Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om vissa ändringar i stämpelförordningen i fråga om s. k. fromma stiftelser.

1900-03-01 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1900:11, Betänkande, i anledning af väckta motioner om vissa ändringar i stämpelförordningen i fråga om s. k. fromma stiftelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

1

iV:o //.

Ank, till Riksd. kansli den 2 mars 1900, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om vissa ändringar i

stämpelförordningen i fråga om s. k. fromma stiftelser.

(2:a A.)

Den nu gällande stämpelförordningen har i fråga om donationer

till s. k. fromma stiftelser i vidsträckt mening icke medgifva något

undantag från eller lindring i den för testamenten och gåfvobref i allmänhet

utgående stämpelafgiften. Då egendom tillfaller sådan stiftelse

genom testamente, beräknas enligt nyssnämnda förordning arfsskatten

— hvilken, då testamentet är i bouppteckningen efter testator intaget

eller vid densamma i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift fogadt eller

ock före bouppteckningens inregistrering vid domstol bevakats, påföres

bouppteckningen — utgå efter samma grund som för den, hvilken icke

varit i skyldskap med den aflidne, d. v. s. enligt det högsta utgående

procenttalet. Dessutom skall hvarje testamente om fast egendom, då

det för lagfart företes, utöfver nämnda stämpel, i likhet med hvad om

annan öfverlåtelse af fast egendom gäller, förses med särskild stämpel

af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde. Beträffande

gåfva af fast egendom är föreskrifvet, att afhandling derom skall, då

den för lagfart företes, förses med stämpel af 60 öre, då egendom gifvits

till skyldeman i rätt nedstigande led, och i annat fall 1 krona 60 öre

för hvarje fulla 100 kronor af värdet. Afhandling om gåfva af lös

Bill. till Biksd. Prot. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 11.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

egendom skall vid utgifvandet beläggas med enahanda stämpel, som

om gåfva af fast egendom nu är sagdt.

I motioner, väckta dels inom Första Kammaren, n:o 22, af herr

S. Wieselgren, dels ock inom Andra Kammaren af herr C. Lindhagen,

n:o 105, föreslås nu:

af herr Wieselgren:

»det Riksdagen måtte besluta, att från den stämpelafgift, som

under Art. II, § 8, A af kongl. förordningen den 2 juni 1899 åsättes

genom testamenten, gåfvobref eller andra afhandlingar donerade medel,

skola vara befriade: akademier och undervisningsverk, anstalter för

fattigvård och sjukvård, pensionsinrättningar och fromma stiftelser»;

samt af herr Lindhagen:

»att Riksdagen ville besluta följande ändringar i kongl. förordningen

den 9 augusti 1894 angående stämpelafgiften, nemligen:

l:o att kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola eller

annat undervisningsverk, stipendiefond, pensionsanstalt, sjuk- eller

fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse dels antingen befrias från

den stämpelafgift, som nu vid boupptecknings inregistrering skall erläggas

för all till sådan stiftelse testamenterad egendom, eller åtminstone i

afseende å stämpelafgiftens belopp jemnställas med bröstarfvingar och

deras vederlikar, dels förklaras vid lagfart skola förse gåfvoafhandling

om fast egendom med stämpel till allenast 60 öre för hvarje fulla 100

kronor af egendomens värde;

2:o att föreskriften, det afhandling om gåfva af lös egendom skall

vid utgifvandet förses med viss stämpel, antingen helt upphäfves eller

åtminstone ej vinner tillämpning vid gåfvor till ofvan angifna stiftelser».

Till stöd för dessa yrkanden anföres i motionerna, bland annat,

att enligt den lagstiftning, som gälde innan förordningen den 9 augusti

1894 trädde i kraft, utgjorde stämpelafgiften för testamente, hvilken

åsattes testators bouppteckning vid dess inregistrering, 50 öre, när

testator efterlemnat bröstarfvinge, och i annat fall 60 öre för hvarje

100-tal kronor, hvarjemte stämpelafgiften då uttogs ur det samfälda

boet och ej såsom nu debiterades de särskilda andelarne i boet. Vidare

skulle testamente om fast egendom och afhandling om gåfva af sådan

egendom vid lagfartssökande förses med stämpel, som, då egendomen

gifvits till vissa närmare skyldemän eller särskilt angifna fromma stiftelser,

utgjorde 60 öre, men i annat fall 1 krona 60 öre för hvarje fulla

100 kronor af egendomens värde. Afhandling om gåfva af lös egendom

var deremot fri från stämpel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 3

I stämpelförordningen af år 1894 hade alltså genom arfsskattens

införande en långt strängare grundsats i afseende å stämpelbeskattningen

af donationer till fromma stiftelser blifvit genomförd än den, som

derförut varit gällande. Motivet för ett dylikt stämpelskattens strängare

beräknande i här ifrågavarande afseende torde vara att söka endast i

en följdrigtig tillämpning af den antagna principen, att arfsskatten skulle

höjas i den mån, arftagaren befunne sig i fjermare skyldskapsförhållande

till den aflidne, och deraf blef en naturlig följd, att fromma stiftelser,

liksom andra oskylda, kommo att insättas i den minst gynnade

kategorien. Beträffande särskildt det nya stadgandet rörande stämpelbeläggning

af afhandling om gåfva af lös egendom komme detta att

så godt som uteslutande drabba här ifrågavarande donationer, då donator

för dylik gåfva vanligen ville föreskrifva vissa vilkor, hvilket ej

kunde ske annat än genom afhandling, hvaremot sådan gåfva till enskilda

personer, äfven om afhandling derom upprättades, i allmänhet

undandroges stämpelbeskattningen. Motionärerna förmena nu, att den

höjda stämpelbeläggningen af donationer, vare sig de skett genom testamente

eller gåfva, helt naturligt blifvit den, att benägenheten för att

genom donationer till fromma stiftelser öfva barmhertighet allt mer och

mer minskats, och i samma mån denna benägenhet minskades, skulle

staten genom sin lagstiftning komma att motverka sitt eget ändamål,

som ju måste vara att arbeta för allmänt väl. Vidare ville det synas

vara staten ovärdigt att fråntaga stiftelserna icke obetydliga delar af

de gåfvor, som enskilde skänkte dem, i synnerhet som omförmälda

stiftelser på ett erkännansvärdt sätt fylde sin uppgift.

Slutligen kunde, derigenom att man vid fastställandet af arfsskattens

storlek icke fäst tillbörligt afseende å arten af de dispositioner, hvarigenom

en förmögenhet utskiftas, nu gällande bestämmelser icke sägas

väl stämma öfverens med hvad Riksdagen i sin skrifvelse till Konungen

den 27 november 1892 uttalat, eller att den tillärnade nya skatteformen

borde så anordnas, att icke allenast de smärre förmögenheterna från

beskattning undantoges, utan äfven tillbörligt afseende fästes vid andra

på skatteförmågan inverkande förhållanden.

Den strängare grundsats i afseende å stämpelbeläggning af donationer

genom testamente till fromma stiftelser, hvilken i 1894 års stämpelförordning

vunnit tillämpning, har, såsom ofvan antydts, föranledts

deraf, att man i fråga om arfsskatten, velat konseqvent genomföra det

progressiva beskattningssystemet, hvilket system samtidigt utsträcktes

att omfatta jemväl testamenterad egendom. Grundtanken i nämnda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

beskattningssystem, tillämpadt på arfsskatten, är, att ju svagare det

blodsband är, som förenat arflåtaren med arfvingen, desto mera fog

finnes för staten att af den senare utkräfva eu skatt, då han kommer i

åtnjutande af arfvet, och desto mindre känbar bör den uppoffring vara,

som ligger i att afstå en del af detsamma till det allmänna. Den uppfattning,

som sålunda legat till grund för de nu gällande bestämmelserna

i fråga om stämpelafgiften för testamentariska dispositioner till fromma

stiftelser, kan utskottet icke annat än för sin del biträda; och utskottet

finner så mycket mindre skäl att från dessa bestämmelser göra ett

undantag till förmån för fromma stiftelser, som den egendom, hvilken

doneras till en dylik stiftelse, merendels för all framtid förblifver i

denna stiftelses ego och i följd deraf icke sedermera kommer att blifva

underkastad hvarken den beskattning, som annan, enskild tillhörig egendom

i form af arfsskatt har att bära, eller åtskilliga af de andra stämpelafgifter,

som vid transaktioner mellan lefvande träffa kapitalet.

Beträffande derefter stämpelskatten å gåfvor till ifrågavarande

stiftelser af såväl fast som lös egendom har lagstiftaren tillämpat den

princip, att endast skyldeman i rätt nedstigande led blifvit insatt i en

särskilt gynnad klass, hvaremot andra gåfvotagare få betala eu högre

afgift; och utskottet finner för sin del icke skäl till ändring i angifven

rigtning i stämpelförordningens bestämmelser härutinnan. I afseende

särskildt å stämpelafgiften för gåfva af fast egendom är denna, enligt

hvad förut nämnts, en lagfartsstämpel, och en olikhet för gåfvor till

olika klasser af mottagare i beloppet af en dylik stämpel, hvilken torde

verka såsom en fastighetsskatt, måste onekligen, om sådan olikhet öfver

hufvud bör förefinnas, åtminstone i möjligaste måtto undvikas. Samma

skäl talar ock emot borttagandet af den stämpelafgift, som vid lagfart

å genom testamente till berörda stiftelser öfverlåten fast egendom enligt

gällande stämpelförordning skall utgöras.

Icke heller kan utskottet finna skäligt eller lämpligt vare sig att

alldeles upphäfva de nuvarande bestämmelserna om stämpelafgift å afhandling

om gåfva af lös egendom eller från denna afgift befria stiftelserna

i fråga. Äfven om mången gång lös egendom bortgifves, utan att

afhandling derom upprättas, och gåfvan alltså undgår att blifva stämpelbelagd,

torde staten icke fördenskull böra underlåta att i den form, som

för staten är möjlig, söka utbekomma afgift vid en dylik öfverflyttning

af förmögenhet; och icke heller synes staten i fråga om stämpelskatt

å gåfva af lös egendom böra göra ett undantag till förmån för fromma

stiftelser, då derigenom konseqvensen i stämpelbeskattningen skulle,

utan att något särskildt skäl dertill förefunnes, rubbas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 5

Derjemte vill utekottet framhålla, att någon svårighet för ifrågavarande

stiftelser att bära den stämpelafgift, som enligt nu gällande

bestämmelser bör af dem utgöras, icke kan anses förefinnas. Dessa

stiftelser åligger ju endast att af den ökning i förmögenhetsvärde, som

utan deras åtgöranden utifrån tillkommer dem, till staten afstå en viss,

icke alltför högt tilltagen procent. Icke heller torde någon afsevärd

minskning i allmänhetens benägenhet att genom donationer bortgifva

egendom till allmännyttiga ändamål genom bibehållande af nu gällande

stämpelskatt kunna befaras, då, så vidt utskottet har sig bekant, någon

sådan minskning hittills, sedan stämpelförordningen af år 1894 i mer

än fem år egt tillämpning, icke kunnat förspörjas. Slutligen kan utskottet

icke underlåta att påpeka svårigheten att bestämma, hvilka inrättningar

borde komma i åtnjutande af en eventuel lindring i stämpelskatten, för

undvikande deraf, att äfven inrättningar, hvilka i intet afseende kunna

likställas med fromma stiftelser, blifva delaktiga deraf.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att herr Wieselgrens motion icke måtte af

Riksdagen bifallas; samt

2:6) att herr Lindhagens motion icke heller måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLT.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 11.

Reservationer

af herr af Buren, som yttrat:

»Om ej afsigten med att befria fromma stiftelser icke allenast

från stämpelafgift jemlikt 7 § i kongl. förordningen den 9 augusti 1894

Art. 1 utan äfven enligt gällande bevillningsförordning från bevillning

såväl för fastighet som för inkomst af kapital och arbete skall vara

meningslös, så böra de väl vara befriade från den mest känbara beskattningen

för den stämpelafgift, som drabbar dem i II Art. 8 § A, så

mycket mer som jag i likhet med motionären anser, att man på allt sätt

bör uppmuntra dylika donationer, hvarför jag inom utskottet yrkat, att

herr Wieselgrens motion bort af utskottet tillstyrkas.»

af herr grefve H. E. G. Hamilton, som ansett, att utskottets

motivering och hemställan bort hafva följande lydelse:

»Utskottet vill icke underskatta betydelsen af de skäl, som motionärerna

anfört för en ändring af nu gällande bestämmelser i fråga om

stämpelbeläggning af donationer till i motionerna angifna ändamål.

Sålunda torde den stränga och följdrigtiga tillämpningen af arfsbeskattningens

principer, som i stämpelförordningen den 9 augusti 1894 fick

sitt uttryck, icke med hänsyn särskildt till berörda donationer vara

rätt väl förenlig vare sig med statens eget välförstådda intresse eller

med den omvårdnad, som dylika stiftelser med rätta böra kunna påräkna

från statens sida.

Men om också en reformering af omförmälda bestämmelser kan

anses vara önskvärd, vill det dock synas utskottet, som man icke borde

gå motionärerna längre till mötes än att åt berörda stiftelser återgifva

den stämpelpligtiga ställning, som dessa stiftelser innehade, innan förordningen

åt 1894 trädde i kraft. Detta skulle kunna ernås derigenom,

att testamenten till dylika stiftelser hänfördes till den kategori i gällande

stämpelförordning, hvilken omfattar bröstarfvinge, efterlefvande make

och bröstarfvinges afkomling och som i stigande skala stadgar ett

stämpelbelopp från 50 öre till och med 1 krona 50 öre för hvarje

hundratal kronor. Någon ändring i bestämmelsen om den stämpelafgift,

som vid lagfart af genom testamente öfverlåten fast egendom skall

utgöras, kan dock utskottet icke förorda, emedan detta skulle i lagfartshänseende

framkalla en skilnad mellan fast egendom af olika slag, som

icke genom en lindring i arfsskatten kan motiveras. Deremot torde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 7

med afseende å föreskrifterna om stäm pel afgiften vid gåfva af fast

egendom — i hvilka bestämmelser skilnad i stämpelskattens belopp

göres mellan gåfva till skyldeman i rätt nedstigande led och till andra

— den ändring böra, i öfverensstämmelse med hvad förut beträffande

arfsskatt för testamenten till omförmälda stiftelser blifvit ifrågasatt, vidtagas,

att dessa stiftelser likställas med de gåfvotagare, som nu utgöras

endast af skyldeman i rätt nedstigande led. Slutligen lärer, då afhandling

om gåfva af lös egendom torde upprättas hufvudsakligen i fråga

om gåfvor till fromma stiftelser, under det att afhandling vid gåfva af

dylik egendom i andra fall i allmänhet icke förekommer, få anses önskvärdt,

att afhandling om sådan gåfva till fromma stiftelser helt och

hållet befrais från stämpelafgift och dessa stiftelser således äfven uti

ifrågavarande hänseende erhålla samma ställning som före införandet af

1894 års förordning.

Genom att vidtaga nu föreslagna ändringar i stämpelförordningen,

hvilka så mycket som möjligt ansluta sig till hvad som före 1894 varit

gällande, borde ifrågavarande stiftelsers berättigade kraf på lindring i

stämpelskatten kunna behörigen tillgodoses, på samma gång som staten,

utan att helt och hållet afstå från alla anspråk på arfskatt af donationer,

hvarigenom dessa skulle försättas i en mera gynnad ställning än

bröstarfvingar, dock icke kunde förebrås att genom lagstiftning motverka

enskildes benägenhet att genom donationer bortgifva egendom

till allmännyttiga ändamål. De föreslagna bestämmelserna lära icke

heller ur synpuukten af statens ekonomiska intresse böra möta några

allvarligare betänkligheter. Till ledning för omdömet i detta hänseende

vill utskottet meddela, att sammanlagda beloppet af de inom landet

för ett år (1895) till fromma stiftelser donerade medel utgjort omkring

830,000 kronor.

Med anledning af förevarande motioner och på grund af hvad

sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte besluta, att II Art. 8 § A)

i gällande stämpelförordning skall i nedannämnda

delar erhålla följande ändrade lydelse:

»Bouppteckning skall--— — — —---—

— — — — — — — — — — — — — bevakats.

Stämpelafgiften utgör:

1) för andel, som på grund af arf eller testamente

tillkommer bröstarfvinge eller på grund af testamente

efterlefvande make eller bröstarfviuges afkomling, äfven
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

som för andel, som på grund af testamente tillkommer

kyrka, akademi, undervisningsverk, pensions-,fattigvårdseller

allmän sjukvårdsinrättning eller annan from stiftelse:

50 öre för hvarje-----derutöfver.»

»Gåfva af fast egendom:

afhandling----------— — belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande

led eller ock till kyrka, akademi, undervisningsverk,

pensions-, fattigvårds- eller allmän sjukvårdsinrättning

eller annan from stiftelse: 60 öre för hvarje

fulla 100 kronor af egendomens värde; samt--

värde.»

»Gåfva af lös egendom:

afhandling--------— — — värde;

dock är afhandling om gåfva af lös egendom fri från

stämpel, då egendomen gifvits till kyrka, akademi, undervisningsverk,

pensions-, fattigvårds- eller allmän sjukvårdsinrättning

eller annan from stiftelser

af herrar Fredholm och friherre von Fnör ring, hvilka instämt i den

af herr grefve Hamilton åberopade motivering endast med den skilnad,

att hvad som der anförts om gåfva af fast och af lös egendom och som

börjar med orden »Deremot torde med afseende å föreskrifterna om

stämpelafgiften vid gåfva af fast egendom»-----— — —

och som slutar med orden »erhålla samma ställning som före införandet

af 1894 års förordning» utbytes mot följande: »Slutligen torde vara

billigt att vid gåfva af såväl fast som lös egendom insätta fromma stiftelser

och dermed jemförliga inrättningar i den klass af gåfvotagare,

som nu utgöres endast af skyldemän i rätt nedstigande led, hvarigenom

icke gjordes någon ändring i det förhållande, hvari stämpelafgiften för

testamente och för gåfva nu stå till hvarandra.»

Och hafva herrar Fredholm och friherre von Knorring derför

ansett, att utskottet i anledning af de väckta motionerna bort hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att II Art. 8 § A)

i gällande stämpelförordning skall i nedannämnda

delar erhålla följande ändrade lydelse:

»Bouppteckning skall----— —---

— — — —---—-----bevakats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Stämpelafgiften u t gör:

1) för andel, som på grund af arf eller testamente

tillkommer bröstarfvinge eller på grund af testamente

efterlefvande make eller bröstarfvinges afkomling, äfvensom

för andel, som på gruhd af testamente tillkommer

kyrka, akademi, statens undervisningsverk, pensions-, fattigvårds-

eller allmän sjukvårdsinrättning eller annan from

stiftelse: 50 öre för hvarje— —----—derutöfver.»

»Gåfva af fast egendom:

afhandling---------belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande

led eller ock till kyrka, akademi, statens undervisningsverk.

, pensions-, fattigvårds- eller allmän sjukvårdsinrättning

eller annan from stiftelse60 öre för hvarje

fulla 100 kronor af egendomens värde; samt — —

värde.»

»Gåfva af lös egendom:

afhandling---belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande

led eller ock till kyrka, akademi, statens undervisningsverk,

pensions-, fattigvårds- eller allmän sjukvårdsinrättning

eller annan from stiftelse: 60 öre för hvarje

fulla 100 kronor af egendomens värde; samt---

värde.»

samt af herrar Lundström, Meyer och H. Eriksson.

Herrar G. Jansson, J. Bromée och Petri hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i utskottets beslut i detta ärende.

Bth. till Riksd. Frot. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.