Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om viss ändring i förordningen angående stämpelafgiften i fråga om lagfartsprotokoll och lagfartsbevis.

1900-03-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1900:10, Betänkande, i anledning af väckt motion om viss ändring i förordningen angående stämpelafgiften i fråga om lagfartsprotokoll och lagfartsbevis.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1900, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om viss ändring i förordningen

angående stämpelafgiften i fråga om lagfartsprotokoll

och lagfartsbevis.

(2:a A.)

I ändamål att minska kostnaderna för lagfart å små fastighetslotter

hafva vid olika tillfällen förändringar i stämpelafgiften beslutits,

afseende befrielse från stämpelafgift för lagfartsprotokoll och

lagfartsbevis i vissa fall. Så beslöt 1887 års Riksdag, att, enär lagfartskostnaden

icke sällan blifvit mycket betungande för de sterbhus,

der den hufvudsakligaste tillgången utgöres af en liten fastighet

och delegarne äro många, stämpelfrihet skulle ega rum för protokoll

angående lagfart å fång till fast egendom genom giftorätt eller

arf, der taxeringsvärdet å egendomen i dess helhet icke uppgår till

1,000 kronor. Stämpelfrihet för lagfartsprotokoll utsträcktes sedermera

först af 1891 års Riksdag till att gälla alla sådana fång till fast egendom

genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom,

hvarå lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor, samt derefter af 1898

års Riksdag till att gälla äfven annat fång, der taxeringsvärdet eller

köpesumman för egendomen icke uppgår till 400 kronor; och 1899 års

Riksdag beslutade den ändring i samma förordning, att äfven lagfartsbevis

angående fång till fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet

å den egendom, som beviset afser, icke uppgår till 1,000 kronor,eller

annat fång;, der taxeringsvärdet eller köpesumman för egendomen icke

uppgår till 400 kronor, skulle vara från stämpel fritt.

Bill. till Ililcsd. Prof. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 9 Höft. (N:o 10).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

I motion inom Andra Kammaren, n:o 4, af herr D. Persson i

Tällberg, anför nu motionären, att ehuru Riksdagen således redan i

väsentlig mån nedbringat lagfartskostnaderna för de små fastighetslotterna,

återstode ännu att i stämpelförordningen bringa likställighet

mellan å ena sidan fastighetsfång genom arf och giftorätt och å andra

sidan annat fång genom köp, gåfva, testamente eller byte. En sådan

åtgärd skulle enligt motionärens uppfattning vara egnad att underlätta

möjligheten för mindre bemedlade att förvärfva sig egna hem, och staten

torde utan svårighet kunna tåla den minskning i inkomster, som en

sådan ytterligare nedsättning i lagfartskostnaderna för små fastigheter

skulle medföra. Motionären hemställer fördenskull, att Riksdagen måtte

besluta sådan ändring i kongl. förordningen den 2 juni 1899, angående

stämpelafgiften, att i 3 § under rubriken »Bevis» på vederbörligt ställe

införes följande:

Bevis: lagfarts-, angående fång till fast egendom, der taxeringsvärdet

eller köpesumman för egendomen icke uppgår till 1,000

kronor — — — — -----— — — —--—----fritt,

samt i samma § under rubriken »Protokoll» på vederbörligt ställe

införes följande:

Protokoll angående lagfart å fång till fast egendom, der taxeringsvärdet

eller köpesumman å den egendom, hvarå lagfart sökes, icke uppgår

till 1,000 kronor — — — — — — — — — — — — — — — fritt.

De skäl, som tala för nedbringandet af lagfartskostnaderna för

fång till fast egendom genom giftorätt eller arf, der fastigheten är af

ringare värde, och som gifvit Riksdagen anledning att, på sätt förut

nämnts, medgifva befrielse från erläggande af stämpel för protokoll och

bevis rörande lagfart å sådant fång till fast egendom, hvars taxerings.

värde icke uppgår till 1,000 kronor, synas enligt utskottets åsigt icke

kunna i samma mån göras gällande beträffande andra fång till fast

egendom. Utskottet vill i detta hänseende framhålla, att under det

ifrågavarande stämpel i de fall, då en afliden person endast efterlemnat

eu mindre betydande fastighet, som vid dödsfallet utskiftas mellan flere

sterbhusdelegare, för dessa sterbhusdelegare ofta nog kan vara ganska

betungande, berörda stämpelafgift deremot icke torde — sedan Riksdagen

numera stadgat stämpelfrihet för protokoll och bevis rörande

lagfart å andra fång till fast egendom än genom giftorätt eller arf, der

taxeringsvärdet eller köpesumman för egendomen icke uppgår till 400

kronor — kunna antagas vid dylika fång af fastighet till 400 kronors

värde eller derutöfver lägga något mera afsevärdt hinder i vägen för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

förvärfvet. Denna stämpel utgör nemligen för lagfartsprotokoll å landet

endast 2 kronor för första arket och 1 krona 50 öre för hvarje af de

öfriga samt i stad för hvardera af första och andra arken 1 krona och

1 krona 25 öre för hvarje af de öfriga, dervid jemväl är att märka, att ett

dylikt lagfartsprotokoll i allmänhet icke upptager mera än ett ark; för

lagfartsbeviset erlägges i stämpelafgift såväl i stad som å landet 50

öre. D&t vill derför synas utskottet, som det af motionären anförda

skäl, att den föreslagna lindringen i stämpelskatt skulle vara egnad att

underlätta möjligheten för mindre bemedlade att skaffa sig egna hem,

icke är synnerligen vägande. Denna lindring skulle derjemte i många

fall tillgodokomma äfven mera bemedlade personer, hvilka för anläggningar

af olika slag, för beredande af bostad m. m. inköpa mindre tomter.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att herr Perssons förevarande motion icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 mars 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservationer:

af herrar grefve H. E. G. Hamilton, Lundström, & M. Olsson och H

Eriksson, hvilka ansett, att utskottets motivering och hemställan bor

hafva följande lydelse:

»Utskottet finner väl, att de skäl, som tala för nedbringandet

af lagfartskostnaderna för fång till fastighet genom giftorätt eller arf,

icke i samma mån kunna göras gällande beträffande andra fång till fast

egendom. Men utskottet håller före, att eu nedsättning i lagfartskostnaderna

i likhet med den, som i afseende å fång genom giftorätt eller

arf vidtagits vid 1898 och 1899 års riksdagar, vore berättigad äfven

för andra fång till fäst egendom ur synpunkten af den betydelse, en

dylik nedsättning möjligen kunde hafva för förverkligandet af önske
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

målet om beredande af egna hem åt mindre bemedlade. Äfven om man

häremot skulle invända, att en så obetydlig stämpelafgift som den här

ifrågavarande (å landet för lagfartsprotokoll 2 kronor för första arket

och 1 krona 50 öre för hvarje af de öfriga samt 50 öre för lagfartsbeviset)

icke kan spela någon afgörande roll vid förvärf af jord mellan

400 och 1,000 kronors värde, torde det dock icke böra underlåtas att

vidtaga hvarje åtgärd, som är egnad att tjena omförmälda syfte och

som tillika är af beskaffenhet att kunna utan större olägenhet för staten

genomföras. Väl är ock sant, att den ifrågasatta skattelindringen

icke skulle komma landets skilda delar i lika mån till godo, då jordvärdet

exempelvis i Norrland och södra Sverige är så helt olika,

likasom ock att äfven mera bemedlade personer skulle komma att åtnjuta

samma förmån af denna skattelindring. Dervid torde dock vara att

märka, dels att verkan af reformer i skattehänseende icke alltid är

eller kan vara densamma på olika orter inom landet, dels ock att staten

icke af den orsak bör afstå från genomförandet af en för den mindre

bemedlade nyttig reform, att äfven den mera bemedlade kan deraf

njuta en för honom obehöflig förmån, då en sådan reform i öfrigt kan

vidtagas utan större uppoffring från statens sida.

På grund af hvad sålunda anförts och då genom det föreslagna

stadgandet likformighet i lagfartsafseende skulle vinnas mellan å ena

sidan fång till fast egendom genom giftorätt och arf samt å andra sidan

alla öfriga fång till fastighet, hemställer utskottet,

att 3 § af gällande förordning angående stämpelafgiften

skall i nedan angifna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

Bevis, lagfarts-, angående fång till fast egendom, der

taxeringsvärdet eller köpesumman för den egendom,

som beviset afser, icke uppgår till 1,000

kronor —----------fritt.

. Protokoll angående lagfart å fång till fäst egendom,

der taxeringsvärdet eller köpesumman för den

egendom, hvarå lagfart sökes, icke uppgår till

1,000 kronor —---— —--— fritt.*

samt af herrar Meyer och friherre von K norr mg.

Herrar G. Jansson, J. Bromée och Petri hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i utskottets beslut i detta ärende.

Stockholm, f. jfymans Eftertr. 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.