Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser i fråga om stämpelbeläggning af vexel.

1900-03-01 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1900:13, Betänkande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser i fråga om stämpelbeläggning af vexel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

1

X • i . , ''; '' < . f • I

JM: o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1900, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående ändrade

bestämmelser i fråga om stämpelbeläggning af vexel.

(2:a A.)

Den nu gällande stäinpelförordningen af den 2 juni 1899 innehåller

i fråga om stämpelbeläggning af vexel följande bestämmelser:

''»Vexel, godkänd eller protesterad; lika med Skuldebref.

Der vexel ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad å utrikes

ort, skall, oberoende af den stämpel, som i allmänhet är stadgad,

vexeln, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket, innan den

här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning företes, förses

med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor, och

derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor, hvarå den lyder,

dock att frihet från stämpel eger rum för vexel, som är stäld att vid

uppvisandet betalas af medel, som hos bank eller bankir föras i räkning

för utställaren, äfvensom för vexel, som är dragen från utlandet

på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

År vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med

nyssnämnda särskilda stämpel försedt, vare de öfriga från sådan stämpel

fria.»

I två särskilda motioner, väckta inom Andra Kammaren af herr

H. Öhngren, n:is 33 och 120, föreslår motionären,

i motionen n:o 33:

»att Riksdagen måtte besluta, att i förordningen angående stämpelafgift

skall intagas följande bestämmelse:

Acceptant skall, vid äfventyr som i förordningen stadgas för vexelinnehafvare,

vara skyldig tillse, det en vexel, som honom för accept

Bill. till Biksd. Vrot. 1300. ~> Sami. 1 Afd. 12 Höft. (N:o 13).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

presenteras, är med behörig stämpel belagd innan han accepterar densamma;

börande detta gälla äfven för det fall, att vexeln blifvit honom

tillsänd för accept från utlandet.»

och i motionen n:o 120:

»att Riksdagen måtte besluta att ur § 8 kongl. förordningen

angående stämpelafgift under rubrik vexel, första punkten, utesluta

orden »då den utställes eller, om den utfärdas utom riket»;

samt följande tillägg till ifrågavarande §:

»Der vexel, stäld att å utrikes ort betalas, utfärdas i flera exemplar,

eger frihet från stämpel rum för det exemplar, som är afsedt

endast för acceptering, såvida detsamma korsas å baksidan, samt å

framsidans öfre rand förses med påteckningen: endast för accept.»

_ Till stöd för förstnämnda motion, hvilken, enligt hvad motionären

uppgifver, företrädesvis har afseende på i utlandet utstälda och derstädes

betalbara, men i Sverige accepterade vexlar, anför motionären,

att sådana vexlar, hvilka mången gång lyda på afsevärda belopp,

till följd deraf, att svensk acceptant enligt stämpelförordningen icke

vid accepteringen är skyldig tillse, det behörig stämpel blifvit anbragt

å desamma, ofta undgå att blifva belagda med erforderlig stämpel.

Särskild! vore detta enligt motionärens förmenande förhållandet, då

sådan vexel presenterades den svenske acceptanten för accept genom

utländing eller direkt medelst post tillsändes honom från utlandet.

Presenterades vexeln genom utländings svenske agent, förefunnes väl

större sannolikhet för att vexeln före accepterandet försåges med vederbörlig

stämpel, men äfven i detta fall kunde svårligen kontrolleras,

att. stämpelbeläggning verkligen egt rum. Sedan vexeln efter accepteringen

återgått till utlandet, der den vore betalbar, komme naturligen

ingen stämpelbeläggning i fråga.

Utskottet vill icke bestrida, att sådana vexlar, som uti nyssnämnda

motion närmast afses, kunna undgå att förses med den stämpel, hvarmed

de enligt stämpelförordningen bort beläggas. Men utskottet håller

före, att det af motionären föreslagna sättet för afhjelpande af denna

oegentlighet skulle i sin praktiska tillämpning i de flesta fall leda derhän,

att en annan än den, som enligt lagstiftarens mening bör erlägga

stämpeln, skulle blifva betungad med densamma.

Utskottet vill i detta hänseende erinra, att då stämpelförordningen,

som är byggd på den principen, att såvidt möjligt egaren af kapitalet

skall betala stämpelafgiften, i fråga om utländsk vexel stadgar, att sådan

vexel skall vid utfärdandet, eller innan den öfverlåtes eller till godkän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. i?

nande eller betalning företes, förses med viss stämpel, förordningen

sålunda angifver utställaren såsom den, hvilken har att erlägga denna

vexelstämpel. Ett antagande af motionärens förslag, enligt hvilket acceptanten

väl icke skulle åläggas skyldighet att förse den vexel, som presenteras

honom för accept, med erforderlig stämpel, utan endast att

tillse, att vexeln är behörigen stämpelbelagd, torde deremot komma att

medföra, att acceptanten i sjelfva verket får vidkännas stämpelafgiften.

Acceptanten lärer nemligen hellre sjelf betala stämpeln å en ostämplad

vexel, som för accept tillställes honom från utlandet, än att

låta densamma återgå till den utländske vexelutställaren, helst som

vexel af här ifrågavarande slag torde användas hufvudsakligen vid

mera betydande affärer. Detta torde med så mycket större sannolikhet

kunna antagas blifva förhållandet, som fråga kan vara, huruvida en

svensk varuimportör, som med utländing träffat aftal om erläggande

medelst accepterad vexel af ett visst fakturabelopp, öfver hufvud taget

kan anses ega rätt att vägra accept af den anledning, att utländingen

underlåtit förse vexeln med erforderlig stämpel. Dertill kommer, att,

då vexlar af ifrågavarande slag torde i vårt affärslif med utlandet vara

mera sällan förekommande, den förlust i stämpelafgift, som staten genom

möjligen uteblifven stämpelbeläggning af sådana vexlar kan lida, icke

lärer vara särdeles afsevärd.

Såsom skäl för sitt i motionen n:o 120 framstälda förslag anför

motionären, att det för svenska exportörer, särskildt sågverksegare i

Norrland, vore förenadt med svårigheter att ständigt hafva stämplar

till erforderligt belopp till hands för de vexlar, som af dem utstäldes

att betalas å utrikes ort, och af hvilka ett prima-exemplar i allmänhet

först utsändes för accept. Visserligen stämpelbelades sedermera sekundavexlarne,

men exportörerna gjorde sig i allt fall enligt motionärens

åsigt skyldiga till lagöfverträdelse, då de icke försågo vexlarne med

stämplar i samma ögonblick, som de utstälde dem. Derjemte inträffade

stundom, att en svensk exportör till sin utländske köpare samtidigt afsände

primavexlar på kort och lång sigt, af hvilka blott den ena vore

afsedd att accepteras, och något skäl, hvarför icke båda dessa vexlar

enligt stämpelförordningens nuvarande lydelse borde vid utställandet

stämpelbeläggas, förefunnes icke enligt motionärens förmenande.

Utskottet vill i afseende å sistnämnda motion anmärka, att ehuru

stämpelförordningen såsom allmän föreskrift innehåller, att vexel af här

ifrågavarande slag skall vid utfärdandet förses med viss stämpel, sista

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

stycket i förordningen under rubriken »Vexel» dock stadgar, att om

vexel är utfärdad i flera exemplar, endast ett af dem skall stämpelbeläggas.

Den vexelutställare, som icke stämpelbelägger vexeln, förrän

han utfärdar sekundan, torde alltså icke kunna anses begå någon lagöfverträdelse,

och detta så mycket mindre, som utfärdandet af vexeln

i de af motionären åsyftade fall torde vara fullbordadt först genom utställandet

af sekundavexeln.

Derjemte synes utskottet det af motionären anförda motivet, att

svårighet för exportörer mötte att ständigt hafva erforderliga stämplar

till hands, i och för sig sakna hvarje berättigande, då en exportör, som

utställer vexlar på utlandet, naturligen alltid bör vara försedd med

sådana stämplar, som för detta ändamål erfordras. Då sålunda några

vägande skäl för vidtagande af ändring i nu afsedda del af stämpelförordningen

icke af motionären förebragts, finner sig utskottet, som

väl i öfrigt anser, att ett antagande af motionärens förslag icke skulle

medföra någon olägenhet, icke böra tillstyrka här ifrågavarande motion.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att herr Öhngrens motion n:o 33 icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

2:o) att herr Öhngrens motion n:o 120 icke heller

måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 mars 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

J. H. G. FREDHOLM.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

5

Reservation

af herr Fredholm, som anfört:

»Då utskottet icke bestrider det sakförhållande, som gifvit motionären

anledning att väcka sin motion n:o 33, ehuru utskottet ansei

vexlar af ifrågavarande slag vara mera sällan förekommande, och beträffande

motionen n:o 120 anser, att ett antagande af motionär ens deri

framstälda förslag icke skulle medföra någon olägenhet, så vill det

synas mig, som utskottet bort till- i stället för afstyrka motionärens

förslag, då dessa ju endast afse att göra gällande stadganden om stämpelbeläggning

af utländska vexlar mera effektiva, allrahelst som de sätt,

motionären för vinnandet af detta ändamål föreslagit, icke kunna sägas

vara opröfvade, då de redan länge varit tillämpade i Tyskland och i

Österrike-Ungern. De i lag stadgade bestämmelserna derom lyda i

öfversättning som följer.

i

Tyska lagen af den 10 juni 1869.

§ 7.

Utställaren af en inländsk vexel och första innehafvaren af en

utländsk vexel är medgifvet att för erhållande af accept försända eller

presentera en ostämplad vexel, så framt den ännu icke är försedd med

inländskt endossement. Acceptanten af en ostämplad vexel är förpligtad

att före återställandet, eller hvarje annat öfverlemnande,

verkställa vexelns stämpelbeläggning.

Blir emellertid ett icke till omlopp inom förbundsomradet bestämdt

exemplar af eu i derå exemplar utfärdad vexel användt för erhållande

af accept, så befrias acceptanten från skyldigheten att stämpelbelägga

vexeln, om före återställandet baksidan på det accepterade

exemplaret blir på det sätt öfverkorsad, att derigenom uteslutes dess

vidare användning för endossement.

Österrikiska-Ungerska lagen den 8 mars 1876.

§ 4.

Hvarje mångfaldigande af en vexel (secunda, tertia o. s. v.) likasom

alla på andra öfverlåtna vexelkopior äro underkastade samma

Bill. till lliksd. Vrot. lt/oo. -r> Samt. 1 A/d. 1H Raft. (N:o 13) ''2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o lä.

stämpelafgift som det första exemplaret, dock vare af en vexels flera

exemplar det från stämpelpligt befriadt, som uteslutande är bestämdt

för erhållande af accept af en utom Österrikisk-Ungerska monarkien

^fintlig vexelgodkännare, såvida orden »blott för accept bestämd» utsattas

pa detta exemplars framsida, och tillika exemplarets baksida blir

oi ver kor säd så, att derigenom hvarje endossement eller mottagningsbevis

bhr uteslutet.» 45

Herr Cavalli har begärt få antecknadt,

ärendets behandling inom utskottet.

att han icke deltagit i

Stockholm, f. j\. Jfymans Eftertr. 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.