Betänkande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser i fråga om stämpelbeläggning af vexel.
1900-03-01 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1900:13, Betänkande, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser i fråga om stämpelbeläggning af vexel.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
1
X • i . , ''; '' < . f • I
JM: o 13.
Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1900, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner angående ändrade
bestämmelser i fråga om stämpelbeläggning af vexel.
(2:a A.)
Den nu gällande stäinpelförordningen af den 2 juni 1899 innehåller
i fråga om stämpelbeläggning af vexel följande bestämmelser:
''»Vexel, godkänd eller protesterad; lika med Skuldebref.
Der vexel ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad å utrikes
ort, skall, oberoende af den stämpel, som i allmänhet är stadgad,
vexeln, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket, innan den
här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning företes, förses
med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor, och
derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor, hvarå den lyder,
dock att frihet från stämpel eger rum för vexel, som är stäld att vid
uppvisandet betalas af medel, som hos bank eller bankir föras i räkning
för utställaren, äfvensom för vexel, som är dragen från utlandet
på utlandet och endast är betalbar i utlandet.
År vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med
nyssnämnda särskilda stämpel försedt, vare de öfriga från sådan stämpel
fria.»
I två särskilda motioner, väckta inom Andra Kammaren af herr
H. Öhngren, n:is 33 och 120, föreslår motionären,
i motionen n:o 33:
»att Riksdagen måtte besluta, att i förordningen angående stämpelafgift
skall intagas följande bestämmelse:
Acceptant skall, vid äfventyr som i förordningen stadgas för vexelinnehafvare,
vara skyldig tillse, det en vexel, som honom för accept
Bill. till Biksd. Vrot. 1300. ~> Sami. 1 Afd. 12 Höft. (N:o 13).
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
presenteras, är med behörig stämpel belagd innan han accepterar densamma;
börande detta gälla äfven för det fall, att vexeln blifvit honom
tillsänd för accept från utlandet.»
och i motionen n:o 120:
»att Riksdagen måtte besluta att ur § 8 kongl. förordningen
angående stämpelafgift under rubrik vexel, första punkten, utesluta
orden »då den utställes eller, om den utfärdas utom riket»;
samt följande tillägg till ifrågavarande §:
»Der vexel, stäld att å utrikes ort betalas, utfärdas i flera exemplar,
eger frihet från stämpel rum för det exemplar, som är afsedt
endast för acceptering, såvida detsamma korsas å baksidan, samt å
framsidans öfre rand förses med påteckningen: endast för accept.»
_ Till stöd för förstnämnda motion, hvilken, enligt hvad motionären
uppgifver, företrädesvis har afseende på i utlandet utstälda och derstädes
betalbara, men i Sverige accepterade vexlar, anför motionären,
att sådana vexlar, hvilka mången gång lyda på afsevärda belopp,
till följd deraf, att svensk acceptant enligt stämpelförordningen icke
vid accepteringen är skyldig tillse, det behörig stämpel blifvit anbragt
å desamma, ofta undgå att blifva belagda med erforderlig stämpel.
Särskild! vore detta enligt motionärens förmenande förhållandet, då
sådan vexel presenterades den svenske acceptanten för accept genom
utländing eller direkt medelst post tillsändes honom från utlandet.
Presenterades vexeln genom utländings svenske agent, förefunnes väl
större sannolikhet för att vexeln före accepterandet försåges med vederbörlig
stämpel, men äfven i detta fall kunde svårligen kontrolleras,
att. stämpelbeläggning verkligen egt rum. Sedan vexeln efter accepteringen
återgått till utlandet, der den vore betalbar, komme naturligen
ingen stämpelbeläggning i fråga.
Utskottet vill icke bestrida, att sådana vexlar, som uti nyssnämnda
motion närmast afses, kunna undgå att förses med den stämpel, hvarmed
de enligt stämpelförordningen bort beläggas. Men utskottet håller
före, att det af motionären föreslagna sättet för afhjelpande af denna
oegentlighet skulle i sin praktiska tillämpning i de flesta fall leda derhän,
att en annan än den, som enligt lagstiftarens mening bör erlägga
stämpeln, skulle blifva betungad med densamma.
Utskottet vill i detta hänseende erinra, att då stämpelförordningen,
som är byggd på den principen, att såvidt möjligt egaren af kapitalet
skall betala stämpelafgiften, i fråga om utländsk vexel stadgar, att sådan
vexel skall vid utfärdandet, eller innan den öfverlåtes eller till godkän
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. i?
nande eller betalning företes, förses med viss stämpel, förordningen
sålunda angifver utställaren såsom den, hvilken har att erlägga denna
vexelstämpel. Ett antagande af motionärens förslag, enligt hvilket acceptanten
väl icke skulle åläggas skyldighet att förse den vexel, som presenteras
honom för accept, med erforderlig stämpel, utan endast att
tillse, att vexeln är behörigen stämpelbelagd, torde deremot komma att
medföra, att acceptanten i sjelfva verket får vidkännas stämpelafgiften.
Acceptanten lärer nemligen hellre sjelf betala stämpeln å en ostämplad
vexel, som för accept tillställes honom från utlandet, än att
låta densamma återgå till den utländske vexelutställaren, helst som
vexel af här ifrågavarande slag torde användas hufvudsakligen vid
mera betydande affärer. Detta torde med så mycket större sannolikhet
kunna antagas blifva förhållandet, som fråga kan vara, huruvida en
svensk varuimportör, som med utländing träffat aftal om erläggande
medelst accepterad vexel af ett visst fakturabelopp, öfver hufvud taget
kan anses ega rätt att vägra accept af den anledning, att utländingen
underlåtit förse vexeln med erforderlig stämpel. Dertill kommer, att,
då vexlar af ifrågavarande slag torde i vårt affärslif med utlandet vara
mera sällan förekommande, den förlust i stämpelafgift, som staten genom
möjligen uteblifven stämpelbeläggning af sådana vexlar kan lida, icke
lärer vara särdeles afsevärd.
Såsom skäl för sitt i motionen n:o 120 framstälda förslag anför
motionären, att det för svenska exportörer, särskildt sågverksegare i
Norrland, vore förenadt med svårigheter att ständigt hafva stämplar
till erforderligt belopp till hands för de vexlar, som af dem utstäldes
att betalas å utrikes ort, och af hvilka ett prima-exemplar i allmänhet
först utsändes för accept. Visserligen stämpelbelades sedermera sekundavexlarne,
men exportörerna gjorde sig i allt fall enligt motionärens
åsigt skyldiga till lagöfverträdelse, då de icke försågo vexlarne med
stämplar i samma ögonblick, som de utstälde dem. Derjemte inträffade
stundom, att en svensk exportör till sin utländske köpare samtidigt afsände
primavexlar på kort och lång sigt, af hvilka blott den ena vore
afsedd att accepteras, och något skäl, hvarför icke båda dessa vexlar
enligt stämpelförordningens nuvarande lydelse borde vid utställandet
stämpelbeläggas, förefunnes icke enligt motionärens förmenande.
Utskottet vill i afseende å sistnämnda motion anmärka, att ehuru
stämpelförordningen såsom allmän föreskrift innehåller, att vexel af här
ifrågavarande slag skall vid utfärdandet förses med viss stämpel, sista
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
stycket i förordningen under rubriken »Vexel» dock stadgar, att om
vexel är utfärdad i flera exemplar, endast ett af dem skall stämpelbeläggas.
Den vexelutställare, som icke stämpelbelägger vexeln, förrän
han utfärdar sekundan, torde alltså icke kunna anses begå någon lagöfverträdelse,
och detta så mycket mindre, som utfärdandet af vexeln
i de af motionären åsyftade fall torde vara fullbordadt först genom utställandet
af sekundavexeln.
Derjemte synes utskottet det af motionären anförda motivet, att
svårighet för exportörer mötte att ständigt hafva erforderliga stämplar
till hands, i och för sig sakna hvarje berättigande, då en exportör, som
utställer vexlar på utlandet, naturligen alltid bör vara försedd med
sådana stämplar, som för detta ändamål erfordras. Då sålunda några
vägande skäl för vidtagande af ändring i nu afsedda del af stämpelförordningen
icke af motionären förebragts, finner sig utskottet, som
väl i öfrigt anser, att ett antagande af motionärens förslag icke skulle
medföra någon olägenhet, icke böra tillstyrka här ifrågavarande motion.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:
l:o) att herr Öhngrens motion n:o 33 icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt
2:o) att herr Öhngrens motion n:o 120 icke heller
måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 1 mars 1900.
På bevillningsutskottets vägnar:
J. H. G. FREDHOLM.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
5
Reservation
af herr Fredholm, som anfört:
»Då utskottet icke bestrider det sakförhållande, som gifvit motionären
anledning att väcka sin motion n:o 33, ehuru utskottet ansei
vexlar af ifrågavarande slag vara mera sällan förekommande, och beträffande
motionen n:o 120 anser, att ett antagande af motionär ens deri
framstälda förslag icke skulle medföra någon olägenhet, så vill det
synas mig, som utskottet bort till- i stället för afstyrka motionärens
förslag, då dessa ju endast afse att göra gällande stadganden om stämpelbeläggning
af utländska vexlar mera effektiva, allrahelst som de sätt,
motionären för vinnandet af detta ändamål föreslagit, icke kunna sägas
vara opröfvade, då de redan länge varit tillämpade i Tyskland och i
Österrike-Ungern. De i lag stadgade bestämmelserna derom lyda i
öfversättning som följer.
i
Tyska lagen af den 10 juni 1869.
§ 7.
Utställaren af en inländsk vexel och första innehafvaren af en
utländsk vexel är medgifvet att för erhållande af accept försända eller
presentera en ostämplad vexel, så framt den ännu icke är försedd med
inländskt endossement. Acceptanten af en ostämplad vexel är förpligtad
att före återställandet, eller hvarje annat öfverlemnande,
verkställa vexelns stämpelbeläggning.
Blir emellertid ett icke till omlopp inom förbundsomradet bestämdt
exemplar af eu i derå exemplar utfärdad vexel användt för erhållande
af accept, så befrias acceptanten från skyldigheten att stämpelbelägga
vexeln, om före återställandet baksidan på det accepterade
exemplaret blir på det sätt öfverkorsad, att derigenom uteslutes dess
vidare användning för endossement.
Österrikiska-Ungerska lagen den 8 mars 1876.
§ 4.
Hvarje mångfaldigande af en vexel (secunda, tertia o. s. v.) likasom
alla på andra öfverlåtna vexelkopior äro underkastade samma
Bill. till lliksd. Vrot. lt/oo. -r> Samt. 1 A/d. 1H Raft. (N:o 13) ''2
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o lä.
stämpelafgift som det första exemplaret, dock vare af en vexels flera
exemplar det från stämpelpligt befriadt, som uteslutande är bestämdt
för erhållande af accept af en utom Österrikisk-Ungerska monarkien
^fintlig vexelgodkännare, såvida orden »blott för accept bestämd» utsattas
pa detta exemplars framsida, och tillika exemplarets baksida blir
oi ver kor säd så, att derigenom hvarje endossement eller mottagningsbevis
bhr uteslutet.» 45
Herr Cavalli har begärt få antecknadt,
ärendets behandling inom utskottet.
att han icke deltagit i
Stockholm, f. j\. Jfymans Eftertr. 1900.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.