Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

1899-04-11 · 344 sidor, varav 336 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 336 av 344 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1899:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.''

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1899, kl. 3 e. in.

’ Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Kleresistaten.

, , .. j-..4 ‘Vfj;j [!»;;, • .. al ’ ‘ ‘\ '' ''■1 ‘ . -. <J - • i • t •

l:o) I flen till Riksdagen den 10 januari 1899 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kong]. Maj:t i punkten 1 prosletunnor

under åttonde hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja dels,

såsom årlig ersättning för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten i Holma för.

det blifvande Ångermanlands sydvestra kontrakt för Graninge församling,

12 kronor 00 öre, dels ock, såsom årlig ersättning till kontraktsprosten i [l.]

det blifvande Medelpads östra kontrakt för prostetunnor från Sundsvalls

och Holms församlingar, 2ö kronor 20 öre, eller tillhopa, i jemnadt krontal,

38 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

den 13 januari 1899 har föredragande departementschefen anfört

följande: « .

Sedan af domkapitlet i Hernösand gjorts framställningar hos Kong!.

Maj:t om delning af Ångermanlands vestra kontrakt samt af Medelpads

kontrakt, båda tillhörande Hernösands stift — i anledning af Indika framställningar

Kongl. Magt sedermera genom särskilda beslut den 9 septem
Bili

till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 HäJt. (''Avo It.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ber 1898 förordna!, att ofvannämnda båda kontrakt skulle deri 1 maj

1899 delas, det förra i två nya kontrakt, nemligen Ångermanlands vestra

kontrakt, omfattande 7 församlingar, och Ångermanlands sydvestra kontrakt,

bestående af 11 församlingar, och det senare, Medelpads kontrakt,

likaledes i två kontrakt, Medelpads östra kontrakt med 1 1 församlingar

och Medelpads vestra kontrakt, omfattande 8 församlingar — samt statskontorets

yttranden i berörda frågor af Kong! Maj:t infordrats, så både

statskontoret beträffande ersättningen åt kontraktsprostarne i de nya kontrakten,

anfört, att enligt kongl. resolutionen och förklaringen uppå presterskapets

allmänna besvär den 10 mars 1719 kontraktsprostarne egde

att såsom ersättning för deras besvär med resor, korrespondens och hvarjehanda

embetet vidhängande sysslor åtnjuta,, en tunna spannmål af hvarje

tillydande församlings kyrkoherberge, att, då Ångermanlands odelade vestra

kontrakt innefattade 18 församlingar, kontraktsprosten derstädes således

borde ega uppbära lösen för 18 tunnor kronotiondespanmål, men att han

emellertid åtnjöte en lösen, som, för år 1890 med tillägg af forsellön belöpande

sig till 28(5 kronor 16 öre, motsvarade prostetunnor för endast

17 församlingar eller för en församling mindre än kontraktet omfattade,

samt att Medelpads odelade kontrakt omfattade 19 församlingar och att

alltså kontraktsprosten derstädes enligt ofvanberörda bestämmelse skulle

ega att uppbära lösen för 19 tunnor kronotiondespanmål, men att han

likväl åtnjöte eu lösen, som för år 1896 med forsellön uppgått till 236

kronor 16 öre och som motsvarade prostetunnor för blott 17 församlingar;

och hade statskontoret på grund häraf och under förutsättning att de

föreslagna delningsåtgärderna komme till stånd, hemstält, att Kongl. Maj:t

täcktes i proposition till Riksdagen göra framställning om uppförande

under anslaget till kleresistaten af dels 12 kronor 6u öre och dels 25

kronor 20 öre, hvilka belopp utgjorde värdena af respektive en och två

tunnor kronotiondespanmål af det sädesslag, hvari tionden inom Vesternorrlands

län utginge, eller korn, förvandlade till penningar på sätt i

kongl. förordningen den 23 juli 1869 föreskrefves, att såsom ersättning för

prostetunnor för en församling inom det odelade Ångermanlands vestra

kontrakt och två församlingar af Medelpads kontrakt utgå till vederbörande

kontraktsprostar.

Kammarkollegium, hvars yttrande jemväl infordrats, hade åberopat

och instämt uti hvad af statskontoret sålunda anförts och hemstälts; och

sedan departementschefen, då upplysning saknades, från hvilka särskilda

församlingar af ifrågavarande båda odelade kontrakt prostetunna icke

utgått, anmodat kollegium att efter verkstäld utredning i sistberörda hänseende

afgifva det yttrande, hvartill samma utredning kunde gifva anled
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

ning, hade kollegium afgifvit det sålunda infordrade yttrandet, deruti kollegium,

efter erinran derom, att den s. k. prostetunnan i de gamla svenska

provinserna ursprungligen utgått såsom eu afkortning å kronotionden ur

hvarje sockens kyrkoherbergc, men numera jemlikt kongl. förordningen

den 23 juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde

till statsverket indragits mot årlig ersättning till vederbörande indelningshafvare,

vidare anfört, hurusom nkronoräkenskaperna gåfve vid handen,

att för Graninge församling af Ångermanlands odelade vestra kontrakt,

hvilken församling efter delningen af sistnämnda kontrakt komme att tillhöra

Ångermanlands sydvestra kontrakt, samt för Sundsvalls och Holms

församlingar, hvilka tillhörde den del af Medelpads kontrakt, som efter

dess delning skulle utgöra Medelpads östra kontrakt, prostetunnor hittills

icke utgått.

I öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium och statskontoret

sålunda tillstyrkt, och då vederbörande kontraktsprostar måste anses lagligen

berättigade att för en hvar af ifrågakomna tre församlingar uppbära lösen

för en tunna kronotiondespanmål, hemstälde departementschefen, det Kongl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af det innehåll, som här

ofvan angifvits.

Utskottet hemställer, t

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må bevilja dels, såsom årlig ersättning

för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten i

det blifvande Ångermanlands sydvestra kontrakt för

Graninge församling, 12 kronor 60 öre, dels ock, såsom

årlig ersättning till kontraktsprosten i det blifvande

Medelpads östra kontrakt för prostetunnor från Sundsvalls

och Holms församlingar, 25 kronor 20 öre, eller

tillhopa, i jemnadt krontal, 38 kronor.

2:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen,

att den under anslaget till kleresistaten i riksstaten upptagna

ning i kontant» måtte ökas med

dels ersättning för prostetunnor

dels ersättning till fattiga prestenkor i Halland

och dels ersättning för till fattiga prestenkor från

kyrkor i Bohuslän och en del af Klfsborgs län utgående

anslag.............................................. .......................

Ang. ändringar

i riksstaten

ctIlVlS’/n6cj anledning

af förordna
kronor

8,592: U9™n0gmaaff‘k£l''

» 774: (j%från vist jord

inom Skåne

m. Jl. provinser

utgående

kyrkotionde.

217: 50

eller med tillhopa kronor 9,584: 57,

[2-]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport kronor 9,584: 57

samt att från anslaget måtte afgå hvad af 1856—

1858 års Riksdag beviljats till ersättning för indragen

kyrkotionde ........................................... »_204: 75

hvadan ökningen alltså skulle utgöra kronor 9,379: 82

eller, under iakttagande att 3 kronor 26 öre å anslaget äro odisponerade,

i jemnadt tal 9,377 kronor,

äfvensom att i riksstaten för år 1900 måtte upptagas under anslaget

till kleresistaten och under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning,

på förslag: friheter» endast 2,500 kronor.

Vid föredragning inför Ivongl. Maj:t af detta ärende har chefen för

ecklesiastikdepartementet erinrat, att Kongl. Maj:t den 14 oktober 1898

utfärdat förordning om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl.

provinser utgående kyrkotionde, deruti föreskrifvits,

l:o) att den i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän samt af vissa

hemman i Elfsborgs län utgående kyrkotionde skall, med det undantag,

hvarom förmäles i 5:o) här nedan, från och med år 1900 upphöra att

erläggas af de tiondeskyldiga, och att från samma tid den atkortade kyrkofonden

skall aftöras ur räkenskaperna, nuvarande tjensteinnehafvares möjligen

förefintliga rätt att uppbära dylik alkortad tionde dock oförkränkt;

2:o) att, derest delar af kyrkofonden äro anslagna till särskilda ändamål,

det skall, med de i nästföljande punkt 3:o) omförmälda undantag,

åligga kyrkan eller, om dess medel ej dertill lemna tillgång, församlingen

att hålla vederbörande skadeslösa för den förlust, som för dem kan uppstå

i följd af kyrkofondens upphörande, dock att denna skyldighet, der kyrkofonden

utgår för skolans eller kommunens ändamål, skall åligga i förra

fallet skoldistriktet och i senare fallet kommunen;

3:o) att från och med år 1900 årligen skall erläggas:

a) af statsmedel dels ersättning för kyrkofonden till Lunds universitet,

harnmorskeläraren i Lund, Lunds lasarett, Malmö asyl och fattiga

prestenkor i Halland samt prostetunnor, dels ersättning för följande från

och med år 1900 icke vidare i nu gällande ordning utgående utgifter,

nemligen prostens omaks- och underskrifningspenningar, understöd till fattiga

prestenkor från kyrkor i Bohuslän och eu del af Elfsborgs län, vaxljusmedlen,

studieskatten i Halland, konsistorii statslön, amanuensens och pedellens

lönetillökning, konsistorienotariens augment samt bidrag från landskyrkor

i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns skolestats aflöning;

ersättningarna för prostens omaks- och underskrifningspenningar dock en
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

däst till nuvarande tjensteinnehafvare, och för anslagen till fattiga prestenkor

tills vidare och intill dess annorlunda kan varda förordnadt;

b) från presterskapets löneregleringsfond godtgörelse för den åtskilliga

kyrkoherdar och komministrar enligt gällande löneregleringsresolutioner

anslagna kyrkotionde utan särskildt åliggande för kyrkans räkning, och

från biskopslöneregleringsfonden ersättning för den biskopen i Lund anslagna

kyrkotionde och biskopens studieskatt, dock i båda fallen endast

för den tid nuvarande löneregleringar gälla;

4:o) att den från statsverket samt biskopslöneregleringsfonden och

presterskapets löneregleringsfond utgående ersättning för vaxljusmedlen,

anslaget till Karlshamns skolestats aflöning samt biskopens studieskatt

skall utgå med det belopp, till hvilket dessa afgifter äro bestämda, men att

öfriga under punkt 3:o) a) och b) omförmälda ersättningar skola beräknas

för anslaget till barnmorskeläraren i Lund, studieskatten i Halland, konsistorii

statslön, amanuensens och pedellens lönetillökning, konsistorienotariens

augment, prostens omaks- och underskrifningspenningar samt

understödet till fattiga prestenkor från kyrkor i Bohuslän och eu del af

Elfsborgs län, efter det medelbelopp, hvartill desamma under de 10 åren

1888—1897 uppgått, samt för öfriga anslag efter medeltalet af mcdelmarkegångsprisen

för nämnda 10 år, med tillägg af forsellön, dock med

undantag för prostetunnan, för hvilken ersättning utgöres sålunda, att för

hvarje prostetunna, som hittills utgått, utbetalas värdet af en tunna spanmål

i det eller de sädesslag, hvaruti nämnda utskyld hittills varit bestämd,

löst efter det i kongl. förordningen den 23 juli 1869 angifna pris, nuvarande

prostar förbehållet att under deras tjenstetid uppbära ersättning

efter hittills gällande grunder;

5:o) att, i fråga om kyrkotionde, som åtföljer patronatsrättighet, förevarande

bestämmelser ej äro i vidare mån tillämpliga, än att, der sådan

tionde är kronan behållen eller enligt punkt 3:o) här ofvan ersättes af

statsmedel eller statsverket underlydande fonder, densamma skall i denna

del från och med år 1900 upphöra att af tiondegifvarne till patronus utgöras.

börande, om den andel af tionden, som af staten eftergifves eller

öfvertages, icke kan på annat sätt till beloppet bestämmas, minskningen i

den tiondeafgift, som af hemman eller lägenhet till patronus utgöres, beräknas

i förhållande till den minskning, som eger rum i hela beloppet af

församlingens tiondeafgift till patronus; samt

6:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpningen af föreskrifterna

angående kyrkotiondens afskrifning kunna finnas erforderliga,

meddelas af Konungen.

I enlighet med Kongl. Maj:ts beslut hade departementschefen anmodat

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

statskontoret att till Kong]. Maj:t inkomma med förslag till de ändringar

i 1000 års riksstat, som af berörda kong!, förordning påkallades; ocli

hade statskontoret med anledning häraf uti afgifvet utlåtande, beträffande

riksstadens åttonde hufvudtitel, till en början erinrat, att uti k am mark ol legd

och statskontorets till Kongl. Maj:t afgifna utlåtande den 8 februari 1897

i anledning af väckt förslag om afskrifning af den från viss jord inom

Skåne in. fl. provinser utgående kyrkotionde vore anfördt, att, enligt hvad

af kongl. brefvet den 20 mars 1858 inhemtades, rikets vid 1856 —1858

års riksmöte församlade ständer, enär då gällande riksstat upptoge bland

indelt spannmål jemväl sådan spannmål, som i Blekinge samt i Göteborgs

och Bohus län vore anslagen åt presterskap^ och kyrkorna, men för hvilken

de skattskyldige på grund af äldre kongl. resolutioner egde betala lösen

efter bestämda låga pris, funnit nödig rättelse böra härutinnan vidtagas samt

derför låtit i riksstaten å indelta spanmålen afdraga åt kleresistaten anvisade

94 tunnor 16kappar och åt kyrkorna anvisade 2,943 tunnor 20 kappar

och i stället ökat kontanta anslagen med beloppet af den lösen, som för

spanmålen erlades, eller anslaget till kleresistaten med 204 kronor 75 öre

och anslaget till kyrkors underhåll med 6,500 kronor 50 öre samt tillika

föreskrifvit, att den stadgade lösen för ifrågavarande spanmål derefter skulle

upptagas och redovisas bland kronans behållna inkomster; att detta rikets

ständers beslut, hvad anginge kyrkotionden i Blekinge, trädt i verkställighet;

att hvad deremot anginge Göteborgs och Bohus län, sedan Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i nämnda län under åren 1883 och 1884 föreskritvit,

att den till kleresistaten och kyrkorna i länet* af vissa skattskyldiga

utgående tiondespanmålslösen efter bestämdt pris skulle, till dess

annorlunda förordnades, debiteras, uppbäras och såsom kronan behållen

inkomst i kronoräkenskaperna redovisas, mot det att ersättning i stället

skulle utgå af statsmedel till tionden motsvarande belopp, att genom

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg till vederbörande utbetalas, åtskilliga

församlingar i särskilda till Kongl. Maj:t ingifna skrifter anhållit,

att, intilldess Kongl. Maj:t funnit godt besluta någon förändring med afseende

å rättigheten till och uppbörden af kyrkotionden i Bohuslän, förhållandet

med densamma måtte förblifva såsom det af ålder varit, så att

kronans uppbördsman lika litet dädanefter som dittills egde befatta sig

med kyrkotiondens uppbärande, utan att denna finge fortfarande af

kyrkornas målsmän ombesörjas; och att, efter det Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i afvaktan på Kongl. Maj:ts beslut genom allmän kungörelse

uppskjutit tillämpningen af dess ofvanberörda föreskrift, kammarkollegium

och statskontoret uti infordradt utlåtande den 13 december 1886 på anförda

grunder hemstält, att Kongl. Maj:t måtte låta bero vid den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

af Kongl. Maj:ts befallningshafvaiyje vidtagna åtgärd att tills vidare uppskjuta

verkställigheten af indragningen till statsverket utaf ifrågavarande

kyrkotionde i Bohuslän, samt att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta

proposition derom, att den vid 1856 —1858 års riksmöte beslutade indragning

till statsverket af kyrkotionde!! inom såväl nämnda län som äfven

Blekinge måtte få återgå, men att ännu icke någon åtgärd i omförmälda

hänseenden af Kongl. Majrt vidtagits. Då emellertid — fortsatte statskontoret

— såsom äfven i det vid den till 1898 års Riksdag aflåtna proposition

angående afskrifning af kyrkotionden fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden förmäldes, 1856—1858 års riksdagsbeslut

om indragning till statsverket af kyrkotionden i Blekinge samt

Göteborgs och Bohus län måste anses hafva förfallit, sedan kyrkotiondens

afskrifning beslutits, så ansåge statskontoret ofvan omförmälda under anslagen

till kleresistaten och kyrkors underhåll uppförda kontanta belopp,

respektive 204 kronor 75 öre och 6,500 kronor 50 öre, böra från riksstaten

uteslutas.

Hvad det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till

kleresistaten vidare anginge, påkallades, på sätt statskontoret anfört, i följd

af de ersättningar, som enligt kongl. förordningen angående kyrkotiondens

afskrifning skulle af statsmedel utgå för anslag af kyrkotionde, de förändringar,

att under detta anslag uppfördes:

a) ersättning för prostetunnor och, enär derunder redan jemlikt 1889

års riksdagsbeslut upptagits ersättning till fattiga prestenkor för indragen

kronotionde,

l>) ersättning för den till fattiga prestenkor i Halland anordnade kyrkotionde

äfvensom för de anslag, som till fattiga prestenkor utginge från kyrkor

i Bohuslän och en del af Elfsborgs län.

Af tabeller, fogade vid kammarkollegii och statskontorets ofvannämnda

utlåtande den 8 februari 1897, inhemtades, att prosttunna utgjordes af

242 församlingar i Malmöhus län, af 144 i Kristianstads län, af 85 i

Blekinge län, af 89 i Hallands län och af 78 i Göteborgs och Bohus län,

samt att densamma vanligen vore bestämd i råg, någon gång i korn

eller i råg och korn. Enligt en vid statskontorets nu ifrågavarande utlåtande

fogad uträkning utgjorde den bestämda ersättningen, beräknad för

hvarje prostetunna, som hittills utgått, efter värdet af en tunna spaninål

i det eller de sädesslag, hvaruti denna utskyld hittills varit bestämd, enligt

det i kongl. förordningen den 28 juli 1869 angifna pris, tillhopa 8,592

kronor 44 öre; och beträffande den nuvarande prostar under deras tjenstetid

tillkommande skilnad emellan denna ersättning och ersättningen, beräknad

efter hittills gällande grunder, kornme, på sätt Kongl. Maj:t vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

reglering al utgifterna under riksstaten^ nionde hufvudtitel beslutat, framställning

till Riksdagen att göras derom, att detta skilnadsbelopp matte

få utgå från allmänna indragningsstaten.

Anslaget af kyrkotionde till fattiga prestenkor i Halland utgjorde enligt

uppgift af statskontoret 89,5976 hektoliter råg, derå värdet efter medeltalet

af medelmarkegångsprisen för åren 1888—1897 med tillägg af forsellön

enligt samma uppgift belöpte sig till 774 kronor 63 öre. Såsom understöd

till fattiga prestenkor i Bohuslän och den del af Elfsborgs län, som

tillhörde Göteborgs stift, utginge af kyrkorna i dessa landsdelar årligen

ett anslag af 1 krona 50 öre med ett sammanlagdt belopp för Bohuslän

af 103 kronor 50 öre samt för nämnda del af Elfsborgs län af 114 kronor,

eller tillhopa 217 kronor 50 öre.

Hvad härefter anginge anslaget till domkapitlens expeditioner, så ansåge

statskontoret dit böra häntöras ersättningarna för konsistorii statslön, amanuensens

ochpedellens lönetillökning och konsistorienotariens augment, hvilka

tiondeanslag, enligt domkapitlens i Lund och Göteborg uppgifter och statskontorets

på dessa uppgifter grundade uträkning, i medeltal under de tio

åren 1888—1897 uppgått till:

konsistorii statslön ..................i........................ ,....................... kronor 345: 98

amanuensens och pedellens lönetillökning ........................... » 99: 27

konsistorienotariens augment ................................................... » 69: 72

Under anslaget till universiteten borde uppföras:

ersättning för de till Lunds universitets kassa ingående vaxljusmedlen

med det belopp, hvartill dessa medel vore bestämda ..... kronor 819: 80

och ersättning för den samma universitet anslagna

kyrkotionde, utgörande enligt statskontorets uträkning

efter medium af medelmarkegångsprisen för åren 1888

—1897 med forsellön ...................................................... » 31,773: 02

Anslaget till allmänna läroverken borde förhöjas med de belopp, som

erfordrades till ersättande af:

den till Göteborgs högre latinläroverk ingående studieskatten i Halland,

hvilken utskyld enligt läroverkets räkenskaper för åren 18^8 1896 och

af domkapitlet i Göteborg för år 1897 lemnad uppgift af statskontoret

beräknats hafva i medeltal för de tio åren 1888—1897 belöpt sig till

66 kronor 92 öre,

samt det från landskyrkor i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns

skolestats aflöning utgående bidrag med det för detta bidrag bestämda

belopp 53 kronor 54 öre, deraf, enligt staten för Karlshamns lägre

läroverk, 20 kronor 20 öre uppbures af rektor och 16 kronor 67 öre af

en hvar af läroverkets två kolleger.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

9

Beträffande åttonde hufvudtitelns anslag till barnmorskeundervisningen

och barnbördshusen, så borde under detta anslag uppföras ersättning för

det till barnmorskeläraren i Lund utgående anslag af kyrkotionde, hvilket

anslag enligt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till statskontoret lemnad

uppgift från nuvarande barnmorskeläraren och derpå grundad uträkning

i medeltal för åren 1888—1897 belöpt sig till 1,357 kronor

71 öre.

Under anslaget till lasaretts underhåll ansåge statskontoret böra i riksstaten

uppföras ersättning för till Lunds lasarett för dess utvidgning och

för understöd af ett kliniskt institut derstädes från åtskilliga församlingar

i Malmöhus län och en församling i Kristianstads län anslagen kyrkotionde,

tillhopa 335,4416 hektoliter råg och 18,2044 hektoliter korn, en

ersättning som, beräknad efter medeltalet af medelmarkegångsprisen för

de tio åren 1888—1897, med tillägg af forsellön belöpte sig till 3,038

kronor 54 öre.

Hvad anginge anslaget till hospitals underhåll hade statskontoret anfört,

att, då jemlikt kongl. brefvet den 12 maj 1876 förordnats, att hospitalens

fastigheter, frälseräntor och andra afgälder af fast egendom äfvensom

öfriga tillgångar skulle från och med år 1877 till statsverket indragas

samt uppbäras och redovisas på sätt som i afseende å statens inkomster

af enahanda slag i allmänhet vore eller blefve stadgadt, undantag

gjorts för den till Malmö dåvarande hospital, numera asyl, ingående kyrkotionde

från Lunds landsförsamling, enär, såsom af det vid den till 1876

års Riksdag aflåtna proposition i ämnet fogade statsrådsprotokoll öfver

ecklesiastikärenden inhemtades, den af Riksdagen väckta frågan om reglering

af all kyrkotionde ännu vore under utredning; att någon ersättning

till de särskilda hospitalen för de indragna inkomsterna ej beviljats

i annan mån, än att å riksstaten uppförts ett förslagsanslag till hospitals

underhåll; att alla till hospitalen och asylerna direkt ingående inkomster

af patientafgifter, underhållsbidrag, afkomst af trädgårdar och jordbruk

in. fl. inkomster, deribland den till Malmö asyl ingående kyrkotionden, redovisades

i räkenskaperna och rikshufvudboken såsom uppbördsmedel för

ofvannämnda förslagsanslag och i första rummet användes till de med

hospitalens och asylernas förvaltning förenade utgifter, hvilka endast i den

mån nämnda uppbördsmedel vore otillräckliga drabbade förslagsanslaget;

att afskrifning af ifrågavarande kyrkotionde, för hvilken till Malmö asyl

inflöte lösen efter inedelmarkegångspris utan tillägg af forsellön med i

medeltal för åren 1888 — 1897 1 11 kronor 50 öre, alltså ej skulle hafva

annan verkan, än att utgiften å förslagsanslaget komme att ökas med ett

den afskrida tionden motsvarande belopp; samt att med afseende å anslå
Bill

till Rilcsd, Prat. 1899. i Sami. I Afd. 9 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

•

gets till hospitals underhåll egenskap af förslagsanslag skäl ej funnes att

förhöja detta högst betydliga anslag med ett mot den obetydliga kyrkotionden

ungefärligen svarande belopp.

Då emellertid uti nu ifrågavarande kongl. förordning den 14 oktober

1898 föreskrefves, att ersättning för den afskrifna kyrkofonden skulle af

statsmedel utgå efter medeltalet af medelmarkegångsprisen för åren 1888

—1897 med tillägg af forsellön, men något ersättningsanslag med afseende

på den till Malmö asyl utgående kyrkotionde icke, med hänsyn till hvad

af statskontoret anförts, syntes lämpligen kunna å riksstaten uppföras, så

ansåge departementschefen dock erfordras Riksdagens särskilda medgifvande,

för att ersättning för den afskrifna kyrkofonden — hvilken ersättning,

beräknad på föreskrifvet sätt, enligt statskontorets uppgift utgjorde

115 kronor 91 öre — måtte Malmö asyl beredas från förslagsanslaget till

hospitals underhåll.

Hvad slutligen anginge »prostens omaks- och under skrifning spenningar»,

så utvisade vid kammarkollegii och statskontorets ofvanberörda utlåtande den

8 februari 1897 fogade tabeller, att denna utskyld under ett år utgjorts

af 155 församlingar i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Hallands län

med ett sammanlagdt belopp af 38 kronor 43 öre. Då ersättning för denna

utskyld skulle tillkomma endast nuvarande tjensteinnehafvare, hade Kongl.

Maj:t, såsom departementschefen förut anfört, beslutat föreslå Riksdagen

att anvisa denna ersättning att utgå från allmänna indragningsstaten.

Kyrkofonden, som i 1899 års riksstat upptagits bland statsverkets inkomster

med 250,000 kronor, vore bland utgifterna under riksstatens åttonde

hufvudtitel upptagen vid följande riksstatsanslag under rubrik »indelning och

dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde», nemligen:

1) anslaget till kleresistaten 13,438 kronor 42 öre, som, jemte prestutlagor

och till kleresistaten anordnade grundskattebelopp, tillhopa 2,445

kronor 12 öre, enligt 1894 års Riksdags beslut beräknats i riksstaten till i

jemnadt tal 16,000 kronor;

2) anslaget fil universiteten 35,820 kronor;

3) anslaget till pedagogier och folkskolor 1,010 kronor;

4) anslaget till h ammor skeunder visning en och barnbördsliusen 700 kronor;

5) anslaget till lasaretts underhåll 4,360 kronor; och

6) anslaget till kyrkors underhåll 189,619 kronor 20 öre, som, jemte

3,699 kronor 39 öre anordnad ränta af bergfrälsejord till Kristine kyrka

i Falun, af 1885 års Riksdag i riksstaten beräknats till i jemnadt tal

193,300 kronor.

Den nu beslutade afskrifningen omfattade visserligen icke den kyrkotionde,

som åtföljde patronatsrättighet annat än i vissa, särskildt angifna fall,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

11

men då emellertid äfven de obetydliga delar af kyrkotionden, som hittills

ingått till statsverket, enligt beslutet skulle afskrifvas, saknade bibehållande

af någon del af kyrkotionden å riksstatens inkomst- och utgiftssidor åll

betydelse för statsregleringen.

Vidkommande särskilt förenämnda, Kristine kyrka anordnade ränta,

hade statskontoret meddelat, att kammarkollegium genom utslag den 20

november 1888 förordnat, att denna ränta skulle från jordeboken uteslutas,

vid hvilket utslag, som, i hvad det afsåge den i det afskrifna beloppet ingående

räntan, 94 kronor 33 öre, för till bergfrälse då ännu icke inlöst

jord, understäldes Kongl. Maj:ts pröfning, Kongl. Maj:t enligt beslut den

16 augusti 1889 låtit bero, dock att afskrifningsåtgärden ej finge anses

utgöra hinder för särskild pröfning i laga ordning, huruvida Kristine församling

vore berättigad att uppbära ränta för sistnämnda jord, eller samma

ränta borde till kronan ingå. I följd häraf hade den, såsom till Kristine

kyrka anordnad, i riksstaten upptagna räntan. 3,699 kronor 39 öre, sedan

år 1889 ej afförts i räkenskaperna; och ansåge departementschefen densamma

nu böra, på sätt statskontoret hemstält, från riksstaten uteslutas.

Departementschefen hade ansett sig här i ett sammanhang böra påpeka

samtliga de förändringar i anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel,

hvilka syntes honom blifva en följd af föreskrifterna i kongl. förordningen

den 14 oktober 1898 om afskrifning af den från viss jord inom

Skåne m. fl. provinser utgående kyrkotionde; departementschefen förbehölle

sig att återkomma till dem under de särskilda anslagen.

Såvidt anslaget till kleresistaten anginge, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att den under detta anslag i

riksstaten upptagna »anvisning i kontant» måtte ökas med

dels ersättning för prostetunnor ..................................... kr. 8,592: 44

dels ersättning till fattiga prestenkor i Halland ............. » 774: 63

och dels ersättning för till fattiga prestenkor från kyrkor

i Bohuslän och en del af Elfsborgs län utgående anslag . . » 217: 50

eller med tillhopa kr. 9,584: 57

o

A andra sidan borde till följd af stadgandena i nyssnämnda

kongl. förordning från anslaget afgå hvad af 1856—1858 års

Riksdag beviljats till ersättning för indragen kyrkotionde .. » 204: 75

hvadan ökningen alltså skulle utgöra kr. 9,379: 82

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

eller, under iakttagande att 3 kronor 26 öre å anslaget vore odisponerade,

i jemnadt tal 9,377 kronor.

Den del af det under samma anslag och rubriken »indelning och dermed

jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna

belopp, som afsåge kyrkotionde, borde, såsom departementschefen förut

framhållit, ur riksstaten utgå, och alltså af förut omförmälda belopp, 16,000

kronor, i riksstaten bibehållas endast hvad som utgjorde prestutlagor och

till kleresistaten anordnade grundskattebelopp 2,445 kronor 12 öre; och

hemstälde departementschefen således, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att i riksstaten för år 1900 måtte upptagas under anslaget till

kleresistaten och under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning,

på förslag: friheter», endast sistnämnda belopp, jemnadt till 2,500 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad af Kongl. Maj:t

föreslagits beträffande det nu ifrågavarande anslaget till kleresistaten, hemställer

alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna l:o) och 2:o)

föreslagits, skulle alltså den under kleresistaten uppförda anvisning i kontant,

nu 20,674 kronor, ökas med 9,415 kronor eller till 30,089 kronor,

och summan af de under samma anslagstitel uppförda belopp, nu 373,761

kronor, komma att utgöra 369,676 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

Ang.höjningaf 3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för godtgörande af

nne/ag. vissa j statsrådsprotokollet angifna £ ersättningsbelopp den under anslaget

till domkapitlens expeditioner förefintliga anvisning i kontant, nu 27,659

kronor, måtte ökas med 515 kronor eller till 28,174 kronor.

Vid ärendets föredragning har departementschefen hänvisat till hvad

han ofvan under punkten 2 anfört beträffande de ändringar i riksstaten,

som syntes honom följa af föreskrifterna i kongl. förordningen om afskrifning

af kyrkotionde, samt förklarat sig anse den under denna rubrik i 1899

års riksstat upptagna kontanta anvisning 27,659 kronor i följd af dessa

föreskrifter böra ökas med ersättning för:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

konsistorii statslön .................................. kr: 345: 98

amanuensens och pedellens lönetillökning .......................... » 99: 27

konsistorienotariens augment ................................................ » 69: 72

eller med i jemnadt tal tillhopa 515 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Vid bifall härtill kommer summan af de under anslaget till domkapitlens

expeditioner uppförda belopp, nu 33,500 kronor, att ökas till

34,015 kronor.

Universiteten.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte ej mindre be-Ay ^tiagm

vilja dels till aflöning åt eu vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i °£a}teJvid

Upsala ett årligt anslag af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500 umversiM,- kronor tjenstgöringspenningar, dels till aflöning åt en ny ordinarie ama-nfsa\Tm. m.

nuens vid nämnda bibliotek ett årligt anslag af 2,500 kronor, deraf 2,000 [4.]

kronor lön och 500 kronor tjenstgöringspenningar, dels slutligen till aflöning

åt ytterligare en vaktmästare vid biblioteket ett anslag af 600 kronor

årligen, än äfven medgifva, att lönen åt vice bibliotekarierna vid

universitetsbiblioteket i Upsala måtte kunna böjas efter fem års tjenstgöring

med 500 kronor och efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500

kronor, att innehafvaren af den nya vaktmästaresysslan finge åtnjuta två

ålderstillägg, hvardera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring, att den nuvarande vice bibliotekarien finge i fråga om åtnjutande

af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han efter sin utnämning

till vice bibliotekarie tjenstgjort vid biblioteket, samt att berörda

ålderstillägg åt vice bibliotekarierna och vaktmästaren finge utgå af det under

riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende bar föredragande departementschefen

anfört följande.

Bland de anslagsfrågor, som uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8

oktober 1898 väckts af kanslersembctet för universitetet i Upsala, intoge

framställningen om medel till att. öka arbetskrafterna vid universitetsbiblioteket

ett betydelsefullt rum. Denna framställning grundade sig på den

utredning i ämnet, som af bibliotekarien vid nämnda bibliotek förebragts;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och då departementschefen nu ville underställa denna anslagsfråga Kong!.

Maj:ts pröfning, ansåge han sig ej böra underlåta att redogöra för hvad bemälde

bibliotekarie härutinnan anfört.

Bibliotekarien inledde sin utredning med det uttalande, att bristen

på tillräckliga arbetskrafter för universitetsbibliotekets rätta vård och

ändamålsenliga skötsel sedan lång tid tillbaka gjort sig känbar, men att

man dock i det längsta uppskjutit frågan om bristens afhjelpande, dels

derför att biblioteket hade andra kraf att framställa, hvilka syntes böra i

första hand tillgodoses, dels derför att detsamma befunne sig i ett slags

öfvergångsstadium från ett gammalt tillstånd, som i lång tid ej undergått

någon synnerlig förändring, till ett nytt, kännetecknande de stora och

lifskraftiga moderna biblioteken. Man hade velat afvakta ett stadgadt

resultat af denna starka utveckling, innan man gått att definitivt yttra sig

om den nya organisation af tjenstemannapersonalen, som af utvecklingen

med nödvändighet betingades. Då emellertid den under åren 1888—1892

genomförda omgestaltningen af bibliotekslokalerna nu vore sex år gammal,

då vidare den af 1895 års Riksdag beviljade förhöjningen i bokanslaget

fått verka i två år och det inre arbetets nya utveckling numera hunnit

taga en fast gestalt, syntes tiden vara inne att till afgörande upptaga

frågan om tjenstepersonalens ökande, så att den blefve i stånd att fylla

de talrika, vigtiga funktioner, som densamma numera hade att utföra.

Personalen hade, fortsatte bibliotekarien, knappast någonsin varit så

talrik, att den motsvarat bibliotekets verkliga behof, och dess lägre tjensteman

hade fått nöja sig med ett torftigt brödstycke. Till en början —

under 1 600-talets förra hälft — hade bibliotekarien varit dess ende tjensteman.

Staten af år 1655 hade upptagit en amanuens, som snart fått titeln

af vice bibliotekarie; och härtill hade staten af år 1699 lagt ännu en

amanuens, så att från 1700-talets ingång institutionen egt tre tjensteman,

alla aflönade på universitetets stat, två af dem dock försedda med ganska

svag lön. Härtill hade från år 1788 genom prof. J. H. Lidéns donation

kommit den s. k. Lidénska — nu tredje — amanuensen, likaledes svagt

aflönad. Nämnda förhållanden hade bestått i nära sjuttio år, tills 1853—54

års Riksdag, på enskild motion, inrättat en andra amanuensplats med 450

kronor i årlig lön. Lönernas otillräcklighet i allmänhet hade dock varit

så i ögonen fallande, att, då regeringen vid riksmötet åren 1856—1858

föreslagit höjande af bibliotekariens och vice bibliotekariens löner till 4,000

och 2,000 kronor, Rikets Ständer ej inskränkt sig till att bifalla detta förslag,

utan till och med förhöjt dessa löner till 4,500 och 3,000 kronor,

hvarjemte, sedan enskild motionär, i anledning af löneregleringen för

kongl. biblioteket i Stockholm, påpekat, att för vaktmästarne derstädes

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

vore föreslagna samma förmåner som de, med hvilka de vetenskapligt

bildade amanuenserna i Upsala fått åtnöja sig, Rikets Ständer höjt de tre

amanuenslönerna från 600, 450 och 225 kronor till 1,500, 1,200 och 800

kronor. Dessa belopp hade vid 1875 års riksdag ytterligare höjts till

2,500, 2,000 och 1,500 kronor, hvarjemte samtidigt bibliotekariens och vice

bibliotekariens löneförmåner stegrats till 6,000 och 4,000 kronor.

Sedan år 1854 hade biblioteksinstitutionen alltså förfogat öfver fem

ordinarie tjensteman, hänvisad i öfrigt till de oaflönade extra ordinarie

amanuenser, som af intresse för uppgiften eller i förhoppning om framtida

befordran kunde vara villige att tjenstgöra utan ersättning. Då emellertid

den nödiga rekryteringen af extra ordinarie amanuenser på dylik grundval

visat sig allt osäkrare, i den mån institutionens utveckling stält på dem

allt drygare kraf, hade bibliotekarien af omständigheternas tvång funnit sig

nödgad att, utan afvaktan på tidpunkten för en genomgående reglering,

hemställa om ett årligt anslag af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

amanuenser, hvilket ock af 1882 års Riksdag på extra stat beviljats.

Betydande hade visserligen icke den ersättning varit, som härför kunnat

beredas, såsom man kunde finna deraf, att arfvoden vanligen utgått till

fyra extra ordinarie amanuenser med 950, 700, 500 och 350 kronor, men

den värsta svårigheten hade dock för ögonblicket afhjelpts.

Såsom af det anförda framgirige, hade de ordinarie tjenstemännens

antal förblifvit lika stort sedan 44 år, och detsamma kunde i det hela sägas

om de extra ordinaries, ehuru fluktuationerna bland dem stundom ej varit

obetydliga. Om nu ock antalet tjensteman år 1854 kunnat anses motsvara

bibliotekets behof, så borde det dock vara klart, att efter en snart

femtioårig utveckling detta ej längre kunde vara fallet. Och det kunde i

sjelfva verket så mycket mindre förhålla sig så, som institutionen, särskildt

på sista tiden, haft att glädja sig åt eu utveckling i dess uppgifter och

arbete, som för femtio år sedan sannolikt ej kunnat anses möjlig. Trettio

år vore snart förflutna, sedan bibliotekarien trädde in i bibliotekets tjenst,

och till och med mellan nu och då rådde en sådan olikhet, att biblioteket

i sitt nuvarande skick och med sin sjudande verksamhet kunde sägas vara

nästan till oigenkänlighet förändradt.

För att visa, huru stora anspråk nu måste ställas på tjenstemännens

krafter, jemfördt med hvad som egt rum på 1850-talet, och huru oafvisligt

behofvet af en förstärkning i arbetskraft vore, hade bibliotekarien

lemnat en redogörelse för nyss omförmälda utvecklings art och omfattning,

hvilken redogörelse departementschefen anhållit att få ordagrant återgifva.

»Om jag först tager i betraktande», hade bibliotekarien yttrat, »bibliotekets

användning i och för de akademiska studierna, så befinnes, att utlåningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utom biblioteket stigit från något öfver 1,500 volymer år 1854 till 12,072

år 1897, således under perioden åttadubblats. Härtill kommer dock en art

af utlåning, som 1854 spelade så godt som ingen roll, nemligen utlåningen

till universitetets vetenskapliga institutioner af de vigtigaste tidskrifterna

allt efter deras ankomst, hvarigenom ofvanstående utlåningssiffra ökas med

ytterligare 4,000, och utlåningen befinnes vara tiodubblad. Detta är ju

redan i och för sig en ovanligt stark stegring, men dess betydelse ökas

ytterligare på grund af de intensivare kraf, som i våra dagar ställas på

institutionens arbetsförmåga genom studiernas allt vetenskapligare tendens,

kritiska art och fordran på möjligast fullständiga litteraturkällor. Ty dessa

föranleda från de lånesökandes sida ofta förfrågningar af så speciel natur,

att de endast kunna besvaras genom särskilda, stundom rätt besvärliga

efterforskningar å tjenstemännens sida. Men det är ej blott denna omständighet,

som förorsakar, att utlåningen kräfver en ojemförligt större tid,

än sjelfva utlåningssiffran kan synas antyda; här måste äfven tagas i betraktande

samlingarnes storlek, rikedom på gammal litteratur, vetenskapliga

uppställning och slutligen lokalens gestaltning, hvilken, genom att utsprida

den redan i och för sig väldiga samlingen öfver en större vidd, än som

med ett mera praktiskt byggnads- och inredningssätt varit nödigt, tager

ökad tid i anspråk för böckers framtagande och uppsättande.»

»Ett säkert bevis på utlåningens stegring gifver en jemförelse mellan

tjenstemännens arbetstid nu och fordom. Då kunde åtskilliga af de ordinarie

tjenstemännen ej så sällan underlåta att tjenstgöra mer, än under

den reglementerade utlåningstiden (kl. 11 — l); de extra ordinarie skulle

enligt reglementet tjenstgöra en timme om dagen och dessutom turvis deltaga

i utlåningen. Nu tjenstgöra alla, ordinarie och extra ordinarie, utan

att vara af reglementet dertill förbundna, reguliert hvarje arbetsdag från

kl. 10 till 2. Och för åtskilliga af dem är dock detta blott en del af den

tid, som de i bibliotekets tjenst använda; ja äfven hvilodagen har ofta

måst tagas i anspråk, för att medhinna det växande arbetet. Härtill kominer,

att under mellanterminerna, då tjenstemännen fordom ofta togo ut

sin reglementarisk a rätt att endast tjenstgöra två dagar i veckan, deltaga

nu alla, som äro i tjenst, i arbetet hvarje dag såsom under terminen. 1

sammanhang härmed kan nämnas, att, utöfver den vanliga arbetstiden,

institutionen alltid har, för forskare och särskildt för dem, som från annan

ort hitrest och hvilkas tid derför anses mera dyrbar, hållits tillgänglig när

som helst och i hur stor utsträckning som helst. Och detta dryga arbete,

som nu hvilar på tjenstemännen, affordras dock personer, af hvilka flertalet

är svagt aflönadt, ja några åtnjuta så små arfvoden, att detta för

dem kan blott till en mindre del räcka till att bestrida deras lefnads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

17

kostnader, hvilket utan vidare torde vara klart deraf, att tre af dem åtnjuta

lägre arfvoden än vaktmästarne vid kongl. biblioteket i Stockholm.»

»Studier på stället kunde i de gamla lokalerna föga förekomma, då

någon läsesal ej fans och utrymmet i arbetslokalerna var ytterst ringa.

För fyra till fem personer kunde möjligen plats beredas, och då med

verklig olägenhet för tjenstemännens eget arbete; också var antalet af dem,

som häraf begagnade sig, i medeltal långt derunder. Men när efter ombyggnaden

en ny läsesal öppnades, blef förhållandet ett helt annat. För

hvart år har den allt starkare tagits i användning, och 1897 besöktes den

af 6,495 personer, som begagnade 53,309 böcker, hvaraf 5,426 handskrifter.

Det arbete, som härigenom lägges på institutionens skuldror, är sålunda till

största delen något okändt för förhållandena år 1854.»

»Inlåning från annat håll var ock då något som sällan förekom. Nu

förgår knappt någon dag, att ej handskrifter och böcker anlända, som för

forskares räkning härstädes hafva genom institutionen reqvirerats från såväl

inhemska som utländska bibliotek och arkiv, hvilket innebär ej blott vidgad

korrespondens, utan ökad bokföring och nytt ansvar. Detsamma gäller

om utlåning härifrån till främmande ort, i synnerhet sedan på detta sätt

den rika handskriftsamlingen blifvit för forskaren lättare tillgänglig.»

»Af ej mindre vigt för ett rätt bedömande af arbetets ökning är att

känna, huru boksamlingens årliga tillväxt stegrats. Med denna tillväxt följer

nemligen eu motsvarande stegring i andra uppgifter, såsom boktitlarnes

införande i olika kataloger, böckernas bindning, signering och uppställning.

På den svenska afdelningen har säkerligen det s. k. årstrycket eller de

svenska boktryckeriernas årliga lagstadgade leverans af deras tryckalster

till sitt yttre omfång i det närmaste fördubblats på femtio år, men arbetet

med dess mottagande och revidering, katalogiserande, signerande och uppställande

har växt i vida starkare grad, dels genom den större noggrannheten

i dess behandling, dels genom den ofantliga stegringen af det s. k.

sinåtrycket, som inlägges i kapslar och som, för sin rangering och ordningens

vidmagthållande, kräfver ett vida större och besvärligare arbete,

än den utanför stående ens kan ana. Ej ringa är det besvär, som i våra

dagar förorsakats af bemödandet att vaka öfver arkivtryckets fullständighet,

något. hvarom man i flydda tider föga bekymrade sig. Småtryckets

massor hafva ej heller på sista tiden stått att öfverväldiga, om icke en

intresserad person frivilligt och utan ersättning gifvit biblioteket hela sin

arbetsdag, för att här komma det till hjelp.»

»Utländska bokafdelningen visar en långt starkare stegring. Inköpet är

dubbelt större nu för tiden — anslaget till bokinköp var 1854 10,200

kronor, men är nu från och med 1896 24,000 kronor. Och dock är ti 11-

Bih. till Biksd. Prut. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

växten i hvad som årligen köpes vida underlägsen den tillväxt, som det

årliga förvärfvet genom gåfva och byte har att uppvisa. Gåfvor i mängd

har visserligen det högt ansedda biblioteket i alla tider fått mottaga, ehuru

i senare tid starkare än förr. Men förvärfvet genom anknutna bytesförbindelser

existerade ej 1854. Dylika inleddes först i början af 1860-talet

med ett fyrtiotal utländska universitet och undergingo ej någon förändring

under loppet af tjugu år. Från och med år 1883 utsträcktes de undan

för undan, i synnerhet sedan fribrefsrätt år 1885 beviljats institutionen.

I närvarande stund uppgår deras antal till 826 stycken, utspridda öfver

alla verldsdelar. Det torde ej behöfva närmare utvecklas, hvilken hittills

okänd arbetsqvantitet detta byte representerar. Starkast framträder detta

på korrespondensens område, som hufvudsakligen härigenom har utvecklat

sig i mycket hög grad. På 1850-talet var korrespondensen säkerligen

ytterst obetydlig, naturligt nog då fribrefsrätt saknades. Men år 1897 afsände

institutionen 2,276 bref och 2,303 paket och korsbandsförsändelser,

hvarförutom 500 på annan väg till utlandet befordrades. Och det är till

stor del detta byte man har att tacka för, att accessionen å utländska afdelningen

har från 1,800 bokband år 1878 (vi sakna uppgift för äldre

tider) stigit till 4,600 år 1896, och ändock äro häri ej inberäknade 3,842

utländska afhandlingar, som under året ingått.»

»Ingenting torde bättre klargöra, huru starkt årstillväxten stegrats, än

det förhållandet, att samlingen af bundna böcker mer än fördubblats sedan

1854 och att samlingen af småtryck, som inläggas i kapslar, sannolikt

tjugudubblats.»

»Det stegrade arbete, som en ökning i årstillväxten medför, framträder

först och starkast vid katalogiseringsarbetet. Redan i sig sjelft är detta

arbete, sådant den moderna bibliotekstekniken gestaltar det, vida besvärligare

än förr, och man kan nästan säga, att för samma antal böcker representerar

det nu dubbelt så mycket besvär som för fyrtio år sedan. Men härtill

kommer, att antalet af böcker och småtryck, som å utländska afdelningen

katalogiseras, säkerligen nu är minst tre gånger så stort som det,

hvilket förekom då för tiden. Å den svenska afdelningen har detta arbete

sannolikt fördubblats. Vidare katalogiseras nu alla de ingående disputationerna,

hvilket betyder årligen fyra tusen nya boktitlar. Slutligen kommer

härtill nu för tiden på detta område ett arbete, som då ej förekom,

nemligen inarbetandet i den alfabetiska katalogen af bibliotekets bestånd

före 1796. Denna katalogisering utgör ett betydligt tillägg i det årliga

arbetet och kräfver ännu många år för sitt slutförande, så länge arbetskrafterna

ej blifva större, än de nu äro. Det torde ej vara någon öfverdrift

att säga, att katalogiseringsarbetet nu årligen tager fyra gånger så

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

19

mycken tid i anspråk som för fyrtio år tillbaka. En blick på katalogernas

växt och omfång bekräftar detta antagande. Ensamt den alfabetiska författarekatalogen

bar under blott de sista femton åren 1883 — 1897 växt

lika mycket som under de föregående 83 åren från århundradets början.

Och härtill kommer den nya alfabetiska anonymkatalogen, kataloger öfver

acta och tidskrifter in. fl. dylika, räknande öfver 20,000 qvartblad, samt

lappkatalogen öfver utländska dissertationer, räknande mellan 30 och 40,000

boktitlar, alla frukter af den senaste tidens arbete. Om jag till sist erinrar,

att årstillväxten för de senaste åren i medeltal utgjort 200 meter i hylllängd,

torde man kunna redan deraf sluta, att katalogarbetet måste vara

i hög grad betungande.»

»Att arbetet med böckernas förberedande till bindning måst ökas i

proportion af böckernas årliga tillväxt, följer af sig sjelft. Men det fordrar

ock mera tid än fordom genom den omsorg, som derå nedlägges, och de

svårigheter, som litteraturspråkens tillväxt i antal förorsakar.»

»Om bytesförbindelsernas stegring på senaste tid har jag ofvan ordat.

Deras vård tager nu en tjenstemans hela tid i anspråk (och en stor del

af vaktmästarnes, för inslående af de 2,800 paket och korsband som härifrån

afsändas). Detta arbetskraf var 1854 alldeles okändt.»

»Den vetenskapliga uppställning af samlingarne, som under de sista

15 åren genomförts, fordrar ock större arbete af tjenstemännen än förr

både vid böckernas signering och uppställning, hvarjemte i följd af lokalernas

bristande utrymme det ofta för till tidsödande utbrytningar och förflyttningar.

Sami inga mes tillväxt tränger naturligen också emellanåt till

systemets expansion genom nya uppdelningar. För att gifva ett begrepp

om hvad denna vetenskapliga uppställning innebär och hvilka anspråk den

kan i sin tillämpning ställa på institutionen, vill jag nämna, att antalet

primärgrupper, i hvilka det sönderfaller, uppgår till öfver 3,600 stycken.»

»Den dyrbara kart- och planschafdelningen, som kräft ej ringa tid för

sitt ordnande, fordrar ett särskildt arbete för ordningens vidmakthållande

i följd af dessa litteraturalsters egendomliga form och art. I jemförelse

med fordom växer kartafdelningen starkt genom bytesförbindelserna, och

dess rationella katalogisering, som regulier! fortsättes, är så godt som en

nyhet.»

»Handskriftsafdelningen, på hvilken min företrädare nedlade ett oöfverträffadt

arbete, som sedan med kraft fortsatts, kräfver ej för det årliga

fortsättandet af inventarierna så synnerligt stort arbete. Men åtskilliga

specialkataloger skulle här ännu behöfvas, och en realindex saknas alldeles.

Till utarbetande af dylika förslå dock ej nu disponibla krafter.»

»Vid institutionen förekomma ock nu funktioner, icke eller föga kända

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i forna tider. Alldeles nytt är det åliggande biblioteket nu bär att årligen,

med hänsyn till de akademiska lärarnes vetenskapliga intressen, mellan

dem fördela det akademiska trycket Något så godt som nytt är den

stränga, metodiskt reglerade tillsynen öfver att fortsättningarna å en gång

anskaffade arbeten ej förglömmas, liksom det härmed sammanhängande

omfattande arbete, som ligger i studiet af bibliografiska kataloger och

arbeten samt litterär-historiska publikationer och tidskrifter, för att sålunda

följa med den vetenskapliga produktionen och bevaka bibliotekets bästa.»

Hvad bibliotekarien sålunda anfört syntes honom tydligt visa, att det

arbete, som nu af biblioteksinstitutionen förrättades, vore ofantligt mycket

större än hvad som presterats år 1854, samt att en ej obetydlig ökning

af institutionens arbetskrafter erfordrades. Det hade också, enligt hvad

bibliotekarien yttrat, endast genom den starkaste ansträngning å tjenstemännens

sida och hart när öfveransträngning af några varit möjligt att

hålla institutionen uppe på den höjd, som den lyckats intaga. Men det

kunde uppenbarligen ej vara rigtigt att låta eu sådan ordning fortbestå,

som måste undergräfva tjenstemännens helsa och krafter, och slutligen

måste, då krafterna sveke, föra till institutionens tillbakagående och dermed

tillfoga universitetet en betydande skada.

Efter att sålunda hafva ådagalagt, att ett tvingande behof af tjenstepersonalens

förstärkande förelåge, hade bibliotekarien öfvergått till att söka

utreda, huru stor förstärkning under närvarande förhållanden måste anses

behöflig. I afseende härå yttrade bibliotekarien följande.

Utlåningen toge för närvarande sex tjensteman i anspråk under förmiddagen.

Under de uppehåll i arbetet härmed, som stundom kunde förekomma,

användes deras tid på andra uppgifter, naturligen endast af den

art, att de kunde lösas på den plats, der dessa tjensteman befunne sig och

hvilken de ej kunde lemna. Vid den centrala expeditionen, som hade

direkt beröring med allmänheten, kunde numera ej en tjensteman ensam

medhinna att mottaga de lånesökandes frågor och framställningar, besvara

dem, anställa deraf framkallade undersökningar i katalogerna och i tryckta

bibliografiska hjelpkällor samt på grund häraf aflåta reqvisitioner till de

olika bokvåningarne m. m. En extra ordinarie amanuens hade derför

måst anställas såsom biträde vid nämnda expedition. T den öfverstå

våningen med dess tre gallerier fordrades en tjensteman för mottagande

och utförande af reqvisitioner, som utginge från den centrala

expeditionen, för uppsättande af igenlemnade böcker och kontrollerande

af ordningen inom våningen. I den mellersta våningen åter, hvars

utsträckning vore fyra gånger så stor som den öfres, erfordrades ovilkorligen

två, derest utlåningen skulle kunna obehindradt fortgå. Från

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

expeditionshissen vore det ett afstånd af 140 fot i hvardera rigtningen

till husets begge gaflar, och inom hvarje sal i denna våning funnes 2— 3

gallerier. En ensam tjensteman på denna plats skulle understundom nödgas

oaflåtligt förflytta sig fram och tillbaka i denna vidsträckta våning för att

utföra gifna uppdrag rörande utlåningen, och ändock måste ofta inträffa,

att under hans frånvaro från hissen en eller flere nya order anlände, som

naturligen finge ligga obestälda, tills han återkommit. I bottenvåningen,

som sträckte sig efter byggnadens hela längd, skulle äfven två tjensteman

för samma ändamål erfordras, om ej den centrala expeditionens läge i

nivå med densamma och i dess midt medgåfve denna expeditions tjensteman

att stundom sjelfve afhemta eller ock genom en af vaktmästarne låta

afhemta det reqvirerade, särskildt när det gälde den numrerade handskriftsafdelningen.

Af detta skäl kunde man här reda sig med endast en i

våningen stationerad tjensteman.

Sex tjensteman vore alltså från kl. 10 f. in. till 2 e. m. mer eller

mindre bundna af arbetet med utlåningen. Och det vore att märka, att

då inom få år bokutrymmet inom de inredda våningarna alldeles komme

att tryta, sedan alla för provisoriska hyllor användbara platser blifvit tagna

i anspråk — det enda medel, som nu gåfves för att bereda plats för nya

accessioner — tredje våningen måste inredas till bokmagasin. Från denna

tidpunkt skulle det naturligen blifva lika omöjligt för en person att ensam

sköta denna våning, som detta nu läte sig göra i fråga om den mellersta.

I läsesalen åter med dess talrika publik måste, af lätt insedda skäl,

en tjensteman ständigt vara stationerad för att tillhandagå dem, som ville

arbeta derstädes, samt för att upprätthålla ordningen inom det der uppstäda,

dyrbara referensbiblioteket och hafva tillsyn öfver de böcker och

talrika handskrifter, som af de besökande användes.

Skötseln af den vidsträckta bytesförbindelsen med deraf följande omfattande

korrespondens och nödig katalogisering fordrade sin egen man,

såsom man lätt kunde finna af hvad derom redan anförts. Likaså hade en

tjensteman fullt upp att göra med det utländska tryckets bindning, katalogisering

af de talrika tidskrifter, på hvilka biblioteket prenumererade,

leveranserna till de vetenskapliga institutionerna och deras afförande vid

återkomsten samt uppsigten öfver det utländska tryck, som ännu ej kunde

bindas, hvilket, på grund af massan af periodiska publikationer, bestode

af öfver 10,000 häften. Bevarandet af ordningen bland sistnämnda publikationer,

som dagligen rubbades genom nya accessioner och genom de

nya tidskrifthäftenas flitiga användning på stället, kräfde särskildt ej så

litet arbete.

Slutligen fordrade den svenska afdelningen oafvisligen, att två arbets
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

krafter, i stället för en, kunde för densamma disponeras. Det oerhördt

omfattande svenska småtryckets betydliga tillväxt inverkade starkast i

detta afseende, men äfven öfriga funktioner å denna afdelning hade så

tilltagit i omfattning, att deras rätta skötsel öfverstege eu persons krafter.

Och naturligen kunde man ej bygga några beräkningar på det nämnda

undantagsförhållandet, att under de sista åren en utanför stående person

befunnits villig att utan ersättning offra sin tid och sina krafter för att

bispringa biblioteket.

Då det nu väl ej kunde anses lämpligt eller rigtigt, att institutionens

chef bundes vid någon af nu uppräknade funktioner, i ty att han borde intaga

en så pass fri ställning till det hela, att han icke förhindrades att i

främsta rummet vara chef, alltså att utstaka planen för institutionens arbete,

fördela detta efter dess art och tidens fordringar, vaka öfver hela

den stora apparatens regelmessiga funktionerande samt tillse, att de kraf,

som dess vetenskapliga karakter uppstälde, i full utsträckning tillgodosåges,

men endast i den mån hans chefsbefattning det medgåfve biträdande ingripa

i någon af dessa funktioner — hvilket naturligen på intet sätt utesiöte

möjligheten för honom att förestå en af bibliotekets tre hufvudafdelningar

— följde deraf, att, förutom honom, fordrades blott för de

dagliga löpande ärendenas jemna gång elfva tjensteman. För närvarande

funnes, utom chefen, såsom säkert påräkneliga fyra ordinarie och fyra

extra ordinarie tjensteman, de fyra senare naturligen endast så länge

säkert påräkneliga, som sådana stode att tillgå för de ej synnerligen

lockande arfvodena. De extra ordinarie amanuenser, som utöfver nyssnämnda

fyra tjenstgjorde utan ersättning, vexlade i antal och stannade i

regeln så kort tid vid institutionen, att på dem ej några säkra beräkningar

kunde byggas, när det gälde betryggandet af det nödvändiga dagliga

arbetet. Alltså erfordrades en förstärkning af tre säkra arbetskrafter.

Och det borde påpekas, att äfven om tre nya krafter anstäldes, funnes

dock, då samtliga elfva vore sysselsatta med de löpande ärendena,

endast de tillfälliga extra ordinarie, oaflönade amanuenserna och af fasta

krafter endast chefen att tillgå för lösande af öfriga hastigt påkommande

vigtigare arbetsuppgifter, såsom t. ex. när en större donation inträffade

eller en oförutsedd förflyttning af större bokmassor måste utan uppskof

genomföras — för att ej tala om litet emellan förekommande, utanför

den vanliga ordningen liggande uppgifter, oftast sådana, som måste

skötas i den centrala expeditionen, der kataloger, handlingar och öfriga

hjelpmedel vore inrymda. Man kunde ju ej för dylika fall från deras

poster borttaga dem, som skötte utlåningen. Och det arbete, hvarmed de

öfriga vore sysselsatta, vore oftast af den art, att de ej kunde skjuta, det

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

23

ifrån sig för att hjelpa till på annat håll. Derför hade ock bibliotekarien

hittills fått sjelf gripa in vid de flesta dylika fall, och det funnes ingen

biblioteksfunktion, från vaktmästarens och upp till chefens, som han ej i

hvarje ögonblick fått vara beredd att öfvertaga, för att ej verksamheten

skulle råka i stockning.

Af de tre nya arbetskrafter, som erfordrades, syntes dock ej nödigt,

att för närvarande mer än två representerades af ordinarie tjensteman.

Om nemligen ett arbete kunde utan men för institutionen med extra ordinarie

tjensteman bedrifvas, funnes intet tvingande skäl att inrätta en

ordinarie plats. Der det åter vore fråga om permanenta och vigtiga funktioner,

syntes det ligga i sakens natur, att de skulle af fast anstälda tjensteman

handhafvas. Utan de insigter, som man hos dessa egde fordra, och

utan den erfarenhet, som kontinuitet i arbetet gåfve, skulle ordningen ej

kunna upprätthållas, arbetet komme att småningom försämras och institutionen

försvagas i sin verksamhet. Ordning, öfverallt en god sak, vore

för ett bibliotek rent af ett lifsvilkor, men ordningens bevarande vore en

omöjlighet i längden utan ett tillräckligt antal af fasta tjensteman, som

trängt in i sin uppgift samt förstode och kände det ansvar, som hvilade

på dem.

Antalet af ordinarie tjensteman vid institutionen behöfde alltså ökas

från fyra till sex, bibliotekarien ej inräknad. A följande sex platser erfordrades

nemligen fasta krafter, om bibliotekets verksamhet skulle kunna gå

sin jemna och betryggade gång. Först och främst borde den ovanligt

stora, öfver 12,000 nummer starka handskriftafdelningen ovilkorligen få

sin egen föreståndare. De båda bokafdelningarna, den utländska och den

svenska, kunde ej heller, sedan boksamlingen numera nått det betydliga

omfånget af 300,000 bokband, förutom ett ännu större antal ströskrifter,

undvara hvar sin föreståndare. Dock skulle bibliotekarien utöfva en af

de tre föreståndarebefattningarna vid de tre hufvudafdelningarna af biblioteket.

Vidare tarfvade de båda bokafdelningarna hvar sin fast anstälde

amanuens. Dessas uppgift skulle vara att, under ledning af afdelningens

föreståndare, vaka öfver ordningen inom densamma, göra sig förtrogne

med dess uppställning och innehåll samt särskild^ genom den kännedom de

sålunda om samlingarna förvärfvat och de bibliografiskt-litterär-historiska

insigter, som de härunder samlat, vara beredda att genast träda emellan

och hastigt lösa de svårigheter, som de extra ordinarie, mera oerfarne

amanuenserna icke vore i stånd att med erforderlig skyndsamhet öfvervinna.

Bytesförbindelsernas omfattning och deras besvärliga handhafvande

kräfde en särskild, fast anstäld tjensteman, ty endast långsamt blefve man

vuxen att sköta arbetet härmed. Slutligen stälde studiernas vetenskapliga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

art så stora fordringar på den, som ledde den centrala utlåningen, att äfven

lian måste vara en fast anstäld tjensteman. Hos denne person fordrades

goda bibliografiska insigt»-, grundliga litterär-historiska studier samt full

kännedom om bibliotekets alla kataloger och samlingarnas uppställning.

Bibliotekarien hade härefter tagit i öfvervägande beskaffenheten af de

två nya ordinarie befattningar, som enligt hans mening borde inrättas vid

biblioteket, och dervid till en början gjort gällande, att den ena borde

inrättas till eu vice-bibliotekarie-tjenst. Med hänsyn till bibliotekets utveckling

och den omfattning, som dess dyrbara samlingar vunnit, ansåge han

det nödigt, att under bibliotekarien, som skulle hafva uppsigten öfver och

ansvaret för det hela, funnes två vice bibliotekarier, en hvar — i likhet

med bibliotekarien — föreståndare för och utöfvare af den särskilda vården

öfver en af de tre hufvudafdelningarna. Till bevis för nödvändigheten

af en sådan anordning erinrade bibliotekarien om de båda bokafdelningarnas

stora omfång samt att handskriftsamlingen vore ej blott

den ojemförligt största i vårt land, utan torde vida öfvergå motsvarande

samlingar i de flesta utländska universitetsbibliotek. I afseende

härå omnämnde- bibliotekarien, bland annat, de Palmsköldska, Nordiska

och Gustavianska samlingarna, såsom hvar för sig ansedda för att vara

en kostbar samling. Bibliotekarien åberopade ock, hurusom handskriftsamlingen

nu för tiden användes i stor omfattning, och ansåge, att nu omförmälda

förhållanden nödvändiggjorde, att en person med en vice bibliotekaries

ställning sattes i spetsen för ifrågavarande afdelning med uppdrag

att vårda den dyrbara samlingen, taga närmare kännedom om dess olika

delar, sörja för dess noggranna fortsatta katalogisering, hvilket kräfde

särskilda förutsättningar, och öfver hufvud förskaffa sig om densamma den

kännedom, som erfordrades, för att ej blott tillhandagå de många forskare,

som på stället behöfde begagna sig af densamma, utan ock tillfredsställande

besvara de talrika förfrågningar, som från annan ort inginge och

som för den med samlingarna ej förtrogne förorsakade stor och onödig tidspillan,

ja stundom af den orsaken ej kunde som sig bör besvaras. Bibliotekarien

upprepade i detta sammanhang, att på denna afdelning ännu återstode

ett vigtigt och drygt arbete för utarbetande af realindices: först genom

befintligheten af dylika kunde de här gömda skatterna komma till den fulla

nytta, som man af dem egde att vänta. Det torde, tilläde bibliotekarien,

ej vara att gå för långt att påstå, det öfver allt annorstädes en så ovanligt

stor och rikhaltig samling skulle för längesedan ansetts vara i behof

af en egen kompetent, vetenskapligt utrustad och väl aflönad föreståndare,

och han hoppades, att de svenska statsmagterna skulle dela hans uppfattning

af behofvet, och det så mycket mera, som de för öfver 20 år tillbaka

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

— år 1877 — utan att deremot någon röst höjts, inrättat en dylik

plats för handskriftsamlingen vid kongl. biblioteket i Stockholm, ehuru

denna samling vid den tiden säkerligen ej hunnit ens till hälften af den

storlek, som Upsala universitetsbiblioteks handskriftsamling nu uppnått,

förutom att denna senare sträckte sig öfver vida flere vetenskapliga områden.

Härefter fortsatte bibliotekarien: äfven ur andra synpunkter sedt gjorde

sig behofvet af en ny vice bibliotekarieplats gällande. Särskildt borde

framhållas den stora vigten af att dugligt folk bundes vid institutionen,

hvilket ej vore möjligt i längden, derest man ej, genom tillskapande af en

ny, något bättre aflönad plats, öppnade utsigt till befordran för dem, soin

nu i de lägre graderna tjenade för en långt ifrån tillräcklig lön. Men i

sistnämnda hänseende vore det för närvarande långt ifrån väl bestäldt.

Under bibliotekarien, som åtnjöte professorslön och således vore tillräckligt

aflönad, funnes nu en vice bibliotekarie, som blott åtnjöte 4,000 kronor.

För amanuenserna förelåge nu den möjliga utsigten, att någon af dem

kunde i framtiden varda befordrad till en af dessa platser, ehuru hvad

bibliotekarietjensten anginge utsigten ingalunda vore säker, alldenstund det,

med hänsyn till platsens stora vigt, lätt läte tänka sig, att man vid dess

besättande komine att taga en person utom institutionen. Emellertid finge

dessa amanuenser, under den osäkra väntan på en dylik befordran, nöja

sig med att under en stor del af sitt lif, ja kanske under hela lifvet, stanna

vid sådana löner som 2,500, 2,000 och 1,500 kronor, hvilka, i förhållande

till personernas bildningsgrad, samhällsställning och arbete, måste anses

vara föga tillfredsställande. Lärarebefattningarna vid rikets allmänna läroverk

erbjöde vida bättre ekonomiska utsigter. Men det måste ju anses

önskligt och behöflig!, att biblioteket kunde vid sig fästa personer lika

dugande som de, hvilka sökte anställning vid läroverken. Detta hade ock

hittills i det hela lyckats, då bibliotekets verksamhet utöfvat en särskild

dragningskraft. Men det borde vara tydligt, att om i längden dugligt

folk skulle kunna fasthållas på underordnade platser med allt för svaga

löneförmåner, erfordrades åtminstone, att utsigt bereddes vederbörande att

slutligen förflyttas till bättre fenster. Och ingen kunde väl tro det vara

för framtiden möjligt att erhålla och bibehålla akademiskt bildade och

skickliga personer, om de först skulle i ett tiotal af år genomvandra extra

ordinarie amanuensgraden med arfvoden, stigande från 350 till 950 kronor,

derpå, om lyckan vore dem gynsam, under ett följande tiotal af år genomgå

ordinarie amanuensgraden, aflönade med 1,500—2,500 kronor, och

i lyckligaste fall befordras till bibliotekarie, medan det dock vore allt

för möjligt, att mer än en under hela sitt lif aldrig hunne ens till en lön

af 2,500 kronor. Uppenbarligen skulle vid en stor vetenskaplig institution

Bill. till Riksd. Prof. 1899. .5 Sami. 1 Afd. 9 Häft. i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med en så vigtig uppgift den rätta proportionen mellan tjenstemännen

saknas, om två nya platser inrättades, men båda inom amanuensgraden,

i ty att institutionen då skulle ega en lagom aflönad chef, en ej tillräckligt

aflönad vice bibliotekarie och fem mer eller mindre väl, för att ej säga

illa, aflönade ordinarie amanuenser samt slutligen fyra — eller om bibliotekariens

förslag godkändes fem — extra ordinarie amanuenser, ersatta med

samma eller mindre arfvoden, än som bestodes vaktmästarne. Derför

syntes förhållandena äfven med hänsyn till vigten af raskare befordran

och nödig omsättning af krafterna nästan med nödvändighet påkalla, att

en af de nya behöfliga platserna inrättades som vice-bibliotekarie-beställning.

Flera skäl kunde anföras. Ett af dem ville bibliotekarien framhålla.

Vice bibliotekarien skulle träda i bibliotekariens ställe, då denne vore hindrad

att utöfva sin tjenst eller då tjensten vore ledig, och man hade naturligen

ock tänkt sig att kunna i regeln sålunda påräkna en efterträdare

åt bibliotekarien, när dennes plats blefve ledig. Men det sista vore ingalunda

alltid säkert, ty man kunde vara en god vice bibliotekarie, utan att derför

vara vuxen den numera så ansvarsfulla och fordrande chefsbefattningen.

Funnes två vice bibliotekarier, vore naturligen utsigten att bland dem ega

en duglig efterträdare större; och påtagligt vore, att det alltid måste anses

som en fördel, om den nye chefen växt upp inom den institution, som

han blefve kallad att styra.

För den andra behöfliga nya ordinarie platsen vore det, yttrar bibliotekarien

vidare, tillräckligt att inrätta en amanuenstjenst. Aflöningen för den

nye amanuensen borde dock, på grund af hvad anförts om lönernas ringhet,

sättas lika med den nuvarande förste amanuensens, eller till 2,500

kronor. Härigenom skapades en billig och välbehöflig förbättrad utsigt

till befordran för de tvä lägre ordinarie amanuenserna, som blott åtnjöte

2,000 och 1,500 kronor, till hvilka låga lönebelopp de i regeln kommit

först efter en lång extra ordinarie amanuenstjenstgöring, kanske först utan

arfvoden och i alla händelser med små arfvoden.

För anskaffande af den tredje arbetskraften syntes för närvarande ej

nödigt att inrätta en ordinarie plats, utan det vore tillräckligt, att anslaget

till arfvoden för extra ordinarie amanuenser höjdes med 1,000 kronor.

Deremot påkallade förhållandena afgjordt, att det sålunda behöfliga anslaget

till arfvoden öfverflyttades från extra stat till ordinarie stat, då det

af hvad förut anförts med all tydlighet framginge, att biblioteket för närvarande

ej kunde reda sig utan fem extra ordinarie amanuenser och naturligen,

under en alltjemt stigande utveckling, framgent än bättre behöfde

ständigt påräkna dessa arbetskrafter till fullt antal.

Förutom nya tjensteman behöfde institutionen ovilkorligen ännu en

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

vaktmästare. Två sådana hade funnits redan för fyrtio år sedan, men vaktmästarnes

arbete vore nu till den grad uppdrifvet, att de omöjligen kunde medhinna

alla de olika uppgifter, som dem ålåge, utan extra hjelp hade tidt och

ofta måst användas, för att ej nämna, att fjenstemännen, och deribland

kanske mest bibliotekarien, stundom måst öfvertaga sådana arheten, som

af vaktmästare kunnat och bort utföras. Den, som tagit kännedom om

ett stort biblioteks behof, och särskild! den, som sett förhållandena i Upsala,

kunde ej annat än erkänna behofvet af en tredje vaktmästare vid

universitetsbiblioteket. Under det biblioteket vore öppet för allmänheten

behöfde en vaktmästare ständigt vara stationerad i den stora förstugan

för att gifva de besökande anvisningar, vaka öfver kapprummet, mottaga

bud skick ni ngar och leveranser in. m. Den andre måste ständigt vara

färdig att på signal infinna sig i expeditionen för att mottaga order.

Då nu emellertid biblioteket egde en förevisningssal, som vore och måste

vara tillgänglig hela förmiddagen och som talrikt besöktes, men de besökande

derstädes ej kunde ett ögonblick lemnas utan uppsigt, på grund

af dyrbarheten af det, som vore utstäldt i förevisningssalen, vore det klart,

att, medan den ene vaktmästaren en stor del af förmiddagen måste uppehålla

sig i förevisningssalen, måste antingen vaktposten i förstugan lemnas

tom eller expeditionen stå utan den hjelp, som den ovilkorligen behöfde.

Redan ur denna synpunkt vore en tredje vaktmästare nödig. Men härtill

komme de många andra omfattande uppgifter, för hvilka vaktmästarne

måste tagas i anspråk. De skulle förfärdiga öfver 2,800 paket och korsband,

att afsändas med posten, och de hade säkerligen ej färre att öppna; vid

de ofta förekommande bokförflyttningarna borde bokbördorna af dem

transporteras; budskickningar inom och utom biblioteket förekomme dagligen

till ej ringa antal, för att ej tala om de tillfälliga talrika uppgifter,

som inom en så stor byggnad och en så förgrenad institution förekomme.

Äfven de tre vaktmästarne skulle få nästan hela sin dag upptagen af arbete

för bibliotekets räkning.

Ingenting syntes bibliotekarien bättre belysa rigtigheten af hvad han

anfört rörande bibliotekets behof af förstärkning i sina arbetskrafter än

en blick på hvad Kong! Maj:t och Riksdagen i det afseendet ansågo nödigt

för kongl. biblioteket i Stockholm, när lönereglering år 1877 egde rum

vid denna institution. Detta bibliotek hade då erhållit

en öfverbibliotekarie med ........................ 6,400 kr. (7,000 efter 5 år)

2 bibliotekarier med 4,500 hvardera.......... 9,000 »

» 5 »)

» 10 »)

Transport 15,400 kr.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport 15,400 kr.

4 amanuenser med 3,000 hvar ..................

12,000 »

1 (3,500

j (4,000

efter 5

» 10

år)

» )

1 förste vaktmästare............................

1,100 »

4 andre med 800 hvar ................................

till arfvoden för extra ordinarie amanu-

3,200 »

(900

» 5

O

enser m. m...............................................

6,000 »

Summa 37,700 kr.

I jemförelse härmed stälde sig den stat, som skulle inrättas för Upsala

universitets bibliotek, om förslaget till dess stärkande vunne bifall,

på följande sätt:

bibliotekarien ............................................ 6,000 kr.

2 vice bibliotekarier med 4,000 kronor hvar 8,000 »

2 förste amanuenser med 2,500 kronor hvar 5,000 »

1 andre amanuens ...................................... 2,000 »

1 tredje amanuens ...................................... 1,500

3 vaktmästare med 600 kronor hvar....... 1,800

till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

1,500

(7 00 efter

(800 »

år)

10 »)

Summa 27,800 kr.

För Upsala universitets bibliotekspersonal begärdes således 1898 blott

tre fjerde delar af hvad som tjugu år tidigare ansetts vara för kongl.

biblioteket behöfligt, och dock hade redan den tiden universitetsbiblioteket

ingalunda varit mindre än kongl. biblioteket; och de båda biblioteken

hade haft ett lika stort arbete att uträtta och lika vigtiga uppgifter att

fylla. Huru starkt universitetsbiblioteket sedan dess utvecklat sig, hade

bibliotekarien sökt visa. Så mycket mera borde det vara berättigadt att

se sina arbetskrafter förstärkta till den vidd, som kongl. biblioteket ansetts

redan långt tillförene behöfva. Och i sjelfva verket vore universitetsbibliotekets

boksamling fortfarande ingalunda mindre än kongl. bibliotekets,

snarare större, under det universitetsbibliotekets handskriftsamling vore

ojemförligt större samt dessutom mångsidigare och derför mera svårskött.

Sistnämnda biblioteks användning vore ej heller mindre än kongl. bibliotekets,

hvarjemte dess till allra största delen vetenskapligt bildade och

fordrande publik förorsakade ett vida större besvär. Dess bytesförbindelser

vore af en storlek och en art, till hvilken kongl. biblioteket saknade

motstycke. Och ändock skulle universitetsbiblioteket, äfven om nu föreliggande

framställning om förstärkning i dess arbetskrafter ledde till ömkligt

resultat, icke kunna tillförsäkra sina arbetare samma vilkor, som i

hufvudstaden erbjödes dem, hvilket måste försvåra bemödandet att rekry
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1\:o 9.

29

tera dess personal. När så vore och när man betänkte, att här vore fråga

om den största och förnämsta institutionen vid rikets första universitet,

att dess framgångsrika arbete djupt ingrepe på alla områden af universitetets

lif och att det vore ett af verldens förnämsta universitetsbibliotek

med en handskriftsamling af sällsynt storlek och dyrbarhet, syntes billigheten

fordra, att dess ingalunda öfverdrifna, snarare så lågt som möjligt

stälda anspråk på nödig förstärkning i arbetskrafter tillgodosåges af statsmagterna.

Beträffande akademibibliotekariens sålunda gjorda framställning hade det

större akademiska konsistoriet i en till kanslersembetet för universitetet i

i Upsala aflåten skrifvelse yttrat, att hvad anginge bibliotekariens förslag om

inrättande af en ny vice-bibliotekarie-befattning ville konsistoriet, som till

alla delar biträdde bibliotekariens till stöd för anslagets behöflighet anförda

skäl, dock erinra, att det syntes konsistoriet både billigt och rättvist, det

innehafvare af de magtpåliggande vice-bibliotekarie-tjensterna komme i åtnjutande

af löneförmåner, motsvarande de för extra ordinarie professorer

bestämda; och ansåge sig konsistoriet böra i sådant afseende påpeka, att

en vice bibliotekarie med afseende å löneförmånerna borde till bibliotekarien

befinna sig i eu ställning liknande den, hvari extra ordinarie professorerna

befunne sig till de ordinarie professorerna, att vice bibliotekarien före 1876

års lönereglering varit i löneväg likstäld med de forne adjunkterna, men

att, då desse ersattes med extra ordinarie professorer och desse erhöllo

lönetillägg, denna förmån ej kommit att utsträckas till vice bibliotekarien,

samt vidare att dennes vederlikar vid kongl. biblioteket i Stockholm åtnjöte

två ålderstillägg.

Konsistoriet ville derför, med biträdande af bibliotekariens framställning

i öfrig!, hemställa om utverkande af att såväl den nuvarande vice bibliotekarien

som den föreslagne nye vice bibliotekarien till sina löner af 4,000

kronor — hvilket belopp således vore 500 kronor mindre än den lön,

hvarmed extra ordinarie professorerna enligt senaste löneregleringen hugnats

— erhölle två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, att utgå det första efter

fem och det andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, samt med rätt

för den nuvarande vice bibliotekarien att i fråga om ålderstillägg räkna

sig till godo den tjenstgöringstid, som infallit före de nu ifrågasatta

bestämmelsernas trädande i tillämpning.

Hvad vidare anginge bibliotekariens öfriga framställningar, nemligen

om inrättande af en ny amanuensplats, om böjning af anslaget till extra

ordinarie amanuensers aflöning och samma anslags öfverflyttande från extra

till ordinäre stat samt om inrättande af en tredje vaktmästaretjenst, hvilka

framställningar konsistoriet funne särdeles beaktansvärda, ansåge sig kon
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sistoriet endast behöfva hänvisa till och åberopa bibliotekariens i ärendet

aflåtna skrifvelse.

Med det tillägg, som betingats af kanslersembetets anslutning till

konsistoriets begäran om ålderstillägg åt de båda vice bibliotekarierna, hade

kanslersembetet i sin förutnämnda skrifvelse den 8 oktober 1898 till Kongl.

Maj:ts pröfning framburit de af bibliotekarien gjorda yrkandena om anslag till

förmån för biblioteksinstitutionen; och hade kanslersembetet dervid, under

åberopande att skälen för de begärda anslagens behöflighet vore öfvertygande,

uttalat önskvärdheten att dessa anslag måtte beviljas.

Departementschefen har vidare för egen del yttrat.

Af den utredning, som af universitetsbibliotekarien lemnats, funne

departementschefen otvetydigt framgå, att biblioteket nått en utveckling,

som de nuvarande arbetskrafterna ej förmådde att vidmagthålla och bringa

vidare, samt att de ifrågasatta förstärkningarna vore af största behof påkallade.

Departementschefen ansåge följaktligen, att en ny vice-bibliotekarietjenst

och en ny ordinarie amanuenstjenst borde inrättas. Beträffande

aflöningarna till dessa tjensters innehafvare ansåge departementschefen dessa

böra, på sätt det akademiska konsistoriet och kanslersembetet hemstält,

bestämmas för vice bibliotekarien till 4,000 kronor, jemte två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, samt för amanuensen till 2,500 kronor.

Jemväl anslaget till extra ordinarie amanuenser vid biblioteket ansåge

departementschefen böra höjas från 2,500 kronor till 3,500 kronor; men

departementschefen funne detta anslag emellertid böra uppföras å extra

stat, såsom hittills varit fallet. Vidare syntes departementschefen behofvet

af en tredje fast anstäld vaktmästare vid biblioteket vara ådagalagdt; och

borde denne, såsom föreslagits, åtnjuta samma förmåner som de båda nuvarande

vaktbetjente vid institutionen. Slutligen ville departementschefen

ock framhålla billigheten och rättvisan af att jemväl den nuvarande vice

bibliotekarien måtte, på sätt konsistoriet hemstält, åtnjuta rätt till ålderstillägg.

Anhållande att vid redogörelsen för hufvudtitelns extra ordinarie

anslagsbehof få återkomma till frågan om anslag till arfvoden åt extra

ordinarie amanuenser vid biblioteket, tillstyrkte slutligen departementschefen,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ej mindre att bevilja

dels till aflöning åt en vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Upsala

ett årligt anslag af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500 kronor

tjenstgöringspenningar, dels till aflöning åt en ny ordinarie amanuens vid

nämnda bibliotek ett årligt anslag af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor

lön och 500 kronor tjenstgöringspenningar, dels slutligen till aflöning åt

ytterligare en vaktmästare vid biblioteket ett anslag af 600 kronor årligen,

än äfven att medgifva, att lönen åt vice bibliotekarierna vid universitets
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31

biblioteket i Upsala måtte kunna höjas efter 5 års tjenstgöring med 500

kronor och efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500 kronor, att innehafvaren

af den nya vaktmästaresysslan finge åtnjuta två ålderstillägg,

hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, att

den nuvarande vice bibliotekarien finge i fråga om åtnjutande af ålderstillägg

tillgodoräkna sig den tid, han efter sin utnämning till vice

bibliotekarie tjenstgjort vid biblioteket, samt att berörda ålderstillägg åt

vice bibliotekarierna och vaktmästaren finge utgå af det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Utskottet har på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit sig böra

tillstyrka inrättandet vid Upsala universitetsbibliotek af en ny vice bibliotekarietjenst

och har ej haft något att erinra mot att denne tjenstemans begynnelseaflöning

bestämmes till samma belopp, 4,000 kronor, hvarmed

den nuvarande vice bibliotekarien är aflönad. Hvad åter angår förslaget

om beviljande åt såväl den nye som den hittillsvarande vice bibliotekarien

af två ålderstillägg, har utskottet icke ansett sig böra i vidare mån tillstyrka

detsamma, än att utskottet vill förorda, att lönen åt vice bibliokarierna

må kunna efter fem års tjenstgöring höjas med 500 kronor samt

att den nuvarande vice bibliotekarien må berättigas att i fråga om åtnjutande

af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han efter sin utnämning

till till vice bibliotekarie tjenstgjort vid biblioteket.

Derest, på sätt nu föreslagits, en ny vice-bibliotekarietjenst inrättas,

och sålunda bibliotekets ordinarie tjenstemannapersonal kommer att utgöras

af bibliotekarien, två vice bibliotekarier och tre amanuenser, anser

emellertid utskottet bibliotekets behof af ökning i nämnda personal vara

skäligen tillgodosedt; och kan utskottet sålunda icke tillstyrka bifall till

framställningen om en ny ordinarie amanuensbefattning.

Emot förslaget om inrättande vid biblioteket af en ny vaktmästarebefattning

har utskottet icke haft något att erinra.

Utskottet hemställer alltså:

l:o) att Riksdagen må till aflöning åt en vice

bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Upsala bevilja

ett årligt anslag af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor

lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar;

2:o) att Riksdagen må medgifva, att lönen åt vice

bibliotekarierna vid universitetsbiblioteket i Upsala må

kunna efter fem års tjenstgöring höjas med 500 kronor,

äfvensom att den nuvarande vice bibliotekarien må i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig

den tid han efter sin utnämning till vice bibliotekarie

tjenstgjort vid biblioteket;

3:o) att Kongl. Maj:ts förslag om beviljande af

anslag till aflöning, åt en ny ordinarie amanuens vid

nämnda bibliotek icke må af Riksdagen bifallas;

4:o) att Riksdagen må till aflöning åt ytterligare

en vaktmästare vid biblioteket bevilja ett anslag af 600

kronor årligen, äfvensom att innehafvaren af den nya

vaktmästaresysslan må berättigas åtnjuta två ålderstillägg,

hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl

vitsordad tjenstgöring; samt

5:o) att Riksdagen må medgifva, att berörda ålderstillägg

åt vice bibliotekarierna och vaktmästaren må

utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslag: ålderstillägg.

Ang höj- '' 5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till förhöjning af den

lönen fö?hon-tm konservatorn vid botaniska museet vid universitetet i Upsala utgående

servaiorn rid aflöning från dess nuvarande belopp 750 kronor till 1,800 kronor måtte

r7tXbevi>ias ett ärligt anslag af 1,050 kronor.

[5.] Departementschefen har till statsrådsprokollet i ärendet anfört följande.

Större akademiska konsistoriet i Upsala hade i enlighet med filosofiska

fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektions derom gjorda

framställning anhållit, att till höjande af konservatorns vid botaniska

museet i Upsala lön till 1,800 kronor måtte å ordinarie stat anvisas

erforderligt anslag.

Sektionen hade till stöd för denna sin framställning anfört hufvudsakligen

följande.

Vid 1858 års riksdag hade beviljats ett anslag af 750 kronor för inrättande

af en konservatorsplats vid botaniska museet. Samtidigt härmed

hade ock till en konservatorsplats vid det zoologiska museet anslagits en

årslön af 1,500 kronor. Denna olikhet i aflöning åt dessa begge, samtidigt

inrättade och lika benämnda befattningar hade då ansetts vara fullt motiverad

deraf, att det botaniska museet den tiden varit af ganska ringa omfång,

hvadan konservatorsplatsen vid detsamma antagits lämpligen kunna förenas

med en skoladjunktur eller annan syssla utom eller vid universitetet.

Under de 40 år, som sedan dess förflutit, hade emellertid zoologie konservatorns

lön, på grund af ökade göromål, blifvit förhöjd först med 200

kronor (1872) och sedan med 500 kronor (1876), hvadan hans lön numera

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

33

utgjorde 2,200 kronor, under det att konservatorns vid botaniska museet

lön hela tiden förblifvit oförändrad.

Hvad som deremot i högst väsentlig grad ökats vore det arbete och

den tidsuppoffring, som numera kräfdes åt denne tjensteman. Detta kunde

af eu hvar inses, om man blott besinnade den högst betydliga tillökningen

af samlingarna; dessa vore nemligen nu många gånger större än de varit

i slutet af 1850-talet,. Förr inrymda i en enda sal, upptoge de nu den

allra största delen af lokalerna i alla tre våningarna af institutionsbyggnadens

ena flygel och dessutom den stora s. k. Linnésalen. Följden häraf

hade blifvit den, att vården och tillsynen öfver dessa samlingar numera

kräfde en persons nästan g^lelade tid och omtanke, och detta ej blott under

läseterminerna, utan ock under ferierna. Äfven om sommaren, då andra

universitetets lärare och tjensteman plägade åtnjuta mer eller mindre fullständig

ledighet, vore han strängt upptagen af arbete med de ständigt

växande samlingarnas ordnande.

Under de senast gångna 40 åren hade lönerna för alla andra — eller

åtminstone de allra flesta — lärare, tjensteman och betjente vid universitetet

blifvit förhöjda, men icke för konservatorn vid botaniska museet. Denne

tjensteman, af hvilken måste fordras ej blott strängt arbete, noggrannhet

och påpasslighet, utan äfven akademisk bildning och specielt goda botaniska

kunskaper, vore vida sämre aflönad än flere bland universitetets

vaktmästare. Att så ej längre kunde eller borde få fortfara, kunde näppeligen

af någon bestridas.

Det vore uppenbart, att hans lön borde höjas. Ej obilligt syntes det vara,

att konservatorn vid botaniska museet med hänsyn till den kontanta aflöningen

gjordes likstäld med zoologie konservatorn och akademie trädgårdsmästaren,

hvilka båda hade 2,200 kronor i lön; den senare åtnjöte dessutom förmånen

af fri'' bostad, som ej tillkomme någondera af konservatorerna.

Sektionen begärde emellertid endast 1,800 kronor. Förökningen kunde det

oaktadt betecknas såsom ganska stor, men att den måste föreslås så stor,

berodde derpå, att konservatorn hittills, af oegennyttigt intresse för institutionens

bästa och med hänsyn dertill, att medel till afhjelpande af andra

brister i botaniska museets utrustning och anordning ansetts böra förut

erhållas, utan att klaga oförtröttadt arbetat för en ersättning, som för en

hvar, som egde äfven endast obetydlig kännedom om förhållandena, måste

synas vara oskäligt ringa.

Att det föreslagna beloppet icke kunde anses vara för högt tilltaget

visade sig ock, såväl om man besinnade, att vid botaniska museet konservatorn

vore den ende tjensteman nen, som om man toge hänsyn till för
Bih.

till lliksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. it Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hållandena vid andra liknande institutioner. Såsom exempel härpå kunde

följande anföras.

I Lund, hvars botaniska museum vore betydligt mindre än det i

Upsala, uppbure konservatorn en lön af 750 kronor, men som han tillika

tjenstgjorde som amanuens och derför erhölle 500 kronor, så uppginge

hela hans arfvode till 1,250 kronor. Vid riksmuseets botaniska afdelning,

som numera icke kunde sägas vara större än museet i Upsala, och hvars

prefekt mera verksamt kunde deltaga i museiarbetet, då hans tid ej såsom

professorernas i botanik vid universiteten upptoges af föreläsningar, examina,

konsistorie- oeh fakultetsgöromål m. m., funnes anstälda två amanuenser,

hvardera med ett månatligt arfvode af 83 krgpor 33 öre. Att märka vore

dessutom, att en del af de botaniska samlingarna, arkegoniaterna, vid riksmuseet

vore förenade med de växtpalseontologiska, hvilka stode under vård

af en annan prefekt, som äfven egde er. aflönad amanuens till sin hjelp.

Köpenhamns botaniska museum vore tvifvelsutan i vissa afseenden större,

men säkerligen i andra afseenden mindre än det i Upsala. Äfven med

antagande af att det vore dubbelt så stort — hvithet säkerligen icke

vore förhållandet — blefve disproportionen, hvad lönen beträffade, högeligen

i ögonen fallande. Der funnes nemligen 1) en »museumsinspektör»

med 2,400 kronor i lön (den nuvarande åtnjöte dessutom ett personelt

tillägg af 600 kronor), 2) en »museumsassistent» med 1,200 kronor, 3)

en andre sådan med 400 kronor, samt 4) en »konservatrice» med 400

kronor.

Af dessa exempel funne sektionen det med lätthet framgå, att den

föreslagna summan icke kunde anses vara för hög.

Angående detta anslagsbehof hade kanslersembetet för universitetet

yttrat, att ifrågavarande framställning vore en bland dem, till hvilka embetet

företrädesvis förordade bifall.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, ansåge departementschefen

sig böra tillstyrka, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till förhöjning

af den till konservatorn vid botaniska museet vid universitetet i

Upsala utgående aflöning från dess nuvarande belopp 750 kronor till 1,800

kronor måtte beviljas ett årligt anslag af 1,050 kronor.

Utskottet, som finner skäligt, att konservatorns vid Upsala universitets

botaniska museum aflöning höjes, anser emellertid, att derest aflöningen

bestämmes till 1,500 kronor, den ifrågavarande tjenstemannen kan anses

vara på ett nöjaktigt sätt godtgjord för det honom åliggande arbete.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt af Riksdagen bifallas, att till förhöjning af den

till konservatorn vid botaniska museet vid universitetet

i Upsala utgående aflöning från dess nuvarande belopp

750 kronor till 1,500 kronor må beviljas ett årligt

anslag af 750 kronor.

6:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 3) har herr A. V. Än9- anstäiLjungman

föreslagit, det Riksdagen måtte dels uppföra ett anslag af 12,000ye“”or«H nattkronor

å ordinarie stat för anställandet af en ordinarie professor i stats- vetenskap vid

vetenskap vid hvartdera universitetet, dels i skrifvelse till Kongl. Maj: t

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda . behofvet af ökade lärare- silet m■ mkrafter

i statsvetenskaperna vid universiteten och derefter till Riksdagen

inkomma med de förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Motionären erinrar, hurusom i en af honom vid 1889 års riksdag

väckt motion om inrättande af en professur i statskunskap vid Lunds

universitet yttrats, bland annat, följande, som motionären ansett böra för

belysande af den nu förevarande frågan å nyo anföras, nemligen:

»Såsom föremål för undervisningen inom den filosofiska fakulteten

vid våra universitet kan man, då man bortser från de i inskränktare mening

filosofiska läroämnena, särskilja tre stora hufvudgrupper af vetenskaper,

nemligen den matematiskt-naturvetenskapliga, den statsvetenskapliga

och den språkvetenskapliga. Af dessa tre vetenskapsgrupper hafva

den första och den sista blifvit jemförelsevis väl försedda med lärarekrafter

vid våra universitet, under det att deremot den mellersta blifvit tillbakasatt

och i så hög grad försummad, att det medfört en betänklig brist i

den nationella bildningen, som till följd af förbiseendet af en så vigtig

grupp af vetenskaper icke erhållit den harmoniska utveckling, som vederbort.

Detta förhållande har ock menligt inverkat icke blott på den nationella

litteraturen och särskildt på tidningspressen, utan äfven på statslifvet

och näringarna, då det medfört en betänklig brist inom landet på personer

med tillräcklig statsvetenskaplig bildning och en nog allmän missuppfattning

eller ringaktning af de för landets näringslif vigtiga ekonomiska

spörsmålen.

Ser man nemligen efter, hur de nämnda tre vetenskapsgrupperna

blifvit sedan århundradets början tillgodosedda med lärarekrafter vid våra

universitet, skall man finna, att antalet aflönta lärareplatser ökats vid Upsala

universitet för den matematiskt-naturvetenskapliga gruppen från 4 till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13, för den statsvetenskapliga gruppen från 2 till 3 och för den språkvetenskapliga

gruppen från 3 till 10, samt vid Lunds universitet för den

matematiskt-naturvetenskapliga gruppen från 3 till 13, för den statsvetenskapliga

gruppen från 1 till 2 och för den språkvetenskapliga gruppen

från 2 till 8. Betydelsen af denna ojemna fördelning af de nya lärareplatserna

på de nämnda tre hufvudgrupperna af vetenskaper framträder

dessutom än mer, om man ihågkommer, hur den matematiskt-naturvetenskapliga

vetenskapsgruppen blifvit tillgodosedd äfven genom tekniska högskolan

samt naturhistoriska riksmuseum, meteorologiska centralanstalten,

geologiska undersökningen m. fl. naturvetenskapliga institutioner, och att

de språkvetenskapliga studierna måst tilldelas ett ökadt antal lärareplatser

vid de allmänna läroverken.»

Sedan detta skrifvits, hade visserligen, såsom motionären vidare erinrat,

inrättats en extraordinarie professur i geografi och historia vid Lunds

universitet; men i öfrigt hade statsvetenskaperna ej blifvit mer tillgodosedda

än tillförene, så att antalet fast aflönta lärare inom universitetens

filosofiska fakulteter nu, enligt senast utgifna statskalender, utgjorde vid

Upsala universitet för den rent filosofiska vetenskapsgruppen 2 ordinarie

professorer, för den matematiskt-naturvetenskapliga gruppen 16, deraf 8

ordinarie och 6 extraordinarie professorer samt 1 observator och 1 laborator,

för den statsvetenskapliga gruppen 3, deraf 2 ordinarie professorer

och 1 extraordinarie professor, samt för den estetiskt-språkvetenskapliga

gruppen 15, deraf 6 ordinarie och 6 extraordinarie professorer samt 3

lektorer, och vid Lunds universitet för den rent filosofiska gruppen 2

ordinarie professorer, för den matematiskt-naturvetenskapliga gruppen 13,

deraf 6 ordinarie och 4 extraordinarie professorer samt 1 adjunkt, 1 observator

och 1 laborator, för den statsvetenskapliga gruppen 3, deraf 1

ordinarie och 2 extraordinarie professorer, samt för den estetiskt-språkvetenskapliga

gruppen 12, deraf 6 ordinarie och 3 extraordinarie professorer

samt 3 lektorer. Detta förhållandes innebörd framträdde än mer,

om man toge hänsyn till att af de två nya vetenskapliga högskolor, som

inrättats af enskilde, den i Stockholm egnats åt den matematiskt-naturvetenskapliga

och den i Göteborg åt den estetiskt-språkvetenskapliga

gruppen.

Medvetandet om, att eu ändring till förmån för statsvetenskaperna

nu sent omsider borde inträda, syntes ock hafva vunnit insteg hos allt flere.

Uraktlåtenheten i vårt land att, såsom i utlandet skett, tillräckligt främja

statsvetenskaperna från det allmännas sida hade nemligen, enligt hvad motionären

yttrat, fört med sig allt betänkligare följder för det offentliga lifvet

under särskildt de tre senaste årtiondena och kunde i främsta rummet

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

37

anses utgöra orsaken till uteblifvandet af de väl behöfliga reformer, pa

det politiska området, som man väntat sig som en följd af den nya riksdagsordningens

antagande, och till det mer och mer insedda faktum, att

den politiska nivån inom Riksdagens båda kamrar under nämnda tid befunnit

sig uti ett oafbrutet sjunkande. Riksdagen kunde ej heller såsom

tillförene under den så kallade ståndstiden verka äfven såsom ett slags

politisk bildningsanstalt, utan måste fyllandet af den uppgiften nu i högre

grad än fordom tillkomma universiteten och den från dem rekryterade

tidningspressen, om icke det allmänna bästa skulle blifva tillbakasatt.

Sverige borde fördenskull icke längre stå efter utlandets kulturstater i afseende

på den statsvetenskapliga bildningens främjande..

Med anledning af den stora och för öfrigt ständigt tilltagande utveckling,

statsvetenskaperna i vår tid erhållit, ansåge motionären hvardera

universitetets filosofiska fakultet helt visst vara i behof af att redan nu

undfå följande nya professioner för undervisningen i samma vetenskaper,

nemligen en i nationalekonomi och socialvetenskap, en i folkrätt och jemförande

statsförfattningsrätt, en i jemförande statsförvaltningsrätt och i

statsförvaltningspolitik samt en i politisk geografi och statistik; men då

så många ordinarie lärareplatser knappast kunde, väntas, beviljade på en

gång och i alla händelser icke på grund af enskild motion, hade motionären

nödgats inskränka sig till att göra den hemställan, som här ofvan

blifvit angifven.

Utskottet, som ingalunda underskattar vigten deraf, att de. ämnen,

som i motionen beröras, varda underkastade vetenskaplig behandling, och

att de studerande vid universiteten sättas i tillfälle att erhålla nödig ledning

för sina studier äfven inom dessa kunskapsgrenar, har emellertid

trött sig finna, att de af motionären framhållna önskemålen icke lemnats

opåaktade vid genomförandet af den nu bestående, organisationen af. universiteten,

om än det sätt, hvarpå man sökt tillgodose dem, varit ett

annat än det af motionären förordade; och utskottet har icke genom hvad

i motionen anförts funnit sig öfvertygadt om ändamålsenligheten deraf,

att den ifrågavarande ämnesgruppen blifver enligt i motionen antydd, plan

inordnad bland öfriga inom de filosofiska fakulteterna vid universiteten

företrädda läroämnen, hvilket skulle medföra en väsentlig omgestaltning

af universitetens nuvarande organisation. Då utskottet vidare icke

finner det vara af motionären utredt, hvilken ställning de föreslagna

nya professurerna lämpligast skulle erhålla i förhållande till de

professurer i närbeslägtade ämnen, som redan finnas vid universiteten,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

har utskottet icke ansett sig kunna förorda bifall till hvad i motionen

föreslagits.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Ljungmans förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

''mista k''tiii ”:0i Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till förbättrande af

"vikariat!- arf vodena åt vikarierande akademiska lärare, utöfver de nu i utgiftsstaterna

arfvoden vid: för universiteten i Upsala och Lund den 13 november 1885 upptagna, för

''‘"uptåiToch ändamålet tillgängliga anslag å 1,500 kronor för universitetet i Upsala

Lund. och 1,000 kronor för universitetet i Lund, måtte beviljas särskilda årliga

[6.] anslag af 3,500 kronor för universitetet i Upsala och 4,000 kronor för

universitetet i Lund, dessa båda anslag att användas enligt de bestämmelser,

som af Kongl. Magt Lomme att meddelas.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet anmält,

hurusom docenter vid universiteten i Upsala och Lund uti särskilda

ansökningar hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder

för att följande af sökandena uttalade önskningsmål måtte varda uppfylda,

nemligen:

bo) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller ordinarie eller extra

ordinarie professorsembete, hvarmed examensskyldighet är förenad, måtte

utgöra 3,000 kronor för läsår;

2:o) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller annan ordinarie

lärarebefattning, än i föregående moment är nämnd, måtte utgöra 2,500

kronor för läsår;

samt 3:o) att vikariatsarfvoden och docentstipendier måtte utbetalas

med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af det akademiska läsårets

åtta månader.

Docenterna vid universitetet i Lund hade dessutom anhållit om föreskrifter,

afseende

4:o) att vikariatsarfvoden a måtte utgå af de till universitetet anslagna

tillgängliga lönemedlen, om det embete som upprätthålles är ledigt, samt

i andra fall utgöras af dels tjenstgöringspenningarne, derest embetets innehafvare

är pligtig att afstå dessa, dels ock erforderligt fyllnad sbelopp af

besparade löningsmedel, hvarvid dock docentstipendium, som vikarien

möjligen innehar, borde inberäknas i hans arfvode; samt

5:o) att docentstipendium, som möjligen innehafves af vikarie för

ledigt lärareembete, må, under den tid vikariatet varar, tilldelas annan

docent.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

39

I sistnämnda afseende innehölle Upsala-docenternas framställning det

uttalande, att docentstipendium, som innehades af den, åt hvilken förordnande

att uppehålla lärarebefattningar af ifrågavarande slag anförtrotts,

städse måtte af honom under vikariatet bibehållas, och beloppet inräknas i

det arfvode, som enligt förutnämnda grunder skulle tillkomma vikarien.

I öfrigt hade Upsala-docenterna icke yttrat sig i fråga om medel till

åvägabringande af de föreslagna vikariearfvodena.

Hvad i de båda ansökningarna anförts till stöd för de af sökandena

väckta förslagen vore i väsentliga delar öfverensstämmande; och vore det

hufvudsakligaste af hvad sökandena i berörda hänseenden åberopat följande.

Sökandena hade utgått från den förutsättning, att docentinstitutionen

utgjorde en nödvändig beståndsdel i universitetens nuvarande organisation.

Såsom docenter anstäldes efter vederbörliga specimina de, hvilka ansetts

lämpliga att under fortsatt akademiskt arbete egna sig åt vetenskapen.

Vid den akademiska undervisningen toges de i anspråk dels såsom biträdande

lärare i vidsträckt mån, dels såsom vikarier. I regel vore det ock

från docenternas led, som de ordinarie lärarne rekryterades.

Emellertid framträdde just såsom en i ögonen fallande brist uti universitetens

organisation, att det icke vore tillräckligt sörjdt för denna

lärarecorps. Val vore till universiteten anslagna åtskilliga docentstipendier,

men deras antal vore jemförelsevis ringa i förhållande till docenternas antal.

I öfrigt vore docenterna hänvisade till att genom enskild undervisning

eller på annat sätt söka skaffa sig nödtorftig bergning under förhållanden,

som ofta än mer försvårades genom under studietiden ådragna skulder.

Icke heller stode numera såsom förr så många andra banor öppna för den

unge docenten, t. ex. vid läroverk och i kyrkans tjenst, enär i våra dagar

på hvarje bana kräfdes särskild fackmessig utbildning, som endast vunnes

genom fortsatt öfning och arbete just på den ifrågavarande banan. Och hvad

beträffade utsigten till befordran inom universitetet, vore denna naturligen

alltid oviss och kunde säkerligen icke tagas i betraktande såsom någon

ensamt för sig tillräcklig bevekelsegrund för en person att söka anställning

såsom docent, allra helst då tiden för möjlig befordran icke tillnärmelsevis

kunde beräknas. Härtill vore lärostolarna i hvarje ämne för få

och vakanstillfällena för ovissa.

Detta allt oaktadt vågade sökandena icke hoppas, att den från såväl

docenternas som universitetens sida högst önskvärda förändringen till det

bättre i docentcorpsens allmänna ställning omedelbart skulle kunna genomföras,

enär eu sådan förändring skulle medföra omorganisation af hela det

akademiska befordrings- och undervisningsväsendet. Emellertid ville sökandena

särskild! framhålla en punkt, deri lätteligen förbättring syntes kunna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

genomföras, nemligen frågan om skälig ersättning åt de docenter, hvilka

förordnades att som vikarier uppehålla ordinarie lärarebefattningar vid

universiteten.

De ordinarie lärarne blefve mången gång längre eller kortare tider

tagna i anspråk för andra värf i rikets tjenst. Så väl i dylika fall som

ock när sjukdom eller annan orsak föranledde ordinarie lärares tjenstledighet,

men framför allt då vakans i ett embete inträdde, gjordes städse behof

af en yngre corps af vetenskapligt bildade lärare, hvilka kunde träda

in såsom vikarier. För att kunna vid hvarje tillfälle finna lämplig vikarie,

syntes universiteten behöfva åtminstone lika många docenter som de ordinarie

lärareembetenas antal. Skulle docenterna alltid vara beredda att

emottaga vikariat, kunde de i regel ej egna sig åt andra mera inkomstbringande

sysselsättningar. De behöfde ock i våra dagar vida mera än

förut ostördt egna sig åt vetenskapen för att kunna följa med forskningens

hastiga framsteg.

Under närvarande förhållanden vore dock den ersättning, vikarier vid

universiteten finge uppbära, högst ojemn och sällan tillräcklig. Vikarien

finge väl i regel sig tillerkända de till befattningen hörande tjenstgöringspenningarne,

men redan härutinnan hade saknaden af fasta bestämmelser

medfört olikhet. Då med högst få undantag examinationsskyldighet numera

vore förenad äfven med de extra ordinarie professurerna, och dermed

förbunden föreläsningsskyldighet vore lika med den vid ordinarie

professur, så förelåge med afseende på vikariens åligganden alls ingen

olikhet, vare sig professuren vore af ena eller andra slaget, enär ju den förnämsta

skilnaden mellan dessa embeten bestode i konsistoriegöroinålen,

hvilka ej sköttes af vikarien. Icke heller kunde man uppställa någon åtskilnad

emellan graderna af den vetenskapliga skicklighet, som ansåges

erforderlig för erhållande och skötande af vikariat för professur af ena eller

andra slaget. Likväl utfölle ersättningen för arbetet olika. Af de ordinarie

professorernas lön räknades nemligen enligt faststäld stat 1,500 kronor

såsom tjenstgöringspenningar, medan dessa till de extra ordinarie professorerna

utginge med 1,000 kronor. De senares vikarier erhölle således allenast

två tredjedelar i förhållande till hvad vikarien för en ordinarie

professor åtnjöte, ehuru arbetet vore lika.

Emellertid rådde ännu flera missförhållanden i fråga om vikariearfvodena.

De akademiska lärarnes tjenstgöringspenningar utginge efter

kalenderår och fördelades på dess tolf månader. Detta hade naturligen

ingen betydelse för den ordinarie tjensteinnehafvaren, som uppbure inkomsten

för hela året, men väl för vikarierna, hvilkas tjenstgöring vore

begränsad till läseterminernas åtta månader, medan tjenstgöringspenningarna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

beräknades efter kalenderår. Annorlunda vore förhållandet vid de allmänna

läroverken, der för vikarier oeh extra lärare arfvodet beräknades efter läsår.

I följd af förenämnda form för vikariatsersättningens utgående vid universiteten

inträffade att, när vikariernas förordnanden icke sträckte sig öfver

ferierna utan blott gälde för lästermin eller del deraf, reducerades deras

aflöning så, att den, beräknad för ett läsår, komme att utgöra, i stället

för, såsom rättvigt syntes vara, 1,500 kronor, 1,000 kronor vid ordinarie

professur och, i stället för 1,000 kronor, 666 kronor 67 öre vid extra

ordinarie professur.

Nu vore visserligen sant, att en vikarie möjligen kunde samtidigt uppbära

docentstipendium. Om detta inberäknades i arfvodet, kunde detsamma

stiga till högre belopp än nyss sagts, i lyckligaste fall ända till 3,000

kronor, om nemligen docentstipendium å 1,500 kronor uppbures samtidigt

med högsta belopp af tjenstgöringspenningar. Sådant vore likväl att betrakta

såsom ett jemförelsevis sällsynt undantagsfall. Docent stipendierna

bortgåfves nemligen för längre tid och efter helt andra grunder än hänsyn till

behofvet af vikarier. Det berodde af en ren tillfällighet, om docentstipendier

förenades med vikarieförordnande, och mycket ofta utgjordes vikarierna

af yngre docenter, hvilka ännu icke kommit i åtnjutande af stipendier.

Det kunde dock äfven inträffa, att docenter, hvilka längre tid varit knutna

vid universitetet samt åt detta offrat sina arbetskrafter och kanske i sammanlagdt

flera år uppehållit professorstjenst, komme att, sedan de måst frångå

docentstipendiet, erhålla mindre ersättning för vikariat än yngre docenter

och mindre än hvad de sjelfva förut erhållit,

Då nu universitetslärares vikarier blott sällan finge åtnjuta en skälig

och tillräcklig ersättning för sitt arbete, måste de för sin nödtorftiga bergning

dela sina arbetskrafter för att genom annan sysselsättning, medelst

privatlektioner eller på annat sätt, förskaffa sig de nödiga existensmedlen.

Att detta icke kunde vara till fromma för deras tjenstgöring vid universitetet

vore tydligt, då fullgörandet af en professorstjenst i våra dagar

väl borde taga en mans hela kraft i anspråk. Splittringen af krafterna

på många olika sysselsättningar skulle naturligen också i förtid vålla

krafternas förbrukning, hvilket åter blefve till men för den vetenskapliga

odlingen i landet, då de, som skulle blifva dennas främste bärare, hindrades

att ostördt egna sig åt sitt kall.

Härtill komme ock att vikarierna i universitetets tjenst icke i vunna

tjenstgöringsmeriter hade den ersättning för sitt arbete, som inom andra

embetsverk räknades vikarierna till godo, enär vid universitetet icke ens

en mångårig oklanderlig tjenstgöring i dess mest maktpåliggande värf,

nemligen upprätthållande af professorsembete med föreläsnings- och examens
Bih.

till Riked. Prot. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 9 Höft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skyldighet, i första rummet utgjorde befordringsgrund. Paragraferna 66

och 77 af universitetens statuter tillmätte nemligen icke åt tjensteålder

någon betydelse som befordringsgrund, utom då graden af ådagalagd vetenskaplig

skicklighet vore lika.

Sökandena hade ock anstalt vissa jemförelser beträffande vikariernas

ställning i andra grenar af undervisningsväsendet, särskilt de allmänna läroverken.

Vid dessa åtnjöte såsom bekant en kompetent extra lärare eller

adjunkts vikarie 1,800 kronor, én kompetent lektorsvikarie 2,000 kronor.

Under särskilda omständigheter plägade dessa ersättningar höjas till i förra

fallet 2,000 kronor, i senare fallet 2,500 kronor, och staten bidroge till aflönande

af vikarie för lärare, som vore tjenstledig i följd af sjukdom. Med

särskild hänsyn till den vida längre, sträfsammare och kostbarare utbildning,

som kräfdes af docenten, innan han kunde såsom sådan dokumentera sig,

funne sökandena, att skälig ersättning för det af docenten såsom vikarie för

professor eller annan akademisk lärare kräfda arbetet borde sättas något högre

än extra ordinarie lärares vid allmänna läroverk, helst universitetsvikarien

ofta blott en kortare tid kunde påräkna detta arfvode, medan nyssnämnda

extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken åtnjöte sitt

arfvode i regel för helt läsår och merendels kunde påräkna att få behålla

detsamma år efter år, till dess de blefve befordrade. Då tillika billigheten

kräfde, att universitetsvikariens arfvode utginge med lika belopp för

den, som uppehölle ordinarie och extra ordinarie professur, med hvilken

examination vore förenad, syntes detta arfvode icke skäligen kunna i

någotdera fallet bestämmas lägre än till 3,000 kronor för läsår. Detta

motsvarade för öfrigt hvad en vikarie redan nu kunde få uppbära, om

lyckliga omständigheter så fogade. För extra ordinarie professur, med

hvilken examensskyldighet icke vore förenad, äfvensom annan ordinarie

lärarebefattning, såsom observatörs- och laboratorstjenst, borde vikariearfvode

utgå med 2,500 kronor för läsår.

Beträffande sökandenas önskan, att vikariatsarfvodena, och, med hänsyn

till sammanhanget mellan dem och docentstipendierna, äfven dessa, måtte

utgå med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af läsårets åtta

månader, hade sökandena anmärkt, att denna ordning för utbetalningen

ej behöfde föranleda någon ändring i sättet för utbetalande af lön till

ordinarie tjensteinnehafvare efter kalenderår, såsom föreskrifvet vore.

Docenterna vid universitetet i Lund, hvilka, såsom departementschefen

omförmält, gjort särskilda framställningar rörande de medel, af hvilka

vikariatsarfvodena borde utgå, hade jemväl i sin ansökning velat ådagalägga

möjligheten att på den af dem anvisade vägen ernå önskemålet beträffande

vikariearfvodenas höjande.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

43

Den af docenter vid universitetet i Upsala gjorda ansökning innehölle

bland annat en historik, utgående från 1872 års stat för nämnda

universitet. I denna historik erinrades, att frågan om vikariatsersättningarna

egentligen först med adjunktsinstitutionens ombildning år 1877 uppstått.

Adjunkterna, hvilka varit fast anstälda universitetslärare, hade just haft till

uppgift att vid behof inträda såsom vikarier för professorerna. Då nu

adjunktsplatserna ombildades till extra ordinarie professurer, hade behofvet

af vikarier ökats, men ersättningen åt vikarierna hade deremot minskats.

Sökandena framhölle, att man redan från början insett, att vikariearfvodena

under den nya ordningen icke motsvarade det arbete, som för dem måste

presteras.

I ansökningen från Upsala erinrades ock om en under år 1883 af docenter

vid dervarande universitet gjord framställning rörande höjande af

vikariearfvodena vid universitetet samt derom att, ehuru denna framställning

icke ledt till afsedd påföljd, samtliga vederbörande erkänt, att vikariearfvodena

vore otillräckliga; och hvad de nuvarande framställningarna vidkomme,

åberopades i nämnda ansökning, att hvad som nu begärdes i sjelfva

verket ej vore annat än att vikarien skulle under den tid, han toges i

anspråk, åtnjuta ungefärligen samma ersättning, som före 1877 års universitetsreform

för samma arbete utgått åt de forna adjunkterna. Med

den utveckling, vetenskap och universitetslif på senare tider tagit, vore

vikariernas arbete åtminstone icke mindre magtpåliggande, ansträngande

och ansvarsfullt i våra dagar än för tjugu år sedan.

Öfver nu af departementschefen omförmälda två ansökningar hos

Kongl. Maj:t, vid hvilka fogats vissa bilagor till utredning rörande de i

ansökningarna framstälda yrkanden, hade, efter det anmärkningarna remitterats

till kanslern för rikets universitet, yttranden af denne infordrats och

till Kongl. Maj:t öfverlemnats från vederbörande myndigheter vid universiteten

samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Hvad universitetet i Lund beträffade, hade universitetets drätselnämnd

till en början fått yttra sig i frågan. Vid frågans behandling i nämnden hade

akademiräntmästaren lemnat en redogörelse, bland annat, för universitetets

reservfond, hvars användning ifrågasatts för tillmötesgående af de utaf docenterna

i Lund uppstälda kraf på ökade vikariearfvoden, samt bifogat en undersökning

af, huruvida universitetet i öfrigt egde några för ändamålet disponibla

medel. Denna redogörelse och undersökning hade lemnat det resultat, att,

såsom räntmästaren anmärkt, det vore för en hvar uppenbart, att universitetets

medel icke vore tillräckliga för att bereda dess docenter bättre aflöningsförmåner

vid tjenstgöring såsoin vikarier för ordinarie akademiska lärare.

Men räntmästaren, som funne den föreliggande frågan vara mycket be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hjertansvärd och . af stor vigt icke allenast för docenterna sjelfva utan

äfven för universitetet, hade uttalat den förhoppning, att för ändamålet

erforderliga medel, exempelvis 8,000 till 10,000 kronor för år, måtte i

form af förslagsanslag kunna ställas till universitetets förfogande.

Under åberopande af räntmästarens redogörelse hade drätselnämndens

öfriga ledamöter tillstyrkt, att det större konsistoriet icke måtte till bifall

förorda den af docenter i Lund gjorda ansökningen i den form, hvari den

förelåge.

De särskilda fakulteterna hade ock yttrat sig i denna angelägenhet, så

vidt universitetet i Lund och den af docenter derstädes gjorda ansökningen

angick.

Den teologiska fakulteten hade anslutit sig till drätselnämnden, men

tillika i hufvudsak instämt i akademiräntmästarens uttalande, att de af

honom afsedda medel borde ställas till universitetets förfogande för understöd

åt docenter, hvilkas vetenskapliga verksamhet eller deltagande i den

akademiska undervisningen pröfvades deraf förtjent.

Den juridiska fakultetens flertal hade tillstyrkt bifall till docenternas

af departementschefen under punkterna l:o), 2:oj och 3:o) omförmälda framställningar,

afstyrkt framställningen i punkt 5:o) och hemstält att, i stället

för bifall till framställningen i punkt 4:o), ett årligt anslag af 10,000 kronor

måtte i vederbörlig ordning begäras för bestridande af de för ändamålet

erforderliga utgifter.

Jemväl den medicinska fakultetens flertal hade tillstyrkt bifall till

framställningarna under punkterna l:o), 2:o) och 3:o), men afstyrkt i öfrigt.

Dock hade fakulteten uttalat sig för, att genom utverkande af ett tillräckligt

förslagsanslag utväg måtte beredas för att tillmötesgå sökandenas under

punkterna bo) och 2:o) frainstälda billiga och berättigade fordringar.

Den filosofiska fakulteten hade förklarat sig ej vilja tillstyrka bifall till

ansökningen i den form, hvari den förelåge, men framstält vissa förslag

till bestämmelser rörande aflöningsförhållandena för de såsom vikarier

tjenstgörande docenterna; afseende dessa bestämmelser bland annat dels

att årliga arfvodet till vikarie för ordinarie professor skulle utgöra 2,500

kronor, till extra ordinarie professors vikarie 2,000 kronor samt till vikarie

för laborator eller observator 1,500 kronor, hvilka belopp skulle fördelas

på de båda läseterminernas åtta månader, dels att hvad utöfver tjenstgöringspenningarna

erfordrades för att uppbringa vikariatsarfvodena till

omförmälda belopp skulle tillskjutas af statsmedel, för hvilket ändamål en

summa af 6,000 kronor förslagsvis beräknats vara erforderlig.

Det större akademiska konsistoriet åter hade i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 28 oktober 1897, såvidt docenternas i Lund framställningar an
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

45

gick, hemstält, att, då universitetets tillgångar icke vore tillräckliga för den

ifrågasatta förhöjningen i vikariatsarfvodena och dessa tillgångar ej heller

borde dragas ifrån de ändamål, för hvilka de vore afsedda, ansökningen

icke borde i dess föreliggande form vinna Kongl. Maj:s bifall. Konsistoriet

hade dock förmenat, att det vore önskligt, att ett särskildt anslag blefve

beviljadt; och hade konsistoriet erinrat, att detsamma redan den 11 förutgångne

september, i sammanhang med anmälan om öfriga universitetets

behof, som kräfde anslag af Riksdagen, gjort framställning om anslag,

5,000 kronor, för omförmälda ändamål. — Beträffande Upsala-docenternas

ansökning hade konsistoriet i tillämpliga delar hänfört sig till hvad konsistoriet

anfört i fråga om de af deras medsökande från Lund gjorda framställningar.

Det utdrag af konsistoriets protokoll, som vidfogats dess utlåtande,

utvisade, att vid ärendets behandling inom konsistoriet enighet rådt om

behofvet af förbättrade vilkor för docenterna, men att i öfrigt mycket

skiljaktiga åsigter yppat sig bland konsistoriets ledamöter beträffande det

sätt, hvarpå man skulle söka vinna den önskade förbättringen. Vid konsistoriets

sammanträde hade, bland annat, gjorts gällande, att man ej

finge betrakta saken så, som borde *ett erhållet docentförordnande tillförsäkra

innehafvaren, om icke full försörjning, så åtminstone ett skäligt

bidrag till fortsatt vistelse vid universitetet. Ej heller finge man utgå från,

att docentinstitutionen kommit till och vore till uteslutande för universitetets

ändamål. Det vore ej obekant, att docentförordnande väl knappast

någonsin förnekats den, som sökt sådant, såvidt nemligen icke hans skicklighet

underkänts. ’ Man hade gerna velat tillmötesgå den sökande, och denne

hade derigenom erhållit en värdefull merit, ej minst för befordran utom

universitetet.

Följden häraf hade naturligen blifvit den, att månget docentförordnande

sökts och erhållits mindre till universitetets än till den sökandes

egen förmån. Docenter, tillhörande denna kategori, kunde emellertid

knappast med fog beklaga sig öfver bristande aflöningsförmåner. Ett

docentförordnande vore i hvarje fall icke något obetingadt löfte om

inkomster och befordran inom universitetet; det vore helt enkelt venia

docendi.

Vidare hade anmärkts, att de framstälda yrkandena ej vore egnade

att tillförsäkra de docenter, hvilka såsom vetenskapsidkare eller lärare vore

universitetet till verkligt gagn och prydnad, det ekonomiska understöd,

hvaraf de vore i behof och som de kunde anses förtjena. Ett tillmötesgående

af docenternas framställning i den form och med anlitande af de

medel, som af dem föreslagits, vore för öfrigt icke tänkbart utan ett högst

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

beklagligt och oberättigadt ingrepp på andra vigtiga och behjertansvärda

universitetsintressen.

Derjemte hade inom det större konsistoriet i Lund uttalats, att ett

grundligt undanrödjande af skälen till det missnöje, som gifvit sig luft i

docenternas framställning, kräfde en ganska djupgående och omfattande

reform ej blott af docentcorpsen utan äfven af åtskilliga andra universitetsförhållanden.

Beträffande härefter universitetet i Upsala hade derstädes vederbörande

fakulteter och sektioner samt drätselnämnden och det större akademiska

konsistoriet yttrat sig i ämnet.

Den teologiska fakulteten hade uttalat önskvärdheten, att af statsmedel

beviljades anslag till ökadt antal docentstipendier, men fakulteten hade

derjemte förordat bifall till docenternas framställning om ökade vikariatsarfvoden,

helst äfvenledes genom statsmedel eller ock medelst anslag af

universitetsmedel, såvida sådant läte sig göra, utan att andra universitetsintressen,

som vore lika berättigade, derigenom blefve lidande.

Den juridiska fakulteten hade såsom sin åsigt framhållit, att en skälig

förbättring i docenternas ställning vunnes, derest docentstipendierna ökades

samt dessutom till universitetets förfogande stäldes ett anslag, ur hvilket

kanslern för universiteten egde, efter pröfning af omständigheterna i hvarje

särskild^ fall, tilldela ersättning utöfver tjenstgöringspenningarna åt docent,

som ej åtnjöte docentstipendium.

Den medicinska fakulteten åter hade tillstyrkt den framställning, som

gjorts af docenter vid universitetet i Upsala.

Vidare hade den humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten anfört,

att sektionen funne det vara i hög grad både billigt och önskvärdt, att

längre vikariat vid professur, då vikarien ej innehade docentstipendium,

ersattes med högre tjenstgöringsarfvode än det nu utgående samt att ett

arfvode af 3,000 kronor för år för vikariat med föreläsningsskyldighet ur

vissa synpunkter, nemligen med hänsyn till vigten och svårigheten af det

arbete, som ålåge vikarie för akademisk lärare, samt i jemförelse med

vikariatsarfvodena vid de allmänna läroverken, kunde vara önskvärdt.

Från universitetets synpunkt kunde emellertid en allvarlig invändning

göras mot höga vikariatsarfvoden, nemligen den, att, då en akademisk

läraretjenst under längre tid måste uppehållas på förordnande, genom

sådana arfvoden vid universitetet kunde komma att fasthållas personer,

som der icke hade utsigt till befordran. Såväl af detta skäl som emedan

vikariatsfrågan endast berörde en mindre del af docenterna, hade sektionen

ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke föreliggande fråga

skulle kunna lösas på ett för både universitetet och docentcorpsen i dess

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

47

helhet ändamålsenligare sätt än det af sökandena föreslagna. Hufvudfragan

med afseende å docentinstitutionen vore från såväl universitetets

som docenternas synpunkt icke vikariatsarfvodena utan docentstipendierna.

I docenterna egde universiteten en stab af yngre vetenskapsidkare,

som icke blott hade att besörja en del af den elementära undervisningen

och vikariera vid inträffande ledigheter, utan äfven och framför

allt hade till uppgift att betrygga en lämplig rekrytering af professorscorpsen.

Erfarenheten visade nemligen, att endast undantagsvis någon, som

lemnat de rent vetenskapliga studierna vid universiteten och egnat sig åt

annan verksamhet, kunde bevara den känning med vetenskapen, som vore

nödig för att vid behof kunna intaga en akademisk lärostol. Dessutom

vore det utan tvifvel för de allmänna läroverken likasom för åtskilliga

embetsmannacorpser af synnerlig betydelse, att unge män, som sedermera

skulle ingå i dem, egde tillfälle att efter slutade akademiska prof någon

tid vid universitetet egna sig åt fri vetenskaplig verksamhet. För att

docentinstitutionen måtte kunna fylla dessa uppgifter, vore det tydligen

önskvärdt, att möjlighet till ekonomisk existens bereddes åtminstone en

docent i hvart och ett af universitetets ordinarie läroämnen. Detta mål

vunnes, om för hvarje dylikt ämne funnes ett fast docentstipendium.

Dermed vore ock vikariatsfrågan väsentligen löst. Vikarie för ordinarie

professor komme då i regeln att för år uppbära docentstipendium, 1,500

kronor, och tjenstgöringspenningar, 1,500 kronor, eller tillhopa 3,000 kronor;

vikarie för extra ordinarie professor åter docentstipendium, 1,500 kronor,

och tjenstgöringspenningar, efter hittills gällande förhållanden 1,000 kronor,

eller tillsammans 2,500 kronor.

Det vore alltså enligt sektionens mening på frågan om docentstipendierna

som universitetets och statsmyndigheternas uppmärksamhet

omedelbart och framför allt borde riktas. Dessutom ansåge sektionen, att,

da docent med stipendium funnes i ett ämne, der professorsvikarie erfordrades,

denne docent skulle framför andra erhålla förordnandet. Medelst

tjenstgöringspenningar och docentstipendier skulle nyssnämnda vikariearfvoden

astadkommas. I händelse af behof borde medel tillskjutas ur

det nu i universitetets stat upptagna beloppet till »arfvoden åt vikarierande

yngre akademiska lärare», hvilket anslag, nu 1,500 kronor, borde höjas

till 3,000 kronor.

Docenternas framställning om vikariatsarfvodens och docentstipendiers

utbetalande med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af det

akademiska läsårets åtta månader hade afstyrkts af humanistiska sektionen.

Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen hade för sin del hemstält,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att någon förändring i nu gällande bestämmelser i fråga om tjenstgöringspenningars

och docentstipendiers utbetalning ej måtte ske; att vikariatsarfvode,

hvari borde inräknas tjenstgöringspenningar och möjligen innehafvande

docentstipendium, måtte utgå under lästerminen efter 250

kronor för månad åt vikarie för såväl ordinarie som extra ordinarie professor

och efter 187 kronor 50 öre för månad åt vikarie vid annan akademisk

lärarebefattning; att hvad mellan terminerna beträffade vikariatsarfvode

måtte utgöras af på tiden belöpande tjenstgöringspenningar jemte

möjligen innehafvande docentstipendium; samt att åtgärder måtte vidtagas

för beredande af erforderliga medel för uppbringande af vikariatsarfvodena

till de sålunda föreslagna beloppen.

Upsala universitets drätselnämnd hade till en början infordrat utredning

och yttrande från akademikamreraren. Denne hade i följd deraf

meddelat de upplysningar om universitetets ekonomiska ställning, som framginge

ur universitetets räkenskaper för år 1896, och dervid stödt sig förnämligast

på förhållandena i fråga om reservfonden, hvilka akademikamreraren

ansett bäst utvisa tillståndet i universitetets ekonomi i dess

helhet. Efter en vidlyftig, detaljerad undersökning hade akademikamreraren

kommit till det resultat, att reservfondens ställning för den närmaste

framtiden vore så oviss, att några utbetalningar endast med största varsamhet

kunde fonden påläggas; dock hade akademikamreraren antydt det

befogade i, att vid så kallade vakansförordnanden tillskott utöfver tjenstgöringspenningarna

lemnades af den besparade lönen — hvilken annars

inginge till reservfonden — så att den docent, som uppehölle tjensten,

kunde anses till fullo godtgjord för sitt vikariat.

I anslutning till akademikamrerarens i sistnämnda afseende uttalade

mening hade drätselnämnden förklarat sig anse, att vid uppståndna ledigheter

den ersättning, som kunde ifrågakomma till vikarie, kunde utgå af

universitetets medel, men att deremot, då det gälde annat än vakansförordnanden,

det erforderliga ersättningsbeloppet icke kunde af universitetet

bestridas.

Sedan härefter det större akademiska konsistoriet från samtliga fakulteter

och sektioner förskaffat sig uppgifter å det antal fasta docentstipendier,

som kunde anses erfordeidiga för uppehållandet på ett nödtorftigt

sätt af inom fakulteterna och sektionerna förekommande vikariat, hade konsistoriet

den 13 september 1898 företagit frågan till slutlig handläggning.

Dervid hade af två bland konsistoriets ledamöter uttalats, att, ehuru tjenstgöringspenningarna,

utgående enligt gällande grunder, i regel vore att anse

såsom tillräckliga vikariatsarfvoden, kunde dock under särskilda förhållanden,

företrädesvis då vikarien ej innehade docentstipendium, tilläggsarfvoden

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

49

pröfvas nödiga eller åtminstone af billighet påkallade; och då sådana

endast i händelse vikarieu skött ledigt embete eller tjenst kunde anvisas

å de till embetet eller tjensten anslagna lönemedel, ei’fordi’ades särskilda

tillgångar för att i andra fall bereda dylika tilläggsarfvoden. Behofvet

af sådana särskilda tillgångar vore ock erkändt. Det i universitetets stat

upptagna ordinarie anslag å 1,500 kronor till arfvoden åt vikarierande

yngre akademiska lärare hade emellertid visat sig alldeles otillräckligt.

Vanligen åtginge nemligen hela summan till vikariatsarfvode åt den lärare,

hvilken uppehölle den undervisnings- och exaininationsskyldighet, som ålåge

tjenstgörande rektor, hvilken icke behöfde afstå sina tjenstgöringspenningar

såsom professor. En förstärkning af detta anslag vore således nödvändig,

och konsistoriet borde derför söka utverka dess höjande till 5,000 kronor

för att deraf måtte kunna af universitetskanslern anvisas tilläggsarfvoden

åt vikarier i sådana fall, då dylika pröfvades nödiga eller billiga och de

till det af vikarie uppehållna embetet eller tjensten anslagna lönemedlen

icke vore disponibla.

Med åberopande af den utaf omförmälde konsistorieledamöter framlagda

motiveringen hade konsistoriet uttalat, att konsistoriet funne lämpligaste

sättet att åstadkomma förbättring i de af docenterna i deras framställningar

påpekade olägenheterna, hvilka konsistoriet lifligt behjertade,

vara att, såvidt Upsala universitet anginge, åtgärder vidtoges för att nyssnämnda

anslag på omförmäldt sätt höjdes, på det att deraf måtte kunna

af kanslern anvisas tilläggsarfvoden i de af meromnämnda konsistorieledamöter

angifna fall.

Såsom departementschefen redan nämnt, hade jemväl från karolinska

mediko-kirurgiska institutet infordrats yttrande öfver ifrågavarande ansökningar.

Det yttrande, som i anledning häraf inkommit från lärarekollegiet

vid nämnda institut, hade äfven innefattat utlåtande öfver eu af docenter

vid institutet hos Kongl. Maj:t gjord ansökning i enahanda syfte som nu

ifrågavarande. Då departementschefen hade för afsigt att under anslagstiteln

»Karolinska mediko-kirurgiska institutet» anmäla sagda af docenter derstädes

gjorda ansökning, hvilken närmast tagit lärarekollegiets uppmärksamhet i

anspråk, ville departementschefen i detta sammanhang beträffande innehållet

i lärarekollegiets utlåtande inskränka sig till att nämna, att lärarekollegiet

vitsordat behofvet af den begärda förhöjningen af vikariearfvodena

samt tillstyrkt bifall till ansökningarna.

Sedan det större akademiska konsistoriet i Lund skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 9 september 1898 upprepat sin af departementschefen omförmälda

framställning om ett årligt anslag af 5,0u0 kronor samt kanslersembetet

för universitetet i skrifvelse den G påföljande oktober angående

Bih. till Rikta, Frat. 1S99. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

universitetets anslagsbehof jemväl gjort hemställan härom, hade universitetskanslern,

med öfverlemnande af samtliga här förut af departementschefen

omnämnda yttranden, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 3 november nästlidna

år afgifvit utlåtande i nu förevarande ämne. I detta utlåtande hade

kanslern, bland annat, anfört, hurusom af hvad i ärendet förekommit

framginge, att de efter nu gällande bestämmelser utgående vikariatsarfvodena

i vissa fall kunde anses allt för låga, men att å andra sidan de båda universiteten,

särskildt Lunds, enligt den föreliggande utredningen saknade tillgångar

för dessa arfvodens behöriga höjande samt att alltså för ändamålets

vinnande kräfdes erforderligt tillskott af allmänna medel. Detta

syntes kanslern lämpligast kunna beredas genom en förhöjning af de för

universiteten redan anslagna medel för ifrågavarande ändamål; och då

dessa medel vore uppförda på ordinarie stat, borde äfven de förhöjda

anslag, som nu ifrågasattes, bibehålla samma natur, hvarjemte syntes böra

stadgas att arfvodena, sedan vederbörande afgifvit förslag, skulle utgå

efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje särskildt fall.

Med ledning af de beräkningar, som i de till ärendet hörande handlingarna

förekomma, hade kanslern alltså dels hemstält, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen göra framställning derom, att Upsala universitets

nuvarande ordinarie anslag till arfvoden åt vikarierande yngre akademiska

lärare, 1,500 kronor, måtte under form af ett ordinarie anslag höjas

till 5,000 kronor eller med 3,500 kronor att, sedan vederbörande afgifvit

förslag, användas efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje

särskildt fall, dels beträffande universitetet i Lund åberopat kanslersembetets

förutnämnda den 6 oktober sistlidna år gjorda hemställan, afseende att

Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen utverka ett årligt anslag å ordinarie

stat af 5,000 kronor till höjning i årsanslaget till understöd och uppmuntran

för yngre akademiska lärare, hvarigenom detta anslag, som till

väsentlig del användts för vikariatsarfvoden, skulle från sitt nuvarande belopp,

1,000 kronor, höjas till 6,000 kronor årligen.

Vidare har departementschefen yttrat:

Af de i ärendet hörda myndigheterna hade med rätta allmänt erkänts,

att universitetslärarnes tjenstgöringspenningar, hvilka enligt gällande föreskrifter

i regeln skulle vid vikariat utgöra vikariens ersättning, ensamt för

sig och framför allt då vikariatet gälde blott en termin eller del deraf,

vore att betrakta såsom eu i förhållande till vigten af det embete, som af

vikarien uppehölles, mycket svag vikarieaflöning. Vore alltså tjenstgöringspenningarna

den enda förmån, som under hvarje vikariat kunde tillkomma

docent, hvilken uppehölle lärareembete vid universitetet, torde

man således icke kunna undgå att finna det af behofvet påkalladt att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

51

söka åvägabringa en allmän förbättring af arfvodena för universitetslärares

vikarier. Såsom det emellertid af sökandena sjelfva erinrats, funnes särskilda

anslag, Indika under vikariatstiden kunde komma vikarierna till godo.

Dessa anslag utgjordes väsentligen af docentstipendier. Af sådana

funnes vid universitetet i Upsala dels 13 s. k. fasta vid viss fakultet

eller sektion fästade — hvartdera å 1,500 kronor, dels 5 s. k. rörliga,

hvart dera å 1,200 kronor. Vid universitetet i Lund funnes It) fasta stipendier,

hvartdera å 1,500 kronor, samt 5 rörliga å 1,200 kronor hvartdera.

Rörande docentstipendierna vore särskilda föreskrifter af Kongl. Maj:t

meddelade, innehållande, bland annat, att stipendierna icke utan Kongl.

Maj:ts särskilda medgifvande finge innehafvas längre tid än sex år.

Derjemte funnes i de för universiteten den 13 november 1885 faststälda

utgiftsstater upptagna belopp, som i allmänhet komme docenterna

till godo, nemligen för Upsala 1,500 kronor till ''''arfvode åt vikarierande

yngre akademiska lärare», och för Lund 1,000 kronor »till understöd

och uppmuntran åt yngre akademiska lärare», hvilket sistnämnda

anslag nästan uteslutande plägat användas till vikariearfvoden. .

Befintligheten af särskilt docentstipendierna innebure möjligheten att

docenternas förmåner under vikariat kunde vara högst väsentligt större, än

om tjenstgöringspenningarna skulle utgöra deras enda ersättning. I det

föregående hade omformälts, huru vikariens inkomster, då docentstipendium

af honom åtnjötes, komme att under olika förhallanden gestalta sig.

Dervid ansåge sig departementschefen likväl böra erinra om, att den hittills

varande skilnaden mellan vikariearfvoden vid ordinarie och vid extra ordinarie

professur i någon mån minskats genom den af Riksdagen under nästlidna

år på förslag af Kongl. Maj:t vidtagna lönereglering för extra ordinarie

professorer, hvarvid tjenstgöringspenningarna för de af denna lönereglering

berörda extra ordinarie professorer ökats från 1,000 kronor till

1,200 kronor.

Emellertid måste det enligt departementschefens förmenande medgifvas,

att man ej kunde vänta, att docentstipendierna, hvilkas utdelande kunde

och borde ske efter väsentligen andra grunder än hänsyn till behofvet att

öka en vikaries ersättning för vikariatet, städse skulle vara för handen för

att utfylla vikariatsersättningen. Och de båda nyss omförmälda anslagen

å 1,500 kronor i Upsala och 1,000 kronor i Lund kunde uppenbarligen

ej förslå att i hvarje fall, då sådant vore önskligt, tjena till ökning af

vikariearfvodet. I lär förelåge onekligen ett behjertansvärdt behof af medel.

Otvifvelaktigt vore det ock af vigt, om man kunde genom särskilda bestämmelser

så mycket som möjligt förekomma alltför stora olikheter i

vi k ar iearfvo d enas belopp under i ötrigt likartade förhållanden, kragan häi
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

om ansåge departementschefen framdeles böra upptagas till Kongl. Maj:ts

pröfning, dervid äfven docenternas yrkande att såväl vikariearfvoden som

docentstipendier skulle beräknas för läsår, ej för kalenderår, borde komma

under öfvervägande.

Men om man ock funne, att en förbättring af vikariernas förmåner på

den ena eller andra af nyss antydda vägar i många fall måste anses ytterst

önskvärd, ansåge departementschefen det vara svårt att bestämma de grunder,

bvilka skulle utgöra rättesnöret för en sådan reglering. Att såsom allmän

grundsats uppställa vikariearfvodenas fixerande till de af sökandena föreslagna

belopp syntes ej kunna ske utan beredande af ganska afsevärda anslag.

Det kunde anses vara till fullo ådagalagdt, att universiteten ej, utöfver

hvad nu omförmälts, förfogade öfver medel att tillgodose docenterna

under vikariat. Att åter för vikariatsersättningarna påkalla statsanslag af

den omfattning, som för nyssberörda ändamål skulle erfordras, syntes

departementschefen ej böra ifrågakomma, då vid förevarande ärendes behandling

hos universitetsmyndigheterna den uppfattning mångenstädes gjort

sig gällande, att utsigten till en verklig förbättring af docenternas vilkor

vore att söka på annan väg, och allvarliga spörsmål framkastats, huruvida

de missförhållanden, hvarom docenternas ansökningar bure vittne, kunde

häfvas annorledes än medelst genomgripande reform af docentinstitutionen

och åtskilliga andra i samband dermed stående universitetsförhållanden.

Såsom departementschefen antydt, ansåge han emellertid nödigt att

söka förskaffa universiteten en något ökad möjlighet att efter eget bepröfvande

vid behof träda emellan till åstadkommande af någon förhöjning i

vikariearfvodena, då en sådan förhöjning på grund af arfvodets ringhet

eller af andra orsaker befunnes vara af nöden. Denna möjlighet kunde af

förutnämnda skäl endast genom statsanslag åstadkommas. De anslag, som

departementschefen förty ansåge böra begäras hos Riksdagen, syntes departementschefen

kunna afpassas efter de yrkanden, som universitetskanslern,

med ledning af hvad i ärendet förekommit, framstäf; dock med iakttagande

att endast 4,000 kronor äskades för universitetet i Lund. Anslagen skulle

således begränsas till de belopp, som erfordrades för att hvardera universitetet

måtte, med inberäknande af förut nämnda i staterna upptagna

anslag af 1,500 kronor för Upsala och 1,000 kronor för Lund, för ifrågavarande

ändamål förfoga öfver särskilda medel till belopp af 5,000 kronor.

Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att till förbättrande af arfvodena åt vikarierande akademiska

lärare, utöfver de nu i utgiftsstaterna för universiteten i Upsala och Lund

den 13 november 1885 upptagna, för ändamålet tillgängliga anslag å 1,500

kronor för universitetet i Upsala och 1,000 kronor för universitetet i

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

53

Lund, bevilja särskilda årliga anslag af 3,500 kronor för det förra universitetet

och 4,000 kronor för det senare, att användas enligt de bestämmelser,

som af Kongl. Maj:t meddelades.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot hvad af Kongl.

Maj:t sålunda föreslagits, får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

8:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen, att för inrättande Ang. en örnlaf

en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten vid universitetet i fl™,

Lund måtte beviljas ett årligt anslag af 6,000 kronor, deraf 4,500 kronor juridMa falön

och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har föredragande departementschefen

anmält, att kanslersembetet för universitetet i Lund bland de från

universitetet under år 1898 framstälda anslagskraf särskildt framhållit

yrkandet om beredande af nödiga medel för inrättande af ett ordinarie

professorsemhete i speciel privaträtt samt hos Kongl. Maj:t hemstält om

kulteten i

Lund.

[7-]

härför erforderligt anslag.

Beträffande behofvet af en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten

i Lund, som efter den sålunda ifrågasatta tillökningen skulle komma

att omfatta sju ordinarie lärareplatser, hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, vid fakultetens sammanträde den 4 maj 1898

yttrats, bland annat, följande.

Redan år 1875 hade fakultetens upprepade framställningar om det

ordinarie lärareantalets ökande från sex — fyra professorer och två

adjunkter — till sju, nemligen fem professorer och två adjunkter, vunnit

det afseende, att ett anslag af 4,500 kronor, motsvarande det dåvarande beloppet

af en ordinarie professors lön, beviljats till förstärkande af lärarekrafterna.

inom fakulteten. Förmånen häraf hade likväl gått förlorad, då

vid adjunktsinstitutionens kort derefter skedda ombildning, hvilken skulle

ega rum utan öfverskridande af befintliga anslag, lärareantalet åter förminskats

till sex: fyra ordinarie och två extra ordinarie professorer. Af

de båda sistnämnda i universitetets stat upptagna lärarebeställningarna

hade för öfrigt, i följd af ogynsamma omständigheter, den ena först för

några år sedan blifvit för fakulteten tillgänglig.

Det låge i öppen dag, att uppfyllandet af de fordringar, som för

examina maste uppställas, i hög grad försvårades, om icke i hvarje ämne

undervisning kunde beredas. Detta vore emellertid knappast möjligt för

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

deri händelse, att ett flertal olika ämnen vore hopade på samma hand.

En alltför långt drifven sammanföring medförde dessutom i ett annat afseende

olägenheter, hvilka vore föga mindre betydande. Bördan att examinera

och tentera i en mångfald skilda ämnen samt sträfvandet att i

dem alla meddela undervisning lade till den grad beslag på lärarens

krafter, att lian ej kunde som sig borde följa vetenskapens framsteg och

taga kännedom om den städse växande, åt olika håll sig förgrenande literaturen.

An mindre blefve tid öfrig till sjelfständig vetenskaplig forskning

och produktion. Dessa förhållanden måste äfven för den, som ville

i lärareverksamheten se professorns enda eller åtminstone hufvudsakliga

uppgift, framstå såsom synnerligen otillfredsställande; ty eu verkligt god

lärare kunde blott den vara, som till fullo beherskade sitt ämne. Men

ännu betänkligare måste saken te sig för en hvar, som hade öppet öga

derför, att universiteten just genom det vid dem ständigt fortgående rent

vetenskapliga arbetet vore kallade att gifva en vigtig insats i kulturutvecklingen.

Tydligt vore, att olägenheter af nu antydd art gjorde sig allt mer

gällande, i samma mån som ett större lärjungeantal kräfde ett större mått

af arbete för tentamina och examina, och det vore i afseende härå att

märka, att sedan år 1875, då behofvet af flere än sex ordinarie lärare erkänts,

antalet lärjungar mer än fördubblats.

Det vore i synnerhet professuren i administrativrätt och nationalekonomi,

som under nu rådande ordning vid fakulteten vore lidande. Denna

professur innefattade i sjelfva verket fem olika, delvis vidlyftiga och från

hvarandra vidt skilda ämnen, nemligen nationalekonomi, finansrätt, näringsrätt,

vexelrätt och kyrkorätt. En tillfredsställande lösning af alla de uppgifter,

som detta embete omfattade, vore från nyss angifna synpunkter

nästan otänkbar. Fakulteten hade derför tillförene flera gånger hemstält

om anslag till en ny ordinarie professur i speciel privaträtt, dervid fakulteten

såsom sin åsigt uttalat, att denna lärostol borde omfatta ämnena

näringsrätt samt vexel- och sjörätt. Inrättandet af en dylik professur

skulle ej blott afhjelpa de missförhållanden, som nu omförmälts, utan derjemte

medföra en annan högst afsevärd fördel. För närvarande bestode

i några fall en synnerligen olämplig gruppering af ämnen för de olika

professurerna inom fakulteten. Sjörätten, hvilken egentligen vore att hänföra

till privaträtten och särskildt till den del deraf, som benämndes speciel

privaträtt, vore förenad med extra ordinarie professuren i statsrätt in. in.,

under det att kyrkorätten, som folie inom den offentliga rättens område

och närmast egde sammanhang med statsrätten, vore inbegripen i det vidtomfattande

ämnet administrativrätt och med detta knuten till national
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

55

ekonomien. Inrättandet af en professur i speciel privaträtt skulle gifva

tillfälle att, till fromma för undervisningen och lärarnes eget vetenskapliga

arbete, vidtaga nödiga ändringar i nyss omförmäla afseende!!.

En jemförelse mellan juridiska fakulteten i Lund, sådan densamma

skulle te sig efter skapandet af en professur i speciel privaträtt, och juridiska

fakulteten i Upsala syntes ej vara opåkallad. Man funne dervid,

att, medan fakulteten i Lund efter den ifrågasatta tillökningen skulle

komma att omfatta fem ordinarie och två extra ordinarie professurer,

fakulteten i Upsala redan länge förfogat öfver ett lika antal ordinarie och

extra ordinarie professorsembeten samt nyligen erhållit anslag till inrättande

af ytterligare eu extra ordinarie professur. En sådan skilnad mellan de

båda fakulteterna som den, hvilken för närvarande egde rum, vore ej

lämplig. Båda måste kunna erbjuda samma betingelser för ett framgångsrikt

bedrifvande af studierna och fördenskull ock i väsentligen lika måtto

tillgodoses uti ifrågavarande afseende. Följden blefve annars, att de utexaminerade

juristerna ej ginge till sina framtida praktiska värf med samma

förutsättningar för eu gagnande verksamhet.

Hvad sålunda vid fakultetens ifrågavarande sammanträde anförts

hade vunnit anslutning inom fakulteten. En medlem af densamma, som

förklarat sig biträda förslaget om en ny professurs inrättande med ämnena

näringsrätt samt vexel- och sjörätt, hade i öfrigt uttalat vissa anmärkningar,

väsentligen afseende — såvidt de berörde nyssnämnda förslag

— att kraftigt framhålla behofvet af en lämpligare fördelning än den

nuvarande af läroämnena inom juridiska fakulteten i Lund.

Fakulteten hade alltså beslutit. hemställa om utverkande af ett årligt

anslag af 6,000 kronor till eu ny ordinarie professur i speciel privaträtt

med förutnämnda omfattning; och sedan det större akademiska

konsistoriet hos Kongl. Maj:t gjort hemställan härom, hade ock kanslersembetet,

såsom departementschefen redan antydt, påkallat Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet för denna fråga, under hänvisning dervid till hvad kanslern

för rikets universitet beträffande frågans vigt och betydelse anfört i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 30 september 1897. I denna skrifvelse hade

anslag till den ifrågavarande professuren framhållits såsom synnerligen

välbehöfligt för upprätthållande af den juridiska fakultetens verksamhet

och med särskildt afseende å önskvärdheten, att juridiska fakulteten i Lund

måtte i afseende å lärarekrafter icke blifva alltför underlägsen juridiska

fakulteten vid universitetet i Upsala.

Departementschefen har vidare för egen del till protokollet yttrat

följande:

Behofvet af en reglering af ämnesfördelningen vid de nuvarande juri
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

diska lärostolarna i Lund samt af en utbrytning af vissa af ämnena för bildande

af en ny ordinarie professur i juridiska fakulteten derstädes syntes

departementschefen framgå af hvad i frågan anförts. Den fortgående specialiseringen

å den juridiska vetenskapens område utöfvade, såsom antydts,

i nämnda afseende en betydelsefull inverkan. Likaledes måste departementschefen

erkänna vigten af att rikets två universitet ej blefve allt för

olikstälda beträffande lärareantalet inom de juridiska fakulteterna. Departementschefen

ansåge fördenskull den gjorda framställningen väl förtjent

att vinna Kongl. Maj:ts understöd. Hvad beträffade omfattningen

af den nya lärostolen hade departementschefen ej någon erinran att göra

mot förslaget att till densamma förlägga ämnena näringsrätt samt vexeloch

sjörätt.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har departementschefen

hemstält om aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande proposition.

I anslutning till hvad af Kongl. Maj:t föreslagits hemställer utskottet,

a t att Riksdagen må, för inrättande af en ny ordinarie

professur inom juridiska fakulteten vid universitetet i

Lund bevilja ett årligt anslag af 6,000 kronor, deraf

4,500 kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar.

Ay. löneför- 9;0) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, dels till föriöne?mSgCät

höjande af vice bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund aflöning

vice bibiiote- från 3,500 kronor till 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500

universitets- kronor tjenstgöringspenningar, bevilja ett årligt anslag af 500 kronor, dels

biblioteket i ock medgifva, att lönen för hemälde vice bibliotekarie måtte kunna höjas

"V efter 5 års tjenstgöring, infallande före eller efter dessa bestämmelsers

L •-* trädande i tillämpning, med 500 kronor och efter 10 års sådan tjenst
göring

med ytterligare 500 kronor, samt att ifrågakomna två ålderstillägg

måtte utgå af det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag:

ålderstillägg.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande.

För vice bibliotekarien -vid universitetsbiblioteket i Lund utgjorde

ordinarie löneanslaget för närvarande 3,500 kronor, deraf tjenstgöringspenningar

1,000 kronor. År 1889 hade emellertid Riksdagen, med bifall till

Kongl. Maj:ts framställning, på extra stat för år 1890 beviljat ett personligt

lönetillägg af 500 kronor åt dåvarande vice bibliotekarien A. J. T. Palm,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

57

och enahanda lönetillägg hade sedermera beviljats för Palm å extra stat

för åren 1891 —1896.

Sedan Palm sistnämnda år undfått afsked, hade Kongl. Maj:t med

anledning af bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund derom

gjorda framställning, i proposition till 1897 års Riksdag begärt, att Riksdagen

måtte till förhöjning af den för vice bibliotekarien vid nämnda

bibliotek faststälda lön från 3,500 kronor till 4,000 kronor bevilja ett årligt

anslag af 500 kronor, men Riksdagen, som funnit sig ej böra medgifva

den begärda förhöjningen i den ordinarie lönen, hade i stället beviljat

såsom personligt lönetillägg för år 1898 åt dåvarande vice bibliotekarien

F. E. Braune ett anslag å extra stat af 500 kronor. Om enahanda anslag

å extra stat för år 1899 hade Kongl. Maj:t gjort framställning till

1898 års Riksdag. Men sedan Kongl. Mai it den 4 mars sistnämnda år på

gjord ansökning förklarat Braune berättigad att efter erhållet afsked åtnjuta

pension å allmänna indragningsstaten samt Riksdagen delgifvits detta

Kongl. Maj:ts beslut jemte Braunes förklaring, att han önskade söka entledigande

från vice bibliotekariebefattningen vid utgången af vårterminen

1898, hade Riksdagen funnit den gjorda framställningen icke till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Frågan om beredande af lönetillökning åt vice bibliotekarien vid

universitetsbiblioteket i Lund hade nu åter väckts af bibliotekarien vid

nämnda bibliotek och hade upptagits bland de anslagskraf, hvarom det

större konsistoriet och kanslersembetet vid universitetet i Lund under nästlidna

år hos Kongl. Maj:t gjort hemställan. Den nu i ämnet gjorda framställningen

afsåge en förhöjning i den ordinarie lönen med 500 kronor, på

sätt Kongl. Maj:t äskat i propositionen till 1897 års Riksdag, och till stöd

för förslaget om denna förhöjning hade bibliotekarien åberopat de skäl,

som af honom anförts till förmån för omförmälda tidigare framställning

om det ordinarie löneanslagets ökande. Under erinran om obilligheten af

vice bibliotekariens ringa aflöning i förhållande till den honom åliggande

trägna tjenstgöringen och de fordringar, som stäldes på hans kompetens,

samt de löneförmåner, som åtnjötes af motsvarande tjensteman annorstädes

i vårt land, hade bibliotekarien då yttrat, bland annat: af ålder hade vicebibliotekarietjensten,

med hvilken vore förenad skyldigheten att vid förfall

för ordinarie bibliotekarien uppehålla hans tjenst, ansetts likstäld med

adjunkts- eller extra ordinarie professorstjenster, och liknande kompetensvilkor

torde i allmänhet hafva stälts på dessa befattningar. Men vice

bibliotekariens tjenstgöring, hvilken i regeln icke kunde anslås till mindre

än fem timmar dagligen — ofta vida derutöfver — utsträcktes, i motsats

mot akademiska lärares, äfven till ferierna och afbrötes endast af halfannan

Bill. till Rikad. Prof. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 9 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

månads semesterledighet. Toge man hänsyn till det band, som tjensteåliggandena

pålade vice bibliotekarien, torde denne i sjelfva verket kunna

anses vara den svagast aflönade tjensteman vid universitetet i Lund, nemligen

bland dem, för hvilka jemte yrkesbildning också kräfdes vetenskaplig bildning.

Afveu i förhållande till andra tjensteman i motsvarande grad stälde

sig hans aflöningsvilkor obilligt låga. Vice bibliotekarien i Upsala åtnjöte

en löneinkomst af 4,000 kronor. De båda bibliotekarierna i kongl. biblioteket

började med en aflöning af 4,500 kronor samt uppnådde, genom två

ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, 5,500 kronor. Och desse tjenstemäns

arbete vore, enligt hvad universitetsbibliotekarien af personlig erfarenhet

kunde intyga, i intet afseende mera ansvarsfullt eller kräfde större insigter

eller tidsutdrägt än en vice bibliotekaries vid Lunds universitets bibliotek.

Härtill komme, att erfarenheten visat, att denna sistnämnda tjenst

ingalunda kunde betraktas såsom en öfvergångsplats till bibliotekariebefattningen.

Sedan år 1733, då en vice bibliotekarie först tillsatts vid Lunds

universitets bibliotek, och till närvarande tid — sålunda under en tidrymd

af öfver 160 år, hvarunder platsen varit besatt med 10 innehafvare —

hade endast en vice bibliotekarie befordrats till bibliotekarietjcnsten.

Departementschefen har vidare för egen del yttrat:

Då Riksdagen år 1897 förklarat sig ej medgifva den föreslagna förhöjningen

i den ordinarie lönen för vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket

i Lund, hade detta skett under hänvisning till att vice bibliotekarien

Braune då redan uppnått en ålder af mer än 63 år och således snart

skulle blifva pensionsberättigad, hvadan tidpunkten ej vore lämplig för

genomförande af en förändring i den ordinarie aflöningen. Riksdagen hade

tillika uttalat, att de skäl, som anförts till stöd för förslaget att höja aflöningen

för vice bibliotekarien vid universitetet i Lund till samma

belopp, som tillkomme motsvarande tjensteman i Upsala, icke kunde frånkännas

betydelse. Riksdagens sålunda uttalade uppfattning af de till förmån

för en förhöjning i aflöningen för ifrågavarande bibliotekstjensteman anförda

grunder delade departementschefen i allo. Och då Braune numera afgått

från tjensten och efterträdts af förutvarande förste amanuensen vid biblioteket

C. J. F. af Petersons, född år 1851, qvarstode ej längre de af Riksdagen

förut anförda betänkligheter mot löneförhöjningen. För sin del

funne departementschefen så mycket större anledning att understödja

framställningen om en förhöjning med 500 kronor i bemälde tjenstemäns

aflöning, som enligt den under år 1898 faststälda nya lönestaten för extra

ordinarie professorer — med hvilken kategori af universitetslärare vice

bibliotekarierna icke utan skäl plägat jemföras •— aflöningen för extra

ordinarie professorerna numera i regeln utginge med ett belopp af 4,500

s. 59 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets Utlåtande N:o 9.

59

kronor, med rätt derjemte till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor;

och ansåge departementschefen den sålunda ifrågasatta förökningen i löneförmåner

lämpligen höra tilläggas de nu till 1,000 kronor uppgående

tjenstgöringspenningarna. Härigenom skulle vinnas likformighet med de

aflöningsförmåuer, som för närvarande tillkomme vice bibliotekarien vid

universitetsbiblioteket i Upsala.

Med hänsyn bland annat till den nyss antydda likheten i en extra

ordinarie professors och en vice bibliotekaries ställning hade departementschefen

redan tillstyrkt Kongl. Maj:t att söka bereda vice bibliotekarierna

vid universitetsbiblioteket i Upsala rätt till två ålderstillägg å lönen.

Samma skäl, som föranledt departementschefen att hos Kongl. Maj:t göra

hemställan i detta afseende, talade äfven för önskvärdheten att utverka

enahanda förmån för vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund.

Departementschefen ansåge sig fördenskull böra i detta sammanhang underställa

frågan härom Kongl. Maj:ts pröfning.

Under åberopande af hvad sålunda hlifvit anfördt, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af

ofvan angifna innehåll.

På grund af hvad i statsrådsprotokollet blifvit anfördt och under

hänvisning till hvad utskottet under punkt 4:o) här ofvan yttrat i fråga

om vice bibliotekariernas vid Upsala universitetsbibliotek löneförmåner

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts

förevarande framställning,

l:o) till förhöjande af vice bibliotekariens vid universitetsbiblioteket

i Lund aflöning från 3,500 kronor

till 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500 kronor

tjenstgöringspenningar, bevilja ett årligt anslag af

500 kronor, samt

2:o) medgifva, att lönen för bemälde vice bibliotekarie

må kunna efter 5 års tjenstgöring, inberäknad

äfven den tjenstgöringstid, som infallit före dessa bestämmelsers

trädande i tillämpning, höjas med 500 kronor,

samt att ifrågakomna ålderstillägg må utgå af det under

åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

I0:o) På grund af bestämmelserna i kongl. förordningen om afskrift;? ersättning

ning af den från viss jord inom Skåne in. fl. provinser utgående kyrkotionde''^"^"/,

har af skäl som blifvit under punkt 2:o) här ofvan anförda, framställning afskrifning.

till Riksdagen gjorts derom, att anvisningen i kontant till universiteten [9.]

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

måtte förhöjas med ersättningsbelopp till Lunds universitet för vaxljusrnedlen,

819 kronor SO öre, och till samma universitet för afskrifven kyrkotionde,

31,773 kronor 2 öre, eller med tillhopa i jemnadt tal 32,593 kronor.

Utskottet, som icke haft något att häremot invända, hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Under förutsättning af bifall till hvad utskottet under punkterna

4:o)—10:o) föreslagit, kommer anslaget i kontant till universiteten, nu

757,781 kronor, att ökas med tillhopa 51,943 kronor eller till 809,724 kronor.

Ang. ändring 11 :o) Då af bestämmelserna i nyssnämnda kongl. förordning om afanledning

af skritning åt den tran viss jord mom skalle m. n. provinser utgående

kyrkotionde^ kyrkotionde följer, att kyrkotionden icke skall i riksstaten för år 1900

afskrifning. Upp^agaSj ha,r Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att utesluta det i 1899 års

riksstat under anslaget till universiteten och rubriken »indelning och dermed

jemförlig anvisning på förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna belopp

35,820 kronor.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit

må af Riksdagen bifallas.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Ang. anslag un 12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till förbättrande af

vikariats- arfvodena åt vikarierande lärare vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

ar/t oden. m°^.e })ev] ljas ett ärligt anslag af 2,000 kronor, att användas enligt de

bestämmelser, som af Kongl. Maj:t meddelas.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

erinrat, hurusom han vid anmälan af universitetens anslagsbehof

redogjort för de ansökningar om förbättrade ekonomiska vilkor under

vikariat, som gjorts af docenter i Upsala och Lund. På sätt departementschefen

dervid omförmäla hade äfven docenter vid karolinska medikokirurgiska

institutet till Kongl. Maj:t inkommit med ansökning om förbättring

af deras vikariearfvoden.

Dessa sökande hade uttalat enahanda uppfattning om docentinstitutionens

betydelse, som gjorts gällande af docenterna vid universiteten. För att

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

61

bevara sin kompetens till de värf, som kunde anförtros docenten, måste

han, hade sökandena yttrat, naturligen noga följa med framstegen inom sin

vetenskap, hvarigenom han icke i lika vidsträckt man som andra läkare

— detta gälde i synnerhet om docenterna i de teoretiska läroämnena

kunde bereda sig inkomster genom praktisk verksamhet. Att den sålunda

anstälde docenten erhölle någon ersättning, syntes vara af billighet påkalladt.

De två docentstipendier, som funnes vid karolinska institutet, gjorde

härvidlag ej tillfyllest.

Då således docent vid karolinska institutet i allmänhet ej åtnjöte någon

löneförmån, när han ej vore i direkt tjenstgöring, men likväl måste

hålla sig beredd att mottaga de uppdrag, som kunde varda honom anförtrodda,

”ansåge sökandena det vara så mycket mer behjertansvärdt, att

docenten under den tid, då han innehade förordnande att förrätta professor^

enst, erhölle skälig ersättning för sitt arbete. Af en vid ansökningen

fogad tabell framginge, att den ersättning, som i berörda hänseende tillkomme

docenten, vore ringa; och uppenbart vore, att densamma ej kunde

anses stå i rimligt förhållande till det arbete och ansvar, som vore förenad!

med förordnandet.

Sökandena hade något närmare redogjort för beloppen af de ersättningar,

som plägade komma vikarier för lärare vid karolinska institutet till godo.

Förhållandena öfverensstämde naturligen nära med dem vid universiteten.

Dock påpekade sökandena, att, medan institutets lärare i de teoretiska ämnena

hade undervisningsskyldighet under vid pass åtta manader af aret, likasom

vid universiteten, hade lärarne i de praktiska ämnena dylik skyldighet

blott under sex månader af året. Då förordnande af vikarie för professor

utfärdades allenast för den tid, denne haft undervisningsskyldighet, hade

deraf blifvit en följd, att vikarie för lärare i praktiska ämnen i regeln fått

af tjenstgöringspenningarne uppbära ej ens två tredjedelar, såsom vikarier

för universitetslärare, utan blott hälften af nämnda aflöningsmedel. Detta

berodde på’ det rådande beräkningssättet för tjenstgöringspenningarnes tilldelande

åt vikarier. Häri borde fördenskull enligt sökandenas mening en

ändring ske.

Med afseende på storleken af det arfvode, som sökandena ansåge höra

tillerkännas docent, hvilken vid karolinska institutet uppehälle läraretjenst,

anslöte sig sökandena till den mening, som gjorts gällande j docenternas

vid universitetet i Lund hemställan, eller att för vikariat, hvarmed

tentamensskyldighet vore förenad, borde utgå ett arfvode af 3,00<) kronor

för år samt för annat lärarevikariat 2,500 kronor för år. Dock borde

vikarie vid laboratorsbefattningen i bakteriologi, hvilken befattning vore

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

afl Onåd med blott 2,000 kronor, uppbära ett vikariearfvode å enahanda

belopp.

Sökandena ansåge, att för genomförande af den föreslagna förändringen

ej några nya anslag behöfde äskas hos Riksdagen. I jemförelse med universiteten

vore karolinska institutet ogynsamt stäldt så till vida, att någon reservfond

ej funnes derstädes och att alla vid institutet besparade lönemedel återginge

till statsverket. Då det syntes vara billigt, att de medel, som blifvit

anslagna till undervisningens upprätthållande vid karolinska institutet, i

första hand användes till detta ändamål och således äfven till att bereda

skälig ersättning åt dem, som upprätthölle denna undervisning, förmenade

sökandena, att de vid karolinska institutet besparade lönemedlen borde

reserveras till eu fond, hvilken i likhet med reservfonden vid universiteten

skulle stå till kanslerns förfogande och ur hvilken nödiga tillskott till

arfvoden åt vikarierna kunde i mån af behof anvisas.

Sökandena lemnade i sin framställning en utredning rörande de lönemedel,

som under åren 1891 —1895 besparats, och denna utredning syntes

dem ådagalägga, att de besparade lönemedlen i allmänhet skulle förslå till

bestridande af de vikariearfvoden, som sökandena ifrågasatte.

Med stöd af hvad sökandena anfört och åberopat hade de hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes med afseende å lärarevikariat vid karolinska

institutet stadga:

1) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller ordinarie eller extra

ordinarie professorsembete, med hvilket examinationsskyldighet är förenad,

skall utgå för läsår med 3,000 kronor;

2) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller laboratorsbefattningen

i bakteriologi, skall utgå för läsår med 2,000 kronor;

3) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller annan ordinarie lärarebefattning

än i föregående två moment är nämnd, skall utgöra för läsår

2,500 kronor;

4) att vikariatsarfvode skall utbetalas med eu åttondedel af årliga beloppet

för hvarje tjenstgöringsmånad, då vikariatet omfattar ett teoretiskt

ämne, och med en sjettedel af årliga beloppet för hvarje tjenstgöringsmånad,

då vikariatet omfattar ett af följande praktiska ämnen: medicin,

kirurgi, obstetrik och gynekologi, pediatrik, nervsjukdomar, oftalmiatrik,

psykiatri, syfilidologi och hygien; samt

5) att vikariatsarfvode skall utgå af de till karolinska institutet anslagna

tillgängliga lönemedlen, om det embete, som upprätthålles, är ledigt,

samt i andra fall utgöras af dels den del af tjenstgöringspenningarne, som

embetets innehafvare är skyldig att afstå, dels ock erforderligt fyllnadsbelopp

från en af besparade lönemedel på förut antyd t sätt bildad fond.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

63

öfver ansökningen hade, efter remiss till kanslern för rikets universitet,

yttranden afgifvits ej mindre, på sätt departementschefen redan omförmäla

af lärarekollegiet vid karolinska institutet än äfven af de större akademiska

konsistorierna vid universiteten i Upsala och Lund äfvensom af kanslern,

hvarjemte statskontoret afgifvit infordradt utlåtande i ärendet.

Lärarekollegiets yttrande, hvilket, såsom departementschefen redan

nämnt, afsåge jemväl'' ansökningarna från docenter vid universiteten i

Upsala och Lund, hade afgifvits den 21 april 1897 och innehölle hufvudsakligen

följande.

Den af docenterna vid de olika undervisningsanstalterna gjorda hemställan

om förhöjning af vikariatsarfvodena syntes lärarekollegiet synnerligen

behjertansvärd. På grund af den tid, kostnad och duglighet, som

kräfdes för att en person skulle uppnå den utbildning, som fordrades af

en docent, samt på grund af betydelsen af det arbete, hvilket en docent

såsom vikarierande universitetslärare hade sig ålagdt, vore det skäligt, att

han åtnjöte en större ersättning än tjenstgöringspenningarne för den tid,

som vikariatet omfattade.

Vid karolinska institutet både det äfven mången gång visat sig nödvändigt

att bereda högre ersättning, derest lämplig person skulle kunna

förmås att åtaga sig dylikt vikariat. För att erhålla vikarie till lediga

lärareplatser hade lärarekollegiet derför upprepade gånger funnit sig föranlåtet

att begära, det löneförmånerna i deras helhet eller till större delen

skulle få utgå till vikarien. Detta hade varit händelsen dels i många fall,

då docent erhållit förordnandet, dels i flera andra fall, då annan lämplig

person åtagit sig vikariatet. De gjorda framställningarna hade vunnit

Ivongl. Maj:ts bifall.

De arfvoden, som i dessa fall utgått till vikarier, hade i allmänhet

varit betydligt högre än dem, som docenterna i de föreliggande framställningarna

begärde. Dessa sistnämnda arfvoden syntes derför, att döma

efter förhållandena vid institutet, ingalunda vara för högt beräknade.

Detsamma gälde säkerligen äfven vid universiteten, då förhållandena der

ej syntes vara så olika dem vid institutet, att de nämnda summorna kunde

anses öfverstiga hvad som måste betraktas såsom en skälig och billig ersättning

för det arbete och det ansvar, som vore förenade med vikariat af

ifrågavarande slag.

Lärarekollegiet ansåge sig derför såväl kunna vitsorda behofvet af den

begärda förhöjningen i vikariatsarfvodena som äfven kunna på det varmaste

tillstyrka bifall till densamma.

Emedan behofvet af vikarie gjorde sig gällande för den del af året,

da undervisningen påginge, och emedan förordnande af vikarie ofta bru
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kade afse endast denna tid eller en del deraf, syntes det lämpligt, att man

vid beräkning af vikariatsarfvode utginge från den tid, under hvilken undervisningsskyldighet

tillhörde den ifrågavarande lärareplatsen, såsom det i

docenternas petition närmare funnes angifvet. Lärarekollegiet ansåge sig

derför äfven i denna punkt böra tillstyrka den af docenterna gjorda framställningen.

Karolinska institutet hade en helt annan ställning än universiteten

derutinnan, att besparade lönemedel icke samlades till en reservfond, utan

indroges till statsverket. Vid karolinska institutet funnes således icke

några andra medel tillgängliga för vikariatsarfvoden än de tjenstgöringspenningar,

som tjenstens innehafvare vore skyldig att afstå.

Någon utsträckning af nu gällande skyldighet att afstå tjenstgöringspenningar

vore icke ifrågasatt och torde väl ej skäligen böra ifrågasättas.

Dessa medel försloge emellertid ej på långt när till de förhöjda vikariatsarfvodena.

Om docent, som erhölle förordnande att uppehålla tjenst, innehade

docentstipendium, ansåge lärarekollegiet detta böra inberäknas i arfvodet

till så stor del, som enligt nyssnämnda beräkningsgrund motsvarade tiden

för förordnandet. Då det vid institutet funnes endast två sådana stipendier,

komme emellertid detta säkerligen att blifva af ringa inflytande på frågan.

Docenterna hade derför föreslagit bildande af cn reservfond genom besparade

lönemedel, och lärarekollegiet funne en sådan åtgärd vara synnerligen

önsklig.

Men äfven om förslaget härom komme till utförande, vore dock ej

säkert, att denna reservfond skulle förslå att fylla de kraf, som stäldes på

densamma. Omsättningen af lärare och deraf föranledt behof af vikarier hade

nemligen under det sista decenniet varit särdeles stora vid karolinska institutet.

Såsom förhållandena för tillfället vore vid institutet, kunde man

under den närmast kommande tiden ej förutsätta, att antalet vakanser och

summan af besparade lönemedel skulle uppnå samma höjd som under det

gångna decenniet. Man kunde ej heller vara förvissad, att behofvet af

vikarier skulle minskas i samma grad som inbesparade lönemedel. Äfven

torde framgent likasom hittills andra tillfälliga behof komma att göra sig

starkt gällande. För att med trygghet kunna motse och möta dessa kraf

vore det derför nödigt, att ytterligare medel funnes att tillgå för att i mån

af behof för ändamålet användas. Ett årligt förslagsanslag vore fördenskull

af behofvet påkalladt.

Under åberopande af hvad lärarekollegiet anfört, hade kollegiet, med

tillstyrkan af bifall till nu ifrågavarande ansökning, hemstält, att af

:.4W

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

65

institutets besparade lönemedel måtte samlas en reservfond, hvilken

efter kanslerns medgifvande finge användas ej mindre för att kunna utbetala

vikariatsarfvoden till de belopp, som docenterna begärt, än äfven för

andra tillfälliga behof vid institutet, samt att derjemte ett årligt förslagsanslag

måtte utverkas för att dermed fylla dessa behof, derest reservfondens

medel blefve otillräckliga eller om den föreslagna reservfonden ej

komme till stånd.

De akademiska konsistoriernas yttranden, hvilka afgifvits i sammanhang

med deras utlåtanden öfver universitetsdocenternas ansökningar, innehölle

ej, utöfver hvad departementschefen ur dessa yttranden meddelat

vid omförmälande af sistnämnda ansökningar, några särskilt karolinska

institutet vidkommande uttalanden.

För innehållet i statskontorets den 10 juni 1898 afgifna utlåtande i

ärendet ville departementschefen lemna en kort redogörelse. Efter en sammanfattning

af bestämmelserna i gällande stat för karolinska institutet, dervid

statskontoret jemväl omförmält det vid institutet inrättade tandläkareinstitutet,

hade statskontoret erinrat om de föreskrifter, som vore meddelade

i fråga om tjenstgöringspenningarnes åtnjutande, samt redogjort för åtskilliga

fall, då Kongl. Maj:t vid ledighet i ordinarie eller extra ordinarie

professorsbefattningar vid institutet medgifvit-, att utöfver de med de lediga

befattningarna förenade tjenstgöringspenningarne finge af vikarie, vare sig

dertill förordnats vid institutet anstäld docent eller annan lämplig person,

uppbäras hela lönen eller del deraf, i följd hvaraf vikariearfvoden vid institutet

understundom utgått med belopp, utgörande ända till 6,000 kronor.

Statskontoret hade vidare erinrat, att anslaget till karolinska institutet

anordnades i sin helhet af statskontoret till redovisning af institutet, hvilket,

sedan alla utgifter enligt stat eller särskilda Kongl. Maj:ts medgifvanden

blifvit bestridda, till statskontoret återlevererade öfverskotten. Dessa öfverskott

hade, enligt hvad statskontoret meddelat, för åren 1888—1897 utgjort

i medeltal 1,919 kronor 41 öre om året.

1 händelse de af docenter i Upsala och Lund, enligt hvad statskontoret

inhemtat, gjorda ansökningar vunne afseende hos Kongl. Maj:t och förhöjd

vikariatsersättning bereddes universitetens docenter, ansåge statskontoret

eu dylik förmån ock böra tillkomma docenterna vid karolinska institutet

vid de tillfällen, då professorsembeten derstädes af dem uppehölles; och

statskontoret uttalade den mening, att de af sökandena lör sådant vikariat

föreslagna belopp, i jemförelse med hvad al Kongl. Maj:t i de af statskontoret

angifna särskilda fall beviljats, icke vore för höga, och att tillgång

till dessa arfvoden kunde, när fråga vore om uppehållande af ledig tjenst,

beredas af då uppkommande lönebesparing, men att ovisst torde vara, om

Bih. till Riksd. 1’rot. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 9 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dessa besparingar kunde lemna tillgång äfven till sålunda förhöjd ersättning

för uppehållande af läraretjenst under ordinarie innehafvaren beviljad

tjenstledighet.

Hvad slutligen vidkomme det af kanslern i hans förutnämnda skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 3 november 1898, hvilken jemväl afsett ansökningen

af docenter vid karolinska institutet, afgifna utlåtande i ärendet, hänvisade

departementschefen till hvad han ur detta utlåtande anfört vid

anmälan af universitetsdocenternas ansökningar. Beträffande särskildt

förhållandena vid karolinska institutet ansåge kanslern, att, då derstädes

saknades reservfond — i hvilket förhållande kanslern ej i detta sammanhang

ville föreslå någon ändring — det framdeles såsom hittills komme

att blifva nödvändigt att hos Kongl. Maj:t, när omständigheterna det

kräfde, göra framställning om sättet för de erforderliga vikariatsarfvodenas

utgående och om beredande af de härför nödiga medlen. Men det skulle

dock vara mycket fördelaktigt, om institutet hade å ordinarie stat sig

anvisadt något visst mindre belopp, hvarmed åtminstone de städse återkommande

utgifterna för kortare och mera tillfälliga vikariat kunde gäldas.

Likasom för universiteten vore ett ordinarie anslag för dylikt ändamål

behöflig! för karolinska institutet.

På grund af hvad i ärendet förekommit hemstälde kanslern om

proposition till Riksdagen derom, att karolinska institutet måtte till arfvoden

åt vikarierande yngre akademiska lärare erhålla ett anslag å ordinarie

stat af 2,000 kronor, att, sedan vederbörande afgifvit förslag, användas

efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje särskildt fall.

Departementschefen har slutligen, beträffande den af docenter vid

karolinska institutet gjorda ansökning hänvisat i tillämpliga delar till hvad

han uttalat beträffande framställningarna af docenter vid universiteten i

Upsala och Lund. I öfrigt funne departementschefen lika med universitetskanslern

ej anledning att för närvarande ingå på frågan om bildande vid

karolinska institutet af en reservfond eller att tillstyrka fastställande af de

bestämmelser rörande besparade lönemedels användning, som i sammanhang

med tanken på en reservfonds inrättande föreslagits af docenter vid

institutet.

Under åberopande af hvad departementschefen för egen del anfört och

af innehållet i kanslerns yttrande i ämnet tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till förbättrande af arfvodena åt

vikarierande lärare vid karolinska mediko-kirurgiska institutet bevilja ett

årligt anslag af 2,000 kronor, att användas enligt de bestämmelser, som

af Kongl. Maj:t blefve meddelade.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

67

Utskottet, som i punkten 7:o) här ofvan tillstyrkt bifall till Kongl.

Maj:ts framställning om beviljande af anslag till förbättrande af arfvodena

åt vikarierande lärare vid universiteten i Upsala och Lund, har ej heller

haft något att erinra emot hvad i nu förevarande ärende i enahanda syfte

föreslagits beträffande vikarierande lärare vid karolinska institutet; och får

alltså utskottet hemställa,

att Riksdagen må till förbättrande af arfvodena åt

vikarierande lärare vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

bevilja ett årligt anslag af 2,000 kronor, att användas

enligt de bestämmelser, som af Kongl. Maj:t meddelas.

13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte förhöja &n-Ang. ökning af

slaget till bibliotekets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet underhåll “bmhteJts

och förökande, nu 4,000 kronor, med 4,000 kronor eller till 8,000 kronor, underhåll och

samt medgifva, att ett belopp af 500 kronor deraf måtte kunna användas ^°r1°ka*dt

till arbetsbiträde vid biblioteket.

I fråga om detta ärende lemnar statsrådsprotokollet följande upplysningar:
I

skrifvelse den 14 september 1898 till universitetskanslern hade

lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anhållit om hans

medverkan, på det att å institutets stat, i stället för det nuvarande anslaget

å 4,000 kronor till bibliotekets underhåll och förökande, måtte uppföras

ett ordinarie anslag å 8,000 kronor för enahanda- ändamål äfvensom

till arbetsbiträde vid biblioteket.

Det nuvarande anslaget hade institutet åtnjutit från och med år 1891.

I den åf lärarekollegiet under år 1889 gjorda hemställan, på föranledande

hvaraf Kongl. Maj:t aflåtit proposition i ämnet till 1890 års Riksdag och

för hvars innehåll funnes redogjordt i protokollet öfver ecklesiastikärenden

den 11 januari 1890, hade bibliotekets behof beräknats på följande sätt:

till tidskrifter ........................................................................... kronor 2,000

» nyutkommande litteratur, deri inbegripet fortsättning af

förut inköpt ........................................................................ » 1,000

» vigtigare äldre litteratur och komplettering af defekter » 1,000

» inbindning .................................................................................. » 1,000

eller tillsammans kronor 5,000

Då emellertid Kongl. Maj:t funnit antagligt, särskildt med afseende å

de för inbindning och för komplettering af defekter gjorda beräkningar,

att anslaget kunde utan ändamålets förfelande nedsättas, hade Kongl. Maj:t

[IL]

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af Riksdagen äskat anslag till belopp af 4,000 kronor, hvilken framställning

ock vunnit Riksdagens bifall.

Lärarekollegiet hade nu anfört, att erfarenheten under de gångna sju åren

i ständigt växande grad ådagalagt svårigheten att med ett så litet anslagsbelopp

tillfredsställa de kraf, som institutets egen undervisning och den

vetenskapliga forskningen inom landet med rätta ansåge sig böra ställa

på statens förnämsta medicinska boksamling. Erfarenheten hade också

ådagalagt, att den år 1889 uppgjorda beräkningen, långt ifrån att vara

för högt tilltagen, i hvarje särskild post understigit behofvet.

Hvad lärarekollegiet år 1889 yttrat om vigten och omfattningen af

den medicinska tidskriftslitteraturen och angelägenheten af att vid bokförvärfvet

i främsta rummet tillgodose denna, egde icke blott fortfarande

full giltighet utan hade under den medicinska vetenskapens snabba framsteg

vunnit än ytterligare betydelse. Talrika specialtidskrifter hade under

de senaste åren börjat utgifvas, och oupphörligt uppstode nya sådana,

hvilka icke kunde undvaras, såvida tillfälle skulle kunna beredas att inom

vårt land följa de medicinska vetenskapernas framsteg. Biblioteksnämnden

hade också sett sig nödsakad att år från år öka tidskriftsinköpen. Institutet

prenumererade för närvarande på 125 tidskrifter — deras antal hade

år 1889 uppgått allenast till 84 — men tidskriftsprenumerationen medtoge

också nu icke mindre än tre fjerdedelar af hela biblioteksanslaget. Att

ett så stort antal tidskrifter kunde erhållas för ett belopp af omkring

3,000 kronor berodde för öfrigt derpå, att genom öfverenskommelse med

utgifvaren af »Nordiskt Medicinskt Arkiv» ett större antal periodiska

skrifter, som erhölles i utbyte mot nämnda tidskrift, finge af institutet

öfvertagas för betydligt nedsatt pris, i många fall uppgående till endast

portokostnaden för bytesexemplar af »Nordiskt Medicinskt Arkiv». Till

en utvidgad tidskriftsprenumeration funnes numera ingen tillgång.

För den icke periodiska litteraturen, hvarför institutet år 1889 ansett

ett belopp af 1,000 kronor om året erforderligt, hade på grund af de

ökade tidskriftsinköpen icke på långt när den beräknade summan kunnat

användas. Under de förflutna sju åren hade tillsammans endast 390 nya

verk blifvit inköpta, eller i medeltal omkring 56 årligen, och huru ringa

detta antal vore i förhållande till den litterära produktionen inom ifrågavarande

vetenskapsområde vore för en hvar uppenbart. Inom åtskilliga

af medicinens grenar hade nästan inga nyutkommande verk kunnat inköpas,

och vid flera tillfällen hade biblioteksnämnden på grund af kostnadsfrågan

nödgats afslå inköpsförslag, som inkommit från lärare vid

institutet.

I än mindre grad hade det varit möjligt att med de till buds stående

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

69

tillgångarna fylla luckorna i den äldre litteraturen. Utom enstaka inköp

hos antiqvarier och på auktioner hade förvärfvet af äldre litteratur inskränkt

sig till inköp af doktor Anton Berghs rikhaltiga oftalmologiska bibliotek

för 1,100 kronor och en del af professor A. Andersons gynekologiska

boksamling för 365 kronor. Huru vigtigt det vore, att tillgångar ej

saknades, då tillfälle erbjöde sig till dylika synnerligen fördelaktiga förvärf,

ansåge lärarekollegiet knappt behöfva påpekas.

Hvad slutligen anginge bindningskostnaden, hade anslaget endast

räckt till inbindning af tidskriftserierna, hvadan såväl de årligen inköpta

nyare verken som större delen af de sedan gammalt i biblioteket befintliga

obundna böckerna fortfarande saknade band och derför vore utsatta för

faran att skadas eller rent af förstöras.

Vid beräkningen af bibliotekets anslagsbehof borde derjemte tagas i

betraktande, dels att, sedan det nuvarande anslaget blifvit bestämdt, tillkommit

ett nytt läroämne vid institutet, nemligen bakteriologien, dels att genom

upprättande af det nya tandläkareinstitutet äfven odontologien blifvit vid

undervisningen representerad. Båda dessa vetenskaper både oafvisliga kraf

på litterära hjelpmedel, hvilka biblioteket för närvarande vore alldeles ur

stånd att tillhandahålla. Billigheten syntes också fordra, att institutets

behof af ökadt biblioteksanslag af statsinagterna beaktades, då såväl kongl.

biblioteket som universitetsbibliotek på senaste tiden fått nya anslag sig

beviljade. Denna tillökning både dock endast i ringa mån kommit de

medicinska studierna i vårt land till godo. Kongl. biblioteket anskaffade

icke någon medicinsk litteratur, och universitetsbiblioteken, hvilka skulle

följa med litteraturen inom alla de fyra fakulteterna, vore ej i tillfälle att

för medicinen afse ens så stora summor som karolinska mediko-kirurgiska

institutet för närvarande både att för ändamålet använda. Också anlitades

institutets bibliotek fortfarande af studieidkare i hela landet, icke minst i

universitetsstäderna, och det belopp, som anvisades till dess förökande,

blefve alltså till gagn ej blott för institutet sjelft och hufvudstadens läkarecorps

utan skulle blifva fruktbringande för landet i dess helhet.

Utom för inköp och bindning af böcker både äfven för andra ändamål

anslagsbehof för institutets bibliotek gjort sig gällande. Sedan 1897 års

början hade, för att tillmötesgå fleres önskningar, bibliotekets läsrum, utom

de ordinarie tiderna på eftermiddagarna, hållits tillgängligt från klockan

10 till klockan 2 alla helgfria dagar under terminerna. Såsom ersättning

åt ett qvinligt biträde, som under sistnämnda tider tillhandagått

allmänheten och öfvervakat bibliotekets begagnande, både af den Rossanderska

fondens räntemedel utbetalats ett belopp af 500 kronor årligen.

Som nämnda fond ej längre medgåfve eu sådan utbetalning, kunde emellertid

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

biblioteket från och med höstterminen 1898 ej längre hållas tillgängligt

på förmiddagarna. Då det likväl visat sig, att biblioteket under dessa tider

synnerligen flitigt anlitats, vore det högeligen önskvärdt, att medel kunde

beredas för att hålla biblioteket tillgängligt jemväl om förmiddagarna.

På grund af hvad sålunda anförts, hade biblioteksnämnden beräknat

bibliotekets anslagsbehof på följande sätt:

till tidskrifter........................................................................... kronor 3,500: —

» nyutkommande litteratur................................................. » 1,500: —

» vigtigare äldre litteratur och komplettering af defekter » 1,500: —

» inbindning ..................................................................... » 1,000: —

» arbetsbiträde vid biblioteket ........................................... » 500: —

eller tillhopa ............................................................................. kronor 8,000: —.

Kanslersembetet hade i afgifvet utlåtande förordat den gjorda framställningen.

Då föredragande departementschefen ansåge de skäl, som af lärarekollegiet

anförts till stöd för nu ifrågavarande hemställan, vara af beskaffenhet

att ej kunna jäfvas, tillstyrkte departementschefen, det Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att förhöja anslaget till bibliotekets vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet underhåll och förökande, nu 4,000 kronor, med

4,000 kronor eller till 8,000 kronor, samt medgifva, att ett belopp af 500

kronor deraf måtte kunna användas till arbetsbiträde vid biblioteket.

Utskottet har funnit det vara i statsrådsprotokollet visadt, att karolinska

institutets bibliotek är i behof af ökadt anslag särskildt för inköp

af medicinska tidskrifter och för anställande vid biblioteket af arbetsbiträde;

men då utskottet anser, att derest tillräckligt anslag för tidskrifters

förvärfvande beredes biblioteket och sålunda de medel, hvilka beräknats

till nyutkommande litteratur, vigtigare äldre litteratur och komplettering

af defekter samt inbindning, hädanefter blifva utan afkortning tillgängliga

för sina egentliga ändamål, dessa sistnämnda utgiftsposter skulle kunna så

begränsas, att en förhöjning i anslaget med 3,00() kronor, deraf 500 kronor

till arbetsbiträde, skulle kunna vara tillräcklig, har utskottet ansett sig

böra hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må förhöja anslaget till bibliotekets

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet underhåll

och förökande, nu 4,000 kronor, med 3,000 kronor,

eller till 7,000 kronor, samt medgifva, att ett belopp

af 500 kronor deraf må kunna användas till arbetsbiträde

vid biblioteket.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

71

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till aflöning åt en vaktmästare Ang. anslag

vid karolinska mediko-kirurgiska institutets bakteriologiska laboratorium val‘t‘j"tare

måtte beviljas ett årligt anslag af 1,050 krono!’. vid bakterioio
Departementschefen

har med afseende å denna fråga till statsråds- 9l“k“Jubtm

rådsprotokollet meddelat, att karolinska mediko-kirurgiska institutets lärare- [12]

kollegium i sin förut omförmäld a skrifvelse äfven gjort framställning om

ett anslag af 1,050 kronor till aflöning af en vaktmästare vid institutets

bakteriologiska laboratorium. Till stöd för denna sin anhållan hade lärarekollegiet

anfört, att det arbete, som vore att utföra på institutets bakteriologiska

laboratorium, till följd af sin art med nödvändighet kräfde tillgång

till betjening. Denna betjenings uppgifter vore af mångahanda slag samt

i hög grad magtpåliggande och tidsödande. En vaktmästare, anstäld vid

ett bakteriologiskt laboratorium, måste vara särskilt skolad i sitt fack.

Han skulle exempelvis hafva färdighet i tillagning af näringssubstrat, passande

till odling af de olika till undersökning förekommande bakteriearterna,

han skulle taga temperaturen på försöksdjuren, passa thermostater och

kulturer, skulle understundom assistera vid djurförsök och andra laborationer,

förutom det att han hade att diska, tvätta o. s. v. En annan

vigtig uppgift ålåge honom dessutom. Han skulle hafva hand om laboratoriets

alla försöksdjur, hvilket ensamt kräfde en tid af omkring fem

timmar dagligen. Härigenom vore han så bunden vid laboratoriet, att

han icke kunde räkna på ledighet någon enda dag under veckan.

Det nu antydda vigtiga arbetet hade vid bakteriologiska laboratoriet

hittills utförts af en vaktmästare, hvilken aflönats dels med 25 kronor i

månaden af medel, som utgått från den patologiska institutionens anslag,

och dels med 40 kronor i månaden, som lemnats af förre laboratorn i

bakteriologi vid institutet, hvilken i gengäld haft rättighet att begagna

sig af vaktmästarens hjelp under den tid, då denne ej måst uteslutande

egna sig åt sin tjenst vid laboratoriet. En sådan anordning vore dock

i sig sjelf förkastlig, emedan den med nödvändighet medförde, att en stor

del af vaktmästarens arbete droges från laboratoriet, hvars skötsel derpå

blefve lidande. Erfarenheten både nemligen visat, att vaktmästaren borde

egna sitt arbete odeladt åt laboratoriet. Ifrågavarande anordning hade

också tillkommit blott såsom en nödfallsåtgärd, och med utgången af år

1898 komme den i hvarje fall att upphöra, alldenstund förre laboratorn

icke längre ansåge densamma för sig förmånlig. Under sådana förhållanden

vore det nödvändigt att söka erhålla statsanslag till aflöning af en

vaktmästare vid bakteriologiska laboratoriet, så mycket mer som det

visat sig, att de beräkningar, på hvilka det för laboratoriet äskade och

af Riksdagen beviljade anslaget grundade sig, upptagit de erforderliga

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

utgifterna alltför knappt. Den bakteriologiska tekniken vore också stadd i

en synnerligen hastig utveckling; tid efter annan uppfunnes nya forskningsmetoder,

hvilka helt naturligt kräfde förbättrade vetenskapliga apparater,

och det hade på senaste tiden visat sig, att denna nya materiel hade en

stark tendens att blifva komplicerad och till följd deraf dyrbar. Om den

vetenskapliga verksamheten på laboratoriet skulle kunna på ett fullt tillfredsställande

sätt bedrifvas, vore det derför nödvändigt, att man äfven i

detta hänseende följde utvecklingen. Häraf hade emellertid redan uppstått en

väsentlig ökning i den ursprungligen beräknade kostnaden för nyanskaffning.

Under nu skildrade förhållanden vore det omöjligt att af det till patologisk-anatomiska

institutionen anvisade anslaget aflöna en för dess bakteriologiska

laboratorium afsedd vaktmästare; och som den vid den patologiska

institutionen för öfrigt anstälda betjeningen helt och hållet upptoges

af sin tjenstgöring, så återstode blott att söka erhålla statsanslag till

aflöning åt bemälde vaktmästare. Då det derjemte visat sigs att denne

vaktmästares tid måste fullt tagas i anspråk för det bakteriologiska laboratoriets

räkning, borde denna aflöning utgå med ett belopp, motsvarande

andra vid institutet anstälda vaktmästares aflöning, eller 750 kronor årligen

jemte ersättning för bostad och vedbrand, hvilken ersättning skäligen kunde

anslås till 300 kronor årligen.

Kanslersembetet hade på af lärarekollegiet anförda skäl tillstyrkt den

gjorda framställningen; och då departementschefen funne behofvet af särskild

betjening vid det bakteriologiska laboratoriet oafvisligt samt bölle

före, att en för det ifrågavarande arbetet lämplig vaktmästare icke kunde

för mindre kostnad erhållas, hemstälde departementschefen, att Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till aflöning åt en vaktmästare vid karolinska

mediko-kirurgiska institutets bakteriologiska laboratorium bevilja ett

årligt anslag af 1,050 kronor.

På de skäl, som af karolinska institutets lärarekollegium blifvit anförda,

vill utskottet förorda, att till aflöning åt en vaktmästare vid karolinska

institutets bakteriologiska laboratorium jnå beviljas det begärda

anslaget å 1,050 kronor, hvarvid likväl synes böra föreskrifvas, att det

belopp af 300 kronor, som, enligt hvad ofvan angifvits, beräknats utgöra

ersättning åt vaktmästaren för bostad och vedbrand, bör utgå endast så

länge bostad icke lämpligen kan vaktmästaren inom någon af institutets

byggnader beredas.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen till

aflöning åt en vaktmästare vid karolinska mediko
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

73

kirurgiska institutets bakteriologiska laboratorium beviljar

ett årligt anslag af 1,050 kronor, deraf 300

kronor, utgörande ersättning för bostad och vedbrand,

böra utgå endast så länge bostad icke lämpligen kan

vaktmästaren beredas inom någon af institutets byggnader.

Vid bifall till hvad under punkterna 12:o)—14:o) af utskottet föreslagits

kommer anslaget till karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu

101,900 kronor, att ökas med 6,050 kronor eller till 197,950 kronor.

Allmänna läroverken.

15:o) Kongl. Maj:t bar föreslagit, att Riksdagen måtte å ordinarie Ang. Hjstat

för allmänna läroverken bevilja dels till höjning af anslaget till ålders- ^"ge^tiUde

tillägg 60,000 kronor, dels till ökning af anslaget till arfvoden åt extrad/männa tärolärare

och vikarier samt oförutsedda behof 65,000 kronor. verken.

I fråga härom har departementschefen till statsrådsprotokollet anmält, U^.J

att då af kapitalkontot till rikshufvudboken för år 1897 framgått, att

reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken under sagda år

nedgått från 119,485 kronor 55 öre till 21,351 kronor 89 öre, och med anledning

deraf måste befaras, att vid slutet af år 1898 en brist i dessa anslag

komme att uppstå, departementschefen i skrifvelse den 24 oktober sistnämnda

år anmodat statskontoret att efter verkstäld utredning meddela

ecklesiastikdepartementet, dels huru stor denna brist, i fall eu sådan komme

att förefinnas, kunde antagas blifva vid slutet af såväl år 1898 som innevarande

år, och dels hvilka särskilda i det gemensamma reservationsanslaget

ingående anslag, som visat sig otillräckliga, samt de belopp, med

hvilka ett hvart af dem kunde behöfva höjas för att motsvara behofvet.

Med anledning häraf hade, enligt hvad departementschefen vidare

meddelat, statskontoret i skrifvelse den 20 december 1898 meddelat den

begärda utredningen och dertill fogat dels en med ledning af afslutade

räkenskaper upprättad tablå öfver de i reservationsanslaget till de allmänna

läroverken ingående anslags ställning för år 1897 dels en approximativ beräkning

öfver besparingar och brister å samma anslag för år 1898. Denna

beräkning grundade sig, hvad en del anslag anginge, på de af statskontoret

enligt dess memorialböcker kända utgifter intill den 20 december 1898

och i andra fall på utgifterna under år 1897, dock med hänsyn, beträffande

ålderstilläggen, till den genom åtskilliga af Kongl. Maj:t beslutade anvisningar

å detta anslag uppkomna förhöjningen.

Dessa tablåer vore af följande lydelse:

Bih. till Iliksil. Prut. tS99. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft.

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tablå öfver de i reservationsanslaget till allmänna läroverken

ingående anslagens ställning för år 1897.

1 '' ........ —

Af

—

—

—

-----—

—

Af

Riksdagen

Kongl. Maj:t

beviljade

Utgifter

ringar

Brister

anvisadt

anslags

medel

Aflöning*)...............................................

1,715,746

32

1,715,746

32

1,621,303

***)

957,295

52

94,442

80

—

—

Ålderstillägg**) ..........................

1,042,295

17

932,901

12

17

24,394

05

Ersättning för förlorad helgonskyld............

D:o för indragna landtgillen och klockare-

2,644

33

2,644

33

2,644

33

—

—

—

—

pensioner ...........

731

13

731

13

731

13

—

_

_

_

Djeknepenningeersättning......................

4,307

10

4,307

10

4,307

10

—

—

_

_

| Bibliotekarier ......................................

Arfvoden till skrifbiträden åt rektorerna vid

6,137

56

7,000

—

6,137

56

862

44

—

—

de högre läroverken samt vid vissa fem- klassiga läroverk..

11,150

12,000

11,150

850

Arfvoden åt skolläkare.............................

Arfvoden åt extra lärare och vikarier samt

„ , , ord. stat. e. o. stat.

oförutsedda behof (135,000 -f 100,000) ..

7,550

7,550

"

7,550

—

—

235,000

—

235,000

_

364,808

15

_

_

129,808

15

Extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till

anskaffande af ammunition för målskjut- ningar m. m.....................

34,000

34,000

34,522

67

522

67

D:o åt teckningslärare vid allmänna Järo-

verken .............................................

Praktisk utbildning af blifvande lärare vid

28,000

—

28,000

~

34,794

74

—

—

6,794

74

de allmänna läroverken ....................

Resestipendier åt lärare i främmande lefvande

20,500

20,500

—

20,040

—

460

—

—

—

språk ...................................................

Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna

6,000

—

6,000

—

5,250

—

750

~

—

~

läroverken.....................

4,000

_

4,000

—

4,000

—

_

_

_

_

Af reservationerna....................................

—

—

—

—

45,445

95

—

—

45,445

95

Summa

3,118,061

61

3,010,380

—

3,119,980

32

97,365

24

206,965

56

Afgå: nettobrist och besparingar ...............

—

—

—

—

109,600

32

—

—

97,365

24

Återstå

_

_

_

_

3,010,380

_

__

109,600

32

Till betäckande af ofvanstående nettobrist

har användts:

anslagets uppbördsmedel .....................

samt af anslagets reservationer, hvilka

vid årets början utgjorde... 119,485:50

men vid årets slut nedgått

11,466

66

till ................................. 21,351:89

—

—

—

—

—

—

—

—

98,133

66

109,600

32

*) Under antagande att Riksdagen beviljat medel till samtliga fasta löner å läroverksanslaget hav under

rubriken »Aj Riksdagen beviljade anslagsmedelo upptagits för »aflöning!) kronor 1,716,746: 32 i öfverensstämmelse

med de af Kongl. Maj:t anvisade och i statsliggaren upptagna belopp.

**) pgr »ålderstillägg» har under samma rubrik upptagits kronor 932,901: 12, hvilket belopp erhållits

på- det sätt, att summan af alla i läroverksanslaget ingående af Riksdagen beviljade särskilda anslag med

undantag af ålderstillägg fråndragits reservationsanslaget i sin helhet.

***) Enär fördelningen af lärarnes lönemedel i aflöning och ålderstillägg icke framgår af en del läroverks

räkenskaper, har särskiljandet af dessa utgifter verkstälts med ledning af å riksbokslutsbyrån befintliga

besparingsförteckuingar.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

75

Approximativ beräkning öfver besparingar och brister

å reservationsanslaget till allmänna läroverken för år 1898.

Af

Kougl. Maj:t

anvisadt

Af

Riksdagen

beviljade

anslags-

medel

Utgifter

Be-

sparingar

Brister

Aflöning .............................................

1,715,746

32

1,715,746

32

1,610,746

32

105,000

_

Ålderstillägg ..........................................

1,065,736

84

932,901

12

965,901

12

—

—

33,000

—

Ersättning för förlorad helgonskyld............

D:o för indragna landtgillen och klockare- pensioner ........ ..................................

2,644

33

2,644

33

2,644

33

—

—

—

—

731

13

731

13

731

13

_

_

_

_

Dieknepenningeersättning.........................

4,307

10

4,307

10

4,307

10

762

—

—

—

Bibliotekarier ......................................

6,237

56

7,000

—

6,237

56

44

—

—

Arfvoden till skrifbiträden åt rektorerna vid

de högre läroverken samt vid vissa fem- klassiga läroverk ................................

11,150

12,000

11,150

850

Arfvoden åt skolläkare..............................

7,550

—

7,550

—

7,550

—

—

—

—

—

Arfvoden åt extra lärare och vikarier samt

ord. stat e. o. stat

oförutsedda behof (135,000 + 100,000)......

235,000

235,000

387,000

152,000

Extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till

anskaffande af ammunition för målskjut- ningar m. m........................................

D:o åt teckningslärare vid allmänna läro- verken ...............................................

34,000

34,000

21,500

12,500

28,000

28,000

38,200

_

_

10,200

_

Praktisk utbildning af blifvande lärare vid

de allmänna läroverken ........................

20,500

20,500

21,640

_

_

_

1,140

_

Resestipendier åt lärare i främmande lef- vande språk ......................................

6,000

_

6,000

_

6,750

_

_

_

750

_

Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna

läroverken .........................................

4,000

4,000

4,000

_

_

_

_

_

Af reservationerna...................................

92

50

—

—

35,374

33

—

—

35,374

33

Summa

3,141,695

78

3,010,380

—

3,123,731

89

119,112

44

232,464

33

Afgå: nettobrist och besparingar ..............

—

—

—

—

113,351

89

—

—

119,112

44

Återstå

_

_

—

—

3,010,380

—

—

—

113,351

89

I afräkning å nettobristen kunna

påräknas uppbördsmedel å an- slaget till belopp af.............. 8,000: —

samt anslagets behållning vid årets

början ................................. 21,351: 89

29,351

89

hvadan nettobristen för år 1898 egentligen

skulle komma att utgöra endast ...........

84,000

—

I sin näranda utredning hade statskontoret i öfrigt anfört följande.

Enligt statsliggaren för år 1898 vore de af Kongl. Maj:t under

reservationsanslaget till de allmänna läroverken för aflöning, ålderstillägg

och arfvoden m. m. gjorda anvisningar upptagna med kr. 3,041,695: 78.

Som anslaget enligt riksstaten dock endast utgjorde ..... » 2,910,380: —,

förefunnes redan här en brist i berörda anslag till belopp af kr. 131,315: 78,

opaginerad Kontrollera mot PDF

76''

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilken brist uppkommit derigenom att ålderstilläggen,

hvartill för år 1898 anvisats......... kr. 1,065,736: 84,

i riksstatsanslaget inginge med endast » 932,901: 12.

Om nemligen till skilnaden ............... kr. 132,835: 72

lades hvad som anvisats å anslagets

reservationer........................................ » 92: 50

och från den derigenom uppkomna

summan ............................................... kr. 132,928: 22

droges hvad som af Riksdagen beviljats,

men ännu icke disponerats, nemligen

till bibliotekarier m. m. kr. 762: 44

och till rektorernas skrif
biträden

...................... > 850: — , 1,612: 44,

så erhölles ofvan nämnda brist enligt statsliggaren ...... kr.

Från nyss nämnda brist å anslaget till

ålderstillägg........................................... kr. 132,835: 72

borde dock afräknas dels summan af icke

utgående ålderstillägg åt lektorer,

adjunkter och kolleger, som vore förordnade

till rektorer vid högre och

femklassiga läroverk kr. 84,500: —

dels tillfälliga besparingar,

förslagsvis be
-

räknade till............. » 15,335: 72

eller tillsammans..................................... » 99,835: 72,

hvadan bristen a detta anslag alltså skulle komma att

utgöra .................................................................................. kr.

Under ar 1898 till och med den 19 december hade å anslaget

till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt

oförutsedda behof utbetalts ............. kr. 385,825: 90.

Afdroges från detta belopp sammanlagda

anslagen å ordinarie och extra

stat för berörda ändamål ............... » 235,000: —,

visade sig redan nu en brist af ......... kr. 150,825: 90;

hvadan utgifterna för hela året torde

kunna antagas komma att öfverskjuta

tillgångarna med omkring ................................ »

Transport kr.

131,315: 78.

33,000: —.

152,000: —.

185,000: —

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

77

Transport kr.

Å öfriga anslag förekomma enligt den approximativa

beräkningen brister å anslagen till

extra arfvoden åt teckningslärare........................................... kr.

praktisk utbildning af blifvande lärare................................. »

resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk ...... »

hvartill ytterligare komme de utgifter, som blifvit och

under återstående delen af år 1898 möjligen blefve

anordnade å anslagets reservationer, eller..................... »

alltså summa brister kr.

Afräknades härifrån dels följande besparingar, nemligen

å anslaget till aflöning ..................... kr. 105,000: —,

till hvilket belopp de beräknade

besparingarna höjts, enär medelbeloppet

af dem för åren 1893—1897

med ungefär 11,000 kronor öfversköte

1897 års besparingar å

samma anslag;

å anslaget till bibliotekarier ................ » 762: 44

å anslaget till rektorernas skrif biträden » 850: —

å anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare

m. m. ............................ » 12,500: —

dels uppbördsmedel med det belopp,

hvartill desamma i medeltal uppgått

för åren 1893—1897, nemligen ...... » 8,000: —

och dels reservationsanslagets behållning

vid 1898 års början ......................... » 21,351: 89

eller tillsamman......................................................................*_

skulle en nettobrist för är 1898 komma att uppstå till

belopp af............................................................................ kr.

185,000: —

10,200: —

1,140: —

750: —,

35,374: 33

232,464: 33.

148,464: 33

84,000: —.

För år 1899 hade läroverksanslaget på ordinarie stat ökats med 13,500

kronor, deraf 1,500 kronor nytt anslag till extra arfvoden åt musiklärare

vid de femklassiga läroverken och återstoden 12,000 kronor till höjning af

anslaget till extra arfvoden åt teckningslärare. Till följd af denna ökning

funne statskontoret någon brist å sistnämnda anslag icke vara att befara, och

under förutsättning för öfrigt att inga nämnvärda brister komme att uppstå

på andra anslag än till ålderstillägg och till arfvoden åt extra lärare

och vikarier samt oförutsedda behof, beräknade statskontoret läroverksanslagets

ställning under år 1899 på följande sätt.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I anledning deraf att det för ålderstillägg erforderliga beloppet varit

i ständigt stigande och för år 1898 ökats med något öfver 23,000 kronor,

vore antagligt att en ökning af detsamma äfven för år 1899 vore att motse

med åtminstone 17,000 kronor, hvadan bristen, som för år 1898 beräknats

till 33,000 kronor, skulle komma att för år 1899 utgöra minst kr. 50,000: —.

A anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt

oförutsedda behof kunde bristen beräknas till belopp af » 137,000:—,

som understege den beräknade bristen för år 1898 med

ungefär samma belopp, hvarmed det på extra ordinarie

stat uppförda anslaget till arfvoden åt extra och vikarierande

ämneslärare vid de allmänna läroverken, hvilket anslags utgifter

plägat anordnas å nyss nämnda ordinarie anslag,

blifvit af Riksdagen för år 1899 höj dt.

Deremot kunde öfriga för år 1898 beräknade brister

bär uteslutas, nemligen 10,200 kronor å anslaget till extra

arf voden åt teckningslärare på grund deraf att detta anslag,

såsom nämnts, blifvit höjdt med 12,000 kronor, samt 1,140

kronor å anslaget till praktisk utbildning af blifvande lärare

vid de allmänna läroverken, enär detta anslag i medeltal

för åren 1893—1897 lemnat en nettobesparing af 265

kronor, och 750 kronor å anslaget till resestipendier åt lärare

i främmande lefvande språk af den orsak, att denna brist

i sjelfva jerket^ blott utgjorde en återstående utgift från

nästföregående år.

Utgifterna å anslagets reservationer kunde upptagas till

ungefär samma belopp som medeltalet för åren 1893—1897,

minskadt med det belopp af 20,000 kronor, som till och

med ar 1898 utgått till understöd åt enskilda läroverk med

dimissionsrätt, eller ..................................................................... kr. 32,612: 44.

De beräknade bristerna utgjorde således tillsammans......... kr. 219,612: 44.

Härifrån borde emellertid afräknas dels

uppbördsmedel........................................... kr. 8,000: —

dels besparingar å anslaget till aflöning med

enahanda belopp, som för år 1898, nemligen

............................................:.................... » 105,000: —

dels odisponerade medel å anslagen till

bibliotekarier ................................................... » 762: 44

och till arfvoden åt rektorernas skrif biträden » 850: —

hvaremot den i beräkningen för år 1898 upptagna be
Transport

kr. 219,612: 44

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

79

Transport kr. 219,612: 44

sparingen af 12,500 kronor å anslaget till extra arfvoden

åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition

för målskjutningar borde uteslutas, emedan brist å detta

anslag förekommit under de näst föregående åren 1896

och 1897; eller tillsammans ................................................... » 114,612: 44

Bristen å reservationsanslaget för år 1899 skulle således

komma att utgöra ................................................................. kr. 105,000: —.

På grund af livad sålunda blifvit anfördt hade statskontoret ansett,

att reservationsanslaget till allmänna läroverken borde för att motsvara

behofvet för år 1900, för hvilket år en ytterligare anvisning af omkring

10,000-kronor å anslaget till ålderstillägg och 5,000 kronor till arfvoden

åt extralärare in. m. antagligen vore att motse, höjas med i rundt tal

120,000 kronor, deraf 60,000 kronor till ålderstillägg och 60,000 kronor

till arfvoden åt extralärare och vikarier samt för oförutsedda behof.

Såsom af statskontorets utredning framginge — yttrade vidare departementschefen

— drabbade den brist, som vore att motse, blott två af de

anslagstitlar, som inginge i det gemensamma reservationsanslaget till de

allmänna läroverken, nemligen anslagen till ålderstillägg och till arfvoden

åt extralärare m. in. Detta förhållande funne sin förklaring i följande omständigheter.

Redan år 1863 hade det medgifvits vissa lärare rätt att efter

vunnen ordinarie anställning vid de allmänna läroverken räkna eu del af

sin extra ordinarie tjenstgöring vid dessa läroverk sig till godo för uppflyttning

i högre lönegrad. Denna rätt till lönetursberäkning hade sedermera genom

beslut vid riksdagarne 1874, 1877, 1878, 1883, 1890 och 1894 blifvit betydligt

utsträckt och utvidgad, så att för närvarande nästan alla extra ordinarie

lärare vid de allmänna läroverken, pedagogierna och folkskolelärareseminarierna

samt ganska många lärare vid universiteten och vissa enskilda

läroverk räknade sin tjenstgöring sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad

efter erhållen ordinarie lärarebefattning vid allmänt läroverk. Härtill

komme, att de extra ordinarie lärarnes antal vid de allmänna läroverken

under de sista decennierna varit mycket stort och år efter år ökats, under

det att antalet ordinarie befattningar i det hela förblifvit oförändradt. Eu

följd af dessa omständigheter hade blifvit å ena sidan att täflan <*m de ordinarie

platserna vid de allmänna läroverken varit mycket stor och att fast

anställning derstädes i regeln vunnits först efter flerårig föregående tjenstgöring

och å andra sidan att de nyutnämnde lärarne redan vid sitt tillträde

af befattningen vanligtvis haft ett flertal år att räkna för uppflyttning

i högre lönegrad, så att många bland dem redan från tillträdesdagen

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kommit i åtnjutande af lön i högre lönegrad, hvarjemte uppflyttning i högre

lönegrad på grund af föregående tjenstgöring ofta vunnits innan tjenstgöringen

såsom ordinarie lärare uppgått till de eljest bestämda 5 åren.

Under sådana förhållanden hade anslaget till ålderstillägg måst blifva otillräckligt.

Mot statskontorets beräkning, enligt hvilken bristen å detta anslag

skulle utgöra för år 1898 33,000 kronor och för år 1899 50,000 kronor

samt för år 1900 en ökning af nämnda anslag med 60,000 kronor skulle

erfordras, hade departementschefen intet att invända.

Hvad åter anginge den ökning af antalet extra ordinarie lärare vid de

allmänna läroverken och pedagogierna, som på senaste tiden förekommit, så

hade den sin grund i två omständigheter, den ena, att genom Kongl. Maj:ts

beslut den 12 juni 1882 bestämts, att läraretjenster vid treklassiga allmänna

läroverk äfvensom vid pedagogi er, h vilka derefter blefve lediga, icke skulle

besättas med ordinarie innehafvare, utan tillsvidare upprätthållas på förordnande,

i följd hvaraf vid de ordinarie lärarnes vid dessa läroverk

småningom försiggående afgång dessa ersattes af vikarier; den andra, att

lärjungeantalet vid de allmänna läroverken och pedagogierna under de

sista tio åren oupphörligt stigit, hvarigenom det blifvit nödvändigt att öka

extra lärarnes antal. Af de 58 ordinarie ämneslärarebefattningarna vid de

treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna stode sålunda 33 för närvarande

lediga. Eu blick på lärjungeantalet vid de allmänna läroverken

och pedagogierna visade åter, att detta, som vid början af höstterminen 1888

uppgått till 14,385 och vid samma tidpunkt år 1893 till 14,787, vid början

af höstterminen 1896 stigit till 15,770 och vid nämnda tidpunkt åren 1897

och 1898 till 16,180 och 16,520. Lärjungeantalet hade således från höstterminen

1888 till höstterminen 1898 ökats med 2,135. De af staten aflönade

extra lärarnes antal hade under samma tid ökats från 119 till 146,

hvarvid dock vore att iakttaga, att framställningar af vederbörande skolmyndigheter

om nya eller ökadt antal extra lärare ofta för utgifternas

begränsande blifvit afslagna, ehuru de utan tvifvel befunnits behjertansvärda.

Pa grund af dessa förhållanden hade departementschefen allt skäl

att antaga, att antalet extra lärare vid de allmänna läroverken i förhållande

till antalet der undervisade lärjungar vore väl knappt; och skulle lärjungeantalet

under de följande åren ökas på samma sätt som under de närmast

föregående, så förmenade departementschefen, att den af statskontoret föreslagna

ökningen med 60,000 kronor af anslaget till arfvoden åt extra lärare

näppeligen blefve tillfyllestgörande. Departementschefen ansåge derför, att

detta belopp ytterligare borde höjas med åtminstone 10,000 kronor, och

syntes det departementschefen dervid lämpligt, att det ordinarie anslaget

till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behof höjdes

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

81

med 65,000 kronor eller från dess nuvarande belopp 135,000 kronor till

200,000 kronor samt det extra ordinarie anslaget till arfvoden åt extra

och vikarierande ämneslärare med 5,000 kronor, eller från 123,000 kronor

till 128,000 kronor.

Enligt departementschefens åsigt förefunnes nemligen icke någon utsigt

att vare sig genom Lärjungeantalets minskande eller genom upprättande af

ordinarie lärarebefattningar få behofvet af extra lärare så minskadt, att

å anslaget till deras arfvoden kunde besparas det belopp af 128,000 kronor,

hvartill det extra ordinarie anslaget till arfvoden åt extra och vikarierande

ämneslärare skulle uppgå.

Med afseende å beloppen af de brister, som enligt statskontorets beräkning

skulle komma att uppstå å reservationsanslaget till de allmänna

läroverken under åren 1898 och 1899, hade departementschefen intet att

tillägga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde departementschefen

— som hade för afsigt att vid anmälan af anslagsbehofven å extra stat för

år 1900 göra framställning om anslag dels till fyllande af brist i det gemensamma

reservationsanslaget till de allmänna läroverken för år 1898 å 84,000

kronor och för år 1899 å 105,000 kronor, eller tillsammans å 189,000

kronor, dels till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de

allmänna läroverken 128,000 kronor — att Kong! Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att å ordinarie stat för allmänna läroverken bevilja dels till höjning

af anslaget till ålderstillägg 60,000 kronor, dels till ökning af anslaget till

arfvoden åt extra lärare och vikarier samt oförutsedda behof 65,000 kronor.

Emot hvad sålunda föreslagits har utskottet icke något att erinra;

och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,

må å ordinarie stat för allmänna läroverken bevilja

l:o) till höjning af anslaget till ålderstillägg 60,000

kronor; samt

2:o) till ökning af anslaget till arfvoden åt extra

lärare och vikarier samt oförutsedda behof 65,000 kronor.

16:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 109) hafva Ang. anslag

herrar A. L. Apelstam och C. H. Björck föreslagit, att Riksdagen, för "funder

vid Halmstads allmänna läroverk bereda utsträckning af undervisningen å visningen a

reallinien till och med sjunde klassen, måtte dels för inrättandet af en T^yAllmänna lärolektorsbefattning

vid nämnda läroverk höja reservationsanslaget till doLrket i uaimallmänna

läroverken med 2,500 kronor, dels på extra stat för år 1900 ,lad
Bill.

till Rikad. Prof. 1899. 4 Samt 1 Afd. 9 Haft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutkottets Utlåtande N:o 9.

bevilja såsom förhöjning i anslaget till »arfvoden åt extra och vikarierande

ämneslärare vid de allmänna läroverken ett belopp af 1,800 kronor.

Med förklarande att afgörandet af detta ärende syntes ej länge kunna

uppskjutas utan skada för den ort motionärerna tillhörde, hafva dessa till

stöd för sin framställning vidare anfört följande.

År 1865 hade Hallands läns landsting ingått till Kongl. Maj:t med

anhållan om en kongl. proposition till Riksdagen angående upprättandet

af ett fullständigt realläroverk i Halmstad. I anledning häraf hade Kongl.

Maj:t till sagda års Riksdag hemstält, att ett på båda linierna fullständigt

läroverk måtte derstädes inrättas, enär det visat sig, att städer, der läroverk

med blott reallinie blifvit upprättade, ej funnit sig tillfredsstälda dermed,

utan snart nog framstält begäran att äfven erhålla latinlinie. Kongl. Maj:ts

hemställan hade äfven blifvit af Riksdagen beviljad.

Emellertid hade Kongl. Magt den 1 juni 1877, sedan Riksdagen gifvit

sitt bifall till derom gjord framställning, beslutit, att från och med nämnda

års hösttermin reallinien skulle indragas vid åtskilliga läroverk, dels i 7:de

klassen, dels både i 6:te och 7:de klasserna. Bland de läroverk, som

drabbats af denna senare hårda stympning, hade äfven varit Halmstads,

hvilket varit så mycket mera oväntadt, som reallinien derstädes varit talrikare

besökt än motsvarande linie vid en del läroverk, der densamma

dock bibehållits. Till grund för åtgärden hade nemligen blifvit lagd en

äldre statistik, med år 1875 slutande redogörelse, och att reallinien vid

Halmstads läroverk under de derpå närmast följande åren vuxit hade ansetts

vara något »tillfälligt». Verkliga förhållandet vore emellertid, att det

vid det nybildade högre läroverket tagit någon tid att utveckla en reallinie

och att denna linie afklippts just då den befunnit sig i en löftesrik tillväxt.

Följden hade blifvit, att i senare tider många ynglingar från staden och

orten, hvilka ämnat egna sig åt militärtjenst eller tekniska yrken eller förvärfva

sig högre merkantil bildning och för dessa ändamål behöft aflägga

studentexamen, antingen måst söka inträde i andra läroverk eller också

läsa latin för mogenhetsexamen på den klassiska linien och sedermera med

kostnad och tidsutdrägt komplettera sin examen på reallinien.

När reallinien sålunda indragits vid vissa läroverk, hade bestämts, att

den ordinarie lärarepersonalen vid dessa läroverk ej skulle förminskas, på

det att reallinien vid förändrade förhållanden skulle kunna utan svårighet

åter upprättas. Att sådana förhållanden numera inträdt i fråga om Halmstads

allmänna läroverk, syntes motionärerna obestridligt. Stadens folkmängd,

som år 1877 utgjort omkring 7,000 personer, uppginge numera

till omkring 15,000 och hade sålunda från den nämnda tidpunkten mera

än fördubblats. Äfven i länets öfriga städer hade invånareantalet betydligt

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

83

ökats. Dertill korrnne, att det industriella och merkantila lifvets starkt utvecklats

inom hela Halland och vestra Småland, hvilken sistnämnda landsdel

enligt gällande författning vore hänvisad att för de fem lägsta klasserna

begagna sig af Halmstads allmänna läroverk.

De nyssnämnda orternas, isynnerhet Hallands, invånare måste nu, för

att få sina barn undervisade i realklasserna öfver den 5:te, vända sig till

Göteborg eller Helsingborg. Men realläroverket i Göteborg vore redan

öfverfyldt, och Helsingborgs hade redan nu flera lärjungar å reallinien än

något annat svenskt läroverk med undantag för dem i Stockholm och

Göteborg. Med den utvidgning af realstudenters kompetens, som alltjemt

egde rum, vore det icke tvifvelaktigt, att Helsingborgs läroverk snart ej

skulle kunna mottaga realister från andra län än de skånska.

Då emellertid efter realliniens indragning år 1877, latinlinien blifvit

klufven i två, med delvis skild undervisning, komme lärarekrafterna vid

Halmstads allmänna läroverk ej att förslå för upprättandet af en reallinie

inom 6:te och 7:de klasserna, helst som Halmstads läroverk fått det minsta

antal lektorer (fyra), som något läroverk egde, och det kunde förutses, att

en åter upprättad reallinie skulle medföra en mycket stark tillströmning

redan i 4:de och 5:te klasserna. Då det antal lärotimmar, som öfver de

nuvarande skulle komma att behöfvas, enligt motionärernas mening utgjorde

omkring 40, borde tvenne nya lärarebefattningar inrättas, af hvilka en

lämpligen borde göras till eu lektors tjenst, medan den andra endast behöfde

blifva en extra lärarebefattning.

I anledning af förevarande motion vill utskottet erinra dels derom att

statsutskottet vid 1897 års riksdag i anledning af en då väckt motion om

anslag för utsträckning af undervisningen å reallinien vid allmänna läroverket

i Kristianstad uttalat, bland annat, att då det visat sig, att särskildt

under de senare åren en allt större del af lärjungarne vid de allmänna

läroverken anlitat undervisningen å reallinien, hvilket förhållande ej minst

gjort sig gällande beträffande sjunde klassen, der sådan funnes på båda

linierna, det syntes utskottet kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke

fullständig undervisning å reallinien borde införas vid åtskilliga af de

högre allmänna läroverk, som deraf vore i saknad, samt att utskottets hemställan

om afslag å motionen blifvit af Riksdagens båda kamrar antagen

utan att någon anmärkning emot ofvannämnda uttalande förekommit,

dels oek derom att 1898 års Riksdag, i anledning af en af Kong! Maj:t

gjord framställning äfvensom tre särskilda inom Riksdagen väckta motioner,

för beredande af tillfälle till utsträckning af undervisningen å reallinien

till och med sjunde klassen vid allmänna läroverken i Yesterås, Kristian
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stad, Östersund och Luleå, vid hvilka läroverk undervisning å reallinien

förut meddelats endast till och med sjette, klassen, på extra stat för år

1899 beviljat, såsom förhöjning i anslaget till »arfvoden åt extra och

vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken», ett belopp af

8,000 kronor.

I fråga om lärjungeantalet å reallinien inom fjerde och femte klasserna

vid Halmstads läroverk har utskottet inhemtat, att detta antal utgjort

i medeltal vid höstterminernas början åren 1892 — 1896 i fjerde klassen

17 och i femte klassen 10, vid början af höstterminen 1897 i fjerde klassen

I 1 och i femte klassen 10 samt vid början af höstterminen 1898 i fjerde

klassen 11 och i femte klassen 9.

De skäl, som legat till grund för 1898 års Riksdags ofvan omföl mälda

beslut, synas utskottet äfven tala för att möjlighet beredes till utsträckning

af undervisningen å reallinien vid Halmstads läroverk till och med sjunde

klassen. Men utskottet anser det icke vara lämpligt, att de härför erforderliga

medlen för närvarande ens till någon del anvisas å ordinarie stat.

Det belopp, som för ifrågavarande ändamål skulle erfordras, synes utskottet

böra bestämmas till 3,800 kronor, hvaraf 2,000 kronor beräknats för anställande

af en extra ordinarie lektor samt 1,800 kronor för anställande

af en extra lärare.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen med anledning af herrar Apelstams

och Björcks förenämnda motion må, för beredande af

tillfälle till utsträckning af undervisningen å reallinien

vid högre allmänna läroverket i Halmstad till och med

läroverkets sjunde klass, på extra stat för år 1900 bevilja

ett anslag af 3,800 kronor.

Ang. tonefyii- 17:o) Kougl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att i stället för det nu

nad fiter vid *^r^n Meurlingska skolfonden utgående bidrag till aflönande af tre adjunkter

allmänna Wro-vid allmänna läroverket i Linköping måtte beviljas ett årligt anslag af

verket i Lin-kron0r.

nTl Departementschefen har beträffande detta ärende till statsrådsproto
L

kollet meddelat, att enligt gällande stat såsom bidrag till tre adjunktslöner

vid allmänna läroverket i Linköping utgår respektive 30 kronor, 90

kronor och 240 kronor från den under domkapitlets i Linköping vård stälda

fond, som af kamreraren Mårten Meurling enligt skriftlig afhandling af den

II september 1802 stiftats för inrättande i nämnda stad af en »schola populärt»,

der undervisning borde meddelas i lefvande språk, räkenskapers

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

85

och handelsböckers förande in. in. åt ynglingar, »som ämnade sig (ill

kongl. collegierna, handelsståndet jemte andra sysslor och näringar», vid

hvilka fordrades insigter i dylika ämnen.

I en skrifvelse till Kongl. Maj:t den 12 augusti 1898 hade kontraktsprosten

C. Mergling, i egenskap af brorsons son till bemälde Mårten Meurling

och under åberopande af uppdrag från åtskilliga andra anförvandter till

denne, anfört, hurusom nämnda fond aldrig kommit till användning för det

af donator afsedda ändamål. Under det fonden fått omkring 50 år

med eu del af sin afkastning bidraga till nyss omförmälda adjunktslöner,

hade genom öfriga räntemedels läggande till kapitalet detta så vuxit, att

fonden — ursprungligen 1,000 riksdaler — vid 1893 års slut uppgått till

31,33(1 kronor 45 öre och under de derpå följande åren ytterligare ökats.

Det hade uppenbarligen ej varit donators afsigt, att donationens afkastning

skulle användas till aflöning åt lärare vid statens läroverk, och då i följd af

ändrade tidsförhållanden det icke vore ändamålsenligt att nu bokstafligen följa

de af donator gifna bestämmelser, hade kontraktsprosten Meurling, hvilken

liksom öfriga donators anförvandter med ledsnad sett, att en inom slägten

gjord donation ej kommit till gagn enligt donators önskan, velat hos Kongl.

Maj:t hemställa, att af fonden en femtedel finge läggas till en annan jemväl

af Mårten Meurling stiftad fond till förmån för fattiga prestenkor och

prestdöttrar inom Linköpings stift, samt att räntan af återstående kapitalet

finge dels användas för att bereda undervisning i bokhålleri åt lärjungar

vid allmänna läroverket i Linköping och andra, som af sådan undervisning

vore intresserade, dels ock i öfrigt ställas till domkapitlets disposition

att användas för sådant ändamål, som domkapitlet efter omständigheterna

kunde finna skäligt bestämma.

Domkapitlet i Linköping, hvars utlåtande öfver denna framställning

infordrats, hade jemväl ansett, att bidrag ur nu ifrågavarande fond ej

vidare borde utgå till aflönande af lärare vid allmänna läroverket i Linköping.

Deremot hade domkapitlet afstyrka att eu del af denna fond

öfverflyttades till den andra af Mårten Meurling gjorda donationen, samt

afgifvit förslag till användning af skolfondens afkastning. Enligt detta

förslag skulle fonden, som vid 1897 års slut utgjort 34,644 kronor 64

öre, årligen ökas med af dess afkastning, ''/5 af räntemedlen skulle användas

till anordnande af kostnadsfria kurser i bokföring för lärjungar

vid allmänna läroverket i Linköping samt återstående % användas till

inrättande af en under vederbörlig kontroll stående så kallad teknisk aftonskola

i Linköping för meddelande af undervisning i modersmålet, välskrifning,

räkning, geometri, bokföring, teckning och lefvande språk samt möjligen

andra ämnen, som förekomme i eu sådan skola.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Justitiekanslersembetet, hvars yttrande härefter inheintats, hade ansett

domkapitlets förslag vara egnadt att under de förhållanden, som numera

vore för handen, så nära som möjligt uppfylla donators önskningar och

fördenskull hemstält, att Kongl. Maj:t, med afslag å framställningen om

öfverförande till Meurlingska understödsfonden af en del utaf skolfondens

kapital, måtte förklara, att de från sistnämnda fond hittills med tillhopa

360 kronor årligen utgående bidrag till lärarelöner vid allmänna läroverket

i Linköping skulle upphöra från tid, som af Kongl. Maj:t bestämdes, samt

att fondens årliga afkastning skulle från samma tid och tillsvidare användas

på sätt af domkapitlet föreslagits.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t hade jemväl Linköpings handelsförening

samt Linköpings fabriks- och handtverksförening till antagande förordat

det af domkapitlet framlagda förslaget.

Departementschefen funne ej heller för sin del lämpligt, att från

Meurlingska skolfonden utginge bidrag till aflöning af lärare vid ett af

statens allmänna läroverk. Denna fond uppginge nu till så stort belopp,

att densamma, om någon del af ränteinkomsten ej annorledes disponerades,

kunde, till stort gagn för orten, användas på ett sätt, som mer stode i

öfverensstämmelse med donators i stiftelseurkunden uttalade vilja. Departementschefen

hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att i stället för det nu från Meurlingska skolfonden utgående bidrag till

aflönande af tre adjunkter vid allmänna läroverket i Linköping måtte

beviljas ett årligt anslag af 360 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot denna Kongl. Maj:ts

framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må, såsom ersättning för det nu från

Meurlingska skolfonden utgående bidrag till aflönande

af tre adjunkter vid allmänna läroverket i Linköping

bevilja ett tidigt anslag af 360 kronor.

Ang. crtäunin- 18:o) Sedan, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, departe«/

iyrioaon- mentschefen under hänvisning till hvad han förut yttrat angående de fördens

af skri/- ändringar i riksstaten som, enligt hans åsigt, följde af kongl. förordningen

om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående

L kyrkotionde, hemstält, att Kongl. Majd måtte föreslå Riksdagen, att det i

1899 års riksstat under rubriken allmänna läroverken uppförda reservationsanslag

måtte ökas med belopp, motsvarande ersättning för studieskatten

i Halland 66 kronor 92 öre och för bidraget till Karlshamns skol
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

87

stat 53 kronor 54 öre, eller med sammanlagdt i jemnadt tal 121 kronor,

så har Kongl. Maj:t till Riksdagen inkommit med proposition af angifna

innehåll.

Utskottet, som icke haft något att emot denna framställning erinra,

hemställer,

att det i 1899 års riksstat under rubriken allmänna

läroverken uppförda reservationsanslag må ökas med belopp,

motsvarande ersättning för studieskatten i Halland

titi kronor 92 öre och för bidraget till Karlshamns skolstat

53 kronor 54 öre, eller med sammanlagdt i jemnadt

tal 121 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad utskottet under punkterna 15:o),

17:o) och 18:o) föreslagit, kommer reservationsanslaget till allmänna läroverken,

nu 2,923,880 kronor, att ökas med tillhopa 125,481 kronor eller

till 3,049,301 kronor.

Pedagogier och folkskolor.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att ur 1900 års riksstat Ang. ändring

måtte uteslutas det under anslaget till pedagogier och folkskolor under "hedning‘a}''‘

rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter kyrkotionde»*

och kyrkotionde» i riksstaten för år 1899 uppförda belopp, 1,010 kronor. a^r‘k""‘s
På

sätt statsrådsprotokollet utvisar, har departementschefen vid ärendels

föredragning hänvisat till hvad han förut yttrat beträffande ändringar

i riksstaten, betingade af stadgandena i oftanämnda kongl. förordning om

afskrifning af kyrkotionde.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad af Kongl. Maj:t

sålunda föreslagits, hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Vid bifall härtill kommer summan af de under nyssberörda anslag

uppförda belopp, nu 20,1 7(5 kronor, att utgöra 25,100 kronor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Folkundervisningen.

Ang. anslag till 20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för beredande af medel för tillsy''”/M-Zole-

S°^oseen^e af vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg det under

iär»re«7«ina-riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till seminarier för folkrsipp

fly i aning skolelärares bildande måtte från och med år 1900 ökas med 900 kronor.

Ifrågavarande anslagsbehof härleder sig, enligt hvad departements
-

i högre

luneqrad.

[17.]

Slg’

chefen till statsrådsprotokollet yttrat, deraf att genom Kongl. Maj:ts och

Riksdagens beslut de vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

anstälda lärare och lärarinnor i musik och sång äfvensom de lärare och

lärarinnor, som jemlikt § 13 mom. 3 i gällande seminariestadga äro eller

värda förordnade vid seminariernas öfningsskolor, tillförsäkrats rätt att erhålla,

de förre två ålderstillägg å tvåhundra kronor hvartdera efter respektive

fem och tio års tjenstgöring och de senare ett ålderstillägg å trehundra

kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med början

af kalenderåret närmast efter det, då förordnande å här afsedd tjenst första

gången erhållits. Af en inom ecklesiastikdepartementet gjord beräkning

å de belopp, som för tillämpning af ofvannämnda beslut borde under år

1900 utgå, framginge, att för beredande af medel till omförmälta ålderstillägg

under år 1900 erfordrades ett belopp af 900 kronor.

Med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställning hemställer

utskottet,

att för beredande af medel för tillgodoseende af

ofvan omförmälda lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg

det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande

må från och med år 1900 ökas med 900 kronor.

Ang.höjning af 21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för beredande af ytter
°"f''ie/V''™

li&are me(lel till materiel, ved och ljus in. m. vid vissa folkskolelärarerid

vista /oa-sem maner anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande måtte från

skoieiärare- med år 1900 ökas med 3,300 kronor.

MTill statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen anfört

följande.

Till följd såväl af den allmänna prisstegring, som under de senaste

åren egt rum, som af de större anspråk, som numera stäldes på de hygieniska

anordningarna vid läroanstalter i allmänhet, hade de anslag, som

beviljats till bestridande af kostnaderna för uppvärmning, belysning och

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

89

renhållning samt till öfriga årliga utgifter för folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna,

visat sig vid de flesta af ifrågavarande läroanstalter

för behofvet otillräckliga. Vid några seminarier hade det ursprungliga

anslaget till materiel, ved och ljus in. m visserligen blifvit ej obetydligt

ökadt, men äfven sedan hade det höjda anslaget, oaktadt stor

sparsamhet, ej räckt till. Extra anslag hade gång efter annan måst beviljas

för att betänka uppståndna brister. Detta förhållande hade föranleda

att den 29 juli 1898 vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium

anmodats att, efter seminarierektorernes hörande, till ecklesiastikdepartementet

inkomma med uppgift, dels huruvida det årsanslag, som

utginge till materiel, ved och ljus m. m. vid seminarierna vore för sitt

ändamål otillräckligt, dels ock, derest så funnes vara förhållandet, hvilken

anledningen dertill vore samt med huru stort belopp anslaget behöfde ökas

för att fylla förefintliga behof.

Af de infordrade utlåtandena framginge, att de nu till materiel, ved

och ljus utgående anslag vore otillräckliga vid nio seminarier.

Anledningarna härtill hade uppgifvits vara: nödvändigheten af oftare

förekommande skurning och i öfrig! noggrannare renhållning af lärorummen,

ökad åtgång af bränsle samt stegrade pris derå, större omkostnader för

belysning och för inledning af vatten, höjda löner till betjeningen, högre

pris för tillfälliga arbeten samt förhöjning af pensionsafgifterna för

lärarinnorna i öfningsskolan m. m.

Beträffande storleken af de årliga förhöjningar, som ansåges erforderliga,

för att de ifrågavarande anslagen skulle blifva tillräckliga för de dermed

afsedda ändamålen, hade vederbörande domkapitel uppgifva följande belopp:

Domkapitlet i Upsala .................................................................... 500 kr.

» » Linköping.................................................................... 350 »

» » Vesterås ....................... 200 »

» » Vexiö ............................................................ 500 »

» » Lund................................................................................. 300 »

» » Göteborg ............................................................... 100 »

» » Karlstad ................................................................ 300 *

Domkapitlet i Hernösand hade hemstält, att det ifrågavarande

anslaget måtte höjas vid seminariet i Hernösand med.............. 350 »

och vid seminariet i Umeå med ......................................................... 400 »

Summa 3,000 »

Domkapitlet i Upsala hade dessutom meddelat, att seminariet derstädes,

som hittills fått afgiftsfritt begagna högre allmänna läroverkets gymnastikBih.

till Bikta. Prat. 1899. 4 Samt. 1 Åfd. 9 Häft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lokal, sannolikt komme att för hyra af lokal för de gymnastiska öfningarna

nödgas inom ett par år årligen utgifva 200 ä 300 kronor, till hvilken

utgift anslaget till materiel, äfven om det höjdes med ofvan angifna belopp,

500 kronor, ej lemnade tillgång.

Då af hvad departementschefen sålunda anfört framginge, att under de

senare åren visat sig, att anslagen till materiel, ved och ljus m. m. vid de

ofvan angifna seminarierna varit otillräckliga för de ändamål, hvilka de

vore afsedda att fylla, och då de äskade förhöjningarna afsåge utgifter af

den beskaffenhet, att medel till deras bestridande nödvändigt måste anskaffas,

derest seminariernas verksamhet obehindradt skulle kunna fortgå,

hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte göra framställning

till Riksdagen i sådant syfte, som här ofvan angifvits.

Emot hvad Kongl. Maj:t i förevarande punkt af statsverkspropositionen

föreslagit har utskottet icke haft annat att erinra, än att, då några medel

för hyra af gymnastiklokal för seminariet i Upsala icke synas för närvarande

vara behöfliga, det härför afsedda beloppet af 300 kronor enligt

utskottets åsigt icke bör beviljas. Förhöjningen i det ifrågavarande anslaget

torde sålunda kunna begränsas till 3,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må, för beredande af ytterligare

medel till materiel, ved, ljus m. m. vid vissa folkskolelärareseminarier,

från och med år 1900 öka anslaget till

seminarier för folkskolelärares bildande med 3,000 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 20:o) och 21:o) föreslagit

kommer anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande, nu

330,125 kronor, att ökas med tillhopa 3,900 kronor, eller till 334,025 kronor.

Ang. anslag 22:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 183) har herr

föarf trUgTu-^3- Lundell — med erinran derom att Kongl. Maj:t i proposition till

rättelser nnSå-1898 års Riksdag hemstält, att för bestridande af kostnaden för tryckning

Teun Vvid/oTk-af den i gällande stadga för folkskolelärareseminarierna i riket påbjudna

skoieiärare- årliga berättelse om hvarje seminariums verksamhet måtte beviljas ett belopp

semmanerna. af 2,400 kronor årligen, samt att Riksdagen endast på det sätt bifallit

Kongl. Maj:ts berörda framställning, att för tryckning hvart annat år i er
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

91

forderlig! antal af de i gällande seminariestadga föreskrifna årsredogörelser

anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande höjdes med 1,200

kronor — föreslagit, att Riksdagen måtte med ett belopp af sammanlagdt

600 kronor för året utöfver de af 1898 års Riksdag beviljade 1,200 kronor

öka anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande med vilkor att

sådan berättelse, som ofvan berörts, från hvarje seminarium årligen af trycket

utgåfves.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen, i hvilken framhålles, att enligt hvad

erfarenheten vid de seminarier, för hvilkas verksamhet under de senare

åren afgifvits tryckta årsberättelser, gifvit vid handen, ett belopp af ISO

kronor för hvart seminarium kunde anses tillräckligt för bestridande af

kostnaden för årligt utgifvande af trycket af sådan redogörelse för folkskolelärareseminariernas

verksamhet, som i nådiga stadgan för dessa seminarier

omförmäles.

Då förevarande fråga vid sistlidet års riksdag var föremål för statsutskottets

behandling, yttrade utskottet, att utskottet visserligen funnit

önskvärdt, att de ifrågavarande årsberättelserna blefve till trycket befordrade,

men velat ifrågasätta, huruvida icke de intressen, som i detta afseende

gjort sig gällande, kunde blifva fullt tillgodosedda genom vidtagande af

en sådan åtgärd endast hvart annat år, då alltså sammandragna berättelser

för två år skulle tryckas. På grund häraf ansåg utskottet anslaget kunna

nedsättas till hälften af det belopp Kong! Maj:t äskat.

Den af 1898 års statsutskott sålunda uttalade uppfattning anser sig

utskottet så mycket mindre nu och innan sagda riksdagsbeslut hunnit

tillämpas hafva anledning att frångå, som anförda yttrande likasom utskottets

i ärendet gjorda hemställan vid nämnda års riksdag utan någon

yppad meningsskiljaktighet godkändes af båda kamrarne.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att herr Lundells förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

123:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 1.12) hafva^"*

herrar E. Hammarlund och //. Andersson i Vestra Nöbbelöf, med hvilka vikarier för

femton andra ledamöter af kammaren instämt, föreslagit, att Riksdagen0^

måtte i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla, att Kongl. Maj:t måtte taga i skolor och

öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag skulle kunna lemnas 7f°lkI

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till aflönande af vikarier för sådana lärare och lärarinnor vid småskolor

och mindre folkskolor samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor, som af sjukdom urståndsättas att sin tjenst fullgöra,

samt att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

utredningen kunde föranleda.

Till stöd för framställningen har i motionen hufvudsakligen anförts

följande.

Småskolans lärarepersonal intoge ännu i flera afseenden en undantagsställning

gent emot öfriga lärare och lärarinnor. Väl hade i följd af beslut

af 1897 års Riksdag lönen i någon mån blifvit höjd, så att hvarje

vederbörligen examinerad lärare eller lärarinna tillförsäkrats en minimilön

af 300 kronor jemte ett ålderstillägg på 50 kronor efter tio tjensteår.

Men det återstode dock åtskilliga önskemål. Ett af de mest trängande och

i ögonen fallande vore beredandet af rättighet för nämnda lärarepersonal

att vid sjukdomsfall få behålla en del af lönen.

Med hänsyn till småskolans växande betydelse såsom den grundläggande

bildningsanstalten för nationens barn ansåge motionärerna tidpunkten

nu vara inne att lösa denna fråga.

Statens tjensteman afstode i allmänhet vid sjukdomsfall blott en del

af lönen, och särskilt hade numera nästan alla lärarekategorier, utom de

vid småskolan tjenstgörande, tillförsäkrats en dylik förmån.

Enligt gällande läroverksstadga af den 1 november 1878 finge ordinarie

lärare, som i följd af sjukdom åtnjöte tjenstledighet, under tiden

uppbära tre fjerdedelar af den till befattningen hörande lönen, men skulle

afstå den återstående fjerdedelen till vikaries aflöning. Liknande bestämmelser

gälde för ordinarie seminarielärare m. fl.

Under det senaste årtiondet hade Riksdagen utsträckt förmånen att

vid sjukdomsfall få behålla en del af lönen till flera andra kategorier af

lärare — så väl ordinarie som extra. År 1894 hade dylik förmån medgifvits

för extra ordinarie lärare vid läroverken samt ordinarie lärare vid

folkskolorna, år 1895 för teckningslärarne vid de allmänna läroverken (förhöjning

i förutvarande förmån) och år 1897 för öfningslärare vid folkskolelärareseminarium

samt lärare vid med dylikt seminarium förenad

öfningsskola.

Men de lägst aflönade lärarne och lärarinnorna, d. v. s. de vid småskolor

och mindre folkskolor anstälda, äfvensom de med dem i löneförmåner

likstälda biträdande lärarne och lärarinnorna vid folkskolorna, måste vid

sjukdomsfall sjelfva aflöna sin vikarie, derest ej - såsom stundom hände

— vederbörande skoldistrikt trädde emellan. Då lönen blott utgjorde 300

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

93

kronor, vore ej gerna möjligt erhålla vikarie för lägre belopp, hvadan i

regeln vid sjukdomsfall småskolelärarinnan stode utan existensmedel och

sålunda befunne sig i en dubbelt sorglig belägenhet, Här kunde med fulla

skäl tillämpas de ord, som chefen för ecklesiastikdepartementet år 1897

yttrat i fråga om seminarieöfningslärarne:

»Det synes dock mycket hardt och obilligt, att en vid statens läroverk

anstäld lärare, om han blir af sjukdom någon tid urståndsatt att

sköta sin tjenst, skall anses vara skyldig att sjelf helt och hållet aflöna

vikarien, äfven om hela den med tjensten förenade aflöningen skulle dertill

åtgå. Billigheten synes mig fordra, att den sjuke läraren af statsmedel

får någon hjelp till vikariens aflöning.»

Det rättvisa och billiga uti att härvidlag träda emellan med statsmedel

hade för öfrig! Riksdagen redan erkänt. I den riksdagsskrivelse, som läge

till grund för beslutet angående statsbidrag åt vikarie för sjuk folkskolelärare,

hette det nemligen:

»Riksdagen finner det vara med billighet öfverensstämmande, att staten,

då den lemnar bidrag till folkskolelärarepersonalens aflöning, jemväl i

någon mån träder hjelpande emellan i de fall, då lärare eller lärarinna

genom sjukdom urståndsättes att sjelf uppehålla sin tjenst.»

Mot förslaget att göra småskolelärarinnorna i föreliggande afseende

likstälda med öfriga lärarekategorier skulle helt visst invändas, att nämnda

lärarinnor icke innehafva ordinarie anställning, utan kunna af skolrådet

entledigas, äfven om tjenstefel ej föreligger. Invändningen saknade numera

all principiel betydelse, sedan extralärarne vid läroverken medgifvits rätt

att vid sjukdomsfall få behålla halfva lönen. Och i praktiken stälde det

sig så, att, äfven om mot all förmodan ett skolråd skulle på grund af

sjukdom entlediga en småskolelärarinna och derigenom söka beröfva henne

den ifrågasatta förmånen, hon likväl under alla omständigheter skulle få

behålla en del af lönen, åtminstone under fyra månader, eftersom detta

vore den kortaste uppsägningstiden. Härtill komme, att, enligt nya folkskolestadgan,

det berodde på skoldistrikten sjelfva att gifva småskolelärarinnorna

en fastare anställning. I följd häraf hade redan flera kyrkostämmor

i sina skolreglementen inryckt, att småskolelärarinnor med ett

visst antal tjenstår ej kunde entledigas i annan ordning, än som gälde för

ordinarie folkskolelärare.

Huru saken lämpligast borde ordnas för att äfven småskolans lärarepersonal

skulle blifva delaktig af den af motionärerna ifrågasatta förmån,

kunde näppeligen i frågans nuvarande läge afgöras, utan ansåge motionärerna

eu föregående utredning härom blifva erforderlig.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

För extra lärarne vid läroverken, hvilka i rättsligt hänseende vore

närmast likstälda med småskolans lärarepersonal, gälde enligt kongl. cirkuläret

den 1 juni 1894 följande bestämmelse:

»Vid allmänt läroverk eller pedagogi anstäld extra ordinarie lärare,

som af vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel läsetermin

eller derutöfver med full tjenstgöring, men som af vederbörligen

styrkt sjukdom förhindrats att tjenstgöra, må, derest han före detta förordnande

tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd för

den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra, till belopp motsvarande

hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande förordnande

eljest skulle tillkommit honom för samma tid, dock att dylikt

understöd icke må utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnandet

för längre tid meddelats.»

För folkskolans ordinarie lärarepersonal vore genom kongl. kungörelsen

den 1 juni 1894 bestämdt, att vikarie för sjuk lärare skulle åtnjuta arfvode

efter minst 600 kronor för åtta månaders undervisning, hvilket arfvode

utgjordes sålunda:

ordinarie läraren afstode................................. 150 kr.

af statsmedel utginge ......................................... 400 »

skoldistriktet bidroge med.................................... 50 »

Summa 600 kr.

Då vid folkskola anstäld ordinarie lärare eller lärarinna redan egde

den förmån, hvarom nu vore fråga, skulle det nu gälla att ytterligare utsträcka

förmånen till öfriga vid folk- och småskolorna anstälda lärare och

lärarinnor i läsämnen — dock naturligtvis icke till vikarier. I korthet

sagdt skulle förmånen tillgodokomma de lärare och lärarinnor, för hvilka

skoldistrikt vore skyldigt att erlägga årsafgift till småskolelärarnes ålderdomsunderstödsanstalt,

d. v. s. sådana lärare och lärarinnor vid småskolor och

mindre folkskolor samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor, för hvilkas aflönande tillskott af allmänna medel åtnjötes.

Antalet dylika läraretjenster, för hvilka afgift erlades till småskolelärarnes

ålderdomsunderstödsanstalt, hade år 1897 uppgått till ett antal af 8,405.

Samma år hade antalet ordinarie läraretjenster, för hvilka årsafgift

erlades till folkskolelärarnes pensionsinrättning och hvilkas innehafvare

åtnjöte förmånen att vid sjukdomsfall få behålla en del af lönen, utgjort

6,126. Af vid dessa tjenster anstälda lärarinnor hade under året 269 haft

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

95

tjenstledighet för sjukdom, och hade af statsmedel betalts såsom bidrag

för vikariernas aflönande ett belopp af 51,817 kr. Öl öre (beräknadt efter

400 kronor för åtta månaders undervisningstid).

Det statsbidrag, som kunde erfordras för att lemna .bidrag åt vikarier

för sjuka småskolelärarinnor och med dem likstälda lärare och lärarinnor

vore naturligtvis beroende på hvilka föreskrifter, som i detta afseende kunde

komma att meddelas. Om man bestämde statens bidrag till hälften af

det, som utginge för vikarie åt sjuk folkskolelärare, alltså 200 kr. för helt

år, skulle — under förutsättning att sjukdomsprocenten vore densamma

inom småskolelärarecorpsen som inom folkskolelärarecorpsen samt att bidrag

utginge för samma lärarinna under obegränsad tid .— erfordras ett statsanslag

af 85,568 kronor. Då omsättningen inom småskolelärarecorpsen vore

mycket starkare än inom folkskolelärarecorpsen, beroende derpå att ett stort

antal lärarinnor redan efter några års tjenstgöring öfverginge till annan

lefnadsbana, i följd hvaraf medelåldern (och dermed helt säkert äfven

sjukdomsprocenten) vore väsentligt lägre inom den förra än inom den senare

corpsen, kunde helt visst det statsanslag, som kräfdes för nu omhandlade

behjertansvärda ändamål, icke behöfva öfverstiga 25,000 kronor.

Såsom redan blifvit antydt, ansåge emellertid motionärerna en närmare

utredning erfordras, innan Riksdagen definitivt bestämde sig i frågan; och

hade motionärerna i anledning häraf inskränkt sig till att hos Riksdagen

hemställa om aflåtande till Kongl. Maj:t af skrifvelse i ämnet.

Under hänvisning till hvad i motionen blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till herrar E. Hammarlunds

och H. Anderssons förevarande motion, hos Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,

om och på hvilka vilkor statsbidrag må

kunna lemnas till aflönande af vikarier för sådana

lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor

samt biträdande och extra ordinarie lärare och

lärarinnor vid folkskolor, som af sjukdom urståndsättas

att sin tjenst fullgöra, samt att Kongl. Maj:t måtte för

Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen

kan föranleda.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. skrifvelse 24:o) Uti en inom Andra Kammaren vackt motion (n:o 77) har herr

Maj t fmttau-J- P- Zakrisson föreslagit, att Riksdagen måtte besluta skrifvelse till Kongl.

bidrag för deMaj:t med begäran om förslag till statsbidrag åt ersättningsskola för de

\koustadgan

omförmåida de i folkskolestadgan § 48 angifna vilkor.

-XT1- Motionären erinrar, hurusom till förmån för de lärjungar, hvilka efter

genomgången fullständig lärokurs undergått afgångspröfning enligt § 47 i

förnyade stadgan angående folkundervisningen i riket den 10 december

1897, fortsatt undervisning vore ombesörjd icke blott genom § 5 mom. 3

i nämnda stadga utan äfven genom kongl. kungörelserna den 11 september

1877 och den 29 april 1886, enligt hvilka med åtnjutande af statsbidrag

särskildt fortsättningsskola, upptagande en årlig undervisningstid af minst

sex veckor, kunde anordnas.

På grund af folkskolestadgans § 48 kunde, yttrar vidare motionären,

åt folkskolans lärjungar meddelas afgång utan fullt kunskapsmått dels

enligt mom. 1 på grund af fattigdom och dels enligt mom. 2 på grund af

bristande fattningsgåfva. Folkskolestadgan hade tänkt äfven på dessas

fortsatta undervisning, då det i § 5 mom. 4 hette: »För de lärjungar, som

af skolrådet erhållit tillstånd att lemna folkskolan under de i § 48 angifna

vilkor, bör jemväl, der förhållandena sådant medgifva och kyrkostämman

beviljar dertill erforderliga medel, tillfälle beredas att i ersättningsskola

underhålla förvärfvade kunskaper och så vidt möjligt är deri förkofra sig.»

Denna skolform lämpade sig väl, synnerligen inom större skoldistrikt,

der det funnes flere lärare. Då för den ene t. ex. anvisades tjenstgöring i

fortsättningsskola, kunde för den andre uppgiften blifva att förvalta undervisningen

i ersättningsskolan. Utan fråga motsvarade ock ersättningsskolan

ett verkligen erkändt behof till förmån för det ej ringa antal barn, hvilka

nödgades lemna folkskolan, innan de här kunnat genomgå fullständig

lärokurs.

Men det vore då ock enligt motionärens åsigt tillbörligt, att denna

skola genom statsanslag likstäldes med fortsättningsskolan. I syfte att

detta måtte kunna ske och sådant anslag måtte vinnas, hade motionären

framstält sitt ifrågavarande förslag.

Utskottet har så mycket mindre funnit skäl förorda det i förevarande

motion framstälda förslag, som derest statsbidrag tillerkändes sådana skolor,

som meddela undervisning åt barn, hvilka på grund af fattigdom eller

bristande fattningsgåfva erhållit tillstånd att efter inheintandet af endast

minimikurserna lemna folkskolan, detta kunde befaras hafva till följd, att

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

97

afgång från folkskolan, innan dess kurser blifvit fullständigt genomgångna,

konime att medgifvas i större utsträckning än folkskolestadgan afsett.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Zakrissons förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

25:o) Sedan 1896 års Riksdag beviljat ett ordinarie förslagsanslag af Ang. anslag

90,000 kronor för beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande^

flickor, har Kongl. Maj:t i kungörelse den 29 maj 1896 förordnat, att ‘töjd.

skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör visar sig

hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre folkskola eller särskild

slöjdskola anordnat undervisning i qvinlig slöjd, bestående i stickning,

stoppning, lappning, linne- och klädsömnad samt, der omständigheterna

sådant medgifva, i spånad och väfning samt flätningsarbeten, utan att

undervisningen i folkskolans läroämnen derigenom eftersättes, må af statsmedel

för hvarje skola, hvari antalet slöjdflickor uppgår till minst tio,

erhålla ett årligt understöd af 30 kronor, derest undervisningen uti ifrågavarande

ämne pågår minst 4 timmar i veckan under hela den för folkskolan

bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola

antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen, är så stort, att de för

denna undervisning äro delade i två eller flera afdelningar, må på här

förut angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande

uppgår till minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30

kronor, skolande förenämnda understöd utgå af ofvanberörda förslagsanslag.

Herr S. M. Olsson i Sörnäs, som i motion till sistlidet års Riksdag

föreslagit förändring i dessa bestämmelser i syfte att, der inom samma

skola slöjdundervisning meddelades på flera afdelningar, för statsanslags

erhållande skulle erfordras endast femton slöjdande i hvarje afdelning, i

likhet med hvad genom kongl. kungörelsen den 1 juni 1894 vore bestämdt

rörande slöjdundervisning för gossar, har uti en vid innevarande riksdag

inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 72) upprepat sin omförmälda

framställning, i det att han föreslagit, att kongl. kungörelsen af den 29

maj 1896 i nu ifrågavarande punkt måtte erhålla följande lydelse:-----

lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet af dem. som

deltaga i slöjdundervisningen, är så stort att de för denna undervisning

äro delade i två eller flera afdelningar, må på här förut angifna vilkor,

för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande uppgår till minst femton,

erhålla likaledes ett årligt understöd af 30 kronor, skolande etc.

Vid behandling af den år 1898 af herr Olsson i ämnet väckta motionen

ltih. till Kikad. Prut. 1X99. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

erinrade statsutskottet derom, att chefen för ecklesiastikdepartementet till

det vid statsverkspropositionen till 1896 års Rikdag fogade statsrådsprotokoll

i detta ämne yttrat, att då erfarenheten visat, att en lärarinna kunde

samtidigt undervisa 40 å 50 barn i qvinlig slöjd, och då det vore nödvändigt

att tillse, att statens utgifter för berörda undervisning ej stege till

högre belopp än som vore oundgängligt, det syntes departementschefen,

som om antalet af de barn i slöjdafdelning, för hvilken skoldistrikt finge

åtnjuta statsbidrag, borde bestämmas till minst 25. För sin del förklarade

sig utskottet jemväl anse, att med den samtidigt för alla elever öfverskådliga

undervisningsmateriel, som numera på detta område användes, någon

svårighet icke borde förefinnas att meddela undervisning i qvinlig slöjd

till och med i en afdelning af inemot 50 lärjungar, eller det minsta antal

som enligt gällande bestämmelser om statsbidrag berättigade till läijungarnes

fördelning på flera afdelningar. Någon jemförelse med slöjdundervisningen

för gossar ansåge utskottet på grund af dennas olikartade beskaffenhet

icke lämpligen kunna göras; och hemstälde utskottet att motionen icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Det af 1898 års statsutskott i detta ämne gjorda uttalande, som af

Riksdagens båda kamrar godkändes, har motionären nu sökt gendrifva,

hufvudsakligen medelst ett i motionen intaget, af eu slöjdlärarinna afgifvet

skriftligt yttrande, beträffande hvars innehåll utskottet får hänvisa till

motionen.

: .\‘i ■ • . :..• . • ; * •; >1 ii''• > .'' ■ i• ! t •

Utskottet, som icke funnit skäl frångå den åsigt, som af 1898 års

statsutskott i föreliggande fråga uttalades, hemställer,

att herr Olssons förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Ang. viikoren 26:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 112) har herr

Tnr statsbidragG- G. Grundell föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att i den punkt i

uu undervis- kongl. kungörelsen den 1 juni 1894 och i kongl. kungörelsen den 29 maj

nmg . slöjd. som innehåller vilkoren för meddelande af statsbidrag åt de lärare

och lärarinnor, som i slöjd undervisa i skolåldern varande gossar och

flickor, orden »derest undervisningen uti ifrågavarande ämne pågår minst

fyra timmar i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga läst!den »

måtte utbytas mot följande: derest undervisningen uti ifrågavarande

ämne pågår minst fyra timmar i veckan under minst sex månader af

året, eller ock under den kortare tid, under hvilken undervisningen i den

egentliga folkskolan fortgår.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

99

Genom den i motionen afsedda kong!, kungörelsen den l juni 1894,

angående anslag för beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande

gossar är förordnadt: »att skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande

folkskoleinspektör visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola

eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd för gossar,

utan att undervisningen i folkskolans läsämnen derigenom eftersattes, må

af statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande gossar uppgår till

minst tio, erhålla ett årligt understöd af 75 kronor, derest undervisningen

uti ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar i veckan under hela den

för folkskolan bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i eu

dylik skola antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen, är så stort,

att de för denna undervisning äro delade i två eller flera afdelningar, må

på här ofvan angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet

uppgår till minst femton, erhålla likaledes ett årligt understöd af 75

kronor; skolande förenämnda understöd utgå från förslagsanslaget till

bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna.»

I fråga om statsanslag för beredande af undervisning i slöjd åt i

skolåldern varande flickor föreskrifves i ofvannämnda kongl. kungörelse

den 29 maj 1896, att skoldistrikt, som genom intyg af vederbörande folkskoleinspektör

visar sig hafva på ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre

folkskola eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i qvinlig slöjd,

bestående i stickning, stoppning, linne- och klädsömnad samt, der omständigheterna

sådant medgifva, i spånad och väfning samt flätningsarbeten,

utan att undervisningen i folkskolans läroämnen derigenom eftersattes, må

af statsmedel för hvarje skola, hvari antalet slöjdande flickor uppgår till

minst tio, erhålla ett årligt understöd af 30 kronor, derest undervisningen

uti ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar i veckan under hela den

för folkskolan bestämda årliga lästiden, att skoldistrikt, om i en dylik

skola antalet af dem, som deltaga i slöjdundervisningen, är så stort, att

de för denna undervisning äro delade i två eller flera afdelningar, må på

här förut angifna vilkor för hvarje sådan afdelning, hvari antalet slöjdande

uppgår till minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd af 30

kronor samt att förenämnda understöd skall utgå af förslagsanslaget för

beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern varande flickor.

1 motiveringen till sin nu ifrågavarande motion yttrar motionären, bland

annat, att motionären villigt medgåfve, att det vid affattandet af ett lagstadgande

af nu ifrågavarande beskaffenhet, afsedt att tillämpas vid tusentals skolor,

som inom vidt skilda trakter af vårt land arbetade under mycket olikartade

förhållanden, måste vara ytterst svårt, för att ej säga omöjligt, att

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

finna en bestämmelse om lärotid, som för alla vore tillfredsställande. Hvad

som i städerna äfvensom här och der på landet utan nämnvärd svårighet

läte sig genomföras, vore på landsbygden i allmänhet antingen med största

svårigheter förenadt eller ock omöjligt att verkställa. Betecknande vore

det äfven, att vid riksdagarne 1894 och 1896, då nämnda stadgande om

årlig lärotid varit föremål för öfverläggning inom kamrarne samt af Riksdagen

antagits, af representanter från olika delar af riket uttalats —

endels ganska allvarliga — betänkligheter mot fastställande af 8 månaders

slöjdtid. Vigtiga grunder hade dock, enligt motionärens förmenande, bort

föranleda en begränsning till minst 6 månader. I sådant fall hade föreskriften

kommit i öfverensstämmelse med den åsigt, som flertalet af rikets

folkskoleinspektörer vid 1894 års möte uttalat, ty desse, som på nära håll

hade att öfvervaka folkskolornas verksamhet och för den skull måste

anses ega en noggrann kännedom om hvad man af dem med hänsyn till

deras olika organisation och vexlande lokala förhållanden rimligen kunde

begära, hade, särskildt beträffande den qvinliga slöjden, ej vågat föreslå

längre undervisningstid än minst 6 månader. Då skolslöjden, utom sin

ej oväsentliga uppgift att bibringa en för det praktiska lifvet nödig och

nyttig handfärdighet, hade en stor uppfostrande betydelse och derjemte

åt barnen beredde en behöflig omvexling under deras trägna sysslande

med skolans läsämnen, skulle nog nyssnämnde målsmän för folkundervisningen

hafva strängt fasthållit fordran, att slöjdundervisningen borde bedritvas

under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden, såvida de

ej fruktat, att en sådan bestämmelse mångenstädes ej kunnat efterlefvas

och att dess tillvaro i eu folkskolestadga skulle befinnas menlig, när det

blefve ifrågasatt att införa slöjd i skolor, som arbetade under ogynsamma

förhållanden.

Öfvertygad om behofvet af ändring i nämnda hänseende, hade motionären

funnit sig föranlåten att till 1898 års Riksdag aflemna en motion,

hvari hemstäldes, att i den punkt i kongl. kungörelsen den 29 maj 1896

angående anslag för beredande af undervisning i slöjd åt i skolåldern

varande flickor, som innehåller vilkoren för erhållande af statsbidrag,

orden »derest undervisningen uti ifrågavarande ämne pågår minst 4 timmar

i veckan under hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden» måtte

utbytas mot följande: »derest undervisningen uti ifrågavarande ämne

pågår minst fyra timmar i veckan under minst sex månader af året, eller

ock under den kortare tid, under hvilken undervisningen i den egentliga

folkskolan fortgår». Att de svårigheter, som vore oskiljaktigt förbundna

med en under folkskolans hela lästid fortgående slöjdundervisning, ej blott

försports inom det län motionären tillhörde utan äfven annorstädes på

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 9.

101

landsbygden, ansåge motionären framgå dels deraf, att vid diskussioner

inom kamrarne representanter från 8 län uttalat sig till förmån för motionen,

dels deraf att Första Kammaren bifallit densamma och att inom

Andra Kammaren, der votering ej förekommit, talrika instämmanden åtföljt

yrkandet om bifall till motionärens förslag.

Motionären hänvisade i öfrigt till riksdagshandlingarna för år 1898

(motionen n:o 65 och kamrarnes protokoll för den *20 april, Första Kammarens

n:o 24 och Andra Kammarens n:o 28).

Den ändring, som vid förra årets riksdag begärts med afseende på

undervisningstid, hade galt slöjden för flickor. Att så skedde, hade berott

på, att svårigheterna att erhålla statsbidrag för de i qvinlig slöjd undervisande

framträdt betydligt skarpare än i fråga om dem, som undervisade

i goss-slöjd. Ty då undervisningen i qvinlig slöjd inom Göteborgs och

Bohus län till största delen bestriddes af småskolelärarinnor (165 under

år 1898; medräknades lärarinnor vid mindre folkskolor och biträdande

vid folkskolor, uppginge antalet till 198) och äfven i andra län nämnda

lärarinnor i stort antal undervisade i slöjd, men dessa lärarinnor af helt

naturliga skäl måste undervisa sina egna skolbarn hufvudsakligen under

den ljusare och blidare årstiden och för den skull måste under vårterminen

senare börja och under höstterminen tidigare sluta sina skolor, stälde sig

vilkoret att undervisa i slöjd under hela den för folkskolan bestämda

årliga lästiden helt annorlunda och ogynsammare för dem än för undervisare

i goss-slöjd, ty desse vore samtlige lärare i folkskolan. Den i slöjd

undervisande folkskoleläraren gjorde ju ingen uppoffring genom att slöjda

hela den stadgade tiden, om detta eljest vore möjligt, ty han måste ju

ändå. under samma tid stanna på sin station för att undervisa barnen i

folkskolans öfriga läroämnen, men den i slöjd undervisande småskolelärarinnan,

som ej jint/e under hela läsåret undervisa sina småskolebarn

samtidajt med folkskolan, som under sitt läsår oftast måste bo ensam i

ett enstaka beläget skolhus och som väl kunde behöfva att under sin

ferietid få vistas hos föräldrar eller anhöriga på annan ort, måste i de

flesta fall, såvida hon ville komma i åtnjutande af statsbidrag, begifva sig

till sin skola en månad tidigare och stanna der qvar en månad längre

enkom för bestridande af fyra timmars slöjdundervisning i veckan, som

hon hade att meddela folkskolans flickor. Om betydelsen af detta, skäl

för ändring i fråga om tiden för flickors undervisning i slöjd ej syntes

kunna förnekas, vore det likväl ej det enda eller ens det förnämsta. Andra

kunde anföras, som i lika. grad gälde goss-slöjd och flickslöjd, och af hvilka,

det framginge. att, om en ändring i ofta nämnda afseende för de undervisande

vore önsklig, den icke mindre vore önsklig och behöflig för de

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o ■''>.

slöjdande barnen. Motionären ville anföra något till bestyrkande af det

nu sagda.

Äfven om slöjdundervisningen meddelades uteslutande af folkskolans

lärare och lärarinnor, råkade man på landsbygden (och det vore dess förhallanden,

som motionären här åsyftade) ut för nästan oöfvervinneliga

svårigheter. Så blefve förhållandet särskildt under den mörkaste årstiden

vid vårterminens början och under sista delen af höstterminen. Huru

skulle man under sådan årstid kunna ifrågasätta slöjdundervisning, om

barnen, efter att hafva sysselsatts med ^undervisning så länge de kunde

se vid dagsljus, derefter skulle slöjda vid konstgjord belysning och sedan

vandra hem i mörker, stundom på obanade stigar, kanske genom skogar

och vildmarker, en väglängd, som ej sällan kunde uppgå till eu half mil,

ja, derutöfver!

Ville man åter för afvärjande af denna olägenhet bereda utrymme

åt slöjden medelst minskande af timantalet, som vore anslaget åt folkskolans

öfriga läroämnen, hindrades man af föreskriften, att folkskoleinspektör,

när statsbidrag söktes, skulle »intyga, att skoldistriktet på ändamålsenligt

sätt anordnat undervisning i slöjd för gossar eller flickor

utan att undervisningen i folkskolans Jäsämnen derigenom eftersattes».

Och skulle än saken till äfventyrs under den mörka årstiden kunna någorlunda

tillfredsställande ordnas i sådana folkskolor, der barnen åtnjöte daglig

undervisning, t. ex. på det sätt, att de fem första dagarna i veckan användas

till undervisning i läsämnen och lördagen till slöjd, så stode man

deremot fullkomligt rådlös med afseende på andra grupper af folkskolor,

som till mycket stort antal för närvarande funnes och säkerligen under

en lång framtid komme att finnas i vårt land. Så vore förhållandet i

alla fasta folkskolor med hvarannandagsläsning. Sådana funnes, för att

anföra några exempel, i Göteborgs och Bohus län år 1897 till ett antal

af 106, i Södermanlands län 58, i Gefleborgs län 71. Och i tre af Vestergötlands

folkskoleinspektörsdistrikt, hvarest folkskolornas antal under år

1898 uppgått till 256, hade varit ej mindre än 247 skolor med hvarannandagsläsning.

Huru skulle det i skolor, der barnen åtnjöte undervisning

endast tre dagar i veckan, låta sig göra att under den mörka

årstiden, som åtminstone kunde beräknas till två månader af läsåret, undantaga

en dag i veckan till slöjd? Samma svårigheter mötte i nästan alla

s. k. mindre folkskolor, der småskole- och folkskoleafdelningarna besökte

skolan vexelvis hvarannan dag. Och hvad anginge de i glest befolkade

trakter i stor mängd förekommande flyttande folkskolorna, som under år

1891 uppgått till ett antal af 696, vore det väl uppenbart, att man ej

till förman för slöjden kunde taga någon enda timme från de öfriga

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

ämnena, hvadan äfven i dessa skolor slöjdundervisningen under den mörkaste

tiden blefve omöjliggjord, såvida man ej ville slöjda vid lampljus

och låta barnen gå hem i mörker eller ock inskränka slöjden till de i

skolans närmaste granskap boende, hvilket, huru orimligt det vore, enligt

hvad från fullt trovärdigt håll uppgifvits, i följd af nu gällande vilkor

för erhållande af statsbidrag, flerstädes hade egt rum.

Af det ofvan sagda ansåge motionären framlysa, att bestämmelserna

med afseende på undervisningstid i folkskoleslöjden vid en stor mängd af

skolor ej kunde efterlefvas. Och då motionären förestälde sig, att det för

staten, som för folkundervisningen gjort och gjorde så stora uppoffringar,

borde vara önskvärd!, att de rika understöden måtte komma så många

som möjligt till godo, hade motionären ansett den olägenheten, att slöjdtiden

i någon mån förkortades, vara vida mindre än den, att nu gällande

stadgande bibehölles med påföljd, att ett af folkskolans vigtigare läroämnen

aldrig Ange inträde i en stor del af de svenska skolorna, och i följd deraf

många fattiga hem blefve beröfvade det gagn och den glädje, som eljest

kunnat komma dem till del.

Då statsutskottet vid 1898 års riksdag till behandling förehade den

af motionären då väckta, här ofvan omförmälda motion, förklarade sig

utskottet icke kunna förorda hvad i samma motion föreslagits och anförde

såsom skäl dertill dels att någon på erfarenhet grundad öfvertygelse om

behöfligheten af förändring i gällande bestämmelser ännu icke kunnat

vinnas, dels att den af motionären föreslagna förändringen strede mot

den grundsats, som vid slöjdundervisningens införande i våra folkskolor

framhållits, eller att den skulle bereda en nyttig omvexling mellan själsoch

kroppsarbete och förekomma en ensidig utveckling på grund af sysselsättning

med endast bokliga studier, hvarför slöjdundervisningen borde

meddelas i folkskolan och såsom en nödvändig del af det hela ingå bland

öfriga undervisningsämnen, och dels att den ifrågasatta förändringen

kunde leda dertill, att undervisningen i slöjd komme att till tiden inskränkas

vid vissa skolor, der den för närvarande påginge under hela den för

folkskolan bestämda årliga lästiden.

Då emellertid det af motionären vid 1898 års riksdag väckta förslaget,

på sätt motionären åberopat, blef af Första Kammaren antaget och äfven

inom Andra Kammaren vann tillslutning och då vidare den nu föreliggande

motionen afser förändringar i bestämmelserna om statsbidrag till slöjdundervisning

icke endast för flickor utan äfven för gossar, har utskottet, som

dock icke anser Riksdagen böra i enlighet med motionärens förslag omedelbart

besluta förändring i omförmälda bestämmelser, funnit sig böra

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottet g Utlåtande X:o 9.

föreslå, att en skrifvelse i ämnet må till Kong! Maj:t aflåtas med hemställan

om utredning, huruvida vilkoren för tillgodonjutande af statsbidrag

för slöjdskolor lämpligen böra undergå förändring i sådant syfte som i

motionen föreslagits och med anhållan tillika att Kongl. Maj:t, derest så

finnes vara lämpligt, måtte till Riksdagen inkomma med det förslag i

ämnet, hvartill utredningen kan gifva anledning.

Uttkottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af herr Grundells förevarande

motion, ma hos Kongl. Magt anhålla, det Kongl.

Maj:t måtte låta utreda, huruvida det i kongl. kungörelserna

den 1 juni 1894 och den 29 maj 1896

föreskrifna vilkor för meddelande af statsbidrag åt lärare

och lärarinnor, som i slöjd undervisa i skolåldern varande

gossar och flickor, att undervisningen skall pågå under

hela den för folkskolan bestämda årliga lästiden, kan

böra undergå förändring i syfte, att statsbidrag må

kunna utgå äfven om undervisningen fortgår under

kortare tid, äfvensom att Kongl. Maj:t, derest så finnes

vara lämpligt, måtte till Riksdagen inkomma med det

förslag i ämnet, hvartill utredningen må gifva anledning.

Amj. vitkoren 2 7:o) Herr C. G. G rundel/, har i eu inom Andra Kammaren väckt

m »%*io/ormotion (n:0 113) hemstält, att Riksdagen ville besluta, att slöjdskolor för

för gossar ocAgossar och flickor måtte blifva likstälda med öfriga i Kongl. Maj:ts cirkulär

jUoicot. dess befaiiningghafvande den 28 maj 1897 omnämnda skolor i fråga

om utbekommande af lönetillskott af allmänna medel.

Härom anföres i motionen följande:

Genom kongl. kungörelsen den 1 juni 1894 vore såsom vilkor för erhållande

af statsbidrag stadgadt, att undervisningen i slöjdskola för i skolåldern

varande gossar skall fortgå * minst 4 timmar i veckan under hela

den för folkskolan bestämda årliga lästiden».

Nu inträffade emellertid ofta, att en nyinrättad slöjdskola ej trädde i

verksamhet förr än vid höstterminens början. Och då ej sällan till Kongl.

Maj:t ingåfves ansökan om statsbidrag för denna kortare tid af året, som

slöjdundervisning vid skolan bedrifvits, blefve sådan ansökan alltid afslagen

under hänvisning till ofvan anförda stadgande. Annorlunda kunde naturligen

ej ske, så länge nyss nämnda bestämmelse oförändrad qvarstode.

Men giltig anledning till ändring i detta afseende syntes numera obe
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

stridligen förefinnas. Enligt Kongl. Maj:ts cirkulär den 28 maj 1897 till

dess befallningshafvande »bör binder för utbekommande af lönetillskott

icke möta vare sig deraf, att en småskola eller mindre folkskola under

årets lopp förändrats till folkskola, i hvilken händelse lönetillskott till det

för hvarje fall bestämda belopp må utgå för de tider af året, då hvardera

skolan varit i verksamhet, eller deraf att ny läraretjenst eller ny skola inrattats

under så framskriden tid af året, att af sådan anledning undervisning

ej kunnat fortgå hela den stadgade tiden, i hvilken händelse lönetillskott

må utgå för den tid undervisningen bedrifvits» o. s. v. Den

enklaste konseqvens tycktes ju fordra, att slöjdskolorna uti ifrågavarande

händelse likstäldes med andra skolor. I sådana skoldistrikt, der läsåret

började med höstterminen, och deras antal blefve med hvarje år allt större,

vore det ju det allra naturligaste, att en beslutad slöjdskola trädde

i verksamhet vid höstterminens början. Så började t. ex. läsåret med höstterminen

i Göteborgs och Bohus län år 1897 vid 35 folkskolor, i Södermanlands

län vid 118 folkskolor och i Gefleborgs län vid 27. Många omständigheter

kunde dessutom göra det omöjligt att få en beslutad slöjdskeda

i gång vid början af vårterminen.

Utskottet, som icke anser sig kunna tillstyrka, att på grund af hvad

i motionen blifvit anfördt någon förändring i gällande bestämmelser angående

vilkoren för statsbidrag till slöjdskolor — hvarmed motionären

synes åsyftat såväl särskild! för slöjdundervisning inrättade skolor som i

sammanhang med vanliga folkskolor anordnad slöjdundervisning — af

Riksdagen beslutas, har likväl på de af motionären anförda skäl funnit

sig böra hemställa, att till Kongl. Maj:t måtte aflåtas en skrifvelse med

anhållan, att Kongl. Maj:t måtte efter verkstäld utredning till Riksdagen

inkomma med förslag till sådan förändring i gällande bestämmelser angående

tillgodonjutande af statsunderstöd för slöjdundervisning, att dylikt

understöd må kunna utbetalas jemväl för slöjdundervisning, som vid nyinrättad

slöjdskola eller vid folkskola, der slöjdundervisning ej förut meddelats,

tagit sin början å annan tid af kalenderåret än vid vårterminens början.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t måtte efter verkstäld utredning till Riksdagen

inkomma med förslag till sådan förändring i

gällande bestämmelser angående tillgodonjutande af

statsunderstöd för slöjdundervisning, att dylikt understöd

måtte kunna utbetalas jemväl för slöjdundervisning, som

Bill. till Rikxd. Prut. 1S99. 4 Sami. 1 Åfd. 9 Häft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vid nyinrättad slöjdskola eller vid folkskola, der slöjdundervisning

ej förut meddelats, tagit sin början å annan

tid af kalenderåret än vid vårterminens början.

Ang. anslag

till understöd

af folkbibliotek.

28:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 202) hafva

herrar G. A. E. Kronlund och J. E. Centerwali hemstält, att Riksdagen

ville bevilja ett årligt anslag af 10,000 kronor att ställas till Kongl. Maj:ts

disposition, att i enlighet med af Kongl. Maj -t faststälda bestämmelser utgå

till understöd af folkbibliotek på landsbygden och i städerna.

Utskottet, som med afseende å hvad af motionärerna till stöd för berörda

hemställan blifvit anfördt tillåter sig hänvisa till motionen, anser

sig här endast böra omförmäla, att motionärerna såsom särskilda grupper

af bibliotek, hvilka borde kunna erhålla statsbidrag, upptagit de gamla

kommunalbiblioteken på landet, vanligen benämnda sockenbibliotek, stadsbiblioteken,

skolbiblioteken, arbetarebiblioteken vid större bruk och i städer

samt goodtemplare- eller andra föreningsbibliotek. Bland dessa grupper

hafva motionärerna ansett socken-, stads-, skol- och arbetarebiblioteken höra

hafva företräde till erhållande af anslag, samt förenings- och dylika bibliotek

böra komma dernäst.

Utskottet anser det vara synnerligen önskvärdt, att sträfvandena för

inrättande och vidmagthållande af sockenbibliotek och andra likartade bokförråd

måtte blifva med allmännare intresse omfattade; men då utskottet

ej är öfvertygadt om huruvida dessa sträfvanden böra med statsmedel

understödjas, och då i allt fall den utredning, som i motionen innefattas,

icke synes vara af sådan beskaffenhet, att någon åtgärd med stöd af densamma

bör af Riksdagen vidtagas, hemställer utskottet,

att herrar Kronlunds och Centerwalls förevarande

motion icke må af Riksdagen bifallas.

De tekniska läroverken.

Ang. anslag nu 29:o.) Kongl. Maj:t bär föreslagit, att Riksdagen måtte till arfvode

‘extra9lärare”^'' en extra lärare i läran om metallernas egenskaper vid tekniska högläran

om me- skolan anvisa ett årligt anslag af 2,500 kronor.

tal!kape“ lid I fråga härom har departementschefen till statsrådsprotokollet anmält,

tekniska hög- hurusom tekniska högskolans styrelse på tillstyrkan af högskolans lärareskoian.

kollegium hos Kong]. Maj:t hemstält om ett årligt anslag af 2,500 kronor

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

till aflöning af en extra lärare i läran om metallernas egenskaper. Denne

lärare skulle meddela undervisning åt elever, tillhörande fackskolan för

maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, äfvensom åt vissa andra elever,

hvilka, ehuru de ej hade tillfälle att deltaga i den större kursen i metallurgi,

som vid högskolan föredroges, likväl hade behof af en genom speciella

studier och praktiska öfningar inhemtad grundlig kunskap om metallernas

och särskild! jernets egenskaper och användning inom tekniken.

I skrifvelse till Kong! Maj:t den 25 oktober 1895 hade högskolestyrelsen

bland annat anfört, att undervisningen i mekanisk teknologi vid högskolan

eldigt Kongl. Maj:ts tillåtelse de senaste åren uppehållits af en tillfälligt förordnad

lärare, hvilken jemväl afhandlat den vigtiga del af läroämnet, som

afsåge de inom tekniken mest begagnade metallernas egenskaper. Eu förändring

härutinnan syntes dock styrelsen vara nödvändig, sedan maskiner och

apparater för mekaniska laborationer kunnat anskaffas till högskolan, i följd

hvaraf studiet och den praktiska undersökningen af jernets och andra metallers

egenskaper blifvit en ännu vigtigare del än dittills i den mekaniska teknologiens

program. Under sådana förhållanden måste det blifva ännu svårare

än förut att finna en person, som vore kompetent till lärare i hela

detta mångsidiga läroämne. Till undvikande af förökade kostnader vore

derför önskvärd!, att tills vidare och intill dess mera erfarenhet vunnits

samt innan definitivt förslag till ordnandet af undervisningen i mekanisk

teknologi framlades, denna undervisningsskyldighet delades på två lärare,

hvaraf den ene skulle bestrida undervisningen i den del af mekaniska

teknologien, som omfattade läran om metallernas egenskaper, och den andre

vara lärare i den öfriga delen af läroämnet. Styrelsen hade derför hemstält,

det Kongl. Maj:t måtte medgifva, att undervisningsskyldigheten i

mekanisk teknologi vid högskolan finge, när så visade sig behöflig!, tills

vidare och intill dess Kongl. Maj:t annorlunda förordnade, af styrelsen

fördelas mellan två personer, Indika tillsammans finge uppbära den med

å högskolans stat uppförda professuren i mekanisk teknologi förenade lön

jemte tjenstgöringspenningar. Denna styrelsens hemställan hade bifallits

genom Kongl. Majas beslut den 7 november 1895.

På grund häraf hade enligt styrelsens förmälan den för nämnda

professur anslagna lön jemte tjenstgöringspenningar fördelats mellan två

lärare, af hvilka den ene undervisat i mekanisk teknologi i egentlig mening

och uppburit en årlig aflöning af 4,000 kronor samt den andre undervisat

i läran om metallernas egenskaper och derför aflönats med 2,000 kronor

om året. Den sistnämnde hade tillika varit föreståndare för den vid högskolan

upprättade materialprofningsanstalten, i hvilken egenskap han varit

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

särskild! aflönad genom honom tillfallande andel af anstaltens nettoinkomster.

Denna delning af undervisningen, som nu under längre tid pröfvats

vid högskolan, hade till fullo bekräftat lämpligheten af att en särskild

person meddelade undervisning i läran om metallernas egenskaper och ledde

de dermed närmast i samband stående mekaniska laborationerna. Denna

anordning hade ock ådagalagt fördelen af att samme lärare tillika vore

föreståndare för högskolans materialprofningsanstalt. Men det hade jemväl

visat sig, att den försöksvis gjorda delningen af professuren i mekanisk

teknologi icke i längden kunde bibehållas, emedan detta vigtiga läroämne

hos läraren påkallade så stora tekniska insigter och så omfattande fortsatta

praktiska studier af de mekaniska industrigrenarnes framsteg, att

man icke kunde påräkna att för platsen vinna eller bibehålla en dertill

skicklig ingeniör, utan att full professorslön tilldelades honom. Betydelsen

af denna lärarebefattning framginge deraf, att till densamma hörde, utom

annat, läran om metallernas och träets bearbetning samt derför använda

arbetsmaskiner, läran om stenbearbetning, om mjölfabrikation, om spinning

och väfning, om smörjoljor, om papperstillverkning samt om lergods- och

glastillverkning, hvarjemte för de äldre eleverna i programmet inginge utkast

till verkstads- och fabriksanläggningar inom hit hörande grenar af

tekniken. Undervisningen härutinnan meddelades icke blott genom föredrag,

laborationer af flerahanda slag samt konstruktionsöfningar, utan tilllika

genom en mängd besök vid verkstäder och fabriker i Stockholm jemte

studieresor i landsorten till större industriella anläggningar. Det vore häraf

tydligt, hvilka stora fordringar måste ställas på en lärare, som hade att

meddela en så beskaffad undervisning, i synnerhet om, såsom vid högskolan

vore händelsen, ett stort antal elever deruti deltoge. Man kunde icke rimligtvis

af denne lärare begära, att han tillika skulle besörja undervisningen

i den pa helt andra grundvalar hvilande, mycket vigtiga läran om metallernas

egenskaper samt leda de öfningar med hållfasthetsprof in. m., hvilka

dermed stode i samband, utan det vore uppenbart, att sistnämnda undervisning

borde bestridas af en särskild lärare. Arfvodet för denne lärare

ansåge styrelsen skäligen böra sättas till 2,500 kronor om året.

Af hvad sålunda anförts ansåge departementschefen tydligen framgå

behofvet af att från professuren i mekanisk teknologi vid tekniska högskolan

åtskildes undervisningsskyldiglieten i läran om metallernas egenskaper,

samt att åt en särskild lärare uppdroges att undervisa i detta ämne.

\ id redogörelse för de till extra stat hänförliga anslagsbehofven hade

departementschefen för afsigt att hemställa om framställning till Riksdagen

för beredande af möjlighet att vid högskolan mottaga ett ökadt antal elever.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

109

Skulle departementschefens i sådant hänseende framlagda förslag vinna

Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall, framträde än mer nödvändigheten

af nu ifrågasatta delning af undervisningen i mekanisk teknologi. Och

då departementschefen intet hade att invända mot den af högskolestyrelsen

föreslagna aflöningen för den erforderlige extra läraren, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt

en extra lärare i läran om metallernas egenskaper vid tekniska högskolan

anvisa ett årligt anslag af 2,500 kronor.

Visserligen kan det anses lämpligt att, på sätt föreslagits, särskild aflöning

beviljas för en extra lärare vid tekniska högskolan i läran om metallernas

egenskaper, och att den till professorn i mekanisk teknologi anslagna lön

hädanefter användes uteslutande för sitt egentliga ändamål; men då extra

läraren i läran om metallernas egenskaper hittills tillika varit föreståndare

för tekniska högskolans materialprofningsanstalt och i denna egenskap

åtnjutit en inkomst, som enligt utskottet tillhandakomna upplysningar

synes kunna beräknas till omkring 4,000 kronor årligen, samt föreningen

af dessa båda befattningar af högskolestyrelsen befunnits fördelaktig och

sålunda torde kunna väntas blifva för framtiden bibehållen, har utskottet

ansett det nu ifrågavarande arfvodet för extra läraren i läran om metallernas

egenskaper icke böra bestämmas till högre belopp än 2,000 kronor.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må till arfvode åt en extra lärare i

läran om metallernas egenskaper vid tekniska högskolan

anvisa ett årligt anslag af 2,000 kronor.

30:o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, med uteslutande

af de för Chalmers tekniska läroanstalt beviljade anslag till en lärare i allmän

och husbyggnadskonst 1,500 kronor, till befrämjande af undervisningen i

byggnadskonst och ornamentsritning 2,000 kronor, till en lärare i elektroteknik

2,000 kronor samt till en lärare i mekanisk teknologi, mekanik och

konstruktion af enkla maskindelar 2,000 kronor, eller tillsammans 7,500 kronor,

på ordinarie stat bevilja:

till höjning af aflöningen för eu hvar af fyra nuvarande

lektorer, nemligen i matematik och beskrifvande geometri, i

kemisk teknologi salut mineralogi och geognosi, i maskinlära

och maskinkonstruktioner samt i skeppsbyggeri, från 3,500

kronor till 4,500 kronor .............................................. 4,000 kronor,

till upprättande af ett nytt lektorat i byggnadskonst

och ornamentsritning ................................................... 4,500 »

Avg förändringar

i staten för

Chalmers tekniska

läroanstalt.

[20].

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till upprättande af ett nytt lektorat i elektroteknik ...... 4,500 kronor,

till höjning af afiöningen för en andre lärare i matematik

från 1,000 kronor till 3,000 kronor ...................... 2,000 »

till höjning af afiöningen för en andre lärare i allmän

kemi från 2,000 kronor till 3,000 kronor.......................... 1,000 »

till höjning af afiöningen till en andre lärare i skeppsbyggeri

från 1,800 kronor till 3,000 kronor ...................... 1,200 »

till höjning af afiöningen för en lärare i väg- och vattenbyggnadskonst

från 1,200 kronor till 2,000 kronor .......... 800 »

till höjning af afiöningen för en lärare i allmän mekanik

från 1,500 kronor till 2,500 kronor.................... 1,000 »

till aflöning för en lärare i mekanisk teknologi........... 1,500 »

till aflöning för en lärare i konstruktion af enkla maskindelar

.......................................................... 1,200 »

till aflöning för en lärare i elementär mekanik......... 1,200

till aflöning för en lärare i elektrokemi ....................... 800 »

till aflöning för en lärare i landtmäteri......................... 400 »

till höjning af afiöningen för en lärare i svenska språket

och bokföring från 400 kronor till 900 kronor 500 »

till höjning af afiöningen för en lärare i frihandsteck
ning

från 1,0* *0 kronor till 2,500 kronor...................... 1,500

till höjning af afiöningen för en lärare i modellering

från 500 kronor till 1,200 kronor ................................... 700 »

till höjning af bibliotekariens arfvode från 300 kronor

till 800 kronor ................................................................ 500 »

till höjning af afiöningen för en vaktmästare från 750

kronor till ! ,200 kronor, med bibehållande af rätt till fri bostad 150 »

till höjning af anslaget till repetitörer från 1,200 kronor

till 2,000 kronor 800 »

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar afiöningen skulle

fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,600 kronor såsom lön och

1,900 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

dels ock medgifva:

att samtlige lektorer och läraren i verkstadsarbete vid anstalten finge

efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å lönen

af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett andra

ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt för nuvarande lektorer och

läraren i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna

sig den tid de efter sin utnämning i sådan egenskap tjenstgjort vid

anstalten;

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

111

att andre läraren i matematik, allmän kemi och skeppsbyggeri finge

efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg af 500

kronor; samt

att ålders tilläggen finge utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

kommande vid bifall till framställningen om nyss berörda anslags

beviljande och uteslutning af omförmälda fyra anslag det ordinarie anslaget

till Chalmers tekniska läroanstalt, nu 56,000 kronor, att ökas med 21,050

kronor, eller till 77,050 kronor.

Till stöd för sin hos Kongl. Maj:t gjorda framställning om aflåtande

till Riksdagen af proposition af nu angifna innehåll har departementschefen

till statsrådsprotokollet meddelat följande.

Chalmers tekniska läroanstalt räknade sin uppkomst från en år 1811

af kanslirådet Wilhelm Chalmers gjord testamentarisk disposition, enligt

hvilken, med användande af hans halfva qvarlåtenskap, skulle i Göteborg

upprättas en »industriskola» under vård af direktionen för friinurarebarnhuset

i nämnda stad.

Skolan, som från och med år 1829 erhållit karakteren af en teknisktvetenskaplig

läroanstalt och alltifrån år 1835 af staten åtnjutit ett årligt

bidrag, hvilket efter hand ökats, har likväl väsentligen underhållits genom

afkastningen af de testamenterade medlen, till dess att, sedan statsanslaget

ytterligare höjts, efter år 1867 den betydligt utvidgade undervisningen

nästan uteslutande bestridts af statsmedel, hvaremot den Chalmerska donationens

kapital användts för nybyggnad och inredning af ett lärohus samt

för anskaffande af undervisningsmateriel.

Den 10 augusti 1877 hade Kongl. Maj:t för anstalten utfärdat förnyade

stadgar, hvilka ännu vore gällande. Enligt kongl. bref af samma dag hade

faststälts aflönings- och utgiftsstat för anstalten, slutande å en summa af

39,800 kronor. Härefter hade dels enligt 1891 års Riksdags beslut från anslag

under riksstatens femte hufvudtitel öfverflyttats och tillagts anslaget till

Chalmers tekniska läroanstalt anslaget till uppehållande af den jemlikt kongl.

brefvet den 5 november 1886 från navigationsskolan i Göteborg afskeda och

med nämnda tekniska läroanstalt förenade skeppsbyggeriafdelning, utgörande

tillhopa 8,500 kronor, dels ock, enligt särskilda, på grund af Riksdagens

beslut aflåtna kongl. bref den 6 juni 1890, den 2 juni 1893 och den 29

maj 1896, årsanslaget till läroanstalten ökats med tillhopa 7,700 kronor.

Statens slutsumma uppginge alltså för närvarande till 56,000 kronor,

hvilket belopp, upptaget under åttonde hufvudtitelns anslag till tekniska

läroverken, vore, jemlikt nyssnämnda kongl. bref äfvensom kongl. brefvet

den 6 oktober 1893, fördeladt enligt följande

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nu gällande stat för Chalmers tekniska läroanstalt.

I

ironor

öre

Kronor

öre

Föreståndaren, som tillika är lektor (atom fri bostad) ........................

5,000

_

En lektor............................................................................................

3,500 !

—!

Två lektorer .............................................................................,........

7,000

—

En lektor i skeppsbyggeri (kongl. brefven den 5 november 1886 och

den 2 juni 1893*)..........................................................................

3,500

—

i

En andre lärare i matematik...........................................................

1,000

—

» » » i allmän kemi............................................................

2,000

—

» lärare i skeppsbyggeri (kongl. brefvet den 5 november 1886**) ...

1,800

—

» » i allmän mekanik ...............................................................

1,500

—

» andre lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion af

enkla maskindelar (kongl. brefvet den 6 juni 1890) ..................

2,000

—

» lärare i allmän och husbyggnadskonst .........................................

1,500

—

» i väg- och vattenbyggnadskonst ..........................................

1,200

—

» » i elektroteknik (kongl. brefvet den 29 maj 1896)..............

2,000

—

j » »i svenska språket och bokföring.........................................

400

—

| » »i frih andsteckning ...............................................................

1,000

—

» »i modellering .....................................................................

500

—

» »i verkstadsarbete...............................................................

3,000

Sekreterarens arfvode.....................................................................

500

_

Bibliotekariens » ............•..............................................................

300

_

Anslag till repetitörer.....................................................................

1,200

j » för befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornaments-

ritning (kongl. brefvet den 2 juni 1893)............................

2,000

—

Vaktmästare (utom fri bostad) ...........................................................

750

—

1

1 Stipendier och premier ...................................................................

550

—

42,200

^ Bibliotek, samlingar och laboratorium (kongl. brefvet den 29 maj 1896)

4,600

__

Verkstaden ..........................................................................................

1,500

—

j Uppvärmning, belysning och diverse utgifter .......................................

4,000

-

Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas

praktiska öfningar (kongl. brefvet den 5 november 1886) ..............

1,300

1 Ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skeppsbyggeri (kongl.

.

i ■

brefvet den 5 november 1886) ........................................................

2,000

Ersättning för instruments, kartors, böckers och möblers underhåll och

| förökande äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m., i hvad skepps-

1 byggeriafdelningen beträffar (kongl. brefvet den 5 november 1886)..

| 400

—

13,800

—

Summa kronor

| 56,000

|—

*) Med rättighet tillika för en hvar af dessa lektorer att efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt

från och med kalenderåret näst efter det, då han till tjensten utnämndes, åtnjuta ett ålderstillagg nf 600 kronor

och efter ytterligare 6 års dylik tjenstgöring ett lika tillägg af 500 kronor.

**) Med rätt till förhöjning af 250 kronor efter 5 års tjenstgöring och med ytterligare 250 kronor efter

tio års tjenstgöring.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

O

Alderstilläggen utginge från åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till

ålderstillägg. K

Läroanstaltens styrelse, hvilken förut vid två tillfällen, nemligen uti

skrifvelser den 23 september 1884 och den 27 september 1889, hos Kongl.

Maj:t anhållit om förbättrade lönevilkor för lärarne vid anstalten, framställningar,

som dock icke föranledt ändring i den faststälda aflöningsstaten,

hade nu i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 maj 1898 hemstält om följande

förändringar i samma stat nemligen:

att lönen för föreståndaren måtte höjas från 5,000 kronor till 6,000

kronor, med bibehållen rätt till två ålderstillägg å 500 kronor, men med

skyldighet för honom att afstå det för ökade göromål till följd af skeppsbyggeriafdelningens

öfverflyttande från navigationsskolan till den tekniska

läroanstalten från det å läroanstaltens stat uppförda anslag till ersättning

för handledning vid elevernas praktiska öfningar utgående arfvode af

300 kronor;

att lönen för en hvar af de nuvarande fyra lektorerna måtte höjas

från 3,500 kronor till 4,500 kronor, med bibehållen rätt äfven för dem

att åtnjuta ålderstillägg i likhet med föreståndaren;

att i stället för nu i staten upptagen aflöning för en lärare i allmän

och husbyggnadskonst, 1,500 kronor, samt anslaget till befrämjande af

undervisning i byggnadskonst och ornamentsritning, 2,000 kronor, hvaraf

för närvarande 1,500 kronor användes till aflöningsfyllnad åt nyssnämnde

lärare och 500 kronor uppbures af läraren i frihandsteckning, i staten måtte

uppföras aflöning med 4,500 kronor för en lektor i byggnadskonst och

ornamentsritning, med rätt till ålderstillägg i likhet med öfriga lektorer;

att, i stället för anslaget till uppehållande af undervisningen i elektroteknik,

2,000 kronor, aflöning måtte uppföras för en lektor i samma ämne

med 4,500 kronor med rätt äfven för denne lektor att i likhet med öfriga

lektorer vid läroanstalten komma i åtnjutande af ålderstillägg;

att läraren i verkstadsarbete, som enligt staten åtnjöte i aflöning 3,000

kronor, måtte berättigas att erhålla ålderstillägg efter 5 år med 500 kronor

och efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500 kronor;

att, i stället för det i staten nu uppförda arfvodet, 2,000 kronor, till

en andre lärare i mekanisk teknologi, mekanik och konstruktion af enkla

maskindelar, måtte uppföras dels 1,500 kronor till en lärare i mekanisk

teknologi, dels 1,200 kronor till en lärare i konstruktion af enkla maskindelar

och dels 1,200 kronor till en lärare i elementär mekanik, styrelsen

obetaget att, derest förhållandena gjorde sådant önskvärdt, förena

två eller tre af dessa platser på en person;

att lärarens i allmän mekanik aflöning måtte förhöjas från 1,500 kronor

till 2,500 kronor;

Bill. till Riksd. Prof. 1999. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att en ny lärarebefattning i elektrokemi måtte inrättas med arfvode

till belopp af 800 kronor; D

att för den lärare i landtmäteri, hvilken, sedan undervisningen i detta

ämne skilts från lärarens i matematik tjenstgöringsskyldigbet, af styrelsen

antagits med arfvode af 250 kronor af donationsmedlen, aflöningen måtte

höjas till 400 kronor;

att bibliotekariens arfvode måtte förhöjas från 300 kronor till 800

kronor;

att aflöningen till läraren i väg- och vattenbyggnadskonst, nu utgörande

enligt staten 1,200 kronor, hvartill komme ett af styrelsen af donationsmedlen

beviljadt tillägg af 300 kronor, måtte höjas till 2,000 kronor;

att aflöningen för läraren i allmän kemi måtte höjas från 2,000 kronor

till 3,000 kronor och läraren derjemte berättigas till ett ålderstillägg efter

fem år med 500 kronor;

att aflöningsförmånerna för läraren i skeppsbyggeri, nu utgörande

1,800 kronor jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera, måtte bestämmas

till 3,000 kronor, med rätt för läraren till ett ålderstillägg af 500 kronor

efter fem år;

att aflöningen för andre läraren i matematik, hvilken i staten är upptagen

med 1,000 kronor, hvartill komme af styrelsen beviljadt tillägg af

donationsmedlen, 600 kronor, måtte förhöjas till 3,000 kronor, med rätt

för läraren till ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem år;

att aflöningen till läraren i svenska språket och bokföring, hvilken

aflöning enligt staten utgjorde 400 kronor, hvartill komme af styrelsen

beviljadt tillägg af donationsmedlen, 100 kronor, måtte förhöjas till 900

kronor;

att aflöningen till läraren i frihandsteckning, hvilken lärare uppbure

dels enligt staten 1,000 kronor, dels, på sätt ofvan nämnts, af anslaget till

befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornamentsritning 500

kronor och dels tillägg af donationsmedlen enligt styrelsens beslut 400

kronor, eller tillhopa 1,900 kronor, måtte höjas till 2,500 kronor;

att aflöningen för läraren i modellering, utgörande enligt staten 500

kronor, hvartill komme af styrelsen beviljadt tillägg af donationsmedlen

400 kronor, eller tillhopa 900 kronor, måtte höjas till 1,200 kronor;

att vaktmästarens arfvode, enligt staten utgörande, förutom fri bostad,

750 kronor, måtte höjas till 1,200 kronor förutom fri bostad;

att anslagen till repetitörer måtte höjas från 1,200 kronor till 2,000

kronor samt till stipendier och premier från 550 kronor till 1,000 kronor.

Härjemte hade styrelsen, som förklarat sig ej hafva till förfogande

några medel, med hvilka den kunde åstadkomma den föreslagna löneför
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

höjningen utan statens mellankomst, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

utverka, att ny aflöningsstat i öfverensstämmelse med förenämnda förslag

måtte varda faststäld, äfvensom att läraren i verkstadsarbete, för

hvilken någon utsigt till befordran ej funnes, matte erhålla rätt till. delaktighet

i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa i likhet

med lektorerna; och hade styrelsen tillika oinförmält, att öfriga utgifter

visserligen väsentligt öfverstigit den faststälda staten och att styrelsen

nödgats använda större delen af donationsfondernas räntor för att bestrida

institutets löpande utgifter, men att styrelsen hoppades, att, om den föreslagna

löneregleringen vunne Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall och

sålunda den del af terminsafgifterna och donation sräntorna,^ som nu användes

till lärares och vaktmästares aflöning, frigjordes derifrån, det skulle

lyckas styrelsen att med tillgängliga medel bestrida öfriga utgifter.

I händelse af bifall till hvad styrelsen sålunda föreslagit, skulle statens

slutsumma ökas från 56,000 kronor till 78,500 kronor, häri ej inberäknadt

ålderstilläggen.

Till stöd för de gjorda framställningarna hade styrelsen i hufvudsak

anfört följande:

Den utredning angående de sedan 1870 inträdda förändringarna i

lefnadsomkostnaderna för lärare och med dem jemförliga tjenstemän,

som lemnats af den för undersökning af lärarnes vid de allmänna läroverken

ekonomiska ställning år 1878 tillsatta komité, hade blifvit af

Kongl. Maj:t i hufvudsak gillad, hvilket framginge af Kongl. Maj:ts upprepade

propositioner om lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken,

senast till 1898 års Riksdag. Emellertid hade, sedan nämnda

komité afgifvit sitt betänkande, lefnadsomkostnaderna i allmänhet stigit,

till följd hvaraf och då lärarne vore för sin utkomst hänvisade till

fasta löneförmåner, de nödvändiga lefnadsomkostnaderna för dem måste

anses hafva blifvit ej obetydligt stegrade. Under det att lektorerna vid

allmänna läroverk efter den 20 maj 1874, då för dem fastställa fem lönegrader

å 2,500, 3,000, 3,500, 4,000 och R500 kronor, icke blott icke fått

sina löneförmåner förminskade, utan tvärtom af 1882 års Riksdag erhållit

på extra stat en löneförbättring af 500 kronor om året, med undantag

för dem, som befunnit sig i högsta lönegraden, för hvilka nämnda löneförbättring

hittills utgått med 250 kronor, men af 1898 ars Riksdag höjts

till 500 kronor, till följd hvaraf alltså lektorslönerna vid allmänna läroverken

från och med 1899 års början utginge med 3,000, 3,500, 4,000,

4,500 och 5,000 kronor af statsmedel, så både deremot lönen för lektorer

vid Chalmers tekniska läroanstalt, hvilken lön under åren 1866—1873

utgjort 3,500 kronor om året, men sistnämnda år höjts med ett så kal
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ladt dyrtidstillägg å 700 kronor, år 1878 blifvit sänkt till det ursprungliga

beloppet under samtidigt införande af två vilkorliga ålderstillägg,

bvartdera å 500 kronor, så att från sistnämnda år lektorernas lönegrader

vid anstalten utgjort 3,500, 4,000 och 4,500 kronor. På grund af de i

Göteborg rådande synnerligen höga prisen på bostadslägenheter hade dessutom

icke blott lektorerna, utan äfven öfriga ämneslärare vid dervarande

allmänna läroverk af kommunen tillerkänts hyresersättning, hvilken för

lektorer utginge med 700 kronor i första och 850 kronor i andra lönegraden

samt 1,000 kronor i öfriga lönegrader. Någon utsigt för utverkande af motsvarande

förmån åt lärarne vid Chalmerska institutet förefunnes desto mindre,

som detta institut i olikhet med de allmänna läroverken icke kunde sägas

ega karakteren af ett lokalt undervisningsverk, närmast afsedt för stadens och

den kringliggande nejdens ungdom, utan i likhet med tekniska högskolan

måste betraktas som en teknisk bildningsanstalt för hela riket, hvilket bäst

framginge af det sakförhållande, att institutet fått och allt fortfarande

finge mottaga lärjungar från Sveriges samtliga provinser, ja till och med

från grannländerna Norge, Danmark och Finland. An ogynsammare

stälde sig lektorernas vid ifrågavarande anstalt lönevilkor, om de jemfördes

med dem, som åtnjötes af professorerna vid tekniska högskolan,

hvilket i synnerhet framträdde, i fall man beräknade medellönen under

trettio års tjenstgöring.

För lektor vid Chalmerska institutet skulle, under förutsättning af

trettio tjenstår, kräfvas en årlig löneförbättring af 841 kronor 67 öre,

för att hans medelinkomst skulle blifva jemngod med lektorernas vid allmänna

läroverken i Göteborg, och 1,750 kronor, för att medelinkomsten

skulle blifva likstäld med professorernas vid tekniska högskolan. Sagda

uppgifter framginge närmare af följande utaf styrelsen meddelade tabellarisk

a öfversigt:

l:a lönegraden .....................

2:a » .........................

3:e » ........................

4:e » ...........................

5:e » ...........................

Nuvarande lektors- lön vid Chalmerska

institutet

Lektorslön vid all- männa läroverk i

Göteborg f. o. m.

år 1899

Professorslön vidi

tekniska högskolan

kronor

öre

kronor

öre

kronor före

3.500

4,000

4.500

4,500

4,500

—

3,700

4,350

5.000

5,500

6.000

—

6,000

6,000

6,000

6,000

6,000

—

Medellön under 30 år j 4,250

—

5,091

67 6,000

—

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

Lektorernas vid Chalmerska läroanstalten undervisning vore ur qvantitativ

synpunkt fullt lika, stundom till och med mera omfattande än

lektorernas vid allmänna läroverk, hvarjemte äfven större kompetensfordringar

måste ställas på de förre och särskild! längre utbildning inom

det praktiska lifvet af dem fordras, under det att å andra sidan undervisningen

inom anstaltens högre afdelning till sin natur vore så likartad

med den, som lemnades vid tekniska högskolans motsvarande fackafdelningar,

att nästan samma kompetens vore nödig för erhållande af en

lektorstjenst vid Chalmerska läroanstalten som af en professorsbefattning

vid tekniska högskolan; och då undervisningsskyldigheten för en lektor

vid Chalmerska läroanstalten och en professor vid tekniska högskolan vore

lika omfattande, syntes rättvisa och billighet kräfva, att lektorslönen vid

Chalmerska läroanstalten snarast borde hafva ett medelvärde mellan lönen

för en professor vid tekniska högskolan och lektorslönen vid allmänna

läroverk i Göteborg.

Äfven för Chalmerska läroanstaltens samtlige öfrige lärare kunde

samma ofördelaktiga löneförhållanden som för lektorerna anses vara

gällande.

Under de sista decennierna hade lärjungeantalet vid anstalten befunnit

sig i en hastig och nästan oafbruten tillväxt, så att detta antal under åren

1881—1885 i medeltal utgjort 110, under åren 1886—1890 153, under

åren 1891—1895 227, år 1896 241 och under läsåret 1897—1898 262,

deraf 153 i den högre afdelningen. Antalet hade sålunda i jemförelse

med den förstnämnda siffran vida mer än fördubblats, en tillväxt, som

icke kunnat undgå att medföra den olägenheten, att elevantalet i de olika

årskurserna stigit betydligt och numera regelbundet i vissa årskurser öfverstege

50, 60, ja 65. Lärarnes redan i och för sig trägna och ansvarsfulla

arbete hade derigenom blifvit mer än skäligt ökadt utan något som

helst vederlag, hvilket framträdde så mycket skarpare vid Chalmerska läroanstalten,

som derstädes, i olikhet med hvad som vore förhållandet vid

tekniska högskolan, ej funnes anstälda några assistenter åt de ordinarie

lärarne.

Framstegen inom tekniken både under de senaste årtiondena vant

snabbare än inom något annat läroområde och stälde kraf icke blott pa ökadt

arbete, utan äfven på ökade tillgångar hos lärarne för inköp af litteratur,

i fall det skulle blifva dem möjligt att ens tillnärmelsevis hålla sig i

jemnhöjd med utvecklingen inom deras respektive läroämnen och öfver

hufvud uppfylla de fordringar, som måste ställas på ungdomens handledare

vid en högre teknisk läroanstalt. Lärarnes vid Chalmerska läroanstalten

ställning vore äfven i det afseendet ogynsam, att Göteborg icke

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

egde något naturvetenskapligt eller tekniskt bibliotek utöfver anstaltens

egen boksamling, i hvilken på grund af anslagets knapphet flera lärofack

med nödvändighet måste blifva synnerligen ofullständigt representerade.

Den ofördelaktiga ekonomiska ställning, läroanstalten sålunda hade

att erbjuda sina lärare, hade slutligen icke kunnat undgå att göra dess

lärareplatser föga begärliga, såsom bäst framginge dels deraf, att lärarne

vid anstalten sökte anställning vid annan undervisningsanstalt, och dels

än mer deraf, att en lärarebefattning sådan som den i mekanisk teknologi

och konstruktion af enkla maskindelar ej ens kunnat tillsättas af brist

icke blott på kompetente sökande, utan på sökande öfver hufvud, ett förhållande

som, med hänsyn till den för närvarande eljest rådande starka

konkurrensen på lärarebanan i allmänhet, måste betraktas såsom synnerligen

talande, och som, derest icke förut omförmälda missförhållanden

snart undanröjdes, kunde komma att högst menligt inverka på undervisningens

godhet och omöjliggöra läroanstaltens uppehållande på den ståndpunkt

den hittills lyckats intaga.

Nära ett fjerdedels århundrade hade förflutit, sedan planen i allt väsentligt

uppgjordes till ämnesfördelningen och omfattningen för de olika

lärarnes undervisning vid anstalten, om ock vid ett par tillfällen under

denna tid statsmagterna beviljat ökade anslag åt anstalten. På grund af

ändrade tidsförhållanden och ökade kraf på den tekniska undervisningen

kunde frågan om utverkande af högre löner åt lärarne icke inskränkas

till föreslåendet af en allmän proportionerlig löneförhöjning, utan måste

jemkningar ega rum i de olika lärarnes undervisningsskyldighet., och deraf

ändringar förorsakas äfven i deras löneförmåner.

Hvad särskildt beträffade den föreslagna förhöjningen i föreståndarens

aflöning erinrades derom, att, då skeppsbyggeriskolan öfverflyttats från

Karlskrona till navigationsskolan i Göteborg, ett arfvode åt föreståndaren

för sist nämnda läroverk blifvit, enligt kongl. bref till kommerskollegium

den 18 juni 1868 faststäldt såsom ersättning för ökade göromål till följd af

skeppsbyggeriskolans förläggande under navigationsskolan; att enligt kongl.

bref den 5 december 1873 en del andra i staten för skeppsbyggeriskolan

upptagna poster sammanslagits och höjts från 750 kronor till 1,000 kronor,

hvarefter i skeppsbyggeriskolans stat upptagits under gemensam titel:

»Undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas praktiska

öfnmgar» 1,300 kronor, innefattande såväl nämnda 1,000 kronor

som arfvode till föreståndaren 300 kronor; samt att vid skeppsbyggeriskolans

förening med Chalmerska läroanstalten förut omnämnda anslag af

1,300 kronor blifvit genom kongl. bref den 31 december 1886 oförändradt

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

till så val storlek som titel öfverfördt på läroanstalten, på grund hvaraf

fortfarande till föreståndaren för samma anstalt utginge ett årligt anslag

af 300 kronor för ökade göromål till följd af skeppsbyggeriskolans förening

med anstalten. Då enligt styrelsens förslag föreståndarens lektorsaflöning

skulle höjas med 1,000 kronor, borde nämnda arfvode å 300

kronor under förutsättning af bifall till detta förslag ej längre utgå.

Lönen för lektorerna ansåge styrelsen böra höjas från 3,500 kronor

till 4,500 kronor, äfven med hänsyn dertill, att lektorerna vid tekniska

högskolan åtnjöte en aflöning, som vore jemförlig med eller öfverstege lektorernas

vid Chalmerska läroanstalten, ehuru de hade en betydligt mindre

tjenstgöring, i allmänhet ej uppgående till halfva antalet timmar, och oaktadt

deras undervisning omfattade de förberedande ämnen, som vid Chalmerska

läroanstalten icke sköttes af lektorerna, utan af de öfriga lärarne.

Sedan Kongl. Maj:t på förslag af styrelsen till 1893 års Riksdag aflåtit

proposition om upprättande af ett lektorat i byggnadskonst vid läroanstalten,

hvilket förslag dock icke vunnit Riksdagens godkännande, hade

i stället anvisats ett årligt anslag af 2,000 kronor för befrämjande af

undervisningen i byggnadskonst och ornament sritning. Af detta anslag

hade läraren i byggnadskonst uppburit 1,500 kronor, så att hans aflöning

utgjort tillhopa 3,000 kronor, under det att läraren i frihandsteckning af

nämnda anslag uppburit 500 kronor. Lärarens i byggnadskonst tjenstgöring

hade omfattat dels 11 ''/■> timmar i högre afdelningens tredje årskurs,

deraf 6 i husbyggnadskonst, 1 Va i byggnadskonstens historia och stillära

samt 4 i ornamentsritning, dels ock 6 timmar i samma afdelnings andra

årskurs i allmän byggnadslära eller tillhopa 17 Va timmar, hvarjemte afsetts,

att äfven de 4 timmar frihandsteckning och kroki-ritning i sistnämnda

årskurs, som nu bestredes af läraren i frihandsteckning, skulle skötas af

läraren i byggnadskonst. I den inlaga, som legat till grund för 1893

års proposition i fråga om inrättande af en lektorstjenst uti ifrågavarande

ämnen, hade styrelsen framhållit, att stora fördelar skulle tillskyndas

anstalten genom ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning

med nyssnämnda tjenstgöring, enär anstalten skulle ega större

garantier att för framtiden kunna tillförsäkra sig dugliga lärare i dessa

ämnen. En undervisningsskyldighet på 17 ]/2, eventuelt 21 y2 timmar på ett

så högt stadium som det föreliggande vore så betungande, att den toge

tjensteinnehafvarens fulla krafter i anspråk, helst med platsen följde tillsynen

och vården af de ganska rikhaltiga samlingar, anstalten i detta fack egde,

samt tillsynen och granskningen af elevernas ritningar inom detta område

kräfde så mycken tid, att ganska betydande arbete mellan de ordinarie

lektionerna deraf framkallades. Styrelsen hade erinrat derom, att vid tekniska

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

högskolan funnes i motsvarande ämnen icke mindre än en professor i

arkitektur, en lektor i allmän byggnadslära och byggnadsstatik samt

en lektor i husbyggnadskonst, äfvensom derom att de lägre tekniska

elementarskolorna sedan 1870-talet egde lektorat i byggnadskonst och

ritning. Under de fem år, som förflutit, sedan den nu gällande anordningen

af undervisningen i byggnadskonst vid anstalten börjat tillämpas,

hade också sådan erfarenhet vunnits, att af lärarekollegiet gjorts ny framställning

om inrättande af ett lektorat i nämnda ämne.

På förslag af styrelsen hade Kongl. Maj:t gjort framställning till

1896 års Riksdag om upprättandet af ett lektorat i elektroteknik vid Chalmers

läroanstalt samt om ett extra anslag till materiel m. in. Riksdagen,

som i öfrig! behjerta! den gjorda framställningen, hade dock ej beviljat det

begärda lektoratet, men anvisat 2,000 kronor till eu lärareplats i elektroteknik.

Med begagnande af denna lärareplats hade styrelsen sökt ordna

undervisningen så väl som möjligt och med tillhjelp af det utaf Riksdagen

beviljade extra anslaget och välvilliga gåfvor från enskilde industriidkare

och verkstäder hade styrelsen lyckats åstadkomma ett ganska välförsedt

laboratorium för elektrotekniska arbeten, men antalet elever, som under

sista läsåret uppgått till 22, hade varit större, än att de kunnat på eu

gång undervisas under de praktiska arbetena. Någon möjlighet att utsträcka

undervisningen till lägre afdelningen hade derför ej funnits. Undervisningen

hade måst inskränkas till högre afdelningens tredje årskurs och

der omfattat två timmars föreläsningar samt tolf timmars laborationer.

Erfarenheten hade dock visat, att föreläsningstiden behöfde ökas med åtminstone

en timme i nämnda årskurs, hvarjemte ett trängande behof gjort

sig gällande att äfven inom lägre afdelningen få till stånd en kurs uti

enklare elektroteknik. Detta ämne intoge i våra dagar en allt mer framskjuten

ställning och komme särskild! i vårt på vattenkraft rika land med

all säkerhet att spela en för vår industri mycket vigtig roll. Och då

erfarenheten redan genom det stora tilloppet af elever visade, att en dylik

undervisning motsvarade ett stort behof inom den studerande ynglingaskaran,

borde ingen tid försummas vid behofvets afhjelpande genom anskaffande

af tillräckliga lärarekrafter.

Vidkommande det begärda ålder stillägg et till läraren i verkstadsarbete

eller den så kallade verkmästaren hade styrelsen erinrat, att denne lärare vore

så strängt upptagen af tjenstgöringen vid anstalten, att han måste uteslutande

egna sig åt densamma, i det att hans undervisningstid uppginge till

omkring 30 timmar i veckan förutom det öfvervakande af arbeten på

verkstaden för anstaltens räkning, som mellan lektionstimmarne vore af

nöden. Då denne lärare derför med afseende på tjenstgöringens omfatt
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

ning och stadigvarande natur vore fullt jemförlig med lektorerna, hade styrelsen

ansett fördelaktigast, om honom bereddes löneförbättring på det sätt,

att han finge rättighet att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt

från och med kalenderåret näst efter det, då han till tjensten utnämndes,

åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor och efter ytterligare fem

års dylik tjenstgöring ett lika stort tillägg af 500 kronor.

När platsen som lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion

af enkla maskindelar första gången blifvit tillsatt, hade tjensten lemnats åt

samma person, åt hvilken uppdragits befattningen såsom föreståndare vid den

då nyligen grundade, i sammanhang med Chalmerska läroanstalten stående

materialprofningsanstalten, men sedan år 1895 en förening af dessa tjenster

befunnits olämplig på grund af sistnämnda anstalts utveckling, hade

inträffat, att, då lärareplatsen förklarats ledig, icke någon sökande anmält

sig. Med Kong! Maj:ts tillstånd hade platsen derefter under tre år

uppehållits genom undervisningens fördelning på två af lärarne vid Chalmerska

läroanstalten. Då platsen under våren 1898 ånyo förklarats ledig,

hade anmält sig två sökande, hvilka dock icke förmått visa sin kompetens.

De med platsen förbunda löneförmåner, utgörande för en undervisning

af tolf timmar i veckan 2,000 kronor om året utan utsigt till

erhållande af ålderstillägg och utan pensionsrätt, vore ock så obetydliga,

att man ej kunde vänta att uti ämnen, som hvart för sig kräfde omfattande

bokliga förberedelser och stor praktisk erfarenhet, vinna lämpliga

lärarekrafter. En väsentlig höjning i anslaget måste derför vidtagas, derest

det afsedda målet skulle vinnas.

Enligt styrelsens ursprungliga förslag till undervisningsplan för den

nämnda lärareplatsen hade deri ingått äfven tre timmars undervisning i elementär

mekanik. Denna undervisning hade dock genast måst uteslutas från

ifrågavarande lärares undervisningsskyldighet och hade hittills uppehållits

på provisoriskt sätt genom förordnande af än en och än en annan lärare,

hvilket ej kunde anses tillfredsställande. Hittills hade denna undervisning

af brist på lärarekrafter varit gemensam för lägre afdelningens andra årskurs

och eleverna i kemi uti högre afdelningens andra årskurs. I betraktande

af det betydligt högre kunskapsmått i matematik, som eleverna i

kemi egde i jemförelse med lägre afdelningen, kunde eu sådan anordning

ej betraktas annorledes än såsom eu nödfallsutväg. Jemväl på grund af

elevantalets ökning måste nämnda anordning ändras, enär antalet elever

i lägre afdelningens andra årskurs icke oväsentligt öfverstege 60 och antalet

elever i kemi i nämnda årskurs af högre afdelningen utgjorde 1 1.

Undervisningen i mekanik borde enligt styrelsens åsigt meddelas nämnda

elever i kemi under fyra timmar, skihlt från lägre afdelningen, för livil
Bih.

till råkall. Vrot. 1899. 4 Sam!, t Afd. .9 Höft, 10

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o9.

ten undervisningen i nämnda ämne lämpligen kunde bibehållas vid samma

timtal som tillförene. Totala undervisningstiden för de ämnen, som från

början afsetts skola tillhöra ifrågavarande lärarebefattning, utgjorde sex

timmar i mekanisk teknologi, deraf fyra uti högre afdelningens tredje årskurs

och två i samma afdelnings andra årskurs, sex timmar i konstruktion

af enkla maskindelar uti högre afdelningens andra årskurs samt sju timmar

i elementär mekanik, deraf fyra för eleverna i kemi uti högre afdelningens

andra årskurs och tre uti lägre afdelningens andra årskurs eller tillhopa

nitton timmar. Vid tekniska högskolan vore den motsvarande undervisningen

fördelad på en professur i mekanisk teknologi, ett lektorat i konstruktion af

enkla maskindelar och ett lektorat i elementarmekanik och beskrifvande

maskinlära. Läroämnena mekanisk teknologi, konstruktion af enkla maskindelar

och elementär mekanik förutsatte hos läraren så väsentligt olika utbildning,

att det mötte rätt stora svårigheter att finna en person, som kunde

och ville åtaga sig undervisning i dem alla. Styrelsen förestälde sig derför,

att det vore lämpligast, att ämnena fördelades på tre lärareplatser med mindre

tjenstgöringsskyldighet, styrelsen obetaget att, derest förhållandena gjorde

sådant önskvärdt, förena två eller tre af dessa befattningar hos samma person.

Undervisningen i teoretisk mekanik omfattade för närvarande 7Y2 timmar

uti högre afdelningens andra årskurs inom samtliga facken med undantag

af det kemiska. Detta läroämne utgjorde ett af de väsentligaste

underlagen för såväl den egentliga maskinläran som ingeniörsvetenskapen

i allmänhet. Särskildt gälde detta för hus- och brobyggnadskonsten, på

hvilket område de rent teoretiska framstegen under de senare åren ledt

till bildandet af en särskild hjelpvetenskap, den så kallade byggnadsmekaniken.

Oaktadt det knappt gåfves något högre tekniskt läroverk

utomlands, der ej särskild undervisning meddelades i detta ämne, och

byggnadsstatik sedan flere år tillbaka varit upptagen såsom sjelfständigt

ämne vid tekniska högskolan, hade styrelsen af brist på medel sett sig ur

stånd att vid Chalmerska läroanstalten införa undervisning i detta ämne.

Denna brist hade visserligen i någon mån afhjelpts derigenom, att läraren

i teoretisk mekanik vid sidan af sitt egentliga ämne behandlat några af

de elementäraste frågorna inom jordtrycks- och hvalfteorierna, hvarjemte

lektorn i maskinlära jemte sitt eget ämne äfven genomgått de allra första

grunderna i grafostatiken, men behofvet af ökad undervisning i ämnet hade

emellertid år efter år stegrats och under de två sista läsåren visat sig så.

tvingande, att eleverna på egen bekostnad beredt sig enskild undervisning

i ämnet. Lärarekollegiet vid anstalten, hvilket redan för flere år sedan

framhållit ifrågavarande behof, hade nu föreslagit, att den erforderliga

ökningen skulle åstadkommas genom utsträckning af lärarens i teoretisk

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

mekanik undervisning med tre timmar. Denne lärares undervisning skulle

sålunda komma att omfatta 10—11 timmar på läroanstaltens högsta stadier;

och borde hans lön derför i motsvarande mån ökas.

Den kemiska teknologiens omfång hade till följd af den kemiska industriens

utveckling under de sista årtiondena högst väsentligt ökats. Detta

läroämne hade särskildt genom elektrolysens mångfaldiga och ständigt

ökade användning inom den kemiska fabriksdriftens olika grenar och inom

de praktiska undersökningsmetoderna för kemiskt-tekniska produkter utvidgats

med en ny och i tillämpningen ej minst för vårt land vigtig gren,

den tekniska elektrokemien, hvars betydelse redan hunnit blifva så känd

och erkänd, att vid så godt som alla tekniska läroanstalter särskilda lärarebefattningar

inrättats för dess tillgodoseende. Om utbildningen inom den

kemiska fackafdelningen vid läroanstalten skulle kunna hållas i jemnhöjd

med nutidens kraf, syntes det derför vara oundgängligen nödvändigt, att

tillfälle bereddes eleverna i högre afdelningen till undervisning äfven i

elektrokemi. Men då lektorn i kemisk teknologi redan hade eu tjenstgöring

af sammanlagdt 24—25 timmar i veckan, kunde denna icke vidare

utsträckas, utan förestälde sig styrelsen, att ett arfvode borde i staten upptagas

för en lärare i detta ämne.

Undervisningen i landtmäteri hade tidigare varit inbegripen i lärarens

i matematik tjenstgöringsskyldighet, men hade sedan en följd af år varit

skild derifrån, dels på den grund, att matematikundervisningen svällt ut,

och dels derför, att lämpligare handledning för eleverna kunde erhållas

genom anlitande af annan person med större praktisk erfarenhet uti ifrågavarande

ämne. Styrelsen ansåge, att det af donationsmedel till lärare i

detta ämne förut anvisade arfvode borde höjas, särskildt med fäst afseende

derpå, att läraren måste i och för praktiska arbeten på fältet med eleverna

på egen bekostnad uppehålla sig utom hemorten.

Till bibliotekariens aflöning vore i staten upptaget ett arfvode af 300

kronor. Med den utveckling bokförrådet numera erhållit vore detta belopp

påtagligen oproportionerligt ringa. Det hade ej heller varit möjligt

att af bibliotekarien fordra eu sådan katalogisering af läroanstaltens böcker,

som bokförrådets vigt eljest skulle hafva kraft, likasom styrelsen ej heller

kunnat påfordra, att biblioteket hölles öppet för elevernas och allmänhetens

betjenande under mera än fyra timmar i veckan. Till afhjelpande af

dessa oegentligheter anhölle styrelsen om förutnämnda ökning i bibliotekariens

aflöning.

För de öfriga lärarne hade äfven åtskilliga jemkningar i omfånget af

deras tjenstgöring egt rum, sedan deras lön reglerades på 1870-talet, och

styrelsen hade med donationsmedel sökt afhjelpa de svåraste obilligheterna

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

genom anslags beviljande, men af bristande medel ej kunnat göra det så

som önskligt varit. I nedanstående tabell hade styrelsen upptagit för dessa

lärare i olika kolumner deras tjenstgöringsskyldighet, nuvarande aflöning

och den för dem föreslagna arfvodesförhöjningen.

Lärare i

Timmar

i veckan.

Enligt

gällande stat.

Kronor.

Tillägg af

donations- medel.

Kronor.

Föreslagen

höjning.

''

Kronor.

Föreslagen

lönestat.

Kronor.

j Väg och vattenbyggnadskonst

n

1,200

300

500

2,000

Allmän kemi ........................

14

2,000

—

1,000

3,000*):

Skeppsbyggeri.........................

18

1,800**)

—

1,200

3,000*)

! Matematik ........................

16

1,000

600

1,400

3,000*)

Svenska språket och bok- hålleri ................................

6

400

100

400

900

Frihandsteckning ..................

18

1,500

400

600

2,500

Modellering ...........................

8

500

400

300

1,200

*) Jemte eu ålderstillägg å 500 kronor.

**) Jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera.

Uti staten vore slutligen upptagen en aflöning åt vaktmästaren af 750

kronor jemte fri bostad. Läroanstaltens lokaler hade under det sista decenniet

så väsentligt ökats genom hufvudbyggnadens påbyggnad med anledning

af skeppsbyggeriskolans förening med anstalten, genom inredning

af elektrotekniskt laboratorium i källarvåningen och senast genom den

kemiska laboratorieflygelns tillbyggnad till tomtgränsen i tre våningar, att

styrelsen nödgats anvisa till städningsbidrag åt vaktmästaren 275 kronor

om året. Detta oaktadt måste vaktmästarens aflöning anses vara mycket

knapp, om afseende fästes vid behofvet af biträde för städningens nöjaktiga

skötsel, och jemförelse anstäldes med lönen för vaktmästare med liknande

tjenstgöring och ansvar; och kunde vaktmästarens lön, enligt styrelsens

åsigt, billigtvis icke sättas under det föreslagna beloppet 1,200 kronor.

Styrelsen hade till sist åberopat ett vid skrifvelsen fogadt utdrag af

anstaltens räkenskaper för åren 1896 och 1897, utvisande, att utgifterna

väsentligt öfverstigit den faststälda staten och att styrelsen nödgats använda

större delen af donationsfondernas räntor för att bestrida anstaltens

löpande utgifter.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

På grund af erhållen remiss hade statskontoret den 27 september 1S98

öfver styrelsens omförmälda framställningar afgifvit utlåtande.

Efter erinran att ifrågavarande läroanstalt bestode af tva särskilda

afdelningar, af hvilka den högre skulle ega en verkningskrets emellan den

tekniska högskolans och de tekniska elementarskolornas, sa att undervisningen

erhölle en vetenskapligt-teknisk riktning, och den lägre vara afsedd

att bibringa en allmänfattlig undervisning, företrädesvis afseende den praktiska

tillämpningen, äfvensom att, med hänsyn till den mera utsträckta

undervisning, som vid ifrågavarande läroanstalt skulle meddelas, aflöningen

för föreståndaren och lektorerna derstädes blifvit vid upprättande af aflöningsstaten

bestämd till belopp, som för hvar och en af dem från början

med 500 kronor öfverstege den för föreståndare och lektorer vid tekniska

elementarskolorna faststälda aflöning, hade statskontoret i nämnda utlåtande

anfört bland annat följande.

Beträffande först den föreslagna förhöjningen i föreståndarens aflöning

förekomme, att densamma, förutom förmanen af fri bostad och ett särskilt

arfvode, redan uppginge till 5,000 kronor utan och till 6,000

kronor med ålderstillägg och således öfversköte ej mindre den för rektorerna

vid högre allmänna läroverken hittills utgående högsta aflöning med

lönetillägg, eller 5,250 kronor, än äfven det högsta belopp, 5,500 kronor,

hvarmed samma aflöning, med lönetillägg, från och med ar 1899 komme

att utgå, hvadan någon förhöjning i denna aflöning icke syntes statskontoret

l)ör3/ ske

Hvad derefter anginge lektorerna, i hvilkas aflöning förhöjning ifrågasatts,

så att densamma skulle komma att uppgå i första lönegraden till 4,500

kronor, i andra till 5,000 kronor och i tredje till 5,500 kronor, så och enär

aflöningen för allmänna läroverkens lektorer med inräkning af a extra stat

anvisadt lönetillägg i de fyra lägsta för dessa lektorer bestämda lönegrader

belöpte sig till respektive 3,000, 3.500, 4,000 och 4,500 kronor

samt i den femte lönegraden från och med ar 1899 till 5,000 kronor,

samt den stadgade årliga undervisningstiden vid Chalmerska läroanstalten

snarare öfverstege än understege den för allmänna läroverken bestämda,

ansåge statskontoret en förhöjning af lektorslönerna vid ifrågavarande läroanstalt

med 500 kronor eller till 4,000, 4,500 och 5,000 kronor i respektive

lönegrader lämpligen böra ega rum, helst lektorerna vid allmänna

läroverken för uppflyttning i högre lönegrad egde tillgodoräkna sig före

befordran till lektor utöfvad viss annan tjenstgöring vid eller utom allmänna

läroverken. Dock borde, på det någon höjning i den lektorerna

vid Chalmerska läroanstalten tillförsäkrade pension från rikets allmänna

indragningsstat icke måtte ega rum, aflöningen i likhet med hvad som

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

iakttagits i de tid efter annan och senast vid 1898 års Riksdag föreslagna

löneregleringar för lärarne vid allmänna läroverken, fördelas i lön och tjenstgöringspenningar

sålunda, att af aflöningen 2,600 kronor ansåges såsom

lön och 1,400 kronor såsom tjenstgöringspenningar, hvarvid ålderstilläggen

betraktades såsom tillägg till sjelfva lönen.

Då styrelsen vitsordat, att verkmästarens undervisningstid vid läroanstalten

uppginge till omkring trettio timmar i veckan utom det öfvervakande

af arbetena å verkstaden för läroanstaltens räkning, som mellan

lektionstimmarne vore af nöden, och att han sålunda uteslutande måste

egna sig åt sin tjenst, syntes styrelsens förslag om beredande af förbättring

i verkmästarens aflöning medelst beviljande af ålderstillägg efter fem

och tio år med 500 kronor hvarje gång vara af förhållandena påkalladt

och böra till bifall förordas.

Den föreslagna förhöjningen i vaktmästarens arfvode syntes ock, med

afseende å den honom åliggande skyldighet att ombesörja städningen j

läroanstaltens lokaler, vara med billighet öfverensstämmande.

Hvad åter anginge styrelsens i öfrigt framstälda förslag till omreglering

af tjenster och aflöningsförhållanden vid läroanstalten, vore statskontoret,

med jemväl fästadt afseende å det i § 9 af stadgarna för anstalten

gjorda medgifvande, att två af de så kallade andre-lärarebefattningarna

kunde, om styrelsen så funne lämpligt, förenas hos en person,

hvilket medgifvande styrelsen nu ifrågasatt att i visst fall få utsträckt så,

att två eller tre dylika befattningar kunde hos en person föi''enas, icke i

tillfälle att bedöma, om eller i hvad mån läroanstaltens verksamhet numera

påkallade en dylik omreglering, hvarför statskontoret ansett sig endast

höra härutinnan erinra:

att, sedan, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till 1896 års

Riksdag om beviljande af aflöning för en lektor i byggnadskonst och

ornainentsritning i stället för den vid läroverket anstälde läraren i samma

ämne, statsutskottet anfört, att, enligt hvad utskottet inhemtat, lärarebefattningen

i detta ämne icke kunde på ett tillfredsställande sätt uppehållas

af någon annan än den, som vid sidan deraf utöfvade en mer eller

mindre omfattande verksamhet som praktisk arkitekt, vid hvilket förhållande

och då läraren alltså i hvarje fall skulle komma att egna endast

en del af sin tid och sina krafter åt anstalten, det syntes utskottet mindre

egentligt, att han erhölle fast anställning och komme i åtnjutande af de

andra förmåner, som med en lektorsbefattning vore förenade, Riksdagen

endast på det sätt bifallit den kongl. propositionen, att Riksdagen beviljat

ett årligt anslag af 2,000 kronor till befrämjande af undervisningen i

byggnadskonst och ornainentsritning;

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

alt, sedan Kong]. Maj:t vid 1896 års riksdag föreslagit inrättandet af

eu lektorsbefattning i elektroteknik, Riksdagen, som ansett, att undervisningen

i detta ämne borde kunna vid anstalten uppehållas med motsvarande

belopp, som till enahanda ändamål anslagits för tekniska högskolan

eller 2,000 kronor, anvisat till uppehållande af denna undervisning

vid Chalmers läroanstalt ett årligt anslag af endast 2,000 kronor;

att emellertid 1897 års Riksdag beträffande nyssnämnda högskola å

ordinarie stat beviljat ett till 2,500 kronor förhöjdt belopp till inrättande

af en lärarebefattning i elektroteknik vid högskolan;

att beträffande läraren i väg- och vattenbyggnadskonst, andre läraren

i matematik, läraren i frihandsteckning, läraren i modellering och den till

inrättande föreslagna lärarebefattningen i elektrokemi förekomme, att i

staten för tekniska högskolan upptoges från och med år 1899 2,000 kronor

för en extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst, 1,800 kronor för en

extra lärare i matematik, 1,600 kronor för en extra lärare i frihandsteckning,

1,000 kronor för eu extra lärare i modellering samt 1,200 kronor

för en extra lärare i elektrokemi;

att beträffande den ifrågasatta förhöjningen af anslaget till stipendier

och premier utgiften för sådant ändamål enligt 1897 års räkenskap uppgått

till endast 700 kronor;

att, enligt hvad 1897 års räkenskaper utvisade, förening af befattningar

vid läroanstalten i så måtto egt rum, att föreståndaren tillika utöfvat

sekreterarebefattningen, att andre läraren i matematik tillika uppburit

arfvodet för lärarebefattningen i svenska språket och bokföring äfvensom

såsom repetitör åtnjutit arfvode med 300 kronor, för år räknadt, att andre

läraren i kemi innehaft arfvodet såsom bibliotekarie, samt att andre läraren

i skeppsbyggeri tillika tjenstgjort såsom lärare i konstruktion af enkla

maskindelar med arfvode af 900 kronor och såsom repetitör med arfvode

af 300 kronor;

att, enligt 1897 års räkenskaper, Chalmers tekniska läroanstalts, under

frimurarebarnhusdirektionens vård och förvaltning stående donationsfonder

vid nämnda års utgång uppgått till 381,746 kronor 87 öre, deraf 292,018

kronor 73 öre utgjordes af byggnader och inventarier samt återstoden,

89,728 kronor 14 öre, vore förräntad;

samt att under år 1897 till läroanstaltens kassaförvaltare af nämnda

direktion öfverlemnats räntemedel till belopp af 3,529 kronor 25 öre,

deraf 1,322 kronor 28 öre återburits, så att under året kommit läroanstalten

till godo 2,206 kronor 97 öre.

Härefter både styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 10 december 1898 i hufvudsak anfört följande.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vid jemförelse!! mellan lönerna för lektorerna vid Chalmers tekniska

läroanstalt och vid de allmänna läroverken syntes det hafva undgått statskontorets

uppmärksamhet, att de senare i Göteborg af kommunen uppbure

hyresersättning med 700 kronor i första lönegraden, 850 kronor i

deri andra och 1,000 kronor i de öfriga lönegraderna, utan att någon

utsigt funnes, att dylik hyresersättning skulle kunna utverkas åt lektorerna

vid Chalmers tekniska läroanstalt, då denna mottoge sina elever från

landets olika delar och således måste betraktas som en stats- och ej såsom

en stadsinstitution. Billigheten kräfde också utan all fråga, att lektorslönen

vid Chalmers tekniska läroanstalt något öfverstege den vid allmänna läroverken,

då undervisningen vid den förra rörde sig på ett högre område

och sålunda vore mera omfattande. Den nämnda jemförelsen bekräftade

sålunda styrelsens åsigt om lämpligheten af en löneförhöjning af 1,000

kronor. Då statskontoret, under framhållande af att Chalmers tekniska

läroanstalt intoge en ställning mellan de tekniska elementarläroverken och

tekniska högskolan, ansåge, att på denna grund lektorerna vid förstnämnda

läroverk borde hafva 500 kronors* högre lön än lektorerna vid de tekniska

elementarläroverken, syntes i denna slutledning ligga ett förbiseende deraf,

att lefnadsomkostnaderna i Göteborg vore så mycket högre, att eu löneskilnad

af 500 kronor mellan dessa båda kategorier af lektorer redan på

denna grund vore motiverad. I betraktande af att anstalten intoge en

sådan ställning mellan de tekniska elementarläroverken och tekniska högskolan,

som ofvan nämnts, borde derför nämnda löneskilnad sättas till

1,000 kronor, om båda synpunkterna beaktades och Chalmers tekniska

läroanstalts lektorsplatser ej skulle blifva mindre eftersökta än de andra

läroanstalternas.

Med afseende på statskontorets afstyrkande af löneförhöjning för föreståndaren

ville styrelsen framhålla, att den ansåge föreståndarens tjenstgöring

så omfattande och af så maktpåliggande beskaffenhet, att en höjning

i aflöningen vore väl motiverad, så mycket mera som derigenom en definitiv

reglering af de genom skeppsbyggeriskolans förening med anstalten

uppkomna olikformigheterna i lärarnes aflöningssätt kunde komma till

stånd. För den händelse Kongl. Maj:t skulle gilla statskontorets åsigt, att

en uppdelning af lektorernas aflöning i lön och tjenstgöringspenningar

skulle ega rum på sådant sätt, att lektorerna kunde i pension undfå lönen

oafkortad, utan att det nuvarande pensionsbeloppet, 80 procent af 4,500

kronor eller 3,600 kronor, höjdes, skulle med den af styrelsen föreslagna

löneförhöjningen tjenstgöringspenningarne uppgå till 1,900 kronor.

Proportionen mellan lön och tjenstgöringspenningar skulle sålunda blifva

något olika mot hvad annars vore vanligt vid statens lärareplatser, men

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

129

på grund af de stora fordringar på praktisk erfarenhet, som måste ställas

på dem, som skulle äfven för kortare tid uppehålla eu lektorstjenstgöring

vid de tekniska läroverken, och den deraf härflytande svårigheten att vid

lektorernas tjenstledighet på grund af sjukdom eller af annan anledning

finna lämplig vikarie, äfvensom af andra skäl kunde ett jemförelsevis högt

belopp för tjenstgöringspenningarne väl försvaras.

Såsom tillägg till hvad förut af styrelsen och statskontoret anförts

beträffande önskligheten deraf, att verkmästaren tilldelades två ålderstillägg

om 500 kronor hvartdera, ville styrelsen, derest det ej af sig sj eif t

vore klart, framhålla behöfligheten af att ett kommande beslut finge

retroaktiv verkan på den nuvarande innehafvaren af platsen, så att han

för lönetilläggens erhållande finge tillgodoräkna sig den tid, han hittills

på platsen tjenstgjort under i öfrigt faststälda vilkor.

Med afseende på det af styrelsen begärda lektoratet i byggnadskonst

och ornamentsritning hade statskontoret framhållit hvad statsutskottet vid

1893 års Riksdag anfört för afstyrkande af eu liknande framställning.

Häremot ville styrelsen betona den stora svårigheten för styrelsen att

vinna en person med tillräckligt stor praktisk erfarenhet och arkitektduglighet

till lärare i nämnda ämne, om styrelsen icke kunde bjuda honom

de löneförmåner och den fasta ställning, som ett lektorat erbjöde. Det

vore visserligen sant, såsom sagda riksdags statsutskott uttalat, att beklagligt

vore, om icke nämnde lärare vore så framstående och så intresserad,

att han jemte sin lärarebefattning utöfvade någon praktisk verksamhet

som arkitekt, och att hans duglighet som lärare i annat fall skulle

minskas, men hans läraretjenstgöring vore dock så omfattande, att den

utan all fråga i främsta rummet toge hans krafter i anspråk och den

utanför läroanstalten liggande arkitektverksamheten blefve en bisak. Hvarken

med afseende å tekniska högskolan eller de tekniska elementarläroverken

hade detta skäl anförts mot upprättandet af de der befintliga fasta lärareplatserna

i nämnda ämne. Byggnadsfacket spelade vid Chalmers tekniska

läroanstalt en så vigtig i-oll, att det vore mycket att beklaga, om läroverket

på grund af bristen på en fast anstäld lektor såsom högste målsmannen

för byggnadsfackets hufvudämne ej skulle kunna uppehålla undervisningen

på fullt tillfredsställande sätt. Behofvet hade på detta område

numera visat sig i än högre grad trängande* då elevantalet vuxit så betydligt,

att tjenstgöringen, särskildt vid ritundervisningen, blifvit i höggrad

betungande och toge lärarens krafter i anspråk äfven utom lektionstiderna.

Styrelsen ansåge sig på anförda grunder böra fästa stor vigt

vid upprättandet af nämnda lektorat.

Bil,, till Riksd. Prof. 189.9. 4 Sami. 1 Afd. .9 Haft.

IT

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Den jemförelse mellan läraren i elektroteknik vid Chalmers tekniska

läroanstalt och extra läraren i praktisk elektroteknik vid tekniska högskolan,

som redan af 1896 års Riksdag blifvit gjord och nu af statskontoret

anförts, hvilade på ett förbiseende, då af den förre läraren bestredes icke

blott den af den senare lemnade undervisningen i ämnets praktiska delar,

utan äfven större delen af den teoretiska undervisningen i elektroteknik,

som vid tekniska högskolan lemnades af professorn i tillämpad fysik.

Lades dertill den stora vigt, som läge på att få elektroteknisk undervisning

införd äfven i lägre afdelninaen, blefve det utan tvifvel tillräckligt

tydligt, att nämnda undervisning såväl till omfattning som djup fullt motsvarade

en lektors, och då en lärare i detta ämne måste helt egna sig åt

detsamma, framginge behöfligheten af att platsen hade ett lektorats förmåner,

för att utsigt skulle finnas att få denna vigtiga plats besatt med

fullt kompetent person. Undervisningen i elektroteknik omfattade såsom

en vigtig del de praktiska laborationsöfningarna, och på ett högre stadium

erbjöde dessa så stora svårigheter, att läraren endast under flerårig sysselsättning

dermed kunde förvärfva den metodiska erfarenhet och den planmessighet

i sin undervisning, som erfordrades för att, den i en mångfald

arbetslag uppdelade elevskaran skulle kunna på ett tillfredsställande sätt handledas.

De för lektionerna nödvändiga förberedande arbetena på lektionsrummet

toge ock så mycken tid, att lärarens tid och intresse i hufvudsak måste

egnas läroanstalten, och någon möjlighet att utöfva någon större verksamhet

utom densamma funnes ej. På det att ej, såsom fallet blefve,

om nuvarande aflöningssätt, äfven med höjning af lönen, fortfarande komme

till användning, platsen skulle blifva endast en genomgångsplats för yngre

elektrotekniker, till dess de hunne skaffa sig en sjelfständigare och mer

gynsam anställning, vore det i hög grad önskligt, att den förvandlades till

lektorat, såsom styrelsen föreslagit.

Statskontoret hade sammanstält läraren i väg- och vattenbyggnadskonst,

andre läraren i matematik, läraren i fri handsteckning och läraren

i modellering vid Chalmers tekniska läroanstalt med några extra lärare

vid tekniska högskolan, men härvid missuppfattat dessa lärares ställning

och tjenstgöringsskyldighet. Läraren i väg- och vattenbyggnadskonst vid

Chalmers tekniska läroanstalt vore högste representanten för sitt ämne och

således jemförlig med professorn i samma ämne vid tekniska högskolan

och icke med dennes biträde, om ock lönen för läraren vid Chalmerska

läroanstalten på grund af det mindre timantal, hans undervisning omfattade,

ej borde sättas högre, än hvad som af styrelsen begärts. På grund

af befintligheten af en tvåårig lägre afdelning vid Chalmers tekniska läroanstalt,

till hvilken icke någon motsvarighet funnes vid tekniska högskolan,

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

hade de vid Chalmers tekniska läroanstalt anstälda nyssnämnde lärarne i

matematik, frihandsteckning och modellering, hvilkas tjenstgöring fullständigt

eller delvis vore förlagd till nämnda lägre afdelning, enligt de i

styrelsens framställning lemnade uppgifterna en så stor tjenstgöringsskyldighet,

att lönen ej'' borde kunna sättas lägre än styrelsen föreslagit, Särskildt

borde framhållas, att de alla hade sjelfständig undervisning med

uti afgångsexamina ingående betygssättning.

Med afseende på de af styrelsen begärda anslagen till stipendiaters

aflöning ville styrelsen upplysa, att det i institutets stat upptagna anslaget

till »premier och stipendier » uteslutande användes till aflöning eller ersättning

åt elever, som af lärarne vid undervisningen begagnades såsom biträden.

Styrelsen hade hittills af donationsmedel, med något vexlande belopp,

nödgats öka det nämnda i staten upptagna beloppet, och ändock hade

behof visat sig af ytterligare höjning till det af styrelsen föreslagna beloppet

1,000 kronor, utan att något deraf kunnat afses till premier åt framstående

elever eller stipendier åt medellösa.

Såsom ett belysande tillägg till hvad statskontoret anfört om läroanstaltens

ekonomiska ställning kunde följande sammanställning af 1887

och 1897 års bokslut tjena. Såsom statskontoret anfört, hade donationsfonden

vid 1897 års slut utgjort, utöfver hvad som läge uti anstaltens

byggnader och inventarier, 89,728 kronor 14 öre, hvaraf under det senaste

årtiondet i nya donationer tillkommit 9,554 kronor 49 öre. Af de före

år 1887 befintliga donationsfondernas kapital hade således vid 1 897 års

slut återstått att förräntas för anstaltens räkning endast 80,173 kronor

65 öre. Vid 1887 års slut hade motsvarande kapital utgjort 106,995

kronor 41 öre, och om dertill lades hvad som under år 1887 användes

till den med anledning af- skeppsbyggeriskolans förening med läroanstalten

företagna nybyggnaden eller 41,781 kronor 81 öre, uppkomnie beloppet

148,777 kronor 22 öre. Läroanstalten hade sålunda under åren 1887 —

1897 utöfver donationsräntornas belopp nödgats använda icke mindre än

68,603 kronor 57 öre af kapitalet för att kunna motsvara de stora fordringar

på undervisningslokaler, som det ökade elevantalet framkallat;

och under 1898 hade en ytterligare byggnad påbörjats, som med inredning

beräknats kosta 35,000 kronor.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Den af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt föreslagna stat

vore af följande lydelse:

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Föreståndaren, som tillika är lektor, f. n. i allmän och tillämpad

fysik, jemte bostad......................................................................

6,000

—

1 lektor i matematik och beskrifvande geometri ................................

4,500

—

1 d:o i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi .................

4,500

—

1 d:0 i maskinlära och maskinkonstruktioner ...............................

4,500

—

1 d:o i skeppsbyggeri ..................................................................

4,500

—

1 d:o i byggnadskonst och ornamentsritning.................................

4,500

—

1 d:o i elektroteknik ..............................................................

4,500

—

1 verkmästare, lärare i verkstadsarbete ............................................

3,000

1 lärare i allmän kemi ..................................................................

3,000

-i-

1 d:o i skeppsbyggeri ....................................................................

3,000

—

1 d:o i matematik .......................................................................

3,000

—

1 d:o i väg- och vattenbyggnadskonst.............................................

2,000

—

1 d:o i teoretisk mekanik ..........................................................

2,500

—

1 d:o i mekanisk teknologi ..........................................................

1,500

—

1 d:o i konstruktion af enkla maskindelar.......................................

1,200

—

1 d:0 i elementär mekanik ..........................................................

1,200

—

1 d:o i elektrokemi ...........................................................

800

—

1 d:o i landtmäteri ............................................................

400

—

1 d:o i svenska språket och bokhålleri .........................................

900

—

1 d.o i frihandsteckning...............................................................

2,500

—

1 d.o i modellering .......................................................................

1,200

—

4 repetitörer..................................................................................

2,000

—

Stipendiater ..................................................................................,...

1,000

—

Bibliotekarie................................................................................

800

—

Sekreterare ..............................................................................

500

—

Vaktmästare, jemte bostad.................................................................

1,200

—

64,700

_

Bibliotek, samlingar och laboratorium ........................-....................

4,600

—

Verkstaden .........................''........................................

1,500

—

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter.......................................

4,000

—

Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas

praktiska öfningar..................................................................

1,300

—

Ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skeppsbyggeri.........

2,000

—

Ersättning för instruments, kartors, böckers och möblers underhåll

och förökande äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m., i hvad

skeppsbyggeriafdelningen beträffar ................................................

400

—

13,800

—

Summa

—

78,500

—

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

Det enkla sakförhållande att, sedan nu gällande stat för Chalmers

tekniska läroanstalt år 1877 till sin väsentliga del blifvit faststäld, å ena

sidan dess lärjungeantal vida mer än fördubblats och å andra sidan

krafven på dess undervisning i följd af de tekniska vetenskapernas och

industriens oerhörda utveckling under de sista årtiondena högst betydligt

stegrats, syntes departementschefen kraftigt tala för behofvet af en ny och

väsentligen förstärkt stat för anstalten, om den skulle kunna till det allmännas

gagn med heder lösa sin uppgift. Styrelsens förslag till ändringar

syntes departementschefen ock i allmänhet vara väl grundade och ändamålsenliga,

hvarför departementschefen i det hela anslöte sig dertill.

Särskild! ansåge departementschefen det nödvändigt att öka lektorernas

aflöning med 1,000 kronor i hvarje lönegrad, emedan de endast derigenom

kunde blifva ungefär likstälda i aflöning med lektorerna vid de allmänna

läroverken i Göteborg och erhålla den bättre ekonomiska ställning i förhållande

till lektorerna vid de tekniska elementarskolorna, som betingades

af de större kompetensfordringar, som på dem måste ställas, och den högre

undervisning de hade att meddela samt den dyrare ort, der de skulle

lefva och verka. I likhet med statskontoret ansåge departementschefen

emellertid, att deras aflöning borde delas i lön och tjenstgöringspenningar,

på det att icke deras rätt till pension å allmänna indragningsstaten måtte

påverkas af den förhöjda aflöningen, och i öfverensstämmelse med styrelsen

funne departementschefen lämpligt, att tjenstgöringspenningarna bestämdes

till 1,900 kronor i alla lönegraderna, så att den fasta lönen i de tre lönegraderna

komme att utgöra 2,600 kronor, 3,100 kronor och 3,600 kronor.

Af vigt ansåge departementschefen äfven vara, att nya lektorsbefattningar

i byggnadskonst och ornamentsritning samt i elektroteknik upprättades,

att läraren i verkstadsarbete komme i åtnjutande af två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, samt att öfriga lärare erhölle sådan aflöning,

att man af dem kunde fordra fullgodt arbete till den utsträckning,

som anstaltens behof kräfde.

Endast i två punkter ansåge departementschefen sig böra afvika från

styrelsens förslag. Den ena rörde den föreslagna förhöjningen af föreståndarens

aflöning och den andra anslaget till stipendier och premier.

På de skäl statskontoret beträffande föreståndaren anfört, ansåge departementschefen

sig icke böra för honom föreslå någon förhöjning. Hvad åter

anginge anslaget till stipendier och premier, syntes departementschefen

äfven efter den upplysning, som styrelsen beträffande detsamma i sin senare

skrift meddelat, frågan om dess ökande icke vara af större betydelse,

helst styrelsen, derest någon mindre ökning af anslaget visade sig oundgänglig,

syntes af donationsmedel kunna bereda tillfälle härtill.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utåtande N:o 9.

Styrelsens framställning om rätt för läraren i verkstadsarbete till delaktighet

i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa funne

departementschefen i detta sammanhang icke böra till någon Kongl. Maj:ts

åtgärd föranleda. Deremot ansåge departementschefen sig höra framhålla,

att lektorerna skulle, derest deras aflöning på föreslaget sätt höjdes samt

delades i lön och tjenstgöringspenningar, komma i förändrad ställning till

berörda kassa, alldenstund såväl medlemmarnes utgifter som enkepensionens

belopp enligt kassans reglemente vore bestämda i vissa procent af den

fasta lönen i högsta lönegraden. I fall af Kongl. Majrts och Riksdagens

bifall till den föreslagna löneregleringen för bemälde lektorer hade departementschefen

emellertid för afsigt att föreslå sådan ändring af ifrågavarande

reglemente, att dessa lektorers ställning till kassan framdeles förblefve

densamma som hittills.

I tskottet har vid pröfning af förevarande proposition funnit, att de

föreslagna löneförhöjningarna i vissa fall, särskildt der olika tjenstebefattningar

vid läroanstalten innehafvas af samma person, blifvit alltför högt

tilltagna, utan att några deremot svarande ökade skyldigheter blifvit lärarne

ålagda eller annars några afsevärdt ökade resultat af undervisningen enligt

förslaget skulle vinnas; och ehuru utskottet icke vill förneka, att någon förbättring

i aflöningen för vissa af läroanstaltens lärare synes kunna med

skäl ifrågasättas, har likväl utskottet, som icke tilltrott sig att, med ledning

endast af hvad i statsrådsprotokollet blifvit upplyst, framlägga något nytt

fullständigt förslag till omreglering utaf aflöningarna vid läroanstalten,

ansett sig i frågans nuvarande läge böra hemställa, att propositionen,

såvidt densamma afser inrättande af nya läraretjenster eller förbättring i

de förutvarande lärarnes äfvensom bibliotekariens och vaktmästarens aflöningsförhållanden,

icke må i vidare mån bifallas än att de i läroanstaltens

stat hittills upptagna fyra lektorer, hvilka enligt nämnda stat ega rättighet

att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg af 500

kronor och efter ytterligare fem års dylik tjenstgöring ett lika tillägg af

500 kronor, må berättigas att efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring

uppbära ett tredje ålderstillägg å 500 kronor, att utgå af åttonde

hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg; dock att den lektorerna hittills

tillkommande rätt till pension å allmänna indragningsstaten samt

deras ställning till lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa

icke må härigenom undergå någon förändring. Läroanstaltens lektorer, som

under de första tjugo åren af sin tjenstgöring åtnjuta högre aflöning än lektorerna

vid de allmänna läroverken, skulle härigenom i högsta lönegraden blifva

i aflöning likstälda med de allmänna läroverkens lektorer i högsta lönegraden.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

Härjämte har utskottet ansett sig böra föreslå, att i enlighet med hvad

i den kongl. propositionens jemväl förutsattes och på det läroanstalten må

kunna befrias från skyldigheten att medelst donationsmedel bestrida någon

del af lårarnes aflönirigar, det ordinarie anslaget till läroanstalten må ökas

med det belopp, 2,050 kronor, som, såvidt af statsrådsprotokollet framgår,

hittills af donationsmedel utgått såsom bidrag till aflöning åt lärarne i

landtmäteri, väg- och vattenbyggnadskonst, svenska språket och bokhålleri,

frihandsteckning samt modellering.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen må medgifva, att en hvar af de

i staten för Chalmers tekniska läroanstalt uppförda fyra

lektorer, nemligen i matematik och beskrifvande geometri,

i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi, i

maskinlära och maskinkonstruktioner samt i skeppsbyggeri,

må berättigas att — utöfver dem nu tillkommande

två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter fem och

tio års väl vitsordad tjenstgöring — efter ytterligare

fem års dylik tjenstgöring åtnjuta ett tredje ålderstillägg,

likaledes å 500 kronor, att utgå af det å riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

dock att den lektorerna hittills tillkommande rätt till

pension å allmänna indragningsstaten samt deras ställning

till lärarnes vid elementarläroverken enke- och

pupillkassa icke må härigenom undergå någon furändring;

samt

2:o) att Kongl. Maj:ts förevarande proposition i

öfrigt icke må till annan Riksdagens åtgärd föranleda,

än att det ordinarie anslaget till Chalmers tekniska läroanstalt

ökas med det belopp, 2,050 kronor, som hittills

af läroanstalten tillhörande donationsmedel utgått såsom

bidrag till aflöning åt lärarne i landtmäteri, väg- och

vattenbyggnadskonst, svenska språket och bokhålleri,

frihandsteckning samt modellering.

Vid bifall härtill kommer det ordinarie anslaget till Chalmers tekniska

läroanstalt, nu 5G,000 kronor, att ökas med 2,050 kronor eller till 58,050

kronor.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

töjni^gl 31 :o) Kong!. Maj: t har föreslagit Riksdagen, att den årliga afton i ngen

den till före- för föreståndare och lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norr''n

§’ Örebro och Borås måtte bestämmas sålunda, att före
teknuka

ståndaren, som tillika är lektor, skulle erhålla 4,500 kronor, deraf 3,000

ikohZfui kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar, lektorn i byggnadsgående

ajlö- konst, beskrifvande geometri m. m. vid skolan i Örebro skulle erhålla

nin9- 3,000 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgörings[21.

] penningar, samt en hvar af öfrige lektorer skulle erhålla 3,500 kronor,

deraf 2,200 kronor lön och 1,300 kronor tjenstgöringspenningar, med

rättighet tillika för en hvar af lektorerna att efter fem års väl vitsordad

tjenstgöring, infallande före eller efter dessa bestämmelsers trädande i

tillämpning, åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter

ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett dylikt tillägg af 500 kronor att

utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag

till ålderstillägg, samt att för ändamålet det ordinarie anslaget till de

tekniska elementarskolorna måtte höjas med ett belopp af 8,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ärende anmält,

att föreståndare och lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping,

Malmö, Örebro och Borås uti särskilda af skolornas styrelser till

Kong]. Maj:t öfverlemnade och dervid till bifall förordade ansökningar

anhållit om förhöjning i den till sökandena utgående aflöning.

Enligt kongl. bref den 15 juni 1 877 hade aflönings- och utgiftsstater

för de tekniska elementarskolorna i riket blifvit utfärdade att från den 1

derpå följande september lända till efterrättelse. I dessa utgiftsstater upptoges

aflöning för föreståndare och tre lektorer vid hvardera af berörda

skolor på följande sätt, nemligen:

Vid skolorna i Vid skolorna i

Norrköping och Örebro och

Malmö. Borås.

Föreståndaren, som tillika är lektor,.............. 4,000: — 4,000: —

Eu lektor .......................................................... 3,000: — 3,000: —

En dito ......................................................... 3,000: — 3,000: —

En dito (i beskrifvande geometri in. in.) .............. 3,000: — 2,500: —

med rättighet tillika för en hvar af dessa lektorer att efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med kalenderåret näst efter det,

då han till tjensten utnämndes, åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor och

efter ytterligare fem års dylik tjenstgöring ett lika tillägg af 500 kronor.

Anledningen dertill, att eu lektorslön vid hvardera af skolorna i Örebro

och Borås bestämts till ett belopp, som med 500 kronor understigit de

öfriga lektorslönerna, hade varit att undervisning i byggnadskonst skulle,

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

jemlikt kongl. stadgarne för de tekniska elementarskolorna, i hela den i

stadgarne angifna omfattning tills vidare meddelas endast vid skolorna i

Norrköping och Malmö.

Uppå derom af styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås gjord

framställning hade Kongl. Maj:t hos 1896 års Riksdag föreslagit att,

för åstadkommande af utvidgad undervisning i byggnadskonst vid nämnda

skola till likhet med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna, i

Norrköping och Malmö, höja den med lektorsbefattningen i byggnadskonst,

beskrifvande och praktisk geometri jemte linear- och krokiritning

vid tekniska elementarskolan i Borås förenade lön från 2,500 kronor till

3.000 kronor och för detta ändamål öka det ordinarie anslaget till de

tekniska läroverken med 500 kronor; och hade denna framställning blifvit

af Riksdagen bifallen.

Uti nu föreliggande ansökningar hade sökandena anhållit, att Kongl.

Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att åt rektorer och lektorer vid de

tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås bereda

följande löneförmåner, nemligen: för rektorerna ett årligt arfvode

af 1,250 kronor förutom den lön, de såsom lektorer egde uppbära, för

lektorn i byggnadskonst vid skolan i Örebro fyra lönegrader å 3,000

kronor, 3,500 kronor, 4,000 kronor och 4,500 kronor; samt för öfrige lektorer

fyra lönegrader å 3,500 kronor, 4,000 kronor, 4,500 kronor och

5.000 kronor, med rättighet för samtlige lektorer till uppflyttning från

lägre till närmast högre lönegrad efter fem års väl vitsordad tjenstgöring;

hvarjemte sökandena anhållit, att rätt måtte medgifvas för de nuvarande

lektorerna att i fråga om åtnjutande af de särskilda lönegraderna tillgodoräkna

sig den tid, hvarunder de efter sin utnämning till lektorer tjenstgjort

vid teknisk elementarskola.

Till stöd för denna framställning hade af sökandena hufvudsakligen

anförts, att under de 21 år, som förflutit, sedan aflöningen för lektorerna

vid de tekniska elementarskolorna blifvit faststäld, uppstått ett efter hand

allt mera känbart behof af förbättrad aflöning. Penningvärdet hade

under tiden allt mera sjunkit, och det hade visat sig allt svårare att

med de befintliga lönemedlen kunna bestrida nutidens ständigt växande

lefnadskostnader, hvarför det för mången lärare blifvit en nödvändighet

att genom arbete utom skolan öka sina inkomster, ett förhållande, som

icke kunde annat ä,n menligt inverka på tjenstgöringen inom skolan. I

betraktande af den ofantliga betydelse, som de tekniska elementarskolorna

hade i och för danande af ett dugligt, tekniskt bildadt underbefäl

i industriens tjenst, vore det af stor vigt att i möjligaste mån söka

åstadkomma, att arbetet i dessa skolor blefve rätt fruktbringande och att

Bih.'' till Rilcsd. Prof. 1899. 4 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

derför skolornas på fast stat anstälde lärare erhölle en så tillräcklig aflöning,

att de ej af tryckande näringsomsorger tvingades att i afsevärd mån

genom annat arbete söka sin utkomst. Sökandena hade erinrat derom, att

i det förslag till de tekniska skolornas omorganisation, som år 1877 blifvit

genomfördt, af de för detta förslags utarbetande tillsatta komiterade

framhållits, hurusom det af öfvervägande skäl vore påkalladt, att lektorerna

vid de tekniska elementarskolorna vid sin första anställning erhölle en

något högre aflöning än den, som tillkormne en lektor i lägsta lönegraden

vid de allmänna läroverken, emedan vid en teknisk elementarskola en

person i de flesta fall först vid en mera mogen ålder kunde erhålla anställning

såsom lektor, hvarförutom för en kunnig och duglig man vid

denna ålder vanligen ganska betydliga ekonomiska fördelar erbjöde sig i

industriens tjenst. I öfverensstämmelse härmed hade också komiterade

föreslagit, att första lönegraden för en lektor vid teknisk elementarskola

skulle utgöra 3,000 kronor, under det att den för en lektor vid de allmänna

läroverken då utgjorde endast 2,500 kronor. Sedan dess hade emellertid

aflöningen för lektorerna vid de allmänna läroverken iörbättrats, så

att den numera började med 3,000 kronor och slutade med 5,000 kronor,

under det att aflöningen för lektorerna vid de tekniska elementarskolorna

fortfarande började med 3,000 kronor och slutade med 4,000 kronor.

Sökandena ansåge, att hvad som förutnämnde komiterade för redan

mer än två decennier sedan funnit vara af öfvervägande skäl påkalladt

numera hade ännu större berättigande i betraktande af industriens nuvarande

stora uppsving. Särskilt gälde detta beträffande lektoraten i

mekanik, maskinlära med ritning och mekanisk teknologi samt i byggnadskonst

med ritning m. m. Det hade redan upprepade gånger visat sig, att

till ifrågavarande lektorat blott få sökande plägade anmäla sig. Hvad beträffade

de tekniska skolornas grundläggande hufvudämnen, matematik, fysik och kemi,

hade sökandena framhållit, att i dessa genomginges ungefär samma kurser

som på reala linien vid de högre allmänna läroverken och dessutom, särskilt,

inom fysiken och kemien, vigfiga och omfattande praktiska tillämpningar.

Särskild! stälde de kemiska laborationerna och den kemiska teknologien ej

mindre i vetenskapligt än i praktiskt-tekniskt hänseende på läraren vida

större fordringar vid en teknisk elementarskola än vid ett högre allmänt

läroverk, der de kemiska laborationerna vore betydligt mindre omfattande

och någon kemisk teknologi ej ens förekomme såsom läroämne. Lektorerna

vid de tekniska elementarskolorna måste fördenskull ega i allmänhet minst

samma och delvis äfven större kompetens än vid de högre allmänna läroverken.

Erfarenheten hade också visat, att, ehuru i de tekniska elementarskolornas

stadgar några speciella examina eller prof icke vore såsom nöd
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

vändiga kompetensvilkor för lektorsbefattning föreskrifna, såväl de flesta

af dem, som redan vid de tekniska elementarskolornas omorganisation år

1877 förordnars till lektorer, som ock alla sedan dess vid skolorna utnämnde

lektorer antingen aflagt den filosofiska graden eller ock erhållit

afgångsbetyg från tekniska högskolan eller annan dermed jemförlig högre

undervisningsanstalt, äfvensom att de antingen genomgått profår eller förut

tjenstgjort såsom lärare vid offentlig läroanstalt och i allmänhet äfven aflagt

undervisningsprof för den sökta lektorsbefattningen.

Hvad anginge den af sökandena ifrågasatta särskilda förhöjning i aflöningen

för de lektorer, som tillika vore föreståndare, hade sökandena slutligen

anfört, att de skäl, hvilka åberopats för höjning af lönerna åt öfriga

lektorer, i ännu högre grad gälde för höjande af föreståndarnes lön, enär

desse mera än någon af lektorerna hade att odeladt åt skolan egna sin tid

och sina krafter, och skolans framgång i väsentlig grad vore beroende

af föreståndarens mödosamma, ansvarsfulla och grannlaga arbete.

Uti infordradt, den 1 november 1898 till Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande

hade statskontoret i hufvudsak anfört, att lönen för föreståndarne vid

tekniska elementarskolor, hvilka tillika äro lektorer, vore bestämd till 4,000

kronor, utan fördelning å föreståndare- och lektorsbefattningarna. Det

statsrådsprotokokoll öfver ecklesiastikärenden, som bifogats den till 1876

års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen, utvisade, att det ansetts

icke skäligen kunna ifrågasättas lägre aflöning för dessa föreståndare, än

som tillkomme rektorer vid rikets femklassiga läroverk, samt att ej heller de

lägre lektorslönerna vid elementarskolor na i Örebro och Borås med skäl kunde

sättas lägre än för lektorer vid allmänna läroverken, eller till 2,500 kronor.

Med ^beräkning af å extra stat anvisadt lönetillägg utgjorde aflöningen

från och med innevarande år för rektorer vid fernklassigt allmänt

läroverk utom Stockholm 4,000 kronor med rätt till ett ålderstillägg af

500 kronor efter tio års tjenstgöring och vid dylikt läroverk i Stockholm

4,500 kronor utan rätt till ålderstillägg, under det att aflöning^ för

lektorerna vid allmänna läroverken i de respektive lönegraderna utgjorde

3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,<)Oo kronor.

Då det, på grund af hvad sökandena anfört, syntes vara af omständigheterna

påkalladt, att lärarne vid de tekniska elementarskolorna vid sin

första anställning erhölle en något högre aflöning än den, som tillkomme

en lektor i lägsta lönegraden vid de allmänna läroverken, helst lektorerna

vid dessa läroverk för uppflyttning i högre lönegrad egde tillgodoräkna

sig före befordran till lektor utöfvad viss annan tjenr-tgöring jemväl utom

allmänna läroverken, hade statskontoret — som icke ansett skäl föreligga

att, utöfver hvad i nu gällande lönestat redan egt rum, bereda de lektorer,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

som tillika vore föreståndare, en högre aflöning än öfrige lektorer — funnit

sig böra tillstyrka en förhöjning af föreståndare- och lektorslönerna vid de

tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås med

500 kronor, eller i nuvarande lönegrader: till föreståndare 4,500, 5,000

och 5,500 kronor, till lektorn i byggnadskonst, beskrifvande geometri

m. m. vid skolan i Örebro 3,000, 3,500 och 4,000 kronor, samt till öfrige

lektorer 3,500, 4,000 och 4,500 kronor. På det att någon höjning i den

lektorerna vid tekniska elementarskolorna tillförsäkrade pension från rikets

allmänna indragningsstat icke måtte ega rum, hade åter statskontoret hemstält,

att aflöningen, i likhet med hvad som iakttagits i de tid efter annan och

senast vid nästlidna års riksdag föreslagna löneregleringar för lärarne vid

de allmänna läroverken, borde fördelas i lön och tjenstgöringspenningar

sålunda, att af föreståndarnes aflöning 3,000 kronor ansåges såsom lön och

1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar, af lektorns i byggnadskonst, beskrifvande

geometri in. m. vid skolan i Örebro aflöning 2,000 kronor såsom

lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar samt af öfrige

lektorers aflöning 2,200 kronor såsom lön och 1,300 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

hvaremot ålderstilläggen borde anses såsom tillägg till

sjelfva lönen.

De skäl, som sålunda anförts för en förbättring af aflöningen för rektorer

och lektorer vid de tekniska elementarskolorna, syntes departementschefen

vara i hög grad behjertansvärda; och i betraktande af dels vigten och

betydelsen af undervisningen vid dessa skolor för utvecklingen af vår industri,

dels utsträckningen och beskaffenheten af den undervisning, som ifrågavarande

lärare hade att meddela, äfvensom den omständigheten, att flertalet

af dem utan tvifvel skulle erhålla en ganska hög aflöning, om de

ville taga anställning vid våra industriella verk och inrättningar, kunde

departementschefen ej annat än erkänna, att de anspråk på förbättrade

lönevilkor, som af bemälde lärare och vederbörande skolstyrelser framställa,

ingalunda vore obefogade eller öfverdrifna. Mot hvad statskontoret i frågan

anfört syntes ock kunna invändas, att något egentligt skäl icke kunde angifvas,

hvarför högsta aflöningen för en lektor vid en teknisk elementarskola

skulle stanna vid 4,500 kronor, då en lektor vid allmänt läroverk i högsta

lönegraden erhölle 5,000 kronor. Också hade departementschefen funnit

jemförelsen mellan rektorerna vid de tekniska elementarskolorna och dem

vid de femklassiga läroverken vara något haltande. Ty visserligen vore

dessa båda slag af skolor med hänsyn till elevernas antal af ungefär samma

storlek, men då de tekniska elementarskolorna mottoge blott sådana elever,

som redan genomgått hela den lärokurs, hvilken meddelades i ett femklassigt

läroverk, och koncentrerade sin undervisning på ett fåtal ämnen, så måste

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

141

tydligen omfattningen af undervisningen i dessa ämnen blifva en helt annan

och närmast kunna jemnställas med undervisningen på det högre stadiet vid

de allmänna läroverken. En annan omständighet att beakta vore äfven, att

rektorerna vid de femklassiga allmänna läroverken egde rätt till fri bostad

eller hyresersättning, en förmån, som icke tillkomme rektorerna vid de

tekniska elementarskolorna, men som i de städer, der dessa vore förlagda,

måste uppskattas till minst 1,000 kronor för år. Lades dessa 1,000 kronor

till den lön, rektor vid ett femklassigt läroverk i landsorten uppbure, skulle

hans aflöning under de första tio åren uppgå till 5,000 kronor och derefter

till 5,500 kronor, under det att den aflöning, som af statskontoret

föreslagits för rektor vid en teknisk elementarskola, utgjorde under de

första fem åren 4,500 kronor, under de derpå följande fem åren 5,000

kronor och sedermera 5,500 kronor.

Att departementschefen emellertid, allt detta oaktadt, ansåge sig böra

för närvarande ansluta sig till statskontorets förslag med afseende å såväl

förhöjningen i aflöningsbeloppen som dessas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,

hade sin grund dels deri, att förslag blifvit väckt angående

omorganisation och utvidgning af de tekniska elementarskolorna,

hvarför denna fråga inom en ej allt för aflägsen tid finge antagas åter

komma under ompröfning, dels deri, att aflöningen för ämneslärarne vid

de allmänna läroverken blott höjts med 500 kronor i hvarje lönegrad

och att alltså genom ett bifall till statskontorets förslag förhållandet

mellan aflöningen vid de allmänna läroverken och vid de tekniska elementarskolorna

skulle blifva detsamma som hittills.

Genom den föreslagna fördelningen af aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar

skulle, såsom statskontoret framhållit, de pensioner, som

tillkomme ifrågavarande lärare å allmänna indragningsstaten, till sina belopp

förblifva oförändrade. Deremot skulle härigenom dessa lärares ställning

till lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, af skäl,

som förut blifvit angifna, undergå en viss förändring. Skulle emellertid

det ifrågavarande förslaget vinna Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall, hade

departementschefen för afsigt att föreslå sådan ändring i ordalagen i nämnda

kassas reglemente, att bemälde lärares ställning till kassan i afseende å

såväl afgifternas som pensionernas belopp förblefve densamma som hittills.

På dessa skäl hade departementschefen grundat sin hemställan om

aflåtande till Riksdagen af proposition i ämnet.

Det af Kongl. Maj:t i detta ämne gjorda förslag afser förhöjning med

500 kronor i begynnelselönen för en hvar af föreståndarne och lektorerna

vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet, som särskilt med afseende på begynnelselönen å ena sidan för

lektorerna vid de allmänna läroverken och å andra sidan för lektorerna

vid Chalmers tekniska läroanstalt icke ansett sig kunna till bifall förorda

detta förslag, har likväl funnit skäligt, att någon förbättring i aflöningen

beredes desse föreståndare och lektorer, och vill derför tillstyrka, att utöfver

de två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, som enligt gällande

lönestater äro lektorerna vid ifrågavarande skolor tillerkända och hvilka

äfven åtnjutas af föreståndarne, som tillika äro lektorer, ett tredje ålderstillägg

å 500 kronor må lektorerna beviljas att utgå, sedan de med goda vitsord

tjenstgjort i fem år, räknadt från det de börjat uppbära andra ålderstillägget;

dock att någon förändring i den lektorerna hittills tillkommande

rätt till pension å allmänna indragningsstaten samt i deras ställning till

lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa icke må härigenom

inträda.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kong]. Maj:ts förevarande

framställning, må medgifva, att en hvar af lektorerna

vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping,

Malmö, Örebro och Borås berättigas att —- utöfver dem

nu tillkommande två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor, efter fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring

— efter ytterligare fem års dylik tjenstgöring åtnjuta

ett tredje ålderstillägg, likaledes å 500 kronor, att utgå

af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslag till ålderstillägg; dock att den lektorerna

hittills tillkommande rätt till pension å allmänna indragningsstaten

samt deras ställning till lärarnes vid

elementarläroverken enke- och pupillkassa icke må härigenom

undergå någon förändring.

Vid bifall till hvad under punkterna 29:o)—3 bo) af utskottet föreslagits

kommer anslaget till de tekniska läroverken, nu 444,025 kronor, att

ökas med tillhopa 4,050 kronor eller till 448,075 kronor.

Medicinalstyrelsen med tillhörande stater.

An?tatendr‘för '' 32:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i händelse aflöning

medicinal- för öfverfältläkaren uppfördes å fjerde hufvudtiteln, hvad om honom förestyreisen.

kommer i medicinalstyrelsens stat måtte uteslutas och i stället anslås mot[22.

] svarande aflöning till ytterligare ett medicinalråd, samt att, vid bifall här
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

143

till, staten i den del, som angår aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter,

måtte erhålla följande lydelse:

Lön

Tjenstgörings-

penningar

Summa

1 ledamot, medicinalråd

3 ledamöter, d:o

4,400

13,200

—

2,(XX)

6,000

—

6,400

19,200

—

| Efter 6 år kan lö- ! nen höjas med 600

| kronor.

Då, på grund af kamrarnes skiljaktiga beslut i anledning af Kongl.

Maj:ts till Riksdagen framstälda förslag till ny organisation af arméns

förvaltning, frågan om uppförande af öfverfältläkarens aflöning å fjerde

hufvudtiteln måste, på sätt utskottet i särskildt memorial meddelar, anses

hafva för denna riksdag förfallit, måste jemväl Kongl. Maj:ts nu förevarande

framställning, som gjorts under förutsättning af bifall till nämnda förslag,

anses hafva förfallit; hvilket utskottet härigenom skolat för Riksdagen

anmäla.

\

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

33:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att allmänna barnbördshusets ordi- tJfl"9aUa”fnan9a

narie anslag, nu utgörande 23,760 kronor, måtte höjas med 6,000 kronor bambordseller

till 29,760 kronor. . w.

Med förmälan, att direktionen för allmänna barnbördshuset i Stock- [23.]

holm i skrivelser till Kongl. Maj:t den 23 maj och den 14 september

1898 framhållit behofvet af tillökning i denna inrättnings af statsmedel

utgående årsanslag, har departementschefen vidare till statsrådsprotokollet

i ärendet yttrat följande.

Stiftadt år 1775, förnämligast genom enskild mans uppoffrande nit,

hade allmänna barnbördshuset allt sedermera haft till bestämmelse icke

blott att såsom välgörenhetsinrättning till vård mottaga barnaföderskor under

barnsängstiden, utan äfven att lemna medicine studerande tillfälle till praktisk

undervisning i barnförlossningskonsten. Intill år 1865 hade undervisning

i nyssnämnda konst vid allmänna barnbördshuset meddelats äfven åt

barnmorskelärlingar; men vid berörda tidpunkt hade barnmorskeundervisningen

blifvit förlagd till det af Stockholms stad till en början blott provisoriskt

inrättade södra barnbördshuset, som emellertid allt sedan dess

egt bestånd och vid hvilket barnmorskeundervisningen fortfarande uppe
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hölles. Uti det för allmänna barnbörd shuset den 28 januari 1898 af

Kong! Maj:t utfärdade förnyade reglemente vore likväl stadgadt, att, i fall

särskilda omständigheter gjorde sådant nödvändigt, vid allmänna barnbördshuset

skulle leinnas undervisning i barnförlossningskonsten jemväl åt

behörigen antagna barnmorskelärlingar. De för denna undervisning anstälde

lärare aflönades af staten; men i öfrig! och med undantag endast

för den närmaste tiden efter inrättningens tillkomst, då densamma fått

uppbära årligt öfverskott å den s. k. koppympningsfonden, hade anstalten

länge uppehållits nästan uteslutande genom afkastning^! af åtskilliga tid

efter annan gjorda donationer. Efter riksdagen 1840—1841, då statens

bidrag något ökats, hade detsamma dock endast uppgått till 1,472 kronor

årligen. Sedan behof uppstått att flytta barnbördshuset. till annan stadsdel

och ordna detsamma på mera ändamålsenligt sätt, hade år 1854 af allmänna

medel anslagits för en gång en summa af 75,000 kronor såsom

bidrag till bestridande af kostnaderna för denna flyttning m. m. Inrättningens

arsanslag hade sedermera vid 1862—1863 års riksdag höjts till

9,500 kronor och vid 1878 års riksdag till 15,000 kronor. Detta belopp,

som till barnbördshuset levererades från medicinalstyrelsen, inginge

i deM riksstaten till barnbördshuset uppförda anslag, 23,760 kronor, hvars

återstående del vore sålunda anordnad:

till löner ..................................................... kronor 6,600: —

» frilärlingar ..................................................... » 2,160: —.

I sin skrifvelse den 14 september 1898 hade direktionen erinrat, hurusom

den vid 1878 års riksdag beviljade förhöjning i det till allmänna barnbördshuset

utgående statsanslag motiverats bland annat dermed, att barnbördshuset

i egenskap af klinisk anstalt utgjorde ett vigtigt organ i den

offentliga medicinska undervisningen samt jemväl för öfrigt hade ett välgörande

inflytande i vida kretsar, hvilket ådagalades deraf, att antalet derstädes

förlösta barnaföderskor under tioårsperioden 1867—1876 i medeltal

uppgått till något öfver 529 om året. Med denna tillökning i inkomster

hade allmänna barnbördshuset under loppet af de senast förflutna tjugu åren

kunnat fylla sin dubbla uppgift att vara på en gång välgörenhetsinrättning

och en läroanstalt för rikets alla blifvande läkare, ehuru alltjemt ökade

anspråk i såväl ena som andra afseendet stälts på detsamma. Detta framgång6

bland annat deraf, att antalet derstädes förlösta barnaföderskor ständigt

varit i stigande och utgjort i medeltal under tioårsperioderna 1878—

1887 samt 1888—1897 respektive 611,3 och 946,5. Denna alltjemt ökade

freqvens samt de på senare tid stegrade prisen å nästan allt, som hörde

till inrättningens drift, hade haft till följd, att barnbördshusets årliga in
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

145

komster icke under de senare aren vant tillräckliga för bestlidandet af de

ökade utgifterna, utan att eu särskild fond, som uppkommit genom besparade

räntor å kapitallonden — hvilken senare fond utgjordes af till inrättningen

gjorda donationer och enligt reglementets föreskrift icke unge

minskas — måst anlitas i sådan utsträckning, att af denna särskilda lund,

som vid 1893 års slut uppgått till 12,659 kronor 83 öre, återstått vid 1897

års slut endast 1,079 kronor 59 öre. Att antingen minska utgifterna eller

öka inkomsterna hade sålunda visat sig vara nödvändigt, om allmänna barnbördshuset

fortfarande skulle kunna ega bestånd. En minskning i utgifterna

kunde icke ske på annat sätt än genom att minska sängantalet, som enligt

såväl det äldre, numera upphäfda reglementet af den 3 april 1852 som det nu

.gällande förnyade nådiga reglementet för barnbördshuset blifvit. bestämdt

till 30. Men dä en minskning i sängantalet skulle föranleda en minskning i

de vid barnbördshuset förlösta qvinnornas antal, hade detta sätt att bringa

jemnvigt mellan barnbördshusets inkomster och utgifter icke ansetts kunna

''ske utan att äfventyra inrättningens ändamål af undervisningsanstalt; ty

enlio-t vederbörande lärares åsigt vore redan det nuvarande sängantalet för

litet”för att tillgodose deras behof af undervisningsmaterial. Sålunda aterstode

endast att söka vinna ökning i barnbördshusets inkomster. Pa grund

af den afsevärda lindring i fattigvård Stockholms stad åtnjöto, derigenom

att inrättningen lemnade underhåll och vård kostnadsfritt åt alla dei intagna

qvinnor, hvilka till största delen tillhörde Stockholms städs fattiga

befolkning, hade direktionen vid flera tillfällen vändt sig till Stockholms

stad med begäran om bidrag, än i form af fri tvätt å dess allmänna försörjningsinrättning,

än i form af årligt anslag i penningar, men hvarje gång

fått till svar," att staden sörjde sjelf för sina fattiga barnaföderskor och

icke ville lemna något bidrag till eu statens undervisningsanstalt. A direktionens

senast den 29 januari 1898 gjorda framställning till Stockholms

stadsfullmäktige i berörda hänseende hade visserligen icke vid tiden för

aflåtandet af direktionens skrifvelse till Kong! Maj:t af den 14 sistlidne

september något definitivt svar erhållits, men efter hvad direktionen under

hand inhemtat vid förfrågan hos stadens helsovårdsnämnd, som da både

att afgifva yttrande öfver berörda framställning, syntes äfven denna gång

ett utslag vara, att motse. Under sådana förhållanden funne direktionen

intet annat sätt, hvarpå allmänna barnbördshusets framtida verksamhet kunde

betryggas, än genom att erhålla ett ökadt statsanslag.

Barnbördshusets nuvarande statsanslag hade, såsom förut blifvit nämn dt,

allt sedan år L;s78, då medelbeläggningen var något öfver 529, utgått med

15,000 kronor per år. Och dä barnbördshusets öfriga inkomster genom

räntor och hyresmedel uppginge till närmare 10,000 kronor, utgjorde de

Bill. till Jtilcsd. Prot. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

årliga inkomsterna sammanlagd! omkring 25,000 kronor. Utgifterna deremot

hade i medeltal belöpt sig till 26 kronor 42 öre per barnaföderska

och alltså icke öfverskridit inkomsterna, så länge antalet barnaföderskor

icke öfversteg 946; men då barnaföderskornas antal under åren 1893—97

varit respektive 953, 1,031, 1,166 och 1,210 och alltjemt tenderade att

stiga, syntes ett medeltal af de två senaste årens freqvens eller 1,188 vara

den lägsta siffra, som man kunde sätta för antalet barnaföderskor under

den kommande tiden. Beräknade man derför utgifterna för framtiden

efter 1,188 barnaföderskor per år och en kostnad för hvarje barnaföderska

af 26 kronor 42 öre, hvilket utgjorde ett medelpris för de senaste tio åren

och således torde vara lågt beräknadt, då äfven driftkostnaden syntes vara

i stigande, komme utgifterna att årligen uppgå till i rundt tal 31,000 kronor.

Skilnaden mellan utgifterna och inkomsterna, hvilka nu vore 25,000

kronor, blefve sålunda 6,000 kronor och utgjorde barnbördshusets behof

för den närmaste framtiden.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade direktionen hemstält,

det Ivongl. Maj:t måtte föreslå näst sammanträdande Riksdag att, på det

allmänna barnbördshuset i Stockholm måtte kunna fortfarande bedrifva

sin verksamhet i samma omfattning som hittills eller med det i gällande

reglemente föreskrifna antalet 30 sängar, hvilket vore behöfligt för den

kliniska undervisningen, bevilja allmänna barnbördshuset eu årlig tillökning

af 6,000 kronor i dess nuvarande statsanslag.

Härförutom hade direktionen i sin förenämnda skrifvelse till Kongl.

Maj:t af den 23 maj 1898 hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes antingen

förordna, att antalet qvinnor, som finge å barnbördshuset intagas, skulle

från den tid, Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt att bestämma, minskas

till 70 i manaden, eller, för att möjliggöra allmänna barnbördshusets

verksamhet i samma omfattning som hittills, bevilja allmänna barnbördshuset

af disponibla medel ett extra anslag af 6,000 kronor för hvardera

af åren 1898 och 1899. Till stöd för denna framställning hade åberopats

dels ungefär samma förhållanden, som förut anförts i fråga om höjning af

barnbördshusets anslag, dels ock en af direktionsledamoten, kontrolldirektören

A. Tamm den 23 maj 1898 uppgjord kalkyl, enligt hvilken, derest

utgifterna vid barnbördshuset under år 1898 komme att uppgå till ungefär

samma belopp som under ar 1897, vid slutet af år 1898 skulle uppstå en

brist af omkring 4,200 kronor. Dertill komme eu tillfällig utgift för år

1898, som direktionen ansett sig ej längre kunna undanskjuta, nemligen

vid pass 2,000 kronor till delvis nya sängar med utredning. Enligt en

af kontrolldirektören Tamm den 10 sistlidne oktober lemnad uppgift hade

omkostnaderna vid barnbördshuset under månaderna maj—augusti 1898

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

147

öfverstiga utgifterna under motsvarande tid år 1897 med 2,192 kronor

12 öre.

Direktionens förslag om inskränkning i patientantalet hade i utlåtanden,

som afgifvits af kanslersembetet och lärarekollegiet vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet samt af medicinalstyrelsen, blifvit enhälligt

afstyrka Af lärarekollegiet hade dervid anförts hufvudsakligen följande.

Då avtalet patienter å allmänna barnbördshuset år efter år ökats,

torde detta få anses visa, att anstalten hade att fylla ett känbart behof

samt att allmänhetens förtroende till vården å anstalten blifvit mer och

mer stadfäst. Att anstaltens förmåga ått motsvara det behjertansvärda

kraf, som allmänheten stälde på densamma, skulle minskas, derest patientantalet

inskränktes, syntes vara lika tydligt, som att humanitär hänsyn

talade emot en sådan åtgärds vidtagande, för så vidt den icke vore oundgängligen

nödvändig. Svårt torde det äfven mången gång visa sig att

genomföra en sådan inskränkning af patientantalet, då de personer, hvilka

kunde inläggas som patienter å barnbördshuset, skulle befinna sig i pågående

förlossningsarbete, under hvilket förhållande det alltid vore motbjudande

och ofta kunde vara förenadt med våda att afvisa de inträdessökande.

Det vore likvisst hufvudsakligen af omsorg om undervisningens

bästa, som lärarekollegiet ansåge sig böra afråda från en minskning i

patientantalet. Allmänna barnbördshuset vore den anstalt i vårt land, der

den blifvande läkaren skulle grundlägga sina kunskaper och .sin praktiska

erfarenhet för sin kommande verksamhet som obstetriker. Denna verksamhet

vore utan tvifvel den mest ansvarsfulla af alla de mångskiftande,

en praktiker hade att utöfva. Den vore dessutom af den natur, att den

af hvarje läkare, åtminstone hvarje landsortsläkare, måste utöfvas, ty kallad

till ett förlossningsfall, der någon rubbning i den naturliga gången inträda

och der moder och barn sväfvade i ögonblicklig lifsfara, vore han nödgad

att genom större eller mindre, oftast svåra och farliga operativa ingrepp

söka rädda bådas lif. Han kunde ej här såsom i andra svårare operativa

fall sända patienten till den mera erfarne och öfvade specialisten, utan

måste, förlitande sig på sitt eget omdöme och sin egen förmåga, skrida

till sitt ansvarsfulla värf. Oskattbar vore den hjelp han då lemnade,

i fall han vore sin uppgift vuxen, men oberäknelig den skada, han kunde

åstadkomma, i fall hans erfarenhet och kunskaper ej räckte till. För att

vinna denna så vigtiga erfarenhet och dessa så nödvändiga kunskaper

vore den blifvande läkaren, som sagd!, helt och hållet hänvisad till de

förlossningar, framför allt abnorma, som han kunde få tillfälle att observera

och handlägga vid allmänna barnbördshuset. Fn af denna inrättnings

förnämsta uppgifter för att uppfylla undervisningens kraf blefve alltså att

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

der samla det största möjliga antalet abnorma förlossningsfall. Då det

emellertid läge i sakens natur, att det vore omöjligt att på förhand utgallra

och företrädesvis intaga dylika fall — abnormiteterna uppträdde nemligen

vanligen först under förlossningens gång — och då dessa fall utgjorde

endast en ringa procent af hela antalet förlossningar, så följde deraf att

en minskning af patientantalet i sin helhet äfven skulle medföra en minskning

af antalet af dessa för undervisningen så särskilt nödvändiga fall.

Att undersökningsmaterialet å allmänna barnbördshuset trots det alljemt

växande patientantalet ingalunda varit så stort, som ansetts behöflig^,

framginge val tydligt deraf, att allmänna barnbördshusets direktion tillsammans

med karolinska institutets lärarekollegium ingått till Kongl.

Maj:t med begäran om proposition till Riksdagen om barnbördshusets

ombyggnad och utvidgning. På grund af det anförda ansåge lärarekollegiet,

att en minskning af patientantalet å allmänna barnbördshuset

vore till betänklig och känbar skada för undervisningen och att en dylik

åtgärd derför borde, om ock med stora uppoffringai’, undvikas. Då det

för att undgå denna minskning icke syntes stå någon aTinan utväg öppen,

än att nödiga medel lemnades af Kongl. Maj:t såsom extra anslag i enlighet

med det senare af direktionens alternativa förslag, så ansåge lärarekollegiet

sig böra på det varmaste förorda denna del af direktionens hemställan.

Medicinalstyrelsen, som instämt i det af karolinska institutets lärarekollegium

afgifna yttrande, hade tillika förklarat sig på det allvarligaste afstyrka

någon inskränkning i patientantalet vid allmänna barnbördshuset

ej blott ur humanitära hänsyn utan äfven med fästadt afseende på undervisningen

af blifvande läkare, för hvilka just den kliniska kursen vid

barnbördshuset vore af allra största vigt och för hvilka undervisningsmaterialet,

med afseende å det stora antalet medicine kandidater, som der

skulle utbildas, icke tålde någon inskränkning, hvadan styrelsen, lika med

lärarekollegiet, förordade det senare alternativet i direktionens förevarande

framställning, nemligen beviljandet af extra anslag åt inrättningen.

Sedan jemväl statskontoret afgifvit infordradt utlåtande i ärendet,

hade detsamma af departementschefen inför Kongl. Maj:t föredragits deri

18 sistlidne november, dervid Kongl. Maj:t, som ej funnit skäl förordna

om minskning af det antal barnaföderskor, som finge intagas å allmänna

barnbördshuset, besluta att till bestridande af sådana nödiga utgifter vid

barnbördshuset, hvarför andra medel ej funnes att tillgå,, anvisa ett belopp

af 6,000 kronor, hvilket belopp skulle redovisas i enahanda ordning, som

gälde i fråga om öfriga barnbördshuset anslagna statsmedel, och hade stats
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

kontoret anbefalts att nämnda belopp till medicinalstyrelsen, pa reqvisition,

förskottsvis utbetala af under händer hafvande medel.

Hvad anginge förberörda af barnbördshusets direktion bos Stockholms

stadsfullmägtige gjorda framställning, hvilken afsett utbekommande från

Stockholms stad af ett årligt bidrag till barnbördshuset från och med år

1S99, hade densamma, sedan stadens helsovårdsnämnd dera afstyrkt bifall,

blifvit af stadsfullmägtige afslagen. Helsovårdsnämndens yttrande i ämnet

innehölle, att nämndens utlåtande i anledning af direktionens förevarande

framställning i hufvudsak icke kunde blifva något annat än det, som af

nämnden afgifvits den 4 juni 1894 såsom svar å då gjord framställning om

bidrag från Stockholms stad till allmänna^ barnbördshusets utvidgning.

Då, liksom nu, hade från direktionens sida såsom det egentliga skälet för

kommunens ingripande framhållits fördelen lör kommunens eget barnbördshus

af allmänna barnbördshusets utvidgning. Häremot hade helsovårdsnämnden

genmält, bland annat, att från synpunkten af stadens fördel det borde

tagas i öfvervägande, hvilket som vore att föredraga, antingen att bidraga

till utvidgningen af allmänna barnbördshuset eller att eventuel förstora

stadens egen anstalt. Utrymme för den senare åtgärden funnes i qvarteret

Grimman, der barnbördshusets konvalescentafdelning vore belägen, och

utväg funnes att verkställa utvidgningen på olika sätt. Uppförandet af

eu ny paviljong, hufvudsakligen lik den nuvarande, vore ett jemförelsevis

billigt sätt. Ett annat vore att bygga en hufvudbyggnad, större än den

nuvarande, och att använda den sistnämnda till utvidgning af Maria sjukhus,

hvaraf behof antagligen komme att göra sig gällande i en icke så aflägsen

framtid. I saknad af utredning beträffande kostnaden för dessa olika sätt

för utvidgningen, kunde nämnden väl icke då så noga bedöma den ekonomiska

fördelen deraf. Men så mycket ansåg dock nämnden som visst, att

en utvidgning med 22 sängar, eller samma antal, hvarmed allmänna barnbördshuset

enligt då uppgjordt förslag skulle tillökas, med lätthet kunde

åstadkommas genom uppförande af en mindre paviljong samt att staden

genom att bestämma sig för utvidgningen, då sådan blefve nödvändig, af

dess egen anstalt förskaffade sig långt friare händer än genom att lemna

bidrag till allmänna barnbördshuset, hvaröfver staden icke egde någon

myndighet. Äfven den omständigheten, att underhållskostnaden vid allmänna

barnbördshuset för dag och patient, oberäknadt läkarnes löner, icke

så obetydligt öfverskridit motsvarande kostnad vid stadens barnbördshus,

syntes nämnden tala till förmån för en framtida utvidgning af stadens

eget framför bidrag till ombyggandet af allmänna barnbördshuset.

Hvad nämnden sålunda* år 1894 yttrat egde sin fulla giltighet och

tillämplighet äfven i afseende å det nu ifrågasatta bidraget, hvilket ju för

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

öfrig! endast afsåge att göra det för direktionen möjligt att bibehålla det

nuvarande, i gällande reglemente för allmänna barnbördshuset stadgade

sängantalet. Om i saknad af nödiga medel detta sängantal komme att

nedsättas och detta skulle hafva till följd en ökad freqvens å stadens barnbördshus,

vore nämnden fortfarande af den åsigt, att behofvet borde fyllas

genom utvidgning af sistnämnda anstalt hellre än genom att lemna bidrag

till en främmande sådan. Denna ståndpunkt hade nämnden så mycket större

skäl att vidhålla, som, äfven för den händelse någon minskning i sängantalet

vid allmänna barnbördshuset till följd af bidrag från kommun eller

af annan orsak icke komme att ske, behofvet såväl af ombyggnad af södra

barnbördshuset som äfven af utvidgning af Maria sjukhus i allt fall redan

gjort sig starkt gällande och nämnden för utredning af denna fråga tillsatt

en särskild komité, hvars utlåtande snart torde vara att förvänta.

På grund af det anförda, och då ej mindre öfverläkaren vid södra

barnbördshuset vitsordat, att, äfven i händelse af minskning i sängantalet

å allmänna barnbördshuset, hufvudstadens fattiga barnaföderskor

åtminstone icke under den närmaste tiden skulle sakna nödig vård, än

äfven af en utaf nämndens ombudsman gjord utredning syntes framgå,

att allmänna barnbördshusets verksamhet icke obetingadt gagnade hufvudstadens

fattigvårdsintressen, hade helsovårdsnämnden ansett, att direktionens

förevarande framställning icke borde bifallas.

Beträffande direktionens framställning om förhöjning af allmänna

barnbördshusets ordinarie statsanslag hade medicinalstyrelsen uti infordradt

utlåtande af den 24 sistlidne oktober förklarat sig, på grund af

hvad styrelsen anfört i fråga om direktionens begäran om extra anslag

för åren 1898 och 1899 och under åberopande af den utredning, som i

det ärendet gjorts rörande anstaltens behof af ökade inkomster, tillstyrkt

bifall till hvad direktionen hemstält.

Vidkommande den gjorda anmärkningen, att dagkostnaden vid allmänna

barnbördshuset vore högre än vid Stockholms stads barnbördshus, borde

erinras att detta, såsom i ett annat ärende blifvit upplyst, väsentligen berodde

derpå, att vid den senare anstalten inbesparats kostnad för betjening

derigenom att i stället användts barnmorskelärlingar.

Då behofvet såväl af det ordinarie statsanslagets förhöjning med angifvet

belopp som af det för år 1899 begärda extra tillskottet syntes departementschefen

vara genom den verkstälda utredningen ådagalagdt, och

annan utväg att tillgodose detsamma ej syntes företinnas, än att de erforderliga

medlen lemnades af staten, som det af ålder ansetts tillhöra att

sörja för den medicinska undervisningen, i hvars intresse nu föreliggande

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

framställningar tillkommit, funne departementschefen det vara af vigt, att

berörda behof nu blefve genom statens mellankomst afhjelpt. Det för år

1899 erforderliga bidraget, hvilket syntes böra hos Riksdagen begäras på

extra stat för år 1900, kunde, om det beviljades, genom beslut af Kongl.

Maj:t bestämmas att förskottsvis af tillgängliga medel utgå redan under

innevarande år. Förbehållande sig att återkomma till denna fråga vid

redogörelse för åttonde hufvudtitelns extra ordinarie anslagsbehof, tillstyrkte

departementschefen i detta sammanhang, det Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen, att allmänna barnbördshusets ordinarie anslag, nu utgörande

23,760 kronor, måtte höjas med 6,000 kronor, eller till 29,760 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad af Kongl. Maj:t

i nu ifrågavarande afseende föreslagits, får alltså hemställa,

att allmänna barnbördshusets ordinarie anslag, nu

utgörande 23,760 kronor, må höjas med 6,000 kronor

eller till 29,760 kronor.

34:o) Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen, att arfvodena åt hvar och

eu af biträdande lärarne vid barmnorskeundervisningsanstalterna i Stockholm

och Göteborg måtte höjas från 1,500 kronor till 2,500 kronor samt

att för sådant ändamål de till barnmorskeundervisningsanstalterna nu utgående

ordinarie anslag måtte ökas med 2,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen erinrat,

hurusom 1867 års Riksdag i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag beviljat

ett årligt anslag af 2,000 kronor att såsom aflöning lika fördelas emellan

två biträdande lärare vid barnmorskeundervisningsanstalterna i Stockholm

och Göteborg. Från och med år 1875 hade den vid dessa anstalter anstälda

lärarepersonal med flere erhållit tillfällig löneförbättring eller s. k.

dyrtidstillägg, hvilket tillägg utgått med 200 kronor åt eu hvar af de biträdande

lärarne. Sedan medicinalstyrelsen hos Kongl. Maj:t liemstält, att,

då i stället för de åt andra tjenstinnehafvare anvisade dyrtidstillägg, löneförhöjning

blifvit efter hand på ordinarie stat uppförd, och fasta löner

vore af väsentlig vigt för tjensternas besättande, barnmorskeundervisningsanstalternas

personal tillkommande dyrtidstillägg måtte såsom fasta löner

uppföras, samt att derjemte löneförbättring måtte beredas, bland andra,

derstädes anstälda biträdande lärare sålunda, att deras löner, 1,000 kronor

jemte dyrtidstillägg 200 kronor, måtte höjas med 300 kronor, till 1,500

kronor, hade Kongl. Maj:t till 1879 års Riksdag afla tit förslag till ny aflöningsstat

för ifrågavarande bada undervisningsanstalter, dervid aflönin
-

Ang, löneförhöjning

för

biträdande

barnmorskel

är are.

[24.]

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

garna syntes Kong! Maj:t böra, med iakttagande af hittills följda grundsats

om fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, bestämmas för barnmorskeläraren

till 4,000 kronor, deraf lön 3,000 kronor och 1,000 kronor

tjenstgöringspenningar, samt för biträdande läraren såsom arfvode till 1,500

kronor, hvarjemte Kongl. Maj:t föreslagit, att barnmorskelärarne skulle, i

likhet med hvad för professorerna vid karolinska institutet vore medgifvet,

ega rätt att, då de uppnått 65 års ålder, efter afskedstagandet från tjensten

uppbära pension å allmänna indragningsstaten med det belopp, hvartill

lönen uppginge. Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit hade blifvit af Riksdagen

bifallet.

Nu hade uti en till Kongl. Maj:t stäld ansökning af den 18 augusti

1898 dåvarande biträdande lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna

i Stockholm och Göteborg E. Alin och K. A. Walter, jemte förmälan

om de åligganden, Indika enligt instruktion af den 14 oktober

1S67 tillhörde dem, vidare anfört, att den hittills beviljade aflöningen, 1,500

kronor, icke syntes motsvara deras arbete och i jemförelse med lönevilkoren

i allmänhet bland svenska läkare vore särdeles ringa, samt att saken dock

skulle te sig i något gynsammare dager, i fall biträdande lärarebefattningarna

innehades ej blott på förordnande utan vore ordinarie tjenster

och om innehafvarne af befattningarna och deras familjer sålunda egde

rätt till delaktighet i civilstatens pen siminrättning; och hade sökandena

anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till innevarande Riksdag framställa proposition,

dels att biträdande barnmorskelärarebefattningarna förändrades till

ordinarie tjenster, dels ock att aflöningen höjdes till ''2,500 kronor. Derjemte

hade erinrats, att eu liknande framställning år 1885 vunnit understöd

så väl af vederbörande barnmorskelärare som af medicinalstyrelsen.

I nu förevarande ärende hade den 23 sistlidne september afgifvits

infordrad t utlåtande af medicinalstyrelsen, som dervid, med tillkännagifvande

att barnmorskeläraretjensten i Göteborg då vore vakant och förestodes

af sökanden Walter, öfverlemnat yttrande från barnmorskeläraren

i Stockholm, professor C. M. Sondén, hvilken förklarat sig anse den gjorda

ansökningen till alla delar belijertansvärd. För egen del hade medicinalstyrelsen

på grund af det ansvarsfulla arbete, som alage ifrågavarande

lärare, äfvensom med hänsyn till vigten af att vid dessa platser kunna

anställa och bibehålla lämpliga och dugliga personer, funnit sig böra tillstyrka

bifall till ansökningen.

Statskontoret, som den 3 nästförflutno november afgifvit utlåtande

i ämnet, hade dervid anfört, bland annat, att enligt den af sökandena

åberopade instruktionen af den 14 oktober 1867, hvilken vore utfärdad

af sundhetskollegium, det ålåge biträdande lärare vid barnmorske
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

undervisningsanstalterna icke allenast att i egenskap af adjunkter gå barnmorskelärarne

till hända vid barnmorskelärlingarnes undervisning och

vården af de barnaföderskor, hvilka vore å undervisningsanstalternas förlossningsserviser

intagna, utan äfven att vid de tillfällen, då barnmorskelärarne

vore af förfall hindrade att bestrida sina tjenster, öfvertaga och

på eget ansvar utöfva deras åligganden. Instruktionen innehölle vidare

hufvudsakligen, dels att biträdande läraren hade det särskilda åliggandet

att med lärlingarne förklarande genomgå de förlossningar, som dessa under

sin praktiska tjenstgöring fått sig till utförande anförtrodda, dels särskilda

bestämmelser till iakttagande för biträdande läraren vid undervisningens

meddelande samt vid upprättande af årsredogörelser, förande af diarium,

expeditionsbok, matrikel öfver lärlingarne samt protokoll vid alla å läroanstalten

förekommande förhör. Vidare hade statskontoret omförmält, att

enligt § 4 i kongl. reglementet för barnmorskor den ‘28 november 185(J

lärotiden vid barnmorskeundervisningsanstalterna vore bestämd till minst

nio månader och fördelad i två läseterminer årligen, räknadt från den

1 april och den 1 oktober, utan afbrott i de praktiska öfningarna under

mellantiderna.

Då i ansökningen ej visats, att, sedan nu gällande aflöningsstat för

barnmorskeundervisningsanstalterna faststälts, i afseende å biträdande lärarnes

verksamhet eller eljest inträffat förändrade förhållanden, som påkallade

sådan ändring i staten, att deri för biträdande lärarne uppförda arfvode!!

utbyttes mot fasta löner, ansåge statskontoret sig icke kunna till Kongl.

Maj:ts bifall förorda sökandenas anhållan om biträdande barnmorskelärarebefattningarnas

förändring till ordinarie tjenster. Hvad åter anginge den

äskade aflöningsförhöjningen hade statskontoret, med afseende på beskaffenheten

och omfattningen af de göromål, som tillhörde ifrågavarande lärarebefattningar,

funnit en dylik förhöjning vara med billighet öfverensstämmande;

och hade statskontoret i sådant hänseende hemstält, att Kongl.

Maj:t måtte till innevarande Riksdag aflåta proposition om förhöjning af

de för biträdande lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna nu bestämda

arfvoden, 1,500 kronor, till 2,500 kronor.

I öfverensstämmelse med hvad statskontoret sålunda hemstält, har

departementschefen tillstyrkt, att proposition af ofvan angifna innehåll

måtte af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtas.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke haft

något att erinra; och hemställer alltså utskottet,

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 AJ''d. .9 Höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att arfvodena åt hvar och en af biträdande lärarne

vid barnmorskeundervisningsanstalterna i Stockholm och

Göteborg må höjas från 1,500 kronor till 2,500 kronor,

samt att för sådant ändamål de till barnmorskeundervisningsanstalterna

nu utgående ordinarie anslag må ökas

med 2,000 kronor.

Ang.ersättning 35:o) Vidare har Kongl. Maj:t, på grund af hvad departementschefen

''b^lkotToldel{mi<^~T punkt 2 i statsrådsprotokollet framhållit, och till följd af stadganafskrifning

dena i kongl. förordningen om afskrifning af kyrkotionde, föreslagit Riksdagen,

att anvisningen i kontant å anslaget till barnmorskeundervisningen

IVö.J ocb barnbördshusen måtte ökas med ett belopp, motsvarande ersättning till

barnmorskeläraren i Lund, 1,357 kronor 71 öre, eller med i jemnadt tal

1,358 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 33:o)—35:o) föreslagit,

kommer anslaget i kontant till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen,

nu 32,750 kronor, att ökas med sammanlagdt 9,358 kronor eller

till 42,108 kronor.

Ang. ändring 36:o) Kongl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen, att det under rubriken

■ iudelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrko
kyrkotiondens

tionde» uppförda belopp å 700 kronor måtte ur riksstaten utgå.

afskrifning. "bill stöd för sin hos Kongl. Maj:t gjorda hemställan om framställande

till Riksdagen af nämnda förslag, har departementschefen, såsom af statsrådsprotokollet

i ärendet framgår, hänvisat till hvad han under punkt. 2

i nämnda protokoll anfört.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

, • ■ • : ''fl

Akademien för de fria konsterna.

37:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen, att följande under rubriken^ höj”insaf

7 > - *V_ ^ J _ dinera* final (in.

»diverse anslag» i akademiens för de fria konsterna stat förekommande

poster måtte upptagas sålunda:

belysning, undervisningsmateriel m. m. kronor 8,000: —

samlingarnas ökande och underhåll ...... » 4,500: —

diverse anslctq.

[26.]

Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen meddelat,

att jemlikt kongl. bref den 31 maj 1895 och den 29 maj 1896 staten för

akademien för de fria konsterna innehåller under rubriken »Diverse anslag»

följande poster:

belysning, undervisningsmateriel in. m.................... kronor 4,000: —

lefvande modeller för båda afdelningarna .............*........ » 3,000: —

samlingarnas ökande och underhåll ....................... » 2,500: —

städning och renhållning samt betjeningens beklädnad » 1,900: —

bidrag för aflönande af en eldare ........................... » 600: —

tillsammans gemensamt reservationsanslag kronor 12,000: —

Vidare anför departementschefen:

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september 1898 hade akademien

anfört, hurusom efter fullbordandet af akademiens nybyggnad i densamma

upplåtits för det under akademiens inseende stälda statsläroverk lokaler, upptagande

mer "än dubbelt så stort utrymme som det läroverket disponerat

i akademiens äldre byggnad. En följd deraf hade blifvit, att å de för

läroverket sedan gammalt anvisade statsanslag, hvilka redan förut visat

sig i åtskilliga delar väl knappa, flere anslagsposter blifvit otillräckliga.

Detta gälde i främsta rummet posten å 4,000 kronor till belysning, undervisningsmateriel

in. in. Redan i 1878 års stat för akademien hade sistnämnda

utgiftspost upptagits till samma belopp. Oaktadt den stora

tillökningen i utrymme, hvilken naturligtvis måste medföra tillökning

i utgifterna under ifrågavarande anslagspost, hade densamma sålunda

under tjugu år qvarstått med oförändradt belopp. Med den utveckling,

belysningsförhållandena under dessa år undergått, och med de

höga pris, det nuvarande lyse!, elektriskt ljus, betingade, hade det icke

varit möjligt att hålla utgifterna å denna post inom det faststälda an
slagets

gränser, och detta så mycket mindre, som undervisningen numera

bedrefves under ett ökadt antal timmar i veckan. Härtill komme, att

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

enligt § 26 i det för läroverket gällande reglemente eleverna under läroåret

egde att för studiers idkande begagna läroverkets lokaler äfven mellan

de föreskrifna lärotimmarna med de inskränkningar, som läroverkets direktör

egde bestämma. Då det särskildt för eleverna i de högre skolorna

vore af vigt, att studierna ej inskränktes till lektionstimmarna samt att de

utan störande afbrott finge stanna framför sina arbeten, om de så önskade,

hade akademien på direktörens och läroverksnämndens uttalade önskan

medgifvit, att lokalerna finge för ändamålet hållas öppna från kl. 1) f. m.

till kl. 9 e. m., hvaraf ett flertal elever också för sina studier begagnat

sig. Särskildt under större delen af höstterminen måste i följd häraf flere

lokaler under det rådande mörkret hållas upplysta större delen af dagen,

hvilket visserligen å ena sidan medförde ökade kostnader, men å den andra

gjorde att läroverket mera än förut kunde motsvara sitt ändamål, hvilket

ju komme den svenska konsten till godo.

Af ett vid akademiens skrifvelse fogadt sammandrag af läroverkets

expensmedelsräkningar under åren 1896 och 1897 framginge, att belysningen,

som år 1895, innan ännu läroverkets inflyttning i nybyggnaden skett,

uppgått till 1,807 kronor 62 öre, redan året derpå stigit till 2,625 kronor

40 öre och år 1897 till 2,895 kronor 90 öre, hvilket sistnämnda belopp

måste antagas blifva det för de närmaste åren erforderliga.

Hvad rubriken »undervisningsmateriel m. m.» beträffade, sammanfördes

derunder i räkenskaperna utgifter af de mest skilda slag, såsom möbler

med flere inventarier för lärosalarne, kostnader för den föreskrifna utställningen

af elevarbeten vid vårterminens slut, annonser, tryck m. m. Oaktadt

så mycket som möjligt af den gamla, till stor del slitna materielen

fortfarande vore i bruk, hade under hvart och ett af de tre senaste åren

utgifterna under ifrågavarande rubrik öfverstiga 4,000 kronor, hvilket

belopp vore i staten anvisadt för att dermed jemväl skulle bestridas omkostnaderna

för belysning. En väsentlig tillökning i den för dessa ändamål

afsedda anslagspost vore således af högsta behofvet påkallad.

Till betäckande af omförmälda ökade utgifter hade akademien användt

dels det öfverskott, som tidigare under några år uppstått på expensmedelsanslaget,

dels besparingar å anslaget till samlingarnas ökande och underhåll.

Det oaktadt hade vid 1897 års slut förefunnits en brist af omkring

200 kronor, som af akademien måst förskotteras. Då det för undervisningens

ändamålsenliga bedrifvande vore af vigt, att samlingarna tillgodosåges

och att det derför afsedda anslaget användes för sitt egentliga ändamål,

vore det hädanefter icke blott omöjligt att derifrån lemna bidrag till

betäckande af andra nödvändiga utgifter, utan i stället önskvärdt, att äfven

denna anslagspost, nu 2,500 kronor, erhölle någon tillökning, särdeles i be
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

157

tråk tall de af de förhöjda prisen på sådana arbeten och med hänsyn till

dessa samlingars nuvarande ofullständiga och bristfälliga skick. o

Akademien hade derför hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till 1899 ais

Riksdag aflåta proposition, dels derom att följande anslagsposter i akademiens

stat måtte från och med år 1900 få för det under akademiens inseende

stälda läroverket utgå med dessa belopp:

belysning, undervisningsmateriel m. in........................... kr. 8,000:

samlingarnas ökande och underhåll................................... * 4,500:

dels ock derom, att, för betäckande af brist, som möjligen kunde komma

att uppstå å öfriga anslagsposter under rubriken »diverse anslag», matte

uppföras ett anslag å 1,500 kronor.

Ifrågavarande statens läroverk, öfver hvilket akademien utötvade inseende,

syntes departementschefen gifvetvis böra icke blott med hänsyn till lärarekrafter

och undervisningslokaler, utan jemväl med afseende a undervisningsmaterielen

vara så väl försedt, att det kunde motsvara sitt ändamål att meddela

en fullständigt ordnad och med andra kulturländers fullt jemförlig

undervisning i alla de till den bildande konsten hörande konstarter. Intresset

för denna undervisning vore ock numera hos oss sa stort, att läroverket pa

senare tiden icke kunnat mottaga alla, som der sökt inträde. Såsom

akademien i sin berörda skrifvelse ådagalagt, hade akademien, för att

kunna bestrida de under senare åren betydligt ökade kostnaderna för

erforderlig belysning af undervisningslokalerna, måst inskränka anskaffningen

af undervisningsmateriel, så att denna materiel nu vore ofullständig,

gammal och sliten. Vid sådant förhållande och då akademien, som visserligen

förfogade öfver åtskilliga donationer för beredande af stipendier och

belöningar o. d., icke kunde använda å donationsmedlen fallande afkastning

till andra ändamål än gifvarne afsett och icke heller i öfrigt till sm disposition

egde medel att fylla den brist, som å dess expensmedelsanslag uppstått,

syntes det departementschefen uppenbart, att staten maste bereda akademien

ökade anslagstillgångar för ifrågavarande ändamål. Departementschefen

funne sig derför med stöd af den lemnade utredningen höra biträda

akademiens framställning i hvad den afsage uppförande af större anslag

till belysning, undervisningsmateriel m. m. äfvensom till samlingarnas

ökande och underhåll, hvilka poster skulle ökas med sammanlagdt ( ,000

kronor. . „ .

Hvad åter beträffade akademiens framställning, att, till betäckande åt möjligen

uppkommande brist å diverse anslag, matte i staten uppföras ett särskild!

anslag å 1,500 kronor, ansåge departementschefen åtgärd i sådant afseende

icke lämpligen böra vidtagas, förr än sig visat, att afsevärd brist verkligen

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

uppkommit, då akademien vore oförhindrad att göra den framställning i

ämnet, som af förhållandena kunde påkallas. Departementschefen förestälde

sig dock, att sedan ifrågavarande tva anslagsposter under »diverse

anslag» blifvit höjda i enlighet med hvad akademien begärt, de för läroverket

anslagna expensmedel skulle åtminstone under den närmaste framtiden

blifva tillräckliga, helst anslagsposterna under »diverse anslag» tillsammans

utgjorde ett reservationsanslag, till följd hvaraf, om besparing å

någon post uppstode, densamma finge användas till täckande af möjligen

uppkommande brist a någon eller nagra af de öfriga, och hvad som å

»diverse anslag» icke åtginge under ett år finge besparas till ett annat.

Departementschefen hemstälde fördenskull, att Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen, att följande under rubriken »diverse anslag» i akademiens

för de fria konsterna stat förekommande poster måtte upptagas sålunda:

belysning, undervisningsmateriel m. m............................... kr. 8 000: _

samlingarnas ökande och underhåll....................................... » 4,500: _

Utskottet, som funnit någon förhöjning i de i akademiens för de fria

konsterna stat upptagna anslagsposterna till belysning, undervisningsmateriel

m. m. samt till samlingarnas ökande och underhåll vara behöflig, har

emellertid trött sig finna, att förhöjningarna skäligen skulle kunna begränsas

till något lägre belopp än de af Kongl. Maj:t föreslagna. Akademien

har i sin framställning i ärendet till Kongl. Maj:t förklarat sig antaga, att

kostnaderna för belysningen, hvilka år 1897 uppgått till 2,895 kronor 90

öre, skulle för de närmaste åren komma att uppgå till enahanda belopp.

Med afseende härå, och då de årliga omkostnaderna för undervisningsmateriel

m. in. icke synas böra beräknas till högre belopp än den

summa af 4,000 kronor, hvartill hela anslagsposten till belysning och

undervisningsmateriel in. in. hittills varit i staten upptagen, har utskottet

funnit, att, derest ifrågavarande anslagspost bestämmes till ett afrundadt

belopp af 7,000 kronor, densamma måste anses vara för sitt ändamål tillräcklig.

Hvad angår anslaget till samlingarnas underhåll och ökande, har utskottet

icke funnit sig öfvertygadt om behofvet af en så betydlig höjning

af detta anslag, som föreslagits, utan ansett sig endast böra tillstyrka, att

detta anslag, som, i händelse den af utskottet förordade förhöjningen i anslaget

till belysning, undervisningsmateriel m. in. beviljas, hädanefter

skulle kunna odeladt användas för sitt egentliga ändamål, från sitt nuvarande

belopp, 2,500 kronor, höjts med 500 kronor eller sålunda till 3,000

kronor.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

159

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att följande under rubriken »diverse anslag» i akademiens

för de fria konsterna stat förekommande poster

må upptagas sålunda:

belysning, undervisningsmateriel in. in. . kr. 7,000: —

samlingarnas ökande och underhåll........... » 3,000: —

Vid bifall härtill skulle »diverse anslag» komma att uppgå till sainmanlagdt

15,500 kronor såsom gemensamt reservationsanslag, och anslaget

till akademien för de fria konsterna i sin helhet, nu 61,900 kronor, deraf

två reservationsanslag å tillhopa 21,000 kronor, ökas med 3,500 kronor

och sålunda i riksstaten uppföras med 65,400 kronor, deraf två reservationsanslag

å tillhopa 24,500 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

38:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för beredande af-4”?.. anslag till

ökadt arfvode åt amanuensen vid meteorologiska centralanstalten och inrättande

af en andre amanuensbefattning derstädes äfvensom i öfrigt för nn!taUe’‘

uppehållande af väderlekstjensten vid anstalten i dess nuvarande omfatt- r™''_"j

ning det till anstalten utgående årliga anslag måtte höjas med 9,350 kronor, *- ''

deraf 5,850 kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom anstaltens ordinarie

anslag skulle uppnå en slutsumma af 34,400 kronor, deraf 21,850 kronor

reservationsanslag.

Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen erinrat,

hurusom med anledning af särskilda utaf Kongl. Maj:t i ämnet gjorda

framställningar Riksdagen för hvartdera af åren 1894,'' 1895, 1896, 1897,

1898 och 1899 beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt

ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten.

År 1893 hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att uppföra

ett sadant anslag a ordinarie stat. Riksdagen hade visserligen funnit

hvad i statsrådsprotokollet anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade

medel till det af Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska

centralanstaltens förfogande för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten;

men då, enligt Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet

rörande resultaten af de nya anordningarna borde afvaktas, innan beloppet

uppfördes på ordinarie stat, hade Riksdagen ansett sig böra tills

vidare endast på extra stat anvisa anslag för ändamålet; och i öfverens
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stymmelse dermed hade Kong!* Maj:t inskränkt sina vid 1894, 1895, 1896,

1897 och 1898 årens riksdagar gjorda framställningar i ämnet.

För upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare hade Riksdagen

derjemte för hvartdera af åren 1898 och 1899 beviljat ett extra

anslag af 300 kronor.

I en till vetenskapsakademien stäld skrifvelse af den 15 augusti 1898

hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, föreståndaren för

meteorologiska centralanstalten, under uttalande såsom sin mening att

den tid, som sedan år 1893 tilländalupit, borde hafva varit tillräcklig

för vinnande af den erfarenhet, som synts Riksdagen önskvärd, innan

denna angelägenhet blefve definitivt ordnad, framlagt förslag till fast

ordnande af väderlekstj ensten vid meteorologiska centralanstalten. Beträffande

resultaten af den från och med år 1894 verkstälda utvidgningen

af väderlekstj ensten, kunde de, hade föreståndaren yttrat, sägas

vara fullt tillfredsställande. Dels hade större noggrannhet i uppgifter

från stationerna samt större erfarenhet och skicklighet vunnits af dem,

som meddelade de dagliga väderleksutsigterna, dels hade dessa utsigter

med allt större begärlighet rådfrågats af landtbrukets och sjöfartens idkare,

hvarpå det stigande antal kommuner och korporationer, som hos telegrafstyrelsen

prenumererade på meteorologiska centralanstaltens dagliga meddelanden,

utgjorde bevis. Meddelandena kunde ej numera indragas, utan

att detta skulle väcka stort motstånd hos vårt lands jordbrukande och

sjöfarande befolkning. Centralanstaltens föreståndare ansåge derför tiden

nu vara inne för öfverflyttande till ordinarie stat af ifrågavarande extra

anslag å 7,950 kronor, hvilket jemte ett vid 1889 års riksdag till anstaltens

förfogande stäldt, på ordinarie stat uppfördt belopp af 1,050 kronor,

på sätt af statsverkspropositionen till 1893 års Riksdag närmare fram
-

ginge, användes för bestridande af följande utgifter:

1) arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska sta
tioner

........................................................................................ kr. 2,111: —

2) arfvoden till biträden vid det ökade arbetet vid anstalten

för den dagliga väderlekstjensten ....................................... » 3,600: —,

3) diverse omkostnader ............................................................ » 364: —

4) ersättning till utländska telegraflinier för befordran af

väderlekstelegram till anstalten ........................................ » 1,000: —

5) ersättning till svenska telegrafverket..................................... » 1,925:

Summa kr. 9,000: —.

På grund af den stora och allt mer växande betydelse Gellivare egde

i industrielt afseende antoge föreståndaren, att den derstädes upprättade

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

161

meteorologiska stationen både kunde och borde allt framgent uppehållas,

hvarför det syntes honom lämpligt, att äfven anslaget till densamma öfverflyttades

från extra till ordinarie stat.

I sammanhang med dessa frågor hade föreståndaren för centralanstalten

framstält några andra önskemål i afseende å nämnda anstalt.

Arfvodet till amanuensen derstädes hade ursprungligen utgått med 2,500

kronor om året. Vid flera tillfällen hade föreståndaren emellertid anhållit,

att framställning måtte göras om arfvodets förhöjning till 3,500

kronor, men endast en ökning af 500 kronor hade af Riksdagen beviljats,

hvadan detsamma nu utginge med 3,000 kronor. Vid anstaltens upprättande

hade man tänkt sig, att amanuensbefattningen skulle komma att

innehafvas af yngre vetenskapsidkare, hvilka endast under några år skulle

qvarstanna på denna plats för att sedan söka någon i ekonomiskt afseende

fördelaktigare, och således ofta byta innehafvare. Emellertid hade

det visat sig, att platsen tvärtom kräfde en person, som under lång tid

kunde egna sig åt dess skötande. För att uppfylla de fordringar, man

med rätta kunde ställa på honom, kräfdes, att han genom mångårig

speciel sysselsättning med de uppgifter, som ålåge honom, vunne en djup

kunskap och stor erfarenhet i eu mängd rent speciella frågor och en långt

uppdrifven rutin i deras användning. Den stora fördel anstalten haft

deraf, att nuvarande innehafvare!) af amanuensbefattningen bestridt densamma

under den långa tidrymden af 20 år, kunde ej nog högt uppskattas

och hade helt visst bidragit till den utveckling, hvaraf anstalten

kunde berömma sig. Under sådana förhållanden och med det trägna

arbete platsen fordrade, kunde eu ersättning för året af 3,000 kronor ej

anses tillräcklig för en icke synnerligen ung person, som dertill egde familj,

helst om i betraktande toges, att hans lärdom smeriter väl borde göra

honom förtjent af en inkomst, motsvarande andra tjenstemäns med liknande

vetenskapliga sysselsättningar, såsom amanuensernas vid vitterhets-,

historie- och antiqvitetsakademien, hvilkas aflöning, inberäknadt tjenstgöringspenningar,

uppginge till 4,000 kronor, samt geologernas vid Sveriges

geologiska undersökning, hvilka åtnjöte en aflöning af 2,500—4,500 kronor

eller i medeltal 3,500 kronor. Af dessa skäl ansåge föreståndaren det

billigt, att amanuensens vid meteorologiska centralanstalten arfvode höjdes

med 500 kronor eller från 3,000 kronor till 3,500 kronor.

För att möjliggöra den år 1894 åvägabragta utvidgningen af väderlekstjensten

hade det varit nödvändigt att öka personalen vid anstalten, hvarför

i det för ändamålet beviljade anslaget ingått ett belopp af 2,400 kronor

till arfvode åt vetenskapligt biträde vid denna tjenst. De fordringar, man

måste ställa på ett sådant biträde, vore, om man skulle vara säker på

flik. till Rik tal, Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afl. 9 Höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ändamålets vinnande, desamma som gälde för amanuensen. Härvid gälde

äfven, att det skulle vara för anstaltens syfte af stor fördel, om man

kunde lyckas för en längre tid på denna plats fästa en framstående

meteorolog och icke behöfde genom täta ombyten af person vedervåga arbetets

likformighet och fortgående förbättring på grund af trägna och omsorgsfulla

studier i ämnet. Som det vetenskapliga biträdet icke någonsin

komine att blifva obehöflig!, så mycket mer som de vetenskapliga göromålen

vid anstalten år från år ökades, ansåge föreståndaren det bästa

medlet vara för att på ifrågavarande plats få bibehålla den förtjente vetenskapsman,

som nu beklädde densamma, samt för att i händelse af hans afgång

kunna förvärfva en annan med samma företräden, att i stället för den

extra ordinarie plats, som för närvarande sköttes af det vetenskapliga biträdet,

inrätta en andra amanuensbefattning vid anstalten. 1 betraktande af

göromålens natur, ansvaret för tjenstens behöriga skötsel och de kompetensvilkor

man måste ställa på personen i fråga, ansåge föreståndaren, att det

med denna tjenst förenade arfvodet icke borde sättas lägre än till 3,000

kronor för år. För den händelse bifall vunnes till inrättande af.en andra

amanuensbefattning vid anstalten, borde naturligtvis förenämnda anslag å

7,950 kronor minskas med 2,400 kronor, motsvarande det hitintills af det

vetenskapliga biträdet uppburna årsarfvodet.

Förutom det nu utgående ordinarie årsanslaget skulle således, om

föreståndarens framställning beviljades, statens årliga bidrag till meteorologiska

centralanstalten komma att blifva:

1) genom öfverflyttning till ordinarie stat

dels af det på extra stat vid hvardera af

riksdagarne 1893—98 beviljade anslaget ......... kr. 7,950: —

dels af det för underhåll af Gellivare station

vid hvardera af 1897—98 årens riksdagar

beviljade extra anslaget......................................... » 300: —

tillsammans kr. 8,250: —,

hvarifrån dock, i händelse den här efteråt

under 3) upptagna posten beviljades, skulle

afgå.................................................................... » 2,400: — kr. 5,850: —

2) förökning i (förste) amanuensens arfvode.................... » 500: —

3) arfvode till en andre amanuens.................................. » 3,000: —

Summa kr. 9,350: —,

eller alltså 1,100 kronor mer än hvad på extra stat under hvart och ett

af de senare åren kommit anstalten till godo.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

163

I likhet med hvad som vore förhållandet med det nuvarande ordinarie

anslaget till anstalten, 25,050 kronor, hvaraf den del, som vore afsedd till

arfvoden åt observatörerna, för räknebiträden, anskaffande och underhåll

af instrument in. m. eller 16,000 kronor, vore reservationsanslag, borde,

enligt föreståndarens mening, jemväl af den nu ifrågasatta ordinarie anslagsförhöj

ningen å 9,350 kronor förenämnda belopp af 5,850 kronor utgå

såsom reservationsanslag, enär de utgifter, som med sistnämnda belopp

skulle bestridas, icke vore fullt fixa utan mer eller mindre varierade från

det ena året till det andra.

Till dessa föreståndarens fraijiställningar hade anstaltens tillförordnade

inspectores generaldirektören R. Åkerman och professorn G. R. Dahlander

tillstyrkt bifall.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 september 1898 hade vetenskapsakademien

anfört, att akademien, som med tillfredsställelse bevittnat den

meteorologiska centralanstaltens mer och mer omfattande verksamhet ej blott

i vetenskapligt hänseende utan äfven och framför allt till praktiskt gagn för

landets åkerbruk och sjöfart, hade all anledning att på det varmaste förorda

bifall till föreståndarens ifrågavarande framställningar.

Hvad sålunda i detta ämne anförts funne departementschefen förtjent af

allt afseende. Redan till 1885 års Riksdag hade Kongl. Majrt, på derom af

vetenskapsakademien i enlighet med föreståndarens för meteorologiska centralanstalten

anhållan gjord framställning, föreslagit, att det å ordinarie stat uppförda

arfvodet till amanuensen skulle höjas från 2,500 kronor till 3,500 kronor.

Riksdagen, som funnit hvad till stöd för denna framställning anförts innefatta

talande skäl för beviljandet af någon arfvodesförhöjning för ifrågavarande

amanuens, både emellertid ansett beloppet lämpligen kunna

nedsättas till hälften af hvad som föreslagits och derför beviljat eu

arfvodesförhöjning af endast 500 kronor. De skäl, som år 1885 föranledt

Kongl. Maj:t att göra framställning om bestämmande af amanuensens

arfvode till 3,500 kronor, hade under den tid, som derefter förflutit, endast

vunnit ökad styrka, då anstaltens verksamhet derunder betydligt utvidgats

och härigenom än större kraf måste ställas på dess vetenskapliga krafter.

Inrättande af eu andre amanuensbefattning vid anstalten med arfvode af

3,000 kronor om året funne departementschefen jemväl på de skäl föreståndaren

derutinnan anfört vara påkalladt för att anstalten skulle kunna

vara försäkrad om att för sitt magtpåliggande arbete ega icke blott den

erforderliga vetenskapliga kompetensen utan jemväl nödig vana och erfarenhet.

Då vid bifall till detta förslag det nuvarande å extra stat anvisade

beloppet af 2,400 kronor till tillfälliga vetenskapliga biträden icke

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

vidare erfordrades, skulle alltså inrättandet af ifrågavarande befattning i

sjelfva verket medföra en anslagsförhöjning af endast 600 kronor.

Departementschefen ansåge derjemte fullgoda skäl föreligga för att ej

mindre, såsom Kong! Maj:t redan år 1893 föreslagit Riksdagen, den i

öfrigt för anordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid ifrågavarande

anstalt erforderliga summa, som nu vore å extra stat anvisad, än

äfven det för uppehållande af den meteorologiska stationen i Gellivare

nödiga belopp uppfördes å ordinarie stat. I enlighet härmed hemstälde

departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för beredande

af ökadt arfvode åt amanuensen vid meteorologiska centralanstalten

och inrättande af en andre amanuensbefattning derstädes äfvensom i öfrigt

för uppehållande af väderlekstjensten vid anstalten i dess nuvarande omfattning

det till anstalten utgående årliga anslag måtte höjas med 9,350

kronor, deraf 5,850 kronor såsom reservationsanslag.

Utskottet, som icke funnit sig öfvertygadt om behöfligheten eller lämpligheten

deraf att, såsom af Kongl. Maj:t föreslagits, de för uppehållande

af meteorologiska centralanstaltens verksamhet erforderliga medel nu skulle

i deras helhet uppföras å ordinarie stat, har ansett sig böra hemställa,

att det ordinarie anslaget till anstalten må i 1900 års riksstat uppföras

med oförändradt belopp 25,050 kronor, deraf 16,000 kronor reservationsanslag.

Deremot har utskottet funnit sig böra tillstyrka beviljande å extra

stat af återstoden af de medel, hvilka under förevarande anslagstitel af

Kongl. Maj:t äskats eller sålunda 9,350 kronor, deraf emellertid 300 kronor

synas böra fortfarande särskildt uppföras såsom anslag till upprätthållande

af en meteorologisk station i Gellivare och återstående beloppet, 9,050

kronor, upptagas under den i innevarande års riksstat förekommande anslagsrubriken

>till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid

meteorologiska centralanstalten». Med afseende å sistnämnda anslagsbelopp

anser sig utskottet vidare böra uttala, att den deri ingående förhöjningen

med 500 kronor i amanuensens vid meteorologiska centralanstalten arfvode

bör i anstaltens stat för år 1900 upptagas såsom personligt tillägg i

arfvodet åt nuvarande innehafvaren af amanuensbefattningen Hugo Emanuel

Hamberg samt att det belopp af 3,000 kronor, som enligt propositionen

varit afsedt till arfvode åt en andre amanuens, synes böra i anstaltens

stat uppföras under den der förut förekommande rubriken »anslag till

vetenskapligt biträde».

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

165

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts

förevaran de fram stål 1 ning,

l:o) å ordinarie stat uppföra anslaget till meteorologiska

centralanstalten med oförändradt belopp 25,050

kronor, deraf 16,000 kronor reservationsanslag;

2:o) å extra stat för år 1900 till upprätthållande af

fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska

centralanstalten anvisa 9,050 kronor, deraf 500 kronor

såsom personligt tillägg i arfvodet åt nuvarande amanuensen

vid anstalten Hugo Emanuel Hamberg och 3,000

kronor såsom anslag till vetenskapligt biträde vid väderlekstjensten;

samt

3:o) å extra stat för år 1900 till upprätthållande

af en meteorologisk station i Gellivare bevilja ett anslag

å 300 kronor.

i

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

39:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 5) har herr jns- “aii~

Hj. Sjövall föreslagit, att Riksdagen för sin del måtte beluta, att d öfs tu in -tf enysning och

skoldistrikt, hvars skolstyrelse huller nödvändigt att med veder!»örande vdrj

inspektörs medgifvande på distriktets bekostnad för undervisning och vård stumma elever.

hos dertill kompetenta personer inackordera vanartade döfstumma elever,

må för hvarje sådant barn uppbära lika stort årligt statsbidrag, som enligt

Kongl. Maj:ts kungörelse angående anslag af allmänna medel till döfstumskolor

den 31 maj 1889 skulle hafva tillkommit distriktet, om barnet

erhållit undervisning och vård i af distriktet anordnad skola, dock under

vilkor, att vederbörande inspektör finner barnets vård och undervisning

tillfredsställande.

Till stöd för denna framställning yttrar motionären följande:

Sedan styrelsen för tredje döfstumskoldistriktet uti ansökning hos

Kong]. Maj:t den 12 januari 1898 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till

uppehållande af döfstumundervisningen i nämnda distrikt för samma år

anvisa ett belopp af 33,750 kronor, utgörande 250 kronor för hvart och

ett af distriktets 135 döfstumma skolbarn, så hade inspektören öfver döfstumskolorna

i riket, hvilken anbefalts att i ärendet afgifva utlåtande till

Kongl. Maj:t den 14 påföljande februari anfört, att, emedan det särskildt

vid tredje skoldistriktets skola i Lund visat sig nödvändigt att på grund

af svårare vanart aflägsna elever från skolan och inackordera dem hos

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

enskild person för undervisning och vård, hvilket år 1896 varit förhållandet

med fyra manliga elever och för närvarande egde rum med eu qvinlig,

och då det vore ifrågasatt att vidtaga en likartad åtgärd äfven vid eu

annan distriktskola, han ansåge sig böra fästa uppmärksamhet härpå utan

att för tillfället framställa något yrkande beträffande statsbidragets erhållande

för sådana barn, hvika visserligen obestridligt på skolans bekostnad åtnjöte

underhåll, men som dock strängt taget icke torde vara att hänföra till

sådana, som i Kongl. Maj:ts kungörelse angående anslag af allmänna medel

till döfstumskolorna den 31 maj 1899 afsåges, enär de, ehuru en gång

intagna i skolan, under angifna omständigheter inom den ej erhölle undervisning.

Denna inspektörens uppfattning rörande tolkningen af berörda kongl.

kungörelse syntes hafva blifvit af Kongl. Maj:t godkänd, i det Kongl. Maj:t

den 25 februari 1898 funnit godt styrelsens ansökning endast på det sätt

bifalla, att för nämnda år anvisades af allmänna medel ett belopp af

33,500 kronor till uppehållande af distriktets skolor; och hade alltså statsbidrag

erhållits blott för 134 barn, men ej för den af inspektören omförmälda

qvinliga eleven.

Det torde emellertid förefalla de flesta obilligt och orättvist, att ett

skoldistrikt, hvars styrelse i döfstumskolans välförstådda intresse träffade

anstalter för att sådana vanartiga elever, hvilka under fortsatt vistelse vid

skolan säkerligen skulle komma att genom förderfliga föredömen inverka

menligt på en stor del af skolans öfriga lärjungar, blefve för undervisning

och vård inackorderade hos derför lämpliga och kompetenta personer,

härför skulle straffas med förlust af statsbidrag för ifrågavarande barn,

och detta trots de ökade kostnader, som distriktet helt naturligt måste få

vidkännas i följd af dylika extraordinära åtgärder.

Genom Kongl. Maj:ts kungörelse den 5 juni 1896 angående anslag af

allmänna medel till döfstumskoldistrikt, som till enskild undervisningsanstalt

öfverlemnat sinnesslött döfstumt barn, hade döfstumskoldistrikt, hvars skolstyrelse

funne lämpligt att på distriktets bekostnad till enskild undervisningsanstalt

öfverlemna sinnesslött döfstumt barn, som vore mottagligt för

undervisning, medgifvits att för hvarje sådant barn uppbära lika stort årligt

statsbidrag, som skulle hafva tillkommit distriktet, om barnet varit

intagit i af distriktet anordnad skola, under vilkor, att de lärare, som vore

anstälda vid den läroanstalt, dit barnet blifvit öfverleinnadt, hade den

behörighet, som i lagen angående döfstumundervisningen den 31 maj 1889

vore föreskrifven, och att vederbörande inspektör funne barnets vård och

undervisning tillfredsställande.

På anförda grunder syntes det motionären lika nödvändigt, att samma

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

167

förmån beviljades skoldistrikt i fråga om vård och undervisning af sådana

vanartiga lärjungar, som skolstyrelsen funne efter vederbörande inspektörs

bepröfvande böra från distriktets skola skiljas.

Då något mera allmänt behof af sådana bestämmelser, som i förevarande

motion blifvit föreslagna, icke utskottet veterligen gjort sig gällande,

har utskottet icke ansett sig kunna förorda bifall till motionen, helst soin,

derest statsbidrag utbetalades för döfstumma barn, som till följd af vanart

ansåges ej kunna i döfst.umskola vårdas, detta kunde befaras hafva till

följd, att sådana elever, som vid döfstumskola visat sig något mera svårhandterliga,

utan trängande nödvändighet skildes från skolan, hvilken dock

enligt utskottets åsigt i allmänhet måste anses mera egnad att med framgång

verka för barnens sedliga förbättring än enskilda personer.

Utskottet hemställer sålunda,

att herr Sjövalls förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Lasaretts underhåll.

40:o) Ivongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år^s-ersättning

1900 ej mindre förhöja den under anslaget till lasaretts underhåll upp- \^n^g Tf

förda anvisning i kontant, nu 94,836 kronor, med ersättning för den till kyrkotionde.

Lunds lasarett för dess utvidgning och för understöd af ett kliniskt in- [28.]

stitut derstädes från åtskilliga församlingar i Malmöhus län och en församling

i Kristianstads län anslagna kyrkotionde, beräknad till 3,038 kronor

54 öre eller, vid det förhållande att å anslaget 98 öre äro odisponerade,

med ett jemnadt belopp af 3,038 kronor, då anslaget alltså komme

att upptagas till 97,874 kronor, än äfven utesluta det vid samma anslag

under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag: friheter

och kyrkotionde» hittills uppförda belopp 4,360 kronor.

Till stöd för sin hos Kongl. Maj:t gjorda hemställan om framställande

till Riksdagen af nämnda förslag, har departementschefen, enligt hvad af

statsrådsprotokollet i ärendet framgår, hänvisat till hvad han förut anfört

angående de förändringar i riksstaten, som blifva en följd af bestämmelserna

i kongl. förordningen om afskrifning af den från viss jord inom

Skåne m. fl. provinser utgående kyrkotionde.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må af Riksdagen

bifallas.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Hospitals underhåll.

Ang. aflöning»- 41 :o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att

stat för läkare

viuUpsaiaasyl. dels godkänna följande aflöningsstat för läkare vid Upsala asyl:

[29.1

asylläkaren, kontant aflöning ............................................. ..... kr. 4,500: —

jemte bostälIsvåning med bränsle och lyse äfvensom derutöfver ett första

ålderstillägg af 500 kronor efter fem års samt ett andra ålderstillägg af

likaledes 500 kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,

med rättighet dessutom till sex veckors semester årligen,

1 underläkare, kontant aflöning............................................... kr. 2,000: —

1 d:o d:o d:o .................................................. » 2,000: —,

hvilka begge underläkare derjemte skulle ega att åtnjuta bostad med möbler

och sängkläder, bränsle, lyse, tvätt och första klassens kost,

dels beträffande denna stats tillämpning jemväl godkänna, att af kontanta

aflöningen för hvar och en af dessa läkare två tredjedelar skulle utgöra

lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,

dels ock medgifva, att hvad som erfordrades för beredande af ifrågavarande

aflöningsförinåner åt läkarne skulle utgå af förslagsanslaget till

hospitals underhåll med undantag af ålderstilläggen, hvilka borde påföras

åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen anmält, att

medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 sistlidne september

under förmälan att byggnadsarbetet vid Upsala asyl nu så långt fortskridit,

att anstalten borde kunna tagas i bruk i slutet af år 1899, gjort

framställning om beredande af ersättning åt de tjensteman, som skulle

handhafva sjukvården och förvaltningen derstädes. Medicinalstyrelsen hade

ansett, att berörda förhållanden vid Upsala asyl, som i likhet med Lunds

skulle inrymma omkring 800 sjukplatser och vara belägen omedelbart

invid ett hospital, lämpligen skulle kunna ordnas i enlighet med hvad

som blifvit bestämdt för Lunds asyl genom kongl. bref den G juni och

den 5 september 1890. Genom det förra brefvet hade faststälts följande

aflöningsstat för dervarande asylläkare samt förste och andre underläkare:

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

169

asylläkaren, arfvode..................................................................... kr. 4,500: —

jemte boställsvåning och bränsle äfvensom lyse, derest

elektrisk belysning vid asylen anordnades, och derutöfver

ett första ålderstillägg af 500 kronor efter fem års samt

ett andra ålderstillägg af likaledes 500 kronor efter ytterligare

fem års väl vitsordad tjenstgöring, med rättighet

dessutom till sex veckors semester årligen;

1 förste underläkare, vid mansafdelningen, arfvode ........... » 2,000:

1 andre underläkare, vid qvinnoafdelningen, arfvode ............ » 1,500: •,

hvilka begge underläkare derjemte skulle ega att åtnjuta bostad med möbler

och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och första klassens kost. Af kontanta

aflöningen för en hvar af dessa läkare skulle två tredjedelar utgöra fast

arfvode och en tredjedel tjenstgöringspenningar.

Enligt kongl. bref den 1 juni 1894 hade arfvodet för andre underläkaren

höjts till 2,000 kronor. Genom kongl. brefvet den 5 september 1890

både förordnats, att Lunds asyl tills vidare skulle stå under förvaltning af

direktionen för Lunds hospital, samt att öfverläkaren vid hospitalet tills

vidare skulle vara öfverläkare äfven vid asylen och derför ega åtnjuta af

hospitalens underhållsmedel ett årligt arfvode af 1,200 kronor, dock hvad

hospitalets nuvarande öfverläkare beträffade med vilkor att han utan

särskild ersättning fortfarande tjenstgjorde jemväl såsom öfverläkare vid

Malmö asyl.

»Beträffande Upsala asyl», yttrade medicinalstyrelsen, »torde det, i

likhet med hvad förhållandet var angående Lunds asyl, befinnas både

ändamålsenligast och för statsverket billigast att förena asylen med det

bredvid liggande hospitalet under eu för bada anstalterna gemensam förvaltning

med samma direktion, öfverläkare, sekreterare, predikant och

syssloman. Härigenom erhålla emellertid dessa tjensteman en betydlig

tillökning i sina göromål och torde böra tillerkännas särskild ersättning

härför. Beträffande öfverläkaren kan tillökningen i göromål temligen lätt

på förhand inses. Hans uppgift blir hufvudsakligen att ordna sjukvården

i dess helhet, att bestämma om de sjukas intagning och utskrifning, genom

besök å asylen egna tillsyn åt och utöfva kontroll öfver de sjukas behandling

och vård samt att i direktionen föredraga alla ärenden, som röra

asylen. Att öfverlemna så maktpåliggande göromål åt hospitalets öfverläkare

utan att lemna skälig ersättning härför, torde icke kunna anses

vara rätt och billigt.. Då emellertid öfverläkaren vid Upsala hospital, som

tillika är extra ordinarie professor i psykiatri vid Upsala universitet, för

dessa båda befattningar åtnjuter eu god aflöning, torde denna ersättning i

förhållande till arbetet kunna beräknas lag och bestämmas till ett arfvode

Bih till lliksd. /''rot. 1899. 4 Sami. 1 Åfd. 9 Höft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N-.o 9.

af 1,200 kronor, eller detsamma som öfverläkaren vid Lunds hospital uppbär

för sin tjenstgöring vid asylen derstädes.»

»Om den behöfliga ersättningen åt sekreterare, predikant och syssloman

för deras ökade göromål samt om de medel, som kunna erfordras för

ökadt biträde å sysslomanskontoret, kan ingen tillförlitlig beräkning på

förhand göras, emedan arbetet i början alltid blir större än sedermera, då

anstalten kommit i regelbunden verksamhet, och någon erfarenhet äfven

da behöfves, innan någon bestämd siffra kan angifvas. Medel behöfvas

dock för sagda ändamål och torde kunna beredas från förslagsanslaget

till hospitals underhåll.»

»För den dagliga sjukvårdens bestridande måste asylen hafva särskilda

läkare. Erfarenheten å Lunds asyl har visat, att dess tre läkare för ungefär

800 sjuka hafva ett ganska ansträngande arbete, isynnerhet vid intagningen

af många sjuka på en gång. Deras arbete har dock kunnat

fortgå regelbundet, hvarför medicinalstyrelsen finner sig föranlåten att för

närvarande göra underdånig framställning om endast tre läkares anställande

äfven vid Upsala asyl. A Lunds asyl har asylläkaren betraktats såsom

likstäld med en biträdande läkare vid hospitalen och tillsatts på vissa år.

öfverensstämmelsen mellan biträdande läkaren och asylläkaren är i afseende

på göromålen emellertid icke fullständig, öfverläkaren föreskrifver

å hospitalen under sina dagliga ronder, huru de sjuka skola behandlas

och vardas, hvarefter biträdande läkaren vid aftonronderna endast har att

tillse, det öfverläkarens befallningar blifvit utförda, och för öfrigt vid

uppkomna förändrade förhållanden vidtaga åtgärder på egen hand. Å

asylen kan öfverläkaren endast hafva den allmänna tillsynen och företaga

i allmänhet blott en kontrollerande rond i veckan. Den dagliga sjukvården

tillkommer asylläkaren, och underläkarne verkställa aftonronderna

med samma befogenhet som biträdande läkaren vid hospitalen. Det synes

derför vara mera öfverensstämmande med beskaffenheten och vigten af

asylläkarens tjenst, att han förordnas tills vidare och icke, såsom hitintills

i Lund, på viss tid. Ett förordnande tills vidare vore äfven så mycket

följdriktigare, som de tvenne asylläkaren tillkommande ålderstilläggen

förutsätta eu längre tjenstetid. I Lund har på grund af hastig befordran

ingen asylläkare hitintills qvarstannat i tjensten så länge, att han kunnat

komma i åtnjutande af ålderstillägg; men erfarenheten har icke heller lärt,

att den korta tjenstetiden varit för anstalten särskilt förmånlig. Deremot

kan lätt inses, att det fordras lång tid, innan asylläkaren hinner lära sig

känna den stora anstaltens många patienter, deras lefnadshistoria, deras

psykiska egendomligheter med flera omständigheter, som en läkare behöfver

känna för att kunna bilda sig ett riktigt omdöme om de sjuke och

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

med framgång vårda dem. Olikformigheten i afseende på tillsättandet af

asylläkare vid Lunds och Upsala asyler, om nådigt bifall lemnas till den

senares förordnande tills vidare, torde icke medföra någon olägenhet.

Medicinalstyrelsen är också betänkt på att i liknande syfte sedermera göra

underdånig framställning beträffande Lunds asyl. Den aflöning, som är

anslagen åt asylläkaren i Lund, torde äfven få anses såsom lämplig för

asylläkaren i Upsala.»

»Är det förmånligt både för anstalten och läkaren, att samme asylläkare

tjenstgör en längre tid, råder deremot ett annat förhållande, då

det gäller asylens underläkare. Det är intet tvifvel, att mången ung läkare

för eu kort tid vill utbilda sig i sinnessjukdomarnes kännedom genom

tjenstgöring vid asylen och kan hafva nytta af denna sin kunskap under

sin praktiska verksamhet. En lång tjenstetid på en plats, der hufvuduppgiften

är att vårda obotliga sinnessjuka, skulle deremot göra underläkaren

mindre lämplig för andra läkarebefattningar. Underläkare torde

derför böra tillsättas på viss tid, i öfverensstämmelse med hvad som är

föreskrifvet för biträdande läkare vid hospitalen, samt torde icke böra

erhålla förnyadt förordnande. Aflöningen åt underläkarne vid Upsala asyl

torde kunna bestämmas till samma belopp, som nu utgår till underläkarne

vid Lunds asyl.»

På grund af det anförda hade medicinalstyrelsen hemstält, utom annat,

det täcktes Kongl. Maj:t dels till näst sammanträdande riksdag aflåta proposition,

v

ej mindre att för läkare vid Upsala asyl måtte godkännas följande

aflöningsstat:

asylläkare, aflöning ............................ kr. 4,500: —

jemte boställsvåning, bränsle och elektrisk belysning samt

derutöfver ett första ålderstillägg af 500 kronor efter

fem års samt ett andra ålderstillägg af likaledes 500

kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,

med rättighet dessutom till sex veckors semester

årligen,

två underläkare, aflöning för hvardera 2,000 kronor ......... » 4,000: —

hvilka begge underläkare derjemte skulle ega att åtnjuta

bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och

tvätt samt första klassens kost, med rättighet dessutom

till en månads semester årligen för eu hvar af dem

summa kronor 8,500: —

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samt att af kontanta aflöningen för hvar och en af dessa tre läkare

två tredjedelar skulle utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,

än äfven att Riksdagen måtte

dels på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 1,200 kronor till

arfvode åt öfverläkaren vid Upsala hospital för hans tjenstgöring i samma

egenskap vid asylen derstädes,

dels ock bemyndiga medicinalstyrelsen att af förslagsanslaget till

hospitals underhåll bestrida de utgifter, som erfordrades för fullgörandet

af de göromål vid Upsala asyl, hvilka motsvarade sekreterarens, predikantens

och sysslomannens vid hospitalet, samt att till biträde åt den sistnämnde

anställa nödig personal.

1 afseende å den af medicinalstyrelsen föreslagna aflöningsstat för

asylläkare och underläkare vid Upsala asyl kunde, enligt hvad departementschefen

yttrat, anmärkas, att det syntes mindre lämpligt att i staten

såsom en bland aflöningsförmånerna för asylläkaren upptaga elektrisk belysning,

utan ansåge departementschefen detta uttryck lämpligen kunna

utbytas mot ordet lyse, hvilket emellertid ej borde hindra, att berörda

förmån utginge i form af elektrisk belysning. Vidare syntes det mindre

riktigt, att för underläkarne bestämdes ovilkorlig rätt till en månads semester.

Enligt kongl. bref den ö juni 1891 hade medgifvits, att de vid

hospital och asyler för sinnessjuke anstälde biträdande läkare och underläkare

finge årligen åtnjuta en månads semester, derest vederbörande hospitalsdirektion

funne sådan ledighet kunna utan hinder för göromålens behöriga

gång medgifvas, samt att arfvoden till vikarier under dylik semester

finge till belopp motsvarande tjensteinnehafvarnes tjenstgöringspenningar

under tiden för semestern utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Hvad sålunda blifvit föreskrifvet för underläkare vid hospital och asyler i

allmänhet ansåge departementschefen ock böra gälla för underläkarne vid

Upsala asyl. För detta ändamål behöfde emellertid ej i aflöningsstaten

göras någon uttrycklig hänvisning till kongl. brefvet den 5 juni 1891,

hvilket måste anses tillämpligt äfven på biträdande läkare och underläkare

vid hospital och asyler, som tillkommit efter brefvets utfärdande. Hvad

anginge det arfvode, som borde tillkomma öfverläkaren vid Upsala hospital

för hans tjenstgöring i samma egenskap vid asylen derstädes, hade departementschefen

ej något att erinra mot det af medicinalstyrelsen föreslagna

beloppet, 1,200 kronor. Deremot syntes det ej nödigt eller lämpligt att

härför af Riksdagen begära ett särskilt extra anslag, utan ansåge departementschefen

Kongl. Maj:t här, likasom förhållandet varit, när liknande

uppdrag lemnats åt öfverläkarne vid Lunds och Vadstena hospital, kunna

tills vidare, och så länge fråga blott vore om en tillfällig godtgörelse, af

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

173

förslagsanslaget till hospitals underhåll tillerkänna öfverläkaren vid hospitalet

skälig ersättning i mån af det ökade arbete, hans tjenstgöring i motsvarande

egenskap vid asylen kräfde. Af förhandlingarna vid 1895 års

riksmöte, då Kongl. Maj:ts proposition om anordnande af nu ifrågavarande

asyl af Riksdagen bifallits, framginge, att man tänkte sig, att hospitalet

och asylen skulle stå under en gemensam öfverläkare och att den för tillfället

bestående föreningen af öfverläkaretjensten med extra ordinarie professorsbefattningen

i psykiatri vid Upsala universitet i en framtid skulle

upphöra. Nuvarande öfverläkaren och extra ordinarie professorn i psykiatri

vore äfven genom förbehåll i sin fullmakt förpligtad att frånträda extra

ordinarie professorsbefattningen och dermed följande aflöningsförmåner, om

och när Kongl. Maj:t funne sådant lämpligt.

1 enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt har departementschefen,

som i öfrigt ej hade något att erinra vid medicinalstyrelsens förevarande

framställning beträffande läkarne vid Upsala asyl och, i fråga om bestridandet

af de göromål vid asylen, hvilka motsvarade sysslomannens, sekreterarens

och predikantens vid hospital, samt ersättning derför och för

biträde åt sysslomannen, ansåge förhållandena kunna tills vidare ordnas på

det sätt, medicinalstyrelsen föreslagit, och hvithet öfverensstämde med hvad

som stadgats för Lunds asyl genom kongl. brefvet den 6 juni 1890, tillstyrkt

aflåtande till Riksdagen af förevarande proposition.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad Kongl. Maj:t i

förevarande proposition föreslagit Riksdagen, har emellertid i anledning åt

hvad medicinalstyrelsen och departementschefen yttrat angående behofvet

af särskild ersättning åt öfverläkaren vid Upsala hospital för den honom

tillkommande befattning med asylen, velat uttala, att enligt hvad till utskottets

kännedom kommit det arfvode af 1,200 kronor för år, som utgår

till öfverläkaren vid Lunds hospital för hans befattning med asylerna i

Lund och i Malmö, blifvit bestämdt med hänsyn till särskilda omständigheter,

hvilka icke hafva full motsvarighet vid Upsala hospital och asyl,

samt att, derest på grund af lydelsen af nuvarande öfverläkarens vid

hospitalet i Upsala fullmakt ersättning för hans befattning med asylen

skulle anses böra utgå, denna ersättning, så länge öfverläkaren åtnjuter

lön såsom extra ordinarie professor vid Upsala universitet, synes utskottet

kunna bestämmas till högst 500 kronor; och har utskottet ansett bestämmandet

af öfverläkarens ifrågavarande arfvode, på sätt nu af utskottet

föreslagits, böra af Riksdagen uppställas såsom vilkor för bifall till propositionen.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kong!. Maj:ts förevarande

proposition, må, under vilkor att öfverläkarens

vid Upsala hospital arfvode för hans befattning vid

asylen kommer att, så länge han åtnjuter lön såsom

extra ordinarie professor vid Upsala universitet, bestämmas

till högst 500 kronor,

l:o) godkänna följande aflöningsstat för läkare vid

Upsala asyl:

asylläkaren, kontant aflöning...................... kr. 4,500: —

jemte boställsvåning med bränsle och lyse äfvensom

derutöfver ett första ålderstillägg af 500 kronor efter

lem års samt ett andra ålderstillägg af likaledes 500

kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,

med rättighet dessutom till sex veckors semester årligen,

1 underläkare, kontant aflöning.............. kr. 2,000: —

1 d:o d:o d:o ............... » 2,000: —,

Indika begge underläkare derjemte skola ega att åtnjuta

bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse, tvätt

och första klassens kost,

2:o) beträffande denna stats tillämpning jemväl godkänna,

att af kontanta aflöningen för hvar och en af

dessa läkare två tredjedelar skola utgöra lön och eu

tredjedel tjenstgöringspenningar,

3:o) medgifva, att hvad som erfordras för beredande

af ifrågavarande aflöningsförmåner åt läkarne skall utgå

af förslagsanslaget till hospitals underhåll med undantag

af ålderstilläggen, hvilka böra påföras åttonde hufvudtitelns

förslagsanslag till ålderstillägg.

ning {''afgiflén ^2:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 46) har herr

för vissa pa- Jönsson i .Kåre k öp föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.

an”<o/(«rno/är^?^:t anllålla, att Kong! Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida afsinnessjuka.

giften för underhåll och vård å rikets hospitalsinrättningar för tredje klas

sens patienter, såsom mindre bemedlade, och för dem, hvilkas medellöshet

blifvit behörigen styrkt och för hvilka enskild eller kommun betala afgift,

skulle kunna nedsättas, och till nästa Riksdag inkomma med förslag derom.

Beträffande de skäl, som till stöd för detta yrkande anförts, tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

Da vid sistlidet års riksdag motionären i en då väckt motion föreslagit,

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

175

att Riksdagen måtte, för åvägabringande af nedsättning i afgiften för patienter

i tredje klassen å anstalt för sinnessjuka till hälften af dess senast

fastst äkta belopp för medellösa och de mindre bemedlade, som styrkte sig

åt sådan nedsättning vara i behof, höja förslagsanslaget under 8:de hufvudtiteln

till hospitals underhåll med ett belopp af 250,000 kronor, yttrade

statsutskottet vid motionens behandling följande:

»Otvifvelaktigt skulle genom den af herr Jönsson föreslagna nedsättningen

i liospitalsafgifterna för tredje klassens patienter en afsevärd lindring

beredas de kommuner och enskilda, hvilka pligten att bidraga till dessa

patienters underhåll ålåge, men derigenom komme å andra sidan statsverket

att i samma mån drabbas af ökade utgifter, utan att dbck någon

lättnad bereddes alla dem, som på grund af det ytterst begränsade utrymmet

å hospitalen nödgades antingen vårda sinnessjuka i sina hem eller,

under väntan på deras intagande å hospital, erlägga af vederbörande landsting

bestämda afgifter för deras vård å länslasarett. Denna väntetid lärer

i de flesta fall medföra större utgifter än dem, som för motsvarande tidslängd

sedermera betingas af hospitalsvården.---— — Ett tjenligare

sätt för att uppnå det af herr Jönsson åsyftade målet synes det utskottet

vara, att vederbörande landsting, såsom redan på vissa håll lär hafva skett,

i lämplig form underlättar medellösa och mindre bemedlade sinnessjukes

vårdande i för sådana afsedd anstalt. Den väg, staten synes böra följa

för afhjelpande af de brister, som må förefinnas med afseende å sinnessjukes

vård, är deremot enligt utskottets mening att genom anordnande

åt, så vidt nödig sparsamhet medgifver, erforderligt antal hospital och

asyler, bereda dem, som deraf äro i behof, tillfälle att å sådan anstalt erhålla

vård. Och då, såsom ofvan nämnts, staten redan bekostar största

delen af utgifterna för de i dessa anstalter vårdade patienter, förefaller det

utskottet, som om någon förhöjning af statens kostnader för detta ändamål

icke må ega rum.»

Under hänvisning till hvad sistlidet års statsutskott sålunda anfört,

hvilket synes utskottet fortfarande ega giltighet, hemställer utskottet,

att herr Jönssons förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

43:o) Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet MuJ- 9odkdn''

öfver ecklesiastikärenden för den 9 december 1898 har Kongl. Magt i gjordt jLtffg

särskild proposition (n:o 3) af samma dag föreslagit, — att sedan eu af Vester- '' lråsa om,

norrlands läns landsting tillsatt komité hos Kongl. Maj:t gjort framstäl 1 nin

att för sinnessjukes vård i de fall, som omförmäldos i § 11 af stadgan h(;,P''tal J''ör

angående sinnessjuke den 2 november 1883, få för landstingets räkning/fl„d,''''TänVräk
tung

af eu

vårdanstalt för

sinnessjuke.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

och på dess bekostnad å hospitalets vid Hernösand område anlägga en

s. k. bevakningsafdelning med tjugu platser, deraf hälften för män

och hälften för qvinnor, samt medicinalstyrelsen uppgjort förslag till de

närmare vilkor och bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet

synts böra uppställas, och landstinget godkänt samma förslag — Riksdagen

måtte för sin del medgifva, att uti förevarande ämne aftal af innehåll

statsrådsprotokollet utvisade måtte mellan staten och Vestemorrlands läns

landsting träffas.

Till nämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen

yttrat:

I korlgl. stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883 vore

föreskrifvet, att inom hvarje län skulle vid något af dess lasarett beredas

tillfälle till vård för sinnessjuke i de uti § 41 i stadgan omförmälda fall

att sinnessjuk, hvilken vore i trängande behof af vård å hospital, ej genast

kunde der blifva intagen, samt att årstid eller andra tillfälliga omständigheter

hindrade omedelbart insändande till hospital af sjuk, för hvilken inträde å

hospital vore beviljadt.

I anledning af sagda föreskrift hade Vestemorrlands läns landsting

år 1 897 besluta att tillsätta en komité med uppdrag att till nästpåföljande

års landsting inkomma med utredning och yttrande rörande väckt förslag

om anordnande af dårceller vid länets lasarett. Komitén, som ansett tillfälle

till förbättrad vård af sinnessjuke inom länet vara af nöden, hade

emellertid funnit lämpligare och bättre, att landstinget sökte få i enlighet

med de grunder, som angåfves i kongl. brefvet den 12 juni 1891 angående

dylik anordning vid Lunds hospital, å Hernösands hospitals område anlägga

en s. k. bevakningsafdelning med 20 platser, deraf 10 för män och 10

för qvinnor, än att vid något af länets lasarett uppfördes eu s. k. dårafdelning.

För att vinna fullständig utredning i ämnet, innan 1898 års

landsting sammanträdde, hade komitén hos Kongl. Maj:t anhållit, att,

under förutsättning att landstinget bifölle förslaget om en bevakningsafdelning,

Kongl. Maj:ts täcktes förklara, huruvida något hinder från

statens sida mötte för en dylik anordning, äfvensom, derest så icke vore

fallet, hvad som borde åligga landstinget dels vid förslagets genomförande

och dels sedermera vid den ifrågasatta bevakningsafdelningens disponerande.

Öfver denna framställning, som blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Vestemorrlands län till Kongl. Maj:t öfverlemnad, hade Kongl.

Maj:t genom remiss anbefalt medicinalstyrelsen att efter vederbörandes

hörande afgifva utlåtande. Till åtlydnad häraf hade medicinalstyrelsen

hört direktionen för hospitalet i Hernösand, hvilken, efter det tillförordnade

öfverläkaren derstädes R. Stenbeck på anförda skal för sin del uttalat sig

för bifall till framställningen, dock endast under vilkor att den föreslagna

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

177

upptagningsanstalten uppfördes i form af öfvervakningsafdelning, instämt

i tillförordnade öfverläkarens yttrande samt bifogat ett på direktionens

anmodan af stadsarkitekten i Hernösand A. Thurdin uppgjordt förslag

jemte ritning till den afsedda anstalten tillika med plankarta, å hvilken

utmärkts alternativt ifrågasatta platser för anstaltens förläggande å Hernösands

hospitals område.

För egen del hade medicinalstyrelsen uti skrifvelse den 3 juni 1898

i hufvudsak anfört följande. Framställningar, liknande den nu ifrågavarande,

hade förut bifallits, och överenskommelser i anledning deraf fastställs

dels emellan staten och landstinget i Malmöhus län genom kongl. bref

af den 12 juni 1891 och den 19 maj 1893, dels ock emellan staten och

Vermlands läns landsting genom kongl. bref af den 29 maj 1898. De

enligt öfverenskommelsen med Malmöhus läns landsting invid Lunds hospital

uppförda paviljongerna hade redan i två år varit i bruk. Erfarenhet

hade således vunnits om det sätt, hvarpå de uppfylt de med dem afsedda

ändamål. De sinnessjukes vårdande derstädes hade icke förorsakat någon

svårighet vid tillämpande af de lemnade föreskrifterna rörande ordnandet

af de ekonomiska förhållandena emellan staten och landstinget. För sinnessjukvården

hade anordningen varit fördelaktig, då öfverenskommelsen bland

annat innehölle, att hospitalets styrelse berättigades att fritt förfoga öfver

länsanstalten och använda densamma som eu upptagningsanstalt för nyligen

insjuknade, utan afseende på om dessa tillhörde Malmöhus län eller

något annat län, dock med vilkor att tjugu platser alltid och utan invändning

funnes disponibla endast för sjuka från Malmöhus län och att

en fullgod vård bereddes dessa. Öfverenskommelsen med Vermlands läns

landsting innehölle enahanda bestämmelse rörande de för dess räkning

afsedda paviljonger, hvilka skulle uppföras invid Kristinehamns hospital.

Såsom nyss anförda bestämmelse rörande användningen åt länspaviljongerna

invid Lunds hospital vore aftattad, blefve det med den nu gjorda

framställningen åsyftade ändamål vunnet, derest samma bestämmelse utfärdades

äfven i detta fall. Då lika litet som i fråga om Lunds hospital

olägenheter syntes vara att befara för andra hospital, om upptagningsanstalter

derstädes finge af länen anläggas, och då skälig ersättning för

hospitalens direkta utgifter för dessa anstalter af landstingen betalades,

syntes intet hinder möta för medgifvande af en liknande anordning vid

Hernösands hospital. Genom en sådan öfverenskommelse skulle detta

hospital erhålla en öfvervakningsafdelning och dermed ett värdefullt hjelpmedel

till de sinnessjukes behandling.

På grund af hvad sålunda anförts, hade medicinalstyrelsen frainstält

följande, i närmaste öfverensstämmelse med förut träffade liknande öfverens
Bih.

till Rikad. Prof. I8.W. 4 Sand. 1 Afd. .9 Haft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kommelser aftattade förslag till aftal emellan staten och länets landsting,

hvilket förslag medicinalstyrelsen, om landstinget åtoge sig de deri innehållna

förpligtelserna, ansett kunna läggas till grund för de ytterligare

åtgärder, hvilka kunde behöfvas för att bringa aftalet till stånd:

att för emottagande af sinnessjuke från Vesternorrlands län i sådana

fall, som omförmäldes i § 41 af stadgan angående sinnessjuke den 2 november

1883, länets landsting berättigades att å statens område vid Hernösands

hospital uppföra en eller två paviljonger för tjugu sinnessjuka, tio

män och tio qvinnor, på den plats, som medicinalstyrelsen anvisade och i

enlighet med af medicinalstyrelsen godkänd ritning;

att landstinget vidkändes kostnaden ej mindre för byggnaden eller

byggnaderna med dithörande promenadgårdar, värmeapparater och vattenledningsrör,

än äfven för all annan fast inredning samt för framtiden bestrede

underhållskostnaden härför;

att staten anskaffade och underhölle all den lösa utredningen samt

ombesörjde och bekostade allt hvad för de sjukas vård i öfrigt erfordrades;

att landstingets anstalt införlifvades med hospitalets öfriga för sjukvården

afsedda afdelningar samt att hospitalets styrelse berättigades att

fritt, förfoga öfver landstingets anstalt och använda densamma såsom en

upptagningsanstalt för nyligen insjuknade, utan afseende på om dessa tillhörde

Vesternorrlands eller något annat län, dock med vilkor att för sinnessjuka

i de fall, som omförmäldes i § 41 af stadgan angående sinnessjuke

den 2 november 1883, tjugu platser, tio för män och tio för qvinnor,

alltid och utan invändning, funnes disponibla till intagning endast

för sjuka från Vesternorrlands län och att en fullgod vård bereddes dessa.;

att granskningen af ansökningshandlingar om inträde å lasarettet i

Hernösand för tillfällig hospitalsvård åt deraf i behof varande sinnessjuka

från Vesternorrlands län skedde i den ordning, som vore föreskrifven för

sådana fall, så att ifrågavarande patienter till anstalten remitterades af lasarettets

läkare i Hernösand, och borde de för inträde å hospital föreskrifna

handlingar, såvida de ej vid patientens intagning å anstalten aflemnats,

genom nämnda lasaretts målsmän anskaffas, och de å anstalten intagna

sjuka derefter, såvidt de pinöfva,des vara till hospitalsvård berättigade, vinna

inträde å hospitalet i alldeles samma ordning som andra sinnessjuka och

utan något som helst företräde för dem såsom tillhörande Vesternorrlands

län;

att för hvarje patient erlades eu afgift till staten, hvilken afgift för

de första fem åren, efter det anstalten tagits i bruk, utginge med 2 kronor

50 öre för dag, och derefter för fem år i sänder bestämdes af Kongl

Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets hörande;

att afgiften betalades qvartalsvis af lasarettsdirektionen i Hernösand;

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

179

att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år

skulle i patientafgifter till staten utgöras;

att sa snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrefves

eller blefve å hospital eller å asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet

för samma patient upphörde, hvarför underrättelse härom genom

hospitalets syssloman utan dröjsmål borde lemnas lasarettsdirektionen

med uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten

vårdadt; samt

att staten och landstinget förbehölles ömsesidig rätt till uppsägning

af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen, med skyldighet

för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden, derest

uppsägningen skedde af staten, med det belopp, som bestämdes af fem

gode män, af hvilka staten och landstinget utsåge två hvardera och de

sålunda valde den femte, dock att värdet icke finge öfverstiga verkliga

kostnaden för byggnadens uppförande, samt, derest uppsägningen skedde

af landstinget, med två tredjedelar af det på nämnda sätt beräknade värdet.

Landstinget, som lemnats tillfälle att yttra sig i ärende, hade i skrifvelse

den 22 september 1898 anfört, att landstinget till alla delar gudkände

det förslag till aftal mellan staten och landstinget, som innefattades

i medicinalstyrelsens omförmälda skrifvelse den o juni 1898, och hade

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med öfverlemnande af landstingets berörda

yttrande, i eget utlåtande jemväl förordat bifall till medicinalstyrelsens

ifrågavarande förslag.

Det nu uppgjorda förslaget till öfverenskommelse mellan staten och

Vesternorrlands läns landsting vore, yttrar vidare departementschefen, affattadt

i hufvudsaklig enlighet med de förslag till liknande uppgörelser

mellan staten samt Malmöhus läns landsting år 1891 och Vermlands läns

landsting år 1896, hvilka förslag blifvit af såväl Riksdagen som Kongl.

Maj:t godkända. Det i alla dessa förslag förekommande uttryck, att landslingets

betalningsskyldighet för patient, som från lasarett till anstalten

remitterats, upphörde, då patienten intoges å hospital eller asyl, afsäge

naturligtvis här det fall, att patienten efter i stadgad ordning vunnen

behörighet till vård å hospital eller asyl derstädes erhölle sådan, men

åsyftade deremot icke den händelse, att någon till anstalten hörande patient,

innan behörighet till vård såsom hospitals- eller asylpatient i ved erbörlig

ordning ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten, skulle inläggas å

hospitalet.

Då väsentliga fördelar för sjukvården skulle genom det nu föreliggande

förslagets antagande och utförande vinnas, och vilkoren i detsamma syntes

departementschefen

länets intressen, hemstälde departementschefen, det Kongl. Maj:t täcktes i

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

proposition föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att i förevarande

ämne aftal af angifvet innehåll Unge mellan staten och Vesternorrlands

läns landsting träffas.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad i oinförmälda

hänseende föreslagits, hemställer,

att Kongl. Maj:ts förenämnda proposition må af

Riksdagen bifallas.

An9ni"\ätt'' 44:o) Sedan genom kongl. förordningen den 14 oktober 1898 den till

anledning af Malmö asyl från Lunds landsförsamling ingående kyrkotionde, med forsellön

a(kf\oOondf ^6räkna<^ till US kronor 91 öre, blifvit från och med år 1900 afskrifven,

r„Q -i så har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att den ersättning härför, som

L ■-* bör Malmö asyl tillkomma, måtte få utgå från förslagsanslaget till hospitals

underhåll.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Kyrkors underhåll.

Ån9nintdlflt'' 45:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att i riksstaten för år 1900

anslag Mopp under anslaget till kyrkors underhåll måtte ej mindre såsom »anvisning i

m. m. kontant», efter afdrag från nuvarande beloppet 7,528 kronor af 6,500

[SL] kronor 50 öre, uppföras i jemnadt tal 1,028 kronor, än äfven uteslutas det

under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter

och kyrkotionde» uppförda belopp 193,300 kronor.

Enligt hvad departementschefen anfört till statsrådsprotokollet äro de

sålunda föreslagna förändringarna i riksstaten eu följd af stadgandena i

kongl. förordningen den 14 oktober 1898 samt af hvad departementschefen

under punkt 2 i statsrådsprotokollet anfört.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Vid bifall härtill kommer summan af de under anslaget till kyrkors

underhåll uppförda belopp, nu 370,228 kronor, att utgöra 170,428 kronor.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.

46:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att reservationsanslaget till

resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande måtte höjas från

24,000 kronor till 30,000 kronor, eller med 6,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet yttrat

följande.

Sedan lång tid tillbaka hade i riksstaten varit uppfördt ett anslag till

understöd för resor i vetenskapligt syfte samt till utgifvande af läroböcker

och lärda verk. Ursprungligen utgörande en summa af 10,000 riksdaler

banko, med tillägg af 400 riksdaler samma mynt, som förut varit under

sundhetskollegii stat upptagna till reseunderstöd åt unga läkare, hade anslaget

genom de förhöjningar, som vid riksdagarna åren 1862—1863 och

år 1872 på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar beviljats, blifvit

ökadt till 24,000 kronor.

Omförmälda förhöjningar hade påkallats af de växande kraf på

delaktighet af anslaget, som vetenskapens idkare framstält och som ofta

måst lemnas ohörda af brist på medel, huru berättigade anspråken än kunde

hafva varit. Ej heller det nuvarande anslaget lemnade tillräcklig tillgång

till understöd åt alla deraf förtjente sökande, och Kongl. Maj:t hade

derför redan vid riksdagarne åren 1889 och 1893 gjort framställningar,

att anslaget måtte ytterligare höjas med 6,000 kronor, hvilka framställningar

dock icke af Riksdagen bifallits. Detta syntes likväl, såsom följande

redogörelse för frågans behandling vid dessa riksdagar finge anses utvisa, ej

hafva berott på den uppfattning, att anslagets ökande vore opåkalladt. I

det utlåtande, som af statsutskottet afgifvits öfver den vid 1889 års riksdag

gjorda framställningen i ämnet, hade utskottet yttrat, att då de af Kongl.

Maj:t äskade förhöjningar i de under åttonde hufvudtiteln uppförda ordinarie

anslag, hvilka utskottet i föregående punkter funnit sig böra tillstyrka,

redan uppginge till ett ganska ansenligt belopp samt behofvet af

den ifrågavarande anslagsförhöj ningen icke vore af så trängande beskaffenhet,

att icke med dess tillgodoseende skulle kunna ännu någon tid utan

olägenhet anstå, utskottet ansåge sig icke kunna hos Riksdagen förorda denna

anslagsförhöjning, hvadan utskottet hernstälde, att framställningen icke

måtte af Riksdagen bifallas. Första Kammaren hade likväl godkänt

Kongl. Maj:ts framställning. I Andra Kammaren, hvilken bifallit statsutskottets

hemställan, syntes, att döma af kammarens protokoll, någon obenägenhet

mot anslagets ökande i och för sig icke kafva framkallat beslutet,

utan man hade varit af den åsigt, att tillökningens beviljande kunde uppskjutas

ett eller annat år, och vid gemensam votering hade Andra Kammarens

mening segrat.

Ang. ökning i

af anslaget.

[32.]

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t den 14 januari 1893

hade dåvarande departementschefen yttrat, att de är, som förflutit efter

år 1889, ådagalagt, hurusom de skäl, hvilka då inför Kongl. Maj:t

andragits för en förhöjning uti ifrågavarande anslag, med tilltagande styrka

gjorde sig gällande. Anslagets knapphet i förhållande till de berättigade

anspråken på understöd deraf blefve allt mer i ögonen fallande. Vetenskapens

fält vidgade sig hos oss liksom hos andra kulturfolk mer och mer.

Å andra sidan rigtade hvarje enskild vetenskapsman sina studier på mera

begränsade områden, hvilka desto djupare genomforskades. Deraf och af

det ökade vetenskapliga intresset i allmänhet följde, att antalet af nitiske

forskare ökades. Men ju mera det vetenskapliga arbetet specialiserades,

desto mindre blefve utsigterna, framför allt i ett litet land som vårt, att

hos en större allmänhet vinna afsättning för arbetsprodukten och derigenom

i någon mån få ersättning för häfda kostnader och mödor. Statens mellankomst,

som häraf i hög grad påkallades, blefve nu för tiden så mycket

nödvändigare, som man vid utgifvandet af vetenskapliga verk numera

kunde och måste, för att göra dem rätt fruktbringande, i högre grad än

förr betjena sig af de ypperliga hjelpmedel, som de reproducerande konsterna

erbjöde, en förmån, som dock måste köpas med betydligt stegrade

kostnader. Särskildt hade departementschefen åberopat, att eu stor del af det

nuvarande anslaget redan kunde sägas vara disponerad för tillgodoseende af

vissa ändamål, i det att sedan länge utginge dels till de s. k. riksstatens

resestipendier 10,500 kronor, dels såsom bidrag till utgifvande af universitetens

årsskrifter och »Nordiskt medicinskt arkiv» 4,200 kronor, hvilket

sistnämnda belopp dock visat sig otillräckligt för att understödja berörda

företag i så hög grad, som varit önskligt. Under de senaste åren hade

jemväl beviljats ett belopp af 500 kronor om året såsom bidrag till utgifvande

af en fjerde tidskrift, »Arkiv för nordisk filologi». Efter afdrag

af samtliga dessa belopp återstode å anslaget endast en summa af 8,800

kronor, ur hvilken återstod det visat sig omöjligt att tillfredsställa öfriga

välgrundade anspråk i förevarande hänseende. Beträffande storleken af den

behöfliga anslågsförhöjningen, hvilken hufvudsakligen borde afse att vara

en förstärkning af medlen till understöd för utgifvande af läroböcker och

lärda verk samt hafva till syfte förnämligast att underlätta och främja utgifvandet

i tryck af värdefulla arbeten, som icke kunde påräkna någon

större afsättning, och hvilka eljest icke skulle komma den vetenskapliga

forskningen till godo, hade nämnde departementschef ansett, att det belopp,

som af Kongl. Maj:t äskats vid 1889 års riksdag, äfven borde begäras vid

1893 års riksmöte, och hade Kongl Maj:ts framställning till Riksdagen

blifvit i enlighet dermed affattad.

Under erinran om hvad statsutskottet vid 1889 års riksdag vid be
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

handling af Kongl. Maj:ts då gjorda framställning i samma ämne

yttrat, eller att behofvet af den föreslagna anslagsförhöjningen icke vore

af så trängande beskaffenhet, att icke med dess tillgodoseende ännu någon

tid kunde utan olägenhet anstå, hade 1893 års Riksdag i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anmält, att då den uppfattning, som 1889 års Riksdag gjort

gällande i denna fråga, syntes Riksdagen fortfarande ega giltighet, Kongl.

Maj:ts förnyade framställning i ämnet icke af Riksdagen bifallits.

Den tid, som förflutit efter det denna fråga senaste gången varit föremål

för Riksdagens pröfning, hade än ytterligare ådagalagt nödvändigheten af

ifrågavarande anslags förhöjning. Behofvet af ökade tillgångar å anslaget

syntes departementschefen nu hafva vuxit till den grad, att det icke utan

svårare olägenhet läte sig göra att, på sätt Riksdagen förestält sig kunna

ske, vidare uppskjuta tillgodoseendet deraf. Anspråken på understöd för

utgifvande af läroböcker och lärda verk samt till företagande af resor i

vetenskapligt syfte stegrades alltjemt. De under år 1 SOS till Kongl. Maj:t

ingifna ansökningar om understöd i nämnda afseende innefattade, om man

bortsåge från dem som angått de s. k. riksstatens resestipendier, framställningar

om beviljande af sammanlagdt 43,250 kronor. Alla dessa ansökningar

med undantag af endast en, vid hvilken det arbete, hvarför understöd

begärts, icke funnits fogadt, hade af de myndigheter, som deröfver yttrat

sig, förordats till bifall. Då af ifrågavarande anslag endast ett belopp af

13,500 kronor funnes disponibelt, kunde det föreliggande behofvet af understöd

blott i mycket ringa mån tillgodoses. 1 främsta rummet måste dervid

universitetens årsskrifter ihågkommas. Oaktadt all möjlig inskränkning

dervidlag och ehuru Kongl. Maj:t jemväl af allmänna b e spari n garn a å

anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel anvisat understöd till en

af de sökande, både dock ansökningar om understöd till sammanlagdt

belopp af öfver 20,000 kronor måst helt och hållet afslås af brist på

medel. Det vore att befara, att åtskilliga af de vetenskapliga arbeten, för

hvilkas utgifvande understöd af allmänna medel sålunda ej kunnat erhållas,

icke heller skulle blifva offentliggjorda. Ty, såsom förut erinrats, vore det i

ett litet land som vårt ingen utsigt för vetenskapsmannen att genom

utgifvande af hans vetenskapliga arbete vinna ersättning för derå nedlagda

mödor och kostnader; tvärtom måste han, om lian ville i tryck och med

anlitande af nutidens utvecklade reproduktionsmetoder offentliggöra resultaten

af sina forskningar, oftast ikläda sig nya ekonomiska uppoffringar.

Vårt land hade sedan gammalt namn om sig för framstående vetenskaplig

forskning. För att icke denna måtte lida afbräck, syntes staten böra

föranstalta derom, att berörda forskning, som ju först genom offentliggörandet

af sina resultat kunde blifva allmänneligen fruktbringande, ej blefve i saknad

af nödiga medel för vinnandet af detta ändamål. Åtgärd syntes derför

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. ufriga

ordinarie

anslaq.

[33.]

med det snaraste böra vidtagas för att afhjelpa det anmärkta missförhållandet,

hvilket syntes lämpligast kunna ske genom förhöjning af anslaget till resestipendier

samt läroböckers och lärda verks utgifvande.

Beträffande storleken af denna förhöjning borde visserligen med hänsyn

till det vid anslagets senaste fördelning anmälda behofvet ett betydligt

större belopp ifrågakomma än det, som åren 1889 och 1893 af Riksdagen

äskats, men då det syntes vara skal att se tiden an, innan någon betydligare

ökning af anslaget begärdes, hade departementschefen ansett förhöjningen

för närvarande kunna inskränkas till samma belopp, som vid de två nämnda

föregående tillfällena af Kongl. Maj:t föreslagits, eller 6,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja reservationsanslaget

till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande

från 24,000 kronor till 30,000 kronor, eller med 6,000 kronor.

Utskottet, som icke haft något att emot framställningen erinra, hemställer

alltså,

att reservationsanslaget till resestipendier samt läroböckers

och lärda verks utgifvande må höjas från 24,000

kronor till 30,000 kronor, eller med 6,000 krono!''.

(kriga ordinarie anslag.

47:o.) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie

anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan

ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved in. in., för närvarande upptaget till

23,053 kronor, måtte höjas med 3 kronor, eller till 23,056 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag, i afseende å hvilkas bélopp utskottet icke

här ofvan framstält särskilda förslag, må för år 1900

fastställas till samma belopp som i innevarande års riksstat;

dock att dels i anslaget till lönetillskott åt lärare

vid folkskolor och småskolor må göras den ökning, som

kan föranledas af Riksdagens beslut med anledning af

vissa från statsutskottet till det sammansatta stats- och

lagutskottet öfverlemnade motioner och dels i anslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. må få göras

den jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma

kan erfordras.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o f).

185

Extra anslag.

Utskottet, som här ofvan vid behandlingen af de ordinarie anslagen

under förevarande hufvudtitel yttrat sig beträffande vissa anslag å extra

stat, får i öfrigt, med anledning af de till tillfälliga behof, hänförliga

under åttonde hufvudtiteln, gjorda framställningar afgifva följande yttranden

och förslag.

Riks- och landsarkiven.

48:o) På grund

utskottet hemställa,

af

Kongl.

Mai:ts derom gjorda framställning får^"s- «»/»oden

J åt e. o. tjenste
män

i riks
att

Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie

tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år 1900 anvisa

ett belopp af 1,700 kronor.

49:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,Ang- anslag un

som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t för år 1900“^”""^a“^

äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år handlingar.

för berörda ändamål beviljats; och hemställer utskottet, [35.]

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af

sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för

fäderneslandets historia, må bevilja för år 1900 ett extra

anslag af 3,000 kronor.

50:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem-^^,“"^^

ställer utskottet, »Svenska riks
dagsakter»
-

att Riksdagen må, till fortsatt utgifvande genom

riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar,

som höra till statsförfattningens historia under

tidehvarfvet 1521—1718», på extra stat för år 1900 bevilja

ett, anslag af 1,500 kronor.

in. m.

[36.]

Bill. till Riksd. Vrot. 18,90. 4 Sami. 1 Afd. i) Höft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

t utbyggnader 51 ro) Sedan 1898 års Riksdag besluta att för uppförande af bygy
for

ett lands-nader för ett tandsarkiv i Lund in. m. bevilja ett anslag af 164,563

arkiv i L«nrf.].rorior gamt (]eraf på extra stat för år 1899 anvisa 82,000 kronor, bar

[37.] Kong! Maj:t nu föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa

återstående beloppet 82,563 kronor.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det för uppförande af byggnader

för ett landsarkiv i Lund m. in. beviljade anslag

å 164,563 kronor på extra stat för år 1900 anvisa åter*- stående beloppet 82,563 kronor.

beredande^ «/ 52:o) Kougl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af förut beviljadt an
lokaier

för e«slag till beredande af lokaler för ett landsarkiv i Upsala på extra stat för

‘“"uplaia '' ^r anvisa återstoden 53,000 kronor,

roo V Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

L erinrat, hurusom med anledning af väckt fråga om anordnande af ett

landsarkiv i Upsala, dertill bland annat föreslagits att taga i anspråk rikssalen

i Upsala slott, hvaremot emellertid af Kongl. Majrts befallningshafvande

i Upsala län framstälts vissa betänkligheter, genom öfverintendentsembetets

försorg efter af Kongl. Magt erhållen befallning uppgjorts

ritningar till byggnader för ett landsarkiv på dertill af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagen del af Upsala slotts område, samt att Kongl.

Maj:t i 1898 års statsverksproposition föreslagit Riksdagen att till uppförande

å nämnda plats af byggnader för ett landsarkiv, i hufvudsaklig

enlighet med de uppgjorda ritningarna, äfvensom för byggnadernas inredning

och vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder för anordnande

af gas-, värme-, vatten- och afloppsledningar jemte anbringande af stängsel

m. m. bevilja ett anslag af 166,424 kronor och deraf på extra stat för

år 1899 anvisa 83,000 kronor, under medgifvande, att utöfver sjelfva

grunden för byggnaderna platsen i öfrig! finge användas till tomt för

landsarkivet och dessutom af slottsområdet undantagas från bebyggande

en sträcka af 30 meters bredd vid de sidor af tomten, som icke vore belägna

vid den söderut från slottsgårdens södra port ledande stora landsvägen.

Riksdagen svarade härå, att Riksdagen, som ansett sig böra anslå medel

till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala, i anledning af Kongl.

Majrts förslag i ämnet velat framhålla, att, enligt hvad i det vid berörda

proposition fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden meddelats,

rikssalen i Upsala slott beräknats kunna för sådant ändamål inredas för

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o g.

187

en kostnad af 98,000 kronor, hvartill skulle komma för anordnande af

värmeledning ytterligare 8,000 kronor. För ett belopp af 106,000 kronor

skulle sålunda utrymme kunna erhållas inom Upsala slott för samma

myckenhet arkivalier, som enligt Kong! Maj:ts förslag varit afsedd att

inrymmas i den till en kostnad af 166,424 kronor beräknade nybyggnaden;

och tillfälle skulle äfven vinnas att för en jemförelsevis ringa ökad

utgift inom slottet erhålla eu afsevärd tillökning i utrymmet. Då den utredning,

som blifvit verkstäld i anledning af Kong! Maj:ts befallningshafvandes

i Upsala län anmärkningar emot arkivets förläggande till slottet,

sålunda gifvit vid handen, att en nybyggnad för arkivet skulle betinga

väsentligt högre kostnad, hade Riksdagen ansett samma anmärkningar

icke böra tillmätas afgörande betydelse, för hvilken uppfattning Riksdagen

jemväl funnit stöd i öfverintendentsembetets uttalande i anledning af anmärkningarna.

Riksdagen hade på dessa skäl ansett, att det tillämnade

landsarkivet borde förläggas till Upsala slott och att de enligt omförmälda

beräkning för rikssalens inredande till landsarkiv erforderliga medel borde

ställas till Kongl. Maj:fs förfogande. Riksdagen förklarade alltså, att Ivongl.

Maj:ts förevarande framställning blifvit på det sätt bifallen, att Riksdagen

till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljat ett anslag af

106.000 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisat ett belopp af

53.000 kronor.

Sedan riksarkivarien erhållit befallning att till Kong!. Maj:t afgifva

utlåtande med anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört, hade, enligt

hvad departementschefen vidare meddelat, riksarkivarien den 28 oktober

1898 aflåtit eu skrifvelse till Kongl. Maj:t af följande innehåll.

Att en särskildt för ifrågavarande ändamål uppförd byggnad ur

arkivalisk synpunkt vore att föredraga framför en lokal inom Upsala slott,

läge i sakens natur. Då emellertid den af Riksdagen till beredande af

lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljade summan i hvarje fall icke försloge

till uppförande af en tillräckligt rymlig, särskild byggnad, hade man

nu endast att tillse, att de anvisade medlen blefve så väl använda som

möjligt och att det afsedda ändamålet blefve genom dem så väl tillgodosedt,

som omständigheterna medgåfve. Att detta kunde ske på ett mera

tillfredsställande sätt än genom att för ändamålet inreda rikssalen i Upsala

slott, ville riksarkivarien söka uppvisa.

Då öfverintendentsembetet med anledning af skrifvelse från chefen för

ecklesiastikdepartementet uppdragit åt arkitekten II. T. Holmgren att upprätta

ritningar och kostnadsförslag till landsarkivs anordnande i rikssalen å

Upsala slott, hade man icke tänkt sig möjligheten att kunna för ändamålet

använda andra delar af slottet. Under förutsättning, att rikssalen vore den

enda användbara delen af slottet, vore det af arkitekten Holmgren upp
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gjorda förslaget säkerligen det mest tillfredsställande, som kunde ifrågakomma,

ty han hade med hänseende både till utrymme och till skydd mot

eldfara gjort allt, hvad i sådant afseende kunde göras. Men han hade

med bästa vilja och förmåga icke kunnat göra lokalen lämplig och tillfyllestgörande.

Den föreslagna arkivlokalen utgjorde icke eu fri och afskild

del af slottet, utan läge instängd emellan å ena sidan södra tornet

med dess åt fångvårdsbetjeningen m. fl. upplåtna talrika bostäder och å

andra sidan slottslängan, hvilken likaledes inneslöte bostälIsvåningar samt

embetslokaler och förrådsrum. Huru ofördelaktigt ett dylikt läge måste

vara för eu institution med sådan uppgift, som landsarkivet egde, det läge

i sakens natur; ett dylikt läge måste alltid blifva oroande, äfven om arkitekten

gjort sitt bästa för att skydda lokalen mot eldfara. Särskilt ville

riksarkivarien erinra om svårigheterna att vid möjligen inträffande eldsolycka

komma till och från arkivet för släckning eller räddning af arkivalier;

den enda till arkivet ledande ingången i borggårdens södra vinkel

samt den dertill tärnande trappan vore med hänsyn till lokalens ändamål

både i allmänhet och särskildt vid eldfara allt för trånga. Eu annan

synnerligen menlig omständighet vore den dåliga belysning, som koinme

en stor del af arkivlokalen till del. Rikssalen skulle delas i tre höjdafdelningar

med mellanbottnar af jernplåt, hvinande på jernkolonner och

jernbalkar. Hela höjden vore 10,20 meter, så fördelad, att hvardera af de

två nedre afdelningarna vore 3,20 meter hög från golf till golf. Då fönstren

vore placerade med beräkning af endast ett mellanbjelklag, men salen nu

skulle delas i tre höjdafdelningar med tvä mellanbottnar, blefve dagerfördelningen,

oaktadt de i mellanbottnarne upptagna dageröppningarna,

mycket ojemn och ofördelaktig. För den öfverstå höjdafdelningen funnes

åtta fönster, hvart och ett af 2 meters höjd och 1,23 meters bredd ( - 2,46

qvadratmeter) eller sammanlagdt en belysningsyta. af 19,68 qvadratmeter;

och då golfarealen vore 510 qvadratmeter, blefve dagerytan omkring ''/V>

af golfytan. Riksarkivarien erinrade, att vid god belysning dagerytan vore

åtminstone fy, af golfytan. Efter samma beräkningsgrund visade det sig,

att i den nedersta höjdafdelningen dagerytan blefve obetydligt mer än 7m

af golfytan, och att i mellanafdelningen, der fönstren hade det möjligast

ofördelaktiga läge, nemligen invid golfvet, dagerytan blefve endast Vso

golfytan. Af de sålunda angifna, redan i och för sig otillräckliga, belysningsytorna

kunde, till följd af de med arkivalier fylda hyllorna, endast en

bråkdel beräknas framtränga till ett visst begränsad!, område af salen,

hvilket i intet fall kunde antagas sträcka sig till salens innersta delar.

Af det nu anförda framginge, att rikssalen, om än i nödfall användbar,

dock ingalunda kunde anses vara en till arkivlokal lämplig del af slottet.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

189

Att rikssalen det oaktadt blifvit dertill föreslagen, hade utan tvitvel berott

derpå, att inom slottet ingen lämpligare lokal antagits kunna erhållas, då

det södra tornet vore upplåtet åt fångvårdsstyrelsen och den på södra

sidan befintliga flygeln till största delen användes till förrådsrum för

Uplands regemente och till en mindre del disponerades af landstinget, i

följd hvaraf dessa delar af slottet hittills icke på allvar varit ifrågasatta.

Emellertid hade riksarkivarien genom förfrågning hos vederbörande erfarit,

att de åt Uplands regemente upplåtna lokaler skulle kunna för ändamålet

förvärfvas under vilkor, att eu till de militära förrådens förvarande tjenlig

byggnad bereddes regementet å annan, vid dess exercisfält belägen plats.

Hvad åter beträffade de af landstinget disponerade rum, hvilka egentligen

tillhörde landshöfdingebostället, men genom kongl. bref den 14 juni 1872

och den 1 november 1895 blifvit med landshöfdingens begifvande tills

vidare upplåtna till begagnande för landstinget och andra länet rörande

sammanträden, syntes nämnda upplåtelse icke behöfva lägga hinder i vägen

för rummens disponerande till annat ändamål. Då det uppenbarligen

skulle vara en stor fördel för landsarkivet att få ensamt innehafva den fritt

liggande, från det öfriga slottet afskilda flygeln, hade riksarkivarien ansett

sig böra skaffa fullständig utredning i frågan för att kunna bedöma, huruvida

flygeln äfven till sitt inre lämpade sig till eu arkivlokal, och huruvida

det af Riksdagen anslagna beloppet vore för ändamålets vinnande tillräckligt.

Sedan riksarkivarien för sådant ändamål vändt sig till intendenten

för kronans under öfverintendentsembetets inseende stälda hus i landsorten,

professor E. A. Jacobsson, hade riksarkivarien genom honom erhållit så

väl nödiga upplysningar för öfrig! som fullständigt, af arkitekten hos

öfverintendentsembetet G. Hermansson uppgjordt, medelst ritningar och

kostnadsberäkningar förtydligadt förslag till inredande af ett landsarkiv i

sydvestra flygeln af Upsala slott.

Af dessa handlingar, hvilka åtföljde riksarkivariens skrifvelse, visade

det sig, att den tilltänkta arkivlokalen innehölle: souterrain med ingång

från södra fasaden till dels två stora hvalf, i hvilka värmeledning och kolförråd

kunde inrymmas, dels ett uppackningsrum med hiss samt eu trappa;

bottenvåning med förstuga, vaktmästarerum, toilette-, expeditions- och forskningsrum,

''bokhiss och en genomgående spiraltrappa, äfvensom 2 arkivrum

hvilka rymde 320 meter hyllängd vid vägg och 490 dito fristående; entret

vindning 1 trappa upp med 4 arkivrum, rymmande 413,5 meter hyllor

vid vägg och 1,163 dito fristående; våningen 2 trappor upp med 4 arkivrum,

rymmande 727,2 meter hyllor vid vägg och 1,640,8 dito fristående,

samt våningen 3 trappor upp med 4 arkivrum, rymmande 838,4 meter

hyllor vid vägg och 1,708 dito fristående. Af de här upptagna hyllor, till
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sammans 7,300 meter, skulle naturligtvis endast deri föreskrift^ hyllängdeu

5,000 meter för det närvarande uppsättas.

Vidare framginge af kostnadsförslaget, att flygelns iordningställande

för ändamålet kunde utföras för eu summa af högst 75,000 kronor, hvilket

skulle medföra en besparing, som möjliggjordes, bland annat, genom de i

vissa delar af flygeln befintliga, synnerligen solida bjelklag, genom den för

vissa arbeten gynsamma, koncentrerade form, flygeln erbjöde, samt derigenom,

att i stället för de förut föreslagna hyllståndarne af jern här kunde användas

ståndare af trä af samma konstruktion, som användes för arkivinredningen

i Vadstena slott. Den besparing af 31,000 kronor, som sålunda

uppstode å det af Riksdagen beviljade anslag, skulle kunna användas

till att bereda Uplands regemente en ny, å exercisfältet belägen byggnad.

De fördelar, som vunnes genom inredande af södra flygeln af Upsala

slott i stället lör rikssalen till landsarkiv, vore i korthet: att arkivet finge

ensamt och uteslutande disponera den fritt liggande och från det öfriga

slottet afskilda flygeln i stället för att instängas emellan allehanda bostadslägenheter,

förrådsrum in. in.; att arkivet mot eldsolycka blefve så bet

rygga dt, som möjligt vore, dels genom flygelns afskilda läge, dels genom

den ända till 21 /2—31/2 meter tjocka mur, som skilde flygeln från rikssalen

och som i vinden fortsattes med en i senare tider uppförd solid

brandmur, samt genom en brandbotten af stampad beton på jernbalkar,

dels slutligen genom det betydliga antalet fönster å flygelns tre fria sidor,

hvarigenom arkivlokalerna vore lättare tillgängliga i händelse af eldfara;

att för de nedre våningarna en fullt tillräcklig belysning kunde beredas

genom upptagande af större fönster, som icke inverkade störande på

fasaderna, och att för de öfre våningarna belysningen i hvarje fall blefve

vida bättre, än den skulle blifva i rikssalen; att de båda arbetsrummen

vore belägna vid sidan af hvarandra i bottenvåningen, då de i rikssalen

skulle förläggas ett i hvardera af två höjdafdelningar; att lokalen finge

två ingångar, dels från borggården till arbetsrummen, dels från södra sidan

genom en trappa, som ledde upp till samtliga våningarna; äfvensom att

rummens form och inbördes läge samt våningarnas höjd möjliggjorde den

föreskrift^ hyllängdens inrymmande i tre af flygelns fyra våningar, och

att vid framtida utvidgning ingen annan åtgärd vore af hehofvet påkallad

än hyllors uppsättande i öfverstå våningen, der plats funnes för 2,546

meter hyllor.

_ På grund af hvad riksarkivarien sålunda anfört, hemstälde riksarkivarien,

att Kongl. Maj:t måtte taga det nu framstälda förslaget till arkivinredning

å Upsala slott i öfvervägande och vidtaga de åtgärder, hvartill

samma förslag kunde föranleda.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

191

Uti häröfver infordradt yttrande af den 25 sistlidne november hade

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län anfört, att, då riksarkivarien,

efter noggrann, sakkunnig undersökning, i fullaste mått bekräftat det af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande senast den 22 december 1896 uttalade

omdöme om den ur flera synpunkter framträdande olämpligheten att till

landsarkiv anordna någon del af det egentliga slottets hufvudvåning och särskilt

rikssalen, Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke hade något att

tillägga till hvad riksarkivarien i detta hänseende anfört. Beträffande

åter det i riksarkivariens skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 28 oktober

1898 framstälda förslaget om landsarkivets inrymmande i slottets södra

flygel, sedan för den besparing uti det af Riksdagen för ändamålet anvisade

anslag, som härigenom uppkomme, annat förvaringsrum anordnats för

Uplands regementes i denna flygel för närvarande inrymda förråd, syntes

detta förslag utan all fråga vara det under nu gifna förhållanden lämpligaste,

då härigenom i möjligaste mån vunnes den säkerhet mot eldfara,

den lättillgänglighet och det utrymme, som en särskild för arkivet uppförd

byggnad kunnat erbjuda; och tvekade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

icke att hos Kongl. Maj:t förorda samma förslag. Den enda betänkligheten

härvid vore, att, då, enligt ifrågavarande förslag, slottets hela

flygel, med undantag endast för de källarlägenlieter, hvilka hade ingång

från borggården, toges i anspråk för landsarkivet, de rum och lägenheter

i jordvåningen derstädes, hvilka jemlikt kongl. brefven den 14 juni 1872

och den 1 november 1895 begagnades af länets landsting och pröfningsnämnd

samt vid större sammanträden i länets angelägenheter inför Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, icke vidare skulle blifva härför disponibla

och annan tjenlig lokal i slottet för det närvarande saknades. Men, enligt

hvad riksarkivarien enskild t meddelat landshöfdingeri, antoge Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, att, i händelse af förslagets genomförande, hinder från

arkivets sida icke skulle möta att under den närmaste tiden, intill dess

annan lokal hunne anordnas, fortfarande tills

sammanträden begagna de nämnda lägenheterna

förhållande och under antagande, att Kongl. Maj:t täcktes lemna afseende

åt en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande nu i särskild!, memorial hos

Kongl. Maj:t gjord framställning om åtgärders vidtagande för anordnande

i Upsala slott af annan sammanträdeslokal, helst, om möjligt, i samband

med inredande derstädes af nya, rymligare embetsrum för länsstyrelsen,

syntes äfven af sist berörda anledning icke något vara att erinra mot riksarkivariens

förslag om landsarkivets förläggande till slottets södra flygel.

Mfter remiss hade armeförvaltningen i ärendet infordrat yttranden

af fördelningsintendenturen vid femte arméfördelningen och förvaltnin
-

vidare få vid nyssberörda

i slottsflygeln. Vid sådant

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o f).

gen vid Uplands regemente, hvilka båda myndigheter förklarat sig så

mycket mindre hafva något att erinra mot riksarkivariens nu gjorda framställning,

som det vore för regementet fördelaktigt, att dess förråd hölles

samlade på mötesplatsen, der byggnader för ändamålet kunde uppföras.

Regementsförvaltningen hade särskildt, framhållit, att, derest mot beräkning det

till uppförande af förrådshus föreslagna beloppet, 31,000 kronor, skulle

visa sig icke fullt tillräckligt, den obetydliga bristen borde kunna af arméförvaltningen

beviljas, då densamma blcfve ersatt genom inbesparande af

regementet hittills åliggande transportkostnader, hvilka plägat årligen uppgå

till omkring 400 kronor. För egen del hade arméförvaltningen förklarat sig

icke hafva något att erini’a mot den af riksarkivarien gjorda framställningen,

dock under vilkor, att å Uplands regementes mötesplats uppfördes

nödiga förrådshus för inrymmande af regementets munderingsoch

gevärspersedlar, samt under förutsättning, att, i händelse utöfver det

belopp, 31,000 kronor, som uppgifvits skola för berörda ändamål blifva

tillgängligt af de medel, Riksdagen anslagit till inrättande af ett landsarkiv

i Upsala, ett tillskott skulle till följd af stegrade material- och arbetspris

visa sig vara behöfligt, Kongl. Maj:t med hänsyn till de fördelar,

som genom den ifrågasatta byggnadsåtgärden och deraf uppkommande

besparing i transportkostnader tillskyndades regementet, på framställning

af arméförvaltningen anvisade dertill nödiga medel.

öfverintendentsembetet, som jemväl erhållit befallning att yttra sig i

detta ärende, hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 22 nästlidne december

anfört, att då det nu framlagda inredningsförslaget syntes embetet uppgjordt

med synnerlig omsorg och insigt samt blott föranleda den erinran, att,

när den öfverstå våningen, som för närvarande ej vore ämnad att förses

med hyllor, framdeles toges i bruk, någon isolering måtte, till undvikande

af fukt, anbringas öfver betonhvalfven i vinden, då vidare genom följandet

af förslaget i fråga ur olika synpunkter afsevärdt större fördelar

för arkivlokalerna skulle kunna vinnas, än om dessa förlädes i rikssalen,

då de hithörande kostnadsberäkningarna, slutande å ett belopp af 75,000

kronor, icke från embetets sida gifvit orsak till anmärkning, samt då ersättning

för mistad dispositionsrätt till vissa lägenheter inom ifrågavarande

del af slottet syntes kunna vederbörande beredas dels genom vidtagna

anordningar inom andra delar af byggnaden, dels ock genom uppförande

af ett särskildt förrådshus för Uplands regementes behof, öfverintendentsembetet

funne sig böra på det lifligaste tillstyrka, att det föreliggande förslaget

måtte blifva till utförande godkändt.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Då Riksdagen vid beviljande af förenämnda anslag å 106,000 kronor

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

193

till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala tillika yttrat, att Riksdagen

ansa ge det tillämnade landsarkivet böra förläggas till Upsala slott,

kunde man, enligt departementschefens förmenande, vid bedömande af

frågan om anslagets användande icke annat än utgå från den förutsättning,

att viss del af slottet borde användas för landsarkivet. Den omständigheten,

att Riksdagen vid bestämmande af anslagets belopp stannat

vid en summa, som enligt uppgjord beräkning skulle erfordras för rikssalens

inredande till landsarkiv, borde emellertid ej utgöra hinder för anslagets

anordnande för arkivets förläggande till annan del af slottet, om

sådant kunde ske, utan att anslaget öfverskredes. I betraktande af hvad

riksarkivarien och öfverintendentsembetet nu anfört beträffande sydvestra

slottsflygelns anlitande för detta ändamål ansåge departementschefen

uppenbart, att arkivets förläggande der skulle vara vida förmånligare, än

om rikssalen dertill upplätes. Visserligen erfordrades för nämnda flygels

anordnande till lokal för landsarkivet, att en icke obetydlig del af anslaget

åtginge till ersättning åt Uplands regemente för afstående af de

rum, der regementets större förråd för närvarande förvarades; men da anslaget

i allt fall räckte till för att derjemte i flygeln inreda arkivlokaler

af bättre beskaffenhet, än som kunnat vinnas genom rikssalens apterande

till arkiv, och då äfven det i sistnämnda afseende uppgjorda förslag med

tillhörande kostnadsberäkning innefattade utbetalning till regementet af en

summa såsom godtgörelse för intrång i följd af erforderliga byggnadsarbeten,

syntes det af Riksdagen beviljade anslaget kunna disponeras jemväl

på det sätt myndigheterna nu ifrågasatt. Beslut härom borde likväl icke

enligt departementschefens mening af Kong]. Maj:t fattas, innan Riksdagen

fått tillfälle att yttra sig i fråga om anvisande af återstoden utaf förenämnda

till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljade anslag

å 106,000 kronor. Efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet

tillstyrkte departementschefen nu, det Kongl. Maj:t ville föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1900 af nyssberörda anslag anvisa återstoden,

53,000 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran deremot, att det af

1898 år3 Riksdag beviljade anslaget till beredande af lokaler för ett landsarkiv

i Upsala användes på sätt i statsrådsprotokollet angifvits och att

sålunda landsarkivet lörlägges till sydvestra flygeln af Upsala slott, dervid

utskottet emellertid förutsätter, att några särskilda kostnader ej komma

att tillskyndas statsverket på grund deraf att de rum och lägenheter i

nämnda flygels jordvåning, hvilka jemlikt kongl. brefven den 14 juni 1872

och den 1 november 1895 blifvit upplåtna till begagnande af Upsala

Bih. till Kikad. Prof. IS!).9. 4 Samt. 1 Afd. 9 Haft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

läns landsting och pröfningsnämnd samt vid större sammanträden i länets

angelägenheter inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande, icke vidare kunna

för dessa ändamål användas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må af det till beredande af lokaler

för ett landsarkiv i Upsala beviljade anslag å 1 Oli,000

kronor på extra stat för år 1900 anvisa återstående beloppet

53,000 kronor.

Aanbrinlaald!1 ^3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anordnande af

af värmeled- värmeledning i de för landsarkivet i Vadstena afsedda lokaler, på extra

ning t vad- stål för år 1900 anvisa ett anslag af 5,500 kronor.

* ''”arkiv. S Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anmält, att

[39.] riksarkivarien i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 28 november 1898 hemstält

om anslag till anbringande af värmeledning i Vadstena landsarkiv.

Riksarkivarien hade i sådant afseende anfört, att när den första planen

uppgjorts till inrättande af landsarkiv, vare sig i några af statens äldre

slott eller i särskildt dertill uppförda byggnader, annat uppvärmningssätt än

det vanliga ej ifrågasatts för desamma, på det att kostnaderna för deras

anordnande och underhåll icke måtte stiga för högt. I följd häraf hade,

när förslag till det första landsarkivet, det i Vadstena, år 1897 förelagts

Riksdagen, någon värmeledning ej upptagits å dithörande ritningar och

kostnadsförslag. Men då sedermera på Kongl. Maj:ts befallning förslag

llPP£j°i‘des till nya, fullt tidsenligt inrättade arkivbyggnader i Upsala

och Lund, hade i desamma äfven särskilda värmeledningar upptagits.

Af nämnda båda nybyggnadsförslag, som år 1898 framlagts för Riksdagen,

hade endast det för Lund afsedda af Riksdagen antagits. Ehuru Riksdagen

ej bifallit förslaget beträffande nytt arkivhus i Upsala, hade Riksdagen dock

beviljat ett anslag af 106,000 kronor, hvarför rikssalen i Upsala slott beräknats

kunna inredas till arkivlokal och förses med värmeledning. Vid

sådant förhållande syntes det riksarkivarien icke vara i sin ordning, om

arkivet i \ adstena, hvars inredande påbörjats men först under år 1899

hunne fullbordas, ensamt skulle sakna den fördel, som läge i en värmeledning.

Det vore billigt, att detsamma i nämnda hänseende likstäldes

med Upsala-arkivet, hvarmed det beträffande lokal blefve närmast jemförligt;

i den ena såväl som i den andra af dessa arkivlokaler komme att

finnas åtskilligt trämaterial, med afseende hvarå en värmeledning blefve

mera betryggande än kaminer, äfven om man inskränkte bruket af dessa

till vestibul och arbetsrum. På grund häraf hade riksarkivarien hemstält,

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

195

det Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till anbringande af värmeledning

i Vadstena landsarkiv anslå nödiga medel, om hvilkas belopp

öfverintendentsembetets yttrande i sådant fall, enligt hvad riksarkivarien

antoge, komme att infordras.

Efter remiss hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat,

öfverintendentsembetet låtit från ingeniören Hugo Theorell, såsom i ämnet

sakkunnig, infordra förslag till uppvärmning af landsarkivet i fråga,

och hade embetet sedermera med skrifvelse den 22 nästlidne december till

Kongl. Magt öfverlemnat detta förslag, som förtydligats genom tre särskilda

ritningsblad och hvars utförande beräknats medföra en kostnad af

5,500 kronor. Förslaget åsyftade lokalernas uppvärmning med varmt

vatten enligt ett system, som bemälde ingeniör förklarat kunna med lätthet

införas och blifva enklast i skötseln, hvartill skulle kunna användas eu

vaktmästare eller gårdskarl med allenast omkring två timmars dagligt

arbete under den tid af året, då uppvärmning ifrågakomme. Öfverintendentsembetet

hade för egen del förordat samma förslag till antagande och

förty hemstält, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition om beviljande

af det för ändamålet behöfliga beloppet, 5,500 kronor. I sammanhang

dermed hade öfverintendentsembetet erinrat, att i det af Kongl. Maj:t

gillade kostnadsförslag för inredande af landsarkiv i Vadstena slott jemväl

funnes en post för anskaffande af tre jernkaminer, ämnade att uppställas

i de till expeditions- och arbetslokaler afsedda rummen, samt att dessa

kaminer, äfven om värmeledning komme till stånd, syntes böra anbringas

för att kunna användas i händelse af möjligen förekommande bristfälligheter

hos ledningen.

Under åberopande af hvad riksarkivarien och öfverintendentsembetet

i detta ärende yttrat och då det med afseende ej mindre å säkerhet mot

eldfara än äfven å anordnandet af arbetena i det ifrågavarande landsarkivet

vore synnerligen önskligt, att en tillfredsställande värmeledning anbringades

i arkivlokalerna, tillstyrkte departementschefen, som ej hade något

att erinra vid det af ingeniören Theorell uppgjorda förslaget, det Kongl.

Maj:t måtte af Riksdagen på extra stat för år 1900 äska ett anslag af

5,500 kronor till anordnande af värmeledning i de för landsarkivet i

Vadstena afsedda lokaler.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till anordnande af värmeledning

i de för landsarkivet i Vadstena afsedda. lokaler

bevilja på extra stat för år 1900 ett anslag af 5,500

kronor.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Nationalmuseum.

itnielTkfntt- 54:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

industriella utskottet,

samlingar.

[40.]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar bevilja på extra stat för år

1900 ett anslag af 4,000 kronor.

Ang. anslag un 55:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för restaurering af

af tapr, t a flor tillhörande statens i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer och ä de

statens konst ^on9^- botten, företrädesvis Gripsliolni, befintliga konstsamlingar bevilja 25,000

“samlingar, kronor och deraf på extra stat för år 1900 anvisa 10,000 kronor.

[41.J Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att intendenten vid

nationalmuseum i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 september 189(i anfört,

bland annat, hurusom genom de åtgärder, som under de senare åren på

föranledande af den så kallade Gripsholmsföreningen vidtagits beträffande

Gripsholms slott och der förvarade konstsamlingar, nämnda slott blifvit

skyddadt mot eldfara och såväl in- som utvändigt till väsentliga delar

restaureradt, hvarjemte förevisningen af slottet ordnats på museivis.

Medel till bestridande af kostnaden för de med slottet vidtagna förändringar

hade utan något särskildt anslag från statsverket anvisats dels

af Hans Maj:t. Konungen personligen, dels af Gripsholms slott, dels ock af

Gripsholmsföreningen, genom hvilken för ändamålet aflemnats omkring

45,000 kronor. De anordnings- och kompletteringsarbeten, som numera

återstode, vore af den beskaffenhet, att de kunde efter hand, när tid

och tillgångar sådant medgåfve, bringas till utförande. Genom berörda

förändringar hade emellertid en omplacering af tafvelsamlingen blifvit

nödvändig. Plan för en sådan vore uppgjord och åtminstone till sina

hufvuddrag genomförd. Men vid tillämpningen visade det sig, att stor

brist på öfverensstämmelse mångenstädes rådde mellan taflorna och deras

omgifning. Denna senare hade genom de vidtagna restaureringsarbetena

blifvit mycket prydligare än förut, framför allt mera genomtänkt och

planmessig. Detta gälde ej blott rummens väggar, golf och tak, utan

äfven deras lösa inredning. Men mot den prydlighet, i hvilken slottet

och dess lokaler blifvit försatta, svarade ej tafvelsamlingens yttre skick.

Många af dukarne vore illa spända, målningen å dem vore fläckig och

delvis affallen, många hade kanske ej på ett eller två århundraden

blifvit fernissade, å en stor del saknades ramar eller vore dessa brist
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

197

fälliga. Enligt en på sommaren 1896 verkstäld undersökning vore af målningar,

som borde exponeras, 294 stycken i behof af en genomgripande

och 114 af en lättare restaurering, 181 stycken saknade ramar och å 188

behöfde ramarna repareras. Härtill komrae ytterligare ett femtiotal för

Gripsholmssamlingen afsedda eller lämpliga, ännu i nationalmusei förråd

befintliga dukar, hvilka just på grund af sitt mindre tillfredsställande skick

hittills ej kunnat med nämnda samling införlifvas. Gripsholmssamlingen

förtjenade också att på det omsorgsfullaste vårdas och bevaras. Det vore

den äldsta af våra offentliga samlingar så till vida, som redan år 1546

en samling här existerat, och antalet taflor hade vid Gustaf Hirs död

uppgått till omkring 400 nummer. Enligt den tryckta förteckningen af år

1883 räknade Gripsholmssamlingen 1,707 nummer och sedermera hade

den genom gåfvor och inköp vuxit med 105 nummer. Den hade sålunda

blifvit i sitt slag eu af de största i verlden. Ur rent konstnärlig synpunkt

vore samlingen naturligtvis ej så betydande, men som illustration till svensk

historia förtjenade den i rikaste mått fosterlandsvännens och forskarens

uppmärksamhet, och ur denna synpunkt begagnades den jemväl flitigt.

Äfven af öfriga staten tillhöriga konstföremål vore ett stort antal i

behof af förbättring. Bland de vid pass 5,000 nummer målningar (en af

C. Dahlgren nyligen skänkt större samling miniatyrer Häri ej inbegripen),

som stode under nationalmusei intendents tillsyn och vård, vore endast

omkring 1,500 upptagna i hufvudsamlingen i nationalmuseum. De öfriga

förvarades dels i museets förråd, dels å de kongl. slotten, dels ock i landsortsmuseer,

dit de såsom deposition öfverlemnats. Denna sistnämnda grupp

skulle lätteligen, till fromma för den allmänna bildningen, kunna ökas

genom ytterligare utflyttningar från hufvudsamlingen. Men en förutsättning

för att dessa depositioner skulle kunna blifva till gagn och glädje

vore, att de utlemnade konstföremålen befunne sig i ett prydligt och väl

vårdadt skick både hvad duk och ram beträffade.

Att tillgodose samtliga dessa behof läte sig emellertid, enligt intendentens

mening, icke göra med tillgängliga medel. Till konstsamlingarnas vård

och underhåll funnes å nationalmusei stat uppfördt ett ordinarie reservationsanslag

å 1,500 kronor, hvilket dock mer än väl erfordrades för museets

egen räkning, i det anslaget vore afsedt ej blott för målerisamlingen utan

jemväl för skulptur- och gravyrsamlingarna samt för bestridande af expenskostnader,

såsom omflyttningar, frakter m. m. Af de vid nationalmuseum

inflytande förevisningsmedel hade visserligen tidigare då och då smärre

belopp kunnat anvisas för talvel restauration er, men af dessa medel, hvilka

under åren 1891 —1895 i medeltal uppgått till 2,440 kronor och som visade

en bestämd tendens att sjunka, vore på förhand af Kongl. Maj:t

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

årligen anvisade 1,550 kronor och af nationalmusei nämnd 392 kronor,

hvarefter den lilla återstoden erfordrades för museets eget behof. Inkomsten

af Gripsholms slotts förevisning vore, jemlikt kongl. brefvet den 29

maj 1891, i främsta rummet beräknad till aflöning för slottets bevakningunder

förevisningstiderna.

Kostnaden för restaurering af ifrågavarande konstföremål ansåge intendenten

skola uppgå till omkring 42,000 kronor, deraf vid pass 28,700

kronor behöfde tagas i anspråk för å Gripsholms slott förvarade taflor.

Då emellertid arbeten af detta grannlaga slag ej kunde efter behag påskyndas,

vore hela beloppet ej på en gång nödvändigt utan kunde lämpligen

fördelas på en följd af år. Men för uppgörande af en arbetsplan,

liksom för arbetets jemna fortgång vore af vigt, att medel kunde påräknas

under några på hvarandra följande år. Det synnerligen dåliga skick, hvari

eu del af dessa taflor nu befunne sig, gjorde det dessutom högeligen ömkligt,

att arbetet påbörjades med det allra första, enär hvarje uppskof måste

anses menligt inverka på ifrågavarande konstföremåls bevarande. Intendenten

hemstälde derför, det Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska

för underhåll och vård af statens konstsamlingar i nationalmusei förråd,

i lanclsortsmuseer och å de kongl. slotten samt företrädesvis till restaurering

af målningar i Gripsholmssamlingen ett belopp af 25,000 kronor, att

utgå med 10,000 kronor för år 1898 samt med 5,000 kronor under hvart

och ett af de följande tre åren.

Nationalmusei nämnd, hörd öfver ifrågavarande framställning, hade i

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 oktober 1896 på de af musei-intendenten

anförda skäl i allo tillstyrkt bifall till hvad han hemstält. Om berörda

förhållanden hade intendenten i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29 september

1898 erinrat, med framhållande att det i hans förut omförmälda skrifvelse

af den 30 september 1896 påvisade behofvet af medel till restaurering af

förenämnda staten tillhöriga konstföremål fortfarande vore lifligt känbar!

Departementschefen hade ansett sig böra erinra, att angående disposition

af förevisningsmed el vid Gripsholms slott blifvit af Kongl. Maj:t den 26

februari 1897 bestämdt, att sedan alla kostnader vid förevisningarna blifvit

med förevisningsmedlen gäldade, den ena hälften af återstoden utaf dessa

medel Ange tillsvidare tillfalla Gripsholms slottskassa och den andra hälften

nationalmusei nämnd.

På grund af hvad sålunda förekommit och då ett uppskjutande af

ifrågavarande restaureringsarbeten, för hvilkas verkställande lämpliga personer

nu funnes att tillgå, skulle föranleda ökade kostnader för dessa

arbeten, hvilka med hänsyn till konstföremålens värde i konst- och kultur
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

199

historiskt afseende i allt fall enligt departementschefens åsigt icke kunde

underlåtas, har departementschefen hemstält, det Kongl. Maj:t måtte för

Riksdagen framlägga det förslag förevarande framställning innefattar.

Utskottet, som med hänsyn till det stora värdet af statens ofvan omförmälda

tafvelsamlingar finner önskvärd!, att erforderliga medel för taflornas

underhållande finnas tillgängliga, anser sig böra tillstyrka beviljande af

det utaf Kongl. Maj:t för ändamålet äskade anslag å 25,000 kronor; men

då genom den i ärendet förebragta utredningen icke blifvit visadt, att af

detta anslag, hvilket skulle fördelas på en följd af år, större belopp erfordras

för det första året än för de derpå följande, under hvilka, enligt hvad

intendenten vid nationalmuseum föreslagit, 5,000 kronor årligen borde utgå,

anser sig utskottet icke kunna förorda, att större belopp än det sistnämnda

anvisas för år 1900.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må för restaurering af tafior, tillhörande

statens i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer

och å de kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga

konstsamlingar, bevilja 25,000 kronor och deraf på extra

stat för år 1900 anvisa 5,000 kronor.

56:o) 1 anledning af Kongl. Maj:ts

ställer utskottet,

derom gjorda framställning, hem-Ang-anslag för

bevakning af

nationalmusei
-

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, må för anordnande af nattlig bevakning vid [42.]

nationalmuseibyggnaden bevilja på extra stat för år 1900

ett anslag å 2,000 kronor.

57:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till inlösen af en ut&iAn9 an*iaatui

amanuensen F. R. Martin gjord samling orientaliska konstslöjd föremal p Ramling "w*"- extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 4,860 kronor. tainka icon»t
Enligt

hvad statsrådsprotokollet utvisar, har departementschefen vid

föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t anmält, att nationalmusei L

nämnd i skrifvelse den 4 november 1898 hos Kongl. Maj:t gjort framställning

om anvisande af ett extra anslag å 5,000 kronor till inlösen af

eu samling orientaliska konstslöjdföremål.

Till stöd för denna framställning hade nämnden i sin skrifvelse anfört,

hurusom berörda samling, hvilken någon tid varit utstäld i nationalmusei

konstafdelning, innehölle föremål af olika slag, hemförda från Centralasien,

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Konstantinopel och Egypten af amanuensen F. R. Martin. Samlingen, som

räknade omkring 100 nummer, visade prof på olika slag af teknik och

materialbehandling. Metallarbetet representerades genom ett större antal

föremål (49) af koppar, messing, brons, tenn och jern, förarbetadt till

kannor, fat, skålar, ljusstakar, lampställ, skriftyg m. m. af vexlande former

och dekorationssätt, till en del af hög ålder (1400-talet) och dyrbar beskaffenhet.

Jemte sitt material- och typvärde lemnade denna grupp en

god föreställning om olika förfaringssätt på metallteknikens område, såsom

smide, gjutning, drifning, gravering, ciselyr, inkrustering eller damascering

i guld och silfver, och måste ur alla dessa synpunkter anses synnerligen

lärorik i konstindustrielt hänseende.

Af keramiska föremål hade nationalmuseum redan tidigare förvärfvat

ett större antal prof på såväl äldre som moderna centralasiatiska lergodsföremål,

hemförda från Bokhara, Samarkand, Kokand, Taschkend in. fl.

orter af samme forskningsresande. Denna samling skulle kompletteras

genom åtskilliga uti nu ifrågavarande samling befintliga, från Mindre Asien

och Persien härstammande föremål, dels äldre från 1400-talet, dels nyare.

Deribland ville nämnden särskildt framhålla de s. k. Rhodosfajanserna,

värderade för sin lifliga dekoration och sina briljanta färger. Sistnämnda

art vore hittills i museet företrädd genom blott ett enda prof.

En mycket intressant och rikhaltig afdelning bildade de textila

arbetena från Persien och Mindre Asien (29 nummer). Deribland förekomine

ett par mattväfnader af hög ålder och egendomliga typiska mönster,

men äfven prof på andra äldre konstväfnader i silke eller ylle med rik

dekoration i figurala mönster samt ett antal märkliga broderier i olika

teknik, alla af anmärkningsvärd konstindustriel betydelse.

Till samlingen hörde vidare åtskilliga bokband, till en del omslutande

handskrifna och kolorerade texter, hvarjemte förekomme andra läderarbeten

i orientaliska mönster. Tillsammans lemnade de en god föreställning

om den för sin smakfullhet värderade bokutstyrseln i de muhammedanska

länderna och om lädrets användning derstädes för dekorativa ändamål.

Slutligen förekomme också några enstaka prof på föremål i annan

teknik än de förenämnda, såsom fönster med infattadt glas i geometriska

mönster samt en dörr, ornerad med upphöjda geometriska former i trä.

Museinämnden hade erinrat, hurusom den orientaliska konstslöjden i

våra dagar tilldragit sig mycken uppmärksamhet genom sin originalitet

och smakfullhet, genom omvexlingen i former och färger samt genom teknikens

egendomlighet, oftast förenad med omsorgsfullhet och soliditet i utförandet.

Bekantskapen med denna konstslöjd hade också utöfvat en

omisskänlig inverkan på den moderna europeiska ytmönsterdekorationen.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

201

De utländska konstindustri samlingarna, jemväl i våra närmaste grannländer,

i Norge, Danmark och Finland, hade derför skaffat sig mer eller mindre

omfångsrika uppsättningar af dessa alster, och man sträfvade fortfarande

att öka deras antal. Äfven för fullständigandet af nationalmusei konstslöjdsamling

syntes en sådan samling som den nu ifrågavarande högst

önsklig. Det värde, hvartill densamma nummer för nummer blifvit uppskattad

af konstslöjdafdelningens amanuens doktor L. Looström, som under

en nyligen företagen resa i utlandet tagit kännedom om orientaliska föremål

och deras värde, uppginge enligt specifikation till 4,860 kronor eller

i rundt tal 5,000 kronor, för hvilket pris samlingen nu kunde erhållas.

Så vidt nu kunde bedömas, syntes prisen på liknande föremål vara i stigande,

och om ett tiotal af år blefve det antagligen svårare att för samma

pris hopföra en lika omfattande samling som den erbjudna. De medel,

öfver hvilka nämnden för inköp af konstindustriföremål förfogade, uppginge

endast till 2,000 kronor årligen, hvilken summa vore oafvisligen

nödvändig för de tillfälliga inköp, som tid efter annan kunde ifrågasättas;

och hade nämnden också år 1897 hos Kongl. Maj:t gjort framställning om

beloppets höjande.

Departementschefen har vidare erinrat, hurusom med anledning af

museinämndens sistberörda framställning i statsverkspropositionen till 1898

års Riksdag upptagits begäran om ett extra anslag för år 1899 af 8,000

kronor till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Riksdagen hade emellertid ansett sig icke för det dåvarande böra

för ändamålet bevilja högre anslag, än som under de senare åren utgått,

eller 4,000 kronor. Då departementschefen på de af museinämnden nu

anförda skäl ansåge, att man ej borde låta gå sig ur händer det gynsamma

tillfälle, som erbjudit sig, att för måttligt pris förvärfva omförmälda

af amanuensen Martin gjorda samling ‘af konstslöjdföremål, tillstyrkte departementschefen,

det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa

medel till inlösen af ifrågavarande samling.

1 anslutning härtill hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till inlösen af en utaf amanuensen

F. R. Martin gjord samling af orientaliska konstslöjdföremål,

på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af

4,860 kronor.

Bih. till Rikad. Rrot.899. 4 Sami 1. 1 Afd. 9 Häft.

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N-.o 9.

Lifrustkammaren.

Ang. anslag till

lifrustkammaren.

58:o) På grund af Kongl. Maj:ts i sådant afseende gjorda framställning

får utskottet hemställa,

[44.]

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,

må på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 5,800

kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens

samlingar m. m.

Domkapitlens expeditioner.

Ang. anslag

för löneförbättring

åt

tjenstemännen

vid domkapitlens

expeditioner.

[45.]

59:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad för flere

föregående år egt rum, må på extra stat för år 1900 anvisa

ett anslag af 8,716 kronor för löneförbättring åt tjenstemännen

vid domkapitlens expeditioner.

Ang. anslag till 60*O

betäckande af * •

brister t domkapitlens

expeditionskassor.

[46.]

kollet (sid.

Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsproto163

och 164) anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, och i likhet med hvad för åren

1896, 1897, 1898 och 1899 egt rum, må på extra -stat

för år 1900 anvisa ett belopp af 5,000 kronor, för betäckande

af brister, som före år 1897 uppkommit i

domkapitlens expeditionskassor, i den mån de anmälas

och blifvit till siffran i behörig ordning faststälda.

! ti . '' t.; ■ ■ • ■ 11: ’ ‘! ■

Universiteten.

Ang. arfvode

åt en lärare i

jinsk-ugriska

språk vid universitetet

i

Upsala.

[47.]

61:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, till arfvode åt en lärare vid universitetet i

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

203

Upsala, som kan finnas villig och lämplig att derstädes

meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskildt

lappska och finska, på extra stat för år 1900 bevilja ett

anslag af 2,500 kronor.

62:o) Sedan Riksdagen år 1894 beviljat ett anslag af 36,000 kronor,W

för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska, lektorer t

franska och engelska språken samt af detta anslag för hvart af åren 1895, ursala1896,

1897, 1898 och 1899 anvisats 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu [48.]

föreslagit, att af omförmälda anslag måtte för år 1 900 anvisas återstående

6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen inå till lektorer i tyska, franska och

engelska språken vid universitetet i Upsala på extra stat

för år 1900 anvisa 6,000 kronor.

63:o) På grund af Kongl. Mai:ts derom giorda framställning får ut-4”?- ™sla9Jär

_ . 7 ® o«/ r-v c? undervisningen

skottet hemställa, i geografi vid

att Riksdagen må för uppehållande af undervis- !JPsala

. . • u • r- • • • universitet.

ningen och examinationen i geograji vid universitetet i r ,q -i

Upsala, på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af *- • *J

1,000 kronor.

64:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning °ch/%: andag uu

under hänvisning till hvad i det under punkt 4:o) här ofvan upptagna bibiioteteket i

ärende af departementschefen anförts beträffande behofvet af anslag till

arfvode åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala, [50.]

hemställer utskottet,

att Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie

amanuenser vid universitetsbibliotetet i Upsala på extra

stat för år 1900 anvisa ett anslag af 3,500 kronor.

65:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att till fyllande af den4"^; analaatm

i t ° r *ii i t i i iri i nybyggnader

summa, som beräknats lör till- och ombyggnader samt dermed iörbundna m, m. vid

förbättringar vid akademiska sjukhuset i Upsala, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med framlagda ritningar och förslag, bevilja ett anslag af uP>ah.

293,835 kronor och deraf på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af [51.]

150,000 kronor.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

öfver denna Kongl. Maj:ts framställning kommer utskottet att framdeles

under Riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen
anmäla.

66:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl. Maj:ts

‘en «. o!"pro- förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska fakuljess°r

i Lund teten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af 4,000

[52.] kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför tillgängliga;

och har sagda belopp anvisats för hvartdera af åren 1890 —1899. Då

medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet tillgå, har

Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1900 anvisa 4,000 kronor

till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten vid

universitet i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Riksdagens bifall.

MUniversUtu ^:o) Sedan Riksdagen år 1895 för anställande under sex år vid uniidabnr

i * versitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken beviljat

Lund. ett anslag al 36,000 kronor, och deraf för hvartdera af åren 1896, 1897,

[53.] 1898 och 1899 anvisats 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riks
dagen

att af omförmälda anslag för år 1900 anvisa 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och

engelska språken vid universitetet i Lund på extra stat

för år 1900 anvisa 6,000 kronor.

Ang. arfvode ht 68:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom särskilt arftf.

CWiderberg J ° ^ e at docenten vid universitet i Lund Sven Otto Magnus Söderberg för

[54] ar ^ ''*^0 anvisa ett extra anslag å 3,000 kronor, med vilkor att Söderberg

under nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets i Lund historiska museum

samt mynt- och medaljkabinett.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört

följande:

Pa tillstyrkan af den filosofiska fakultetens vid universitetet i Lund

humanistiska sektion hade det större akademiska konsistoriet derstädes hem

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

205

stält om inrättande vid universitetet af ett personligt extra ordinarie

professorsembete i nordisk arkeologi och fornnordisk språkkunskap för

docenten vid universitetet Sven Otto Magnus Söderberg, och kanslersembetet

hade tillstyrkt bifall till berörda hemställan.

Vid 1887 års riksdag hade i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

beviljats åt Söderberg ett särskilt arfvode för år 1888 af 1,500 kronor

med vilkor att Söderberg under sistnämnda år egnade sin tjenst åt universitetets

historiska museum och för detsamma utförde det arbete, som

det mindre konsistoriet, på förslag af museets föreståndare, funne skäl bestämma.

Vid 1888 års riksdag hade detta anslag beviljats jemväl för

derpå följande år. Sedan Söderberg förordnats till föreståndare för universitetets

historiska museum samt mynt- och medalj k abin ett, hade 1889 års

Riksdag för följande år anslagit åt honom ett belopp af 2,000 kronor med

vilkor att Söderberg derunder egnade sin verksamhet åt nämnda historiska

museum samt mynt- och medalj kabinett. Sistnämnda anslag hade sedermera

år efter år af Riksdagen beviljats.

I nu föreliggande fråga hade den humanistiska sektionen anslutit sig

till ett af professorn i nordiska språk K. F. Söderwall afgifvet yttrande af

följande innehåll:

Då vid 1877 års riksdag, i samband med adjunktsinstitutionens ombildning,

beslöts indragning af adjunkturen i nordiska språk, som vid universitetet

i Lund sedan år 1872 funnits vid sidan af den ordinarie professuren i

detta ämne, hade icke förekommit någon antydan om att adjunkturen skulle

vara öfverflödig. Af det yttrande af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

som åtföljde statsverkspropositionen till 1877 års riksdag, framginge

tydligen att endast otillräckligheten af de för omregleringen tillgängliga

medel hindrat framläggande af förslag om adjunkturens förändring till

extra ordinarie professur. Fn sådan förändring hade deremot beslutits i

fråga om motsvarande adjunktur i Upsala. Det kunde icke förnekas, att

i Lund ej mindre än i Upsala eu extra ordinarie professur i nordiska

språk vore behöflig. Detta behof hade ock erkänts dels af 1884 ars Riksdags

statsutskott, som haft att yttra sig med anledning af en väckt motion

om inrättande af en extra ordinarie professur i svenska språket vid universitetet

i Lund, dels ock af det större akademiska konsistoriet, som för

flera år sedan ingått med eu framställning till Kongl. Maj:t om proposition

till Riksdagen i enahanda syfte. Det afsedda önskningsmålet, förstärkning

af lärarekrafterna i nordiska språk, skulle i väsentlig mån ernås

genom inrättande af den nu ifrågastälda extra ordinarie professuren. Söderberg

både genom eu förtjenstfull författareverksamhet visat sig vara fullt

kompetent till en professur i nordiska språk och särskildt ådagalagt eu

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

synnerligen grundlig insigt i nordens gainla språk. Härtill komme den

gagnande verksamhet, Söderberg allt sedan år 1879 utöfvat såsom docent

i nordisk språkforskning, hvarjemte borde framhållas, att han vid åtskilliga

tillfällen haft förordnande att förestå professuren i nordiska språk och

fullgjort detta uppdrag på ett mycket tillfredsställande sätt. På det arkeologiska

området hade Söderberg inlagt framstående förtjenst såväl genom

en af kompetente domare fördelaktigt vitsordad författareverksamhet som

genom det utmärkta sätt, hvarpå han först som amanuens och sedan som

föreståndare vårdat sig om universitetets historiska samlingar. Söderberg

vore jemväl anstäld såsom docent i nordisk fornforskning. Utan tvifvel

skulle det för den arkeologiska forskningen vara af stort gagn, om åt

Söderberg kunde beredas en fast och tryggad ställning såsom den nordiska

arkeologiens målsman vid universitetet. Söderbergs framstående skicklighet

såväl i nordisk arkeologi som i fornnordisk språkkunskap kunde anses vara

styrkt, och en lärareplats i det ena af dessa båda ämnen läte ganska väl

förena sig med en sådan i det andra.

För egen del har departementschefen anfört att, ehuru han icke funne sig

för närvarande böra förorda inrättande vid universitetet i Lund af en personlig

extra ordinarie professur för docenten Söderberg, departementschefen

dock ansåge med afseende såväl å vigten af Söderbergs fortfarande anställning

vid universitetet som å hans långa och fö rtj eu stfulla verksamhet

derstädes, att Söderberg borde beredas något högre ersättning för sitt

arbete än som hittills kommit honom till del; och hemstälde departementschefen

derför, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att såsom särskilt

arfvode åt docenten Söderberg för år 1900 anvisa ett extra anslag

å 3,000 kronor, med vilkor att Söderberg under nämnda år egnade sin

tjenst åt universitetets i Lund historiska museum samt mynt och medaljkabinett.

Utskottet, som på grund af hvad i statsrådsprotokollet anförts anser

sig böra tillstyrka, att det arfvode, hvilket under en följd af år utgått till

docenten Söderberg, nu bestämmes till det af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjda

beloppet 3,000 kronor, hemställer,

att Riksdagen må såsom särskildt arfvode åt docenten

vid universitetet i Lund Sven Otto Magnus Söderberg

för år 1900 anvisa ett extra anslag å 3,000 kronor,

med vilkor att Söderberg under nämnda år egnar sin

tjenst åt nämnda universitets historiska museum samt

mynt- och medaljkabinett.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

207

69:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 58) har herr Ang. andag

R. Eklundh föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja ett anslag till belopp^T™*^^*

af 1,500 kronor på extra stat för år 1900 till aflöning åt en assistent i > matematik

matematik vid Lunds universitet med skyldighet att offentligt föreläsa tre

gånger i veckan.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.

Vid Lunds universitet egde ett förhållande rum, hvilket knappast

förekomme vid något annat universitet i Europa, nemligen att undervisningen

i en så vidsträckt vetenskap som matematiken måste skötas af en

enda ordinarie lärare. I Upsala funnes deremot utom den ordinarie professuren

i matematik äfven en extra ordinarie dylik, och äfven i Lund

hade fordom funnits en adjunktur i ämnet, hvilken först för några år

sedan, vid den siste innehafvarens bortgång, indragits.

Att detta nu omnämnda förhållande måste menligt inverka på undervisningen

i ämnet, vore uppenbart. Då, enligt universitetsstatuternas § 124,

den ordinarie professorns föreläsningar framför allt måste »afse lärjungarnes

sjelfständiga vetenskapliga utveckling», kunde desamma omöjligen på samma

gång- lämpas för de yngre, till universitetet nyss ankomne studenterna

eller ens röra sig inom områden, hvilka för desse vore tillgängliga. Att

saknaden af föreläsningar, lämpade just för desse yngres ståndpunkt och

behof, måste särskild! inom en vetenskap af så abstrakt natur som den

ifrågavarande försvåra deras arbete och sålunda förorsaka dem en ganska

betydande tidsförlust, behöfde ej påpekas.

Denna olägenhet kunde, enligt motionärens förmenande, i någon mån

afhjelpas och sålunda en vigtig förmån beredas dessa studerande genom

ett ringa anslag, uppgående till ungefär samma belopp som en extralärarelön

vid ett högre allmänt läroverk. Motionären ansåge sig derför

böra upptaga det af professorn i ämnet väckta samt af Lunds universitets

matematisk-naturvetenskapliga sektion och större konsistorium under år

1897 förordade förslaget om anställande af en biträdande lärare eller

assistent i matematik med uppgift att offentligt föreläsa tre gånger i

veckan och sålunda utfylla just den brist, som här framhållits.

Assistenter funnes redan förut i åtskilliga vetenskaper vid Lunds

universitet. Det skulle möjligen invändas, att deras uppgift ej vore att

föreläsa offentligt, utan att vägleda de studerande i sådana praktiska

öfningar, söm förekomme inom t. ex. fysik, mineralogi m. fl. vetenskaper.

Denna invändning vore till en början ej faktiskt rigtig; åtminstone

assistenten i mineralogi hade till sin uppgift bland annat just att föreläsa

offentligt. Och för öfrigt förekomme, af bekanta skäl, inom matematiken

ej sådana praktiska arbeten som inom de andra, nyss nämnda vetenska
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

perna; lärarens uppgift vore der framför allt att med det lefvande ordets

hjelp undanrödja de svårigheter, som mötte den studerande.

På grund af hvad i motionen blifvit anfördt, har utskottet funnit

det vara af behofvet påkalladt, att en assistent i matematik anställes vid

Lunds universitet särskildt för handledning af de yngre studerande, för

hvilka professorns i ämnet föreläsningar enligt universitetsstatuternas af

motionären anförda bestämmelse icke kunna anses vara afsedda; och har

derför utskottet, som icke haft annat att erinra emot motionärens förslag

att assistenten skulle vara skyldig att offentligen föreläsa tre gånger i

veckan, än att det möjligen med afseende på undervisningens behof kan

befinnas ändamålsenligt, att den föreslagna föreläsningsskyldigheten delvis

utbytes mot åliggande att på annat lämpligt sätt meddela undervisning

och handledning åt den studerande ungdomen, ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen må, i anledning af herr Eklundhs

förevarande motion, på extra stat för år 1900 anvisa

ett anslag af 1,500 kronor till aflöning åt en assistent i

matematik vid Lunds universitet.

AnS.lönetillägg 70:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemdi

akademi- ,lt11 . , ,, ~ o j r-J »

kamreraren Ställer Utskottet,

O. O. Regnell.

[55.] att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart

och ett af åren 1892 —1899 egt rum, såsom personligt

lönetillägg för år 1900 åt akademikamreraren i Lund

Oscar Gerhard Regnell, på extra stal, för sistnämnda år

bevilja 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Ang. antiag till 71 :o) Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen att till arfvoden åt

''biblioteket i biträden vid universitetsbiblioteket i Lund på extra stat för år 1900

Lund. anvisa ett belopp af 2,500 kronor.

[56.] Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat, hurusom allt sedan år 1886 på extra stat ett belopp af 1,500 kronor

utgått till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund.

Äfven för innevarande år vore ett anslag till enahanda belopp för ändamålet

anvisadt. Framställning vore nu af kanslern för rikets universitet gjord om

ett till 2,500 kronor förhöjdt extra anslag till dylika arfvoden för år 1900.

Denna framställning grundade sig på bibliotekariens vid universitetsbiblio
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

teket begäran om medel till arbetskrafternas ökande vid biblioteket. I

afseende å behofvet häraf hade bibliotekarien i en under nästlidna år till

det större akademiska konsistoriet i Lund aflåten skrifvelse yttrat bland

annat följande.

Erfarenheten hade under de senaste åren visat, att de lönlösa extra

ordinarie amanuensbefattningarna vid biblioteket numera ej vore synnerligen

eftersökta, och att de under senare tid derstädes anstälde extra ordinarie

amanuenserna icke funnit med sin fördel förenligt att tjenstgöra

någon längre tid. Visserligen hade universitetsbiblioteket förmånen att

bland sina lönlöse tjensteman räkna personer, som redan öfver ett årtionde

varit der anstälde och — ehuru delvis med längre och kortare tjenstledigbeter

— derstädes tjenst")ort dels af särskilda anledningar, dels af

rent intresse för saken. Men af de extra ordinarie tjensteman, som under

åren 1888 —1896 vunnit anställning vid universitetsbiblioteket, hade icke

någon qvarstannat i dess tjenst. Af yngre extra ordinarie tjensteman

egde biblioteket numera endast tre, antagne under åren 1897 och 1898.

Att ifrågavarande platser numera icke befunnes lockande berodde derpå, att

det arfvode, som kunde väntas såsom ersättning för det dagliga arbetet,

vore för knappt tilltaget, och att utsigterna till framtida befordran vore

ringa. För universitetsbiblioteket vore dessa extra biträden alldeles oumbärliga,

helst under dess nuvarande trångmål.

Efter en jemförelse mellan de belopp, som för enahanda ändamål

under de senare åren utgått vid kongl. biblioteket i Stockholm och universitetsbiblioteket

i Upsala samt vid universitetsbiblioteket i Lund, hade bibliotekarien

slutat med framställning om beredande af ett anslag för nästkommande

år till belopp af 2,500 kronor, att utgå till arfvoden åt extra

biträden vid biblioteket.

Den af bibliotekarien gjorda framställningen syntes departementschefen

mycket behjertansvärd. Samma behof, som föranledt en begäran

om ökning af anslaget till extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket

i Upsala — hvilken fråga departementschefen redan förelagt

Kongl. Maj:t, med hemställan om det hittills varande extra anslagets ökning

från 2,500 kronor till 3,500 kronor för år 1900 --- gjorde sig otvifvelaktigt

gällande äfven vid universitetet i Lund. Departementschefen tillstyrkte

derför, att Kongl. Magt måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvannämnda

innehåll.

•>

Med afseende å hvad statsrådsprotokollet i ärendet innehåller, har

utskottet, som, enligt hvad i punkt G-ko) här ofvan meddelats, ansett sig

höra tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag om ökning i anslaget till extra ordi
Jiih.

till liilcsd. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd.. 9 Väft. 27

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nio 9.

ilo

narie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala, funnit skäligt, att

nu förevarande anslag, hvilket under en följd af år utgått med 1,500

kronor, bestämmes till det af Kongl. Maj:t föreslagna högre beloppet 2,500

kronor; och får alltså utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må till arfvoden åt extra biträden

vid universitetsbiblioteket i Lund för år 1900 på extra

stat anvisa ett belopp af 2,500 kronor.

Ang. arfvode

åt en assistent

vid växtfysiologiska

laboratoriet

i Lund.

[57.]

72:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må, i likhet med hvad för åren

1897, 1898 och 1899 egt rum, jemväl för år 1900 på

extra stat anvisa ett belopp af 1,500 kronor till arfvode

åt en assistent vid växtfysio Logiska laboratoriet vid botaniska

institutionen i Lund.

Ang. arfvode

åt eu instrumentmakare

vid fysiologiska

institutionen

i

Lund.

[58.]

73:o) På grund af Kongl. Majrts derom gjorda framställning får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare vid

fysiologiska institutionen i Lund för år 1900 anvisa ett

extra anslag af 500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Ang. anslag m 74:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom framstälda förslag,

Ot utskottet hemställa,

[59.] att Riksdagen må jemväl för år 1900 på extra stat

anvisa:

a) till arfvode åt en amanuens vid karolinska medikokirurgiska

institutets gynekologiska klinik 900 kronor; och

b) till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska

laboratorium 900 kronor.

Ang. anslag nu • 75:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

khnt:rrJår får utskottet hemställa,

sjukdomar. att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare åren

[60-] egt rum, må på extra stat för år 1900 anvisa:

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

211

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800

kronor; och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm

2,800 kronor, att utgå under vilkor, att Stockholms stad

för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1000.

76:o) På grund af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning herxy-Ang. anslag för

Ställer Utskottet, o o mtenlkapliga

att Riksdagen, på sätt för de senare åren egt rum, ändamål.

må till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål [61.]

vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag för år

1900 af 1,500 kronor.

7 7 :o) Med

ställer utskottet,

anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hem- Ang. anslag

till materiel

för aftal
att

Riksdagen må för anskaffande och underhåll miatruka

“ . • • a •*• ••

af materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska in
stitutet

på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af

500 kronor.

78:o) Kongl. Majt har föreslagit Riksdagen att för anskaffande tillAng. anslag till

användning vid klinikerna å serafimerlasarettet af en fullständig s. k. åfmRsntRöntgen-apparat

jemte apparater för fotografering på extra stat för år 1900 genapparat.

bevilja ett belopp af 3,000 kronor. [63.]

Enligt hvad det i ärendet förda statsrådsprotokoll utvisar, har departementschefen

vid föredragning af ärendet inför Kongl. Maj:t anmält, att

kanslern för rikets universitet i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 november

nästlidna år, med öfverlemnande af en utaf lärarekollegiet vid karolinska

institutet hos kanslern gjord framställning, hemstält, att Kongl. Magt

måtte till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af 3,000 kronor till

anskaffande för klinikernas å serafimerlasarettet räkning samt uppsättning

derstädes af en fullständig s. k. Röntgenapparat jemte apparater för fotografering.

Den vid kanslerns skrifvelse fogade framställningen från lärarekollegiet,

hvilken framställning af kanslern åberopats till stöd för hans ofvanberörda

hemställan, hade innehållit hufvudsakligen följande.

Den märkvärdiga upptäckten af de så kallade Röntgen-strålarne både

redan funnit betydande användning inom medicinen. För eu säker och

noggran diagnos af munga kirurgiska sjukdomar, särskildt skador på ben
-

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

systemet och vissa främmande kroppars befintlighet i det inre af menniskoorganismen,

vore numera en undersökning medelst Röntgen-strålar nödvändig.

Mången gång torde brottstyckenas läge vid ett benbrott, skelettdelarnes

förhållande vid ledskador samt metalliska föremåls befintlighet

och exakta läge i kroppens inre endast genom Röntgen-belysning blifva

säkert bestämda, och det kirurgiska ingreppet kunde endast härigenom i

en del fall möjliggöras, i andra fall göras säkrare och för patienten lättare

än utan användandet af sådan belysning.

På invärtes medicinens område hade äfven vigtiga upplysningar vunnits

genom denna nya undersökningsmetod, och ännu återstode säkerligen

mycket att vinna. Man hade kunnat studera hjertats och de stora kärlens

förhållande vid en del sjukdomar inom nämnda organ. Äfven den kroniska

reumatismen och gikten hade blifvit indragna inom området för undersökning

medelst Röntgen-strålar. Till och med för botandet af vissa

sjukdomar hade Röntgen-belysning börjat användas.

Vid serafimerlasarettets kirurgiska klinik hade redan i flera fall, der

operation endast med ledning af Röntgenfotografi varit utförbar, sådan

anskaffats genom anlitande af en i hufvudstaden bosatt, med Röntgenfotografering

sysslande läkares hjelp. Men endast i ett fåtal af de fall,

der Röntgen-belysning varit erforderlig, hade sådan hittills kunnat användas,

dels på grund af dermed förenade kostnader, dels till följd af

omöjligheten att förflytta vederbörande patienter utom sjukhuset.

Under den första tiden efter den stora upptäcktens fullbordande hade

den ena förbättringen i fråga om instrumentelen följt hastigt efter den andra.

Det hade synts oklokt att under sådana förhållanden inköpa apparater,

hvilka inom några månader med visshet skulle vara föråldrade, och fördenskull

hade någon framställning om anslag för anskaffande af behöfliga

apparater hittills ej gjorts. Numera hade emellertid tekniken nått den

utveckling, att någon anledning icke funnes till sådan farhåga; och det

syntes derför vara hög tid, att klinikerna å serafimerla sar ettet, särskildt

den medicinska och den kirurgiska, så snart som möjligt komme i besittning

af en apparat för Röntgen-belysning.

På den medicinska klinikens laboratorium å serafimerlasarettet funnes

fullt lämpligt rum för en Röntgen-apparats uppställande och begagnande;

men kostnaderna för densammas anskaffande vore så stora, att de till

klinikerna anvisade årliga anslagen, utgörande 1,500 kronor för den medicinska

och 500 kronor för den kirurgiska kliniken samt afsedda för de

dagliga laborationsutgifterna, icke kunde bestrida nämnda kostnader. Deremot

syntes de med apparatens begagnande förknippade utgifterna kunna,

åtminstone tills vidare, af nämnda anslag bekostas. Enligt priskurant från

s. 213 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

213

Voltohm Elektricitäts Gesellschaft i Munchen kostade en fullständig apparat

för Röntgenbelysning 2,123 mark. Härtill kornme utgifter dels för frakt

och uppsättning, hvilka kunde beräknas till 500 kronor, dels ock för anskaffande

af apparater för fotografering, Indika likaledes enligt lärarekollegiets

åsigt borde beräknas till 500 kronor. Alla för ifrågavarande ändamål

erforderliga kostnader kunde alltså beräknas till i rundt tal 3,000

kronor.

Då de ifrågavarande apparaterna, enligt hvad departementschefen ansåge,

skulle blifva af stort gagn icke blott för behandlingen af en del

sjukdomar, utan äfven för undervisningen och den vetenskapliga forskningen,

liar departementschefen, under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, hemstält,

att Kong!. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af förenämnda

innehåll.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för anskaffande till användning

vid klinikerna å serafimerlasarettet af en fullständig sä

kallad Röntgen-apparat jemte apparater för fotografering

på extra stat för år 1900 bevilja ett belopp af 3,000

kronor.

som a

extra stat för är

79:o) Kongl. Makt har föreslagit Riksdagen att till fyllande af brist, “”''i''1?

det allmänna matene lanslag et vid karolinska institutet uppstått, a brist i aii1900

anvisa ett belopp af 2,690 kronor.

I anledning af lärarekollegiets vid karolinska institutet derom gjorda ”VT.T''

framställning aflat Kongl. Maj:t till 1897 års Riksdag proposition angående L -J

dels höjning af institutets allmänna materielanslag från dess förutvarande

belopp 15,000 kronor till 18,500 kronor, dels ock anvisande af 2,850 kronor

till fyllande af brist, som å samma anslag uppstått under åren 1894 och 1895.

Denna framställning, i hvad den afsåg anslag till fyllande af berörda brist,

blef ock af Riksdagen bifallen. Beträffande deremot den samtidigt gjorda

framställningen om anvisande af förslagsanslag till täckande al brist,

som för åren 1896 och 1897 kunde uppkomma å berörda anslag, yttrade

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att han icke ansåge det

lämpligt att af Riksdagen äska fyllandet, af en brist, som ännu icke

kunde till siffran bestämmas, utan borde det öfverlemnas åt lärarekollegiet

att, sedan räkenskaperna för åren 1896 och 1897 afslutats, inkomma med

förnyad framställning i detta afseende. Med stöd åt detta uttalande har

lärarekollegiet på sill tid gjort framställning om fyllande af den under

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

år 1896 uppkomna bristen, 2,311 kronor 63 öre, hvartill äfven förra årets

Riksdag beviljade 2,300 kronor.

Nu bär lärarekollegiet, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

meddelat, anhållit om anvisande på extra stat af medel för

täckande af den under år 1897 uppkomna bristen, hvilken, enligt hvad institutets

räkenskaper för nämnda år utvisade, utgjorde 2,689 kronor 69 öre.

Men denna siffra innehölle icke hela den under år 1897 uppkomna bristen.

Två poster, som tillhörde sistnämnda år, hade nemligen kommit att upptagas

i 1898 års räkenskaper. Detta vore förhållandet med tryckningskostnaden

för professorn E. A. Keys värdefulla och omfattande (204 qvartsidor)

arbete öfver kirurgiens historia i Sverige, hvilket under år 1898 tryckts

och utgifvits vid inbjudningen till extra ordinarie professorn J. H. Åkermans

installation. Tryckningskostnaden för detta arbete belöpte sig till

1,613 kronor. Äfven tryckningskostnaden för den samtidigt utgifna inbjudningsskriften

till extra ordinarie professorn E. W. Welanders installation,

belöpande sig till 78 kronor, hade blifvit uppförd i 1898 års räkenskaper,

ehuru den tillhörde år 1897.

Lärarekollegiet hade derför hemstält, att framställning måtte göras hos

Riksdagen om anvisande af 4,380 kronor 69 öre till fyllande af berörda

brist.

Vid öfverlemnandet af denna lärarekollegiets anhållan hade kanslersembetet

framhållit, hurusom, i följd af institutets under de senare åren

alltmera omfattande verksamhet, utgifterna å det allmänna materielanslaget

stegrats, och hvilka olägenheter eu årligen återkommande brist i detta

anslag förorsakade; och hade kanslersembetet med anledning häraf tillstyrkt,

att det af lärarekollegiet begärda beloppet till bristens täckande måtte hos

Riksdagen äskas.

För egen del har departementschefen, då frågan om betäckande af

den del af den angifna bristen, som afsåge poster, ingående i 1898 års

räkenskaper, icke lämpligen syntes böra göras till föremål för ompröfning,

innan sistnämnda års räkenskaper behörigen afslutats, hemstält, att

Kongl. Mej:t, på grund åt hvad i ärendet förekommit, måtte föreslå Riksdagen

att till fyllande af den brist, som å karolinska institutets allmänna

materielanslag enligt 1897 års räkenskaper uppstått, å extra stat för år

1900 anvisa ett jemnadt belopp af 2,690 kronor.

Utskottet, som åren 1897 och 1898 tillstyrkte bifall till de under

nämnda år af Kongl. Maj:t begärda anslag till täckande af den för åren

1894—1896 i karolinska institutets å ordinarie stat uppförda allmänna

materielanslag uppkomna brist, anser sig icke heller böra afstyrka be
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

215

viljande af det nu äskade anslaget, men vill i sammanhang härmed erinra

derom, att Riksdagen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 maj 1898

uttalat den mening, att, sedan 1897 års Riksdag i anledning af Kongl.

Maj:ts proposition höjt det ordinarie materielanslaget till 17,500 kronor,

det borde kunna med visshet antagas, att någon brist å anslaget under

år 1898 och derpå följande år icke skulle uppstå.

Under hänvisning till det af 1898 års Riksdag sålunda gjorda uttalande,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till fyllande af brist, som å

karolinska institutets allmänna materielanslag uppstått

under år 1897, å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp

af 2,690 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

80:o) Med anledning Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem-''4»?- andag tf,

till

ställer utskottet,

att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt

lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna,

att utgå efter samma grunder som för innevarande år,

på extra stat för år 1900 anvisa enahanda belopp, som

för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt, eller

429,725 kronor.

tillfällig löneförbättring.

[65.]

81 :o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och-4»?- täckande

under hänvisning till hvad departementschefen i det under punkt 14 fila au Te''

bä r ofvan upptagna ärende anfört, hemställer utskottet, allmänna lära
verken

m. in.

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa:

a) till betäckande af brist å det gemensamma reservationsanslaget

till de allmänna läroverken för år 1898 ,

84,000 kronor och för år 1899 105,000 kronor, eller

tillhopa 189,000 kronor; samt

b) till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare

vid de allmänna läroverken 128,000 kronor.

Vid bifall till hvad under punkt b) här ofvan äfvensom under punkt

16:o) i detta utlåtande af utskottet föreslagits, kommer anslaget till »arf
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

voden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken»

att i 1900 års riksstat uppföras med ett belopp af 131,800 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

Ang. anslag till 82:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem
*''förbättring

" Ställer Utskottet,

rly -i att Riksdagen må för beredande åt lärare och

^ lärarinnor vid högre lärarinneseminariet af tillfällig löne
förbättring

jemväl för år 1900, att utgå efter samma

grunder som den för innevarande år beviljade, för år

1900 på extra stat anvisa enahanda belopp som för år

1899, eller 3,250 kronor.

Ang. anslag till 83:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit,

dTliZie.^lThem ställer utskottet:

a) att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af

den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinneseminariet

på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 3,000

kronor; samt

b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt undervisning

i huslig ekonomi vid seminariet och dermed förenade

normalskolan för flickor på extra stat för år 1900

anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

tcursen sann

undervisning i

huslig ekonomi

vid seminariet.

[68.]

Folkundervisningen.

Om anord- 84:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande af

"aiitiidåLcrparallelklasser vid två folkskolelärareseminarier på extra stat för år 1900

par

vid må folk- bevilja ett anslag af 19,400 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll bär departementschefen er
-

seminarier.

rgg i inrat, hurusom vid 1897 års riksdag uti en inom Riksdagens Andra Kammare

väckt motion hemstälts, att Riksdagen måtte ingå till Kongl. Maj:t

med anhållan, att Kongl. Maj:t ville låta fortast möjligt utreda, i hvad

mån ökade tillfällen till undervisnings erhållande vid rikets folkskolelärareseminarier

erfordrades för beredande af tillgång på tillräckligt antal

sökande till lediga lärareplatser, samt att Kongl. Maj:t ville till näst derpå

följande Riksdag inkomma med sådant förslag till seminariernas utvidgning,

hvartill den föranstaltade utredningen kunde föranleda.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

217

Till stöd för sin motion hade motionären anfört, bland annat, att under

de senare åren ofta hade försports klagomål öfver brist på folkskolelärare,

och att icke sällan hade inträffat, att lärareplatser förnyade gånger måst

förklaras lediga i brist på sökande, eller att platser måst besättas efter

ofullständiga förslag, enär ej tre sökande funnits att uppföra å förslag till

hvarje plats. Synnerligen stora svårigheter funnes ock att vid sjukdomseller

andra förfall för ordinarie lärare erhålla kompetenta lärare till vikarier

vid folkskolorna. Detta ogynsamma förhållande hade äfven påpekats

såväl i pedagogiska som andra tidningar, och det hade påyrkats, att åtgärder

för detsammas afhjelpande ofördröjligen måtte vidtagas.

Motionen hade remitterats till Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1,

som efter verkstäld utredning hemstält, att motionen ej måtte föranleda

till någon kammarens åtgärd, enär alla tecken antydde, att bristen blott

vore tillfällig och på väg att upphöra, och då slutligen, om lärarebristen

mot förmodan skulle få en mera stadigvarande natur, det ganska säkert

kunde antagas, att Kongl. Maj:t skulle utan någon särskild skrifvelse från

Riksdagens sida vidtaga sådana åtgärder, att folkundervisningen kunde

behörigen upprätthållas med examinerade lärarekrafter.

Andra Kammaren hade bifallit utskottets förslag.

Då det emellertid allt fortfarande klagats öfver svårigheter att erhålla

kompetenta personer till vikarier, när läraretjenst af eu eller annan anledning

vore ledig, äfvensom här och der öfver bristen på sökande till ledigförklarade

befattningar, helst vid flyttande skolor, hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, domkapitlen och Stockholms stads konsistorium

i skrifvelse den 13 juni 1898 anmodats att före den 15 september 1898

inkomma till ecklesiastikdepartementet med yttranden, huruvida brist å

lärare och lärarinnor vid folkskolan förefunnes inom de särskilda stiften

och Stockholms stad samt att dervid, om sådan brist egde rum, efter

vederbörande seminarierektors hörande afgifva förslag om, huru bristen

lämpligast skulle kunna afhjelpas.

Sedan folkskoleinspektörerna, öfverstyrelsen öfver Stockholms stads

folkskolor med flere myndigheter blifvit i ärendet hörda, hade domkapitlen

och Stockholms stads konsistorium inkommit med de infordrade yttrandena.

Af dessa framginge, att brist på lärare vid folkskolan framträdt inom

Upsala, Yesterås, Göteborgs, Kalmar, Hernösands och Visby stift, och att

denna visat sig dels deruti, att endast en eller två behöriga sökande, ja,

stundom ingen, anmält sig till ledigförklarad plats, samt att det år efter

år blifvit allt svårare att anskaffa examinerad vikarie, då tjenst varit ledig

eller tjenstinnehafvare af en eller annan anledning varit förhindrad att

sjelf sköta sin befattning, hvadan man måst åtnöja sig med pensionerade

Bill. till Rikta. Prot. 1899. 4 Samt. 1 Afl. 9 Raft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

folkskolelärare, sraåskolelärare, småskolelärarinnor eller andra personer, som

saknat föreskrifven kompetens för att sköta befattningen.

Folkskoleinspektörerna i Strengnäs stift hade vitsordat, att en verklig

brist på lärarekrafter vid folkskolan under de senaste åren framträdt inom

såväl Södermanland som Nerike, men stiftets domkapitel hade ansett sig

detta oaktadt icke kunna konstatera en allmännare brist på lärare och

lärarinnor vid folkskolorna inom stiftet.

Af folkskoleinspektörerna inom Karlstads stift hade två uppgifvit, att brist

på lärare och lärarinnor förefunnes inom deras inspektionsområden, såsom

bevis hvarpå den ene af inspektörerna anfört, att tvenne nyinrättade läraretjenster

ej kunnat tillsättas, att vid inträffande ledigheter, helst vid flyttande

skolor, ingen sökande anmält sig, utan hade man måst betjena sig

dels af ålderstigna pensionerade lärare, dels af oexaminerade personer,

hvilkas lämplighet blott i nödfall kunnat godkännas, samt att stundom

skolor måst under halfva år ligga nere. Stiftets domkapitel hade dock

förmenat, att bristen på sökande till lärarebefattningar vore till den grad

obetydlig, att några utomordentliga åtgärder för dess undanrödjande icke

syntes vara af behofvet påkallade.

Domkapitlet i Skara hade ansett, att någon, om än hittills ringa, brist

på folkskolelärare yppat sig inom stiftet.

Domkapitlet i Linköping hade förmenat, att tillgången på lärarekrafter

för folkskolan icke vore så riklig, som de för handen varande förhållandena

kunde göra önskvärdt.

Domkapitlet i Vexiö hade hållit före, att den nuvarande knappa tillgången

på lärare vore tillfällig och öfvergående, i samma mån som efterfrågan

af lärare blefve allt mer känd.

Domkapitlet i Lund hade yttrat, att med skäl ej kunde påstås, att

brist på lärare inom stiftet förefunnes.

Stockholms stads konsistorium hade uppgifvit, att inom Stockholms

stad vore tillgången på lärare och lärarinnor riklig.

Deremot hade åtskilliga af dem, som i ärendet afgifvit yttrande, framhållit

att brist på folkskolelärare nu förefunnes och att denna hotade att

under den närmaste framtiden blifva allt större, dels emedan många pensionsberättigade

lärare, som stått qvar vid tjensten under afvaktan på, att deras

pensioner skulle komma att utgå med högre belopp, nu, sedan högre

pensioner blifvit dem tillförsäkrade, sannolikt komme att taga afsked, dels

derför att folkskolelärarne i allmänhet ej skulle hädanefter så länge som

hittills stå qvar vid sina befattningar efter uppnådd pensionsålder och dels

slutligen enär under den närmaste framtiden årligen flera nya folkskole
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

219

läraretjenster än hittills sannolikt komme att inrättas, helst i Norrland,

der folkskoleväsendet för närvarande vore stadt i stark utveckling.

Af de infordrade utlåtandena framginge, enligt departementschefens

mening, att under den senaste tiden brist på folkskolelärare yppat sig inom

största delen af landet.

Detta bekräftades ock af följande tabell, hemtad hufvudsakligen från

Riksdagens Andra Kammares första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 22

vid 1897 års riksdag och sedermera inom ecklesiastikdepartementet öfversedd

och fullständigad.

År

Det

ärliga behofvet af nya lärare

Det arliga

tillskottet

af nya

lärare

Öfver- skott (+)

eller

brist (—)

Nyinrättade,

för folkskole- lärare af9edda

tjenster

Till pensions- staten öfver- ilyttade

lärare

Genom döden

eller af aunan

anledning

afgångna

lärare

Sömma

1887

123

49

55

227

303

+ 76

1888

78

. 67

67

212

324

+ 112

1889

73

69

61

203

300

+ 97

1890

101

73

77

251

251

± 0

1891

129

72

67

268

218

— 50

1892

106

84

78

268

190

- 78

1893

112

72

86

270

202

- 68

1894

114

74

65

253

210

— 43

1895

123

67

73

263

244

- 19

1896

126

75

80

281

265

- 16

,

1,085

702

709

2,496

2,507

+ 11 |

Under ifrågavarande år hade sålunda, enligt ofvanstående utredning,

från seminarierna utexaminerats 1 1 lärarekandidater mer, än som behöfts

för att med behöriga personer besätta både under dessa år nyinrättade

tjenster och de befattningar, som under samma tid blifvit lediga derigenom

,att deras innehafvare antingen öfverflyttats till pensionsstaten eller

genom döden eller af annan anledning afgått från sina tjenster. Deraf följde

dock ej, att antalet af de lärare, som under denna tid sökt anställning

vid folkskolan, varit tillräckligt för att motsvara behofvet. Det förhölle

sig deremot så, att under de år, som vore i fråga, antalet nyinrättade och

ledigblifna tjenster varit större än antalet af de lärare, som derunder

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ingått i folkskolans tjenst. Många af dem, som vid seminarierna under

ifrågavarande tid utexaminerats, hade nemligen tagit anställning vid högre

flickskolor, döfstumskolor (under åren 1887—1896 ej mindre än 48), seminariernas

öfningsskolor, samt vid af stat, landsting eller enskilda anordnade

seminarier för bildande af småskolelärare och -lärarinnor in. in. Dessutom

hade en och annan efter vid seminariet aflagd examen ej egnat sig åt

lärareverksamhet af något slag.

Under de år, hvarom nu vore fråga, hade sannolikt minst 100 af dem,

som under samma tid tagit afgångsexamen vid seminarierna, ej ingått i

folkskolans tjenst.

Antalet under åren 1887 — 1896 nyinrättade och ledigblifna tjenst»''

hade sålunda med minst 89 öfverskjutit antalet af de lärare, som under

samma år sökt platser vid folkskolan.

Men äfven om under ofvannämnda år lika många utexaminerade

folkskolelärare hade sökt anställning vid folkskolan som antalet af de

under samma tid nyinrättade och ledigblifna tjenst»'', hade man dock ej

erhållit behöfliga lärarekrafter. Man behöfde nemligen ett antal examinerade

lärare äfven för att användas som vikarier, när ordinarie tjenstinnehafvare

af sjukdom eller annan anledning vore förhindrade att sjelfve

sköta sina befattningar.

Under förra delen af det tidsskede, redogörelsen omfattade, hade ej

klagats öfver bristen på kompetenta vikarier. Detta hade antagligen

kommit sig deraf, att under den förra delen deraf funnits tillgång på

examinerade lärare, hvilka ännu ej fått ordinarie beställningar. Men

småningom hade antalet af dylika lärare aftagit, och från och med år

1895, då kong! kungörelsen den 1 juli 1894 angående aflönande i vissa

fall af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,

som af sjukdom urståndsattes att sköta sin tjenst börjat tillämpas, hade

bristen på kompetenta vikarier blifvit rätt känbar. Förut hade man, när

ordinarie lärare på grund af sjukdom ej kunde sköta sin tjenst, vanligen

antingen för en tid afbrutit skolarbetet eller ock låtit eu lärarinna med

småskolelärarebildning öfvertaga ledningen deraf. Endast undantagsvis

hade man anskaffat behörig vikarie. Efter den nya förordningen måste

man, så vidt ske kunde, anskaffa kompetent vikarie, om man nemligen

ville komma i åtnjutande af statsbidrag till vikariens aflönande.

Såsom bidrag till aflöning af vikarier för sjuka ordinarie folkskolelärare

hade, enligt till ecklesiastikdepartementet inkomna uppgifter, för år 1895

utbetalats ett belopp af 42,245 kronor 94 öre, för år 1896 45,671 kronor

55 öre och för år 1897 51,847 kronor 61 öre. Antoge man, att en vikarie

tjenstgjorde för samma sjuke lärare under en termin (eller omkring 4

s. 221 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

221

månader), hade antalet vikarier under år 1895 uppgått till omkring 106,

år 1896 till omkring 114 och under år 1897 till omkring 129. Till en afsevärd

del af de lediga vikariatsbefattningarna hade, såsom framginge äfven

af de i ärendet infordrade utlåtandena, ej behöriga personer kunnat anskaffas,

utan man hade måst hjelpa sig med gamla pensionerade folkskolelärare,

småskolelärare och -lärarinnor samt till och med personer, hvilka saknade

all slags lärarebildning.

Att lärarebrist förefunnits vid slutet af år 1896 framginge enligt

departementschefens förmenande tydligt af hvad förut blifvit anfördt.

Under år 1897 hade förhållandena ej förbättrats. Under nämnda år

hade visserligen vid seminarierna utexaminerats 299 elever, men af

dessa hade sannolikt högst 290 ingått i folkskolans tjenst. Nämnda 290

lärarekandidater hade ungefär motsvarat de under året nyinrättade och

ledigblifna tjensterna. Dessa hade nemligen uppgått tillsammans till 288.

Dessutom hade antalet vikarier ökats med 15.

För afhjelpande af bristen hade föreslagits, att i seminarierna skulle

intagas större antal elever, än nu vanligen vore fallet. Visserligen vore klassrummen

i vissa seminariebyggnader så små, att de ej kunde rymma flera

elever, än som der inskrifvits, men, hade man anmärkt, i andra åter kunde

man bereda utrymme åt ett större antal elever, än man för närvarande

ansåge sig der böra mottaga.

Med afseende på detta förslag erinrade departementschefen derom, att

under åtskilliga år före utgifvandet af seminariestadgan den 29 januari

1886 vid seminarierna intagits större antal elever, än som nu syntes vara

lämpligt. Då detta haft till följd, att seminarieelevernas utbildning, särdeles

i praktiskt hänseende, ej blifvit tillfredsställande, samt att arbetet å

seminarierna kommit att ega rum under ogynsamma sanitära förhållanden,

hade i nämnda stadga föreskrifvits, att i hvarje seminarieklass ej borde

intagas större antal elever, än behörig hänsyn till lärjungarnes helsa och

ordentliga undervisning medgåfve.

Med tillämpning af denna föreskrift ansåge departementschefen, att

med den anordning, seminarierna för närvarande hade, i hvar och en af

samtliga seminariernas klasser sammanräknadt ej borde mottagas mer än

omkring 300 elever.

Under nu pågående läsår vore i seminarierna inskrifna uti första klassen

310, i andra 308, i tredje 303 och i Ijerde 300 elever. Men man både

kommit till så högt antal endast derigenom, att man vid vissa seminarier,

på grund af den rådande lärarebristen, intagit flera elever, än man från

undervisningens synpunkt borde hafva gjort.

Det hade uppgifvits, att man vid seminarierna skulle kunna årligen

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

mottaga ända till 330 elever. Plats kunde nog, enligt departementschefens

mening, beredas åt så många, men man kunde ej gifva dem tillbörlig utbildning

eller förekomma, att de finge arbeta under för deras helsa menliga

förhållanden, hvartill komme, att barnen i de med seminarierna

förenade öfningsskolorna, i hvilka seminarieeleverna skulle öfvas att undervisa,

inåsté taga skada af de talrika praktiska öfningar, som i skolorna

måste anställas, då ett så stort antal seminarieelever der skulle erhålla

tillbörlig handledning och öfning uti undervisningskonsten.

Slutligen har departementschefen fäst uppmärksamheten derpå, att,

under antagande att folkskolan under de närmast följande åren komme

att utveckla sig i samma förhållande som under de närmast föregående,

hvilket man ju hade all anledning att förmoda, lärarebristen ej skulle

afhjelpas, äfven om från seminarierna årligen utexaminerades till och med

330 elever.

Ett annat förslag till lärarebristens afhjelpande vore att höja de stipendier,

som utbetalades af statsmedel till behöfvande, skickliga seminarieelever.

Härigenom skulle man förmå flera unga män och qvinnor än

hittills, och särskildt mer begåfvade sådana, att söka inträde vid seminarierna.

Det syntes departementschefen dock ej af nöden påkalladt att

höja stipendierna för att få tillräckligt antal inträdessökande, då antalet

af dem, som sökte inträde vid ifrågavarande läroanstalter, vore mycket

större än antalet af dem, som i dessa kunde intagas. Så hade år 1895

anmält sig till inträde vid seminarierna 752 och intagits 372, år 1893

hade motsvarande tal varit 793 och 332, år 1897 847 och 333 samt år

1898 794 och 344.

Som medel för att afhjelpa lärarebristen särskildt i Karlstads stift hade

förordats, att man borde arbeta på, att de der befintliga flyttande skolorna

förändrades till fasta.

Härigenom skulle man visserligen kunna åstadkomma, att flera och

bättre sökande anmälde sig till de inom stiftet lediga lärareplatserna, men

å andra sidan skulle derigenom ett ännu större antal lärare behöfva årligen

utbildas för att motsvara behofvet.

Domkapitlet i Hernösand hade angående lärarebristens afhjelpande

inom stiftet yttrat, bland annat, att det icke tvekade att såsom det verksammaste

medlet för ändamålets vinnande föreslå, att statsbidragen för

aflönande af folkskolelärare i detta stift ytterligare höjdes, och såsom skäl

härför framstält, att folkskolelärarelönerna å de flesta orter inom stiftet

beredde sina innehafvare mindre god bergning än i sydligare delar af

landet samt att, särskildt i de öfre delarne af stiftet, hvarest skolorna ofta

flyttade mellan från hvarandra vidt skilda rotar, folkskolelärarens arbete

s. 223 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

223

måste anses mera mödosamt än annorstädes. Äfven det hårda klimatet och

den isolering, som bosättande der medförde, afskräckte platssökande från

att vända sig till stiftets nordliga trakter.

Med afseende härpå ville departementschefen fästa Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet derpå, att folkskolelärare i åtskilliga af vårt lands mellersta

och sydliga trakter arbeta under lika ogynsamma förhållanden som

mångenstädes i Norrland; att en stor del lärare vid norrländska folkskolor,

särdeles i sådana orter, der större industriel verksamhet egde

rum, hade högre löner, än lag föreskrefve, samt att beträffande stiftets

nordligaste delar staten bidroge till folkskoleväsendets underhåll och utveckling

så rikligt, som åtminstone för närvarande billigtvis kunde begäras.

Med dem, som ansåge, att lärarebristen borde afhjelpas genom att göra

det lättare för något äldre, samvetsgranna och dugande lärare och lärarinnor

i s. k. mindre folkskolor att erhålla rätt att söka och innehafva

ordinarie befattning vid folkskola, kunde departementschefen ej instämma.

Redan nu erhölle förtjenstfulla lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor

och småskolor, med eller utan vilkor att genom vid seminarium

aflagdt prof visa sig ega erforderliga insigter och tillbörlig undervisningsskicklighet,

rätt att söka och innehafva ordinarie läraretjenst vid folkskola,

men att begagna dispensrätten i så vidsträckt omfattning, att den nu rådande

lärarebristen derigenom väsentligen afhjelptes, ansåge departementschefen

ej vara förenligt med omsorgen om folkskolans bästa.

Ej heller ansåge departementschefen sig kunna förorda, att enskilda

lärare och lärarinnor skulle få rätt att vid sina skolor mot ett visst

arfvode för elev utbilda lärarekandidater, hvilka sedan skulle undergå

pröfning inför af staten utsedda censorer. Det syntes departementschefen

nemligen, att den enskilde läraren ej hade hvarken de insigter, den tid

eller de hjelpmedel, som erfordrades för att utbilda dugande folkskolelärare.

Dessutom skulle en sådan anordning hafva med sig faran, att

läraren läte lärarekandidaten undervisa i skolan på egen hand mer, än som

för barnens undervisning och uppfostran vore gagneligt.

Ett annat förslag, som framstälts till lärarebristens afhjelpande, vore,

att ett nytt seminarium skulle anordnas; enligt ett annat åter borde två

seminarier — ett manligt och ett, qvinligt — inrättas, och man hade

till och med nämnt vissa städer såsom lämpliga platser för* de nya seminarierna.

Men då det ännu ej kunnat utredas, hvarken hvar de ifrågasatta läroanstalterna

lämpligast borde förläggas, eller hvilka kostnader deras inrättande

skulle medföra, och då det vore af nöden påkalladt, att, så fort ske

kunde, något gjordes för den öfverklagade bristens undanrödjande, ansåge

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

departementschefen, att någon annan åtgärd borde vidtagas, hvarigenom

man så fort som möjligt kunde bereda tillfälle för flera än hittills att

förvärfva för inträde i folkskolans tjenst föreskrifven behörighet, utan att

derigenom inrättandet af nya seminarier, när tiden dertill syntes vara

inne, på något sätt försvårades. Närmast till hands syntes då vara att, i

öfverensstämmelse med hvad från flera håll påyrkats, med början af nästa

läsår vid två af de nuvarande seminarierna anordna en parallelklass till

den första klassen. Efter fyra år kunde man då från seminarierna utexaminera

omkring 50 elever mer än för närvarande.

Vid de seminarier, der paradelklasser skulle inrättas, borde ock,

enligt departementschefens åsigt, i samband dermed öfningsskolan utvidgas

med en ny afdelning, helst med en »folkskolans högre afdelning», på det

man måtte blifva i tillfälle att fördela de praktiska öfningarna mellan flera

klasser och derigenom så mycket som möjligt hindra nämnda öfningars

menliga inverkan på undervisningen i skolan. Härigenom skulle man ock

vinna den stora fördelen, att seminariets elever finge under utbildningstiden

göra bekantskap med och öfva sig att undervisa i eu fullständig folkskola.

Seminariernas öfningsskolor hade hittills saknat en högre afdelning,

enär, då de inrättats, en sådan ännu icke varit i folkskolestadgan omförmäld.

Först sedan de ifrågavarande öfningsskolorna blifvit försedda med

en dylik, kunde man fullständigt ställa sig till efterrättelse den föreskriften

i seminariestadgan, att de praktiska öfningarna borde sättas i nära samband

med öfningsskolans läroplan och så ordnas, att eleverna vunne

grundlig kännedom af den undervisningsmetod, som vore den lämpligaste

för hvarje läroämne och för lärjungar på olika utvecklingsstadier.

För anordnande af parallelklasser mötte emellertid svårigheten att i

seminariebyggnaderna anskaffa rum för den nya seminarieklassen och den

nya afdelningen af öfningsskolan. För att få utrymme för dessa, blefve

det, enligt departementschefens mening, nödvändigt att antingen utvidga

befintligt seminariehus genom tillbyggnader eller uppföra ännu en byggnad

på vederbörande seminarietomt,. I denna skulle då, der så funnes behöflig!,

kunna inrymmas lokaler för undervisningen äfven i teckning, slöjd och

gymnastik.

När seminariebyggnaderna uppfördes, hade man ej anordnat särskilda

lokaler för undervisningen i slöjd, ty detta ämne hade ännu ej varit upptaget

på seminariernas arbetsordning. Nu vore emellertid slöjd ett obligatoriskt

läroämne vid ifrågavarande läroanstalter. Vid de qvinliga seminarierna

meddelades undervisning deri gemenligen i de vanliga klassrummen,

hvilket utan större olägenhet kunde ske, så länge undervisningen vore begränsad

till det omfång, som för närvarande vore föreskrifvet. Vid några

s. 225 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

225

af de manliga seminarierna hade man för slöjdundervisningen inredt lokaler

i seminariehusets källarvåning, eller ock hade man för ändamalet anskaffat

rum genom tillbyggnader till någon förutvarande byggnad på seininariegården.

Ehuru dessa lokaler ej motsvarade de anspråk, som stäldes på ett

tidsenligt anordnadt slöjdrum, vore de likväl för sitt ändamål rätt användbara.

Sämre stäldt vore det för de seminarier, der man nödgades hyra rum

för den undervisning, som här vore i fråga. De finge åtnöja sig med

trånga, osunda lokaler, hvilka dertill läge skilda från seminariet.

Vid första anordnandet af seminarierna i deras nuvarande form hade

man ännu icke lagt så stor vigt på undervisningen i teckning, som man

sedan ansett sig böra göra, i samma mån som anspråken på en mer praktisk

undervisning i folkskolan börjat göra sig gällande. Derför hade man icke

ansett behöfligt att för denna undervisning anordna något särskildt rum

med för ändamålet lämplig utrustning. Numera ansåge man, att det vore

synnerligen önskvärdt, att åtminstone vid de seminarier, hvilkas klassrum

ej vore lämpliga för undervisningen i teckning, en särskild för denna undervisning

afsedd lokal anordnades.

De manliga seminarierna samt ett qvinligt saknade egna lokaler för

gymnastiköfningarna. De måste hyra sådana, och några af dem nödgades

derför betala en ganska hög hyressumma. Dertill lomme, att de hyrda

lokalerna vid vissa seminarier läge så aflägset och vore så upptagna af

dem, af hvilka de uthyrdes, att deras begagnande medförde ej ringa svårigheter

för uppgörande af en ändamålsenlig läsordning. De langa vägarna

till och från gymnastiklokalerna toge dessutom bort mycken tid, som behöfde

användas till studier. Qvinliga seminariet i Kalmar hade visserligen

egen gymnastiklokal, men denna vore så trång och i öfrigt så olämplig för

sitt ändamål, att vederbörande myndigheter förklarat, att en annan borde

så fort ske kunde anskaffas.

Det skulle sålunda blifva till stort gagn för arbetet vid^ seminarierna,

om i samband med anordnandet af parallelklasser jemväl sadana lokaler,

af hvilka läroanstalterna hittills varit i saknad, anskaffades. Äfven om

parallelklasserna indroges, vore visserligen ej de kostnader, som för

ändamålet användts, bortkastade. Ifrågavarande lokaler vore nemligen väl

behöfliga, äfven om seminarierna hade endast sina vanliga fyra klasser,

och måste förr eller senare anskaffas.

Anordnades vid början af nästkommande läsår parallelklasser vid tva

seminarier, skulle sålunda, såsom förut antydts, dessa seminarier efter

fyra år kunna utexaminera två gånger så många elever, som de kunde

med sin nuvarande organisation, och i dem skulle å nyo kunna mottagas

Bill. till Rikad. Vrot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. .9 Haft. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

så många elever i deras första klasser, att vid hvart och ett af dem en

ny parallelklass kunde bildas.

Sannolikt vore det tillskott af lärare, som vunnes genom inrättande af

parallelklasser vid två seminarier, ej tillräckligt för lärarebristens häfvande.

För dess undanrödjande skulle det, enligt hvad departementschefen antoge,

blifva nödvändigt att vid början af läsåret 1900—1901 anordna parallelklasser

vid ännu två andra seminarier.

Med inrättande af parallelklasser vid fyra seminarier kunde man årligen

utexaminera från seminarierna lika många elever, som om ett nytt

seminarium anordnats, och man kunde vinna detta resultat för mindre

omkostnader, än om man inrättade ännu ett seminarium. Derjemte hade

man vunnit den fördelen, att de seminarier, som utvidgats med parallelklasser,

hade i samband dermed erhållit de lokaler, hvaraf de äfven med

sin nuvarande organisation vore i stort behof.

Först sedan parallelklasser under någon tid varit i verksamhet, kunde

man afgöra, huruvida det vore fördelaktigare att fortfarande behålla sådana

och, om så funnes behöfligt, inrätta dylika vid ännu flera seminarier, eller

om man i stället borde inrätta nya seminarier.

För att i det närmaste bibehålla det förhållande mellan manliga och

qvinliga lärare, som för närvarande förefunnes, borde parallelklass anordnas

vid ett manligt och ett qvinligt seminarium.

Bland de manliga seminarierna borde, enligt departementschefens

åsigt, i första hand Göteborgs utvidgas på nu ifrågasatt sätt, enär man

der kunde med sannolikhet påräkna så många inträdessökande med föreskrifna

kunskaper, att de räckte till för fyllande af två klasser. För att

inrymma den nya klassen och den nya afdelningen af öfningsskolan, borde

två läsesalar anordnas. Dessa kunde inrymmas i den gymnastikbyggnad,

hvars uppförande länge varit påtänkt. Kostnaderna för den nya byggnaden

ansåge departementschefen kunna beräknas till omkring 30,000 kronor.

Till dess den nya byggnaden hunne uppföras, antoge departementschefen,

att erforderliga lokaler kunde förhyras.

Då till det qvinliga seminariet i Kalmar årligen anmälde sig en stor

mängd inträdessökande, och då der, enligt rektors uppgift, funnes två

reservrum, som kunde användas till skolsalar, samt derjemte till dessa

erforderliga skolmöbler, syntes det vara synnerligen lämpligt, att till en

början detta seminarium utvidgades med en parallelklass. Gymnastiklokalen

i Kalmar vore, såsom ofvan omförmälts, af vederbörande myndigheter

förklarad för sitt ändamål i hög grad olämplig. En ny sådan behöfde

sålunda anskaffas, äfven om seminariet ej utvidgades. Seminariets rektor hade

s. 227 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JV.-o 9.

227

redan gått i författning om uppgörande af ritningar och kostnadsförslag

dertill.

Emellertid ansåge departementschefen det ej vara lämpligt att nu

fastslå, hvilka seminarier skulle utvidgas med parallelklasser, utan syntes

det departementschefen lämpligare, att det öfverlätes till Kongl. Maj:t

att efter sig företeende omständigheter bestämma, hvilka seminarier skulle

utvidgas på det sätt, som nyss omförmälts.

De för vissa seminariers utvidgning med nya klasser erforderliga medel

ansåge departementschefen tills vidare böra uppföras på extra ordinarie

stat, på det anordnandet af parallelklasser ej måtte försvåra inrättandet

af nya seminarier, i händelse man skulle anse det fördelaktigare att efter

indragning af de förefintliga parallelklasserna få till stånd nya läroanstalter

för utbildande af folkskolelärare.

Beträffande kostnaderna för anordnande af en parallelklass vid ett

seminarium ansåge departemenschefen dessa årligen belöpa sig till 5,800

kronor efter följande beräkning:

arfvode till en extra ordinarie adjunkt ...................................

» » » lärare i öfningsskolan.......................................

arfvoden till lärarne i öfningsämnena ........................................

hyra för lokal, till dess nödiga byggnader hinna uppföras .

belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearfvode m. m. .

kronor 1,800

» 1,500

» 1,200

700

» 600

Derjemte erfordrades till inköp af skolmöbler och undervisningsmateriel

för en gång ................................................................................ kronor 1,000,

å hvilket belopp en specifikation funnes handlingarna bifogad.

Anordnande af parallelklasser vid två seminarier skulle sålunda medföra

en årlig kostnad af ................................................................ kronor 11,600

och en utgift för en gång af ................................................... » 2,000

Då bristen på lärare vid folkskolan redan vore tryckande, och då den

hotade att år efter år tilltaga, vore det nödvändigt, att åtgärder till dess afhjelpande

så fort ske kunde vidtoges. Redan vid början af läsåret 1899

—1900 borde, såsom departementschefen redan förut angifvit, parallelklasser

inrättas vid två seminarier, för att åtminstone till en början på detta sätt

söka minska den nu befintliga bristen på folkskolelärare. För detta ändamål

borde sålunda erforderliga medel vara disponibla redan år 1899 till

ett belopp af 7,800 kronor, nemligen 2,000 kronor till inköp af skolmöbler

och undervisningsmateriel samt återstoden till aflönande af lärare, hyra,

renhållning, uppvärmning och upplysning in. m.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, heinstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af förenämnda

innehåll.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts berörda framställning har utskottet

till behandling förehaft en i Andra Kammaren af herr I. Månsson m. fi.

väckt motion (n:o 178), deri yrkats, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville så snart ske kan till Riksdagen

inkomma med förslag om inrättande ä derför Lämplig ort inom Malmöhus

eller Kristianstads län af ett seminarium för utbildande af folkskolelärarinnor.

Efter att hafva omförmält Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning

äfvensom redogjort för vissa delar af departementschefens yttrande till

statsrådsprotokollet, anföra motionärerna till stöd för sin framställning

följande.

Motionärerna, som ansåge behofvet af ökad tillgång på lärarekrafter

för folkskolan vara ådagalagdt genom hvad af chefen för ecklesiastikdepartementet,

i ärendet anförts, hyste emellertid en något afvikande mening i

afseende å lämpligaste sättet för behofvets tillgodoseende. Motionärerna

ansåge nemligen, att inrättande snarast möjligt af ett nytt seminarium

skulle vara den rigtigaste utvägen, och befarade, att genom anordnande af

parallelklasser tillkomsten af ett nytt seminarium skulle försvåras eller

åtminstone fördröjas. För denna uppfattning hemtacle motionärerna ett

stöd i de antydningar, som i statsrådsprotokollet förekomme derom, att

vid början af läsåret 1900—1901 parallelklasser boi’de anordnas vid ytterligare

två seminarier. Det väntade resultatet af en sådan anordning skulle

enligt statsrådsprotokollet blifva, att, sedan parallelklasser inrättats vid

fyra seminarier, man skulle årligen kunna utexaminera lika många elever,

som om ett nytt seminarium anordnades. Så länge parallelklasserna komme

att fungera, skulle de sålunda träda i stället för ett nytt seminarium och

gorå inrättandet af ett sådant öfverflödigt. Och sedan början en gång

blifvit gjord med inrättande af parallelklasser, kunde enligt motionärernas

förmenande en sådan anordning naturligen endast småningom upphöra i

den mån, som de särskilda årsklasserna af elever hunnit fullständigt genomgå

de föreskrifna kurserna och blifvit från vederbörande seminarier utexaminerade.

En indragning af parallelklasserna kunde ej heller väntas blifva

genomförd utan motstånd från ortsmyndigheternas sida, och de anordningar,

som under tiden måst vidtagas för utvidgning af seminariets lokaler

i

s. 229 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

229

m. m., skulle antagligen i och med parallelklassernas indragning till större

eller mindre del visa sig obehöfliga och onyttiga.

Hvad som särskildt föranledt motionärerna att för Riksdagen framhålla

denna deras uppfattning af den nu ifrågavarande angelägenheten vore den

omständigheten, att i de båda skånska länen behofvet af ett derstädes

förlagdt folkskolelärarinneseminarium sedan lång tid tillbaka gjort sig

gällande. Allt för ofta hade det i dessa län inträffat och inträffade det

alltjemt, att unga qvinnor med afgjord håg och fallenhet för lärarinnekallet

nödgades afstå från sin önskan att dertill förskaffa sig erforderlig

utbildning allenast af den orsak, att genomgåendet af ett seminarium på

aflägsen ort — i Kalmar, Stockholm eller Skara — vore förbundet med

afsevärdt högre kostnader, än fallet skulle varit, om en sådan bildningsanstalt

för qvinliga elever funnits att tillgå på närmare håll. Vidare hade

inom de båda nämnda länen under de senaste åren visat sig en afgjord

benägenhet att i allt större utsträckning använda qvinliga lärarekrafter,

och i synnerhet vore detta enligt motionärernas mening fallet i städer,

köpingar och större stationssamhällen, der ett flertal lärare anstäldes vid

samma skola. Erfarenheterna rörande qvinnans deltagande i folkskolans

arbete hade nemligen i Skåne liksom i andra delar af landet varit sådana,

att den misstro, som i åtskilliga afseenden förefunnits emot qvinnans lämplighet

och duglighet för lärarinnekallet, allt mer och mer gifvit vika, och

att i stället den öfvertygelse!! börjat göra sig gällande, att det vore önskvärdt,

om qvinliga arbetskrafter kunde i än högre grad, än hittills varit

fallet, komma till användning i skolans tjenst. Då sålunda vigtiga skäl

syntes motionärerna tala för att den utvidgning af seminarieundervisningen,

hvars behöflighet påvisats i statsrådsprotokollet, måtte väsentligen komma

den qvinliga seminarieundervisningen till godo, ansåge motionärerna rätta

tiden nu vara kommen för förverkligandet af det nämnda, inom Skane

lifligt kända önskemålet, Att det qvinliga seminarium, som enligt motionärernas

åsigt borde snarast möjligt inrättas, borde förläggas till lämplig

ort inom Skåne, syntes motionärerna vara betingadt redan af provinsens

talrika befolkning, uppgående enligt senaste befolkningsstatistiken till nära

en åttondedel af rikets hela folkmängd. Då det dessutom kunde med

visshet antagas, att ett sådant seminarium skulle komma att anlitas äfven

af befolkningen i Blekinge och södra delen af Halland, syntes motionärerna

något tvifvel icke kunna råda derom, att dess Tätta plats vore att söka

inom Skåne. Det skulle också helt visst inom denna provins väcka förstämning

och missnöje, om genom åtgärder af annan art utsigterna till

erhållande af ett qvinligt seminarium inom provinsen undanskötcs till en

obestämd framtid.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Af hvad motionärerna sålunda anfört ansåge de framgå, att de helst

önskat föreslå Rikadagen beviljande af erforderligt anslag för upprättande

å lämplig ort inom Malmöhus eller Kristianstads län af ett seminarium

för utbildande af folkskolelärarinnor, men då nödig utredning angående

den härför behöfliga kostnaden icke stode motionärerna till buds, helst som

den del af kostnaderna, som afsåge anskaffande af tomt och byggnader

för seminariet, vore beroende på den ort, dit seminariet kunde komma att

förläggas, och det närmare bestämmandet af orten syntes motionärerna

lämpligen böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:t, så ansåge motionärerna sig

för närvarande — utan att i detta sammanhang framställa något yrkande

beträffande det af Kongl. Maj:t begärda anslaget för anordnande af parallelklasser

— endast böra hemställa, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t

aflåta en skrifvelse af ofvan angifna innehåll.

Då af den i statsrådsprotokollet intagna utredningen angående tillgången

på lärarekrafter vid folkskolorna inom riket icke synes framgå,

att någon sådan brist på qvinliga lärarekrafter förefinnes, att åtgärd för

dess afhjelpande skulle behöfva omedelbarligen vidtagas, har utskottet

icke ansett sig böra tillstyrka beviljande af medel för utvidgning af något

bland seminarierna för utbildande af folkskolelärarinnor. Deremot har utskottet,

som funnit behofvet af ökad tillgång på manliga lärare vara ådagalagdt,

ansett sig böra förorda, att de för anordnande från och med höstterminen

1899 af en parallelklass vid ett seminarium för folkskolelärares

utbildande erforderliga medel, eller hälften af det belopp, Kongl. Maj:t

äskat, må af Riksdagen beviljas.

Hvad angår förenämnda af herr I. Månsson m. fl. väckta motion, har

utskottet icke tilltrott sig att bedöma, huruvida inrättandet af ett nytt

seminarium för qvinliga elever må vara af ett nära förestående behof

påkalladt, eller inom hvilken del af landet ett sådant seminarium, om

detsamma befinnes erforderligt, lämpligast bör förläggas; men då en utredning

af dessa förhållanden synes utskottet vara önskvärd, har utskottet

trott sig böra förorda, att Riksdagen måtte, i anledning af berörda motion,

hos Kongl. Maj:t göra hemställan om verkställande af en sådan utredning,

dervid Kongl. Maj:t icke torde underlåta att jemväl taga i öfvervägande,

hvad af motionärerna blifvit anfördt i fråga om lämpligheten af det nya

seminariets förläggande inom Malmöhus eller Kristianstads län.

Utskottet hemställer alltså:

l:o) att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, på extra stat för år 1900

s. 231 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande S:o 9.

231

bevilja för anordnande af en parallelklass vid ett af

rikets folkskolelärareseminarier ett anslag af 9,700 kronor;

samt

2:o) att Riksdagen må, i anledning af herr T.

Månssons m. fl. omförmälda motion, hos Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida

inrättandet af ett nytt seminarium för utbildande

af folkskolelärarinnor kan vara af behofvet

påkalladt samt inom hvilken del af landet ett sådant

seminarium, om detsamma befinnes erforderligt, lämpligast

bör förläggas.

85:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

hemställer utskottet,

åt lärare vid

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, till löneförbättring åt lärare och lära- seminarierna.

rinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden [70.]

åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden

åt musiklärare vid dessa seminarier efter samma

grunder, som blifvit för år 1899 bestämda, på extra

stat för år 1900 anvisa ett belopp af 36,300 kronor.

86:o) På g

ställer utskottet,

rund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem''An9d“ns}“flftl

lärjungar vid

folkhögskolor.

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1898 ]

och 1899 egt rum, jemväl för år 1900 på extra stat

anvisa ett belopp af 20,000 kronor till understöd åt

mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, som

åtnjuta bidrag af statsmedel.

87:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 169) hafva1 ,lnj"''Jt,n

herrar E. Hammarlund och F. Berg föreslagit, att Riksdagen matte pa dier&t/oihextra

stat för år 1900 uppföra och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett,k^ffnrne0°rch

anslag af 6,000 kronor att användas för resestipendier åt folkskolelärare och

folkskolelärarinnor på de vilkor och under de närmare bestämmelser, Kongl.

Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

Till stöd för denna hemställan hafva motionärerna anfört följande.

Ett af de kraftigaste medlen för åstadkommande af en i verklig mening

praktisk och tidsenlig yrkesbildning vore som bekant studieresor.

Med erkännande af denna sanning hade man sedan lång tid tillbaka

äfven hos oss ansett lämpligt, att staten genom utdelande af stipendier

beredde tillfälle för sådana personer, som under någon tids verksamhet

gjort sig förtrogna med sitt yrke, att härutinnan genom studieresor ytterligare

förkofra sig. Man hade ock, enligt motionärernas mening, varit

ense derom, att staten, då den på sådant sätt främjat den fortsatta utbildningen,

väsentligt gagnat icke blott de enskilda personer, som af stipendierna

kommit i åtnjutande, utan ock hela deras yrke och såmedelst

äfven det allmänna.

På en mängd olika verksamhetsområden utdelades derför nu dylika

resestipendier. För närvarande utginge af statsmedel årligen för ifrågavarande

ändamål bland annat följande belopp:

till officerare och intendenturtjenstemän ........................ kronor

» artilleri- och ingeniörofficerare ..................................... »

» militärläkare.......................................................................... »

» läkare vid länslasarett och dermed likstälda sjukhus »

» personer, som i utlandet ville studera landtbruket »

» arbetare i de särskilda näringsyrkena.......................... »

» personer, som önskade i främmande land förvärfva

ökad insigt i bergshandteringen ............................. »

» teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke

egnade sig åt bergshandteringen ............................ »

» till lärare i främmande lefvande språk........................ »

» lärare vid de allmänna läroverken, särskild! vid de

läroverk, der profårskurs vore inrättad................ »

» konstnärer ........................................................................... »

9,000; —

7,000: - 2,000: —

1,500: —

6,000: —

25,000: —

6,000: —

10,000: —

6,000: —

4,000: —

6,000: —

hvarjemte af det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslaget till »resestipendier

samt läroböckers och lärda verks utgifvande» (för närvarande

24,000 kronor) en del plägade användas till resestipendier i vetenskapligt

syfte.

Fn grupp af yrkesutöfvare gåfves emellertid, för hvilken intet anslag

till resestipendier hittills varit i riksstaten uppfördt. Det vore den talrika

och, enligt hvad motionärerna påstodo, för sitt kall och sin fortsatta utbildning

varmt intresserade folkskollärarecorpsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

283

Redan tidigt hade denna corps varit fullt medveten om att just inom

dess kall nedsjunkandet i slentrian vore en på samma gång ödesdigrare

och närmare till hands liggande fara än inom de flesta andra verksamhetsområden.

Många gånger hade det derför från dess sida blifvit framhållet,

att beviljandet af resestipendier åt folkskollärare, som ville studera

folkskoleväsendet i vårt och främmande land, skulle kraftigt bidraga till

folkskolans och folkbildningens höjande. Studieresorna skulle nemligen

komma att öka lärarnes intresse för skolans uppgift, vidga deras andliga

synkrets och bidraga till utrotande af mycken slentrian i undervisningen,

och detta gagnande inflytande skulle genom stipendiaternas redogörelser i

pressen och på skolmöten äfven sträcka sig till ett stort flertal af öfriga.

lärare.

För att gifva ett uttryck åt dessa inom svenska folskollärarecorpsen

allmänna åsigter och önskningar hade motionären Hammarlund vid 1886

års riksdag framlagt en motion (n:o 78), hvari hemstälts, att Riksdagen

måtte å extra stat för år 1887 uppföra och till Kongl. Maj:ts förfogande

ställa ett anslag af 6,000 kronor att utdelas som resestipendier å folkskollärare

och folkskollärarinnor på de vilkor Kongl. Maj:t kunde finna

skäligt bestämma.

Motionen hade inom statsutskottet vunnit understöd af herr Sven Nilsson

i Efveröd, men blifvit af utskottets majoritet afstyrka Utskottet

hade dervid yttrat, att något allmännare kändt'' behof af dylika resetipendier,

åtminstone så vidt utrikes resor anginge, veterligen icke yppats, och

att ovisst vore, om mer än högst få folkskollärare funnes, som vore i

stånd att i land, der svenska språket icke allmänt förstodes, inhemta

några för deras kall nyttiga kunskaper.

Väsentligen på dessa grunder hade utskottet hemstält, att motionen

ej måtte bifallas, och i öfverensstämmelse härmed hade ock kamrarnes

beslut utfallit.

Beträffande de för 1886 års statsutskott bestämmande skälen hade

motionären Hammarlund i sin förena randa motion på förhand yttrat

följande:

»Mot resestipendiers ^anordnande för folkskollärare göres må hända

den invändningen, att blott ett fåtal folkskollärare besitter den språkkunskap,

som “är nödig för att exempelvis1''i Tyskland kunna göra några erfarenheter.

Antalet folkskollärare, särskild! bland de yngre, som inhemta!

åtminstone ett främmande lefvande språk, är dock redan nu ganska stort,

helt visst större än hvad de utanför skolan stående ana, och inrättandet

af resestipendier skulle ovilkorligen; hafva" till följd, att än flere komrne

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Statsutskottets Utlåtande N:0 9.

att genom sjelfstudium göra sig kompetenta till åtnjutande af dylika stipendier.

För öfrigt erbjuder ej blott Norge, Danmark och Finland, utan

ock vårt eget land med sin stora utsträckning och sina i hög grad olikartade

förhållanden mycket lärorikt.»

Hvad som under de nu gångna tretton åren i förevarande afseende

inträffat hade, enligt motionärernas åsigt, i allo bekräftat rigtigheten af

detta uttalande.

Genom afslaget å motionen hade visserligen folkskollärarecorpsens förhoppningar,

att staten genom beviljande af resestipendier skulle vilja uppmuntra

densamma i dess arbete på egen fortbildning blifvit tills vidare

svikna. Men behofvet hade varit allt för trängande, för att man härmed

skulle kunna gifva saken alldeles förlorad. År 1888 hade frågan derför

upptagits på Sveriges allmänna folkskollärareförenings program, och det

hade beslutits, att föreningen, så snart möjlighet härtill förelåge, skulle

söka åstadkomma årliga stipendier för pedagogiska studieresor. Som föreningens

tillgångar emellertid voro synnerligen inskränkta, kunde detta

önskemål ej genast förverkligas. Först år 1894 hade föreningen genom

medel, som tillkommit på enskildt initiativ och som särskildt för detta

ändamål stälts till densammas förfogande, blifvit satt i tillfälle att göra en

blygsam begynnelse, och sedan dess hade årligen pedagogiska resestipendier

för folkskolans lärare och lärarinnor blifvit genom föreningens försorg

utdelade.

Dessa stipendier hade varit afsedda för pedagogiska studieresor såväl

inom Sverige och grannrikena som ock till andra land, och hade det

varit föreskrifvet, att om skolförhållandena. inom något icke skandinaviskt

land skulle studeras, sökanden vore skyldig att förete ett af sakkunnig

person utfärdadt intyg om härför nödig språkkilnnedom.

Sammanlagdt hade under åren 1894—98 icke mindre än 41 resestipendier

för folkskolans lärare och lärarinnor blifvit på sådant sätt utdelade:

första året 6, andra året 5, tredje året 8, fjerde året 14 och femte

året 8. De flesta stipendierna hade blifvit gifna såsom understöd för

resor inom Sverige samt till Norge, Danmark och Finland, men under

hvarje år hade flera eller färre af dem galt resor äfven till andra land:

England och Skottland, Frankrike, Tyskland och Schweiz.

Allmänna meningen bland fackmännen vore, att dessa stipendier uträttat

mycket godt. Deras största betydelse läge dock, enligt motionärernas

föremenande, deri, att de på ett ovedersägligt sätt visat, att det inom

svenska folkskollärarecorpsen verkligen funnes en allmän och djupt känd

önskan att komma i åtnjutande af det tillfälle till fortbildning i sitt yrke,

som studieresor erbjöde, samt att det inom denna corps funnes ett stort

s. 235 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

235

antal personer, som vore kompententa att tillgodogöra sig dylika tillfällen,

så snart de blefve dem erbjudna.

De af Sveriges allmänna folkskollärareförening under senaste fem år

utsända resestipendiaterna representerade nemligen endast en mycket ringa

del af det antal lärare och lärarinnor, som inlemnat ansökan om stipendier

och nöjaktigt styrkt sin kompetens att på ett för folkskolan fruktbärande

sätt af dem begagna sig. Ansökningarnas antal hade första året

utgjort 36, andra året 79, tredje året 47, fjerde året 125 och femte året

42 eller sammanlagdt för alla fem åren 329. Ej mindre än 288 hade

alltså fått sina ansökningar afslagna, och detta i allmänhet ingalunda derför,

att de ansetts inkompetenta, utan derför, att den summa, som för

ändamålet årligen stått till föreningens förfogande (1,000—1,500 kronor),

varit för ändamålet så otillräcklig. De belopp, som stipendiaterna kunnat

erhålla, hade ock varit så små, att det för möjligheten af en resa alltid

måst förutsättas, att stipendiaten sjelf skulle göra för hans förhållanden

högst afsevärda uppoffringar. 1 annat fall skulle ansökningarnas antal

tydligen varit ännu större. Under sådana år, då ansökningarnas antal

stigit högst, hade gifvetvis äfven afslagens antal vuxit, hvaraf naturliga

följden blifvit en viss tillbakadragenhét under närmast följande år.

Genom det initiativ, som från Sveriges allmänna folkskolelärareförenings

sida tagits, hade blifvit visadt, att de skäl, som år 188>; anförts för

afslag å det då framstälda förslaget i förevarande fråga, ej längre hölle

stånd, samt att det befintliga behofvet. icke på långt när kunde fyllas

genom de ytterst begränsade resurser, som stode till nämnda förenings

förfogande. Det syntes motionärerna derför, som om tiden nu vore inne

för staten att tillmötesgå ett så behjertansvärdt och så tydligen ådagalagdt

behof, och det vore i denna öfvertygelse, motionärerna nu förnyade den

af motionären Hammarlund år 1886 framlagda motionen.

I betraktande deraf, att den corps, för hvilken stipendierna skulle

vara afsedda, vid 18»7 års slut räknat 7,030 medlemmar (4,696 lärare

och 2,334 lärarinnor), syntes anslaget ej böra sättas lägre än 6,000 kronor

(samma belopp, som utginge till resestipendier åt lärare i främmande lefvande

språk, men föga mer än tredjedelen af det belopp, som vore anslaget

till resestipendier åt officerare).

I fall nämnda belopp beviljades, skulle kunna utdelas åtskilliga större

stipendier för studieresor i främmande land och ett visst antal mindre

stipendier för dylika resor inom vårt eget land.

Åt Kongl. Maj:t borde, enligt motionärernas åsigt, öfverlemnas ej

blott att fördela stipendierna, utan äfven att fastställa de närmare vildren

för desammas åtnjutande (såsom kompetens, reseberättelses ingif
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vande o. s. v.) Till dess närmare erfarenhet vunnits i föreliggande ämne,

borde, enligt hvad motionärerna ansåge, anslaget endast uppföras å

extra stat.

Utskottet, som på grund al den förebragta utredningen icke ansett

sig kunna tillförlitligt bedöma, hvilket behof af resestipendier för folkskolelärare

och folkskolelärarinnor kan förefinnas, anser sig med afseende härpå

icke böra tillstyrka beviljandet af det ifrågavarande anslaget, utan hemställer,

att herrar Hammarlunds och Bergs förevarande

motion ej må af Riksdagen bifallas.

88:0) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 166) hafva

t. k. somm«»''-herrar E. Y. Sahlin och G. Jansson i Krakerud föreslagit, att Riksdagen

ku''iTndetå m^^te för år ''900 bevilja ett anslag af 6,000 kronor att användas till

understöd åt sommarkurser pa landet under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves för hvarje sådan sommarkurs,

endast finge afse arfvoden till föreståndare, föreläsare eller kursledare och

reseersättning för föreståndare, föreläsare, kursledare eller kursdeltagare,

samt att det icke finge öfverstiga 800 kronor;

att landsting, kommuner eller enskilda för anordnande af sådana

kurser tillsköte minst lika mycket som staten;

att sommarkursernas angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge

föreståndare samt kunniga, dugliga och för denna undervisning lämpliga

lärare;

att sommarkurserna sträckte sig öfver 14 dagar och omfattade minst

4 genomgående föregående föreläsningsserier;

att alla politiska och religiösa strider från föreläsningarna och särskild!

anordnade diskussioner uteslötes;

att sommarkurserna vore underkastade de vilkor och kontroller, som

af Kong! Maj:t pröfvades nödiga och lämpliga.

I fråga om de skäl, hvarpå motionärerna grundat ifrågavarande hemställan

— hvilken hufvudsakligen afsett att tillmötesgå folk- och småskolelärarecorpsens

intressen och behof — tillåter sig utskottet att hänvisa till

motionen.

Utskottet vill visserligen icke förneka, att kurser af den beskaffenhet,

som i förevarande motion afses, kunna i de orter, der de med lifligt intresse

omfattas, medföra gagn och vara förtjenta af understöd från ortsmyndigheternas

sida; men då utskottet icke funnit dessa kurser vara af

s. 237 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

237

sådant allmänt gagn, att desamma böra vid sidan af de föreläsningskurser

för arbetsklassen, hvilka redan länge erhållit statsbidrag, med statsmedel ''

understödjas, har utskottet ansett sig böra hemställa,

att herrar Sahlins och Janssons förevarande motion

icke må vinna Riksdagens bifall.

De tekniska läroverken.

89:o) Kong], Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1900 bevilja till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska högskolan görande af

8,300 kronor, till ökning af sekreterarens och kamrerarens derstädes &v^-elfJ^tnJeta{id

voden 500 kronor, till förändring i hufvudbyggnadens vid högskolan in- tekniska högredning

samt värmelednings- och belysningsanordningar 30,400 kronor, skolan.

samt till förstärkning af undervisningsmaterielen derstädes 8,254 kronor, [72.]

eller tillhopa 47,454 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat, hurusom på anhållan af styrelsen för tekniska högskolan Kongl.

Maj:t af 1892 års Riksdag äskat anslag på extra stat, afseende, bland

annat, att möjliggöra ökning af elevantalet i högskolans första afdelning,

hvilket antal kort förut, år 1890, bestämts till högst 80.

Denna Kongl. Maj:ts framställning hade i hufvudsak af Riksdagen

bifallits, och Riksdagen hade sedermera för nämnda ändamål på extra stat

år efter år anvisat medel, till dess Kongl. Maj:ts till nästlidet års Riksdag

aflåtna proposition om högskolans definitiva utvidgning och omorganisation

vunnit Riksdagens bifall. Första årskursens elevantal hade i

följd deraf sedan år 1892 årligen bestämts till högst 100. Omförmälda

utvidgning och omorganisation hade jemväl grundats å mottagandet af detta

antal elever i första årskursen.

Vid framställande af nyss omnämnda anhållan hade högskolestyrelsen

i hufvudsak anslutit sig till det utlåtande, som den 15 december 1891 afgifvits

af en utaf Kongl. Maj:t tillsatt komité för afgifvande af betänkande

och förslag rörande ifrågasatt utvidgning och omorganisation af

tekniska högskolan. I detta utlåtande, som innefattade förslag i angifna

syfte, hade framhållits, hurusom det vore af nöden att öka lärjungeantalet,

hvilket för första klassen från och med höstterminen år 1890 bostämts till

högst 80. Detta antal vore nemligen alltför ringa. De tekniska yrkena

tillväxte oafbrutet och hastigt samt stälde på sina målsmän allt större fordringar

med hänsyn till kunskaper och färdigheter. Äfven i det allmännas

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tjenst framträdde allt mer behofvet af tekniskt bildade personer. Komiterade

både angifvit en mängd statsförvaltningsgrenar, der detta behof gjorde

sig gällande. Likaledes inginge i flera grenar af kommunernas förvaltning

göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af tekniskt bildade

personer. Vid omorganisationen borde man derför så ordna, att 120

elever kunde mottagas i högskolans första afdelning.

Sedan högskolans styrelse, efter hörande af lärarekollegiet, i till Kongl.

Maj:t afgifvet utlåtande biträdt komiterades förslag bland annat i hvad det

rörde frågan om elevantalets ökning, hade Kongl. Maj:t aflåtit proposition

till 1894 års Riksdag, dervid Kongl. Maj:t, med godkännande i hufvudsak

af den af komiterade uppgjorda planen till högskolans utvidgning och

omorganisation, för så vidt sagda plan blifvit af högskolans styrelse tillstyrkt,

föreslagit Riksdagen att, för möjliggörande af omorganisationen,

bevilja medel till ny byggnad för högskolans kemiska och mineralogiska

afdelningar samt densammas inredning och utrustning.

Denna Kongl. Maj:ts framställning hade ej af Riksdagen bifallits.

Riksdagen hade i skrifvelse den 7 maj 1 894 förklarat sig hysa betänkligheter

i fråga om den framlagda planen såväl beträffande dermed förenade dryga

kostnader som med hänsyn till förefintliga behof. Dessa betänkligheter

hade afsett, bland annat, den ifrågasatta ökningen af antalet elever i första afdelningen.

Riksdagen hade i fråga härom anfört, att då elevantalet i nämnda

afdelning år 1890 bestämts till högst 80 och år 1892 till högst 100, kunde

det sättas i fråga, huruvida någon ytterligare ökning för den närmaste

framtiden borde ske. Den frågan framstälde sig ock. huruvida vid inträdesfordringarnas

bestämmande behörig hänsyn tagits dertill, att verklig håg

och fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos dem, som erhölle inträde.

På grund af Riksdagens uttalanden i nämnda skrifvelse hade Kongl.

Maj:t anbefalt tekniska högskolans styrelse att, efter lärarekollegiets hörande,

å nyo inkomma med utlåtande och förslag i frågan. I följd häraf

hade styrelsen inkommit till Kongl. Maj:t med en framställning, innefattande

en med hänsyn till de flesta af Riksdagens anmärkningar jemkad plan för

högskolans omorganisation. Styrelsen hade i sammanhang härmed anfört, att

äfven om ett elevantal i första årskursen af 100 vore tillräckligt för

landets dåvarande behof, skulle det redan i en icke aflägsen framtid blifva

otillräckligt. Det vore derför alldeles nödvändigt, att, äfven om högskolans

organisation för den närmaste framtiden grundades på antagandet af blott

100 elever i första årskursen i stället för 120, de anordningar, som vidtoges,

särskilt i fråga om nybyggnad, gjordes sådana, att öfvergången till

det ökade elevantalet kunde ske utan allt för stora svårigheter. Det

s. 239 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

239

vore ock på denna förutsättning, den af styrelsen omarbetade planen

grundats.

1 proposition till 1895 års Riksdag hade Kongl. Maj:t gjort framställning

om anslag till nybyggnad för tekniska högskolans kemiska och

mineralogiska afdelningar samt densammas inredning och utrustning i

enlighet med den af högskolestyrelsen sålunda omarbetade planen. Denna

Kongl. Maj:ts framställning hade vunnit Riksdagens bifall.

Nybyggnaden hade på grund häraf utförts så, att mottagandet af ett

ökadt antal elever möjliggjorts, ehuru organisationen i öfrigt afpassats

efter ett elevantal af högst 100 i första afdelningen.

I skrifvelser till Kongl. Maj:t den 16 september och den 25 oktober

1898 hade nu styrelsen för tekniska högskolan, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, anfört, att ehuru hvarken Riksdagen eller styrelsen

kunnat förutse, att behofvet af ökning i elevantalet vid högskolan

skulle så hastigt göra sig gällande, hade dock förhållanden inträdt, som

gjorde det till en oafvislig pligt för styrelsen att redan nu ifrågasätta proposition

om anslag på extra stat, på det ett större antal inträdessökande

skulle kunna mottagas vid högskolan. Den provisoriska utvidgningen af

högskolan hade under åren 1892—1896 ganska väl motsvarat behofvet,

men under de derpå följande två åren hade förhållandet varit ett annat,

då styrelsen nödgats förvägra plats åt ett stort antal kompetente inträdessökande.

Den starka tillströmningen af unge män, som ville egna sig åt

sådan teknisk verksamhet, för hvilken en vidsträcktare vetenskaplig grundläggning

påkallades, kunde visserligen i någon mån bero på den väckelse

och det intresse för industri och ingeniörskonst, som 1897 års industriutställning

i Stockholm framkallat, men hade utan tvifvel sin förnämsta

orsak i den kraftiga uppblomstring af vår industri, som de senare åren

under förbättrade ekonomiska förhållanden haft att uppvisa, samt de

många nya eller utvidgade verksamhetsfält, som derigenom öppnats för

den från tekniska högskolan utgående ungdomen.

Styrelsen hade öfver antalet kompetente och antagne sökande till elevplatser

i första årskursen under senare åren uppgjort följande tabell, med

framhållande dock, att antalet af dem, som på grund af bristande utrymme

förvägrats inträde, ej vore fullt så stort, som af tabellen syntes framgå, då

vanligen under höstterminerna några antagne elever afgått från läroanstalten

och ersatts af andra bland de inträdessökande:

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

År 1890...................

Kompetente inträdes- sökande (inbegripet

qvarsittare).

Antagne.

............................. 77

77

» 1891.....................

.......................... 104

80

» 1892...................

...............:............... 105

100

» 1893 .................

........................... 122

100

» 1894.................

............................ 104

100

» 1895 ...................

.......................... 105

100

» 1896...................

.............................. 103

100

» 1897................

......................... 144

100

» 1898..................

...................‘.......... 169

100

För att icke nödgas årligen utestänga från högskolan ett så stort antal

kompetente inträdessökande, hade styrelsen hemstält om vidtagande åt åtgärder

för möjliggörande af elevantalets i första årskursen ökning från 100 till 125,

dervid styrelsen erinrat, hurusom det förslag till högskolans utvidgning

och omorganisation, som numera af Kong!. Maj:t och Riksdagen antagits,

vore så beskaffadt, att en öfvergång till ett ökadt elevantal kunde

verkställas, utan att några synnerligt störa kostnader derför påkallades och

utan att vidsträckta byggnadsarbeten eller väsentliga förändringar inom

högskolans lokaler behöfde företagas.

I sin nyssberörda skrifvelse af den 25 oktober 1898 hade högskolestyrelsen

framlagt ett af högskolans föreståndare och fackskoleföreståndarne

utarbetadt samt af lärarekollegiet godkändt förslag angående de åtgärder,

som skulle betingas af elevantalets ifrågasatta höjning. Detta förslag förutsatte

dels en förökning af lärarekrafterna genom anställande af extra

lärare och assistenter i de läroämnen, der det förökade elevantalet skulle

utöfva inflytande på undervisningen, dels någon förhöjning i aflöningen

till högskolans sekreterare och kamrerare, dels några smärre förändringar

af vissa lokaler inom högskolans hufvudhyggnad, dels ock anskaffande af

en del materiel, som vid undervisningen för det förökade elevantalet skulle

erfordras.

Hvad först beträffade förstärkning af lärarekrafterna, skulle för första

årskursen behof deraf göra sig gällande i följande läroämnen:

Matematik. Föreläsningarna skulle blifva oförändrade, men för repetitioner

och granskning af problem samt tillsyn vid problemöfningar, så att

vederbörlig kontroll skulle kunna utöfvas, erfordrades mera assistentbiträde.

För den mera omfattande kursen skulle härför behöfvas 600 kronor och

för den mindre kursen 300 kronor för år.

Allmän fysik. Föreläsningarna skulle ega rum för två grupper af

s. 241 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

241

elever, men af samma orsak, som i fråga om matematiken anförts, behöfdes

förökadt assistentbiträde, hvartill 600 kronor för år kunde beräknas.

Allmän kemi. Föreläsningarna skulle, liksom för närvarande, blifva

gemensamma för hela första afdelningen, men för att möjliggöra repetitioner

med ett så stort antal elever och för tillräcklig kontroll vid de

skriftliga öfningarna erfordrades assistentbiträde till en beräknad kostnad

af 800 kronor för år.

Beskrifvande geometri och linearritning. En särskild grupp skulle bildas

af de elever, som ämnade ingå i kemiska fackskolan samt i fackskolan för

bergsvetenskap med treårig lärokurs, för hvilka en mindre omfattande kunskap

i dessa ämnen vore tillfyllestgörande. För denna grupp skulle en

pnrallelkurs anordnas och härför erfordrades en extra lärare med ärligt

arfvode af 1,500 kronor.

Frihandsteckning. Det stora antalet elever påkallade förökadt assistentbiträde

vid undervisningen och framför allt för kontroll å elevernas arbete.

Härför beräknades 400 kronor för år.

För andra årskursen skulle förstärkning af lärarekrafterna erfordras

för följande läroämnen:

Konstruktion af enkla maskindelar. I detta ämne vore redan det nuvarande

antalet elever så stort, att undervisningen medförde betydande

svårigheter. Vid ett ytterligare ökadt elevantal vore det nödvändigt att afskilja

en ny grupp, som meddelades undervisning genom särskild lärare.

Till följd häraf skulle ett belopp af 1,500 kronor för år tagas i anspråk

för en extra lärare.

Teoretisk mekanik. Äfven här deltoge ett mycket stort antal elever,

så att till biträde vid repetitioner och probleinöfningar behöfdes ytterligare

600 kronor för år.

Allmän hyggnadslära och byggnadsstatik. Här gälde detsamma som i

fråga om den teoretiska mekaniken. En assistent med 500 kronors arfvode

för år erfordrades till biträde.

Husbyggnadskonst. I detta läroämne deltoge alla eleverna. För biträde

vid konstruktionsöfningar m. m. skulle här ytterligare en assistent

erfordras, hvarför 600 kronor måste beräknas för år.

Kemiska laborationer. Redan för närvarande vore antalet laboranter

å det allmänna kemiska laboratoriet så stort, att icke en assistent vore

tillfyllestgörande, utan en extra assistent stundom måste biträda. Vid eu

ytterligare förökning af elevantalet påkallades för denne ett arfvode af

(!00 kronor för år.

Geodesi och topografi. I detta läroämne skulle för andra öfnings
Uih.

till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 7 Afd. 9 Höft. 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kursen under sommaren ytterligare en assistent blifva nödvändig, hvarför

200 kronor erfordrades för år.

För tredje årskursen skulle behöfvas en förstärkning i lärarekrafterna

i följande läroämnen:

Maskinlära med kon s t fukt io nsöfn ing av. Ett mycket stort antal elever

deltoge i dessa tillämpningar, vid hvilka eleverna sysselsattes med beräkningar

och konstruktioner af vattenhjul, turbiner, ångpannor och ångmaskiner

m. m. Redan för det närvarande vore det endast med stor

svårighet, som lärarne hunne att meddela undervisning och granska hithörande

problem och ritningar, hvarför det blefve nödvändigt att vid ett

ytterligare förökadt elevantal anställa en extra lärare med ett årligt arfvode

af 1,500 kronor.

Mekanisk teknologi. Äfven i detta läroämne deltoge ett stort antal

elever, och för de öfningar af flere slag, som här förekomme, påkallades

en assistents biträde till en kostnad af 500 kronor för år.

Allmän byggnadslära och byggnadsstatik. Äfven för tredje årskursen

skulle i dessa läroämnen biträde vid undervisningen tagas i anspråk för

tillämpningarna, och beräknades kostnaderna härför till 600 kronor för år.

Väg- och vattenbyggnadskonst. I detta läroämne blefve assistentens

göromål ytterligare förökade, hvarför 300 kronor för år beräknades.

Elektroteknik. I de praktiska öfningarna i elektroteknik deltoge redan

för närvarande ett så stort antal elever, att en fördelning i två

grupper under laborationerna blifvit nödvändig. Skulle elevantalet ytterligare

ökas, blefve anställande af en extra lärare eller assistent erforderligt,

och härför måste beräknas en kostnad af 1,000 kronor för år.

Kemiskt-tekniska laborationer. För närvarande deltoge så många elever

i dessa öfningar, att en extra assistent påkallats. Med ett ytterligare ökadt

antal elever skulle en extra lärare eller assistent erfordras, hvarför, med

hänsyn till det stora antalet lärotimmar, ett belopp af 1,400 kronor för

år måste beräknas.

Elektrokemi. I detta för högskolan nya, för vår industri vigtiga läroämne

hade så många elever önskat deltaga, att en gruppindelning måst

ega rum vid de dermed i samband varande öfningarna, ehuru icke på

långt när tillfälle dertill kunde beredas för dem alla. På det att någon utsträckning

i dessa öfningar skulle kunna försiggå och flere elever i dem

deltaga, vore det i hög grad af behofvet påkalladt, att för tillfällig förstärkning

af undervisningen i elektrokemi 800 kronor för år erhölles. T

fråga om detta läroämne ville högskolestyrelsen hänvisa till en af det år 1897

i Stockholm församlade nordiska teknikermötet fattad resolution af innehåll

att, med hänsyn till den stora betydelse, den elektrokemiska veten
-

s. 243 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

243

skapen vunnit för tekniken, det vore önskvärd!, att detta ämne vid nordens

tekniska läroanstalter bättre blefve tillgodosedt, så att för detsamma

särskilda lärostolar och särskilda laboratorier inrättades.

De årliga kostnaderna för de extra lärare och assistenter, hvilka till

följd af det ökade elevantalet skulle tagas i anspråk, utgjorde således:

för första årskursen................................

kronor

4,200: —

» andra » ...............................

»

4,000: —

» tredje » ................................

»

6,100: —

eller tillsammans

kronor

14,300: —

Denna beräkning förutsatte emellertid, att den tillfälliga utvidgningen

af högskolan egt bestånd under tre år. Under första läroåret skulle endast

4,200 kronor erfordras, men på det att redan vid början af höstterminen

1899 ett förökadt antal elever skulle vid högskolan kunna mottagas, erfordrades,

förutom sistnämnda summa, de belopp, som för en termin toges

i anspråk för första och andra årskurserna, nämligen 4,100 kronor. Det

för år 1900 erforderliga anslaget till lärarekrafternas förstärkande utgjorde

således 8,300 kronor. Detta belopp vore det lägsta, som den ifrågasatta

utvidgningen kräfde, så framt undervisningen skulle kunna på behörigt

sätt bedrifvas och nödig kontroll utöfvas vid de omfattande öfningar med

ritningar, konstruktioner, beräkningar och laborationer af flere slag, som

vore oundgängliga vid den högre tekniska undervisningen. Då i flertalet

läroämnen vid högskolan elevantalet redan för närvarande vore så ansenligt,

att ej någon, om ock ringa, förökning deruti med nu tillgängliga

lärarekrafter kunde ske utan allvarliga olägenheter, måste styrelsen såsom

ett nödvändigt vilkor för utvidgningen förutsätta, att den'' föreslagna förstärkningen

af den undervisande personalen erhölles.

Med afseende å aflöning en till högskolans sekreterare och kamrerare

hade förut omförmälda komité föreslagit 1,800 kronor för år till den förre

och 1,000 kronor till den senare. I den af högskolestyrelsen sedermera

omarbetade planen för högskolans omorganisation hade dessa belopp nedsatts

till respektive 1,500 och 800 kronor, hvilka sistnämnda belopp också

begärts i proposition till 1897 års Riksdag. Riksdagen hade emellertid

nedsatt sekreterarens aflöning till 1,200 kronor, men i fråga om kamreraren

bifallit hvad Kong! Maj:t föreslagit.

Styrelsen hade nu anfört, att genom den ifrågasatta förökningen af

elevantalet skulle äfven sekreterarens och kamrerarens göromål väsentligen

ökas. Med hänsyn till de ansvarsfulla och tidsödande göromål, som redan

ålåge dessa båda tjensteman, ansåge sig derför styrelsen böra hemställa

att, för den händelse den nu ifrågasatta utvidgningen kornme att genom,

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föras, på extra stat anvisades lönetillskott af 300 kronor till sekreteraren

och 200 kronor till kamreraren eller sålunda tillhopa 500 kronor.

Beträffande de förändringar i hufvudbyggnaden, som erfordrades för

den nu föreslagna ökningen i elevantalet, hade styrelsen framhållit, att de

hufvudsakligen vore sådana, som ingått i 1891 års komitéförslag till högskolans

utvidgning och omorganisation, ehuru med några modifikationer

på grund af den under de senare åren vunna erfarenheten. Några af de

utaf komitén föreslagna förändringarna vore dock redan genomförda eller

beslutade dels vid högskolans provisoriska utvidgning 1892 och dels i

samband med den nya organisationen, som under loppet af innevarande

år skulle komma att genomföras. För att mottaga det ökade elevantalet

vore emellertid ytterligare följande förändringar i hufvudbyggnaden af

behofvet påkallade.

För beredande af plats till den nya gruppens i första årskursen ritöfningar

borde till en större ritsal anordnas tre rum af de lokaler 2 trappor

upp i hufvudbyggnadens södra flygel, hvilka under den provisoriska utvidgningen

användts för den mineralogiska samlingen, men som nu blefve

lediga genom denna samlings förflyttning till den nya laboratoriebyggnaden.

I samband med denna nya ritsal borde inrättas ett pappersspänningsrum

samt ett kapprum.

För beredande af ökadt utrymme åt andra årskursens konstruktionsöfningar

kunde lämpliga ritsalar erhållas i hufvudbyggnaden 2 trappor upp

genom förflyttning af den der förvarade mekanisk-tekniska samlingen till

det gamla fysikaliska kabinettet samt i det provisoriska lilla elektrotekniska

laboratoriet, hvilka lokaler hlefve lediga, sedan det gamla kemiska laboratoriet

förändrats till fysiskt- och elektro-tekniskt laboratorium. I sammanhang

härmed skulle en behöflig utvidgning af det hit hörande pappersspänningsrummet

kunna erhållas genom en i alla händelser nödvändig

förflyttning af modelleringsundervisningen till härför lämpliga lokaler i

södra flygeln 2 trappor upp.

För tredje årskursens konstruktionsöfningar skulle ökadt utrymme beredas

genom att de i våningen 1 trappa upp varande rum, som nu begagnades

för en grupp af andra årskursen, till följd af nyss omtalade

förflyttning blefve lediga. Genom några smärre förändringar af dessa

rum skulle tillräckligt stora ritsalar erhållas såväl för den mekaniska som

för väg- och vattenbyggnadsfackskolans konstruktionsöfningar.

Vidare påkallades förändringar i det nuvarande klosettsystemet inom

hufvudbyggnaden. Redan med det nuvarande elevantalet vid högskolan

medförde detta system svåra olägenheter, och en snar förändring vore nödvändig,

en förändring som blefve än mera tvingande, om elevantalet ökades.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

245

Väsentligen af denna orsak, men äfven för att bereda något ökadt utrymme

för undervisningen både en förändrad anordning af klosettväsendet upptagits

i det nu framlagda förslaget.

Enligt en styrelsens skrifvelse bifogad, af intendenten vid öfverintendentsembetet

H. T. Holmgren verkstäld utredning skulle de nu ifrågasatta

förändringarna i hufvudbyggnaden kräfva en kostnad af tillhopa

19,000 kronor.

Härtill komme dock kostnaderna för uppvärmnings- och belysningsanordningarnas

förändring. Såsom nyss framhållits, hade vissa af de

lokaler, som skulle användas för undervisningens behof, hittills begagnats

för samlingar, hvarför den ifrågasatta förändringen pakallade utsträckning

af värmeledningen. Då den gamla värmeledningen knappast vore tillfyllestgörande

för det nuvarande behofvet, måste en temligen kostsam anläggning

med ny ångpanneapparat verkställas för ändamålets vinnande.

Enligt förslag från Ludvigsbergs verkstadsaktiebolag skulle denna kostnad

uppgå till 7,500 kronor. Jemväl belysningen kräfde nya anordningar.

Under de senare åren hade elektrisk belysning småningom införts inom

större delen af högskolans hufvudbyggnad såväl af sanitära skäl som för

eldfarans förminskning, och mera än 300 glödlampor vore redan i bruk.

De båda gasmaskiner jemte dynamomaskin och det accumulatorbatteri,

som nu underhölle den elektriska belysningen, skulle blifva otillräckliga,

om icke accurnulatorbatteriet förstärktes. Den kostnad, som härför och

för de nya elektriska lamporna påkallades, utgjorde, enligt en af ingeniören

K. Wallin verkstäld beräkning, 3,900 kronor.

öfverintendentsembetet, hvars utlåtande infordrats öfver det framlagda

förslaget till förändrade anordningar inom hufvudbyggnaden jemte

dertill hörande kostnadsberäkningar, hade, enligt hvad departementschefen

meddelat, anmält, att samma förslag från embetets sida icke gifvit anledning

till erinran.

Hvad anginge den erforderliga förstärkningen a f undervisningsmaterielen,

hade styrelsen för detta ändamål beräknat följande kostnader:

Till nya ritbord, stolar m. fl. för ritundervisningen behöfliga

effekter............. kr. 3,235:

» diverse inventarier för verkstaden och det mekaniska

laboratoriet .................................................................................. * 1,298: 50

» diverse arbetsbord, apparater och utensilier för undervisningen

i allmän kemi................................................-......... * 1,920:

» förstärkande af elektrokemiska laboratoriets materiel » 1,100: —

» förstärkande af zymotekniska laboratoriets materiel ..... » 700:

eller tillsammans kr. 8,253: 50

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Specifikationer å dessa kostnader äfvensom kostnadsförslag med afseende

å förändringarna i uppvärmnings- och belysningsanordningarna

funnes bilagda styrelsens framställning.

De förökade kostnader för belysning, uppvärmning, renhållning samt

för laborationer äfvensom andra diverse utgifter af olika slag, hvilka utvidgningen

komme att föranleda, borde, hade styrelsen slutligen yttrat,

betäckas genom afgifter, som under namn af öfningsafgifter skulle af

de nya eleverna erläggas, på sätt redan nu egde rum vid högskolan, i

enlighet med Riksdagens uttalade uppfattning.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Att årligen ett stort antal kompetente inträdessökande till tekniska

högskolan måste afvisas, ansåge departementschefen i likhet med högskolans

styrelse vara ett svårt missförhållande, som borde så snart som

möjligt afhjelpas. Ett storartadt uppsving inom vår industri hade de senare

åren gjort sig gällande, och företagsamheten för tillgodogörande af landets

rika naturliga tillgångar hade blifvit allt större. Härigenom hade de

tekniska vetenskaperna fått en vidsträckt tillämpning, och med fog kunde

på landets högsta tekniska läroanstalt ställas det kraf, att vid densamma

måtte kunna utbildas teknici till ett antal, som något så när motsvarade

den ökade efterfrågan. För landets materiella utveckling vore det ock

betydelsefullt, att ej bildningssökande unge män med håg för mera djupgående

tekniska studier genom att förvägras tillträde till undervisningen

vid tekniska högskolan hindrades att egna sig åt eu verksamhet, der

deras naturliga fallenhet skulle bäst komma till gagn.

Visserligen vore departementschefen något tveksam, huruvida det

kunde vara fullt lämpligt att så mycket öka elevantalet, under ylet lärarekrafterna

icke på långt när i samma mån förstärktes, men då å ena sidan

behofvet af grundligt bildade teknici för närvarande vore stort och tillströmningen

af kompetente inträdessökande vid högskolan under de båda

sista åren varit högst betydlig samt då å andra sidan högskolans lärarekollegium

och styrelse ansett sig kunna mottaga det ökade elevantalet med

den föreslagna förstärkningen af lärarekrafterna, funne departementschefen

sig böra förorda styrelsens förslag i dess helhet och således äfven i det

afseende! att ökningen af elevantalet i första årskursen borde ega rum

redan innevarande års höst, eller vid början af läroåret 1899—1900.

I enlighet med högskolestyrelsens förslag hemstälde derför departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

Ehuru utskottet anser, att Riksdagen, som sistlidet år bifallit Kongl.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets ''Utlåtande N:o .9.

247

Maj:ts då gjorda framställning om utvidgning'' och omorganisation af

tekniska, högskolan, haft grundad anledning antaga, att ökade anslag till

högskolan icke skulle under den nä vin aste tiden ifrågasättas, har utskottet

likväl ansett sig böra i hufvudsakliga delar till bifall förorda Kongl.

Majrt förevarande framställning. Enligt hvad utskottet försport lärer nemligen

tillgången på ingeniörer för närvarande knappast kunna anses motsvara

de tekniska yrkenas alltjemt växande behof. Och hvad angår de

kostnader förslaget skulle medföra, har utskottet funnit, att i förhållande

till den väsentliga ökningen i högskolans elevantal och med afseende derå,

att högskolans organisation nu skulle kunna väntas blifva definitivt genomförd,

kostnaderna icke kunna anses vara för höga.

Vid granskning af de särskilda föreslagna utgiftsposterna har utskottet

— om ock utskottet icke funnit alla de ökade utgifterna vara nödvändiggjorda

uteslutande genom ökningen i elevantalet — likväl icke ansett sig böra

göra annan erinran än att någon förhöjning i sekreterarens och kamrerarens

arfvoden icke synes vara af behofvet påkallad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen må på extra stat för år 1900

anvisa följande anslag till tekniska högskolan:

a) till förstärkning af lärarekrafterna 8,300 kronor;

b) till förändring i hufvudbyggnadens inredning samt

värmelednings- och belysningsanordningar 30,400 kronor;

c) till förstärkning af undervisningsmaterielen 8,254

kronor, eller sålunda tillhopa 46,954 kronor; samt

2:o) att Kongl. Maj:ts framställning om anslag till

förhöjning af sekreterarens och kamrerarens vid tekniska

högskolan arfvoden icke må af Riksdagen bifallas.

90:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år ing. anslag till

1900 bevilja dels till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Tjenst

ockholm. 2,000 kronor, dels till inköp och underhåll af inventarier och laner och

undervisningsmateriel vid skolan 10,750 kronor, eller tillsammans 12,750

kronor. tekniska skolan

Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departements- '' Stockho''mchefen,

enligt hvad det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll L^S.J

utvisar, anmält, hurusom styrelsen för tekniska skolan i Stockholm i skrifvelse

den 23 augusti 1897 anhållit, det Kongl. Majrt måtte åt skolan utverka

ökade anslag, dervid styrelsen i hufvudsak anfört följande.

På tekniska skolan i Stockholm genom stadgarne af den 1 novem
-

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Statsutskottets^ Utlåtande N:o 9.

ber 1878 erhållit den förändrade organisation, hvilken ännu i allt väsentligt

egde bestånd, anvisades till bestridande af de med den nya organisationen

förenade kostnaderna dels lärjungarnes skolafgifter, afkastningen

af Sjöstedtska fonden in. fl. diverse inkomster till ett beräknadt

sammanlagdt belopp af 11,000 kronor, och dels ett ordinarie statsanslag,

som af 1878 års Riksdag förhöjdes till 86,500 kronor.

Under skolans första arbetsår efter denna nya organisation 1879—1880

räknade skolan sammanlagdt 856 lärjungar, deraf särskilt inom den tekniska

afton- och söndagsskoleafdelningen 656.

Sedan styrelsen derom gjort framställning hos Kongl. Maj:t, beviljades

åt skolan af 1889 års Riksdag en förhöjning i skolans ordinarie anslag

med 7,575 kronor, hvarjemte Stockholms stad från och med år 1891 tills

vidare beviljat skolan ett årligt anslag af 7,500 kronor. Enligt kongl.

brefvet den 5 juni 1891 vore af denna förhöjning i skolans inkomster å

sammanlagdt 15,075 kronor anvisade till aflöning åt underlärare 4,425

kronor, till inköp och underhåll af inventarier 500 kronor samt till kemiska

laborationer 400 kronor.

Slutligen hade Riksdagen år 1896 beviljat dels för en gång på extra

stat ett anslag å 8,600 kronor till anskaffande af inventarier och dylik

utrustning för de lokaler inom skolans hus, som af landtbruksakademien

blifvit till skolans disposition öfverlemnade, och dels höjt skolans

ordinaide anslag med 3,000 kronor, hvaraf vore afsedda 750 kronor till

förhöjning i anslaget till maskinister och betjening, 500 kronor till förhöjning

i anslaget till inventariers inköp och underhåll samt 1,000 kronor

till förhöjning i anslaget för renhållning, uppvärmning, belysning in. m.

af skolans från landtbruksakademien nyförvärfvade lokaler. Återstoden

hade anslagits till tre nya öfverlärarebefattningar inom den högre konstindustriella

skolan.

För sjelfva undervisningen hade tekniska skolan icke kommit i åtnjutande

af ytterligare anslag.

Om man frånräknade anslagen till den nyinrättade maskinyrkesskolan

och förhöjningarna i de förut alltför knappt tillmätta arfvodena åt vissa

öfverlärare inom skolans äldre afdelningar samt arfvodena till inom den

högre konstindustriella skolan nyinrättade öfverlärarebefattningar för fullständigande

af den till nämnda skolafdelning förlagda undervisningen

för utbildande af teckningslärare, hade alltså sedan skolans ombildning en

förhöjning med endast 7,575 kronor kommit skolan till del för mötande

af de mångfaldiga, ständigt växande behof, som skolans fortgående utveckling

medfört, beträffande biträdande lärarekrafter, undervisningsmateriel,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N\o .9.

240

inventarier, renhållning, belysning och uppvärmning, tryckningskostnader

m. m.

Till bestridande af sådana utgifter disponerade skolan enligt den faststälda

staten under år 1880, det första år sedan skolan ombildats, under

hvilket den nya staten varit gällande, ett belopp af 29,800 kronor och

enligt staten för år 1897 37,375 kronor. Antalet lärjungar vid dessa tidpunkter

utgjorde deremot under läroåret 1879—1880, såsom redan omförmälts,

856, men under läroåret 1896—1897 ej mindre än 1,589, oberäknad!

215 barn i de s. k. barnklasserna för utbildning af teckningslärarekandidaternas

undervisningsförmåga. Antalet lärjungar hade således under dessa

år nära fördubblats, och denna omständighet borde ensam vara nog för

att visa otillräckligheten af dessa skolans medel. Erfarenheten hade också

nogsamt bekräftat detta, och styrelsen hade derför, innan den velat ifrågasätta

eu väsentligare förhöjning i dessa anslagsbelopp, trott sig böra anlita

den enda öfriga utväg, som stått styrelsen till buds, nemligen lärjungeafgifternas

höjande. Styrelsen hade dervid ingalunda förbisett, att genom

en begränsning af antalet lärjungar jemväl skulle kunna åvägabringas jemvigt

mellan skolans nu ifrågakomna tillgångar och utgifter, men en sådan

utväg vid eu läroanstalt af ifrågavarande slag syntes styrelsen så motbjudande

och stridande mot skolans uppgift, att. styrelsen icke velat för

sin del framkomma med ett förslag i sådan rigtning.

På styrelsens förslag hade också Kongl. Maj:t dels genom beslut den

25 maj 1894 medgifvit en förhöjning från 12 till 30 kronor i afgifterna

för dem, som icke inträdt i tekniskt yrke, inom den tekniska afton och

söndagsskolan samt den tekniska skolan för qvinliga lärjungar, och dels

genom beslut den 10 augusti 1896 en ytterligare förhöjning i dessa utgifter

till 50 kronor. Genom det förstnämnda af dessa beslut hade derjemte

Kongl. Maj:t medgifvit eu förhöjning i afgifterna inom den högre konstindustriella

skolafdelningen för dem, som ej inträdt i tekniskt yrke, från

40 till 60 kronor.

Skolafgifternas förhöjning kunde, enligt hvad styrelsen vidare yttrat,

anses hafva skäligen fylt sitt ändamål inom den tekniska skolan för qvinliga

lärjungar och tillfört skolan en ökad inkomst, temligen väl motsvarande de

större kraf, som antalet lärjungar inom denna skolafdelning under de senare

åren stält på skolans tillgångar. Beträffande den högre konstindustriella

skolan hade styrelsen för afsigt att inom kort hos Kongl. Maj:t anhålla om

eu förhöjning till 60 kronor äfven för teckningslärarekandiduterna i likhet

moll hvad som, enligt hvad nyss nämndes, redan blifvit bestämdt beträffande

de lärjungar inom denna skola, hvilka icke inträdt i yrke. Om

denna framställning vunne Kong]. Maj:ts bifall, skulle äfven inom denna

Bill. Ull Hikml. Prof. 1899. 4 Sami 1 A fil 9 Ui/t. 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skolafdelning för den närmaste framtiden förhöjningarna i skolafgifterna

kunna anses någorlunda väl betacka de genom det större antalet lärjungar

ökade utgifterna af här ifrågavarande slag.

Men stälde sig sålunda förhållandet jemförelsevis gynsamt med hänsyn

till de nu nämnda skolafdelningarna, vore deremot de skedda förhöjningarna

så godt som utan all betydelse, när fråga blefve om den största af alla tekniska

skolans afdelningar, nemligen afton- och söndagsskolan, alldenstund

antalet i denna afdelning inskrifva lärjungar, hvilka erlade den högre afgiften,

alltid vore mycket ringa. Under läroåret 189(1 —1897 hade dessa

sålunda utgjort endast 44, och medfört en inkomst för skolan af endast

2,200 kronor, under det att under samma läroår antalet af icke i yrke varande

lärjungar inom den tekniska skolan för qvinliga lärjungar utgjort ej mindre

än 199, hvilka tillsammans i skolafgifter erlagt 9,950 kronor. En förhöjning

i dessa afgifter öfver 50 kronor syntes styrelsen för närvarande ej

böra ifrågakomma och skulle, hvad afton- och söndagsskolan anginge.

uppenbarligen blifva betydelselös. Styrelsen ansåge sig icke heller böra

ifrågasätta eu förhöjning i den nuvarande, sedan skolans omorganisation

vanliga afgiften af fyra kronor för läroår, hvilken erlades af dem, som

inträdt i yrke. För att kunna tillföra skolan någon afsevärd inkomst skulle

den gifvetvis rätt väsentligt behöfva förhöjas, men i betraktande af lärjungarnes

oförmåga att erlägga en sålunda förhöjd afgift och med stöd af

den erfarenhet, som i detta afseende redan förvärfvats vid skolan, skulle

en dylik åtgärd komma att blifva i sjelfva verket likbetydande med ett

uteslutande af dem bland de inträdessökande, som måhända bäst vore i

behof af skolans undervisning. Äfven den nu stadgade låga afgiften af

4 kronor visade sig ofta för många vara ganska svår att erlägga.

Enligt styrelsens bestämda öfvertygelse och erfarenhet vore det icke

längre möjligt att med de nu disponibla medlen tillgodose alla de förut

angifna olika kraf, hvilka stäldes på skolan företrädesvis genom aftonskolans

stora antal lärjungar, som varit i jemnt stigande och under läsåret 189(1

—1897 uppgått till 1,130, och hvilka kraf måste tillgodoses, så vidt skolan

skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift.

Behofvet'' af biträdande lärarekrafter inom den tekniska afton- och

söndagsskolan vore ytterst känbart, och styrelsen måste med ledsnad erkänna,

att undervisningen i en del läroämnen inom nämnda skolafdelning

för närvarande icke kunde bestridas på ömkligt sätt. I geometrisk konstruktionsritning

hade under läroåret 1896 —1897 deltagit 638 lärjungar,

fördelade på tre grupper med omkring 210 lärjungar i hvarje, för

hvilkas handledande kunde disponeras 4 lärare, som alltså hade hvar och

en på sin del mer än 50 lärjungar. Att detta antal lärjungar vore långt

s. 251 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

251

utöfver hvad en lärare kunde med framgång undervisa, vore väl obestridligt,

och i synnerhet här, der hvarje lärjunge skulle undervisas och öfvervakas

för sig. Densamma vore ställningen inom flere bland aftonskolans

ritämnen. I frihandsteckning hade antalet under sist berörda läroår varit

728, äfvenledes fördelade på tre grupper med omkring 240 i hvarje. Med

o lärare komme alltså omkring 48 lärjungar på hvarje lärare. I fackteckning

hade antalet lärjungar under samma tid varit 240 med 3 lärare eller

omkring 80 på hvar och en.

Enligt hvad skolans rektor ansett behöfligt, och hvaremot styrelsen

för sin del icke haft något att invända, skulle för den tekniska aftonoch

söndagsskolan erfordras:

dels i geometrisk konstruktionsritning ytterligare 3 lärare med en beräknad

tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 2 kronor i timmen under

omkring 29 veckor, hvilket komme att medföra en kostnad af i afrundadt

tal 1,200 kronor;

dels i frihandsteckning ytterligare 4 nya biträdande lärare med eu

beräknad tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 1 krona 50 öre i timmen

under omkring 29 veckor, hvilket komme att medföra en kostnad af i afrundadt

tal 1,000 kronor;

dels i fackteckning 3 nya biträdande lärare med likaledes en beräknad

tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 1 krona 50 öre i timmen under omkring

29 veckor, hvilket komme att medföra en kostnad af i afrundadt

tal 750 kronor;

dels i matematik 2 nya biträdande lärare för en kostnad af tillsammans

800 kronor; samt

dels i uppsatsskrifning en ny biträdande lärare för en kostnad af 250

kronor eller saminanlagdt till förstärkning af de biträdande lärarnes antal

inom den tekniska afton- och söndagsskolan årligen ett belopp af 4,000

kronor.

Styrelsen hade vidare anfört, att slitningen och förbrukningen af inventarier

och undervisningsmateriel genom det för hvarje läroår ökade antalet

lärjungar inom afton- och söndagsskolan numera vuxit derhän, att en förhöjning

i de för inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel

i staten anvisade medel vore oundgängligen nödvändig. Omkostnaderna

endast för behöfliga gipsmodeller hade visat sig uppgå till

omkring 500 kronor årligen. För att så mycket som möjligt nedsätta

reparations- och anskaffningskostnaden för möbler hade till två af vaktmästarebefattningarna

vid skolan antagits i snickaryrket kunnige personer,

och dessa sysselsattes under de sommarmånader, då ferier påginge, så

mycket som möjligt med arbeten af ifrågavarande slag, men detta oak
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tadt hade dock icke kunnat undvikas, att allenast reparationskostnaderna

för möbler stigit till i förhållande till skolans tillgångar alltför stora belopp,

så att nyanskaffningarna måst inskränkas mer än önskligt varit.

1 likhet med skolans rektor ansåge styrelsen, att en förhöjning af

åtminstone 1,100 kronor i nu berörda anslagspost vore nödvändig, på det

att åtminstone för närvarande undervisningens behof beträffande skolinventarier

och undervisningsmateriel måtte kunna på ett tillfredsställande sätt

tillgo doses.

Det större antalet lärjungar inom afton- och söndagsskolan medförde

gifvetvis jemväl större utgifter för belysning, då i följd deraf ett ej oväsentligt

större antal gaslågor och elektriska lampor måst anbringas och

underhållas. Eu förhöjning med 400 kronor i anslaget till belysning syntes

derför vara af behofvet väl påkallad.

Förutom dessa årliga anslag till sammanlagdt belopp af 5,500 kronor

såge sig styrelsen nödsakad att i underdånighet gorå framställning om

beviljandet af ett anslag för eu gång å 10,000 kronor. Sedan de lokaler,

hvilka skolan af landtbruksakademien förvärfvat, blifvit för sina ändamål

inredda och försedda med inventarier, hade den bostadslägenhet

2 trappor upp i skolans hus, hvilken förut varit upplåten åt skolans förste

maskinist, blifvit för annat ändamål ledig. Denna lokal hade under

sommaren 1807 genom öfverintendentsembetets försorg reparerats och

ändrats till en större lärosal, hvilken vore afsedd att användas för att afhjelpa

det trängande behofvet af ökadt utrymme för undervisningen i matematik

och uppsatsskrifning inom afton- och söndagsskolan. För anskaffande

af nödiga inventarier saknade dock skolan medel,

rektor uppgjord beräkning skulle härför erfordras:

1 större skjuttafla ................................................................. kronor

1 pulpetuppsats med bord, stol och trappstegsplatform

för läraren.................................................................. »

30 tvåsitsiga bord med 60 stolar, borden å kr. 30 och

stolarne ä kr. 4: 50 ..................................

2 planschställ å kr. 30 ....................................

1 materialhylla ....................................................

1 skåp ..................................................................

för anordnande af belysning............................

Enligt af

250:

300:

1,170

—

»

60

—

»

35

—

»

200

—

175

—

Summa kronor

2,190

—

s. 253 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

253

Vidare behöfde anskaffas:

till aftonskolans maskinritningssal:

20 bord ä kr. 65 .......... kronor 1,300: —

40 stolar ä kr. 4: 50....................................................... » 180: —

till salen för geometrisk konstruktionsritning, der

under aftonskolans lektioner sedan flere år tillbaka alltid

varit brist på stolar:

150 stolar å kr. 4: 50....................................................... » 675: —

10 dubbelplatsiga bord med lådfack å kr. 100............. » 1,000: —

för undervisningen i fackritning:

50 ensitsiga pulpeter å kr. 25 ................................ » 1,250: —

50 stolar å kr. 4: 50........................................................... » 225: —

samt slutligen för gipsgjuteriet:

6 bord å kr. 30 .......................................... » 180: —

24 stolar å kr. 4: 50 ................................................... » 108: —

1 större by 1 Hack.................................................... »_250: —

Summa kronor 5,168: —

Alltså sammanlagdt för anskaffande af inventarier 7,358 kronor.

Men äfven undervisningsmaterielen behöfde kompletteras genom nyanskaffningar,

hvartill skolans otillräckliga anslag under de senare åren

icke lemnat tillgång. Särskildt gälde detta undervisningen i frihandsteckning,

geometrisk konstruktionsritning samt maskin- och fackritning.

Enligt af skolans rektor uppgjord beräkning borde för dessa ändamål

anskaffas:

för friliandsteckningen:

4 satser väggplanscher å kr. 12 ..................... kronor 48: —

4 satser s. k. växtplanscher jemte ramar..................... » 400: —

5 satser plana gipser å kr, 20 ...................................... 9 100: ■—

5 st. reliefgipser å kr. 30 ....... » 150: —

50 st. ornamentgipser å kr. 3 ...................................... » 150: —

10 klotsuppsatser jemte tillämpningsmodeller å kr. 50 . » 500: —

för geometriska konstruktionsritningen

modeller och planscher till en beräknad summa af..... » 750: —

för maskinritningen och fackritningen

modeller till beräknadt, belopp af ................ »_544: —

Summa kronor 2,642: —

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, både styrelsen hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte åt skolan utverka:

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

<hh ett anslag för en gång till belopp af 10,000 kronor för anskaffande

af berörda inventarier och undervisningsmateriel, och

dels en årlig förhöjning i anslaget till underlärare med 4,000 kronor

samt i anslaget till inventariers och undervisningsmateriels inköp och

underhåll, belysning med mera med 1,500 kronor.

Da behofvet af dessa ökade inkomster företrädesvis tillkommit genom

den betydande tillväxten af i afton- och söndagsskolan inskrifna lärjungar,

hade slutligen styrelsen ifrågasatt, huruvida ej Stockholms stadsfullmägtige

skulle vara villige att bevilja skolan dessa medel.

Med anledning häraf hade styrelsens framställning remitterats till

Stockholms stadsfullmägtige, hvilka i skrifvelse till Kongl. Magt den 1

april 1898 anfört bland annat följande:

ST betraktande deraf, att tekniska skolan i Stockholm är en statsanstalt,

finna stadsfullmägtige det ej kunna ifrågakomma, att staden skulle bidraga

till det begärda anslaget för en gång till ökande af skolans inventarier och

fasta undervisningsmateriel, hvilket allt blir en statens tillhörighet.

3Hvad åter angår det anmälda behofvet af tillökning i skolans årsanslag,

framgår af styrelsens skrifvelse, att med denna anslagshöjning åsyftas

att rikligare tillgodose afton- och söndagsskolan, eller den afdelning, som,

på samma gång den är af största nyttan för staden, tillika är mest jemförlig

med de af kommunerna å andra orter understödda tekniska yrkesskolorna.

Vid sådant förhållande hafva stadsfullmägtige funnit sig ej böra

helt och hållet afvisa denna del af framställningen, hvarför fullmägtige till

svar å den nådiga remissen förklara Stockholms stad villig att öka sitt

arliga anslag till tekniska skolan härstädes med 2,000 kronor till förhöjning

i anslaget till underlärare och med 750 kronor till förhöjning i anslaget

till inventariers och undervisningsmateriels inköp och underhåll, belysning

med mera, att för första gången upptagas i budgeten för det år, för hvilket

Riksdagen för enahanda ändamål anslår minst samma belopp, och sedan

utgå så länge statsanslaget fortfarande utgår.»

1 skrifvelse den I t november 1898 hade styrelsen för tekniska skolan

i Stockholm gjort förnyad framställning i ärendet och dervid, efter att

hafva omnämnt stadsfullmägtiges förut omförmälda beslut, tillika upplyst,

att stadsfullmägtige å sammanträde den 29 juni 1898 beslutit, att ett tillfälligt

anslag af 2,750 kronor, deraf 2,000 kronor till underlärare och 750

kronor till inköp och underhåll af inventarier, undervisningsmateriel, belysning

med mera, finge utgå till tekniska skolan i Stockholm för hvart

och ett af åren 1898 och 1899 för uppehållande af undervisningen i söndagsoch

aftonskolan.

Härefter hade styrelsen fortsatt: Skolan hade visserligen härigenom för

s. 255 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Vilåtande N:o it.

255

hvardera afåren 1898 cell 189!) kommit i åtnjutande af någon förhöjning

i det årliga anslaget, ehuru icke i den utsträckning, som visat sig vara af

behofvet påkalladt, men skolan hade deremot ännu icke kommit i åtnjutande

af det begärda extra anslaget för eu gång af 10,000 kronor, som

vore afsedt för anskaffande af alldeles nödvändiga diverse inventarier och

undervisningsmateriel, hvilket behof alltjemt växt i samma män som lärjungeantalet

ökats.

Då i tekniska afton- och söndagsskolan vid oktober månads slut

arbetsåret 1897—1898 elevantalet uppgått till 798 samt vid slutet af sagda

arbetsår stigit till 1,156, hade för arbetsåret 1898—1899 redan i oktober

månad 1898 inskrifvits 1,139 lärjungar. Denna stora tillströmning af lärjungar

redan under höstterminens första månad hade i hög grad försvårat eu

ordentlig skötsel af lektionerna, i det att hvarken lokaler eller lärarekrafter

med de tillgängliga medlen velat räcka till, hvadan styrelsen måst tillgripa

åtgärden att upphöra med vidare inskrifningar för höstterminen inom denna

skolafdelning, samt äfven besluta att endast i mån af utrymme och tillgängliga

lärarekrafter mottaga nya lärjungar till stundande vårtermin,

huru ogerna styrelsen än vidtagit en sådan åtgärd för inskränkning af

elevantalet.

Beträffande skolans öfriga afdelningar ville styrelsen omnämna, det

äfven alla dessa fortfarande utvisade en så stor ökning i elevantalet, att

det inom kort måste blifva förenadt med stora svårigheter för skolan att

med sina nuvarande tillgångar på ett tillfredsställande sätt sköta undervisningen.

Inom den tekniska skolan för qvinliga lärjungar hade under oktober

månad arbetsåret 1897 — 1898 varit inskrifna 248 elever, hvilket antal vid

samma arbetsårs slut stigit till 303; men höstterminen 1898 hade redan i

medlet af november i denna afdelning inskrifvits 250 lärjungar. Inom den

högre konstindustriella skolan hade arbetsåret 1897—-1898 varit inskrifne 69

lärjungar, hvartill kommit i de till denna skolafdelning hörande barnklasserna

225 lärjungar, medan höstterminen 1898 inskrifvits 78 och i barnklasserna

250 lärjungar. Inom byggnadsyrkesskolan hade arbetsåret 1897 — 1898 varit

antagne 56 lärjungar, men höstterminen 1 898 hade, oaktadt sträng utgallring,

dock måst mottagas 68 lärjungar. Samma förhållande egde rum vid

maskinyrkesskolan, der höstterminen 1898 måst mottagas 75 lärjungar mot

63 arbetsåret 1897—1898.

Följande af styrelsen upprättade tablå lemnade öfversigt öfver lärjungeantalet

arbetsåren 1897-—1898 samt 1898—1899, för detta senare år

dock endast intill den 1 november 1898:

s. 256 Kontrollera mot PDF

256 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Iuskrifne lärjungar:

Under oktober

1897—1898

Vid årets slut

1897—1898

Under oktober

1898—1899

i afton- och söndagsskolan

798

1,150

1,145

j •» tekniska skolan för qvirdiga lärjungar

248

303

256

| » högre konstindustriella skolan

--

09

78

* * » barnklasserna ......

225

225

250

» byggnadsyrkesskolan.........

—

56

68 i

» maskinyrkesskolan

—

63

75

Summa

—

1,872

1,872

Dels på grund af den stora tillströmningen af lärjungar och dels med

hänsyn till industriens utveckling och de ständigt växande kraf, som derigenom

stäldes på läroverket i alla rigtn.ingar, hade styrelsen föranledts

att, oafsedd förut anförda anslagsbehof, tänka sig möjligheten af en snar

omorganisation af hela skolan, hvarvid fackskolorna fortfarande borde i

första rummet tillgodoses samt en central aftonskola med något mer omfattande

läroplan än de vanliga tekniska aftonskolornas i riket borde ifrågakomma,

äfvensom att taga i öfvervägande, huruvida icke det alltjemt

växande behofvet af lägre teknisk aftonskoleundervisning inom hufvudstaden

skulle kunna på annat sätt tillgodoses.

Men i alla händelser, huru än skolans framtida utveckling komma

att gestalta sig, vore det likväl enligt styrelsens mening i hög grad behöflig^

att anslaget för en gång till inventarier och undervisningsmateriel

äfvensom förut begärda ''>,500 kronor till underlärare m. m., åtminstone

tills vidare och intill dess den antydda omorganisationen hunnit genomföras,

blefve stälda till skolans förfogande; och hemstälde styrelsen på grund

deraf hos Kong! Maj:t om åtgärd för detta ändamåls vinnande.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Af hvad styrelsen anfört syntes departementschefen framgå, att en

omorganisation åt tekniska skolan i Stockholm inom kort tid torde blifva

erforderlig, på det att nödigt utrymme och ändamålsenlig undervisning

måtte kunna beredas lärjungarne, särskild! i de högre afdelningarna. Men

da behofvet af ytterligare lärarekrafter samt ökade inventarier och undervisningsmateriel

i hvarje fall syntes oafvisligt, om de lärjungar, som vid

skolan sökte sin utbildning, skulle kunna erhålla den undervisning och

handledning, som i skolans program utlofvades, samt vinna den förkofran,

som med dess undervisning afsåges, så ansåge departementschefen sig böra

hemställa, att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat för år

s. 257 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

257

1900 bevilja dels till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Stockholm 2,000 kronor, dels till inköp och underhåll af inventarier och

undervisningsmateriel vid skolan 10,750 kronor, eller tillsammans 12,750

kronor.

Utskottet, som icke har något att erinra mot Kong! Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa

a) till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska

skolan i Stockholm 2,000 kronor, samt

b) till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel

vid skolan 10,750 kronor,

eller tillsammans 12,750 kronor.

91:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1896—

1899 egt rum, må till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor

och till bestridande af kostnader för deras inspektion

på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af

45,000 kronor, under vilkor att det bidrag, som af dessa

medel kommer att utbetalas till understöd åt sådan

skola, icke får öfverstiga hvad vederbörande kommun

kontant tillskjuter för skolan.

Gymnastiska centralinstitutet.

92:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till aflönande af eu

extra lärare i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet på extra stat

för år 1900 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll bär departementschefen erinrat,

att sedan direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 12 oktober 1897 gjort framställning om anslag

till aflönande af ytterligare en lärare i sjukgymnastik vid institutet, Kongl.

Maj:t föreslagit senast församlade Riksdag att för ändamålet bevilja ett årligt

anslag af 2,500 kronor.

Riksdagen hade visserligen funnit hvad direktionen till stöd för sin

berörda framställning anfört ådagalägga, att undervisningen i sjukgymnastik

Eib till Ilil cad. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd 9 Häft. 33

Ang. anslag

till lägre

tekniska

yrkesskolor.

[74.]

Ang. anslag

till en

extra lärare

i sjukgymnastik.

[75.]

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kräfde det antal lärare, som direktionen uppgifvit, samt att institutets tillgångar

icke beredde möjlighet att, på sätt dittills egt rum, samtidigt med

tillgodoseende af institutets öfriga behof bestrida aflönitigen för en tredje

lärare i sjukgymnastik. Men Riksdagen hade ansett det kunna ifrågasättas,

huruvida ej behofvet af tillökning i lärarekrafterna vore af tillfällig och

öfvergående natur.

1 enlighet med en sådan uppfattning hade Riksdagen bifallit Kongl.

Maj:ts framställning i ämnet endast på det sätt, att Riksdagen för aflöning

af en extra lärare i sjukgymnastik beviljat ett anslag af 2,500 kronor

på extra stat för år 1899.

I skrifvelse den 29 september nästlidna år hade nu direktionen gjort

förnyad framställning hos Kongl. Maj:t i detta ämne. Direktionen hade

dervid yttrat, att direktionen ansåge sig i sin ofvanberörda skrifvelse

den 12 oktober 1897 hafva ådagalagt ej mindre behofvet af en ny lärarekraft

för det dåvarande än äfven att behofvet kom me att blifva permanent,

en åsigt, som den sedermera förflutna tidens erfarenhet ytterligare stadfäst.

Men vid det förhållandet, att Riksdagen så nyligen vägrat uppföra det

nödiga beloppet på ordinarie stat, ville direktionen nu inskränka sig till

en hemställan om ett extra anslag å 2,500 kronor för år 1900 till ifrågavarande

ändamål.

Under åberopande af hvad sålunda förekommit tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Med anslutning till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må för aflönande af en extra lärare

i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet på extra

stat för år 1900 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

93:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

Ang. anslag m\ 9f>0 anvisa dels till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper ett

ökadI biträde , . £ , ,,, , .Jk i

vid hospital»- belopp af 1,200 kronor,

ärendenas dels ock till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen rdd hospitalsärendenas

bth"''*''"9- behandling en summa af 6,<>00 kronor, dock, hvad denna summa beträffar,

b,J under förbehåll att deraf innehölles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets

förre sekreterare T. A. Billbergh kunde komma att af de till

s. 259 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

259

honom för år 1900 i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten

utgående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen

vid handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen

erinrat, hurusom medicinalstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 2J

september 1897 hemstält, det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition,

att å ordinarie stat måtte anvisas till aflöning dels åt en kamrerare

lön 3,0o0 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, summa 4,50o kronor,

dels åt en notarie, tillika sekreterare, lön 1,8(»0 kronor, tjenstgöringspenningar

1,200 kronor, summa 3,000 kronor, med rättighet för en hvar

af dem att efter fem års tjenstgöring kunna komma i åtnjutande af

ålderstillägg å lönen med 5o0 kronor och efter tio års tjenstgöring med

ytterligare 500 kronor, samt med skyldighet för dessa tjensteman att

biträda medicinalstyrelsen vid handläggning af hospitalsärenden och att

vara underkastade samma vilkor, som i kongl. kungörelsen den 1 juni

1877 vore bestämda för åtnjutande af de från 1878 års början faststälda

nya löneförmånerna för sagda styrelse. Sedan Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att på extra stat för år 1899 till ökadt biträde hos styrelsen

vid hospitalsärendenas behandling anvisa en summa af 6,0t)0 kronor, dock

under''förbehåll att deraf innehölles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets

förre sekreterare T. A. Billbergh kunde komma att af de

till honom för sistnämnda år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna

indragningsstaten utgående medel afstå till bekostande af biträde

åt styrelsen vid handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen,

hade Kongl. Maj:ts sålunda gjorda framställning af Riksdagen bifallits.

Då särskildt anslag för ifrågavarande ändamål oundgängligen erfordrades

äfven efter år 1899, hade medicinalstyrelsen i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 19 sistlidne september, under åberopande i öfrigt af den

utförliga motivering, styrelsen i sin berörda skrifvelse af den 29 september

1897 framlagt, hemstält, att, derest Kongl. Maj:t icke skulle finna lämpligt

att till näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition om anslag i omförmälda

syfte på ordinarie stat, på det sätt och till det belopp styrelsen

i sin nyssnämnda skrifvelse begärt, Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta

proposition om anvisande på extra stat för år 1900, på enahanda sätt

som för år 1899 egt rum, af en summa af 6,000 kronor till ökadt biträde

hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling.

Vidare hade medicinalstyrelsen i en annan skrifvelse af den 19 september

1898, enär granskning af hospitalens räkenskaper fortfarande, liksom i

flera år skett, måste verkställas inom medicinalstyrelsen, som likväl saknade

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

för åstadkommande

af ett

sanatorium.

[77.]

erforderliga arbetskrafter och medel till ersättning för detta vigtiga arbete,

hemstält, det Kongl. Maj:t matte till näst sammanträdande Riksdag aflåta

proposition derom, att till arfvode åt särskild person för revision af hospitalens

räkenskaper måtte å medicinalstyrelsens stat äfven för år 1900 beviljas

ett extra anslag af 1/200 kronor.

För egen del har departementschefen anfört:

De skäl, som vid aflåtande af 1898 års statsverksproposition föranledt

Kongl. Maj:t att till beredande af behöfligt biträde åt medicinalstyrelsen

vid handläggning af hospitalsärenden äska af Riksdagen medel endast på

extra stat, egde fortfarande giltighet, och syntes det departementschefen

derför ännu ej lämpligt att för ändamålet begära anslag till nya ordinarie

tjensteman hos medicinalstyrelsen, utan borde, enligt departementschefens

mening, ifrågavarande behof för år 1900 tillgodoses på ungefär samma

sätt, som blifvit bestämdt för år 1899. Under åberopande af hvad i ärendet

blifvit anfördt tillstyrkte departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte

till Riksdagen aflåta proposition af förenämnda innehåll.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa

a) till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper

ett .belopp af 1,200 kronor; samt

b) till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid

hospitalsärendenas behandling en summa af 6,000 kronor,

under förbehåll att deraf innehålles ett belopp, motsvarande

hvad serafimerordensgillets förre sekreterare

T. A. Billbergh kan komma att af de till honom för

nämnda år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna

indragningsstaten utgående medel afstå till bekostande

af biträde åt medicinalstyrelsen vid handläggning

af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.

Sanatorier.

94:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för åstadkommande

af ett sanatorium för tung sotspatient er i södra Sverige af förut beviljadt

anslag på extra stat för år 1900 anvisa 250,000 kronor.

Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att sedan Riksdagen

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 4 maj 1898 anmält, att Riksdagen

för åstadkommande af ett sanatorium för lungsotspatienter i södra Sverige

s. 261 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

261

samtidigt med de två, som vore afsedda att för insamlade medel anordnas

i norra och mellersta delarne af landet, på extra stat beviljat 850,000 kronor

och deraf under riksstatens åttonde hufvudtitel till utgående under år 1899

anvisat 850,000 kronor, Ivongl. Maj:t lemnat komitén för jubileumsfonden

tillfälle att inkomma med utlåtande i anledning af berörda skrifvelses

innehåll. Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 15 september 1898 hade

komitén, som inhemtat, att Kongl. Maj:t anförtrott åt chefen för Kongl.

Maj:ts hofförvaltning att under inseende af hans excellens herr riksmarskalken

omhänderhafva och förvalta jubileumsfondens medel, hemstält,

bland annat, att Kongl. Maj:t måtte bemyndiga chefen för hofförvaltningen

att emottaga och under samma bestämmelser, som för gåfvofonden vore

eller blefve af Kongl. Maj:t meddelade, omhänderhafva och förvalta de

medel, Riksdagen för åstadkommande i södra Sverige af ett sanatorium

, för lungsotspatienter anvisat under riksstatens åttonde hufvudtitel för utgående

under år 1899. Denna hemställan hade den 7 sistlidne oktober af

Kongl. Maj:t bifallits.

Då det återstående beloppet, 500,000 kronor, af det utaf Riksdagen

till ett sanatorium i södra delarne af Sverige beviljade anslag lämpligen

syntes departementschefen kunna fördelas på två år, tillstyrkte departementschefen,

att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att af samma anslag på

extra stat för år 1900 anvisa 250,000 kronor.

1 anslutning härtill hemställer utskottet,

att Riksdagen må för åstadkommande af ett sanatorium

för lungsotspatienter i södra Sverige af förut

beviljadt anslag på extra stat för år 1900 anvisa 250,000

kronor.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

95:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att på extra stat för Ang. anslag m

år 1900 anvisa ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitions- ^‘seTför

kurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kunde, af fri barnmorskor.

bostad eller hyresbidi’ag åt deltagarinnorna deri under den tid de genom- [78.]

ginge dessa kurser.

Af det i ärendet förda statsrådsprotokollet inhemtas, att sedan Riksdagen,

med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, på extra

stat för år 1899 anvisat ett anslag af 8,000 kronor till anordnande af

repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den

tid, de genomginge dessa kurser, medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 28 september 1898 anhållit, att Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen

göra framställning om anvisande jemväl för år 1900 af ett anslag

till sagda ändamål. Medicinalstyrelsen hade dervid anfört, att under sistlidne

augusti och september såväl i Stockholm som i Göteborg anordnats

dylika kurser, hvar och en omfattande en tid af fjorton dagar. För dessa

kurser hade kostnaderna beräknats till sammanlagdt omkring 900 kronor.

Då kurserna med begärlighet omfattats och med säkerhet kunde

beräknas vara till stort gagn, ansåge medicinalstyrelsen önskvärd!, att

sådana måtte komma till stånd icke blott under år 1899, hvartill medel

beviljats, utan äfven under år 1900.

I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, har departementschefen

tillstyrkt, det Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,-

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1900 anvisa

ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitionskurser

för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt

ske kan, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna

deri under den tid, de genomgå dessa kurser.

Ang. andag nu 96:o) 1 anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

banbörds- under hänvisning till den af departementschefen till statsrådsprotokollet

huset. lemnade, under punkt 33:o) här ofvan omförmäld a redogörelse för all[79.

] männa barnbördshusets behof af ökadt anslag, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa

ett anslag af 6,000 kronor såsom bidrag till uppehållande

af allmänna barnbördshusets verksamhet.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Ang. anslag an 97:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

"samling''™ oc^ er,hgt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å tillin.

m. sammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksam[80.

] het, blifvit för inn(‘varande år liksom för flera föregående år beviljade,

äro för samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer utskottet,

s. 263 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

263

att Riksdagen inå på extra stat för år 1900 anvisa

följande anslag till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
a)

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening

4,<)00 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m. 3,200 kronor; samt

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

m. m. 2,000 kronor.

Visby stadsmur.

[81.]

98:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för vidtagande af-t«?- amiagtui

konserv er ing sälg är der vid Visby stadsmur på extra stat för år 1900 anvisa

återstoden af förut beviljadt anslag, 9,025 kronor. r

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

meddelat, att sedan Kongl. Maj:ts framställning till 1898 års Riksdag om

anslag till bevarande af Vrisby stadsmur på det sätt bifallits, att Riksdagen

till vidtagande af konserveringsåtgärder vid nämnda stadsmur i hufvudsaklig

enlighet med derför uppgjordt arbets- och kostnadsförslag — under

vilkor att staden Visby för ändamålet ansloge 2,500 kronor, att utgå med

minst 1,250 kronor under år 1899 och återstoden under år 1900 — beviljat

ett anslag af 18,050 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisat

ett belopp af 9,025 kronor, stadsfullmägtige i Visby, som, på sätt ett till

Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande af den 9 november 1897 utvisade, under sär skildt

vilkor och förbehåll såsom bidrag till utförandet af vissa arbeten för stadsmurens

bevarande beviljat ett belopp af 2,500 kronor att fördelas på tre år, enligt

skrivelser den 13 september och den 8 november 1898 godkänt det vilkor,

Riksdagen fäst vid sitt omförmälda anslag, äfvensom medgifvit, att det af

stadsfullmägtige uppstäda vilkor och förbehåll finge bortfalla samt det af

Visby stad anslagna beloppet, 2,500 kronor, utgå med 1,250 kronor under

år 1899 och återstoden under år 1900.

Då det af Riksdagen för berörda statsanslags utgående uppstäda

vilkor sålunda blifvit uppfyldt, hemstälde departementschefen, det Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att af nämnda anslag på extra stat för år

1900 anvisa återstoden, 9,025 kronor.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen må af det för vidtagande af konserveringsåtgärder

vid Visby stadsmur beviljade anslag å

18,050 kronor på extra stat för år 1900 anvisa återstående

beloppet 9,025 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

Ang. anslag 99:o) Med anledning af Kong! Maj:ts derom gjorda framställning

au riksmuseets får utskottet hemställa,

afrlelninn f/ii*

att Riksdagen må, till inköp och insamling af naturalier

vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkegoniater

och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes

och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen

förenade utgifter jemväl för år 1900 på extra

stat anvisa 2,000 kronor.

Ang. anslag 100:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

^etnografiska år 1900 . uppföra en. summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och församling.

kofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

[83.] Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen erinrat,

hurusom Riksdagen år 1897 med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning anvisat till vård, underhåll och förkofran af nämnda samling

på extra stat för år 1898 ett anslag af 7,300 kronor, hvaraf 4,500

kronor varit afsedda till arfvode åt eu särskild föreståndare för samlingen.

Riksdagen hade emellertid ansett att, då ett tillfredsställande resultat icke

kunde af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämpliga lokaler

bereddes för de samlingar, som skulle ställas under hans vård, omförmälda

arfvode icke borde utgå, förr än visshet vunnits derom, att en ändamålsenlig

museibyggnad blefve för samlingarna uppförd. I sin till Kongl. Maj:t

aflåtna skrifvelse i ämnet hade Riksdagen anfört att, enligt hvad den

inhemtat, utsigter förefunnes att genom enskild offervillighet skulle

kunna åstadkommas en nybyggnad för ifrågavarande samlingars inrymmande.

Till upprättande af ett etnografiskt museum i hufvudstaden

hade nemligen stiftelsen Lars Hiertas minnes styrelse afsatt ett belopp

af 25,000 kronor, och för samma ändamål uppgåfves likaledes 25,000 kronor

vara af två namngifna personer afsätta och utlofvade. Byggnadsföretaget

vore beräknadt skola kosta 74,000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegrepp

värdet af erforderlig tomt, hvilken Riksdagen ansett kunna beredas

å kronans mark i den trakt, der nordiska museet vore förlagdt. Af

njutning för

arkegoniater

[82.]

s. 265 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

265

nämnda skäl hade Riksdagen, som ansett en gynsam lösning af byggnadsfrågan

kunna inom kort tid förväntas, föreskrifvit, att den till arfvode åt

föreståndaren afsedda delen af anslaget ej finge utgå, förrän visadt blifvit,

att ornförmälda för uppförande af en nybyggnad för samlingen beräknade

belopp åstadkommits.

Till 1898 års Riksdag både Kongl. Maj:t åter gjort framställning

om uppförande å extra stat af en summa af 7,800 kronor till vård, und erhåll

och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

Riksdagen, som på de af 1897 års Riksdag anförda skäl ansett, att den del

af nu ifrågavarande anslag, som vore afsedd till arfvode åt eu särskild

föreståndare för samlingen, borde för år 1899 beviljas under samma vilkor,

som för är 1898 blifvit föreskrifvet, bad''1 i öfrigt icke haft något mot framställningen

att erinra och hade alltså för ifrågavarande ändamål beviljat på

extia stat för år 1899 likaledes 7,300 kronor, hvaraf dock 4,500 kronor,

afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare för berörda samling,

skulle utgå under samma vilkor, som af 1897 års Riksdag i sådant afseende

bestämts.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade vetenskapsakademien

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 14 september 1898, under erinran,

att af ifrågavarande anslag återstående beloppet utgjorde det sedan en

lång följd af år utgående årsanslaget till riksmuseets etnografiska samling,

åberopat en från intendenten vid naturhistoriska riksmuseet till akademien

ingifven skrifvelse, deri framhållits, att berörda årsanslag till den etnografiska

samlingen vore fortfarande lika behöflig! som någonsin, samt, beträffande

det till en föreståndare för samlingen afsedda beloppet, 4,500 kronor,

anförts, att, oaktadt allvarliga försök gjorts att af enskilda personer utverka

bidrag till uppförande af en nybyggnad för samlingen, dessa försök hittills

varit förgäfves och således det af Riksdagen vid beviljande af föregående

anslag erkända behofvet af särskild föreståndare för samlingen ej kunnat

tillgodoses; att detta behof emellertid ingalunda förminskats, utan snarare

tilltagit; samt att, särskildt med hänsyn till de möjligen befintliga utsigterna,

att Riksdagens förväntan om tillräckliga enskilda bidrag till ifrågavarande

ändamål skulle gå i uppfyllelse, uppenbart vore, att en särskild

föreståndare för samlingen, med offentligt uppdrag och med ansvar för

sin verksamhet såväl som för sin uraktlåtenhet, skulle i denna rigtning

kunna verka med långt större kraft än någon annan. Akademien hade

anhållit, att, ehuru det ännu icke lyckats att på enskild väg få för det

tilltänkta byggnadsföretaget samladt mer än 00,000 kronor, hvilken summa

icke vore för ändamålet tillräcklig, proposition måtte till Riksdagen

aflåtas derom, att ett anslag till lika stort belopp som det för hvart och

Jlih. till liikad■ Prut. 1899. 4 Sami. 1 Afil. 9 Häft. 34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ett af åren 1898 och 1899 beviljade, eller 7,300 kronor, måtte anvisas

äfven för år 1900, samt att den del af anslaget, som vore afsedd till arfvode

åt en särskild föreståndare för den etnografiska samlingen, eller 4,500

kronor, måtte få från och med sistnämnda år utgå, äfven om det af Riksdagen

uppstäda vilkoret, då ännu icke befunnits vara uppfyldt.

Med anledning häraf tillstyrkte departementschefen, det Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen aflåta proposition i ämnet af innehåll, som ofvan

angifvits.

Utskottet har vid pröfning af detta ärende funnit, att anställandet af

en föreståndare för de ifrågavarande samlingarnas underhåll och vård icke

bör genom ett fortsatt uppställande från Riksdagens sida af det af 1897

och 1898 års Riksdagar vid anslaget fästade vilkor uppskjutas till en

obestämd framtid, helst som för åstadkommande af en byggnad för samlingarna

med nuvarande högt uppdrifna pris på materialier och arbetskraft

synes erfordras vida högre belopp än det härför beräknade samt

något statsanslag till byggnadskostnaderna icke synes böra påräknas.

På grund häraf och då utskottet i öfrigt icke haft något att emot

framställningen erinra, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

förslag, på extra stat för år 1900 uppföra

en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkofran

af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Ang. anslag m 101:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till uppehållande af

undervisningen vid de i Vadstena och Bollnäs anordnade läroanstalter för

döfstumma. öfver ånga döfstumma anvisa ett extra anslag för år 1900 af 32,800 kronor.

[84.] Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet har departementschefen

meddelat, att, sedan Kongl. Maj:t den 1 juni 1894 anbefalt direktionerna

öfver läroanstalterna för öfveråriga döfstumma att inkomma med yttrande

och förslag rörande såväl tiden, då ej några nya lärjungar vidare borde i

läroanstalterna intagas, som sättet för anstalternas afveckling, samt direktionen

öfver läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 25 februari 1898 med anledning häraf hemstält, att

Kongl. Maj:t måtte bestämma, att anstaltens verksamhet i dess nuvarande

form borde upphöra med utgången af läsåret 1900—1901, Kongl. Maj:t

s. 267 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

267

infordrat från direktionen öfver läroanstalten i Vadstena yttrande och

förslag i fråga om de åtgärder, som kunde anses erforderliga, i händelse

läroanstalten i Vadstena skulle vid början af läsåret 1898 —1899 emottaga

ej mindre de bildbara öfveråriga döfstumma från de landskap, för hvilka

läroanstalten i Skara vore afsedd, än äfven de i sistnämnda anstalt redan

intagna döfstumma elever, som kunde anses hafva verklig nytta af fortsatt

undervisning i döfstumskola.

Då af direktionens öf^er läroanstalten i Vadstena yttrande framgått,

att hädanefter alla de bildbara öfveråriga döfstumma från det område, för

hvilket läroanstalten i Skara vore afsedd, kunde mottagas i läroanstalten i

Vadstena tillsammans med dem, som tillhörde sistnämnda anstalts eget

område, hade Kongl. Maj:t anbefalt direktionen öfver läroanstalten i Skara

att inkomma med förnyadt yttrande i ärendet.

I skrifvelse den 20 september 1898 hade med anledning deraf direktionen

öfver sistnämnda anstalt anfört, att den ansåge sig böra tillstyrka,

att läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma måtte upphöra med

sin verksamhet vid slutet af innevarande läsår, samt att de elever, som

till den tiden ej hunne afsluta sin kurs, måtte, om de så önskade, öfverflyttas

till läroanstalten i Vadstena. På grund af hvad direktionen sålunda

anfört, hade Kongl. Maj:t den 7 oktober 1898 förordnat, att läroanstalten

i Skara för öfveråriga döfstumma skulle indragas vid slutet af

vårterminen 1899.

Direktionen öfver läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma

hade i sitt förslag till stat för läroanstalten för år 1899 förmält, att den

ansåge, att endast 15,400 kronor behöfde användas för uppehållande af

läroanstalten under sagda år. Af förslaget syntes dock enligt departementschefens

förmenande framgå, att direktionen ansett, att hela det belopp,

som hittills årligen blifvit till anstalten beviljadt, eller 1 6,400 kronor, skulle

blifva erforderligt för år 1900, i händelse genom anstaltens i Skara indragning

elevantalet i anstalten i Vadstena skulle i nämnvärd grad ökas.

Direktionen öfver läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma

hade beräknat anstaltens utgifter under år 1899 till samma belopp som

under näst föregående året och hade ej ifrågasatt någon minskning i utgifterna

under år 1900.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, bär departementschefen

hemstält, att proposition af förenäinnda innehåll måtte till Riksdagen

aflåtas.

På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts före
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

varande framställning, må för uppehållande af undervisningen

vid de i Vadstena och Bollnäs anordnade läroanstalter

för öfveråriga döfstumma på extra stat för år

1900 bevilja ett anslag af 32,800 kronor.

Ang: anslag till 102lo)

,£:f"ö&ffir utskottet

stinehcimn för

blinda.

[85.]

Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställa,

att Riksdagen må, till handtverksskolan i Kristinehamn

för blinda, på extra stat för år 1900 bevilja ett

anslag till enahanda belopp, som för detta ändamål under

närmast föregående år anvisats, eller 10,000 kronor.

om anslag 103:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

för {undfå"} 900 bevilja för uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda vorkTomteboda.

samhet 10,350 kronor.

[86.] I särskilda skrifvelser till Kongl. Maj:t den 11 och 15 maj 1896 an
mälde

Riksdagen, att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning dels medgifvit, bland annat,

att en förskola för blinda finge upprättas å Tomteboda;

att vid denna skola, som skulle förestås af rektorn vid institutet för

blinda, finge anställas en första lärarinna, tre lärarinnor samt nödig

tjenstepersonal;

att första lärarinnan vid skolan erhölle i årlig lön 1,200 kronor samt

hvar och en af de öfriga lärarinnorna 1,000 kronor;

att samtliga lärarinnorna finge fri bostad och värme vid läroanstalten;

att lärarinnorna likaledes skulle vara berättigade till två ålderstillägg

å 300 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,

hvilka ålderstillägg skulle utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag till ålderstillägg, med rätt för vederbörande

att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder

de före ny stats tillämpning innehaft tjenst vid statens läroanstalter för

blinda;

dels beviljat till uppförande af en byggnad för en förskola för blinda

vid Tomteboda samt för bestridande af kostnaderna för uppgjorda ritningar

och kostnadsförslag till denna byggnad 81,950 kronor.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, har

Kongl. Maj:t genom särskilda beslut den 29 maj 1896 och den 28 maj

1897 stält 81,200 kronor till direktionens öfver institutet för blinda

förfogande för uppförande af ifrågavarande byggnad. Då till följd af

inträdd prisstegring på såväl byggnadsmaterial som arbetskraft ofvan
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

269

nämnda belopp befunnits otillräckligt för det dermed afsedda ändamålet,

både Kongl. Maj:t, på derom af direktionen gjord framställning, genom

beslut den 28 maj 1897 förklarat hinder ej möta för direktionen att af

de å institutets allmänna donationsfond besparade räntemedel för ifrågavarande

byggnadsföretag använda ett belopp å 7,800 kronor.

Direktionen hade nu till Kongl. Maj:t inkommit med en den 15 november

1898 dasrteeknad skrifvelse, hvari direktionen erinrat, att, på grund af

bestämmelserna i lagen angående blindundervisningen den 29 maj 1896,

förskolan för blinda å Tomteboda skulle börja sin verksamhet under år

1899 och att, sedan de för förskolan erforderliga byggnader vid utgången

af år 1898 blifvit fullbordade, förskolan komme att med det nya läsårets

vid institutet ingång hösten 1899 öppnas för mottagande af lärjungar.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 23 oktober 1894 hade direktionen

afgifvit förslag till utgifts- och inkomststat för förskolan, hvilken stat slutat

å ett belopp af 21,000 kronor. Då emellertid, enligt planen för förskolan,

denna icke genast skulle träda i full verksamhet, utan successive

med en ny klass för hvart och ett af de fyra första åren, hade direktionen

låtit uppgöra förslag till särskilda stater för skolan för första och

andra läsåren, slutande å respektive 9,500 kronor och 13,700 kronor; och

hade direktionen till Kongl. Maj:t öfverlemnat dessa förslag med hemställan,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande

för år 1899 af halfva beloppet af det för första läsåret behöfliga statsanslag

samt för år 1 900 af återstående hälften af de för första läsåret samt hälften

af de för andra läsåret behöfliga anslagsmedel.

Direktionens skrifvelse hade åtföljts af följande förslag till stat för

ifrågavarande skola:

1. Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret

1899—1900.

Utgifter.

En första lärarinna ........................................... 1,200 kronor,

En vårdarinna och en tjenarinna........................................ 400 »

Kosthåll för 10 barn och 2 tjenare efter 60 öre för dag... 2,628 »

Beklädnad af 10 barn efter 50 kronor för hvarje .............. 500 »

Tvätt och renhållning .................................................. 150 »

Bränsle och lyshållning ...................................... 2,500 »

Sjukvård ............................................... 100 »

Undervisnings- och arbetsmateriel.................................... 500 »

Inventarier .................................................................. 600 »

Sekreterare och kamrerare .......................................... 300 »

Diverse utgifter ........................................ 622__»_

Summa 9,500 kronor,

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Inkomster.

Årsafgifter af 10 barn, 300 kronor för hvarje .................... 3,000 kronor,

Behöfligt statsanslag ................................................................. 6,500 »

Summa 9,500 kronor.

2. Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret

1900—1901.

Utgifter.

En första lärarinna ............................................................

En lärarinna ..............................................................................

En vårdarinna och två tjenarinnor ......................................

Kosthåll för 20 barn och 3 tjenare efter 60 öre om dagen

Beklädnad af 20 barn efter 50 kronor för hvarje ..............

Tvätt och renhållning ..........................................................

Bränsle och lyshållning ..........................................................

Sjukvård ...............................................................................

Undervisnings- och arbetsmateriel...............................................

Inventarier .................................................................................

Sekreterare och kamrerare ...........................................................

Diverse utgifter..............................................................................

1,200 kronor,

1,000

575 »

5,037

1,000

200

2,500

1 50

500 »

600 »

300 »

638

Summa 13,700 kronor.

Inkomster.

Årsafgifter af 20 barn, 300 kronor för hvarje................. 6,000 kronor,

Behöfligt statsanslag . 7,700 »

Summa 13,700 kronor.

Beträffande de förslag till stater för förskolan för blinda å Tomteboda

för skolåren 1899—1900 och 1900 — 1901, som direktionen till Kongl.

Maj:t öfverlemnat, har departementschefen fäst uppmärksamheten derå, att

de i hufvudsak öfverensstämma med det förslag till stat, som direktionen

låtit uppgöra år 1894, och som förelagts för Riksdagen år 1896, med

undantag deraf, att kosthållet för barn och tjenare blifvit höjdt från 50

öre för dag till 60 öre för dag. Denna förhöjning syntes departementschefen

till följd af nu gällande höga pris på födoämnen väl berättigad.

Intill dess skolan hunnit i full verksamhet, vore det enligt departementschefens

åsigt lämpligt, att erforderligt anslag till densamma uppfördes

på extra stat. Beträffande de nödiga beloppen, hade dessa af direktionen

s. 271 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

271

beräknats för år 1899 till hälften af det i staten för läsåret 1899 —1900

uppförda statsanslaget, eller 3,250 kronor, samt för år 1900 till 7,100

kronor, motsvarande återstående hälften af sistomförmälta statsanslag med

tillägg af halfva det i staten för läsåret 1900—1901 upptagna statsanslaget.

På grund af hvad sålunda förekommit har departementschefen hemstält,

att Kong! Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 bevilja

för uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda

verksamhet 10,350 kronor.

104:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlär areelev er samt till reseunderstöd

åt blindlärare 1,200 kronor.

Ang. anslag

till tryckning

af blindskrifter

in. in.

[87.]

I05:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet i»?- anslag till

hemställa, , . . fÄ

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 ddlforskoian för

förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexiöbbnd“''Jf‘0''

bevilja ett anslag af 4,000 kronor. [°°''J

10fi:o) Sedan 1898 års Riksdag beviljat 1 17,000 kronor för uppför ande Ang. andag till

af en byggnad för förskolan för blinda i Vexiö m. m. och deraf anvisat

00,000 kronor på extra stat för år 1899, har Kongl. Maj:t nu föreslagit “it f/»-skolan

Riksdagen att för år 1 900 å extra stat anvisa återstoden af ifrågavarande ^vlxio^m.

anslag, eller 57,000 kronor. [g9_j

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det för uppförande af en

byggnad för förskolan för blinda i Vexiö in. m. beviljade

anslag å 117,000 kronor på extra stat för år

1900 anvisa återstående beloppet 57,000 kronor.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Hospitalsvården.

Ang. anslag 107:o) Kongl. Maj:t har i särskild proposition den 30 december

läLiniTreuetl^^^ angaende förvärfvande för Visby hospitals räkning af dervarande länsi

Visby bygg- lasaretts byggnader m. m. föreslagit Riksdagen bland annat att på extra

noder m »i. gtat för år 1900 anvisa ett belopp af 28,000 kronor till förvärfvande af

[90.J vissa Gotlands läns landsting tillhöriga byggnader och tomter, som nu

användas för länets lasaretts och kurhus’ behof.

I detta ärende har utskottet förut under Riksdagens lopp afgifvit utlåtande

(n:o 21), med anledning hvaraf Riksdagen redan i ärendet fattat

beslut; hvilket utskottet endast skolat här

anteckna.

Ang. anslag till 108:o) Kong! Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

Jförf''spéttUkT1900 bevilja ett anslag af 18,000 kronor till underhåll af Jerfsö sjukhus

r-q, -i för spetelske.

Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen erinrat,

hurusom till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske hade, med vilkor af

bidrag från Gefleborgs län, från och med år 1864 utgått årliga statsanslag,

hvilka, ursprungligen utgörande 3,000 kronor, sedermera höjts för

åren 1873—1875 till 4,000 kronor, för åren 1876—1888 till 7,500 kronor

samt för åren 1889 —1899 till 14,000 kronor. Dessutom hade vid ett

par tillfällen af Riksdagen lemnats anslag till fullbordande och utvidgning

af sjukhuset m. in. Under största delen af sjukhusets tillvaro hade årsbidraget

från Gefleborgs län utgjort 4,000 kronor.

Under åberopande, bland annat, hurusom medicinalstyrelsen vid flera

tillfällen och särskildt i skrifvelser till Kongl. Maj:t den 22 september

1882 och den 27 oktober 1886 uttalat den åsigt, att staten borde anses

förpligtad att bekosta en anstalt sådan som den ifrågavarande, hade uti

en vid 1898 års riksmöte inom Andra Kammaren väckt motion hemstälts,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida Jerfsö sjukhus för

spetelske, under vilkor att sjukhuset med dertill hörande område på staten

öfverlätes, kunde af staten öfvertagas och ställas under medicinalstyrelsens

öfverinseende samt till 1899 års Riksdag derom framlägga förslag. I anledning

af denna motion hade Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898

anhållit, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida landstingen

s. 273 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

273

i de särskilda län, der de å Jerfsö sjukhus intagna patienter hade sina

hemvist, borde i proportion efter antalet patienter från de olika länen

lemna det bidrag till sjukhusets underhåll, som utöfver det statsbidrag,

hvilket framdeles kunde komma att för ändamålet utgå, kunde vara

erforderligt, dock högst till sammanlagdt belopp af 4,000 kronor, äfvensom

till Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, hvartill den verk
O

0 7

stälda utredningen kunde föranleda.

Vid ärendets föredragning den 27 maj 1898 hade Kongl. Maj:t be
slutit

att i detta ämne inhemta yttranden af landstingen samt stads
fullmägtige

i de städer, som ej deltoge i landsting, äfvensom af öfverståthållareembetet

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen, Indika

yttranden numera till ecklesiastikdepartementet inkommit. För deras innehåll

ville departementschefen nu i korthet redogöra.

Af landstingen hade det öfvervägande flertalet förklarat sig vilja bidraga

till sjukhusets underhåll i den omfattning, Riksdagen ifrågasatt.

Stadsfullmägtige i Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg och Gefle

hade uttalat sig i liknande rigtning. Äfvenså hade de flesta af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ansett Riksdagens framställning eg föranleda

någon erinran. Kopparbergs läns landsting, till hvars yttrande i ärendet

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samma län hänfört sig, hade, i

sammanhang dermed att landstinget förklarat sig villigt att i sin mån lemna

bidrag till underhållet af Jerfsö sjukhus efter den af Riksdagen angifna

grund, framhållit önskvärdheten af reformer i sjukhusets vård och förvaltning,

deribland särskild! att till sjukhusets underhåll erforderliga bidrag måtte

utgå i form af lågt beräknade legosängsafgifter. Kalmar läns södra och

Hallands läns landsting hade ej funnit skäl anvisa något bidrag till ifrågavarande

ändamål, begge under åberopande deraf, att fall af spetelska sedan

lång tid tillbaka ej förekommit inom dessa landstings områden. Kronobergs

läns landsting hade visserligen ansett Riksdagens framställning icke

böra alldeles lemnas å sido, men för sin del funnit lämpligast, att Jerfsö

sjukhus likstäldes med hospitalen i riket och att afgiften för hvarje patient

således fixerades till visst belopp samt att de särskilda kommunerna blefve

skyldiga att ansvara för underhållet af de patienter, som inom kommunerna

egde hemortsrätt. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda

län hade deremot, i fall afgiftsfri vård för spetelskesjuke icke skulle

komma att för framtiden vid Jerfsö sjukhus lemnas, ansett, att med

hänsyn till sjukdomens art erforderliga patientafgifter borde bestridas af

länens sjukvårdsmedel, i likhet med hvad som egde rum i fråga om hämmande

af veneriska sjukdomar. Vesterbottens läns landsting, i hvars uttalande

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samma län instämt, hade an
Uih.

till ltiksd. Prat. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 9 lläft. 35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fört, att, då det syntes vara en statens pligt att, der fall af spetelska

yppades, verksamt ingripa genom att vid tjenlig sjukvårdsanstalt underhålla

de sjuka och i öfrigt vidtaga alla de åtgärder, som kunde lända till

sjukdomens utrotande eller kraftiga bekämpande, underhållet vid Jerfsö

sjukhus för spetelske från andra län än Gefleborgs borde vara ett statens

åliggande. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge och Jemtlands

län hade ansett, att, då de sjukes intagande på nyssnämnda sjukhus till

syftemålet väsentligen skilde sig från den sjukvård, hvars bekostande

helt eller delvis ålåge kommunerna, det vore rigtigast, att staten ensam

bestrede kostnaden för sådana anstalter som ifrågavarande sjukhus samt

för de sjukes vård och underhåll derstädes. Gefleborgs läns landsting hade

visserligen förklarat sig icke hafva något att erinra mot förslaget om bidrag

till sjukhusets underhåll äfven från andra län, men tillika vidhållit

sin en gång förut uttalade åsigt, att staten ensam för framtiden borde;

öfvertaga hela underhållet af Jerfsö sjukhus för spetelske. Denna åsigt

delades också af sjukhusets direktion, som jemväl yttrat sig i ämnet. Direktionen

hade anfört, att fall förekommit och kunde förekomma, då till intagning

a Jerfsö sjukhus måst anmälas patienter, om hvilkas hemortsrätt i

fattigvardshänseende klarhet ej förefunnits. Skulle emellertid landstingen

och vissa städer deltaga i framtida kostnader för patienternas underhåll,

borde, enligt direktionens förmenande, i omförmälda hänseende förebringas

full utredning, innan inträde å sjukhuset söktes. Men i fall de sjukes intagning

der skulle vara beroende på resultatet af föregående utredning i fråga

om hemortsrätt, hvilken utredning erfarenheten visat kunna pågå i åratal,

kunde sjukhusets hufvudsakliga ändamål att vara isoleringsanstalt för att

hindra smitta komma att i icke ringa mån förfelas. Bestämdes det åter, att

oklarhet i fråga om den sjukes hemortsrätt icke finge utgöra hinder för

hans intagning å sjukhuset, kunde detta i allt fall komma att gå förlustigt

den på patienten belöpande andel i sjukhusets påräknade inkomster. Vidkommande

grunden för deltagandet i omkostnaderna, syntes den rättvisaste

vara underhållsdagarnes antal. Blefve en sådan grund faststäld,

kunde likväl vederbörandes andel i omkostnaderna ej debiteras, förrän

årets räkenskaper fullständigt afslutats. Ett extra anslag af högst 4,000

kronor erfordrades då för att i mån af behof anlitas under första året.

De antydda svårigheterna och ojemnheterna undvekes emellertid, om staten

ensam öfvertoge sjukhusets underhåll, i hvilket fall ändamålet, spetelskesjukdomens

bekämpande och de deraf angripnes bispringande, bäst vunnes.

För uppnående af detta menniskovänliga ändamål vore en tillökning i

statens utgifter af omkring 4,000 kronor om året alltför liten, för att afseende

derå borde fästas.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

275

Sedan medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19 september

1898 hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för

år 1900 bevilja ett extra anslag af 14,000 kronor till understöd åt Jerfsö

sjukhus för spetelske, hade departementschefen anmodat sjukhusets direktion

att inkomma med dels uppgift å antalet på sjukhuset befintliga spetelske,

särskilt från hvarje landstingsområde eller stad, som ej deltoge i landsting,

dels yttrande, om anledning förefunnes till antagande, att antalet patienter

vid sjukhuset under innevarande år komme att i afsevärd mån ökas

eller minskas, dels ock utredning, i hvad mån utöfver det af medicinalstyrelsen

ifrågasatta statsanslaget kunde från annat håll erfordras bidrag

till bestridande af kostnaderna för sjukhusets förvaltning under år 1900.

Till svar härå hade direktionen meddelat, att den 26 oktober 1898, då

direktionens yttrande afgifvits, patientantalet utgjort 36, deraf 18 från Gefleborgs

läns landstingsområde, samt att under året aflidit 3 och utskrifvits

1, som vid förnyad undersökning befunnits icke vara spetelsk. Under

tiden 1 januari—26 oktober 1898 hade således å sjukhuset vårdats 39

spetelske mot 46 under år 1897, till hemorten sålunda fördelade:

År 1897. År 1898

till den 26 oktober.

Gefleborgs läns landstingsområde.............. 21 19

Gefle stad.................................. 1 1

Gotlands län................................................... 1 1

Göteborgs och Bohus län........................... 1 2

Jemtlands län................................................... 3 2

Kopparbergs län ............................................ 10 6

Stockholms län ................................................ 1 1

Upsala län........................................................ 1 1

Vermlands län .............................................. 2 2

Vesternorrlands län ....................................... 4 3

Örebro län.................................................... 1 1

Summa 46 39

öfver nyintagna och totala patientantalet vid sjukhuset under hvart

och ett af de senaste tio åren hade direktionen meddelat en tablå, af

hvilken framgått, att under denna tioårsperiod i medeltal tillkommit 11

patienter om året och de vårdade patienternas antal i sin helhet utgjort

ungefär 45 om året. Häraf följde, att sjukhuset, som hade plats för högst

50 patienter, icke kunnat mottaga alla inträdessökandc, derest ej motsvarande

dödlighet egt rum bland de vårdade. Direktionen hade förklarat

sig ej hafva någon anledning antaga, att de inträdessökandes antal under

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

närmaste framtiden skulle minskas; tvärtom syntes ett motsatt förhållande

sannolikt. Spetelskan hade nemligen under de senare åren befunnits

hafva långt större utbredning inom landet, än man förut afvetat. Då

dertill komme, att medicinalstyrelsan numera kunde i vissa fall af allmänna

medel bekosta de sjukes transporterande till Jerfsö sjukhus och de

den 28 januari 1898 meddelade ändrade bestämmelser i helsovårds- och

epidemistadgarna utvidgat vissa myndigheters rätt att vidtaga isoleringsåtgärder,

syntes man kunna antaga, att detta sjukhus blefve mera anlitadt

än förut. Sjukhuset hade, såsom förut nämnts, utrymme för högst 50

patienter, och direktionen vore skyldig låta spetelskesjuke der intagas, i

den mån ansökningar om inträde inginge, såvida plats funnes. Vid sådant

förhållande borde kostnaden för sjukhusets förvaltning beräknas för ett

antal af 50 patienter och kunde då ej sättas lägre än till 18,000 kronor

för år, hvadan utöfver det af medicinalstyrelsen ifrågasatta statsanslaget

för år 1900 behöfdes 4,000 kronor.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Såsom direktionen för Jerfsö sjukhus visat, skulle betydande svårigheter

uppstå vid tillämpningen af en sådan grund för bidragen till sjukhusets

underhåll, som Riksdagen ifrågasatt. För den händelse statsmedel

af Riksdagen ansloges med vilkor af bidrag från vederbörande landsting

och städer enligt nämnda grund, skulle det till och med, derest vilkoret

ej godkändes af någon bland de intresserade kommunalrepresentationerna,

kunna hända, att, då det af Riksdagen beviljade statsanslaget vid sådant

förhållande ej kunde utbetalas, sjukhuset i brist på underhållsmedel måste

stängas. För undvikande häraf och med hänsyn till den särskilda beskaffenheten

af ifrågavarande sjukdom, som innebure en allmän samhällsfara,

och hvars rationella bekämpande kräfde särskilda åtgärder, hvilkas

vidtagande ej borde göras beroende af lokalekonomiska intressen, borde

staten enligt departementschefens åsigt sörja för underhållet af en sådan

anstalt, som erfordrades för de af sjukdomen angripna personers vård.

En dylik uppfattning af statens pligt i berörda hänseende förefunnes

äfven i andra länder och särskildt i vårt grannland Norge, der staten genom

uppförande och underhållande af tjenliga sjukdvårdsanstalter för spetelske

gjort betydande uppoffringar för sjukdomens utrotande, och detta med

stor framgång.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan

angifna innehåll.

Då enligt utskottets mening staten icke bör åtaga sig hela underhållet

s. 277 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

277

af Jerfsö sjukhus samt någon invändning af afgörande betydelse emot

ändamålsenligheten af en sådan anordning, som af 1898 års Riksdag i

dess af departementschefen omförinälda skrifvelse föreslagits, icke synes

utskottet hafva förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

proposition, må till understöd åt Jerfsö sjukhus

för spetelske på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag

af 14,000 kronor; dock att landstingen i de särskilda

län, der de å detta sjukhus intagna patienter hafva sina

hemvist, böra i proportion efter antalet patienter från

de olika länen lemna det bidrag till sjukhusets underhåll,

som utöfver det för ändamålet beviljade statsbidraget

kan vara erforderligt, med sammanlagdt högst

4,000 kronor.

Diverse anslag.

b

109:o) På

ställer utskottet,

grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- An,J- ansla9

° för svenska

fomskrift
att

Riksdagen, i likhet med hvad för åtskilliga före- »äiukapct.

gående år egt rum, må jemväl för år 1900 på extra [92.]

stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

110:o) Likaledes pa grund af derom utaf Kongl. Magt "lord fram- Ån9- anslao

,Kl1 • / n J &J m bergande

stallning hemställer utskottet, af religion,.

vard åt

att Riksdagen, på sätt för flera föregående år egt>v‘Z''fl. Tf"

rum, må till beredande af religionsvärd åt svenske sjömän,änd,ka hami

utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande

landsmän bevilja ett extra anslag för år 1900

af 10,000 kronor.

[93.]

111 :o) Med anledning af Kongl.

hemställer utskottet,

Maj:ts derom gjorda'' framställning,an‘l(,''Jt,u

J ^ n’ åtgärder för

en förbättrad

att Riksdagen må för beredande af religionsvärd

inom Hernösands stifts finsktalande församlingar på extra ,and, stift.

Stat bevilja: fmiktalande

° församlingar.

[94.]

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

a) till anställande af två kontraktsadjunkter inom

Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000

kronor att utgå under år 1900;

b) till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter

1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under

år 1900; samt

c) till två stipendier för utbildande vid universitetet

af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,

deraf 1,500 kronor att utgå under år 1900,

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare

bestämmelser, som. må erfordras rörande anslagens användande.

[95.]

Ang. anslag m 112:o) Sedan 1898 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

e^jfXätirld gjorda framställning, på extra stat beviljat till anställande af tre kontraktsreiigionsvård

adjunkter inom Södra lappmarkens samt de delar af Vesterbottens andra

''Tanda stifta och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, deraf 6,000

lappsktaiande kronor att utgå under år 1899, samt till resekostnadsersättning åt dessa

församlingar.kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750 kronor att utgå under sistnämnda

år, har Kongl. Maj:t, som den 2 september 1898 meddelat närmare

bestämmelser rörande anslagens användande, hvilka bestämmelser,

enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, vore i

hufvudsak lika med dem, som tillförne gifvits i fråga om kontraktsadjunkterna

i Vesterbottens fjerde kontrakt, föreslagit Riksdagen att anvisa

för år 1900 af anslaget till kontraktsadjunkterna 6,000 kronor samt af anslaget

till resekostnadsersättning åt dessa 750 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Riksdagens bifall.

Ang. anslag 113:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

tl“museet ka hemställer utskottet,

[96.] att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett

af åren 1891—1899 egt ruin, må på extra stat för år

1900 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till

styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt

dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

279

114:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hem-^. anslag till

ställer utskottet, ,tidlkrifi för

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1898 [97]

och 1899 egt rum, må för år 1900 anvisa ett extra anslag

af 3,650 kronor, att på de vilkor, Kong]. Maj:t kan

finna lämpligt bestämma, användas till understöd för

utgifvande äfven under sistnämnda år af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen

och svenskt folklif».

115:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 164) har Åno- anslag

herr E. Poignant m. fl. föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat under^ ",‘Ordbok

åttonde hufvudtiteln till Kongl. Majt:s disposition för åstadkommande afi,/t''er Gotlands

en utförlig ordbok öfver Gotlands folkmål ställa ett belopp af 5,500 kronor fMmåL

att utgå med 1,100 kronor under hvartdera af åren 1900—1904 på vilkor

i öfrig!, som Kongl. Maj:t egde bestämma.

Till stöd för sin framställning hafva motionärerna anfört följande.

Gotlands läns landsting hade förlidet år beslutit att för åstadkommande

af en ordbok öfver gotlandsmålet, på grundval af bröderna Säves

i Upsala universitets bibliotek förvarade samlingar, under hvartdera af de

fem åren 1899—1903 af landstingsmedel utbetala 300 kronor, eller tillsammans

1,500 kronor; dock under vilkor, att landstingets bidrag ej

skulle utgå förr, än visas kunde, att i öfrigt nödiga medel, 5,500 kronor,

genom statsanslag eller på annat sätt funnes för angifna ändamål garanterade.

Bröderna P. A. Säve och Carl Säve, af hvilka den förre framleft sitt

lif i Visby som adjunkt vid dervarande högre allmänna läroverk och den

senare varit den förste professorn i nordiska språk i Upsala, hade efterlemnat

mycket omfattande och efter sakkunniges utlåtande synnerligen

värdefulla samlingar rörande företrädesvis Gotlands, men äfven andra landskaps

folkspråk och folkminnen. Den sist qvarlefvande af dessa bröder,

P. A. Säve, både testamenterat samlingarna till Upsala universitet i hopp

om att universitetet skulle sörja för deras offentliggörande. För sådana

ändamål hade dock universitetet inga medel att disponera. Nu både

emellertid två professorer vid detta universitet, professorerna A. Norecn

och J. A. Lundell, hvilka vore att betrakta såsom särskildt sakkunnige i

förevarande fall, uppgjort ett förslag till publikation och oegennyttigt

förklarat sig villiga att ordna, leda och öfvervaka utgifvandet af den del

af samlingarna, hvars redaktion vore mest brådskande, nemligen ordboken.

Deras detaljerade kostnadsförslag, som legat till grund för det gotländska

landstingets beslut, krafde för ordboken ensam 7,000 kronor, och arbetet

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

beräknades taga en tid af fem år. Gotlands läns landsting hade af kärlek

till fäderneön och dess minnen beviljat för här berörda ändamål ett för

dess förhållanden frikostigt understöd. Men med hänsyn till sin egentliga

betydelse rörde saken tydligtvis mindre Gotland än den svenska vetenskapen

i allmänhet. De gotländska munarterna sades intaga en alldeles

särskild ställning och representera ensamma för sig en af de fyra grupper,

i hvilka de skandinaviska folkmålen plägade indelas. Af den närmare

kännedom om gotlandsmålen, som blott en någorlunda fullständig ordbok

kunde förmedla, väntades vigtiga uppslag ej blott för Skandinaviens

språkhistoria, utan äfven för de germanska språkens och starnmarnes äldre

historia i det hela. Det syntes derför vara en oafvislig pligt för vårt

land att, så fort ske kunde, förskaffa språkforskare och historiker den

hjelp, åstadkommandet af en någorlunda fullständig gotländsk ordbok

skulle innebära; och arbetet måste göras snart, innan det gamla målet

fullständigt hunne glömmas på ön. Huru värdefulla de Säveska ordsamlingarna

— upptagna i ett tjugutal anteckningsböcker — än vore, vore

det nemligen mycket sannolikt, att vid en sorgfällig redaktion skulle

uppdyka frågor i mängd, som kunde säkert lösas endast genom utfrågande

af personer, som ännu kunde det gamla gutamålet.

Statsverket lemnade väl ett årligt understöd för landsmålstidskriften,

men tydligt vore, att denna publikation, som hufvudsakligen vore afsedd

för mindre omfattande arbeten, icke kunde inrymma den här ifrågasatta

ordboken, som beräknades fylla minst 75 tryckark.

Utan statens mellankomst funnes säkerligen ingen utsigt att få denna

vigtiga ordbok till stånd, hvilken enligt sakkunniges påstående, alltsedan

svenskan och dermed beslägtade tungomål börjat göras till föremål för

vetenskapliga studier, utgjort ett stående önskningsmål för nordiska språkforskare.

Utskottet, som genom intyg af åtskilliga sakkunniga personer erhållit

full bekräftelse på de i motionen innefattade uppgifterna angående den

vetenskapliga betydelsen af det ifrågasatta ordboksarbetet äfvensom derom,

att ledningen af arbetet enligt den derför uppgjorda planen skulle komma

i synnerligen goda händer, har ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen må för åstadkommande af eu utförlig

ordbok öfver Gotlands folkmål bevilja ett anslag

af 5,500 kronor samt deraf på extra stat för år 1900

anvisa 1,100 kronor att utgå på de vilkor, Kongl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

281

116:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag hemställer

Utskottet, medicinskt

arkiv».

att Riksdagen må, till understöd för fortsatt ut- [98.]

gifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv»,

jemväl för år 1900 på extra stat bevilja ett anslag af

3,000 kronor.

117:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning och under hän-(^«s^%

visning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 255 och'' »Acta mathe256)

anfördt, får utskottet hemställa, mana*.

["•]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren

1896—1899 egt rum, till understöd för fortsatt utgifvande

af tidsskriften »Acta mathematica», på extra stat

för år 1900 anvisa 3,000 kronor.

118:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd, på de Ang. anslag

i statsrådsprotokollet angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar,

som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, å extra stat för år 1900

bevilja ett anslag af 55,000 kronor. n°nn l

För år 1885 stälde Riksdagen till Kongl. Maj:ts förfogande under LiUU-J

vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till understöd

åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser

för arbetsklassen. År efter år har sedermera anslag för nämnda ändamål

af Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För hvart och

ettafåren 1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till 25,000 kronor,

för år 1897 till 30,000 kronor och för år 1898 till 35,000 kronor.

För år 1899 beviljades ett extra anslag af 45,000 kronor att användas

till understöd åt sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,

endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfverstiga

3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsningskurser

tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge

föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad

beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i

Vill. till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 36

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stad, dels å landet, Kong! Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga

och lämpliga.

Med erinran härom har departementschefen till statsrådsprotokollet

meddelat, att ansökningar om understöd från berörda, för år 1899 anvisade

anslag å 45,000 kronor, inkommit från 79 särskilda anstalter eller

föreningar, deribland 24, hvilka icke förut åtnjutit understöd för ifrågavarande

ändamål. De af alla dessa anstalter och föreningar begärda understöd

sbelopp hade uppgått till sammanlagdt 51,228 kronor, hvadan åtskilliga

af de sökande ej kunnat erhålla hela de begärda beloppen. Enär det

sålunda visat sig, att intresset för anordnande af sådana föreläsningskurser,

hvarom här vore fråga, så ökats, att ej heller det till 45,000 kronor förhöjda

anslaget varit för det afsedda ändamålet tillräckligt, och då anledning

icke förekomme till antagande, att detta intresse skulle under den

närmaste framtiden minskas, syntes ett ökadt anslag för år 1900 vara af

behofvet påkalladt. Detta anslag ansåge departementschefen kunna bestämmas

till 55,000 kronor. Hvad anginge de vilkor, som borde stadgas för erhållande

af sådant understöd, hvarom här vore fråga, syntes enahanda bestämmelser

lämpligen kunna meddelas, som af Riksdagen beslutits, då

anslag för nämnda ändamål senast beviljats.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för, år 1900

bevilja ett extra anslag af 55,000 kronor att under samma vilkor, som förut

nämnts, användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordnade föreläsningskurser för arbetsklassen.

Med hänsyn till det lifliga intresse, hvarmed de ifrågavarande föreläsningskurserna

synas omfattas inom skilda delar af vårt land, till följd

hvaraf ock det för innevarande år för ändamålet anvisade anslag visat

sig otillräckligt, finner sig utskottet böra förorda, att det af Kongl. Maj:t

nu äskade förhöjda anslaget må af Riksdagen beviljas; dervid emellertid

utskottet ansett sig böra dels erinra om den af 1898 års Riksdag uttalade

önskan, att den åt Kongl. Maj:t utöfvade kontrollen öfver de ifrågavarande

s. 283 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

283

föreläsningarna måtte så inrättas, att den största möjliga säkerhet vunnes

derför, att föreläsningarna blefve till verklig nytta för de samhällsklasser,

för Indika de vore afsedda, dels ock uttala önskvärdheten, att förhöjningen

i anslaget måtte företrädesvis komma sådana orter till godo, der af staten

understödda föreläsningskurser icke förut äro verksamma.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för år 1900 bevilja ett extra

anslag af 55,000 kronor, att på de i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1899 angifna

vilkor användas till understöd åt sådana anstalter eller

föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.

119:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning }\em-Ang. anslag till

Ställer Utskottet, '' utbildning af

# larannnor i

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1897—huslig ekonomi.

1899 egt rum, må på extra stat för år 1900 anvisa ett [101.]

belopp af 5,000 kronor, att under de vilkor, Kongl.

Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till understöd

åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum

för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse

anordnade undervisningskurser för utbildande

af lärarinnor i huslig ekomoni.

120:o) Kongl. Maj t har föreslagit Riksdagen att å exra stat för år Ang. anslag till

1900 anvisa till underhäll och tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdmätningsstationerna

in. in. 2,500 kronor, eller enahanda belopp, som en följd stationer.

af år för ändamålet beviljats, samt till fortsatt sammanställning och be- [l 02.]

arbetande af anteckningar öfver registrerade vattenhöjder 1,300 kronor,

eller tillhopa 3,800 kronor.

För sistnämnda ändamål har Riksdagen sedan år 1891 hvarannat år

beviljat 1,000 kronor, men sedan stationernas antal blifvit ökadt, har

detta belopp, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,

numera befunnits otillräckligt, hvadan departementschefen, i enlighet

med styrelsens för nautisk-meteorologiska byrån i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 7 oktober 1898 gjorda hemställan, tillstyrkt, det Kongl. Maj:t

måtte hos Riksdagen för ändamålet äska 1,300 kronor.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa

a) till underhåll och tillsyn af de i riket inrättade

vattenhöjdmätningsstationerna m. m. 2,500 kronor; samt

b) till fortsatt sammanställning och bearbetande af

anteckningar öfver registrerade vattenhöjder 1,300 kronor,

eller tillhopa 3,800 kronor.

Ang. anslag

för utgifvande

och spridande

af nykterhetsskrifter.

121:o)

utskottet,

[103.]

På grund af Kongl. Maj :ts derom framställa förslag hemställer

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvardera af

åren 1895—1899 egt rum, jemväl för år 1900 å extra

stat anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet

ställas till svenska nykterhetssällskapets

förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

Ang. anslag 122:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

åtkvran8t(iiten^nder hänvisning till hvad å sid. 259 i statsrådsprotokollet blifvit i ämnet

Sans-Souci anfördt, hemställer utskottet,

invid Upsala.

[104.] att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1894

—1899 egt rum, på extra stat för år 1900 bevilja ett

anslag af 2,000 kronor, att utgå till understöd åt kuranstalten

Sans-Souci invid Upsala på ''vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Ang. anslag m 123:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

afkohoiMem. 1900 bevilja ett anslag af 7,500 kronor att utgå till understöd åt Stock[105]

h°lms alkoholisthem på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokollet- har departementschefen

erinrat, hurusom, sedan på ansökning af styrelsen för alkoholisthemmet Eolshäll

invid Stockholm Kongl. Maj:t i 1898 års statsverksproposition föreslagit

Riksdagen att bevilja ett anslag af 17,500 kronor åt nämnda hem

för år 1899, Kongl. Maj:ts berörda framställning på det sätt bifallits, att

Riksdagen på extra stat för samma år beviljat hemmet ett anslag af 2,000

kronor att utgå på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. Vid

meddelande af föreskrift den 27 sistlidne maj om ifrågavarande anslags utbetalande

hade Kongl. Maj:t tillika faststält de vilkor, som skulle gälla

för anslagets åtnjutande; och vore dessa vilkor följande:

s. 285 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

285

att hemmets förvaltning skulle handhafvas af en i Stockholm befintlig

styrelse, som antoge föreståndare för anstalten;

att anstalten skulle stå under inseende af Hans Kongl. Höghet Hertigen

af Yestergötland eller, om han ansage sig dertill förhindrad, af en utaf

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län förordnad inspektor;

att de i anstalten intagna sjukas vård skulle öfvervakas af legitimerad

läkare *

samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för

anstaltens verksamhet under året före utgången af mars månad nästföljande

år af anstaltens styrelse och läkare aflemnades till förste provinsialläkaren

i länet.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade styrelsen för

hemmet, hvilket numera benämndes Stockholms alkoholisthem, i skrifvelse

till Kongl. Maj:t den 22 sistlidne oktober anhållit, det Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja ett anslag för år 1900 af

7,500 kronor till understöd åt hemmet; och hade styrelsen till stöd för

denna framställning hufvudsakligen anfört, att Riksdagen syntes hafva

ansett anslaget till hemmet vid Eolshäll kunna bestämmas lika med det

till räddningshemmet för drinkare vid Sans-Souci invid Upsala under

en följd af°år beviljade statsanslag; att antalet platser vid hemmet SansSouci

emellertid uppginge till endast 4, men vid Eolshäll till 15, och att

således, om de båda anstalterna likstäldes med hänsyn till statsunderstödet,

det äskade beloppet, 7,500 kronor, till hemmet vid Eolshäll motsvarade

det med 2,000 kronor beviljade anslaget till hemmet Sans-Souci, eller

500 kronor för hvarje pensionär; att alkoholisthemmets verksamhet redan

medfört betydande ekonomisk förlust och att sådan äfven för framtiden

måste emotses, såvida hemmet icke finge påräkna andra inkomster än pensionärernas

afgifter samt hvad trädgårdsskötseln vid hemmet inbringade;

att af de under år 1897 vårdade 21 pensionärerna endast tre kunnat erlägga

125 kronor för månad, hvilken summa utgjorde den verkliga omkostnaden

för en pensionär, tretton erlagt 75 kronor, en betalat 16 kronor

67 öre och fyra erhållit friplatser; att af de sexton under sistlidna

år före den 1 oktober intagna blott två kunnat erlägga nyssnämnda fulla

afgift, nio betalt 75 kronor i månaden och fem endast 25 kronor; att

någon friplats icke kunnat beviljas på grund af hemmets osäkra ekonomiska

ställning; att hemmets sväfvande skulder under år 1898 betydligt

ökats; samt att hemmet förfelade sin samhällsvigtiga uppgift, derest icke

äfven mindre bemedlade kunde der intagas.

Af hemmets vid ofvanberörda framställning fogade berättelse ^för

år 1897 inhemtades bland annat, att hemmet såsom gåfvomedel erhållit

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

en summa af 25,849 kronor 28 öre, af hvilka medel en del användts att

bestrida de med hemmets verksamhet förenade utgifter, enär de af pensionärerna

erlagda^ afgifterna på långt när icke räckt till, samt att af de

under år 1897 vårdade 21 pensionärerna 4 utskrifvits förbättrade med

hopp om varaktigt tillfrisknande, 4 utgått ohotade, hvaribland 3 på grund

af för tidigt afvikande, samt 13 qvarvarit. vid årets slut.

Efter erhållen remiss hade medicinalstyrelsen den 16 sistlidne december

öfver ifrågavarande framställning afgifvit utlåtande till Kongl. Maj:t

och dervid anfört, hurusom alkoholisthemmet, som arbetade för ett erkännansvärdt

mål samt vore ändamålsenligt anordnadt och stode under ledning

af aktade män, med framgång verkat för sitt goda syfte och vore i behof

af statsanslag för att kunna fortsätta dermed och utsträcka sin verksamhet

äfven till mindre bemedlade. Goda skäl funnes för beviljande af anslag.

De af Riksdagen åt såväl detta hem som hemmet vid Sans-Souci

lemnade anslag syntes hafva afsett att bereda tillfälle till anställande af

försök med anordnande af sådana hem för räddande af drinkare. Sedan

denna svåra uppgift i en del fall emellertid lyckats och det vore skäl,

att äfven mindre bemedlade kunde komma i åtnjutande af hjelp genom

erhållande af friplats, men detta under alkoholisthernmets nuvarande mindre

goda ekonomiska ställning icke syntes kunna ske utan erhållande af ett

högre anslag än som för år 1899 vore beviljadt, förordade medicinalstyrelsen

den gjorda framställningen om ett anslag af 7,500 kronor för

år 1900. Derjemte hemstälde medicinalstyrelsen, i likhet med år 1898, att

Kongl. Maj:t såsom vilkor för åtnjutande af detta anslag täcktes föreskrifva,

att de å hemmet intagna pensionärernas vård skulle öfvervakas

af legitimerad läkare, samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse

med redogörelse för hemmets verksamhet skulle af anstaltens styrelse och

läkare aflemnas till förste provinsialläkaren i Stockholms län.

Hvad sålunda förekommit syntes departementschefen ådagalägga, att

ifrågavarande alkoholisthem vore fortfarande förtjent att komma i åtnjutande

af statsanslag samt att detta anslag nu borde bestämmas till

det belopp, som hemmets styrelse begärt och medicinalstyrelsen förordat,

eller 7,500 kronor. Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Magt

matte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.

Utskottet, som under näst föregående punkt i detta utlåtande hemstält

om anvisande af ett anslag af 2,000 kronor till kuranstalten Sans-Souci,

hvarest sju patienter kunna mottagas, finner sig, med hänsyn till det antal

patienter, som, enligt hvad ofvan uppgifvits, kan mottagas vid Stockholms

s. 287 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

287

alkoholisthem, icke böra tillstyrka beviljande af större belopp för nu ifrågavarande

ändamål än 4,000 kronor, hvadan utskottet hemställer,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att å extra stat för år 1900 anvisas

4,000 kronor att utgå till understöd åt Stockholms

alkoholisthem på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas

lämpliga.

124:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år An''j- anslag

1900 anvisa, för anställande af historiska forskningar rörande Sverige i''>lJJ"kränga?

Vatikanska arkivet i Rom, 3,000 kronor, att utgå enligt vissa i statsråds- » vatikanska

protokollet omförmälda vilkor och bestämmelser. wkwet t Rom.

Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen anfört följande. L-lRb.J

Med anledning af en utaf riksarkivarien gjord framställning hade

Kongl. Maj:t i 1896 års statsverksproposition föreslagit Riksdagen att såsom

understöd för anställande af historiska forskningar rörande Sverige uti

vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat för år 1897 ett anslag af

3,000 kronor. Under erinran att riksarkivarien uti sin skrifvelse i ärendet

hemstält, att anslag för ändamålet måtte anvisas för en tid af tre år,

hade Riksdagen utlåtit sig att, med hänsyn till den betydelse för Sveriges

historia, som, enligt Riksdagens åsigt, borde tillmätas ifrågavarande forskningsarbeten,

Riksdagen funnit sig böra bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda

framställning, dock under vilkor att, på sätt a f riksarkivarien blifvit förutsatt,

den person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdroges,

skulle vara skyldig att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid af året,

hvarunder det hölles öppet, och använda den återstående tiden till arbeten,

som stode i sammanhang med detta hans hufvuduppdrag; att han efter

hvarje arbetsårs slut afgåfve redogörelse för det gångna årets arbeten och

plan för det följande årets; samt att de afskrifter och anteckningar, som

blefve frukten af hans arbete, öfverlemnades till riksarkivet. Vid anmälan

den 29 maj 1896 af Riksdagens svar hade Kongl. Maj:t funnit

skäligt, med godkännande af Riksdagens beslut, dels uppdraga åt amanuensen

vid kongl. biblioteket doktor Karl Henrik Karlsson, hvilken varit sysselsatt

med sådana forskningar, hvarom nu vore fråga, ej mindre från hösten 1891

till dess vatikanska arkivet den 1 juli 1895 stängdes, än äfven, sedan arkivet

den 1 påföljande oktober åter öppnats, under ett andra arbetsår,

att i eldighet med Riksdagens förenämnda beslut under den tid, hvarför

det af Riksdagen leinnade anslaget beviljats, fortsätta de af honom påbörjade

forskningarna i vatikanska arkivet och företaga dermed sammanhängande

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Statsutskottets Utlåta)!de N:o 9.

arbeten, dels ock ställa berörda anslag, 3,000 kronor, till riksarkivariens

disposition att användas för dermed afsedt ändamål och med iakttagande

af de vid anslaget fästa vilkor och bestämmelser. Liknande beslut hade

den 28 maj 1897 och den 27 maj 1898 af Kongl. Maj:t fattats med

afseende å de af Riksdagen för enahanda ändamål på extra stat för åren

1898 och 1899 beviljade anslag, hvartdera å 3,000 kronor. Uti särskilda

skrifvelser i ämnet till Kongl. Maj:t hade riksarkivarien anfört, bland annat,

att, enligt till honom af doktor Karlsson gjorda meddelanden, denne under

arbetsåret 1897—1898 oafbrutet fortsatt sina arbeten i vatikanska arkivet

och andra romerska arkiv, äfven nu med framgång och goda resultat. Af

doktor Karlssons meddelanden rörande det sista arbetsåret och planen för

det nu ingångna årets arbeten frainginge emellertid med visshet, att han

under arbetsåret 1898—1899 icke blefve i stånd att utsluta sina arbeten

i vatikanska arkivet, utan att dertill erfordrades ytterligare ett års vistelse

i Rom. Enligt hvad riksarkivarien af doktor Karlsson inhemtat, vore han

villig att der fortsätta sina arbeten äfven under året 1899—1900, ifall han

för sådant ändamål finge åtnjuta tjenstledighet vid kongl. biblioteket äfvensom

statsunderstöd och öfriga förmåner liksom hittills. Då det vore af

vigt, att det med sådan framgång begynta och fortsatta arbetet i vatikanska

arkivet utan afbrott fullföljdes och bringades till afslutning genom

samma skickliga händer, och då det enligt doktor Karlssons uppgift vore

all utsigt, att arbetet skulle hinna i allt väsentligt afslutas under året

1899 —1900, hemstälde riksarkivarien, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen, att såsom understöd för anställande af historiska forskningar

rörande Sverige i vatikanska arkivet måtte på extra stat för år 1900 beviljas

3,000 kronor på samma vilkor, som vid föregående statsreglering med

afseende härå bestämts.

Öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket, som i ärendet afgifvit infordradt

utlåtande, hade dervid yttrat, att derest det nu ifrågasatta anslaget

beviljades och doktor Karlsson sålunda blefve i tillfälle att under

arbetsåret 1899 —1900 utsluta sina utländska arkivforskningar, öfverbibliotekarien

ansåge sig kunna tillstyrka, att doktor Karlsson för nämnda

tid och på sätt hittills skett måtte erhålla tjenstledighet från sin befattning

vid kongl. biblioteket.

På grund af hvad sålunda förekommit och under hänvisning till hvad

till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1896 i

ämnet anförts, hemstälde departementschefen, det Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att såsom understöd för fortsatt anställande af historiska forskningar

rörande Sverige uti vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat

för år 1900 ett anslag af 3,000 kronor, att utgå under vilkor att den

s. 289 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

289

person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdroges, skulle vara

skyldig ej mindre att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid af det med

hösten 1899 börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hölles öppet, och använda

den återstående tiden till arbeten, som stode i sammanhang med

detta hans hufvuduppdrag, än äfven att efter ifrågavarande arbetsårs slut

afgifva redogörelse för det gångna årets arbeten äfvensom till riksarkivet

öfverlemna de af honom under året gjorda afskrifter och anteckningar.

Utskottet, som af riksarkivariens ofvanberörda framställning funnit,

att det syfte, som med ifrågavarande, af tre föregående Riksdagar beviljade

anslag varit afsedt, kan väntas blifva slutligen vunnet, om arkivforskningarna

fortsättas under arbetsåret 1899—1900, anser sig böra tillstyrka

bifall till Kong! Maj:ts förevarande framställning; och hemställer

alltså utskottet,

att Riksdagen må såsom understöd för fortsatt anställande

af historiska forskningar rörande Sverige uti

vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat för år

1900 ett anslag af 3,000 kronor, att utgå under vilkor,

att den person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar

uppdrages, skall vara skyldig ej mindre att arbeta

i vatikanska arkivet hela den tid af det med hösten 1899

börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hålles öppet, och

använda den återstående tiden till arbeten, som stå i

sammanhang med detta hans hufvuduppdrag, än äfven

att efter ifrågavarande arbetsårs slut afgifva redogörelse

för det gångna årets arbeten äfvensom till riksarkivet

öfverlemna de af honom under året gjorda afskrifter

och anteckningar.

125:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

restaurering af Mariakyrkan i Sigtuna i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med öfverintendentsembetets förslag å extra stat för år 1900 anvisa ett

belopp af 23,000 kronor.

Departementschefen har med afseende å denna fråga till statsrådsprotokollet

anmält, hurusom Sigtuna, S:t Olofs och Sb Pers församlingar

uti en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning af den 22 januari 1896 anhållit

om fastställelse å upprättade ritningar till restaurering för eu beräknad

kostnad af 29,002 kronor 87 öre af församlingarnas åldriga klosterkyrka

eller, såsom den jemväl benämndes, Mariakyrkan, hvilken restaurering vore

afsedd att omfatta hufvudsakligen följande arbeten, nemligen: rifning af

Bih. till 1 liksd, Prut. 1899. 4 Sami. I Afd. 9 Haft. 37

Ang.

bidrag till

revtaurering

af Mariakyrkan

i

Sigtuna.

[107.]

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den nuvarande sakristi- och arkivbyggnaden äfvensom af det södra sidoskeppets

under senare tid tillkomna förlängning; uppförande af ny sakristia

vid kyrkans norra och af ett varmrum vid kyrkans södra mur; anordnande

af ett arkiv i skeppets nordvestra och af ett förrådsrum i detsarnmas

sydvestra del; förändring af trapptornet samt uppförande af ett

nytt torn vid kyrkobyggnadens sydvestra hörn; anläggande af en terrass

med trappor framför den vestra fasaden; uppmurning af nya kontreforter

i stället för de gamla bristfälliga; återupptagande af de igenmurade fönstren

å korets södra sida; sänkning af korgafvelns fönster samt anbringande af

ny altarring, orgelfasad, bänk-, dörr- och fönsterinredning.

Domkapitlet i Upsala hade i afgifvet yttrande förklarat, att domkapitlet

icke emot ifrågasatta byggnadsföretaget hade något att erinra ur

kyrklig synpunkt.

öfverintendentsembetet, till hvilket handlingarna i ärendet remitterats,

hade, för att i möjligaste måtto åt den ålderdomliga kyrkobyggnaden bevara

dess egendomliga karakter och stilförhållanden, medelst nya ritnings- och

kostnadsförslag, det senare slutande å 29,000 kronor, låtit omarbeta församlingarnas

restaureringsplan.

Vid dessa genom embetets försorg uppgjorda nya ritningar hade iakttagits:

att, med bibehållande af den nuvarande sakristibyggnaden, den ifragastälda

nya sakristian uteslutits och det tillämnade nya varmrummet, hvilket

enligt församlingarnas ritningar skolat intaga den nuvarande sakristians

plats, förlagts under det redan befintliga, för kyrkans arkiv afsedda rummet;

att ett dopkapell inredts i det enligt de understälda ritningarna till

förvaringsrum anvisade sydvestra hörnet af skeppet, trapptornet förändrats

och det föreslagna nya tornet utbytts mot en sträfpelare, liknande den vid

sidoskeppets sydöstra hörn redan befintliga pelaren;

att en takryttare anbragts å den derför ursprungligen bestämda plats

att det södra sidoskeppets igenmurade östra fönster återupptagits;

att läktaren vid vestra gafveln bortrifvits, i sammanhang hvarmed ett

med användande af den nuvarande altarprydnaden förfärdigadt vindfång

anbragts framför kyrkans portal;

att kyrkans åldriga altarskåp uppstälts å den plats, detsamma tidigare

innehaft, hvarvid sjelfva altaret sänkts och försetts med ny altarring;

att rummet ofvanför sakristian iordningstälts för orgelverket och orgelfasader

anordnats i öppningar å sakristibyggnadens väggar såväl emot

sidoskeppet som mot koret;

samt att en för kyrkokören afsedd läktare uppförts i södra sidoskeppet

invid orgeln, hvarjemte bänkinredningen i någon mån omarbetats.

Den å öfverintendentsembetets ritningar angifna nya takryttaren äfven
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

291

som de ifrågastälda nya orgelfasaderna, hvilka arbeten ej vore i embetets

kostnadsberäkningar upptagna, hade embetet ansett komma att betinga en

kostnad af tillhopa 5,000 kronor.

Församlingarna, som jemte domkapitlet beredts tillfälle att yttra sig

öfver öfverintendentsembetets ändringsförslag, hade åt embetet öfverlemnat

att afgöra, hvilketdera ritningsförslaget, det ursprungliga eller det genom embetets

försorg omarbetade, borde läggas till grund för ifrågavarande arbetens

utförande, dervid församlingarna endast framhållit önskvärdheten deraf, att

den enligt embetets restaureringsplan vid skeppets nordvestra hörn uppförda

skorsten måtte på angifvet sätt förändras; hvaremot domkapitlet ej funnit

anledning till anmärkning mot öfverintendentsembetets omarbetade ritningar.

Med anledning häraf hade embetet låtit å sina ritningar medelst tillläggsblad

utmärka en förändrad anordning af den å kyrkans tak anbragta

skorsten och af det bredvid befintliga tornet; hvarefter embetet öfverlemnat

det sålunda omarbetade ritningsförslaget, hvilket, såvidt embetet

kunnat finna, borde tillerkännas företräde framför de ursprungligen understälda

ritningarna, till Kongl. Maj:t spröfning, dervid anmälande, att genom

de å embetets ritningsförslag senast vidtagna förändringar arbetskostnaden

enligt embetets beräkning komme att ökas med omkring 400 kronor.

1 afgifvet utlåtande hade vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

instämt i de af öfverintendentsembetet gjorda uttalanden; och hade

akademien tillika hemstält om meddelande af en del föreskrifter att lända

till efterrättelse vid restaureringsarbetets utförande.

Å kyrkostämma med församlingarna utsedde delegerade hade härefter

å församlingarnas vägnar hos Kongl. Maj:t anhållit, att, derest restaureringsplanen

vunne bifall, Kongl. Maj:t för Riksdagen täcktes låta framlägga

proposition om beviljande af anslag, motsvarande två tredjedelar af den

till 34,000 kronor uppgående restaureringskostnaden eller omkring "23,000

kronor. Delegerade hade deri framhållit, att församlingarna sjelfva saknade

nödiga tillgångar till restaureringsarbetenas utförande, då deras kyrkoreparationsfond,

samlad under en följd af år, uppginge allenast till omkring

2,000 kronor och den ringa folknumerären, knappt 1,200 personer

inom alla församlingarna tillhopa, ingalunda stode i rimligt förhållande

till en så betydande kostnad, så mycket mindre som allra största delen

af denna befolkning vore i små ekonomiska omständigheter.

Med anledning af denna församlingarnas framställning hade yttrande

infordrats från vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som dervid

anfört i hufvudsak följande.

Mariakyrkan i Sigtuna, stadens för närvarande enda, till gudstjenst

använda kyrka, förtjenade ur flera synpunkter att för framtiden bevaras.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Den vore Sveriges första dominikaner kyrka, och dess kloster hade åtnjutit

stort anseende. Bland predikarebröderna hade särskild! de i Sigtuna och

Skeninge varit berömda för sina skolor, och Sigtuna-klostrets bibliotek hade

äfven i jemförelse med tidens boksamlingar i utlandet varit af aktningsbjudande

omfång. Den insats, som Sigtuna-klostret lemna! i Sveriges andliga odling,

måste derför skattas såsom mycket betydande. Det måste derför anses

vara en skyldig gärd af minnesgod tacksamhet att från undergång rädda

den, snart sagdt, enda synliga qvarlefvan af klostret — dess kyrka, som

till sin byggnad tydligen varit klostrets anseende värdig. Uppförd under

slutet af den romanska tiden, erbjöde kyrkan i och för sig sjelf särdeles

mycket af intresse i bygghistoriskt afseende, och om den lemnades till

undergång, skulle en af de vigtigaste länkarne i raden af Mälaredandskapens

märkliga tegelkyrkor bortfalla. Kyrkan hade visserligen undergått flera

förändringar, men bibehölle dock ännu i sitt djupa förfall mycket af karakteren

från den tid, då svartbröderna här utöfvat sin gagnande verksamhet.

Äfven ur synpunkten af staden Sigtunas forna betydelse i Sveriges

historia torde kunna sägas, att Mariakyrkan borde räddas från undergång.

Af stadens många kyrkor, om hvilka redan Johan III låtit sig angeläget

vara »att de ej måtte till rikets vanära förstöras», återstode nu — förutom

de ruiner, som med bidrag af derför beviljade statsanslag under åren

1895 och 1896 restaurerats — endast Mariakyrkan, och det måste betecknas

såsom en oersättlig skada, om äfven detta betydande minne från vår medeltid

skulle få gå sin undergång till mötes.

Då kyrkan således, märklig i sig sjelf, hade betydelse ej blott för det

samhälle, hon närmast tillhörde, utan för landet i dess helhet, ansåge

akademien skäligt att — såsom t. ex. skett vid Vadstena klosterkyrka —•

bidrag af allmänna medel lemnades till hennes räddande från fullständigt

förfall, så mycket mer, som restaurerande af en så betydande kyrka måste

anses särdeles betungande för det nu obetydliga samhället.

På grund häraf tillstyrkte akademien på det lifligaste bifall till den

gjorda anhållan.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Af hvad i ärendet förekommit syntes departementschefen framgå,

att frågan om restaurering af Mariakyrkan i Sigtuna i enlighet med

öfverintendentsembetets förslag vore i hög grad behjertansvärd. Omsorgen

om landets forntida minnesmärken hade varit ett utmärkande

drag för vår tid. De historiska minnen, som slöte sig kring den plats, på

hvilken detta åldriga tempel vore iippfördt, och det prof på egendomlig

medeltida byggnadskonst, hvarom detsamma vittnade, påkallade här, på

ett alldeles särskildt sätt, en dylik omsorg. Då de obetydliga församlin
-

s. 293 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

293

garnas tillgångar icke syntes medgifva större bidrag från desamma, än

som blifvit ifrågasatt, borde enligt departementschefens förmenande statsverket

träda emellan för att i värdigt skick försätta denna minnesrika

kyrka, och departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t täcktes

hos Riksdagen äska ett extra anslag för år 1900 af 23,000 kronor såsom

bidrag till restaurering af Mariakyrkan i Sigtuna i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med öfverintendentsembetets förslag

På grund af hvad i ärendet förekommit finner sig utskottet böra tillstyrka,

att anslag af statsmedel må beviljas för restaurering af Mariakyrkan

i Sigtuna i enlighet med öfverintendentsembetets förslag; men då enligt

utskottets åsigt församlingarna böra vidkännas de med restaureringsarbetet

förbundna kostnader, såvidt desamma erfordras för kyrkans bibehållande

såsom gudstjenstlokal, och endast de kostnader, som derutöfver kräfvas för

kyrkans bevarande såsom byggnadshistoriskt minnesmärke, böra drabba

staten, har utskottet, som förutsätter, att det framtida underhållet af kyrkan

skall åligga församlingarna, ansett statens bidrag till restaureringsarbetet

skäligen kunna begränsas till 17,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, såsom bidrag till restaurering af

Mariakyrkan i Sigtuna i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med öfverintendentsembetets förslag, å extra stat för år

1900 anvisa ett belopp af 17,000 kronor.

1 26:o) Med åberopande af bilagdt protokoll öfver ecklesiastikärenden

för den 6 mars innevarande år har Kongl. Maj:t uti en till Riksdagen ring af Husaby

samma dag afbiten proposition (n:o 64) föreslagit Riksdagen att såsom

bidrag till restaurering af Husaby församlings kyrka i enlighet med faststäldt

ritningsförslag på extra stat för år 1900 bevilja ett belopp af

25.000 kronor.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att, sedan fråga blifvit

väckt om restaurering af Husaby församlings åldriga och i flera hänseenden

minnesvärda kyrka och församlingen anhållit om restaureringens utförande

enligt i orten upprättade ritningar för en beräknad kostnad af

26.000 kronor, Kongl. Maj:t, efter att hafva hört öfverintendentsembetet,

anbefalt vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien att afgifva utlåtande

i ärendet. Med anledning häraf hade akademien uppdragit åt amanuensen

i akademien E. Eckhoff att besigtiga kyrkan. Efter det Eckhoff till akademien

afgifvit en omfattande promemoria i frågan samt akademien hos

öfverintendentsembetet hemstält, att embetet måtte meddela akademien sitt

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utlåtande rörande de i omförmälda promemoria framstälda anmärkningar,

hade embetet, efter tagen kännedom om och bepröfvande af hvad sålunda

från Eckhoffs sida blifvit af antiqvarisk och konsthistorisk hänsyn hemstäldt,

deri instämt. Akademien hade härefter anmält, att den jemväl instämde

i de uti Eckhoffs promemoria gjorda uttalanden, hvarjemte akademien

dels i anslutning till i samma promemoria gjord framställning

anhållit om bemyndigande att under restaureringsarbetets fortgång gifva

detaljerade föreskrifter angående bevarande för framtiden af befintliga spår

å tornet efter forntida försvarsanordningar, dels ock hemstält om meddelande

af föreskrift, att under restaureringsarbetets fortgång kyrkans

samtliga inventarier skulle tillvaratagas och för framtiden bevaras samt

att under arbetet möjligen anträffade lemningar af eller anordningar från

en äldre kyrka samt i öfrigt fornlemningar, af hvad slag de vore, skulle

iakttagas, bevaras och för akademien anmälas. Sedan härefter öfverintendentsembetet,

på grund af förnyad remiss, medelst tilläggsblad å de

ursprungliga ritningarna låtit vidtaga förändringar i desamma samt under

tillkännagifvande, att de å församlingens ritningar föreslagna förändringar

icke i nämnvärd grad ökade den för restaureringsarbetet beräknade arbetskostnad

och under framhållande af den synnerliga önskvärdheten deraf,

att såväl den södra som särskildt den vestra ingångsporten bibehölles vid

sin nuvarande storlek, de sålunda omarbetade ritningarna till Kongl. Maj:ts

pröfning och stadfästelse öfverlemnat under hemställan tillika, att vid

meddelandet af stadfästelsen församlingen måtte förständigas ställa sig till

efterrättelse de utaf Eckhoff framstälda, af akademien såväl som af öfverintendentsembetet

biträdda anmärkningar jemväl i de fall, då desamma

icke kunnat å de understälda ritningarna utmärkas, hade Kongl. Maj:t

den 21 oktober 1898 funnit godt gilla såväl de af öfverintendentsembetet

omarbetade ritningarna till kyrkans restaurerande som ock genom församlingens

försorg upprättade ritningar till vissa inredningsdelar i kyrkan,

med föreskrift tillika, dels att församlingen skulle vid restaureringsarbetets

utförande ställa sig till efterrättelse de af amanuensen Eckhoff i hans

omförmälda promemoria framstälda anmärkningar jemväl i de afseenden,

hvari desamma icke kunnat å de understälda ritningarna utmärkas, dels

ock, att under arbetets fortgång kyrkans samtliga inventarier skulle tillvaratagas

och för framtiden bevaras samt att under arbetet möjligen anträffade

lemningar af eller anordningar från en äldre kyrka samt i öfrigt

fornlemningar, af hvad slag de vore, skulle noga iakttagas, bevaras och

för akademien anmälas; hvarjemte Kongl. Maj:t bemyndigat akademien att

under arbetets fortgång gifva detaljerade föreskrifter angående bevarande

för framtiden af befintliga spår å tornet efter forntida försvarsanordningar.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

295

För utförande af berörda restaureringsarbete hade nu församlingen å

kyrkostämma den 2 nästlidne februari beslutit anhålla, det Kong! Maj:t

täcktes aflåta proposition till Riksdagen om beviljande detta år af ett

anslag å 25,000 kronor till understöd vid ifrågavarande arbete.

Såsom stöd för denna ansökning hade af församlingen anförts följande:

Det vore en af alla känd och erkänd sak, att, sedan Olof Skötkonung,

Sveriges förste kristne konung, blifvit döpt i S:t Sigfrids källa i Husaby,

derifrån utbredt sig kristen tro och kunskap icke blott öfver Vestgötabygden,

utan äfven så småningom öfver allt Sveriges land. Den troligen

på Olof Skötkonungs befallning uppförda Husaby kyrka hade till följd af

och efter nu anförda betydelsefulla tilldragelse kommit att i viss mening

blifva, så att säga, en moderkyrka ej allenast för Vestergötland, utan för

hela Sveriges land och folk. ''Derigenom hade nämnda kyrka kommit att

intaga en så framstående och enastående ställning bland kyrkor inom hela

Sveriges rike, att näppeligen någon annan med henne kunde jemföras i anseende

till hennes historiska, betydelse och antagligen ej heller till hennes

ålder. Visserligen kunde hon, såsom man också hölle före, anses såsom

Sveriges äldsta kristna kyrka, en åsigt som torde befinnas sanningsenlig

synnerligast i fråga om tornbyggnaden, kyrkans jemförelsevis äldsta del,

hvilken inför fornforskaren på ett vördnadsbjudande sätt vittnade om eu

måhända snart 900-årig tillvaro. Denna kyrka hade också fordom varit

Sveriges äldsta domkyrka under den tid, då Husaby utgjorde medelpunkten

för det ovedersägligen äldsta af Sveriges biskopsstift, ocli denna sin egenskap

af stiftskyrka hade den bibehållit under eu tidrymd af långt öfver

100 år eller till dess den i en senare tid uppförda Skara kyrka efterträdt

henne såsom sådan. — Under tidernas lopp hade denna Husaby åldriga

kyrka sä småningom blifvit allt mera bristfällig och tarfvade eu genomgående

reparation eller restaurering i dess helhet. Då de tillfälliga reparationer,

som tid efter annan vidtagits med henne, långt ifrån att kunna

fullt upprätta henne, tvärt om ofta bortblandat hennes ursprungliga stil

och vanstält henne, så hade Husaby församling för några år sedan börjat

allvarligt tänka på en sådan mera fullständig restaurering af dess kyrka

och derb! äfven fattat beslut om sammanskott för detta ändamål. Vid

den undersökning, som af amanuensen Eckholf verkstälts, hade visat sig, att

många spår funnes, som vittnade om forntida försvarsanordningar, och

föreskrifter hade jemväl lemnats derom, att dessa skulle vid eu blifvande

restaurering utmärkas och för framtiden bevaras. Sådana gamla minnesmärken

vore af en stor kulturhistorisk betydelse, hvarför församlingen

med afseende på dem samt kyrkans återställande i öfrigt gjorde sig förhoppning

om att svenska staten sktdle låta vara sig angeläget att framdraga

och för framtiden bevara dessa minnesmärken, äfvensom att Riks
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dagen för detta ändamål skulle bevilja derför erforderliga medel. Församlingen

erkände villigt, att henne tillkomme att på vederbörligt sätt

underhålla sin kyrka såsom gudstjenstlokal, men ansåge deremot, att församlingen

ej kunde vara förpligtad, liksom hon ej heller af sig sjelf mägtade,

att fullgöra hvad pietet mot våra gamla minnen fordrade eller, med

andra ord, återställa denna kyrka såsom ett historiskt minnesmärke genom

utförande af en så genomgripande restaurering, som nu vore i fråga.

Vidare hade församlingen åberopat, att dess kyrka under flera år tillbaka

ej haft och ej heller nu hade några tillgångar, utan tvärt om en mindre

skuld; att församlingen vore betungad ej allenast af en lånesumma af omkring

10,000 kronor, utan äfven af dryga årliga utgifter för fattigvårdens

behof; samt att församlingen vore fullt öfvertygad derom, att efter de förhöjda

pris, som efter det kostnadsförslaget rörande kyrkans restaurering,

slutande å 26,600 kronor, uppgjordes, inträdt i fråga om åtskilliga byggnadsmaterialier,

såsom trä och jern in. fl., äfvensom med fästadt afseende

å de förhöjda arbetslöner, som nu betingades, restaureringskostnaden kornme

att gå upp till minst 35,000 kronor, en öfvertygelse, som församlingen

grundade på ett af byggmästaren L. E. Peterson i Vadstena innevarande

år gjordt tillägg till förenämnda kostnadsförslag.

Församlingen hade vid ansökningen fogat handlingar, utvisande, att,

till följd af ett år 1895 å kyrkostämma fattadt beslut, från och med 1896

sammanskott gjordes inom församlingen för beredande af medel för den

blifvande restaureringen, hvilka sammanskott dock hittills uppgått till

endast något öfver 600 kronor; att eljest för närvarande vore att påräkna

allenast det, som kunde tillflyta församlingen genom en densamma beviljad

kollekt; att församlingens folkmängd vid nästlidet års slut utgjorde allenast

967 personer, samt att socknens fyrktal för samma år uppgått för alla

beskattningsföremål tillhopa till 6,064 fyrk.

Samtliga de myndigheter, hvilka i ärendet yttrat sig, nemligen domkapitlet

i Skara, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län, vitterhets-,

historie och antiqvitetsakademien samt öfverintendentsembetet hade

tillstyrkt bifall till församlingens förevarande framställning.

Härvid hade akademien anfört, att, om än Husaby kyrka icke vore

af så hög ålder, som det antoges i de ansökningen bifogade handlingarna,

den dock vore ett af de intressantaste verk af den romanska konsten, som

vårt land egde, och att det derför vore af synnerlig vigt, att denna kyrka

bevarades för framtiden på sådant sätt, att de olika delarnes ursprungliga

karakter icke ändrades; samt att härför ock vore sörjdt genom de stadfästade

ritningarna och de bestämmelser, som Kongl. Maj:t gifvit i det

kongl. brefvet af den 21 oktober 1898. Slutligen hade akademien såsom

s. 297 Kontrollera mot PDF

I

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 297

sin åsigt yttrat, att det vore för hela landet vida mera än för Husaby

församling af vigt, att detta storslagna minnesmärke af medeltidens konst

blefve bevaradt.

Öfverintendentsembetet hade uti särskildt infordradt yttrande af den

•28 sistlidne februari tillkännagifvit, att, med afseende fästadt å nu gällande

särdeles höga pris å såväl byggnadsmaterialier som arbetsbiträden, den af

byggmästaren Peterson antagna förhöjning i den ursprungligen beräknade

och af embetet på sin tid utan anmärkning lemnade arbetskostnaden icke

kunde anses för stor.

Till följd af församlingens ringa folkmängd kunde icke församlingen,

enligt hvad departementschefen förklarat sig anse, ensam bekosta Husaby

kyrkas restaurering. Med hänsyn till hvad vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

anfört om kyrkan borde derför statsverket, enligt departementschefens

förmenande, träda emellan för att kyrkan måtte blifva bevarad

och försatt i godt skick samt såmedelst för framtiden bära vittne

om den nu lefvande generationens intresse för våra minnesmärkens skyddande

mot undergång.

Departementschefen hemstälde alltså, att Kong! Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta nu omförmälda proposition.

Med hänsyn till Husaby kyrkas antiqvariska och konsthistoriska betydelse

anser utskottet sig böra tillstyrka, att en del af kostnaderna för densammas

restaurering bestrides af statsmedel; men då staten icke kan anses skyldig att

bidraga till nämnda kostnader i större mån än såvidt de afse kyrkans återställande

såsom historiskt minnesmärke, under det att åtskilliga af de föreslagna

restaureringsarbetena endast synas afse att underhålla kyrkan såsom

gudstjenstlokal, hvilket är en församlingens angelägenhet, vill utskottet, som

förutsätter, att det framtida underhållet af kyrkan skall åligga församlingen

ensam, förorda, att för ifrågavarande ändamål anvisas 17,500 kronor,

hvarmed, enligt utskottets åsigt, de kostnader, hvilka enligt det föreliggande

förslaget afse kyrkans iståndsättande såsom forntida minnesmärke, måste

anses kunna betäckas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må såsom bidrag till restaurering af

Husaby församlings kyrka i enlighet med faststäldt ritningsförslag

på extra stat för år 1900 anvisa 17,500

kronor.

Bill. till Rikatl. Prof. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 9 Höft.

38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag till 127:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen

^QvickjTcl''!aR under i statsrådsprotokollet för ecklesiastikärenden den 13 sistlidne

[108] januari angifven förutsättning och enligt deri i öfrigt omförmälda bestämmelser

å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 12,000 kronor till

bidrag för uppförande af en kapellbyggnad i Qvickjock.

Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departementschefen

till statsrådsprotokollet anmält, hurusom uti en till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län ingifven, till Kongl. Maj:t stäld skrift,

som af bemälde befallningshafvande med skrifvelse den 31 december 1895

till Kongl. Maj:t öfverlemnats, D. Ahlfort och Reinhold Wästfelt, efter af

Jockmocks lappmarksförsamling och Qvickjocks kapellförsamling å kyrkostäm

mor den 24 och den 28 juni 1891 lemnadt uppdrag, anhållit, att

Kongl. Maj:t täcktes anvisa medel till reparation af kapellet i Qvickjock i

enlighet med ansökningen bifogad ritning jemte kostnadsförslag. Till stöd

för denna ansökning hade Ahlfort och Wästfelt anfört, att nämnda kapell

vore i högsta måtto förfallet; att tillökning i utrymmet vore ytterst behöflig,

enär der för närvarande rymdes högst 75 personer, hvilket, efter

vanliga beräkningar, kunde vara nog för en församling af omkring 400

innebyggare, men icke då vid derstädes existerande så kallade kyrkhelger

större delen af befolkningen infunne sig vid gudstjensten, hvarvid utrymme

behöfdes för omkring 200 personer; samt att de ekonomiska förhållandena

inom kapellaget vore sådana, att församlingsborna ej kunde bära de kostnader,

som vore nödiga för åstadkommande af behöflig reparation eller

nybyggnad, enär två tredjedelar vore fattiga nomadlappar och den bofasta

befolkningen, med ytterst få undantag, lefde i knappa omständigheter.

Vid öfverlemnandet af ifrågavarande ansökning hade Kongl. Maj:ts

befallningshafvande meddelat, att det icke kunnat utrönas, när det nuvarande

kapellet blifvit uppfördt eller af hvem detsamma bekostats;

att kapellet numera vore förfallet och för den nuvarande befolkningen i

Jockmocks sockens öfre delar samt de nomadiserande lappar, som vissa

tider af året bevistade gudstjensterna i Qvickjock, af allt för litet utrymme

och tarfvade utvidgning, derför kostnaderna måste bestridas af statsmedel,

då Jockmocks församling hade hvarken skyldighet eller förmåga att utgöra

denna kostnad; samt att enligt ofvanberörda kostnadsförslag, som undergått

granskning af stadsarkitekten i Luleå K. A. Smith, kostnaden för kapellbyggnaden

skulle belöpa sig till 10,000 kronor, hvilket belopp dock med

viss af aidritekten Smith framhållen förenkling af byggnaden kunde nedsättas

med 350 kronor, men att deremot till den beräknade kostnaden

borde läggas 500 kronor för oförutsedda utgifter samt till bestridande af

utgifter för kontroll och afsyning af arbetet. Kongl. Maj:ts befallnings
-

s. 299 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

299

hafvande hade jemväl hemstält, att, då den nuvarande kapellbyggnaden

i Qvickjock alltså icke kunde motsvara de kraf, som måste på en sådan

byggnad ställas, samt vid sådant förhållande och då uppförandet af en

ny kapellbyggnad finge anses nödigt, om den der stationerade presten skulle

kunna på ett framgångsrikt sätt utöfva sin verksamhet, medel måtte anvisas

till den föreslagna nya kapellbyggnadens uppförande.

Uti härefter infordradt yttrande hade domkapitlet i Hernösand, under

anförande att domkapitlet ur de synpunkter, som i kongl. kungörelsen

den 12 juni 1885 omförmäldes, icke hade något att mot den föreslagna

kapellbyggnaden anmärka, tillstyrkt bifall till ifrågavarande framställning.

öfverintendentsembetet, hvars yttrande jemväl infordrats, hade, dels för

beredande, i enlighet med under ärendets handläggning derom uttryckt

önskan, af ökadt antal åhörareplatser i kapellet, dels ock i ändamål att,

utan väsentlig höjning af arbetskostnaden, åt detsamma förläna största

möjliga stilfullhet och prydlighet, låtit upprätta nytt ritningsförslag, hvilket,

enligt jemväl nyuppgjorda kostnadsberäkningar, skulle kunna bringas till

verkställighet för ett belopp af ! 3,000 kronor, deri inberäknadt en summa

af 500 kronor för anskaffande af ett orgelharmonium. Öfver hvad embetet

sålunda i ärendet föreslagit och åtgjort hade embetet lemnat ej mindre

Jockmocks och Qvickjocks församlingar än äfven domkapitlet i Hernösand

tillfälle att sig yttra, och hade församlingarna och domkapitlet förmält sig

icke hafva något att erinra mot den genom embetets försorg upprättade

ritningen, men, med afseende å i orten gällande höga pris, ansett embetets

kostnadsförslag kunna godkännas endast under förutsättning att virke finge

fritt tagas från närmaste kronopark. Med anmälan om hvad sålunda i

ärendet förekommit hade embetet till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat

sist omförmälda förslag samt tillika, med hänsyn till den mera omfattande

kännedom om pris å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden,

ortsmyndigheterna måste anses ega, uttalat önskvärdheten deraf att, till

undvikande af att kostnaden för ifrågavarande arbete skulle kunna komma

att vid detsammas utförande ställa sig högre än hvad embetets beräkningar

utvisade, församlingen måtte förunnas rätt att kostnadsfritt från kronan

tillhörig mark erhålla för ifrågavarande ändamål erforderligt timmer.

Med anledning af öfverintendentsembetets nyssberörda hemställan hade

jemväl domänstyrelsen anbefalts att sig yttra; och hade styrelsen, efter

det öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt blifvit hörd, då Qvickjocks

kapellpredikantsboställes skogstillgång, utgörande del för n/32 mantal i

Qvickjocks by vid afvittringen tilldeladt område, hvilket ej undergått laga

skifte, enligt styrelsens förmenande icke kunde för ändamålet di poneras,

förrän boställets andel i samfälligheten med öfriga hernmansdelar i Qvick
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

jocks by blifvit utskiftad, ansett, att det för byggnaden erforderliga virke,

enligt beräkning högst 400 träd, borde från närbelägen kronoöfverloppsmark

få uti em nas efter af vederbörande jägmästare verkstäld ^stämpling,

derför han, för den händelse utstämplingen ej kunde verkställas i sammanhang

med annan tjensteförrättning i orten, borde tillgodonjuta ersättning

för resekostnad enligt gällande resereglemente, hvarjemte styrelsen förklarat

sig anse, att, derest Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl medgifva, att virket

utlemnades utan ersättning till statsverket, sådan ersättning borde få utgå

efter hälft markegångspris, således med 1 krona 50 öre för bjelkträd, 1

krona för större sågtimmerträd samt 56 öre för mindre sågtimmerträd.

Kammarkollegium och statskontoret, i ärendet hörda, hade anfört

följande. Den inom Jockmocks socken inrättade Qvickjocks kapellförsamling,

tillhörande Jockmocks pastorat, vore i jordeboken upptagen gemensamt

med Jockmocks socken, och de hemman och lägenheter, hvaraf kapellförsamlingen

bestode, vore i nämnda sockens jordebokssumma inbegripna,

hvaremot i mantalslängden för Jockmocks lappmark moderförsamlingen

och kapellförsamlingen vore hvar för sig upptagna. Enligt sistnämnda

längd för år 1895 samt bevillningstaxeringslängderna för samma år hade

folkmängden i kapellförsamlingen utgjort 488 personer, hvaraf 298 tillhört

den egentliga lappbefolkningen och endast 81 betalat mantalspenningar,

och hade taxeringsvärdet å kapellförsamlingens fasta egendom om S''n/32

mantal uppgått till 58,000 kronor med påförd bevillningsafgift, 34 kronor

80 öre, samt den beskattningsbara inkomsten till 3,100 kronor. Komministersbostället

i Qvickjock, hvilket i jordeboken vore infördt under krono

natur utan åsatt mantal men vid afvittringen torde skattlagts till n/S2

mantal, hade varit för år 1895 taxeradt till 6,000 kronor, och enligt särskilda

kongl. bref den 6 december 1889, den 2 maj 1890 och den 20 april

1894 hade till uppförande af åbyggnader å bostället anvisats sammanlagdt

13,600 kronor från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk. Jemlikt kongl.

resolutionen på presternas besvär den 14 september 1731, punkt 4, skulle de

socknemän, som för deras beqvämlighet fått bygga sig kapell, sjelfve underhålla

detsamma, jemte det de deltoge i byggnad af moderkyrkan. Någon

särskild föreskrift, huru med kyrkas byggande och underhåll inom

lappmarken skulle förfaras, funnes ej meddelad i förnyade kongl. reglementet

för ecklesiastikverket derstädes den 31 januari 1896, hvadan i sådant

hänseende, i enlighet med 59 § i reglementet, borde förhållas i öfverensstämmelse

med hvad lag och författningar i allmänhet stadgade. Embetsverken

hade vidare erinrat, att från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk

emellertid vid flere tillfällen bidrag till bestridande af kostnaderna för

kyrko- och kapellbyggnader i lappmarkerna blifvit af Kongl. Maj:t be
-

s. 301 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

301

viljade; men hade dock einbetsverken ansett tillgång för en så betydande

utgift soin den förevarande icke lämpligen böra genom nämnda anslag

beredas, utan att, i händelse den gjorda framställningen ansåges böra vinna

bifall, proposition till Riksdagen borde aflåtas, i likhet med hvad som egt

rum vid 1896 års riksdag i fråga om anslag till uppförande af ny kapellbyggnad

i Tärna församling af Vesterbottens län. I sådant hänseende

hade af Riksdagen beviljats å extra stat, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,

ett bidrag af 18,500 kronor jemte rätt för församlingen att efter af

vederbörande jägmästare verkstäld kostnadsfri utsyning hemta för kapellbyggnaden

erforderligt virke af gran från två åt församlingen provisionelt

afsätta områden samt virke af furu från närmast angränsande kronopark.

Hela kostnaden för den nu ifrågasatta kapellbyggnaden, utöfver virkets

värde, skulle enligt kostnadsförslag uppgå till 20,000 kronor, men församlingen

hade iklädt sig att till ändamålet bidraga med 1,500 kronor. Som

emellertid utredningen om bristfälligheterna å eller otillräckligheten af den

nuvarande kapellbyggnaden i Qviekjocks kapellförsamling icke egt rum

genom af behörig myndighet föranstaltad syn och ej heller uppgifvits, att

något bidrag till byggnaden icke skulle kunna af kapellförsamlingen åstadkommas

vare sig genom utgörande af dagsverken eller eljest, samt utredning

saknades, huruvida ej Jockmocks församling, af hvars invånare, enligt

hvad af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställning syntes framgå, eu

del begagnade kapellet i Qvickjock, af sådan orsak borde i någon mån till

den ifrågasatta kapellbyggnaden bidraga, så ansåge sig embetsverken böra

hemställa, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län måtte

anbefallas att till Kongl. Maj:t inkomma med den ytterligare utredning i

ämnet, som, enligt hvad embetsverken förmält, funnits erforderlig.

Sedan med anledning af kammarkollegii och statskontorets utlåtande

Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom remiss undfått befallning att inkomma

med ytterligare utredning och yttrande i de af embetsverken särskilt

angifna hänseenden, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, jemte

öfverlemnande af protokoll vid kyrkostämmor med Jockmocks församlings

röstberättigade medlemmar den 29 augusti och den 26 december 1897 samt

vid sammanträde med Qviekjocks kapellförsamlings medlemmar den 10 oktober

1897, ånyo i ärendet sig yttrat. Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hade erinrat, att, så vidt utrönas kunnat, någon del af Jockmocks församling

genom vederbörligt beslut icke utbrutits för att bilda Qviekjocks kapellförsamling,

ehuruväl föreställningen om en sådan utbrytning vunnit allmän

utbredning, antagligen i följd deraf att prest varit stationerad och kyrka

funnits i Qvickjock sedan gamla tider. Vidare hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört, att den nuvarande kyrkans dåliga beskaffenhet varit

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nogsamt bekant för såväl kyrkostämman i Jockmocks församling, der frågan

om kyrkans reparation och tillbyggnad blifvit väckt, som ock för dåvarande

kyrkoherden i församlingen, och att denna kyrkans beskaffenhet

ytterligare konstaterats af de förtroendemän, som af kyrkostämman utsetts

att afgifva förslag till kyrkans reparation och om medels anskaffande

härför. Det ursprungliga förslaget till kyrkans reparation hade ock tillkommit

efter desse förtroendemäns samråd med byggmästaren E. G.

Kristiansson i Jockmock, hvilken om kyrkans beskaffenhet kunnat inhemta

tillförlitlig kännedom, då han vistats i Qvickjock för uppförandet

af den i närheten af kyrkan belägna nya prestgården. Under

sådana förhållanden och då Kong! Maj:ts befallningshafvande vid öfversändande!

af framställningen om anslag till kyrkans reparation haft sig

nogsamt bekant, att kyrkan tarfvade förbättring och utvidgning samt det

härför upprättade kostnadsförslaget blifvit af sakkunnig person granskadt

och i hufvudsak godkändt, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej ansett

sig behöfva låta någon särskild myndighet, såsom embetsverken ifrågasatt,

besigtiga kyrkan och i ärendet afgifva yttrande. Skulle en sådan

besigtning emellertid för anslags erhållande vara nödig, ville Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, i saknad af närmare bestämmelser i ämnet, hemställa,

att Kongl. Maj:t måtte föreskrifva, af hvem denna besigtning skulle verkställas

och huru kostnaden för besigtningen, för hvars gäldande Kong].

Maj:ts befallningshafvande icke hade några medel stälda till sin disposition,

skulle bestridas. Vidkommande af embetsverken ifrågasatta bidrag

till byggnadsarbetet hänvisade Kongl. Maj:ts befallningshafvande till förberörda

protokoll, enligt hvilka åtskilliga hemmansegare och nybyggare i

nejden af Qvickjocksplatsen utfäst sig att bidraga till arbetet med tillsammans

3 kördagsverkon och 15 mansdagsverken, samt att Jockmocks

församling, som till en början vägrat hvarje bidrag, vid kyrkostämma den

26 december 1897 åtagit sig att för framtiden underhålla den kapellbyggnad,

som kunde af statsmedel varda i Qvickjock uppförd.

Slutligen hade kammarkollegium och statskontoret den 3 juni

1898 afgifvit förnyadt utlåtande i detta ärende och dervid förklarat

sig i likhet med Kongl. Maj:ts befallningshafvande sakna kännedom,

om eller när Qvickjocks kapellförsamling utbrutits från Jockmocks församling.

Af f. d. Lappmarks ecklesiastikverks direktions skrifvelse den 23

november 1796 till domkapitlet i Hernösand kunde inhemtas, att Jockmocks

församlings ledamöter tid efter annan vid anstälda visitationer

derstädes anhållit, att, som flera olägenheter sig företett af pastors boende

och vistande vid »annexen Qvickjock» och de resor han deremellan och

moderkyrkan Jockmock, till en längd af 15 mil, vissa årstider vore för
-

s. 303 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

303

bunden företaga, en förändring härutinnan måtte vidtagas, samt att direktionen,

med bifall till församlingens begäran, beslutit, att pastor derefter

skulle blifva ständigt boende vid moderförsamlingen Jockmock och vid

dervarande skola besörja undervisningen i stället för kapellanen, som deremot

förflyttats till annexen Qvickjock. 1 statskontoret förvarade anteckningar

utvisade, att kyrka i Qvickjock skall hafva blifvit byggd år

1660 och år 3 764, såsom ånyo ombyggd, färdig. För den händelse att

Kongl. Maj:t skulle med afseende å hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört finna den utredning, som åstadkommits, tillfyllest ådagalägga

behofvet af den föreslagna ombyggnaden af Qvickjocks kapellförsamlings

kyrka, ville embetsverken, under åberopande af sitt föregående

utlåtande i ämnet, vidare anföra, att enligt, statistiska centralbyråns

berättelse för år 1895 i Jockmocks församling med Qvickjocks kapell

utdebiteringen per fyrk för nämnda år belöpt sig till 159 öre för

i mantal satt jord och till 63 öre för annan fastighet och öfriga beskattningsföremål,

att kapellförsamlingens oförmåga att i någon väsentligare

mån bidraga till kyrkobyggnaden syntes vara ådagalagd, att ej heller från

Jockmocks församling syntes vara att påräkna någon medverkan i förevarande

hänseende utöfver den underhållsskyldighet församlingen åtagit

sig, att i fråga om storleken af det anslag, som borde beviljas, embetsverken

uttalade den mening, att något bidrag af allmänna medel till anskaffande

af ett orgelharmonium icke borde förekomma och någon ytterligare

medverkan från kapellförsamlingen utöfver den, hvartill några församlingsmedlemmar

förbundit sig, skäligen syntes kunna påräknas utaf den

i öfverintendentseinbetets kostnadsförslag upptagna summan, 13,000 kronor,

endast ett belopp af 12,000 kronor borde beviljas. Slutligen hade embetsverken

hemstält, att församlingen måtte berättigas att från närbelägen kronoöfverloppsmark

efter af vederbörande jägmästare verkstäld utstämpling

kostnadsfritt utfå det för kyrkobyggnaden erforderliga virke, dock mot

skyldighet för församlingen att gälda den ersättning, som, enligt hvad

domänstyrelsen förmält, borde tillkomma utsyningsförrättaren, i händelse

utstämplingen ej kunde verkställas i sammanhang med annan tjensteförrättning

i orten.

För egen del har departementschefen anfört, att den åvägabragta utredningen

syntes honom tillfyllest ådagalägga behofvet af den omförmälda

kapellbyggnaden. På grund af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört ansåge departementschefen särskild syn, hvars anställande på denna

aflägsna ort skulle medföra synnerligen afsevärda kostnader, ej vara erforderlig.

1 betraktande af kapellförsamlingens ringa folkmängd och de sär
-

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

deles dryga skatter, hvarmed, såsom förut omförmälts, församlingen vore

betungad, vore det enligt departementschefens mening af nöden, att statsverket

väsentligen bekostade den ifrågasatta nya kapellbyggnaden, hvars

framtida underhåll Jockmocks församling åtagit sig att bestrida. Departementschefen

hemstälde derför, att Kongl. Maja; måtte föreslå Riksdagen att,

under förutsättning att Jockmocks församling efter af vederbörande jägmästare,

der så erfordrades på församlingens bekostnad, verkstäld ^stämpling

från närbelägen kronoöfverloppsinark kostnadsfritt utfinge det för

kapellbyggnaden erforderliga virke, på extra stat för år 1900 bevilja 12,000

kronor till bidrag för uppförande af nämnda kapellbyggnad i Qvickjock i

öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet uppgjorda, i ärendet

företedda ritningar.

I anslutning härtill hemställer utskottet,

att Riksdagen må, under förutsättning att Jockmocks

församling efter af vederbörande jägmästare, der

så erfordras på församlingens bekostnad, verkstäld utstämpling

från närbelägen kronoöfverloppsmark kostnadsfritt

utfår det för kapellbyggnaden erforderliga virke, på

extra stat för år 1900 bevilja 12,000 kronor till bidrag för

uppförande af en kapellbyggnad i Qvickjock i öfverensstämmelse

med af öfverintendentsembetet uppgjorda, i

ärendet företedda ritningar.

An3.anslag nu 128:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för uppförande af

byggnad i en kapellbyggnad i Junosuando by af Pajala församling, i hufvudsaklig

janoäuandoiy.öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet uppgjord ritning, samt

[109.] till anläggning af begrafningsplats, å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp

af 22,000 kronor.

Till det i ärendet förda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört

följande.

Uti en till domkapitlet i Hernösand den 13 mars 1895 inkommen

skrift hade kontraktsprosten i Yesterbottens fjerde kontrakt P. O. Grape

anhållit, att domkapitlet måtte hos Kongl. Maj:t göra framställning om

anslag af allmänna medel till uppförande af kapellbyggnad med lokal för

nattvardsundervisningen samt till anläggning af begrafningsplats inom Junosuando

by af Pajala församling. Vid denna skrift hade funnits fogade

dels uppgift bland annat å invånareantalet i byar inom Pajala pastorat,

belägna på kortare afstånd från det ifrågasatta kapellet än frän Pajala

församlings kyrka och hvilka byar ansåges böra tillhöra kapellaget, dels

s. 305 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

305

ock förbindelser ej mindre från åtskillige hemmansegare inom Junosuando

att, i händelse kyrkobyggnad derstädes komme att uppföras, bidraga till

byggnadsarbetet med femhundra dagsverken än äfven af två hemmansegare

i byn att kostnadsfritt upplåta nödig mark för kyrka och begrafningsplats

äfvensom för dertill hörande byggnader.

Sedan Ivongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, på derom

af domkapitlet framstäld anhållan, dels infordrat yttranden i

ärendet från Pajala församling och dess kyrkoherde, på hvars föranstaltande

anskaffats ritning till kapellbyggnaden och kostnadsförslag, slutande

å 11,624 kronor 18 öre, från den i Junosuando stationerade kontraktsadjunkten

samt från kontraktsprosten Grape beträffande nämnda ritning

och kostnadsförslag, dels ock afgifvit eget utlåtande i ämnet, hade domkapitlet

till Kong! Maj:t med skrifvelse den 13 november 1895 öfverlemnat

de till ärendet hörande handlingar, af hvilka inhemtades, bland annat:

att en gudstjenstlokal med begrafningsplats i öfre delen af Pajala församling

vore af behofvet högeligen påkallad, att nämnda lokal helst

borde förläggas till Junosuando by, att det erbjudna jordområdet vore för

det afsedda ändamålet synnerligen lämpligt, att Pajala församling förklarat

sig icke vilja bidraga med vare sig kontanta medel eller virke till omförmälda

byggnad, samt att vid sådant förhållande den ifrågasatta kapellbyggnaden

och begrafningsplats^!, hvilken senares anordnande ansetts

medföra en kostnad af omkring 600 kronor, deraf 450 kronor till platsens

upprödjande och planering samt 150 kronor till uppförande af stängsel

deromkring, ej kunde komma till stånd utan statens mellankomst. För egen

del hade domkapitlet anfört, att för afhjelpande af den brist på religionsvård

och undervisning, som varit rådande i de aflägsnare delarne af Pajala församling,

domkapitlet haft den ene af de af statsmedel aflönade kontraktsadjunkterna

stationerad i Junosuando. Denne hade väl uti ifrågavarande,

snart sagdt, hedniska trakter verkat med välsignelse, men bristen på lämpliga

lokaler för gudstjenster hade i hög grad försvårat hans arbete Då

det vore högst behöflig! för främjandet af sedlighet och kristlig upplysning

på nämnda ort, att en gudstjenstlokal der anlades, och att eu prest

der finge fast anställning, hemstälde domkapitlet, att Kong! Maj:t, såsom

en förberedande åtgärd för vinnande af berörda syfte, täcktes anbefalla

öfverintendentsembetet att med ledning af de uppgifter, som funnes

i handlingarna, utarbeta ritning och kostnadsförslag till eu enkel kyrkoeller

kapellbyggnad af trä. Domkapitlet ville derefter i sinom tid till Kong!

Maj:t inkomma med framställning om statsanslag i den mån medel icke

kunde på annan väg beredas.

Öfverintendentsembetet, hvars yttrande i anledning af domkapitlets

Bill. till Rikad. Prof. 1899. 4 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 39

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

berörda framställning infordrats, hade härefter låtit uppgöra dels ritning

å kapellbyggnad af trä, åt hvilken gifvits invändigt eu längd af

<>9 Va fot och en bredd af 37 fot, och hvari beräknats plats för 450 åhörare,

dels ock kostnadsförslag, slutande å 19,000 kronor. Sedan öfverintendentsembetet

satt ortsmyndigheterna i tillfälle att af de uppgjorda förslagen taga

del, hade till embefet inkommit yttranden öfver dessa förslag ej mindre från

domkapitlet än äfven från vederbörande kontraktsadjunkt och invånarne i de

byar, för livilka kapellbyggnaden företrädesvis vore afsedd, så ock från Pajala

församling samt pastorsembetet derstädes. Vid öfverlemnande till Kongl.

Magt af ritningen jemte kostnadsförslaget och nyssberörda yttranden hade

öfverintendentsembetet förklarat, att, med afseende å hvad i nämnda yttranden

anförts beträffande i orten gällande höga pris å byggnadsmaterialier och

arbetsbiträde samt då någon afsevärd, till prisnedsättning ledande förenkling

i embetets ritningsförslag ej kunde, med hänsyn till önskvärdheten

att erhålla en för afsedt ändamål fullt värdig byggnad, lämpligen ifrågasättas,

arbetena med uppförandet af det nya kapellet komme att betinga

en kostnad ej understigande 24,000 kronor.

Härefter hade Kongl. Maj:t genom remiss den 22 juli 1896 öfverlemat

samtliga handlingarna i ärendet till domkapitlet för afgifvande af det yttrande,

hvartill ärendet i då befintligt skick kunde anses föranleda.

Domkapitlet hade i anledning häraf uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den

15 september 1897 anmält, att, på sätt skrifvelsen bifogade handlingar jemväl

utvisade, Pajala församling förklarat sig vidblifva sin vägran att lemna

bidrag till kapellbyggnadens uppförande, samt att de underhandlingar,

som genom stiftets biskop förts med enskilde för utverkande af sådant

bidrag, ej medfört bättre resultat, än att för ändamålet tillskjutits, af J. A.

Enhörnings trävaruaktiebolag 500 kronor, af Båtskärsnäs bolag 300 kronor

och af ett tredje bolag genom John Bergman 500 kronor eller tillhopa

blott 1,300 kronor. Sistnämnda belopp jemte hvad af byamännen i

Junosuando utlofvats eller, förutom kostnadsfri upplåtelse af nödigt jordområde,

500 dagsverken, vore således det enda, som kunde från orten erbjudas

för vinnande af frågans lösning. Då emellertid denna fråga vore

af stor vigt för befordrandet af sedlig och kristlig upplysning bland ifrågavarande

trakters råa och okunniga befolkning, kunde domkapitlet, som för

öfrigt hänvisade till sitt ofvanberörda yttrande den 13 november 1895 och

hvad handlingarna i ärendet dessutom innehölle, ej tveka att för vinnande

af det synnerligen behjertansvärda syftet påkalla statens mellankomst, och

hemstälde domkapitlet alltså, att Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga

medel för uppförande af eu kapellbyggnad i Junosuando by af Pajala

församling.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

307

På grund af remiss både härefter statskontoret den 18 oktober 1897

afgifvit utlåtande i ärendet och dervid erinrat till en början, att 1875

års Riksdag, på framställning af Kong!. Maj;t, beviljat ett anslag af

20,000 kronor till uppförande af en kyrka och anläggning af en begrafningsplats

äfvensom inköp af predikant sboställe för en kapellförsamling

i nordvestra delen af Pajala församling, samt att sagda kyrka,

för hvilken kostnaden beräknats till 12,000 kronor, enligt Kongl.

Maj:ts bestämmande förlagts inom Tärendö by, belägen omkring fyra mil

söder om Junosuando. Med afseende å hvad i ärendet förekommit och da

Pajala församling, hvilken enligt senast afgifna berättelse om kommunernas

fattigvård och finanser trycktes af ovanligt hög kommunalbeskattning,

uppgående till 118 öre per fastighetsfyrk, uppenbarligen vore ur stånd att

i någon afsevärd mån bidraga till ifrågavarande kapellbyggnad, hade statskontoret

vidare hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes såsom bidrag till uppförande

af en kapellbyggnad i Junosuando by i hufvudsaklig öiverensstämmelse

med den genom öfverintendentsembetets försorg uppgjorda ritning

jemte tillhörande kostnadsförslag samt till anläggning af begrafningsplats

''i byn hos Riksdagen äska ett extra anslag å 22,000 kronor, ungefärligen

motsvarande det belopp, som, med beräkning, att kapellbyggnadens

uppförande skulle medföra en kostnad af 2 1,000 kronor, skulle erfordras

utöfver de i penningar och dagsverken af enskilde utfästa bidrag, att i

mån af behof för ändamålet användas.

Slutligen hade domänstyrelsen jemlikt remiss i ärendet hört skogstjenstemännen

i orten, af Indika hufvudsakligen anförts: af jägmästa
ren

i Pajala revir, att, äfven om virke till kapellbyggnaden kunde kostnadsfritt

erhållas från kronopark eller allmänningsskogar inom reviret,

det icke med fördel läte sig göra att taga virke derifrån, enär de närmaste

af dessa skogar vore belägna på ett afstånd af öfver två mil från

Junosuando och bortom andra vattendrag, till följd hvaraf, äfven fransedt

afståndet, terrängen skulle så försvåra virkesforslingen, att forlönen för

detta virke säkerligen skulle vida. öfverstiga priset för virke, inköpt af enskilda

och levereradt på byggnadsplan; af jägmästaren i Tärendö revir,

att virke för ifrågavarande byggnad funnes å revirets kronoskogar närmast

att tillgå å Vinsa och Rissa kronoparker inom Tärendö socken, att från

den förra virket måste köras omkring 14 kilometer till Junosuando å

delvis svår vinterväg, så att afverknings- och transportkostnad med säkerhet

uppginge i medeltal till en krona 60 öre per timmer, samt att från

Rissa kronopark körvägen blefve ännu längre eller omkring 16 kilometer,

derest man icke föredroge att köra virket till Tornea eif, dit afstandet

vore sex kilometer, och derefter flotta virket 12 kilometer utför samma

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

eif till Junosuando; samt af öfver jägmästaren i Norrbottens distrikt, att

något naturabidrag från stats- eller allmänningsskogar inom Pajala socken

icke kunde för ifrågasatta kapellbyggnad påräknas, enär samtliga dessa

skogskomplex vore belägna vid Lainio och Muonio vattendrag samt följaktligen

på alldeles för långt afstånd från och olägligt för virkesdrift till

Junosuando, att öfriga statsskogar, från hvilka virkesdrift för ändamålet

skulle kunna tänkas, vore belägna i Tärendö kapellförsamling, men äfven

här likväl på sådant afstånd, att utdrifnings- och flottningskostnaderna

derifrån till Junosuando, särskilt under nu rådande dagsverkspris, torde

uppgå till lika eller högre belopp, än hvad framkördt virke från närbelägna

enskilda eller byaskogar skulle betinga vid sjelfva byggnadsplatsen, samt

att det således ej kunde verka till någon nedsättning i priset för byggnaden

i fråga, att de närmast liggande kronoparkerna Rissa och Vinsa inom

Tärendö socken och revir beröfvades någon del eller omkring 800 träd af

den friskaste och växtligaste skogen, hvilken efter något eller några decennier

kornme att tillföra statsverket en mångdubbel ersättning för nu gjordt utlägg.

För egen del hade domänstyrelsen anfört, att då, enligt hvad styrelsen

hade sig bekant, prisen å såväl byggnadsmaterialier som arbete uti ifrågavarande

aflägsna ort stälde sig höga, styrelsen ansåge, att den på grund

af ortsmyndigheternas erinran af öfverintendentsembetet i det senare kostnadsförslaget

gjorda förhöjningen till 24,000 kronor vore välgrundad.

Hvad handlingarna sålunda innehölle syntes departementschefen ådagalägga

vigten af att man, genom beredande af andlig vård, sökte förbättra

tillståndet i den aflägsna bygd, hvarom här vore fråga, eller den öfre delen

af Pajala församling. Då anordnandet af den ifrågasatta gudstjenstlokalen i

Junosuando by måste vara ett verksamt medel för befrämjandet af detta

mål, och då något större bidrag från ortens fattiga befolkning än det, som

stälts i utsigt, icke stode att erhålla, hemstälde departementschefen, att

Kong! Maj:t för uppförande af en kapellbyggnad i Junosuando by, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den af öfverintendentsembetet uppgjorda

ritning, samt till anläggning af begrafningsplats måtte hos Riksdagen äska

ett extra anslag för år 1900 af 22,000 kronor.

Utskottet, som anser statsanslag böra af Riksdagen beviljas för uppförande

af en kapellbyggnad i Junosuando by samt till anläggning af en

begrafningsplats derstädes, har vid granskning af handlingarna trott sig

finna, att vissa förenklingar i byggnadsplan eu skulle kunna vidtagas, på

grund af hvilka statens bidrag skulle kunna begränsas till ett något lägre

belopp, än af Kongl. Maj:t föreslagits; och har utskottet ansett, att beloppet

skäligen skulle kunna bestämmas till 18,000 kronor.

s. 309 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

309

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

proposition, må för uppförande af en kapellbyggnad

i Junosuando by af Pajala församling samt

till anläggning af begrafningsplats derstädes å extra stat

för år 1900 anvisa ett anslag af 18,000 kronor,

129:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande

kostnaderna för utredningar angående pr öster skåpets aflöning sf''örhällanden ''kZTadlr

med mera såsom förslagsanslag på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp ftt vis,a ttt‘

af 10,000 kronor. raudTpZZ
Till

statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen erinrat, s_kaPfts löneatt

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 5 maj 1897 anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kunde, låta verkställa noggrann ut- [no]

redning såväl beträffande den på nu gällande löneregleringar grundade

skattskyldigheten till presterskapet från den tiondepligtiga jorden och

andra beskattningsföremål i jemförelse med hvarandra, både inom hvarje

församling och mellan olika församlingar, som ock beträffande de aflöningsvilkor,

som för närvarande af presterskapet i olika församlingar

åtnjötes, äfvensom efter verkstäld utredning af på frågan inverkande

omständigheter till Riksdagens godkännande framlägga de grunder, som

ansåges böra blifva bestämmande vid reglerandet af presterskapets aflöning,

sedan tiden för nu gällande lönekonventioner utgått, dels ock låta

verkställa utredning angående möjligheten af och sättet för beredande af

pension åt prestman samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen

kunde föranleda. Riksdagen hade, enligt hvad departementschefen

vidare anfört, tillika anmält, att Riksdagen stält till Kongl. Maj:ts

förfogande ett förslagsanslag af 10,000 kronor till bestridande af kostnaderna

för bär omförmälda utredningar, hvilket anslag blifvit å extra stat för år

1898 uppfördt under förevarande hufvudtitel.

Kongl. Maj:t hade derefter den 22 oktober 1897 funnit godt tillsätta

en komité med uppdrag att verkställa omförmälda utredningar och

afgifva förslag i ämnet.

På Kongl. Maj:ts framställning hade nästlidet års Riksdag anvisat berörda

förslagsanslag äfven för år 1899.

Enär komiténs arbeten koinine att fortfara jemväl under år 1900, har

departementschefen hemstält om aflåtande till Riksdagen af nu ifrågavarande

proposition.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1898

och 1899 egt ruin, för bestridande af kostnaderna för

utredningar angående presterskapets aflöningsförhållanden

med mera, på extra stat för år 1900 anvisa ett förslagsanslag

af 10,000 kronor.

Ang. anslag till 130:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels i statverksproposi''J''s,

t.!sj!"^^''0ner 1 a"tt till bestridande af kostnader för en gradmätning å Spetsbergen

[111] P;l extra stat för år 1900 anvisa återstoden, 50,000 kronor, af förut beviljadt

belopp, dels ock uti en den 1 mars innevarande år till Riksdagen

afbiten proposition (n:o 57) att för omförmäld a ändamål på extra stat för

år 1900 bevilja, utöfver ofvannämnda belopp, ytterligare 65,000 kronor.

Enligt det vid sistnämnda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för den l mars innevarande år har

departementschefen i ärendet anfört följande.

Den 1 1 mars 1898 hade Kongl. Maj:t uppdragit åt en svensk komité,

under ordförandeskap af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen att för en tilltänkt

gradmätning å Spetsbergen förhandla med en ifrågasatt rysk komité

och särskild! beräkna den kostnad, som det tillämnade företaget skulle

för svenska statsverket medföra, samt till Kongl. Maj:t afgifva förslag till

de åtgärder, som för ändamålets vinnande borde af Sverige vidtagas, äfvensom

att, om företaget komme till stånd, med sin uppmärksamhet följa dess

fortgång och inkomma med de framställningar, hvartill anledning kunde

förefinnas.

Sedan dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, som ansett

önskvärd!, att frågan om anslag för Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena

blefve med det snaraste förelagd Riksdagen, anmodat ledamöterna

i den af Kongl. Maj:t förordnade komitén att inom den närmaste tiden

aflemna eu så noggrann berikning som möjligt af den kostnad för ifrågavarande

företag, som kunde antagas komma på Sveriges andel, hade med

.anledning häraf komiterade i skrifvelse den 22 mars 1898 aflemnat ett

under förutsättning af Sveriges och Rysslands bidragande med ungefär

lika delar till gradmätningsarbetenas utförande uppgjord! förslag beträffande

kostnaderna för Sveriges deltagande i dessa arbeten. Detta förslag, som,

enligt hvad komiterade betonat, dock ej kunde betraktas som definitivt,

hade upptagit hyra af fartyg för två somrar tillika med utgifter för instrument,

proviant, kläder och öfrig utredning jemte ersättningar åt expeditionens

vetenskapliga personal och handtlangare m. in. samt hade slutat

s. 311 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

311

å en summa af 160,000 kronor, deri inberäknadt ett belopp af 8,500

kronor för komité utgifter.

Vid ärendets föredragning inför Kong!. Maj:t den 24 mars 1898

hade nämnde departementschef yttrat, bland annat, att den ställning,

Sverige intoge till berörda fråga, syntes honom innebära en särskild

maning för vårt folk att vidkännas de uppoffringar, som deltagandet i

det tilltänkta företaget kunde medföra. De betydanda förarbeten, som

af svenske män gjorts för detta företag, gjorde det till en hederssak för

vårt land att icke hålla sig borta, då det gälde att fullborda det stora

verket. Riksdagen, som vid mångfaldiga tillfällen visat sig villig att

understödja vigtiga vetenskapliga företag, skulle säkerligen ej undandraga

sig att bevilja de medel, som erfordrades för att Sverige skulle blifva

värdigt representeradt vid utförandet af de ifrågasatta arbetena. Af den

summa, komiterade antagit skola komma på Sveriges andel, kunde utgifterna

för den svenska komitén, såsom i dylika fall vore vanligt, till eu

början bestridas af tillgängliga medel och först längre fram, då dessa utgifter

vore till beloppet hända, anmälas till ersättande. Frånräknades nu

dessa utgifter, skulle slutsumman, som representerade de egentliga kostnaderna

för Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena, blifva 151,500

kronor. Huru stor denna summa än i och för sig kunde synas vara,

vore den dock obetydlig i förhållande till vigten af detta vetenskapliga

företag, hvarigenom Sverige kunde påräkna hela den bildade verldens

erkänsla. I enlighet med departementschefens hemställan hade Kongl.

Maj:t derför i en till Riksdagen aflåten proposition föreslagit, att, under

förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen under de

närmaste åren komme till stånd, till bestridande af vissa på Sverige

belöpande kostnader för nämnda gradmätning bevilja ett anslag af 151,500

kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa 75,000 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den I t maj 1898 hade Riksdagen anfört,

att Riksdagen, som ansett sig böra bevilja medel för den ifrågasatta gradmätningsexpeditionens

möjliggörande, funnit den under de förberedande

förhandlingarna i ämnet uttalade mening, att ett flottan tillhörigt fartygskulle

kunna ställas till expeditionens förfogande, vara synnerligen beaktansvärd.

Äfven om, vid det förhållande, att en expedition af ifrågavarande

art egentligen vore främmande för sådana ändamål, som anslaget

till flottans öfningåi* vore afsedt att fylla-, användandet af ett flottans

fartyg icke skulle kunna medgifvas utan ersättning, borde enligt Riksdagens

mening en besparing likväl derigenom vinnas, enär kostnaden då

icke torde behöfva uppgå till det af komitén för ändamålet beräknade

beloppet, 50,000 kronor. Härtill komme såsom en extra fördel den värde
-

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

falla erfarenhet och öfning, som genom expeditionen bereddes någon del

af flottans befäl och manskap. Enligt den framställning, som förekommit

i punkten 34:o under femte hufvudtiteln af 1898 års statsverksproposition,

syntes kostnaden för kanonbåten Svensksunds expedition till Spetsbergen

år 1897, hvilken expedition enligt uppgift upptagit en tid af nära 3 månader,

utgjort 14,224 kronor 78 öre. Utgifterna för användande af detta

eller annat liknande fartyg under 3 månader hvartdera året 1899 och

1900 borde sålunda komma att uppgå till omkring 30,000 kronor, hvilken

utgift, derest fartyget icke kunde af flottan kostnadsfritt ställas till expeditionens

förfogande, kunde, sedan beloppet blifvit kändt, till ersättande

hos Riksdagen anmälas. Riksdagen, som med hänsyn härtill ansett sig

böra för det dåvarande bevilja endast det belopp, som för expeditionen i

öfrigt beräknats erforderligt, eller 100,000 kronor, hade alltså på det

sätt bifallit Kongl. Maj:t berörda framställning, att Riksdagen, under förutsättning

att svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen under de närmaste

åren komme till stånd, och att ett svenska flottan tillhörigt, för ändamålet

lämpligt fartyg jemte nödigt befäl och manskap stäldes till de svenska

deltagarnes i gradmätningsexpeditionen förfogande, till bestridande af

vissa på Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning, beviljat

ett anslag af 100,000 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisat

50,000 kronor.

På sätt departementschefen redan till det vid Kongl. Maj:ts proposition

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 13 januari innevarande år

erinrat, hade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, på gjord förfrågan,

i skrifvelse den 26 maj 1898 förklarat, att han — särskilt med

afseende å hvad i Riksdagens skrifvelse anförts derom, att kostnaden för

de särskilda fartygsexpeditionerna, derest fartyget icke kunde af flottan

kostnadsfritt ställas till gradmätningsexpeditionens förfogande, kunde, sedan

beloppet blifvit kändt, till ersättande hos Riksdagen anmälas — ansåge, så

vidt då kunde bedömas, hinder från flottans sida icke möta mot att för

ifrågavarande ändamål användes en derför lämplig, flottan tillhörig kanonbåt

jemte nödigt befäl och manskap, under antagande att fartygsexpeditionerna,

så vidt möjligt vore, så anordnades, att fartyget under hvardera

af åren 1899 och 1900 kunde beräknas vara återkommet till Karlskrona

omkring den 1 september. Vid ärendets föredragning den 27 maj 1898

hade Kongl. Maj:t godkänt Riksdagens ifrågavarande beslut i hvad det

skilde sig från hvad Kongl. Maj:t föreslagit.

I sistnämnda proposition hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

af det för omförmälda ändamål beviljade anslaget på extra stat för år

1900 anvisa återstoden, 50,000 kronor.

s. 313 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

313

Med skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20 sistlidne februari både den af

Kongl. Maj:t förordnade komitén för gradmätning på Spetsbergen öfverlemnat

ett, efter samråd med af ryska kejserliga regeringen utsedda delegerade,

uppgjordt definitivt kostnadsförslag för Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena

under åren 1899—1900, dermed fullständigande det af

komitén den 22 mars förlidet år afgifna preliminära kostnadsförslaget.

Detta kostnadsförslag, som, i enlighet med Riksdagens uttalade önskan,

att fartyg, jemte nödigt befäl och manskap, af flottan stäldes till expeditionens

förfogande, icke upptoge någon utgift för expeditionens fartyg,

slutade på 165,000 kronor och vore af följande innehåll:

Vetenskapliga personalen. (Aflöningarna utgå i mån af den

tid hvarje medlem deltar i expeditionen och beräknas

med följande belopp för år räknadt: en chef 8,000 kr.,

i två astronomer 4,500 kr. hvardera, en assistent 3,000 kr., en

meteorolog 4,500 kr., två topografi’ 4,000 kr. hvardera,

en jordmagnetisk observatör 4,000 kr., en geolog 4,500 kr.,

en läkare 5,000 kr., en ingeniör 1,000 kr.; chefen, assi- kr. 62,363

stenten, meteorologen, ingeniören och läkaren öfvervintra.

)

Handtlangare. (Aflöningen beräknas efter ofvan angifna,

glinder, med följande belopp per månad: en underofficer

120 kr., fjorton man 80 kr. hvardera, en samojed 60 kr.;

underofficeren, sju man och sam oj eden öfvervintra.)

Proviant (1 kr. 50 öre om dagen eller 547 kronor om året

per man)....................................................................................... kr.

Extra proviant......................................................................................... »

Reservproviant ...................................................................................... »

Instrument för gradmätningen ......................................................... »

Instrument för de meteorologiska och fysiska observationerna »

Kläder, verktyg, slädutrustniug m. m............................................ »

Vapen och ammunition .......................................................... »

Båtar......................................................................................... »

Tolf sibiriska hundar, 500 kr., jemte proviant till dem (å 20

öre per dag och hund, 17 månader) ................................... »

Geodetiska signaler.............................................................................. »

Bränsle och lyse.............................................................. »

Transporter och frakter m. m.......................................................... »

Vinterhuset jemte kostnad för en montör till dess uppsättning »

kr.

Oförutseddda utgifter

14.746

1,000

14,222

21.747

6,850

7,500

1,000

900

1,788

2,700

1,000

2,000

15,910

153,726

11,274

Summa kr.

165,000

40

Bill. till Riktd, Prol. 1899. 4 Sarnl. 1 Afd. 9 Haft.

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I särskilda bilagor till berörda kostnadsförslag funnes utgifterna för

personalens aflöning 62,363 kronor, reservproviant 14,222 kronor och

instrument 28,597 kronor närmare specificerade.

I förenämnda skrifvelse af den 20 sistlidne februari hade komitén

anfört, att den omständighet, att det nuvarande kostnad sförslagets slutsumma

icke obetydligt öfverskrede det preliminära kostnadsförslag, komitén

förut afgifvit, berodde hufvudsakligast derpå, att expeditionen blifvit,

efter samråd med de ryska delegerade, ganska betydligt utvidgad från

eu uteslutande till gradmätning begränsad expedition till en expedition,

som äfven skulle egna sig åt andra vigtiga fysikaliskt vetenskapliga frågor,

hvilkas lösning vore att förvänta medelst användandet af precisionsinstrument,

och hvilka i ej obetydlig mån inverkade på noggrannheten och

värdet af sjelfva gradmätningen. Särskildt ville komitén härvid betona

den större omfattning, som öfvervintringen på förslag af ryska komitén

erhållit. Om således expeditionen i hvad på Ryssland ankomme tilltagits

i någon större skala, än hvad som från svensk sida ursprungligen varit

afsedt — hvilket äfven framginge deraf, att ryska regeringen till företaget

beviljat ett belopp af omkring 200,000 kronor förutom två fartyg

på öfver 1,000 ton hvardera — så syntes likväl Sveriges ledande ställning

i afseende på gradmätningsfrågans uppkomst utgöra en maning för vår

nation att icke träda i andra rummet, då det gälde utförandet af det

gemensamma arbetet.

Med anledning häraf hade komitén hemstält, det Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen, att till bestridande af de på Sverige belöpande kostnader

för nämnda gradmätning, utom förut dertill anslagna medel, bevilja ytterligare

en summa af 65,000 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit och enär det icke varit möjligt

att i det förberedande stadium, hvari frågan om gradmätningen å Spetsbergen

befunnit sig, då Kongl. Maj:t år 1898 af Riksdagen äskat anslag

för bestridande af på Sverige härför belöpande kostnader, uppgöra något

definitivt förslag till dessa kostnader, men sådant förslag nu blifvit, efter

samråd med de ryska delegerade, af den svenska komitén uppgjordt samt

icke syntes gifva anledning till någon erinran, hemstälde departementschefen,

det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, till bestridande af på

Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning, på extra stat för

år 1900 anvisa, utöfver hvad Kongl. Maj:t i den innevarande år till Riksdagen

aflåtna statsverkspropositionen för ändamålet äskat, ytterligare 65,000

kronor.

Ehuru utskottet har anledning antaga, det 1898 års Riksdag, då den
-

s. 315 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

315

samma till ifrågavarande ändamål beviljade ett belopp af 100,000 kronor,

förutsatte, att något anslag derutöfver icke skulle för ändamålet erfordras,

anser sig likväl utskottet, med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet anförts,

böra tillstyrka, att ej allenast återstoden af det år 1898 beviljade anslaget

utan äfven det belopp, Kongl. Maj:t i propositionen af den 1 sistlidne

mars äskat, må af Riksdagen beviljas.

Utskottet hemställer alltså,

*

att Riksdagen må till bestridande af på Sverige

belöpande kostnader för en svensk-rysk gradmätning å

Spetsbergen på extra stat för år 1900 anvisa dels återstoden,

50,000 kronor, af förut beviljadt anslag, dels

ock derutöfver ytterligare 65,000 kronor, eller sålunda

sammanlagdt 115,000 kronor.

131:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till det af Stockholms

läraresällskap grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm på extra stat

för år 1900 anvisa ett belopp af 4,000 kronor. Stockholm.

Vid föredragning af detta ärende inför Kongl. Maj:t har departements- [112.]

chefen, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, anmält, hurusom

styrelsen för Stockholms läraresällskap i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 29

november 1898 hemstält om proposition till Riksdagen, afseende ett årligt

anslag till biblioteket af 5,000 kronor. Till stöd härför hade anförts hufvudsakligen

följande.

Det pedagogiska biblioteket i Stockholm hade öppnats för allmänheten

den 14 januari 1885, och dess verksamhet hade under inseende af

läraresällskapet sedermera alltjemt fortgått. Biblioteket, som vid sitt öppnande

omfattat 2,855 band, innehölle för närvarande omkring 16,000 band.

År 1891 hade första häftet af tryckt katalog öfver biblioteket utkommit,

upptagande arbeten tillhörande afdelningen 1 »uppfostrings- och undervisningsväsen

», bibliotekets vigtigaste afdelning. Häftet innehölle 2,281

ojika titlar på arbeten, och afdelningen hade efter år 1891 rätt mycket ökats.

År 1897 hade andra häftet af den tryckta katalogen utgifvits, upptagande

4,530 titlar på arbeten, tillhörande afdelningarna 2—20, i hvilka inginge

alla vanliga undervisningsämnen i skolorna utom de så kallade öfningsämnena.

Sammanlagda längden af bibliotekets med böcker besatta byllor

utgjorde för närvarande 328 meter.

Biblioteket både alltifrån senare delen af år 1885 hållits öppet fyra

eftermiddagar hvarje vecka mellan kl. 6 och 8 utom under sommartiden

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

två och en half månad, då biblioteket varit stängda Under år 1885 hade

antalet besök utgjort 485 och antalet boklån 318. Antalet besök och boklån

hade sedermera så tillväxt, att besöken under år 1897 utgjort 767 och boklånen

958. Under år 1898 hade besöken till och med den 18 november utgjort

835. och boklånen 1,16*2. Det öfvervägande antalet af dem, som anlitat

biblioteket, hade varit lärare och lärarinnor vid allmänna läroverk, högre

flickskolor och folkskolor. Styrelsen ville i detta sammanhang framhålla

den betydelse, biblioteket visat sig ega för de till läroverken i" Stockholm

för undergående af profår hänvisade lärarekandidaterna, särskild! vid utarbetande

af de pedagogiska uppsatser, som af dem fordrades. De flesta,

som anlitat biblioteket, hade varit bosatta i Stockholm, men äfven personer

från andra delar af landet hade begagnat sig af detsamma. Böcker

hade ock på begäran sändts från biblioteket till personer, bosatta i landsorten.

Med afseende på behofvet och önskvärdheten af understöd åt pedagogiska

biblioteket, hade elfte allmänna svenska läraremötet i Stockholm

1884, efter det frågan behandlats af ett för ändamålet tillsatt utskott, beslutit

följande uttalande: »Elfte allmänna svenska läraremötet anser, att

det skulle lända till stort gagn för hela det svenska undervisningsväsendet,

om ett pedagogiskt museum och bibliotek i vårt land inrättades, och uttalar

den önskan, att den början härtill, som genom det af Stockholms

läraresällskap grundade pedagogiska biblioteket åstadkommits, måtte röna

allt det offentliga och enskilda understöd, som deråt kan beredas. Särskilt

vill mötet uttala sig för önskvärdheten deraf, att nämnda bibliotek måtte

erhålla ett årligt understöd af statsmedel, och anhåller hos sin ordförande,

att han behagade, på sätt han lämpligast finner, meddela statsrådet och

chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet denna mötets önskan».

Uti våra grannländers pedagogiska tidskrifter hade ock fördelaktiga

omdömen uttalats rörande bibliotekets verksamhet och betydelse af framstående

män på det pedagogiska området.

De penningmedel, som biblioteket haft att tillgå, hade hufvudsakligen

varit följande. För bibliotekets grundläggning hade anordnats en insamling,

som inbragt 786 kronor. Efter hemställan af läraresällskapet hade

på förslag af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor af hufvudstadens

församlingar från och med år 1885 beviljats ett årligt understöd

åt biblioteket af 500 kronor. Under hvart och ett af åren 1885, 1887, 1890,

1892, 1894 och 1897 hade Kongl. Maj:t beviljat biblioteket ett anslag af

1,500 kronor, hufvudsakligen afsedt till inköp och inbindning af böcker,

sista gången derjemte för tryckning af andra delen af bibliotekets katalog.

Vidare hade biblioteket haft att förfoga öfver de årsafgifter, som erlagts

s. 317 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

317

af ledamöterna i det år 1886 bildade sällskapet »Pedagogiska bibliotekets

vänner». Summan af dessa årsafgifter hade utgjort högst 270 kronor,

men för å,r 1897 endast uppgått till 215 kronor. Dessutom både biblioteket

under årens lopp haft några tillfälliga mindre inkomster.

Under hela den tid, biblioteket egt bestånd, hade det fått hyresfritt

använda en lokal uti Jakobs lägre allmänna läroverks bus.

Att biblioteket med de jemförelsevis små tillgångar, som stått detsamma

till buds, kunnat verka och utvecklas så, som skett, hade endast

varit möjligt derigenom, att enskilde personer utan all ersättning offrat tid

och krafter på arbetet för detsamma. Isynnerhet hade detta varit förhållandet

med bibliotekets föreståndare, läroverkskollegan N. G. W. Lagerstedt,

som på dess grundande och skötsel nedlagt det mest omfattande

och oegennyttiga arbete.

Biblioteket befunne sig emellertid i behof af understöd, om detsamma

''skulle kunna under någon längre tid fortsätta sin verksamhet samt utvecklas

så, att det medförde största möjliga gagn. Det bidrag, som lemnades

från »Pedagogiska bibliotekets vänner», kunde ej länge med säkerhet

påräknas, lika litet som man kunde förutsätta, att enskilde personer

skulle utan ersättning offra så mycken tid åt biblioteket, som hittills varit

fallet. Ej heller den lokal, som biblioteket för närvarande hyresfritt använde,

vore, ens för den närmaste framtiden, med säkerhet att påräkna.

Denna lokal komme nemligen möjligen från och med höstterminen 1899

att till en del tagas i anspråk för nyss omnämnda läfoverks behof. Vid

detta läroverk funnes för närvarande uti fjerde klassen 60 lärjungar, fördelade

på två parallelafdelningar, hvarför nästkommande hösttermin två

parallelafdelningar antagligen komme att behöfvas äfven i femte klassen,

der hittills funnits blott en afdelning. I sådant fall måste biblioteket, om det

skulle kunna fortsätta sin verksamhet, söka att erhålla lämplig lokal på

annat ställe. Detta komme att för biblioteket medföra kostnader, till

hvilkas betäckande de medel, som biblioteket kunde påräkna, näppeligen

skulle vara tillfyllest, ens om de uteslutande dertill användes.

Bibliotekets skötsel kräfde äfven andra kostnader. Af det anslag å

1,500 kronor, som Kongl. Maj:t år 1897 anvisat till biblioteket för inköp

och inbindning af böcker samt till tryckning af andra delen af bibliotekets

katalog, hade mer äij hälften — 766 kronor 57 öre — användts

till sistnämnda ändamål. Återstoden hade till större delen åtgått till

inköp af vigtigare nyutkomna pedagogiska böcker och tidskrifter äfvensom

till inbindning. Biblioteket vore derför i behof af understöd såväl

till inköp af de nyutkommande böcker och tidskrifter, som vore nödvändiga

för att biblioteket skulle kunna inom de olika afdelningarna följa

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med sin tid, som till inköp af den myckenhet hittills utkommen literatur,

som för detsamma vore önskligt att förvärfva. Nyss omförmälda anslag

hade ej räckt till några nämnvärda inköp af sistnämnda slag af litteratur.

Biblioteket egde för närvarande inom afdelningen för utländska läroböcker

ett urval af de i Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Schweiz,

Frankrike och Nordamerikas förenta stater för några år sedan mest använda

läroböcker, men under senaste tiden hade få eller inga nya böcker

af nämnda art kunnat inköpas. Önskligt vore att en del sådana böcker,

hvilka under senaste tiden utgifvits i nämnda länder, kunde förvärfvas,

äfvensom att biblioteket kunde anskaffa särskildt ett urval af engelska

läroböcker till ökande åt'' den jemförelsevis obetydliga samling af dylika,

som nu funnes. De af Kongl. Maj:t hittills beviljade anslagen hade till

stor del användts till inköp för den rent pedagogiska afdelningen, omfattande

arbeten rörande uppfostran och undervisning, hvarför denna afdelning

ock blifvit jemförelsevis väl tillgodosedd. Mycket fattades dock

för att afdelningen skulle kunna medföra det gagn, som med densamma

afsåges, särskild^ för de till läroverken i Stockholm för undergående af

profår hänvisade lärarekandidaterna. Det biblioteket ar 1887 tilldelade

understöd hade till stor del användts för inköp af arbeten, afsedda till

lärares och lärarinnors beredelse för undervisningen. Sådana arbeten hade

sedermera anskaffats endast i ringa antal, och biblioteket saknade derför

många arbeten af detta slag, hvilka biblioteket, för att rätt motsvara sitt

ändamål, borde tillhandahålla. Dessa sistnämnda arbeten hörde ock till

dem, som i biblioteket mest efterfrågades.

Vidare vore biblioteket i behof af understöd till inbindning af böcker.

Den årliga kostnaden härför hade under de 13 år biblioteket varit öppet

uppgått till i medeltal 143 kronor 50 öre. Detta vore en i förhållande

till boksamlingens storlek obetydlig summa, hvarför en alltför stor del af

bibliotekets böcker icke kunnat inbindas.

Hvad slutligen beträffade den närmaste vården af biblioteket, hade till

den der anstälde bibliotekarien från och med år 1885 till och med år 1894

utgått 200 kronor för år. Den nuvarande bibliotekarien, som anstalts från

och med år 1892, hade för år 1895 erhållit ett lönetillägg af 25 kronor

samt åtnjöte från och med år 1896 en årlig aflöning af 250 kronor. De

hittillsvarande bibliotekarierna hade egnat mera arbete åt biblioteket än

för den ringa lönen rimligtvis kunnat begäras, men då de haft sin hufvudsakliga

sysselsättning på annat håll, hade dels, såsom redan framhållits, en

betydande del af arbetet för biblioteket måst utföras af andra personer

utan någon som helst ersättning, dels ock mycket arbete, som varit i hög

grad behöfligt för bibliotekets utveckling och förmåga att göra gagn, måst

s. 319 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

319

förblifva ogjord!. Skulle biblioteket motsvara sitt ändamål, måste dess

arbetskrafter och dermed ock utgifterna för dess skötsel i väsentlig mån

ökas. Det vore måhända i ekonomiskt hänseende förmånligast liksom från

andra synpunkter i hög grad önskvärd!, att såsom bibliotekarie anstäldes

en person, hvilken hade arbetet i biblioteket till sin hufvudsakliga sysselsättning.

Om dertill användes en qvinna — erfarenheten hade visat, att

en sådan vore myclcet lämplig som bibliotekarie — så behöfde kostnaden

för aflöningen till en bibliotekarie med full tjenstgöring ej blifva synnerligen

stor. Men äfven till denna jemförelsevis ringa utgift saknade biblioteket

nödiga medel.

Styrelsen ansåge, att ett årligt anslag af 5,000 kronor skulle för en

lång tid betrygga bibliotekets framgångsrika verksamhet och utveckling.

Denna summa kunde lämpligen fördelas sålunda:

till hyra af lokal........................................................ kronor 1,500: —

» inköp och inbindning af böcker .................... » 1,500: —

» arfvode åt en bibliotekarie eller flera sådana ...... » 1,300: —

» öfriga kostnader (uppvärmning, belysning, städning

in. m.)...................................................................... 8_700: —

eller tillhopa kronor 5,000: —

Till jemförelse meddelade styrelsen några upplysningar rörande en med

nu ifrågavarande bibliotek i viss mån likartad institution i Danmark, nemligen

Dansk Skolemuseum i Köpenhamn. Detta museum, som innehölle ett

pedagogiskt bibliotek, omfattande endast omkring 6,000 band, åtnjöte ett

årligt statsunderstöd af 6,000 kronor. Mot eu årlig hyra af 1,600 kronor

hade museet i eu staten tillhörig byggnad till sitt förfogande 11 rum,

deribland 2 mycket stora salar. Museets årliga utgifter till föreståndarens

aflöning, hyra in. in. uppginge till omkring 3,000 kronor, och till inköp,

hvilka för närvarande hufvudsakligen utgjordes af böcker, användes årligen

omkring 3,000 kronor.

Enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet meddelat,

hade direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, hvars utlåtande

öfver framställningen inheintats, deri anfört, hurusom pedagogiska

biblioteket i Stockholm under den tid, det egt bestånd, förvärfva!, förutom

eu rikhaltig samling svensk pedagogisk litteratur, ett betydande antal utländska

arbeten rörande undervisning och uppfostran, af hvilka en stor

mängd icke funnes att tillgå i något annat af rikets offentliga bibliotek.

Pedagogiska biblioteket anlitades också flitigt af lärare och lärarinnor vid

allmänna läroverk, folkskolor och enskilda skolor icke blott i Stockholm

utan äfven i landsorten äfvensom af lärarekandidater. Biblioteket

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vore ensamt, i sitt slag i vårt land, och det kunde sägas på sitt område

fylla ett statsändamål samt vore förtjent att från statens sida understödjas,

så att detsamma kunde efter den bestämda planen fortsätta sin

verksamhet.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Då departementschefen till fullo erkände det pedagogiska bibliotekets

betydelse för vårt undervisningsväsende, ansåge departementschefen ock,

att understöd af allmänna medel borde beredas detsamma för att trygga

dess fortvaro och sätta det i stånd att allt mer motsvara de kraf, som

stäldes på en boksamling af detta slag. Emellertid funne departementschefen

det ifrågasatta beloppet något högre än som för tillfället kunde

anses oundgängligen behöflig!, och derjemte syntes honom någon tids

längre erfarenhet med afseende å bibliotekets verksamhet och utveckling

erforderlig, innan ett anslag å ordinarie stat för detsamma herde äskas.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1900 anvisa

ett belopp af 4,000 kronor.

Utskottet, som ansett understöd af statsmedel böra ifrågavarande

pedagogiska bibliotek beredas, har emellertid, då någon nedsättning i de

föreslagna utgiftsposterna synes utskottet kunna åvägabringas och då det

i allt fall icke med bestämdhet uppgifvits, att biblioteket skulle för nästkommande

år sakna tillgång till den lokal, detsamma hittills kostnadsfritt

innehaft, ansett sig böra föreslå, att statsanslaget begränsas till 2,500

kronor.

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen må, i anledning af Kongl. Maj:ts

förevarande proposition, till det af Stockholms läraresällskap

grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm

på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 2,500

kronor.

Ang. anslag för 132:o) Kongl. Maj :t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

veridsuwäii- 1900 anvisa till återgäldande af förskott för tekniska skolans i Stockholm

ningen i Pari«deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900 3,000 kronor, och till resen

fo i understöd i afseende å nämnda utställning 12,000 kronor, eller tillsammans

U13-J 15;000 kronor.

Med afseende å denna anslagshegäran har departementschefen till

statsrådsprotokollet anfört följande.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

321

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm hade i skrifvelse den 22 september

1898 erinrat, hurusom nämnda skola under det sista decenniet deltagit

i den nordiska industri-, landtbruks-och konstutställningen i Köpenhamn 1888,

verldsutställningen i Chicago 1893 samt allmänna konst- och industriutställningen

i Stockholm 1897. Utan tvifvel hade skolans deltagande i

nämnda utställningar varit af stor betydelse för skolan sjelf genom de

tillfällen till jemförande iakttagelser, som derigenom erbjudit sig samt

möjliggjort och underlättat ett rätt bedömande af den vid tekniska skolan

meddelade undervisningens beskaffenhet äfvensom visat den rigtning, i hvilken

skolan borde fortgå i sin sträfvan för de svenska näringarnes och den

svenska konstflitens utveckling och förkofran. Men den uppmärksamhet,

hvilken skolans utställningar vid dessa tillfällen lyckats tillvinna sig, hade

ock i vida kretsar spridt kännedom om den tekniska undervisningens

ståndpunkt i vårt land och sålunda bidragit till en fullständigare föreställning

om vårt näringslifs ställning, hvarigenom berörda utställningar

blifvit för vår industri och konstflit af en direkt betydelse, hvilken icke

borde underskattas.

Sedan från komitén för Sveriges deltagande i verldsutställningen i

Paris år 1900 inbjudning ingått till styrelsen om skolans deltagande

i denna utställning, hvilket deltagande styrelsen för sin del, af hufvudsakligen

samma skäl, hvarom nyss talats, på det lifligaste tillstyrkte,

funne styrelsen sig nödsakad att, innan styrelsen antoge nämnda inbjudning,

hos Kongl. Maj:t göra framställning om anvisande af härför

nödiga medel, då skolan sjelf saknade för detta ändamål disponibla

tillgångar och, enligt hvad styrelsen erfarit, från komitén icke kunde

påräknas bidrag, som ens i någon mån möjliggjorde ett värdigt och så

fullständigt och skolans mångsidiga verksamhet belysande uppträdande,

som styrelsen ansåge vara en oeftergiflig förutsättning, för att skolans

deltagande öfver hufvud borde ifrågakomma. De utgifter, hvilka skolans

föreståndare, enligt särskild promemoria, med ledning af erfarenheten från

de föregående utställningarna beräknat komma att kräfvas, afsåge dels

förberedande arbeten i Stockholm och dels utställningens anordnande i

Paris. Till de förra hörde systematiskt ordnande af ritningar i kurser

från de olika skolafdelningarna och deras olika läroämnen, dessa ritningars

afstämpling samt förseende med rubriker på svenska och franska språken,

öfversättning och tryckning af kortfattade underrättelser om skolans

organisation och arbetssätt på franska språket, bekostandet af materiel för

utförande af lämpliga utställningsföremål i drifning, ciselering och gravering

samt träsnideri, läderplastik m. in., erforderliga montrer, bord, skyltar samt

tillbehör för utställriingsområdets dekorering, anskaffande af packlådor och

Bill. till Riktd. Prof. 1899. 4 Sami. I Afd. 9 Häfi. 41

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föremålens inpackning m. in. För utställningens ordnande i Paris funne

styrelsen det vara alldeles nödvändigt att åt särskild person uppdroges

att utresa och verkställa detta på den anvisade platsen, enär skolans utställning

vore af den beskaffenhet, att endast en med det hela fullt förtrogen

person vore i stånd att utföra detta magtpåliggande arbete på

sådant sätt, att med skolans utställning komme att uppnås åsyftadt resultat.

Och styrelsen ville i detta sammanhang erinra derom, att, derest deltagande

i verldsutställningen i Paris skulle ifrågakomma äfven för andra

tekniska skolor i riket, det syntes lämpligt, att ordnandet af jemväl dessa

skolors utställning öfverleinnades åt samma person, som komme att ordna

tekniska skolans i Stockholm utställning.

För alla dessa åtgärders och arbetens utförande erfordrades enligt

den gjorda beräkningen ett belopp, som icke kunde upptagas lägre än till

3,000 kronor, deri inbegripet kostnaden för utsändande af lämplig person

att i Paris ordna skolans utställning.

På grund af hvad styrelsen för tekniska skolan i Stockholm sålunda

anfört och då anmälan om skolans deltagande måste göras hos komitén

för Sveriges deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900 före utgången

af år 1898, hade Kongl. Maj:t den 22 sistlidne december beslutit

att för sagda ändamål ställa till styrelsens disposition 3,000 kronor att

af statskontoret utbetalas af under händer hafvande medel för att framdeles

anmälas till ersättning.

1 detta sammanhang ansåge departementschefen sig emellertid böra påkalla

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet äfven i fråga om vissa andra utgifter, som

vore att förutse i anledning af berörda verldsutställning. Utställningen komme

nemligen utan tvifvel att erbjuda mycket lärorikt och beaktansvärdt på vetenskapens,

konstens, uppfostrans, undervisningens och helsovårdens områden.

Om detta på något kraftigare sätt skulle kunna tillgodogöi''as för vårt land och

dess utveckling, måste emellertid tillfälle beredas derför lämpliga personer

att besöka utställningen för att taga noggrann kännedom om de vigtigare

och betydelsefullare utställningsföremålen, eu hvar inom sitt område. Huru

den sålunda vunna kunskapen skulle göras fruktbringande borde, enligt

departementschefens åsigt, sedermera i hvarje särskildt fall bestämmas.

Vidare skulle, enligt en kungörelse i »Journal Officiel» från Frankrikes

handelsminister, vid verldsutställningen under beskydd af franska regeringen

hållas en serie af internationella kongresser, fördelade på tolf nedannämnda

sektioner:

I. Uppfostran och undervisning;

II. Sköna konster, dekorativ konst, vitterhet, dramatisk konst, historia

och arkeologi;

s. 323 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

323

III. Matematiska vetenskaper (matematik, mekanik, astronomi och

geodesi);

IV. Fysiska och kemiska vetenskaper (fysik, kemi, meteorologi samt

fysisk och kemisk industri);

V. Naturvetenskap (geologi, mineralogi, botanik, zoologi, anatomi,

fysiologi och antropologi);

VI. Läkarevetenskap och farmaceutik;

VII. Tillämpad mekanik, ingeniörvetenskap, skeppsbyggnadskonst samt

transportväsen;

VIII. Landtbruksvetenskap (agronomi, åkerbruk, vinodling, landtbruksindustri,

trädgårdsodling, skogsskötsel, jagt och fiske);

IX. Nationalekonomi, lagstiftning och statistik;

X. Sociala vetenskaper (socialekonomi, helsovård och offentligt understödsväsen);
XI.

Kolonisering och geografisk vetenskap (geografi, fysisk geografi

samt geografiska upptäckter);

XII. Handel och industri i allmänhet.

Vid dessa kongresser, så vidt de rörde uppfostran och undervisning,

vetenskap och konst, kunde, enligt departementschefens förmenande tydligen

våra vetenskapsmän, konstnärer och pedagoger icke helt och hållet

saknas. Men då flertalet af dem, som således i det ena eller andra syftet

borde besöka verldsutställningen, icke vore i tillfälle att helt och hållet på

egen bekostnad företaga en dylik resa, antoge departementschefen att mot

tiden för utställningens öppnande ansökningar och framställningar skulle

inkomma till Kongl. Maj:t om reseunderstöd för sagda ändamål.

För att kunna i någon mån tillmötesgå dessa framställningar erfordrades,

enligt departementschefens åsigt, ett belopp af minst 12,000 kronor.

På grund häraf hemställer departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte

till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 anvisa

a) till återgäldande af förskott för tekniska skolans

i Stockholm deltagande i verldsutställningen i Paris år

1900 3,000 kronor, och

b) till reseunderstöd i afseende å nämnda utställning

12,000 kronor,

eller tillsammans 15,000 kronor.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 154) har herr

O. G. Eklund, med hvilken två andra ledamöter af nämnda kammare

förenat sig, föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat för år 1900 anvisa

ett belopp af 5,000 kronor att ställas till Kongl. Majrts förfogande

för att, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, användas till främjande af

Sveriges deltagande uti den i samband med verldsutställnipgen i Paris

år 1900 anordnade utställning, med uppgift att lemna en öfverskådlig

framställning af nykterhetsrörelsens i alla civiliserade länder uppkomst,

utveckling, närvarande ställning och resultat.

I fråga om de skäl, hvarpå denna hemställan grundats, tillåter sig

utskottet hänvisa till motionen.

Då medel för Sveriges deltagande i 1900 års verldsutställning i Paris

blifvit af Riksdagen beviljade och sedermera till förvaltning öfverlemnats åt en

af Kongl. Maj:t tillsatt komité, samt utskottet icke anser skäl förefinnas för

Riksdagen att bevilja något särskildt anslag för det af motionären uppgiga

ändamålet, får utskottet hemställa,

att herr Eklunds förevarande motion ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang. anslag till 134:o) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret i skrifvelse

Intill Kongl. Maj:t den 30 november 1898 till ersättning anmält medel, som

[114] till den af Kongl. Maj:t den 4 juni 1897 tillsatta komité för afgifvande af

betänkande och förslag angående afskaffande eller inskränkande af lärareprofven

m. in. statskontoret, på grund af kongl. brefven af nämnda dag

och den 26 augusti, den 8 oktober och den 3 december 1897 samt den

13 maj, den 20 maj och den 12 augusti 1898, af för händer varande

medel förskottsvis utbetalt, nemligen:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden till

komiténs ordförande och ledamöter.............................. kr. 4,029: 65

ersättning till två ledamöter i komitén för mistning af af
löningsförmåner.

.................................................................. » 118: 13

arfvoden åt vikarier för ledamöter i komitén........................ » 539: 70

arfvode till komiténs sekreterare .............................................. » 1,779: 59

till bestridande af tillfälliga utgifter....................... » 500: —

till kostnader för tryckning af komiténs betänkande ......... » 905: 20

eller tillhopa kr. 7,872: 27.

I ytterligare skrifvelse af samma dag hade statskontoret till ersättning

anmält medel, som till den af Kongl. Maj:t den 21 maj 1897 tillsatta

s. 325 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

325

komité för utarbetande af förslag till stadga angående undervisnings-,

studie- och exam ens väsendet inom de teologiska fakulteterna vid rikets universitet

statskontoret, på grund af kongl. brefven af sistnämnda dag och den

16 september 1898, af för händer varande medel förskottsvis utbetalt,

nemligen:

resekostnad sersättning och traktamente samt arfvoden till

komiténs ordförande och ledamöter.................................. kr. 3,677: 50

arfvode till komiténs sekreterare.............................................. » 1,600: —

till bestridande af trycknings- med flera kostnader.................. » 1,131: 77

eller tillsammans kr. 6,409: 27.

I skrifvelse jemväl af den 30 november 1898 hade statskontoret

vidare till ersättning anmält ett belopp af 6,166 kronor 67 öre, som statskontoret

enligt föreskrift i kongl. bref af den 17 december 1897 och den

10 juni 1898 utanordna! att användas till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen

vid hospitalsärendenas handläggning under tiden från den 14

augusti 1897 till 1898 års slut.

I ytterligare skrifvelse af samma dag, den 30 november 1898, hade

statskontoret jemväl anhållit om anvisande af ersättning för ett belopp af

1,000 kronor, som statskontoret enligt föreskrift i kongl, bref af den 22

december 1897 utanordna! såsom godtgörelse till dåvarande arkitekten

hos öfverintendentsembetet A. T. Holmgren för biträde vid uppgörande af

ritningar och kostnadsförslag för ett landsarkiv i Upsala.

Vidare hade statskontoret i skrifvelse den 10 december 1898 till

ersättande anmält ett belopp af 1,000 kronor, som enligt kongl. bref den

10 augusti 1896 utbetalts såsom lönefyllnad för dr 1897 åt läraren i naturhistoria

och farmakognosi vid farmaceutiska institutet.

Sedan Kongl. Maj:t genom beslut den 31 december 1897 bemyndigat

öfverintendentsembetet att gå i författning om vidtagande af särskilda åtgärder

och anordningar till skydd för nationalmuseibyggnaden samt förklarat,

att embetet skulle ega att till bestridande af kostnaderna för ifrågavarande

arbeten af medel, som embetet omhänderhade, mot redovisning

använda ett belopp af högst 6,625 kronor och framdeles hos Kongl. Maj:t

anmäla det utgifna beloppet till ersättning, så hade öfverintendentsembetet

uti skrifvelse den 13 december 1898, med tillkännagifvande

att samtliga arbeten i fråga fullständigt afslutats, och att den utaf embetet

af under händer hafvande medel guldna kostnaden för deras utförande

uppgått till 6,496 kronor 18 öre, till ersättning anmält sistnämnda, af

embetet förskjutna belopp och dervid tillika hemstält, att, då de vidtagna

åtgärderna, hvilkas nödvändighet orsakats allenast af den omständig
-

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

het, att vaktposter, som förut till museibyggnadens skydd varit vid denna

utstälda, indragits, icke, enligt embetets förmenande, rimligen kunde hänföras

till sådana reparations- och underhållsarbeten, hvartill det till

embetets disposition stälda, städse för dermed afsedda ändamål hårdt anlitade

anslag till byggnader och reparationer måste anses vara ämnadt att

användas, Kongl. Maj:t måtte af särskilda medel, som kunde vara för

Kongl. Maj:t tillgängliga, godtgöra embetet det angifna förskotterade beloppet

6,496 kronor 18 öre.

För återgäldande af berörda förskott — 7,872 kronor 27 öre, 6,409

kronor 27 öre, 6,166 kronor 67 öre, 1,000 kronor, ytterligare 1,000 kronor

samt 6,496 kronor 18 öre — tillhopa 28,944 kronor 39 öre, har Kongl.

Maj:t i enlighet med departementschefens hemställan af Riksdagen äskat

ett extra anslag för år 1900 till belopp af 28,945 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättning af förenämnda

förskott på extra stat för år 1900 bevilja ett belopp af

28,945 kronor.

Stockholm den 11 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation er:

vid punkt 4:o) mom. 3:o) (angående anslag till aflöning åt en amanuens

vid universitetsbiblioteket i Upsala):

af herrar Chr. Lundeberg, I. Wijk och K. A. Kihlberg, hvilka ansett

utskottet böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förslag om beviljande af ett årligt

anslag af 2,500 kronor till aflöning åt en ny

s. 327 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

327

ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket i Upsala

måtte vinna Riksdagens bifall.;

vid punkt 30:o) mom. 2:o) (angående vissa förändringar i staten för

Chalmers tekniska läroanstalt):

af herrar Chr. Lundebery, I. Wijk, F. E. Pettersson, E. Fränekel,

E. H. Rodhe, ./. Berlin, Tli. Nyström och S. 0. Nyländer, hvilka ansett

utskottets hemställan i denna del böra hafva följande lydelse:

2:o) att, med uteslutande af det för Chalmers tekniska

läroanstalt beviljade anslag till en lärare i'' allmän

och husbyggnadskonst 1,500 kronor, af 1,500 kronor

utaf anslaget till befrämjande af undervisning i byggnadskonst

och ornamentsritning samt af anslaget till en

lärare i elektroteknik 2,000 kronor eller tillsammans

5,000 kronor, Riksdagen må för upprättande af ett nytt

lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning och ett

nytt lektorat i elektroteknik, båda med enahanda aflöningsförmåner,

som af läroanstaltens förutvarande lektorer

komma att åtnjutas, på ordinarie stat bevilja tillsammans

7,000 kronor, samt

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition i öfrigt

icke må till annan Riksdagens åtgärd föranleda, än att

det ordinarie anslaget till Chalmers tekniska läroanstalt

ökas med det belopp, 2,050 kronor, som hittills af läroanstalten

tillhörande donationsmedel utgått såsom bidrag

till aflöning åt lärarne i landtmäteri, väg- och vattenbyggnadskonst,

svenska språket och bokhålleri, frihandsteckning

samt modellering.;

vid punkt 84:o) (angående anordnande af parallelklasser vid två folkskolelärareseminarier)

:

af herr J. A. Sjö, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,

må för anordnande af parallelklasser vid två

folkskolelärareseminarier på extra stat för år 1900 bevilja

ett anslag af 19,400 kronor.;

vid punkt 87:o) (angående anslag till resestipendier åt folkskolelärare

och lärarinnor):

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af herrar S. G. von Frusen, H. Andersson, K. A. Kihlberg, S. 0. Nylandet,

N. Boström, I. Månsson, 0. Larsson, och 0. Erichson, hvilka ansett att

utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Med hänvisning till hvad i förevarande motion blifvit anfördt och

då utskottet ansett af vigt, att anslag beviljas för det i motionen afsedda

ändamål, men funnit, att beloppet lämpligen torde kunna inskränkas till

4,000 kronor, eller enahanda summa, som enligt hvad i motionen meddelas,

utgår såsom resestipendier till lärare vid vissa allmänna läroverk, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, med anledning af herrar Hammarlunds

och Bergs förevarande motion, på extra stat för

år 1900 anvisa ett anslag af 4,000 kronor att användas

till resestipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor

under de vilkor och bestämmelser, Kongl. Maj:t

kan finna skäligt föreskrifva.»

Det skulle här antecknas, att herrar friherre J. T. Gripenstedt, K.

Bohnstedt och Fl. P. P. Tamm icke deltagit i förestående hufvudtitels

handläggning inom utskottet, äfvensom att friherre F. IT", von Otter icke

öfvervarit behandlingen af hufvudtitelns punkter l:o)—30:o).

opaginerad Kontrollera mot PDF

BIL A G O R

Bih. till Rikad. Brot, 18,99. 4 Sami.

1 Aflt. 9 Häft

42

opaginerad Kontrollera mot PDF

380

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

S u m m a.

Friheter ochi„ .... .

kyrkotionde. Er9ttttnin*ar-

Kronor | ö.; Kronor

17,000|—|--

81,800;—I---

45,100!—i -

73,200!—; -

58,850;—;

20,674 —

16,000- 337,087 —

Kronor ö. | Kronor

---j—! 17,000-

--i—i 81,800-

-1—: 45,100-

------!_j 73,200

58,850!

373,761 -

27,659 — ----

55,000—1

757,781 - 35,820

5,841

33,500 —

55,000 —j

793,601 —

Tpt

1,137,064-

t

51,820 — 342,928 -! 1,531,812 —

Ecklesiastik''

Departementschefen.........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:t,s kansli

Riks- och landsarkiven ............................................''.....

Kongl. biblioteket.........................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservations
Kleresistaten.

Nuvarande belopp ...............................

Minskas å anslaget »Friheter och kyrkotionde» från

eller med*)..............................................................

men ökas å anvisning i kontant från 20,674 kronor

så att anslaget i sin helhet minskas med ...............

Domkapitlens expeditioner. Anvisning i kontant. Nu
Ökas

med.....................................................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag..................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag).

Ökas å anvisning i kontant dels med aflöning åt en

universitet i Upsala.............................................

och till en vaktmästare vid samma bibliotek.........

dels till höjning af aflöningen för konservatorn

i Upsala med .....................................................

till förbättrande af arfvodena åt vikarierande aka
sala

och Lund ......................................................

för en ny professur inom juridiska fakulteten i

och till höjning af vice bibliotekariens i Lund afäfvensom

med ersättning för vaxljusmedel och för

tionde vid Lunds universitet ...........................

men minskas genom uteslutande ur riksstaten af

och kyrkotionde» med ..................................

F) Rubriken ändras derjemte till »Fribeter».

s. 331 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

331

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

departementet.

anslag å tillhopa 26,800 kronor) .............

16,000 kronor till 2,500 kronor

................................................. 13,500: —

till 30,089 kronor eller med ... 9,415: —

varande belopp

Nuvarande belopp.....................................

vice bibliotekarie vid

4,000: —

.......................... 600:

vid botaniska museet

................................ 750: —

demiska lärare i Up
.

............................... 7,500: —

Lund med .............. 6,000: —

löning med ............• 500: —

afskrifven kyrko
.

................................ 32,593: — 51,943: —

anslaget »Friheter

....................................... 35,820: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Sömma.

i

Friheter.

Ersättningar.

Kronor j ö.

Kronor

O.

Kronor

Ö.

Kronor

6.

17,000- 81,800 —

45,100 —

73,200 —

58,850 —

__

_

17,000

81,800

45,100

73,200

58,850

I

373,761: —

4,085: —

30,089 —

2,500

337,087

369,676

_

27,659: —

515: —

28,174 —

55,000 —

’ i

—

5,841

—

34,015

55,000

I

l

_i

793,601: —

''

16,123: — i 809,724 - —|--|—

Transport 1,198,937 — 2,500 -''342,928 -

809,724

1,544,365 -

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1899 års riksstat anslår:

; Indelning och dermed

. . . jemförlig anvisning,

Anvisning i pS f6rdag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor '' ö. Kronor [ ö.

Kronor j ö.

Kronor

Ö.

1,137,064— 51,820 —

191,900 !

342,928 —

1,531,812

191,900

Karolinska mediko-kirurgiska institutet (deraf 14,500

anslag, högst. Nuvarande belopp.............................

Tillkommer: till förbättrande af arfvodena åt vikahöjning

af anslaget till bibliotekets underhåll och

till aflöning åt en vaktmästare vid bakteriologiska

2,923,880— — !—

2,923,880!—

Allmänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande

Tillkommer: höjning af anslaget till ålderstillägg

d:o af anslaget till arfvoden åt extra

utsedda behof ..............................

ersättning för ett från Meurlingska

d:o för studieskatten i Halland och bi
-

5,000 —

35,000-'' --—--

200,000 — j---— -__

43,500-:--——!—

24,406 — 1,010— 760'' —

5,000 —

35,000 —

200,000 —

43,500 —,

26,176 —

5,524,125 —|--1—|

I

5,524,125 —

.

Tpt 10,084,875 —j 52,830—(343,688;—jl0,481,393|—;

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läro
anslag.

....................................................................

Understöd åt enskilda läroverk, förslagsanslag, högst

Högre skolor för qvinlig ungdom

Högre lärariuneseminariet .............................................

Pedagogier och folkskolor. Nuvarande belopp

Minskas med under rubriken »Friheter och kyrko
riksstaten

......................................................................

Folkundervisningen.........................................................

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande

Tillkommer för tillgodoseende af vissa lärares och

ålderstillägg

ytterligare medel till materiel, ved och

folkskolelärareseminarier

Stipendier för seminarieelever ....................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspekUndervisningsmateriel

in. m. för folkskolor

Understöd åt högre folkskolor....................................

eller ett gemensamt reservationsanslag..................

Bidrag till aflönande af vikarie under öfningslärares

förslagsanslag

s. 333 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

333

Transport

kronor till tandläkareinstitutet, förslags
.

................................................................ 191,900: —

rierande lärare vid institutet... 2,000: —

förökande ................................ 3,000: —

laboratoriet ............................. 1,050: — 6,050:_

belopp....................... ... 2,923,880: —

....................... .................... .... 60,000: —

lärare och vikarier samt oför
.

.......................^....................... 65,000: —

skolfonden utgående bidrag... , 360: —

draget till Karlshamns skolstat 121: — 125,481:_

verken under förfall på grund af sjukdom, förslags
-

tionde» uppförda anslag, som uteslutes ur

26,176: —

1,010: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter. Ersättningar.

Kronor I ö. J Kronor j ö. j Kronor i ö. j Kronor i ö.

1,198,937 -i 2,500- 342,928— 1,544,365

197,950 —

3,049,361 —

5,000 —

35,000 —

200,000 —

43,500 —

24,406 —

— 197,950

: i

760 —

3,049,361

5,000

35,000

200,000

43,500

25,166

belopp .....................

lärarinnors rätt till

ljus m. ni. vid vissa

330,125: —

900: —

3,000:— 3,900: —

334,025: —

75,000: —

törer .........................

544,025:'' —

95,000: —

20,000: —

20,000: —

vid folkskolelärareseminarium sjukdom,

4,000: —

Transport 548,025:—, 4,754,154;—| 2,500;—343,688—1 5,100,342 —

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor

Ö.

Kronor ö.

Kronor ö.

Kronor ö.

10,084,875

—

52,830 —

343,688 —

10,481,393 —

444,025;—

I

444,025 —

37,150 —

502,250—''

103,500 —

12,000 —

32,750 —

___i_

700 —

37,150 —

-- 502,250 —

-- 103,500 —

12,000 —

33,450 —

8,250 —i

58.500— ,

10.500— !

145,000 —

3,000 - 8,250 —

14,460 —i

29,450 —

8,250 —

58.500 —

10.500 —

145,000 —

3,000 —

8,250 —

14,460 —

29,450 —

Tpt l 1,493,960 —j 53,530 — 1343,688i — 11,891,178 —

Bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid selärarinnors

bildande, förslagsanslag .....................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i ri
slagsansiag.

............................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag...............

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag

till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna,

För anordnande af qvinlig slöjd i folkskola, mindre

anslag .....................................................................

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för ordinarie

slagsanslag.............................................................

De tekniska läroverken. Nuvarande belopp ...............

Tillkommer till arfvode åt eu extra lärare vid tekhöjning

af anslaget till Chalmers tek
Gymnastiska

centralinstitutet.........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf 1,500

Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag,

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslagsBarnmorskeundervisningen

och barnbördshusen. NuTillkommer:

höjning af anslaget till allmänna barnhöjning

af arfvodena åt biträdande lä
Göteborg

..........................................

ersättning till barnmorskeläraren i Lund

Afgår: anslaget »Friheter och kyrkotionde», som

Ortopediska institutet.....................................................

Veterinärundervisningen ..............................................

Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag............

Till bestridande af kostnaderna för allmän helso- och

Svenska läkaresällskapet ................................................

Svenska akademien ...................................................

Vetenskapsakademien ....................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf

*) Öfver detta anslag kommer utlåtande framdeles att afgifvas.

s. 335 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

335

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

Anvisning

I på förslag.

Summa.

kontant.

---i-

Friheter. Ersättningar.

Kronor

ö. Kronor ö. Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Transport

548,025: —

4.754,154

— 2,500-343,688

i.

5,100,342

-1

minarier för småskolelärares och småskole-

1 1 i

20,000: —

i | :

kets nordligare trakter bosatta finnar, för-

45,000: —

;

förslagsanslag*)

4,570,000: —

55,000: —

j j

skolan, förslagsanslag ...........................

50,000: —

■ i

•! i o .

förslagsanslag......................................

110,000: —

folkskola eller särskild slöjdskola, förslags-

- i *

''<

90,000; -

lärare eller lärarinna vid folkskola, för-

40,000: —

5,528,025

—|--;— -

—

5,528,025

—

444,025: —

'' »

l

niska högskolan ............>•...... 2,000: —

! !

H »

niska läroanstalt ..................... 2,050: —

4,050: —

448,075

448,075

_

37,150

1 1

-! -:-1 -

37,150

—

kronor reservationsanslag)........

502,250

1 _

502,250

_

högst

103,500

- ------

—

103,500

—

anslag .......................................................

12,000

_____

—

12,000

—

varande belopp ............

33,450: —

bördsbuset.................. 6,000: —

rare i Stockholm och

.................................... 2,000: —

................................... 1.358: — 9,358: _

uteslutes ur riksstaten....................700: — 8,658: —

sjukvård, förslagsanslag

450 kronor reservationsanslag)

42,108 —

8,250 —

58.500

10.500

145,000

3,000

8,250

14,460 - 29,450 —

42,108

8,250

58.500 —

10.500

145,000

3,000

8,250

14,460

29,450 —

Transport 11,704,672 —

2,500 — 343,688 — 12,050,860 —

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1899 års riksstat anslår:

—

Anvisning

kontant.

| Indelning och dermed

. jemförlig anvisning,

1 på förslag.

Summa.

kyrkotionde. E”attnmgar.

Kronor

ö. i Kronor

ö. Kronor ö.

Kronor

Ö.

11,493,960

61,900

— 53,530

—''343,688 —

1 ''

11,891,178

61,900

—

i i

i

i !

51200

76,450

25,050

259,650

51,200

76,450

25,050

259,650

1

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne re
belopp.

............................................

Ökas å reservationsanslaget »Diverse anslag» med tillhvarjemte

rubriken ändras till: Akademien för de

hopa 24,500 kronor).

Musikaliska akademien (deraf 6,000 kronor reservaNaturhistoriska

riksmuseum

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, förInstitutet

för blinda

Förskolan för blinda i Vexiö

9,564

75,000

94,836

900.000

78,000

2,750

28,380

150.000

7,528

4,360 —

193,300 — 169,400 —i

9,564

75,000

99,196

900.000 —

78,000 —

2,750 —

28,380 —

150.000 —

370,228 —

24.000 —| —-i—

80.000 —i--—

1,500— i—

23,053 —j i—

15,000—i 1—i

13,457,821i— 251,190— |

j

__j_

'' ■ |

, . f1

24,000 —

80,000 —

1,500 —

23,053 —

15,000-

,088-

14,222,099)—

Fattigvården i Stockholm och landsorten.....................

Fattigvården i allmänhet, förslansanslag

Lasaretts underhåll. Nuvarande belopp.................

Minskas genom uteslutande ur riksstaten af anslaget

tionde»

men ökas med ersättning för kyrkotionde

Hospitals underhåll, förslagsanslag

Stora barnhuset i Stockholm.....................

Frimurarebarnhuset

Barnhusen i landsorten....................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags
Kyrkors

underhåll. Nuvarande belopp ........................

Minskas: dels å anvisning i kontant med

dels genom uteslutande ur riksstaten af

tionde» med..........................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgif
Okas

med........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag......................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsOkas

med................................

Extra utgifter, reservationsanslag

s. 337 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

337

.»Vv

.ij.il

Transport

servationsanslaq å tillhopa 21,000 kronor). Nuvarande

................................................................... 61,900: —

sammans..................................................... 3,500: —

fria konsterna (deraf tvenne reservationsanslag å till
tionsanslag).

.................................................................

reservationsanslag) .........................................................

slagsanslag .

200,000: —

50,150: —

9,500: —

»Friheter och kyrko
-

99,196: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Friheter.

3,038:

— 1,322:

anslag.....

...................6,500: -

.. 370,228:

anslaget »Friheter och kyrko
-

193,300: — 199,800

vande, reservationsanslaq. Nuvarande belopp 24,000

6,000

anslag. Nuvarande belopp,...

23,053: —

3: —

Kronor

11,704,672

65,400

51,200

76,450

25,050

259,650

9,564

75,000

97,874

900.000

78,000

2,750

28,380

150.000

1,028

30.000

80.000

1,500

23,056

15,000

Kronor

2,500

Ersättningar.

Kronor

343,688

169,400

Summa.

Kronor

12,050,860

65,400

51,200

76,450

25,050

259,650

9,564

75,000

97,874

900.000

78,000

2,750

28,380

150.000

170,428

30.000

80.000

1,500

23,056

15,000

Summa 113,674,574j—| 2,500!-

Bih. till Biksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

-513,088— 14,190,162

43

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Åttonde hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Riks- och landsarkiven:

Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet... 1,700: —

» fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,

som äro af vigt för fäderneslandets historia ... 3,000: —

» fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m. 1,500: —

» uppförande af byggnader för ett landsarkiv i Lund... 82,563: —

* beredande af lokaler för ett landsarkiv i Upsala ...... 53,000: —

» anordnande af värmeledning i de för landsarkivet i

Vadstena afsedda lokaler ....................................... 5,500: —

Kronor

Nationalmuseum:

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella

samlingar................................................... 4,000

För restaurering af taflor, tillhörande statens i national
musei

förråd m. m. befintliga konstsamlingar ............ 5,000

» anordnande af nattlig bevakning vid nationalmusei
byggnaden

................................................................... 2,000

Till inlösen af en utaf amanuensen F. R. Martin gjord

samling af orientaliska konstslöjdföremål..................4,860

Lifrustkammaren:

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m............................

Domkapitlens expeditioner:

För löneförbättring åt tjensteman vid dessa expeditioner... 3,716: —

» betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor 5,000: —

147,263

15,860

5,800

8,716

Transport 177,639

s. 339 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

339

Transport

Universiteten:

Till arfvode åt en lärare vid universitetet i Upsala i finsk
ugriska

språk.................................................................. 2,500: —

» lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet

i Upsala ...........................................j............ 6,000: —

För uppehållande af undervisningen och examinationen i

geografi vid universitetet i Upsala .............................. 1,000: —

Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket

i Upsala ............................................... 3,500: —

» aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund.............................. 4,000: —

» lektorer i tyska, franska och engelska språken vid

universitetet i Lund .................................................... 6,000: —

» särskildt arfvode åt docenten vid universitet i Lund

S. O. M. Söderberg ..................................................... 3,000: —

» aflöning åt en assistent i matematik vid Lunds universitet

......................................................... 1,500: —

» personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund

O. G. Regnell .............................................................. 750: —

» arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

( i Lund ....................................................................... 2,500: —

> arfvode åt en assistent vid v äxtfyBiologiska laboratoriet

vid botaniska institutionen i Lund .............................. 1,500: —

» arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen

i Lund ............................................................ 500: —

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Kronor

177,639

32,750

Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska

klinik.............................................................................

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium.

.............................................................................

» en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn...................................................

» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm...............

» bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid

institutet ......................................................................

För anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet...................f................................

Transport

900: —

900: —

1,800

2,800

1,500

500

8,400

210,389

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kronor

Ö.

8,400: —

210,389

3,000: —

2,690: —

14,090

_

Transport

För anskaffande till användning vid klinikerna å serafimerlasarettet

af en fullständig s. k. Röntgenapparat m. m.

Till fyllande af brist å det allmänna materialanslaget vid

institutet .................................*.................................

Allmänna läroverken och pedagogierna:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna ....................................... 429,725

» betäckande af 1 brist å det gemensamma reservationsanslaget

till de allmänna läroverken.......................... 189,000

» arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid

de allmänna läroverken................................................ 131,800

<ii/>

Högre lärarinneseminariet:

Till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid

seminariet .................................................................... 3,250

För fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen

vid seminariet ............................................................... 3,000

» beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi

vid seminariet och normalskolan ................................. 5,000

Folkundervisningen:

För anordnande af en parallelklass vid ett af folkskolelärareseminarierna

.................................................................. 9,700: —

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna

samt till arfvoden åt teckningslärare

för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare

vid dessa seminarier .......................................... 36,300: —

» understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel ......... 20,000: —

De tekniska läroverken:

Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska högskolan 8,300: —

» förändring i hufvudbyggnadens vid högskolan inredning

m. m.................................................................... 30,400: —

» förstärkning af undervisningsmaterielen derstädes ...... 8,254: — j

750,525

11,250

66,0001 —

Transport 46,954: —! 1,052,254 —

s. 341 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

341

Transport 46,954

Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Stockholm .................................................................... 2,000

> inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel

vid samma skola ........................................... 10,750

j, understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till be
-

stridande af kostnaden för deras inspektion

45,000

Gymnastiska centralinstitutet:

Till aflönande af en extra lärare i sjukgymnastik vid institutet

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper

» ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitals
ärendenas

behandling ................................................. 6,000: — J

1,200: — |

Sanatorier:

j För åstadkommande af ett sanatorium för lungsotspatienter

i södra Sverige..............................................................................

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:

Till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor

m. m............................................................................. 2,000:

Bidrag till uppehållande af allmänna barnbördshusets

verksamhet ................................................................... 6,000:

Kronor

1,052,254

104,704

Vitterhetshistorie- och antiqvitetsakademien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet

och vården af de under akademiens inseende stälda

samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening ............ 4,000: —

> undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar

m. m............................................................ 3,200: —

» utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000: —

> vidtagande af konserveringsåtgärder vid Visby stadsmur 9,025: — |

2,500

7,200

250,000

8,000—

18,225

Transport; 1,442,883;

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kronor

Transport

Naturhistoriska riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning

för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden

derstädes och till bestridande af andra med arbetena

vid afdelningen förenade utgifter....,,.,......................... 2,000: —

» vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

samling....................................................................... 7,300: —

Meteorologiska centralanstalten :

Till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst

vid anstalten ............................. 9,050: —

> upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare 300: —

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till uppehållande af undervisningen vid läroanstalterna i

Vadstena och Bollnäs för öfveråriga döfstumma......... 32,800: —

> handtverksskolan i Kristinehamn för blinda ............... 10,000: —

För uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda

■ verksamhet ................................................................... 10,350: —

Till tryckning af blindskrifter ............................................. 2,500: —

» understöd åt blindlärareelever samt till reseunderstöd

åt blindlärare.................................................................. 1,200: —

» förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexiö 4,000: —

» uppförande af en byggnad för förskolan för blinda i

Vexiö m. m. .................. 57,000: —

Hospitalsvården :

Till förvärfvande af vissa Gotlands läns landsting tillhöriga

byggnader och tomter, som nu användas för länets

lasaretts och kurhus’ behof*)......................................... 28,000: —

» understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske..................... 14,000: —

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftsällskapet ........................................ 2,000: —

» beredande af réligionsvård åt svenske sjömän m. fl. i

utländska hamnar ...................................................... 10,000: —

__ Transport 12,000: —

*) Öfver detta anslag har utskottet förut afgifvit utlåtande.

1,442,883

j

9,300—j

9,350

117,850

42,000

1,621,383

s. 343 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

343

Till

För

Till

Transport 12,000: —

anställande af två kontraktsadjunkter inom Vester
bottens

fjerde kontrakt................................................... 4,000: —

resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter ... 500: —

två stipendier för utbildande vid universitetet af prester,

förtrogna med finska språket ..............................,......''.. 1,500: -—

anställande af tre kontraktsadjunkter inom södra lappmarkens

samt de delar af Vesterbottens andra och

tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken.................... 6,000

resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter...... 750

nordiska museet ......................1,''_____.......... 25,000

understöd för utgifvande äfven under år 1900 af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif» ................................... 3,650:

för åstadkommande af en utförlig ordbok öfver Gotlands

folkmål................................................................ 1,100

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt

medicinskt arkiv» ......................... 3,000

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta

mathematica» ................................................................ 3,000

understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.............. 55,000

understöd för anordnande af vissa undervisningskurser

för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi ............ 5,000:

underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdmätningsstationerna

m. m. samt till fortsatt sammanställning

och bearbetning af anteckningar öfver

registrerade vattenhöjder................................................ 3,800

utgifning och spridning af nykterhetsskrifter ........... 4,000

understöd åt kuranstalten Sans Souci........................... 2,000

understöd åt Stockholms alkoholisthem........................ 4,000

Kronor

1,621,383

För fortsatt anställande af historiska forskningar rörande

Sverige i Yatikanska arkivet i Rom ...........................

Bidrag till restaurering af Mariakyrkan i Sigtuna ...........

» till restaurering åt Husaby församlings kyrka ......

» till uppförande af en kapellbyggnad i Qvickjock ..

För uppförande af en kapellbyggnad i Junosuando by af

Pajala församling m. m....................................... .........

» bestridande af kostnader för utredningar angående

presterskapets aflöningsförhållanden m. m., förslagsanslag.

......................................................................

Transport 211,800:

3,000

17.000

17,500

12.000

18,000:

10,000: — |

1,621,383

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

/t

•• 1: Transport

Till bestridande af kostnader för en gradmätning å Spetsbergen

....................................

» bestridande af kostnaderna för en expedition till nordöstra

Grönland för efterforskande af S. A. Andrée

och hans följeslagare*).................................................

* det af Stockholms läraresällskap grundade, pedagogiska

biblioteket i Stockholm ................................................

» återgäldande af förskott för tekniska skolans i Stockholm

deltagande i verldsutställningen i Paris samt till

reseunderstöd i afseende å nämnda utställning............

» ersättning för af statskontoret utbetalda förskott

211,800:

Kronor 5.

1,621,383

115,000: —

‘ :\ '' j

40,000: —

2,500: — |

15,000: — |

28,945: — | 413,245j —

Summa 2,034,628 —

*) Öfver detta anslag har utskottet förut''afgifvit utlåtande.

Anm. Öfver af Kongl. Maj:t begärdt anslag till fyllande af den för till- och ombyggnader m. m.

vid akademiska sjukhuset i Upsala beräknade summa kommer utlåtande framdeles att afgifvas.

)

Stockholm, Ivar Hmggströms Boktryckeri, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.