Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kong!. Maj ds proposition angående ändrad ordning för upptagande i riksstaten af inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst.

1900-02-08 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1900:1, Betänkande, i anledning af Kong!. Maj ds proposition angående ändrad ordning för upptagande i riksstaten af inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutslco t tets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 9 februari 1900, kl. 11 f. m.

Betänkande, i anledning af Kong!. Maj ds proposition angående ändrad

ordning för upptagande i riksstaten af inkomsttiteln bevillning

af fast egendom samt af inkomst.

I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 26, har Kongl.

Maj:t — under förklarande, att Kongl. Maj:t ansåge bevillningen af fast

egendom samt af inkomst böra upptagas i riksstaten för det år, under hvilket

den inflyter, samt denna åtgärd böra på sådant sätt genomföras, att 1900

års Riksdag för år 1901 åtoge sig bevillning till hälften af det nu utgående

beloppet att uppföras i sistnämnda års riksstat samt att 1901 års Riksdag

likaledes för samma år åtoge sig bevillning till hälften af det nu utgående

beloppet att uppföras i i riksstaten för år 1902, och förty icke ifrågasatte, att

innevarande Riksdag skulle åtaga sig större bevillning af fast egendom samt

af inkomst än till belopp af 3,000,000 kronor — föreslagit Riksdagen att

besluta, att 1 och 7 §§ af kongl. förordningen angående bevillning af fast

egendom samt af inkomst den 3 december 1897 skola erhålla följande förändrade

lydelse, nemligen:

1 §•

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,

skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras efter

fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med tre öre för hvarje fulla ett hundra kronor

samt

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 5 Samt. 1 Afd. 1 Höft. (N:o 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

b) för all annan fastighet och frälseränta med två och ett hälft öre

för hvarje fulla ett hundra kronor af uppskattningsvärdet.

Uppgår den sålunda uträknade bevillningen icke till jemnt öretal, nedsättes

bevillningens belopp till närmast lägre jemna öretal.

7 §.

För all behållen inkomst, vare sig af kapital eller arbete, skall, med de

undantag, som i 11 § omförmälas, bevillning erläggas med en half för hundra

af inkomstbeloppet.

Till stöd för den kongl. propositionen är åberopadt hvad som finnes

anfördt i det vid Kongl. Maj:ts proposition till Kiksdagen angående statsverkets

tillstånd och behof fogade protokoll öfver finansärenden för den 13

januari innevarande år.

Till nämnda protokoll har chefen för finansdepartementet i nu förevarande

fråga yttrat följande:

»Då jag den 14 januari 1898 understälde Eders Kongl. Maj:ts pröfning

frågan om beräkningen af statsverkets inkomster för då närmast förestående

statsregleringsperiod, ifrågasatte jag, huruvida icke skäl kunde förefinnas att

åt en del af det, enligt hvad redan då kunde förutses, betydliga öfverskottet

å 1897 års statsreglering söka bereda en sådan användning, att derigenom

på ett verksamt och varaktigt sätt bereddes styrka åt kommande statsregleringar.

Det hade nemligen sedan längre tid tillbaka anmärkts såsom

en oegentlighet, att flera inkomsttitlar och främst bland dem bevillningen af

fast egendom samt af inkomst inflöte till statsverket först under året näst

efter det, till bestridande af hvars utgifter de påräknats. Tydligt vore, att,

om anordningar kunde vidtagas, genom hvilka sagda inkomster kunde beräknas

såsom tillgång för det år, under hvilket de verkligen inflöte, härigenom skulle

för all framtid beredas en mot ifrågavarande inkomsters belopp svarande

tillökning i statsverkets rörelsekapital eller kassaförlag. Det vore endast en

tidsfråga, när den direkta beskattningen komme att intaga ett mera betydande

rum i statens skattesystem än dittills, och det vore icke länge sedan en tillläggsbevillning

till lika belopp med bevillningen utgick. Det vore derför

önskvärdt, att en förändrad ordning för särskilt bevillningens upptagande i

riksstaten läte sig genomföras.

Eders Kongl. Maj:t fann godt förordna om närmare utredning af den

sålunda väckta frågan.

Sedan den sålunda föreskrifna utredningen blifvit af vederbörande

myndigheter verkstäld, föreslogos i den till 1899 års Riksdag aflåtna nådiga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 3

proposition angående statsverkets tillstånd och behof åtgärder för reformens

genomförande, men frågan vann då ej sin lösning.

Det lärer ej kunna förnekas, att det ligger en oegentlighet deruti, att,

då riksstaten för ett visst år uppgöres, bland de tillgångar, som påräknas

för att möta detta års utgifter, upptagas inkomster, livilka inflyta först året

derefter. I en enskild hushållning skulle ett sådant tillvägagående anses afgjordt

olämpligt; i statens kunna olägenheterna i viss mån motvägas derigenom,

att statsverket besitter ett kassaförlag, som vid behof träder emellan

med förskott. Men i ögonen fallande är, på sätt jag tillförene till statsrådsprotokollet

anfört, att statsregleringen skulle beredas en ^väsentligt ökad

styrka, derest anledningarna till detta årligen återkommande, så att säga

normala behof af förskott undanröjdes, likasom det väl äfven måste anses

naturligast, att de under ett år beräknade utgifter täckas af under samma

år inflytande inkomster.

De inkomster, som inflyta först året efter statsregleringsåret, äro

grundskatt, kavalleriregementenas hästvakansspanmål, afgifter för persedelunderhållet

vid rusthållsinfanteriet, den af rusthåll utgående trosspassevolansafgiften,

tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift, båtsmansvakansafgift,

arrendemedel, mantalspenningar och bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Af dessa inkomsttitlar äro samtliga, med undantag af arrendemedlen,

mantalspenningarne och bevillningen, af sådan natur, att de jemlikt föreskrifterna

i lagarne af den 2 december 1892 komma att inom kort upphöra

att utgå eller ock ersättas de skattskyldige till hela sitt belopp, och torde

derför, på sätt till statsrådsprotokollet den 13 januari 1899 anfördes, skäl

saknas att vidtaga någon förändring i fråga om tiden för deras upptagande

i riksstaten, likasom, af skäl som till nämnda statsrådsprotokoll anfördes,

med åtgärden i fråga om arrendemedlen och mantalspenningarne torde kunna

anstå. Deremot anser jag, med fästadt afseende på statsverkets nuvarande

gynsamma läge, tidpunkten synnerligen lämplig för ett förnyadt upptagande

af frågan om bevillningens uppförande i riksstaten ett år senare än för närvarande

eger rnm.

Det mål, som nu närmast bör eftersträfvas, är, att den bevillning,

som inbetalas vid uppbördsstämman i början af ett visst gifvet år — 1900,

1901 eller 1902 — äfven upptages i riksstaten för samma år. Har man

vunnit detta, är reformen genomförd, ty sedan har man endast att fortgå

på samma väg. Svårigheten ligger i öfvergången till den nya ordningen.

1900 års Riksdag åtager sig. enligt nu gällande ordning, en bevillning att

upptagas i 1901 års riksstat, men att inflyta först år 1902. Au vill man

exempelvis, att den bevillning, som inflyter är 1902, äfven skall upptagas i riksstaten

för år 1902. Men den bevillning, som enligt 1900 års Riksdags beslut

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

inflyter år 1902, kan icke upptagas i 1902 års riksstat, emedan den redan

förut är upptagen i 1901 års riksstat och icke kan tjena två gånger. Då

man öfvergår till en sådan ordning, att bevillningen användes till bestridande

af statsutgifterna det år, under hvilket den inflyter, är det klart, att, om

allt i öfrigt går som dittills och inga särskilda åtgärder vidtagas, två särskilda

bevillningar komma att sammanträffa under ett år. Lika klart är, att

de särskilda åtgärder, som måste vidtagas för att undvika detta sammanträffande

under ett år af två bevillningar, måste bestå deri, att en årsbevillningssumma

elimineras bort. Det är detta, som fordras för den nya

ordningens genomförande.

Genast bör erinras, att detta borteliminerande af en årsbevillningssumma

icke kan ske derigenom, att de skattskyldige befrias från utgörande

af ett års bevillning. Detta vore visserligen den enklaste utvägen, men så

länge bevillningen utgör grunden för politisk och kommunal rösträtt äfvensom

för flerehanda utskylder och afgifter, kan den icke för ett år undvaras.

Bevillningen måste således som förut årligen påföras och utgöras. Häri inträder

ingen ändring. Åtgärderna för bortelimineringen af en årsbevillningssumma

måste inskränkas till riksstaterna, så att, medan bevillningens utgörande

ostördt fortgår, riksstaten så uppgöres, att en sådan bevillningssumma kan

undvaras, vare sig nu utelemnandet i sin helhet förlägges till en riksstat

eller fördelas på två. På detta sätt invinnes, kan man säga, ett år och

sammanträffandet af två bevillningar under ett år förebygges.

För uteslutandet i sagda syftemål af en årsbevillningssumma ur riksstaten

hafva hufvudsakligen tre särskilda utvägar varit ifrågasatta. Två af

dem hafva afsett att låta uteslutningen i sin helhet drabba ett års riksstat.

Enligt den utväg, som ifrågasattes i den till 1898 års Riksdag aflåtna statsverksproposition,

skulle 1900 års Riksdag icke åtaga sig någon bevillning

för år 1901, men 1901 års Riksdag åtaga sig bevillning för samma år, 1901,

att inbetalas år 1902. Här vore det således året 1901, som skulle, i den

bemärkelse jag nyss tagit ordet, invinnas, i det att 1900 års bevillning, betalbar

år 1901, upptoges i riksstaten för år 1900 och 1901 års bevillning, betalbar

år 1902, upptoges i 1902 års riksstat, medan 1901 års riksstat uppgjordes

utan beräknande af någon bevillning.

Enligt en annan utväg, föreslagen af statskontoret och kammarrätten i

underdånigt utlåtande af den 19 november 1898, skulle i stället staten för

året 1900, så att säga retroaktivt, uppgöras utan bevillning: 1900 års Riksdag

skulle nemligen besluta, att den i riksstaten för samma år, 1900, redan

uppförda bevillningen skulle ur densamma uteslutas och ersättas med andra

tillgångar samt i stället öfverflyttas till riksstaten för år 1901. Då den sålunda

till öfverflyttning föreslagna 1900 års bevillning inflyter år 1901

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

5

och enligt förslaget skulle uppföras i 1901 års riksstat, vore förändringen

redan sistnämnda år genomförd. Den bevillning, som 1901 års Riksdag

för samma år, 1901, skulle åtaga sig, skulle naturligen upptagas i riksstaten

för år 1902, hvilket år den inflyter.

Jag behöfver icke nu mot hvarandra väga dessa båda förslag. Mot

båda har erinrats, att, ehuru enligt såväl det ena som det andra förslaget

bevillning hvarje år skulle af de skattskyldige erläggas, likväl enligt båda

förslagen riksstaten för ett år — enligt det förstnämnda förslaget 1901 och

enligt det senare 1900 — skulle uppgöras utan anlitande af bevillning, och

att, då i § 9 riksdagsordningen stadgas, att till ledamöter i Första Kammaren

äro, bland andra, valbara män, som minst tre år näst före valet skattat

för viss inkomst af kapital eller arbete, tvekan skulle kunna uppstå, huruvida

en person kan anses hafva »skattat» ett år, i hvars riksstat ingen bevillning

linnés upptagen. Frågan härom beror på tolkning af sagda grundlagsparagraf,

och äfven om man skulle anse den såsom möjlig anmärkta

tolkningen mindre sannolik, kan ej förnekas, att försigtigheten bjuder att icke

utsätta sig för den eventualiteten, att, efter skedd framflyttning af bevillningen,

åt paragrafen komme att i domstolsväg gifvas en sådan tolkning, att

grundlagsbestämmelserna om valbarhet till Första Kammaren skulle i väsentliga

delar för en tid mista sin tillämplighet.

Den tredje utvägen för åvägabringande af bevillningens framflyttning

är den, som föreslogs i den till 1899 års Riksdag aflåtna statsverksproposition.

Enligt denna skulle bevillningen icke i sin helhet uteslutas ur något,

års riksstat, men en årsbevillningssumma ändock uteslutas derigenom, att i

två riksstater bevillning toges i beräkning endast till halfva beloppet mot

det vanliga. 1900 års Riksdag skulle för år 1901 åtaga sig en bevillning

att upptagas i 1901 års riksstat och inbetalas är 1902, allt således i vanlig

ordning, men med den skilnad, att bevillningen endast skulle utgå med halfva

beloppet af den nuvarande bevillningen eller med 3 öre för hvarje fulla 100

kronor af det uppskattade värdet af jordbruksfastighet, med 2 1/2 öre för

samma belopp af det uppskattade värdet af annan fastighet och frälseränta

samt V, procent af uppskattad beskattningsbar inkomst. Vidare skulle 1901

års Riksdag för år 1902 åtaga sig likaledes half bevillning att upptagas i

1902 års riksstat och inbetalas samma år 1902. Förändringen vore härmed

genomförd, då den bevillning, 1902 års Riksdag åtoge sig för år 1903,

komme att sistnämnda år inflyta o. s. v.

Mot detta förslag kan icke rigtas samma anmärkning som mot de båda

förut omförmälda, i det att bevillning icke allenast erlagts hvarje år, utan

äfven upptagits i riksstaten för hvarje år. I två års riksstater upptages bevillning

endast till hälft belopp, men hvarje är erlägges bevillning till fullt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

belopp, i det att den halfva bevillning, som 1900 års Riksdag för år 1901

skulle åtaga sig, skulle inbetalas år 1902 vid samma uppbördsstämmor, då

den bevillningshälft, som 1901 års Riksdag skulle åtaga sig för år 1902,

vore afsedd att inbetalas.

I fråga om berörda förslag anfördes vidare till statsrådsprotokollet den

13 januari 1899, att några ändringar i hittills gällande bestämmelser emellertid

erfordrades. Om än, såsom statskontoret och kammarrätten i deras ofvan

omförmälda utlåtande af den 17 november 1898 anfört, åtgärderna för bevillningens

påförande måste vidtagas under året näst före det, då bevillningen

erlades, och dessa åtgärder måste förberedas och delvis verkställas redan

innan Riksdagen kunde komma i tillfälle att besluta om den bevillning, som

skulle i nästföljande års riksstat uppföras och samma år erläggas, syntes det

dock icke vara nödvändigt att, såsom af embetsverken ifrågasattes, från sjelfva

bevillningsförordningen utbryta och i en särskild tills vidare och intill dess

annorlunda förordnades gällande författning upptaga alla de i bevillningsförordningen

nu befintliga föreskrifter om uppskattning af fast egendom samt

af inkomst genom dertill särskilt utsedda taxeringsmyndigheter, om verkställighet

af och besvärs anförande öfver dessa myndigheters beslut, om

debitering, uppbörd och redovisning äfvensom instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

Då nemligen taxeringsnämnderna sammanträdde först efter den 20

juni samt den af Riksdagen efter den nya ordningens införande antagna

bevillningsförordning kunde utfärdas och vara tillgänglig före denna tid, vore

dessa nämnder i tillfälle att tillämpa de af Riksdagen sist antagna bevillningsstadgar.

De föregående taxeringsåtgärderna afsåge hufvudsakligen insamlande

af erforderliga uppgifter, och bevillningsberedningarne uppgjorde endast förslag

till uppskattningar, hvilket arbete alltid komme de blifvande taxeringarne

till godö, äfven om de blifvit verkstälda efter den förut gällande bevillningsförordningen.

Då det för öfrigt vore antagligt, att med bevillningsförordningen

måste företagas en väsentlig omarbetning med anledning af det

förslag, som från den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning

angående sättet för kommunalbeskattningens skiljande från bevillningen vore

att förvänta, borde för det dåvarande ändringar i bevillningsförordningen begränsas

så långt möjligt vore. Af 1898 års Riksdag hade såsom vanligt

föreskrifvits, att då gällande bevillningsförordning skulle lända till efterrättelse

för år 1899 och intill slutet af det år, under hvars lopp ny förordning angående

denna bevillning blefve af Riksdagen faststäld. Då det beslut om

bevillningen för 1901, hvilket 1900 års Riksdag komme att fatta, måste

kunna omedelbart tillämpas, på det att samma bevillning måtte kunna under

år 1901 inflyta, hade det antagits, att 1899 års Riksdag skulle besluta om

då gällande bevillningsförordnings tillämpning, icke till slutet af år 1900,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 7

utan till dess annorlunda af Riksdagen förordnades; hvarjemte det ansetts

klart, att de i sjelfva bevillningsförordningen intagna skattesatserna »sex öre»,

»fem öre» och »en för hundra» skulle af 1899 års Riksdag ändras till respektive

»tre öre», »två och ett hälft öre» samt »en half procent». Om till

äfventyr erforderlig höjning af det i § 70 af då gällande bevillningsförordning

till viss procent af bevillningsumman bestämda belopp, som skulle

användas till arfvoden och bestridande af andra kostnader för taxeringen,

komme 1900 års Riksdag att besluta.

Sagda förslag ledde dock, såsom ofvan blifvit antydt, icke till åtgärd,

då hel bevillning af nästlidet års Riksdag togs i anspråk för uppgörande af

staten för år 1900. I utlåtande n:o 33 med förslag till den af Riksdagen

faststälda bevillningssummans utgörande anförde emellertid samma Riksdags

bevillningsutskott, bland annat, att enligt utskottets åsigt en bevillning, som

Riksdagen åtoge sig för ett visst år, alltid måste vara den bevillning, som

efter verkstäld taxering påfördes den för samma år mantalsskrifna befolkningen;

och det syntes derför kunna ifrågasättas, huruvida det icke vore

lämpligare att bestämma, att, sedan 1900 års Riksdag — jag inskjuter här

i stället'' för de af utskottet anförda årtal dem, om hvilka nu är fråga —

åtagit sig^ half bevillning för år 1901 att upptagas i 1901 års riksstat och

inbetalas år 1902, 1901 års Riksdag skulle åtaga sig ytterligare half bevillning

för samma år (men ej för 1902), likaledes att inbetalas år 1902,

men att upptagas i sistnämnda års riksstat.

Nekas kan ej, att öfvergången till den nya ordningen i vissa afseenden

varder underlättad, derest hädanefter såsom hittills den bevillning, som

t. ex. år 1901 påföres de skattskyldige, äfven anses vara 1901 års bevillning,

ehuru den uppföres i 1902 års riksstat, hvilket då bör ske med angifvande,

att den utgör 1901 års bevillning. Om den bevillning, som påföres

år 1901,^ i olikhet med hittills anses utgöra bevillning, icke för år 1901,

utan för år 1902, i hvars riksstat den uppföres, kan i fråga om kommunalutskylder,

landstingsskatt, bidrag till skjutsentreprenader m. fl. afgifter, som

utgå i visst förhållande till bevillningen, ovisshet stundom tänkas uppstå, till

hvilket års bevillning de vore hänförliga, och vissa rubbningar härigenom

kunna uppkomma. Och vidare vinnes den fördelen, att de båda halfva bevillningar,

som enligt 1900 och 1901 årens Riksdagars beslut skulle åtagas

att utgå år 1902, så väl den ena som den andra vore bevillningar för år

1901 — då 1901 års Riksdag åtager sig half bevillning för år 1901, torde

denna lämpligen förklaras jemte den af 1900 års Riksdag förut åtagna bevillningen

för 1901 utgöra samma års bevillning — och derför kunna i de

debetsedlar, som skola liqvideras vid 1902 års uppbördsstämmor, sammanföras

till en summa. Detta har den fördelen, att ingen som helst rubbning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

behöfver ske i beräkningen af de kommunalutskylder, som skola påföras i

förhållande till 1901 års bevillning. Om deremot 1901 och 1902 årens bevillningar

endast skulle utgå med halfva det normala beloppet, måste antingen

i kommunernas debiterings- och fyrktalslängder för dessa år skatten

per fyrk — under i öfrigt lika skattebehof — fördubblas eller ock en öfvergångslag

utfärdas, enligt hvilken för de ifrågavarande åren en fyrk påfördes

för hvart femte i stället för hvart tionde öre o. s. v. Detta undvikes naturligtvis,

om båda bevillningshälfterna, i stället för till olika, hänföra sig till

samma år. I sådant fall erfordras ej heller förändrade bestämmelser i fråga

om beloppet af den så kallade bevillningsprocenten eller provisionen för uppbörden

af bevillningen.

Någon tvekan om grundlagsenligheten deraf, att 1901 års Riksdag i

riksstaten för år 1902 uppför en för år 1901 åtagen bevillning, lärer ej

kunna uppstå. 1901 års Riksdag har att reglera staten för år 1902, att

— för att använda ordalagen i § 62 regeringsformen — pröfva statsverkets

behof och en deremot svarande bevillning sig åtaga. Bevillningen skall användas

för 1902 års behof, men grundlagen lägger intet hinder i vägen för

dess påförande redan år 1901 till inbetalning år 1902. Erinras må, att

1867 års Riksdag, som anvisat en summa af 1Va million riksdaler, att för

anskaffande af tidsenliga vapen till stärkande af rikets försvarskraft utgå

med V, million under år 1867 och 1 million under år 1868, såsom bidrag

till täckande af denna anslagssumma beviljade en särskild tilläggsbevillning

att under namn af vapenskatt utgå på grund af 1867 års bevillningstaxering

och inbetalas vid de under år 1868 infallande uppbördsstämmor, äfvensom att

1879 års Riksdag, som åtog sig en tilläggsbevillning för år 1880, att utgå

på grund af sistnämnda års bevillningstaxering och inbetalas vid 1881 års

nppbördsstämmor, tillika, såsom bidrag till betäckande af en å statsregleringen

för år 1878 uppkommen brist, åtog sig en särskild tilläggsbevillning.att utgå

på grund af bevillningstaxeringen för det löpande året — 1879 — och inbetalas

vid 1880 års uppbördsstämmor.

Genomförandet af den nu ifrågavarande åtgärden rörande bevillningen

kräfver, såsom redan blifvit erinradt, samverkan af 1900 och 1901 årens

Riksdagar. Hela åtgärden gestaltar sig synnerligen enkel. För målets vinnande

kräfves af 1900 års Riksdag allenast, att densamma i vanlig ordning

åtager sig bevillning för år 1901, dock endast till halfva beloppet af det

normala, samt besluter om bevillningsförordningens tillämpning, icke till slutet

af det år — 1901 — under hvars lopp ny förordning angående bevillningen

varder af Riksdagen faststäld, utan till dess annorlunda af Riksdagen förordnas.

1901 års Riksdag har derefter att åtaga sig bevillning till enahanda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 1. 9

belopp med den afvikelse likväl från den vanliga ordningen, att bevillningen

åtages för samma år, 1901.

Om man skulle antaga, att, efter det 1900 års Riksdag vidtagit de

åtgärder, som på den ankomma för reformens genomförande, 1901 års Riksdag

mot förmodan skulle undandraga sig att lemna sin medverkan till dess

fullföljande, i det att sistnämnda Riksdag icke, såsom enligt planen för reformen

vore afsedt, endast åtoge sig half bevillning förgår 1901, utan i

stället i hittills vanlig ordning åtoge sig hel bevillning för år 1902, erfordras

en förändring i beloppet af den s. k. bevillningsprocent, som enligt § 70 i

bevillningsförordningen af den 3 december 1897 skall af 1901 ars bevillning

användas till arfvoden och bestridande af andra kostnader för taxeringen.

Enligt mom. 1 i berörda § eger i hvarje län pröfningsnämnden för ändamålet

använda och fördela högst ett belopp, motsvarande 3 procent af de

första 100,000 kronor, hvartill länets hela bevillningssumma uppgår, 2 procent

af derpå följande 50,000 kronor och 1 procent af allt hvad bevillningssumman

öfverstiger 150,000 kronor. I Stockholms stad eger pröfningsnämnden

enligt mom. 3 i samma § för enahanda ändamål disponera ett belopp,

som svarar mot högst iya procent af samma stads hela bevillningssumma för

året. Om 1901 års Riksdag icke, utöfver den af 1900 års Riksdag beslutade

halfva bevillningen för 1901, åtager sig ytterligare en half bevillning för

samma år, kommer årets bevillningssumma endast att uppgå till hälften af

hvad den under normala förhållanden skulle utgjort och bevillningsprocenten

följaktligen äfven att bestiga sig till allenast hälften af det normala beloppet.

Det besvär och de kostnader i och för bevillningstaxeringen, till hvilkas bestridande

bevillningsprocenten anvisats, äro emellertid oförändrade, och synes

derför, under den nu antagna förutsättningen, lämpligt, att 1901 års Riksdag,

utan ändring af ordalydelsen i § 70, särskilt beslutar, att vid beräkning

af de belopp, som jemlikt sagda § mom. 1 och 3 må för år 1901 af

vederbörande pröfningsnämnder högst användas till bestridande af arfvoden

och andra kostnader för taxeringen, till grund för beräkningen för hvarje

län och för Stockholms stad må läggas en bevillningssumma, uppgående till

dubbla beloppet af det, hvartill bevillningssumman enligt taxeringslängderna

för året uppgår.

I fråga slutligen om den anordning, som, under förutsättning att den

nu ifrågasatta förändringen beträffande sättet för bevillningens upptagande i

riksstaten kommer till stånd, erfordras för att revision af räkenskaperna

rörande de statsinkomster, som koinme att i riksstaten upptagas ett år senare

än för närvarande och sålunda anses tillhöra detta senare år, ändock komme

att ega rum på samma tid och i samma ordning som nu, torde, på sätt statskontoret

och kammarrätten i ofvan omförmälda underdåniga utlåtande af den

Bill. till Iiilcsd. Prot. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 1 Häft. ä

opaginerad Kontrollera mot PDF

1° Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

19 november 1898 föreslagit, böra dermed så förfaras, att bevillningen fortfarande

upptages i uppbördsräkenskaperna (fögderiernas och städernas specialräkningar)

för det år, hvarunder debitering af bevillningen egen rum, dock

endast inom linien för att i räkenskaperna för det följande året, då bevillningen

inflyter, utföras i kolumn, samt med iakttagande att alla handlingar

rörande debitering och uppbörd af bevillningen bifogas uppbördsräkenskaperna

för förstnämnda år. Jemlikt nådiga brefvet den 5 juli 1884 lärer på statskontoret

ankomma att vidtaga de jemkningar i räkenskapsformulären, som

af förändringen påkallas.»

Till den af chefen för finansdepartementet lemnade redogörelse för

frågans behandling och de skäl, som af honom anförts till stöd för den föreslagna

förändrade anordningen, kan icke finnas mycket att tillägga. På sätt

chefen för finansdepartementet i sitt anförande omförmält, har sistlidet års

bevillningsutskott i anledning af det då väckta förslaget i samma syfte yttrat,

att den föreslagna förändringen syntes synnerligen önskvärd såsom egnad att

bereda ökad styrka åt kommande statsregleringar. Mot det då framlagda

förslaget gjorde utskottet emellertid den erinran, att enligt utskottets åsigt

en bevillning, som Riksdagen åtager sig för ett visst år, alltid måste vara

den bevillning, som efter verkstad taxering påföres den för samma år mantalsskrifna

befolkningen. I enlighet med denna af utskottet uttalade åsigt

har i det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget vidtagits den förändring,

att enligt _ detta senare förslag framdeles såsom hittills den bevillning, som

för ett visst ar paföres de skattskyldige, äfven betecknas såsom samma års

bevillning, ehuru den uppföres i påföljande års riksstat. Härigenom synes

den fara för uppkommande olägenheter, som ett genomförande af 1899 års

förslag ansågs möjligen kunna medföra och som föranledde, att utskottet då

stälde sig tveksamt mot förslaget, vara aflägsnad.

För att än ytterligare åskådliggöra de två ofvan omförmälda förslagen

och för underlättande af en jemförelse mellan dessa har utskottet velat här

lemna en sammanställning af nämnda båda förslag i tabellarisk form på

följande sätt:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

11

Be

vinning af fast egendom samt af

inkomst.

Åtagen af

Riksdagen år:

Åtagen för'' år:

Upptagen i

riksstaten år:

Erlägges år:

Enligt Kongl. Maj:ts förslag år 1899.

1899

1900

1900

1901

1900

1901 (till hälften)

1901 (med hälften)

1902 (med hälften)

1901

1902 (till hälften)

1902 (med hälften)

1902 (med hälften)

1902

1903

1903

1903

Enligt Kongl. Majits förslag år 1900.

1899

1900

1900

1901

1900

1901 (till hälften)

1901 (med hälften)

1902 (med hälften)

1901

1901 (till hälften)

1902 (med hälften)

1902 (med hälften)

1902

1902

1903

1903

Utskottet, som i likhet med föregående års bevillningsutskott anser

ifrågavarande reform önsklig och som icke har något att erinra mot det af

Kongl. Maj:t nu föreslagna sättet för genomförandet af denna reform, hemställer

derför,

l:o) att Riksdagen måtte, med bifall till den kongl.

propositionen, besluta, att 1 och 7 §§ af kongl. förordningen

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

den 3 december 1897 skola erhålla den i kongl.

propositionen angifna, här ofvan intagna förändrade lydelse.

Beträffande chefens för finansdepartementet uttalande derom, att, för

den händelse ifrågavarande kongl. proposition vunne Riksdagens bifall, jemväl

erfordrades, att innevarande Riksdag skulle besluta om bevillningsförordningens

tillämpning, icke till slutet af det år, under hvars lopp ny förordning angående

bevillningen blefve af Riksdagen faststäld, utan till dess annorlunda af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Riksdagen förordnades, kommer utskottet att framdeles, efter det Riksdagen

fattat sitt beslut öfver utskottets här ofvan gjorda hemställan, afgifva utlåtande;

hvilket utskottet får

2:o) för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 8 februari 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

Reservation

af herr grefve H. E. G. Hamilton, som ansett, att ärendet bort behandlas

af sammansatt bevillnings- och statsutskott.

Stockholm, K. B. Boströms boktryckeri, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.