socken och revir beröfvades någon del eller omkring 800 träd af
den friskaste och växtligaste skogen, hvilken efter något eller några decennier
kornme att tillföra statsverket en mångdubbel ersättning för nu gjordt utlägg.
För egen del hade domänstyrelsen anfört, att då, enligt hvad styrelsen
hade sig bekant, prisen å såväl byggnadsmaterialier som arbete uti ifrågavarande
aflägsna ort stälde sig höga, styrelsen ansåge, att den på grund
af ortsmyndigheternas erinran af öfverintendentsembetet i det senare kostnadsförslaget
gjorda förhöjningen till 24,000 kronor vore välgrundad.
Hvad handlingarna sålunda innehölle syntes departementschefen ådagalägga
vigten af att man, genom beredande af andlig vård, sökte förbättra
tillståndet i den aflägsna bygd, hvarom här vore fråga, eller den öfre delen
af Pajala församling. Då anordnandet af den ifrågasatta gudstjenstlokalen i
Junosuando by måste vara ett verksamt medel för befrämjandet af detta
mål, och då något större bidrag från ortens fattiga befolkning än det, som
stälts i utsigt, icke stode att erhålla, hemstälde departementschefen, att
Kong! Maj:t för uppförande af en kapellbyggnad i Junosuando by, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den af öfverintendentsembetet uppgjorda
ritning, samt till anläggning af begrafningsplats måtte hos Riksdagen äska
ett extra anslag för år 1900 af 22,000 kronor.
Utskottet, som anser statsanslag böra af Riksdagen beviljas för uppförande
af en kapellbyggnad i Junosuando by samt till anläggning af en
begrafningsplats derstädes, har vid granskning af handlingarna trott sig
finna, att vissa förenklingar i byggnadsplan eu skulle kunna vidtagas, på
grund af hvilka statens bidrag skulle kunna begränsas till ett något lägre
belopp, än af Kongl. Maj:t föreslagits; och har utskottet ansett, att beloppet
skäligen skulle kunna bestämmas till 18,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
309
Utskottet hemställer sålunda,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
proposition, må för uppförande af en kapellbyggnad
i Junosuando by af Pajala församling samt
till anläggning af begrafningsplats derstädes å extra stat
för år 1900 anvisa ett anslag af 18,000 kronor,
129:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande
kostnaderna för utredningar angående pr öster skåpets aflöning sf''örhällanden ''kZTadlr
med mera såsom förslagsanslag på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp ftt vis,a ttt‘
af 10,000 kronor. raudTpZZ
Till
statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen erinrat, s_kaPfts löneatt
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 5 maj 1897 anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kunde, låta verkställa noggrann ut- [no]
redning såväl beträffande den på nu gällande löneregleringar grundade
skattskyldigheten till presterskapet från den tiondepligtiga jorden och
andra beskattningsföremål i jemförelse med hvarandra, både inom hvarje
församling och mellan olika församlingar, som ock beträffande de aflöningsvilkor,
som för närvarande af presterskapet i olika församlingar
åtnjötes, äfvensom efter verkstäld utredning af på frågan inverkande
omständigheter till Riksdagens godkännande framlägga de grunder, som
ansåges böra blifva bestämmande vid reglerandet af presterskapets aflöning,
sedan tiden för nu gällande lönekonventioner utgått, dels ock låta
verkställa utredning angående möjligheten af och sättet för beredande af
pension åt prestman samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen
kunde föranleda. Riksdagen hade, enligt hvad departementschefen
vidare anfört, tillika anmält, att Riksdagen stält till Kongl. Maj:ts
förfogande ett förslagsanslag af 10,000 kronor till bestridande af kostnaderna
för bär omförmälda utredningar, hvilket anslag blifvit å extra stat för år
1898 uppfördt under förevarande hufvudtitel.
Kongl. Maj:t hade derefter den 22 oktober 1897 funnit godt tillsätta
en komité med uppdrag att verkställa omförmälda utredningar och
afgifva förslag i ämnet.
På Kongl. Maj:ts framställning hade nästlidet års Riksdag anvisat berörda
förslagsanslag äfven för år 1899.
Enär komiténs arbeten koinine att fortfara jemväl under år 1900, har
departementschefen hemstält om aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande
proposition.
310
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1898
och 1899 egt ruin, för bestridande af kostnaderna för
utredningar angående presterskapets aflöningsförhållanden
med mera, på extra stat för år 1900 anvisa ett förslagsanslag
af 10,000 kronor.
Ang. anslag till 130:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels i statverksproposi''J''s,
t.!sj!"^^''0ner 1 a"tt till bestridande af kostnader för en gradmätning å Spetsbergen
[111] P;l extra stat för år 1900 anvisa återstoden, 50,000 kronor, af förut beviljadt
belopp, dels ock uti en den 1 mars innevarande år till Riksdagen
afbiten proposition (n:o 57) att för omförmäld a ändamål på extra stat för
år 1900 bevilja, utöfver ofvannämnda belopp, ytterligare 65,000 kronor.
Enligt det vid sistnämnda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för den l mars innevarande år har
departementschefen i ärendet anfört följande.
Den 1 1 mars 1898 hade Kongl. Maj:t uppdragit åt en svensk komité,
under ordförandeskap af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen att för en tilltänkt
gradmätning å Spetsbergen förhandla med en ifrågasatt rysk komité
och särskild! beräkna den kostnad, som det tillämnade företaget skulle
för svenska statsverket medföra, samt till Kongl. Maj:t afgifva förslag till
de åtgärder, som för ändamålets vinnande borde af Sverige vidtagas, äfvensom
att, om företaget komme till stånd, med sin uppmärksamhet följa dess
fortgång och inkomma med de framställningar, hvartill anledning kunde
förefinnas.
Sedan dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, som ansett
önskvärd!, att frågan om anslag för Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena
blefve med det snaraste förelagd Riksdagen, anmodat ledamöterna
i den af Kongl. Maj:t förordnade komitén att inom den närmaste tiden
aflemna eu så noggrann berikning som möjligt af den kostnad för ifrågavarande
företag, som kunde antagas komma på Sveriges andel, hade med
.anledning häraf komiterade i skrifvelse den 22 mars 1898 aflemnat ett
under förutsättning af Sveriges och Rysslands bidragande med ungefär
lika delar till gradmätningsarbetenas utförande uppgjord! förslag beträffande
kostnaderna för Sveriges deltagande i dessa arbeten. Detta förslag, som,
enligt hvad komiterade betonat, dock ej kunde betraktas som definitivt,
hade upptagit hyra af fartyg för två somrar tillika med utgifter för instrument,
proviant, kläder och öfrig utredning jemte ersättningar åt expeditionens
vetenskapliga personal och handtlangare m. in. samt hade slutat
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
311
å en summa af 160,000 kronor, deri inberäknadt ett belopp af 8,500
kronor för komité utgifter.
Vid ärendets föredragning inför Kong!. Maj:t den 24 mars 1898
hade nämnde departementschef yttrat, bland annat, att den ställning,
Sverige intoge till berörda fråga, syntes honom innebära en särskild
maning för vårt folk att vidkännas de uppoffringar, som deltagandet i
det tilltänkta företaget kunde medföra. De betydanda förarbeten, som
af svenske män gjorts för detta företag, gjorde det till en hederssak för
vårt land att icke hålla sig borta, då det gälde att fullborda det stora
verket. Riksdagen, som vid mångfaldiga tillfällen visat sig villig att
understödja vigtiga vetenskapliga företag, skulle säkerligen ej undandraga
sig att bevilja de medel, som erfordrades för att Sverige skulle blifva
värdigt representeradt vid utförandet af de ifrågasatta arbetena. Af den
summa, komiterade antagit skola komma på Sveriges andel, kunde utgifterna
för den svenska komitén, såsom i dylika fall vore vanligt, till eu
början bestridas af tillgängliga medel och först längre fram, då dessa utgifter
vore till beloppet hända, anmälas till ersättande. Frånräknades nu
dessa utgifter, skulle slutsumman, som representerade de egentliga kostnaderna
för Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena, blifva 151,500
kronor. Huru stor denna summa än i och för sig kunde synas vara,
vore den dock obetydlig i förhållande till vigten af detta vetenskapliga
företag, hvarigenom Sverige kunde påräkna hela den bildade verldens
erkänsla. I enlighet med departementschefens hemställan hade Kongl.
Maj:t derför i en till Riksdagen aflåten proposition föreslagit, att, under
förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen under de
närmaste åren komme till stånd, till bestridande af vissa på Sverige
belöpande kostnader för nämnda gradmätning bevilja ett anslag af 151,500
kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa 75,000 kronor.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den I t maj 1898 hade Riksdagen anfört,
att Riksdagen, som ansett sig böra bevilja medel för den ifrågasatta gradmätningsexpeditionens
möjliggörande, funnit den under de förberedande
förhandlingarna i ämnet uttalade mening, att ett flottan tillhörigt fartygskulle
kunna ställas till expeditionens förfogande, vara synnerligen beaktansvärd.
Äfven om, vid det förhållande, att en expedition af ifrågavarande
art egentligen vore främmande för sådana ändamål, som anslaget
till flottans öfningåi* vore afsedt att fylla-, användandet af ett flottans
fartyg icke skulle kunna medgifvas utan ersättning, borde enligt Riksdagens
mening en besparing likväl derigenom vinnas, enär kostnaden då
icke torde behöfva uppgå till det af komitén för ändamålet beräknade
beloppet, 50,000 kronor. Härtill komme såsom en extra fördel den värde
-
312
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
falla erfarenhet och öfning, som genom expeditionen bereddes någon del
af flottans befäl och manskap. Enligt den framställning, som förekommit
i punkten 34:o under femte hufvudtiteln af 1898 års statsverksproposition,
syntes kostnaden för kanonbåten Svensksunds expedition till Spetsbergen
år 1897, hvilken expedition enligt uppgift upptagit en tid af nära 3 månader,
utgjort 14,224 kronor 78 öre. Utgifterna för användande af detta
eller annat liknande fartyg under 3 månader hvartdera året 1899 och
1900 borde sålunda komma att uppgå till omkring 30,000 kronor, hvilken
utgift, derest fartyget icke kunde af flottan kostnadsfritt ställas till expeditionens
förfogande, kunde, sedan beloppet blifvit kändt, till ersättande
hos Riksdagen anmälas. Riksdagen, som med hänsyn härtill ansett sig
böra för det dåvarande bevilja endast det belopp, som för expeditionen i
öfrigt beräknats erforderligt, eller 100,000 kronor, hade alltså på det
sätt bifallit Kongl. Maj:t berörda framställning, att Riksdagen, under förutsättning
att svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen under de närmaste
åren komme till stånd, och att ett svenska flottan tillhörigt, för ändamålet
lämpligt fartyg jemte nödigt befäl och manskap stäldes till de svenska
deltagarnes i gradmätningsexpeditionen förfogande, till bestridande af
vissa på Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning, beviljat
ett anslag af 100,000 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisat
50,000 kronor.
På sätt departementschefen redan till det vid Kongl. Maj:ts proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 13 januari innevarande år
erinrat, hade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, på gjord förfrågan,
i skrifvelse den 26 maj 1898 förklarat, att han — särskilt med
afseende å hvad i Riksdagens skrifvelse anförts derom, att kostnaden för
de särskilda fartygsexpeditionerna, derest fartyget icke kunde af flottan
kostnadsfritt ställas till gradmätningsexpeditionens förfogande, kunde, sedan
beloppet blifvit kändt, till ersättande hos Riksdagen anmälas — ansåge, så
vidt då kunde bedömas, hinder från flottans sida icke möta mot att för
ifrågavarande ändamål användes en derför lämplig, flottan tillhörig kanonbåt
jemte nödigt befäl och manskap, under antagande att fartygsexpeditionerna,
så vidt möjligt vore, så anordnades, att fartyget under hvardera
af åren 1899 och 1900 kunde beräknas vara återkommet till Karlskrona
omkring den 1 september. Vid ärendets föredragning den 27 maj 1898
hade Kongl. Maj:t godkänt Riksdagens ifrågavarande beslut i hvad det
skilde sig från hvad Kongl. Maj:t föreslagit.
I sistnämnda proposition hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
af det för omförmälda ändamål beviljade anslaget på extra stat för år
1900 anvisa återstoden, 50,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
313
Med skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 sistlidne februari både den af
Kongl. Maj:t förordnade komitén för gradmätning på Spetsbergen öfverlemnat
ett, efter samråd med af ryska kejserliga regeringen utsedda delegerade,
uppgjordt definitivt kostnadsförslag för Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena
under åren 1899—1900, dermed fullständigande det af
komitén den 22 mars förlidet år afgifna preliminära kostnadsförslaget.
Detta kostnadsförslag, som, i enlighet med Riksdagens uttalade önskan,
att fartyg, jemte nödigt befäl och manskap, af flottan stäldes till expeditionens
förfogande, icke upptoge någon utgift för expeditionens fartyg,
slutade på 165,000 kronor och vore af följande innehåll:
Vetenskapliga personalen. (Aflöningarna utgå i mån af den
tid hvarje medlem deltar i expeditionen och beräknas
med följande belopp för år räknadt: en chef 8,000 kr.,
i två astronomer 4,500 kr. hvardera, en assistent 3,000 kr., en
meteorolog 4,500 kr., två topografi’ 4,000 kr. hvardera,
en jordmagnetisk observatör 4,000 kr., en geolog 4,500 kr.,
en läkare 5,000 kr., en ingeniör 1,000 kr.; chefen, assi- kr. 62,363
stenten, meteorologen, ingeniören och läkaren öfvervintra.
)
Handtlangare. (Aflöningen beräknas efter ofvan angifna,
glinder, med följande belopp per månad: en underofficer
120 kr., fjorton man 80 kr. hvardera, en samojed 60 kr.;
underofficeren, sju man och sam oj eden öfvervintra.)
Proviant (1 kr. 50 öre om dagen eller 547 kronor om året
per man)....................................................................................... kr.
Extra proviant......................................................................................... »
Reservproviant ...................................................................................... »
Instrument för gradmätningen ......................................................... »
Instrument för de meteorologiska och fysiska observationerna »
Kläder, verktyg, slädutrustniug m. m............................................ »
Vapen och ammunition .......................................................... »
Båtar......................................................................................... »
Tolf sibiriska hundar, 500 kr., jemte proviant till dem (å 20
öre per dag och hund, 17 månader) ................................... »
Geodetiska signaler.............................................................................. »
Bränsle och lyse.............................................................. »
Transporter och frakter m. m.......................................................... »
Vinterhuset jemte kostnad för en montör till dess uppsättning »
kr.
Oförutseddda utgifter
14.746
1,000
14,222
21.747
6,850
7,500
1,000
900
1,788
2,700
1,000
2,000
15,910
153,726
11,274
Summa kr.
165,000
40
Bill. till Riktd, Prol. 1899. 4 Sarnl. 1 Afd. 9 Haft.
314
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
I särskilda bilagor till berörda kostnadsförslag funnes utgifterna för
personalens aflöning 62,363 kronor, reservproviant 14,222 kronor och
instrument 28,597 kronor närmare specificerade.
I förenämnda skrifvelse af den 20 sistlidne februari hade komitén
anfört, att den omständighet, att det nuvarande kostnad sförslagets slutsumma
icke obetydligt öfverskrede det preliminära kostnadsförslag, komitén
förut afgifvit, berodde hufvudsakligast derpå, att expeditionen blifvit,
efter samråd med de ryska delegerade, ganska betydligt utvidgad från
eu uteslutande till gradmätning begränsad expedition till en expedition,
som äfven skulle egna sig åt andra vigtiga fysikaliskt vetenskapliga frågor,
hvilkas lösning vore att förvänta medelst användandet af precisionsinstrument,
och hvilka i ej obetydlig mån inverkade på noggrannheten och
värdet af sjelfva gradmätningen. Särskildt ville komitén härvid betona
den större omfattning, som öfvervintringen på förslag af ryska komitén
erhållit. Om således expeditionen i hvad på Ryssland ankomme tilltagits
i någon större skala, än hvad som från svensk sida ursprungligen varit
afsedt — hvilket äfven framginge deraf, att ryska regeringen till företaget
beviljat ett belopp af omkring 200,000 kronor förutom två fartyg
på öfver 1,000 ton hvardera — så syntes likväl Sveriges ledande ställning
i afseende på gradmätningsfrågans uppkomst utgöra en maning för vår
nation att icke träda i andra rummet, då det gälde utförandet af det
gemensamma arbetet.
Med anledning häraf hade komitén hemstält, det Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen, att till bestridande af de på Sverige belöpande kostnader
för nämnda gradmätning, utom förut dertill anslagna medel, bevilja ytterligare
en summa af 65,000 kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit och enär det icke varit möjligt
att i det förberedande stadium, hvari frågan om gradmätningen å Spetsbergen
befunnit sig, då Kongl. Maj:t år 1898 af Riksdagen äskat anslag
för bestridande af på Sverige härför belöpande kostnader, uppgöra något
definitivt förslag till dessa kostnader, men sådant förslag nu blifvit, efter
samråd med de ryska delegerade, af den svenska komitén uppgjordt samt
icke syntes gifva anledning till någon erinran, hemstälde departementschefen,
det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, till bestridande af på
Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning, på extra stat för
år 1900 anvisa, utöfver hvad Kongl. Maj:t i den innevarande år till Riksdagen
aflåtna statsverkspropositionen för ändamålet äskat, ytterligare 65,000
kronor.
Ehuru utskottet har anledning antaga, det 1898 års Riksdag, då den
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
315
samma till ifrågavarande ändamål beviljade ett belopp af 100,000 kronor,
förutsatte, att något anslag derutöfver icke skulle för ändamålet erfordras,
anser sig likväl utskottet, med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet anförts,
böra tillstyrka, att ej allenast återstoden af det år 1898 beviljade anslaget
utan äfven det belopp, Kongl. Maj:t i propositionen af den 1 sistlidne
mars äskat, må af Riksdagen beviljas.
Utskottet hemställer alltså,
*
att Riksdagen må till bestridande af på Sverige
belöpande kostnader för en svensk-rysk gradmätning å
Spetsbergen på extra stat för år 1900 anvisa dels återstoden,
50,000 kronor, af förut beviljadt anslag, dels
ock derutöfver ytterligare 65,000 kronor, eller sålunda
sammanlagdt 115,000 kronor.
131:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till det af Stockholms
läraresällskap grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm på extra stat
för år 1900 anvisa ett belopp af 4,000 kronor. Stockholm.
Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departements- [112.]
chefen, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, anmält, hurusom
styrelsen för Stockholms läraresällskap i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29
november 1898 hemstält om proposition till Riksdagen, afseende ett årligt
anslag till biblioteket af 5,000 kronor. Till stöd härför hade anförts hufvudsakligen
följande.
Det pedagogiska biblioteket i Stockholm hade öppnats för allmänheten
den 14 januari 1885, och dess verksamhet hade under inseende af
läraresällskapet sedermera alltjemt fortgått. Biblioteket, som vid sitt öppnande
omfattat 2,855 band, innehölle för närvarande omkring 16,000 band.
År 1891 hade första häftet af tryckt katalog öfver biblioteket utkommit,
upptagande arbeten tillhörande afdelningen 1 »uppfostrings- och undervisningsväsen
», bibliotekets vigtigaste afdelning. Häftet innehölle 2,281
ojika titlar på arbeten, och afdelningen hade efter år 1891 rätt mycket ökats.
År 1897 hade andra häftet af den tryckta katalogen utgifvits, upptagande
4,530 titlar på arbeten, tillhörande afdelningarna 2—20, i hvilka inginge
alla vanliga undervisningsämnen i skolorna utom de så kallade öfningsämnena.
Sammanlagda längden af bibliotekets med böcker besatta byllor
utgjorde för närvarande 328 meter.
Biblioteket både alltifrån senare delen af år 1885 hållits öppet fyra
eftermiddagar hvarje vecka mellan kl. 6 och 8 utom under sommartiden
316
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
två och en half månad, då biblioteket varit stängda Under år 1885 hade
antalet besök utgjort 485 och antalet boklån 318. Antalet besök och boklån
hade sedermera så tillväxt, att besöken under år 1897 utgjort 767 och boklånen
958. Under år 1898 hade besöken till och med den 18 november utgjort
835. och boklånen 1,16*2. Det öfvervägande antalet af dem, som anlitat
biblioteket, hade varit lärare och lärarinnor vid allmänna läroverk, högre
flickskolor och folkskolor. Styrelsen ville i detta sammanhang framhålla
den betydelse, biblioteket visat sig ega för de till läroverken i" Stockholm
för undergående af profår hänvisade lärarekandidaterna, särskild! vid utarbetande
af de pedagogiska uppsatser, som af dem fordrades. De flesta,
som anlitat biblioteket, hade varit bosatta i Stockholm, men äfven personer
från andra delar af landet hade begagnat sig af detsamma. Böcker
hade ock på begäran sändts från biblioteket till personer, bosatta i landsorten.
Med afseende på behofvet och önskvärdheten af understöd åt pedagogiska
biblioteket, hade elfte allmänna svenska läraremötet i Stockholm
1884, efter det frågan behandlats af ett för ändamålet tillsatt utskott, beslutit
följande uttalande: »Elfte allmänna svenska läraremötet anser, att
det skulle lända till stort gagn för hela det svenska undervisningsväsendet,
om ett pedagogiskt museum och bibliotek i vårt land inrättades, och uttalar
den önskan, att den början härtill, som genom det af Stockholms
läraresällskap grundade pedagogiska biblioteket åstadkommits, måtte röna
allt det offentliga och enskilda understöd, som deråt kan beredas. Särskilt
vill mötet uttala sig för önskvärdheten deraf, att nämnda bibliotek måtte
erhålla ett årligt understöd af statsmedel, och anhåller hos sin ordförande,
att han behagade, på sätt han lämpligast finner, meddela statsrådet och
chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet denna mötets önskan».
Uti våra grannländers pedagogiska tidskrifter hade ock fördelaktiga
omdömen uttalats rörande bibliotekets verksamhet och betydelse af framstående
män på det pedagogiska området.
De penningmedel, som biblioteket haft att tillgå, hade hufvudsakligen
varit följande. För bibliotekets grundläggning hade anordnats en insamling,
som inbragt 786 kronor. Efter hemställan af läraresällskapet hade
på förslag af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor af hufvudstadens
församlingar från och med år 1885 beviljats ett årligt understöd
åt biblioteket af 500 kronor. Under hvart och ett af åren 1885, 1887, 1890,
1892, 1894 och 1897 hade Kongl. Maj:t beviljat biblioteket ett anslag af
1,500 kronor, hufvudsakligen afsedt till inköp och inbindning af böcker,
sista gången derjemte för tryckning af andra delen af bibliotekets katalog.
Vidare hade biblioteket haft att förfoga öfver de årsafgifter, som erlagts
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
317
af ledamöterna i det år 1886 bildade sällskapet »Pedagogiska bibliotekets
vänner». Summan af dessa årsafgifter hade utgjort högst 270 kronor,
men för å,r 1897 endast uppgått till 215 kronor. Dessutom både biblioteket
under årens lopp haft några tillfälliga mindre inkomster.
Under hela den tid, biblioteket egt bestånd, hade det fått hyresfritt
använda en lokal uti Jakobs lägre allmänna läroverks bus.
Att biblioteket med de jemförelsevis små tillgångar, som stått detsamma
till buds, kunnat verka och utvecklas så, som skett, hade endast
varit möjligt derigenom, att enskilde personer utan all ersättning offrat tid
och krafter på arbetet för detsamma. Isynnerhet hade detta varit förhållandet
med bibliotekets föreståndare, läroverkskollegan N. G. W. Lagerstedt,
som på dess grundande och skötsel nedlagt det mest omfattande
och oegennyttiga arbete.
Biblioteket befunne sig emellertid i behof af understöd, om detsamma
''skulle kunna under någon längre tid fortsätta sin verksamhet samt utvecklas
så, att det medförde största möjliga gagn. Det bidrag, som lemnades
från »Pedagogiska bibliotekets vänner», kunde ej länge med säkerhet
påräknas, lika litet som man kunde förutsätta, att enskilde personer
skulle utan ersättning offra så mycken tid åt biblioteket, som hittills varit
fallet. Ej heller den lokal, som biblioteket för närvarande hyresfritt använde,
vore, ens för den närmaste framtiden, med säkerhet att påräkna.
Denna lokal komme nemligen möjligen från och med höstterminen 1899
att till en del tagas i anspråk för nyss omnämnda läfoverks behof. Vid
detta läroverk funnes för närvarande uti fjerde klassen 60 lärjungar, fördelade
på två parallelafdelningar, hvarför nästkommande hösttermin två
parallelafdelningar antagligen komme att behöfvas äfven i femte klassen,
der hittills funnits blott en afdelning. I sådant fall måste biblioteket, om det
skulle kunna fortsätta sin verksamhet, söka att erhålla lämplig lokal på
annat ställe. Detta komme att för biblioteket medföra kostnader, till
hvilkas betäckande de medel, som biblioteket kunde påräkna, näppeligen
skulle vara tillfyllest, ens om de uteslutande dertill användes.
Bibliotekets skötsel kräfde äfven andra kostnader. Af det anslag å
1,500 kronor, som Kongl. Maj:t år 1897 anvisat till biblioteket för inköp
och inbindning af böcker samt till tryckning af andra delen af bibliotekets
katalog, hade mer äij hälften — 766 kronor 57 öre — användts
till sistnämnda ändamål. Återstoden hade till större delen åtgått till
inköp af vigtigare nyutkomna pedagogiska böcker och tidskrifter äfvensom
till inbindning. Biblioteket vore derför i behof af understöd såväl
till inköp af de nyutkommande böcker och tidskrifter, som vore nödvändiga
för att biblioteket skulle kunna inom de olika afdelningarna följa
318
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
med sin tid, som till inköp af den myckenhet hittills utkommen literatur,
som för detsamma vore önskligt att förvärfva. Nyss omförmälda anslag
hade ej räckt till några nämnvärda inköp af sistnämnda slag af litteratur.
Biblioteket egde för närvarande inom afdelningen för utländska läroböcker
ett urval af de i Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Schweiz,
Frankrike och Nordamerikas förenta stater för några år sedan mest använda
läroböcker, men under senaste tiden hade få eller inga nya böcker
af nämnda art kunnat inköpas. Önskligt vore att en del sådana böcker,
hvilka under senaste tiden utgifvits i nämnda länder, kunde förvärfvas,
äfvensom att biblioteket kunde anskaffa särskildt ett urval af engelska
läroböcker till ökande åt'' den jemförelsevis obetydliga samling af dylika,
som nu funnes. De af Kongl. Maj:t hittills beviljade anslagen hade till
stor del användts till inköp för den rent pedagogiska afdelningen, omfattande
arbeten rörande uppfostran och undervisning, hvarför denna afdelning
ock blifvit jemförelsevis väl tillgodosedd. Mycket fattades dock
för att afdelningen skulle kunna medföra det gagn, som med densamma
afsåges, särskild^ för de till läroverken i Stockholm för undergående af
profår hänvisade lärarekandidaterna. Det biblioteket ar 1887 tilldelade
understöd hade till stor del användts för inköp af arbeten, afsedda till
lärares och lärarinnors beredelse för undervisningen. Sådana arbeten hade
sedermera anskaffats endast i ringa antal, och biblioteket saknade derför
många arbeten af detta slag, hvilka biblioteket, för att rätt motsvara sitt
ändamål, borde tillhandahålla. Dessa sistnämnda arbeten hörde ock till
dem, som i biblioteket mest efterfrågades.
Vidare vore biblioteket i behof af understöd till inbindning af böcker.
Den årliga kostnaden härför hade under de 13 år biblioteket varit öppet
uppgått till i medeltal 143 kronor 50 öre. Detta vore en i förhållande
till boksamlingens storlek obetydlig summa, hvarför en alltför stor del af
bibliotekets böcker icke kunnat inbindas.
Hvad slutligen beträffade den närmaste vården af biblioteket, hade till
den der anstälde bibliotekarien från och med år 1885 till och med år 1894
utgått 200 kronor för år. Den nuvarande bibliotekarien, som anstalts från
och med år 1892, hade för år 1895 erhållit ett lönetillägg af 25 kronor
samt åtnjöte från och med år 1896 en årlig aflöning af 250 kronor. De
hittillsvarande bibliotekarierna hade egnat mera arbete åt biblioteket än
för den ringa lönen rimligtvis kunnat begäras, men då de haft sin hufvudsakliga
sysselsättning på annat håll, hade dels, såsom redan framhållits, en
betydande del af arbetet för biblioteket måst utföras af andra personer
utan någon som helst ersättning, dels ock mycket arbete, som varit i hög
grad behöfligt för bibliotekets utveckling och förmåga att göra gagn, måst
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
319
förblifva ogjord!. Skulle biblioteket motsvara sitt ändamål, måste dess
arbetskrafter och dermed ock utgifterna för dess skötsel i väsentlig mån
ökas. Det vore måhända i ekonomiskt hänseende förmånligast liksom från
andra synpunkter i hög grad önskvärd!, att såsom bibliotekarie anstäldes
en person, hvilken hade arbetet i biblioteket till sin hufvudsakliga sysselsättning.
Om dertill användes en qvinna — erfarenheten hade visat, att
en sådan vore myclcet lämplig som bibliotekarie — så behöfde kostnaden
för aflöningen till en bibliotekarie med full tjenstgöring ej blifva synnerligen
stor. Men äfven till denna jemförelsevis ringa utgift saknade biblioteket
nödiga medel.
Styrelsen ansåge, att ett årligt anslag af 5,000 kronor skulle för en
lång tid betrygga bibliotekets framgångsrika verksamhet och utveckling.
Denna summa kunde lämpligen fördelas sålunda:
till hyra af lokal........................................................ kronor 1,500: —
» inköp och inbindning af böcker .................... » 1,500: —
» arfvode åt en bibliotekarie eller flera sådana ...... » 1,300: —
» öfriga kostnader (uppvärmning, belysning, städning
in. m.)...................................................................... 8_700: —
eller tillhopa kronor 5,000: —
Till jemförelse meddelade styrelsen några upplysningar rörande en med
nu ifrågavarande bibliotek i viss mån likartad institution i Danmark, nemligen
Dansk Skolemuseum i Köpenhamn. Detta museum, som innehölle ett
pedagogiskt bibliotek, omfattande endast omkring 6,000 band, åtnjöte ett
årligt statsunderstöd af 6,000 kronor. Mot eu årlig hyra af 1,600 kronor
hade museet i eu staten tillhörig byggnad till sitt förfogande 11 rum,
deribland 2 mycket stora salar. Museets årliga utgifter till föreståndarens
aflöning, hyra in. in. uppginge till omkring 3,000 kronor, och till inköp,
hvilka för närvarande hufvudsakligen utgjordes af böcker, användes årligen
omkring 3,000 kronor.
Enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet meddelat,
hade direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, hvars utlåtande
öfver framställningen inheintats, deri anfört, hurusom pedagogiska
biblioteket i Stockholm under den tid, det egt bestånd, förvärfva!, förutom
eu rikhaltig samling svensk pedagogisk litteratur, ett betydande antal utländska
arbeten rörande undervisning och uppfostran, af hvilka en stor
mängd icke funnes att tillgå i något annat af rikets offentliga bibliotek.
Pedagogiska biblioteket anlitades också flitigt af lärare och lärarinnor vid
allmänna läroverk, folkskolor och enskilda skolor icke blott i Stockholm
utan äfven i landsorten äfvensom af lärarekandidater. Biblioteket
320
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
vore ensamt, i sitt slag i vårt land, och det kunde sägas på sitt område
fylla ett statsändamål samt vore förtjent att från statens sida understödjas,
så att detsamma kunde efter den bestämda planen fortsätta sin
verksamhet.
För egen del har departementschefen anfört följande.
Då departementschefen till fullo erkände det pedagogiska bibliotekets
betydelse för vårt undervisningsväsende, ansåge departementschefen ock,
att understöd af allmänna medel borde beredas detsamma för att trygga
dess fortvaro och sätta det i stånd att allt mer motsvara de kraf, som
stäldes på en boksamling af detta slag. Emellertid funne departementschefen
det ifrågasatta beloppet något högre än som för tillfället kunde
anses oundgängligen behöflig!, och derjemte syntes honom någon tids
längre erfarenhet med afseende å bibliotekets verksamhet och utveckling
erforderlig, innan ett anslag å ordinarie stat för detsamma herde äskas.
Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1900 anvisa
ett belopp af 4,000 kronor.
Utskottet, som ansett understöd af statsmedel böra ifrågavarande
pedagogiska bibliotek beredas, har emellertid, då någon nedsättning i de
föreslagna utgiftsposterna synes utskottet kunna åvägabringas och då det
i allt fall icke med bestämdhet uppgifvits, att biblioteket skulle för nästkommande
år sakna tillgång till den lokal, detsamma hittills kostnadsfritt
innehaft, ansett sig böra föreslå, att statsanslaget begränsas till 2,500
kronor.
Utskottet hemställer sålunda,
att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts
förevarande proposition, till det af Stockholms läraresällskap
grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm
på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 2,500
kronor.
Ang. anslag för 132:o) Kongl. Maj :t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
veridsuwäii- 1900 anvisa till återgäldande af förskott för tekniska skolans i Stockholm
ningen i Pari«deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900 3,000 kronor, och till resen
fo i understöd i afseende å nämnda utställning 12,000 kronor, eller tillsammans
U13-J 15;000 kronor.
Med afseende å denna anslagshegäran har departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört följande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
321
Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm hade i skrifvelse den 22 september
1898 erinrat, hurusom nämnda skola under det sista decenniet deltagit
i den nordiska industri-, landtbruks-och konstutställningen i Köpenhamn 1888,
verldsutställningen i Chicago 1893 samt allmänna konst- och industriutställningen
i Stockholm 1897. Utan tvifvel hade skolans deltagande i
nämnda utställningar varit af stor betydelse för skolan sjelf genom de
tillfällen till jemförande iakttagelser, som derigenom erbjudit sig samt
möjliggjort och underlättat ett rätt bedömande af den vid tekniska skolan
meddelade undervisningens beskaffenhet äfvensom visat den rigtning, i hvilken
skolan borde fortgå i sin sträfvan för de svenska näringarnes och den
svenska konstflitens utveckling och förkofran. Men den uppmärksamhet,
hvilken skolans utställningar vid dessa tillfällen lyckats tillvinna sig, hade
ock i vida kretsar spridt kännedom om den tekniska undervisningens
ståndpunkt i vårt land och sålunda bidragit till en fullständigare föreställning
om vårt näringslifs ställning, hvarigenom berörda utställningar
blifvit för vår industri och konstflit af en direkt betydelse, hvilken icke
borde underskattas.
Sedan från komitén för Sveriges deltagande i verldsutställningen i
Paris år 1900 inbjudning ingått till styrelsen om skolans deltagande
i denna utställning, hvilket deltagande styrelsen för sin del, af hufvudsakligen
samma skäl, hvarom nyss talats, på det lifligaste tillstyrkte,
funne styrelsen sig nödsakad att, innan styrelsen antoge nämnda inbjudning,
hos Kongl. Maj:t göra framställning om anvisande af härför
nödiga medel, då skolan sjelf saknade för detta ändamål disponibla
tillgångar och, enligt hvad styrelsen erfarit, från komitén icke kunde
påräknas bidrag, som ens i någon mån möjliggjorde ett värdigt och så
fullständigt och skolans mångsidiga verksamhet belysande uppträdande,
som styrelsen ansåge vara en oeftergiflig förutsättning, för att skolans
deltagande öfver hufvud borde ifrågakomma. De utgifter, hvilka skolans
föreståndare, enligt särskild promemoria, med ledning af erfarenheten från
de föregående utställningarna beräknat komma att kräfvas, afsåge dels
förberedande arbeten i Stockholm och dels utställningens anordnande i
Paris. Till de förra hörde systematiskt ordnande af ritningar i kurser
från de olika skolafdelningarna och deras olika läroämnen, dessa ritningars
afstämpling samt förseende med rubriker på svenska och franska språken,
öfversättning och tryckning af kortfattade underrättelser om skolans
organisation och arbetssätt på franska språket, bekostandet af materiel för
utförande af lämpliga utställningsföremål i drifning, ciselering och gravering
samt träsnideri, läderplastik m. in., erforderliga montrer, bord, skyltar samt
tillbehör för utställriingsområdets dekorering, anskaffande af packlådor och
Bill. till Riktd. Prof. 1899. 4 Sami. I Afd. 9 Häfi. 41
322
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
föremålens inpackning m. in. För utställningens ordnande i Paris funne
styrelsen det vara alldeles nödvändigt att åt särskild person uppdroges
att utresa och verkställa detta på den anvisade platsen, enär skolans utställning
vore af den beskaffenhet, att endast en med det hela fullt förtrogen
person vore i stånd att utföra detta magtpåliggande arbete på
sådant sätt, att med skolans utställning komme att uppnås åsyftadt resultat.
Och styrelsen ville i detta sammanhang erinra derom, att, derest deltagande
i verldsutställningen i Paris skulle ifrågakomma äfven för andra
tekniska skolor i riket, det syntes lämpligt, att ordnandet af jemväl dessa
skolors utställning öfverleinnades åt samma person, som komme att ordna
tekniska skolans i Stockholm utställning.
För alla dessa åtgärders och arbetens utförande erfordrades enligt
den gjorda beräkningen ett belopp, som icke kunde upptagas lägre än till
3,000 kronor, deri inbegripet kostnaden för utsändande af lämplig person
att i Paris ordna skolans utställning.
På grund af hvad styrelsen för tekniska skolan i Stockholm sålunda
anfört och då anmälan om skolans deltagande måste göras hos komitén
för Sveriges deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900 före utgången
af år 1898, hade Kongl. Maj:t den 22 sistlidne december beslutit
att för sagda ändamål ställa till styrelsens disposition 3,000 kronor att
af statskontoret utbetalas af under händer hafvande medel för att framdeles
anmälas till ersättning.
1 detta sammanhang ansåge departementschefen sig emellertid böra påkalla
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet äfven i fråga om vissa andra utgifter, som
vore att förutse i anledning af berörda verldsutställning. Utställningen komme
nemligen utan tvifvel att erbjuda mycket lärorikt och beaktansvärdt på vetenskapens,
konstens, uppfostrans, undervisningens och helsovårdens områden.
Om detta på något kraftigare sätt skulle kunna tillgodogöi''as för vårt land och
dess utveckling, måste emellertid tillfälle beredas derför lämpliga personer
att besöka utställningen för att taga noggrann kännedom om de vigtigare
och betydelsefullare utställningsföremålen, eu hvar inom sitt område. Huru
den sålunda vunna kunskapen skulle göras fruktbringande borde, enligt
departementschefens åsigt, sedermera i hvarje särskildt fall bestämmas.
Vidare skulle, enligt en kungörelse i »Journal Officiel» från Frankrikes
handelsminister, vid verldsutställningen under beskydd af franska regeringen
hållas en serie af internationella kongresser, fördelade på tolf nedannämnda
sektioner:
I. Uppfostran och undervisning;
II. Sköna konster, dekorativ konst, vitterhet, dramatisk konst, historia
och arkeologi;
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
323
III. Matematiska vetenskaper (matematik, mekanik, astronomi och
geodesi);
IV. Fysiska och kemiska vetenskaper (fysik, kemi, meteorologi samt
fysisk och kemisk industri);
V. Naturvetenskap (geologi, mineralogi, botanik, zoologi, anatomi,
fysiologi och antropologi);
VI. Läkarevetenskap och farmaceutik;
VII. Tillämpad mekanik, ingeniörvetenskap, skeppsbyggnadskonst samt
transportväsen;
VIII. Landtbruksvetenskap (agronomi, åkerbruk, vinodling, landtbruksindustri,
trädgårdsodling, skogsskötsel, jagt och fiske);
IX. Nationalekonomi, lagstiftning och statistik;
X. Sociala vetenskaper (socialekonomi, helsovård och offentligt understödsväsen);
XI.
Kolonisering och geografisk vetenskap (geografi, fysisk geografi
samt geografiska upptäckter);
XII. Handel och industri i allmänhet.
Vid dessa kongresser, så vidt de rörde uppfostran och undervisning,
vetenskap och konst, kunde, enligt departementschefens förmenande tydligen
våra vetenskapsmän, konstnärer och pedagoger icke helt och hållet
saknas. Men då flertalet af dem, som således i det ena eller andra syftet
borde besöka verldsutställningen, icke vore i tillfälle att helt och hållet på
egen bekostnad företaga en dylik resa, antoge departementschefen att mot
tiden för utställningens öppnande ansökningar och framställningar skulle
inkomma till Kongl. Maj:t om reseunderstöd för sagda ändamål.
För att kunna i någon mån tillmötesgå dessa framställningar erfordrades,
enligt departementschefens åsigt, ett belopp af minst 12,000 kronor.
På grund häraf hemställer departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa
a) till återgäldande af förskott för tekniska skolans
i Stockholm deltagande i verldsutställningen i Paris år
1900 3,000 kronor, och
b) till reseunderstöd i afseende å nämnda utställning
12,000 kronor,
eller tillsammans 15,000 kronor.
324
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
133:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 154) har herr
O. G. Eklund, med hvilken två andra ledamöter af nämnda kammare
förenat sig, föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat för år 1900 anvisa
ett belopp af 5,000 kronor att ställas till Kongl. Majrts förfogande
för att, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, användas till främjande af
Sveriges deltagande uti den i samband med verldsutställnipgen i Paris
år 1900 anordnade utställning, med uppgift att lemna en öfverskådlig
framställning af nykterhetsrörelsens i alla civiliserade länder uppkomst,
utveckling, närvarande ställning och resultat.
I fråga om de skäl, hvarpå denna hemställan grundats, tillåter sig
utskottet hänvisa till motionen.
Då medel för Sveriges deltagande i 1900 års verldsutställning i Paris
blifvit af Riksdagen beviljade och sedermera till förvaltning öfverlemnats åt en
af Kongl. Maj:t tillsatt komité, samt utskottet icke anser skäl förefinnas för
Riksdagen att bevilja något särskildt anslag för det af motionären uppgiga
ändamålet, får utskottet hemställa,
att herr Eklunds förevarande motion ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Ang. anslag till 134:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret i skrifvelse
Intill Kongl. Maj:t den 30 november 1898 till ersättning anmält medel, som
[114] till den af Kongl. Maj:t den 4 juni 1897 tillsatta komité för afgifvande af
betänkande och förslag angående afskaffande eller inskränkande af lärareprofven
m. in. statskontoret, på grund af kongl. brefven af nämnda dag
och den 26 augusti, den 8 oktober och den 3 december 1897 samt den
13 maj, den 20 maj och den 12 augusti 1898, af för händer varande
medel förskottsvis utbetalt, nemligen:
resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden till
komiténs ordförande och ledamöter.............................. kr. 4,029: 65
ersättning till två ledamöter i komitén för mistning af af
löningsförmåner.
.................................................................. » 118: 13
arfvoden åt vikarier för ledamöter i komitén........................ » 539: 70
arfvode till komiténs sekreterare .............................................. » 1,779: 59
till bestridande af tillfälliga utgifter....................... » 500: —
till kostnader för tryckning af komiténs betänkande ......... » 905: 20
eller tillhopa kr. 7,872: 27.
I ytterligare skrifvelse af samma dag hade statskontoret till ersättning
anmält medel, som till den af Kongl. Maj:t den 21 maj 1897 tillsatta
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
325
komité för utarbetande af förslag till stadga angående undervisnings-,
studie- och exam ens väsendet inom de teologiska fakulteterna vid rikets universitet
statskontoret, på grund af kongl. brefven af sistnämnda dag och den
16 september 1898, af för händer varande medel förskottsvis utbetalt,
nemligen:
resekostnad sersättning och traktamente samt arfvoden till
komiténs ordförande och ledamöter.................................. kr. 3,677: 50
arfvode till komiténs sekreterare.............................................. » 1,600: —
till bestridande af trycknings- med flera kostnader.................. » 1,131: 77
eller tillsammans kr. 6,409: 27.
I skrifvelse jemväl af den 30 november 1898 hade statskontoret
vidare till ersättning anmält ett belopp af 6,166 kronor 67 öre, som statskontoret
enligt föreskrift i kongl. bref af den 17 december 1897 och den
10 juni 1898 utanordna! att användas till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen
vid hospitalsärendenas handläggning under tiden från den 14
augusti 1897 till 1898 års slut.
I ytterligare skrifvelse af samma dag, den 30 november 1898, hade
statskontoret jemväl anhållit om anvisande af ersättning för ett belopp af
1,000 kronor, som statskontoret enligt föreskrift i kongl, bref af den 22
december 1897 utanordna! såsom godtgörelse till dåvarande arkitekten
hos öfverintendentsembetet A. T. Holmgren för biträde vid uppgörande af
ritningar och kostnadsförslag för ett landsarkiv i Upsala.
Vidare hade statskontoret i skrifvelse den 10 december 1898 till
ersättande anmält ett belopp af 1,000 kronor, som enligt kongl. bref den
10 augusti 1896 utbetalts såsom lönefyllnad för dr 1897 åt läraren i naturhistoria
och farmakognosi vid farmaceutiska institutet.
Sedan Kongl. Maj:t genom beslut den 31 december 1897 bemyndigat
öfverintendentsembetet att gå i författning om vidtagande af särskilda åtgärder
och anordningar till skydd för nationalmuseibyggnaden samt förklarat,
att embetet skulle ega att till bestridande af kostnaderna för ifrågavarande
arbeten af medel, som embetet omhänderhade, mot redovisning
använda ett belopp af högst 6,625 kronor och framdeles hos Kongl. Maj:t
anmäla det utgifna beloppet till ersättning, så hade öfverintendentsembetet
uti skrifvelse den 13 december 1898, med tillkännagifvande
att samtliga arbeten i fråga fullständigt afslutats, och att den utaf embetet
af under händer hafvande medel guldna kostnaden för deras utförande
uppgått till 6,496 kronor 18 öre, till ersättning anmält sistnämnda, af
embetet förskjutna belopp och dervid tillika hemstält, att, då de vidtagna
åtgärderna, hvilkas nödvändighet orsakats allenast af den omständig
-
326
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
het, att vaktposter, som förut till museibyggnadens skydd varit vid denna
utstälda, indragits, icke, enligt embetets förmenande, rimligen kunde hänföras
till sådana reparations- och underhållsarbeten, hvartill det till
embetets disposition stälda, städse för dermed afsedda ändamål hårdt anlitade
anslag till byggnader och reparationer måste anses vara ämnadt att
användas, Kongl. Maj:t måtte af särskilda medel, som kunde vara för
Kongl. Maj:t tillgängliga, godtgöra embetet det angifna förskotterade beloppet
6,496 kronor 18 öre.
För återgäldande af berörda förskott — 7,872 kronor 27 öre, 6,409
kronor 27 öre, 6,166 kronor 67 öre, 1,000 kronor, ytterligare 1,000 kronor
samt 6,496 kronor 18 öre — tillhopa 28,944 kronor 39 öre, har Kongl.
Maj:t i enlighet med departementschefens hemställan af Riksdagen äskat
ett extra anslag för år 1900 till belopp af 28,945 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till ersättning af förenämnda
förskott på extra stat för år 1900 bevilja ett belopp af
28,945 kronor.
Stockholm den 11 april 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation er:
vid punkt 4:o) mom. 3:o) (angående anslag till aflöning åt en amanuens
vid universitetsbiblioteket i Upsala):
af herrar Chr. Lundeberg, I. Wijk och K. A. Kihlberg, hvilka ansett
utskottet böra hemställa,
att Kongl. Maj:ts förslag om beviljande af ett årligt
anslag af 2,500 kronor till aflöning åt en ny
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
327
ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket i Upsala
måtte vinna Riksdagens bifall.;
vid punkt 30:o) mom. 2:o) (angående vissa förändringar i staten för
Chalmers tekniska läroanstalt):
af herrar Chr. Lundebery, I. Wijk, F. E. Pettersson, E. Fränekel,
E. H. Rodhe, ./. Berlin, Tli. Nyström och S. 0. Nyländer, hvilka ansett
utskottets hemställan i denna del böra hafva följande lydelse:
2:o) att, med uteslutande af det för Chalmers tekniska
läroanstalt beviljade anslag till en lärare i'' allmän
och husbyggnadskonst 1,500 kronor, af 1,500 kronor
utaf anslaget till befrämjande af undervisning i byggnadskonst
och ornamentsritning samt af anslaget till en
lärare i elektroteknik 2,000 kronor eller tillsammans
5,000 kronor, Riksdagen må för upprättande af ett nytt
lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning och ett
nytt lektorat i elektroteknik, båda med enahanda aflöningsförmåner,
som af läroanstaltens förutvarande lektorer
komma att åtnjutas, på ordinarie stat bevilja tillsammans
7,000 kronor, samt
att Kongl. Maj:ts förevarande proposition i öfrigt
icke må till annan Riksdagens åtgärd föranleda, än att
det ordinarie anslaget till Chalmers tekniska läroanstalt
ökas med det belopp, 2,050 kronor, som hittills af läroanstalten
tillhörande donationsmedel utgått såsom bidrag
till aflöning åt lärarne i landtmäteri, väg- och vattenbyggnadskonst,
svenska språket och bokhålleri, frihandsteckning
samt modellering.;
vid punkt 84:o) (angående anordnande af parallelklasser vid två folkskolelärareseminarier)
:
af herr J. A. Sjö, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,
att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
må för anordnande af parallelklasser vid två
folkskolelärareseminarier på extra stat för år 1900 bevilja
ett anslag af 19,400 kronor.;
vid punkt 87:o) (angående anslag till resestipendier åt folkskolelärare
och lärarinnor):
328
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
af herrar S. G. von Frusen, H. Andersson, K. A. Kihlberg, S. 0. Nylandet,
N. Boström, I. Månsson, 0. Larsson, och 0. Erichson, hvilka ansett att
utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Med hänvisning till hvad i förevarande motion blifvit anfördt och
då utskottet ansett af vigt, att anslag beviljas för det i motionen afsedda
ändamål, men funnit, att beloppet lämpligen torde kunna inskränkas till
4,000 kronor, eller enahanda summa, som enligt hvad i motionen meddelas,
utgår såsom resestipendier till lärare vid vissa allmänna läroverk, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må, med anledning af herrar Hammarlunds
och Bergs förevarande motion, på extra stat för
år 1900 anvisa ett anslag af 4,000 kronor att användas
till resestipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor
under de vilkor och bestämmelser, Kongl. Maj:t
kan finna skäligt föreskrifva.»
Det skulle här antecknas, att herrar friherre J. T. Gripenstedt, K.
Bohnstedt och Fl. P. P. Tamm icke deltagit i förestående hufvudtitels
handläggning inom utskottet, äfvensom att friherre F. IT", von Otter icke
öfvervarit behandlingen af hufvudtitelns punkter l:o)—30:o).
opaginerad Kontrollera mot PDF
BIL A G O R
Bih. till Rikad. Brot, 18,99. 4 Sami.
1 Aflt. 9 Häft
42
opaginerad Kontrollera mot PDF
380
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1899 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.
S u m m a.
Friheter ochi„ .... .
kyrkotionde. Er9ttttnin*ar-
Kronor | ö.; Kronor
17,000|—|--
81,800;—I---
45,100!—i -
73,200!—; -
58,850;—;
20,674 —
16,000- 337,087 —
Kronor ö. | Kronor
---j—! 17,000-
--i—i 81,800-
-1—: 45,100-
------!_j 73,200
58,850!
373,761 -
27,659 — ----
55,000—1
757,781 - 35,820
5,841
33,500 —
55,000 —j
793,601 —
Tpt
1,137,064-
t
51,820 — 342,928 -! 1,531,812 —
Ecklesiastik''
Departementschefen.........................................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:t,s kansli
Riks- och landsarkiven ............................................''.....
Kongl. biblioteket.........................................................
Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations
Kleresistaten.
Nuvarande belopp ...............................
Minskas å anslaget »Friheter och kyrkotionde» från
eller med*)..............................................................
men ökas å anvisning i kontant från 20,674 kronor
så att anslaget i sin helhet minskas med ...............
Domkapitlens expeditioner. Anvisning i kontant. Nu
Ökas
med.....................................................................
Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag..................
Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).
Ökas å anvisning i kontant dels med aflöning åt en
universitet i Upsala.............................................
och till en vaktmästare vid samma bibliotek.........
dels till höjning af aflöningen för konservatorn
i Upsala med .....................................................
till förbättrande af arfvodena åt vikarierande aka
sala
och Lund ......................................................
för en ny professur inom juridiska fakulteten i
och till höjning af vice bibliotekariens i Lund afäfvensom
med ersättning för vaxljusmedel och för
tionde vid Lunds universitet ...........................
men minskas genom uteslutande ur riksstaten af
och kyrkotionde» med ..................................
F) Rubriken ändras derjemte till »Fribeter».
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
331
Litt. A.
riksstatens Åttonde hufvudtitel.
departementet.
anslag å tillhopa 26,800 kronor) .............
16,000 kronor till 2,500 kronor
................................................. 13,500: —
till 30,089 kronor eller med ... 9,415: —
varande belopp
Nuvarande belopp.....................................
vice bibliotekarie vid
4,000: —
.......................... 600:
vid botaniska museet
................................ 750: —
demiska lärare i Up
.
............................... 7,500: —
Lund med .............. 6,000: —
löning med ............• 500: —
afskrifven kyrko
.
................................ 32,593: — 51,943: —
anslaget »Friheter
....................................... 35,820: —
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.
Sömma.
i
Friheter.
Ersättningar.
Kronor j ö.
Kronor
O.
Kronor
Ö.
Kronor
6.
17,000- 81,800 —
45,100 —
73,200 —
58,850 —
__
_
17,000
81,800
45,100
73,200
58,850
I
373,761: —
4,085: —
30,089 —
2,500
337,087
369,676
_
27,659: —
515: —
28,174 —
55,000 —
’ i
—
5,841
—
34,015
55,000
I
l
_i
793,601: —
''
16,123: — i 809,724 - —|--|—
Transport 1,198,937 — 2,500 -''342,928 -
809,724
1,544,365 -
332
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
1899 års riksstat anslår:
; Indelning och dermed
. . . jemförlig anvisning,
Anvisning i pS f6rdag.
Summa.
Friheter och
kyrkotionde.
Ersättningar.
Kronor '' ö. Kronor [ ö.
Kronor j ö.
Kronor
Ö.
1,137,064— 51,820 —
191,900 !
342,928 —
1,531,812
191,900
Karolinska mediko-kirurgiska institutet (deraf 14,500
anslag, högst. Nuvarande belopp.............................
Tillkommer: till förbättrande af arfvodena åt vikahöjning
af anslaget till bibliotekets underhåll och
till aflöning åt en vaktmästare vid bakteriologiska
2,923,880— — !—
2,923,880!—
Allmänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande
Tillkommer: höjning af anslaget till ålderstillägg
d:o af anslaget till arfvoden åt extra
utsedda behof ..............................
ersättning för ett från Meurlingska
d:o för studieskatten i Halland och bi
-
5,000 —
35,000-'' --—--
200,000 — j---— -__
43,500-:--——!—
24,406 — 1,010— 760'' —
5,000 —
35,000 —
200,000 —
43,500 —,
26,176 —
5,524,125 —|--1—|
I
5,524,125 —
.
Tpt 10,084,875 —j 52,830—(343,688;—jl0,481,393|—;
Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läro
anslag.
....................................................................
Understöd åt enskilda läroverk, förslagsanslag, högst
Högre skolor för qvinlig ungdom
Högre lärariuneseminariet .............................................
Pedagogier och folkskolor. Nuvarande belopp
Minskas med under rubriken »Friheter och kyrko
riksstaten
......................................................................
Folkundervisningen.........................................................
Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande
Tillkommer för tillgodoseende af vissa lärares och
ålderstillägg
ytterligare medel till materiel, ved och
folkskolelärareseminarier
Stipendier för seminarieelever ....................................
Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspekUndervisningsmateriel
in. m. för folkskolor
Understöd åt högre folkskolor....................................
eller ett gemensamt reservationsanslag..................
Bidrag till aflönande af vikarie under öfningslärares
förslagsanslag
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
333
Transport
kronor till tandläkareinstitutet, förslags
.
................................................................ 191,900: —
rierande lärare vid institutet... 2,000: —
förökande ................................ 3,000: —
laboratoriet ............................. 1,050: — 6,050:_
belopp....................... ... 2,923,880: —
....................... .................... .... 60,000: —
lärare och vikarier samt oför
.
.......................^....................... 65,000: —
skolfonden utgående bidrag... , 360: —
draget till Karlshamns skolstat 121: — 125,481:_
verken under förfall på grund af sjukdom, förslags
-
tionde» uppförda anslag, som uteslutes ur
26,176: —
1,010: —
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.
Summa.
Friheter. Ersättningar.
Kronor I ö. J Kronor j ö. j Kronor i ö. j Kronor i ö.
1,198,937 -i 2,500- 342,928— 1,544,365
197,950 —
3,049,361 —
5,000 —
35,000 —
200,000 —
43,500 —
24,406 —
— 197,950
: i
760 —
3,049,361
5,000
35,000
200,000
43,500
25,166
belopp .....................
lärarinnors rätt till
ljus m. ni. vid vissa
330,125: —
900: —
3,000:— 3,900: —
334,025: —
75,000: —
törer .........................
544,025:'' —
95,000: —
20,000: —
20,000: —
vid folkskolelärareseminarium sjukdom,
4,000: —
Transport 548,025:—, 4,754,154;—| 2,500;—343,688—1 5,100,342 —
334
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
1899 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.
Summa.
Friheter och
kyrkotionde.
Ersättningar.
Kronor
Ö.
Kronor ö.
Kronor ö.
Kronor ö.
10,084,875
—
52,830 —
343,688 —
10,481,393 —
444,025;—
I
444,025 —
37,150 —
502,250—''
103,500 —
12,000 —
32,750 —
___i_
700 —
37,150 —
-- 502,250 —
-- 103,500 —
12,000 —
33,450 —
8,250 —i
58.500— ,
10.500— !
145,000 —
3,000 - 8,250 —
14,460 —i
29,450 —
8,250 —
58.500 —
10.500 —
145,000 —
3,000 —
8,250 —
14,460 —
29,450 —
Tpt l 1,493,960 —j 53,530 — 1343,688i — 11,891,178 —
Bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid selärarinnors
bildande, förslagsanslag .....................
Till befrämjande af folkundervisningen bland de i ri
slagsansiag.
............................................................
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,
Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag...............
Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna,
För anordnande af qvinlig slöjd i folkskola, mindre
anslag .....................................................................
Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för ordinarie
slagsanslag.............................................................
De tekniska läroverken. Nuvarande belopp ...............
Tillkommer till arfvode åt eu extra lärare vid tekhöjning
af anslaget till Chalmers tek
Gymnastiska
centralinstitutet.........................................
Medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf 1,500
Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag,
Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslagsBarnmorskeundervisningen
och barnbördshusen. NuTillkommer:
höjning af anslaget till allmänna barnhöjning
af arfvodena åt biträdande lä
Göteborg
..........................................
ersättning till barnmorskeläraren i Lund
Afgår: anslaget »Friheter och kyrkotionde», som
Ortopediska institutet.....................................................
Veterinärundervisningen ..............................................
Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag............
Till bestridande af kostnaderna för allmän helso- och
Svenska läkaresällskapet ................................................
Svenska akademien ...................................................
Vetenskapsakademien ....................................................
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf
*) Öfver detta anslag kommer utlåtande framdeles att afgifvas.
Statsutskottets Utlåtande N;o 9.
335
Förslag till blifvande riksstat:
Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
Anvisning
I på förslag.
Summa.
kontant.
---i-
Friheter. Ersättningar.
Kronor
ö. Kronor ö. Kronor
ö.
Kronor
Ö.
Transport
548,025: —
4.754,154
— 2,500-343,688
i.
5,100,342
-1
minarier för småskolelärares och småskole-
1 1 i
20,000: —
i | :
kets nordligare trakter bosatta finnar, för-
45,000: —
;
förslagsanslag*)
4,570,000: —
55,000: —
j j
skolan, förslagsanslag ...........................
50,000: —
■ i
•! i o .
förslagsanslag......................................
110,000: —
folkskola eller särskild slöjdskola, förslags-
- i *
''<
90,000; -
lärare eller lärarinna vid folkskola, för-
40,000: —
5,528,025
—|--;— -
—
5,528,025
—
444,025: —
'' »
l
niska högskolan ............>•...... 2,000: —
! !
H »
niska läroanstalt ..................... 2,050: —
4,050: —
448,075
448,075
_
37,150
1 1
-! -:-1 -
37,150
—
kronor reservationsanslag)........
502,250
1 _
502,250
_
högst
103,500
- ------
—
103,500
—
anslag .......................................................
12,000
_____
—
12,000
—
varande belopp ............
33,450: —
bördsbuset.................. 6,000: —
rare i Stockholm och
.................................... 2,000: —
................................... 1.358: — 9,358: _
uteslutes ur riksstaten....................700: — 8,658: —
sjukvård, förslagsanslag
450 kronor reservationsanslag)
42,108 —
8,250 —
58.500
10.500
145,000
3,000
8,250
14,460 - 29,450 —
42,108
8,250
58.500 —
10.500
145,000
3,000
8,250
14,460
29,450 —
Transport 11,704,672 —
2,500 — 343,688 — 12,050,860 —
336
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
1899 års riksstat anslår:
—
Anvisning
kontant.
| Indelning och dermed
. jemförlig anvisning,
1 på förslag.
Summa.
kyrkotionde. E”attnmgar.
Kronor
ö. i Kronor
ö. Kronor ö.
Kronor
Ö.
11,493,960
61,900
— 53,530
—''343,688 —
1 ''
11,891,178
61,900
—
i i
i
i !
51200
76,450
25,050
259,650
51,200
76,450
25,050
259,650
1
Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne re
belopp.
............................................
Ökas å reservationsanslaget »Diverse anslag» med tillhvarjemte
rubriken ändras till: Akademien för de
hopa 24,500 kronor).
Musikaliska akademien (deraf 6,000 kronor reservaNaturhistoriska
riksmuseum
Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
Till befrämjande af döfstummeundervisningen, förInstitutet
för blinda
Förskolan för blinda i Vexiö
9,564
75,000
94,836
900.000
78,000
2,750
28,380
150.000
7,528
4,360 —
193,300 — 169,400 —i
9,564
75,000
99,196
900.000 —
78,000 —
2,750 —
28,380 —
150.000 —
370,228 —
24.000 —| —-i—
80.000 —i--—
1,500— i—
23,053 —j i—
15,000—i 1—i
13,457,821i— 251,190— |
j
__j_
'' ■ |
, . f1
24,000 —
80,000 —
1,500 —
23,053 —
15,000-
,088-
14,222,099)—
Fattigvården i Stockholm och landsorten.....................
Fattigvården i allmänhet, förslansanslag
Lasaretts underhåll. Nuvarande belopp.................
Minskas genom uteslutande ur riksstaten af anslaget
tionde»
men ökas med ersättning för kyrkotionde
Hospitals underhåll, förslagsanslag
Stora barnhuset i Stockholm.....................
Frimurarebarnhuset
Barnhusen i landsorten....................................
Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags
Kyrkors
underhåll. Nuvarande belopp ........................
Minskas: dels å anvisning i kontant med
dels genom uteslutande ur riksstaten af
tionde» med..........................................
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgif
Okas
med........................................
Ålderstillägg, förslagsanslag......................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsOkas
med................................
Extra utgifter, reservationsanslag
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
337
.»Vv
.ij.il
Transport
servationsanslaq å tillhopa 21,000 kronor). Nuvarande
................................................................... 61,900: —
sammans..................................................... 3,500: —
fria konsterna (deraf tvenne reservationsanslag å till
tionsanslag).
.................................................................
reservationsanslag) .........................................................
slagsanslag .
200,000: —
50,150: —
9,500: —
»Friheter och kyrko
-
99,196: —
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed
jemförlig anvisning,
på förslag.
Friheter.
3,038:
— 1,322:
anslag.....
...................6,500: -
.. 370,228:
anslaget »Friheter och kyrko
-
193,300: — 199,800
vande, reservationsanslaq. Nuvarande belopp 24,000
6,000
anslag. Nuvarande belopp,...
23,053: —
3: —
Kronor
11,704,672
65,400
51,200
76,450
25,050
259,650
9,564
75,000
97,874
900.000
78,000
2,750
28,380
150.000
1,028
30.000
80.000
1,500
23,056
15,000
Kronor
2,500
Ersättningar.
Kronor
343,688
169,400
Summa.
Kronor
12,050,860
65,400
51,200
76,450
25,050
259,650
9,564
75,000
97,874
900.000
78,000
2,750
28,380
150.000
170,428
30.000
80.000
1,500
23,056
15,000
Summa 113,674,574j—| 2,500!-
Bih. till Biksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft.
-513,088— 14,190,162
43
338
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Åttonde hufvudtitel.
Ecklesiastikdepartementet.
Riks- och landsarkiven:
Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet... 1,700: —
» fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som äro af vigt för fäderneslandets historia ... 3,000: —
» fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m. 1,500: —
» uppförande af byggnader för ett landsarkiv i Lund... 82,563: —
* beredande af lokaler för ett landsarkiv i Upsala ...... 53,000: —
» anordnande af värmeledning i de för landsarkivet i
Vadstena afsedda lokaler ....................................... 5,500: —
Kronor
Nationalmuseum:
Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella
samlingar................................................... 4,000
För restaurering af taflor, tillhörande statens i national
musei
förråd m. m. befintliga konstsamlingar ............ 5,000
» anordnande af nattlig bevakning vid nationalmusei
byggnaden
................................................................... 2,000
Till inlösen af en utaf amanuensen F. R. Martin gjord
samling af orientaliska konstslöjdföremål..................4,860
Lifrustkammaren:
För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m............................
Domkapitlens expeditioner:
För löneförbättring åt tjensteman vid dessa expeditioner... 3,716: —
» betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor 5,000: —
147,263
15,860
5,800
8,716
Transport 177,639
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
339
Transport
Universiteten:
Till arfvode åt en lärare vid universitetet i Upsala i finsk
ugriska
språk.................................................................. 2,500: —
» lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet
i Upsala ...........................................j............ 6,000: —
För uppehållande af undervisningen och examinationen i
geografi vid universitetet i Upsala .............................. 1,000: —
Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket
i Upsala ............................................... 3,500: —
» aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund.............................. 4,000: —
» lektorer i tyska, franska och engelska språken vid
universitetet i Lund .................................................... 6,000: —
» särskildt arfvode åt docenten vid universitet i Lund
S. O. M. Söderberg ..................................................... 3,000: —
» aflöning åt en assistent i matematik vid Lunds universitet
......................................................... 1,500: —
» personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund
O. G. Regnell .............................................................. 750: —
» arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
( i Lund ....................................................................... 2,500: —
> arfvode åt en assistent vid v äxtfyBiologiska laboratoriet
vid botaniska institutionen i Lund .............................. 1,500: —
» arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen
i Lund ............................................................ 500: —
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Kronor
177,639
32,750
Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska
klinik.............................................................................
» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium.
.............................................................................
» en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn...................................................
» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm...............
» bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid
institutet ......................................................................
För anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska
kliniken vid institutet...................f................................
Transport
900: —
900: —
1,800
2,800
1,500
500
8,400
210,389
340
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Kronor
Ö.
8,400: —
210,389
3,000: —
2,690: —
14,090
_
Transport
För anskaffande till användning vid klinikerna å serafimerlasarettet
af en fullständig s. k. Röntgenapparat m. m.
Till fyllande af brist å det allmänna materialanslaget vid
institutet .................................*.................................
Allmänna läroverken och pedagogierna:
Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna
läroverken och pedagogierna ....................................... 429,725
» betäckande af 1 brist å det gemensamma reservationsanslaget
till de allmänna läroverken.......................... 189,000
» arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid
de allmänna läroverken................................................ 131,800
<ii/>
Högre lärarinneseminariet:
Till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid
seminariet .................................................................... 3,250
För fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen
vid seminariet ............................................................... 3,000
» beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi
vid seminariet och normalskolan ................................. 5,000
Folkundervisningen:
För anordnande af en parallelklass vid ett af folkskolelärareseminarierna
.................................................................. 9,700: —
Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare
vid dessa seminarier .......................................... 36,300: —
» understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana
folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel ......... 20,000: —
De tekniska läroverken:
Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska högskolan 8,300: —
» förändring i hufvudbyggnadens vid högskolan inredning
m. m.................................................................... 30,400: —
» förstärkning af undervisningsmaterielen derstädes ...... 8,254: — j
750,525
11,250
66,0001 —
Transport 46,954: —! 1,052,254 —
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
341
Transport 46,954
Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i
Stockholm .................................................................... 2,000
> inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel
vid samma skola ........................................... 10,750
j, understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till be
-
stridande af kostnaden för deras inspektion
45,000
Gymnastiska centralinstitutet:
Till aflönande af en extra lärare i sjukgymnastik vid institutet
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper
» ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitals
ärendenas
behandling ................................................. 6,000: — J
1,200: — |
Sanatorier:
j För åstadkommande af ett sanatorium för lungsotspatienter
i södra Sverige..............................................................................
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:
Till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor
m. m............................................................................. 2,000:
Bidrag till uppehållande af allmänna barnbördshusets
verksamhet ................................................................... 6,000:
Kronor
1,052,254
104,704
Vitterhetshistorie- och antiqvitetsakademien:
Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende stälda
samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening ............ 4,000: —
> undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar
m. m............................................................ 3,200: —
» utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000: —
> vidtagande af konserveringsåtgärder vid Visby stadsmur 9,025: — |
2,500
7,200
250,000
8,000—
18,225
Transport; 1,442,883;
342
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Kronor
Transport
Naturhistoriska riksmuseum:
Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden
derstädes och till bestridande af andra med arbetena
vid afdelningen förenade utgifter....,,.,......................... 2,000: —
» vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska
samling....................................................................... 7,300: —
Meteorologiska centralanstalten :
Till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst
vid anstalten ............................. 9,050: —
> upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare 300: —
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
Till uppehållande af undervisningen vid läroanstalterna i
Vadstena och Bollnäs för öfveråriga döfstumma......... 32,800: —
> handtverksskolan i Kristinehamn för blinda ............... 10,000: —
För uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda
■ verksamhet ................................................................... 10,350: —
Till tryckning af blindskrifter ............................................. 2,500: —
» understöd åt blindlärareelever samt till reseunderstöd
åt blindlärare.................................................................. 1,200: —
» förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexiö 4,000: —
» uppförande af en byggnad för förskolan för blinda i
Vexiö m. m. .................. 57,000: —
Hospitalsvården :
Till förvärfvande af vissa Gotlands läns landsting tillhöriga
byggnader och tomter, som nu användas för länets
lasaretts och kurhus’ behof*)......................................... 28,000: —
» understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske..................... 14,000: —
Diverse anslag:
Till svenska fornskriftsällskapet ........................................ 2,000: —
» beredande af réligionsvård åt svenske sjömän m. fl. i
utländska hamnar ...................................................... 10,000: —
__ Transport 12,000: —
*) Öfver detta anslag har utskottet förut afgifvit utlåtande.
1,442,883
j
9,300—j
9,350
117,850
42,000
1,621,383
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
343
Till
För
Till
Transport 12,000: —
anställande af två kontraktsadjunkter inom Vester
bottens
fjerde kontrakt................................................... 4,000: —
resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter ... 500: —
två stipendier för utbildande vid universitetet af prester,
förtrogna med finska språket ..............................,......''.. 1,500: -—
anställande af tre kontraktsadjunkter inom södra lappmarkens
samt de delar af Vesterbottens andra och
tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken.................... 6,000
resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter...... 750
nordiska museet ......................1,''_____.......... 25,000
understöd för utgifvande äfven under år 1900 af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif» ................................... 3,650:
för åstadkommande af en utförlig ordbok öfver Gotlands
folkmål................................................................ 1,100
understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt
medicinskt arkiv» ......................... 3,000
understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta
mathematica» ................................................................ 3,000
understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.............. 55,000
understöd för anordnande af vissa undervisningskurser
för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi ............ 5,000:
underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdmätningsstationerna
m. m. samt till fortsatt sammanställning
och bearbetning af anteckningar öfver
registrerade vattenhöjder................................................ 3,800
utgifning och spridning af nykterhetsskrifter ........... 4,000
understöd åt kuranstalten Sans Souci........................... 2,000
understöd åt Stockholms alkoholisthem........................ 4,000
Kronor
1,621,383
För fortsatt anställande af historiska forskningar rörande
Sverige i Yatikanska arkivet i Rom ...........................
Bidrag till restaurering af Mariakyrkan i Sigtuna ...........
» till restaurering åt Husaby församlings kyrka ......
» till uppförande af en kapellbyggnad i Qvickjock ..
För uppförande af en kapellbyggnad i Junosuando by af
Pajala församling m. m....................................... .........
» bestridande af kostnader för utredningar angående
presterskapets aflöningsförhållanden m. m., förslagsanslag.
......................................................................
Transport 211,800:
3,000
17.000
17,500
12.000
18,000:
10,000: — |
1,621,383
344
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
/t
•• 1: Transport
Till bestridande af kostnader för en gradmätning å Spetsbergen
....................................
» bestridande af kostnaderna för en expedition till nordöstra
Grönland för efterforskande af S. A. Andrée
och hans följeslagare*).................................................
* det af Stockholms läraresällskap grundade, pedagogiska
biblioteket i Stockholm ................................................
» återgäldande af förskott för tekniska skolans i Stockholm
deltagande i verldsutställningen i Paris samt till
reseunderstöd i afseende å nämnda utställning............
» ersättning för af statskontoret utbetalda förskott
211,800:
Kronor 5.
1,621,383
115,000: —
‘ :\ '' j
40,000: —
2,500: — |
15,000: — |
28,945: — | 413,245j —
Summa 2,034,628 —
*) Öfver detta anslag har utskottet förut''afgifvit utlåtande.
Anm. Öfver af Kongl. Maj:t begärdt anslag till fyllande af den för till- och ombyggnader m. m.
vid akademiska sjukhuset i Upsala beräknade summa kommer utlåtande framdeles att afgifvas.
)
Stockholm, Ivar Hmggströms Boktryckeri, 1899.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.